Prop. 1969:48
('med förslag om inrät\xad tandet av en pressens lånefond m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969 1
Nr 48
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om inrät
tandet av en pressens lånefond m. m.; given Stock holms slott den 14 mars 1969.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
På grundval av förslag av 1967 års pressutredning föreslås i propositio nen åtgärder för att främja dagspressens ekonomiska villkor. Åtgärderna syftar till att skapa existensbetingelser för en allsidig press och vidmakt hålla en fri opinionsbildning.
En pressens lånefond föreslås skola inrättas. Från fonden skall kunna lämnas lån till dagstidningsföretag i syfte att göra dessa mera konkurrens kraftiga. Låneverksamheten skall ha försökskaraktär. För den närmaste femårsperioden föreslås att lån skall få lämnas inom en ram av 125 milj. kr.
Vidare föreslås att en samdistributionsrabatt införs för att främja sam- distribution av dagstidningar. Kostnaderna beräknas till 10 milj. kr. för helt år.
För nästa budgetår föreslås anslag av 25 milj kr. till lånefonden och 5 milj. kr. till samdistributionsrabatten. 1
1
Bihcing till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 48
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
14 mars 1969.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
ange
, K
ling
, H
olmqvist
, A
spling
, P
alme
,
S
ven
-E
ric
N
ilsson
, L
undkvist
, G
ustafsson
, G
eijer
, M
yrdal
, O
dhnoff
,
Wickman, Moberg, Bengtsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om inrättandet av en
pressens lånefond m. m., och anför.
Inledning
Med anledning av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 25 maj
1967 sakkunniga för att utreda dagspressens ekonomiska villkor. De sak
kunniga,1 vilka antog namnet 1967 års pressutredning, överlämnade den 21
oktober 1968 sitt betänkande Dagspressens situation (SOU 1968:48). Be
tänkandet har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av hovrätten över
Skåne och Blekinge, postverket, statskontoret, riksrevisionsverket, skol
överstyrelsen, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor (NO), styrelsen för
teknisk utveckling, samarbetsnämnden för journalisthögskolorna, Svenska
tidningsutgivareföreningen (TU), Publicistklubben, Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska ar
betsgivareföreningen (SAF), Sveriges kreditbank och Svenska pressbyrån.
Dessutom har en skrivelse i anledning av betänkandet inkommit från Svens
ka teknologföreningen. 1
1 Ledamoten av riksdagens andra kammare Sigurd Lindholm (ordförande), statssekreterare
Kjell-Olof Feldt, chefredaktören Tage Forsberg, ledamoten av riksdagens andra kammare Hen
ning Gustafsson, ledamoten av riksdagens första kammare Thorsten Larsson, ledamoten av riks
dagens andra kammare Essen Lindahl och ledamoten av riksdagens andra kammare Bengt Wik-
lund. Experter: Direktören Ivar Hallvig och direktören Evert Larmén, Sekreterare: Rektor
Lars Furhoff.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
3
Frågans tidigare behandling
1963 års pressutredning
År 1963 tillkallades en utredning med uppgift att företa en ingående ana lys av tidningspressens utveckling under efterkrigstiden och av dess ak tuella situation. Den skulle vidare överväga, huruvida och i vilken utsträck ning särskilda åtgärder borde vidtas från statsmakternas sida för vidmakt hållande av en fri opinionsbildning. Utredningen antog namnet pressutred ningen.1
Beskrivning av läget 1963
Under perioden 1951—1964 hade 35 procent av de tidningar som utkom med minst tre nummer per vecka, upphört. Enligt det material som fram lades av utredningen gällde de ekonomiska svårigheter som orsakade tid- ningsdöden inte branschen som helhet eller ens de mindre företagen utan den fjärdedel av tidningarna som var andratidningar, dvs. de företag som hade en upplagemässigt större konkurrent på sin utgivningsort. Utred ningen fann det inte troligt att andratidningarna av egen kraft skulle kun na häva sitt oförmånliga konkurrensläge.
Mot denna analys reserverade sig två av utredningens ledamöter,2 som menade att en särskild undersökning av andratidningarnas marknadsmäs- siga förutsättningar borde ha företagits i syfte att utröna om en hjälp till självhjälp vore möjlig.
Utredningens förslag
Det väsentliga syftet med statens tidningspolitik borde enligt 1963 års utredning vara att skapa förutsättningar för ett ökat antal ekonomiskt bär kraftiga tidningsföretag i inbördes konkurrens. Mot bakgrund av denna målsättning och den ekonomiska analys som utredningen gjort, fann den att ett statligt tidningsstöd borde införas och att detta till väsentlig del skulle kanaliseras till andratidningarna. Stödet borde ges en sådan utform ning att det möjliggjorde såväl konsolidering av existerande företag som etablering av nya tidningar.
Efter en analys av tänkbara alternativa stödformer framlade pressutred ningen förslag om ett statligt presstöd som skulle förmedlas genom stiftel ser anknutna till de politiska partierna. Stödet föreslogs utgå med 25 milj.
1 Landshövdingen Ingvar Lindell (ordförande) direktören Gustaf Ander, ledamoten av riks dagens första kammare John A. Ericsson, ledamoten av riksdagens andra kammare Nils G. Han son och ledamoten av riksdagens första kammare Birger Lundström. 2 Hrr Ander och Lundström.
4
kr. per år. Mellan partierna skulle medlen fördelas i förhållande till deras
röstetal vid två på varandra följande ordinarie andrakammarval. Utred
ningens reservanter fann att denna utformning av stödet äventyrade en av
tidningarnas mest centrala funktioner, bevakningen gentemot såväl staten
som de politiska partierna. Reservanterna påpekade vidare att ett växande
antal tidningar inte företräder någon bestämd politisk linje eller inte
önskar identifiera sig med något politiskt parti.
Det framlagda förslaget tillstyrktes vid remissbehandlingen inte oreser
verat av någon remissinstans.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
Andra åtgärder
I sitt betänkande diskuterade 1963 års pressutredning en rad andra åtgär
der som kunde tänkas underlätta tidningsföretagens ekonomiska situation.
Utredningens reservanter och remissinstanserna aktualiserade ytterligare
förslag.
Utredningen diskuterade frågan om en eventuell mervärdeskatt borde om
fatta även dagstidningar men avstod från ställningstagande. Den fann å
andra sidan att ytterligare skattelättnader knappast var någon säker väg
att påverka tidningsstrukturen i önskvärd riktning.
De i debatten framförda förslagen om införandet av en progressiv an
nonsskatt ansåg utredningen vara förenade med påtagliga praktiska svå
righeter samtidigt som effekterna därav var osäkra.
Utredningen diskuterade även vissa förslag till distributionsstöd till tid
ningarna. Man konstaterade att staten redan lämnade ett stöd genom taxe-
sättning för postverkets tidningsrörelse. Utredningen utgick från att en
viss subventionering av pressen i form av icke kostnadstäckande postav
gifter skulle komma att ske även i fortsättningen, men den ansåg inte att
en ytterligare subventionering utgjorde ett verksamt medel att modifiera
den utveckling mot entidningsmarknader som var att förutse i framtiden.
Utredningen ifrågasatte om inte posten kunde utöka sina åtaganden i tid-
ningsdistributionen. Möjligheterna till utökat distributionssamarbete mel
lan tidningarna och postverket borde därför undersökas. Därigenom kunde
många tidningars distributionsproblem minskas och väsentliga konkurrens
hinder undanröjas.
Att ge tidningsstödet formen av en utökad och för alla tidningar lika om
fattande statlig annonsering skulle enligt utredningen knappast vara ända
målsenligt. Effektivitetssynpunkter, och inte presstödssynpunkter, borde
vara vägledande för den statliga tidningsannonseringen.
Utredningen diskuterade även om statens tidningsstöd kunde få formen
av ett investeringsstöd, antingen i form av en direkt statlig utlåning eller
ett system med statliga kreditgarantier. För de företag som på grund av
sin finansiella ställning inte kunde utnyttja reguljära kreditvägar skulle
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
o
enligt utredningen fordras så generösa villkor beträffande ränta och amor tering att lånen till sin ekonomiska innebörd kom att stå de direkta bidra gen mycket nära. I sådant fall uppstod det svårlösta problemet hur och av vem lånen skulle fördelas. Då utredningen inte kunde finna någon lösning på detta problem kunde den inte rekommendera införandet av särskilda statliga låneformer till stöd för tidningsföretagens investeringar. Utredning ens reservanter fann det däremot befogat att överväga inrättandet av exem pelvis en statlig lånefond för pressen. Även ett flertal remissinstanser var positiva till förslaget om införandet av särskilda statliga låneformer till stöd för tidningsföretagens investeringar.
1963 års pressutredning ägnade en utförlig diskussion åt möjligheterna att konstruera någon form av statliga bidrag till tidningsföretagen att för delas efter generella och i författning klart angivna kriterier. Ingen av de prövade lösningarna fann utredningen tillfredsställande. Generellt gällde att dessa stödformer endast undantagsvis kunde lösa de aktuella struktur problemen.
Ett reservationsvis framfört förslag om statligt stöd till utbildning och forskning tillstyrktes av ett antal remissinstanser. Flera remissmyndig heter framlade även egna förslag i denna fråga.
Statsmakternas ställningstagande
1963 års pressutrednings förslag har inte förverkligats. I stället fattade 1965 års riksdag beslut om statsbidrag till de politiska partiernas opinions bildande verksamhet (prop. 1965: 174, KU 44, SU 192, rskr 452 och 453).
1967 ars pressutredning
Dagspressens roll bland massmedierna
1967 års pressutredning har studerat dagstidningarnas roll i opinionsbild ningen. Detta har skett genom ett antal intervjuundersökningar. Dessa visar bl. a. att ca 96 % av den vuxna befolkningen (15—80 år) regelbundet läser en dagstidning, 60 % av befolkningen läste enligt undersökningarna två dagstidningar per dag.
Utredningen har även gjort vissa undersökningar angående radio och TV, vilka visar att dessa medier dagligen når ca två tredjedelar vardera av befolk ningen. Konsumtionen av radio och TV har, enligt utredningens undersök ningar, dock för större delen av befolkningen delvis en annan karaktär än konsumtionen av dagstidningar. Som regel är de sistnämnda den huvud sakliga informationskällan, vilken sedan kompletteras med information från etermedia.
