2

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 2 och 13 §§ samt anvisningarna till 2 § förord­

ningen den 16 maj 1958 om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2

§.

I denna--------------------------- — enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst:

kontant inkomst ombord, i förekom­

mande fall minskad med avgifter,

som sjömannen på grund av sin

tjänst ombord har att erlägga för egen

eller efterlevandes pensionering, och

med belopp, som fastställts genom

beslut om jämkning,

beskattningsår: det-------

beskattningsbar inkomst:

kontant inkomst ombord, i förekom­

mande fall minskad med avgifter,

som sjömannen på grund av sin

tjänst ombord har att erlägga för

egen eller efterlevandes pensionering,

med belopp, som fastställts genom

beslut om jämkning och, i den mån

det medgivits av Konungen eller

myndighet som Konungen bestäm­

mer, med belopp som enligt avtal

mellan arbetsgivar- och arbetstagar­

organisationer utgör krigsrisktillägg

eller motsvarande ersättning.

■ — sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

13 §.

Beslut om — -— -------------------- — av sjömansskattenämnden.

Ansökan om jämkning skall vara Ansökan om jämkning skall vara

inkommen till sjömansskattekonto- inkommen till sjömansskattekonto-

ret senast före utgången av juli må- ret före utgången av andra kalender-

nad året näst efter beskattningsåret. året näst efter beskattningsåret.

I beslut--------- —---------------- —--------- för sjömansskatt.

Å belopp,--------------------------------------------- icke ränta.

Anvisningar

till 2 §.

Till gottgörelse, —-------------------------- — och dylikt.

Till kontant — —------------------------ förenade kostnader.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

14 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, H^olmqvist, A^spling, P^alme,

S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff,

W^ickman, M^oberg, B^engtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skattefrihet för

krigsrisktillägg till sjömän, m. m., och anför.

På grund av krigshandlingar som förekommit och alltjämt förekom­

mer i Vietnam, Främre Orienten och Nigeria har träffats avtal om sär­

skilt krigsrisktillägg eller motsvarande tillägg till anställda ombord på

svenska handelsfartyg. Avtalsslutande parter är Sveriges redareförening,

å ena sidan, samt Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefäls-

förbundet och Svenska sjöfolksförbundet, å andra sidan. På krigsrisktill-

läggen görs f. n. skatteavdrag enligt förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt (sjömansskatteförordningen).

Inom 1967 års sjömansskattekommitté har väckts fråga om skattebefri­

else för krigsrisktillägg som utgår till anställd ombord på svenskt handels­

fartyg. Kommittén har i skrivelse till chefen för finansdepartementet fram­

lagt förslag om sådan skattebefrielse enligt utarbetad författningstext.

Författningsförslaget torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga 1.

I skrivelsen har kommittén också föreslagit förlängning av tiden för rätt

att begära jämkning av sjömansskatt. I detta hänseende har föreslagits en

ändring i sjömansskatteförordningen. Detta författningsförslag torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Över kommitténs skrivelse har efter remiss yttranden avgetts av kam­

marrätten, riksskattenämnden, sjömansskattenämnden, länsstyrelserna i

Malmöhus och Hallands län, Sveriges redareförening, Rederiföreningen för

mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbun-

det och Svenska sjöfolksförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

5

Frågan om skattefrihet för krigsrisktillägg

Nuvarande ordning m. m.

Till skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) räknas inte lön eller annan gottgörelse, som enligt sjömans-

skatteförordningen utgör inkomst ombord (19 §). Nämnda slags intäkter

räknas inte heller som skattepliktig inkomst vid taxering till statlig in­

komstskatt. (Se 2 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig in­

komstskatt, som i detta hänseende hänvisar till 19 § kommunalskattelagen.)

