2

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

25 april 1969.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern ^för utrikes ärendena

N^{ilsson ,} statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric

N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff, W^ickman,

M^oberg, B^engtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om omorganisation

av den centrala skatteförvaltningen och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 februari 1964 tillkallade

dåvarande inrikesministern, statsrådet Johansson, två sakkunniga1 med

uppdrag att utreda vissa frågor rörande skatteförvaltningens organisation

m. m. De sakkunniga, som antog benämningen landskontorsutredningen,

avlämnade den 25 maj 1967 betänkandet Skatteförvaltningen (SOU 1967:

22

).

I enlighet med direktiven har utredningsarbetet i första hand inriktats

på frågan om den regionala skatteförvaltningen alltjämt bör vara knuten

till länsstyrelserna eller brytas ut till fristående organ. Den frågan bar ut­

redningen bedömt bl. a. mot bakgrund av det förslag till omdaning av läns­

styrelseorganisationen och länsförvaltningen i övrigt som länsförvaltnings-

utredningen lagt fram i sitt samtidigt avgivna betänkande (SOU 1967:20

och 21). Landskontorsutredningen föreslår att taxering, uppbörd och folk­

bokföring bryts ut från länsstyrelserna och att man på det regionala planet

inrättar skatteverk för administrativa och fiskaliska uppgifter, medan pröv-

ningsnämnderna ombildas till domstolar, länsskatterätter.

Utredningens andra huvuduppgift var frågan om skatteförvaltningens

centrala organisation. I denna del föreslås att en central förvaltningsmyn­

dighet, riksskattestyrelsen, inrättas för ledningen av skatte-, uppbörds- och

folkbokföringsförvaltningen i landet. Till denna myndighet överförs enligt 1

1 Regeringsrådet Sten Walberg och numera länsöverdirektören Tore Nyqvist.

4

redningen också förutsatt, lämpligen bedömas i sammanhang med frågan

om länsförvaltningens framtida organisation. En snabb lösning härvidlag

är inte möjlig. Jag vill i detta sammanhang endast erinra om att läns-

demokratiutredningens betänkande Förvaltning och folkstyrelse (SOU 1968:

47) f. n. är föremål för remissbehandling.

Den omständigheten, att man f. n. inte kan ta slutgiltig ställning till frå­

gan hur den regionala skatteförvaltningen skall ordnas, hindrar inte att man

nu fattar principbeslut rörande den centrala organisationen. Oavsett hur

skatteförvaltningen på länsplanet organiseras, bör man nämligen enligt min

mening göra en omorganisation på riksplanet. För att underlätta den fort­

satta planeringen och möjliggöra en snabb omorganisation bör principför­

slag nu föreläggas riksdagen. I det följande kommer jag därför att lägga

fram ett förslag, där jag drar upp huvudlinjerna för en ny central skatte-

organisation och därav följande omorganisation av skatteförvaltningen på

länsplanet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Nuvarande förhållanden m. in.

Skatteförvaltningen i länen

Länsstyrelsens huvuduppgifter inom landskontoret avser beskattnings-,

uppbörds-, indrivnings- och folkbokföringsområdena. Länsstyrelsen har ock­

så till uppgift att i olika hänseenden leda eller vaka över andra myndigheter i

länet som har funktioner med anknytning till beskattningsväsendet. Länssty­

relsen är sålunda chefsmyndighet för de lokala skattemyndigheterna vilka

har sina huvudsakliga arbetsuppgifter på samma områden som landskonto­

ret. Vidare administrerar länsstyrelsen kronofogdemyndigheterna i länet. I

deras verksamhet dominerar indrivningen av skatter och andra allmänna

medel. Länsstyrelsen skall också vaka över att taxeringsarbetet i första in­

stans, dvs. taxeringsnämnderna, ordnas och bedrivs ändamålsenligt.

En speciell ställning på länsplanet har prövningsnämnden. Den har till

främsta uppgift att som andra instans pröva besvär över taxeringsnämnder­

nas beslut. Landskontorets chef, landskamreraren, är ordförande i pröv­

ningsnämnden.

I flertalet län är landskontoret indelat i fyra sektioner, kameralsektion,

taxeringssektion, uppbördssektion och datasektion. I Uppsala, Gotlands, Ble­

kinge, Hallands och Jämtlands län finns dock ingen datasektion. Där har

man i stället datadetalj, som går in i uppbördssektionen. Gemensam be­

teckning för datasektion och datadetalj är datakontor. Vid landskontoret i

Göteborgs och Bohus län finns också en sektion för sjömansskatteärenden

(sj ömansskattekontor et).

Prövningsnämnden biträds

av ett kansli som organisatoriskt hör till ka­

meralsektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

5

Taxeringssektionen kan anses vara indelad i tre arbetsenheter, en »allmän

detalj» för processföring o. d., en »revisionsdetalj» för i första hand taxe­

ringsrevisioner och en »mervärdeskattedetalj» (mervärdeskattekontoret).

Kameralsektionen har vissa uppgifter på beskattningsområdet. Där hand­

lägger man bl. a. gåvoskatteärenden, i vilka länsstyrelsen är både beskatt­

nings- och uppbördsmyndighet, och arvsskatteärenden, i vilka länsstyrelsen

är enbart uppbördsmyndighet. Beskattningsmyndighet i fråga om arvsskatt

är allmän underrätt. Vidare handläggs på kameralsektionen åtskilliga ären­

den som rör taxeringsorganisationen. Bland dem kan nämnas indelning av

länet i taxeringsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt, förordnande av taxe-

ringsnämndsordförande, kronoombud och vissa andra taxeringsfunktionärer

samt bestämmande av ersättningar för taxeringsarbetet. Utdömande av viten

som har förelagts enligt skatteförfattningarna är också en uppgift för kame­

ralsektionen.

Den övervägande delen av arbetet på taxeringssektionen anknyter till de

uppgifter som sektionschefen, förste taxeringsintendenten, har enligt 17 §

taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623). Han skall enligt

denna paragraf bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för

att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. De uppgifter som enligt skatte-

och taxeringsförfattningarna ankommer på taxeringsintendent är inte läns­

styrelseuppgifter i vanlig mening, eftersom länsstyrelsen som sådan inte har

rätt att besluta i hithörande ärenden. Beslutanderätten är i stället förbehål­

len taxeringsintendenten. Uppgiften att föra det allmännas talan i taxerings-

mål delegeras dock regelmässigt i stor utsträckning till annan kvalificerad

personal på taxeringssektionen.

På mervärdeskatteområdet tillämpar man inte något taxeringsförfarande

som var fallet med den allmänna varuskatten. I stället meddelar chefen för

mervärdeskattekontoret fastställelsebeslut på länsstyrelsens vägnar i första

instans. Prövningsnämnden fungerar som besvärsinstans även för mervärde-

skattemål. För att föra det allmännas talan i sådana mål i prövningsnämnd

och högre instans förordnas allmänt ombud i varje län. En konsekvens av

att man slopat taxeringsförfarandet är att man fått en annan terminologi på

mervärdeskattens område. Man talar således om skatterevision i stället för

taxeringsrevision och efterbeskattning i stället för eftertaxering.

Uppbördssektionen svarar bl. a. för uppbördsbokföringen och avräkning­

en mellan statsverket och kommunerna av kommunalskatt. På sektionen

vidtar man åtgärder i samband med omräkning av skatt, t. ex. efter beslut

om ändrad taxering. Till uppbördssektionens uppgifter hör vidare att se

till att inventering sker minst en gång om året hos de lokala skattemyndig­

heterna och kronofogdemyndigheterna. Indrivningen följs också kontinuer­

ligt på sektionen genom granskning av kronofogdemyndigheternas månads-

räkningar. Länsstyrelsen beslutar även om avkortning och avskrivning av

restförd skatt.

6

Länsstyrelsen prövar på uppbördssektionen besvär över lokal skattemyn­

dighets beslut i uppbörds- och mantalsskrivningsärenden. På uppbördsom-

rådet finns ett allmänt ombud, som kan anföra besvär hos länsstyrelsen över

lokal skattemyndighets beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares

skatt. Han får också anföra besvär över länsstyrelsens beslut i sådana ären­

den och beslut som länsstyrelsen fattar som första instans, nämligen röran­

de restavgift och ränta på kvarstående skatt.

Datakontoret slutligen svarar främst för bearbetningar inom ADB-syste-

met för folkbokförings-, taxerings- och uppbördsområdena. Dataanläggning­

arna används dock också i växlande utsträckning för andra arbetsuppgifter.

I Stockholms län har man en från övriga län avvikande länsstyrelseorga­

nisation. Där är landskontorets uppgifter uppdelade på tre avdelningar, ka­

meral- och uppbördsavdelningen, prövningsnämndsavdelningen och taxe-

ringsavdelningen. Vardera av de två förstnämnda avdelningarna har en

landskamrerare som chef, medan en taxeringsdirektör är chef för taxerings-

avdelningen. Sektionsindelningen och den övriga organisationen samt för­

delningen av arbetsuppgifterna skiljer sig också från vad som gäller vid

andra länsstyrelser.

Det totala antalet anställda på landskontoren uppgår i runt tal till 4 800

av totalt ca 7 700 anställda på länsstyrelserna. De lokala skattemyndighe­

terna har sammanlagt ca 4 000 och kronofogdemyndigheterna ca 2 700 an­

ställda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Centrala organ

De centrala uppgifterna inom skatteväsendet är f. n. uppdelade på flera

organ.

Riksskattenämnden (RN), instruktion SFS 1965: 714, har tre huvudupp­

gifter på taxeringsområdet, nämligen att genom rådgivande och vägledande

verksamhet främja en riktig och likformig taxering, att på ansökan av skatt­

skyldig meddela bindande förhandsbesked i taxeringsfrågor samt att verka

för en effektiv och ändamålsenlig taxeringskontroll. Motsvarande uppgifter

har RN också på mervärdeskattens område.

Uppgiften att främja en enhetlig tillämpning av skattebestämmelserna

fullgör RN på flera sätt, t. ex. genom anvisningar, kurser och andra samman­

komster för tjänstemän inom skatteförvaltningen, genom handledningar för

arbetet i taxeringsnämnd och genom att tillhandahålla länsstyrelserna re-

geringsrättsutslag m. in. RN fastställer också formulär för taxeringsarbetet.

På mervärdeskattens område meddelar RN i likformighetssyfte bindande

förklaringar huruvida vara, varugrupp, byggnad eller tjänst är skatteplik­

tig. Vidare har RN anförtrotts uppgiften att meddela dispens från vissa

bestämmelser i skatteförfattningarna. Uppgiften att meddela anvisningar

7

bär fått en alltmer ökad betydelse genom att det i samband med att ny

lagstiftning antas ofta förutsätts att bestämmelserna skall kompletteras med

centrala anvisningar av RN. Likaså har uppgiften att meddela dispens fått

en ökad omfattning under senare år.

I ärenden angående förhandsbesked fungerar RN närmast som domstol

med skattskyldig och taxeringsintendent som parter. Besvär över förhands­

besked anförs hos regeringsrätten eller, i fråga som rör fastighetstaxering,

bos kammarrätten. Antalet ansökningar om förhandsbesked brukar vara

ca 400 årligen.

RN:s verksamhet på taxeringskontrollområdet är inriktad på att få till

stånd en samordnad kontroll inom hela landet beträffande vissa kategorier

av skattskyldiga. Åtskilliga sådana aktioner har också genomförts på se­

nare år. Vidare avser verksamheten i stor utsträckning utbildning av per­

sonal för kontrollverksamheten.

RN består av ordförande och sex ledamöter, varav en vice ordförande.

Ordföranden skall vara lagfaren. Vice ordföranden och ytterligare två av

nämndens ledamöter skall vara lagfarna eller ha avlagt examen vid han­

delshögskola. De övriga tre ledamöterna skall representera olika delar av

förvärvslivet.

Vid handläggning av ärenden rörande mervärdeskatt har RN en annan

sammansättning. Den består då av ordföranden och åtta särskilt utsedda

ledamöter. Av de särskilt utsedda ledamöterna skall minst två vara lag­

farna och fyra företräda skilda grenar av näringslivet. En bland de lagfarna

ledamöterna är förordnad som vice ordförande.

Ordförandeskapet i RN är inte inrättat som fast tjänst. För RN:s verk­

samhet finns ett kansli med tre byråer, en kanslibyrå, en kontrollbyrå och

en mervärdeskattebyrå. Ordföranden får uppdra åt en av byråcheferna att

närmast under honom vara chef för kansliet. Hittills har byråchefen på

kanslibyrån haft detta uppdrag. RN:s fasta personal uppgår till 46 personer.

Dessutom anlitas ett växlande antal personer som extraföredragande.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), instruktion SFS

1965:715, har inom folkbokförings- och uppbördsområdena väsentligen

samma uppgifter som RN har på taxeringsområdet. CFU skall sålunda ge­

nom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig

tillämpning av folkbokförings- och uppbördsförfattningarna. I detta syfte

meddelar nämnden anvisningar i frågor som berör dess verksamhetsområde

och bindande förklaringar om sättet att ta ut preliminär skatt och hur

skatteavdrag skall göras.

CFU har haft till uppgift att genomföra övergången till ADB inom folk­

bokförings- och uppbördsväsendet. ADB-systemet är nu sedan någon tid

i gång hos länsstyrelserna. Nämnden svarar för det system- och program­

meringsarbete och den ledning som ADB-systemet förutsätter. Den skall

också lämna anvisningar om datamaskinernas och dataregistrens utnytt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

8

jande för annat än folkbokföring och uppbörd. CFU bedriver vidare en om­

fattande utbildning på sitt verksamhetsområde.

CFU har byggts upp med RN som förebild. Nämnden består av ordföran­

de, vice ordförande och sju andra ledamöter. Några i författning särskilt an­

givna kompetenskrav finns inte, vare sig för ordföranden, vice ordföranden

eller för de övriga ledamöterna. Det förutsätts att ledamöterna i nämnden

skall representera erfarenhet från olika områden som är av betydelse för

nämndens verksamhet.

Till skillnad från RN:s ordförande är ordföranden i CFU heltidsanställd.

Nämndens kansli består av en administrativ byrå, en teknisk byrå och en

utbildningssektion. Dessutom finns en särskild utredningssektion. CFU har

ca 130 anställda.

Den indirekta beskattningen med undantag av mervärdeskatten hand­

läggs i allt väsentligt av kontrollstyrelsen, instruktion SFS 1965: 711. Bland

de skatter som kontrolleras av styrelsen må nämnas skatterna på bensin,

brännolja, övriga bränslen och elektrisk kraft, på sprit, vin samt malt- och

läskedrycker, på tobaksvaror, choklad och kosmetika, på vissa motorfordon

samt på guldsmedsvaror, knutna mattor och pälsvaror. Styrelsen har också

hand om kontrollen över stämpelskatten på aktier, obligationer, utländska

värdepapper och lotterier samt lotterivinstskatten. I huvudsaklig anslutning

till den särskilda varuskatten och maltdrycksskatten administrerar styrel­

sen vidare utjämningsskatten, som kommit till för att man skall få pris-

utjämning för jordbruksråvaror till den del de används för framställning

av vissa industrivaror.

Kontrollstyrelsens uppgifter som beskattningsmyndighet regleras väsent­

ligen i förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss kon-

sumtionsbeskattning. Styrelsen skall för varje skattskyldig fastställa skatt,

besluta om skattens erläggande och uppbära skatten. Vidare meddelar sty­

relsen beslut om förhandsbesked beträffande skatteplikt för vara och till­

lämplig skattesats. Besluten om fastställande av skatt föregås regelmässigt

av inspektioner. För skattekontrollen har verket fyra distriktskontor. De

ligger i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall och förestås av distrikts-

överkontrollörer.

Kontrollstyrelsen har dessutom en annan huvuduppgift, nämligen att vara

centralt organ i frågor rörande alkoholförsäljning och alkoholpolitik i den

mån de inte ligger på annat statligt organ. Hit hör att handha det särskilda

straffregistret rörande fylleri och vissa andra brott och att utföra centrala

uppgifter rörande rusdrycksutskänkningen och åtgärder mot alkoholmiss­

brukare m. m.

Chef för kontrollstyrelsen är en generaldirektör. Inom verket finns fyra

byråer, nämligen en för rusdrycksförsäljningsärenden m. m., en för admi­

nistrativa och tekniska ärenden och två för skatteärenden. En byråchef är

generaldirektörens ställföreträdare. Dessutom finns direkt under general­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

9

direktören en juridisk avdelning för skatteärenden under ledning av en av­

delningsdirektör, som också har till uppgift att som allmänt ombud föra

det allmännas talan i skattemål. Kontrollstyrelsen har en personal på 240

personer, varav ett åttiotal tjänstgör på distriktskontoren.

Den mellankommunala prövningsnämndens uppgifter anges i 73 § taxe-

ringsförordningen. Huvuduppgiften är att pröva besvär från skattskyldig

som har haft förvärvskälla hänförlig till skilda län. Nämnden består av ord­

förande, vice ordförande och ytterligare sex ledamöter. Uppgiften som ord­

förande är en bisyssla.

Det allmännas intresse i fråga om de mellankommunala taxeringsuppgif­

terna bevakas av ett särskilt förordnat allmänt ombud som i princip har

samma uppgifter som förste taxeringsintendenterna i länen. I motsats till

förhållandena i länen där prövningsnämndens kansli leds av nämndens

ordförande, landskamreraren, står dock den mellankommunala prövnings­

nämndens kansli under ledning av allmänna ombudet.