6
Utredningen anser det mot bakgrund av de utförda undersökningarna
uppenbart att dagspressen är det dominerande massmediet vad avser räck
vidd inom befolkningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
Strukturutvecklingen åren 1945—1968
Antalet tidningar
Sedan början av 1950-talet har ungefär 40 % av dagtidningarna nedlagts.
Som dagstidningar räknas då publikationer som utkommer med minst tre
nummer per vecka och som inte delar huvudredaktion med någon annan
tidning. Antalet tidningar per den 1 januari 1945—1968 framgår av tabell 1.
Tabell 1. Antalet självständiga tidningar med minst 3 nummer i veckan
per 1/1.
År
Antal
tidningar
År
Antal
tidningar
1945............... ........... 177
1957............... ........... 151
1946............... ........... 179
1958............... ........... 142
1947............... ........... 180
1959............... ........... 138
1948............... ........... 180
1960............... ........... 132
1949............... ........... 177
1961............... ........... 129
1950............... ........... 177
1962............... ........... 128
1951............... ........... 179
1963............... ........... 124
1952............... ........... 172
1964............... ........... 119
1953............... ........... 165
1965............... ........... 113
1954............... ........... 163
1966............... ........... 113
1955............... ........... 159
1967............... ........... 109
1956............... ........... 157
1968............... ........... 108
Att koncentrationsprocessen startar just i början av 1950-talet har vä
sentligen förklarats som en följd av den friare papperstilldelningen och
Korea-inflationen. Tidningarna sökte möta kostnadsstegringen genom höj
ningar av såväl prenumerations- som annonspriser. För de expansiva före
tagen visade sig detta tillräckligt. Övriga företag mötte emellertid stora svå
righeter att täcka de växande kostnaderna.
Svårigheterna koncentrerades i hög grad till de s. k. andratidningarna.
Dessa svårigheter har därefter i huvudsak bestått. Detta har lett till att 62
andratidningar nedlagts under perioden 1 januari 1945—1 januari 1968.
Under samma period har sammanlagt 15 tidningar, som saknat lokal kon
kurrent på sin utgivningsort, nedlagts. Denna inriktning av koncentrations
processen har lett till att allt färre orter rymmer fler än en tidning. Ut
vecklingen 1 januari 1945—1 januari 1968 framgår av tabell 2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
7
Tabell 2. Utgivning sorter efter tidningsantal.
Antal tidningar
Antalet orter den 1 januari 1945 1950 1955
1960
1965 1968
på utgivn. orten 5 eller flera ........................
2
2
2
1
1
1
5.............................................
3
3
2
2
1
1
4....................................
15
15
11
6
3
1
2.............................................
31
31
24
23
18
17
1.........................................
42
42
53
56
59
62
Totala antalet utgivn. orter
93
93
92
88
82
82
Tidningarnas fördelning på politiska partier har något förskjutits under perioden. Nedläggningarna har varit talrikast inom höger- och folkparti pressen medan övriga partier något ökat sin andel av tidningsantalet. Press utredningen anser att med hänsyn till utgångsläget kan dock dessa för skjutningar inte berättiga till slutsatsen, att någon politisk meningsrikt- ning lyckats bättre eller sämre än de andra i strävandena att vidmakthålla sin press. Det är inte heller möjligt att finna belägg för att tidningsdöden främst drabbat mindre företag.
Upplageutvecklingen
Upplageutvecklingen har under efterkrigstiden inte varit enhetlig för alla dagstidningar. Totalt har dagstidningsupplagorna ökat från 2 840 100 exem plar år 1945 till 4 234 800 exemplar år 1967. Detta betyder att år 1945 såldes 431 exemplar per 1 000 invånare, år 1967 539 exemplar per 1 000 invånare. Ökningen av dagstidningsköpandet från 1950-talets början har nästan helt tillfallit lösnummertidningarna. Utvecklingen på upplagemarknaden har — med få undantag — gynnat förstatidningarna på andratidningarnas be kostnad, vilket framgår av tabell 3.
Tabell 3. Upplageandel (procent, vardagar) för abonnenttidningar efter kon kurrensläge.
Upplageandel (procent, vardagar) Förstatidningar
År
utan lokal konkurrent 1945
1945 ..................... ................... 12,1 1950 ...................
:............... 12,1
1955 ..................... ................... 12,6 1960 ..................... ................... 12,6 1965 ................... .................... 12,1 1967 ..................... ................... 12,8
med lokal
Andratidn.
Samtliga
konkurrent
abon.tidn.
1945
1945
47,3
40,6
100,0
47,9
40.0
100,0
50,7
36,7
100,0
56,6
30,8
100,0
61,4
26,5
100,0
64,5
22,7
100.0
Parallellt med nedläggningen av andratidningar har skett en kraftig re duktion av dessa tidningars upplageandel.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
Tidningsdödens orsaker
Nedläggningarna av förstatidningar utan lokal konkurrens har i väsent
liga avseenden en annan förklaring än nedläggningen av andratidningar.
De ensamma förstatidningarna har som regel haft små upplagor. De har
varit utpräglade lokaltidningar, som i större utsträckning än andra varit
beroende av annonsinkomster för att täcka sina kostnader. Efterkrigstiden
har dels kännetecknats av stegrade kostnader för tidningsutgivningen, dels
präglats av en koncentration av det kommersiella livet till större handels
orter och större, regionala eller riksomfattande, affärsföretag. Detta bär för
de små lokaltidningarna ofta betytt att annonsunderlaget minskat.
Upprepade mätningar har visat att en tidnings annonsvolym i stort sett
är proportionell mot upplagan. Därför har andratidningen som regel haft
färre annonser än den förstatidning den har konkurrerat med. Detta har
inverkat menligt i kampen om upplagorna, eftersom vissa slag av annonser
har högt läsvärde. Denna underlägsenhet i annonsinnehållet har andratid
ningen måst kompensera genom att göra det redaktionella innehållet så
attraktivt att läsekretsen ändå kunnat bibehållas. Detta har lett till att
andratidningarna haft en från ekonomiska utgångspunkter ofördelaktigt
hög andel redaktionell text av det totala innehållet. Dessa företag har såle
des som regel hållit större textvolym än upplagemässigt lika stora förstatid
ningar. Detta kräver i sin tur stöx-re redaktionell personal och större totala
kostnader per exemplar genom hela framställningsprocessen.
När andra andratidningar söker genomföra kostnadsnedskärningar kan
detta gå ut över kvaliteten hos produkten. Delta kan orsaka ett upplage
bortfall som i sin tur medför lägre annonsintäkter. Dessa omständighe
ter utgör enligt utredningens mening den huvudsakliga bakgrunden till
andratidningarnas svårigheter under 1950- och 1960-talen och till teorin
om upplagespiralen.
Dagstidningarnas ekonomiska situation
Utredningen har genom några undersökningar avseende kalenderåret
1967 försökt klarlägga dagstidningarnas ekonomiska situation. Så långt
möjligt har dessa undersökningar utformats på samma sätt som 1963 års
pressutrednings studier så att jämförelsesiffror för åren 1963 och 1967 kun
nat erhållas .
Totalintäkten
Mellan åren 1963 och 1967 har dagstidningarnas totala intäkter stigit
med ca 50 %. Totalintäkten har ett nära samband med upplagestorleken.
Både år 1963 och 1967 svarar de största företagen för mera än 50 % av de
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
9
totala intäkterna. Annonsutrymmets andel av innehållet har ökat påtag ligt. Annonsintäktens andel av de totala intäkterna har emellertid inte ökat i samma grad. En viktig orsak härtill torde vara de betydande höjningar av prenumerations- och lösnummerpriserna som företagits sedan år 1963. Un der perioden januari 1964—maj 1967 höjdes exempelvis landsortstidningar nas prenumerationspris med 40 %.
Kostnader och bruttoresultat
Branschens driftsresultat har förbättrats. Den genomsnittliga brutto vins ten var år 1967 5,5 % mot 3,3 % år 1963. Förbättringen av resultatet är ge nomgående i alla upplageintervall.
Av kostnadsposterna har papperskostnaden kommit att spela en relativt mindre roll eftersom papperspriset stått praktiskt taget stilla och tidning arnas totala omfång inte ökat särskilt mycket. Postavgifterna har ökat sin andel av kostnaderna totalt och inom de olika upplagegrupperna. Dagstid- ningsbranschen är löneintensiv och möjligheterna att reducera insatsen av arbetskraft är begränsade. Löneandelen sjunker emellertid med upplage storleken. Trots att 11 företag försvunnit mellan åren 1963 och 1967 har de totala antalet anställda i branschen ökat med 1 200 personer. Medelan talet anställda per företag har ökat med 16 %.
Andratidningarna
Utredningen har jämfört kostnads- och intäktsläget åren 1963 resp. 1967 för ett antal första- och andratidningar med ungefär lika stora upplagor. Utredningens slutsatser baserar sig på genomsnittssiffror för x-esp. grupp. Bruttoresultaten visar att andratidningarna båda åren gått med förlust. And- ratidningarnas ekonomiska svårigheter torde i hög grad bero på att tidnings företagens kostnader i stor utsträckning är fasta.
Intäktsökningen har under perioden varit betydligt snabbare för första- tidningarna. Andratidningarnas relativt sett försämrade intäktsläge torde till stor del bero på annonsutrymmets minskade andel av totalutrymmet. Medan förstatidningarna redovisar en ökning av annonsandelen har denna minskat för andratidningarna.
Andratidningarnas intäkt per exemplar var båda åren större än för första tidningarna, förmodligen beroende på att andratidningarna tar ut ett högre annonspris än upplagemässigt lika stora förstatidningar. Andratidningarna har däremot en lägre intäkt per anställd om man ser till företaget som hel het.
Utredningen har vidare låtit utföra en analys av tidningsföretagens års redovisningar. Analysen avser läget vid slutet av åren 1963 och 1967. Ana lysen har koncentrerats till andratidningarna. Den visar bl. a. att soliditeten, dvs. det egna kapitalets andel av tillgångarna, för andratidningarna endast
10
är hälften av förstatidningarnas. Relationen har varit oförändrad mellan
åren 1963 och 1967. Förhållandet mellan likvida tillgångar och kortfristiga
skulder, dvs. likviditeten, har försämrats kraftigt för andratidningarna un
der perioden. Förstatidningarna har däremot förbättrat sin likviditetsställ-
ning. År 1963 hade andratidningarna ett rörelsekapital i förhållande till om
sättningen som motsvarade ca 45 % av motsvarande relation för förstatid
ningarna. År 1967 hade detta värde sjunkit till ca 20 %.
