2

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, förmynderskap och adoption

Härigenom förordnas, att 7 kap. 5 § lagen (1904: 26 s. 1) om vissa inter­

nationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adop­

tion skall ha nedan angivna lydelse.

( Nuvarande lydelse)

7 KAP.

5 §.i

(Föreslagen lydelse)

Konungen äger, efter avtal med

Danmark, Finland, Island och Nor­

ge eller med en eller flera av dessa

stater, med avseende å undersåtar

i för dragsslutande stat, stadga avvi­

kelser från de i denna lag givna be­

stämmelser om internationella rätts­

förhållanden rörande äktenskaps in­

gående, återgång av äktenskap, äk­

tenskapsskillnad, hemskillnad, för­

mynderskap för underåriga och

omyndigförklarade så ock i övrigt

meddela föreskrifter i dessa hän­

seenden samt beträffande interna­

tionella rättsförhållanden rörande

adoption.

Efter avtal-------

Skall, enligt------

Konungen äger, efter avtal med

Danmark, Finland, Island och Nor­

ge eller med en eller flera av dessa

stater, stadga avvikelser från de i

denna lag givna bestämmelser om

internationella rättsförhållanden rö­

rande äktenskaps ingående, åter­

gång av äktenskap, äktenskapsskill­

nad, hemskillnad, förmynderskap

för underåriga och omyndigförkla­

rade så ock i övrigt meddela före­

skrifter i dessa hänseenden samt

beträffande internationella rättsför­

hållanden rörande adoption.

meddelade bestämmelserna.

- främmande staten.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. 1

1 Senaste lydelse 1949: 384.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hö år 1969

3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 19 september 1969.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

,

H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

eijer

,

M

yrdal

, O

dhnoff

, M

oberg

, N

orling

, L

öfberg

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i 1931

års nordiska äktenskapskonvention, m. in., och anför.

Inledning

Familjerättskommittén1 avlämnade år 1964, efter samarbete med kom­

mittéer i Danmark, Island och Norge samt med företrädare för det fin­

ländska justitiedepartementet, betänkandet Äktenskapsrätt (SOU 1964:34

och 35).1

2 Betänkandet låg till grund för de ändringar i reglerna om äkten­

skaps ingående och upplösning som trädde i kraft den 1 juli i år (SFS

1968: 758—761). Också i Danmark, Finland och Norge har revision av

motsvarande bestämmelser ägt rum. Även i Norge har ändringar trätt i kraft

den 1 juli i år. För finländsk del gäller nya regler fr. o. in. den 1 december

i år. I Danmark torde ändringar komma att genomföras den 1 januari 1970.

Det svenska kommittébetänkandet upptar också förslag till ändringar i

den mellan de nordiska länderna gällande konventionen den 6 februari 1931

med internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption

och förmynderskap (SO 1931: 19, 1954: 2). Förslaget, som har motsvarighet

i övriga nordiska länder, rör konventionens bestämmelser om äktenskaps in­

gående och om återgång av äktenskap.

Efter överläggningar mellan företrädare för de nordiska ländernas jus-

titieministerier har på grundval av de kommitterades förslag upprättats

förslag till överenskommelse om ändringar i 1931 års konvention. Che­

fen för utrikesdepartementet kommer senare denna dag att föreslå Kungl.

Maj :t att besluta om undertecknande av en överenskommelse av den ly­

1 F. d. justitierådet Gösta Walin, ordf., advokaten Sigrid Beckman, riksdagsledamöterna

Ruth Hamrin-Thorell och Erik Svedberg, justitierådet Torwald Hesser och fru Eivor Wallin;

direktiv se riksdagsberättelsen 1957 s. 61.

2 Ang. remissinstanserna se prop. 1968: 136 s. 19.

4

delse som förslaget innehåller, överenskommelsen skall ratificeras och

träda i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter det att

samtliga fördragsslutande stater deponerat sina ratifikationshandlingar.

överenskommelsen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga 1.

Jag anhåller nu att få ta upp frågan om svenskt tillträde till överenskom­

melsen och om den lagstiftning som påkallas därav.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1969

Nuvarande ordning

Våra allmänna internationellt privaträttsliga bestämmelser om äkten­

skaps ingående och upplösning finns i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa in­

ternationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och

adoption. I fråga om äktenskaps ingående gäller att svensk medborgare får

gifta sig på utrikes ort bara om han enligt svensk lag har rätt att ingå äk­

tenskapet (1 kap. 1 §). Vill utlänning gifta sig inför svensk myndighet,

skall hans rätt alt ingå äktenskapet prövas enligt lagen i den stat han

tillhör eller enligt annan lag som hemlandets lag hänvisar till (1 kap. 2 §).

