2

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Förslag

till

Förordning

om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Allmän arbetsgivaravgift erlägges för varje år till staten enligt denna för­

ordning.

2

§.

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande

en procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till

arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket för­

ordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän

arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med

motsvarande tillämpning av 2 § andra stycket förordningen den 18 decem­

ber 1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om all­

män försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön

under året understigit trehundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obliga­

toriskt försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskade­

försäkring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten

lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

3 §•

Med arbetsgivare avses i denna förordning den som enligt 19 kap. 1 §

lagen om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

4 §•

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11

kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket be­

driven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas

av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande en

procent av sådan inkomst.

Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet

under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomst­

skatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej samman­

faller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava

åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till fem­

hundra kronor för år tages den ej i beräkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

3

5 §•

I fråga om allmän arbetsgivaravgift enligt 2 § äger förordningen den

18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

om allmän försäkring, m. m., motsvarande tillämpning utom såvitt avser

39—42 och 44 §§.

6

§.

I fråga om beräkning av underlag för allmän arbetsgivaravgift enligt 4 §

äger förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av

pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring motsvaran­

de tillämpning. Sådan allmän arbetsgivaravgift påföres i helt antal kro­

nor, varvid öretal bortfaller. Avgift under tio kronor uttages icke. Om de­

bitering och uppbörd av allmän arbetsgivaravgift enligt 4 § gäller i övrigt

uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas

av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling

och äger tillämpning på löner som utgives från och med den 1 januari 1969

och på inkomster som upptages till beskattning vid 1970 och senare års

taxeringar. Inkomster som hänför sig till tiden före den 1 januari 1969 in­

räknas dock icke i avgiftsunderlaget. För avgift enligt 2 § beräknas för åren

1969 och 1970 preliminär avgift särskilt med ledning av arbetsgivaruppgift,

som enligt 5 § förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m., avlämnats för åren 1967 respektive 1968,

och med tillämpning i övrigt av bestämmelserna i samma förordning. Sådan

preliminär avgift påföres räkning enligt 27 § samma förordning, när 17 §

förordningen ej är tillämplig.

lf

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 17

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 1 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom.

kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

35

1 m o m. Till intäkt — —-------------

Till intäkt av tillfällig förvärvs­

verksamhet räknas även lotterivinst,

som icke är frikallad från beskatt­

ning enligt 19 §, och belopp, som

motsvarar restituerad, avkortad eller

avskriven folkpensionsavgift, till-

läggspensionsavgift eller sjukförsäk­

ringsavgift, i den mån beloppet på­

verkat storleken av avdrag enligt 46

§ 2 mom. som åtnjutits vid tidigare

års taxering.

Till intäkt ----------- avyttring (real

§•

—------- av kapital.

Till intäkt av tillfällig förvärvs­

verksamhet räknas även lotterivinst,

som icke är frikallad från beskatt­

ning enligt 19 §, och belopp, som

motsvarar restituerad, avkortad el­

ler avskriven folkpensionsavgift, till-

läggspensionsavgift, sj ukförsäkrings-

avgift eller allmän arbetsgivaravgift,

i den mån beloppet påverkat storle­

ken av avdrag enligt 46 § 2 mom.

som åtnjutits vid tidigare års taxe­

ring.

isationsvinst).

46

2 mom. I hemortskommunen — -

3) för dels sådan sjukförsäk­

ringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen

om allmän försäkring, som påförts

den skattskyldige under året näst

före det taxeringsår varom fråga är,

dels ock premier och andra av­

gifter, som skattskyldig erlagt för

försäkringar av följande slag, vilka

ägas av honom själv eller, i före­

kommande fall, hans make eller

hans omyndiga barn, nämligen kapi­

talförsäkring, arbetslöshetsförsäk­

ring samt sådan sjuk- eller olycks­

fallsförsäkring, därunder inbegripen

avgift till sjukkassa för begravnings­

hjälp, som ej avses i 33 § och som ej

§•

------omyndiga barn;