Utredningens analys visar också att andratidningarna inte kunnat företa
tillräckliga avskrivningar, att de i mycket liten utsträckning kunnat avsätta
medel till pensionsstiftelser och att de endast i något fall kunnat avsätta
medel till investeringsfonder. Andratidningarna uppbar år 1967 8,4 milj. kr.
i vederlagsfria tillskott, varav dock 3,2 milj. kr. avsåg avvecklingskostnader
för Stockholms-Tidningen.
Utredningen påpekar att de ekonomiska svårigheterna inte gäller dags-
tidningsbranschen i dess helhet utan, i likhet med förhållandet år 1963, är
koncentrerade till andratidningarna.
Kungl. Maj:ts proposition nr
45
år 1969
Tabell 4. Centralt subventionerade dagstidningar åren 1945—1965.
Moderata
samlings-
Folkp.
Centerp.
Soc.dem.
Vänsterp.
k omm.
Förstatidningar utan lokal konkurrent
partiet
:
5
5
5
0
0
Förstatidningar med lokal konkurrent . .
0
0
0
2
0
Andratidningar.............................................
20
11
9
23
3
Totalt................................ i........................
25
16
14
25
3
Därav nedlagda 31/12 1965........................
23
15
6
10
2
Huvuddelen av de centralt subventionerade tidningarna är andratidningar.
Majoriteten av de tidningar som efter år 1945 åtnjutit centrala subven
tioner är numera nedlagda. Med begreppet subventioner avses i detta fall
endast sådana aktioner som av de medelsutbetalande organen bedömts som
affärsmässigt icke motiverade tillskott, dvs. medel som utbetalats utan hopp
om återbetalning ens på längre sikt.
Tidningsteknikens utveckling
Utredningen har försökt skapa sig en bild av den närmaste tidens ut
veckling på det tidningstekniska området samt av företagens investerings
behov. Därutöver har utredningen diskuterat förutsättningarna för tidnings-
tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. När det gäller den tekniska ut
vecklingen pekar utredningen på några områden där redan i dag rationali
seringar kan ske. Utredningen diskuterar främst en rationalisering av sätt
ningen med användning av datateknik. Man diskuterar också effekten av
nya tryckmetoder. Det påpekas att dessa tekniker ställer krav på betydan
11
de investeringar. Utredningen påtalar den i allmänhet låga utnyttjandegra- den för den tekniska utrustningen. Eu önskvärd utveckling är därför att så många som möjligt av tidningsföretagen kvarstår som utgivare av redak tionellt självständiga tidningar men att flertalet företag köper produktions arbetet av ett fåtal stora »fabriker», ägda av tidningsföretag eller utom stående.
Utredningen har även gjort en enkät hos dagstidningsföretagen om in vesteringar i fastigheter och maskiner. De erhållna uppgifterna har ställts mot de svar som lämnades till 1963 års pressutredning om investerings planerna för femårsperioden 1964—1968 samt om företagna investeringar under femårsperioden 1959—1963.
Enkäten visar, att de till 1963 års utredning uppgivna investeringspla nerna väsentligt överskridits. De årliga investeringarna har i genomsnitt varit 65 milj. kr. mot planerade 35 milj. kr. Detta betyder en ökning med 85 % och att den år 1963 förutsedda nedgången i investeringarna i själva verket ersattes av en betydande uppgång. Enkätsvaren om planerade inves teringar för perioden 1968—1972 pekar åter på en sänkning av investerings nivån till ca 40 milj. kr. per år. Jämförelse mellan planer och utfall för 1963 års enkät samt en noggrann granskning av svaren till den senaste en käten visar att de lämnade uppgifterna sannolikt innebär en avsevärd un derskattning av de investeringar som kommer att genomföras under den närmaste femårsperioden. Det är uppenbart att behovet av ny teknisk ut rustning kommer att ställa betydande krav på investeringar också hos de företag, som i nuläget knappast har möjlighet att klara finansieringspro- blemen även om investeringarna på längre sikt kan bedömas som lönsamma.
Svenska tidningsutgivareföreningen, tidningarnas arbetsgivareförening och A-pressens samorganisation har till utredningen framfört vissa syn punkter på det tidningstekniska forsknings- och utvecklingsarbete som en ligt organisationernas mening är erforderligt. År 1966 skapade dessa orga nisationer ett gemensamt tekniskt organ, tidningarnas tekniska nämnd, med uppgift att följa utvecklingen inom det tidningstekniska området. Dessutom bedrivs vid grafiska forskningslaboratoriet tidningsteknisk forskning. Den na forskning får fr. o. in. budgetåret 1968/69 ett ganska betydande stats bidrag via styrelsen för teknisk utveckling. Organisationerna föreslår, att staten skapar en stiftelse eller fond för tekniskt forsknings- och utveck lingsarbete inom dagspressen samt att tidningarnas tekniska nämnd erhål ler ett statsanslag för att bl. a. kunna sörja för den praktiska tillämpningen av vunna forskningsresultat.
Utredningen, som anser att dagstidningarna står inför en period av snabb teknisk utveckling, förutsätter att dagstidningarnas behov av teknisk- och produktionsekonomisk forskning fortlöpande kommer att beaktas av sty relsen för teknisk utveckling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
12
Kungl. Maj:ts proposition nr
48
år 1969
Utbildnings- ocli forskningsproblem m. in.
Tidningsorganisationerna har i en promemoria Lill utredningen ultalat eu
rad önskemål om förbättrad utbildning för branschens personal. Organisa
tionerna föreslår att journalisthögskoleutbildning får ingå i en akademisk
examen. Dessutom föreslås en förstärkning av kursinnehållet i fråga om
produktionsteknik och produktionsekonomi vid högskolorna samt att frågan
om statliga bidrag till fortbildning av journalister utreds. Utredningen
anser sig mot bakgrund av samhällets kraftigt ökade insatser på detta
område endast böra understryka vikten av att journalistkårens utbildning
och fortbildning även framgent betraktas som ett angeläget samhällsin
tresse.
Organisationerna lägger även fram förslag till förändringar i utbildningen
av teknisk personal och föreslår bl. a. att den grafiska industrin ges ut
rymme inom fackskolans tekniska linje. Utredningen finner att en utbild-
ningsväg av detta slag bör ge branschen förbättrade rekryteringsmöjlig-
heter.
Organisationerna framför även i övrigt ett antal preciserade förslag
till utbildningsåtgärder. Utredningen förutsätter emellertid att dagstid
ningarnas utbildningsbehov beaktas i det fortgående reformarbetet på skol
området och föreslår därför inte några särskilda åtgärder.
Svenska tidningsutgivareföreningen har framhållit betydelsen av att sam
hället stödjer sådan massmedieforskning som från dagspressens synpunkt
kan vara betydelsefull. Med hänsyn till det stora intresse forskningsråden
och riksbankens jubileumsfond hittills visat för området anser sig utred
ningen endast böra understryka vikten av att forskning av detta slag också
fortsättningsvis får nödvändigt stöd från de organ som fördelar samhällets
bidrag till forskningen.
Tidningsutgivareföreningen pekar även på den försöksverksamhet med
tidningen som pedagogiskt hjälpmedel som ägt rum. Erfarenheterna från
denna försöksverksamhet har gett vid handen att en fortsatt användning
av tidningen som pedagogiskt hjälpmedel är angelägen. Föreningen har där
för framhållit vikten av att frågan om medelstilldelning till skolorna för
köp av tidningsexemplar löses snarast möjligt. Utredningen anser att dessa
ersättningsproblem måste lösas mellan vederbörande kommunala myndig
heter och tidningsföretagen.
Samdistributionsrabatt
Utredningen har tillkallat två sakkunniga som studerat distributions-
problemen för abonnerade dagstidningar. De sakkunniga har också lagt
fram ett antal förslag. Dessa förslag sammanfaller i allt väsentligt med
utredningens egna förslag. De sakkunnigas undersökning visar att distri
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1969
13
butionen av dagstidningar i nuläget ombesörjs av åtskilliga huvudmän och att samarbetsmöjligheterna inte är fullt utnyttjade. Av landsortstidningar nas upplagor distribueras fortfarande 41 % i egen regi. Inom samdistribu- tionsarrangemang ryms 18 % av upplagorna medan återstoden, 41 %, di stribueras av postverket. Av storstadstidningarna har endast morgontid ningarna i Stockholm genomfört en mera omfattande samdistribution. Av undersökningen framgår att kostnadsfördelningen i samdistributionsarran- gemang i många fall verkar oförmånlig för tidningar med den lägre upp lageandelen på orten.
Även om kostnadsfördelningen kan försvaras mot bakgrunden av vissa ekonomiska överväganden, kan man enligt de sakkunniga från andra ut gångspunkter komma fram till en kostnadsfördelning som ger samtliga deltagande tidningar samma exemplarpris eller t. o. m. ger den mindre (och lättare) tidningen ett lägre exemplarpris.
Utdelningskostnaden kan för den minsta tidningen i en samdistribu tion bli den dubbla eller tredubbla mot vad tidningen med den största upp lagan betalar per exemplar på samma ort. Det finns enligt de sakkunniga exempel på att ett för den större tidningen fördelaktigt samdistributions- avtal nedbringat kostnaden till under 25 kr. per helår (mot det dubbla för den mindre tidningen), medan en tidning med liten upplaga i ett liknande arrangemang fått vidkännas kostnader på 200 kr. eller mera per årsexem- plar, dvs. långt utöver vad samma exemplar inbringat i abonnemangsavgift.
Utredningsförslaget
Utredningen föreslår att en samdistributionsrabatt införs. Målet är att skapa förutsättningar för en vidgad samdistribution och att de på de orter där detta är möjligt stimulera till samdistribution med en från samhälle liga utgångspunkter acceptabel kostnadsfördelning mellan de deltagande dagstidningsföretagen. Förverkligas dessa intentioner kan de totala distri butionskostnaderna för dagstidningar sänkas och spridningen av dagstid ningar främjas.
En samdistributionsrabatt synes vara nödvändig för att de på varje ort tätast spridda tidningarna skall kunna acceptera en kostnadsfördelning som inte tar hänsyn till spridningsintensiteten. Utredningen finner det nödvändigt att konkurrens etableras inom samdistribution och att till gång skapas till minst två riksomfattande distributions!öretag som kon kurrerar på lika villkor.