Allmänna ombudet biträds av tre bokföringssakkunniga. Kansliet består

av totalt tio personer.

Kupongskattenämnden beslutar i ärenden rörande kupongskatt. Denna

skatt är en form av statlig inkomstskatt som tas ut på vissa aktieutdelningar

enligt förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt. Nämnd­

ärendena avser huvudsakligen ansökningar om restitution av sådan skatt.

Nämnden har tre ledamöter. En av dem är förordnad till ordförande.

Det löpande arbetet med kupongskatteärendena sköts av kupongskatte-

kontoret som utgör en del av länsstyrelsen i Stockholms län. Kontoret före­

stås av en byrådirektör som också är föredragande i nämnden, och perso­

nalen utgörs i övrigt av 14 biträden.

Taxeringsdirektören vid länsstyrelsen i Stockholms län har tilldelats sär­

skilda uppgifter i fråga om kupongskatten. Han kan sålunda enligt 4 § and­

ra stycket kupongskatteförordningen lämna medgivande att utdelning upp­

bärs utan kupongskatt. Han får vidare utfärda anmaning enligt 13 § förord­

ningen. Han har också rätt att anföra besvär, både över beslut av kupong-

skattenämnden och över beslut som länsstyrelse har meddelat med stöd av

kupongskatteförordningen.

Sjömansskattenämnden beslutar i ärenden enligt förordningen den 16 maj

1958 (nr 295) om sjömansskatt. Nämnden består av ordförande och ytter­

ligare fyra ledamöter, varav en är förordnad som vice ordförande. Nämndens

verksamhet är förlagd till Göteborg.

Sjömansskatteärendena administreras av sjömansskattekontoret, som ut­

gör en sektion inom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Kontoret bere­

der de ärenden som nämnden skall avgöra och kontrollerar redovisningen

av sjömansskatt. Sjömansskattekontoret står under ledning av en kontors-

föreståndare som också är föredragande i nämnden. Kontorets totala per­

sonalstyrka uppgår till ca 25 personer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

10

För administration av exekutionsväsendet skall enligt kronofogdeinstruk­

tionen den 3 december 1965 (nr 687) finnas en centralmyndighet. Någon så­

dan myndighet har emellertid inte inrättats, men enligt kungörelsen den 27

november 1964 (nr 848) fullgör exekutionsväsendets organisationsnämnd

(EON) tills vidare de uppgifter som ankommer på en sådan myndighet.

Nämnden, som består av sju ledamöter, är tillkallad av Kungl. Maj :t för

»rådgivande och samordnande uppgifter i samband med genomförandet av

förstatligandet och omorganisationen av exekutionsväsendet» den 1 januari

1965. Kostnaderna för nämnden bestrids från sjätte huvudtitelns anslag till

kommittéer m. m. Nämnden handlägger vissa administrativa och kamerala

ärenden angående kronofogdemyndigheternas personal och organisation

samt meddelar anvisningar in. m. och fastställer blanketter beträffande den

exekutiva verksamheten. Vidare anordnar nämnden utbildning av personal

hos kronofogdemyndigheterna. I samråd med statskontoret utreder nämn­

den frågan om införande av ADB inom exekutionsväsendet. Nämndens

kansli, som omfattar drygt 20 heltidsanställda personer, är organiserat i en

författningssektion, en organisationssektion samt en personal- och kameral­

sektion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Frågans tidigare behandling

Tanken på ett centralt organ för taxeringsarbetet väcktes redan i slutet

av 1800-talet och aktualiserades sedan vid flera tillfällen. Frågan ledde dock

inte till något beslut av statsmakterna förrän år 1951, då RN inrättades.

Därefter har i olika sammanhang lagts fram förslag om en utbyggnad av

nämnden eller ombildning av den till en central förvaltningsmyndighet.

Sålunda föreslog 1950 års skattelagssakkunniga (SOU 1954: 24) att nämn­

dens kansli skulle ombildas till en taxeringsstyrelse. Vidare skulle länssty­

relsernas taxeringssektioner ombildas till från landskontoret fristående

taxeringsavdelningar, som skulle lyda under taxeringsstyrelsen. RN borde

enligt förslaget vara kvar som beslutande myndighet i fråga om förhands­

besked, anvisningar om skatteförfattningarnas tillämpning o. d. Taxerings­

styrelsen skulle dock ha hand om RN:s kansligöromål och ha en byrå för

dessa uppgifter, en byrå för taxeringskontroll och en byrå för övriga ären­

den, t. ex. upplysningsverksamhet och samband med taxeringsavdelningarna.

Skattelagssakkunnigas förslag i denna del ledde inte till någon lagstift­

ning. Frågan togs emellertid upp på nytt av 1955 års taxerings sakkunniga

(SOU 1955:51). De föreslog att RN skulle ombildas till en riksskattesty-

relse men med taxeringssektionerna kvar inom länsstyrelsen utan att dessa

skulle vara underställda det centrala organet. Det uteslöt enligt de sakkun­

nigas mening inte att en huvuduppgift för det nya verket borde vara att mer

än dittills följa utvecklingen av taxeringsarbetet på olika håll i landet. Ett

andra verksamhetsområde, inom vilket det centrala organet borde få vid­

11

sträcktare uppgifter, var taxeringskontrollen. Taxeringssakkunniga föreslog

vidare att centrala uppbördsnämnden samt kupongskattekontoret och ku-

pongskattenämnden skulle läggas under riksskattestyrelsen. Detta verk skul­

le ha tre byråer, varav en i huvudsak motsvarande RN:s kansli. Den andra

byrån skulle huvudsakligen syssla med frågor avseende taxeringskontrollen,

medan den tredje föreslogs omhänderha uppbördsfrågor, däri inbegripet

vissa internordiska indrivningsärenden.

Taxeringssakkunnigas förslag innebar också att en riksskattestyrelsens

nämnd skulle vara knuten till riksskattestyrelsen. Nämnden skulle besluta

i ärenden angående förhandsbesked och överta centrala uppbördsnämndens

och kupongskattenämndens avgöranden. Riksskattestyrelsens chef föreslogs

vara ordförande i nämnden.

Vid remissbehandlingen rådde enighet i fråga om att tillskapa en central

byrå för taxeringskontrollen och om att i en eller annan form knyta kon­

trollbyrån till RN:s kansli, medan förslaget i övriga delar mötte invändning­

ar. I prop. 1956: 150, som lades fram på grundval av taxeringssakkunni­

gas betänkande, framhöll jag att det på längre sikt sannolikt var ofrånkom­

ligt att den centrala verksamheten på taxeringsväsendets område leddes av

en heltidsanställd befattningshavare och att en omorganisation i huvudsak­

lig överensstämmelse med sakkunnigförslaget företogs. Jag fann dock inte

nödvändigt att då ta slutlig ståndpunkt i frågan, utan anslöt mig till den

ganska allmänna uppfattningen bland remissinstanserna att genomförandet

av förslaget i denna del borde anstå tills vidare i avvaktan på erfarenhe­

terna av RN:s utbyggnad med en kontrollbyrå. En på detta sätt begränsad

reform genomfördes också den 1 juli 1957.

I och med att den allmänna varuskatten infördes den 1 januari 1960 fick

RN nya uppgifter. För att handlägga ärenden rörande denna skatt utökades

antalet ledamöter med sex, varav en vice ordförande. I praktiken innebar

det att nämnden kom att arbeta på två avdelningar. Nämndens kansli fick

också en ny byrå, varuskattebyrån, och samtidigt skedde en viss ökning av

personalen på kontrollbyrån.

Övergången till mervärdeskatt den 1 januari innevarande år har krävt

ytterligare förstärkning av organisationen.

Uppbördsorganisationskommittén (SOU 1962: 18) föreslog att RN skulle

vara centralt tillsyns- och ledningsorgan på folkbokförings-, taxerings- och

uppbördsområdena. Kommittén förordade därvid att RN skulle byggas ut

med en tredje avdelning för handläggning av uppbörds- och folkbokförings-

ärenden vid sidan av avdelningen för den direkta beskattningen och avdel­

ningen för den allmänna varuskatten. I samband därmed borde enligt för­

slaget nämndens kansli utökas med en folkbokförings- och uppbördsbyrå

och en planeringsbyrå. Kommittén ansåg också att nämnden skulle ha en

särskild kameral- eller kanslisektion för de gemensamma kansligöromålen.

Nämndens ordförande föreslogs vara heltidsanställd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 är 1969

Som ett alternativ förordade kommittén att man med RN som förebild

skulle bygga ut centrala uppbördsnämnden med ett kansli bestående av två

byråer, en folkbokförings- och uppbördsbyrå och en planeringsbyrå. Stats­

makterna beslöt i enlighet med denna alternativa lösning att den 1 juli 1964

inrätta centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 är 1969

Utredningen

Innan jag lämnar en redogörelse för utredningens förslag rörande den

centrala skatteförvaltningen anser jag det lämpligt att säga något om hu­

vudlinjerna i dess förslag till en reform på länsplanet. Utredningen föreslår

att taxerings-, uppbörds- och datasektionerna bryts ut från länsstyrelserna

till fristående skatteverk, ett i varje län. Till skatteverket överförs också

flertalet av de uppgifter på skatteområdet som nu ligger på länsstyrelsens

kameralsektion, nämligen arvs- och gåvoskatteärenden samt vissa uppgifter

rörande taxeringsorganisationen. Man föreslår dock att länsstyrelsen, efter

förslag av skatteverket, alltjämt skall förordna taxeringsnämndsordförande

och vissa andra taxeringsfunktionärer.

En nybildad central förvaltningsmyndighet, riksskattestyrelsen, blir enligt

utredningen skatteverkens centralorgan. Vidare är det meningen att de loka­

la skattemyndigheterna skall lyda under skatteverken i stället för länssty­

relserna. Däremot anser utredningen att kronofogdemyndigheterna alltjämt

bör administreras av länsstyrelserna.

Prövningsnämnderna föreslås bli ombildade till från länsstyrelserna fri­

stående domstolar, länsskatterätter. Man förutsätter att skatterätterna i en

del fall bör ha två län som domkrets för att de skall kunna få en lämplig

organisation. Skatterätterna skall enligt förslaget handlägga inte bara så­

dana mål och ärenden som nu avgörs av prövningsnämnd utan också

uppbördsmål, folkbokföringsmål, vitesmål m. m. I administrativt hänse­

ende avses skatterätterna skola lyda under kammarrätten.

Behovet av en central skattemyndighet

Utredningen erinrar om att det vid flera tillfällen lagts fram förslag att

ombilda RN till en central förvaltningsmyndighet, men att man i stället valt

att i olika etapper förstärka och bygga ut nämnden. Frågan om en mera ge­

nomgripande omorganisation har i avvaktan på erfarenheterna av dessa ut­

byggnader ställts på framtiden.

Förslagen till omorganisation har genomgående förutsatt att det centrala

organet skall ledas av en heltidsanställd tjänsteman. Utredningen konstate­

rar att systemet med deltidsanställd ordförande i RN fungerat väl, men an­

ser att de omfattande göromål som följer med uppgiften kräver en arbetsin­

13

sats som ligger långt över vad som är normalt för en bisyssla. Att de över

huvud taget kunnat bemästras tillskriver utredningen ordförandens särskilda

personliga förutsättningar för uppgiften och de förutsättningar som också

i övrigt varit för handen. Utredningen framhåller dock att arbetsbelast­

ningen lett till att ordföranden måst koncentrera sig på ärenden rörande den

direkta beskattningen, medan RN:s verksamhet i ärenden rörande den

allmänna varuskatten i huvudsak letts av den för sådana ärenden förord­

nade vice ordföranden.

Med hänvisning till dessa förhållanden finner utredningen uppenbart att

man inte i längden kan behålla anordningen med ordförandeskapet i RN

som bisyssla. Utredningen erinrar vidare om att RN:s handlingsmöjligheter

är begränsade. Den kan inte utöva någon egentlig ledning inom taxerings-

väsendet och inte heller åstadkomma önskvärd samordning och likformig­

het de olika länen emellan. Det är därför enligt utredningens mening av

vikt att få en starkare organisation med större resurser och möjligheter att

inrikta och leda den regionala verksamheten.

Behovet av bättre samordning och effektiv ledning är, framhåller utred­

ningen, särskilt påtagligt i fråga om taxeringskontrollen. Revisionsverksam­

hetens inriktning betecknas som mycket skiftande i de olika länen. Det gäl­

ler inte bara fördelningen mellan offensiva och defensiva revisioner, kon­

trollmetoder o. d. utan också urvalet av revisionsobjekt. Med de knappa

personalresurser som man alltid måste räkna med är det, understryker ut­

redningen, angeläget att kontrollen riktas in på väsentligheter. Bl. a. anmä­

ler sig härvid intresset av att sovra bland objekten för defensiva revisioner.

Större planmässighet och enhetlighet skulle enligt utredningen leda till

bättre resultat. Man betonar också att kategorigranskningar och andra cen­

tralt planlagda kontrollaktioner måste ledas och följas upp centralt för att

vinna full effektivitet.

Ett centralt organ med ledande och samordnande funktioner bör enligt

utredningens mening också kunna åstadkomma bättre likformighet inom

de regionala skattemyndigheternas övriga arbetsområden. Centralorganet

bör därvid ha tillräckliga resurser för att genom inspektioner följa verk­

samheten på det regionala planet. Möjligheten för ett centralt organ att in­

gripa bör dock, framhålls det, gälla endast den praktiska och formella sidan

av arbetet, dvs. frågor rörande rutiner och arbetsmetoder för att kunna ef­

fektivt utnyttja tillgänglig arbetskraft, samordna verksamheten m. m. Där­

emot har utredningen uppfattningen att de regionala myndigheterna bör

vara helt självständiga i processföringen. Det centrala organet bör med

andra ord inte ha befogenhet att bestämma hur talan i visst mål skall föras

eller om överklagande skall ske.

Utredningen anser vidare, att ett centralt organ bör överta vissa uppgif­

ter, som f. n. ligger på länsplanet. Man räknar sålunda med att de allmänna

anvisningar för taxeringsarbetet som förste taxeringsintendenterna nu bni-

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

14

kar lämna kommer att meddelas centralt efter omorganisationen. Länsmyn­

dighetens anvisningar anser man böra inskränkas till frågor av regionalt

eller lokalt intresse.

Utredningen föreslår sålunda att man inrättar ett centralorgan för skatte­

förvaltningen. Med hänsyn till mångfalden och vikten av de frågor som

kommer att falla inom detta organs ansvarsområde, bör det enligt utred­

ningen få ställning av central förvaltningsmyndighet för skatteväsendet.

Myndighetens namn föreslås bli riksskattestyrelsen.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Riksskattestyrelsens verksamhetsområde

Utredningen anser att man bör göra en organisatorisk uppdelning av de

dömande och fiskaliska uppgifterna också på riksplanet. Den lämpligaste or­

ganisationen får man enligt utredningen om de fiskaliska uppgifterna i frå­

ga om taxering, uppbörd m. m. förs samman i den nya riksskattestyrelsen,

medan RN är kvar för enbart judiciella funktioner. Förslaget innebär allt­

så, att RN kvarstår som en från riksskattestyrelsen helt fristående organisa­

tion för de judiciellt betonade uppgifter som nu ligger på nämnden, dvs.

ärenden rörande förhandsbesked, bindande förklaringar samt dispenser och

anvisningar rörande den materiella tillämpningen av skatteförfattningarna.

Däremot är det meningen att anvisningar av praktisk och formell natur skall

meddelas av riksskattestyrelsen. Den nuvarande RN :s fiskaliska och admi­

nistrativa uppgifter övertas enligt förslaget helt av styrelsen.

Utredningen erinrar om sambandet mellan taxering, uppbörd och folk­

bokföring och finner det inte vara ändamålsenligt att ha två centrala organ

på dessa områden, RN och CFU, som båda har judiciella och administrativa

uppgifter och som ofta behöver samråda eller samverka på annat sätt.

CFU:s verksamhet föreslås därför bli överförd till de nya organen, varvid

en fördelning av uppgifter motsvarande den som föreslås för taxeringsären-

den avses skola ske. Det innebär att ärenden av judiciell natur, bindande för­

klaringar och anvisningar rörande den materiella tillämpningen av upp­

börds- och folkbokföringsförfattningarna samt fastställandet av normalbe­

lopp för existensminimum skall handläggas av RN, medan ärenden av fiska-

lisk, administrativ eller teknisk natur skall ankomma på riksskattestyrelsen.

Utredningen anser också att organisationsförslaget skapar förutsättning­

ar för en klarare åtskillnad mellan de fiskaliska och dömande uppgifterna

inom den nuvarande mellankommunala prövningsnämndens verksamhets­

område. Härvid syftar man på det förhållandet att denna prövningsnämnds

kansli leds av det allmänna ombudet hos nämnden. Utredningen föreslår,

att det allmänna ombudet hos nämnden och den fiskaliska delen av dess

organisation i övrigt skall ingå som en mellankommunal byrå i riksskatte­

styrelsen, medan nämnden som sådan omvandlas till en skattedomstol,

den mellankommunala skatterätten. Detta förslag ansluter sig till utred­

ningens förslag att prövningsnämnderna i länen skall ombildas till domsto­

lar, länsskatterätter.

