2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 18 §, punkt 1 av anvisningarna till 2 § och an­

visningarna till 8 § förordningen den 6 juni 1968 om mervärdeskatt1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

18 §.

Skattskyldig som —------- konstnärliga verksamheten.

Avdragsrätt föreligger----------- skattepliktig verksamhet,

3) anskaffning av personbil för 3) anskaffning av personbil från

annat ändamål än åter försäljning säljare som innehaft bilen för yrkes-

eller uthyrning i yrkesmässig verk- mässig uthyrning och annan anskaff-

samhet.

ning av personbil för ändamål som

ej avser yrkesmässig återförsäljning

eller uthyrning.

Föreligger skattskyldighet----------- medför skattskyldighet.

Konungen kan —---- — -— ----------- -------- - —-1 §.

Anvisningar

till 2 §.

1. Verksamhet anses----------- enligt kommunalskattelagen.

Verksamhet som--------------- — även landstingskommun.

Bedriver staten------------------- — och gruppkorsband.

Om särskilda skäl föreligger kan

Konungen förordna att statlig verk­

samhet, som avser eget behov och

som ej enligt andra eller tredje styc­

ket är att anse som yrkesmässig, tills

vidare skall anses utgöra yrkesmäs­

sig verksamhet.

till 8 §.

Undantaget för fartyg gäller----------- skattepliktig vara.

Undantaget för fartyg för----------- detta ändamål.

Undantaget för livräddningskryssare---------- -af skeppsbrutne.

1 Senaste lydelse av 18 §, punkt 1 av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 8 §

se 1968:580.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 7 feb­

ruari 1969.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena

N^{ilsson ,} statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, H^olmqvist, A^spling, P^alme,

S^ven-E^rig N^ilsson, G^ustafsson, G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff, W^ickman,

M^oberg, B^engtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förord­

ningen om mervärdeskatt och anför.

Enligt beslut av 1968 års vårriksdag (prop. 1968: 100, BeU 45, rskr 294)

ersattes vid senaste årsskiftet den allmänna varuskatten, som infördes den 1

januari 1960, med en generell omsättningsskatt enligt mervärdeskatteprinci-

pen. Den nya skatten regleras i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om

mervärdeskatt (MF). Vissa ändringar i denna förordning beslutades av 1968

års höstriksdag (prop. 1968: 137, BeU 62, rskr 352) och finns intagna i för­

ordningen den 29 november 1968 (nr 580) angående ändring i förordningen

den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt. Båda de nämnda förordningarna

trädde i kraft den 1 januari 1969.

Beträffande mervärdeskattens allmänna konstruktion kan jag här begrän­

sa mig till att nämna följande. Skatten är en omsättningsskatt på varor,

tjänster och vissa byggnader. Den utgår på i princip varje yrkesmässig om­

sättning av skattepliktiga objekt och prestationer inom landet. Skatt utgår

således oavsett vem köparen är och för vilket ändamål omsättningen sker.

Därmed omspänner skatten alla led i produktions- och distributionskedjan

och därtill åtskilliga servicenäringar. Skatt utgår dessutom på importen av

varor. Exporten är skattefri.

För att skatteuttaget i flera på varandra följ ande led inte skall medföra en

dubbelbeskattning av de skattepliktiga objekten och prestationerna gäller,

att de skattskyldiga vid redovisningen av skatten till staten har rätt att från

skatten på den egna omsättningen (utgående skatt) göra avdrag för skatt

som utgått på inköp av varor och tj änster för den skattepliktiga verksamhe­

ten (ingående skatt). Mellanskillnaden, som kan sägas representera skatten

på det av den skattskyldige tillskapade mervärdet, inbetalas till staten. Över­

stiger den ingående skatten den utgående sker restitution enligt särskilda

regler. Den nämnda avdragsrätten är i princip generell och därigenom elimi­

6

behov. Dock gäller att skattepliktiga transporttjänster som utförs av statens

järnvägar och postverket alltid anses som yrkesmässiga, dvs. även när de ut­

förs åt staten.

Av det anförda framgår att skattskyldighet för statlig verksamhet som ej

bedrivs i bolagsform eller liknande föreligger för omsättning av skatteplik­

tiga objekt och prestationer till utomstående. Åtskilliga statliga myndigheter

och andra statliga organ är av denna anledning skattskyldiga för viss del av

verksamheten och för denna del föreligger rätt till avdrag för ingående skatt.