Följande bestämmelser föreslås gälla för samdistributionsrabatten:
1. Samdistributionsrabatten för dagstidningar fastställs till 1 kr. per årgångsexemplar för endagarstidningar, 2 kr. per årgångsexemplar för två- dagarstidningar, 3 kr. per årgångsexemplar för tre-fyra-femdagarstidningar och 5 kr. per årgångsexemplar för sex-sjudagarstidningar.
2. Samdistributionsrabatten utgår för varje årgångsexemplar som distri
14
bueras i enlighet med följande bestämmelser, dvs. så snart minst två ra-
battberättigade dagstidningsföretag på under punkten 5 angivna villkor
deltar i en särskild tidningsutbärningstur som anordnas av ett distribu-
tionsföretag som uppfyller under punkten 4 angivna förpliktelser.
3. Rabatten utbetalas — därest det enskilda tidningsföretaget förklarar
sig vilja utnyttja rabatten — till distributionsföretaget som i sin debitering
till tidningsföretaget gör avdrag för rabatten.
4. Samdistributionsrabatt kan endast förmedlas av distributionsföretag
som förbundit sig att anordna särskild tidningsutbärningstur på varje ort
där minst två rabattberättigade dagstidningsföretag begär det. Distribu-
tionsföretagen skall förbinda sig att i dessa tidningsutbärningsturer till-
lämpa en sådan taxesättning, att den enskilda tidningens spridningsinten-
sitet på orten inte inverkar på distributionskostnaden per exemplar. Distri-
butionsföretagen skall förbinda sig att hålla dessa tidningsutbärningstu
rer öppna för samtliga dagstidningar som vid tiden för utbärningens start
finns tillgängliga på orten.
5. Det enskilda tidningsföretaget skall för varje ort där man deltar i
rabatterad samdistribution överlämna hela distributionsarbetet, inklusive
transporter, till distributionsföretaget. Tidningsföretaget skall förbinda
sig att avstå från egen utbärning på alla de orter där rabatterad samdistri
bution förekommer vid en tidpunkt, då också den egna tidningen kunde
medfölja.
Utredningen beräknar att kostnaden för samdistributionsrabatten vid
fullt utnyttjande uppgår till 10 milj. kr. per år.
Utredningen förutsätter att det administrativa förfarandet måste disku
teras ytterligare med berörda parter innan författningstext kan utformas.
Med den konstruktion utredningen föreslagit torde dock någon ny admi
nistrativ instans inte behöva inrättas. Utbetalningen av rabatten torde, lik
som erforderlig kontroll, kunna anförtros riksrevisionsverket. Särskild
uppmärksamhet bör vid ärendets fortsatta behandling ägnas frågan om
bestämmelserna kan utformas så, att andra företag än de riksomfattande
kan förmedla samdistributionsrabatten.
Utredningens kontakter har gett vid handen att Svenska pressbyrån i
princip är beredd att utöka sina åtaganden i samdistributionen. Poststy
relsen har visat ett positivt intresse såtillvida att man förklarat sig beredd
att närmare undersöka denna fråga. Med hänsyn till det omfattande ut
rednings- och planeringsarbete distributionsföretagen måste utföra före
faller det utredningen realistiskt att utgå ifrån att den föreslagna rabatten
kan börja utbetalas tidigast fr. o. m. den 1 januari 1970.
Ett antal tidningar inom svenska tidningsutgivareföreningen ämnar ta
initiativ till en utökning av samdistributionen och en utjämning av kost
naderna i riktning mot de av utredningen förordade villkoren. Från sam
hällets sida vore det enligt utredningens mening att föredra om den efter
strävade ordningen kunde genomföras utan införande av den föreslagna
stimulansrabatten.
Utredningen föreslår, att riksdagen för budgetåret 1969/70 anvisar erfor
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
15
derliga medel för rabatterna samt bemyndigar Kungl. Maj :t att — om så visar sig erforderligt — utfärda bestämmelser om samdistributionsrabatt fr. o. m. den 1 januari 1970. Om den inom svenska tidningsutgivareförening en inledda aktionen dessförinnan lett till tillfredsställande resultat bör samdistributionsrabatten inte införas och de anvisade medlen inte tas i an språk.
Pressens lånefond
Utredningen finner andratidningarnas ekonomi så undergrävd att före tagen själva saknar resurser att pröva omläggningar som på längre sikt kan ge ekonomisk bärkraft. Staten bör därför skapa existensbetingelser för en allsidig press och etl mångsidigt tidningsurval för den lokala kon sumenten. Detta synes emellertid endast kunna ske genom företagens egna åtgärder, genom lämpliga anpassningar till den föreliggande mark nadssituationen samt genom rationaliseringar av driften, antingen i sam verkan mellan redaktionellt självständiga företag eller i det enskilda fö retagets regi. Dessa satsningar utgörs av investeringar i fastigheter och maskiner men även av andra åtgärder — exempelvis för marknadsanpass ning och marknadsföring — som sätter företaget i stånd att på ett tek niskt och ekonomiskt effektivt sätt fortsätta sin verksamhet. För åtskilli ga av dessa åtgärder finns emellertid för de företag som här avses inga lämpliga kreditvägar. Utredningen anser därför att dessa företag i likhet med vissa andra delar av näringslivet bör erbjudas statliga lån och före slår därför att en pressens lånefond inrättas.
För utlåningen från fonden bör följande regler gälla.
1. Lån bör kunna ges för såväl investeringar som för andra åtgärder som bedöms vara nödvändiga för att på längre sikt göra ett företag kon kurrenskraftigt. Som villkor bör gälla att företaget genom en realistisk plan kan visa att de föreslagna åtgärderna är av betydelse för att säkra före tagets livskraft på längre sikt. Prioritet bör ges åt sådana åtgärder som gagnar samverkan mellan tidningsföretag i syfte att nedbringa kostnads nivån. Lån bör inte ges till sådana projekt som till normala marknads- mässiga villkor och på ett ur företagets synpunkt betryggande sätt kan finansieras utan hjälp av statliga lån.
2. Med hänsyn till den långsiktiga karaktären av de åtgärder som fon den kan komma att finansiera bör amorteringsfrihet för lånen medges för en tid av fem år och räntefrihet för en tid av tre år. I undantagsfall bör räntebefrielse kunna ges för en längre tid, dock högst fem år.
3. Prövningen av låneansökningarna bör omhänderhas av en särskild styrelse, där högt kvalificerad företagsekonomisk, juridisk och bankmäs sig expertis bör vara företrädd. Ledamöterna bör väljas så, att inget be rättigat tvivel kan föreligga om deras oberoende och oväld i ämbetsut övningen. Antalet ledamöter synes kunna begränsas till tre. Ledamöterna bör utses av Kungl. Maj :t för en tid av fem år. För ledamot bör utses
16
personlig suppleant. Det bör föreskrivas att styrelsen måste vara fulltalig
för att vara beslutsför. I reglementet för styrelsen bör föreskrivas, att
prövningen av låneansökningarna inte får påverkas av sökandetidningens
politiska inställning eller ställningstaganden i särskilda frågor. Utredning
en förutsätter att styrelsen i erforderlig utsträckning kommer att inhämta
yttranden från branschmässig expertis vid beredningen av låneansökning-
arna. För styrelsens arbete bör sekretessregler införas. Lämpligt stöd här
för torde finnas i 21 § lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar.
4. Det framförda förslaget skall ses som en försöksverksamhet, vilken
bör ges en i tiden och till sin omfattning klart avgränsad utformning. Fn
lämplig försöksperiod synes vara fem år. De medel som erfordras för sty
relsens utlåningsverksamhet och administration bör därför anvisas över ett
särskilt anslag i budgeten. Någon fond av »revolverande» typ bör således
inte upprättas.
5. Styrelsen bör inom femårsperioden kunna ikläda sig låneengagemang
inom en ram av 125 milj. kr. De årliga medelsanvisningarna torde få be
stämmas utifrån de medelsbehov, som uppstår till följd av utbetalningar
na enligt av styrelsen inom totalramen fattade lånebeslut.
6. Administrationen av lånen synes böra anförtros en kreditinrättning,
förslagsvis Sveriges kreditbank. För detta arbete bör banken erhålla er
sättning i särskild ordning. Kostnaderna för styrelsens administration och
låneärendenas beredning bör täckas av det för hela verksamheten anvisade
anslaget. Inflytande räntor och amorteringar redovisas av kreditinrätt
ningen till lämplig inkomsttitel i budgeten.
7. Det bör ankomma på fondens styrelse att avgöra, vilka krav på sä
kerheter som med hänsyn till utlåningens allmänna syfte bör ställas i det
enskilda fallet. Mot samma bakgrund bör lånetiderna fastställas. Långiv
ningen måste generellt bli långsiktig, men utan särskilda skäl bör längre
lånetid än 20 år inte medges. För längre lånetider än 10 år bör säkerhet
i fast egendom eller motsvarande eftersträvas.
8. Ränta på lån från fonden bör hållas fri från subventionselement. Ut
redningen föreslår att statens normallåneränta skall tillämpas även om
denna inte är helt tillfredsställande i detta avseende.
Kungl. Maj:ts proposition nr
48
år 1969
Särskilda yttranden
Ledamöterna Forsberg, Gustafsson och Larsson om mervärdeskatt på dags
tidningar
I yttrandet framhålls att med hänsyn till att frågan huruvida dagstid
ningsföretagens upplageförsäljning skall beläggas med mervärdeskatt äger
ett nära samband med de ekonomiska villkor för dagspressen som utred
ningen haft i uppdrag att utreda, borde de förutsedda verkningarna av mer
värdeskatten ha belysts och analyserats under utredningsarbetet.
Övertygande skäl talar för att efterfrågan på dagstidningar är priselas-
tisk, dvs. att en höjning av abonnemangs- och lösnummerpriserna, under i
övrigt oförändrade förhållanden, måste resultera i en upplageminskning.
Det förefaller också sannolikt att efterfrågan på andratidningar är mer
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
17
känslig i detta avseende än efterfrågan på förstatidningar. För att trots skatten kunna hålla en oförändrad upplagevolym skulle många tidnings företag tvingas att i stället för att övervältra skatten på köparna själva bära denna som en ny kostnad i rörelsen.
Experten Hallvig om mervärdeskatt på dagstidningar
Herr Hallvig instämmer i det tidigare redovisade yttrandet av herrar Forsberg, Gustafsson och Larsson. Han erinrar också om att tidningsut- givareföreningen vid skilda tillfällen uttalat sig mot att periodisk press över huvud taget belastas med omsättningsskatter eller liknande pålagor.