På grund av 1 § sjömansskatteförordningen er läggs sjömansskatt av

envar som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 100 registerton vilket huvudsakligast

nyttjas i närfart eller fjärrfart av närmare angivet slag. Med inkomst om­

bord förstås enligt 2 § lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär

på grund av sin anställning ombord och som skulle ha utgjort intäkt av

tjänst enligt kommunalskattelagen. Från den kontanta inkomsten om­

bord kan dras dels avgifter som sjömannen har att erlägga för egen eller

efterlevandes pensionering, dels belopp som fastställts genom beslut om

jämkning. Det som kvarstår efter avdrag av nu angivna slag är enligt

nyssnämnda paragraf beskattningsbar inkomst.

Vid varje utbetalning till sjöman av belopp som utgör beskattningsbar

inkomst skall genom redarens försorg sjömansskatt dras av (5 § sjömans­

skatteförordningen). För här i landet bosatt sjöman utgår sjömansskatt för

månad och beräknas enligt särskilda sjömansskattetabeller (7 § 1 mom.). I

den mån Kungl. Maj:t förordnar det skall sjöman som är bosatt i Danmark,

Finland, Island eller Norge erlägga sjömansskatt enligt de bestämmelser

som gäller för sjöman bosatt i Sverige (7 § 2 mom.). Genom särskilda kun­

görelser (SFS 1958:541 och 542 samt 1959:544) har Kungl. Maj :t med­

delat sådant förordnande för sjömän bosatta i Danmark, Finland och

Norge.

Under andra världskriget utgick krigsriskersättning i betydande ut­

sträckning till de anställda i den svenska handelsflottan. Sedan ett flertal

framställningar ingetts till Kungl. Maj :t om befrielse för sjömännen från

skyldighet att betala skatt för uppburen krigsriskersättning, infördes ge­

nom förordningar den 30 juni 1943 (nr 491) och den 25 maj 1945 (nr

200) regler om viss skattefrihet för sådan ersättning. Enligt dessa förord­

ningar skulle vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt 50 % av den krigsriskersättning, som för

åren 1943—1945 utgick till anställd på svenskt fartyg, inte utgöra skatte­

pliktig inkomst. Om krigsriskersättningen för år räknat översteg 10 000 kr.,

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 50

6

gällde skattefrihet inte beträffande den överskjutande delen. För ersätt­

ningen gällde viss insättningsskyldighet i bank. Bestämmelserna var till

en början utformade så att sjömannen vanligen inte förrän efter viss tid

skulle få lyfta de för honom insatta medlen. Bestämmelserna upphävdes

emellertid i denna del mycket snart.

I prop. 1943:309 anförde departementschefen bl. a. följande (s. 9):

Den krigsriskersättning, som alltsedan krigsutbrottet hösten 1939 ut­

gått till sjömännen på svenska handelsfartyg, är uppenbarligen att anse så­

som skattepliktig intäkt enligt kommunalskattelagen samt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Emellertid torde med fog kun­

na göras gällande, att sjöfolkets krigsriskersättning icke är av samma ka­

raktär som annan intäkt av tjänst, för vilken skatteplikt föreligger. Ifråga­

varande ersättning intjänas under mycket riskfyllda förhållanden och de

faror och påfrestningar, för vilka sjömännen utsättas under sin yrkesutöv­

ning, ha avsevärt ökats ju längre kriget pågått. Krigsriskersättningen har

därför kommit att alltmera få karaktären av en premie, som utgår till sjö­

männen för de risker till liv och lem, för vilka de utsätta sig i och för sitt

arbete. Det bör även beaktas, att ifrågavarande yrkesgrupp tidigare knap­

past haft sådana inkomster, att mera avsevärda besparingar kunnat göras

till familjernas framtida underhåll. Vid angivna förhållanden finner jag

så starka billighetsskäl numera tala till förmån för en skattelindring för

sjöfolket, att de principiella betänkligheter, som obestridligen äro förenade

med en dylik åtgärd, bör få vika.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Kommittén

Kommittén framhåller i skrivelsen att krigsrisktillägg till sjöman är fri­

taget från beskattning i Norge sedan den 1 januari 1967. För Danmarks

vidkommande sägs beslut ha fattats om liknande skattefrihet med giltighet

fr. o. in. den 1 januari 1969. Skattefriheten i Danmark är enligt kommittén

dock begränsad till att avse krigsrisktillägg som utgår vid fart på Vietnam.

