Prop. 1969:164
('angående godkännande av fördrag om förhindrande av spridning av kärn\xad vapen',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1969
1
Nr 164
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av fördrag om förhindrande av spridning av kärn vapen; given Stockholms slott den 14 november 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokoll över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riks dagen att godkänna det av Förenta Nationernas generalförsamling den 12 juni 1968 antagna fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Alva Myrdal
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner det inom dåvarande 18-nationskommittén för nedrustning (ENDC) — numera officiellt »ned- rustningskommitténs konferens» (CCD) — utarbetade och av Förenta Na tionerna den 12 juni 1968 antagna fördraget med syfte att förhindra att ytterligare stater erhåller eller anskaffar kärnvapen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 164
2
Kungl. Maj.ts proposition nr lt>i ur 1969
Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet in
för Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal
land, i statsrådet pa Stockholms slott den 14 no
vember 1969:
Nä r v ara nde:
Statsministern
Palme , statsråden
Sträng, Andersson, Aspling, Sven-E
ric
Nilsson, Lundkvist, Myrdal, Odhnoff, Wic.kman, Moberg, Norling,
Lidbom.
Statsrådet Alva Myrdal anmäler efter gemensam beredning med stats
rådets övriga ledamöter fråga om godkännande av fördrag om förhindrande
av spridning av kärnvapen och anför.
Till en början önskar jag ge en kort historik över icke-spridningsfördra-
gets tillkomst.
Alltsedan Förenta Nationerna skapades bär nedrustningsfrågor ägnats
avsevärd uppmärksamhet i världsorganisationens arbete. Formellt vid si
dan av FN men i praktiken i nära anslutning till organisationen har stor
makterna också sinsemellan bedrivit nedrustningsförhandlingar med del
tagande av ett begränsat antal andra stater. Till en början deltog endast de
allierade i Nato resp. Warszawa-pakten, men på hösten 1961, i sam
band med det då pågående sextonde ordinarie mötet med FN:s generalför
samling, beslöt Förenta Staterna och Sovjetunionen att skapa ett nytt för-
handlingsniaskineri, i vilket alliansfria stater från skilda geografiska områ
den inbjöds medverka. Stormakternas överenskommelse bekräftades i de
cember 1961 av generalförsamlingen i form av en enhälligt antagen resolu
tion (1722/XVI). Det nya organet skulle bestå av fem företrädare för varde
ra väst- och östblocken samt åtta alliansfria stater. De utsedda medlemssta
terna uppräknades i resolutionen, nämligen Canada, Frankrike, Förenta
Staterna, Italien och Storbritannien från väst, Bulgarien, Polen, Rumänien,
Sovjetunionen och Tjeckoslovakien från ost samt Brasilien, Burma, Etio
pien, Förenade Arabrepubliken, Indien, Mexico, Nigeria och Sverige repre
senterande de icke-paktanslutna staterna. Det nya organet fick namnet »18-
nationsleommittén för nedrustning» (»The Eighteen-Nation Committee on
Disarmament», ENDC). Namnet kom emellertid att bli något oegentligt, då
Frankrike aldrig intog sin plats i kommittén. I praktiken bestod denna
således av 17 stater.
På sommaren 1969 utvidgades kommittén med åtta stater, nämligen
Kungi. Maj ds proposition nr 16i år 1969
3
Argentina, Japan, Jugoslavien, Marocko, Mongoliet, Nederländerna;:--Pakistan och Ungern, vilket innebär att 25 stater f. n. deltar i förhandlingarna. Kom mitténs namn ändrades till »nedrustningskommitténs konferens» (»Confer- ence of the Committee on Disarmament», CCD). För enkelhetens skull be tecknas i fortsättningen såväl ENDC som CCD såsom »nedrustningskom- miltén».
Nedrustningskommittén sammanträdde första gången i Geneve i mars 1962 och har sedan dess fortsatt verksamheten med kortare eller längre uppehåll, huvudsakligen förlagda till tiden för generalförsamlingens be handling av nedrustningsfrågorna. Förhandlingsverksamheten har tidi gare väsentligen koncentrerats till frågor rörande kärnvapen och möjliga- heterna att begränsa dessas utprovning, tillverkning, utplacering och an vändning. Först i år har större uppmärksamhet ägnats åt andra frågor, t, ex. havsbottnens demilitarisering samt förbud mot biologiska och kemis ka stridsmedel.
Inriktningen av arbetet på kärnvapennedrustning bär stått i överens stämmelse med av FN:s generalförsamling angiven prioritering. Kärnvap nens förstörelseförmåga är enorm. Redan prov med kärnvapen kan innebära hälsorisker för invånarna i stora områden. Medan innehavet av kärnvapen i dag är begränsat till ett litet anta! stater, skulle den tekniska och ekonomis ka utvecklingen inom ett eller annat årtionde kunna ge en betydligt större krets stater möjligheter att själva tillverka dylika vapen.
Den sistnämnda aspekten föranledde FN:s generalförsamling att redan på hösten 1961 anta en resolution (1965/XVI), som på grund av sin upphovs man, den irländske utrikesministern, kommit att kallas »den irländska re solutionen». I denna uppmanades alla stater att verka för tillkomsten av ett effektivt avtal för att förhindra spridning av kärnvapen till ytterligare stater. Under åren 1965—1968 kom denna fråga att dominera de internatio nella nedrustningsförhändlingarna. : .
Från svensk sida har länge gjorts gällande* att en mer eller mindre sam tidig lösning av tre olösta spörsmål skulle leda till en »frysning» av kärn vapenläget och kunna utgöra inledningen till en verklig nedrustningspro- cess. I ett anförande den 22 januari 1965 inför FN:s generalförsamlings nittonde möte sammanfattade ministern för utrikes ärenden för första gång en den svenska tankegången genom att tala om ett »paket» bestående av tre »stopp»: fullständigt provstopp, produktionsstopp och spridningsstopp.
Ett fullständigt provstopp skulle innebära en komplettering av 1963 års s. k. Moskvaavtal, innehållande förbud mot kärnvapensprängningar i at mosfären, i yttre rymden och under vatten, med ett förbud också mot de underjordiska kärnvapenproven, vilka fortsatts i stor omfattning efter det partiella provstoppets tillkomst. Därigenom skulle ytterligare utveckling av kärnvapensystemen försvåras och en kvalitativ frysning av läget inledas.
4
Produktionsstoppet skulle innebära förbud mot all tillverkning av klyv
bart material (plutonium och anrikat uran) för vapenbruk. Därmed skulle
lagren av dylikt material för kärnvapentillverkning ej kunna ökas över nu
varande nivå. En kvantitativ frysning skulle uppnås.
Spridningsstoppet, slutligen, skulle också bestå av det tidigare nämnda
förbudet för alla stater som ej har kärnvapen att tillverka eller på annat sätt
förvärva dem samt förbud för kärnvapenstaterna att överlåta kärnvapen till
de kärnvapenfria staterna, således eu frysning av antalet kärnvapenstater.
Trots att denna svenska plan fick ett betydande stöd av andra stater såväl
i FN som i nedrustningskommittén, accepterade inte stormakterna tanken
på det föreslagna paketet utan valde att söka lösa det sistnämnda problemet
först.
Under loppet av år 1965 framlade Förenta Staterna och Sovjetunionen var
sitt utkast till avtal om förbud mot spridning av kärnvapen. I stor utsträck
ning var utkasten likartade, men på en väsentlig punkt skilde de sig, näm
ligen när det gällde möjligheterna att inom en allians träffa gemensamma
arrangemang på kärnvapenområdet. Förenta Staterna önskade enligt sitt
förslag lämna möjligheten öppen för NATO alt upprätta den då inom allian
sen diskuterade multilaterala kärnvapenstyrkan. Sovjetunionen ansåg för
sin del att förslaget utgjorde en indirekt form av kärnvapenspridning, som
inte kunde tillåtas.
Denna tvistefråga kom att förhindra en uppgörelse mellan stormakterna
fram till hösten 1966. Då lät den amerikanska regeringen den sovjetiska
förstå, att projektet med den multilaterala kärnvapenstyrkan saknade ak
tualitet. Verkliga förhandlingar inleddes mellan de amerikanska och sov
jetiska delegaterna i Geneve, vilka så småningom ledde till en gemensam
avtalstext. Denna förelädes nedrustningskommittén den 24 augusti 1967 i
form av separata, men identiska amerikanska och sovjetiska utkast till ett
icke-spridningsfördrag. På en punkt var dock texterna ofullständiga. De
saknade nämligen en förutsedd reglering av kontrollen av spridningsför-
budets efterlevnad. Oenigheten i kontrollfrågan, som redan då lett till en
avsevärd fördröjning med den övriga avtalstextens framläggande, fortsatte
hela år 1967 och först i januari 1968 nåddes en uppgörelse mellan stormak
terna på den punkten.
Oenigheten i kontrollfrågan föranleddes av svårigheter att på en gång till
godose det allmänt omfattade kravet på en genuint internationellt admi
nistrerad kontroll samt önskemål från vissa av Förenta Staternas allierade
bland EEC:s medlemsstater att utnyttja gemenskapens atomenergiorgan
Euratom för att inom marknadens stater omhänderha kontrollfunktionerna.
Den kompromiss som till slut uppnåddes kommer att närmare redovisas i
det följande.
Parallellt med de amerikansk-sovjetiska förhandlingarna i bl. a. kon
Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1969
Kungl. Maj. ts proposition, nr 16i år 1969
5
trollfrågan diskuterade nedrustningskommittén hösten 1967 stormakternas i augusti framlagda förslag. Detta gav upphov till betydande kritik. Ett fler tal ändrings- och tilläggsförslag framlades, framför allt av de åtta icke-pakt- anslutna medlemsstaternas delegationer. Den svenska delegationen lade re dan någon vecka efter stormakternas presentation av huvudförslagt fram ett eget förslag till kontrollartikel. Dess innehåll kommer att redovisas i samband med redogörelsen nedan för konlrollfrågans slutliga lösning.
Stormakterna tog delvis hänsyn till kritiken och i det reviderade och full ständiga förslag till avtalstext som de amerikanska och sovjetiska delega tionerna föreläde nedrustningskommittén i januari 1968 hade vissa väsent liga förbättringar åstadkommits från de kärnvapenfria staternas synpunkt. Den kritiska granskningen av förslaget fortsattes emellertid och bl. a. fram lades från svensk sida i februari 1968 vid två tillfällen olika ändrings- och tilläggsförslag. Dessa accepterades delvis i den version av avtalsförslaget som de amerikanska och sovjetiska delegationerna presenterade i mars må nad och som nedrustningskommittén den 14 mars överlämnade till Förenta Nationerna som bilaga till sin slutrapport i ärendet. Kommittén hade näm ligen av generalförsamlingen vid dess ordinarie tjugoandra möte hösten 1967 uppmanats avsluta behandlingen av icke-spridningsfrågan senast den 15 mars 1968 och lämna församlingen en fullständig redogörelse för förhand- lingsläget.
Till nedrustningskommitténs rapport fanns, förutom det nyss nämnda ut kastet till avtal, fogat ett av Förenta Staterna och Sovjetunionen tillsam mans med Storbritannien i dessa tre staters egenskap av kärnvapenstater i kommittén kort före dess ajournering framlagt förslag till lösning av den av flera stater, dock icke Sverige, resta frågan om politiska säkerhetsgaran tier. Denna aspekt av icke-spridningsproblemet kommer jag att särskilt be röra i det följande.
På basis av nedrustningskommitténs rapport återupptog generalförsam lingen i april 1968 sitt föregående december ajournerade tjugoandra möte. En sammanfattande redogörelse för församlingens behandling av ärendet, som pågick till den 12 juni, har lämnats i utrikesdepartementets sedvanliga tryck ta rapport (jfr Aktstycken utgivna av Kungl. Utrikesdepartementet; Ny serie 1:A: 18, s. 10). Jag vill här endast nämna, att även under generalför samlingens behandling av avtalsutkastet ett antal ändringsförslag framför des. Några mindre ändringar infördes också i texten, innan den underställ des församlingen för slutgiltigt godkännande. Omröstningen i församlingen den 12 juni 1968 angående den resolution (2373/XXII), till vilken avtalstex ten fogats och vari denna anbefalldes för undertecknande och ratificering, utföll så, att resolutionen godkändes med stor majoritet. För resolutionen röstade 95 medlemssater, medan fyra röstade emot (Albanien, Cuba, Tan zania och Zambia) och 21 stater nedlade rösten (Algeriet, Argentina, Bra-
-j-1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 164,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
silien, Burma, Frankrike, Indien, Portugal, Saudarabien, Spanien, Uganda
och ytterligare ett antal afrikanska stater). Samtliga nordiska stater röstade
för resolutionen.