Ledamoten Forsberg om samdistributionsrabatten
Enligt herr Forsbergs mening är tidningsbranschen i sin helhet bäst be tjänt av att den själv, utan bistånd i form av statliga subventioner, kan lösa samdistributionsfrågorna och genomföra en skälig kostnadsfördel ning. Kan detta genomföras bortfaller även ett moment i subventions- alternativet som måste anses som besvärande, nämligen att nästan samt liga abonnerade eftermiddagstidningar i landet skulle komma att undan- tas från statligt stöd.
Remissinstanserna
Allmänna synpunkter
Reaktionen hos remissinstanserna på pressutredningens förslag om stat ligt stöd till dagspressen är genomgående positiv. Ingen remissinstans av visar av principiella skäl ett sådant stöd. Samtliga remissinstanser tillstyr ker eller lämnar utan erinran förslaget om att inrätta en lånefond. I fråga om införandet av en samdistributionsrabatt avstyrker endast SAF.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har framför allt granskat förslagen ur tryckfrihetsrättslig synpunkt. Vid denna granskning har hovrätten inte funnit några anledningar till erinringar mot förslagen. De tillstyrks av hov rätten.
Vissa modifieringar i den fria konkurrensens spelregler synes under sär skilda omständigheter kunna accepteras, säger ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor. Då de framlagda förslagen — till skillnad från de av 1963 års pressutredning förordade åtgärderna — är av generellt verkande karaktär menar NO att från de konkurrenssynpunkter han har att företräda inget synes vara att erinra mot förslagen i dess huvuddrag.
LO, Publicistklubben m. fl. remissinstanser delar utredningens beskriv ning och uppfattning om läget på tidningsmarknaden. LO anser att den fria opinionsbildningen och mångsidiga debatten verkligen är i fara.
Ytterligare åtgärder måste till om en fri opinionsbildning, en mångsidig debatt samt valfrihet för tidningskonsumenten skall kunna vidmakthållas.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
De åtgärder, som föreslås i utredningen, kommer inte att stoppa tidnings-
döden eller främja nyetableringar i pressen. Men de kan skapa möjligheter
för tidningsföretag att övervinna akuta svårigheter.
Publicistklubben menar att det inte torde råda någon tvekan om att de
föreslagna åtgärderna endast får marginell verkan och att tidningsdöden
trots reformerna kommer att fortgå. Svenska tidningsutgivareföreningen
önskar uppfatta utredningens betänkande som ett första steg mot en lös
ning av problemet att på såväl kort som lång sikt trygga en allsidig nyhets
förmedling och nyanserad opinionsbildning.
Även TCO framhåller att på längre sikt torde de föreslagna åtgärderna
inte vara tillräckliga för att förhindra en fortsatt tidningsdöd.
Ett genomförande av utredningens förslag torde knappast förbättra de
nuvarande stora svårigheterna för nyetablering inom dagspressen. TCO an
ser det således angeläget att statsmakterna även i fortsättningen följer ut
vecklingen av de ekonomiska förutsättningarna för dagspressen.
Frågan om svårigheterna för nyetablering i dagspressen behandlas även
av Publicistklubben. Dessa svårigheter har lett till att under de senaste åren
praktiskt taget all nyetablering koncentrerats till den periodiska pressen.
Den periodiska pressens politisering har breddat den politiska nyhetsför
medlingen och berikat den fria opinionsbildningen. Publicistklubben kriti
serar det selektiva stöd som nu utgår från staten till periodisk press av nyss
nämnt slag och föreslår att det i första hand ersätts med allmänna stödåt
gärder. De åtgärder som föreslås av pressutredningen bör komma den perio
diska pressen till del.
SAF menar att utredningen i sina undersökningar borde ha tagit med
fackpress, organisationspress in. in. Föreningen saknar en mer djupgående
analys av tidningsnedläggelserna. Allt för stor allmän betydelse har givits
åt en hänvisning till den s. k. teorin om upplagespiralen.
Statskontoret anser att dagstidningarnas betydelse för opinionsbildningen
förblir oklar så länge bedömningen grundas enbart på pressutredningens
kvantitativa konsumtionsuppgifter. Statskontoret godtar bedömningen att
opinionsbildningen främjas om flera dagstidningar arbetar i konkurrens om
konsumenterna. Däremot ifrågasätter kontoret om sådan konkurrens måste
avse konkurrens mellan tidningar med samma utgivningsort, samma sprid
ningsområde in. in.
Statskontoret menar att det föreslagna subventionssystemet skapar råd
rum för det mer radikala grepp som på längre sikt skulle kunna förbättra
betingelserna för fri opinionsbildning. Statskontoret förutsätter att det sna
rast utreds med vilka samhällsåtgärder man på ett mer varaktigt och kraft
fullt sätt kan stödja den fria opinionsbildningen. En sådan utredning bör
framför allt avse det totala massmediautbudet och i synnerhet samspelet mel
lan olika kanaler för politisk och ideologisk informationsspridning.
Knngl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
19
Förslaget om samdistributionsrabatt
SAF avstyrker införandet av en samdistributionsrabatt. Ur såväl sam hällets som tidningarnas synpunkt är det att föredra att en rationellare distributionsstruktur skapas genom frivilliga överenskommelser mellan fö retagen och att denna utveckling får ske utan statligt beroende.
Några remissinstanser vill avvakta de försök som görs inom Svenska tid- ningsutgivareföreningen i syfte att få till stånd en av tidningarna själva organiserad utökning av sam distributionen och en utj ämning av priset per distribuerat exemplar. Även krav på kompletterande utredningar och tid för att bygga upp en distributionsapparat föranleder vissa remissinstanser fö reslå att reformen inte träder i kraft den 1 januari 1970 utan senare.
Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
LO anser att förslaget om samdistribution är bra och att det bör vara alla dagstidningars skyldighet medverka till att detta samarbete kommer till stånd.
Ombudsmannen för närings frihets frågor accepterar förslaget i princip under förutsättning att detta kan utformas så att rimliga rättvisekrav kan tillgodoses. Samtidigt betonar NO att han i likhet med utredningen anser att det från samhällssynpunkt vore att föredra om den av utredningen efter strävade ordningen kunde genomföras utan hjälp av den föreslagna stimu lansrabatten. Denna uppfattning delas av Svenska tidningsutgivareförening en. LO anser det däremot inte för uteslutet att en statlig stimulansrabatt bör komma i fråga även om en samdistribution skulle komma till stånd på frivillighetens väg.
Flera remissinstanser behandlar frågan om rabattens storlek och effek terna av den av utredningen föreslagna rabatten. Statskontoret anser att det underlag som utredningen presenterat inte ger tillfredsställande möjligheter att bedöma förslagets konsekvenser. Stor osäkerhet råder t. ex. beträffande de ekonomiska konsekvenserna av att vissa existerande distributionsverk- samlieter i enskilda tidningars regi kan förväntas bli nedlagda till följd av samdistributionsrabatten.
LO anser principiellt att rabatten bör ligga på en invå som stimulerar samtliga tidningar att medverka. Såväl Publicistklubben som TCO hävdar att den föreslagna rabatten är för liten. Riksrevisionsverket ifrågasätter om rabatten för den tätast spridda tidningen är tillräckligt stor eftersom ett införande av rabatten för denna tidning leder till en försämrad konkurrens situation.
Frågan om vilka krav som bör ställas på distributionsbolagen kommen teras av några remissinstanser. Riksrevisionsverket ifrågasätter om två riks omfattande distributionsföretag, postverket och Svenska pressbyrån, räcker för att tillgodose behovet av servicehöj ande och prispressande konkurrens.
20
Om rabatten får den avsedda genomslagskraften ges avsevärt utrymme för
oligopolartad eller på annat sätt konkurrensinskränkt pris- och service
politik från dessa företag.
Enligt verkets mening är det främst i initialskedet som det kommer att
uppstå någon egentlig priskonkurrens på distributionsområdet. Den fram
tida utvecklingen leder sannolikt i praktiken till en viss regional uppdelning
av marknaden. Risken för nyetablering av distributionsföretag kommer att
vara liten. Reglerna för samdistributionsrabatten bör utformas så generellt
att förutom postverket och Svenska pressbyrån även andra distributions
företag kan delta i konkurrensen.
Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor framhåller att samdistributio-
nen inte bör förbehållas postverket och Svenska pressbyrån utan även
andra företag bör få tillfälle att göra sig gällande inom större eller mindre
områden.
Svenska tidningsutgivareföreningen anser det vara av vitalt intresse för
tidningarna att ett snabbt genomförande av samdistributionen främjas ge
nom att lokala eller regionala initiativ stimuleras.
Svenska pressbyrån vill ha ett klarläggande svar på frågan om även andra
än riksomfattande distributionsföretag skall kunna delta.
Utredningens förslag om att de deltagande distributionsföretagen ska bil
da dotterbolag för samdistributionen för att möjliggöra en realistisk bedöm
ning av kostnaderna och skapa jämförbara konkurrensvillkor ifrågasätts
av riksrevisionsverket. Verket tvivlar på att de av utredningen angivna syf
tena realiseras genom att man skapar helägda dotterbolag inom samma
koncern.
Svenska pressbyrån uppger att den avser att bilda ett särskilt dotterbolag
för distribution av abonnerade tidningar om verksamhetens omfattning
motiverar det.
Postverket anser att konkurrens på lika villkor mellan de stora samdi-
stributionsföretagen förutsätter samma utgångsläge bl. a. i fråga om kost
naderna för löner samt för pensioner och övriga sociala förmåner. Detta kan
ske genom att samdistributionen i princip drivs av ett dotterbolag till post
verket. Postverket och dotterbolaget bör få köpa resurser av varandra. Post
styrelsen anser också att verkets nuvarande former för samdistribution av
dagstidningar bör finnas kvar även i fortsättningen. Samdistributionsrabat
ten bör även utbetalas när samdistributionen sker via postverket i särskilda
tidningsutdelningsturer.
Principerna för distributionsföretagens taxesättning behandlas av bl. a.
Svenska tidningsutgivareföreningen. Principerna för avgiftssättningen mås
te ges en klarare innebörd. Det är väsentligt att de görs så enkla att de kan
bli enhetliga för hela landet. Samtidigt bör taxorna självfallet anpassas till
de kostnader tidningarna lokalt och regionalt åsamkar distributionsföre
tagen. Enligt TU:s mening måste förslaget om samdistributionsrabatt ut
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
Knngl.