Den mellankommunala skatterätten avses också få ett vidgat kompe­

tensområde. Sålunda föreslås, att domstolen skall pröva besvär över koncern­

bolags taxering, så snart koncernen har verksamhet i skilda län. Härigenom

skulle det bli möjligt att få en bättre överblick över och en mer enhetlig be­

dömning av koncernbolagens inbördes dispositioner i form av koncernbi­

drag och andra vinstöverföringar m. m. Meningen är att detta utvidgade

kompetensområde skall gälla koncernbolag, som avses i 221 § 1 mom. ak­

tiebolagslagen den 14 september 1944 (nr 705), däremot inte andra kon­

cernföretag. Dessutom föreslår utredningen att den mellankommunala kom­

petensen skall gälla, inte bara som nu mellankommunalt skattskyldigs make

utan också hans barn under 21 år.

Utredningen behandlar också frågan om kupongskattekontoret och sjö-

mansskattekontoret skall införlivas med riksskattestyrelsen. Utredningen

finner det mest naturligt att den riksomfattande verksamhet som kupong­

skattekontoret bedriver knyts till det centrala skatteorganet och inte, som

nu är fallet, sorterar under en regional myndighet. Kupongskattekontoret

föreslås därför ingå som en sektion i riksskattestyrelsen.

Däremot föreslår utredningen att sjömansskattekontoret och sjömans-

skattenämnden alltjämt skall ha verksamheten förlagd till Göteborg som

landets huvudort för sjöfarten.

Utredningen erinrar om att det inte funnits något organisatoriskt sam­

band mellan skatterna på inkomst och förmögenhet samt den allmänna

varuskatten, å ena, och övriga indirekta skatter, å andra sidan. De senare, de

s. k. punktskatterna, administreras huvudsakligen av kontrollstyrelsen. Ut­

redningen har funnit det ofrånkomligt att överväga organisationen för

punktbeskattningen och ta ställning till om nuvarande gränslinjer bör upp­

rätthållas i framtiden. Ett minimikrav anses vara att man skapar förut­

sättningar för att utvidga det samarbete med utbyte av informationer m. m.

som redan etablerats.

Man bör emellertid enligt utredningens mening överväga att gå ett steg

längre. Utredningen finner nämligen att den nuvarande uppdelningen, all­

mänt sett, är föga rationell. Hur väl samarbetet än organiseras, torde det

sålunda vara ofrånkomligt att förvaltningens uppdelning på skilda organi­

sationer medför dubbelarbete och åtskilliga andra olägenheter för både myn­

digheter och enskilda. Mycket anses vara att vinna, om all kontroll och

utredning rörande viss skattskyldig och prövningen av tvister om hans be­

skattning kunde ske samtidigt och utföras av samma personer eller i vart

fall tjänstemän som tillhör samma myndighet. En sådan ordning anser utred­

ningen att man inte kan nå på annat sätt än att kontrollstyrelsen slås sam­

man med riksskattestyrelsen. Kontrollstyrelsens distriktskontor skulle där­

vid förenas med de föreslagna länsskatteverken. Man finner dock lämpligast

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

15

16

att distriktsförvaltningens personal hålls samman och inordnas i några av

de större skatteverken. Det är tänkt att personalen i första hand skall stå

till riksskattestyrelsens omedelbara disposition.

Kontrollstyrelsen har emellertid också nykterhetspolitiska uppgifter. Ut­

redningen erinrar om att den statliga nykterhetspolitiken är föremål för

omprövning inom alkoholpolitiska utredningen och anser att det bör an­

komma på den att överväga organisationsfrågorna på nykterhetspolitikens

område. Utredningen har därför avstått från att närmare gå in på dessa

frågor. I avbidan på en av alkoholpolitiska utredningen föreslagen om­

organisation anser man att den nuvarande byrån i kontrollstyrelsen för rus-

drycksförsäljningsärenden skulle kunna administrativt knytas till riksskat-

testyrelsen med självständig beslutanderätt i nykterhetsfrågor för byråns

chef.

Utredningen har också bedömt frågan om den föreslagna sammanslag­

ningen bör medföra ändring i beslutsfunktionerna beträffande punktskat­

terna. Man har emellertid funnit att övervägande skäl, i vart fall tills vi­

dare, talar emot en ändring i det nu tillämpade systemet. I ett speciellt hän­

seende anses dock en omedelbar ändring av beslutsfunktionerna vara be­

fogad, nämligen i fråga om förhandsbeskeden rörande punktskatterna. För

deras vidkommande framstår för utredningen RN och inte riksskattesty-

relsen som den naturliga beslutsinstansen. En särskild fördel med att för­

lägga förhandsbeskeden rörande punktskatterna till RN skulle vara, att

klagan i så fall kan föras direkt hos regeringsrätten och att eventuella tvis­

ter rörande förhandsbesked sålunda kan slutligen avgöras på kortare tid

än nu.

Kungi. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Organisationsfrågor

Riksskattestyrelsen skall enligt utredningens förslag stå under ledning av

en generaldirektör som verkschef och vara organiserad i en taxeringsavdel-

ning, en kontrollavdelning, en folkbokförings- och uppbördsavdelning och,

om huvuddelen av kontrollstyrelsen sammanslås med riksskattestyrelsen,

en särskild avdelning för punktskatterna. Taxeringsavdelningens chef före­

slås också fungera som verkets souschef med överdirektörs ställning.

Riksskattenämnden skall enligt förslaget överta den nuvarande RN:s

och CFU:s judiciella funktioner samt, om kontrollstyrelsen införlivas med

riksskattestyrelsen, de förhandsbeskedsärenden vari kontrollstyrelsen nu

beslutar. Nämnden avses sålunda väsentligen komma att fungera som en

domstol. När den avgör tvister eller eljest frågor av kontroversiell natur

är det meningen att den fiskaliska sidan skall företrädas antingen av

taxeringsintendenter, främst i ärenden rörande förhandsbesked, eller av

tjänstemän hos riksskattestyrelsen, medan motsidan kan vara skattskyl­

dig, näringsorganisation eller annan, vars intresse berörs av ärendets av­

görande.

Utredningen förordar att RN skall arbeta på tre avdelningar, en för den

direkta beskattningen, en för den indirekta beskattningen, dvs. både allmän

varuskatt och punktskatter, och en för folkbokföring och uppbörd. Varje

avdelning skall utom ordföranden ha sex ledamöter.

RN:s ordförande föreslås skola fungera som ordförande på alla tre avdel­

ningarna. Uppgifterna beräknas bli så omfattande och betydelsefulla att det

krävs att ordföranden fullgör heltidstj änstgöring för nämnden. Han bör

enligt utredningens mening få samma ställning som ordförandena i arbets­

domstolen och näringsfrihetsrådet. Eventuellt kan ifrågasättas att för RN:s

ordförande införa en särskild tjänstetitel, exempelvis president.

Utredningen föreslår vidare att varje avdelning skall ha en vice ordföran­

de. Dennes uppgifter anses kunna fullgöras som bisyssla.

Den mellankommunala skatterätten föreslås, som förut nämnts, få ett

större kompetensområde än den mellankommunala prövningsnämnden nu

har. Utredningen räknar också med en intensifierad gransknings- och revi­

sionsverksamhet inom det mellankommunala området. Antalet mål väntas

därför öka relativt kraftigt. Det förutskickas också att denna ökning till

stor del kommer att gälla omfattande och besvärliga mål.

Mot denna bakgrund ifrågasätter utredningen om ordförandeskapet i den

mellankommunala skatterätten skall vara en bisyssla. Den definitiva lös­

ningen på denna fråga bör emellertid enligt utredningens mening få anstå,

tills man vunnit närmare klarhet om domstolens blivande arbetsbörda,

övergångsvis anses sålunda uppdraget kunna fullgöras som deltidsarbete.

Utredningen framhåller att den dömande verksamheten på det mellankom­

munala området, främst såvitt angår förberedelse och processledning, ändå

blir organisatoriskt förstärkt genom att den mellankommunala skatterätten

avses få kansli gemensamt med RN. Det är enligt utredningen ytterligare

ett skäl att låta ordförandefrågan vila.

Utredningen förordar en översyn av kupongskatteförordningen och räk­

nar med att den kan resultera i att kupongskattenämnden avskaffas. Man

föreslår dock att denna nämnd skall finnas kvar tills vidare vid sidan av

RN. Det är meningen att kupongskattenämnden skall bli kanslimässigt

betjänad av RN:s och den mellankommunala skatterättens kansli. Ordföran­

deskapet i kupongskattenämnden bör enligt förslaget liksom hittills vara

en bisyssla.

Utredningen föreslår att riksskattestyrelsen skall inrättas den 1 juli 1970,

medan dess förslag i övrigt avses bli genomförda den 1 januari 1971. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

17

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 121

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Remissyttrandena

Behovet av en central skattemyndighet

Den helt övervägande delen av de remissinstanser som uttalar sig i

frågan delar utredningens uppfattning att man bör inrätta en central för­

valtningsmyndighet på beskattningsområdet. Flertalet motiverar inte sin

mening närmare utan nöjer sig med att i allmänna ordalag tillstyrka försla­

get. Andra åter understryker de fördelar som inrättandet av en sådan myn­

dighet skulle innebära. Man pekar bl. a. på möjligheterna att därigenom

åstadkomma en bättre samordning i olika hänseenden.

Riksförsäkringsverket erinrar sålunda om att verket har ett intimt sam­

arbete med skattemyndigheterna i åtskilliga grenar av sin verksamhet.

Även om samarbetet varit synnerligen gott, anser verket att frånvaron av en

för skatte-, uppbörds- och folkbokföringsförvaltningen gemensam central

förvaltningsmyndighet i vissa avsenden försvårat samordningen mellan skat­

teväsendets och socialförsäkringens arbetsuppgifter. Verket hälsar därför

med tillfredsställelse förslaget om den nya riksskattestyrelsen. Riksrevi­

sionsverket anser det vara av betydelse att mervärdeskattens och punktskat­

ternas administration samordnas. Verket framhåller att de olägenheter som

följer av den hittillsvarande uppdelningen av ansvaret för bevakningen av

statsverkets fordringar på punktskatter, å ena sidan, och allmänna medel i

övrigt, å andra sidan, kommer att falla bort genom den nya organisationen.

En riktlinje vid omorganisationen bör enligt statskontoret vara att skapa

förutsättningar för en mer målinriktad verksamhet, en bättre samordning

och en ökad effektivitet inom skatteförvaltningen. Totalansvaret för verk­

samhetsresultat, planering och utveckling vad gäller de förvaltande och

fiskaliska funktionerna bör därvid läggas på riksskattestyrelsen. Den före­

slagna vertikala kedjan av organ — riksskattestyrelsen med underordnade

skatteverk och lokala skattemyndigheter — anser statskontoret skapa förut­

sättningar för en effektiv styrning av skatteförvaltningens olika funktioner.

Flera remissinstanser understryker behovet av förbättrad kontroll och

anser att en central myndighet kan åstadkomma bättre effektivitet på det

området. Behovet av central ledning och administration av bl. a. kontroll­

verksamheten vitsordas sålunda av kontrollstyrelsen utifrån de erfarenheter

styrelsen har på beskattningsområdet. Bland dem som uttalar sig för en för­

bättrad central kontroll är också justitiekanslern och kammarrätten. Jiisti-

tiekanslern anser det vara oundgängligen nödvändigt att betydande resurser

sätts in för att bemästra problemet med den s. k. underdeklarationen. Här­

vidlag gör sig inte enbart rent fiskaliska synpunkter gällande. Det förhållan­

det att betydande grupper i samhället kan i större eller mindre grad dra

sig undan beskattning utan att behöva räkna med större risk för upptäckt

19

leder, om inte kraftiga motåtgärder sätts in, i längden till allvarliga kon­

sekvenser från samhällsmoralisk synpunkt. Justitiekanslern anser att ska­

pandet av en riksskattestyrelse med befogenhet och resurser att leda taxe-

ringsarbetet i hela landet och att genomföra större taxerings- och revisions-

kontroller utan vidare kan bedömas ha en betydande effekt. Kammarrätten

betecknar den föreslagna upprustningen av den centrala kontrollverksam­

heten som synnerligen behövlig för att motverka förekommande underde­

klaration.

Det är också en vanlig mening bland remissinstanserna att utbildnings-

och informationsbehoven blir bättre tillgodosedda genom den föreslagna or­

ganisationen. Enligt länsstyrelsernas utbildningsnämnd är behovet av att

samordna de utbildningsfunktioner inom skatteadministrationen som nu

finns inom utbildningsnämnden, CFU och RN, ett stöd och motiv för in­

rättande av en riksskattestyrelse. Utbildningsnämnden, som räknar med att

riksskattestyrelsens utbildningsfunktioner kommer att bli omfattande, anser

att en fristående enhet för utbildningsfrågor bör inrättas inom riksskatte-

styrelsen. De externa informationsärendena, som förutses komma att bli

högst betydande, bör enligt nämnden också handläggas vid denna enhet.

Den interna informationen inom skatteförvaltningen behandlas av bl. a.

länsstyrelsen i Värmlands län, som betecknar det som föga rationellt att

t. ex. arbetet med anvisningar till taxeringsnämnderna och sammanställning

av nyheter i skatteförfattningarna skall utföras på var och en av länsstyrel­

serna. Ett centralt organ borde enligt länsstyrelsens mening också kunna

lämna biträde med tolkning av nya författningar innan rättspraxis hunnit

utvecklas samt föra rättsfallsregiSter. Det borde därvid vara möjligt att ha

en central rådgivning för de regionala skattemyndigheterna. Skattelagstift­

ningen och rättstillämpningen är, säger länsstyrelsen, numera så komplice­

rade att det inte är möjligt att inom varje länsstyrelse ha tjänstemän som

kan hålla hela skatteområdet aktuellt. Framför allt inom mera särpräglade

delar av skatteområdet anses en dylik central rådgivning kunna innebära en

arbetskraftsbesparing.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter understryker vikten av att be­

skattningen blir likformig och erinrar om att rättspraxis i väsentlig mån

utvecklas genom skattedomstolarnas avgöranden. I avvaktan på prejudice-

rande utslag, som ofta är beroende av fleråriga processer, kan, framhåller

man, rättstillämpningen i taxeringsnämnder och prövningsnämnder de olika

länen emellan visa skiljaktigheter som ter sig stötande för det allmänna

rättsmedvetandet. Ett centralt organ med låt vara endast rådgivande funk­

tion i fråga om processföringen skulle enligt föreningens mening tjäna ett

väsentligt syfte. Att det centrala organet övertar de allmänna anvisningar

för taxerings arbetet, som förste taxeringsintendenterna f. n. brukar utfärda

till taxeringsfunktionärernas information, ser föreningen som ett värde­

fullt medel att tillgodose den av alla eftersträvade likformigheten. Länssty-

2f Bihang till riksdagens protokoll 1D6D. 1 sand. Nr 127

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

20

relsen i Malmöhus lön anser att en centralt ledd samordnings- och in­

formationsverksamhet måste vara till stort gagn såväl för taxeringsarbetet

i första instans som för övrig kontrollverksamhet i form av eftergranskning

och taxeringsrevision. En brist i den nuvarande organisationen har enligt

länsstyrelsens mening varit avsaknaden av för varje taxeringsår centralt

sammanställt informationsmaterial till taxeringsnämnderna i någorlunda

lättillgänglig form.

Frågan huruvida en central förvaltningsmyndighet på beskattningsområ-

det bör inrättas även om man inte bryter ut skatteförvaltningen från läns­

styrelsen tas upp av bl. a. länsstyrelsen i Jämtlands län. Det bär enligt läns­

styrelsen länge framstått som en svaghet att inte i större utsträckning än som

har kunnat ske med RN:s begränsade möjligheter en central ledning och

samordning av taxeringsväsendet kunnat utövas. Länsstyrelsen finner det

uppenbart att sådana befogenheter kan och bör tilläggas en central myn­

dighet även om beskattningsväsendet inte skiljs från länsstyrelserna.

Denna uppfattning kan betecknas som representativ för länsstyrelserna,

som ganska allmänt avstyrker utbrytningen men är positiva till förslaget

om en riksskattestyrelse. En annan mening förfäktas emellertid av andra

remissinstanser. Kooperativa förbundet anför att det sedan länge har fram­

stått som en brist i taxeringssystemet att man saknar ett centralt organ för

samordning av kontroll, granskning och över huvud taget de fiskaliska upp­

gifterna inom taxeringsarbetet. Att nå en tillfredsställande lösning anser

förbundet dock vara förenat med väsentliga svårigheter så länge taxerings-

avdelningarna utgör en integrerande del av länsstyrelserna. För förbundet

framstår inrättandet av centralorganet som en tungt vägande del av för­

slaget och måhända av sådan betydelse att detta för sig är ett speciellt

argument för bildandet av självständiga skatteverk. Sveriges industriför­

bund anser att frågan om man skall inrätta ett speciellt centralorgan är be­

roende dels på om fristående skatteverk kommer att inrättas eller ej, dels på

centralorganets ställning. Enligt förbundets mening bör en riksskattestyrel­

se med de av utredningen föreslagna funktionerna inrättas endast om för­

slagen rörande länsindelningen och länsförvaltningen genomförs. Skulle

så ej bli fallet anser man att frågan kommer i ett väsentligt annat läge.