Icke-spridningsfördraget framlades för undertecknande i London, Moskva
och Washington den 1 juli 1968. Fördraget i engelsk och fransk original
text jämte översättning till svenska torde få fogas som bilaga till statsråds
protokollet i detta ärende. Ett betydande antal stater, bl. a. samtliga nor
diska utom Sverige, undertecknade redan första dagen. Sverige underteck
nade fördraget i de tre nyssnämnda huvudstäderna den 19 augusti 1968.
Till den 1 november 1969 hade 91 länder undertecknat, medan 24 länder
vid samma tidpunkt ratificerat fördraget, nämligen
Botswana
Bulgarien
Canada
Danmark
Ecuador
Finland
Irak
Irland
Island
Kamerun
Mauritius
Mexico
Mongoliet
Nigeria
Norge
Nya Zeeland
Polen
Storbritannien
Syrien
Tjeckoslovakien
Ungern
Uruguay
Österrike
Östtyskland
Det förtjänar att nämnas, att av de i detta sammanhang särskilt intres
santa staterna har hittills bl. a. Argentina, Australien, Brasilien, Frankrike,
Förbund srepubliken Tyskland, Indien, Israel, Japan, Kina, Pakistan, Schweiz,
Spanien och Sydafrika inte undertecknat fördraget. Vad beträffar fördra
gets ursprungliga förslagsställare har kongressbehandlingen avslutats i
USA och endast deponeringen av ratifikationsinstrumenten återstår. I Sov
jetunionen har Högsta Sovjets utrikesutskott rekommenderat fördragets
godkännande och av ratifikationsproceduren återstår presidiets beslut och
deponering av instrumenten.
Härmed övergår jag till att redogöra för icke-spridningsfördragets inne
håll.
I den inledande delen uttalar fördragsparterna bl. a. att de förbinder sig
att samarbeta för att underlätta att Internationella atomenergiorganets kon
troll tillämpas på fredlig kärnenergiverksamhet. Denna passus är av bety
delse, eftersom fördragets övriga kontrollbestämmelser i stort sett binder
endast de kärnvapenfria staterna (i fortsättningen benämnda icke-kärnva-
penstaterna). Kärnvapenstaterna har på detta stadium således för eget vid
kommande ej velat gå längre beträffande kontroll än detta allmänna prin
ciputtalande. Från svensk sida föreslogs under förhandlingarna att även
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
7
kärnvapenstaterna skulle underkastas kontroll, vartill jag återkommer vid
redogörelsen för artikel III i fördraget. Eftersom förslaget inte antogs, möj
liggörs nu bl. a. en fortsättning av samarbetet beträffande kärnvapnens ut-
provning och tillverkning mellan kärnvapenstaterna inbördes, vilket torde
vara en förutsättning för Storbritanniens fortsatta ställning som kärnvapen
makt. Samtidigt har kärnvapenstaterna självfallet möjligheter att unilate-
ralt underkasta sig Internationella atomenergiorganets kontroll beträffande
sina egna kärnenergianläggningar för fredliga ändamål. Så har också skett.
Förenta Staternas och Storbritanniens regeringar har sålunda i december
1967 avgivit deklarationer av innebörd, att anläggningar i resp. stater av
sedda uteslutande för fredliga ändamål kommer att underställas internatio
nell kontroll så snart icke-spridningsfördraget trätt i kraft. Sovjetunionen
har av ett antal icke-kärnvapenstater, däribland Sverige, uppmanats att ta
motsvarande steg, men så har ännu inte skett. Inte desto mindre represen
terar icke-spridningsfördragets kontrollföreskrifter en positiv utveckling vad
beträffar den sovjetiska regeringens inställning till internationell kontroll
verksamhet. Det ursprungliga, av Sovjetunionen år 1965 framlagda avtals-
förslaget saknade helt kontrollföreskrifter.
I ett annat av uttalandena i fördragstextens inledande del ger parterna
sitt stöd åt forskning, utveckling och andra ansträngningar för att främja
användningen, inom ramen för Internationella atomenergiorganets kontroll
system, av instrument och annan teknik, när det gäller att effektivt kon
trollera flödet av klyvbart material på vissa strategiska punkter. En bety
dande forsknings- och experimentverksamhet bedrivs på skilda håll, såväl
nationellt som internationellt, för att förenkla och förbilliga kontrollverk
samheten utan att effektiviteten eftersätts. På detta område har bl. a. svens
ka forskare varit verksamma. Med den snabba tillväxten av antalet kärn
energianläggningar skulle kostnaderna för kontrollverksamheten bli orim
ligt höga, om ej bl. a. en ökad automatisering av denna kan komma till
stånd.
I ett annat av uttalandena i den inledande delen tillkännager parterna sin
avsikt att vid snarast möjliga tidpunkt uppnå ett stopp för kärnvapenkapp
rustningen samt att vidta effektiva åtgärder för att uppnå kärnvapenned
rustning. Alla stater uppmanas medverka till att detta mål uppnås.
I en följande paragraf, som införts i texten till följd av ett svenskt i
nedrustningskommittén i februari 1968 framlagt förslag, erinras om den
föresats som uttrycktes av parterna i inledningen till 1963 års partiella
provstoppsavtal att söka åstadkomma att alla kärnvapenprov upphör för
alltid samt att fortsätta förhandlingarna för att uppnå detta mål. Passusen
kan sägas utgöra en påminnelse om en utestående del av det »paket» av
åtgärder på kärnvapenområdet, för vilket så länge pläderats från svensk
sida.
Fördragets inledande del avslutas med eu erinran om att, enligt Förenta
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
Nationernas stadga, staterna i sina internationella förbindelser måste avstå
från hot eller användning av våld, riktat mot någon stats territoriella inte
gritet eller politiska oberoende eller på något annat sätt oförenligt med
FN:s syften, samt att upprätthållandet och vidmakthållandet av internatio
nell fred och säkerhet skall främjas med minsta möjliga i anspråktagande
för rustningsändamål av världens mänskliga och ekonomiska resurser. For
muleringarna, som bl. a. hämtats ur FN-stadgans artikel 2, går tillbaka på
ett av Japans delegation under avtalsförslagets FN-behandling framlagt för
slag. Det har offentligt särskilt uppmärksammats i samband med Sovjet
unionens invasion av Tjeckoslovakien mindre än två månader efter det att
de båda staterna undertecknat fördraget.
I artikel I åtar sig de kärnvapenstater, som ansluter sig till fördraget,
att icke till någon mottagare överlåta kärnvapen eller andra kärnladdningar
eller den direkta eller indirekta kontrollen över sådana vapen eller ladd
ningar samt att inte heller på något sätt bistå, uppmuntra eller förmå någon
icke-kärnvapenstat att tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller
andra kärnladdningar.
Icke-kärnvapenstaternas motsvarande åtaganden återfinns i artikel 11.
Dessa stater förbinder sig sålunda att inte från någon, vare sig direkt eller
indirekt, mottaga kärnvapen eller andra kärnladdningar eller kontroll över
sådana vapen eller laddningar. Vidare åtar de sig att inte tillverka eller på
annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar samt att inte söka
eller mottaga bistånd för deras tillverkning.
Dessa två stadganden utgör fördragets huvudbestämmelser. Andra kärn
laddningar än kärnvapen specificeras genomgående såsom fallande under
förbudet. Under förhandlingarnas gång har det nämligen framkommit att
flera stater, som uppgivit sig ej önska anskaffa kärnvapen, likväl förklarat
sig intresserade av möjligheten att själva tillverka eller på annat sätt för
värva kärnladdningar att användas för fredliga ändamål. Tillfrågade ex
perter har emellertid varit eniga om uppfattningen, att någon egentlig tek
nisk skillnad inte existerar mellan en kärnladdning som tillverkats för ett
uppgivet fredligt syfte, t. ex. kanalsprängning eller mineralutvinning, och
ett kärnvapen av motsvarande storleksordning. Som kommer att framgå av
det följande, har kärnvapenstaterna i stället kompletterat det totala för
budet enligt artiklarna I och II med ett erbjudande i fördraget att ställa
kärnladdningar till icke-kärnvapenstaternas förfogande på förmånliga vill
kor för fredliga syften.
Fördragets kontrollföreskrifter återfinns i artikel III. Varje icke-kärn
vapenstat som är fördragspart förbinder sig enligt första momentet att god
ta kontroll i syfte att säkerställa att den i fördraget angivna förpliktelsen
fullgörs, nämligen att hindra överföring av kärnenergi från fredlig an
vändning till kärnvapen eller andra kärnladdningar. De närmare kontroll-
föreskrifterna skall anges i ett avtal som varje part skall sluta med Inter
9
nationella atomenergiorganet (»International Atomic Energy Agency»,
IAEA, i det följande benämnt IAEA). Såväl atområbränsle, dvs. naturligt
uran i olika former, som särskilt klyvbart material, dvs. anrikat uran och
plutonium, skall vara underkastat kontroll vare sig det framställs, bearbetas
eller används i någon primär kärnteknisk anläggning eller finns utanför
någon sådan anläggning.
Alla fördragsparter förbinder sig enligt andra momentet att inte för fred
liga ändamål tillhandahålla atområbränsle eller särskilt klyvbart material
eller utrustning eller material som särskilt tillverkats för bearbetning, an
vändning eller framställning av särskilt klyvbart material till någon icke-
kärnvapenstat, med mindre atområbränslet eller det särskilt klyvbara mate
rialet underkastas kontroll enligt fördraget.
Denna bestämmelse får liksom artikel I effekt även på sådana stater som
inte anslutit sig till fördraget. Färdiga kärnvapen eller klyvbart material för
tillverkning av kärnvapen kan ju enligt dessa föreskrifter inte anskaffas
från en fördragsansluten stat. Endast få icke-kärnvapenmakter är helt själv
försörjande beträffande såväl klyvbart material som atomteknologi. För
draget får härigenom lika mycket karaktären av ett fördragsparternas ge
mensamma förhindrande av kärnvapens spridning som en serie individuel
la avstående!! från rätten att anskaffa kärnvapen.
I tredje momentet slås fast, att kontrollen skall utövas på ett sådant sätt
att parternas möjligheter till ekonomisk och teknisk utveckling eller inter
nationellt samarbete på kärnenergiområdet inte minskas.
I fjärde och sista momentet av artikel III föreskrivs, att icke-kärnvapen-
stat som är fördragspart skall inleda förhandlingar med IAEA individuellt
eller tillsammans med andra stater inom 180 dagar från fördragets ikraft
trädande. För stater som deponerar sina ratifikations- eller anslutnings
instrument efter 180-dagarsperiodens slut skall förhandlingarna med IAEA
börja senast på dagen för deras deposition. Dessa avtal skall träda i kraft
senast 18 månader efter dagen för förhandlingarnas inledande.
