Prop. 1969:50

('med förslag till förord\xad ning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

1

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt; given Stockholms slott den 14 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att krigsrisktillägg och motsvarande ersättning­ ar skall kunna befrias från sjömansskatt efter prövning av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Befrielsen avses gälla även retroaktivt för tillägg och ersättningar, som utbetalats efter utgången av år 1966, och således medföra restitution av redan inbetald sjömansskatt.

Vidare föreslås förlängning av tiden för ansökan om jämkning av sjö­ mansskatt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969.1 samt. Nr so

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 2 och 13 §§ samt anvisningarna till 2 § förord­

ningen den 16 maj 1958 om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2

§.

I denna--------------------------- — enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst:

kontant inkomst ombord, i förekom­

mande fall minskad med avgifter,

som sjömannen på grund av sin

tjänst ombord har att erlägga för egen

eller efterlevandes pensionering, och

med belopp, som fastställts genom

beslut om jämkning,

beskattningsår: det-------

beskattningsbar inkomst:

kontant inkomst ombord, i förekom­

mande fall minskad med avgifter,

som sjömannen på grund av sin

tjänst ombord har att erlägga för

egen eller efterlevandes pensionering,

med belopp, som fastställts genom

beslut om jämkning och, i den mån

det medgivits av Konungen eller

myndighet som Konungen bestäm­

mer, med belopp som enligt avtal

mellan arbetsgivar- och arbetstagar­

organisationer utgör krigsrisktillägg

eller motsvarande ersättning.

— sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

13 §.

Beslut om — -— -------------------- — av sjömansskattenämnden.

Ansökan om jämkning skall vara Ansökan om jämkning skall vara

inkommen till sjömansskattekonto- inkommen till sjömansskattekonto-

ret senast före utgången av juli må- ret före utgången av andra kalender-

nad året näst efter beskattningsåret. året näst efter beskattningsåret.

I beslut--------- —---------------- —--------- för sjömansskatt.

Å belopp,--------------------------------------------- icke ränta.

Anvisningar

till 2 §.

Till gottgörelse, —-------------------------- — och dylikt.

Till kontant — —------------------------ förenade kostnader.

3

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Redare, som utbetalat krigsrisktilllägg eller motsvarande ersättning, skall ange ersättningens storlek i re­ dovisning enligt 14 § 1 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam­ ling.

Bestämmelserna om krigsrisktillägg och motsvarande ersättning tilläm­ pas på tillägg eller ersättning som utbetalats efter utgången av år 1966. Har avdrag för sjömansskatt beräknats till högre belopp än som bort ske med tillämpning av dessa bestämmelser, skall skatten nedsättas med vad som sålunda tagits ut för mycket, varvid 15 § förordningen om sjömansskatt gäller i tillämpliga delar.

Har ansökan om jämkning, som avser beskattningsåret 1967 och som inkommit till sjömansskattekontoret före ikraftträdandet, icke upptagits till prövning på grund av att den inkommit för sent, skall sjömansskatte- nämnden utan särskild ansökan åter upptaga ansökningen till prövning.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

14 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Nilsson,

statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skattefrihet för

krigsrisktillägg till sjömän, m. m., och anför.

På grund av krigshandlingar som förekommit och alltjämt förekom­

mer i Vietnam, Främre Orienten och Nigeria har träffats avtal om sär­

skilt krigsrisktillägg eller motsvarande tillägg till anställda ombord på

svenska handelsfartyg. Avtalsslutande parter är Sveriges redareförening,

å ena sidan, samt Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefäls-

förbundet och Svenska sjöfolksförbundet, å andra sidan. På krigsrisktill-

läggen görs f. n. skatteavdrag enligt förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt (sjömansskatteförordningen).

Inom 1967 års sjömansskattekommitté har väckts fråga om skattebefri­

else för krigsrisktillägg som utgår till anställd ombord på svenskt handels­

fartyg. Kommittén har i skrivelse till chefen för finansdepartementet fram­

lagt förslag om sådan skattebefrielse enligt utarbetad författningstext.

Författningsförslaget torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga 1.

I skrivelsen har kommittén också föreslagit förlängning av tiden för rätt

att begära jämkning av sjömansskatt. I detta hänseende har föreslagits en

ändring i sjömansskatteförordningen. Detta författningsförslag torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Över kommitténs skrivelse har efter remiss yttranden avgetts av kam­

marrätten, riksskattenämnden, sjömansskattenämnden, länsstyrelserna i

Malmöhus och Hallands län, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för

mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbun-

det och Svenska sjöfolksförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

5

Frågan om skattefrihet för krigsrisktillägg

Nuvarande ordning m. m.

Till skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) räknas inte lön eller annan gottgörelse, som enligt sjömans-

skatteförordningen utgör inkomst ombord (19 §). Nämnda slags intäkter

räknas inte heller som skattepliktig inkomst vid taxering till statlig in­

komstskatt. (Se 2 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig in­

komstskatt, som i detta hänseende hänvisar till 19 § kommunalskattelagen.)

På grund av 1 § sjömansskatteförordningen er läggs sjömansskatt av

envar som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 100 registerton vilket huvudsakligast

nyttjas i närfart eller fjärrfart av närmare angivet slag. Med inkomst om­

bord förstås enligt 2 § lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär

på grund av sin anställning ombord och som skulle ha utgjort intäkt av

tjänst enligt kommunalskattelagen. Från den kontanta inkomsten om­

bord kan dras dels avgifter som sjömannen har att erlägga för egen eller

efterlevandes pensionering, dels belopp som fastställts genom beslut om

jämkning. Det som kvarstår efter avdrag av nu angivna slag är enligt

nyssnämnda paragraf beskattningsbar inkomst.