Vidare framhåller kommittén att man övervägt frågan om skattebefrielse

för krigsrisktillägg som utgår till anställd ombord på svenskt handelsfartyg

och funnit skäl föreligga för sådan skattefrihet. Med hänsyn till sjömans­

skattens karaktär av definitiv skatt bör enligt kommittén bestämmelser

meddelas snarast.

Kommittén lämnar härefter en redogörelse för de avtal om krigsrisk­

tillägg som nu är aktuella och deras omfattning.

Avtal den 3 september 1965 beträffande krigsrisktillägg vid uppehåll i nord-

och sgdvietnamesiska hamnar

Avtalet gäller från den 20 augusti 1965. Till ombordanställd utgår krigs­

risktillägg om 100 % beräknat på det lönebelopp, som ligger till grund för

beräkning av semesterlön. Tillägget utgör minst 50 kr. per dygn och utgår

under minst fem dygn. Enligt uppgift har avtalet hittills tillämpats bara

vid ett fåtal fartygsuppehåll i sydvietnamesisk hamn. Inget svenskt han­

10

Alla statliga remissinstanser utom riksskattenämnden fäster avgörande

vikt vid det förhållandet att andra nordiska länder infört liknande

skattefrihetsregler. Kammarrätten t. ex. erinrar om att 7 § 2 mom. sjömans-

skatteförordningen föreskriver att sjömän som är bosatta i de nordiska

staterna har att under tjänst på svenskt fartyg erlägga sjömansskatt enligt

de bestämmelser som gäller för sjöman som är bosatt i Sverige. Då nu Norge

och Danmark undantagit krigsriskersättningar från beskattning synes det

kammarrätten, trots de principiella betänkligheterna, att även Sverige borde

vidta motsvarande åtgärder.

Riksskattenämnden anför följande. Kommittén har uttalat att bedöm­

ningen av frågan huruvida krigsrisktilläggen skall fritas från beskattning

bör göras mot bakgrunden av att sjömansskattelagstiftningen i sina huvud­

drag är ensartad i de nordiska länderna. Vidare uttalar kommittén att krigs­

risktilläggen i Norge generellt är fritagna från beskattning sedan den 1

januari 1967 och att för Danmarks vidkommande beslut fattats om skatte­

frihet — dock endast i fråga om sjöfart på Vietnam — fr. o. m. den 1 januari

1969. Såvitt framgår av den remitterade skrivelsen, heter det vidare i nämn­

dens remissyttrande, medges skattefrihet inte för krigsrisktillägg i Finland.

Ett bifall till kommitténs förslag skulle enligt nämnden således inte med­

föra någon verklig samordning av de nordiska ländernas skattelagstiftning

på förevarande område. Vad kommittén anfört om förhållandena i de övriga

nordiska länderna utgör därför enligt nämndens mening inte i och för sig

något bärande skäl för genomförande av kommittéförslaget.

Även såvitt gäller utformningen av förslaget har kommitténs

ståndpunkt mött delade meningar under remissbehandlingen. Sjöfartsnä­

ringens representanter har samtliga godtagit kommittéförslaget på alla

punkter. De statliga remissinstanserna har emellertid gjort vissa anmärk­

ningar.

Kommitténs förslag innebär alt krigsrisktillägg eller motsvarande ersätt­

ning enligt avtal mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas

organisationer skall fritas från skatteplikt. Att det sålunda överlåtits åt

arbetsmarknadens parter att bestämma omfattningen av det skattepliktiga

området kritiseras av samtliga statliga remissinstanser utom länsstyrelsen

i Malmöhus län.