Artikeln i fråga ger således IAEA uppdraget att utgöra internationell
kontrollinstans. Organisationen, som har sitt säte i Wien, har numera över
100 medlemsstater. Den är knuten till FN-familjen utan att dock formellt vara
ett av FN:s fackorgan. Dess uppgift är i huvudsak att bistå medlemsländer
na vid utvecklingen av kärnenergin för fredliga ändamål. Dess stadga inne
håller därjämte föreskrifter om upprättandet av ett kontrollsystem, vilket
ursprungligen huvudsakligen hade till syfte att säkerställa att av IAEA för
medlat klyvbart material användes endast för fredliga syften. Under årens
lopp har dock systemet gradvis utvidgats till att omfatta övervakning av
överföringar av klyvbart material och andra produkter av betydelse för
framställning av kärnenergi också mellan enskilda länder. Detaljerade reg
ler för kontrollens genomförande har utarbetats och godkänts inom organi
sationen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
10
Som framgått av den tidigare redogörelsen för förhandlingarnas förlopp
har medlemmar av den eui’opeiska ekonomiska gemenskapen hävdat, att
det kontrollsystem som upprättats enligt Euratomfördraget fortsättningsvis
borde kunna utnyttjas för den detaljerade kontrollen enligt icke-spridnings-
fördraget inom sexstatsmarknaden. Den kompromiss som efter långa för
handlingar till slut uppnåddes torde möjliggöra detta. Det avtal mellan icke-
kärnvapenstat som är fördragspart och IAEA om kontrollens närmare ge
nomförande varom talas i artikel III kan nämligen, som framgått av den
tidigare redogörelsen, ingås »individuellt eller tillsammans med andra sta
ter». Genom denna formulering torde de Euratomstater som inte är kärn
vapenstater, dvs. samtliga utom Frankrike, ges möjlighet att nå en gemen
sam uppgörelse med IAEA om kontrollens närmare genomförande. Det enda
kriteriet som anges för de bilaterala avtalen är att dessa skall stå i överens
stämmelse med IAEA:s stadga. Denna föreskrift anses komma att tolkas så,
att ett bilateralt avtal mellan Euratom-staterna och IAEA, som nyss nämnts,
kommer att innehålla möjligheter för Euratom att även i fortsättningen be
driva den detaljerade övervakningen av kärnenergiverksamheten inom sex-
statsmarknadens område med rapporteringsskyldighet till IAEA och rätt
för detta att punktvis företa kontroll inom området. Denna lösning är
emellertid än så länge en konstruktion, byggd på en tolkning av kontroll
artikelns tämligen oklara formuleringar samt de närmast berörda staternas
uttalanden under förhandlingarnas gång.
Konstruktionen av artikel III är märklig också så till vida som fördrags-
parterna alltjämt inte har någon säker uppfattning om hur kontrollsystemet
i detalj kommer att tillämpas i olika länder. Från svensk sida har starkt
hävdats, att det bl. a. ur konkurrenssynpunkt är av synnerlig vikt att kon
trollåtgärderna blir i princip lika för alla parter så att inte t. ex. kommer
siella fördelar kan uppnås på grund av olikheter i kontrollreglerna.
Som tidigare nämnts, framlade den svenska delegationen kort efter det
att stormakterna i augusti 1967 presenterat det ursprungliga gemensamma
avtalsutkastet ett eget förslag till kontrollartikel. Jag framhöll vid fram
läggandet av förslaget i nedrustningskommittén, att detta borde ses som ett
praktiskt bidrag för att underlätta kommitténs fortsatta överläggningar.
Stormakterna hade som nämnts vid den tidpunkten ännu inte kunnat enas
om någon kontrollföreskrift. Det svenska förslaget innehöll tre principiellt
viktiga punkter.
1. Det genuint internationella kontrollsystemet, administrerat av IAEA,
borde utgöra det enda för kontrollen enligt fördraget ansvariga systemet.
2. Av praktiska skäl borde en viss övergångstid godtas för att existerande
bilaterala och regionala kontrollavtal skulle kunna föras in under IAEA:s
system.
3. Importen av atområbränsle och särskilt klyvbart material till alla för-
Kungl. Maj:ts proposition nr 164- år 1969
Kungl. Maj. ts proposition nr 164 år 1969
11
dragsparter, således även kärnvapenstaterna, borde vara underkastad kon troll.
Det sistnämnda stadgandet innebar, att all export och import av klyvbart material måste avse fredlig användning, och skulle, om det godtagits, ha haft en icke obetydlig nedrustningseffekt. De brittiska och franska kärn vapenarsenalernas fortsatta uppbyggnad skulle exempelvis ha avsevärt för svårats. Enligt förslaget skulle därutöver icke-kärnvapenstaternas kärn energianläggningar varit underkastade lAEA-kontroll på samma sätt som enligt den slutligen antagna artikel III, varjämte kärnvapenstaterna skulle påtagit sig sådan kontroll över sina anläggningar för fredliga ändamål i en takt som de själva skulle ha bestämt.
Ehuru detta förslag möttes med betydande sympati från ett antal icke- kärnvapenstaters sida, fick det dessvärre ingen egentlig betydelse under de bilaterala amerikansk-sovjetiska förhandlingar som så småningom ledde fram till kontrollföreskrifterna i deras slutliga utformning. Om framför allt principen om kontroll över alla överföringar av klyvbart material hade beaktats, hade kontrollbestämmelsernas värde ur nedrustningssynpunkt vä sentligt ökat.
Det svenska förslaget förutsåg att icke-kärnvapenstaternas hela kärn energiverksamhet skulle kontrolleras. Fördragstexten föreskriver kontroll bara över sådan verksamhet för fredliga ändamål, vilket innebär att vissa typer av militär kärnenergiverksamhet, t. ex. framdrivning av ubåtar och framställning av klyvbart material för export till kärnvapenmakter, vilka inte är förbjudna i fördraget, kan undantas från kontroll. Ehuru man all mänt insåg att den nuvarande skrivningen kunde minska kontrollens effekti vitet och skapa osäkerhet beträffande fördragets efterlevnad, lät man sekre tesshänsynen i denna verksamhetssektor gå före.
I fördragets artikel IV fastslås parternas oförytterliga rätt att utan diskiä- minering få bedriva forskning och utnyttja kärnenergin för fredliga ända mål. Alla fördragsparter förbinder sig att underlätta och har rätt att delta i fullständigast möjliga utbyte av utrustning, material samt vetenskaplig och teknisk information för kärnenergins fredliga användning. De fördrags parter som har möjligheter att lämna bidrag till den fortsatta utvecklingen av kärnenergins utnyttjande, särskilt inom fördragsanslutna icke-kärnva- penstater, åläggs att göra detta, allt under vederbörligt hänsynstagande till behoven inom världens utvecklingsområden.
Bestämmelsen kan sägas utgöra en form av garanti för att fördrags- part inte skall lida skada i ekonomiskt eller tekniskt hänseende därför att den avstår från att anskaffa kärnvapen. Särskilt flertalet u-länder torde fästa stort avseende vid detta stadgande. Icke-spridningsfördraget och den omfattande offentliga diskussionen omkring detta torde ha haft bl. a. den följden att många staters uppmäx-ksamhet i ökad utsträckning riktats mot
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 164 år 1969
kärnenergins möjligheter att påskynda deras ekonomiska och tekniska ut
veckling.
Artikel V behandlar frågan om kärnvapensprängningar för fredliga ända
mål. Fördragsparterna förbinder sig att säkerställa att de möjliga förde
larna av en fredlig tillämpning av kärnexplosioner kommer de icke-kärn-
vapenstater som är fördragsparter till godo under icke-diskriminerande be
tingelser. Detta skall ske under lämplig internationell insyn och genom
lämpliga internationella procedurer. Det föreskrivs vidare i artikeln, att kost
naderna för utnyttjade kärnladdningar skall hållas så låga som möjligt och
inte avse ersättning för forskning eller utveckling. Kärnladdningarna skall
kunna erhållas antingen genom ett lämpligt internationellt organ, på grund
val av ett internationellt avtal, eller direkt från kärnvapenstat genom ett
bilateralt avtal.
Artikeln behandlar en av de i samband med fördragets tillkomst mest
kontroversiella punkterna. Ehuru tekniken med att utnyttja kärnladdning
ar för fredliga ändamål alltjämt befinner sig på experimentstadiet, har den
blivit föremål för stor publicitet och gett anledning till stora förhoppning
ar. Den amerikanska atomenergikommissionen bedriver sedan ett antal år
tillbaka ett omfattande försöksprogram och det är främst detta som gett
upphov till uppmärksamheten. Bland de möjligheter att utnyttja kärnladd
ningar som undersökts må nämnas sprängningar av djupa hål för att frigöra
annars otillgängliga gas- och oljeförekomster, vidare stora anläggningspro-
jekt såsom kanal- och hamnanläggningar. Det har sagts att en ny Panama-
kanal måhända skulle kunna byggas med hjälp av kärnsprängningar. De
praktiska svårigheterna förefaller dock alltjämt betydande, bl. a. på grund
av den genom en kärnexplosion utlösta radioaktiviteten. Enligt det partiella
provstoppsavtalet är varje åtgärd som leder till spridning av radioaktivitet
utanför det lands territorium, där åtgärden vidtas, förbjuden.
Från svensk sida hade man önskat ifrågavarande artikel något annorlunda
utformad. Formella ändringsförslag framlades av delegationen under för
handlingarna i nedrustningskommittén. De vann emellertid inte stormak
ternas beaktande. Förslagen fördes fram på nytt, likaledes utan resultat,
under avtalsutkastets behandling i FN:s generalförsamling. Syftet med de
svenska ändringsförslagen var dels att underlätta en slutlig reglering av de
fredliga kärnvapensprängningarnas genomförande i samband med ingåen
det av ett fullständigt provstoppsavtal, dels att säkerställa att den nya tek
niken skulle komma alla stater till godo på en verkligt internationell grund
val. Från svensk sida ville man sålunda i det senare hänseendet stärka det
internationella inflytandet på beslutsprocessen och undanröja möjligheten
till bilaterala uppgörelser mellan en kärnvapenstat och en icke-kärnvapen-
stat utanför den internationella proceduren. Givetvis kan bilaterala avtal
täcka det praktiska genomförandet. I artikeln, som den nu är utformad, ges
kärnvapenstaterna full frihet att utan insyn utföra kärnsprängningar inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1969
13
eget område. Ett förbud häremot måste åstadkommas i samband med att
överenskommelse ingås om förbud mot de underjordiska kärnvapenproven.
Till ett sådant förbud bör fogas undantagsbestämmelser för sådana fredliga
explosioner som godkänts av en internationell instans.
1 artikeln förutses att förhandlingarna om ett eller flera internationella
avtal för att närmare i'eglera genomförandet av artikelns bestämmelser skall
inledas så snart som möjligt efter det att icke-spridningsfördraget trätt i kraft.
Avsikten torde vara, att IAEA skall ges eu betydande roll när det gäller
artikelns tillämpning. Förberedelser härför bär inletts inom organisationen
på basis av ett beslut av dess styrande organ föregående år. Även FN:s
sekretariat har på grundval av en hösten 1968 av generalförsamlingen an
tagen resolution inlett en utredning om IAEA:s befattning med kärnexplo-
sioner för fredliga syften.
I artikel VI återfinns ett av fördragets väsentligaste stadganden. Varje
fördragspart förbinder sig att i uppriktig avsikt fortsätta förhandlingar
om effektiva åtgärder med avseende på kärnvapenkapprustningens snara
upphörande och på kärnvapennedrustning samt om ett avtal om allmän
och fullständig nedrustning under noggrann och effektiv internationell kon
troll. I det ursprungligen av stormakterna framlagda utkastet återfanns ett
motsvarande stadgande endast i avtalets inledande del. Övriga medlemmar
i nedrustningskommittén hävdade emellertid med stor majoritet att för
pliktelsen att fortsätta nedrustningsförhandlingarna borde inskrivas i själva
avtalstexten. Den mexikanska delegationen framlade ett formellt tilläggsför
slag härom, som stöddes från bl. a. svensk sida. Med någon mindre änd
ring inkorporerades detta förslag av Förenta Staterna och Sovjetunionen i
deras i januari 1968 framlagda reviderade avtalsutkast.
I artikel VII uttalas, att ingenting i icke-spridningsfördraget skall påver
ka rätten för en grupp av stater att sluta regionala avtal för att säkerställa
fullständig frånvaro av kärnvapen inom deras resp. territorier. Härmed av
ses regionala avtal om kärnvapenfria zoner. Ett första sådant avtal, avse
ende Antarktis, ingicks år 1959. År 1967 träffades en sådan överenskom
melse mellan de latinamerikanska staterna, det s. k. Tlatelolco-fördraget,
enligt vilket Latinamerika görs till en kärnvapenfri zon.
Inte heller denna bestämmelse fanns med i det ursprungliga förslaget
annat än som ett principuttalande i den inledande delen. På förslag av den
mexikanska delegationen inkorporerades detta i själva avtalstexten.