Förbundet menar dock att det kan vara administrativt lämpligt att föra

samman inom ett enda organ den verksamhet som nu bedrivs på RN:s kon­

trollbyrå, CFU:s förvaltande och fiskaliska uppgifter och motsvarande

verksamhet hos kontrollstyrelsen. Vidare ansluter förbundet sig till upp­

fattningen att det från rättssäkerhetssynpunkt är önskvärt att också i det

högsta organet ha möjlighet att skilja mellan fiskaliska och dömande upp­

gifter. Man anser därför att den nuvarande dualismen i RN bör avvecklas.

Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar sig i samma riktning.

En remissinstans, länsstyrelsen i Älvsborgs län, föreslår att RN behålls i

sin nuvarande form. Länsstyrelsen anser dock att RN bör tillföras personal

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1969

21

som gör det möjligt för den att verka mera aktivt för en likformig taxering

genom att tillhandahålla taxeringsnämnderna hjälpmedel av olika slag,

exempelvis sammanställning av prejudicerande utslag.

En fråga som tagits upp av flera remissinstanser och vållat delade me­

ningar är om och i vad mån en central skattemyndighet skall kunna med­

dela direktiv för skatteverken eller, om någon utbrytning inte sker, länssty­

relserna. Några remissinstanser är förespråkare för en längre gående direk­

tivrätt än utredningen föreslår, andra vill ha den mer begränsad eller anser

att ingen som helst direktivrätt bör förekomma.

Till de remissinstanser som avstyrker att centralorganet får direktivrätt

hör länsstyrelsen i Norrbottens län, som betecknar det som självfallet att

skatteverken skall vara självständiga i den processförande verksamheten.

Länsstyrelsen framhåller att arbetsmaterialet, i huvudsak deklarationer,

nästan helt är lokaliserat till länet. Endast taxeringsintendenten och hans

personal har inblick i och kan överskåda detta material, och taxeringsinten­

denten har ålagts att ansvara för materialets bearbetning. Direktivrätt

för central myndighet skulle enligt länsstyrelsen medföra ett onödigt och

irriterande rapport- och kontrollsystem. I den mån samordning av kontroll­

aktioner och andra åtgärder av riksomfattande karaktär behövs, kan, fort­

sätter länsstyrelsen, frågan lösas på samma sätt som hittills, då taxerings-

sektionerna lojalt följt RN:s intentioner. Däremot anser länsstyrelsen att det

kan finnas behov av hjälp från centralt håll beträffande exempelvis revisio­

ner och annat som går över länsgränserna, vid brist på personal vid särskil­

da tillfällen etc. Länsstyrelserna i Jämtlands och Södermanlands län motsät­

ter sig också att den centrala myndigheten får direktivrätt.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att man får bäst effekt om det cen­

trala organet blir serviceinriktat. Länsstyrelsen framhåller dock att delar

av de regionala skattemyndigheternas verksamhet är av sådan art att cen­

trala anvisningar för arbetets bedrivande är lämpliga och önskvärda. Man

nämner härvidlag folkbokförings- och uppbördsväsendet och den mer for­

mella delen av taxeringsarbetet. De regionala myndigheterna bör däremot

enligt länsstyrelsen vara helt självständiga i den processförande verksam­

heten och ha en betydande självständighet också när det gäller kontrollar­

betet. Svagheterna i kontrollarbetet beror inte på att RN saknar direktiv­

rätt utan har andra orsaker. Resultatet av kontrollarbetet är, betonar läns­

styrelsen, i högsta grad beroende av de regionala kontrollorganens initia­

tivförmåga och lokalkännedom. Det centrala organets rätt att meddela an­

visningar beträffande taxeringskontrollen synes länsstyrelsen böra inskrän­

kas till att omfatta ett bestämmande av vilka branscher de riksomfattande

kontrollaktionerna skall avse samt om granskningen skall gälla inkomst­

skatt, mervärdeskatt etc. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller

att taxeringsrevisorerna ute i länen genom egna initiativ kan skaffa sig

kunskaper om skatteförhållandena inom vissa branscher eller kategorier av

22

skattskyldiga. Dessa kunskaper kan sedan vidarebefordras till det centrala

organet för att ligga till grund för riksomfattande granskningsaktioner. En

självständighet i arbetet ute på fältet kan således enligt föreningen också vara

till gagn för den föreslagna riksskattestyrelsen. Föreningen kan därför inte

tillstyrka en obegränsad direktivrätt på taxeringskontrollområdet. Förening­

en Sveriges landskamrernre utgår från att direktivrätten gentemot taxerings-

intendenter och revisionsintendenter inte kommer att utövas så att arbetet

tyngs av onödiga rapporter eller arbetslusten förkvävs genom rigorösa detalj-

föreskrifter.

Lantbrukets skattedelegation delar helt utredningens uppfattning att det

centrala organet inte bör äga befogenhet att bestämma hur talan i visst mål

skall föras eller om överklagande bör ske. Delegationen bär också uppfatt­

ningen att taxeringskontrollen inte får bli så centralstyrd att skatteverkens

revisionssektioner saknar tid för offensiva punktgranskningar på det lokala

planet.

I några remissyttranden förordas en i förhållande till utredningens för­

slag vidgad direktivrätt, avseende den processförande verksamheten. Stats­

kontoret förklarar sig sålunda inte kunna dela utredningens uppfattning

att det centrala organet inte skall kunna ingripa i denna verksamhet. Ett

av de avgörande motiven för att bilda regionala skatteverk under central

ledning av en riksskattestyrelse anser ämbetsverket vara att styrelsens led­

nings- och samordningsfunktioner skall avse också de underordnade orga­

nens verksamhet i materiellt hänseende. Ämbetsverket ifrågasätter därför

om inte riksskattestyrelsen bör ha befogenhet att, såsom fallet är beträf­

fande riksåklagaren, övervaka också den processförande verksamheten

hos skatteverken. CFU ifrågasätter om det inte för en enhetlig lagtill-

lämpning eller för skapande av prejudikat bör finnas rätt för centralmyn­

digheten att ingripa och i vissa mål besluta att talan skall föras i högre in­

stans.

Förvaltningsdomstolskommittén erinrar om att riksåklagaren kan ge

direktiv till de under honom sorterande åklagarna. Oavsett att en taxerings-

intendents ställning och samhällsfunktion inte är helt jämförbara med en

åklagares, finns det enligt kommitténs mening skäl för att ge riksskatte­

styrelsen möjlighet att se till att i olika avseenden viktiga mål bringas

under prövning i högre instans. Kommittén framhåller emellertid att man

här stöter på svårigheter av praktisk och organisatorisk art, t. ex. hur riks­

skattestyrelsen i god tid före besvärstidens utgång skall få kännedom om

betydelsefulla mål, som taxeringsintendenten inte tänker överklaga, vilka

kriterier som skall användas när vederbörande bedömer om mål är så vik­

tigt att det skall rapporteras till riksskattestyrelsen, hur styrelsen skall

kunna få resurser för att bemästra den speciella arbetsuppgiften, vem som

skall utforma eventuell talan i högre instans. Hithörande frågor bör enligt

kommittén undersökas närmare.

Kangl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

23

Som jag förut har nämnt är det inte min mening att ställning i detta

sammanhang skall tas till frågan om att bryta ut skatteförvaltningen från

länsstyrelserna och bilda fristående regionala skatteverk och skatterätter.

Eftersom inrättandet av ett centralt organ av den föreslagna typen synes

böra föranleda viss omorganisation på länsplanet bör dock i korthet redo­

visas vad som förts fram i utbrytningsfrågan under remissbehandlingen.

Remissinstanserna är delade i utbrytningsfrågan. Den majoritet som till­

styrker förslaget består bl. a. av flertalet bland de centrala myndigheter och

organisationer som yttrat sig. Några remissinstanser tillstyrker delvis ut­

brytning, dvs. att man bildar antingen fristående skatterätter eller fristå­

ende skatteverk. Till denna grupp hör bl. a. tre länsstyrelser. Åtskilliga re­

missinstanser, bl. a. RN och 21 länsstyrelser, avstyrker varje utbrytning.

Huvudinvändningen mot att bryta ut skatteförvaltningen är att den nu­

varande till länsstyrelserna knutna organisationen i stort sett fungerar till­

fredsställande. Man anser att det är möjligt att inom länsstyrelsens ram kom­

ma till rätta med de brister som finns.

Den största svagheten i landskontorsorganisationen finner man i allmän­

het vara sammanblandningen i en avdelning av både dömande och fiska-

liska uppgifter med landskamreraren som avdelningschef och dessutom

ordförande i prövningsnämnden. Flertalet avstyrkande remissinstanser vill

lösa den frågan på så sätt att taxeringssektionen ombildas till taxerings-

avdelning i länsstyrelsen. Man uttalar också ganska allmänt önskemål om

personalförstärkningar.

I åtskilliga remissyttranden diskuteras frågan om uppbördssektionen och

datasektionen skall följa med vid en utbrytning eller om de, vid en omorga­

nisation inom länsstyrelsens ram, skall tillsammans med taxeringssektio­

nen ingå i en gemensam avdelning i länsstyrelsen. Bl. a. har följande syn­

punkter anförts.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som tillstyrker förslaget om fristående

skatteverk, framhåller att verksamheten på uppbördssektionen företer en

sammanblandning av dömande och fiskaliska uppgifter. I huvudsak är sek­

tionens arbetsuppgifter knutna till den fiskaliskt inriktade verksamheten

på beskattningsväsendets område. Där utövas den länsstyrelsen ålagda skyl­

digheten att se till att skatter och avgifter blir debiterade, indrivna och

redovisade. Även om verksamheten i mångt och mycket ansluter sig till och

är beroende av kameralsektionens bokföringsarbete och innefattar kontroll

av de exekutiva myndigheternas arbete i fråga om indrivningen av skatter

och avgifter, inrymmer enligt länsstyrelsen verksamheten på uppbörds­

sektionen ett klart fiskaliskt element. Detta sägs främst ta sig uttryck

däri att målsättningen för verksamheten alltid måste vara att det allmännas

fordringar på skatter och avgifter i skilda hänseenden skall tillgodoses i

största möjliga utsträckning. Länsstyrelsen framhåller också att samarbetet

mellan uppbörds- och taxeringssektionerna är relativt stort. I samband med

24

indrivningen av skatt uppkommer ofta fråga om skattskyldigs taxering, vil­

ket förutsätter gemensamma överläggningar mellan de båda sektionernas

tjänstemän. Länsstyrelsen anför vidare att man vid bedömandet av frågan

om uppbördssektionens eventuella utbrytning ur länsstyrelsen också måste

beakta samarbetet mellan å ena sidan uppbördssektionen och de lokala

skattemyndigheterna och å andra sidan taxeringssektionen och dessa myn­

digheter. Då de lokala skattemyndigheterna inte gärna kan vara under­

ställda två olika länsmyndigheter, blir frågan om uppbördssektionens ut­

brytning i betydande grad beroende av vilken länsmyndighet de lokala

skattemyndigheterna skall underställas. De har, anförs det, anknytningar

till såväl taxeringssektionens som uppbördssektionens verksamhet. För när­

varande anser länsstyrelsen att de lokala skattemyndigheterna har större

behov av samarbete med uppbördssektionen än med taxeringssektionen. Ut­

vecklingen sägs emellertid otvetydigt gå åt det hållet att samarbetet mellan

taxeringssektionen och de lokala skattemyndigheterna ökar.

Eftersom det är tänkbart att datakontoret såsom en serviceinrättning

kommer att betjäna i huvudsak en rad statliga och kommunala myndigheter

m. m. inom länet, kan, anför länsstyrelsen vidare, vissa skäl tala för att

datakontoret blir kvar i den nya länsstyrelseorganisationen. Emellertid be­

döms datakontorets huvudsakliga arbetsuppgifter med all sannolikhet kom­

ma att ligga kvar inom uppbörds-, folkbokförings- och taxeringsområdena.

Med hänsyn härtill och då länsstyrelsen föreslår att uppbördssektionen

överförs till skatteverket och att skatteverket blir chefsmyndighet för de

lokala skattemyndigheterna tillstyrker länsstyrelsen utredningens förslag

att överföra också datakontoret till skatteverket. Länsstyrelsen säger sig

därvid ha fäst särskilt avseende vid att datakontorets servicefunktioner på

andra områden än taxering, uppbörd och folkbokföring mycket väl kan till­

godoses även om datakontoret ligger inom skatteverkets ram.

Åtskilliga remissinstanser har dock en annan mening i dessa frågor.

Länsstyrelsernas datamaskiner används visserligen f. n. huvudsakligen

för taxering, uppbörd och folkbokföring, men hithörande uppgifter utgör

endast en del av dem som framdeles skall åligga en fullt utbyggd och ut­

nyttjad länsdataanläggning, framhåller RN och fortsätter. Redan i nuvaran­

de inledande skede har ADB-anläggningarna anlitats för serviceverksam­

het även på andra områden än de berörda, och i framtiden kan man räkna

med att de kommer till användning inom ett vidsträckt verksamhetsfält.

Vid samhällsplaneringen kommer de sålunda att bli ett värdefullt hjälp­

medel för länsstyrelserna. Med hänsyn till dessa förhållanden finner RN

förslaget att datasektionen skall omfattas av en utbrytning vara mindre

välbetänkt. Den omständigheten, att sektionen skall ha servicefunktioner

inom flera områden, anses tala för att den bör vara kvar i länsstyrelsen

och inte inordnas i ett organ med speciella och begränsade uppgifter. RN

har den meningen att detta samtidigt är ett skäl mot en utbrytning över

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

25

huvud taget, eftersom databehandlingen numera är ett väsentligt led i taxe­

rings- och uppbördsproceduren och man därför bör bibehålla de nuvarande

smidiga sambandslinjerna.

Länsstyrelsen i Blekinge län behandlar de vertikala sambandslinjerna

inom skatteförvaltningen. Om, som länsstyrelsen föreslår, enbart taxerings-

sektionen bildar en avdelning inom länsstyrelsen skulle det innebära att

de lokala skattemyndigheterna, som avses få vidgade arbetsuppgifter inom

taxeringsväsendet, kommer att lyda under taxeringsavdelningen i taxe-

ringsärenden men under de i landskontoret ingående uppbörds- och data­

sektionerna i uppbördsärenden respektive folkbokföringsärenden. Detta

kan visserligen, säger länsstyrelsen, betraktas som en organisatorisk olägen­

het men den behöver inte ge upphov till några svårigheter av praktisk art,

eftersom de lokala skattemyndigheterna enligt länsstyrelsens förslag fort­

farande kommer att lyda under en och samma myndighet, länsstyrelsen.

Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län är det uppenbart olämpligt att till en

myndighet, som kommer att få en så renodlat fiskal prägel som ett läns-

skatteverk, överföra ärenden om uppbörd och folkbokföring. För såväl de

lokala skattemyndigheterna som för länsstyrelsernas uppbördssektioner

skall huvuduppgiften vara att sörja för att på basis av i princip lagakraft-

vunna taxeringar skatterna blir rätt uträknade och erlagda men häri anses

inte ligga i huvudsak en fiskal funktion. Länsstyrelsen förklarar sig emel­

lertid inse att, om länsskatteverk och länsskatterätter inrättas, det är svårt

att motivera att ärenden om uppbörd och folkbokföring samt huvudmanna­

skapet för de lokala skattemyndigheterna bibehålies inom länsstyrelserna,

men länsstyrelsen anser att betänkligheterna mot att föra över uppbörds-

ärendena till länsskatteverken är ytterligare ett skäl mot att dessa myn­

digheter inrättas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att uppbörds- och datasektio­

nernas arbetsuppgifter är av sådan art, att sektionerna kan utföra sitt arbete

tillfredsställande såväl i den föreslagna nya länsstyrelsen som i ett skatte­

verk. Datasektionen utför, framhåller länsstyrelsen, ett mycket självständigt

arbete, som f. n. avser folkbokföring, taxering och uppbörd men som i fram­

tiden avses utökat med andra uppgifter bl. a. för planeringsavdelningens

idikning. Denna sektion har eller får alltså samband med det nuvarande

landskansliet, taxerings- och uppbördssektionerna samt alldeles särskilt

med lokal skattemyndighet. Uppbördssektionen har, fortsätter länsstyrelsen,

en direkt samverkan med kameralsektionen, i det att uppbördsbokföringen

skall intas i kameralsektionens bokföring. Men i detta hänseende sägs ka­

meralsektionen fungera endast som en bokföringsbyrå åt uppbördssektio­

nen och något samarbete därutöver förekommer som regel inte. Med taxe-

ringssektionen har uppbördssektionen inte någon direkt samverkan men

det finns ett visst samband såsom i fråga om överskottsförteckningar, ytt­

randen i olika hänseenden m. m. Uppbördssektionens anknytning till kame­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

26

ral- och taxeringssektionerna bedöms vara ungefär lika. Om emellertid sam-

bandslinjerna dels uppbörd mot taxering, dataverksamhet och lokal skatte­

myndighet och dels dataverksamhet mot taxering, uppbörd och särskilt lo­

kal skattemyndighet ses i ett sammanhang, finner länsstyrelsen liksom ut­

redningen övervägande skäl tala för anknytning till skatteverket. De arbets-

detaljer, som har att tillse att det allmännas skatteanspråk effektueras, näm­

ligen folkbokföring, taxering, uppbörd och dataverksamhet samlas då under

ett tak.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Centralorganets verksamhetsområde m. m.