3) för dels sådan sjukförsäk­

ringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om

allmän försäkring, som påförts den

skattskyldige under året näst före

det taxeringsår varom fråga är, d e 1 s

ock premier och andra avgifter,

som skattskyldig erlagt för försäk­

ringar av följande slag, vilka ägas

av honom själv eller, i förekomman­

de fall, hans make eller hans omyn­

diga barn, nämligen kapitalförsäk­

ring, arbetslöshetsförsäkring samt

sådan sjuk- eller olycksfallsförsäk­

ring, därunder inbegripen avgift till

sjukkassa för begravningshjälp, som

ej avses i 33 § och som ej utgör

1 Senaste lydelse av 35 § 1 mom. se 1967: 748, av 46 § 2 mom. se 1967: 628 samt av 53 § 1

mom. se 1967: 546.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 m o m. Från sammanlagda-------

sådan allmän kommunalskatt och,

i den mån avdrag icke åtnjutes enligt

nästfoljande stycke, tilläggspensions­

avgift som påförts den skattskyldige

under året näst före det taxeringsår,

varom fråga är.

Skattskyldig, som varit här i ri­

ket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret, äger jämväl åt­

njuta avdrag för periodiskt under­

stöd eller därmed jämförlig perio­

disk utbetalning, för tilläggspen-

sionsavgifter samt för avgifter för

pensionsförsäkring och för annan

personförsäkring ävensom för un­

derhåll åt ej hemmavarande barn

under 16 år, allt i den omfattning

som i 46 § 2 mom. kommunalskatte­

lagen sägs.

Avdrag enligt------------------------------

Har sådan----------------------------------

- eller lotterivinst;

sådan allmän kommunalskatt

samt, i den mån avdrag icke åtnju­

tes enligt nästf oljande stycke, till-

läggspensionsavgift och avgift enligt

4 § förordningen om allmän arbets­

givaravgift som påförts den skatt­

skyldige under året näst före det

taxeringsår, varom fråga är.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnju­

ta avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk ut­

betalning, för tilläggspensionsavgif-

ter och avgifter enligt 4 § förord­

ningen om allmän arbetsgivaravgift

samt för avgifter för pensionsförsäk­

ring och för annan personförsäkring

ävensom för underhåll åt ej hemma­

varande barn under 16 år, allt i den

omfattning som i 46 § 2 mom. kom­

munalskattelagen sägs.

----------- 6 § 3 mom.

-----i fråga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1967: 629.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

lopp, vilket sa nära som möjligt kan

antagas motsvara i den slutliga skat­

ten ingående statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, folkpen­

sionsavgift, tilläggspensionsavgift,

sjukförsäkringsavgift, kommunal in­

komstskatt, landstingsmedel och

tingshusmedel.

27

3 mom. Överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyl­

dige till statsverket erlägga ränta

med nio procent, för en beräknad tid

av ett år, å den del av det överskju­

tande beloppet, som överstiger ettu­

sen kronor; dock att det belopp, varå

ränta sålunda skall beräknas, skall

avrundas till närmast lägre hundra­

tal kronor. Vid bedömande av om

och med vilket belopp ränta skall

utgå, skall i den slutliga skatten icke

inräknas utskiftningsskatt, ersätt­

ningsskatt eller i 1 § omförmälda av­

gifter eller annuiteter med undantag

av folkpensionsavgift, tilläggspen­

sionsavgift och sjukförsäkringsav­

gift, ej heller skall i den preliminära

skatten inräknas sådan i 2 mom. un­

der 3) omförmäld preliminär skatt,

som erlagts efter den 30 april året

näst efter inkomståret.

Har slutlig ■—- —■ —--------- — — försti

Bestämmelserna i--------------------------

vilket sa nära som möjligt kan an­

tagas motsvara i den slutliga skatten

ingående statlig inkomstskatt, stat­

lig förmögenhetsskatt, folkpensions­

avgift, tilläggspensionsavgift, sjuk­

försäkringsavgift, avgift enligt 4 §

förordningen om allmän arbetsgivar­

avgift, kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel och tingshusmedel.