Artikel VIII behandlar ändringar av fördraget. Varje fördragspart kan
föreslå sådana. För att bli giltig måste emellertid en ändring godkännas av
en majoritet av alla fördragsparter, inbegripet samtliga till fördraget an
slutna kärnvapenstater samt de av de övriga fördragsparterna som vid tid
punkten då ändringsförslaget cirkuleras är medlemmar av IAEArs styrelse,
f. n. 25 stater. Möjligheten att genomföra ändringar torde genom detta
förfarande ha blivit starkt begränsad.
|2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 164
14
1 artikeln föreskrivs vidare, att fem år efter fördragets ikraftträdande en
konferens skall äga rum mellan parterna för att granska hur detta fungerar
i avsikt att vinna förvissning om att föresatserna enligt dess inledning och
bestämmelser förverkligas. Sådana granskningskonferenser skall därefter
kunna äga rum med fem års mellanrum, om en majoritet av parterna begär
det.
Det sistnämnda stadgandet är ett tillägg till det ursprungliga avtalsut-
kastet och grundar sig på ett av den svenska delegationen framlagt förslag.
Den granskningskonferens som således förutses äga rum efter fem år ger
ökad betydelse åt den tidigare redovisade artikel VI angående fortsatta
nedrustningsförhandlingar. Den kan komma att tjäna som ytterligare på
tryckningsmedel på stormakterna när det gäller att åstadkomma resultat
med dessa förhandlingar.
Artikel IX innehåller bestämmelserna om undertecknande, anslutning,
ratificering och ikraftträdande. Depositariestater är Förenta Staterna, Stor
britannien och Sovjetunionen, vilket möjliggör för alla stater, oberoende av
om de erkänts av samtliga dessa tre stater, att ansluta sig till fördraget.
Detta träder i kraft sedan depositariestaterna samt 40 andra stater, som
undertecknat fördraget, deponerat sina ratifikationsinstrument.
Artikeln definierar vidare en kärnvapenstat som en stat som har tillver
kat och sprängt en kärnladdning före den 1 januari 1967. Andra stater
än Förenta Staterna, Sovjetunionen, Storbritannien, Frankrike och Kina be
traktas sålunda som icke-kärnvapenstater. Paragrafen avser att hindra icke-
kärnvapenstater att ändra status före ett undertecknande av avtalet genom
att spränga en kärnladdning.
Artikel X anger att varje fördragspart har rätt att under utövande av
sin nationella suveränitet uppsäga fördraget, om den finner att extraordi
nära händelser som hänger samman med det ämne som behandlas i för
draget äventyrat dess högsta intressen. Uppsägningstiden är tre månader.
Redogörelse för skälen till uppsägningen skall lämnas övriga fördragsparter
och FN:s säkerhetsråd.
I samma artikel anges också fördragets giltighetstid. Efter det att detta
varit i kraft i 25 år skall en konferens sammankallas för att genom majori
tetsbeslut avgöra om det skall bestå på obestämd tid eller om det skall för
längas för ytterligare en eller flera bestämda perioder.
Fördragets artikel XI, slutligen, innehåller bl. a. uppgifter om de språk
på vilka fördraget upprättats.
Som jag tidigare framhållit, har frågan om säkerhetsgarantier för icke-
kärnvapenstaterna tagits upp utanför själva fördragets ram. Jag skall här
i korthet orientera om den lösning stormakterna enats om. Under förhand
lingarnas lopp framförde ett antal icke-kärnvapenstater krav på garantier
från de kärnvapenstater som anslöt sig till ett icke-spridningsfördrag, att
dessa skulle komma en fördragsansluten icke-kärnvapenstat till undsättning
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
15
om denna angreps eller hotades med kärnvapen av utanför fördraget stående
stat. Andra stater gjorde gällande, att kärnvapenstaternas garanti borde få
den formen att de i samband med fördraget åtog sig att icke angripa eller
hota de till fördraget anslutna icke-kärnvapenstaterna med kärnvapen. Till-
läggsförslag, vari båda dessa former av förklaringar av kärnvapenstaterna
återgavs, framfördes under förhandlingarnas gång. Den senare formen av
garanti återfinns f. ö. i det tidigare nämnda Tlatelolco-fördraget i form av
ett tilläggsprotokoll, som kärnvapenstaterna anmodats underteckna. Hit
tills har dock endast Förenta Staterna och Storbritannien gjort detta.
De tre i förhandlingarna deltagande kärnvapenstaterna valde emellertid
som nämnts att lösa denna fråga utanför själva fördraget. Kort före ajourne-
ringen av nedrustningskommitténs förhandlingar om fördragstexten i mars
1968 framlade sålunda Förenta Staterna, Sovjetunionen och Storbritannien
ett gemensamt förslag. Detta hade formen av en resolution av FN:s säkei-
hetsråd, i vilken rådet konstaterar att ett angrepp eller hot om angrepp med
kärnvapen mot en icke-kärnvapenstat skapar en situation, i vilken rådet,
särskilt dess permanenta medlemmar som samtidigt är kärnvapenstater,
måste handla omedelbart i överensstämmelse med sina åtaganden enligt FN-
stadgan. Vidare välkomnar rådet de deklarationer som vissa medlemmar
avgivit om omedelbart bistånd enligt FN-stadgan till icke-kärnvapenstat som
är fördragspart och som angrips eller hotas med angrepp med kärnvapen.
Rådet bekräftar slutligen, enligt förslaget, den rätt till individuellt och
kollektivt självförsvar i händelse av väpnat angrepp, som erkänns i FN-stad-
gans artikel 51, till dess säkerhetsrådet vidtagit nödiga åtgärder för att upp
rätthålla internationell fred och säkerhet. I anslutning till resolutionen skul
le vidare de tre kärnvapenstaterna i säkerhetsrådet avge likalydande dek
larationer, i vilka de bekräftar sin avsikt att söka åstadkomma en omedel
bar aktion av rådet till hjälp åt varje till icke-spridningsfördraget ansluten
icke-kärnvapenstat, som angrips eller hotas med kärnvapen.
Fastän detta förslag till lösning av frågan om säkerhetsgarantier kritise
rades av ett antal stater under ärendets behandling i FN :s generalförsam
ling såsom ofullständigt och ägnat att leda till felaktiga tolkningar av FN-
stadgan, föreläde de tre kärnvapenstaterna det likväl i oförändrat skick för
säkerhetsrådet omedelbart efter generalförsamlingens omröstning angående
fördragstexten. Efter en kort debatt i rådet, under vilken förslaget på nytt
kritiserades av flera av de kärnvapenfria rådsmedlemmarna, godkändes re
solutionsförslaget (res. 255/1968) den 19 juni 1968 av rådet med tio röster
för, ingen emot och fem nedlagda röster, nämligen Algeriet, Brasilien,
Frankrike, Indien och Pakistan.
Icke-spridningsfördragets tillkomst får anses utgöra en betydelsefull in
ternationell händelse. I ett uttalande den 24 augusti 1967, således samma dag
de amerikanska och sovjetiska delegationerna i Geneve framlade de ursprung
liga identiska avtalsutkasten, gav den svenska regeringen uttryck för sin
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
16
tillfredsställelse över framläggandet och framhöll, afl dessa utkast var det
mest positiva som inträffat på nedrustningsområdet sedan det partiella prov-
stoppsavtalets tillkomst år 1963. Regeringen bekräftade också Sveriges be
redvillighet att på ett konstruktivt sätt bidra till att det slutliga avtalsförsla-
get blev effektivt och godtagbart för största möjliga antal stater. Slutligen
uttrycktes regeringens förhoppning, att ett icke-spridningsfördrag skulle
vara ett steg på vägen mot ett fortsatt framgångsrikt nedrustningsarbete på
kärnvapenområdet.
Som framgått av den tidigare redogörelsen hade vårt land tillfälle, fram
för allt som en av medlemmarna av nedrustningskommittén, att ta aktiv
del i de förhandlingar som ledde till den slutliga fördragstexten. Det är att
beklaga att vi på två punkter inte fick gehör för våra synpunkter, nämligen
med avseende på kontrollartikelns innehåll samt utformningen av reglerna
för att utnyttja kärnsprängningar för fredliga ändamål. I båda fallen väg
rade kärnvapenstaterna att för sin del låta sig bindas av bestämmelser som
i fördraget gäller för icke-kärnvapenstaterna. Deras logiskt hållbara, men
politiskt otillfredsställande skäl härför torde ha varit, att sådana bindningar
går utöver fördragets huvudsyfte att förhindra spridning av kärnvapen till
ytterligare stater.
Trots att fördraget inte är helt utformat så som man från svensk sida
skulle ha velat se det, vill jag tillstyrka att Sverige ratificerar fördraget. I ett
uttalande den 15 augusti 1968 i samband med beslutet om fördragets under
tecknande framhöll regeringen, att »en svensk anslutning står i överens
stämmelse med vår allmänna linje att efter förmåga medverka till avspän
ning och avrustning i världen. Fördraget bör kunna bidraga till internatio
nell stabilitet och underlätta vidare åtgärder för ett snart slut på kapprust
ningen och för nedrustning på kärnvapenområdet.»
Detta uttalande står sig enligt min mening också i dag. Kort efter det att
det gjordes inträffade som bekant händelser som ledde till en försämring av
den internationella situationen. Man kan ännu inte påstå att en fullständig
återgång skett till det relativt gynnsamma läge som rådde i Europa omedel
bart före Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien.
Om icke-spridningsfördraget skall kunna bidra till avspänning i Euro
pa, fordras självfallet att de betydelsefulla icke-kärnvapenstaterna inom
området ansluter sig till det. Till denna krets hör Sverige. Våra nordiska
grannländer ratificerade fördraget på ett tidigt stadium. Av övriga euro
peiska länder bär Bulgarien, Irland, Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien,
Ungern, Österrike och Östtyskland hittills ratificerat. Samtliga betydelse
fulla icke-kärnvapenstater i Europa har undertecknat fördraget utom För
bundsrepubliken Tyskland och Schweiz. Det är min starka förhoppning, att
dessa länder snarast kommer att göra det. De uttalanden som nyligen gjorts
av den nya regeringen i Bonn synes ge anledning till viss optimism. Fram
för allt utan en västtysk anslutning kan nämligen inte den eftersträvade
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
17
avspänningseffekten uppnås. Förbundsrepubliken är visserligen gentemot
sina allierade förpliktad att inte på sitt område tillverka kärnvapen, men
förpliktelsens utsträckande till ett genuint internationellt åtagande skulle
utan tvivel öka framför allt de östeuropeiska staternas tillit till den väst
tyska regeringens avspänningspolitik.
Det är synnerligen angeläget, att det politiska klimatet i Europa förbätt
ras. En mera allmän anslutning till icke-spridningsfördraget skulle, som jag
nyss framhållit, kunna bli av avsevärd betydelse för att uppnå detta. Vi bör
från svensk sida inte undandra oss vår medverkan härtill. Kanske kan en
svensk ratificering också komma att åberopas som exempel, när det gäller
för andra europeiska stater att ta motsvarande steg.
För en icke-känivapenstat medför anslutning till icke-spridningsfördraget
skyldighet att inom viss tid — i regel längst två år från fördragets ikraft
trädande — träffa avtal med IAEA om kontroll i enlighet med fördragets ar
tikel III. Detta innebär att IAEA kommer att utöva kontroll av atområbräns-
Ie och särskilt klyvbart material inom vederbörande land i överensstämmelse
med IAEA:s stadga och dess kontrollsystem. Det har i den offentliga diskus
sionen ibland gjorts gällande att fördraget härigenom skulle försätta de icke-
kärnvapenstater som ansluter sig i ett sämre läge i fråga om att utnyttja
kärnenergin för fredliga ändamål. Man har särskilt pekat på att den inter
nationella kontroll som icke-kärnvapenländerna ensidigt underkastar sig
skulle kunna få en hämmande inverkan på dessa länders handel och indu
striella aktivitet på kärnenergiområdet, t. ex. genom att försvåra upprätt
hållandet av kommersiell sekretess eller genom att ingripa i den normala
driften vid atomanläggningar av olika slag.