Vid varje utbetalning till sjöman av belopp som utgör beskattningsbar

inkomst skall genom redarens försorg sjömansskatt dras av (5 § sjömans­

skatteförordningen). För här i landet bosatt sjöman utgår sjömansskatt för

månad och beräknas enligt särskilda sjömansskattetabeller (7 § 1 mom.). I

den mån Kungl. Maj:t förordnar det skall sjöman som är bosatt i Danmark,

Finland, Island eller Norge erlägga sjömansskatt enligt de bestämmelser

som gäller för sjöman bosatt i Sverige (7 § 2 mom.). Genom särskilda kun­

görelser (SFS 1958:541 och 542 samt 1959:544) har Kungl. Maj :t med­

delat sådant förordnande för sjömän bosatta i Danmark, Finland och

Norge.

Under andra världskriget utgick krigsriskersättning i betydande ut­

sträckning till de anställda i den svenska handelsflottan. Sedan ett flertal

framställningar ingetts till Kungl. Maj :t om befrielse för sjömännen från

skyldighet att betala skatt för uppburen krigsriskersättning, infördes ge­

nom förordningar den 30 juni 1943 (nr 491) och den 25 maj 1945 (nr

200) regler om viss skattefrihet för sådan ersättning. Enligt dessa förord­

ningar skulle vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt 50 % av den krigsriskersättning, som för

åren 1943—1945 utgick till anställd på svenskt fartyg, inte utgöra skatte­

pliktig inkomst. Om krigsriskersättningen för år räknat översteg 10 000 kr.,

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 50

6

gällde skattefrihet inte beträffande den överskjutande delen. För ersätt­

ningen gällde viss insättningsskyldighet i bank. Bestämmelserna var till

en början utformade så att sjömannen vanligen inte förrän efter viss tid

skulle få lyfta de för honom insatta medlen. Bestämmelserna upphävdes

emellertid i denna del mycket snart.

I prop. 1943:309 anförde departementschefen bl. a. följande (s. 9):

Den krigsriskersättning, som alltsedan krigsutbrottet hösten 1939 ut­

gått till sjömännen på svenska handelsfartyg, är uppenbarligen att anse så­

som skattepliktig intäkt enligt kommunalskattelagen samt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Emellertid torde med fog kun­

na göras gällande, att sjöfolkets krigsriskersättning icke är av samma ka­

raktär som annan intäkt av tjänst, för vilken skatteplikt föreligger. Ifråga­

varande ersättning intjänas under mycket riskfyllda förhållanden och de

faror och påfrestningar, för vilka sjömännen utsättas under sin yrkesutöv­

ning, ha avsevärt ökats ju längre kriget pågått. Krigsriskersättningen har

därför kommit att alltmera få karaktären av en premie, som utgår till sjö­

männen för de risker till liv och lem, för vilka de utsätta sig i och för sitt

arbete. Det bör även beaktas, att ifrågavarande yrkesgrupp tidigare knap­

past haft sådana inkomster, att mera avsevärda besparingar kunnat göras

till familjernas framtida underhåll. Vid angivna förhållanden finner jag

så starka billighetsskäl numera tala till förmån för en skattelindring för

sjöfolket, att de principiella betänkligheter, som obestridligen äro förenade

med en dylik åtgärd, bör få vika.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Kommittén

Kommittén framhåller i skrivelsen att krigsrisktillägg till sjöman är fri­

taget från beskattning i Norge sedan den 1 januari 1967. För Danmarks

vidkommande sägs beslut ha fattats om liknande skattefrihet med giltighet

fr. o. in. den 1 januari 1969. Skattefriheten i Danmark är enligt kommittén

dock begränsad till att avse krigsrisktillägg som utgår vid fart på Vietnam.

Vidare framhåller kommittén att man övervägt frågan om skattebefrielse

för krigsrisktillägg som utgår till anställd ombord på svenskt handelsfartyg

och funnit skäl föreligga för sådan skattefrihet. Med hänsyn till sjömans­

skattens karaktär av definitiv skatt bör enligt kommittén bestämmelser

meddelas snarast.

Kommittén lämnar härefter en redogörelse för de avtal om krigsrisk­

tillägg som nu är aktuella och deras omfattning.

Avtal den 3 september 1965 beträffande krigsrisktillägg vid uppehåll i nord-

och sgdvietnamesiska hamnar

Avtalet gäller från den 20 augusti 1965. Till ombordanställd utgår krigs­

risktillägg om 100 % beräknat på det lönebelopp, som ligger till grund för

beräkning av semesterlön. Tillägget utgör minst 50 kr. per dygn och utgår

under minst fem dygn. Enligt uppgift har avtalet hittills tillämpats bara

vid ett fåtal fartygsuppehåll i sydvietnamesisk hamn. Inget svenskt han­

delsfartyg synes ha gjort uppehåll i nordvietnamesisk hamn, sedan avtalet träffats.

Avtal den 13 juni 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart inom visst i avta­ let närmare angivet område i Främre Orienten

Avtalet gällde i första hand endast tiden den 5—10 juni 1967 men är tillämpligt även för tid därefter om krigshandlingar förekommer i det aktuella området. Såsom krigshandling räknas bl. a. skottlossning i närhe­ ten av svenskt fartyg. Till ombordanställd utgår krigsrisktillägg med 200 % på månadslönen inklusive vissa lönetillägg. Tillägget utgör minst 50 kr. per dag. Såvitt hittills kunnat utrönas har detta avtal tillämpats på högst ett tiotal svenska fartyg.

Avtal den 13 juni 1967 beträffande särskilt tillägg till anställda ombord på m/s »Nippon» och m/s »Killara» som ligger instängda i Suezkanalen

Avtalet gäller fr. o. in. den 11 juni 1967 t. o. m. den dag fartygen utpas- serat ur Suezkanalen efter det att denna åter öppnats för trafik. Till om­ bordanställd utgår tillägg, som för dag utgör 45 kr. för befäl och 35 kr. för övriga anställda.

Tillsynen av fartygen »Nippon» och »Killara» omliänderhas av en redu­ cerad besättning som f. n. uppgår till tolv personer och är gemensam för båda fartygen. Den första tiden tjänstgjorde ca femton personer på var­ dera fartyget. Tjänstgöringen ombord får inte omfatta längre tid än tre månader, varefter avlösning sker. Det förekommer emellertid att sjömän i undantagsfall stannar flera tjänstgöringsperioder i sträck.

