2

Kungl. Maj.ts proposition nr lt>i ur 1969

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal­

land, i statsrådet pa Stockholms slott den 14 no­

vember 1969:

Nä r v ara nde:

Statsministern

P^{alme ,} statsråden

S^träng, A^ndersson, A^spling, S^ven-E

ric

N^ilsson, L^undkvist, M^yrdal, O^dhnoff, W^ic.^kman, M^oberg, N^orling,

L^idbom.

Statsrådet Alva Myrdal anmäler efter gemensam beredning med stats­

rådets övriga ledamöter fråga om godkännande av fördrag om förhindrande

av spridning av kärnvapen och anför.

Till en början önskar jag ge en kort historik över icke-spridningsfördra-

gets tillkomst.

Alltsedan Förenta Nationerna skapades bär nedrustningsfrågor ägnats

avsevärd uppmärksamhet i världsorganisationens arbete. Formellt vid si­

dan av FN men i praktiken i nära anslutning till organisationen har stor­

makterna också sinsemellan bedrivit nedrustningsförhandlingar med del­

tagande av ett begränsat antal andra stater. Till en början deltog endast de

allierade i Nato resp. Warszawa-pakten, men på hösten 1961, i sam­

band med det då pågående sextonde ordinarie mötet med FN:s generalför­

samling, beslöt Förenta Staterna och Sovjetunionen att skapa ett nytt för-

handlingsniaskineri, i vilket alliansfria stater från skilda geografiska områ­

den inbjöds medverka. Stormakternas överenskommelse bekräftades i de­

cember 1961 av generalförsamlingen i form av en enhälligt antagen resolu­

tion (1722/XVI). Det nya organet skulle bestå av fem företrädare för varde­

ra väst- och östblocken samt åtta alliansfria stater. De utsedda medlemssta­

terna uppräknades i resolutionen, nämligen Canada, Frankrike, Förenta

Staterna, Italien och Storbritannien från väst, Bulgarien, Polen, Rumänien,

Sovjetunionen och Tjeckoslovakien från ost samt Brasilien, Burma, Etio­

pien, Förenade Arabrepubliken, Indien, Mexico, Nigeria och Sverige repre­

senterande de icke-paktanslutna staterna. Det nya organet fick namnet »18-

nationsleommittén för nedrustning» (»The Eighteen-Nation Committee on

Disarmament», ENDC). Namnet kom emellertid att bli något oegentligt, då

Frankrike aldrig intog sin plats i kommittén. I praktiken bestod denna

således av 17 stater.

På sommaren 1969 utvidgades kommittén med åtta stater, nämligen

4

Produktionsstoppet skulle innebära förbud mot all tillverkning av klyv­

bart material (plutonium och anrikat uran) för vapenbruk. Därmed skulle

lagren av dylikt material för kärnvapentillverkning ej kunna ökas över nu­

varande nivå. En kvantitativ frysning skulle uppnås.

Spridningsstoppet, slutligen, skulle också bestå av det tidigare nämnda

förbudet för alla stater som ej har kärnvapen att tillverka eller på annat sätt

förvärva dem samt förbud för kärnvapenstaterna att överlåta kärnvapen till

de kärnvapenfria staterna, således eu frysning av antalet kärnvapenstater.

Trots att denna svenska plan fick ett betydande stöd av andra stater såväl

i FN som i nedrustningskommittén, accepterade inte stormakterna tanken

på det föreslagna paketet utan valde att söka lösa det sistnämnda problemet

först.

Under loppet av år 1965 framlade Förenta Staterna och Sovjetunionen var

sitt utkast till avtal om förbud mot spridning av kärnvapen. I stor utsträck­

ning var utkasten likartade, men på en väsentlig punkt skilde de sig, näm­

ligen när det gällde möjligheterna att inom en allians träffa gemensamma

arrangemang på kärnvapenområdet. Förenta Staterna önskade enligt sitt

förslag lämna möjligheten öppen för NATO alt upprätta den då inom allian­

sen diskuterade multilaterala kärnvapenstyrkan. Sovjetunionen ansåg för

sin del att förslaget utgjorde en indirekt form av kärnvapenspridning, som

inte kunde tillåtas.

Denna tvistefråga kom att förhindra en uppgörelse mellan stormakterna

fram till hösten 1966. Då lät den amerikanska regeringen den sovjetiska

förstå, att projektet med den multilaterala kärnvapenstyrkan saknade ak­

tualitet. Verkliga förhandlingar inleddes mellan de amerikanska och sov­

jetiska delegaterna i Geneve, vilka så småningom ledde till en gemensam

avtalstext. Denna förelädes nedrustningskommittén den 24 augusti 1967 i

form av separata, men identiska amerikanska och sovjetiska utkast till ett

icke-spridningsfördrag. På en punkt var dock texterna ofullständiga. De

saknade nämligen en förutsedd reglering av kontrollen av spridningsför-

budets efterlevnad. Oenigheten i kontrollfrågan, som redan då lett till en

avsevärd fördröjning med den övriga avtalstextens framläggande, fortsatte

hela år 1967 och först i januari 1968 nåddes en uppgörelse mellan stormak­

terna på den punkten.

Oenigheten i kontrollfrågan föranleddes av svårigheter att på en gång till­

godose det allmänt omfattade kravet på en genuint internationellt admi­

nistrerad kontroll samt önskemål från vissa av Förenta Staternas allierade

bland EEC:s medlemsstater att utnyttja gemenskapens atomenergiorgan

Euratom för att inom marknadens stater omhänderha kontrollfunktionerna.

Den kompromiss som till slut uppnåddes kommer att närmare redovisas i

det följande.

Parallellt med de amerikansk-sovjetiska förhandlingarna i bl. a. kon­

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1969

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

silien, Burma, Frankrike, Indien, Portugal, Saudarabien, Spanien, Uganda

och ytterligare ett antal afrikanska stater). Samtliga nordiska stater röstade

för resolutionen.

Icke-spridningsfördraget framlades för undertecknande i London, Moskva

och Washington den 1 juli 1968. Fördraget i engelsk och fransk original­

text jämte översättning till svenska torde få fogas som bilaga till statsråds­

protokollet i detta ärende. Ett betydande antal stater, bl. a. samtliga nor­

diska utom Sverige, undertecknade redan första dagen. Sverige underteck­

nade fördraget i de tre nyssnämnda huvudstäderna den 19 augusti 1968.

Till den 1 november 1969 hade 91 länder undertecknat, medan 24 länder

vid samma tidpunkt ratificerat fördraget, nämligen

Botswana

Bulgarien

Canada

Danmark

Ecuador

Finland

Irak

Irland

Island

Kamerun

Mauritius

Mexico

Mongoliet

Nigeria

Norge

Nya Zeeland

Polen

Storbritannien

Syrien

Tjeckoslovakien

Ungern

Uruguay

Österrike

Östtyskland

Det förtjänar att nämnas, att av de i detta sammanhang särskilt intres­

santa staterna har hittills bl. a. Argentina, Australien, Brasilien, Frankrike,

Förbund srepubliken Tyskland, Indien, Israel, Japan, Kina, Pakistan, Schweiz,

Spanien och Sydafrika inte undertecknat fördraget. Vad beträffar fördra­

gets ursprungliga förslagsställare har kongressbehandlingen avslutats i

USA och endast deponeringen av ratifikationsinstrumenten återstår. I Sov­

jetunionen har Högsta Sovjets utrikesutskott rekommenderat fördragets

godkännande och av ratifikationsproceduren återstår presidiets beslut och

deponering av instrumenten.

Härmed övergår jag till att redogöra för icke-spridningsfördragets inne­

håll.

I den inledande delen uttalar fördragsparterna bl. a. att de förbinder sig

att samarbeta för att underlätta att Internationella atomenergiorganets kon­

troll tillämpas på fredlig kärnenergiverksamhet. Denna passus är av bety­

delse, eftersom fördragets övriga kontrollbestämmelser i stort sett binder

endast de kärnvapenfria staterna (i fortsättningen benämnda icke-kärnva-

penstaterna). Kärnvapenstaterna har på detta stadium således för eget vid­

kommande ej velat gå längre beträffande kontroll än detta allmänna prin­

ciputtalande. Från svensk sida föreslogs under förhandlingarna att även

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

7

kärnvapenstaterna skulle underkastas kontroll, vartill jag återkommer vid

redogörelsen för artikel III i fördraget. Eftersom förslaget inte antogs, möj­

liggörs nu bl. a. en fortsättning av samarbetet beträffande kärnvapnens ut-

provning och tillverkning mellan kärnvapenstaterna inbördes, vilket torde

vara en förutsättning för Storbritanniens fortsatta ställning som kärnvapen­

makt. Samtidigt har kärnvapenstaterna självfallet möjligheter att unilate-

ralt underkasta sig Internationella atomenergiorganets kontroll beträffande

sina egna kärnenergianläggningar för fredliga ändamål. Så har också skett.

Förenta Staternas och Storbritanniens regeringar har sålunda i december

1967 avgivit deklarationer av innebörd, att anläggningar i resp. stater av­

sedda uteslutande för fredliga ändamål kommer att underställas internatio­

nell kontroll så snart icke-spridningsfördraget trätt i kraft. Sovjetunionen

har av ett antal icke-kärnvapenstater, däribland Sverige, uppmanats att ta

motsvarande steg, men så har ännu inte skett. Inte desto mindre represen­

terar icke-spridningsfördragets kontrollföreskrifter en positiv utveckling vad

beträffar den sovjetiska regeringens inställning till internationell kontroll­

verksamhet. Det ursprungliga, av Sovjetunionen år 1965 framlagda avtals-

förslaget saknade helt kontrollföreskrifter.

I ett annat av uttalandena i fördragstextens inledande del ger parterna

sitt stöd åt forskning, utveckling och andra ansträngningar för att främja

användningen, inom ramen för Internationella atomenergiorganets kontroll­

system, av instrument och annan teknik, när det gäller att effektivt kon­

trollera flödet av klyvbart material på vissa strategiska punkter. En bety­

dande forsknings- och experimentverksamhet bedrivs på skilda håll, såväl

nationellt som internationellt, för att förenkla och förbilliga kontrollverk­

samheten utan att effektiviteten eftersätts. På detta område har bl. a. svens­

ka forskare varit verksamma. Med den snabba tillväxten av antalet kärn­

energianläggningar skulle kostnaderna för kontrollverksamheten bli orim­

ligt höga, om ej bl. a. en ökad automatisering av denna kan komma till

stånd.

