2

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1969

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

14 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern

för

utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, H^olmqvist, A^spling, P^alme,

S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff,

W^ickman, M^oberg, B^engtsson.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utveck­

lingsarbete rörande utvinning av uran och anför.

Inledning

Under 1950-talet bedrev Aktiebolaget Atomenergi en viss försöksverksam­

het med uranutvinning ur de mellansvenska skiffrarna. Vid 1958 års riks­

dag beslöts (prop. 1958: 1 bil. 12 s. 93, SU 10, rskr 10) att bolaget skulle upp­

föra ett uranverk i industriell skala. Verket förlädes till Ranstad vid Bil­

lingen och dimensionerades för en produktion av 120 ton om året med

möjlighet att bygga ut kapaciteten. De totala anläggningskostnaderna be­

räknades till 115 milj. kr. Redan då beslutet om Ranstadsverket fattades

stod det klart att verksamheten inte skulle kunna täcka kapitalkostnaderna.

Under byggnadstiden försämrades de ekonomiska förutsättningarna för pro­

jektet ytterligare genom att världsmarknadspriset på uran successivt sjönk.

De energipolitiska motiven för en inhemsk uranproduktion ansågs emeller­

tid med dåvarande osäkra importmöjligheter så starka att projektet full­

följdes.

Arbetena på Ranstadsverket slutfördes sommaren 1965. Kostnaderna för

det färdiga verket uppgick till ca 145 milj. kr., motsvarande den ursprung­

liga kalkylen med justering för indexförändringar. Sedan våren 1966 drivs

verket med tre sjundedelar av full kapacitet. Antalet anställda uppgår till

ca 140. Medel för att täcka underskottet av driften och kostnaderna för visst

utvecklingsarbete har sedan budgetåret 1966/67 anvisats under förslags­

anslaget Drift av Ranstadsverket m. m., som för innevarande budgetår tagits

upp med 11 milj. kr. (prop. 1968: 69, SU 104, rskr 256). Detta belopp har

Kungl. Maj.ts proposition nr 4,9 år 1969

3

beräknats brutto. Kostnaderna för verksamheten efter avdrag för värdet av

producerat uran beräknas uppgå till ca 7 milj. kr.

Atomenergi lämnade i augusti 1966 en redogörelse för provdriften och

för möjligheterna att förbättra ekonomin genom att tillverka andra pro­

dukter än uran. För att närmare undersöka sistnämnda fråga tillkallade

chefen för handelsdepartementet i januari 1967 en särskild sakkunnig.

Den sakkunnige överlämnade i november 1967 betänkandet Ranstadsutred-

ningen (Stencil Fi 1967: 14). Av utredningen framgick att det torde saknas

möjligheter att genom en ändrad produktionsinriktning förbättra Ranstads-

verkets ekonomi. Den sakkunnige ansåg en fortsatt drift av det nuvarande

verket motiverad endast i den mån man önskar skapa underlag för en fram­

tida produktion av uran i stor skala. Den sakkunniges slutsats var att ställ­

ningstagandet till Ranstadsfrågan är beroende av de motiv som kan finnas

för att till någon väsentlig del basera den framtida svenska uranförsörj­

ningen på inhemsk produktion.

Vid anmälan av frågan i prop. 1968: 69 angående anslag till atomenergi-

verksamhet samt teknisk provning och standardisering förklarade jag att jag

avsåg att efter samråd med berörda myndigheter och företag lägga fram för­

slag för Kungl. Maj :t om åtgärder som bör ingå som led i en långsiktig uran­

politik, innefattande bl. a. ett ställningstagande till den framtida verksam­

heten i Ranstad. I syfte att ge underlag härför uppdrogs åt Atomenergi att

utföra en utredning av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för

eu framtida industriell exploatering i stor skala av Billingenfyndigheten.

Bolaget redovisade i oktober 1968 utredningens resultat i rapporten Uran ur

svensk skiffer. En kompletterande rapport överlämnades i december 1968.

Vid den fortsatta beredningen av frågan inom industridepartementet har

upprättats en promemoria angående den svenska uranpolitiken (Stencil I

1969: 2). Såväl denna promemoria som nyssnämnda av Atomenergi avläm­

nade rapporter har remissbehandlats. Yttranden har därvid avgetts av sta­

tens vattenfallsverk, Sveriges geologiska undersökning, styrelsen för teknisk

utveckling, kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomisk försvarsbered­

skap, länsstyrelsen i Skaraborgs län, delegationen för atomenergifrågor,

1964 års geologiutredning, energikommittén, Ingeniörsvetenskapsakademien

(IVA), Sveriges industriförbund, Svenska kraftverksföreningen, Svenska

gruvföreningen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges aka­

demikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO)

samt Aktiebolaget Atomenergi.