Avtal den 30 augusti 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart på Nigeria

Avtalet gäller fr. o. m. avtalsdagen. Till ombordanställd utgår krigsrisk­ tillägg om 100 % beräknat på det lönebelopp, som ligger till grund för be­ räkning av semesterlön. Tillägget utgör minst 50 kr. per dag.

Avtalet torde hittills inte ha tillämpats i något fall men åtminstone ett fartyg anlöpte hamn i Nigeria innan avtalet träffades. Till besättningen på detta fartyg har utgått s. k. krigsriskgratifikation, varvid avtalets bestäm­ melser torde ha tjänat till ledning.

Bedömningen av frågan huruvida det krigsrisktillägg som utgått sedan 1965 skall fritas från beskattning bör enligt kommitténs mening göras mot bakgrunden av att sjömansskattelagstiftningen i sina huvuddrag är ens- artad i de nordiska länderna. I åtminstone Danmark och Norge är liknande ersättning skattefri, något som starkt talar för motsvarande ordning i Sverige. Det kan också anföras att statsmakterna genom tidigare beslut i ämnet tagit principiell ställning som bör vara vägledande. Eftersom vill­ koren för att nu få krigsrisktillägg torde vara ungefär desamma som för krigsriskersättningen under 1940-talet anser kommittén att den ifråga­ satta skattefriheten bör medges.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

7

Kommittén anför vidare att, med hänsyn till att utgående belopp — åt­ minstone hittills — denna gång i allmänhet är relativt små, tilläggen bör göras helt skattefria såsom skett i Danmark och Norge. Såvitt kunnat ut­ rönas har under år 1967 och för tiden januari— oktober 1968 betalats ut ungefär följande belopp i krigsrisktillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

År Belopp kr.

Antal

Belopp kr.

sjömän per sjöman

1967................... 430 000

275

ca 1 560

1/1—31/10 1968 410 000

150

ca 2 730

I undantagsfall torde dock krigsrisktillägg för de båda åren ha utgått till en och samme sjöman med belopp som mera avsevärt avviker från det sam­ manlagda genomsnittsbeloppet. Vid de undersökningar kommittén gjort med ledning av material hos sjömansskattekontoret har sålunda konsta­ terats att ersättning i några tiotal fall utgått för åren 1967 och 1968 med totalt 10 000 kr. eller mer till en sjöman. Det är då fråga om sådana sjömän på Nippon och Killara som tjänstgjort i flera omgångar. Det erinras i sam­ manhanget om att avlösning av besättningarna på dessa båda fartyg nu sker oftare än tidigare.

Kommittén föreslår således att de krigsrisktillägg eller motsvarande till- lägg, som utgår på grund av nu aktuella avtal, skall helt undantas från be­ skattning genom särskild förordning. Bestämmelse om skattefrihet för nämnda tillägg sägs böra få retroaktiv verkan fr. o. m. det första beskatt­ ningsår då sådana ersättningar på nytt började utgå, nämligen år 1965. En sådan bestämmelse medför att sjömansskatt för förfluten tid skall åter­ betalas till ett antal sjömän. Det sägs böra få ankomma på sjömansskatte- nämnden att efter ansökan från berörda sjömän besluta om sådan åter­ betalning.

I förordningen om sjömansskatt finns bestämmelse om rättelse av skat­ teavdrag som skett med för högt belopp. Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av andra kalenderåret efter beskattningsåret. Bestämmelsen är således otillräcklig för att den avsedda retroaktiva verkan skall uppnås, heter det i kommitténs skrivelse. På grund härav föreslås särskilda övergångsbestämmelser.

För krigsrisktillägg som utbetalas till sjöman efter ikraftträdandet av förordningen kan bestämmelserna iakttas redan ombord och skatteavdrag således underlåtas. Av kontrollskäl bör enligt kommittén emellertid före­ skrivas att krigsriskersättning skall upptas i redovisning enligt 14 § 1 mom. sjömansskatteförordningen även om tillägget inte skall medräknas i den annars beskattningsbara inkomsten.

Om den föreslagna skattefriheten medges skall krigsrisktillägget inte räknas som kontant inkomst ombord, hemställer kommittén vidare. Till följd härav bör tillägget inte medräknas i sjömannens inkomst enligt den

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

9

kontrolluppgift redare har att avge enligt 37 § 1 mom. 8) taxeringsförord- ningen den 23 november 1956 (nr 623) och ej heller i sjömannens pensions- grundande inkomst. Tillägget bör inte heller tas upp av redare i arbetsgivar- uppgift.

Remissyttrandena

Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande. De remissinstanser som företräder de avtalsslutande parternas intressen har samtliga tillstyrkt förslaget. De statliga remissinstanserna har med ett undantag visserligen inte velat avstyrka förslaget men i allmänhet ställt sig tveksamma till det, framför allt från principiell synpunkt. Undantaget utgörs av riksskatte­ nämnden, som avstyrkt förslaget.

Beträffande den principiella frågan kan följande nämnas.

Sjömansskattenämnden påpekar att förslaget bryter mot grundsatsen att all inkomst skall beskattas. Att göra avsteg från denna grundsats genom att för en viss grupp frita inkomst av visst slag inger enligt nämnden stora betänkligheter. Nämnden föreslår begränsad giltighetstid för skattebefriel­ sen, så att erfarenhet vinns om dess verkningar och betydelse.

Statsmakternas åtgärd att åren 1943 och 1945 införa regler om viss skatte­ frihet för krigsriskersättning anser Svenska maskinbefälsförbundet böra ses som ett principiellt ställningstagande som bör vara vägledande även i detta fall. Ett likartat resonemang förs av sjömansskattenämnden, som inte finner det orimligt, om skattelättnad kunde vinnas för inkomst som för­ värvats under särskilt farofyllda omständigheter, liknande dem som känne­ tecknade förhållandena under andra världskriget.