Kammarrätten framhåller att betänkligheterna mot skattefriheten mins­

kas om det i den föreslagna lagtexten i överensstämmelse med 1 § lagen den

14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl. tilläggs att det

skall ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser angå­

ende de områden m. in. där skattefrihet skall inträda. Liknande synpunkter

framförs av länsstyrelsen i Hallands län.

Riksskattenämnden anför att, om skattefrihet för krigsrisktillägg skulle

genomföras nu, bestämmelserna härom inte bör få den generella utform­

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

12

det. Länsstyrelsen framhåller att, om bestämmelserna ges tillbakaverkande

kraft, de bör ges sådant innehåll att även ersättning som utbetalats ex

gratia (krigsriskgratifikationer) omfattas av skattefriheten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uppmärksammar en komplikation som de

föreslagna bestämmelserna om retroaktivitet skulle åstadkomma vid beräk­

ningen av pensionsgrundande inkomst. Av övergångsbestämmelserna till

den föreslagna författningstexten synes framgå, heter det i länsstyrelsens

remissyttrande, att krigsrisktillägg inte för någon del av 1969 skall tas upp

av redare i arbetsgivaruppgift och sålunda inte heller räknas med i sjö­

mannens pensionsgrundande inkomst. Däremot har kommittén kanske för­

utsatt att bifall till ansökan av sjöman eller redare om rättelse av avdrag

för sjömansskatt med motsvarande tillämpning av 15 § sjömansskatteför-

ordningen inte skall föranleda ändring för åren 1965—1968 av det avgifts­

underlag och den pensionsgrundande inkomst som skall ha fastställts på

grundval av tidigare gällande skatteplikt. Spörsmålet synes enligt länssty­

relsen vara av så stor social betydelse, särskilt med hänsyn till eventuell

förtidspension och familjepension, att det bör vara klargjort för de därav

berörda senast i samband med lagstiftningens ikraftträdande.

Samma länsstyrelse ställer också frågan om inte tiden för ansökan om

rättelse som föreslagits i detta fall, till den 31 december 1969, är väl kort

med hänsyn till de svårigheter som kan föreligga för vissa sjömän och f. d.

sjömän att få underrättelse om den retroaktiva skattefriheten. Länsstyrel­

sen ifrågasätter om inte rättelse borde göras ex officio efter anmälan, som

redarna skulle åläggas att göra till sjömansskattenämnden, under förutsätt­

ning att dessa inte skulle bli oskäligt betungade härigenom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Departementschefen

Sjöman som är anställd på svenskt handelsfartyg i när- eller fjärrfart er­

lägger sjömansskatt. Sjömansskatt är en form av definitiv källskatt. Genom

redarens försorg görs avdrag för sjömansskatt vid utbetalning till sjöman

av belopp som utgör beskattningsbar inkomst. Beskattningsbar inkomst är

den kontanta inkomsten ombord, minskad med dels avgifter som sjöman­

nen har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering på grund av

sin tjänst ombord, dels belopp som fastställts genom beslut om jämkning.

På grund av de krigshandlingar som förekommit och alltjämt förekom­

mer i Vietnam, Främre Orienten och Nigeria har träffats avtal om sär­

skilt krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning till anställda ombord på

svenska handelsfartyg. De avtalsslutande parterna är Sveriges redareför­

ening, å ena sidan, samt Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskin-

befälsförbundet, Svenska stewardsföreningen och Svenska sjöfolksförbun-

det, å andra sidan.

Krigsriskersättning förekom i betydande utsträckning under andra

14

befrielse för krigsrisktillägg är det således enligt min mening ett godtagbart

skäl till att vi bör följa efter.

Riksskattenämndens påpekande att den nordiska regleringen beträffande

skattebefrielse för krigsrisktillägg inte skulle bli enhetlig även om kom­

mitténs förslag genomfördes är knappast någon avgörande invändning mot

förslaget. Skattebefrielsereglerna i de olika nordiska länderna måste få en

utformning som svarar mot ett faktiskt behov. Detta behov beror i sin tur

på vilken typ av sjöfart som är aktuell för resp. land.