I ett annat av uttalandena i den inledande delen tillkännager parterna sin

avsikt att vid snarast möjliga tidpunkt uppnå ett stopp för kärnvapenkapp­

rustningen samt att vidta effektiva åtgärder för att uppnå kärnvapenned­

rustning. Alla stater uppmanas medverka till att detta mål uppnås.

I en följande paragraf, som införts i texten till följd av ett svenskt i

nedrustningskommittén i februari 1968 framlagt förslag, erinras om den

föresats som uttrycktes av parterna i inledningen till 1963 års partiella

provstoppsavtal att söka åstadkomma att alla kärnvapenprov upphör för

alltid samt att fortsätta förhandlingarna för att uppnå detta mål. Passusen

kan sägas utgöra en påminnelse om en utestående del av det »paket» av

åtgärder på kärnvapenområdet, för vilket så länge pläderats från svensk

sida.

Fördragets inledande del avslutas med eu erinran om att, enligt Förenta

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

Nationernas stadga, staterna i sina internationella förbindelser måste avstå

från hot eller användning av våld, riktat mot någon stats territoriella inte­

gritet eller politiska oberoende eller på något annat sätt oförenligt med

FN:s syften, samt att upprätthållandet och vidmakthållandet av internatio­

nell fred och säkerhet skall främjas med minsta möjliga i anspråktagande

för rustningsändamål av världens mänskliga och ekonomiska resurser. For­

muleringarna, som bl. a. hämtats ur FN-stadgans artikel 2, går tillbaka på

ett av Japans delegation under avtalsförslagets FN-behandling framlagt för­

slag. Det har offentligt särskilt uppmärksammats i samband med Sovjet­

unionens invasion av Tjeckoslovakien mindre än två månader efter det att

de båda staterna undertecknat fördraget.

I artikel I åtar sig de kärnvapenstater, som ansluter sig till fördraget,

att icke till någon mottagare överlåta kärnvapen eller andra kärnladdningar

eller den direkta eller indirekta kontrollen över sådana vapen eller ladd­

ningar samt att inte heller på något sätt bistå, uppmuntra eller förmå någon

icke-kärnvapenstat att tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller

andra kärnladdningar.

Icke-kärnvapenstaternas motsvarande åtaganden återfinns i artikel 11.

Dessa stater förbinder sig sålunda att inte från någon, vare sig direkt eller

indirekt, mottaga kärnvapen eller andra kärnladdningar eller kontroll över

sådana vapen eller laddningar. Vidare åtar de sig att inte tillverka eller på

annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar samt att inte söka

eller mottaga bistånd för deras tillverkning.

Dessa två stadganden utgör fördragets huvudbestämmelser. Andra kärn­

laddningar än kärnvapen specificeras genomgående såsom fallande under

förbudet. Under förhandlingarnas gång har det nämligen framkommit att

flera stater, som uppgivit sig ej önska anskaffa kärnvapen, likväl förklarat

sig intresserade av möjligheten att själva tillverka eller på annat sätt för­

värva kärnladdningar att användas för fredliga ändamål. Tillfrågade ex­

perter har emellertid varit eniga om uppfattningen, att någon egentlig tek­

nisk skillnad inte existerar mellan en kärnladdning som tillverkats för ett

uppgivet fredligt syfte, t. ex. kanalsprängning eller mineralutvinning, och

ett kärnvapen av motsvarande storleksordning. Som kommer att framgå av

det följande, har kärnvapenstaterna i stället kompletterat det totala för­

budet enligt artiklarna I och II med ett erbjudande i fördraget att ställa

kärnladdningar till icke-kärnvapenstaternas förfogande på förmånliga vill­

kor för fredliga syften.

Fördragets kontrollföreskrifter återfinns i artikel III. Varje icke-kärn­

vapenstat som är fördragspart förbinder sig enligt första momentet att god­

ta kontroll i syfte att säkerställa att den i fördraget angivna förpliktelsen

fullgörs, nämligen att hindra överföring av kärnenergi från fredlig an­

vändning till kärnvapen eller andra kärnladdningar. De närmare kontroll-

föreskrifterna skall anges i ett avtal som varje part skall sluta med Inter­

9

nationella atomenergiorganet (»International Atomic Energy Agency»,

IAEA, i det följande benämnt IAEA). Såväl atområbränsle, dvs. naturligt

uran i olika former, som särskilt klyvbart material, dvs. anrikat uran och

plutonium, skall vara underkastat kontroll vare sig det framställs, bearbetas

eller används i någon primär kärnteknisk anläggning eller finns utanför

någon sådan anläggning.

Alla fördragsparter förbinder sig enligt andra momentet att inte för fred­

liga ändamål tillhandahålla atområbränsle eller särskilt klyvbart material

eller utrustning eller material som särskilt tillverkats för bearbetning, an­

vändning eller framställning av särskilt klyvbart material till någon icke-

kärnvapenstat, med mindre atområbränslet eller det särskilt klyvbara mate­

rialet underkastas kontroll enligt fördraget.

Denna bestämmelse får liksom artikel I effekt även på sådana stater som

inte anslutit sig till fördraget. Färdiga kärnvapen eller klyvbart material för

tillverkning av kärnvapen kan ju enligt dessa föreskrifter inte anskaffas

från en fördragsansluten stat. Endast få icke-kärnvapenmakter är helt själv­

försörjande beträffande såväl klyvbart material som atomteknologi. För­

draget får härigenom lika mycket karaktären av ett fördragsparternas ge­

mensamma förhindrande av kärnvapens spridning som en serie individuel­

la avstående!! från rätten att anskaffa kärnvapen.

I tredje momentet slås fast, att kontrollen skall utövas på ett sådant sätt

att parternas möjligheter till ekonomisk och teknisk utveckling eller inter­

nationellt samarbete på kärnenergiområdet inte minskas.

I fjärde och sista momentet av artikel III föreskrivs, att icke-kärnvapen-

stat som är fördragspart skall inleda förhandlingar med IAEA individuellt

eller tillsammans med andra stater inom 180 dagar från fördragets ikraft­

trädande. För stater som deponerar sina ratifikations- eller anslutnings­

instrument efter 180-dagarsperiodens slut skall förhandlingarna med IAEA

börja senast på dagen för deras deposition. Dessa avtal skall träda i kraft

senast 18 månader efter dagen för förhandlingarnas inledande.

Artikeln i fråga ger således IAEA uppdraget att utgöra internationell

kontrollinstans. Organisationen, som har sitt säte i Wien, har numera över

100 medlemsstater. Den är knuten till FN-familjen utan att dock formellt vara

ett av FN:s fackorgan. Dess uppgift är i huvudsak att bistå medlemsländer­

na vid utvecklingen av kärnenergin för fredliga ändamål. Dess stadga inne­

håller därjämte föreskrifter om upprättandet av ett kontrollsystem, vilket

ursprungligen huvudsakligen hade till syfte att säkerställa att av IAEA för­

medlat klyvbart material användes endast för fredliga syften. Under årens

lopp har dock systemet gradvis utvidgats till att omfatta övervakning av

överföringar av klyvbart material och andra produkter av betydelse för

framställning av kärnenergi också mellan enskilda länder. Detaljerade reg­

ler för kontrollens genomförande har utarbetats och godkänts inom organi­

sationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

10

Som framgått av den tidigare redogörelsen för förhandlingarnas förlopp

har medlemmar av den eui’opeiska ekonomiska gemenskapen hävdat, att

det kontrollsystem som upprättats enligt Euratomfördraget fortsättningsvis

borde kunna utnyttjas för den detaljerade kontrollen enligt icke-spridnings-

fördraget inom sexstatsmarknaden. Den kompromiss som efter långa för­

handlingar till slut uppnåddes torde möjliggöra detta. Det avtal mellan icke-

kärnvapenstat som är fördragspart och IAEA om kontrollens närmare ge­

nomförande varom talas i artikel III kan nämligen, som framgått av den

tidigare redogörelsen, ingås »individuellt eller tillsammans med andra sta­

ter». Genom denna formulering torde de Euratomstater som inte är kärn­

vapenstater, dvs. samtliga utom Frankrike, ges möjlighet att nå en gemen­

sam uppgörelse med IAEA om kontrollens närmare genomförande. Det enda

kriteriet som anges för de bilaterala avtalen är att dessa skall stå i överens­

stämmelse med IAEA:s stadga. Denna föreskrift anses komma att tolkas så,

att ett bilateralt avtal mellan Euratom-staterna och IAEA, som nyss nämnts,

kommer att innehålla möjligheter för Euratom att även i fortsättningen be­

driva den detaljerade övervakningen av kärnenergiverksamheten inom sex-

statsmarknadens område med rapporteringsskyldighet till IAEA och rätt

för detta att punktvis företa kontroll inom området. Denna lösning är

emellertid än så länge en konstruktion, byggd på en tolkning av kontroll­

artikelns tämligen oklara formuleringar samt de närmast berörda staternas

uttalanden under förhandlingarnas gång.

Konstruktionen av artikel III är märklig också så till vida som fördrags-

parterna alltjämt inte har någon säker uppfattning om hur kontrollsystemet

i detalj kommer att tillämpas i olika länder. Från svensk sida har starkt

hävdats, att det bl. a. ur konkurrenssynpunkt är av synnerlig vikt att kon­

trollåtgärderna blir i princip lika för alla parter så att inte t. ex. kommer­

siella fördelar kan uppnås på grund av olikheter i kontrollreglerna.

Som tidigare nämnts, framlade den svenska delegationen kort efter det

att stormakterna i augusti 1967 presenterat det ursprungliga gemensamma

avtalsutkastet ett eget förslag till kontrollartikel. Jag framhöll vid fram­

läggandet av förslaget i nedrustningskommittén, att detta borde ses som ett

praktiskt bidrag för att underlätta kommitténs fortsatta överläggningar.