Den av utredningen föreslagna kompetensfördelningen mellan riksskatte­

styrelsen och riksskattenämnden har behandlats i några yttranden. RN an­

ser att kompetensfördelningen bör ske på det sätt som utredningen anvisar.

Man finner sålunda att nämnden, liksom nu, bör meddela anvisningar rö­

rande den materiella tillämpningen av skatteförfattningarna, medan styrel­

sen bör lämna anvisningar av informativ och arbetsteknisk natur. CFU har

en annan mening. För att riksskattestyrelsen skall kunna fullgöra sina le­

dande och samordnande funktioner och åstadkomma en bättre likformighet

och effektivitet i de lokala och regionala myndigheternas arbete synes det

CFU nödvändigt att riksskattestyrelsen beslutar i dispensfrågor och medde­

lar anvisningar rörande den materiella tillämpningen av folkbokförings-,

skatte- och uppbördsförfattningarna, bl. a. fastställande av normalbelopp för

existensminimum, som nu beslutas av CFU. Vidare anser man att styrelsen

skall fastställa de normer och allmänna anvisningar för taxeringsarbetet

som prövningsnämnderna och förste taxeringsintendenterna f. n. utfärdar.

Härigenom vinner man också, framhåller CFU, att RN:s uppgifter blir helt

renodlade att avse ärenden rörande förhandsbesked och bindande förklaring­

ar och att kompetensproblemen mellan nämnden och styrelsen faller bort.

Om nämnden skall meddela anvisningar rörande den materiella tillämpning­

en av författningar anses dessa kunna komma i konflikt med av styrelsen

meddelade anvisningar av praktisk natur.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att riksskattestyrelsen

bör vara ett rådgivande organ med befogenhet att meddela de anvisningar

som behövs för folkbokföring, taxering, uppbörd och indrivning utöver i

författning givna bestämmelser. Riksrevisionsverket har den uppfattningen

att endast ärenden som innefattar egentlig rättslig prövning skall avgöras av

RN. Verket anser också att den föreslagna riksskattestyrelsen för att kunna

utöva en styrande funktion inom hela skatteförvaltningen i fråga om den

fiskaliska verksamheten bör få en i förhållande till utredningens förslag vid­

gad befogenhet att meddela anvisningar för tillämpningen av författnings­

bestämmelserna på styrelsens verksamhetsområde.

Sveriges köpmannaförbund vill i stället begränsa riksskattestyrelsens

27

befogenheter i fråga om anvisningarna. Förbundet anser att RN under den

tid den existerat väl har motsvarat de förhoppningar man knöt till den vid

dess tillkomst och i hög grad har bidragit till att skapa reda och klarhet på

många områden inom beskattningen. Det är därför enligt förbundets me­

ning viktigt att dispenser och anvisningar rörande den materiella tillämp­

ningen av skatteförfattningarna alltjämt läggs under nämnden. Att anvis­

ningar av praktisk och formell natur bör meddelas av riksskattestyrelsen

kan måhända framstå som naturligt, men förbundet menar att de bör under­

ställas RN för granskning, om det inte är uppenbart att sådan granskning

är obehövlig. Förbundet ifrågasätter också om inte RN i de skattskyldigas

intresse bör tilläggas befogenhet att övervaka och följa riksskattestyrelsens

kontrollerande verksamhet. Sådan kontroll borde enligt förbundets me­

ning lämpligen ske genom en delegation bestående av nämndens ordfö­

rande och två av nämnden utsedda ledamöter, som utses bland dem som

företräder de skattskyldiga i nämnden.

Även om flertalet remissinstanser anser att en central skattemyndighet

bör inrättas, är meningarna om myndighetens verksamhetsområde delade.

I några yttranden ifrågasätter man sålunda om kontrollstyrelsen bör inför­

livas med det nya centralorganet. Förslagen att allmänna ombudet hos den

mellankommunala prövningsnämnden och att kupongskattekontoret skall

ingå i detta kritiseras också av några remissinstanser. Å andra sidan finns

det de som menar att centralorganet bör få vidgade uppgifter i förhållande

till utredningsförslaget. Bl. a. har man väckt tanken på att organet skall

bli centralmyndighet för exekutionsväsendet.

I fråga om kontrollstyrelsens införlivande med det nya centralorganet

finner kontrollstyrelsen liksom utredningen att det är möjligt att i prin­

cip organisera skatteförvaltningen på föreslaget sätt. Endast om förde­

larna av reformen kommer att överväga nackdelarna är det dock lämp­

ligt och önskvärt att genomföra den i praktiken, understryker kontroll-

styrelsen. Vid sina överväganden har styrelsen funnit att en samman­

slagning av organen för direkt och indirekt beskattning med beaktande

av de förslag som styrelsen framlägger skulle medföra väsentliga för­

delar för hela skatteförvaltningen. Styrelsen säger sig härvid syfta till ett

i möjligaste mån enhetligt administrativt system av sådant slag att det

bäst främjar uppnåendet av utredningsmålen.

Hur riksskattestyrelsen bör organiseras hänger enligt Göta hovrätts me­

ning i mångt och mycket samman med frågan om kontrollstyrelsens fram­

tida roll. Hovrätten framhåller att kontrollstyrelsen har en erkänt effektiv

organisation. Fråga är därför, om man inte vid en sammanslagning av kon­

trollstyrelsen och riksskattestyrelsen skulle förlora mer i effektivitet än

man kan räkna med att organisatoriskt vinna därpå. Hovrätten finner dock

att det är föga rationellt att ha två olika organisationer på ett i stort sett

så likartat område. Det måste, framhålls det, medföra dubbelarbete och åt­

Kungi. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

28

skilliga andra olägenheter för både myndigheter och enskilda. Starka skäl

anses således tala för en sammanslagning. Denna bör dock, understryker

hovrätten, göras på sådant sätt att man i största möjliga mån undviker en

splittring av kontrollstyrelsens organisation. Härigenom skulle man kunna

bevara något av organisationens effektivitet.

Till dem som uttalar sig för att kontrollstyrelsen bör införlivas med det

nya centralorganet hör också justitiekanslern och riksrevisionsverket.

RN anser däremot att den föreslagna riksskattestyrelsen skulle bli allt­

för stor och svåradministrerad. RN föreslår därför att centralorganet bil­

das genom en sammanslagning av enbart RN och CFU. En sådan samman­

slagning ter sig naturlig, eftersom dessa myndigheter samarbetar i åtskil­

liga hänseenden. Man menar att det knappast finns något motsvarande

skäl för att låta huvuddelen av kontrollstyrelsen införlivas med det nya

centralorganet. Också med tanke på kontrollstyrelsens nykterhetspolitiska

uppgifter och de organisatoriska problemen med att infoga dess distrikts-

organisation i länsstyrelsernas taxeringsavdelningar anser RN att kon­

trollstyrelsen bör finnas kvar. Kupongskattekontoret och allmänna om­

budet hos den mellankommunala prövningsnämnden bör likaledes stå

utanför det nya centralorganet enligt RN:s mening. Uppfattningen att kon­

trollstyrelsen bör finnas kvar som en fristående myndighet delas av läns­

styrelserna i Stockholms, Kalmar och Skaraborgs län. Sistnämnda läns­

styrelse anser att man, innan en överflyttning sker, bör avvakta dels er­

farenheterna av omorganisationen inom den egentliga skatteförvaltningen,

sedan denna fått verka en tid, dels resultatet av alkoholpolitiska utred­

ningens överväganden angående organisationsfrågorna på det nykterhets-

poliliska området.

Några remissinstanser förklarar sig vara tveksamma i frågan. Lantbru­

kets skattedelegation delar visserligen utredningens uppfattning att man

skulle vinna betydande fördelar med en sammanslagning men är tveksam

om den bör komma till stånd så länge punktskattesystemet behålls i nu­

varande omfattning. Föreningen Sveriges taxering sintendent er räknar med

att vissa problem kan uppstå vid försöken att samordna kontrollstyrelsens

revisioner med taxeringsrevisionerna inom de olika länen, eftersom kon­

trollstyrelsens regionala organisation omfattar endast fyra distriktskontor,

vart och ett med verksamhet inom flera län. Föreningen framhåller att

distriklskontorens revisorer i rationaliseringssyfte har specialiserats på

vissa bestämda kontrollfält. En samordning med taxeringsrevisionerna

skulle, såvitt föreningen kan finna, innebära ett sönderbrytande av kon­

trollprogrammen beträffande punktskatterna. Den minskade effekt på

punktskattekontrollen, som en sådan samordning skulle medföra, bedöms

näppeligen kunna kompenseras av att taxeringsrevisionen åläggs kontroll

av punktskatteredovisningen, eftersom initiativen till taxeringsrevisioner

tas, och med föreslagna personalresurser måste tas, från helt andra ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

29

gångspunkter. Det kan alltså enligt föreningen ifrågasättas, om en orga-

nisationsändring totaliter medför någon vinst. Detta hindrar naturligtvis

inte, säger föreningen, att vid ett eventuellt bortfall av punktskatter di-

striktskontorens överkapacitet bör utnyttjas för taxeringsrevisioner med

sikte främst på mervärdeskatten. Föreningen förordar att punktskattekon­

trollens inordnande inom skatteväsendets centrala och regionala organisa­

tion blir föremål för fortsatt utredning. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser

att kontrollstyrelsen inte bör upplösas förrän man vunnit erfarenhet om

riksskattestyrelsens möjligheter att bemästra de primära arbetsuppgifterna.

Om kontrollstyrelsen upphör som skattemyndighet, finner SR starka

skäl tala för att tullverket övertar hela uppbörden och kontrollen av punkt­

skatterna på importvaror. Också frågan om uppbörds- och kontrollmyn­

dighet för punktskatter på inom landet tillverkade varor bör enligt SR

bli föremål för ytterligare överväganden.

Frågan om kontrollstyrelsens nykterhetspolitiska uppgifter behandlas av

bl. a. alkoholpolitiska utredningen, som anser det motiverat att den centrala

förvaltningsmyndighet som handhar vårdfrågor för alkoholmissbrukare, dvs.

socialstyrelsen, handhar också de alkoholpolitiska spörsmålen. Erfarenhe­

terna från alkoholskadesidan bör enligt utredningens mening kunna ge bätt­

re verklighetsunderlag för alkoholpolitiska bedömningar än vad som är fal­

let hos en myndighet vars huvudsakliga verksamhet omfattar helt andra upp­

gifter. Utredningen förordar sålunda att kontrollstyrelsens uppgifter med

alkoholärenden i huvudsak flyttas över till socialstyrelsen. Denna överflytt­

ning anser man kunna ske vid den tidpunkt då kontrollstyrelsen eventuellt

uppgår i riksskattestyrelsen. Ett provisorium med kontrollstyrelsens byrå 1

som en självständig enhet, administrativt knuten till riksskattestyrelsen, sy­

nes utredningen inte behöva komma i fråga. I samma riktning uttalar sig

justitiekanslern, statskontoret och riksrevisionsverket.

Landskontor sutredningens förslag att byrån för rusdrycksförsäljnings-

ärenden skulle kunna administrativt anknytas till riksskattestyrelsen i av­

vaktan på en omorganisation inom nykterhetspolitikens område betecknar

kontrollstyrelsen som ett provisorium vilket bör göras så kortvarigt som

möjligt. Frågor sammanhängande med den slutliga gränsdragningen mellan

skatteadministrationsuppgifter och andra funktioner som eventuellt bör

följa med byrån till annan huvudman synes böra lösas först i samband med

den slutliga omorganisationen vad gäller kontrollstyrelsens nykterhetspoli­

tiska uppgifter. Omfattningen av byråns arbetsuppgifter kommer, framhål­

ler kontrollstyrelsen, också att påverkas av pågående arbete inom fylleri-

straffutredningen, bilregisterutredningen och samarbetsorganet för ADB

inom rättsväsendet.

Landstinget i Göteborgs och Bohus län behandlar frågan om beslutsfunk­

tionen i fråga om punktskatterna och framhåller att utredningens förslag

innebär att riksskattestyrelsen härvidlag dels skall tillvarata det allmännas

30

intresse, dels skall ha en dömande funktion. Man påpekar att utredningen

här gör ett avsteg från den i andra sammanhang av utredningen accepte­

rade principen om organisatorisk åtskillnad mellan dömande och fiskaliska

funktioner. Med hänsyn till den vikt landstinget lägger vid rättssäkerhets-

aspekterna vid utformningen av skatteväsendets framtida organisation fin­

ner landstinget angeläget att man också i ärenden angående punktskatter

organisatoriskt skiljer mellan de dömande och de fiskaliska uppgifterna och

att man således bör fördela ärendena mellan riksskattestyrelsen och den

skattedomstol som anses lämpligast, länsskatterätten eller den mellankom-

munala skatterätten.

RN anser, som förut nämnts, att kupongskattekontoret och allmänna om­

budet hos den mellankommunala prövningsnämnden bör stå utanför det nya

centralorganet. Samma uppfattning har Sveriges industriförbund, som ifrå­

gasätter om det inte är lämpligare att i organisatoriskt hänseende föra in den

mellankommunala prövningsnämndens personal under skatteverket i Stock­

holm. Härigenom skulle man enligt förbundet kunna nå administrativa för­

delar samtidigt som man inte behöver rubba den skisserade organisations­

formen.

Allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden anser

det däremot lämpligt att allmänna ombudet och hans personal ingår som en

särskild byrå i den föreslagna riksskattestyrelsen, varigenom en önskvärd

fast organisation kan skapas. Han tillstyrker också att kansliet för den fö­

reslagna mellankommunala skatterätten förs samman med RN:s kansli.

Genomför man förslaget om en riksskattestyrelse men inte utbrytning av

skatteförvaltningen anser han att den mellankommunala byrån inom riks­

skattestyrelsen ändå bör inrättas, medan mellankommunala prövningsnämn­

den i övrigt består. Nämndens kansli bör dock enligt hans mening samord­

nas med RN:s kansli.

Kupongskattenämnden menar att kupongskattekontoret utan olägenhet

också i fortsättningen kan vara anslutet till länsstyrelsen i Stockholms

län, där arbetstopparna kan elimineras genom den elasticitet som finns

inom länsstyrelsens taxeringsavdelning. För nämnden framstår frågan

om kupongskattekontorets placering närmast som en avvägningsfråga. Då

det bedöms sannolikt att kupongskatten inom en snar framtid kommer att

väsentligt förändras i tekniskt hänseende finner nämnden lämpligast att

kontoret tills vidare är kvar inom länsstyrelsen i Stockholms län.

Länsstyrelsen i Stockholms län har eu motsatt uppfattning. Länsstyrelsen

finner det sålunda naturligt att kupongskattekontoret inordnas under det

centrala skatteorganet.

Utredningens förslag i fråga om sjömansskattenämnden och sjömansskat-

tekontoret har inte mött någon gensaga. Sjömansskattenämnden finner det

självklart att nämndens och kontorets verksamhet skall vara förlagd till

Göteborg. Nämnden har ingen erinran mot att kontoret får utgöra en sär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1969

31

skild sektion inom skatteverket i Göteborg. Skulle taxeringssektionens upp­

gifter också i fortsättningen vara knutna till länsstyrelsen med i stort sett

oförändrad organisation anser nämnden att sjömansskattekontoret liksom

hittills bör utgöra en sektion inom landskontoret vid länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län. Samma mening har länsstyrelsen i Göteborgs och Bo­

hus län.

Några remissinstanser diskuterar exekutionsväsendets organisation. Stats­

kontoret anser starka skäl tala för att inordna kronofogdemyndigheterna

under skatteverken liksom EON i rilcsskattestyrelsen. Statskontoret menar

att den frågan bör utredas särskilt. I samma riktning uttalar sig bl. a. CFU

och riksrevisionsverket, vilken senare myndighet erinrar om att man vid ett

slutligt ställningstagande i frågan får beakta resultaten av lagberedningens

arbete på en ny utsökningsbalk och inom exekutionsväsendet pågående or-

ganisationsundersökningar för bl. a. införande av ADB.

EON har en annan mening i denna fråga. Nämnden understryker vikten

av att den exekutiva verksamheten står utanför de fiskaliska intressena för

att man skall kunna upprätthålla allmänhetens förtroende för exekutionens

objektivitet. Även om den lokala exekutionsorganisationen hålls åtskild från

fiskaliskt inflytande skulle enligt EON exekutionsverksamhetens frihet från

sådant inflytande starkt kunna ifrågasättas om centralmyndigheten för

verksamheten var en myndighet med övervägande fiskaliska uppgifter. Vad

som nås genom en fri ställning på lokalplanet skulle till stor del spolieras

genom fiskalisk anknytning centralt. EON framhåller vidare att dess arbets­

uppgifter är av sådan beskaffenhet att de inte bör handläggas av någon be­

fintlig central myndighet. Det finns ingen sådan myndighet vars övriga

verksamhet har någon uttalad anknytning till den exekutiva verksamheten.

EON hävdar därför med bestämdhet att allt talar för att centralmyndighe­

ten för exekutionsväsendet blir ett fristående organ.