Det förekommer emellertid att samma objekt och prestationer som medför

skattskyldighet på grund av omsättning till utomstående även tillhandahålls

statliga avnämare. Sådant tillhandahållande omfattas inte av skattskyldig­

heten eftersom det ej är att anse som yrkesmässigt. Till följd härav förelig­

ger ingen avdragsrätt för ingående skatt i denna del, vilket givetvis dock inte

hindrar att den ingående skatten övervältras i priserna på de statliga kun­

derna. År det härvid fråga om tillhandahållande åt statlig kund som är skatt­

skyldig till mervärdeskatt, t. ex. statens järnvägar, och tillhandahållandet

avser kundens skattepliktiga verksamhet föreligger i princip avdragsrätt för

kunden. Riksskattenämnden har meddelat anvisningar om hur säljarens in­

gående skatt i sådant fall skall kunna lyftas av som avdragsgill ingående

skatt hos kunden.

Det har visat sig att svårartade tillämpningsproblem kan uppkomma för

statlig verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet till mervärde­

skatt. Eftersom den verksamhet som består i tillhandahållande av skatte­

pliktiga objekt och tjänster ofta utgör endast en del av verksamheten, måste

den ingående skatten först fördelas på de båda huvudgrenarna av verksam­

heten. Den del av ingående skatt som faller på tillhandahållande av skatte­

pliktiga objekt och tjänster måste därefter uppdelas på avdragsgill ingående

skatt, dvs. sådan som får avräknas mot skatten på den skattepliktiga omsätt­

ningen, och ej avdragsgill ingående skatt. Sistnämnda skatt utgör en faktisk

anskaffningskostnad som skall beaktas i prissättningen för statliga kunder.

Till detta kommer den ytterligare beräkning som måste göras för att denna

ingående skatt skall kunna avlyftas av statlig kund som själv är skattskyldig,

t. ex. statens j ärnvägar.

Hittills vunna erfarenheter visar, att skatteredovisningen i nu antydda fall

kan ske endast på basis av en grov schablonmässig fördelning av den ingåen­

de skatten på avdragsgill och ej avdragsgill sådan skatt. Det är härvidlag

knappast möjligt att göra några exaktare beräkningar med hänsyn till skill­

nader i ingående skatt för olika objekt eller prestationer.

Vad nu anförts har aktualiserat frågan om ändring av gällande bestäm­

melser i syfte att i möjlig mån undanröja de redovisningstekniska problem

som föreligger. Dessa gäller i första hand avdragsrätten för ingående skatt

men även, om än i mindre omfattning, beräkningen av utgående skatt. Pro­

blemen skulle som jag ser det i väsentlig grad försvinna om även omsättning

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

7

till statliga kunder inryms under yrkesmässighetsbegreppet och därmed un­

der skattskyldigheten. I sådant fall skulle skatt utgå på hela den verksam­

het, som består i tillhandahållande av skattepliktiga objekt och tjänster, och

avdragsrätten skulle omfatta all ingående skatt för denna verksamhet. Be­

stämningen av denna avdragsrätt med hänsyn till annan samtidigt bedriven

verksamhet som ej medför avdragsrätt synes kunna ske utan större svårig­

heter.

En konsekvens av en ändring av gällande regler enligt det nu anförda

skulle visserligen bli en prishöjning för tillhandahållanden inom den statliga

sektorn. Det är emellertid endast fråga om en intern ändring av avräknings-

priserna och effekter därav bör i mån av behov kunna lösas anslagsvägen.

En beskattning även av interna statliga tillhandahållanden bör dessutom

vara ägnad att bättre tillgodose kravet på konkurrensneutralitet i beskatt­

ningen.

Min uppfattning är att en utvidgad skattskyldighet för statlig verksamhet

i antydda fall skulle erbjuda väsentliga praktiska fördelar. Detta kan dock

inte åstadkommas enligt gällande regler. Den möjlighet som finns till fri­

villigt inträde som skattskyldig till mervärdeskatt avser inte nu aktuella fall.

Jag förordar därför ett tillägg till punkt 1 av anvisningarna till 2 § MF enligt

vilket Kungl. Maj :t skall kunna förordna att statlig verksamhet skall anses

som yrkesmässig i fråga om sådant tillhandahållande för statens eget behov

som enligt nuvarande regler ej anses som yrkesmässigt.

Beskattningen av bilar och biluthyrning

Riksdagsbehandlingen av prop. 1968: 137 medförde att begagnade person­

bilar undantogs från skatteplikt vid omsättning inom landet. Sådana bilar

kan därmed säljas utan skatt av såväl bilhandlare och andra företagare som

privatpersoner. Undantaget gäller dock endast omsättning, dvs. försäljning

och uttag av begagnade personbilar, inom landet. I alla andra avseenden ut­

gör begagnad personbil skattepliktig vara i mervärdeskattehänseende. Skat­

teplikt föreligger därmed för skattepliktig tjänst på sådan bil och härav föl­

jer att skatt skall utgå på yrkesmässig uthyrning av personbilar.