Denna diskussion om icke-spridningsfördragets eventuella diskrimine
rande verkningar avspeglar det förhållandet att fördraget berör stora eko
nomiska och försörjningsmässiga intressen. Detta gäller inte minst för Sve
riges del, eftersom vårt land intar en framträdande roll i fråga om att ut
nyttja kärnenergin kommersiellt. Man räknar nu med att den svenska el
försörjningen omkring år 1980 kommer att till nära hälften vara baserad
på kärnkraft och förutsätta en omfattande import av kärnbränsle. Vidare
har svensk tillverkande industri ett stort intresse av att kunna exportera
reaktorer, bränsle och olika komponenter till kärnkraftanläggningar.
Mot bakgrund härav har från svensk sida i olika sammanhang hävdats
att ett internationellt kontrollsystem inte får tillämpas på ett sätt som med
för hinder för den tekniska utvecklingen eller för handeln med varor och
tjänster på kärnenergiområdet. Som framgått av den tidigare redogörel
sen har denna ståndpunkt också stöd i texten till icke-spridningsfördraget.
En allmän anslutning till fördraget bör enligt min mening kunna bidra till
att skapa enhetliga villkor för olika länders verksamhet i fråga om atom
energins utnyttjande för fredliga ändamål. En annan effekt skulle bli att det
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
18
säkerhetspolitiska ansvaret genom lAEA-kontrollens införande lyfts över
från individuella exportländer till en internationell organisation.
Jag vill framhålla att åtaganden i fråga om kontroll som Sverige gör ge
nom en anslutning till fördraget inte innebär något principiellt nytt. Redan
vid Sveriges anslutning år 1957 till stadgan för IAEA förutsattes att säker
hetskontroll skulle komma att knytas till eventuellt bistånd från lAEA:s si
da (prop. 1957: 75, UU 4, rskr 201). De bilaterala avtal om samarbete be
träffande atomenergins fredliga utnyttjande som Sverige slutit med Canada,
Finland, Förenta Staterna, Schweiz och Storbritannien innehåller bestäm
melser om bilateral kontroll över material m. m. som levererats enligt av
talen. I avtalen förutsätts att denna kontroll efter hand skall överlåtas på
IAEA och diskussioner om en sådan överlåtelse pågår. Till skillnad från
kontrollen enligt nu gällande avtal kommer emellertid sådan kontroll som
följer av en svensk anslutning till icke-spridningsfördraget att omfatta allt
material inom landet.
De åtaganden som Sverige gör genom en anslutning till fördraget medför
skyldighet för svenska staten att tillse att innehavare av material inom lan
det inte vidtar åtgärder som står i strid mot fördragets bestämmelser. Den
koncessionslagstiftning som gäller på området — atomenergilagen (1956:
306) med tillhörande författningar — torde i detta hänseende erbjuda ett
tillfredsställande underlag, bl. a. genom att göra möjligt för Kungl. Maj :t
att upphäva eller knyta ytterligare villkor till redan meddelade tillstånd.
Atomenergilagen ger även svensk myndighet de befogenheter som behövs
för att den internationella kontrollen skall kunna tillämpas i vårt land. I
sammanhanget kan nämnas att tillsynsmyndigheten enligt lagen — som
f. n. är delegationen för atomenergifrågor — nyligen försöksvis infört ett
administrativt system för kontroll av kärnmaterial i Sverige. Systemet, som
avses generellt träda i kraft den 1 juli 1970, har utformats så att det skall
kunna ge erforderligt underlag för redovisning enligt ett framtida kontroll
avtal med IAEA.
Genom en svensk ratifikation av icke-spridningsfördraget sanktioneras
internationellt sett statsmakternas beslut att inte anskaffa kärnvapen. Jag
vill i detta sammanhang erinra om riksdagens godkännande den 22 maj
1968 av regeringens i prop. 1968:110 gjorda bedömning, att det f. n. inte
ligger i vårt lands säkerhetspolitiska intresse att anskaffa kärnladdningar
(SU 122, rskr 281, L2U 37, rskr 287). Den inskränkning av vår handlings
frihet som en anslutning till icke-spridningsfördraget innebär, går inte ut
över statsmakternas nyssnämnda beslut. Ehuru anslutningen givetvis bör
syfta till att ha varaktig verkan, må erinras om att fördraget kan uppsägas
med tre månaders varsel om fördragspart finner »att extraordinära händel
ser, sammanhängande med det ämne som avhandlas i detta fördrag, har
äventyrat dess högsta intressen». Det ankommer på varje fördragspart att
Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1969
suveränt avgöra, vad som är att betrakta som extraordinära händelser i för
dragets mening.
Fördragets största värde synes mig ligga i att det kan gynnsamt påverka
det internationella klimatet och skapa bättre förutsättningar för fortsatta
internationella nedrustningsöverenskommelser, framför allt på kärnvapen
området. En svensk anslutning till fördraget skulle öka våra möjligheter
att med hänvisning till dess bestämmelser om fortsatta nedrustningsför-
handlingar utöva påtryckningar på de för utvecklingen i stort ansvariga
stormakterna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t föreslår riksdagen att
godkänna det av Förenta Nationernas generalförsamling
den 12 juni 1968 antagna fördraget om förhindrande av
spridning av kärnvapen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks
dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1969
19
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
Bilaga
Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear
Weapons
The States concluding this Treatg,
hereinafter referred to as the “Par-
ties to the Treaty”,
Considering the devastation that
would be visited upon all inankind
by a nuclear war and the consequent
need to make every effort to avert
the danger of such a war and to take
measures to safeguard the security
of peoples,
Believing that the proliferation of
nuclear weapons would seriously
enhance the danger of nuclear war,
In conformitg with resolutions of
the United Nations General Assem-
bly calling for the conclusion of an
agreement on the prevention of
wider dissemination of nuclear weap
ons,
Undertaking to co-operate in faci-,
litating the application of Interna
tional Atomic Energy Agency safe-
guards on peaceful nuclear activities,
Expressing their support for re-
search, development and other ef-
forts to further the application, with-
in the framework of the Internation
al Atomic Energy Agency safe-
guards system, of the principle of
safeguarding effectively the flow of
source and special fissionable ma
terials by use of instruments and
other techniques åt certain strategic
points,
Traité sur la non-prolifération des armes
nucléaires
Ees Etats qui concluent le present
traité, ci-aprés dénommés les «par-
ties au traité»,
Considérant les dévastations qu’-
une guerre nucléaire ferait subir å
rhumanité entiére et la nécessité qui
en résulte de ne ménager aucun ef
fort pour écarter le risque d’une telle
guerre et de prendre des mesures en
vue de sauvegarder la sécurité des
peuples,
Persuadés que la prolifération des
armes nucléaires augmenterait con-
sidérablement le risque de guerre
nucléaire,
En conformité avec les résolutions
de 1’Assemblée générale de 1’Organi-
sation des Nations Unies demandant
la conclusion d’un accord sur la pré-
vention d’une plus grande dissémi-
nation des armes nucléaires,
S’engageant å coopérer en vue de
faciliter 1’application des garanties
de 1’Agence Internationale de l’Ener-
gie Atomique aux activités nucléaires
pacifiques,
Exprimant leur appui aux efforts
de recherche, de mise au point et
autres visant å favoriser 1’applica
tion, dans le cadre du systéme de
garanties de 1’Agence Internationale
de 1’Energie Atomique, du principe
d’une garantie efficace du flux de
matiéres brutes et de produits fissiles
spéciaux gråce å 1’emploi d’instru-
ments et autres moyens techniques
en certains points stratégiques,
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
21
Översättning
Fördrag om förhindrande av spridning av
kärnvapen
De fördragsslutande staterna, här
efter betecknade »fördragsparterna»,
som beaktar den förödelse som
skulle drabba hela mänskligheten
genom ett kärnvapenkrig samt den
härav följande nödvändigheten att
vidtaga varje ansträngning för att
avvända faran för ett sådant krig
och att vidtaga åtgärder för att ga
rantera folkens säkerhet,
som anser att spridningen av
kärnvapen skulle allvarligt öka fa
ran för kärnvapenkrig,
i överensstämmelse med Förenta
Nationernas generalförsamlings re
solutioner, vari krävs att ett avtal
om förhindrande av vidare spridning
av kärnvapen träffas,
som förbinder sig att samarbeta
för att underlätta att Internationella
atomenergiorganets kontroll tilläm
pas på fredlig kärnenergiverksam
het,
som uttalar sitt stöd för forskning,
utveckling och andra ansträngning
ar för att främja tillämpningen,
inom ramen för Internationella
atomenergiorganets kontrollsystem,
av principen att effektivt kontrollera
flödet av atområbränsie och särskilt
klyvbart material genom använd
ning av instrument och annan tek
nik på vissa strategiska punkter,
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
Affirming the principle that the
benefits of peaceful applications of
nuclear technology, including any
technological by-products which may
be derived by nuclear-weapon States
from the development of nuclear ex-
plosive devices, should be available
for peaceful purposes to all Parties
to the Treaty, whether nuclear-
weapon or non-nuclear-weapon
States,
Convinced that in furtherance of
this principle, all Parties to the
Treaty are entitled to participate in
the fullest possible exchange of
scientific information for, and to
contribute alone or in co-operation
with other States to, the further
development of the applications of
atomic energy for peaceful purposes,
Declaring their intention lo
achieve åt the earliest possible date
the cessation of the nuclear arms
race and to undertake effective meas-
ures in the direction of nuclear dis-
armament,
Urging the co-operation of all
States in the attainment of this ob-
j ective,
Recalling the determination ex
pressed by the Parties to the 1963
Treaty banning nuclear weapon tests
in the atmosphere, in outer space
and under water in its Preamble to
seek to achieve the discontinuance
of all test explosions of nuclear
weapons for all time and to continue
negotiations to this end,
Desiring to further the easing of
International tension and the
strengthening of trust between States
in order to facilitate the cessation of
Affirmant le principe selon lequel
les avantages des applications pacifi-
ques de la technologie nucléaire, y
compris tous sous-produits techno-
logiques que les Etats dotés d’armes
nucléaires pourraient obtenir par la
mise au point de dispositifs nuclé
aires explosifs, devraient étre acces-
sible, å des fins pacifiques, ä toutes
les parties au traité, qu’il s’agisse
d’Etats dotés ou non dotés d’armes
nucléaires,
Convaincus qu’en application de
ce principe, toutes les parties au
traité ont le droit de participer å un
échange aussi large que possible de
renseignements scientifiques en vue
du développement plus poussé des
utilisations de Fénergie atomique å
des fins pacifiques, et de contribuer
å ce développement å titre individuel
ou en coopération avec d’autres
Etats,
Déclarant leur intention de parve-
nir au plus töt å la cessation de la
course aux armements nucléaires et
de prendre des mesures efficaces
dans la voie du désarmement nuclé
aire,
Demandant instamment la coopé
ration de tous les Etats en vue
d’atteindre cet objectif,
Rappelant que les parties au traité
de 1963 interdisant les essais d’armes
nucléaires dans l’atmosphére, dans
1’espace extra-atmosphérique et sous
l’eau ont, dans le préambule dudit
traité, exprimé leur détermination de
chercher å assurer 1’arrét de toutes
les explosions expérimentales d’ar-
mes nucléaires å tout jamais et de
poursuivre les négociations å cette
fin,
Désireux de promouvoir la détente
internationale et le renforcement de
la confiance entre Etats afin de faci-
liter la cessation de la fabrication
23
som fastslår principen att förde
larna av kärnteknologins fredliga
tillämpning, inbegripet varje tek
nisk biprodukt som kärnvapensta
ter kan utvinna vid utvecklingen av
kärnladdningar, skall vara tillgäng
liga för fredliga ändamål för alla
fördragsparter, vare sig de är kärn
vapenstater eller icke-kärnvapensta-
ter,
Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1969
som är övertygade att, för att
främja denna princip, alla fördrags
parter är berättigade att deltaga i
fullständigast möjliga utbyte av ve
tenskaplig information för, och att
ensamma eller i samarbete med and
ra stater bidraga till, den vidare ut
vecklingen av kärnenergins fredliga
tillämpning,
som tillkännager sin avsikt att vid
snarast möjliga tidpunkt uppnå ett
stopp för kärnvapenkapprustningen
samt att vidtaga effektiva åtgärder
i riktning mot kärnvapennedrust
ning,
som yrkar på alla staters medver
kan till att detta mål uppnås,
som erinrar om den föresats som
uttrycktes av parterna i inledningen
till 1963 års avtal om förbud mot
kärnvapenprov i atmosfären, i yttre
rymden och under vatten, att söka
åstadkomma att alla provspräng
ningar av kärnvapen upphör för all
tid samt att fortsätta förhandlingar
för att uppnå detta mål,
som önskar främja internationell
avspänning och stärkandet av för
troendet mellan stater för att under
lätta att kärnvapentillverkningen
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
the manufacture of nuclear weap-
ons, the liquidation of all their exist-
ing stockpiles, and the elimination
from national arsenals of nuclear
weapons and the means of their de-
iivery pursuant to a treaty on gener
al and coinplete disarmament under
strict and effective international
control,
Recalling that, in accordance with
the Charter of the United Nations,
States must refrain in their interna
tional relations from the threat or
use of force against the territorial
integrity or political independence of
any State, or in any other manner in-
consistent with the Purposes of the
United Nations, and that the estab-
lishment and maintenance of inter
national peace and security are to be
promoted with the least diversion for
armaments of the worId’s human
and economic resources;
Have agreed as follows:
Article 1
Each nuclear-weapon State Party
to the Treaty undertakes not to
transfer to any recipient whatsoever
nuclear weapons or other nuclear
explosive devices or control over
such weapons or explosive devices
directly, or indirectly; and not in
any way to assist, encourage, or in-
duce any non-nuclear-weapon State
to manufacture or otherwise acquire
nuclear weapons or other nuclear
explosive devices, or control over
such weapons or explosive devices.