Riksskattenämnden samt kammarrätten och länsstyrelsen i Hallands län framhåller att förhållandena för sjöfarten nu inte är desamma som rådde under det senaste världskriget. Farorna sägs inte vara så extrema. Det finns enligt de båda förstnämnda remissinstanserna även andra yrkesgrupper som är utsatta för fara, t. ex. ammunitionsfabrikers personal, provflygare, poliser, övervakningspersonal i FN-tjänst m. fl. Ett genomförande av förslaget kan enligt dessa två remissinstanser leda till att även andra yrkeskategorier framställde liknande krav på skattelättnader.

En motsatt inställning kommer till synes hos de remissinstanser som re­ presenterar redarna och de ombordanställda. Rederiföreningen för mindre fartyg hävdar att krigsrisktilläggen inte är normala inkomster av tjänst på fartyg utan ersättning för de risker och påfrestningar vederbörande blir ut­ satt för under utövandet av sitt yrke. Självfallet, heter det i remissyttrandet, skall därför sådan speciell ersättning vara helt fri från skatt. Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet ger uttryck åt lik­ nande tankegångar.

10

Alla statliga remissinstanser utom riksskattenämnden fäster avgörande

vikt vid det förhållandet att andra nordiska länder infört liknande

skattefrihetsregler. Kammarrätten t. ex. erinrar om att 7 § 2 mom. sjömans-

skatteförordningen föreskriver att sjömän som är bosatta i de nordiska

staterna har att under tjänst på svenskt fartyg erlägga sjömansskatt enligt

de bestämmelser som gäller för sjöman som är bosatt i Sverige. Då nu Norge

och Danmark undantagit krigsriskersättningar från beskattning synes det

kammarrätten, trots de principiella betänkligheterna, att även Sverige borde

vidta motsvarande åtgärder.

Riksskattenämnden anför följande. Kommittén har uttalat att bedöm­

ningen av frågan huruvida krigsrisktilläggen skall fritas från beskattning

bör göras mot bakgrunden av att sjömansskattelagstiftningen i sina huvud­

drag är ensartad i de nordiska länderna. Vidare uttalar kommittén att krigs­

risktilläggen i Norge generellt är fritagna från beskattning sedan den 1

januari 1967 och att för Danmarks vidkommande beslut fattats om skatte­

frihet — dock endast i fråga om sjöfart på Vietnam — fr. o. m. den 1 januari

1969. Såvitt framgår av den remitterade skrivelsen, heter det vidare i nämn­

dens remissyttrande, medges skattefrihet inte för krigsrisktillägg i Finland.

Ett bifall till kommitténs förslag skulle enligt nämnden således inte med­

föra någon verklig samordning av de nordiska ländernas skattelagstiftning

på förevarande område. Vad kommittén anfört om förhållandena i de övriga

nordiska länderna utgör därför enligt nämndens mening inte i och för sig

något bärande skäl för genomförande av kommittéförslaget.

Även såvitt gäller utformningen av förslaget har kommitténs

ståndpunkt mött delade meningar under remissbehandlingen. Sjöfartsnä­

ringens representanter har samtliga godtagit kommittéförslaget på alla

punkter. De statliga remissinstanserna har emellertid gjort vissa anmärk­

ningar.

Kommitténs förslag innebär alt krigsrisktillägg eller motsvarande ersätt­

ning enligt avtal mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas

organisationer skall fritas från skatteplikt. Att det sålunda överlåtits åt

arbetsmarknadens parter att bestämma omfattningen av det skattepliktiga

området kritiseras av samtliga statliga remissinstanser utom länsstyrelsen

i Malmöhus län.

Kammarrätten framhåller att betänkligheterna mot skattefriheten mins­

kas om det i den föreslagna lagtexten i överensstämmelse med 1 § lagen den

14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. tilläggs att det

skall ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser angå­

ende de områden m. in. där skattefrihet skall inträda. Liknande synpunkter

framförs av länsstyrelsen i Hallands län.

Riksskattenämnden anför att, om skattefrihet för krigsrisktillägg skulle

genomföras nu, bestämmelserna härom inte bör få den generella utform­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

11

ning som kommittén föreslagit utan bör anknyta till visst eller vissa sär­ skilt angivna avtal.

Sjömansskattenämnden anför. Det framgår inte klart av kommittéförsla­ get om författningen skall avse endast redan ingångna avtal eller även avtal som kan komma att ingås. Betänkligheter kan anföras mot att helt lägga i organisationernas hand att i kommande avtal bestämma krigszonens om­ fattning och i övrigt utforma krigsriskbegreppet. På något sätt torde en ram böra finnas som begränsar möjligheter att avtalsmässigt utvidga detta begrepp utöver vad som objektivt kan anses motiverat. Skulle kollektiv­ avtal träffas om att lönetillägg utgår under omständighet som vid objektiv prövning inte är riskfylld, bör enligt nämnden skattefrihet ej komma i fråga. Prövningen härav bör enligt nämndens uppfattning få ankomma på nämnden. Att nämnden i tveksamma fall skulle kunna meddela anvisningar för tillämpningen av den föreslagna författningen sägs följa av 21 § sjömans- skatteförordningen. — Nämnden behandlar i detta sammanhang det avtal som rör de ombordanställda på m/s »Nippon» och m/s »Killara». Detta av­ tal, heter det i nämndens yttrande, är ett tillägg till huvudavtalet om hän­ syn till krigsriskerna i Främre Orienten. Skulle ett särskilt farofyllt läge inträda genom krigshandlingar träder huvudavtalet i funktion. Tilläggsav­ talet kan enligt nämndens mening knappast anses ha avseende på sådan särskild risksituation som motiverar, att de dagsbelopp, 45 kr. resp. 35 kr., som nämns i avtalet ges en särställning vid beskattningen. Tilläggen torde närmast vara att anse som tillägg för arbete under obekväma förhållanden, framhåller nämnden.