I statsverkspropositionen (bil. 15 s. 74) har Kungl. Maj :t föreslagit riks­

dagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till drift av Ranstads-

verket m. in. för budgetåret 1969/70 beräkna ett anslag av 1 000 kr.

5

ett pris av $ 8 per pund (lb)1. Eftersom behovet antas avse bränsle för lätl-

vattenreaktorer tillkommer kostnaden för anrikning. Denna kostnad mot­

svarar ungefärligen råvarukostnaden. Anrikningen är med nu tillämpade

metoder en invecklad och kapitalkrävande process, som kan utföras endast

av de stormakter som uppfört s. k. diffusionsanläggningar i huvudsakligen

militärt syfte. Vissa andra processer i bränslecykeln för atomreaktorer kan

emellertid utföras i vårt land, t. ex. tillverkning av bränsleelement av såväl

anrikat som naturligt uran. Genom att delta i det gemensamma europeiska

projektet Eurochemic tillförs Sverige också värdefulla erfarenheter beträf­

fande utvinning ur använda bränsleelement av plutonium, som väntas få

stor betydelse som bränsle såväl för nuvarande reaktortyper som för s. k.

snabba reaktorer.

Den internationella handeln med uran är föremål för olika restriktioner,

särskilt beträffande anrikat uran och plutonium. Den övervägande delen av

denna handel sker inom ramen för bilaterala regeringsavtal angående sam­

arbete beträffande atomkraftens fredliga användande. Sverige har träffat

sådana avtal med Förenta staterna, Storbritannien, Canada, Schweiz och

Finland. Förhandlingar om ett liknande avtal med Sovjetunionen pågår.

Dessa avtal gäller såväl utbyte av tekniska erfarenheter m. m. som leveran­

ser av material och utrustning för nukleärt bruk. För att skapa garantier

för att sådana leveranser utnyttjas endast för fredligt bruk innehåller av­

talen bestämmelser om rätt för leverantörländerna att kontrollera leveran­

sernas användning. Samarbetsavtalen har karaktären av ramavtal, som gör

det möjligt för företag att ingå kommersiella överenskommelser om att köpa

och sälja utrustning för atomenergiändamål, uran, bränsleelement etc.

Transaktioner inom avtalens ram förutsätter emellertid respektive regerings

allmänna eller särskilda bemyndigande.

Vårt uranbehov tillgodoses f. n. huvudsakligen genom import från För­

enta staterna, som har en stor produktion av naturligt uran och dessutom

intar en helt dominerande ställning i fråga om anrikningskapacitet. I det

bilaterala avtalet mellan Förenta staterna och Sverige av den 28 juli 1966

har den amerikanska atomenergikommissionen förbundit sig att fram till år

1996 med anrikat uran försörja de reaktorer som vid tidpunkten för avtalets

undertecknande planerades uppföras i Sverige t. o. m. mitten av 1970-talet.

Avtalet innebär att försörjningen i fråga om såväl anrikningstjänster som

naturligt uran för reaktorer med en sammanlagd effekt av 2 600 MWe är ga­

ranterad under större delen av dessa reaktorers livstid. Till följd av den

snabbare atomkraftutbyggnad som nu förutses i vårt land kommer emeller­

tid den i avtalet garanterade optionen på anrikat uran att täcka en betydligt

mindre andel av det svenska behovet än vad som kunde förutses år 1966.

Förhandlingar har därför inletts med Förenta staterna om att utvidga avta­

Kungl. Maj.ts proposition nr

49

år 1969

1 Uranpriset anges vanligen i dollar per pund uranoxid. $ 8 per lb motsvarar 108 kr per kg uran.

7

cilet av 550 ton uran om året, vilket kan resultera i produktion tidigast år

1975, skulle medföra en produktionskostnad av omkring $ 14 per Ib. Här­

vid skulle samma teknik som i nuvarande Ranstadsverket användas. Kost­

nadsminskningen vid jämförelse med nuvarande framställningskostnad

hänför sig helt till inverkan av den större produktionen. Atomenergi avråder

från ett sådant alternativ mot bakgrund av den angivna marknadsbilden.