Riksrevisionsverket behandlar i sitt remissyttrande också en annan verk­

samhet som man anser att riksskattestyrelsen bör överta. Enligt principerna

för redovisnings- och revisionsverksamhetens organisation bör, anför verket,

ett internt revisionsorgan inrättas vid riksskattestyrelsen liksom vid övriga

centralförvaltningar. Denna interna revisionsenhet föreslås överta den revi­

sion som riksrevisionverket nu utför på skatteområdet och granska skatte-

organisationens kamerala förvaltning i övrigt. Bland de uppgifter som väntas

bli överförda från riksrevisionsverket till riksskattestyrelsen nämner man

granskningarna av skattedebiteringen, avräkningen mellan statsverket och

kommunerna beträffande kommunalskatt och av besluten om skatteutjäm­

ningsbidrag samt uppgiften att meddela föreskrifter om befrielse från rest-

avgift enligt 58 § 2 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

Detsamma gäller tillsynen över indrivningsverksamheten under förutsätt­

ning att riksskattestyrelsen blir huvudman för exekutionsväsendet.

Departementsutredningen erinrar om att det finns flera grupper av dis­

32

pensärenden på skatteområdet. Många av dessa har undersökts av utred­

ningen men ej ansetts böra under nuvarande förhållanden flyttas från

Kungl. Maj :t. Det gäller befrielse från eller återbetalning av bl. a. särskild

skatt på vissa lotterivinster, särskild varuskatt, skatt på vissa pälsvaror,

försäljningsskatt, omsättningsskatt på motorfordon i vissa fall, allmän

energiskatt, utjämningsskatt på vissa varor, bensinskatt, tobaksskatt och

brännoljeskatt. Tillskapas ett centralt skatteverk, bör enligt utredningen be­

slutanderätten i sådana ärenden kunna flyttas dit.

Statistiska centralbyrån berör vissa statistikfrågor. Byrån anser att riks-

skattestyrelsen, liksom nu CFU, skall vara skyldig att samråda med byrån

i frågor som rör statistikproduktion, att riksskattestyrelsen inte skall ägna

sig åt annat statistikarbete än ren driftsstatistik och att bearbetning och

utlämnande av statistiska uppgifter ur skatteverkens dataregister skall ske

antingen genom statistiska centralbyråns försorg eller i samråd med byrån.

Vidare framhåller byrån att den reella samhörigheten med befolkningsre-

gistren försvagas om man gör en omorganisation i överensstämmelse med

utredningsförslaget. Man hänvisar till att skatteverkens och de centrala

skattemyndigheternas dominerande arbetsuppgifter ligger inom områdena

taxering och uppbörd samt kontroll av dessa båda verksamheter. Skatteor-

ganen väntas inte ha något eget intresse vare sig av de många olika data som

kan hänföras till de registrerade individerna, t. ex. eventuellt i framtiden till­

gängliga uppgifter om utbildning, yrke och yrkesställning, eller av att hålla

sådana data å jour, om de inte har betydelse från skattesynpunkt. Byrån

erinrar om att befolkningsuppgifterna används också av ett mycket stort

antal andra intressenter inom de statliga, kommunala och enskilda sekto­

rerna av samhället. Det skulle därför vara motiverat att ompröva huvudman­

naskapet för folkbokföringen. Byrån hemställer att man i varje fall inrättar

en fast samarbetsdelegation (nämnd) för folkbokföringsregistren med re­

presentanter för riksskattestyrelsen, RN, byrån och andra huvudintressenter

i registren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Organisationsfrågor

Några remissinstanser anser att den centrala organisationen bör ha en

annan utformning än utredningen tänkt sig. Man menar bl. a. att den cen­

trala myndigheten bör ha en verksstyrelse. Sålunda finner statskontoret flera

skäl tala för att den högsta ledningen av riksskattestyrelsen bör utövas av

en verksstyrelse med lekmannainslag. Med hänsyn till den stora betydelse

som beskattningsväsendet har inom samhället med därav följande behov av

kontakter med åtskilliga andra sektorer inom såväl den allmänna som den

enskilda verksamhetssfären skulle det, anför statskontoret, otvivelaktigt

vara till fördel om sådana kontakter skulle kunna tillgodoses och främjas

även genom en sådan verksstyrelse. Därigenom skapar man också förutsätt-

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

33

ningar för en mer allsidig bedömning av viktiga frågor inom riksskattesty-

relsens omfattande verksamhetsfält. Statskontoret framhåller också att den

koncentration av ansvar och befogenheter på skatteväsendets område, som

inrättandet av en riksskattestyrelse är ett uttryck för och som statskontoret

finner vara av väsentlig betydelse för att nå eftersträvad effektivitet i be­

skattningen, talar för att man har en verksstyrelse med bred förankring.

CFU håller för visst att riksskattestyrelsen i hög grad kommer att anlitas

som utrednings- och remissinstans inom sitt verksamhetsområde. Styrelsen

kommer att fortlöpande meddela många och omfattande anvisningar av olika

slag. För dessa uppgifter måste det enligt CFU:s mening vara betydelse­

fullt för chefen att vid sin sida ha en styrelse med representanter för arbets­

marknadens parter och sakkunniga inom de ämnesområden där styrelsen

skall vara verksam.

Presidenten i Göta hovrätt anser att centralorganet i likhet med andra

på senare tid tillkomna eller reorganiserade myndigheter bör ha en verks­

styrelse. Detta synes här kanske mer påkallat än eljest, eftersom skattevä­

sendet av många rent instinktivt omfattas med misstroende.

En verksstyrelse med lekmän förordas också av riksrevisionsverket samt

länsstyrelserna i Södermanlands, Örebro och Jämtlands län.

I fråga om verkets inre organisation framhåller statskontoret att över­

ordnad ledning och tillsyn av verksamheten vid underordnade organ bör

hållas samman i en administrativ huvudenhet som bör ha lämpliga enheter

för planering, organisation, rationalisering och teknik inklusive ADB-frå-

gor, för personaladministration samt utbildnings- och informationsfrågor.

Enligt statskontoret bör åtskilliga av de funktioner och arbetsuppgifter som

i utredningens förslag lagts på taxeringsavdelningen och på folkbokförings-

och uppbördsavdelningen föras över till den administrativa enheten. Stats­

kontoret anser att man bör överväga om inte de kvarvarande funktionerna

på de nämnda två avdelningarna bör organiseras inom ramen för en huvud­

enhet. Vidare ifrågasätter statskontoret om inte riksskattestyrelsens eko­

nomiska funktioner bör koncentreras till en särskild ekonomi- och kame­

ralenhet som antingen ingår i den administrativa enheten eller blir sido-

ordnad denna. Statskontoret förutsätter därvid att riksskattestyrelsen blir

central kameralmyndighet för regionala skatteverk. Riksskattestyrelsen

föreslås sålunda bli indelad i tre eller fyra huvudenheter, nämligen en taxe­

rings-, folkbokförings- och uppbördsenhet, en kontrollenhet, en administra­

tiv enhet och eventuellt en ekonomienhet. Vid kommande utredningar avser

statskontoret bl. a. att klarlägga de organisationsfrågor som kontrollstyrel­

sens inordnande i riksskattestyrelsen aktualiserar.

Riksrevisionsverket föreslår en självständig administrativ enhet för plane­

ring, utveckling, utbildning och information. Tanken är att kameralsektio­

nen skall gå in i denna enhet.

Med tanke på den stora organisation som riksskattestyrelsen kommer

34

att kräva och på de mycket omfattande arbetsuppgifterna anser CFU att

man måste förstärka verksledningen. CFU ifrågasätter om man inte måste

inrätta en souschef stjänst utan anknytning till någon bestämd avdelning

eller byrå. Vidare anser CFU att organisationen bör ha fler fristående en­

heter än som föreslagits. Sålunda anser man att kameralsektionen bör bilda

en självständig enhet för allmänna kansligöromål och kamerala ärenden,

eftersom den organisatoriskt inte hör till någon av de övriga avdelningarna.

CFU finner också starka skäl tala för att den nuvarande tekniska byrån

hos CFU bildar en fristående organisatorisk enhet. Man hänvisar bl. a. till

att byråns arbetsuppgifter kommer att omfatta det administrativa systemet

inom riksskattestyrelsens hela verksamhetsområde. Enligt CFU:s mening

måste man dessutom tillskapa en särskild fristående enhet för utbildning

och information.

En särskild utbildningsenhet inom rilcsskattestyrelsen förordas också av

länsstyrelsernas utbildningsnämnd och statens personalutbildningsnämnd.

Båda dessa nämnder understryker liksom CFU vikten av att utbildningsen­

heten får en stark organisation, eftersom de räknar med att riksskattesty­

relsens utbildningsverksamhet kommer att bli omfattande.

Kontrollstyrelsen föreslår att man inrättar en avdelning för all indirekt

beskattning och att taxeringsavdelningen enbart skall administrera den di­

rekta beskattningen. Varuskattebyrån, som enligt utredningsförslaget hän­

förts till taxeringsavdelningen, bör sålunda enligt kontrollstyrelsen knytas

till avdelningen för indirekt beskattning liksom också den föreslagna kon­

trollbyrån för kontrollaktioner avseende mervärdeskatten och punktskat­

terna. De två andra kontrollbyråerna synes med fördel organisatoriskt

kunna knytas till taxeringsavdelningen. Enligt kontrollstyrelsens förslag

skulle riksskattestyrelsen sålunda vara organiserad i tre avdelningar, en taxe-

ringsavdelning, en avdelning för indirekt beskattning och en folkbokförings-

och uppbördsavdelning. Kontrollstyrelsen anser vidare att dess regionala

kontrollorgan bör behållas, eftersom effektiviteten i huvudsak är betingad av

organisationens homogenitet. Ett spolierande av denna organisation, t. ex.

genom uppdelning av personalen länsvis, skulle innebära en allvarlig för­

svagning av kontrollen över de indirekta skatterna. Enligt kontrollstyrelsen

åstadkommer man största möjliga effekt, om denna personal står under

riksskattestyrelsens direkta ledning. Man föreslår att kontrollpersonalen

blir knuten till riksskattestyrelsens avdelning för indirekt beskattning och

där blir underställd avdelningens kontrollbyrå. Kontrollstyrelsen tillstyrker

att RN efter omorganisationen blir beslutsinstans i fråga om förhandsbesked

rörande punktskatter.

Beträffande riksskattestyrelsens avdelningsindelning har Göta hovrätt

samma mening som kontrollstyrelsen.

Några remissinstanser diskuterar om man behöver ha både riksskatte-

styrelse och riksskattenämnd eller om deras uppgifter kan föras samman i

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

35

ett gemensamt organ. Presidenten i Göta hovrätt anser att man kan kon­

struera ett gemensamt organ som ändå kan inrymma såväl de judiciella upp­

gifterna, där det »dömande» momentet f. ö. inte är alltför påtagligt, som

de administrativa och fiskaliska uppgifterna. Att uppdelningen i judiciella

och andra uppgifter på det regionala planet inte får motsvarighet i centralor­

ganet finner han inte vara anmärkningsvärt. RN är ju, framhåller han, inte

fullfölj dsinstans i förhållande till prövningsnämnder/länsskatterätter. Pre­

sidenten tänker sig följande organisation av en gemensam förvaltningsmyn­

dighet. Myndigheten har en »administrativ» styrelse av liknande typ som i

andra moderna myndigheter. Myndighetens chef är dock inte styrelsens ord­

förande men väl självskriven ledamot av styrelsen. När myndigheten skall

utöva de funktioner som enligt utredningen skall ankomma på RN, ersätts

den »administrativa» styrelsen av den »judiciella» styrelse som ledamöterna

i den föreslagna RN bildar. Ordföranden i den administrativa styrelsen är

också ordförande i de judiciella sammanhangen. Presidenten behandlar ock­

så centralorganets benämning och menar att myndigheten, om den får in­

rymma RN, lämpligen kan överta RN :s inarbetade namn, som dessutom

inte är lika »utmanande» som namnet riksskattestyrelsen. Blir RN friståen­

de från centralorganet, finner han det uteslutet att centralorganet kan heta

riksskattestyrelsen. Han framhåller att, om avsikten med att ha två myndig­

heter är att judiciella och andra funktioner skall hållas isär, denna distink­

tion sannolikt motverkas för flertalet skattebetalare redan genom namn­

likheten. Det betecknas även i övrigt som föga tilltalande att direkt inbjuda

till förväxlingar. En framkomlig väg är enligt presidentens mening att cen­

tralorganet i stället övertar kontrollstyrelsens namn.

RN har också övervägt om det inte skulle vara möjligt att ha de fiskaliska

och judiciella funktionerna samlade i en myndighet eller i varje fall låta

myndighetens chef också vara ordförande i den nya riksskattenämnden. Vid

dessa överväganden har man dock funnit att arbetsuppgifterna både för

myndighetens chef och för ordföranden blir så omfattande att det blir svårt

att kombinera funktionerna. RN anser därför att det kan vara motiverat att

uppdela funktionerna på två myndigheter på sätt utredningen föreslår. För

att undgå förväxling mellan de likalydande beteckningarna riksskattestyrel-

se och riksskattenämnd anser RN dock att den förstnämnda myndigheten

bör ha annan benämning, förslagsvis »statens skatteverk».

RN tillstyrker också att den nya riksskattenämnden skall arbeta på tre

avdelningar i enlighet med utredningens förslag. Eftersom kontrollstyrelsen

enligt RN:s mening skall bestå, bör kontrollstyrelsen emellertid alltjämt

handlägga förhandsbesked rörande punktskatterna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län betecknar den föreslagna delningen som

en organisatorisk oformlighet, eftersom det bör vara en strävan att i möj­

ligaste mån begränsa antalet centrala organ. Vill man emellertid uppnå en

strikt avgränsning mellan den fiskaliska och den dömande verksamheten

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1969

36

torde enligt länsstyrelsen någon annan lösning än den föreslagna inte stå till

buds. Med hänsyn till den dualism som kan uppkomma mellan riksskatte-

styrelsen och riksskattenämnden vill länsstyrelsen ändå ifrågasätta, om

man inte bör söka finna en form för inordnande av den judiciella verksam­

heten i riksskattestyrelsen. Detta kan t. ex. ske genom att organisera en sär­

skild rättsavdelning med en lekmannanämnd till sitt förfogande.

De övriga remissinstanser som har uttalat sig om den föreslagna nya riks­

skattenämnden och dess organisation tillstyrker i allmänhet utredningsför­

slaget. Sveriges industriförbund ifrågasätter dock om riksskattenämnden

skall arbeta på tre avdelningar, en för den direkta beskattningen, en för den

indirekta beskattningen och en för uppbördsfrågor. Man bör enligt förbun­

dets mening undersöka om det inte är möjligt att slå samman de två sist­

nämnda avdelningarnas funktioner för att få en jämnare arbetsbelastning.

Förbundet tillstyrker att ordföranden i nämnden skall vara heltidsanställd

och finner det självfallet att han inte samtidigt är verksam i riksskattesty­

relsen.

Förvaltningsdomstolskommittén delar utredningens uppfattning att nämn­

den bör bestå som fristående organ med uppgift att behandla de ärenden av

judiciell natur som nu hör till nämnden. Det står klart för kommittén, att

nämndens i vidsträckt mening dömande verksamhet effektivt tillgodosett

både enskildas och taxeringsmyndigheternas behov av vägledning och att

nämnden kommer att fylla en viktig funktion även i en reformerad beskatt-

ningsorganisation. Att ordförandeskapet i nämnden förvandlas till en hel­

tidstjänst anser man vara en välmotiverad reform. Kommittén understryker

att stora krav måste ställas på innehavaren av denna tjänst med dess om­

fattande och betydelsefulla uppgifter. Med hänsyn till att ordförandens ar­

bete väsentligen blir judiciellt och därtill av högt kvalificerad natur synes

det naturligt att ordföranden ges domstolstiteln president. Härför talar en­

ligt kommitténs uppfattning också att ordförandetjänstens innehavare torde

böra sökas bland jurister som eljest brukar ifrågakomma till de högsta do­

marbefattningarna.

Göta hovrätt har inte något att erinra mot att RN kvarstår som fristående

organ för att handlägga ärenden av uteslutande judiciell natur. Hovrätten

ifrågasätter inte heller att det är riktigt att nämnden bör tillförsäkras en

synnerligen kvalificerad ordförande. Däremot synes det domstolen inte vara i

överensstämmelse med praxis att införa tjänstetiteln president för en ord­

förande som förordnas på viss tid.

Lantbrukets skattedelegation understryker den betydelsefulla roll som

RN kommit att få och förklarar att tillkomsten av nämnden och det sätt

på vilket arbetet bedrivits inom denna betytt mer än något annat för åstad­

kommande av enhetlig tillämpning av skattelagstiftningen. Förhandsbe-

skedsinstitutet har enligt delegationen varit särskilt betydelsefullt för de

skattskyldiga. Delegationen anser det därför vara synnerligen angeläget att

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1969

37

RN behålls oförändrad i fråga om dess uppgifter av judiciell natur. Nämn­

den bör därvid enligt delegationens bestämda uppfattning vara organiserad

på olika avdelningar på samma sätt som nu. Detta system har, framhåller

man, visat sig fungera väl och torde verksamt ha bidragit till det allmän­

na förtroende som RN åtnjuter.

RN bör bestå som ett organ för meddelande av förhandsbesked, allmän­

na anvisningar och bindande förklaringar, anser länsstyrelsen i Jämtlands

län. Då en riksskattestyrelse i allmänhetens ögon av naturliga skäl kommer

att framstå som ett utpräglat fiskalt organ, finner länsstyrelsen det otänk­

bart att därmed förena riksskattenämndens dömande uppgifter och an­

nan därmed jämställd judiciell verksamhet. En liknande uppfattning har

bl. a. länsstyrelsen i Södermanlands län.