Maj:ts proposition nr
48
år
1969
21
redas ytterligare innan det kan förverkligas. Även postverket anser att taxans konstruktion bör preciseras innan man eventuellt överväger att in föra någon form av samdistributionsrabatt. Frågan om viktens inverkan på distributionsavgiften samt administrationskostnadernas fördelning mellan tidningsföretagen bör utredas ytterligare.
Svenska pressbyrån instämmer i utredningens förslag om att enhetliga principer bör gälla för avgiftssättningen, men byrån finner det samtidigt orealistiskt att tänka sig att man skulle tillämpa en för hela landet enhetlig utbärningstaxa. Avgiften för varje ort måste anpassas till de där uppkom mande faktiska utbärningskostnaderna.
Utredningen behandlar inte den subventionering av dagstidningsdistribu- tionen som utgörs av underskott i postverkets tidningsrörelse, påpekar statskontoret. Detta underskott uppgick år 1966 till ca 14,6 milj. kr. för dagstidningarna. Om intentionerna bakom tidningstaxeutredningen skulle förverkligas bortfaller denna subventionering. Omfördelningen av distribu- tionssubventioner rör sig från generella mot specialdestinerade subventio ner. I vilken utsträckning andratidningar gottgörs denna omfördelning förblir oklart.
Riksrevisionsverket uppmärksammar att utredningen inte diskuterar den inverkan som alternativa lösningar av postverkets tidningstaxa kan få på distributionsstrukturen. Skälen för att utredningen avvisat tanken på att samdistributionsrabatt ska kunna utgå när dagstidningar utdelas med ordi narie brevbärningstur synes RRV oklara. Denna utbärning innebär i dags läget en betydligt större subvention än den föreslagna distributionsrabatten.
Postverket är i princip intresserat av att utöka postverkets verksamhet med samdistribution av dagstidningar men framhåller som en förutsättning att den inte ska medföra någon ytterligare belastning på postverkets eko nomi. Varje ytterligare åtagande bör ge full särskostnadstäckning, normal avkastning samt skäligt bidrag till samkostnaderna. Postverket räknar med att ca 5—10 % av den postbefordrade volymen tidningar kommer att över gå till de särskilda distributionsföretagens utdelningsturer. Eftersom det troligen kommer att röra sig om de mest attraktiva delarna av tidningsdi- stributionen kommer eventuellt postverkets enhetssärkostnader på tid- ningsutbärningen att öka i viss mån.
Konsekvenserna för lösnummerdistribuerade tidningar av den föreslagna distributionsrabatten uppmärksammas av Svenska pressbyrån. Konkurrens förhållandena mellan abonnerade och lösnummerdistribuerade tidningar kan komma att ändras genom den föreslagna rabatten. Svenska tidningsutgivareföreningen anser att denna fråga bör bli föremål för en snabb ut redning. En sådan utredning bör även omfatta distributionsfrågan för en samtidningar.
Riksrevisionsverket avvisar utredningens förslag om att utbetalning av rabatten och erforderlig kontroll ska anförtros verket. Man kan enligt sin in
22
struktion inte åta sig dessa uppgifter. Praxis torde vara att statskontoret tar
hand om utbetalningen.
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1969
Pressens lånefond
Utredningens förslag att inrätta en lånefond tillstyrks eller lämnas utan
erinran av samtliga remissorgan. LO har i princip inget att invända mot
utredningens förslag men ifrågasätter liksom Publicistklubben och TCO om
den föreslagna storleken av fondens utlåningskapacitet kommer att vara
tillräcklig. Svenska tidningsutgivareföreningen erinrar om att man i sitt
yttrande över 1963 års pressutredning efterlyste förslag i den nu aktuella
riktningen. SAF vill, trots risken för samhällsekonomiska snedvridningar,
inte motsätta sig inrättandet av en statlig lånefond. SAF framhåller liksom
styrelsen för teknisk utveckling, att låneverksamheten i enlighet med utred
ningens förslag bör ses som en försöksverksamhet.
Fondstyrelsens sammansättning och reglerna för dess arbete har blivit
föremål för ett flertal yttranden. TCO och Svenska tidningsutgivareför
eningen påpekar vikten av att, med den föreslagna sammansättningen av
fondstyrelsen, yttranden inhämtas från branschmässig expertis vid bered
ningen av låneansökningarna. I TU:s yttrande påpekas även att det är vä
sentligt att fondstyrelsen ges en sammansättning som borgar för oberoende
och opartiskhet. TCO framhåller att långivningen bör utformas så att man
inte ens kan ifrågasätta någon negativ inverkan på pressens i grundlag
stadgade frihet och oberoende. Då tekniska avgöranden måste bli ett bety
delsefullt inslag i fondstyrelsens arbete ifrågasätter Svenska teknologför
eningen om inte en tekniker borde ges permanent plats i styrelsen.
LO anser förslaget om sekretessregler för styrelsens arbete välbetänkt.
Statskontoret anser att reglerna bör utformas så att sekretessen kring varje
låneärende endast gäller tills första utbetalning görs från fonden.
Sveriges kreditbank förklarar i sitt yttrande att banken är villig att på
det sätt som föreslås i utredningsförslaget ta på sig administrationen av
lånen och därmed sammanhängande uppgifter.
Riksrevisionsverket påpekar att skyldighet att betala ränta på disponerat
kapital i regel föreligger vid statlig utlåning. Verket anser inte att det finns
särskilda skäl att frångå praxis i detta fall varför utredningens förslag om
räntebefrielse avstyrks. LO instämmer däremot i förslagen om amorterings-
och räntefrihet.
LO anser att möjlighet bör finnas att till fonden flytta över lån för in
vesteringar som beslutats eller genomförts tidigare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
23
Utbildnings- och forskningsfrågor
Ett antal remissorgan berör i sina yttranden frågan om grund- och vida reutbildning för journalister. LO anser att journalistutbildningen måste bli föremål för översyn. TCO och samarbetsnämnden för journalisthögskolor na anser att den nuvarande utbildningen bör ges ett värde inom en akade misk examen. Frågan om fortbildning eller omskolning av tidningarnas personal, både den redaktionella och den tekniska, tas upp av ett stort antal remissorgan, t. ex. Publicistklubben, TCO, samarbetsnämnden för journa listhögskolorna, Svenska tidningsutgivareföreningen och statskontoret. För slag framförs bl. a. om ett särskilt riksstatsanslag för vidareutbildning av journalister.
TCO anser att branschens behov av tekniskt utbildade arbetsledare bör tillgodoses genom en påbyggnadsutbildning anknuten till den av yrkesut- bildningsberedningen föreslagna utbildningslinjen för det grafiska området.
Den tidningstekniska forskningen har behandlats utförligt av statskonto ret, som anser att den statliga stödgivningen bör inriktas mer på åtgärder som syftar till rationalisering av tidningsföretagen. Tidningarnas tekniska nämnd synes vara det naturliga organet för de prioriterings- och avväg- ningsproblem som kan uppkomma vid en sådan rationaliseringsprocess. Statskontoret föreslår därför att nämnden får ett särskilt samhällsstöd med förslagsvis 1 milj. kr. årligen under en femårig försöksperiod för rationali serings- och forskningsverksamhet av ifrågavarande slag. Stödet bör förval tas av den av pressutredningen föreslagna styrelsen för pressens lånefond, vilken skulle pröva ansökningar från tidningarnas tekniska nämnd om me del till de olika aktuella rationaliseringsprojekten. Mindre detaljerat utfor made förslag, men med liknande innebörd framförs av Svenska teknologföreningen och Svenska tidningsutgivareföreningen.
Svenska tidningsutgivareföreningen och TCO tar i sina remissyttranden upp frågan om samhällsstöd till massmedieforskningen. TCO pekar på an gelägenheten av en utvidgad pressforskning med tyngdpunkt på frågan om dagspressens funktion. TU framför ett antal mera konkreta förslag, bl. a. om att mätning av massmediekonsumtionen bör ske med några års mellan rum på samma sätt som skett i anslutning till pressutredningens arbete.
Förslag framförs även om inrättandet av en central institution för mass medieforskning, vilket enligt föreningens mening skulle leda till en sam ordning och systematisering av forskningsverksamheten. Slutligen framför TU önskemål om en kraftig ökning av stödet till massmedieforskningen.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
Övriga frågor
LO, Svenska tidningsuigivareföreningen och riksrevisionsverket behand
lar i sina remissyttranden frågan om dagspressen och mervärdeskatten.
Samtliga anser att denna fråga borde behandlats av utredningen. LO erinrar
om att man i sitt yttrande över skatteberedningens förslag år 1964 avstyrkte
det då aktuella förslaget om mervärdeskatt på dagstidningar. Man står fort
farande fast vid denna uppfattning. TU understryker att det främst är
andratidningarna som drabbas av de negativa verkningarna av den mer
värdeskatt som numera utgår på annonser. Riksrevisionsverket tar upp de
tankar som förs fram i det särskilda yttrande till utredningens förslag som
gjorts av herrar Forsberg, Gustafsson och Larsson. I detta framhålls att
efterfrågan på dagstidningar är priselastisk, sannolikt är andratidningarna
mer priskänsliga än förstatidningarna. Om denna priselasticitet existerar an
ser verket det uppenbart att man ej kan acceptera en skatteplikt som skulle
äventyra syftet med de av utredningen föreslagna stödåtgärderna. Detta skulle
bli fallet då de svaga tidningarna av hänsyn till sin upplagevolym skulle bli
tvungna att ta på sig skatten som en kostnad i sin rörelse i stället för att
övervältra den på tidningskonsumenterna.
Skolöverstyrelsen och statskontoret behandlar i sina remissyttranden
frågan om samhällelig stödannonsering i dagspressen. Styrelsen förordar en
betald annonsering av samhällets tjänster i betydligt utökad utsträckning.
Statskontoret anser det principiellt fel att använda myndigheternas annon
sering som ett tidningspolitiskt instrument. En ändrad inriktning av stats
makternas mediaval vid information till allmänheten kan inte beräknas ge
några synliga ekonomiska effekter för pressen.
Utredningen gör inga försök att analysera vilka faktorer som ligger bak
om annonsörernas val av annonsorgan. Statskontoret anser att man för att
bedöma tidningarnas ekonomiska förutsättningar bl. a. måste kartlägga vil
ka faktorer som styr detta val.