Enligt de allmänna reglerna föreligger avdragsrätt för ingående mervärde­

skatt på inköp för skattepliktig verksamhet. En begränsning i denna avdrags­

rätt föreligger dock beträffande företagens förvärv av personbilar för rörel­

sen. Sådana bilar begagnas normalt även för privat bruk. Enligt de allmänna

principerna för mervärdeskatten skulle avdragsrätt för ingående skatt inte

föreligga för den del av skatten som belöper på privat utnyttjande av bil i

skattskyldigs rörelse. Då det emellertid vid inköpstillfället skulle vara ogör­

ligt att bedöma den framtida användningen av en personbil för privat bruk

gäller att avdragsrätt för ingående skatt på inköp av ny personbil endast till­

8

kommer företagare som säljer eller hyr ut personbilar. Andra skattskyldiga

har därmed ingen rätt att lyfta av ingående skatt på inköp av nya person­

bilar. Mot detta står emellertid att företagen tillerkänts en generell avdrags-

rätt för ingående skatt på bilkostnaderna. Avdrag får därmed göras även för

skatt som belöper på privat utnyttjande av personbil som tillhör rörelsen.

Undantaget från skatteplikt för begagnade personbilar medförde ingen änd­

ring av reglerna om avdragsrätt.

Genom bilhandlarnas rätt till avdrag för ingående skatt på inköp av nya

personbilar för avsalu undanröjs en dubbelbeskattning av sådana bilar. Den­

na avdragsrätt är därför sakligt motiverad. I princip är det också fullt mo­

tiverat med avdragsrätt för skatt på inköp av varor för yrkesmässig uthyr­

ning. Därigenom kan hyresersättningarna bestämmas utan att någon dub-

belbeskattningseffekt uppkommer. I normalfallet ernås här också en riktig

beskattning genom att skatt också utgår vid försäljningen av skattepliktig

vara som inköpts och använts för yrkesmässig uthyrning. Säljs i sådant fall

varan till slutlig förbrukare eller konsument blir det en effektiv beskattning

enligt varans värde vid försäljningstillfället.

Grundprincipen kan sägas vara, att alla skattepliktiga varor som omsätts

inom landet eller införs till landet skall vara skattebelagda i konsumentens

hand. Undantaget från skatteplikt för begagnade personbilar i förening med

biluthyrningsföretagens avdragsrätt för skatt på inköp av nya personbilar

för uthyrningsändamål kan emellertid leda till att nya personbilar helt und­

går beskattning. Den nämnda avdragsrätten eliminerar den ingående skatten

på uthyrningsföretagets förvärv av ny personbil. I och med förvärvet är

emellertid bilen att anse som begagnad och den kan därmed säljas skattefritt.

Oavsett om bilen säljs till bilhandlare eller direkt till en förbrukare blir följ­

den att en ny personbil i praktiken blir helt fri från skatt i konsumentens

hand. De nämnda förhållandena kan leda till rubbningar i konkurrensför­

hållandena till nackdel för den reguljära bilhandeln samtidigt som ett ej

avsett skattebortfall kan uppkomma. Enligt min mening måste eu sådan

verkan av gällande bestämmelser undanröjas.

För en författningsändring i sådant syfte är olika lösningar tänkbara. En

slopad avdragsrätt för ingående skatt på biluthyrningsföretagens inköp av

nya personbilar för uthyrningsändamål skulle eliminera skattebortfallet och

även undanröja nackdelarna med gällande regler för bilhandeln. Effekten

skulle emellertid bli en dubbelbeskattning av biluthyrning, eftersom den in­

gående skatten på förvärvet av ny personbil för uthyrning skulle bli en fak­

tisk kostnad som måste beaktas vid bestämningen av hyresersättningen. Den­

na dubbelbeskattningseffekt kan inte elimineras t. ex. genom att göra den

tidigare nämnda s. k. 60-procentsregeln tillämplig på biluthyrning. Möj­

ligen skulle tillämpning av denna regel kunna sägas eliminera dubbelbeskatt­

ning vid uthyrning till privatpersoner. Dubbelbeskattningen skulle emeller­

tid kvarstå i fråga om uthyrning till mervärdeskattskyldiga företagare.

För att en sådan effekt ej skall uppstå synes det nödvändigt att biluthyr-

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969