För utbyggnadsalternativ som syftar till produktion fr. o. m. 1980-talets

början redovisas betydligt gynnsammare ekonomiska förutsättningar genom

att många potentiella möjligheter till tekniska förbättringar kan införas.

För några sådana alternativ kan produktionskostnaden vid gynnsamt utfall

komma att understiga $ 10 per lb. Härvid har dock inte inräknats utveck­

lingskostnader och kostnad för räntor under byggnadstiden, vilka samman­

lagt kan beräknas medföra en merkostnad av $ 1—2 per lb.

Investeringarna för ett uranverk med en kapacitet av 600 ton uran om

året beräknas till ca 350 milj. kr. Vid en kapacitet av 1 200 ton uran om

året anges investeringarna till ca 670 milj. kr. Ett verk för 600 ton uran om

året fordrar en projekterings- och byggnadstid av drygt sju år. Den tid som

utvecklingsarbete och förprojekt kräver anges till fyra år och kostnaderna

beräknas till 40 milj. kr. Därav avser ca 18 milj. kr. kostnaden för drift­

organisationen i Ranstad under utvecklingsarbetet efter avdrag för beräk­

nade intäkter från försäljning av det uran som produceras i samband där­

med. Möjligheterna att uppnå den angivna prisnivån är beroende av ut­

vecklingsinsatserna. En huvudförutsättning är drift av det nuvarande Ran­

stadsverket under en beräknad tid av tre år.

Atomenergi rekommenderar att ett drift- och försöksprogram kring det

nuvarande Ranstadsverket utförs. Delvis parallellt härmed och med avslut­

ning senast år 1973 bör ett detaljerat förprojekt genomföras, som kan ge

beslutsunderlag för utbyggnad av ett verk med 600—1 200 tons kapacitet.

Om en sådan investering därefter beslutas år 1974 kan verket vara i drift

tidigast år 1981.

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1969

Departementspromemorian

I departementspromemorian redovisas vissa allmänna överväganden som

underlag för ett ställningstagande till Ranstadsverkets framtid. Därvid fram­

hålls bl. a. att den atomkraftutbyggnad som nu är planerad i vårt land åt­

minstone till en början väntas komma att ske uteslutande med lättvatten-

reaktorer, som drivs med anrikat uran. Till följd därav är det åtminstone

f. n. inte möjligt att realisera en försörjningspolitik som syftar till ett full­

ständigt oberoende. Utbyggnaden med lättvattenreaktorer medför att exem­

pelvis beredskapsproblematiken knyts till det anrikade uranet. Försörjning­

en med naturligt uran måste beaktas i samband med andra nödvändiga led

i bränslecykeln.

Vid val mellan import och inhemsk produktion av uran måste resursan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1969

9

Remissyttrandena

Remissinstanserna godtar allmänt den för Atomenergis utredning och

departementspromemorian gemensamma uppfattningen om betydelsen ur

energiförsörjningssynpunkt av fortsatta ansträngningar för att nyttiggöra

de svenska urantillgångarna. Sveriges industriförbund anser dock att under­

laget är otillräckligt för ett ställningstagande till den svenska uranpolitikens

utformning och att frågan bör utredas ytterligare med beaktande av bl. a.

förutsättningarna för import och lagring av uran.

I fråga om marknadsutvecklingen för uran och därmed även den sanno­

lika tidpunkten för Billingenfyndighetens exploatering ansluter sig kraft­

industrin i huvudsak till departementspromemorians bedömning. Statens

vattenfallsverk anför sålunda att avslut för uranleveranser under hela 1970-

talet f. n. kan göras till priser lägre än $ 8 per Ib räknat i dagens penning­

värde samt att indikationer finns att denna prisnivå inte kommer att över­

skridas före år 1980. Enligt vattenfallsverkets uppfattning skulle de svenska

urantillgångarna i Billingen kunna bli ekonomiska att utnyttja någon gång

vid mitten av 1980-talet. En liknande marknadsbild redovisas av Svenska

kraftverks för eningen.

Delegationen för atomenergifrågor framhåller att Billingenfyndigheten

och förberedelserna för dess exploatering har ett betydande värde som för­

säkring mot framtida långvariga höjningar av prisnivån. Mot bakgrund av

att kraftproduktionspriserna är relativt okänsliga för ändringar i uranpriset

anser dock delegationen rimligt att acceptera en förlängning med några år

av den sjuårsperiod som enligt Atomenergis förslag erfordras för att få till

stånd en utbyggd produktion i Ranstad.

