2

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

bildningens metodik och tjänst som biträdande utbildningsledare. För handledning

under praktiktjänstgöring liksom vid undervisningsövningar bör anställas särskilda

handledare, tills vidare med korttidsförordnande.

Vissa åtgärder för att inom den reguljära ämneslärarlinjen få till stånd tämligen

omfattande inslag av pedagogik och metodik med inriktning mot den statliga och

kommunala vuxenutbildningen kommer att vidtas.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

1. Inledning

Den 29 oktober 1965 uppdrog Kungl. Maj:t åt numera skolrådet Arne Sönner-

lind, tillika ordförande, undervisningsråden Sixten Marklund och Nils-Eric Svens­

son, numera undervisningsrådet Gösta Vestlund samt rektorn Hilding Friman att

såsom sakkunniga utreda frågan om utbildning och fortbildning av folkhögskolans

lärare.

För de sakkunniga utfärdades inga särskilda direktiv. De sakkunniga antog be­

nämningen Folkhögskolans lärarutredning.

De sakkunnigas arbete har enbart gällt frågan om utbildning av ämneslärare

vid folkhögskolan. Utöver viss sammanställning av nödvändigt statistiskt grund­

material har utredningen genom en enkät till samtliga folkhögskolor inhämtat upp­

lysningar och synpunkter av betydelse för sina ställningstaganden. Utredningen

har besökt ett antal folkhögskolor för att ta del av verksamheten och med rek­

torer och lärare diskutera lärarutbildningen. Överläggningar har också ägt rum

med ett antal folkhögskolrektorer, samlade till rektorskonferens.

För utredningen har följande tre uppgifter varit de väsentliga, nämligen

1. att försöka precisera innebörden av begreppet folkhögskola,

2. att försöka bedöma och ange efter vilka huvudlinjer folkhögskolan kommer

att utvecklas och forma sin verksamhet,

3. att från dessa båda utgångspunkter så noggrant som möjligt ange innehållet

i en lärarutbildning och lärarfortbildning för folkhögskolan samt att utforma en

härför avpassad utbildningsorganisation.

Sina överväganden och förslag har utredningen i september 1967 lagt fram i be­

tänkandet Lärarutbildning för folkhögskolan (SOU 1967: 47).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av skolöverstyrelsen — efter

hörande av lärarhögskolorna, rektor vid folkskoleseminariet i Linköping och lä­

rarråden vid ett antal folkhögskolor — vidare universitetskanslersämbetet — efter

hörande av rektorsämbetena vid universiteten — statskontoret, statens avtalsverk,

arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,

dåvarande Svenska stadsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sve­

rige (LO), Arbetarnas bildningsförbund, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet,

Studieförbundet Vuxenskolan, Rörelsefolkhögskolomas intresseorganisation, Sve­

riges folkhögskolelevers förbund, Högerns ungdomsförbund, Sveriges socialdemo­

kratiska ungdomsförbund, Sveriges förenade studentkårer.

I propositionen berörs för överblickens och sammanhangets skull även vissa

frågor som ej kräver beslut av riksdagen.

Kungl. May.ts proposition nr 52 år 1969

7

Enligt kungörelsen den 12 september 1958 (480, ändrad senast 1967: 469)

om statsbidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor kan statsbidragsberättigad

folkhögskola få bidrag till kostnaderna för anskaffande av permanenta skollokaler

och bostäder åt lärare och elever genom ny-, till- eller ombyggnad eller genom

förvärv och iordningställande av befintlig byggnad. Statsbidrag till permanenta

lokaler utgår med högst 75 % av ett bidragsunderlag som beräknas på olika sätt

beroende på lokalernas karaktär. Till kostnaderna för uppförande av provisoriska

lokaler kan statsbidrag utgå med 325 kr. per kvadratmeter nettogolvyta. Stats­

bidrag utgår vidare med 50 % av kostnaderna för första uppsättningen stadig­

varande undervisningsmateriel och med högst 75 % av beräknade kostnader för

inredning av och inventarier till elevhem.

2.3 Undervisningens uppläggning

Undervisningen skall enligt folkhögskolestadgan syfta till att ge eleverna kunska­

per och orientering i ämnen som är väsentliga för folkhögskolans syften. Samhörig­

heten mellan olika ämnen och de större sammanhangen inom varje ämne skall

uppmärksammas. Arbetsformerna skall syfta till aktivitet, samarbete och självstän­

dighet.

Med utgångspunkt från dessa bestämmelser har folkhögskolorna utformat sitt

arbete. Vid många skolor har under senare år förekommit en livlig pedagogisk för­

söksverksamhet, inte minst med olika former av aktivitetspedagogik och med indivi­

dualiserad undervisning. Gästföreläsare utnyttjas ofta. Folkhögskolorna torde i

högre grad än flertalet andra skolformer — och det redan på ett tidigt stadium —

ha lagt stor vikt vid undervisning i internationella frågor.

Enligt gällande stadga är musik obligatoriskt ämne i samtliga årskurser. I övrigt

föreskriver stadgan obligatoriska ämnen blott i första årskursen. De obligatoriska

ämnena i denna årskurs är svenska, litteratur, historia, samhällslära, psykologi och

matematik samt minst ett av ämnena geografi, fysik, kemi och biologi med hälso-

lära. Stadgan föreskriver inte hur många veckotimmar som skall ges åt varje ämne

och det finns ingen centralt fastställd kursplan, som anger vad som skall ingå i de

olika ämnena.

För andra årskursen anger folkhögskolestadgan således inga obligatoriska ämnen

utöver musik utan säger att denna årskurs skall uppta ett urval av de ämnen som

förekommer i första årskursen.

Tredje årskursen finns numera som nämnts vid ett stort antal folkhögskolor. Vid

en del skolor är också denna årskurs allmänt hållen. I andra skolor är tredje års­

kursen specialinriktad, t. ex. på estetiska eller samhällsbetonade ämnen. Den kan

vara inriktad så att den mer direkt förbereder för vidareutbildning vid andra sko­

lor, t. ex. vid socialhögskolor och den kan vara av direkt utbildande karaktär t. ex.

för blivande ungdoms- och studieledare.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

2.4 Elever och lärare

Folkhögskolan är en skola för vuxna. Elevgruppen domineras dock av vad som

skulle kunna kallas vuxen ungdom. Enligt uppgifter i Statistisk årsbok 1967 och

1968 är den största gruppen elever vid vinterkurserna mellan 18 och 24 år. Mellan

åren 1960 och 1966 har andelen elever över 21 år ökat från 22,8 till 29,4 %. Det

är dock inte möjligt att av detta dra några mera bestämda slutsatser rörande rekry-

teringsåldern till folkhögskolorna. Ökningen kan delvis bero på det ökade antalet

skolor med tredje årskurs, i vilken eleverna oftast är äldre. Somliga skolor har

vidare under senare år fått elever av en ny kategori. Det gäller personer som skall

omskolas och behöver förbättra sin allmänna utbildningsgrund. Dessa elever är

oftast äldre, i regel över 30—40 år och de flesta går i norrländska folkhögskolor.

Vid varje folkhögskola skall finnas en ordinarie rektorstjänst och minst en ordi­

narie ämneslärartjänst. Utöver ordinarie ämneslärare skall finnas extra ordinarie

och extra ämneslärare samt timlärare i läroämnen till det antal som erfordras för

undervisningen vid skolan. Övningslärartjänster kan också finnas, såväl ordinarie

som icke ordinarie.