Om han sedan minst två år har hemvist i Sverige, kan dock på begäran

svensk lag tillämpas vid hindersprövningen (7 kap. 4 a §). När utländsk

medborgare skall gifta sig inför svensk myndighet i Sverige, tillämpas

svensk lag i fråga om formen för äktenskapets ingående (1 kap. 4 §). Be­

träffande återgång av äktenskap, som i behörig form har ingåtts mellan

utländska medborgare, gäller som huvudregel att äktenskap kan dömas

att återgå, om det föreligger återgångsskäl såväl enligt svensk lag som en­

ligt lagen i den stat makarna tillhörde vid äktenskapets ingående eller, om

de tillhörde olika stater, enligt någondera statens lag. Kungl. Maj :t kan

emellertid förordna att det får dömas till återgång enligt viss utländsk lag

även om det inte föreligger återgångsskäl enligt svensk lag (2 kap. 1 §).

Kungl. Maj :t har genom särskild bestämmelse i 1904 års lag bemyndigats

att, efter avtal med övriga nordiska stater eller med en eller flera av dessa,

i fråga om medborgare i fördragsslutande stat föreskriva avvikelser från

lagens bestämmelser om bl. a. äktenskaps ingående och återgång av äkten­

skap samt i övrigt meddela föreskrifter i dessa hänseenden (7 kap. 5 §).

Med stöd av detta bemyndigande har i förordningen (1931:429) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyn­

derskap föreskrivits att, såvitt angår förhållandet till övriga nordiska län­

der, här i landet skall gälla de i förordningen upptagna bestämmelserna.

Dessa ansluter sig till 1931 års konvention.

I artikel 1 första stycket i konventionen föreskrivs att, om medborgare

i en av de fördragsslutande staterna vill ingå äktenskap inför myndighet

tillhörande någon av de övriga, hans rätt därtill skall prövas enligt lagen

i den staten, om han sedan minst två år har hemvist där, men annars enligt

5

hemlandets lag. I det senare fallet får enligt andra stycket av samma arti­

kel rätten att ingå äktenskapet styrkas genom intyg av myndighet som

tillhör hemlandet (äktenskapscertifikat).

Enligt artikel 2 första stycket i konventionen gäller i fråga om lysning,

däri inbegripet sättet för hindersprövning, och vigsel lagen i den stat vig­

selmyndigheten tillhör. Visst undantag från denna regel föreskrivs i and­

ra stycket. Lysning enligt vigsellandets lag krävs sålunda inte, om lysning

som alltjämt är giltig har fullbordats enligt lagen i någon annan av staterna

samt vardera av de trolovade därvid befunnits ha rätt att ingå äktenskapet

enligt den lag som i vigsellandet skall läggas till grund vid prövningen av

denna fråga. Detta gäller även om bara den ena av de trolovade är medbor­

gare i annan fördragsslutande stat än den vigselmyndigheten tillhör och

den andra är medborgare i vigsellandet.

Bestämmelser om tillämplig lag i återgångsfall finns i konventionens ar­

tikel 10. Enligt första punkten skall vad i artiklarna 7—9 föreskrivs om

hem- och äktenskapsskillnad äga motsvarande tillämpning beträffande åter­

gång av äktenskap mellan dem som är och vid äktenskapets ingående var

medborgare i fördragsslutande stat. De nämnda artiklarna reglerar frågor

om bl. a. tillämplig lag. Frågan om orsak föreligger till återgång av äkten­

skap skall enligt andra punkten dock bedömas enligt den lag som var be­

stämmande för kärandens eller, om talan förs mot båda makarna, för en-

deras rätt att ingå äktenskapet.

Regler motsvarande de här återgivna konventionsbestämmelserna finns

i 1, 2 och 10 §§ i 1931 års förordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1969

F amilj erättskommittén

De nordiska kommitterade är eniga om att konventionens regler om in­

gående av äktenskap är förenade med vissa nackdelar. Till följd av den

ökande rörligheten över gränserna måste lysningsmyndigheterna i allt

flera fall tillämpa främmande lag vid hindersprövningen. Vidare kan lys­

ning i ett nordiskt land i vissa fall inte läggas till grund för vigsel i annat

nordiskt land. Misstag i fråga om lysnings giltighet i det avsedda vigsel­

landet kan vålla de trolovade och deras anhöriga avsevärda olägenheter.