Artide 11
Each non-nuclear-weapon State
Party to the Treaty undertakes not
to receive the transfer from any
d’armes nucléaires, la liquidation de
tous les stocks existants desdites
armes, et Pélimination des armes
nucléaires et de leurs vecteurs des
arsenaux nationaux en vertu d’un
traité sur le désarmement général et
complet sous un contröle internatio
nal strict et efficace,
Rappelant que, conformément å la
charte des Nations Unies, les Etats
doivent s’abstenir, dans leurs rela
tions internationales, de recourir å
la menace ou å 1’emploi de la force,
soit contre l’intégrité territoriale ou
I’indépendance politique de tout
Etat, soit de toute autre maniére in-
compatible avec les buts des Nations
Unies, et qu’il faut favoriser l’éta-
blissement et le maintien de la paix
et de la sécurité internationales en
ne détournant vers les armements
que le minimum des ressources hu-
maines et économiques du monde,
Sont convenus de ce qui suit :
Artide 1
Tout Etat doté d’armes nucléaires
qui est partie au traité s’engage å
ne transférer å qui que ce soit, ni
directement ni indirectement, des
armes nucléaires ou autres disposi-
tifs nucléaires explosifs, ou le con-
tröle de telles armes ou de tels dis-
positifs explosifs, et n’aider, n’en-
courager ni inciter d’aucune facon
un Etat non doté d’armes nucléaires,
quel qu’il soit, å fabriquer ou ac-
quérir de quelque autre maniére des
armes nucléaires ou autres disposi-
tifs nucléaires explosifs, ou le con
tröle de telles armes ou de tels dispo-
sitifs explosifs.
Artide 11
Tout Etat non doté d’armes nu
cléaires qui est partie au traité s’en-
gage å n’accepter de qui que ce soit,
25
upphör, att alla deras förefintliga la
ger avvecklas samt att kärnvapen
och kärnvapenbärare utesluts ur na
tionella arsenaler enligt ett avtal om
allmän och fullständig avrustning
under noggrann och effektiv inter
nationell kontroll,
Kungl. Maj ris proposition nr 16i år 1969
som erinrar om att, enligt Fören
ta Nationernas stadga, stater i sina
internationella förbindelser måste
avstå från hot eller användning av
våld, riktat mot någon stats territo
riella integritet eller politiska obe
roende eller på något annat sätt oför
enligt med Förenta Nationernas syf
ten, samt att upprättandet och vid
makthållandet av internationell fred
och säkerhet skall främjas med
minsta möjliga överföring till rust-
ningsändamål av världens mänsk
liga och ekonomiska resurser,
har överenskommit som följer:
Artikel 1
Varje kärnvapenstat som är för-
dragspart förbinder sig att icke till
någon som helst mottagare överlåta
kärnvapen eller andra kärnladdning
ar eller kontrollen över sådana va
pen eller laddningar, vare sig direkt
eller indirekt; samt att icke på något
sätt bistå, uppmuntra eller förmå
någon ieke-kärnvapenstat att tillver
ka eller på annat sätt förvärva kärn
vapen eller andra kärnladdningar
eller kontroll över sådana vapen eller
laddningar.
Artikel 11
Varje icke-kärnvapenstat som är
fördragspart förbinder sig att icke
från nagon som helst överlåtare mot-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
transferor whatsoever of nuclear
weapons or other nuclear explosive
devices or of control over such
weapons or explosive devices di-
rectly, or indirectly; not to manu-
facture or otherwise acquire nuclear
weapons or other nuclear explosive
devices; and not to seek or receive
any assistance in the manufacture of
nuclear weapons or other nuclear ex
plosive devices.
Article III
1. Each non-nuclear-weapon State
Party to the Treaty undertakes to
accept safeguards, as set forth in
an agreement to be negotiated and
concluded with the International
Atomic Energy Agency in accord-
ance with the Statute of the Interna
tional Atomic Energy Agency and
the Agency’s safeguards system, for
the exclusive purpose of verification
of the fulfilment of its obligations
assumed under this Treaty with a
view to preventing diversion of nu
clear energy from peaceful uses to
nuclear weapons or other nuclear
explosive devices. Procedures for the
safeguards required by this article
shall be followed with respect to
source or special fissionable material
whether it is being produced, pro
cessed or used in any principal nu
clear facility or is outside any such
facility. The safeguards required by
this article shall be applied on all
source or special fissionable material
in all peaceful nuclear activities
within the territory of such State,
under its jurisdiction, or carried ont
under its control anywhere.
2. Each State Party to the Treaty
undertakes not to provide:
(a)
source or special fissionable mate
rial, or (b) equipment or material
ni directement ni indirectement, le
transfert d’armes nucléaires ou autres
dispositifs explosifs nucléaires ou
du contröle de telles armes ou de tels
dispositifs explosifs, ä ne fabriquer
ni acquérir de quelque autre maniére
des armes nucléaires ou autres dis
positifs nucléaires explosifs, et å ne
rechercher ni recevoir une aide quel-
conque pour la fabrication d’armes
nucléaires ou d’autres dispositifs nu
cléaires explosifs.
Artide III
1. Tout Etat non doté d’armes nu
cléaires qui est partie au traité s’en-
gage å accepter les garanties stipulées
dans un accord qui sera négocié et
conclu avec 1’Agence Internationale
de 1’Energie Atomique, conformément
au statut de 1’Agence Internationale
de 1’Energie Atomique et au systéme
de garanties de ladite Agence, å seule
fin de vérifier 1’exécution des obliga
tions assumées par ledit Etat aux
termes du présent traité, en vue
d’empécher que 1’énergie nucléaire
ne soit détournée de ses utilisations
pacifiques vers des armes nucléaires
ou d’autres dispositifs explosifs nu
cléaires. Les modalités d’application
des garanties requises par le présent
article porteront sur les matiéres bru-
tes et les produits fissiles spéciaux,
que ees matiéres ou produits soient
produits, traités ou utilisés dans une
installation nucléaire principale ou
se trouvent en dehors d’une telle in
stallation. Les garanties requises par
le présent article s’appliqueront å
toutes matiéres brutes ou tous pro
duits fissiles spéciaux dans toutes les
activités nucléaires pacifiques exer-
cées sur le territoire d’un tel Etat,
sous sa juridiction, ou entreprises
sous son contröle en quelque lieu
que ce soit.
2. Tout Etat partie au traité s’en-
gage å ne pas fournir : (a) de ma
tiéres brutes ou de produits fissiles
spéciaux; (b) d’éqnipements ou de
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
27
taga kärnvapen eller andra kärnladd ningar eller kontroll över sådana va pen eller laddningar, vare sig direkt eller indirekt; att icke tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen el ler andra kärnladdningar; samt att icke söka eller mottaga något bistånd för tillverkning av kärnvapen eller andra kärnladdningar.
Artikel III
1. Varje icke-kärnvapenstat som är fördragspart förbinder sig att god taga kontroll, sådan den angivits i ett avtal som skall träffas efter för handlingar med Internationella atomenergiorganet i överensstäm melse med dess stadga och kontroll system, i det enda syftet att kontrol lera att parten fullgör under detta fördrag ingångna förpliktelser för att hindra överföring av kärnenergi från fredlig användning till kärnva pen eller andra kärnladdningar. Åt gärder för den kontroll som erford ras enligt denna artikel skall äga tillämpning på atområbränsle eller särskilt klyvbart material, vare sig det framställs, bearbetas eller an vänds i någon primär kärnteknisk anläggning eller finns utanför någon sådan anläggning. Den kontroll som erfordras enligt denna artikel skall tillämpas på allt atområbränsle eller särskilt klyvbart material i varje fredlig verksamhet på kärnenergi området inom sådan stats territo rium, under dess jurisdiktion eller utövad någonstädes under dess kon troll.
2. Varje stat som är fördragspart förbinder sig att icke tillhandahålla: (a) atområbränsle eller särskilt klyvbart material, eller
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 164- år 1969
especially designed or prepared for
the processing, use or production of
special fissionable material, to any
non-nuclear-weapon State for peace-
ful purposes, unless the source or
special fissionable material shall be
subject to the safeguards required
by this artide.
3. The safeguards required by this
article shall be implemented in a
manner designed to comply with ar
ticle IV of this Treaty, and to avoid
hampering the economic or techno-
logical development of the Parties or
International co-operation in the
field of peaceful nuclear activities,
including the international exchange
of nuclear material and equipment
for Ihe processing, use or production
of nuclear material for peaceful pur-
poses in accordance with the provi
sions of this article and the principle
of safeguarding set forth in the Pre-
amble of the Treaty.
4. Non-nuclear-weapon States Party
to the Treaty shall conclude agree-
ments with the International Atomic
Energy Agency to meet the require-
ments of this article either individ-
ually or together with other States in
accordance with the Statute of the
International Atomic Energy Agency.
Negotiation of such agreements shall
commence within 180 days from the
original entry into force of this
Treaty. For States depositing their
instruments of ratification or acces-
sion after the 180-day period, nego
tiation of such agreements shall com
mence not later than the date of such
deposit. Such agreements shall enter
into force not later than eighteen
months after the date of initiation of
negotiations.
matiéres spécialement con^us ou pré-
parés pour le traitement, 1’utilisation
ou la production de produits fissiles
spéciaux, å un Etat non doté d’armes
nucléaires, quel qu’il soit, å des fins
pacifiques, å moins que lesdites ma
tiéres brutes ou lesdits produits fis
siles spéciaux ne soient soumis aux
garanties requises par le present ar
ticle.
3. Ees garanties requises par le
présent article seront mises en ceu-
vre de maniére å satisfaire aux dispo
sitions de 1’article IV du présent
traité et å éviter d’entraver le déve-
loppement économique ou technolo-
gique des parties au traité, ou la
coopération Internationale dans le
domaine des activités nucléaires pa
cifiques, notamment les échanges
internationaux de matiéres et d’équi-
pements nucléaires pour le traite
ment, 1’utilisation ou la production
de matiéres nucléaires å des fins pa
cifiques, conformément aux disposi
tions du présent article et au prin-
cipe de garantie énoncé au préam-
bule du présent traité.