En särskild form för lärartjänster vid folkhögskola är s. k. kombinerade tjänster.

Det finns två slag av sådana tjänster, nämligen kombinerade tjänster som lärare vid

folkhögskola/bildningskonsulent i länsbildningsförbund och kombinerade tjänster

som lärare vid folkhögskola/ämneskonsulent.

Tilldelningen av lärarresurser för folkhögskolans del sker enligt andra grunder

än inom skolväsendet i övrigt. Antalet lärartimmar per vecka beräknas på så sätt

att antalet elever multipliceras med 2,2. Dessa lärartimmar får därefter användas

fritt efter skolans eget bedömande. Bestämmelserna härom finns i kungörelsen om

statsbidrag till driftkostnader för folkhögskolor.

Vanligaste utbildning för folkhögskolans lärare är fil. mag. och fil. kand. Antalet

lärare med högre akademisk utbildning är litet. Bland övriga akademiska examina

finns bl. a. jur. kand.- och med. kand.-examen.

Före år 1958 förekom ingen praktisk-pedagogisk utbildning, utformad speciellt

för folkhögskolan och dess särskilda inriktning. Ett mindre antal av folkhögskol-

lärarna hade dock skaffat sig praktisk-pedagogisk utbildning genom s. k. provår.

Senare har några genomgått lärarhögskola. Antalet var år 1963 ungefär 4 % av

den grupp som hade fil.mag.-examen men har stigit avsevärt senare.

Sedan 1958 anordnas årligen den s. k. Åsa-kursen för folkhögskolans lärare.

Huvudpunkter på kursprogrammet har varit orientering om folkhögskolans utveck­

ling, nuläge och framtidsuppgifter samt vuxenundervisningens metodik. Antalet del­

tagare per år har i allmänhet varierat mellan 20 och 25.

10

kvalitet, garanterad genom en i princip fastslagen utbildningsform och utbildnings­

nivå för folkhögskolans lärare.

Bestämda krav på ämnesutbildning får vidare förutsättas ha en positiv effekt på

lärarrekryteringen. Ställs ungefär samma utbildningskrav som för vissa andra skol­

former, finns det goda möjligheter för den som valt lärartjänst i folkhögskola att

söka sig över till annan skolform och för lärare från andra skolformer att gå över

till folkhögskola. De krav som ställs bör vidare vara så klart utformade att lärar-

tillsättningen kan ske utan att den centrala skolmyndigheten i varje enskilt fall skall

behöva ta ställning till de sökandes kompetens.

Utredningen föreslår, att vissa bestämda krav på ämnesutbildning, jämte prak-

tisk-pedagogisk utbildning, ställs på den som vill bli ämneslärare vid folkhögsko­

la. Stadgan bör dock utformas så att undantag från denna bestämmelse skall kun­

na göras om särskilda skäl därtill föreligger.

Framtidens folkhögskola antas komma att arbeta på en högre nivå än dagens —

med delvis andra kursformer. Det grundläggande krav folkhögskolans ämnes­

lärare enligt utredningens mening måste uppfylla är att de skall ha en ämnesutbild­

ning som till kvalitet och längd motsvarar vad som krävs av lärare vid gymnasium

(gymnasieadjunkter). I sin akademiska examen bör den blivande folkhögskollära-

ren ha minst tre examensämnen. I minst ett bör han ha en fördjupad utbildning,

motsvarande nuvarande tre betyg. I minst ett av de båda andra ämnena bör han

ha en utbildning motsvarande minst två betyg. Inga bestämda krav bör ställas på

fasta ämneskombinationer, utan den som vill inrikta sig på att bli lärare vid folk­

högskola skall själv inom ganska vida gränser kunna komponera sin examen ge­

nom val av ämnen, som passar för undervisning inom folkhögskolan.

Utredningen föreslår dock att man anger vilka akademiska examensämnen som

bör godtas i examen som skall ge behörighet till tjänst, avsedd för innehavare med

undervisning förlagd till något eller några av folkhögskolans fem huvudområden.

Examen som innehåller minst tre av de angivna ämnena skall stadgeenligt ge be­

hörighet till tjänst.

Den angivna vägen att bli ämneslärare vid folkhögskola måste enligt utredningen

bli den normala med hänsyn till den uppgift som utredningen menar att folkhög­

skolan skall fylla. Vid sidan härav bör emellertid också andra meriteringsvägar

finnas. I en skolform, som kan utforma sin verksamhet så fritt som folkhögskolan,

kan det uppstå behov av lärare med annan utbildning än den som föreskrivs som

reguljär. I sådana fall bör skolöverstyrelsen äga rätt att medge behörighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

De lärarutbildare som måste anställas för den speciella folkhögskollärarlinjen

kommer att vara metodiklektorer — eventuellt även pedagogiklektorer — samt till

lärarhögskolan knutna, i särskild ordning arvoderade folkhögskollärare, som pe­

riodvis fullgör delar av lektorstjänster. Sistnämnda kategori lärarutbildare har av

utredningen givits beteckningen kompletterande metodiklektorer.

Det förefaller utredningen svårt att bygga arbetsvillkoren för lektorerna på be­

räkning av ett visst antal undervisningstimmar. Dessa kan endast vara en första

grundval för bedömningen av det nödvändiga antalet lektorer. Utredningen föreslår

att vederbörande därför anställs på de arbetsvillkor som gäller för tjänstemän i all­

mänhet i motsvarande löneläge.

Utredningen har funnit att den centrala frågan, när det gäller val av lä­

rarhögskola, till vilken folkhögskollärarlinjen skall förläggas, är vilken

skola som i sin närhet kan erbjuda största antalet lämpliga skolor för auskultering

och övningslektioner. Med anledning härav har utredningen undersökt antalet

närbelägna skolor, om utbildningen förläggs till Stockholms, Linköpings eller Göte­

borgs lärarhögskolor. Representanter för dessa lärarhögskolor har uttalat sitt in­

tresse för att folkhögskollärarlinjen skall knytas dit.

Vid sina överväganden har utredningen kommit till uppfattningen att en folkhög-

skollärarlinje lämpligast bör förläggas till Linköping.

Utbildningsåret vid lärarhögskolan bör för den blivande folkhögskolläraren lik­

som för den blivande ämnesläraren innebära att han får ett betyg i under­

visningsskicklighet. Detta betyg bör ha tre grader liksom inom ämneslärar-

utbildningen.

Det betyg från lärarhögskola, som ges åt lärarkandidat, som genomgått folkhög-

skollärarlinje, bör enligt utredningens uppfattning ge honom behörighet till tjänst

också inom andra skolformer på den nivå hans ämnesutbildning indikerar. Utred­

ningen bedömer det däremot inte vara lämpligt att den som genomgått en lärar­

högskolas övriga ämneslärarutbildning utan vidare skall vara behörig för ordina­

rie tjänst vid folkhögskola. För att möjliggöra en övergång till folkhögskolan för

de lärare, som utöver akademisk examen har ämneslärarutbildning för ungdoms­

skola, föreslår utredningen anordnande med viss regelbundenhet av en kurs om sex

till åtta veckors längd.