Även frågan om det skattefria beloppets storlek har diskuterats.

Länsstyrelsen i Hallands län erinrar om att de skattefria ersättningsbelop­ pen var maximerade vid det föregående tillfälle, åren 1943—1945, då mot­ svarande bestämmelser gällde och föreslår ett maximibelopp av 15 000 kr. för år. Även länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte skattefrihe­ ten, med hänsyn till tänkbara förhållanden i framtiden, bör vara begränsad till visst belopp.

Sjömansskattenämnden anser att man får en från olika synpunkter rim- lig reglering av skattefrågan om man begränsar skattskyldigheten till 50 % av ersättningens totalbelopp. Att såsom skedde under andra världskriget maximera avdragsrätten till exempelvis 10 000 kr. per år är enligt nämnden opraktiskt och med hänsyn till faktiskt utgående ersättningar knappast hel­ ler nödvändigt.

Kammarrätten, sjömansskattenämnden och länsstyrelsen i Hallands län uttrycker betänkligheter mot att göra lagstiftningen retroaktiv. Nämnden tinner dock skäligt att skattefrihetsreglerna får tillämpas på ersättning som utgår för år 1969. Ersättning som är uträknad på lön intjänad för tid dess­ förinnan torde sålunda enligt nämnden böra falla utanför lagstiftningens tillämpningsområde även om utbetalning skulle ske först efter ikraftträdan­

12

det. Länsstyrelsen framhåller att, om bestämmelserna ges tillbakaverkande

kraft, de bör ges sådant innehåll att även ersättning som utbetalats ex

gratia (krigsriskgratifikationer) omfattas av skattefriheten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uppmärksammar en komplikation som de

föreslagna bestämmelserna om retroaktivitet skulle åstadkomma vid beräk­

ningen av pensionsgrundande inkomst. Av övergångsbestämmelserna till

den föreslagna författningstexten synes framgå, heter det i länsstyrelsens

remissyttrande, att krigsrisktillägg inte för någon del av 1969 skall tas upp

av redare i arbetsgivaruppgift och sålunda inte heller räknas med i sjö­

mannens pensionsgrundande inkomst. Däremot har kommittén kanske för­

utsatt att bifall till ansökan av sjöman eller redare om rättelse av avdrag

för sjömansskatt med motsvarande tillämpning av 15 § sjömansskatteför-

ordningen inte skall föranleda ändring för åren 1965—1968 av det avgifts­

underlag och den pensionsgrundande inkomst som skall ha fastställts på

grundval av tidigare gällande skatteplikt. Spörsmålet synes enligt länssty­

relsen vara av så stor social betydelse, särskilt med hänsyn till eventuell

förtidspension och familjepension, att det bör vara klargjort för de därav

berörda senast i samband med lagstiftningens ikraftträdande.

Samma länsstyrelse ställer också frågan om inte tiden för ansökan om

rättelse som föreslagits i detta fall, till den 31 december 1969, är väl kort

med hänsyn till de svårigheter som kan föreligga för vissa sjömän och f. d.

sjömän att få underrättelse om den retroaktiva skattefriheten. Länsstyrel­

sen ifrågasätter om inte rättelse borde göras ex officio efter anmälan, som

redarna skulle åläggas att göra till sjömansskattenämnden, under förutsätt­

ning att dessa inte skulle bli oskäligt betungade härigenom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Departementschefen

Sjöman som är anställd på svenskt handelsfartyg i när- eller fjärrfart er­

lägger sjömansskatt. Sjömansskatt är en form av definitiv källskatt. Genom

redarens försorg görs avdrag för sjömansskatt vid utbetalning till sjöman

av belopp som utgör beskattningsbar inkomst. Beskattningsbar inkomst är

den kontanta inkomsten ombord, minskad med dels avgifter som sjöman­

nen har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering på grund av

sin tjänst ombord, dels belopp som fastställts genom beslut om jämkning.

På grund av de krigshandlingar som förekommit och alltjämt förekom­

mer i Vietnam, Främre Orienten och Nigeria har träffats avtal om sär­

skilt krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning till anställda ombord på

svenska handelsfartyg. De avtalsslutande parterna är Sveriges redareför­

ening, å ena sidan, samt Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskin-

befälsförbundet, Svenska stewardsföreningen och Svenska sjöfolksförbun-

det, å andra sidan.

Krigsriskersättning förekom i betydande utsträckning under andra

13

världskriget. Genom särskilda författningar infördes regler om viss skatte­ frihet för sådana ersättningar som utgick under åren 1943—1945.

De krigsrisktillägg eller motsvarande ersättningar som berörs av skrivel­ sen från 1967 års sjömansskattekommitté började utbetalas år 1965. På tilläggen och ersättningarna betalas svensk sjömansskatt enligt tabell, inte bara av sjöman, som är bosatt i Sverige, utan även av sjöman som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge.

I Norge är krigsrisktillägg som utgår fr. o. m. den 1 januari 1967 skatte­ fria. För Danmarks del föreligger skattefrihet för krigsrisktillägg avseende fart på Vietnam fr. o. m. den 1 januari 1969.

Kommittén har föreslagit att krigsrisktillägg och motsvarande ersättning skall vara befriade från sjömansskatt. Som skäl har kommittén anfört att sjömansskattelagstiftningen i sina huvuddrag är ensartad i de nordiska länderna. Att liknande ersättning är skattefri i åtminstone Danmark och Norge talar enligt kommittén starkt för motsvarande ordning i Sverige. Det anförs även att statsmakterna genom sina beslut under andra världskriget i ämnet tagit principiell ställning, som bör vara vägledande. Eftersom vill­ koren för att nu få krigsrisktillägg torde vara ungefär desamma som vill­ koren för att få krigsriskersättning under 1940-talet anser kommittén att skattefrihet bör medges för krigsrisktilläggen.