För Sveriges vidkommande har kommittén i sin skrivelse berört fyra oli­

ka avtal, som hittills är av betydelse, nämligen avtalet den 3 september

1965 beträffande krigsrisktillägg vid uppehåll i nord- och sydvietnamesiska

hamnar, avtalet den 13 juni 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart inom

visst i avtalet närmare angivet område i Främre Orienten, avtalet den 13

juni 1967 beträffande särskilt tillägg till anställda ombord på m/s »Nippon»

och m/s »Killara», som ligger instängda i Suezkanalen, samt avtalet den

30 april 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart på Nigeria. För det när­

mare innehållet i dessa avtal har jag redogjort i det föregående.

Kommittéförslaget innebär att skattebefrielsen skall omfatta alla krigs­

risktillägg och motsvarande ersättningar som utgår på grund av avtal mel­

lan sjöfartsnäringens arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Denna

lösning bär inte godtagits av de statliga remissinstanserna, som anser att

Kungl. Maj :t eller statlig myndighet bör avgöra i vilka fall skattebefrielse

skall få äga rum. Sjömansskattenämnden har som exempel på ersättningar

som inte bör ges särställning vid beskattningen nämnt avtalet rörande de

ombordanställda på m/s »Nippon» och m/s »Killara». De tillägg som ut­

går enligt detta avtal har nämnden ansett vara att anse som ersättning för

arbete under obekväma förhållanden.

Jag delar den uppfattning som dessa remissinstanser gett uttryck åt.

Som villkor för skattebefrielse bör således gälla att avtalet prövas från den­

na synpunkt av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestäm­

mer. Prövningen bör, som sjömansskattenämnden framhållit, ha till syfte

att konstatera huruvida lönetillägget utgår under omständighet som objek­

tivt sett är att betrakta som riskfylld.

Kommittén har lämnat vissa uppgifter om storleken av de belopp som

hittills utgått i form av krigsrisktillägg och om det antal sjömän som fått

uppbära sådana tillägg. Beloppet var för varje sjöman i genomsnitt 1 560

kr. under år 1967 och 2 730 kr. under de första tio månaderna år 1968. An­

talet sjömän som uppburit krigsrisktillägg var 275 under år 1967 och 150

under de första tio månaderna år 1968. Det finns enligt kommittén krigs­

risktillägg som mer avsevärt avviker från genomsnittet. Det rör sig dock

om undantagsfall. Dessa avvikelser är mest markanta om man räknar med

sjömän som tjänstgjort i flera omgångar på m/s »Nippon» eller m/s »Kil­

lara».

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

15

Några statliga remissinstanser, bland dem sjömansskattenämnden, har

föreslagit begränsning av skattefriheten. Man kan härvidlag tänka sig an­

tingen en begränsning av det skattefria beloppets storlek eller att endast en

viss del, t. ex. 50 %, av tillägget blir skattefritt.

Varken i Danmark eller i Norge förekommer någon begränsning av skat­

tefriheten i det hänseende som nu diskuteras. De belopp som utbetalas är

inte av den storleksordningen att begränsningar synes påkallade. Med hän­

syn härtill och till den prövning av skattefriheten som jag nyss förordat

biträder jag kommitténs förslag på denna punkt.

Kommittén har vidare föreslagit att skattefriheten skall gälla retroaktivt

fr. o. m. utbetalningsåret 1965. Redan inbetalad sjömansskatt avses sålunda

skola restitueras vid ett förfarande liknande det som nu sker vid rättelse av

skatteavdrag.

Även mot den föreslagna retroaktiviteten har flera statliga remissinstan­

ser hyst betänkligheter.

I Norge har skattefriheten gällt fr. o. m. år 1967. För Danmarks del till-

lämpas reglerna om skattefrihet fr. o. m. den 1 januari 1969. Det finns i och

för sig fog för att behandla krigsrisktillägg lika i skattehänseende. Kom­

mitténs förslag är från denna synpunkt fullt logiskt. Man får emellertid en

god överensstämmelse med förhållandena i Norge samtidigt som man kan

nedbringa det administrativa besväret om skattefriheten får gälla först

fr. o. m. utbetalningsåret 1967. Jag förordar sålunda en sådan lösning.