Departementschefen
Allmänna synpunkter
En grundläggande förutsättning för en demokratis funktion är att olika
meningsyttringar kan komma till tals. Det kan med fog hävdas att med
borgarna i vårt land har större möjligheter än någonsin tidigare att ta del
av olika meningsyttringar och ett rikhaltigt nyhetsmaterial. Utbudet från
massmedia har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Inom dagspres
sen och annan press har skett en snabb utveckling, såväl kvantitativt som
kvalitativt. Ljudradion och under 1960-talet televisionen har kommit att
25
alltmer bidra till debatten kring för medborgarna väsentliga samhällsfrå
gor. Samtidigt har nyhetsförmedlingen byggts ut kraftigt. Att bland alla
media riktigt värdera just dagstidningarnas roll i opinionsbildningen är
svårt. Pressutredningen har dock visat att dagstidningar i vissa avseenden
intar en dominerande ställning. Särskild betydelse får dagstidningarna an
ses ha för nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen i lokala frågor.
Sedan början av 1950-talet har antalet dagstidningar sjunkit och uppgick
år 1968 till drygt 100, en nedgång med ca 40 %. Som tidningar räknas då
publikationer som utkommer med minst tre nummer per vecka och som
inte delar huvudredaktion med någon annan tidning, dvs. inte är s. k. av
läggare. Denna utveckling har lett till att antalet orter där endast en tid
ning utges har ökat. År 1950 hade 42 utgivningsorter endast en tidning,
medan motsvarande antal år 1968 var 62. Antalet fler-tidningsorter minska
de under samma period från 51 till 20.
Nedläggningarna har i hög grad koncentrerats till de s. k. andratidning-
arna, dvs. de tidningar som har en upplagemässigt större konkurrent på sin
utgivningsort.
Under perioden 1945—1968 har 62 andratidningar lagts ned jämfört med
15 förstatidningar. Parallellt med nedläggningen av andratidningar har
skett en kraftig reduktion av dessa tidningars upplageandel. År 1950 hade
andratidningarna 40 % av de abonnerade upplagorna på vardagar, år 1967
knappt 23 %. Totalt har tidningsläsandet ökat. År 1950 såldes 490 tidnings-
exemplar per 1 000 invånare under vardagar, år 1967 539 exemplar. Ök
ningen har helt tillfallit lösnummertidningarna. De abonnerade tidningar
nas upplaga har under perioden i stort sett ökat i samma takt som befolk
ningen. Under de senaste åren har dock en nedgång noterats.
För åren 1963 och 1967 kan vissa jämförelser göras mellan förstatid-
ningarnas och andratidningarnas ekonomiska utveckling. För hela bran
schen gäller att bruttoresultatet förbättrats mellan år 1963 och år 1967. Eko
nomiska svårigheter har drabbat främst andratidningarna. I genomsnitt
har deras intäktsökning varit mindre än förstatidningarnas. Det beror fram
för allt på att en avsevärd försämring inträffat på annonsmarknaden. And
ratidningarnas finansiella position var år 1967 avsevärt svagare än år 1963.
År 1967 erhöll 13 andratidningar vederlagsfria tillskott.
Det är mot denna bakgrund — nedläggningen av och det försämrade
ekonomiska resultatet för främst andratidningar — som debatten om be
hovet av statligt stöd till dagstidningarna har förts. Utvecklingen på tid-
ningsmarknaden inger berättigad oro för att dagstidningarna inte skall kun
na fylla sin funktion som ett viktigt opinionsbildande medel. 1967 års press
utredning har, enligt min mening på ett övertygande sätt, visat att behov
av statligt stöd föreligger i syfte att säkra en livskraftig press. Ingen av re
missinstanserna har heller ifrågasatt detta behov.
Pressutredningen har föreslagit att ett stöd i form av en samdistribu-
Kungl. Maj. ts proposition nr b8 år 1969
26
tionsrabatt införs för de dagstidningar som enligt vissa regler går samman
om distributionen och att en lånefond inrättas för investeringar. Jag anslu
ter mig i allt väsentligt till de förslag, som utredningen framlagt i dessa
avseenden.
Frågan om mervärdeskatt på dagstidningar har aktualiserats genom de
särskilda yttranden som gjorts i pressutredningen och av vissa remissin
stanser.
Omläggningen från allmän varuskatt till mervärdeskatt innebar att skatt
infördes på annonser och annonstjänster. Detta medför dock ingen reell
beskattning för merparten av annonserna eftersom den uttagna skatten hos
de annonserande företagen ger rätt till avdrag i mervärdeskattesystemet.
I förslag till förordning om mervärdeskatt m. m. (prop. 1968: 100, BeU,
62, rskr 352) anfördes att ställningstagande till frågan om mervärdeskatt
för dagstidningar skulle anstå i avvaktan på resultatet av pressutredningen.
Jag anser att erfarenheterna såväl av skatten på annonser som av de åtgär
der för direkt statligt stöd till dagspressen, som nu föreslås, bör avvaktas
innan slutlig ställning tas till frågan om mervärdeskatt på dagstidningar.
Pressutredningen och remissinstanserna har tagit upp ett antal andra
frågor till behandling. I huvudsak rör det sig om förslag till åtgärder inom
utbildnings- och forskningsområdena. Dessa förslag får prövas i annat
sammanhang.
I riksstatsförslaget för budgetåret 1969/70 har under justitiehuvudtiteln,
i avvaktan på särskild proposition i ämnet, uppförts ett förslagsanslag på
35 milj. kr. till presstöd. Detta anslag bör utgå. I stället bör på driftbud
geten under finanshuvudtiteln anvisas ett förslagsanslag till samdistribu-
tionsrabatt för dagstidningar. Dessutom bör på kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, anvisas ett anslag till pressens lånefond. Till anslags
beräkningarna återkommer jag senare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
Samdistributionsrabatt
Distributionen av dagstidningar ombesörjs i dagsläget av flera huvud
män. De möjligheter till rationalisering av distributionen som ett samarbete
skulle erbjuda har i många fall inte utnyttjats. Av landsortstidningarnas
upplagor distribueras fortfarande 41 % i egen regi. 41 % distribueras av
postverket medan återstoden, 18 %, distribueras av tidningarna gemensamt.
Av storstadstidningarna har endast morgontidningarna i Stockholm genom
fört en mera omfattande samdistribution.
Pressutredningen har visat att från allmän synpunkt vissa invändningar
kan resas mot den gängse kostnadsfördelningen mellan tidningsföretagen
vid samdistribution i tidningarnas egen regi. Effekten kan sägas vara att
de upplage- och formatmässigt mindre tidningarna subventionerar de större
och tyngre tidningarnas distribution. Utdelningskostnaden för den minsta
27
tidningen i ett samdistributionsarrangemang kan sålunda bli den dubbla eller tredubbla mot vad den största tidningen betalar per exemplar på sam ma ort, detta trots att båda tidningarna får sin distribution till ett lägre pris än om de tvingats ordna en egen distributionsapparat. Denna kostnads fördelning mellan tidningarna innebär en betydande ojämnhet i konkur rensförutsättningarna.
Det finns anledning att från samhällets sida söka stimulera tidningarna till ökad samdistribution. Ett statligt stöd bör syfta till att sänka distri butionskostnaderna och att därvid särskilt beakta andratidningarnas eko nomiska läge. Detta syfte kan uppnås genom att staten betalar ett visst be lopp per distribuerat exemplar till de tidningar som är villiga att samdis tribuera med en kostnadsfördelning mellan de deltagande tidningsföreta gen som ger ökad jämställdhet i konkurrensen. Jag anser att en stimu lans i form av en sådan distributionsrabatt även är nödvändig för att de på varje ort tätast spridda tidningarna skall kunna acceptera en kostnads fördelning, som inte tar hänsyn till spridningsintensiteten.
Ett statligt engagemang av detta slag i tidningsdistributionen bygger på frivillig medverkan från tidningarnas sida. Det finns anledning antaga att det stora flertalet av tidningsföretagen är beredda pröva den föreslagna ordningen i positiv anda.
Pressutredningen har uppgett att ett antal tidningar inom Svenska tid- ningsutgivareföreningen planerar att utöka samdistributionen och att ut jämna priset per distribuerat exemplar. Utredningen anser att om detta ini tiativ leder till tillfredsställande resultat bör den statliga distributionsrabat- ten inte införas. I sitt remissyttrande uppger tidningsutgivareföreningen att beslut föreligger om att inrätta en särskild delegation med uppgift att lösa eventuellt uppkommande tvister vid uppgörelser om samdistribution i tid ningarnas egen regi.
Delegationen har, enligt vad jag erfarit, startat sitt arbete. Jag hälsar med tillfredsställelse detta initiativ inom tidningsutgivareföreningen. Då jag finner det angeläget att snabbt uppnå resultat och då ett statligt stöd inte hindrar eller försvårar tidningsutgivareföreningens arbete i detta avseende förordar jag att den statliga samdistributionsrabatten införs den 1 januari 1970.
För förslagets förverkligande bör tillgång skapas till minst två riksom fattande distributionsföretag. Liksom pressutredningen anser jag att sam- distributionsrabatt skall kunna förmedlas endast av distributionsföretag som förbundit sig att anordna särskild tidningsutbärningstur på varje ort där minst två rabattberättigade dagstidningsföretag begär det. I nuläget sy nes endast postverket och AB Svenska pressbyrån kunna uppfylla detta krav.
Pressutredningen har ansett det angeläget att de deltagande företagen försöker skilja ut samdistributionen från övrig verksamhet. Man har pekat
Kungl. Maj.ts proposition nr A8 år 1969
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
på lämpligheten att inrätta dotterbolag. Endast därigenom anser utredning
en det möjligt att göra en realistisk bedömning av kostnaderna och att skapa
fullt jämförbara konkurrensvillkor. Jag har övervägt behovet av att till
skapa dotterbolag för samdistributionen men funnit att inga absoluta krav
bör ställas härpå. AB Svenska pressbyrån har i sitt remissyttrande uppgivit
att man avser att bilda ett dotterbolag för samdistribution av tidningar om
verksamhetens omfattning motiverar det. För postverkets del har chefen
för kommunikationsdepartementet tidigare denna dag anmält fråga om bil
dandet av ett särskilt bolag.
Poststyrelsen har i sitt remissyttrande anfört att samdistributionsrabatt
bör utbetalas även när samdistribution sker via postverket i särskilda tid-
ningsutdelningsturer. Jag delar poststyrelsens uppfattning.