Bestämmelserna i ämnet medför också tillämpningssvårigheter för vigsel­

myndigheterna. Det föreligger därför ett klart behov av enklare och mera

rationella bestämmelser om äktenskaps ingående i internordiska samman­

hang.

Enligt de kommitterades mening är det av praktisk betydelse att hin­

dersprövningen i största möjliga utsträckning kan ske enligt lysningslan-

dets lag. De nordiska bestämmelserna om äktenskapshindar är redan nu så

enhetliga att en betydande liberalisering av konventionens regler är möjlig.

De olikheter som kan komma att stå kvar sedan det pågående reformar -

1*—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 145

6

betet avslutats i alla nordiska länder torde dock hindra att lysningslandeis

lag utan vidare görs tillämplig för trolovad som är medborgare i annat nor­

diskt land. I syfte att förebygga att de nationella bestämmelserna om äk-

tenskapshinder kringgås bör därför krävas att trolovad, som är medbor­

gare i ett nordiskt land och söker lysning i annat nordiskt land, har viss

anknytning till det senare landet för att dess lag skall få tillämpas vid hin-

dersprövningen.

I fråga om valet av anknytningsmoment anser familj erättskommittén

att det enligt den svenska lydelsen nu gällande kravet på minst tvåårigt

hemvist i ett land för att dess lag skall få tillämpas ger konventionen en

snävare räckvidd än som är önskvärt och rimligt med hänsyn till rättslik­

heten mellan de nordiska länderna. Kravet bör därför mildras. Härvid lig­

ger det kanske närmast till hands att fordra enbart hemvist i lysningslan-

det. Det kan emellertid vara svårt att bedöma om en lysningssökande är

bosatt i lysningslandet under sådana förhållanden att han fått hemvist där.

Kommittén förordar därför alt bosättningen väljs som grundläggande an­

knytningsmoment. Även med en sådan regel torde man i stort sett före­

bygga kringgående av annat nordiskt lands hinderslagstiftning. Kostnader­

na för flyttning och bosättning i främmande land samt de olägenheter och

svårigheter som är förenade med ett sådanc steg torde avhålla från skenåt­

gärder. Konsekvenserna av att älctenskapshinder någon gång kringgås kan

f. ö. inte betecknas som allvarliga från allmän synpunkt. Beträffande bo-

sättningsbegreppets närmare innebörd anför kommittén att en helt kortva­

rig vistelse inte bör anses tillräcklig för att grunda bosättning i konventio­

nens mening. En trolovad kan inte utan vidare anses bosatt i Sverige därför

att han har kyrkobokförts här. Vid hindersprövningen bör en reell pröv­

ning ske beträffande bosättningen och avsteg från kyrkobokföringen kun­

na äga rum, om det finns särskilda skäl att anta att vistelsen här är till­

fällig. I de danska och norska konventionstexterna motsvaras det svenska

uttrycket »hemvist» av uttrycken »bosat» resp. »bosatt», och någon änd­

ring härvidlag föreslås inte.

Enligt de kommitterades mening bör lysningslandeis lag till eu början

kunna tillämpas vid hindersprövning beträffande trolovad som är bosatt

i det landet men medborgare i annat nordiskt land. Är en av de trolovade

bosatt i lysningslandet, bör vidare dess lag kunna tillämpas också beträf­

fande den andra trolovade, förutsatt att han är medborgare i nordiskt land.

Detta bör gälla oavsett om den i lysningslandet bosatte kontrahenten är

medborgare i detta land eller i annan fördragsslutande stat eller i utomnor-

disk stat. Trolovad som är medborgare i annan nordisk stat än lysnings­

landet bör dock ha rätt att kräva att frågan om hans behörighet att ingå

äktenskapet prövas enligt lagen i hans hemland. Är ingen av de trolovade

bosatt i lysningslandet bör i fråga om nordiska medborgare hemlandets lag

tillämpas. Beträffande den som inte är medborgare i fördragsslutande stat

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 ⁴⁵ år 1969

8

berättigar till vigsel där bör kunna få samma verkan i övriga fördragsslu-

tande stater. En sådan ordning förutsätter att 7 kap. 5 § i 1904 års lag änd­

ras så att det blir möjligt att även beträffande icke-nordiska medborgare

avvika från bestämmelserna i 1 kap. 2 § samma lag.

I enlighet med önskemål från norsk sida bör konventionen innehålla en

bestämmelse om att befrielse från lysning som beviljats av myndighet

i fördragsslutande stat skall gälla även i annan sådan stat. När vigsel på

grund av dispens eller särskild undantagsbestämmelse skall förrättas utan

lysning, bör bestämmelserna i artikel 1 om tillämplig lag äga motsvarande

tillämpning vid den hindersprövning som ankommer på vigselmyndighe­

ten. Beträffande vigsel bör i övrigt vigsellandets lag gälla. Frågan om vigsel

kan förrättas utan föregående lysning eller därmed jämställd hinderspröv­

ning bör sålunda bedömas enligt vigsellandets lag.