Utredningens förslag i fråga om den mellankomrnunala skatterättens or­

ganisation och dess i förhållande till den mellankomrnunala prövningsnämn-

den vidgade kompetensområde har i allmänhet godtagits av remissinstanser­

na. Allmänna ombudet hos den mellankomrnunala pr övning snämnden har

sålunda inget att erinra mot den föreslagna organisationen för en sådan

skatterätt. Skulle förslaget om skatterätter inte genomföras och den mellan-

kommunala prövningsnämnden bestå i sin nuvarande form bör enligt hans

mening denna prövningsnämnd ändå tilldelas de föreslagna nya uppgifter­

na beträffande vissa koncernbolag och barn till mellankommunalt skattskyl­

diga. Han anser att dessa uppgifter naturligt ansluter sig till mellankom-

munala prövningsnämndens nuvarande.

Skaraborgs läns landsting framhåller att en icke obetydlig del av lands­

tingskommunens skatteunderlag härrör från de större bolagens taxeringar.

Då dessa bolag ofta är s. k. koncernbolag med verksamhet inom flera län

med möjlighet till interna vinstöverföringar, delar landstinget utredningens

uppfattning att koncernbolagens taxeringar bör bli föremål för ett samlat be­

dömande. Landstinget hälsar därför med tillfredsställelse den föreslagna för­

ändringen av mellankomrnunala prövningsnämnden till en särskild skatte-

domstol med utsträckt kompetensområde. Samma mening har Kalmar läns

norra landsting.

Sveriges industriförbund finner det tveksamt om det är lämpligt att den

mellankomrnunala skatterätten har gemensamt kansli med RN. Man anser

mycket tala för att mellankommunala skatterätten kommer att få en ar­

betsbörda som inte är nämnvärt mindre än länsskatterätternas. Antalet

mål torde visserligen bli betydligt mindre men å andra sidan rör det

sig om stora företag med ofta invecklade skatteproblem. Det ter sig för för­

bundet egendomligt om ordförandeskapet i den mellankommunala skatterät­

ten skall utövas som en bisyssla, medan man i övrigt har ansett sig böra ha

heltidsanställda skattedomare.

Industriförbundet anser vidare att man inte nu bör vidta någon föränd­

ring i kupongskattenämndens anknytning till Stockholms län med hänsyn

3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 127

38

till att handläggningen av kupongskatteärendena kan väntas bli påverkade

av kommande förslag i andra delar av skattelagstiftningen.

Kupongskattenämnden anför att nämnden i realiteten har samma funk­

tion som en beskattningsnämnd. Dess beslut innefattar avgörande om ku­

pongskatt skall utgöras eller inte. Nämnden anser därför att den bör behål­

las fristående av samma skäl som har anförts om den mellankommunala

skatterätten och sjömansskattenämnden. Om man för över beslutanderätten

angående kupongskatt till RN synes nämligen denna, när det gäller så­

dan skatt, komma att fungera som en beskattningsnämnd och därtill en

beskattningsnämnd i första instans. Kupongskattenämnden framhåller att

man i så fall måste genomföra helt nya regler om besvärsordningen.

En motsatt mening har länsstyrelsen i Jämtlands lön, som finner det

logiskt att RN som centralt dömande organ övertar kupongskattenämndens

uppgifter. Bl. a. önskemålet att minska antalet inom beskattningsväsendet

centralt verksamma organ anses tala härför. Från den synpunkten kan man

enligt länsstyrelsen ifrågasätta, om inte också den mellankommunala pröv-

ningsnämnden bör gå upp i RN.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Departementschefen

Riksskattenämnden (RN) inrättades år 1951 med syfte främst att till­

godose tre angelägna önskemål. Man ville få större enhetlighet vid taxering­

en, erhålla bättre taxeringskontroll och ge de skattskyldiga möjlighet att få

bindande förhandsbesked i taxeringsfrågor. Det visade sig dock efter hand

att RN fått alltför begränsade resurser för att bemästra dessa uppgifter, och

nämndens organisation har byggts ut successivt. Ganska snart efter nämn­

dens inrättande aktualiserade 1950 års skattelagssakkunniga frågan om att

ombiida nämnden till en central myndighet, och denna fråga har därefter

diskuterats vid flera tillfällen. Den slutliga lösningen har dock fått anstå av

bl. a. det skälet att det tidigare har ansetts möjligt att låta ordföranden i

nämnden fullgöra sitt uppdrag på deltid. I prop. 1956: 150, som låg till grund

för 1956 års reform av taxeringsorganisationen, framhöll jag emellertid, att

det på längre sikt sannolikt var ofrånkomligt att den centrala verksamheten

på taxeringsväsendets område leddes av en heltidsanställd ordförande och

att man gjorde en omorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med det

förslag till riksskattestyrelse som man då hade att ta ställning till. Därefter

har RN:s uppgifter blivit allt mera omfattande. Sålunda inrättades år 1957

för den centrala ledningen av taxeringskontrollen en kontrollbyrå, som har

förstärkts i olika etapper, och år 1960 en varuskattebyrå för att leda arbetet

med den då införda allmänna varuskatten, numera ombildad till en mervär-

deskattebyrå. Nämnden har särskild sammansättning vid handläggningen

av frågor rörande mervärdeskatten, och detta arbete leds av den för mervär­

39

deskatteärenden förordnade vice ordföranden. Nämnden arbetar alltså nu­

mera i praktiken på två avdelningar. Vidare har RN fått nj7a viktiga upp­

gifter på den direkta beskattningens område. Dessutom har behovet av all­

männa anvisningar, utbildning och information ökat och förhandsbeskeds-

ärendena blivit flera och mer komplicerade.

Landskontorsutredningen föreslår att man inrättar en riksskattestyrelse,

som blir gemensam central förvaltningsmyndighet för beskattnings-, upp­

börds- och folkbokföringsväsendet i landet. Myndigheten skall enligt försla­

get överta de förvaltande och fiskaliska uppgifter som nu ankommer på RN

och centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU). Utredningen fö­

reslår också att kupongskattekontoret och allmänna ombudet hos den mel-

lankommunala prövningsnämnden skall ingå i myndigheten. Vidare för­

ordar man att huvuddelen av kontrollstyrelsen skall införlivas med riks-

skattestyrelsen. RN skall enligt utredningen bestå som en från riksskatte-

styrelsen fristående myndighet för uppgifter med judiciell prägel, t. ex. ären­

den angående förhandsbesked. Den mellankommunala prövningsnämnden

föreslås i likhet med prövningsnämnderna i länen bli ombildad till en dom­

stol, kallad den mellankommunala skatterätten. Den får enligt förslaget ett

större kompetensområde än den mellankommunala prövningsnämnden.

På det regionala planet föreslår man att taxering, uppbörd och folkbok­

föring bryts ut från länsstyrelserna till nybildade skatteverk, ett i varje län.

Riksskattestyrelsen avses bli skatteverkens centralorgan. Prövningsnämn­

derna omvandlas enligt förslaget till länsskatterätter.

Utredningen har betonat vikten av att det föreslagna centralorganet får

resurser att leda och samordna skatteväsendet i mera vidsträckt mening,

och flertalet remissinstanser stryker under denna synpunkt. I ett stort antal

remissyttranden har man framhållit, att ett centralt organ med bättre re­

surser skulle kunna åstadkomma större likformighet och effektivitet i be­

skattningen. De anvisningar för taxeringsarbetet som förste taxeringsinten-

denterna i länen nu brukar meddela bedöms kunna utfärdas i huvudsak

centralt. Man menar också att utbildnings- och informationsbehoven bör till­

godoses bättre än nu är möjligt.

Remissinstanserna är ganska eniga om att det krävs en organisatorisk

upprustning av RN. Det är också en utbredd mening, att man i detta sam­

manhang inte bör begränsa sig till att omorganisera RN utan i stället göra

en mera omfattande reform av den centrala skatteorganisationen.

Jag ansluter mig till denna uppfattning och anser att man vinner mest

genom att i största möjliga utsträckning koncentrera den centrala skatteför­

valtningen till ett enda organ. Härigenom underlättar man samarbetet, inte

bara med regionala och lokala skattemyndigheter utan också med andra

centrala myndigheter, något som bl .a. framgår av vad riksförsäkringsverket

och riksrevisionsverket har anfört i sina yttranden. Det ligger även i allmän­

hetens intresse att man inrättar ett gemensamt centralorgan, som har för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1969

40

utsättningar att verka för enhetlighet och ge information på hela skatteom­

rådet. Inte minst angeläget är att förbättra möjligheterna för myndigheterna

att ge de skattskyldiga fullgod service i skattefrågor. Jag föreslår därför

att en central myndighet, kallad riksskatteverket, inrättas.

Att RN och CFU skall ingå i riksskatteverket finner jag vara uppenbart.

De samarbetar i många frågor, och det organisatoriska sambandet mellan

taxering och uppbörd framträder också hos länsstyrelserna och de lokala

skattemyndigheterna. Den nuvarande ordningen med två centrala myndig­

heter, som ibland var för sig och ibland i samråd lämnar anvisningar för

taxering och uppbörd, kan inte anses vara rationell.

Det finns också några mindre skatteorgan med uppgifter som spänner

över hela landet. Dit hör allmänna ombudet hos den mellankommunala pröv-

ningsnämnden. Bortsett från att verksamheten är riksomfattande bär om­

budet och den personal som biträder honom i princip motsvarande funktio­

ner som förste taxeringsintendenterna och den övriga taxeringspersonalen

i länen. Någon fast organisation för de mellankommunala uppgifterna finns

inte, trots att de är av permanent natur. Det allmänna ombudet och den

handläggande personalen hos honom är tjänstemän hos andra skattemyndig­

heter och förordnas att tjänstgöra hos nämnden på viss tid. Organisationen

är uppenbarligen för liten för att bilda ett fristående organ. Det saknas ock­

så anledning att inlemma den i en myndighet med regionala uppgifter. Jag-

anser, liksom utredningen, alt det är lämpligast att allmänna ombudets upp­

gifter läggs på en tjänsteman hos riksskatteverket.

Kupongskattekontoret är f. n. en del av taxeringsavdelningen hos läns­

styrelsen i Stockholms län. Detta kontor har uppgifter som avser hela landet,

och jag föreslår efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet

att det blir en enhet inom riksskatteverket. Jag vill nämna att kupongskat­

tesystemet övervägs inom finansdepartementet i anslutning till fondbörsut­

redningens förslag om förenklad aktiehantering. Jag avser att i annat sam­

manhang anmäla de ändringar i kupongskatteförordningen som kan föran­

ledas av dessa överväganden.

Ett tredje mindre skatteorgan med riksomfattande uppgifter är sjömans-

skattekontoret som utgör en särskild sektion hos länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet

förordar jag att sjömansskattekontoret organisatoriskt blir en enhet inom

riksskatteverket. Detta hindrar inte att kontoret alltjämt är lokaliserat till

Göteborg.

Några remissinstanser kritiserar förslaget att kontrollstyrelsen skall gå

upp i den föreslagna centralmyndigheten för beskattningsväsendet. Man

framhåller bl. a. att kontrollstyrelsen har en effektiv organisation och att

det kan bli svårt att samordna kontrollen av punktskatterna, vilka styrelsen

administrerar, med kontrollen av andra skatter och avgifter. Jag anser dock

inte att dessa synpunkter motiverar att man har två skilda centralorgan på

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1969

41

skatteområdet. Det är givetvis viktigt att den nya organisationen utformas så

att man behåller effektiviteten på punktskatteområdet. Enligt min mening

kan man åstadkomma detta genom att huvuddelen av den nuvarande kon­

trollstyrelsen får ingå i det nya centralorganet. Det kan senare visa sig vara

lämpligt att integrera kontrollstyrelsens distriktsförvaltning med den regio­

nala skatteförvaltningen. I avvaktan på att ställning tas till frågan om hur

den regionala skatteförvaltningen skall slutligt organiseras bör dock kon­

trollstyrelsens distriktskontor behållas intakta och sortera direkt under

riksskatteverket.

Vad kontrollen av punktskatterna beträffar är jag medveten om de prak­

tiska svårigheterna att genomföra en fullständig samordning mellan de verk­

samheter som f. n. ombesörjs av kontrollstyrelsen, länsstyrelserna och de

lokala skattemyndigheterna med biträde av kronofogdemyndigheterna. Det

är emellertid angeläget att man så långt som möjligt verkar för en sådan

samordning. Man har f. ö. redan etablerat ett visst samarbete såtillvida som

kontrollstyrelsens tjänstemän i samband med punktskattekontrollen också

skall granska redovisningen av mervärdeskatt. Det synes mig uppenbart att

förutsättningarna för en samlad kontroll blir ännu bättre, om man skapar

en gemensam centralmyndighet för beskattningen.

Beträffande beslutsfunktionerna på punktskatteområdet ansluter jag mig

till utredningens förslag att förhandsbeskedsärendena skall ankomma på

samma organ som prövar frågor om förhandsbesked inom skatteområdet i

allmänhet. I övrigt finner jag inte skäl att föreslå någon ändring i den be­

slutsordning som infördes genom 1959 års förordning om förfarandet vid

viss konsumtionsbeskattning. Erfarenheterna av denna ordning anses vara

goda, och besvärsfrelcvensen är låg.

Kontrollstyrelsen har vissa uppgifter inom statistikområdet. Det kan

ifrågasättas om ansvaret för en del av denna statistik bör föras över till sta­

tistiska centralbyrån. I varje fall bör möjligheterna att utvidga samarbetet

och samordningen med centralbyrån undersökas. Frågan bör övervägas när­

mare i anslutning till kommande organisationsundersökningar.

Kontrollstyrelsen har också nykterhetspolitiska uppgifter, som får anses

ligga vid sidan av en central skattemyndighets normala verksamhetsområde.

Frågan om nykterhetspolitiken behandlas f. n. inom alkoholpolitiska utred­

ningen. Enligt min mening är det olämpligt att föregripa den omorganisa­

tion som kan bli följden av denna utrednings förslag. Jag förordar därför

att man övergångsvis låter även kontrollstyrelsens nykterhetspolitiska upp­

gifter övertas av det nya riksskatteverket. Det bör understrykas att detta

är ett provisorium, som givetvis måste omprövas när alkoholpolitiska ut­

redningens förslag lagts fram.

Riksskatteverket torde också få ta hand om vissa uppgifter som nu ligger

på andra myndigheter än dem som direkt berörs av sammanslagningen. Så­

lunda nämner riksrevisionsverket vissa ärendegrupper som enligt dess me­

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1969

42

ning bör föras över därifrån till riksskatteverket. Dit hör uppgiften att grans­

ka skattedebiteringen och avräkningen av kommunalskatt mellan statsver­

ket och kommunerna samt kontrollen av länsstyrelsernas uppbördsräken-

skaper. Kommande undersökningar får visa i vilken utsträckning sådana

överföringar bör innebära ändrade personaldispositioner.

Det torde vidare bli möjligt att delegera uppgifter från Kungl. Maj:t i vi­

dare utsträckning än som hittills har kunnat ske. Utredningen nämner vissa

exempel på sådana uppgifter. Departementsutredningen har i sitt yttrande

över utredningens förslag pekat på andra ärenden som torde kunna hand­

läggas av riksskatteverket. Möjligheterna att delegera ytterligare uppgifter

dit kommer att undersökas.

Huvudmannaskapet för folkbokföringsväsendet fördes år 1964 över från

statistiska centralbyrån till CFU. Centralbyrån föreslår nu att frågan om

huvudmannaskapet skall omprövas. Jag anser dock inte att omorganisa­

tionen av den centrala skatteadministrationen motiverar att ledningen av

folkbokföringen ändras.

F. n. saknas en permanent centralmyndighet för administration av exeku­

tionsväsendet. Sedan år 1964 fullgör exekutionsväsendets organisations-

nämnd (EON) tills vidare de uppgifter som ankommer på sådan central­

myndighet. Några remissinstanser tar upp denna organisationsfråga och

ifrågasätter om man inte kan vinna en slutlig lösning genom afl låta den

centrala skattemyndigheten handha också de uppgifter på exekutionsväsen­

dets område som bör ankomma på centralmyndighet.

Kronofogdemyndigheternas arbete har volymmässigt sett främst anknyt­

ning till skatteväsendets område. Detta utgör ett visst skäl för att göra det

nya centralorganet på detta område till centralmyndighet även för exeku­

tionsväsendets myndigheter. Det är givetvis ändamålsenligt att tillsynen över

skatteindrivningen ligger hos dem som är sakkunniga i frågor om taxering

och uppbörd. En inte oväsentlig del av arbetet inom kronofogdemyndighe­

terna avser emellertid enskilda mål och prövningen av dem utgör huvudsak­

ligen rättstillämpning inom ramen för det allmänna rättsväsendet. Med

hänsyn härtill och till att kronofogdemyndigheternas verksamhet och ställ­

ning är i viss mån beroende av prövning i annat sammanhang har jag, efter

samråd med cheferna för justitie- och kommunikationsdepartementen, fun­

nit att slutlig ställning till frågan om centralmyndighet för exekutionsväsen­

dets administration inte bör tas utan ytterligare överväganden. Den relativt

sett begränsade omfattningen av EON:s uppgifter gör att det inte medför

några nämnvärda organisatoriska svårigheter att senare, om det bedöms

ändamålsenligt, låta den nu föreslagna centralmyndigheten överta EOX:s

uppgifter.