Utredningen föreslår att de villkor som finns angivna i folkhögskolestadgan i hu­

vudsak skall gälla för de tjänster som tillträds senast den 30 juni 1971. Dessa över­

gångsbestämmelser skall avse endast den som anställts på heltid för

tjänst inom folkhögskola före den 30 juni 1968 eller som anställs därefter och då

har en annan ettårig praktisk ämneslärarutbildning. Under övergångstiden dvs. under

åren 1968/71 skall kurser ordnas, som till sin uppläggning liknar nuvarande

femveckorsutbildning. Utredningen föreslår att för de ordinarie tjänster, vilka

tillträds den 1 januari 1969 eller senare, skall som behörighetskrav gälla att sökande

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 är 1969

4

. Remissyttranden

4.1 Folkhögskolans ställning och uppgifter i framtiden

Beträffande utredningens bedömning av folkhögskolans ställning och uppgifter

i framtiden har flertalet remissinstanser ej anfört några invändningar utan fastmer

på många punkter velat betona riktigheten av utredningens uppfattning. Vissa på­

pekanden och erinringar har dock förekommit mot utredningen i denna del.

Universitetskanslersämbetet anför att reformerna inom det obligatoriska och fri­

villiga utbildningsväsendet för ungdom liksom åtgärderna inom vuxenutbildning­

ens område medför att en betydande del av rekryteringsunderlaget för folkhögsko­

lans hittillsvarande verksamhet bortfaller. Lärarhögskolan i Göteborg menar att

folkhögskolan bör lämnas frihet från statlig centraldirigering med tanke på de radi­

kala förändringar som folkhögskolan måste genomgå som en följd av ungdoms­

skolans utbyggnad. Lärarhögskolan i Uppsala anser att ovissheten om utvecklingen

motiverar att formerna för folkhögskolans verksamhet lämnas öppna för anpass­

ning. Över huvud taget har vid remissbehandlingen i olika sammanhang vikten av

en anpassnings- och utvecklingsbar folkhögskola framhållits. Ett par remissorgan

har ansett det omöjligt att i dagens läge ta ställning till den framtida utformningen

av folkhögskolan.

Den av utredningen aviserade framtida koncentrationen av folkhögskolans upp­

gifter till fem huvudområden har diskuterats av flera remissinstanser och bedöm­

ningen har stött på viss kritik. Från folkhögskolehåll har hävdats att en sådan in­

delning av folkhögskolans framtida verksamhet riskerar att låsa denna på ett olyck­

ligt sätt. LO delar denna uppfattning. Arbetarnas bildningsförbund, Sveriges so­

cialdemokratiska ungdomsförbund och lärarrådet vid Brunnsviks folkhögskola an­

ser att utredningens ställningstagande ej grundats på tillräckligt sakligt underlag

och kritiserar därvid att uppgifter från endast fyra folkhögskolor förelegat.

4.2. Änmesutbildning

Mot utredningens förordande av en bestämd, tämligen väl preciserad utbildning

för folkhögskolans lärare har vid remissbehandlingen i många fall uttalats tvek­

samhet.

Lärarhögskolan i Stockholm, lärarrådet vid Brunnsviks folkhögskola, LO, Rörel­

sefolkhögskolornas intresseorganisation, Arbetarnas bildningsförbund, Sveriges so­

cialdemokratiska ungdomsförbund och Sveriges förenade studentkårer har fram­

hållit som önskvärt att folkhögskolorna ges möjlighet att anställa lärare med en

annan bakgrund än en akademisk examen. Som exempel på en sådan bakgrund har

Kungl. May.ts proposition nr 52 år 1969

19

folkhögskolan och dess lärare från andra skolformer och lärargrupper, vilket be­

tecknas som en avgjord nackdel. Vidare menar ledamoten att lärarutbyte försvå­

ras av att en särskild linje för folkhögskolans lärare inrättas.

Lärarhögskolan i Göteborg menar att folkhögskolan skiljer sig från övriga skol­

former mer i fråga om atmosfär, förhållande elev-lärare m. m. än i fråga om under­

visningsmetodik. Högskolan ifrågasätter därför behovet av en så specialiserad ut­

bildning som den föreslagna samt om det är motiverat att skapa en ettårig special­

utbildning för en så liten sektor av skolan. Högskolan påpekar att det rör sig om

endast 1-—2 % av det totala antalet lärarkandidater. Folkhögskolläraren bör under

första terminen av den praktisk-pedagogiska utbildningen få en i sina huvuddrag

med övrig ämneslärarutbildning identisk skolning. Om speciella linjer skapades,

vilka huvudsakligen handhades av speciallektorer som endast kunde rekryteras

från folkhögskolan, skulle isoleringen från andra skolformer, enligt högskolans

mening, öka. Högskolan föreslår i stället att den med övrig ämneslärarutbildning

identiska utbildningen kompenseras med utbildning i vuxenundervisningens peda­

gogik. Härutöver föreslås en 6—8 veckors kurs varje sommar, vilken skulle utgöra

en obligatorisk kompletterande utbildning, där specialproblem kan behandlas och

erfarenheter från praktiktjänstgöringen diskuteras. Kursen bör förläggas centralt

i landet.

Folkhögskolorna har i allmänhet ställt sig positiva till utredningens förslag. Ett

par skolor har dock ifrågasatt om ej en större samordning med annan lärarutbild­

ning borde åstadkommas.

Universitetskanslersämbetet anför att den föreslagna praktisk-pedagogiska ut­

bildningen i sina huvuddrag överensstämmer med den som gäller för andra skolfor­

mer. Ämbetet ifrågasätter om detta är till folkhögskolans fördel och förordar att

en lösning i stället söks genom anordnande av separat utbildning för folkhögskol-

lärare som genom praktisk tjänstgöring vid sådan skola visat sig lämpliga. Utbild­

ningen bör enligt ämbetet få formen av återkommande kurser förlagda till lämp­

lig folkhögskola eller lämpliga folkhögskolor. Ämbetet finner det vidare vara av

stor betydelse att lärarkandidaterna själva starkt kan påverka utbildningens upplägg­

ning och anför att en förutsättning är att de har erfarenheter från folkhögskole-

tjänstgöring. Sådana erfarenheter förordas också av lärarråden vid Brunnsviks och

Blekinge läns folkhögskolor. Sistnämnda lärarråd har härvid ansett att krav på

tjänstgöring en vinterkurs vid folkhögskola bör ställas för antagande till folkhög-

skollärarutbildning.

I remissvaren från de av universitetskanslersämbetet hörda rektorsämbetena har

intagits såväl positiv som tveksam hållning till förslaget om inrättande av en spe­

ciell folkhögskollärarlinje vid lärarhögskola. Från Umeå universitet har särskilt

framhållits att, om en särskild linje för folkhögskolan inrättas, denna ej bör vara

obligatorisk för vinnande av behörighet för tjänst vid folkhögskola. En särskild

linje begränsar enligt detta remissorgan möjligheten till cirkulation av lärare och

minskar flexibiliteten.

20

Statens avtalsverk har inte något att erinra mot tillkomsten av en särskild folk-

högskollärarutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit att, eftersom folkhögskollärare skall

kunna gå över till andra skolformer, en viss samordning med lärarutbildningen för

andra skolformer bör förutsättas.

TCO anser att mycket talar för en gemensam utbildning för alla lärare inom

vuxenutbildningen. Emellertid menar TCO att inrättande av en speciell folkhög-

skollärarlinje inte strider emot denna uppfattning, då utbildningen lika väl passar

för insatser inom vuxenutbildningens övriga områden. TCO finner den specialise­

rade utbildningen utgöra en god början på en i framtiden mer omfattande lärarut­

bildning med inriktning på vuxenutbildningen.