Artikel 2 i konventionen bör utformas i enlighet med det sagda.

De kommitterade föreslår vidare vissa jämkningar i bestämmelserna om

återgång i konventionens artikel 10. För ena maken talan om återgång, bör

frågan om det finns orsak till återgång bedömas enligt den lag som tilläm­

pades vid prövningen av kärandens rätt att inga äktenskapet. Om åtei-

gångstalan förs från det allmännas sida mot båda makarna, bör för bifall

till talan krävas att den åberopade omständigheten är återgångsgrundande

enligt envar lag som tillämpats vid hindersprövningen. Prövades makarnas

rätt att ingå äktenskapet enligt olika lagar, skall alltså orsak till återgång

föreligga enligt båda lagarna. Detta förslag innebär en viss begränsning av

möjligheterna att framtvinga återgång mot båda makarnas vilja.

Kungl. Maj:ts proposition nr ihö år 1969

Remissyttrandena

De föreslagna ändringarna har uttryckligen lämnats utan erinran av

länsstyrelsen i Gävleborgs län, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Lund,

Karlstad och Luleå samt Föreningen Sveriges häradshövdingar och För­

eningen Sveriges stadsdomare.

Kommitténs val av bosättningen som anknylningsmoment i fråga om

tillämplig lag vid hindersprövning möter vissa erinringar från hovrättshåll.

Svea hovrätt godtar i och för sig förslaget men befarar tillämpningssvårig-

heter. Hovrätten ifrågasätter om inte i enkelhetens intresse bosättning bör

anses föreligga, när kyrkobokföring har ägt rum, såvida annat inte är up­

penbart. Göta hovrätt anser att anknytningsmomentet är allför diffust.

Ordet »bosat» som förekommer i de danska och norska konventionstex-

terna markerar dessutom en fastare anknytning till en ort än det svenska

»bosatt». Hovrätten föreslår att uttrycket »stadigvarande vistas» används.

Svea hovrätt kritiserar också kommitténs uttalanden om ordningen föi

dispens- eller tillståndsprövning beträffande äktenskapshinder. Det är otill­

fredsställande om sådan prövning skulle kunna företas antingen i hemlan­

10

sevärda olägenheter. Det kan uppenbarligen också vara svårt för vigsel­

myndigheten att tolka och tillämpa bestämmelserna om rätten till vigsel

på grundval av lysning i annat nordiskt land. De nu angivna olägenheterna

blir alltmer framträdande till följd av den under senare år allt livligare

flyttningen mellan de nordiska länderna.

På grund av vad nu har anförts delar jag de nordiska kommitterades

uppfattning att det föreligger ett starkt behov av enklare och mera ratio­

nella regler om äktenskaps ingående i internordiska sammanhang. De kom­

mitterades förslag avser att tillgodose detta behov. Förslaget innebär i hu­

vudsak att, om medborgare i ett nordiskt land söker lysning hos myndig­

het tillhörande annat sådant land, hans rätt att ingå äktenskapet skall kun­

na prövas enligt lysningslandets lag, så snart någon av de trolovade är bo­

satt där. Trolovad som är medborgare i annat nordiskt land än lysnings-

landet skall dock alltid kunna åberopa hemlandets lag. Vidare skall lysning

i nordiskt land alltid berättiga till vigsel i annat sådant land oavsett de

trolovades medborgarskap.

Den föreslagna ordningen förutsätter att de nordiska ländernas lagstift­

ning om äktenskapshinder är i stort sett enhetlig. Denna förutsättning mås­

te anses uppfylld i och med den inledningsvis nämnda revisionen av hin­

der sreglerna. Nämnvärda olikheter kommer att kvarstå främst i fråga om

äktenskapsåldern. Åldersgränsen för män är numera 18 år i Finland, Norge

och Sverige. I Danmark torde en sänkning av åldersgränsen från 21 till 20

år komma att genomföras den 1 januari 1970. Den kvinnliga åldersgränsen

är 17 år i Finland men 18 år i övriga länder. Vidare kan här nämnas att

äktenskap mellan ett syskon och ett annat syskons avkomling, till skillnad

mot vad som är fallet t. ex. i vårt land, även i fortsättningen blir indispen-

sabelt äktenskapshinder i Finland.