Stormakterna hade som nämnts vid den tidpunkten ännu inte kunnat enas

om någon kontrollföreskrift. Det svenska förslaget innehöll tre principiellt

viktiga punkter.

1. Det genuint internationella kontrollsystemet, administrerat av IAEA,

borde utgöra det enda för kontrollen enligt fördraget ansvariga systemet.

2. Av praktiska skäl borde en viss övergångstid godtas för att existerande

bilaterala och regionala kontrollavtal skulle kunna föras in under IAEA:s

system.

3. Importen av atområbränsle och särskilt klyvbart material till alla för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 164- år 1969

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 164 år 1969

kärnenergins möjligheter att påskynda deras ekonomiska och tekniska ut­

veckling.

Artikel V behandlar frågan om kärnvapensprängningar för fredliga ända­

mål. Fördragsparterna förbinder sig att säkerställa att de möjliga förde­

larna av en fredlig tillämpning av kärnexplosioner kommer de icke-kärn-

vapenstater som är fördragsparter till godo under icke-diskriminerande be­

tingelser. Detta skall ske under lämplig internationell insyn och genom

lämpliga internationella procedurer. Det föreskrivs vidare i artikeln, att kost­

naderna för utnyttjade kärnladdningar skall hållas så låga som möjligt och

inte avse ersättning för forskning eller utveckling. Kärnladdningarna skall

kunna erhållas antingen genom ett lämpligt internationellt organ, på grund­

val av ett internationellt avtal, eller direkt från kärnvapenstat genom ett

bilateralt avtal.

Artikeln behandlar en av de i samband med fördragets tillkomst mest

kontroversiella punkterna. Ehuru tekniken med att utnyttja kärnladdning­

ar för fredliga ändamål alltjämt befinner sig på experimentstadiet, har den

blivit föremål för stor publicitet och gett anledning till stora förhoppning­

ar. Den amerikanska atomenergikommissionen bedriver sedan ett antal år

tillbaka ett omfattande försöksprogram och det är främst detta som gett

upphov till uppmärksamheten. Bland de möjligheter att utnyttja kärnladd­

ningar som undersökts må nämnas sprängningar av djupa hål för att frigöra

annars otillgängliga gas- och oljeförekomster, vidare stora anläggningspro-

jekt såsom kanal- och hamnanläggningar. Det har sagts att en ny Panama-

kanal måhända skulle kunna byggas med hjälp av kärnsprängningar. De

praktiska svårigheterna förefaller dock alltjämt betydande, bl. a. på grund

av den genom en kärnexplosion utlösta radioaktiviteten. Enligt det partiella

provstoppsavtalet är varje åtgärd som leder till spridning av radioaktivitet

utanför det lands territorium, där åtgärden vidtas, förbjuden.

Från svensk sida hade man önskat ifrågavarande artikel något annorlunda

utformad. Formella ändringsförslag framlades av delegationen under för­

handlingarna i nedrustningskommittén. De vann emellertid inte stormak­

ternas beaktande. Förslagen fördes fram på nytt, likaledes utan resultat,

under avtalsutkastets behandling i FN:s generalförsamling. Syftet med de

svenska ändringsförslagen var dels att underlätta en slutlig reglering av de

fredliga kärnvapensprängningarnas genomförande i samband med ingåen­

det av ett fullständigt provstoppsavtal, dels att säkerställa att den nya tek­

niken skulle komma alla stater till godo på en verkligt internationell grund­

val. Från svensk sida ville man sålunda i det senare hänseendet stärka det

internationella inflytandet på beslutsprocessen och undanröja möjligheten

till bilaterala uppgörelser mellan en kärnvapenstat och en icke-kärnvapen-

stat utanför den internationella proceduren. Givetvis kan bilaterala avtal

täcka det praktiska genomförandet. I artikeln, som den nu är utformad, ges

kärnvapenstaterna full frihet att utan insyn utföra kärnsprängningar inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1969

13

eget område. Ett förbud häremot måste åstadkommas i samband med att

överenskommelse ingås om förbud mot de underjordiska kärnvapenproven.

Till ett sådant förbud bör fogas undantagsbestämmelser för sådana fredliga

explosioner som godkänts av en internationell instans.

1 artikeln förutses att förhandlingarna om ett eller flera internationella

avtal för att närmare i'eglera genomförandet av artikelns bestämmelser skall

inledas så snart som möjligt efter det att icke-spridningsfördraget trätt i kraft.

Avsikten torde vara, att IAEA skall ges eu betydande roll när det gäller

artikelns tillämpning. Förberedelser härför bär inletts inom organisationen

på basis av ett beslut av dess styrande organ föregående år. Även FN:s

sekretariat har på grundval av en hösten 1968 av generalförsamlingen an­

tagen resolution inlett en utredning om IAEA:s befattning med kärnexplo-

sioner för fredliga syften.

I artikel VI återfinns ett av fördragets väsentligaste stadganden. Varje

fördragspart förbinder sig att i uppriktig avsikt fortsätta förhandlingar

om effektiva åtgärder med avseende på kärnvapenkapprustningens snara

upphörande och på kärnvapennedrustning samt om ett avtal om allmän

och fullständig nedrustning under noggrann och effektiv internationell kon­

troll. I det ursprungligen av stormakterna framlagda utkastet återfanns ett

motsvarande stadgande endast i avtalets inledande del. Övriga medlemmar

i nedrustningskommittén hävdade emellertid med stor majoritet att för­

pliktelsen att fortsätta nedrustningsförhandlingarna borde inskrivas i själva

avtalstexten. Den mexikanska delegationen framlade ett formellt tilläggsför­

slag härom, som stöddes från bl. a. svensk sida. Med någon mindre änd­

ring inkorporerades detta förslag av Förenta Staterna och Sovjetunionen i

deras i januari 1968 framlagda reviderade avtalsutkast.

I artikel VII uttalas, att ingenting i icke-spridningsfördraget skall påver­

ka rätten för en grupp av stater att sluta regionala avtal för att säkerställa

fullständig frånvaro av kärnvapen inom deras resp. territorier. Härmed av­

ses regionala avtal om kärnvapenfria zoner. Ett första sådant avtal, avse­

ende Antarktis, ingicks år 1959. År 1967 träffades en sådan överenskom­

melse mellan de latinamerikanska staterna, det s. k. Tlatelolco-fördraget,

enligt vilket Latinamerika görs till en kärnvapenfri zon.

Inte heller denna bestämmelse fanns med i det ursprungliga förslaget

annat än som ett principuttalande i den inledande delen. På förslag av den

mexikanska delegationen inkorporerades detta i själva avtalstexten.

Artikel VIII behandlar ändringar av fördraget. Varje fördragspart kan

föreslå sådana. För att bli giltig måste emellertid en ändring godkännas av

en majoritet av alla fördragsparter, inbegripet samtliga till fördraget an­

slutna kärnvapenstater samt de av de övriga fördragsparterna som vid tid­

punkten då ändringsförslaget cirkuleras är medlemmar av IAEArs styrelse,

f. n. 25 stater. Möjligheten att genomföra ändringar torde genom detta

förfarande ha blivit starkt begränsad.

|2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 164

14

1 artikeln föreskrivs vidare, att fem år efter fördragets ikraftträdande en

konferens skall äga rum mellan parterna för att granska hur detta fungerar

i avsikt att vinna förvissning om att föresatserna enligt dess inledning och

bestämmelser förverkligas. Sådana granskningskonferenser skall därefter

kunna äga rum med fem års mellanrum, om en majoritet av parterna begär

det.

Det sistnämnda stadgandet är ett tillägg till det ursprungliga avtalsut-

kastet och grundar sig på ett av den svenska delegationen framlagt förslag.

Den granskningskonferens som således förutses äga rum efter fem år ger

ökad betydelse åt den tidigare redovisade artikel VI angående fortsatta

nedrustningsförhandlingar. Den kan komma att tjäna som ytterligare på­

tryckningsmedel på stormakterna när det gäller att åstadkomma resultat

med dessa förhandlingar.

Artikel IX innehåller bestämmelserna om undertecknande, anslutning,

ratificering och ikraftträdande. Depositariestater är Förenta Staterna, Stor­

britannien och Sovjetunionen, vilket möjliggör för alla stater, oberoende av

om de erkänts av samtliga dessa tre stater, att ansluta sig till fördraget.

Detta träder i kraft sedan depositariestaterna samt 40 andra stater, som

undertecknat fördraget, deponerat sina ratifikationsinstrument.

Artikeln definierar vidare en kärnvapenstat som en stat som har tillver­

kat och sprängt en kärnladdning före den 1 januari 1967. Andra stater

än Förenta Staterna, Sovjetunionen, Storbritannien, Frankrike och Kina be­

traktas sålunda som icke-kärnvapenstater. Paragrafen avser att hindra icke-

kärnvapenstater att ändra status före ett undertecknande av avtalet genom

att spränga en kärnladdning.

Artikel X anger att varje fördragspart har rätt att under utövande av

sin nationella suveränitet uppsäga fördraget, om den finner att extraordi­

nära händelser som hänger samman med det ämne som behandlas i för­

draget äventyrat dess högsta intressen. Uppsägningstiden är tre månader.

Redogörelse för skälen till uppsägningen skall lämnas övriga fördragsparter

och FN:s säkerhetsråd.

I samma artikel anges också fördragets giltighetstid. Efter det att detta

varit i kraft i 25 år skall en konferens sammankallas för att genom majori­

tetsbeslut avgöra om det skall bestå på obestämd tid eller om det skall för­

längas för ytterligare en eller flera bestämda perioder.

Fördragets artikel XI, slutligen, innehåller bl. a. uppgifter om de språk

på vilka fördraget upprättats.