Kommitténs ståndpunkt har inte odelat godtagits av remissinstanserna. Riksskattenämnden har motsatt sig den föreslagna skattefriheten av prin­ cipiella skäl. Även andra statliga remissinstanser har anfört betänkligheter av principiell art. Man har vänt sig mot att medge skattefrihet för en viss typ av inkomster. Om skattefrihet skulle medges för inkomster med vilkas förvärvande är förenad en viss grad av farlighet kunde uppkomma krav på skattefrihet från även andra yrkeskategorier än sjömän, t. ex. provflygare, krutfabriksarhetare och poliser. Sjöfartsnäringens representanter har emel­ lertid helt anslutit sig till kommitténs uppfattning.

Beträffande skälet att man bör eftersträva nordisk enhet på sjömansskat- telagstiftningens område har riksskattenämnden påpekat att reglerna, om kommitténs förslag skulle genomföras, ändå inte blir enhetliga, dels därför att skattefriheten fått olika utformning i Danmark och Norge, dels eftersom någon skattefrihet inte synes gälla för Finlands del.

Jag har förståelse för de betänkligheter som de flesta statliga remissin­ stanser gett uttryck för. Det är principiellt sett inte lämpligt att befria vis­ sa slag av inkomster i förvärvsverksamhet från skatt. De skäl som åbero­ pas, t. ex. som i detta fall verksamhetens farlighet, ger inte tillräcklig av- gränsning mot andra, liknande inkomsttyper. Att jag ändå är villig att förorda kommitténs förslag om skattefrihet beror på att beskattningen av hela inkomstområdet i detta fall regleras genom särskild lagstiftning, näm­ ligen sjömansskatteförordningen. Denna specialreglering är till yttermera visso internordisk. När nu både Norge och Danmark har genomfört skatte­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

14

befrielse för krigsrisktillägg är det således enligt min mening ett godtagbart

skäl till att vi bör följa efter.

Riksskattenämndens påpekande att den nordiska regleringen beträffande

skattebefrielse för krigsrisktillägg inte skulle bli enhetlig även om kom­

mitténs förslag genomfördes är knappast någon avgörande invändning mot

förslaget. Skattebefrielsereglerna i de olika nordiska länderna måste få en

utformning som svarar mot ett faktiskt behov. Detta behov beror i sin tur

på vilken typ av sjöfart som är aktuell för resp. land.

För Sveriges vidkommande har kommittén i sin skrivelse berört fyra oli­

ka avtal, som hittills är av betydelse, nämligen avtalet den 3 september

1965 beträffande krigsrisktillägg vid uppehåll i nord- och sydvietnamesiska

hamnar, avtalet den 13 juni 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart inom

visst i avtalet närmare angivet område i Främre Orienten, avtalet den 13

juni 1967 beträffande särskilt tillägg till anställda ombord på m/s »Nippon»

och m/s »Killara», som ligger instängda i Suezkanalen, samt avtalet den

30 april 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart på Nigeria. För det när­

mare innehållet i dessa avtal har jag redogjort i det föregående.

Kommittéförslaget innebär att skattebefrielsen skall omfatta alla krigs­

risktillägg och motsvarande ersättningar som utgår på grund av avtal mel­

lan sjöfartsnäringens arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Denna

lösning bär inte godtagits av de statliga remissinstanserna, som anser att

Kungl. Maj :t eller statlig myndighet bör avgöra i vilka fall skattebefrielse

skall få äga rum. Sjömansskattenämnden har som exempel på ersättningar

som inte bör ges särställning vid beskattningen nämnt avtalet rörande de

ombordanställda på m/s »Nippon» och m/s »Killara». De tillägg som ut­

går enligt detta avtal har nämnden ansett vara att anse som ersättning för

arbete under obekväma förhållanden.

Jag delar den uppfattning som dessa remissinstanser gett uttryck åt.

Som villkor för skattebefrielse bör således gälla att avtalet prövas från den­

na synpunkt av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestäm­

mer. Prövningen bör, som sjömansskattenämnden framhållit, ha till syfte

att konstatera huruvida lönetillägget utgår under omständighet som objek­

tivt sett är att betrakta som riskfylld.

Kommittén har lämnat vissa uppgifter om storleken av de belopp som

hittills utgått i form av krigsrisktillägg och om det antal sjömän som fått

uppbära sådana tillägg. Beloppet var för varje sjöman i genomsnitt 1 560

kr. under år 1967 och 2 730 kr. under de första tio månaderna år 1968. An­

talet sjömän som uppburit krigsrisktillägg var 275 under år 1967 och 150

under de första tio månaderna år 1968. Det finns enligt kommittén krigs­

risktillägg som mer avsevärt avviker från genomsnittet. Det rör sig dock

om undantagsfall. Dessa avvikelser är mest markanta om man räknar med

sjömän som tjänstgjort i flera omgångar på m/s »Nippon» eller m/s »Kil­

lara».

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

15

Några statliga remissinstanser, bland dem sjömansskattenämnden, har

föreslagit begränsning av skattefriheten. Man kan härvidlag tänka sig an­

tingen en begränsning av det skattefria beloppets storlek eller att endast en

viss del, t. ex. 50 %, av tillägget blir skattefritt.

Varken i Danmark eller i Norge förekommer någon begränsning av skat­

tefriheten i det hänseende som nu diskuteras. De belopp som utbetalas är

inte av den storleksordningen att begränsningar synes påkallade. Med hän­

syn härtill och till den prövning av skattefriheten som jag nyss förordat

biträder jag kommitténs förslag på denna punkt.

Kommittén har vidare föreslagit att skattefriheten skall gälla retroaktivt

fr. o. m. utbetalningsåret 1965. Redan inbetalad sjömansskatt avses sålunda

skola restitueras vid ett förfarande liknande det som nu sker vid rättelse av

skatteavdrag.

Även mot den föreslagna retroaktiviteten har flera statliga remissinstan­

ser hyst betänkligheter.