Styrelsen för teknisk utveckling anser emellertid möjligheterna osäkra

att långsiktigt basera den svenska uranförsörjningen på import och under­

stryker vikten av att behovet snarast möjligt säkerställs genom inhemsk

produktion. Aktiebolaget Atomenergi anser att departementspromemorians

förslag inte svarar mot kravet på en långsiktig, bärkraftig uranförsörjnings-

politik med hänsyn till den osäkerhet om den framtida uranmarknaden som

nu råder och den långa tid som åtgår efter ett beslut om kapacitetsutbygg-

nad till dess en ny anläggning står färdig. Enligt bolagets mening bör man

överväga att teckna långtidskontrakt även för eu del av det uranbehov som

förutses under första hälften av 1980-talet. Vid gynnsamma priser bör lag-

ringsköp också övervägas, vilket kan kombineras med långtidskontrakt.

Även delegationen för atomenergifrågor anser att möjligheterna bör under­

sökas att redan nu teckna långtidskontrakt som sträcker sig längre än till år

1980. Sådana kontrakt bör enligt delegationen successivt förlängas så att de

täcker hela den period som krävs för att förbereda en svensk uranproduk­

tion.

11

den internationella prospekteringen skulle ge ett mycket positivt resultat

bör det enligt delegationen övervägas huruvida det finns anledning att efter

nedläggningen av driften i Ranstad hålla delar av verket i stånd. Atomenergi

framhåller med ungefär samma motivering som delegationen att ett beslut

om den fortsatta verksamhetens karaktär bör anstå till slutet av den förut­

sedda treårsperioden och fattas mot bakgrund av då kända förhållanden.

LO understryker att utvecklingsprogrammet ger tidsfrist och handlingsfri­

het att under den närmaste treårsperioden avgöra om driften helt skall läg­

gas ned eller om arbetet skall inriktas på planering av en utbyggnad. Över­

styrelsen för ekonomisk försvarsberedskap förutsätter att frågan om in­

hemsk uranproduktion prövas så snart de ekonomiska förutsättningarna är

för handen. Samma bör enligt överstyrelsen gälla för det fall att villkoren

för uranköp från utlandet dessförinnan skulle ändras i en för Sverige oför­

delaktig riktning.

LO framhåller att inskränkningen i driftsorganisationen bör genomföras

på ett sådant sätt att de som måste friställas får en annan sysselsättning

säkrad innan friställningen sker. TCO framhåller att hänsyn måste tas till

arbetsmarknadssituationen vid uppläggningen av utvecklingsarbetet. TCO

utgår vidare från att den personal som under utvecklingsarbetets gång för­

värvat speciella erfarenheter och som skulle behövas vid en framtida ut­

byggnad kan få kvarstå i Atomenergis tjänst. Samma synpunkt framförs av

SACO.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att Ranstad ligger ganska nära

Skövde, där det finns goda möjligheter till omskolning och i dagsläget även

till placering i annan tung industri av utbildad arbetskraft. Länsstyrelsen

anser det dock nödvändigt att staten vidtar åtgärder för att eliminera de

negativa verkningarna av en eventuell nedläggning av driften vid Ranstads-

verket för de anställda och för Falköpings kommunblock, där en del av de

anställda bor. I första hand bör övervägas att få till stånd annan verksam­

het i anslutning till Ranstadsanläggningen. Länsstyrelsen föreslår att en ut­

redning i frågan sätts igång omedelbart.

Frågan om uranprospektering berörs av så gott som alla remissinstanser,

som genomgående anser ökade insatser önskvärda. Sveriges geologiska un­

dersökning och 196b års geologiutredning anför att en svensk uranprospek­

tering i stor skala är väl motiverad på geologiska grunder och måste bedö­

mas som angelägen ur samhällssynpunkt.

Några remissinstanser berör frågan om beredskapslagring av atombränsle.