Kommittén har i lagtekniskt hänseende föreslagit att skattefriheten skall

gälla enligt en särskild förordning. Enligt denna förordning skall krigsrisk­

tillägg eller motsvarande ersättning inte räknas till sådan kontant inkomst

ombord som avses i 2 § sjömansskatteförordningen. Därmed skulle tilläg­

gen och motsvarande ersättningar inte tas med vid beräkning av sjömans

pensionsgrundande inkomst enligt 2 § förordningen den 18 december 1959

(nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

om allmän försäkring. Inte heller skulle utgå redareavgifter för tilläggen

och ersättningarna vare sig enligt 1 § förordningen den 18 december 1959

(nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän för­

säkring eller enligt 2 § lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för

sjöfolks pensionering.

Sjömansskattenämnden har föreslagit en begränsning av giltighetstiden

för skattebefrielsen i syfte att vinna erfarenheter av lagstiftningen. Läns­

styrelsen i Malmöhus län har påvisat vissa inkonsekvenser i kommitténs

förslag beträffande behandlingen av krigsrisktilläggen och motsvarande er­

sättningar vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Förslaget leder

till skillnad härvidlag mellan redan avdragna belopp, som sålunda skall

restitueras, och andra belopp.

Enligt min uppfattning bör krigsrisktilläggen och motsvarande ersätt­

ningar liksom hittills ingå vid beräkning av pensionsgrundande inkomst,

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

16

arbetsgivaravgifter, avgifter enligt lagen den 6 juni 1968 (nr 419) om all­

män arbetsgivaravgift och redareavgifter. En tekniskt tillfredsställande lös­

ning får man om man, i stället för att undanta tilläggen och ersättningarna

vid beräkning av kontant inkomst ombord, låter dem ingå i detta begrepp

men bli avdragsgilla vid beräkningen av beskattningsbar inkomst. Med hän­

syn till att jag föreslagit att skattefriheten skall bli prövad av Kungl. Maj :t

eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer finns inga skäl att göra be­

stämmelserna tidsbegränsade. Man kan därmed arbeta in dem i sjömans­

skatteförordningen. Innehållet i 2 § kommitténs författningsförslag kan tas

in i anvisningarna till 2 § sjömansskatteförordningen.

Till sist vill jag erinra om att sjömans beskattningsbara inkomst skall tas

upp i taxeringslängden. Närmare bestämmelser i detta hänseende meddelas

av riksskattenämnden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 50 år 1969

Jämkning av sjömansskatt

Nuvarande ordning

Sjömansskatt dras av vid varje utbetalning till sjöman av belopp som

utgör beskattningsbar inkomst (5 § sjömansskatteförordningen). Den be­

skattningsbara inkomsten kan dock minskas genom jämkningsbeslut. Jämk­

ning kan medges av olika anledningar. En anledning föreligger om sjömannen

gör sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt förord­

ningen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna vissa närmare angivna

avdrag som kan antas inte bli utnyttjade vid en sådan taxering (12 § 1

mom.). En annan anledning föreligger om sjömannen gör sannolikt att upp­

skattningen av inkomst av drickspengar enligt de grunder som sjömans-

skattenämnden fastställt skulle medföra att hans inkomst av sådant slag-

skulle bli väsentligt för högt beräknad (12 § 2 inom.). Studerande som är

anställd ombord på fartyg under ferier kan få jämkning om han gör sanno­

likt att sjömansskatten på hans inkomst ombord under beskattningsåret

väsentligt överstiger den slutliga skatt som skulle ha påförts honom om in­

komsten utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (12 § 3

mom. sjömansskatteförordningen.).

Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden (13 § första

stycket sjömansskatteförordningen). Ansökan om jämkning skall vara in­

kommen till sjömansskattekontoret senast före utgången av juli månad

året näst efter beskattningsåret (13 § andra stycket).