I Norge har skattefriheten gällt fr. o. m. år 1967. För Danmarks del till-

lämpas reglerna om skattefrihet fr. o. m. den 1 januari 1969. Det finns i och

för sig fog för att behandla krigsrisktillägg lika i skattehänseende. Kom­

mitténs förslag är från denna synpunkt fullt logiskt. Man får emellertid en

god överensstämmelse med förhållandena i Norge samtidigt som man kan

nedbringa det administrativa besväret om skattefriheten får gälla först

fr. o. m. utbetalningsåret 1967. Jag förordar sålunda en sådan lösning.

Kommittén har i lagtekniskt hänseende föreslagit att skattefriheten skall

gälla enligt en särskild förordning. Enligt denna förordning skall krigsrisk­

tillägg eller motsvarande ersättning inte räknas till sådan kontant inkomst

ombord som avses i 2 § sjömansskatteförordningen. Därmed skulle tilläg­

gen och motsvarande ersättningar inte tas med vid beräkning av sjömans

pensionsgrundande inkomst enligt 2 § förordningen den 18 december 1959

(nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

om allmän försäkring. Inte heller skulle utgå redareavgifter för tilläggen

och ersättningarna vare sig enligt 1 § förordningen den 18 december 1959

(nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän för­

säkring eller enligt 2 § lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för

sjöfolks pensionering.

Sjömansskattenämnden har föreslagit en begränsning av giltighetstiden

för skattebefrielsen i syfte att vinna erfarenheter av lagstiftningen. Läns­

styrelsen i Malmöhus län har påvisat vissa inkonsekvenser i kommitténs

förslag beträffande behandlingen av krigsrisktilläggen och motsvarande er­

sättningar vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Förslaget leder

till skillnad härvidlag mellan redan avdragna belopp, som sålunda skall

restitueras, och andra belopp.

Enligt min uppfattning bör krigsrisktilläggen och motsvarande ersätt­

ningar liksom hittills ingå vid beräkning av pensionsgrundande inkomst,

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

16

arbetsgivaravgifter, avgifter enligt lagen den 6 juni 1968 (nr 419) om all­

män arbetsgivaravgift och redareavgifter. En tekniskt tillfredsställande lös­

ning får man om man, i stället för att undanta tilläggen och ersättningarna

vid beräkning av kontant inkomst ombord, låter dem ingå i detta begrepp

men bli avdragsgilla vid beräkningen av beskattningsbar inkomst. Med hän­

syn till att jag föreslagit att skattefriheten skall bli prövad av Kungl. Maj :t

eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer finns inga skäl att göra be­

stämmelserna tidsbegränsade. Man kan därmed arbeta in dem i sjömans­

skatteförordningen. Innehållet i 2 § kommitténs författningsförslag kan tas

in i anvisningarna till 2 § sjömansskatteförordningen.

Till sist vill jag erinra om att sjömans beskattningsbara inkomst skall tas

upp i taxeringslängden. Närmare bestämmelser i detta hänseende meddelas

av riksskattenämnden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1969

Jämkning av sjömansskatt

Nuvarande ordning

Sjömansskatt dras av vid varje utbetalning till sjöman av belopp som

utgör beskattningsbar inkomst (5 § sjömansskatteförordningen). Den be­

skattningsbara inkomsten kan dock minskas genom jämkningsbeslut. Jämk­

ning kan medges av olika anledningar. En anledning föreligger om sjömannen

gör sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt förord­

ningen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna vissa närmare angivna

avdrag som kan antas inte bli utnyttjade vid en sådan taxering (12 § 1

mom.). En annan anledning föreligger om sjömannen gör sannolikt att upp­

skattningen av inkomst av drickspengar enligt de grunder som sjömans-

skattenämnden fastställt skulle medföra att hans inkomst av sådant slag-

skulle bli väsentligt för högt beräknad (12 § 2 inom.). Studerande som är

anställd ombord på fartyg under ferier kan få jämkning om han gör sanno­

likt att sjömansskatten på hans inkomst ombord under beskattningsåret

väsentligt överstiger den slutliga skatt som skulle ha påförts honom om in­

komsten utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (12 § 3

mom. sjömansskatteförordningen.).

Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden (13 § första

stycket sjömansskatteförordningen). Ansökan om jämkning skall vara in­

kommen till sjömansskattekontoret senast före utgången av juli månad

året näst efter beskattningsåret (13 § andra stycket).

Enligt 15 § första stycket sjömansskatteförordningen kan sjöman, som

anser att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits med för högt

belopp, söka rättelse hos sjömansskattenämnden. Samma regel gäller för

redare, som anser att sjömansskatt redovisats med för högt belopp. Ansö­

kan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före ut­

gången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret (15 § andra

stycket).

Kiingl. Maj. ts proposition nr 50 år 1969

17

Kommittén

Kommittén erinrar om att möjligheten till jämkning för studerande in­

fördes genom lagstiftning år 1961 (SFS 1961: 36). Erfarenheten har visat,

framhåller kommittén vidare, att ett inte ringa antal ansökningar om jämk­

ning varje år inkommer för sent och därför inte blir föremål för prövning.

Detta gäller särskilt ansökningar från studerande. Anledningarna till förse­

ningen är flera. Studerandena tjänstgör ombord endast kort tid och får

ofta inte del av sjömansskattenämndens upplysningsbroschyr om sjömans­

skatt. De får tyvärr inte sällan felaktiga upplysningar ombord om jämk-

ningsförfarandet. I några fall har det t. o. m. funnits anledning befara att

myndigheter i land utan närmare kännedom om sjömansskattelagstift-

ningen lämnat vilseledande upplysningar. Många skattskyldiga står helt

främmande för systemet med en definitiv källskatt. De väntar sig att sjö­

mansskatt liksom annan skatt som uttas genom löneavdrag gottskrivs dem

i debetsedel å slutlig skatt. Eftersom sådan debetsedel för ett inkomstår

inte utsänds förrän i november eller december månad året därpå, sker upp­

täckten av misstagen för sent för att jämkningsansökan skall kunna in­

ges.