Som jag tidigare framhållit, har frågan om säkerhetsgarantier för icke-

kärnvapenstaterna tagits upp utanför själva fördragets ram. Jag skall här

i korthet orientera om den lösning stormakterna enats om. Under förhand­

lingarnas lopp framförde ett antal icke-kärnvapenstater krav på garantier

från de kärnvapenstater som anslöt sig till ett icke-spridningsfördrag, att

dessa skulle komma en fördragsansluten icke-kärnvapenstat till undsättning

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

15

om denna angreps eller hotades med kärnvapen av utanför fördraget stående

stat. Andra stater gjorde gällande, att kärnvapenstaternas garanti borde få

den formen att de i samband med fördraget åtog sig att icke angripa eller

hota de till fördraget anslutna icke-kärnvapenstaterna med kärnvapen. Till-

läggsförslag, vari båda dessa former av förklaringar av kärnvapenstaterna

återgavs, framfördes under förhandlingarnas gång. Den senare formen av

garanti återfinns f. ö. i det tidigare nämnda Tlatelolco-fördraget i form av

ett tilläggsprotokoll, som kärnvapenstaterna anmodats underteckna. Hit­

tills har dock endast Förenta Staterna och Storbritannien gjort detta.

De tre i förhandlingarna deltagande kärnvapenstaterna valde emellertid

som nämnts att lösa denna fråga utanför själva fördraget. Kort före ajourne-

ringen av nedrustningskommitténs förhandlingar om fördragstexten i mars

1968 framlade sålunda Förenta Staterna, Sovjetunionen och Storbritannien

ett gemensamt förslag. Detta hade formen av en resolution av FN:s säkei-

hetsråd, i vilken rådet konstaterar att ett angrepp eller hot om angrepp med

kärnvapen mot en icke-kärnvapenstat skapar en situation, i vilken rådet,

särskilt dess permanenta medlemmar som samtidigt är kärnvapenstater,

måste handla omedelbart i överensstämmelse med sina åtaganden enligt FN-

stadgan. Vidare välkomnar rådet de deklarationer som vissa medlemmar

avgivit om omedelbart bistånd enligt FN-stadgan till icke-kärnvapenstat som

är fördragspart och som angrips eller hotas med angrepp med kärnvapen.

Rådet bekräftar slutligen, enligt förslaget, den rätt till individuellt och

kollektivt självförsvar i händelse av väpnat angrepp, som erkänns i FN-stad-

gans artikel 51, till dess säkerhetsrådet vidtagit nödiga åtgärder för att upp­

rätthålla internationell fred och säkerhet. I anslutning till resolutionen skul­

le vidare de tre kärnvapenstaterna i säkerhetsrådet avge likalydande dek­

larationer, i vilka de bekräftar sin avsikt att söka åstadkomma en omedel­

bar aktion av rådet till hjälp åt varje till icke-spridningsfördraget ansluten

icke-kärnvapenstat, som angrips eller hotas med kärnvapen.

Fastän detta förslag till lösning av frågan om säkerhetsgarantier kritise­

rades av ett antal stater under ärendets behandling i FN :s generalförsam­

ling såsom ofullständigt och ägnat att leda till felaktiga tolkningar av FN-

stadgan, föreläde de tre kärnvapenstaterna det likväl i oförändrat skick för

säkerhetsrådet omedelbart efter generalförsamlingens omröstning angående

fördragstexten. Efter en kort debatt i rådet, under vilken förslaget på nytt

kritiserades av flera av de kärnvapenfria rådsmedlemmarna, godkändes re­

solutionsförslaget (res. 255/1968) den 19 juni 1968 av rådet med tio röster

för, ingen emot och fem nedlagda röster, nämligen Algeriet, Brasilien,

Frankrike, Indien och Pakistan.

Icke-spridningsfördragets tillkomst får anses utgöra en betydelsefull in­

ternationell händelse. I ett uttalande den 24 augusti 1967, således samma dag

de amerikanska och sovjetiska delegationerna i Geneve framlade de ursprung­

liga identiska avtalsutkasten, gav den svenska regeringen uttryck för sin

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

16

tillfredsställelse över framläggandet och framhöll, afl dessa utkast var det

mest positiva som inträffat på nedrustningsområdet sedan det partiella prov-

stoppsavtalets tillkomst år 1963. Regeringen bekräftade också Sveriges be­

redvillighet att på ett konstruktivt sätt bidra till att det slutliga avtalsförsla-

get blev effektivt och godtagbart för största möjliga antal stater. Slutligen

uttrycktes regeringens förhoppning, att ett icke-spridningsfördrag skulle

vara ett steg på vägen mot ett fortsatt framgångsrikt nedrustningsarbete på

kärnvapenområdet.

Som framgått av den tidigare redogörelsen hade vårt land tillfälle, fram­

för allt som en av medlemmarna av nedrustningskommittén, att ta aktiv

del i de förhandlingar som ledde till den slutliga fördragstexten. Det är att

beklaga att vi på två punkter inte fick gehör för våra synpunkter, nämligen

med avseende på kontrollartikelns innehåll samt utformningen av reglerna

för att utnyttja kärnsprängningar för fredliga ändamål. I båda fallen väg­

rade kärnvapenstaterna att för sin del låta sig bindas av bestämmelser som

i fördraget gäller för icke-kärnvapenstaterna. Deras logiskt hållbara, men

politiskt otillfredsställande skäl härför torde ha varit, att sådana bindningar

går utöver fördragets huvudsyfte att förhindra spridning av kärnvapen till

ytterligare stater.

Trots att fördraget inte är helt utformat så som man från svensk sida

skulle ha velat se det, vill jag tillstyrka att Sverige ratificerar fördraget. I ett

uttalande den 15 augusti 1968 i samband med beslutet om fördragets under­

tecknande framhöll regeringen, att »en svensk anslutning står i överens­

stämmelse med vår allmänna linje att efter förmåga medverka till avspän­

ning och avrustning i världen. Fördraget bör kunna bidraga till internatio­

nell stabilitet och underlätta vidare åtgärder för ett snart slut på kapprust­

ningen och för nedrustning på kärnvapenområdet.»

Detta uttalande står sig enligt min mening också i dag. Kort efter det att

det gjordes inträffade som bekant händelser som ledde till en försämring av

den internationella situationen. Man kan ännu inte påstå att en fullständig

återgång skett till det relativt gynnsamma läge som rådde i Europa omedel­

bart före Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien.

Om icke-spridningsfördraget skall kunna bidra till avspänning i Euro­

pa, fordras självfallet att de betydelsefulla icke-kärnvapenstaterna inom

området ansluter sig till det. Till denna krets hör Sverige. Våra nordiska

grannländer ratificerade fördraget på ett tidigt stadium. Av övriga euro­

peiska länder bär Bulgarien, Irland, Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien,

Ungern, Österrike och Östtyskland hittills ratificerat. Samtliga betydelse­

fulla icke-kärnvapenstater i Europa har undertecknat fördraget utom För­

bundsrepubliken Tyskland och Schweiz. Det är min starka förhoppning, att

dessa länder snarast kommer att göra det. De uttalanden som nyligen gjorts

av den nya regeringen i Bonn synes ge anledning till viss optimism. Fram­

för allt utan en västtysk anslutning kan nämligen inte den eftersträvade

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

17

avspänningseffekten uppnås. Förbundsrepubliken är visserligen gentemot

sina allierade förpliktad att inte på sitt område tillverka kärnvapen, men

förpliktelsens utsträckande till ett genuint internationellt åtagande skulle

utan tvivel öka framför allt de östeuropeiska staternas tillit till den väst­

tyska regeringens avspänningspolitik.

Det är synnerligen angeläget, att det politiska klimatet i Europa förbätt­

ras. En mera allmän anslutning till icke-spridningsfördraget skulle, som jag

nyss framhållit, kunna bli av avsevärd betydelse för att uppnå detta. Vi bör

från svensk sida inte undandra oss vår medverkan härtill. Kanske kan en

svensk ratificering också komma att åberopas som exempel, när det gäller

för andra europeiska stater att ta motsvarande steg.

För en icke-känivapenstat medför anslutning till icke-spridningsfördraget

skyldighet att inom viss tid — i regel längst två år från fördragets ikraft­

trädande — träffa avtal med IAEA om kontroll i enlighet med fördragets ar­

tikel III. Detta innebär att IAEA kommer att utöva kontroll av atområbräns-

Ie och särskilt klyvbart material inom vederbörande land i överensstämmelse

med IAEA:s stadga och dess kontrollsystem. Det har i den offentliga diskus­

sionen ibland gjorts gällande att fördraget härigenom skulle försätta de icke-

kärnvapenstater som ansluter sig i ett sämre läge i fråga om att utnyttja

kärnenergin för fredliga ändamål. Man har särskilt pekat på att den inter­

nationella kontroll som icke-kärnvapenländerna ensidigt underkastar sig

skulle kunna få en hämmande inverkan på dessa länders handel och indu­

striella aktivitet på kärnenergiområdet, t. ex. genom att försvåra upprätt­

hållandet av kommersiell sekretess eller genom att ingripa i den normala

driften vid atomanläggningar av olika slag.

Denna diskussion om icke-spridningsfördragets eventuella diskrimine­

rande verkningar avspeglar det förhållandet att fördraget berör stora eko­

nomiska och försörjningsmässiga intressen. Detta gäller inte minst för Sve­

riges del, eftersom vårt land intar en framträdande roll i fråga om att ut­

nyttja kärnenergin kommersiellt. Man räknar nu med att den svenska el­

försörjningen omkring år 1980 kommer att till nära hälften vara baserad

på kärnkraft och förutsätta en omfattande import av kärnbränsle. Vidare

har svensk tillverkande industri ett stort intresse av att kunna exportera

reaktorer, bränsle och olika komponenter till kärnkraftanläggningar.

Mot bakgrund härav har från svensk sida i olika sammanhang hävdats

att ett internationellt kontrollsystem inte får tillämpas på ett sätt som med­

för hinder för den tekniska utvecklingen eller för handeln med varor och

tjänster på kärnenergiområdet. Som framgått av den tidigare redogörel­

sen har denna ståndpunkt också stöd i texten till icke-spridningsfördraget.

En allmän anslutning till fördraget bör enligt min mening kunna bidra till

att skapa enhetliga villkor för olika länders verksamhet i fråga om atom­

energins utnyttjande för fredliga ändamål. En annan effekt skulle bli att det

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

18

säkerhetspolitiska ansvaret genom lAEA-kontrollens införande lyfts över

från individuella exportländer till en internationell organisation.