§•

3 m o m. Överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyl­

dige till statsverket erlägga ränta

med nio procent, för en beräknad

tid av ett år, å den del av det över­

skjutande beloppet, som överstiger

ettusen kronor; dock att det belopp

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast lägre

hundratal kronor. Vid bedömande av

om och med vilket belopp ränta skall

utgå, skall i den slutliga skatten icke

inräknas utskiftningsskatt, ersätt­

ningsskatt, skogsvårdsavgift, arbets­

givaravgift,

byggnadsforskning sav­

gift, avgift enligt 2 § förordningen om

allmän arbetsgivaravgift och annuite­

ter, ej heller skall i den preliminära

skatten inräknas sådan i 2 mom. un­

der 3) omförmäld preliminär skatt,

som erlagts efter den 30 april året

näst efter inkomståret,

stycket.

- detta moment.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam­

ling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1968

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

8 mars 1968.

N ärvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

,

statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

, J

ohansson

, H

olmqvist

, A

spling

,

P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, G

ustafsson

, G

eijer

, O

dhnoff

, W

ickman

,

M

oberg

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om allmän arbets­

givaravgift och anför.

I årets finansplan lämnade jag en utförlig redogörelse för skattepro-

grammet. Jag erinrade därvid om verkningarna i form av skattebortfall

genom övergång från allmän varuskatt till mervärdeskatt. Den skatteavlast-

ning som näringslivet inklusive offentliga affärsverk erhåller genom att

företagen befrias från allmän varuskatt på investeringsvaror m. m. har be­

räknats till ca 900 milj. kr. för helt år. Genom den utvidgning av be-

skattningsområdet som föreslagits för mervärdeskatten i förhållande till vad

som gäller allmänna varuskatten skulle enligt beräkningen detta skattebort­

fall bli kompenserat till viss del eller med ca 160 milj. kr. Det ytterligare be­

hovet av skatteinkomster uppgår därmed till ca 740 milj. kr., räknat för helt

budgetår. Enligt regeringens uppfattning borde detta behov täckas genom en

arbetsgivaravgift. Den bör lämpligen betecknas »allmän arbetsgivaravgift»

till skillnad från den arbetsgivaravgift som erläggs enligt lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring. Jag avser nu att närmare beröra frå­

gan om avgiftens utformning.

Den allmänna arbetsgivaravgiften som skall erläggas till staten bör ut­

gå inte bara på företagens löneutgifter utan också på egenföretagarnas in­

komst av sina företag. Underlaget för avgiften bör således i princip utgöra

dels utbetalade löner och dels inkomst av rörelse och jordbruksfastighet.

Avgiften föreslås utgå med 1 % av underlaget. När det gäller löner bör

arbetsgivaren betala avgiften. I andra fall bör den erläggas av den som åt­

njutit inkomsten. Även staten och kommunerna bör vara avgiftspliktiga.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

år 1968

Arbetsgivares avgifter

Arbetsgivarbegreppet bör ansluta till vad som gäller inom sjukförsäk­

ringen enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring. Som arbetsgivare skall

alltså anses den som har personal (arbetstagare) anställd. Varken arbets-

givar- eller arbetstagarbegreppet finns definierat i lagen om allmän försäk­

ring eller i annan hithörande författning där begreppen förekommer. Den

praxis som utbildats beträffande sjukförsäkringen och annan socialförsäk­

ring bör emellertid få motsvarande tillämpning i fråga om den allmän­

na arbetsgivaravgiften. Detta innebär bl. a. att kommanditdelägare som ut­

för arbete för kommanditbolagets räkning med avseende på detta arbete

i regel blir att betrakta som arbetstagare i förhållande till bolaget. Vidare

blir dödsbodelägare, som utför arbete för boets räkning och enligt överens­

kommelse mellan dödsbodelägarna erhåller bestämd ersättning härför, med

avseende på detta arbete att anse som arbetstagare i förhållande till döds­

boet som arbetsgivare. Den praxis som tillämpas inom socialförsäkringen

finns sammanfattad i den av riksförsäkringsverket utgivna broschyren »Vem

är arbetstagare?».

Enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäk­

ring kan emellertid inom sjukförsäkringen träffas överenskommelse om att

till inkomst av anställning skall hänföras ersättning som utgått utan att an­

ställningsförhållande föreligger. Härigenom uppnår den försäkrade att den

som utger ersättningen i avgiftshänseende blir att anse som arbetsgivare

med därav följande lindrigare avgift för den försäkrade. Jag anser inte att

s. k. likställighetsavtal skall medföra att uppdragsgivaren i dessa fall även

förpliktas att erlägga allmän arbetsgivaravgift för den ersättning han ut­

ger, varför man enligt min mening bör bortse från dessa avtal i detta sam­

manhang.

Arbetsgivare bör erlägga allmän arbetsgivaravgift med belopp motsva­

rande 1 % av summan av de löner som han betalat under ett år till sina

anställda. Som lön anses härvid vad arbetsgivaren lämnat kontant eller som

naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Jag anser att man vid beräkning av arbetsgivaravgiften inte skall behöva

ta hänsyn till arbetstagare vars lön under året inte uppgått till 300 kr. Ge­

nom en bestämmelse med denna innebörd nås överensstämmelse med vad

som gäller inom socialförsäkringen. Vidare bör man kunna bortse från ar­

betstagare som inte är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskade­

försäkring. Det sistnämnda innebär i huvudsak att avgift inte kommer att

beräknas för arbetstagare som är gift med arbetsgivaren och inte heller för

vissa andra anförvanter som varaktigt lever i hushållsgemenskap med ar­

betsgivaren och inte är placerade i sjukpenningklass enligt lagen om allmän

försäkring. Med anförvanter avses de som är i rätt upp- eller nedstigande

släktskap eller svågerlag med arbetsgivaren. Med släktskap likställs därvid

adoptivförhållande.

12

kalenderår skall inkomsten under beskattningsåret anses ha åtnjutits under

det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.

Beträffande skyldigheten att erlägga egenavgift anknyter den föreslagna

förordningen till 11 kap. 3 § första stycket a) och b) lagen om allmän för­

säkring. Ill kap. 3 § första stycket nämnda lag anges de inkomstslag som

utöver inkomst av anställning enligt 2 § i lagen är pensionsgrundande. Dessa

inkomstslag sammanförs i pensionshänseende till den gemensamma katego­

rin »inkomst av annat förvärvsarbete» och avser den situationen att anställ­

ningsförhållande och därmed följande arbetstagarställning inte föreligger.

Skyldighet att erlägga egenavgift överensstämmer således inte helt med

skattskyldigheten beträffande inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet

enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL). Som jag

tidigare framhållit anses under vissa förhållanden bl. a. kommanditdelägare

och dödsbodelägare i fråga om socialförsäkringen som arbetstagare. Jag

vill också påpeka att — om kommanditdelägare uppburit inkomst från

Bolaget utan att ha deltagit i bolagets skötsel eller i övrigt utfört arbete

för bolagets räkning — den uppburna ersättningen inte har ansetts ut­

göra inkomst av förvärvsarbete och således inte tagits med vid beräkning

av pensionsgrundande inkomst för delägaren. För sådan ersättning kom­

mer därför varken kommanditbolaget eller delägaren att behöva betala

allmän arbetsgivaravgift. Även vid bedömning av frågan om den avgifts-

skyldige brukat jordbruksfastighet skall ledning kunna hämtas i den.

praxis som gäller vid tillämpning av 11 kap. 3 § första stycket b) lagen

om allmän försäkring.

I försäkringslagens definition för »inkomst av annat förvärvsarbete» in­

går också viss arbetsinkomst som inte beror på anställningsförhållande. Jag

anser inte att hithörande ersättning skall föranleda skyldighet att erlägga

egenavgift. Ett bortseende från denna ersättning vid avgiftsberäkningen är

ett ytterligare skäl för att i fråga om allmän arbetsgivaravgift underlåta att

beakta s. k. likställighetsavtal, dvs. fall där uppdragsgivare utan att anställ-

aiingsförhållande föreligger ikläder sig ansvar för uppdragstagarens avgift

till sjukförsäkring.