Arbetarnas bildningsförbund framhåller att folkhögskollärarutbildningens ut­

formning måste anpassas till de behov och förutsättningar som föreligger inom hela

vuxenutbildningens område. Om utredningens förslag godtas, anser förbundet, att

stor risk föreligger för att folkhögskolan i framtiden kommer att fjärmas från sin

nuvarande anknytning till folkbildningsarbetet i övrigt och till folkrörelserna, för

att i stället föras närmare det allmänna skolväsendet. Förslaget till praktisk-pedago-

gisk utbildning bör enligt förbundet överarbetas, gärna under medverkan av repre­

sentanter för folkrörelser, ungdomsorganisationer och folkbildningsarbete, då det

alltför ensidigt utformats efter folkhögskolans eget behov. Liknande synpunkter

anförs också av Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Skolöverstyrelsen föreslår att under den första terminen av den

praktisk-pedagogiska utbildningen minst 10 av auskultatio-

nerna och minst 15 av övningslektionerna förläggs till ungdomsskolan, för att

en isolering till folkhögskolan skall undvikas. Om möjligt bör därvid en fördelning

ske mellan grundskolans högstadium och det gymnasiala stadiet, anser överstyrelsen.

Också Svenska landstingsförbundet har tagit upp frågan om isolering i detta sam­

manhang och ifrågasätter om ej en kortare tids praktik kunde förläggas till andra

skolor med vuxenutbildning för att undvika ensidighet.

Lärarhögskolan i Göteborg anser, som ovan framgått, att de blivande folkhög-

skollärarna bör få samma utbildning som ämneslärarna. Denna utbildning bör för

folkhögskollärarkandidaterna kompletteras med ett extra ämne, vuxenundervisning­

ens pedagogik, vilket bör jämställas med övriga ämnen, och i vilket en å två lek-

torstjänster skulle inrättas. Högskolan vill härutöver föreslå att en grundläggande

kurs i detta ämne skall ingå i alla ämneslärarkandidaters utbildning, eftersom

många kommer att tjänstgöra i olika former av vuxenundervisning. Av serierna

under termin 1 bör enligt högskolan högst en förläggas till folkhögskolan. Av de

övriga bör minst en läggas till vardera grundskolan och gymnasium samt gärna en

till fackskola. Vidare anser högskolan att möjligheter att auskultera vid folkhögskola

bör ges alla lärarkandidater. Även från universitetet i Göteborg har liknande syn­

punkter framförts. Pedagogik- och metodikundervisningen bör enligt detta re­

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

21

missorgan till största delen kunna göras gemensam. Nödvändig specialisering an­

ses kunna erhållas genom auskultation och övningslektioner i folkhögskolan samt

genom en särskild kurs i vuxenpedagogik.

Folkskoleseminariet i Linköping menar att, då det gäller språk och matematik,

metodikutbildningen helt kan samordnas med annan ämneslärarutbildning. I fråga

om orienteringsämnen förordar seminariet en samordnad utbildning med viss kom­

pletterande utbildning, av vilken en del bör kunna förläggas till praktikterminen.

SACO finner förslaget om den praktisk-pedagogiska utbildningen i stort sett

godtagbart, men betonar att det endast får ses som försöksverksamhet. Speciellt

vill SACO understryka att avvägningen mellan den speciella pedagogik och meto­

dik som tillämpas inom folkhögskolan och den allmänna pedagogiken och metodi­

ken måste bli föremål för kontinuerlig uppmärksamhet. Bl. a. kommer arbetssättet

i det nya gymnasiet och i fackskolan i pedagogiskt-metodiskt avseende att närma

dessa skolformer till folkhögskolan, framhåller SACO.

Beträffande innehållet i och utformningen av den andra terminen

av den praktisk-pedagogiska utbildningen har vid remiss­

behandlingen lärarhögskolan i Göteborg anfört att praktikterminen kan utformas

i stort sett enligt förslaget. Lärarrådet vid Brunnsviks folkhögskola har förordat

direkt medverkan av lärarkandidaterna vid kursverksamhet, som anordnas av stu­

dieförbunden, arbetsmarknadens organisationer och ungdomsorganisationer.

Lärarhögskolan i Uppsala har uttryckt stor tillfredsställelse med förslaget i denna

del.

4.4 Utbildningsorganisation

Skolöverstyrelsen anför att studiegången bör överses, då studiegången för ämnes-

lärarlinjen fastställts. Detta är önskvärt, då en viss samordning bör ske. Lärarhög­

skolan i Malmö erinrar också om studiegången för ämneslärarutbildningen och me­

nar att 1960 års lärarutbildningssakkunnigas utredning har beaktats i alltför ringa

utsträckning.

Att lärarhögskoleterminen och praktikterminen enligt utredningens förslag inte

blir lika långa för intagningsgrupperna till våren och hösten har befunnits olämp­

ligt av Sveriges folkhögskolelevers förbund, som anser att varje termin bör om­

fatta 20 veckor.

Utredningens förslag om en antagning av 70 lärarkandidater per år har

mötts av viss tveksamhet från vissa remissinstansers sida. Lärarhögskolan i Gö­

teborg anser det tvivelaktigt om det finns plats för så många lärarkandidater när det

gäller praktiktjänstgöringen. En förnyelse med 10 %, vilket förslaget om 70

lärarkandidater per år innebär, anser högskolan för mycket med tanke på att folk­

högskolans behov beräknas till 45 lärare per år. Man finner det omotiverat att spe­

cialutbilda de övriga 20—25 kandidaterna. Högskolans uppfattning delas av folk-

22

skoleseminariet i Linköping. Att antalet 70 per år är väl stort har vidare hävdats av

lärarrådet vid Sörängens folkhögskola, LO och Arbetarnas bildningsförbund. Ut­

bildningens dimensionering har av lärarhögskolan i Malmö befunnits otillräckligt

utredd och på liknande sätt har lärarrådet vid Lunnevads folkhögskola framhållit

att några siffror om behovet av folkhögskollärare utanför folkhögskolan inte redo­

visats.

Skolöverstyrelsen framhåller i likhet med TCO att erfarenhet av tidigare vuxen­

undervisning ej får vara ett villkor för antagande till folkhög-

skollärarutbildningen utan räknas som en tilläggsmerit. Folkbild­

ningsarbete bör alltså få tillgodoräknas vid ansökning. Beträffande tidigare erfa­

renheter av vuxenundervisning anser vidare lärarrådet vid Framnäs folkhögskola

att för stort avseende ej bör fästas härvid, då man i så fall riskerar att en del av

de bästa lärarkandidaterna utestängs. Samma synpunkter framförs av Svenska

folkhögskolans lärarförening. Föreningen anser vidare att intagningen bör samord­

nas med intagningen till ämneslärarlinjen, med vissa nödvändiga särbestämmelser.

Beträffande antagningsförfarandet har skolöverstyrelsen funnit det vara av in­

tresse att ett annat system prövas än det som nu tillämpas för övriga ämneslärar-

kandidater. Försök med lämplighetsprov förordas av TCO och Sveriges folkhög-

skolelevers förbund. TCO framhåller att forskning och utvecklingsarbete behövs

på detta område och att folkhögskollärarutbildningen är ett utmärkt försöksom­

råde.