Stöd skall kunna utgå endast till abonnerad dagstidning. Jag finner i lik
het med utredningen att samdistributionsrabatten bör fastställas till 1 kr.
per årgångsexemplar för en-dagstidningar, dvs. dagstidningar som utkom
mer en gång per vecka, 2 kr. per årgångsexemplar för två-dagarstidningar,
3 kr. per årgångsexemplar för 3-4-5-dagarstidningar och 5 kr. per årgångs
exemplar för 6-7-dag'ar stidningar.
Med dagstidning avses här allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär
vilken normalt utkommer med minst ett nummer per vecka.
Detta dagstidningsbegrepp torde inte erbjuda några praktiska tillämp
ningsproblem i fråga om dagstidningar som utkommer två eller fler gånger
per vecka. Som en-dagstidningar bör räknas de tidningar som postverket i
vissa fall befordrar och utdelar med samma hastighet som brev. Dessa en-
dagstidningar finns angivna i särskilda Kungl. Maj :ts beslut angående post
befordran för vissa tidningar.
Distributionsföretagen bör förbinda sig att i sina tidningsutbärningsturer
tillämpa en sådan taxesättning att den enskilda tidningens upplaga inom
distributionsområdet inte inverkar på priset per distribuerat exemplar.
Om uppenbara skillnader i distributionskostnaden uppstår på grund av tid
ningarnas olika vikt per exemplar bör i görligaste mån taxan anpassas bär
till på så sätt att den tyngre tidningen bär den merkostnad som den högre
exemplarvikten medför. Dessa principer för taxesättningen bör tillämpas
generellt. Däremot kan givetvis priset per distribuerat exemplar inte bli det
samma över hela landet, utan taxorna får anpassas till de kostnader som
tidningarna lokalt och regionalt åsamkar distributionsföretagen.
Distributionsföretagen bör förbinda sig att i de särskilda tidningsutbär-
ningsturerna medföra samtliga de dagstidningar som vid tiden för utbär-
ningens start finns tillgängliga på orten.
Tidningsföretaget skall vidare för att komma i åtnjutande av rabatt för
binda sig att avstå från egen utbärning på alla de orter där rabatterad sam
distribution förekommer vid en tidpunkt då också den egna tidningen kunde
medfölja. Detta innebär att om exempelvis samdistributionen av morgon
29
tidningar på en ort startar kl. 6, bör inte en på orten utkommande tidning
få anordna egen utbärning kl. 5 och likväl deltaga i samdistribution på
andra orter.
Jag finner det också nödvändigt att det enskilda tidningsföretaget för varje
ort där det deltar i rabatterad samdistribution överlämnar hela distribu
tionsarbetet, inklusive transporter, till distributionsföretaget.
Som jag tidigare nämnt bör systemet med samdistributionsrabatt införas
den 1 januari 1970. Det är möjligt att allt förberedelsearbete hos distribu-
tionsföretagen vid denna tidpunkt inte är avslutat, varför systemet inte kan
träda i funktion på alla de orter där tidningsföretagen önskar. I sådant fall
är det rimligt att rabatt utgår för den samdistribution som tidningsföreta
gen driver i egen regi under förutsättning att villkoren i övrigt är uppfyllda.
Så snart distributionsföretagen är beredda att överta denna distribution bör
det ske.
Under förberedelsearbetet och övergångsperioden kan behov av samråd
föreligga mellan distributionsföretagen och tidningarna och deras intresse
organisation, Svenska tidningsutgivareföreningen. Jag avser föreslå Kungl.
Maj :t att åt statskontoret anförtro uppgiften att handlägga frågor om den
föreslagna rabatten och utöva erforderlig kontroll samt ta initiativ till så
dant samråd.
Jag finner det angeläget understryka att effekterna av den föreslagna
samdistributionsrabatten inte med säkerhet kan fastställas på förhand. När
tillräcklig erfarenhet samlats bör det prövas om det uppställda syftet med
rabatten uppnåtts. Jag förutsätter att statskontoret fortlöpande redovisar
erfarenheter och anmäler behov av ändringar i reglerna för rabatten.
Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela de närmare föreskrifter som
behövs för samdistributionsrabatten.
Jag beräknar kostnaderna för den föreslagna rabatten vid fullt utnytt
jande till 10 milj. kr. per år. För budgetåret 1969/70 beräknar jag anslags
behovet till 5 milj. kr.
Kiingl. Maj:ts proposition nr
48
år 1969
Pressens lånefond
Som jag tidigare framhållit är de ekonomiska svårigheterna i dagspressen
främst koncentrerade till andratidningarna. Möjlighet att överleva kan för
många tidningar skapas genom att de söker differentiera sin produkt i för
hållande till förstatidningen, så att de av konsumenterna uppfattas som två
olika tidningstyper. Differentieringen kan t. ex. ta sikte på spridningsom
rådet, innehållet, utgivningstiden eller det typografiska utförandet. En så
dan differentieringsprocess kräver tid och kapital. Resultatet av de före
tagna åtgärderna är ofta ovisst. Andratidningarna saknar i dagens läge re
surser att finansiera de investeringar av olika slag som en process av den
typ jag skisserat kräver.
30
Pressutredningen har mot denna bakgrund föreslagit att dessa företag
bör erbjudas ett statligt kapitalstöd. Målet för stödet skall vara att söka
skapa existensbetingelser för en allsidig press och ett mångsidigt tidnings-
urval för konsumenterna. Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört bör stö
det utformas som en statlig långivning till dagstidningsföretagen. För detta
ändamål bör inrättas en särskild fond, kallad Pressens lånefond. För lån
givningen bör gälla att tidningsföretaget genom en realistisk plan skall kun
na visa att de föreslagna åtgärderna är av betydelse för att säkra företagets
livskraft på längre sikt. Lån bör inte utgå till sådana projekt som till nor
mala marknadsmässiga villkor och på ett ur företagets synpunkt betryg
gande sätt kan finansieras på kreditmarknaden.
Lån bör kunna ges för såväl investeringar som för andra åtgärder som
bedöms vara nödvändiga för att på längre sikt göra ett företag konkurrens
kraftigt. Jag anser att samverkan mellan tidningsföretagen på det tekniska
området kan verka nedpressande på kostnaderna. Åtgärder med detta syfte
bör därför prioriteras vid långivningen.
För prövningen av låneansökningarna bör en särskild fondstyrelse in
rättas. Styrelsen bör bestå av tre personer. I den bör finnas representanter
för högt kvalificerad företagsekonomisk, juridisk och bankmässig expertis.
Ledamöterna bör utses av Kungl. Maj :t. För ledamot bör utses personlig
suppleant. Det bör finnas möjlighet att hemlighålla de uppgifter angående
tidningsföretags affärs- och driftsförhållanden som lämnas till fondstyrel
sen i låneärenden. Detta kan åstadkommas med stöd av 21 § lagen om in
skränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Vidare är det
lämpligt att en motsvarande bestämmelse om tystnadsplikt införs. De nu
berörda frågorna torde få anmälas i ett annat sammanhang. Liksom press
utredningen anser jag att det i instruktion för styrelsen klart bör fastslås att
prövningen av låneansökningarna inte får påverkas av sökandetidningens
politiska inställning eller ställningstagande i särskilda frågor. Fondstyrel
sen bör vid budgetårets utgång avge verksamhetsberättelse till Kungl. Maj:t
för det senast förflutna budgetåret.
Pressutredningen har föreslagit att lånen skall administreras av Sveriges
kreditbank. Banken skulle för detta erhålla ersättning i särskild ordning.
Banken har i sitt remissyttrande förklarat sig villig att på de angivna förut
sättningarna ta på sig denna uppgift. Jag förordar därför att utredningens
förslag genomförs. Kostnaderna för denna verksamhet, liksom kostnaderna
för fondstyrelsens arbete, bör täckas av det för hela verksamheten anvisade
anslaget.
Långivningen från fonden måste generellt bli långsiktig. Utan särskilda
skäl bör dock inte längre lånetider än 20 år medges. Det bör ankomma på
fondstyrelsen att från fall till fall avgöra vilka lånesäkerheter som bör krä
vas. För längre lånetider än 10 år bör dock säkerhet i fast egendom efter
strävas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
31
I likhet med pressutredningen anser jag att lånen under början av sin löptid bör vara ränte- och amorteringsfria. Amorteringsfriheten bör gälla i fem år och räntefriheten i tre år. I undantagsfall bör räntebefrielse kunna ges för en längre tid, dock högst fem år. Förutsättningen härför bör vara att företaget kan styrka att det föreligger speciella omständigheter som gör att de planerade åtgärderna kan få någon nämnvärd ekonomiskt sanerande effekt först efter en längre tid än tre år. För lånen bör tillämpas statens normalränta.
Införandet av pressens lånefond bör ses som en försöksverksamhet, vil ken redan vid igångsättningen bör bestämmas till varaktighet och omfatt ning. Jag anser att en försöksperiod om fem år är lämplig. Fondstyrelsen bör under denna femårsperiod kunna ikläda sig låneengagemang inom en ram av 125 milj. kr. Inom denna ram bör även kostnaderna för administra tionen av lånen täckas.
Fondens låneverksamhet bör helt finansieras genom anslag på kapital budgeten. Anslaget bör redovisas under fonden för låneunderstöd. För bud getåret 1969/70 beräknar jag anslagsbehovet till 25 milj. kr.
Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de ytterligare bestämmel ser som erfordras med anledning av detta förslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969
Hemställan
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
1) godkänna de av mig förordade grunderna för sam- distributionsrabatt till dagstidningar att gälla fr. o. in. den 1 januari 1970,
2) besluta om inrättande av pressens lånefond och god känna de av mig förordade grunderna för utlåning från denna fond,
3) medge att från pressens lånefond får beviljas lån un der budgetåren 1969/70—1973/74 intill ett sammanlagt be lopp av 125 000 000 kr.,
4) till Samdistributionsrabatt för dagstidningar för bud getåret 1969/70 under sjunde huvudtiteln anvisa ett för slagsanslag av 5 000 000 kr.,
5) till Pressens lånefond för budgetåret 1969/70 på kapi talbudgeten under fonden för låneunderstöd, finansdepar tementet, anvisa ett investeringsanslag på 25 000 000 kr.
32
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det
ta protokoll utvisar.
Kungl. Maj:ts proposition nr k8 år 1969
Ur protokollet:
Margit Edström
MARCUS BOKTR. STHLM 1969
90164