Om en person driver flera rörelser och för vissa redovisar överskott och

för andra underskott skall allmän arbetsgivaravgift grundas på det belopp

•som återstår sedan underskotten dragits från överskotten. Motsvarande gäl­

ler då den avgiftsskyldige brukat flera jordbruksfastigheter som utgör skil­

da förvärvskällor. Däremot får underskott av rörelse inte dras av från

överskott av jordbruksfastighet eller underskott av jordbruksfastighet dras

av från överskott av rörelse. Bestämmelser härom finns i 4 § förordningen

den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om allmän försäkring, till vilken förordning det nyss

Berörda förslaget till förordning hänvisar.

De båda inkomstslag, som ingår i den gemensamma kategorin inkomst av

Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1968

14

ket arbetsgivaravgiften skall beräknas och med utgiftsår det kalenderår för

vilket avgiftsunderlaget skall bestämmas.

När det gäller arbetsgivares allmänna arbetsgivaravgift bör enligt min

mening förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om

allmän försäkring, m. m., äga motsvarande tillämpning. Detta innebär att

allmän arbetsgivaravgift kommer att likställas med arbetsgivaravgift enligt

denna förordning samt att i samband med beräkning av avgiftsunderlag

enligt förordningen även skall beräknas det belopp på vilket den allmänna

arbetsgivaravgiften utgår för arbetsgivare. De författningsrum som berörs

i det följande avser bestämmelser i denna förordning.

Avgiftsunderlaget bestäms av riksförsäkringsverket (3 § första stycket)

som också beräknar arbetsgivaravgiften (16 §). Besvär över dessa beslut

kan föras hos försäkringsdomstolen (38 §). Har arbetsgivaravgift påförts

arbetsgivare obehörigen eller med oriktigt belopp kan rättelse under vissa

förutsättningar sökas hos riksförsäkringsverket (36 §).

Om den sammanlagda arbetsgivaravgiften enligt förordningen angående

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, in. m., uppgår

till högst 1 000 kr. påförs avgiften i samband med slutlig skatt. Bestämmel­

serna i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) äger härvid tillämp­

ning (17 §). Även den allmänna arbetsgivaravgiften kommer då att under

angivna villkor påföras i samband med slutlig skatt. Talan angående debi­

tering och uppbörd av dessa avgifter kan föras hos länsstyrelse, kammar­

rätten och regeringsrätten. Från kontrollsynpunkt och även av andra skäl

måste i dessa fall arbetsgivares allmänna arbetsgivaravgift debiteras som

särskild post på skattsedeln.