Utredningen föreslår att RN skall vara kvar som en helt fristående myn­

dighet vid sidan av den centrala förvaltningsmyndigheten. Meningen är att

RN liksom nu skall behandla ärenden angående förhandsbesked, lämna bin­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

43

dande förklaringar rörande mervärdeskatt, bevilja dispenser från vissa be­

stämmelser i skatteförfattningarna och meddela anvisningar rörande den

materiella tolkningen av författningsbestämmelser. Utredningen har också

tänkt sig att nämnden skall överta motsvarande uppgifter av judiciell prägel

från CFU. Som redan nämnts har utredningen vidare föreslagit att förhands-

beskedsärendena rörande punktskatter skall föras över från kontrollstyrel­

sen till samma organ som prövar frågan om förhandsbesked inom skatteom­

rådet i allmänhet.

Den centrala förvaltningsmyndigheten avses skola ha hand om de admi­

nistrativa och fiskaliska uppgifterna på skatteområdet. Till dessa hör enligt

utredningen att lämna skattemyndigheterna anvisningar av formell och tek­

nisk natur.

Förslaget om en sådan tudelning av arbetsuppgifterna har i allmänhet

lämnats utan erinran av remissinstanserna. I några fall betonar man det

angelägna i att hålla de judiciella och de fiskaliska funktionerna åtskilda.

Det anses vara betydelsefullt att RN får behålla det förtroende hos allmän­

heten som nämnden nu har, och man befarar svårigheter när det gäller att

upprätthålla förtroendet, om de nämnda funktionerna är samlade i ett enda

organ. RN själv anför som skäl för en uppdelning att arbetsuppgifterna

både för verkschefen och för ordföranden i nämnden blir så omfattande att

det blir svårt att kombinera funktionerna.

Några remissinstanser anser däremot att det är olämpligt med en upp­

delning i två skilda myndigheter. Man pekar bl. a. på att uppdelningen stri­

der mot utredningens bärande tanke att begränsa antalet centralorgan på

området.

Jag har tidigare förklarat att jag anser att man vinner mest genom att så

långt som möjligt koncentrera de centrala skattefunktionerna. Man bör en­

ligt min mening inte överbetona uppgifternas mer eller mindre framträdan­

de judiciella eller fiskaliska karaktär utan i stället se till vad som bör vara

centralorganets väsentligaste uppgift, nämligen att sörja för att verksam­

heten hos de olika skattemyndigheterna blir effektiv och att beskattningen

blir riktig och likformig. Detta underlättas knappast om man skapar två

från varandra skilda centralorgan. Tvärtom kan det ge upphov till en konst­

lad motsättning som inte gagnar någon. Farhågorna för att allmänheten inte

skulle få förtroende för ett gemensamt centralorgan måste betecknas som

överdrivna. De jävas av de goda erfarenheterna från den nuvarande RN, där

man har motsvarande funktioner samlade.

Också administrativa skäl talar mot en uppdelning. Skulle RN bli en helt

fristående myndighet, måste uppenbarligen dess organisation bli liten med

de nackdelar som det drar med sig i form av känslighet för personalstör­

ningar, brist på elasticitet, svårigheter att skaffa och utnyttja kvalificerade

kontorstekniska hjälpmedel in. in.

Jag kan inte heller dela RN:s mening att man bör göra en uppdelning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1969

44

det skälet att både verkschefen och nämndens ordförande skulle få så om­

fattande arbetsuppgifter att det blev svårt att kombinera funktionerna. Det

problemet bör man i stället lösa genom att fördela uppgifterna på olika per­

soner.

Enligt min mening är det möjligt att tillgodose utredningens syften inom

ramen för en enda myndighet. Jag föreslår således att ärenden rörande för­

handsbesked, bindande förklaringar och vissa dispenser avgörs inom verket

av en särskild nämnd. Den bör i likhet med den nuvarande RN ha olika

sammansättning vid handläggningen av ärenden rörande direkt skatt resp.

indirekt skatt. Däremot behövs det knappast någon särskild sammansättning

för uppbörds- och folkbokföringsärenden, eftersom dessa i allt väsentligt tor­

de komma att avgöras av verket. De fåtal ärenden på dessa områden som en­

ligt min mening bör vara nämndärenden, t. ex. bindande förklaringar i upp-

bördsfrågor, kan lämpligen avgöras av nämnden med den sammansättning

den har då den handlägger ärenden rörande direkt skatt. I princip bör nämn­

den ha liknande sammansättning som den nuvarande RN med företrädare

för skilda intressegrupper. Härigenom kan man bevara kontinuitet i och

förtroende för nämndens arbete.

Verkets chef bör vara ordförande i nämnden, men Kungl. Maj :t bör kun­

na förordna särskilda vice ordförande. Att verkschefen också är ordförande i

judiciella sammanhang är inte något nytt. En sådan ordning tillämpas redan

nu i RN och CFU. Utanför skatteområdet har man ett liknande system på

patent- och registreringsverket, vars chef också är ordförande på verkets

besvär savdelning.

I frågan vilka ärenden som skall handläggas av nämnden finner jag mig

inte helt kunna följa utredningens förslag. Jag anser således i likhet med

bl. a. CFU afl övervägande skäl talar för att verket skall meddela alla an­

visningar, alltså inte bara anvisningar av formell och teknisk natur utan ock­

så sådana som gäller tolkningen av författningsbestämmelser. Denna uppgift

kan nämligen inte gärna uppfattas som dömande, även om begreppet tas i

vidsträckt mening. Anvisningarna rörande tolkningen av skatteförfattningar-

na blir nämligen, lika litet som de anvisningar som RN nu meddelar, bin­

dande för domstolarna. Det finns inte heller någon anledning att anta att

den auktoritativa effekt som RN :s anvisningar kommit att få skulle minska,

om anvisningarna i stället meddelades av verket med den sammansättning

som jag föreslår i det följande och som ger garantier för en kompetent och

allsidig bedömning av frågorna.

Däremot anser jag att dispensärendena bör betraktas som nämndärenden.

De är nämligen till skillnad från anvisningarna slutliga avgöranden och in­

nefattar en kvalificerad rättslig prövning i enskilda fall.

Förslag om riksskatteverkets närmare organisation bör utarbetas av en

särskild organisationskommitté. Jag vill emellertid redan här ge en antydan

om hur man enligt min mening bör lösa vissa organisationsfrågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

45

I likhet med flera remissinstanser anser jag att det nya verket bör ha en

styrelse med lekmän som företräder olika intressen. Verksstyrelsen bör ha

andra ledamöter än dem som ingår i verkets nämnd.

Utredningen föreslår att en av den centrala myndighetens avdelningsche­

fer, chefen för taxeringsavdelningen, skall vara verkets souschef. CFU anser

däremot att verket bör ha en souschef som inte dessutom är avdelningschef.

Jag har tidigare förordat att rilcsskatteverket skall ha eu särskild nämnd

för handläggningen av vissa judiciella ärenden och att verkschefen skall

vara ordförande i nämnden. Uppgifterna som ordförande avses dock bli för­

delade, och tanken är att de i huvudsak skall ankomma på de särskilt för­

ordnade vice ordförandena. Verkschefen kan därför ganska odelat ägna sig

åt att leda verkets arbete, vilket torde behövas eftersom uppgiften otvivel­

aktigt kommer att bli omfattande och krävande. För dagen är jag inte beredd

att la ställning i frågan om det dessutom fordras en särskild souschef. Frå­

gan bör övervägas ytterligare i samband med kommande organisationsunder-

sökningar.

Eftersom riksskatteverket kommer att bildas genom en sammanslagning;

av redan befintliga organ, får man räkna med att personalen där i huvud­

sak kommer att föras över till det nya verket. I stort sett torde tjänstemän­

nen också få arbetsuppgifter av samma eller likartat slag som nu. De olika

organens kamerala och administrativa uppgifter kommer alt koncentreras,

vilket ger möjlighet till rationaliseringsvinster. På vissa punkter bör för­

stärkning ske, bl. a. med personal för lednings-, samordnings- och kontroll­

funktioner.

En annan fråga som aktualiseras i samband med att riksskatteverket bil­

das rör utbildningen inom skatteväsendet med angränsande områden. Sådan

utbildning bedrivs f. n. av såväl RN, CFU och EON som länsstyrelsernas ut­

bildningsnämnd och riksförsäkringsverket. Utbildningen har under senare

år fått stor omfattning, och det är angeläget med en effektiv samordning.

Frågan om utbildningens omfattning, inriktning och administration bör

övervägas vid kommande organisationsundersökningar.

Utredningens förslag att den mellankommunala prövningsnämnden skall

ombildas till en domstol, den mellankommunala skatterätten, är en direkt

konsekvens av förslaget att omvandla prövningsnämnderna i länen till läns-

skatterätter. Eftersom jag inte har för avsikt att i detta sammanhang gå in

på skatlerättsfrågan får också spörsmålet om att ombilda den mellankom­

munala prövningsnämnden anstå. Däremot ställer jag mig positiv till tan­

ken att nämndens kompetensområde vidgas så att det kommer att omfatta

varje sådant aktiebolag som avses i 221 § 1 mom. aktiebolagslagen och som

ingår i koncern med verksamhet i olika län och även omyndiga barn till den

som är mellankommunalt skattskyldig. Ändringen bör dock genomföras

först sedan riksskatteverket trätt i funktion. Jag avser alltså att senare läg­

ga fram förslag i denna fråga.

46

Det är f. n. inte möjligt att överblicka i vilken utsträckning nämndens ar­

betsbörda kommer att öka genom denna utvidgning. Uppgiften som ordföran­

de i nämnden torde dock, såvitt nu kan bedömas, inte bli så omfattande att

den kräver heltidstjänstgöring. Ordförandeskapet bör därför åtminstone tills

vidare liksom nu vara en bisyssla. Nämndens kansligöromål bör utföras av

riksskatteverket.

Vissa ärenden rörande kupongskatt och sjömansskatt avgörs nu av sär­

skilda nämnder, kupongskattenämnden och sjömansskattenämnden. I den

nya organisationen bör dessa ärenden handläggas inom verket. Det är dock

meningen att man liksom nu skall ha särskilda nämnder för dessa frågor

och att nämndärendena skall beredas och föredras av tjänstemän på kupong-

skattekontoret och sjömansskattekontoret. Ordförande och ledamöter i

nämnderna torde böra förordnas av Kungl. Maj:t. Sjömansskattenämnden

bör liksom sjömansskattekontoret alltjämt vara förlagd till Göteborg.

Vid kontrollstyrelsens sida finns en rådgivande nämnd, energiskattenämn-

den, som har till uppgift att avge yttrande och förslag till styrelsen i ärenden

rörande energiskatt. Utredningen berör inte denna nämnd. Eftersom den

föreslagna omorganisationen inte synes motivera någon reform av nämnden,

anser jag att den bör bestå med oförändrade uppgifter. Den bör dock inte

stå vid verkets sida utan inordnas i verket.

Utredningens förslag att riksskatteverket skall kunna meddela direktiv för

länsorganen i fråga om arbetets tekniska bedrivande och taxeringskontrol-

len har mött viss kritik. Bl. a. befarar man att en central styrning kan häm­

ma lusten och förmågan hos länsorganens personal att ta egna initiativ. Man

menar också att länsorganen genom sin lokalkännedom har den bästa möj­

ligheten att avgöra vilka aktioner som är lämpliga. Vidare är man rädd för

att direktivrätten skall medföra ett onödigt och irriterande kontrollsystem.

Jag finner det naturligt att verksamheten på länsplanet i mångt och

mycket bedrivs under riksskatteverkets ledning och tillsyn. Detta är en för­

utsättning för att man skall få den ökade effektivitet och enhetlighet som

den föreslagna centrala organisationen syftar till. Däremot är det inte me­

ningen att riksskatteverket skall bedriva verksamheten så att initiativlusten

på länsnivån påverkas negativt. Den bör i stället på olika sätt stimuleras.

Detta utesluter dock inte att riksskatteverket så långt som möjligt försöker

åstadkomma likformighet i sättet att arbeta. Det finns knappast någon an­

ledning till att man i de olika länen i vidare mån än som betingas av speciel­

la förhållanden har olikartade arbetsrutiner, olika inriktning av revisions­

verksamheten t. ex. i fråga om urvalet av revisionsobjekt och fördelningen

mellan taxeringsrevisioner på det allmännas eget initiativ och revisioner som

föranleds av skattskyldigas besvär, s. k. offensiva resp. defensiva revisioner,

växlande praxis beträffande vitesförelägganden och eftergranskningen av de­

klarationer osv. I dessa och andra hänseenden bör riksskatteverket ha till

uppgift att meddela anvisningar och lämna råd. Att kategori granskningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

47

och andra riksomfattande aktioner måste ledas och följas upp av riksskatte-

verket ligger i sakens natur. Jag förordar således att det nya verket får sam­

ma befogenhet att meddela anvisningar och lämna råd till länsorganen som

f. n. tillkommer RN och CFU. Detta system har fungerat i stort sett väl och

jag anser det inte nödvändigt att ersätta det med en formlig direktivrätt.

Det får nämligen anses följa av tjänstens beskaffenhet att anvisningar och

råd som meddelas för att nå önskvärd enhetlighet och samordning av verk­

samheten skall följas, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Enligt utredningen skall länsorganen vara helt självständiga i sin process-

föring. Ett par remissinstanser vill emellertid att riksskatteverket skall kun­

na dirigera processföringen, närmast då bedömningen av frågan om besvär

skall anföras till kammarrätten och regeringsrätten.

En sådan styrning synes dock mindre lämplig, bl. a. av organisatoriska

skäl. Här skulle nämligen ett omfattande och tungrott rapportsystem bli

ofrånkomligt, och riksskatteverkets övervakning skulle kräva en betydande

arbetsinsats av högt kvalificerad personal. Jag kan inte heller finna att det

är något större behov av en sådan central övervakning av processföringen.

I den mån syftet är att begränsa måltillströmningen till regeringsrätten, vill

jag nämna att den inskränkning i rätten att få fullföljd talan prövad i sak

i regeringsrätten som föreslås av förvaltningsdomstolskommittén f. n. över­

vägs inom justitiedepartementet. Därvid kan också prövas den mera be­

gränsade frågan, om riksskatteverkets tillstånd skall fordras för fullföljd

till regeringsrätten eller verket på annat sätt skall kunna bestämma om sa-

dan fullföljd.

Enligt min mening bör man alltså tills vidare liksom nu avgöra dessa frå­

gor självständigt på länsplanet. Självständigheten när det gäller att avgöra

om och hur talan skall föras i enskilda fall hindrar givetvis inte att riks­

skatteverket undersöker hur den processuella verksamheten bedrivs och

lämnar anvisningar på området.

Bildandet av en enda riksskattemyndighet enligt de riktlinjer jag här

skisserat bör ge en väsentligt mera effektiv och rationell skatteförvaltning

bl. a. genom förbättrade möjligheter till integration och samordning av

verksamheter som i dag bedrivs inom flera från varandra helt fristående

organ. Vidare bör åtgärden medföra betydande rationaliseringsvinster i

administrativt avseende.

Det är angeläget att omorganisationen av den centrala skatteförvaltningen

sker så snart som möjligt. Som förut nämnts bör omorganisationen förbere­

das av en organisationskommitté. I denna bör statskontoret medverka. De

förslag rörande organisatoriska frågor och författningsförslag, som skall

underställas riksdagen, avser jag att anmäla i sådan tid att de kan föreläg­

gas 1970 års riksdag.

Som jag inledningsvis har förklarat kommer ställning till landskontorsut-

redningens förslag att bryta ut skatteförvaltningen från länsstyrelserna att

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

48

tas först i senare sammanhang. För att vinna avsedd effekt med att inrätta

ett centralt organ som skall leda skatteförvaltningen i landet bör man dock

redan i samband därmed göra den omorganisation på länsplanet som be­

tingas av en sådan reform. Efter samråd med chefen för kommunikations­

departementet anser jag mig därför redan nu beträffande omorganisationen

av skatteförvaltningen pa länsplanet böra anföra att de av länsstyrelsens

aktiviteter som har sin motsvarighet i den centrala skatteorganisationen

sammanförs till en avdelning. På taxeringsområdet bör avdelningens chef

överta nuvarande förste taxeringsintendentens arbetsuppgifter.

Organisationsförslagen i fråga om den regionala skatteförvaltningen torde

komma att föreläggas riksdagen i proposition våren 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1969

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att besluta att den centrala skatteförvalt­

ningen omorganiseras den 1 januari 1971 enligt de av mig förordade rikt­

linjerna.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1969

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inledning ..............................................................

Nuvarande förhållanden m. m..........................

Skatteförvaltningen i länen.......................

Centrala organ .............................................

Frågans tidigare behandling..........................

Utredningen.........................................................

Behovet av en central skattemyndighet ..

Riksskattestyrelsens verksamhetsområde

Organisationsfrågor.......................................

Remissyttrandena .............................................

Behovet av en central skattemyndighet . .

Centralorganets verksamhetsområde m. m

Organisationsfrågor......................................

Departementschefen ........................................

Hemställan .........................................................

49

1

2

4

4

6

10

12

12

14

16

18

18

26

32

38

48

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690780