I motsats till dessa instanser anser lärarhögskolan i Malmö att det inte finns nå­

gon anledning att tillämpa andra principer vid urvalet än vad som sker för annan

lärarutbildning. Samma uppfattning har SACO, som därför avstyrker utredningens

förslag i denna del. Lärarrådet vid Brunnsviks folkhögskola anser att den föreslagna

urvalsmetoden kan leda till en icke önskvärd godtycklighet.

Beträffande utredningens förslag om lärarutbildare vid folkhög-

s k o 11 ä r a r 1 i n j e har synpunkter främst anlagts av folkhögskolorna.

Lärarråden vid fyra folkhögskolor har ställt sig tveksamma till förslaget om skyl­

dighet för metodiklektor att tjänstgöra vid folkhögskola vart fjärde år och därvid

betonat praktiska svårigheter, som är förenade med ett sådant system. Lärarrådet

vid Brunnsviks folkhögskola anser att ett alternativ med fyllnadstjänstgöring bör

finnas, medan lärarrådet vid Grebbestads folkhögskola föreslår ett års tjänstgöring

vid folkhögskola under en tioårsperiod. Tjänstgöringen bör enligt sistnämnda lärar­

råd kunna förläggas till vilken folkhögskola som helst. Enligt detta lärarråd är vida­

re behörighetsvillkoren för vagt utformade. Lärarrådet vid Lunnevads folkhögskola

anser att man, när det gäller behörighetsvillkoren för metodiklektor, bör ta hänsyn

främst till vuxenutbildningserfarenheter. Bättre än tjänstgöring vart fjärde år vid

folkhögskola är enligt lärarrådet ett system där metodiklektorerna hela tiden har

ett mindre antal lektioner per vecka.

I fråga om val av lärarhögskola tillstyrker skolöverstyrelsen att

Kungl. Maj:ls proposition nr 52 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 är 1969

25

vara behörig sedan behörighetsbestämmelser anknutna till den nya utbildningen

har fastställts. I princip motsvarande bör gälla behörighet för lektorstjänster. För

fortbildning skall enligt TCO givetvis gälla samma villkor inom folkhögskolan

som har fastställts för gymnasiet.

4.5 Övriga frågor

Skolöverstyrelsen har yttrat sig angående vissa delar av utredningens förslag

om fortbildning för folkhögskolans lärare. Enligt överstyrelsen bör kur­

serna administreras av fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan i Linköping.

Härigenom vinns en innehållsmässig samordning mellan grund- och vidareutbild­

ning. Även om goda skäl kan förebringas till förmån för ett inordnande av dessa

verksamheter i överstyrelsens fackbyrå för folkhögskolan skulle detta helt bryta

mot den för verkets uppbyggnad eljest generellt gällande s. k. avdelningsprincipen.

Överstyrelsen erinrar om att detta är en inre organisationsfråga, som det ankom­

mer på verket att instruktionsenligt självt besluta, och önskar överväga frågan

ytterligare. Förslaget om en skolkonsulenttjänst finner överstyrelsen starkt mo­

tiverat.

Utredningens förslag att lektorstjänster inrättas inom folkhögskolan

har tillstyrkts av ett stort antal remissinstanser varibland återfinns lärarhögskolor,

åtskilliga folkhögskolor, universitetskanslersämbetet med flera underinstanser, ar­

betsmarknadsstyrelsen, SACO, TCO och Svenska folkhögskolans lärarförening.

Svenska landstingsförbundet förordar att ett begränsat antal lektorstjänster på

försök tilldelas några folkhögskolor. Förbundet tillstyrker ej ett principförslag om

att lektorstjänster vid samtliga folkhögskolor tillsätts med en successiv utbyggnad

om tio tjänster årligen. Folkskoleseminariet i Linköping ifrågasätter om det ej vore

bättre att utnyttja metodiklektorer i stället och därvid öka dessas antal. LO ställer

sig tveksam till ett införande av lektorstjänster i enlighet med förslaget.

Lektorernas arbetsuppgifter enligt förslaget har av TCO, Svenska folkhögskolans

lärarförening m. fl. befunnits alltför diffust angivna. TCO och lärarföreningen an­

ser att lektor bör ha sin huvudsakliga tjänstgöring på den egna skolan. Om denna

skola är engagerad i lokal vuxenutbildning bör lektor delta häri. Organisationerna

anser att lektor kan överenskomma med närliggande skolor om fullgörande av viss

del av tjänsten där. SACO och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund finner

de föreslagna arbetsuppgifterna vara alltför splittrade och omfattande. Lektorerna

befaras bli utbildningsadministratörer. SACO föreslår att lektorstjänstema kon­

strueras som huvudlärartjänster vid gymnasierna. De föreslagna arbetsuppgifterna

utanför den egna folkhögskolans verksamhet kan enligt organisationen överlåtas

åt t. ex. regionala konsulenter. Om tjänsterna emellertid konstrueras i enlighet med

förslaget, anser SACO inte att endast en skolstyrelse skall avge förslag vid tillsätt­

ningen.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

5. Föredraganden

Under de senaste decennierna har samhällets utbildnings- och kulturinsatser ge­

nomgått en kraftig utveckling. Sambandet mellan å ena sidan åtgärder på utbild­

nings- och kulturområdet och å andra sidan de allmänna demokratiseringssträ-

vandena har allt starkare markerats. Denna politik syftar till att ta tillvara de en­

skilda människomas förmåga till utveckling. Den är samtidigt nödvändig för att

främja ekonomiska, kulturella och sociala framsteg. Utbildningen är således ett av

medlen för att öka jämlikheten i det svenska samhället.

Stora framsteg har också gjorts. Privilegiet för ett fåtal att fortsätta sin utbildning

efter den obligatoriska skolan är på väg att ersättas av en rätt för alla. Men denna

utveckling har också skapat betydande skillnader mellan och delvis även inom

generationerna. Det är bl. a. mot denna bakgrund som frågan om vuxenutbild­

ningen fått ökad aktualitet under de senaste åren, senast genom en inom LO ut­

arbetad rapport.

Motiven för en satsning på vuxenutbildningsområdet är flera. För den tid vi nu

kan överskåda har det sociala rättvisekravet särskild tyngd. Det är således en

central uppgift att nu öka insatserna för att överbrygga utbildningsklyftan i det

svenska samhället. Men det finns också ett mycket långsiktigare och mer be­

stående motiv, nämligen behovet för den enskilde av att kunna orientera sig i

tillvaron, att ta upp ett specialintresse, att fortbilda sig på olika sätt. Detta behov

gäller möjligheterna till både utveckling i arbetslivet och aktivt deltagande i kultur-

och samhällsliv. Slutligen är friheten i studievalet inom ungdomsutbildningen ofull­

ständig om den inte förenas med möjligheten att senare i livet kunna få annan

utbildning.

Vid 1967 års riksdag antogs vissa förslag som innebar ett första steg i ut­

vecklingen på vuxenutbildningens område (prop. 85, SU 177, rskr 277). Dessa

förslag har nu i allt väsentligt förverkligats. Samtidigt har nya reformer aktuali­

serats. Jag vill bl. a. erinra om att i prop. 1969: 1 (bil. 10 s. 435) har redovisats

att ett utredningsarbete påbörjats rörande principerna och formerna för ett statligt

stöd till löntagarorganisationernas utbildning. Vidare kommer skolöverstyrelsen att

få i uppdrag att redovisa erfarenheterna av vuxenutbildningsreformen (s. 446). Ett

annat led i reformverksamheten utgör det förslag om lärarutbildning för folkhög­

skolan som folkhögskolans lärarutredning avlämnat.