Även för andra än studerande kan enligt kommittén tiden för ansökan

vara i knappaste taget. För sjöman i fart på avlägsna vatten kan en i god tid

avsänd ansökan på grund av dåliga postförbindelser komma sjömansskatte-

kontoret tillhanda för sent. Ibland kan försändelser helt förkomma. Innan

detta upptäcks kan ansökningstiden vara försutten.

Att tillämpa olika ansökningstider för rättelse och jämkning är enligt

kommitténs uppfattning inte rationellt. För sjömän bosatta i utlandet sägs

denna ordning vara särskilt olämplig. Om de betalar sjömansskatt enligt

tabell, måste de i förekommande fall begära beslut hos sjömansskattenämn-

den om tillämpning av kolumn 2—3 eller 4 i sjömansskattetabellen. Om de

har hemmavarande barn under 16 år, bör de samtidigt yrka s. k. barn-

bidragsjämkning enligt Kungl. Maj:ts brev till sjömansskattenämnden den

3 mars 1961. Många har gått miste om jämkningen därför att de inte tänkt

på att olika tidsgränser gäller i dessa fall.

Kommittén föreslår att en enhetlig tidsgräns fastställs för rättelse och

jämkning och att den tid som nu gäller för rättelse blir avgörande. Detta

kan synas vara en alltför lång tid för j ämkningsfall, som principiellt har

en annan karaktär än rättelsefall. Enligt kommitténs mening är detta knap­

past någon avgörande invändning. Man kan utgå från att det stora flertalet

sjömän som är berättigade till jämkning är angelägna att få sin rätt så snart

som möjligt.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser som särskilt yttrat sig över kommitténs förslag

om förlängning av tiden för ansökan om jämkning har tillstyrkt förslaget.

Kammarrätten har påpekat att förslaget dock strider mot önskemålet om en

definitiv källskatt. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit att särskilda

övergångsbestämmelser inte föreslagits. I avsaknad av uttalande från kom­

mitténs sida, heter det vidare i länsstyrelsens yttrande, synes det inte för

envar otvetydigt framgå att ansökan om jämkning avseende beskattnings­

året 1967 — för vilket tiden utgått den 31 juli 1968 — skall anses vara

inkommen i tid om den inges före utgången av år 1969. Det synes länssty­

relsen angeläget att denna fråga klargörs för de som är berörda av den. Om

det är meningen att ansökningstiden för beskattningsåret 1967 skall utsträc­

kas, talar enligt länsstyrelsen billighetsskäl för att sjömansskattenämnden

ex officio tar upp de ansökningar avseende år 1967 till behandling som

tidigare behandlats men inte kunnat bifallas därför att de inkommit för

sent.

Departementschefen

Ansökan om jämkning av sjömansskatt skall vara inkommen till sjö-

mansskattekontoret före utgången av juli året efter beskattningsåret. An­

sökan om rättelse skall vara inkommen före utgången av andra kalender­

året efter beskattningsåret. Kommittén har föreslagit att samma tid skall

gälla för ansökan om jämkning som nu gäller för ansökan om rättelse. Kom­

mittén har som skäl åberopat, att rättsförluster har uppstått i flera fall —

särskilt för studerande — därför att kännedomen om jämkningsföreskrif­

terna varit bristfällig och att när misstaget upptäckts det ofta varit för sent

att begära jämkning. Detta skäl förefaller mig bärande. Ingen remissin­

stans har motsatt sig kommitténs förslag. Jag föreslår sålunda att förslaget

genomförs.

Emellertid har länsstyrelsen i Malmöhus län uppmärksammat ett över-

gångsproblem. De jämkningsansökningar som avser beskattningsåret 1967

skall enligt gällande bestämmelser ha varit ingivna senast den 31 juli 1968.

Efter ändringen skulle emellertid, utan särskild föreskrift, jämkningsan­

sökningar avseende nämnda beskattningsår få inlämnas ända till utgången

av år 1969. Detta synes i och för sig rimligt. Men det kan, som länsstyrel­

sen påpekat, hända att sjömansskattenämnden avslagit jämkningsansökan

avseende år 1967 som redan kommit in men som kommit in för sent. Det

bör således föreskrivas att sådana jämkningsansökningar skall prövas på

nytt utan särskilt ansökningsförfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

19

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­

rättat förslag till

förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjö­

mansskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Bilaga 1

Kommitténs förslag till förordning om skattefrihet för krigsrisktillägg

eller motsvarande ersättning till sjömän

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning enligt avtal mellan Sveriges

redareförening och de ombordanställdas organisationer till sjöman för

tjänstgöring på fartyg i särskilt riskfylld fart räknas icke till sådan kontant

inkomst ombord som avses i 2 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt.

2

§•

Redare som utbetalat ersättning som avses i 1 § skall ange ersättningens

storlek i redovisning enligt 14 § 1 inom. förordningen om sjömansskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen tillämpas även på krigsrisktillägg som utbetalats under åren

1965—1968 samt under år 1969 på tid före förordningens ikraftträdande.

Har avdrag för sjömansskatt under nämnda år beräknats till högre belopp

än som med tillämpning av förordningens bestämmelser bort ske, skall

skatten nedsättas med vad som sålunda tagits ut för mycket i skatt. Därvid

skall vad som föreskrivs i 15 § förordningen om sjömansskatt om rättelse

av skatteavdrag äga motsvarande tillämpning, dock att ansökan om rättelse

såvitt avser skatteavdrag under åren 1965 och 1966 skall vara inkommen till

sjömansskattekontoret senast den 31 december 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

21

Bilaga 2

Kommitténs förslag till förordning om ändring i förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

13 §.

Beslut om---------------------------- av sjömansskattenämnden.

Ansökan om jämkning skall vara Ansökan om jämkning skall vara

inkommen till sjömansskattekonto- inkommen till sjömansskattekonto-

ret senast före utgången av juli må- ret före utgången av andra kalender-

nad året näst efter beskattningsåret, året näst efter beskattningsåret.

I beslut------------------------ — — för sjömansskatt.

Å belopp, —---------------------------------— icke ränta.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690188