Enligt 15 § första stycket sjömansskatteförordningen kan sjöman, som

anser att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits med för högt

belopp, söka rättelse hos sjömansskattenämnden. Samma regel gäller för

redare, som anser att sjömansskatt redovisats med för högt belopp. Ansö­

kan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före ut­

gången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret (15 § andra

stycket).

Kiingl. Maj. ts proposition nr 50 år 1969

17

Kommittén

Kommittén erinrar om att möjligheten till jämkning för studerande in­

fördes genom lagstiftning år 1961 (SFS 1961: 36). Erfarenheten har visat,

framhåller kommittén vidare, att ett inte ringa antal ansökningar om jämk­

ning varje år inkommer för sent och därför inte blir föremål för prövning.

Detta gäller särskilt ansökningar från studerande. Anledningarna till förse­

ningen är flera. Studerandena tjänstgör ombord endast kort tid och får

ofta inte del av sjömansskattenämndens upplysningsbroschyr om sjömans­

skatt. De får tyvärr inte sällan felaktiga upplysningar ombord om jämk-

ningsförfarandet. I några fall har det t. o. m. funnits anledning befara att

myndigheter i land utan närmare kännedom om sjömansskattelagstift-

ningen lämnat vilseledande upplysningar. Många skattskyldiga står helt

främmande för systemet med en definitiv källskatt. De väntar sig att sjö­

mansskatt liksom annan skatt som uttas genom löneavdrag gottskrivs dem

i debetsedel å slutlig skatt. Eftersom sådan debetsedel för ett inkomstår

inte utsänds förrän i november eller december månad året därpå, sker upp­

täckten av misstagen för sent för att jämkningsansökan skall kunna in­

ges.

Även för andra än studerande kan enligt kommittén tiden för ansökan

vara i knappaste taget. För sjöman i fart på avlägsna vatten kan en i god tid

avsänd ansökan på grund av dåliga postförbindelser komma sjömansskatte-

kontoret tillhanda för sent. Ibland kan försändelser helt förkomma. Innan

detta upptäcks kan ansökningstiden vara försutten.

Att tillämpa olika ansökningstider för rättelse och jämkning är enligt

kommitténs uppfattning inte rationellt. För sjömän bosatta i utlandet sägs

denna ordning vara särskilt olämplig. Om de betalar sjömansskatt enligt

tabell, måste de i förekommande fall begära beslut hos sjömansskattenämn-

den om tillämpning av kolumn 2—3 eller 4 i sjömansskattetabellen. Om de

har hemmavarande barn under 16 år, bör de samtidigt yrka s. k. barn-

bidragsjämkning enligt Kungl. Maj:ts brev till sjömansskattenämnden den

3 mars 1961. Många har gått miste om jämkningen därför att de inte tänkt

på att olika tidsgränser gäller i dessa fall.

Kommittén föreslår att en enhetlig tidsgräns fastställs för rättelse och

jämkning och att den tid som nu gäller för rättelse blir avgörande. Detta

kan synas vara en alltför lång tid för j ämkningsfall, som principiellt har

en annan karaktär än rättelsefall. Enligt kommitténs mening är detta knap­

past någon avgörande invändning. Man kan utgå från att det stora flertalet

sjömän som är berättigade till jämkning är angelägna att få sin rätt så snart

som möjligt.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser som särskilt yttrat sig över kommitténs förslag

om förlängning av tiden för ansökan om jämkning har tillstyrkt förslaget.