De föreslagna konventionsändringarna, som i allmänhet godtagits vid

den svenska remissbehandlingen, är enligt min mening i allt väsentligt väl­

grundade. Överenskommelsen överensstämmer med förslaget bortsett från

vissa avvikelser av huvudsakligen redaktionell natur. Bl. a. har beaktats att

lysningen som civilrättsligt institut hos oss ersatts med fristående hinders-

prövning utan obligatoriskt kungörelseförfarande. Motsvarande ändring tor­

de komma att genomföras i Danmark.

Beträffande överenskommelsens närmare innehåll får jag anföra föl­

jande;

Artikel 1 innehåller bestämmelser om tillämplig lag vid hindersprövning

hos myndighet tillhörande ett nordiskt land beträffande medborgare i an­

nat nordiskt land. Enligt huvudregeln skall myndigheten tillämpa sitt lands

lag, om någon av de trolovade har hemvist i landet, men annars lagen

i den stat där den trolovade är medborgare. Vid hindersprövning inför

svensk myndighet kan alltså svensk lag tillämpas beträffande en medbor­

gare i annat nordiskt land, om antingen denne själv, båda kontrahenterna

eller bara den andra kontrahenten har hemvist i Sverige. I sistnämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1969

12

hindersprövning eller lysning i annat nordiskt land. Jag anser det för egen

del naturligt att en hindersprövning eller lysning, som i ett nordiskt land

ägt rum för utomnordisk medborgare enligt där gällande internationellt

privaträttsliga regler och som i det landet får läggas till grund för vigsel,

bör ha samma verkan i övriga nordiska länder. En särskild bestämmelse

i ämnet har tagits in i artikel 2.

Enligt den avslutande bestämmelsen i artikel 2 i överenskommelsen skall

beträffande vigsel i övrigt gälla lagen i den stat vigselmyndigheten tillhör.

Kommittéförslagets regler om verkan av dispens från lysning och om

hindersprövning hos vigselmyndigheten har ansetts överflödiga och därför

fått utgå. Jag vill erinra om att dessa frågor saknar praktisk betydelse för

Sveriges del efter de ändringar i reglerna om äktenskaps ingående som

trädde i kraft den 1 juli i år (SFS 1968: 758).

Bestämmelserna i artikel 10 om återgång av äktenskap har ändrats i en­

lighet med de kommitterades förslag.

Konventionsändringarna avses träda i kraft den 1 januari eller den 1 ju­

li, som infaller näst efter det att samtliga fördragsslutande stater deponerat

sina ratifikationshandlingar. Efter önskemål från dansk sida innehåller

överenskommelsen vissa särskilda regler rörande konventionens tillämp­

ning på Grönland och Färöarna.

Jag anser att Sverige bör tillträda överenskommelsen. Härför krävs riks­

dagens godkännande. Vidare fordras en ändring i 1904 års lag. Som tidigare

har framgått är bemyndigandet i 7 kap. 5 § nämnda lag för Kungl. Maj :t att

besluta om avvikelse från lagens regler f. n. begränsat till att gälla i förhål­

lande till medborgare i nordiskt land. De föreslagna konventionsändringarna

innebär bl. a. att vigsel mellan icke-nordiska medborgare skall kunna ske i

Sverige på grundval av giltig hindersprövning eller lysning i annat nordiskt

land. Som familjerättskommittén har framhållit förutsätter en sådan ord­

ning att bemyndigandet i 7 kap. 5 § vidgas. I likhet med familj erättskommit­

tén förordar jag att den nuvarande begränsningen tas bort. Ändringen bör

träda i kraft den dag Kungl. Maj :t förordnar.

De ändringar i 1931 års förordning om vissa internationella rättsförhål­

landen rörande äktenskap, adoption och förmynderskap, som föranleds av

konventionsändringarna, kräver inte riksdagens medverkan och torde få

anmälas senare.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättals

förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption. För­

slaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har uteslutits här.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr ^lko år 1969

Overenskomsl mellem

Danmark, Finland, Island,

Norge og Sverige om send-

ring af den nordiske kon­

vention af 6. februar 1931

indeholdende international-

privatretlige bestemmelser

om segteskab, adoption og

vxrgemål.

Regeringerne i Danmark,

Finland, Island, Norge og

Sverige har aftalt, åt ariik-

lerne 1, 2 og 10 i den nor­

diske konvention af 6. feb­

ruar 1931 indeholdende in-

ternationalprivatretlige be­

stemmelser om segteskab,

adoption og vsergemål skal

affattes således:

Artikel 1.