Folkhögskolan har, liksom studiecirkelverksamheten, en särpräglad och djup­

gående betydelse inom det svenska samhällslivet. Förankringen i folkrörelserna

har präglat innehåll och arbetsformer vid folkhögskolorna.

Den grundläggande uppgiften för folkhögskolan är att meddela en allmän

medborgerlig bildning, men vid sidan härav kommer den viktiga uppgiften att med­

dela målinriktad utbildning av yrkesförberedande och kompletterande karaktär att

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

27

bestå för avsevärd tid framåt. För att stimulera det kontinuerliga reformarbetet

på folkhögskolans område beslöts vid 1966 års riksdag (prop. 42, SU 75, rskr 186)

en betydande förbättring av skolformens ekonomiska betingelser.

Folkhögskolan med dess fria arbetsformer och dess inriktning på olika intresse­

bundna ämnen har en viktig uppgift att fylla i dagens och framtidens samhälle.

Inom folkhögskolan kommer att ges möjlighet både till vidareutbildning och

till specialutbildning. Detta kommer med all sannolikhet att leda till en förändring

av skolans organisation så att tyngdpunkten förskjuts från längre till kortare kurser.

Därigenom kommer folkhögskolan också att i allt större utsträckning kunna re­

krytera elever med skiftande bakgrund och varierande erfarenheter.

Den friare syn på olika utbildningsvägars kompetensvärde som numera råder

bör kunna främja folkhögskolans utveckling. Denna ståndpunkt har kommit till

uttryck dels i direktiven till kompetensutredningen, dels i beslut rörande folkhög-

skolutbildningens kompetensvärde.

Friheten för folkhögskolan att själv komponera sina kursplaner gör också att

skolformen, liksom folkbildningen i övrigt, har särskilda förutsättningar för en fri,

öppen och konstruktiv samhällsdebatt. Inte minst betydelsefull blir denna själv­

ständiga prövning av samhällssystemet när den kan äga rum i folkrörelsens idé­

värld.

Det är mot denna bakgrund som jag i det följande förordar åtgärder för en för­

bättrad lärarutbildning för folkhögskola och annan vuxenutbildning. Utredningen

har för sin del ansett att de förändrade kraven på folkhögskolan nödvändiggör en

särskild praktisk-pedagogisk utbildning av lärare för skolformen. Jag delar denna

uppfattning och tillstyrker att vid lärarhögskola anordnas en särskild praktisk-

pedagogisk utbildning om två terminer för folkhögskolans lärare. Jag anser det

vidare angeläget med åtgärder på lärarutbildningsområdet även för övrig vuxen­

utbildning och återkommer till denna fråga i det följande.

Utredningen har räknat med att folkhögskollärarnas ämnesutbildning

i regel skall förvärvas genom universitetsutbildning med minst tre examensämnen.

Flärigenom vinns också enligt utredningen att tillsättningen av lärare kan ske

utan att som nu skolöverstyrelsen i varje enskilt fall skall behöva ta ställning till

de sökandes kompetens. Flera remissinstanser, bl. a. LO, har betonat att även

andra rekryteringsvägar måste hållas öppna. Även utredningen anser att folkhög­

skolan kan behöva ha andra lärare än nyssnämnda. För min del räknar jag med

att den nya praktisk-pedagogiska utbildningen för folkhögskolans lärare skall stå

öppen även för den som verkat i t. ex. folkbildnings- och organisationsarbete.

För den som förvärvat sin ämnesutbildning vid universitet bör för tillträde till

lärarhögskola krävas avlagd filosofie kandidatexamen som omfattar studiekurser

inom minst tre ämnesområden. Några bestämda krav på viss utbildningslinje eller

ämneskombination bör ej uppställas.

För den med annan bakgrund som vill vinna tillträde vid här avsedd utbildning

bör en prövning ske i varje särskilt fall av sökandens förutbildning och tidigare

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 dr 1969

verksamhet. Jag vill i detta sammanhang erinra om uttalandena i direktiven till

kompetensutredningen, vari understryks värdet av att till ett yrke kunna rekry­

tera personer med skiftande bakgrund och erfarenheter. Behörigheten till inträde

för sökande med andra meriter än universitetsutbildning bör grundas på en bedöm­

ning av sökandens reella förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. En

sökande som efter sådan prövning antagits till praktisk-pedagogisk utbildning bör,

om han avlägger examen, vara behörig till lärartjänst vid folkhögskola.

Utredningens förslag om att den praktisk-pedagogiska utbild­

ningen för folkhögskolans lärare skall få en i förhållande till övrig ämnes-

lärarutbildning speciell prägel har mött viss kritik under remissbehandlingen.

Enligt TCO talar mycket för en gemensam utbildning för alla lärare inom vuxen­

utbildningen. Andra remissinstanser påpekar att den föreslagna utbildningen kan

leda till ett snävt arbetsområde och att en bredare uppläggning av utbildningen bör

eftersträvas. Å andra sidan anser bl. a. skolöverstyrelsen att folkhögskolans egenart

måste karaktärisera dess lärarutbildning. För egen del har jag i denna avvägnings­

fråga kommit till slutsatsen att utredningens förslag i stort sett bör kunna godtas.

I likhet med utredningen förordar jag att första terminen av den praktisk­

pedagogiska utbildningen för folkhögskollärare skall omfatta utbildning i pedagogik

och metodik samt praktik i form av auskultationer och övningsundervisning.

Andra terminen bör ägnas åt praktiktjänstgöring främst på folkhögskolor.

Utredningen har föreslagit att antalet undervisningstimmar under den första ter­

minen skall inte obetydligt överstiga vad som gäller för annan ämneslärarutbild-

ning. Både lärare och studerande vid lärarhögskolorna har emellertid omvittnat

att arbetsbördan för de studerande vid ämneslärarlinjen är stor. Med hänsyn här­

till bör antalet undervisningstimmar för de blivande folkhögskollärarna vara i stort

sett detsamma som för de andra lärarkandidaterna.

Studierna i pedagogik bör bestå av två huvudavsnitt. Undervisningen bör un­

der ett inledande skede vara gemensam med utbildningen av övriga blivande äm-

neslärare och därefter ägnas åt pedagogik med speciell inriktning mot folkhög­

skolan, annat folkbildningsarbete m. m.

De studerande bör givetvis liksom övriga studerande på ämneslärarlinjen er­

hålla undervisning i röst- och talvård, muntlig framställning samt tekniska läro­

medel.

I fråga om ämnesmetodiken utgår jag liksom utredningen från att denna till

allra största delen skall inriktas mot folkhögskolan och folkbildningsarbete i

övrigt. Beträffande tilldelningen av lärarresurser räknar jag med att Kungl. Maj:ts

föreskrifter den 5 april 1968 angående timtilldelning för lärarhögskolas ämneslärar-

linje skall vara vägledande. Med hänsyn till att antalet elever kommer att bli

begränsat måste ämnesmetodiken organiseras efter delvis andra grunder än dem som

gäller för övrig ämneslärarutbildning. Utredningen har föreslagit ett system med

olika huvudområden. Detta synes kunna i huvudsak läggas till grund för utform­

ningen av undervisningen i ämnesmetodik.