Jag vill framhålla att åtaganden i fråga om kontroll som Sverige gör ge­

nom en anslutning till fördraget inte innebär något principiellt nytt. Redan

vid Sveriges anslutning år 1957 till stadgan för IAEA förutsattes att säker­

hetskontroll skulle komma att knytas till eventuellt bistånd från lAEA:s si­

da (prop. 1957: 75, UU 4, rskr 201). De bilaterala avtal om samarbete be­

träffande atomenergins fredliga utnyttjande som Sverige slutit med Canada,

Finland, Förenta Staterna, Schweiz och Storbritannien innehåller bestäm­

melser om bilateral kontroll över material m. m. som levererats enligt av­

talen. I avtalen förutsätts att denna kontroll efter hand skall överlåtas på

IAEA och diskussioner om en sådan överlåtelse pågår. Till skillnad från

kontrollen enligt nu gällande avtal kommer emellertid sådan kontroll som

följer av en svensk anslutning till icke-spridningsfördraget att omfatta allt

material inom landet.

De åtaganden som Sverige gör genom en anslutning till fördraget medför

skyldighet för svenska staten att tillse att innehavare av material inom lan­

det inte vidtar åtgärder som står i strid mot fördragets bestämmelser. Den

koncessionslagstiftning som gäller på området — atomenergilagen (1956:

306) med tillhörande författningar — torde i detta hänseende erbjuda ett

tillfredsställande underlag, bl. a. genom att göra möjligt för Kungl. Maj :t

att upphäva eller knyta ytterligare villkor till redan meddelade tillstånd.

Atomenergilagen ger även svensk myndighet de befogenheter som behövs

för att den internationella kontrollen skall kunna tillämpas i vårt land. I

sammanhanget kan nämnas att tillsynsmyndigheten enligt lagen — som

f. n. är delegationen för atomenergifrågor — nyligen försöksvis infört ett

administrativt system för kontroll av kärnmaterial i Sverige. Systemet, som

avses generellt träda i kraft den 1 juli 1970, har utformats så att det skall

kunna ge erforderligt underlag för redovisning enligt ett framtida kontroll­

avtal med IAEA.

Genom en svensk ratifikation av icke-spridningsfördraget sanktioneras

internationellt sett statsmakternas beslut att inte anskaffa kärnvapen. Jag

vill i detta sammanhang erinra om riksdagens godkännande den 22 maj

1968 av regeringens i prop. 1968:110 gjorda bedömning, att det f. n. inte

ligger i vårt lands säkerhetspolitiska intresse att anskaffa kärnladdningar

(SU 122, rskr 281, L2U 37, rskr 287). Den inskränkning av vår handlings­

frihet som en anslutning till icke-spridningsfördraget innebär, går inte ut­

över statsmakternas nyssnämnda beslut. Ehuru anslutningen givetvis bör

syfta till att ha varaktig verkan, må erinras om att fördraget kan uppsägas

med tre månaders varsel om fördragspart finner »att extraordinära händel­

ser, sammanhängande med det ämne som avhandlas i detta fördrag, har

äventyrat dess högsta intressen». Det ankommer på varje fördragspart att

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1969

suveränt avgöra, vad som är att betrakta som extraordinära händelser i för­

dragets mening.