Spger en statsborger i en

kontraherende stat prpvelse

af segteskabsbetingelserne

eller lysning hos en af de

andre staters myndigheder,

prpves hans ret til åt ind-

gå segteskab efter loven i

denne stat, såfremt en af

parterne er bosat der, og el-

lers efter loven i den stat,

hvor han har statsborger-

ret. Den sidstnsevnte lov

skal dog altid anvendes, når

den pågseldende anmoder

derom. Skal retten til åt

indgå segteskab prpves ef­

ter statsborgerlandets lov,

kan vedkommende myndig­

hed krseve, åt retten godt-

gpres ved segteskabsattest

udstedt af statsborgerlan­

dets myndigheder.

Suomen, Islannin, Norjan,

Ruotsin ja Tanskan vålinen

sopinms 6 päivänä helmi-

kuuta 1931 tehdyn, avioliit-

toa, lapseksiotlamista ja hol-

housta koskevia kansainvå-

lis-yksityisoikeudellisia mää-

räyksiä sisältåvän pohjois-

maisen sopimuksen muut-

tamisesta.

Suomen, Islannin, Nor­

jan, Ruotsin ja Tanskan

hallitukset ovat sopineet, ef­

ta C päivänä helmilcuuta

1931 tehdyn, avioliittoa,

lapseksiottamista ja hol-

liousta koskevia kansain-

välis-yksityisoikeudellisia

määräyksiä sisältävän poh-

joismaisen sopimuksen 1,

2 ja 10 artikla muutetaan

näin kuuluviksi:

1 artikla

Milloin jonkin sopimus-

valtion kansalainen hakee

avioesteiden tutkimista tai

kuuluttamista toisen sopi-

musvaltion viranomaiselta,

tutlsitaan hänen oikeutensa

mennä avioliittoon tämän

valtion lain mukaan, jos

jommailakummalla kihla-

tuista on siellä kotipaikka,

mutta muuten hänen koti-

maansa lain mukaan. Vii-

meksi mainittua lakia on

kuitenkin aina sovellettava,

jos hakija sitä vaatii. Jos

kotimaan lakia on sovellet­

tava, asianomainen virano-

mainen voi velvoittaa ha-

kijan selvittämään oikeu­

tensa mennä avioliittoon

esittämällä siitä kotimaan

viranomaisen todistuksen.

överenskommelse mellan

Finland, Danmark, Island,

Norge och Sverige om änd­

ring av den nordiska kon­

ventionen den 6 februari

1931 innehållande interna­

tionellt privaträttsliga be­

stämmelser om äktenskap,

adoption och förmynder-

skap.

Regeringarna i Finland,

Danmark, Island, Norge och

Sverige ha överenskommit,

att artiklarna 1, 2 och 10

i den nordiska konventio­

nen den 6 februari 1931 in­

nehållande internationellt

privaträttsliga bestämmel­

ser om äktenskap, adoption

och förmynderskap skola ha

följande lydelse:

Artikel 1

Söker medborgare i för-

dragsslutande stat hinders-

prövning eller lysning till

äktenskap hos myndighet

tillhörande annan sådan

stat, prövas hans rätt att in­

gå äktenskapet enligt lagen

i den staten, om någon av

de trolovade har sitt hem­

vist där, men annars enligt

hemlandets lag. Sistnämn­

da lag skall dock alltid till-

lämpas, om sökanden begär

det. Skall hemlandets lag

tillämpas, kan vederböran­

de myndighet ålägga sökan­

den att styrka sin rätt att

ingå äktenskapet genom in­

tyg från myndighet tillhö­

rande hemlandet.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1969

Om pr0velsen og lysning­

en gaelder i 0vrigt loven i

den stat, som vedkommen-

de myndighed tilh0rer.

Artikel 2.

Har pr0velse af aegte-

skabsbetingelserne eller lys­

ning fundet sted hos en

kontraherende stats myn­

dighed, kan vielse, så Isen­

ge prpvelsen eller lysning­

en er gyldig, foretages af

en anden kontraherende

stats myndighed uden for-

nyet prpvelse eller lysning.

Dette gaelder, uanset om

parterne har statsborgerret

i en kontraherende stat.

Om vielsen gaelder i 0v-

rigt loven i den stat, som

vielsesmyndigheden tillhp-

rer.

Artikel 10.