Övningsundervisningen och huvudparten av auskultationerna under den första

29

terminen bör förläggas till folkhögskola och i viss utsträckning till övrig vuxen­

utbildning. Jag räknar dock med att auskultationerna till viss del förläggs till

det allmänna skolväsendet.

Utredningen har föreslagit att lärarkandidaten under den andra terminen skall

anställas som praktiklärare vid folkhögskola varvid det bör åligga honom att även

vara verksam inom folkbildningsarbetet. Detta är i princip samma system som till-

lämpas inom lärarhögskolorganisationen i övrigt. Jag tillstyrker att praktikterminen

utformas i huvudsak enligt utredningens förslag. Detta innebär således att lärar­

kandidatens tjänstgöring till sin huvuddel förläggs till de längre s. k. vinterkurserna

men också till de kortare s. k. ämneskurserna. Tjänstgöringstiden bör vara lika

lång som för övriga praktiklärare. Till frågan om undervisningsskyldigheten åter­

kommer jag i det följande. Utredningens förslag om en särskild sammanfattnings-

vecka är jag inte beredd att biträda.

Svenska folkhögskolans lärarförening har framfört önskemål om att — till

skillnad från vad som gäller för lärarutbildningen i övrigt — praktiklärares

tjänstgöring inte skall påverka lärartilldelningen vid den folkhögskola där praktik­

läraren tjänstgör. En sådan anordning förutsätter att praktiken under den andra

terminen är utformad som studiepraktik, varvid studiemedel utgår. Detta strider

emellertid mot gällande principer för lärarutbildning och torde få övervägas i annat

sammanhang. I likhet med bl. a. utredningen och skolöverstyrelsen räknar jag med

att praktikläraren skall tjänstgöra som lärare, dock med reducerad undervisnings-

skyldighet.

Utredningen har föreslagit att praktiklärarens undervisningsskyldighet under

praktikterminen skall utgöra ca 15 timmar (inkl. ledning av studiecirkel). När det

gäller annan ämneslärarutbildning omfattar undervisningsskyldigheten 12—16

timmar. I likhet med utredningen räknar jag med att ca 50 timmar under praktik­

termin skall ägnas åt folkbildningsarbete, ledning av studiecirkel m. m. Med hän­

syn härtill och till att arbetsuppgifterna vid en folkhögskola kräver särskild insats

bör praktiklärarens undervisningsskyldighet utgöra 9—13 veckotimmar.

Bestämmelserna om betygsättning för här avsedd utbildning bör i princip vara

desamma som för ämneslärarutbildningen i övrigt.

Utredningens förslag till urval bland behöriga sökande har av flera remissin­

stanser befunnits vara intressant. Jag anser att förslaget tills vidare försöksvis bör

tillämpas till dess tillräcklig erfarenhet vunnits för ett mer definitivt ståndpunkts-

tagande. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att utfärda närmare regler om detta.

Jag övergår nu till vissa av varandra direkt beroende frågor, nämligen anta­

let praktikskolor, intagningskapaciteten och utbildning­

ens förläggning.

De 105 folkhögskolorna är fördelade över hela riket. Detta leder till att av­

ståndet mellan lärarhögskolan och praktikskolorna i många fall kan bli stort. Det

förhållandet att många folkhögskolor har ett begränsat elevantal gör vidare att

antalet praktikplatser per skola blir ringa. Utredningen har för sin del räknat med

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

31

för folkhögskollärare bör enligt utredningen ge behörighet dels till tjänst vid folk­

högskola, dels till tjänst vid andra skolformer, under förutsättning att behörighets­

villkoren i fråga om teoretisk utbildning är uppfyllda. I huvudsaklig överensstäm­

melse med utredningens förslag förordar jag att som villkor för behörighet till

tjänst som rektor, ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare skall gälla dels sådan

ämnesutbildning som enligt mitt förslag skall utgöra villkor för tillträde till den

föreslagna utbildningen, dels examen på den del av ämneslärarlinjen som omfattar

utbildning till ämneslärare för folkhögskolan. Om synnerliga skäl föreligger bör

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, skolöverstyrelsen kunna

bevilja dispens från båda dessa krav. Jag tänker därvid på bl. a. ytterst väl meritera­

de personer inom folkbildningen. Äldre bestämmelser om behörighet till tjänst som

rektor eller ämneslärare bör äga tillämpning på den som före den 1 januari 1971

tjänstgjort vid statsunderstödd folkhögskola under en sammanhängande period om

minst 20 veckor som lärare i läroämne med full tjänstgöring. Jag biträder även för­

slaget att den som genomgått här föreslagen utbildning för folkhögskollärare skall

vara behörig till tjänst i annan skolform, under förutsättning att han uppfyller behö­

righetsvillkoren i fråga om teoretisk utbildning för skolformen i fråga.

Utredningens förslag innebär vidare att den som genomgått den reguljära äm-

neslärarutbildningen inte skulle vara behörig att få tjänst i folkhögskola. I likhet

med flertalet remissinstanser räknar jag emellertid med att den som har erforderlig

ämnesutbildning och genomgått reguljär praktisk-pedagogisk utbildning skall vara

behörig till tjänst vid folkhögskola.

För bl. a. fortbildning av folkhögskolans lärare finns f. n. medel anvi­

sade under anslaget till utbildning av lärare vid folkhögskolor. Anslaget är

för innevarande budgetår uppfört med 245 000 kr. I prop. 1969: 1 (bil. 10 s. 432)

har jag förordat att de medel som nu används till fortbildningsändamål (dvs.

125 000 kr.) skall föras över till anslaget Lärares fortbildning m. m. Det ankommer

på skolöverstyrelsen att inom ramen för befintliga medel svara för fortbildningen

av jämväl folkhögskollärare. Feriekursverksamheten bör i enlighet med skolöver­

styrelsens förslag organiseras av fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan i

Linköping. Jag delar utredningens uppfattning om att det finns behov av att an­

ordna studiedagsverksamhet även vid folkhögskolorna. Med hänsyn till bl. a. läs­

årets längd förordar jag att under en försökstid av tre år styrelsen vid varje folk­

högskola får disponera två studiedagar per läsår. Jag utgår från att detta skall vara

möjligt utan att undervisningens omfattning påverkas.

Jag vill härefter ta upp vissa frågor som berör tjänsteorganisatio­

nen vid folkhögskolorna. Vid folkhögskolan består lärarpersonalen i

dag av — förutom av rektorer — ämneslärare och övningslärare. Därjämte före­

kommer att särskild expertis anlitas vid behov. Utredningen har föreslagit att även

lektorstjänster inrättas vid folkhögskolorna. Tveksamhet inför utredningens förslag

har framkommit under remissbehandlingen. Vidare vill jag erinra om att skolöver­

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 är 1969

styrelsen påbörjat en utredning om lektorsorganisationen vid gymnasierna. Jag är

med hänsyn härtill inte beredd att nu förorda inrättande av en ny lärarkategori vid

folkhögskolan.

Under de senaste åren har antalet ordinarie ämneslärartjänster vid folkhögsko­

lan hållits i stort sett oförändrat. Det beror på att de nya reglerna om lärartilldel-

ning inneburit, relativt sett, en dämpning av lärarbehovet. Vidare har det även varit

angeläget att avvakta lärarutredningens arbete. Det bör dock nu vara möjligt, själv­

fallet under beaktande av de stora kraven på flexibilitet inom folkhögskolan, att

positivt pröva frågan om inrättande av ytterligare ett antal ordinarie ämneslärar-

tjänster.