Delegationen för atomenergifrågor och överstyrelsen för ekonomisk försvars­

beredskap anser det angeläget att snarast skapa klarhet om hur en lagrings-

skyldighet bör konstrueras och vilken grad av uthållighet som bör efter­

strävas. Krav på en beredskapspolitik framförs även av Sveriges industri­

förbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr b 9 år 1969

13

nadsalternativ som siktar på produktion vid början av 1980-talet. Ett verk

med fyra eller åtta gånger så stor kapacitet som det nuvarande Ranstads-

verket skulle medge produktionskostnader som förmodas vara i nivå med

1980-talets internationella marknadspriser. I syfte att få fram ett fullstän­

digt tekniskt och ekonomiskt beslutsunderlag för ett sådant projekt före­

slår bolaget ett treårigt drift- och försöksprogram vid det nuvarande verket

för en kostnad av ca 40 milj. kr., inklusive kostnader för ett detaljerat för­

projekt. Detta program skulle vara avslutat senast år 1973, då man väntas

ha en klarare bild av den internationella situationen i fråga om prospekte-

ringsverksamhet, utbyggnad av atomkraft samt prisutveckling för uran.

Eftersom ett investeringsbeslut år 1974 kan leda till produktion tidigast år

1981 förutsätter bolaget att försörjningen med naturligt uran för tiden fram

till år 1980 säkras genom långtidskontrakt.

Departementspromemorians förslag i fråga om Ranstad syftar i likhet

med Atomenergis till att på grundval av erfarenheterna från Ranstad bevara

handlingsfriheten för ett eventuellt senare beslut om produktion i stor skala.

Promemorian utgår emellertid från en i förhållande till Atomenergis utred­

ning mera optimistisk bedömning av möjligheterna att även under 1980-

talets början täcka vårt uranbehov genom import. Som en konsekvens härav

anses det inte behövligt att nu ta fram ett fullständigt underlag för ett in­

vesteringsbeslut. Enligt promemorian bör i stället ett projektinriktat utred­

ningsarbete genomföras. Insatserna bör koncentreras till sådana förbätt­

ringar av uranutvinningsprocessen som förutsätter ett verk i drift. Alltefter­

som dessa undersökningar slutförs bör driftorganisationen avvecklas. Kost­

naderna för ett sådant mera begränsat program — som inte omfattar ett

fullständigt förprojekt — förutsätts uppgå till ca 20 milj. kr., vartill kom­

mer underhållskostnader av 1—2 milj. kr. om året för att bevara vissa an-

läggningsdelar sedan driften lagts ned. I promemorian framhålls att mark­

nads- och prisutvecklingen under 1980-talet är mycket osäker och att frågan

om exploatering av de svenska uranskiffrarna därför på nytt kan aktualise­

ras.

Remissinstanserna har med få undantag ställt sig positiva till ett utveck­

lingsprogram i' syfte att förbereda en framtida exploatering av uranskiffer -

tillgångarna. I flertalet yttranden — bl. a. från den statliga och enskilda

kraftindustrin samt delegationen för atomenergifrågor — förordas det mera

begränsade program som föreslås i departementspromemorian. Atomenergi

anser att promemorian inte i tillräcklig grad beaktat behovet av långsiktig

trygghet i försörjningen. Även om fortsatt arbete med uranskiffrarna inom

en kostnadsram av 20 milj. kr. inte ger ett fullständigt underlag för ett even­

tuellt beslut om utbyggnad av Ranstadsverket anser dock bolaget möjligt att

inom denna ram bedriva ett meningsfullt utvecklingsarbete. Uranproduk­

tionen skulle vid ett sådant begränsat program minska från nuvarande tre

sjundedelar till en sjundedel eller mindre av verkets kapacitet. Antalet sys-

Kungl. Maj.ts proposition nr

49

år 1969

14

seisatta i projektet skulle reduceras från ca 140 till ca 100 under den tre­

årsperiod som behövs för att genomföra programmet.

Jag delar den bedömning av marknadsutvecklingen för uran som redo­

visas i departementspromemorian och som biträds av flertalet remissinstan­

ser. Jag utgår således från att försörjningen med naturligt uran till det

svenska atomkraftprogrammet tills vidare bör ske genom import. Formella

förutsättningar för en sådan import föreligger genom de bilaterala rege-

ringsavtal som Sverige träffat med bl. a. Förenta staterna, Storbritannien

och Canada. Förhandlingar har inletts om en utvidgning av avtalet med

Förenta staterna med hänsyn till det växande svenska utbyggnadsprogram-

met. Även med andra länder pågår förhandlingar. Det finns goda utsikter

att vårt land härigenom kan nppnå ett vidgat underlag för försörjningen i

fråga om såväl naturligt uran som anrikningstjänster.