4. Les Etats non dotés d’armes
nucléaires qui sont parties au traité
concluront des accords avec 1’Agence
Internationale de 1’Energie Atomique
pour satisfaire aux exigences du
présent article, soit å titre individuel,
soit conjointement avec d’autres
Etats conformément au statut de
1’Agence Internationale de 1’Energie
Atomique. La négociation de ees ac
cords commencera dans les 180 jours
qui suivront 1’entrée en vigueur ini-
tiale du présent traité. Pour les Etats
qui déposeront leur instrument de
ratification ou d’adhésion aprés la-
dite période de 180 jours, la négo
ciation de ees accords commencera
au plus tard å la date de dépöt dudit
instrument de ratification ou d’adhé-
sion. Lesdits accords devront entrer
en vigueur au plus tard 18 mois
aprés la date du commencement des
négociations.
29
(b) utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller iord ningställts för bearbetning, använd ning eller framställning av särskilt klyvbart material
till någon icke-kärnvapenstat för fredliga ändamål med mindre atom- råbränslet eller det särskilt klyvbara materialet underkastas den kontroll som erfordras enligt denna artikel.
3. Den kontroll som erfordras en ligt denna artikel skall tillämpas på ett sätt som står i överensstämmelse med artikel IV i detta fördrag och som är ägnat att undvika att skapa svårigheter i vad avser fördragspar- ternas ekonomiska och tekniska ut veckling eller internationellt samar bete om fredlig kärnenergiverksam het, inbegripet internationellt utbyte av kärnmaterial och utrustning för bearbetning, användning eller fram ställning av kärnmaterial för fred liga ändamål i överensstämmelse med bestämmelserna i denna artikel och den princip för kontroll som an givits i detta fördrags inledning.
4. För att uppfylla kraven enligt denna artikel skall icke-kärnvapen- stater som är fördragsparter träffa avtal med Internationella atomener giorganet, antingen individuellt eller tillsammans med andra stater, i över ensstämmelse med Internationella atomenergiorganets stadga. För handlingar om sådana avtal skall in ledas inom 180 dagar från detta för drags ikraftträdande. För stater som deponerar sina ratifikations- eller anslutningsinstrument efter 180-da- garsperiodens slut skall förhandling ar om sådana avtal börja senast på dagen för deras deposition. Avtalen skall träda i kraft senast aderton månader efter dagen för förhand lingarnas inledande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1969
Article IV
1. Nothing in this Treaty shall be
interpreted as affecting the inalien-
able right of all the Parties to the
Treaty to develop research, produc-
tion and use of nuclear energy for
peaceful purposes without discrimi-
nation and in conformity with artic-
les I and II of this Treaty.
2. All the Parties to the Treaty
undertake to facilitate, and have the
right to participate in, the fullest
possible exchange of equipment, ma
terials and scientific and technolog-
ical information for the peaceful
uses of nuclear energy. Parties to the
Treaty in a position to do so shall
also co-operate in contributing alone
or together with other States or in-
ternational organizations to the fur-
ther development of the applications
of nuclear energy for peaceful pur
poses, especially in the territories of
non-nuclear-weapon States Party to
the Treaty, with due consideration
for the needs of the developing areas
of the world.
Article V
Each Party to the Treaty under-
takes to take appropriate measures
to ensure that, in accordance with
this Treaty, under appropriate inter-
national observation and through ap
propriate international procedures,
potential benefits from any peaceful
applications of nuclear explosions
will be made available to non-nu
clear-weapon States Party to the
Treaty on a non-discriminatory ba
sis and that the charge to such Par
ties for the explosive devices used
will be as low as possible and ex-
clude any charge for research and
development. Non-nuclear-weapon
Article IV
1. Aucune disposition du présent
traité ne sera interprétée comme
portant atteinte au droit inaliénable
de toutes les parties au traité de
développer la recherche, la produc-
tion et 1’utilisation de 1’énergie nu-
cléaire å des fins pacifiques, sans
discrimination et conformément aux
dispositions des artides premier et
II du présent traité.
2. Toutes les parties au traité
s’engagent å faciliter vin échange
aussi large que possible d’équipe-
ment, de matiéres et de renseigne-
ments scientifiques et technologi-
ques en vue des utilisations de l’éner-
gie nucléaire å des fins pacifiques, et
ont le droit d’y participer. Les par
ties au traité en rnesure de le faire
devront aussi coopérer en contri-
buant, å titre individuel ou conjointe-
ment avec d’autres Etats ou des or
ganisations internationales, au déve-
loppement plus poussé des applica
tions de 1’énergie nucléaire å des fins
pacifiques, en particulier sur les ter-
ritoires des Etats non dotés d’armes
nucléaires qui sont parties au traité,
compte dument tenu des besoins des
régions du nionde qui sont en voie
de développement.
Article V
Chaque partie au traité s’engage å
prendre des mesures appropriées
pour assurer que, conformément au
présent traité, sous une surveillance
internationale appropriée et par la
voie de procédures internationales
appropriées, les avantages pouvant
découler des applications pacifiques,
quelles qu’elles soient, des explo
sions nucléaires soient accessibles
sur une base non discriminatoire aux
Etats non dotés d’armes nucléaires
qui sont parties au traité, et que le
cout pour lesdites parties des dispo-
sitifs explosifs utilisés soit aussi ré-
duit que possible et ne comporte pas
31
1. Ingenting i detta fördrag skall
tolkas såsom påverkande samtliga
fördragsparters oförytterliga rätt att
utveckla forskning, framställning
och användning av kärnenergi för
fredliga ändamål utan diskrimine
ring och i enlighet med artiklarna I
och II i detta fördrag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
Artikel IV
2. Alla fördragsparter förbinder
sig att underlätta, och har rätt att
deltaga i, fullständigast möjliga ut
byte av utrustning, material samt
vetenskaplig och teknisk informa
tion för kärnenergins fredliga an
vändning. Fördragsparter som är i
stånd att göra så skall också sam
arbeta för att, antingen ensamma el
ler tillsammans med andra stater el
ler internationella organisationer, bi
draga till den fortsatta utvecklingen
av kärnenergins tillämpning för
fredliga ändamål, särskilt inom om
råden som tillhör fördragsanslutna
icke-kärnvapenstater, allt under ve
derbörligt hänsynstagande till beho
ven inom världens utvecklingsom
råden.
Artikel V
Varje fördragspart förbinder sig
att vidtaga lämpliga åtgärder för att
säkerställa att, i överensstämmelse
med detta fördrag, under lämplig in
ternationell insyn och genom lämp
liga internationella procedurer, möj
liga fördelar av varje fredlig tillämp
ning av kärnexplosioner kommer att
göras tillgängliga för icke-kärnva
penstater som är fördragsparter un
der icke diskriminerande betingelser,
samt att den från sådana fördrags
parter begärda ersättningen för ut
nyttjade laddningar kommer att va
ra så låg som möjligt och utesluta
all ersättning för forskning och ut-
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1969
States Party to the Treaty shall be
able to obtain such benefits, pursu-
ant to a special International agree-
ment or agreements, through an ap-
propriate International body with
adequate representation of non-nu-
clear-weapon States. Negotiations on
this subject shall commence as soon
as possible after the Treaty enters
into force. Non-nuclear-weapon
States Party to the Treaty so desir-
ing may also obtain such benefits
pnrsuant to bilateral agreements.
Article VI
Each of the Parties to the Treaty
undertakes to pursue negotiations in
good faith on effective measures re-
lating to cessation of the nuclear
arms race åt an early date and to
nuclear disarmament, and on a
treaty on general and complete dis
armament under strict and effective
international control.
Artide VII
Nothing in this Treaty affects the
right of any group of States to con-
clude regional treaties in order to
assure the total absence of nuclear
weapons in their respective territo-
ries.
Artide VIII
1. Any Party to the Treaty may
propose amendments to this Treaty.
The text of any proposed amend-
ment shall be submitted to the Depo-
sitary Governments which shall cir-
culate it to all Parties to the Treaty.
Thereupon, if requested to do so by
one third or more of the Parties to
de frais pour la recherce et la mise
au point. Les Etats non dotés d’ar-
mes nucléaires qui sont parties au
traité seront en mesure d’obtenir des
avantages de cette nature, conformé-
ment å un accord international spé-
cial ou å des accords internationaux
spéciaux, par 1’entremise d’un orga-
nisme international approprié ou les
Etats non dotés d’armes nucléaires
seront représentés de maniére adé-
quate. Des négociations å ce sujet
commenceront le plus töt possible
apres 1’entrée en vigueur du traité.
Les Etats non dotés d’armes nucléai
res qui sont parties au traité pour-
ront aussi, s’ils le souhaitent, obtenir
ees avantages en vertu d’accords
bilatéraux.
Artide VI
Chacune des parties au traité s’en-
gage å poursuivre de bonne foi des
négociations sur des mesures effica-
ces relatives ä la cessation de la
course aux armements nucléaires å
une date rapprochée et au désarme-
ment nueléaire, et sur un traité de
désarmement général et complet sons
un contröle international strict et effi-
cace.
Artide VII
Aucune clause du présent traité ne
porte atteinte au droit d’un groupe
queleonque d’Etats de conclure des
traités régionaux, de fa^on å assu-
rer 1’absence totale d’armes nucléai
res sur leurs territoires respectifs.
Artide VIII
1. Toute partie au traité peut pro-
poser des amendements au présent
traité. Le texte de tout amendement
proposé sera soumis aux gouverne-
ments dépositaires, qui le communi-
queront å toutes les parties au traité.
Si un tiers des parties au traité ou
davantage en font alors la demande,
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
33
veckling. Icke-kärnvapenstater som
är fördragsparter skall kunna erhål
la dessa fördelar, enligt ett eller flera
internationella avtal, genom ett
lämpligt internationellt organ med
tillfredsställande representation från
icke-kärnvapenstater. Förhandlingar
i detta avseende skall börja så snart
som möjligt efter det att detta för
drag träder i kraft. Icke-kärnvapen
stater som är fördragsparter må, om
de så önskar, också förskaffa sig
sådana fördelar enligt bilaterala av
tal.
Artikel VI
Varje fördragspart förbinder sig
att fortsätta förhandlingar i upprik
tig avsikt om effektiva åtgärder med
avseende på kärnvapenkapprust
ningens snara upphörande och på
kärnvapennednistning, samt om ett
avtal om allmän och fullständig av
rustning under noggrann och effek
tiv internationell kontroll.
Artikel VII
Ingenting i detta fördrag påverkar
rätten för en grupp av stater att sluta
regionala avtal för att säkerställa
fullständig frånvaro av kärnvapen
inom deras respektive territorier.
Artikel VIII
1. Varje fördragspart må föreslå
ändringar i detta fördrag. Texten till
varje föreslagen ändring skall under
ställas depositarieregeringarna, vilka
skall cirkulera denna till alla för
dragsparter. Därefter skall deposita
rieregeringarna, om de anmodats
därtill av en tredjedel eller flera av
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
the Treaty, the Depositary Govern-
ments shall convene a conference, to
which they shall invite all the Parties
to the Treaty, to consider such an
amendment.
2. Any amendment to this Treaty
must be approved by a majority of
the votes of all the Parties to the
Treaty, including the votes of all
nuclear-weapon States Party to the
Treaty and all other Parties which,
on the date the amendment is circu-
lated, are members of the Board of
Govenors of the International Atom-
ic Energy Agency. The amendment
shall enter into force for each Party
that deposits its instrument of rati-
fication of the amendment upon the
deposit of such instruments of rati-
fication by a majority of all the Par
ties, including the instruments of
ratification of all nuclear-weapon
States Party to the Treaty and all
other Parties which, on the date the
amendement is circulated, are mem
bers of the Board of Governors of the
International Atomic Energy Agen
cy. Thereafter, it shall enter into
force for any other Party upon the
deposit of its instrument of ratifi
cation of the amendment.
3. Five years after the entry into
force of this Treaty, a conference of
Parties to the Treaty shall be held
in Geneva, Switzerland, in order to
review the operation of this Treaty
with a view to assuring that the pur
poses of the preamble and the provi
sions of the Treaty are being real-
ized. Åt intervals of five years there
after, a majority of the Parties to
the Treaty may obtain, by submit-
ting a proposal to this effect to the
Depositary Governments, the con-
vening of further conferences with
the same objective of reviewing the
operation of the Treaty.
les gouvernements dépositaires con-
voqueront une conférence å laquelle
ils inviteront toutes les parties au
traité pour étudier cet amendement.