Jag vill här även ta upp frågan om behovet av särskilda insatser för utbild­

ning av lärare för annan vuxenutbildning, främst den stat­

liga och kommunala gymnasiala och förgymnasiala vuxenutbildningen. Denna or­

ganisation har nu fått tämligen stor omfattning. Vid de statliga skolorna för vuxna

i Norrköping och Härnösand kommer under nästa budgetår att finnas ett 60-tal

lärartjänster. Vid de kommunala skolorna utgörs heltidstjänsterna av ett antal tjäns­

ter som skolledare men ett mycket stort antal personer engageras såsom timlärare.

Flertalet av dessa torde samtidigt tjänstgöra inom andra delar av utbildningsväsen­

det. Det är enligt min mening angeläget att man inom den reguljära ämneslärar-

utbildningen ägnar allt större uppmärksamhet åt vuxenutbildningen i dess olika

former. Det är emellertid också angeläget att man på ämneslärarlinjen kan få till

stånd en praktisk-pedagogisk utbildning som är särskilt avpassad för den statliga

och kommunala gymnasiala vuxenutbildningen. Jag räknar därför med att en sådan

utbildning fr. o. m. den 1 juli 1970 anordnas vid lärarhögskolan i Stockholm. Det

bör ske inom ramen för den reguljära ämnesutbildningen. Utbildningen i pedagogik

bör, såsom föreslagits beträffande folkhögskollärarutbildningen, delvis inriktas mot

vuxenutbildningen. I stället för en ämnesmetodisk påbyggnadskurs bör dessa lärar­

kandidater gå igenom en kurs i vuxenutbildningens metodik i varje ämne. Auskul-

tationer och övningsundervisning bör förläggas dels till grundskola, fackskola eller

gymnasium, dels till vuxenutbildning. Under den andra terminen bör praktiktjänst­

göringen huvudsakligen förläggas till vuxenskola. Jag anser det emellertid också

värdefullt om praktiklärarna under denna termin har kontakt med folkbildnings­

arbetet.

Inom skolväsendet förekommer i dag en tämligen omfattande fortbildnings-

verksamhet för lärare, dels genom studiedagar, dels genom feriekurser. I den tidi­

gare nämnda rapporten från LO har bl. a. erinrats om behovet av fortbildning

även av dem som är lärare och handledare inom vuxenutbildningen. I fråga om

folkhögskolan har jag tidigare förordat viss försöksverksamhet med studiedagar.

Man bör enligt min mening sträva efter att låta även studiedagarna inom skolväsen­

det i övrigt till viss del behandla problem inom vuxenutbildningsområdet. I sådana

fall bör även andra som är verksamma inom vuxenutbildningsarbete inbjudas. Jag

33

räknar också med att det inom ramen för feriekursverksamheten skall kunna ordnas

kurser med en liknande rekrytering, som tar upp vuxenutbildningsfrågor.

I detta sammanhang vill jag även redovisa en framställning från Sveriges dövas

riksförbund (SDR) om ett anslag på 583 603 kr. till ett särskilt vuxenutbild­

ningscentrum för döva på förbundets kursgård Carlborgsons gård i

Leksand, där folkhögskolekurser, ledarutbildning och annan kursverksamhet skall

inrymmas. SDR anser det angeläget att vuxna får möjlighet att fortbilda sig på

för dem speciellt anpassade kurser, som leds av teckenspråkkunniga lärare.

Skolöverstyrelsen framhåller i sitt yttrande över framställningen att, eftersom en

grav hörselskada i ovanligt hög grad medför ett kulturellt handikapp, det är av

stor vikt att ökade resurser till vuxenstudier ges gravt hörselskadade och döva.

Vid sin bedömning av detta ärende har överstyrelsen utgått från att utformningen

av undervisningen bör vara sådan att den på lång sikt möjliggör de dövas integre­

ring i samhälls- och kulturlivet och vill därför inte förorda att en särskild folk­

högskola upprättas enbart för döva. Däremot föreslår överstyrelsen att man försöks­

vis bedriver folkhögskoleverksamhet på Carlborgsons gård i form av en filialfolk­

högskola. Detta betyder enligt överstyrelsen att enheten får viss egen administrativ

ledning men ändå står i ständig kontakt med en moderskola i pedagogiska och

administrativa frågor, vilket underlättar en utformning i enlighet med folkhögskolans

mål och arbetssätt. Fornby folkhögskolas styrelse är beredd att åta sig huvudmanna­

skapet för filialverksamheten på Carlborgsons gård och ett ekonomiskt avtal har

upprättats mellan SDR och Kopparbergs läns landsting genom dess förvaltnings­

utskott.

Elev som efter en kurs vid filialfolkhögskolan bedöms ha möjlighet att följa annan

folkhögskolekurs bör enligt skolöverstyrelsen inte gå ytterligare kurs vid denna

speciella skola. Han bör då kunna övergå till annan folkhögskola där möjlighet

finns till daglig kontakt med övriga folkhögskolelever. Vidare påpekar överstyrelsen

att ledarkurser och andra kortare kurser, som SDR planerar att genomföra på sitt

kurscentrum i Leksand, kan anordnas som ämneskurser genom den folkhögskola,

som tar det pedagogiska ansvaret för verksamheten. Skolöverstyrelsen hemställer

därför att en försöksverksamhet för döva får igångsättas på Carlborgsons gård

hösten 1969.

Jag tillstyrker skolöverstyrelsens förslag. Härigenom förbättras utbildningsmöj­

ligheterna för en grupp handikappade och vidare har överstyrelsens förslag för­

delen att knyta denna utbildning till en folkhögskola av reguljär typ. En sådan

samverkan bör enligt min mening kunna vara fruktbärande för både moderskola

och filial. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta i detta ärende. (Jfr prop.

1957: 146, SU 173, rskr 387.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1969

6. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riks­

dagen att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisationen av lärar­

utbildningen för folkhögskolan m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­

rådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Kungl. May.ts proposition nr 52 år 1969

35

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning .......................................................................................................... 4

2. Folkhögskolans nuvarande organisations- och verksamhetsformer...........

5

2.1

Utbildningsmål ....................................................................................... 5

2.2 Organisation ............................................................................................ 5

2.3 Undervisningens uppläggning............................................................... 7

2.4 Elever och lärare ................................................................................... 8

3. Utredningens förslag ....................................................................................... 9

3.1

Folkhögskolans ställning och uppgifter i framtiden ......................... 9

3.2 Ämnesutbildning ................................................................................... 9

3.3 Praktisk-pedagogisk utbildning ........................................................... 11

3.4 Utbildningsorganisation ........................................................................ 12

3.5 Övriga frågor .......................................................................................... 15

4. Remissyttranden .............................................................................................. 16

4.1

Folkhögskolans ställning och uppgifter i framtiden .......................... 16

4.2 Ämnesutbildning ................................................................................... 16

4.3 Praktisk-pedagogisk utbildning ........................................................... 18

4.4 Utbildningsorganisation ........................................................................ 21

4.5 Övriga frågor .......................................................................................... 25

5. Föredraganden................................................................................................... 26

6. Hemställan ....................................................................................................... 34