Fördragets största värde synes mig ligga i att det kan gynnsamt påverka

det internationella klimatet och skapa bättre förutsättningar för fortsatta

internationella nedrustningsöverenskommelser, framför allt på kärnvapen­

området. En svensk anslutning till fördraget skulle öka våra möjligheter

att med hänvisning till dess bestämmelser om fortsatta nedrustningsför-

handlingar utöva påtryckningar på de för utvecklingen i stort ansvariga

stormakterna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

godkänna det av Förenta Nationernas generalförsamling

den 12 juni 1968 antagna fördraget om förhindrande av

spridning av kärnvapen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1969

19

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

Bilaga

Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear

Weapons

The States concluding this Treatg,

hereinafter referred to as the “Par-

ties to the Treaty”,

Considering the devastation that

would be visited upon all inankind

by a nuclear war and the consequent

need to make every effort to avert

the danger of such a war and to take

measures to safeguard the security

of peoples,

Believing that the proliferation of

nuclear weapons would seriously

enhance the danger of nuclear war,

In conformitg with resolutions of

the United Nations General Assem-

bly calling for the conclusion of an

agreement on the prevention of

wider dissemination of nuclear weap­

ons,

Undertaking to co-operate in faci-,

litating the application of Interna­

tional Atomic Energy Agency safe-

guards on peaceful nuclear activities,

Expressing their support for re-

search, development and other ef-

forts to further the application, with-

in the framework of the Internation­

al Atomic Energy Agency safe-

guards system, of the principle of

safeguarding effectively the flow of

source and special fissionable ma­

terials by use of instruments and

other techniques åt certain strategic

points,

Traité sur la non-prolifération des armes

nucléaires

Ees Etats qui concluent le present

traité, ci-aprés dénommés les «par-

ties au traité»,

Considérant les dévastations qu’-

une guerre nucléaire ferait subir å

rhumanité entiére et la nécessité qui

en résulte de ne ménager aucun ef­

fort pour écarter le risque d’une telle

guerre et de prendre des mesures en

vue de sauvegarder la sécurité des

peuples,

Persuadés que la prolifération des

armes nucléaires augmenterait con-

sidérablement le risque de guerre

nucléaire,

En conformité avec les résolutions

de 1’Assemblée générale de 1’Organi-

sation des Nations Unies demandant

la conclusion d’un accord sur la pré-

vention d’une plus grande dissémi-

nation des armes nucléaires,

S’engageant å coopérer en vue de

faciliter 1’application des garanties

de 1’Agence Internationale de l’Ener-

gie Atomique aux activités nucléaires

pacifiques,

Exprimant leur appui aux efforts

de recherche, de mise au point et

autres visant å favoriser 1’applica­

tion, dans le cadre du systéme de

garanties de 1’Agence Internationale

de 1’Energie Atomique, du principe

d’une garantie efficace du flux de

matiéres brutes et de produits fissiles

spéciaux gråce å 1’emploi d’instru-

ments et autres moyens techniques

en certains points stratégiques,

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

21

Översättning

Fördrag om förhindrande av spridning av

kärnvapen

De fördragsslutande staterna, här­

efter betecknade »fördragsparterna»,

som beaktar den förödelse som

skulle drabba hela mänskligheten

genom ett kärnvapenkrig samt den

härav följande nödvändigheten att

vidtaga varje ansträngning för att

avvända faran för ett sådant krig

och att vidtaga åtgärder för att ga­

rantera folkens säkerhet,

som anser att spridningen av

kärnvapen skulle allvarligt öka fa­

ran för kärnvapenkrig,

i överensstämmelse med Förenta

Nationernas generalförsamlings re­

solutioner, vari krävs att ett avtal

om förhindrande av vidare spridning

av kärnvapen träffas,

som förbinder sig att samarbeta

för att underlätta att Internationella

atomenergiorganets kontroll tilläm­

pas på fredlig kärnenergiverksam­

het,

som uttalar sitt stöd för forskning,

utveckling och andra ansträngning­

ar för att främja tillämpningen,

inom ramen för Internationella

atomenergiorganets kontrollsystem,

av principen att effektivt kontrollera

flödet av atområbränsie och särskilt

klyvbart material genom använd­

ning av instrument och annan tek­

nik på vissa strategiska punkter,

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

Affirming the principle that the

benefits of peaceful applications of

nuclear technology, including any

technological by-products which may

be derived by nuclear-weapon States

from the development of nuclear ex-

plosive devices, should be available

for peaceful purposes to all Parties

to the Treaty, whether nuclear-

weapon or non-nuclear-weapon

States,

Convinced that in furtherance of

this principle, all Parties to the

Treaty are entitled to participate in

the fullest possible exchange of

scientific information for, and to

contribute alone or in co-operation

with other States to, the further

development of the applications of

atomic energy for peaceful purposes,

Declaring their intention lo

achieve åt the earliest possible date

the cessation of the nuclear arms

race and to undertake effective meas-

ures in the direction of nuclear dis-

armament,

Urging the co-operation of all

States in the attainment of this ob-

j ective,

Recalling the determination ex­

pressed by the Parties to the 1963

Treaty banning nuclear weapon tests

in the atmosphere, in outer space

and under water in its Preamble to

seek to achieve the discontinuance

of all test explosions of nuclear

weapons for all time and to continue

negotiations to this end,

Desiring to further the easing of

International tension and the

strengthening of trust between States

in order to facilitate the cessation of

Affirmant le principe selon lequel

les avantages des applications pacifi-

ques de la technologie nucléaire, y

compris tous sous-produits techno-

logiques que les Etats dotés d’armes

nucléaires pourraient obtenir par la

mise au point de dispositifs nuclé­

aires explosifs, devraient étre acces-

sible, å des fins pacifiques, ä toutes

les parties au traité, qu’il s’agisse

d’Etats dotés ou non dotés d’armes

nucléaires,

Convaincus qu’en application de

ce principe, toutes les parties au

traité ont le droit de participer å un

échange aussi large que possible de

renseignements scientifiques en vue

du développement plus poussé des

utilisations de Fénergie atomique å

des fins pacifiques, et de contribuer

å ce développement å titre individuel

ou en coopération avec d’autres

Etats,

Déclarant leur intention de parve-

nir au plus töt å la cessation de la

course aux armements nucléaires et

de prendre des mesures efficaces

dans la voie du désarmement nuclé­

aire,

Demandant instamment la coopé­

ration de tous les Etats en vue

d’atteindre cet objectif,

Rappelant que les parties au traité

de 1963 interdisant les essais d’armes

nucléaires dans l’atmosphére, dans

1’espace extra-atmosphérique et sous

l’eau ont, dans le préambule dudit

traité, exprimé leur détermination de

chercher å assurer 1’arrét de toutes

les explosions expérimentales d’ar-

mes nucléaires å tout jamais et de

poursuivre les négociations å cette

fin,

Désireux de promouvoir la détente

internationale et le renforcement de

la confiance entre Etats afin de faci-

liter la cessation de la fabrication

23

som fastslår principen att förde­

larna av kärnteknologins fredliga

tillämpning, inbegripet varje tek­

nisk biprodukt som kärnvapensta­

ter kan utvinna vid utvecklingen av

kärnladdningar, skall vara tillgäng­

liga för fredliga ändamål för alla

fördragsparter, vare sig de är kärn­

vapenstater eller icke-kärnvapensta-

ter,

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1969

som är övertygade att, för att

främja denna princip, alla fördrags­

parter är berättigade att deltaga i

fullständigast möjliga utbyte av ve­

tenskaplig information för, och att

ensamma eller i samarbete med and­

ra stater bidraga till, den vidare ut­

vecklingen av kärnenergins fredliga

tillämpning,

som tillkännager sin avsikt att vid

snarast möjliga tidpunkt uppnå ett

stopp för kärnvapenkapprustningen

samt att vidtaga effektiva åtgärder

i riktning mot kärnvapennedrust­

ning,

som yrkar på alla staters medver­

kan till att detta mål uppnås,

som erinrar om den föresats som

uttrycktes av parterna i inledningen

till 1963 års avtal om förbud mot

kärnvapenprov i atmosfären, i yttre

rymden och under vatten, att söka

åstadkomma att alla provspräng­

ningar av kärnvapen upphör för all­

tid samt att fortsätta förhandlingar

för att uppnå detta mål,

som önskar främja internationell

avspänning och stärkandet av för­

troendet mellan stater för att under­

lätta att kärnvapentillverkningen

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

the manufacture of nuclear weap-

ons, the liquidation of all their exist-

ing stockpiles, and the elimination

from national arsenals of nuclear

weapons and the means of their de-

iivery pursuant to a treaty on gener­

al and coinplete disarmament under

strict and effective international

control,

Recalling that, in accordance with

the Charter of the United Nations,

States must refrain in their interna­

tional relations from the threat or

use of force against the territorial

integrity or political independence of

any State, or in any other manner in-

consistent with the Purposes of the

United Nations, and that the estab-

lishment and maintenance of inter­

national peace and security are to be

promoted with the least diversion for

armaments of the worId’s human

and economic resources;

Have agreed as follows:

Article 1

Each nuclear-weapon State Party

to the Treaty undertakes not to

transfer to any recipient whatsoever

nuclear weapons or other nuclear

explosive devices or control over

such weapons or explosive devices

directly, or indirectly; and not in

any way to assist, encourage, or in-

duce any non-nuclear-weapon State

to manufacture or otherwise acquire

nuclear weapons or other nuclear

explosive devices, or control over

such weapons or explosive devices.

Artide 11

Each non-nuclear-weapon State

Party to the Treaty undertakes not

to receive the transfer from any

d’armes nucléaires, la liquidation de

tous les stocks existants desdites

armes, et Pélimination des armes

nucléaires et de leurs vecteurs des

arsenaux nationaux en vertu d’un

traité sur le désarmement général et

complet sous un contröle internatio­

nal strict et efficace,

Rappelant que, conformément å la

charte des Nations Unies, les Etats

doivent s’abstenir, dans leurs rela­

tions internationales, de recourir å

la menace ou å 1’emploi de la force,

soit contre l’intégrité territoriale ou

I’indépendance politique de tout

Etat, soit de toute autre maniére in-

compatible avec les buts des Nations

Unies, et qu’il faut favoriser l’éta-

blissement et le maintien de la paix

et de la sécurité internationales en

ne détournant vers les armements

que le minimum des ressources hu-

maines et économiques du monde,

Sont convenus de ce qui suit :

Artide 1

Tout Etat doté d’armes nucléaires

qui est partie au traité s’engage å

ne transférer å qui que ce soit, ni

directement ni indirectement, des

armes nucléaires ou autres disposi-

tifs nucléaires explosifs, ou le con-

tröle de telles armes ou de tels dis-

positifs explosifs, et n’aider, n’en-

courager ni inciter d’aucune facon

un Etat non doté d’armes nucléaires,

quel qu’il soit, å fabriquer ou ac-

quérir de quelque autre maniére des

armes nucléaires ou autres disposi-

tifs nucléaires explosifs, ou le con­

tröle de telles armes ou de tels dispo-

sitifs explosifs.

Artide 11

Tout Etat non doté d’armes nu­

cléaires qui est partie au traité s’en-

gage å n’accepter de qui que ce soit,

25

upphör, att alla deras förefintliga la­

ger avvecklas samt att kärnvapen

och kärnvapenbärare utesluts ur na­

tionella arsenaler enligt ett avtal om

allmän och fullständig avrustning

under noggrann och effektiv inter­

nationell kontroll,

Kungl. Maj ris proposition nr 16i år 1969

som erinrar om att, enligt Fören­

ta Nationernas stadga, stater i sina

internationella förbindelser måste

avstå från hot eller användning av

våld, riktat mot någon stats territo­

riella integritet eller politiska obe­

roende eller på något annat sätt oför­

enligt med Förenta Nationernas syf­

ten, samt att upprättandet och vid­

makthållandet av internationell fred

och säkerhet skall främjas med

minsta möjliga överföring till rust-

ningsändamål av världens mänsk­

liga och ekonomiska resurser,

har överenskommit som följer:

Artikel 1

Varje kärnvapenstat som är för-

dragspart förbinder sig att icke till

någon som helst mottagare överlåta

kärnvapen eller andra kärnladdning­

ar eller kontrollen över sådana va­

pen eller laddningar, vare sig direkt

eller indirekt; samt att icke på något

sätt bistå, uppmuntra eller förmå

någon ieke-kärnvapenstat att tillver­

ka eller på annat sätt förvärva kärn­

vapen eller andra kärnladdningar

eller kontroll över sådana vapen eller

laddningar.

Artikel 11

Varje icke-kärnvapenstat som är

fördragspart förbinder sig att icke

från nagon som helst överlåtare mot-

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

transferor whatsoever of nuclear

weapons or other nuclear explosive

devices or of control over such

weapons or explosive devices di-

rectly, or indirectly; not to manu-

facture or otherwise acquire nuclear

weapons or other nuclear explosive

devices; and not to seek or receive

any assistance in the manufacture of

nuclear weapons or other nuclear ex­

plosive devices.

Article III

1. Each non-nuclear-weapon State

Party to the Treaty undertakes to

accept safeguards, as set forth in

an agreement to be negotiated and

concluded with the International

Atomic Energy Agency in accord-

ance with the Statute of the Interna­

tional Atomic Energy Agency and

the Agency’s safeguards system, for

the exclusive purpose of verification

of the fulfilment of its obligations

assumed under this Treaty with a

view to preventing diversion of nu­

clear energy from peaceful uses to

nuclear weapons or other nuclear

explosive devices. Procedures for the

safeguards required by this article

shall be followed with respect to

source or special fissionable material

whether it is being produced, pro­

cessed or used in any principal nu­

clear facility or is outside any such

facility. The safeguards required by

this article shall be applied on all

source or special fissionable material

in all peaceful nuclear activities

within the territory of such State,

under its jurisdiction, or carried ont

under its control anywhere.

2. Each State Party to the Treaty

undertakes not to provide:

(a)

source or special fissionable mate­

rial, or (b) equipment or material

ni directement ni indirectement, le

transfert d’armes nucléaires ou autres

dispositifs explosifs nucléaires ou

du contröle de telles armes ou de tels

dispositifs explosifs, ä ne fabriquer

ni acquérir de quelque autre maniére

des armes nucléaires ou autres dis­

positifs nucléaires explosifs, et å ne

rechercher ni recevoir une aide quel-

conque pour la fabrication d’armes

nucléaires ou d’autres dispositifs nu­

cléaires explosifs.

Artide III

1. Tout Etat non doté d’armes nu­

cléaires qui est partie au traité s’en-

gage å accepter les garanties stipulées

dans un accord qui sera négocié et

conclu avec 1’Agence Internationale

de 1’Energie Atomique, conformément

au statut de 1’Agence Internationale

de 1’Energie Atomique et au systéme

de garanties de ladite Agence, å seule

fin de vérifier 1’exécution des obliga­

tions assumées par ledit Etat aux

termes du présent traité, en vue

d’empécher que 1’énergie nucléaire

ne soit détournée de ses utilisations

pacifiques vers des armes nucléaires

ou d’autres dispositifs explosifs nu­

cléaires. Les modalités d’application

des garanties requises par le présent

article porteront sur les matiéres bru-

tes et les produits fissiles spéciaux,

que ees matiéres ou produits soient

produits, traités ou utilisés dans une

installation nucléaire principale ou

se trouvent en dehors d’une telle in­

stallation. Les garanties requises par

le présent article s’appliqueront å

toutes matiéres brutes ou tous pro­

duits fissiles spéciaux dans toutes les

activités nucléaires pacifiques exer-

cées sur le territoire d’un tel Etat,

sous sa juridiction, ou entreprises

sous son contröle en quelque lieu

que ce soit.

2. Tout Etat partie au traité s’en-

gage å ne pas fournir : (a) de ma­

tiéres brutes ou de produits fissiles

spéciaux; (b) d’éqnipements ou de

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 164- år 1969

especially designed or prepared for

the processing, use or production of

special fissionable material, to any

non-nuclear-weapon State for peace-

ful purposes, unless the source or

special fissionable material shall be

subject to the safeguards required

by this artide.

3. The safeguards required by this

article shall be implemented in a

manner designed to comply with ar­

ticle IV of this Treaty, and to avoid

hampering the economic or techno-

logical development of the Parties or

International co-operation in the

field of peaceful nuclear activities,

including the international exchange

of nuclear material and equipment

for Ihe processing, use or production

of nuclear material for peaceful pur-

poses in accordance with the provi­

sions of this article and the principle

of safeguarding set forth in the Pre-

amble of the Treaty.