2. Tout amendement au présent
traité devra étre approuvé å la majo»
rité des voix de toutes les parties an
traité, y compris les voix de tous les
Etats dotés d’armes nucléaires qui
sont parties au traité et de toutes les
autres parties qui, å la date de la
communication de 1’amendement,
sont membres du conseil des gouver-
neurs de 1’Agence Internationale de
1’Energie Atomique. L’amendement
entrera eu vigueur å l’égard de toute
partie qui déposera son instrument
de ratification dudit amendement,
des le dépöt de tels instruments de
ratification par la majorité des par
ties, y compris les instruments de
ratification de tous les Etats dotés
d’armes nucléaires qui sont parties
au traité et de toutes les autres par
ties qui, å la date de la communica
tion de l’amendement, sont membres
du conseil des gouverneurs de
l’Agence Internationale de 1’Energie
Atomique. Par la suite, 1’amende-
ment entrera en vigueur å 1’égard de
toute autre partie dés le dépot de son
instrument de ratification de 1’amen
dement.
3. Cinq ans apres 1’entrée en vi
gueur du présent traité, une confé
rence des parties au traité aura lieu
å Geneve (Suisse), afin d’examiner
le fonctionnement du présent traité
eu vue de s’assurer que les objectifs
du préambule et les dispositions du
traité sont en voie de realisation. Par
la suite, å des intervalles de cinq ans,
une majorité des parties au traité
pourra obtenir, en soumettant une
proposition å cet effet aux gouver
nements dépositaires, la convocation
d’autres conférences ayant le méme
objet, å savoir examiner le fonction
nement du traité.
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
35
fördragsparterna, sammankalla en konferens, till vilken de skall inbju da alla fördragsparter för att över väga en sådan ändring.
2. Varje ändring i detta fördrag måste godkännas med en majoritet av rösterna från alla fördragsparter, inbegripet rösterna från alla kärn vapenstater som är fördragsparter samt från alla andra fördragsparter som, vid den tidpunkt då ändringen cirkuleras, är medlemmar av Inter nationella atomenergiorganets sty relse. Ändringen skall träda i kraft för varje fördragspart som depone rar sitt ratifikationsinstrument rö rande ändringen, då sådana ratifika tionsinstrument har deponerats av en majoritet av alla fördragsparter, inbegripet ratifikationsinstrumenten från alla kärnvapenstater som är för dragsparter samt från alla andra fördragsparter som, vid den tidpunkt då ändringen cirkuleras, är medlem mar av Internationella atomenergi organets styrelse. Därefter skall den träda i kraft för varje annan för dragspart, då dess ratifikationsin strument rörande ändringen depo nerats.
3. Fem år efter detta fördrags ikraftträdande skall en konferens mellan fördragsparterna hållas i Geneve, Schweiz, för att granska hur fördraget fungerar i avsikt att vinna förvissning om att föresatserna i för dragets inledning och fördragsbe- stämmelserna förverkligas. Med fem års intervall därefter må en majori tet av fördragsparterna, genom att underställa depositarieregeringarna ett förslag därom, utverka att ytter ligare konferenser sammankallas med samma ändamål att granska hur fördraget fungerar.
36
Kungl. Maj:ts proposition, nr 16b år 1969
Article IX
1. This Treaty shall be open to all
States for signature. Any State which
does not sign the Treaty before its
entry into force in accordance with
paragraph 3 of this article may ac-
cede to it åt any time.
2. This Treaty shall be subject to
ratification by signatory States. In
struments of ratification and instru
ments of accession shall be deposited
with the Governments of the Union
of Soviet Socialist Republics, the
United Kingdom of Great Britain
and Northern Ireland and the United
States of America, which are hereby
designated the Depositary Govern
ments.
3. This Treaty shall enter into
force after its ratification by the
States, the Governments of which
are designated Depositaries of the
Treaty, and förty other States signa
tory to this Treaty and the deposit
of their instruments of ratification.
For the purposes of this Treaty, a
nuclear-weapon State is one which
has manufactured and exploded a
nuclear-weapon or other nuclear ex-
plosive device prior to 1 January
1967.
4. For States whose instruments
of ratification or accession are de
posited subsequent to the entry into
force of this Treaty, it shall enter
into force on the date of the deposit
of their instruments of ratification
or accession.
5. The Depositary Governments
shall promptly inform all signatory
and acceding States of the date of
each signature, the date of deposit
of each instrument of ratification or
of accession, the date of the entry
into force of this Treaty, and the
date of receipt of any requests for
Artide IX
1. Le présent traité est ouvert å
la signature de tons les Etats. Tout
Stat qui n’aura pas signé le présent
traité avant son entrée en vigueur,
conformément au paragraphe 3 du
présent article, pourra y adhérer å
tout moment.
2. Le présent traité sera soumis ä
la ratification des Etats signataires.
Les instruments de ratification et les
instruments d’adhésion seront dépo-
sés auprés des gouvernements de
1’Union des Républiques Socialistes
Soviétiques, du Royaume Uni de
Grande-Bretagne et dTrlande du
Nord, et des Etats-Unis d’Amérique,
qui sont par les présentes désignés
comme gouvernements dépositaires.
3. Le présent traité entrera en vi
gueur apres qu’il aura été ratifié par
les Etats dont les gouvernements
sont désignés comme dépositaires du
traité, et par quarante autres Etats
signataires du présent traité, et apres
le dépöt de leurs instruments de ra
tification. Aux fins du présent traité,
un Etat doté d’armes nucléaires est
un Etat qui a fabriqué et a fait ex-
ploser une arme nucléaire ou un
autre dispositif nucléaire explosif
avant le ler janvier 1967.
4. Pour les Etats dont les instru
ments de ratification ou d’adhésion
seront déposés aprés 1’entrée en vi
gueur du présent traité, celui-ci en
trera en vigueur å la date du dépöt
de leurs instruments de ratification
ou d’adhésion.
5. Les gouvernements dépositai
res informeront sans délai tous les
Etats qui auront signé le présent
traité ou y auront adhéré de la date
de chaque signature, de la date du
dépöt de chaque instrument de rati
fication ou d’adhésion, de la date
d’entrée eu vigueur du présent traité
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1969
37
Artikel IX
1. Detta fördrag skall stå öppet för alla stater att underteckna. Stat som icke undertecknar detta fördrag före dess ikraftträdande enligt para graf 3 i denna artikel må ansluta sig till det när som helst.
2. Detta fördrag skall ratificeras av de stater som undertecknar det. Ratifikationsinstrument och anslut ningsinstrument skall deponeras hos De Socialistiska Rådsrepublikernas Unions regering, Förenade Konunga riket Storbritannien och Nordirlands regering och Amerikas Förenta Sta ters regering, vilka härmed utses till depositarieregeringar.
3. Detta fördrag skall träda i kraft, då det har ratificerats av de stater, vars regeringar har utsetts till depositarieregeringar för fördra get och av fyrtio andra stater som har undertecknat fördraget samt då deras ratifikationsinstrument depo nerats. I detta fördrags mening är en kärnvapenstat en stat som har till verkat och fått ett kärnvapen eller annan kärnladdning att explodera före den 1 januari 1967.
4. För stater vilkas ratifikations- eller anslutningsinstrument depone ras efter detta fördrags ikraftträdan de skall fördraget träda i kraft på dagen för deposition av deras rati fikations- eller anslutningsinstru ment.
5. Depositarieregeringarna skall omedelbart underrätta alla stater som har undertecknat och anslutit sig till fördraget om dagen för varje undertecknande, dagen för deposi tion av varje ratifikations- eller an slutningsinstrument, dagen för detta fördrags ikraftträdande samt dagen
38
Kungl. Maj. ts proposition nr 16'i år 1969
convening a conference or other no-
tices.
6. This Treaty shall he registered
by the Depositary Governments pur-
suant to article 102 of the Charter of
the United Nations.
Article X
1. Each Party shall in exercising
its national sovereignty have the
right to withdraw from the Treaty
if it decides that extraordinary
events, related to the subject matter
of this Treaty, have jeopardized the
supreme interests of its country. It
shall give notice of such vi th dra val
to all other Parties to the Treaty and
to the United Nations Security Coun-
cil three months in advance. Such
notice shall include a statement of
the extraordinary events it regards
as having jeopardized its supreme
interests.
2. Twenty-five years after the en-
try into force of the Treaty, a con
ference shall be convened to decide
whether the Treaty shall continue
in force indefinitely, or shall be ex-
tended for an additional fixed period
or periods. This decision shall be
taken by a majority of the Parties
to the Treaty.
Article XI
This Treaty, the Chinese, English,
French, Rnssian and Spanish texts
of which are equally authentic, shall
be deposited in the archives of the
Depositary Governments. Duly cer-
tified copies of this Treaty shall be
transmitted by the Depositary Gov
ernments to the Governments of the
signatory and acceding States.
In witness whereof the undersign-
ed, duly authorized, have signed this
Treaty.
et de la date de reception de toute
dcmande de convocation d‘une con-
férence ainsi que de toute autre ecnn
munication,
6, Le present traité sera enregistré
par les gouvernements dépositaires
conformément k 1’article 102 de la
charte des Nations Unies.
Article X
1. Chaque partie, dans 1’exercise
de sa souveraineté nationale, aura
le droit de se retirer du traité si elle
décide que des événements extra-
ordinaires, en rapport avec 1’ohjet du
present traité, ont compromis les
intéréts suprémes de son pays. Elle
devra notifier ce retrait ä toutes les
autres parties au traité ainsi qu’au
Conseil de sécurité de 1’Organisation
des Nations Unies avec un préavis
de trois mois. Ladite notification
devra contenir un exposé des événe
ments extraordinaires que 1’Etat en
question considére comme ayant
compromis ses intéréts suprémes.
2. Vingt-cinq ans aprés 1’entrée en
vigueur du traité, une conférence
sera convoquée en vue de décider si
le traité demeurera en vigueur pour
une durée indefinie, ou sera prorogé
pour une ou plusieurs périodes sup-
plémentaires d’unc durée déter-
minée. Gette décision sera pri so ä Ia
majorité des parties au traité.
Article XI
Le présent traité, dont les textes
anglais, chinois, espagnol, francais
et russe font également foi, sera dé-
posé dans les archives des gouverne
ments dépositaires. Des copies dxi-
rnent certifiées conformes du présent
traité seront adressées par les göu-
vernements dépositaires aux gouver
nements des Etats qui auront signé
le traité, ou qui y auront adhéré.
En foi de quoi les soussignés, du-
ment habilités å cet effet, ont signé
le présent traité.
Kungl. Maj:ts proposition nr 164 är 1969
39
för mottagande av framställningar att sammankalla en konferens eller andra meddelanden.
6. Detta fördrag skall registreras av depositarieregeringarna enligt ar tikel 102 i Förenta Nationernas stad ga.
Artikel X
1. Varje fördragspart skall under utövande av sin nationella suveräni tet ha rätt att uppsäga fördraget, om den finner att extraordinära händel ser, sammanhängande med det ämne som avhandlas i detta fördrag, har äventyrat dess högsta intressen. Den skall underrätta alla andra fördrags- parter och Förenta Nationernas sä kerhetsråd om sådan uppsägning tre månader i förväg. Sådan underrät telse skall innefatta en redogörelse för de extraordinära händelser som den anser ha äventyrat dess högsta intressen.
2. Tjugofem år efter detta för drags ikraftträdande skall en konfe rens sammankallas för att avgöra om fördraget skall förbliva i kraft på obestämd tid eller om det skall för längas för ytterligare en eller flera bestämda perioder. Detta beslut skall fattas av en majoritet av fördrags- parterna.
Artikel XI
Detla fördrag, vars engelska, franska, kinesiska, ryska och spans ka texter skall äga lika vitsord, skall deponeras i depositarieregeringarnas arkiv. Bestyrkta avskrifter av detta fördrag skall av depositarieregering arna överlämnas till regeringarna i de stater som har undertecknat eller anslutit sig till fördraget.
Till bekräftelse härav har under tecknade, därtill befullmäktigade, undertecknat detta fördrag.