Kammarrätten har påpekat att förslaget dock strider mot önskemålet om en

definitiv källskatt. Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit att särskilda

övergångsbestämmelser inte föreslagits. I avsaknad av uttalande från kom­

mitténs sida, heter det vidare i länsstyrelsens yttrande, synes det inte för

envar otvetydigt framgå att ansökan om jämkning avseende beskattnings­

året 1967 — för vilket tiden utgått den 31 juli 1968 — skall anses vara

inkommen i tid om den inges före utgången av år 1969. Det synes länssty­

relsen angeläget att denna fråga klargörs för de som är berörda av den. Om

det är meningen att ansökningstiden för beskattningsåret 1967 skall utsträc­

kas, talar enligt länsstyrelsen billighetsskäl för att sjömansskattenämnden

ex officio tar upp de ansökningar avseende år 1967 till behandling som

tidigare behandlats men inte kunnat bifallas därför att de inkommit för

sent.

Departementschefen

Ansökan om jämkning av sjömansskatt skall vara inkommen till sjö-

mansskattekontoret före utgången av juli året efter beskattningsåret. An­

sökan om rättelse skall vara inkommen före utgången av andra kalender­

året efter beskattningsåret. Kommittén har föreslagit att samma tid skall

gälla för ansökan om jämkning som nu gäller för ansökan om rättelse. Kom­

mittén har som skäl åberopat, att rättsförluster har uppstått i flera fall —

särskilt för studerande — därför att kännedomen om jämkningsföreskrif­

terna varit bristfällig och att när misstaget upptäckts det ofta varit för sent

att begära jämkning. Detta skäl förefaller mig bärande. Ingen remissin­

stans har motsatt sig kommitténs förslag. Jag föreslår sålunda att förslaget

genomförs.

Emellertid har länsstyrelsen i Malmöhus län uppmärksammat ett över-

gångsproblem. De jämkningsansökningar som avser beskattningsåret 1967

skall enligt gällande bestämmelser ha varit ingivna senast den 31 juli 1968.

Efter ändringen skulle emellertid, utan särskild föreskrift, jämkningsan­

sökningar avseende nämnda beskattningsår få inlämnas ända till utgången

av år 1969. Detta synes i och för sig rimligt. Men det kan, som länsstyrel­

sen påpekat, hända att sjömansskattenämnden avslagit jämkningsansökan

avseende år 1967 som redan kommit in men som kommit in för sent. Det

bör således föreskrivas att sådana jämkningsansökningar skall prövas på

nytt utan särskilt ansökningsförfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

19

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­

rättat förslag till

förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjö­

mansskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

Bilaga 1

Kommitténs förslag till förordning om skattefrihet för krigsrisktillägg

eller motsvarande ersättning till sjömän

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning enligt avtal mellan Sveriges

redareförening och de ombordanställdas organisationer till sjöman för

tjänstgöring på fartyg i särskilt riskfylld fart räknas icke till sådan kontant

inkomst ombord som avses i 2 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt.

2

§•

Redare som utbetalat ersättning som avses i 1 § skall ange ersättningens

storlek i redovisning enligt 14 § 1 inom. förordningen om sjömansskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen tillämpas även på krigsrisktillägg som utbetalats under åren

1965—1968 samt under år 1969 på tid före förordningens ikraftträdande.

Har avdrag för sjömansskatt under nämnda år beräknats till högre belopp

än som med tillämpning av förordningens bestämmelser bort ske, skall

skatten nedsättas med vad som sålunda tagits ut för mycket i skatt. Därvid

skall vad som föreskrivs i 15 § förordningen om sjömansskatt om rättelse

av skatteavdrag äga motsvarande tillämpning, dock att ansökan om rättelse

såvitt avser skatteavdrag under åren 1965 och 1966 skall vara inkommen till

sjömansskattekontoret senast den 31 december 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1969

21

Bilaga 2

Kommitténs förslag till förordning om ändring i förordningen

den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

13 §.

Beslut om---------------------------- av sjömansskattenämnden.

Ansökan om jämkning skall vara Ansökan om jämkning skall vara

inkommen till sjömansskattekonto- inkommen till sjömansskattekonto-

ret senast före utgången av juli må- ret före utgången av andra kalender-

nad året näst efter beskattningsåret, året näst efter beskattningsåret.

I beslut------------------------ — — för sjömansskatt.

Å belopp, —---------------------------------— icke ränta.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690188