4. Non-nuclear-weapon States Party

to the Treaty shall conclude agree-

ments with the International Atomic

Energy Agency to meet the require-

ments of this article either individ-

ually or together with other States in

accordance with the Statute of the

International Atomic Energy Agency.

Negotiation of such agreements shall

commence within 180 days from the

original entry into force of this

Treaty. For States depositing their

instruments of ratification or acces-

sion after the 180-day period, nego­

tiation of such agreements shall com­

mence not later than the date of such

deposit. Such agreements shall enter

into force not later than eighteen

months after the date of initiation of

negotiations.

matiéres spécialement con^us ou pré-

parés pour le traitement, 1’utilisation

ou la production de produits fissiles

spéciaux, å un Etat non doté d’armes

nucléaires, quel qu’il soit, å des fins

pacifiques, å moins que lesdites ma­

tiéres brutes ou lesdits produits fis­

siles spéciaux ne soient soumis aux

garanties requises par le present ar­

ticle.

3. Ees garanties requises par le

présent article seront mises en ceu-

vre de maniére å satisfaire aux dispo­

sitions de 1’article IV du présent

traité et å éviter d’entraver le déve-

loppement économique ou technolo-

gique des parties au traité, ou la

coopération Internationale dans le

domaine des activités nucléaires pa­

cifiques, notamment les échanges

internationaux de matiéres et d’équi-

pements nucléaires pour le traite­

ment, 1’utilisation ou la production

de matiéres nucléaires å des fins pa­

cifiques, conformément aux disposi­

tions du présent article et au prin-

cipe de garantie énoncé au préam-

bule du présent traité.

4. Les Etats non dotés d’armes

nucléaires qui sont parties au traité

concluront des accords avec 1’Agence

Internationale de 1’Energie Atomique

pour satisfaire aux exigences du

présent article, soit å titre individuel,

soit conjointement avec d’autres

Etats conformément au statut de

1’Agence Internationale de 1’Energie

Atomique. La négociation de ees ac­

cords commencera dans les 180 jours

qui suivront 1’entrée en vigueur ini-

tiale du présent traité. Pour les Etats

qui déposeront leur instrument de

ratification ou d’adhésion aprés la-

dite période de 180 jours, la négo­

ciation de ees accords commencera

au plus tard å la date de dépöt dudit

instrument de ratification ou d’adhé-

sion. Lesdits accords devront entrer

en vigueur au plus tard 18 mois

aprés la date du commencement des

négociations.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1969

Article IV

1. Nothing in this Treaty shall be

interpreted as affecting the inalien-

able right of all the Parties to the

Treaty to develop research, produc-

tion and use of nuclear energy for

peaceful purposes without discrimi-

nation and in conformity with artic-

les I and II of this Treaty.

2. All the Parties to the Treaty

undertake to facilitate, and have the

right to participate in, the fullest

possible exchange of equipment, ma­

terials and scientific and technolog-

ical information for the peaceful

uses of nuclear energy. Parties to the

Treaty in a position to do so shall

also co-operate in contributing alone

or together with other States or in-

ternational organizations to the fur-

ther development of the applications

of nuclear energy for peaceful pur­

poses, especially in the territories of

non-nuclear-weapon States Party to

the Treaty, with due consideration

for the needs of the developing areas

of the world.

Article V

Each Party to the Treaty under-

takes to take appropriate measures

to ensure that, in accordance with

this Treaty, under appropriate inter-

national observation and through ap­

propriate international procedures,

potential benefits from any peaceful

applications of nuclear explosions

will be made available to non-nu­

clear-weapon States Party to the

Treaty on a non-discriminatory ba­

sis and that the charge to such Par­

ties for the explosive devices used

will be as low as possible and ex-

clude any charge for research and

development. Non-nuclear-weapon

Article IV

1. Aucune disposition du présent

traité ne sera interprétée comme

portant atteinte au droit inaliénable

de toutes les parties au traité de

développer la recherche, la produc-

tion et 1’utilisation de 1’énergie nu-

cléaire å des fins pacifiques, sans

discrimination et conformément aux

dispositions des artides premier et

II du présent traité.

2. Toutes les parties au traité

s’engagent å faciliter vin échange

aussi large que possible d’équipe-

ment, de matiéres et de renseigne-

ments scientifiques et technologi-

ques en vue des utilisations de l’éner-

gie nucléaire å des fins pacifiques, et

ont le droit d’y participer. Les par­

ties au traité en rnesure de le faire

devront aussi coopérer en contri-

buant, å titre individuel ou conjointe-

ment avec d’autres Etats ou des or­

ganisations internationales, au déve-

loppement plus poussé des applica­

tions de 1’énergie nucléaire å des fins

pacifiques, en particulier sur les ter-

ritoires des Etats non dotés d’armes

nucléaires qui sont parties au traité,

compte dument tenu des besoins des

régions du nionde qui sont en voie

de développement.

Article V

Chaque partie au traité s’engage å

prendre des mesures appropriées

pour assurer que, conformément au

présent traité, sous une surveillance

internationale appropriée et par la

voie de procédures internationales

appropriées, les avantages pouvant

découler des applications pacifiques,

quelles qu’elles soient, des explo­

sions nucléaires soient accessibles

sur une base non discriminatoire aux

Etats non dotés d’armes nucléaires

qui sont parties au traité, et que le

cout pour lesdites parties des dispo-

sitifs explosifs utilisés soit aussi ré-

duit que possible et ne comporte pas

31

1. Ingenting i detta fördrag skall

tolkas såsom påverkande samtliga

fördragsparters oförytterliga rätt att

utveckla forskning, framställning

och användning av kärnenergi för

fredliga ändamål utan diskrimine­

ring och i enlighet med artiklarna I

och II i detta fördrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

Artikel IV

2. Alla fördragsparter förbinder

sig att underlätta, och har rätt att

deltaga i, fullständigast möjliga ut­

byte av utrustning, material samt

vetenskaplig och teknisk informa­

tion för kärnenergins fredliga an­

vändning. Fördragsparter som är i

stånd att göra så skall också sam­

arbeta för att, antingen ensamma el­

ler tillsammans med andra stater el­

ler internationella organisationer, bi­

draga till den fortsatta utvecklingen

av kärnenergins tillämpning för

fredliga ändamål, särskilt inom om­

råden som tillhör fördragsanslutna

icke-kärnvapenstater, allt under ve­

derbörligt hänsynstagande till beho­

ven inom världens utvecklingsom­

råden.

Artikel V

Varje fördragspart förbinder sig

att vidtaga lämpliga åtgärder för att

säkerställa att, i överensstämmelse

med detta fördrag, under lämplig in­

ternationell insyn och genom lämp­

liga internationella procedurer, möj­

liga fördelar av varje fredlig tillämp­

ning av kärnexplosioner kommer att

göras tillgängliga för icke-kärnva­

penstater som är fördragsparter un­

der icke diskriminerande betingelser,

samt att den från sådana fördrags­

parter begärda ersättningen för ut­

nyttjade laddningar kommer att va­

ra så låg som möjligt och utesluta

all ersättning för forskning och ut-

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1969

States Party to the Treaty shall be

able to obtain such benefits, pursu-

ant to a special International agree-

ment or agreements, through an ap-

propriate International body with

adequate representation of non-nu-

clear-weapon States. Negotiations on

this subject shall commence as soon

as possible after the Treaty enters

into force. Non-nuclear-weapon

States Party to the Treaty so desir-

ing may also obtain such benefits

pnrsuant to bilateral agreements.

Article VI

Each of the Parties to the Treaty

undertakes to pursue negotiations in

good faith on effective measures re-

lating to cessation of the nuclear

arms race åt an early date and to

nuclear disarmament, and on a

treaty on general and complete dis­

armament under strict and effective

international control.

Artide VII

Nothing in this Treaty affects the

right of any group of States to con-

clude regional treaties in order to

assure the total absence of nuclear

weapons in their respective territo-

ries.

Artide VIII

1. Any Party to the Treaty may

propose amendments to this Treaty.

The text of any proposed amend-

ment shall be submitted to the Depo-

sitary Governments which shall cir-

culate it to all Parties to the Treaty.

Thereupon, if requested to do so by

one third or more of the Parties to

de frais pour la recherce et la mise

au point. Les Etats non dotés d’ar-

mes nucléaires qui sont parties au

traité seront en mesure d’obtenir des

avantages de cette nature, conformé-

ment å un accord international spé-

cial ou å des accords internationaux

spéciaux, par 1’entremise d’un orga-

nisme international approprié ou les

Etats non dotés d’armes nucléaires

seront représentés de maniére adé-

quate. Des négociations å ce sujet

commenceront le plus töt possible

apres 1’entrée en vigueur du traité.

Les Etats non dotés d’armes nucléai­

res qui sont parties au traité pour-

ront aussi, s’ils le souhaitent, obtenir

ees avantages en vertu d’accords

bilatéraux.

Artide VI

Chacune des parties au traité s’en-

gage å poursuivre de bonne foi des

négociations sur des mesures effica-

ces relatives ä la cessation de la

course aux armements nucléaires å

une date rapprochée et au désarme-

ment nueléaire, et sur un traité de

désarmement général et complet sons

un contröle international strict et effi-

cace.

Artide VII

Aucune clause du présent traité ne

porte atteinte au droit d’un groupe

queleonque d’Etats de conclure des

traités régionaux, de fa^on å assu-

rer 1’absence totale d’armes nucléai­

res sur leurs territoires respectifs.

Artide VIII

1. Toute partie au traité peut pro-

poser des amendements au présent

traité. Le texte de tout amendement

proposé sera soumis aux gouverne-

ments dépositaires, qui le communi-

queront å toutes les parties au traité.

Si un tiers des parties au traité ou

davantage en font alors la demande,

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

33

veckling. Icke-kärnvapenstater som

är fördragsparter skall kunna erhål­

la dessa fördelar, enligt ett eller flera

internationella avtal, genom ett

lämpligt internationellt organ med

tillfredsställande representation från

icke-kärnvapenstater. Förhandlingar

i detta avseende skall börja så snart

som möjligt efter det att detta för­

drag träder i kraft. Icke-kärnvapen­

stater som är fördragsparter må, om

de så önskar, också förskaffa sig

sådana fördelar enligt bilaterala av­

tal.