Om arbetsgivaravgiften inte påförs i samband med slutlig skatt uppbärs

den av riksförsäkringsverket (18 §). Därvid erlägger arbetsgivaren under

utgiftsåret preliminär avgift. Under året näst efter utgiftsåret debiteras

arbetsgivaravgiften som slutlig avgift (19 §). Preliminär avgift motsvarar

i regel den under nästföregående år debiterade slutliga avgiften. Har sådan

avgift inte debiterats, beräknas den preliminära avgiften särskilt. I vissa fall

kan dock uppräkning eller jämkning ske av den preliminära avgiften (20

och 21 §§). Arbetsgivare erlägger under varje år ett belopp som motsvarar

dels den preliminära avgiften för året, dels skillnaden mellan den slutliga

avgift som debiterats under nästföregående år och den preliminära avgift

som erlagts för det utgiftsår som den slutliga avgiften avser (24 §). Riks­

försäkringsverket utfärdar räkning på arbetsgivaravgiften och räkningen

översänds till arbetsgivaren senast den 18 januari under det år avgiften

skall erläggas (27 §). Om sammanlagda räkningsbeloppet understiger 300

kr., skall det erläggas senast den 18 februari. I annat fall erläggs beloppet

med en sjättedel senast den 18 i månaderna februari, april, juni, augusti,

oktober och december (25 §). Arbetsgivaravgift som på grund av beslut om

höjt avgiftsunderlag eller ändrad debitering skall erläggas utöver tidigare

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

år 1968

16

Kungi. Maj:ts proposition nr ⁷⁷ år 1968

ningens regler. Egenavgift kommer således att påföras i samband med slut­

lig skatt. Talan mot sådant beslut föres hos länsstyrelsen, kammarrätten

och regeringsrätten. Från kontrollsynpunkt och även av andra skäl måste

egenavgifter beträffande allmän arbetsgivaravgift debiteras som särskild

post på debetsedel som avser slutlig skatt. Det är också av betydelse att all­

män arbetsgivaravgift enligt 2 § och enligt 4 § i tidigare omnämnda förslag,

dvs. arbetsgivares allmänna arbetsgivaravgift med anledning av utgivna lö­

ner resp. fysisk persons egenavgift, debiteras i två särskilda poster. Såväl

kontrollsynpunkten som avdragsrätten talar härför.

Enligt 27 § 3 mom. uppbördsförordningen gäller f. n. att ränta på kvar-

skatt skall utgå i vissa fall när kvarskatten överstiger 1 000 kr. Beträffande

arbetsgivaravgift till den allmänna försäkringen gäller i detta hänseende att

sådan avgift inte medräknas vid bedömande av om och med vilket belopp

ränta skall utgå. Däremot jämställer uppbördsförordningen egenavgift till

sådan försäkring med skatt vid ränteberäkningen.

I fråga om allmän arbetsgivaravgift som avses i 4 § i den föreslagna för­

ordningen, dvs. egenavgift som kommer att debiteras enligt uppbördsför-

ordningens bestämmelser, bör enligt min mening gälla att denna avgift

skall medräknas vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall

utgå på kvarskatt. Jag vill erinra om att möjlighet finns att få befrielse från

sådan ränta om särskilda skäl föreligger.

Ikraftträdandebestämmelser m. m.

Allmän arbetsgivaravgift bör i princip utgå för löner som utges efter den

31 december 1968 och inkomster av tidigare angivet slag som är hänförliga

till tiden efter nämnda dag. För att åtgärder skall kunna vidtas beträffande

den preliminära allmänna arbetsgivaravgiften för arbetsgivare är det emel­

lertid nödvändigt att förordningen träder i kraft vid en så tidig tidpunkt

som möjligt.

Som framgått avses att taxering till statlig inkomstskatt skall ligga till

grund för beräkning av egenavgift och att sådan avgift skall påföras i sam­

band med slutlig skatt. Möjligheten att använda brutet räkenskapsår kan i

undantagsfall medföra att inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under

de två första månaderna av år 1969 tas upp till beskattning redan vid sam­

ma års taxering. Principiellt skulle egenavgift i dessa fall utgå för inkomster

under nämnda månader. Av flera skäl, bl. a. frågans ringa fiskala betydelse

och de administrativa svårigheterna, föreslår jag att egenavgift inte skall

utgå för inkomster som upptas till beskattning vid 1969 års taxering.

Användandet av brutet räkenskapsår kan vidare komma att medföra att

rörelseidkare eller jordbrukare vid 1970 års taxering kommer att beskattas

även för inkomst som intjänats före den 1 januari 1969. Det är givetvis inte

meningen att egenavgift skall utgå för tiden före denna dag. Av denna an­

18

ring gäller och där staten svarar för huvudparten av avlönings- och pen­

sionskostnaderna. Statens kostnadsansvar bör avvägas med hänsyn till stats­

bidragets omfattning för ifrågavarande verksamhet. Kungl. Maj :t bör in­

hämta riksdagens bemyndigande att besluta om erforderliga ändringar i

statsbidragsförfattningarna.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om allmän arbetsgivaravgift,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

870),

3) förordning angående ändrad Igdelse av i § 1 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

4) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

dels med godkännande av de riktlinjer för statsbidrag för allmän arbets­

givaravgift vid statsunderstödd verksamhet, som förordats i det föregående,

bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta om erforderliga ändringar i statsbi­

dragsförfattningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1968

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680169