Med hensyn til sager om

omstpdelse af aegteskab

mellem personer, som er og

ved aegteskabets indgåelse

var statsborgere i de kon­

traherende stater, finder

bestemmelserne i artikler-

ne 7—9 tilsvarende anven-

delse. Spprgsmålet om,

hvorvidt betingelserne for

omstpdelse er til stede, skal

dog, hvis sagen rejses af en

af aegtefsellerne, bedpmmes

efter den lov, som blev an-

vendt ved bedpmmelsen af

sagspgerens ret til åt ind-

gå segteskabet. Bliver sagen

rejst mod begge aegtefaeller,

kan omstpdelse ikke finde

sted, medmindre den oin-

Avioesteiden tutkimisesta

sekä kuuluttamisesta on

muutoin voimassa sen val-

tion laki, johon tutkija- tai

kuulutusviranomainen kuu-

luu.

2 artikla

Jos avioesteiden tutkimi-

nen tai kuuhittaminen on

tapahtunut jonkin sopimus-

valtion viranomaisen toi-

mesta, voi toisen sopimus-

valtion viranomainen, niin

kauan kuin avioesteiden

tutkiminen tai kuulutus on

voimassa, toimittaa vihki-

misen ilman uutta avioes­

teiden tutkimista tai kuu-

luttamista. Mitä tässä on sa-

nottu, on voimassa, vaikka

kihlatut eivät olisi minkään

sopimusvaltion kansalaisia.

Vihkimisestä on muutoin

voimassa sen valtion laki,

johon vihkimisviranomai-

nen kuuluu.

10 artikla

Sellaisten henkilöiden vä-

lisen avioliiton peruutumi-

seen, jotka ovat ja avioliit-

toa päätettäessä olivat jon­

kin sopimusvaltion kansa­

laisia, on vastaavasti sovel-

lettava, mitä 7—9 artiklas-

sa on määrätty. Kysymys

siitä, onko peruutumispe-

ruste olemassa, on kuiten-

lcin, milloin jompikumpi

puolisoista ajaa kannetta,

ratkaistava sen lain mu-

kaisesti, jota sovellettiin

tutkittaessa kantajan oike-

utta mennä avioliittoon.

Milloin kanne kohdistetaan

molempiin puolisoihin, ei

avioliittoa ole tuomittava

peruutumaan, jollei se seik-

Om hindersprövning och

lysning gäller i övrigt la­

gen i den stat prövnings-

eller lysningsmyndigheten

tillhör.

Artikel 2

Har hindersprövning el­

ler lysning ägt rum hos

myndighet tillhörande för-

dragsslutande stat, kan vig­

sel, så länge liinderspröv-

ningen eller lysningen äger

giltighet, förrättas av myn­

dighet tillhörande annan

fördragsslutande stat utan

ny hindersprövning eller

lysning. Detta gäller oavsett

om de trolovade äro med­

borgare i fördragsslutande

stat.

Om vigsel gäller i övrigt

lagen i den stat vigselmyn­

digheten tillhör.

Artikel 10

Beträffande återgång av

äktenskap mellan dem, som

äro och vid äktenskapets

ingående voro medborgare

i fördragsslutande stat, skall

vad i artiklarna 7—9 är fö­

reskrivet äga motsvarande

tillämpning. Frågan huru­

vida orsak till återgång är

för handen bedömes dock,

när talan föres av endera

maken, enligt den lag som

tillämpades vid prövningen

av kärandens rätt att ingå

äktenskapet. Föres talan om

återgång mot båda makar­

na, må ej dömas till åter­

gång, med mindre det åter-

gångsskäl som åberopas ut­

gör orsak till återgång en-

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969

st0delsesgrund, som påberå-

bes, giver grundlag for om-

stpdelse efter loven i hver

af de stater, hvis lovgiv-

ning blev anvendt ved be-

d0mmelsen af segtefseller-

nes ret til åt indgå aegte-

skab.

Denne overenskomst skal

ratifieeres og ratifikations-

dokumenterne deponeres i

det svenske udenrigsminis-

terium.

Overenskomsten trseder i

kraft den 1. januar eller den

1. juli, efter åt samtlige kon-

traherende stater har depo-

neret deres ratifikationsdo-

kumenter.

Det danske justitsminis-

terium kan efter förhand­

ling med de 0vrige kontra-

herende staters justitsmi-

nisterier bestemme, åt kon­

ventionen af 6. februar 1931

med senere sendringer skal

gaelde för Grpnland. För

konventionens anven delse

för Feerperne og Grpnland

kan det danske justitsminis-

terium efter iagttagelse af

samme fremgangsmåde fast-

ssette sådanne afvigelser,

som de saerlige fserpske el­

ler grpnlandske forhold

måtte tilsige.

Til bekrseftelse heraf har

undertegnede befuldmsegti-

gede undertegnet denne

overenskomst.