Artikel VI

Varje fördragspart förbinder sig

att fortsätta förhandlingar i upprik­

tig avsikt om effektiva åtgärder med

avseende på kärnvapenkapprust­

ningens snara upphörande och på

kärnvapennednistning, samt om ett

avtal om allmän och fullständig av­

rustning under noggrann och effek­

tiv internationell kontroll.

Artikel VII

Ingenting i detta fördrag påverkar

rätten för en grupp av stater att sluta

regionala avtal för att säkerställa

fullständig frånvaro av kärnvapen

inom deras respektive territorier.

Artikel VIII

1. Varje fördragspart må föreslå

ändringar i detta fördrag. Texten till

varje föreslagen ändring skall under­

ställas depositarieregeringarna, vilka

skall cirkulera denna till alla för­

dragsparter. Därefter skall deposita­

rieregeringarna, om de anmodats

därtill av en tredjedel eller flera av

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969

the Treaty, the Depositary Govern-

ments shall convene a conference, to

which they shall invite all the Parties

to the Treaty, to consider such an

amendment.

2. Any amendment to this Treaty

must be approved by a majority of

the votes of all the Parties to the

Treaty, including the votes of all

nuclear-weapon States Party to the

Treaty and all other Parties which,

on the date the amendment is circu-

lated, are members of the Board of

Govenors of the International Atom-

ic Energy Agency. The amendment

shall enter into force for each Party

that deposits its instrument of rati-

fication of the amendment upon the

deposit of such instruments of rati-

fication by a majority of all the Par­

ties, including the instruments of

ratification of all nuclear-weapon

States Party to the Treaty and all

other Parties which, on the date the

amendement is circulated, are mem­

bers of the Board of Governors of the

International Atomic Energy Agen­

cy. Thereafter, it shall enter into

force for any other Party upon the

deposit of its instrument of ratifi­

cation of the amendment.

3. Five years after the entry into

force of this Treaty, a conference of

Parties to the Treaty shall be held

in Geneva, Switzerland, in order to

review the operation of this Treaty

with a view to assuring that the pur­

poses of the preamble and the provi­

sions of the Treaty are being real-

ized. Åt intervals of five years there­

after, a majority of the Parties to

the Treaty may obtain, by submit-

ting a proposal to this effect to the

Depositary Governments, the con-

vening of further conferences with

the same objective of reviewing the

operation of the Treaty.

les gouvernements dépositaires con-

voqueront une conférence å laquelle

ils inviteront toutes les parties au

traité pour étudier cet amendement.

2. Tout amendement au présent

traité devra étre approuvé å la majo»

rité des voix de toutes les parties an

traité, y compris les voix de tous les

Etats dotés d’armes nucléaires qui

sont parties au traité et de toutes les

autres parties qui, å la date de la

communication de 1’amendement,

sont membres du conseil des gouver-

neurs de 1’Agence Internationale de

1’Energie Atomique. L’amendement

entrera eu vigueur å l’égard de toute

partie qui déposera son instrument

de ratification dudit amendement,

des le dépöt de tels instruments de

ratification par la majorité des par­

ties, y compris les instruments de

ratification de tous les Etats dotés

d’armes nucléaires qui sont parties

au traité et de toutes les autres par­

ties qui, å la date de la communica­

tion de l’amendement, sont membres

du conseil des gouverneurs de

l’Agence Internationale de 1’Energie

Atomique. Par la suite, 1’amende-

ment entrera en vigueur å 1’égard de

toute autre partie dés le dépot de son

instrument de ratification de 1’amen­

dement.

3. Cinq ans apres 1’entrée en vi­

gueur du présent traité, une confé­

rence des parties au traité aura lieu

å Geneve (Suisse), afin d’examiner

le fonctionnement du présent traité

eu vue de s’assurer que les objectifs

du préambule et les dispositions du

traité sont en voie de realisation. Par

la suite, å des intervalles de cinq ans,

une majorité des parties au traité

pourra obtenir, en soumettant une

proposition å cet effet aux gouver­

nements dépositaires, la convocation

d’autres conférences ayant le méme

objet, å savoir examiner le fonction­

nement du traité.

36

Kungl. Maj:ts proposition, nr 16b år 1969

Article IX

1. This Treaty shall be open to all

States for signature. Any State which

does not sign the Treaty before its

entry into force in accordance with

paragraph 3 of this article may ac-

cede to it åt any time.

2. This Treaty shall be subject to

ratification by signatory States. In­

struments of ratification and instru­

ments of accession shall be deposited

with the Governments of the Union

of Soviet Socialist Republics, the

United Kingdom of Great Britain

and Northern Ireland and the United

States of America, which are hereby

designated the Depositary Govern­

ments.

3. This Treaty shall enter into

force after its ratification by the

States, the Governments of which

are designated Depositaries of the

Treaty, and förty other States signa­

tory to this Treaty and the deposit

of their instruments of ratification.

For the purposes of this Treaty, a

nuclear-weapon State is one which

has manufactured and exploded a

nuclear-weapon or other nuclear ex-

plosive device prior to 1 January

1967.

4. For States whose instruments

of ratification or accession are de­

posited subsequent to the entry into

force of this Treaty, it shall enter

into force on the date of the deposit

of their instruments of ratification

or accession.

5. The Depositary Governments

shall promptly inform all signatory

and acceding States of the date of

each signature, the date of deposit

of each instrument of ratification or

of accession, the date of the entry

into force of this Treaty, and the

date of receipt of any requests for

Artide IX

1. Le présent traité est ouvert å

la signature de tons les Etats. Tout

Stat qui n’aura pas signé le présent

traité avant son entrée en vigueur,

conformément au paragraphe 3 du

présent article, pourra y adhérer å

tout moment.

2. Le présent traité sera soumis ä

la ratification des Etats signataires.

Les instruments de ratification et les

instruments d’adhésion seront dépo-

sés auprés des gouvernements de

1’Union des Républiques Socialistes

Soviétiques, du Royaume Uni de

Grande-Bretagne et dTrlande du

Nord, et des Etats-Unis d’Amérique,

qui sont par les présentes désignés

comme gouvernements dépositaires.

3. Le présent traité entrera en vi­

gueur apres qu’il aura été ratifié par

les Etats dont les gouvernements

sont désignés comme dépositaires du

traité, et par quarante autres Etats

signataires du présent traité, et apres

le dépöt de leurs instruments de ra­

tification. Aux fins du présent traité,

un Etat doté d’armes nucléaires est

un Etat qui a fabriqué et a fait ex-

ploser une arme nucléaire ou un

autre dispositif nucléaire explosif

avant le ler janvier 1967.

4. Pour les Etats dont les instru­

ments de ratification ou d’adhésion

seront déposés aprés 1’entrée en vi­

gueur du présent traité, celui-ci en­

trera en vigueur å la date du dépöt

de leurs instruments de ratification

ou d’adhésion.

5. Les gouvernements dépositai­

res informeront sans délai tous les

Etats qui auront signé le présent

traité ou y auront adhéré de la date

de chaque signature, de la date du

dépöt de chaque instrument de rati­

fication ou d’adhésion, de la date

d’entrée eu vigueur du présent traité

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 16'i år 1969

convening a conference or other no-

tices.

6. This Treaty shall he registered

by the Depositary Governments pur-

suant to article 102 of the Charter of

the United Nations.

Article X

1. Each Party shall in exercising

its national sovereignty have the

right to withdraw from the Treaty

if it decides that extraordinary

events, related to the subject matter

of this Treaty, have jeopardized the

supreme interests of its country. It

shall give notice of such vi th dra val

to all other Parties to the Treaty and

to the United Nations Security Coun-

cil three months in advance. Such

notice shall include a statement of

the extraordinary events it regards

as having jeopardized its supreme

interests.

2. Twenty-five years after the en-

try into force of the Treaty, a con­

ference shall be convened to decide

whether the Treaty shall continue

in force indefinitely, or shall be ex-

tended for an additional fixed period

or periods. This decision shall be

taken by a majority of the Parties

to the Treaty.

Article XI

This Treaty, the Chinese, English,

French, Rnssian and Spanish texts

of which are equally authentic, shall

be deposited in the archives of the

Depositary Governments. Duly cer-

tified copies of this Treaty shall be

transmitted by the Depositary Gov­

ernments to the Governments of the

signatory and acceding States.

In witness whereof the undersign-

ed, duly authorized, have signed this

Treaty.

et de la date de reception de toute

dcmande de convocation d‘une con-

férence ainsi que de toute autre ecnn

munication,

6, Le present traité sera enregistré

par les gouvernements dépositaires

conformément k 1’article 102 de la

charte des Nations Unies.

Article X

1. Chaque partie, dans 1’exercise

de sa souveraineté nationale, aura

le droit de se retirer du traité si elle

décide que des événements extra-

ordinaires, en rapport avec 1’ohjet du

present traité, ont compromis les

intéréts suprémes de son pays. Elle

devra notifier ce retrait ä toutes les

autres parties au traité ainsi qu’au

Conseil de sécurité de 1’Organisation

des Nations Unies avec un préavis

de trois mois. Ladite notification

devra contenir un exposé des événe­

ments extraordinaires que 1’Etat en

question considére comme ayant

compromis ses intéréts suprémes.

2. Vingt-cinq ans aprés 1’entrée en

vigueur du traité, une conférence

sera convoquée en vue de décider si

le traité demeurera en vigueur pour

une durée indefinie, ou sera prorogé

pour une ou plusieurs périodes sup-

plémentaires d’unc durée déter-

minée. Gette décision sera pri so ä Ia

majorité des parties au traité.

Article XI

Le présent traité, dont les textes

anglais, chinois, espagnol, francais

et russe font également foi, sera dé-

posé dans les archives des gouverne­

ments dépositaires. Des copies dxi-

rnent certifiées conformes du présent

traité seront adressées par les göu-

vernements dépositaires aux gouver­

nements des Etats qui auront signé

le traité, ou qui y auront adhéré.

En foi de quoi les soussignés, du-

ment habilités å cet effet, ont signé

le présent traité.