Även om sålunda den svenska atomkraftutbyggnaden tills vidare synes

kunna baseras på import anser jag att produktion av uran ur Billingenskif-

fer bör betraktas som ett reellt försörjningsalternativ för framtiden. Jag vill

här hähvisa till vad som från olika håll anförts om den stora osäkerheten

beträffande den långsiktiga marknadsutvecklingen för uran. Enligt min me­

ning föreligger emellertid inte tillräckliga skäl att nu påbörja ett utveck­

lings- och förprojekteringsarbete som syftar till att redan år 1973 ge ett full­

ständigt underlag för ett beslut om utbyggnad av ett stort uranverk. Jag för­

ordar därför att det mera begränsade utvecklingsprogram som föreslås i de­

partementspromemorian genomförs.

Ett sådant program inom en nettokostnadsram av 20 milj. kr. synes kun­

na medge en tillfredsställande handlingsberedskap i fråga om att ta upp en

produktion i stor skala. Jag vill även framhålla att det föreslagna program­

met innebär att personalstyrkan vid verket kan minskas i etapper. Härige­

nom är det möjligt för Atomenergi att i samråd med berörda myndigheter i

god tid förbereda erforderliga omplaceringar och även undersöka förutsätt­

ningarna för alternativ verksamhet i Ranstad.

Jag utgår från att nranproduktionen efter tre års utvecklingsarbete av­

vecklas helt. Jag finner det emellertid inte möjligt att nu ta närmare ställ­

ning till frågan om verksamhetens karaktär i övrigt efter periodens slut.

Marknadsbilden för uran kan nämligen under perioden förändras så att det

finns skäl att överväga antingen att fullfölja utvecklingsarbetet eller att läg­

ga ned verksamheten totalt. Jag vill här i likhet med delegationen för atom­

energifrågor särskilt peka på betydelsen av att följa utfallet av de närmaste

årens internationella prospektering. Ställningstagandet till de angivna frå­

gorna om Ranstadsverkets framtid bör alltså baseras på de förutsättningar

som råder mot slutet av utvecklingsperioden.

Flera remissinstanser har i sina yttranden berört även andra frågor röran­

de vår framtida uranförsörjning, bl. a. ökade insatser för prospektering och

behovet av bestämmelser rörande beredskapslagring av uran. Jag avser att

Kungl. Maj:ts proposition nr

4.9

år 1969

15

ta upp dessa frågor sedan vissa utredningar — främst 1964 års geologiutred­

ning och energikommittén — slutfört sitt arbete och resultatet av pågående

förhandlingar kan redovisas. I sammanhanget vill jag erinra om att det ak­

tuella utredningsarbetet rörande nordiskt ekonomiskt samarbete omfattar

även ett närmare samarbete på atomenergiområdet. Det har nyligen över-

enskommits att därvid uppmärksamma bl. a. frågan om uranproduktion,

inklusive uranprospektering.

Det nuvarande anslaget till drift av Ranstadsverket är beräknat brutto

utan hänsyn till värdet av producerat uran. Detta uran lagras tills vidare av

Atomenergi. Bruttokostnaderna för att genomföra det föreslagna utveck­

lingsprogrammet beräknas till 25 milj. kr. i 1969/70 års pris- och löneläge,

vilket motsvarar en nettokostnad av ca 20 milj. kr. Bruttokostnadsramen bör

fördelas på de tre budgetåren 1969/70—1971/72. På grundval av uppgifter

från Atomenergi beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1969/70 till

10,0 milj. kr. Med hänsyn till att verksamheten i Ranstad vid godtagande av

vad jag förordat i det föregående fr. o. m. nästa budgetår kommer att få eu

ändrad inriktning bör anslaget benämnas Utvecklingsarbete rörande utvin­

ning av uran. Anslaget bör anvisas som reservationsanslag. Inkomster från

eventuell försäljning av uran bör av Atomenergi levereras in till statsverket

för att redovisas på riksstatens inkomstsida under Övriga diverse inkoms­

ter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1969

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, alt Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

1. godkänna genomförandet av ett utvecklingsprogram

rörande utvinning av uran enligt de riktlinjer jag angett,

2. till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran för

budgetåret 1969/70 under trettonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 10 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Margit Edström

MARCUS BOKTft. STHLM 1969 690167