Udfserdiget i Stockholm

den 1969, i et eksem-

plar på hvert af fplgende

sprog:

dansk, finsk, is­

ländsk, norsk og svensk, for

så vidt angår svensk i to

telcster, en fra Finland og

en fra Sverige.

ka, johon peruutumista kos­

keva vaatimus perustuu, ole

peruutumisperusteena kus-

sakin sellaisen valtion lais-

sa, jota sovellettiin tutkit-

taessa puolisoiden oikeutta

mennä avioliittoon.

Tämä sopimus on ratifi-

oitava ja ratifioimisasiakir-

jat on talletettava Ruotsin

ulkoasiaindepartementtiin.

Sopimus tulee voimaan

sen tammi- tai heinäkuun 1

päivänä, joka lähinnä seu-

raa sen jälkeen kun kaikki

sopimusvaltiot ovat talletta-

neet ratifioimisasiakirjan-

sa.

Tanskan oikeusministeriö

voi, neuvoteltuaan muiden

sopimusvaltioiden oikeus-

ministeriöiden kanssa, miiä-

rätä, että 6 päivänä helmi-

kuuta 1931 tehtyä sopimusta

siihen myöhemmin tehtyine

muutoksineen on sovelletta-

va myös Grönlannissa. So-

velletaessa sopimusta Fär-

saarilla ja Grönlannissa voi

Tanskan oikeusministeriö

mainittua menettelyä nou-

dattaen vahvistaa tehtäväk-

si sellaisia poikkeuksia, joi-

ta Fär-saarten tai Grönlan-

nin erityiset olot voivat

edellyttää.

Tämän vakuudeksi ovat

valtuutetut allekirjoittaneet

tämän sopimuksen.

Laadittu Tukholmassa

päivänä

kuuta

1969 yhtenä suomen-, islan-

nin-, norjan-, ruotsin- ja

tanskankielisenä kappalee-

na, jossa ruotsiksi on kaksi

tekstiä, toinen Suomea ja

toinen Ruotsia varten.

ligt lagen i envar stat vars

lag tillämpades vid pröv­

ningen av makarnas rätt att

ingå äktenskapet.

Denna överenskommelse

skall ratificeras, och rati-

fikationshandlingarna de­

poneras i svenska utrikes­

departementet.

Överenskommelsen trä­

der i kraft den 1 januari

eller den 1 juli, som infal­

ler näst efter det att samt­

liga fördragsslutande stater

deponerat sina ratifika-

tionshandlingar.

Danska justitieministeriet

kan efter förhandling med

de övriga fördragsslutande

staternas justitieministerier

bestämma att konventionen

av den 6 februari 1931 med

senare ändringar också

skall äga tillämpning på

Grönland. För konventio­

nens tillämpning på Färöar­

na och Grönland kan dan­

ska justitieministeriet efter

iakttagande av samma till­

vägagångssätt fastställa så­

dana avvikelser som de sär­

skilda färöiska eller grön­

ländska förhållandena må

kräva.

Till bekräftelse härav ha

undertecknade befullmäk-

tigade ombud undertecknat

denna överenskommelse.

Som skedde i Stockholm

den

1969,

i ett exemplar på finska,

danska, isländska, norska

och svenska språken, och

försåvitt angår svenska

språket i två texter, en för

Finland och en för Sverige..

20

Kungl. Maj.ts proposition nr lb5 år 1969

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 23 oktober 1969.

Närvarande:

justitierådet N^ordström,

regeringsrådet W^alberg,

justitierådet W^esterlind,

justitierådet U

lveson

.

Enligt lagrådet den 20 oktober 1969 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, den 19 september 1969, har Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skall inhämtas enligt 87 § regeringsformen över upprättat förslag

till lag om ändring i lagen (190å: 26 s. 1) om vissa internationella rättsför­

hållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption.

Förslaget, som bifogas detta protokoll, föredrages inför lagrådet av hov­

rättsassessorn Helga Rossipal.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj:is proposition nr 145 år 1969

21

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 30 oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern

P

alme^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, H

olmqvist

, A

spling

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

,

G

eijer

, O

dhnoff

, W

ickman

, M

oherg

, B

engtsson

, N

orling

, L

öfberg

,

L

idbom

, C

arlsson

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, förmgnderskap och adoption samt

anför.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Som har nämnts i lagrådsremissen är lagförslaget föranlett av den vid

remissprotokollet såsom bilaga 1 fogade överenskommelsen om ändring av

den nordiska konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt

privaträttsliga regler om äktenskap, adoption och förmynderskap.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels godkänna överenskommelsen,

dels antaga lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall av­

låtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten