Prop. 1969:81
('angående organisatio\xad nen av länsstgrelsernas datamaskinanläggningar',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
1
Nr 81
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisatio
nen av länsstgrelsernas datamaskinanläggningar; given Stockholms slott den 28 mars 1969.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande depar tementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehål!
I propositionen föreslås en ändrad organisation av länsstyrelsernas data- maskinanläggningar för folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Försla get innebär att man skall övergå till ett enhetligt maskinsystem av fabri kat DATASAAB. Vidare förordas att antalet anläggningar skall minskas i syfte att anpassa maskinkapaciteten till föreliggande behov. Anläggning arna avses skola förhyras. Övergången till det enhetliga maskinsystemet beräknas äga rum under första kvartalet 1970.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 81
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Utdrag av protokollet över finans är end en, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 28 mars 1969.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
S
träng
, A
ndersson
,
Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
G
ustafsson
, G
eijer
, O
dhnoff
, W
ickman
, M
oberg
, B
engtsson
.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisationen
av länsstyrelsernas datamaskinanläggningar och anför.
Inledning
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) har lagt fram
förslag om övergång till ett enhetligt maskinsystem vid länsstyrelsernas
datamaskinanläggningar och om en minskning av antalet sådana anlägg
ningar. Nämnden har i ärendet samrått med statskontoret, som har an
slutit sig till förslaget. Två ledamöter av statskontorets styrelse har dock
reserverat sig mot statskontorets beslut. Den ene reservanten har därvid
framhållit att det ännu är för tidigt att dra negativa slutsatser om möjlig
heterna att belägga datamaskinanläggningarna med externa vippdrag och
att man därför bör dröja ytterligare något år med ett beslut om minskning
av antalet anläggningar. Den andre reservanten har förordat en snabbut
redning om grundvalarna för ett framtida befolkningsregister innan be
slut fattas om anskaffning av nya maskiner.
Samtliga länsstyrelser har beretts tillfälle att yttra sig över CFU:s fram
ställning. Yttranden har inkommit från länsstyrelserna i Stockholms, Sö
dermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmö
hus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norr
bottens län.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
3
1963 års principbeslut om automatisk databehandling inom folkbokförings-
och up pbör ds verks amheten
Riktlinjerna för den nuvarande organisationen av folkbokförings- och uppbördsväsendet drogs upp i prop. 1963:32 och godkändes sedermera av riksdagen (SU 41, rskr 101).
I propositionen föreslogs bl. a. att automatisk databehandling (ADB) skulle införas som hjälpmedel inom folkbokföringen och för arbetet med bl. a. uppbörd och redovisning av de direkta skatterna. Till grund för pro positionen låg två betänkanden som avgetts av uppbördsorganisationskom- mittén, nämligen Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet (SOU 1961:4) och Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet, Del II, Datamaskiner hos länssty relserna (SOU 1962: 18).
Beträffande den organisatoriska utformningen av ADB- systemet för folkbokföring och skatteuppbörd föreslog uppbördsorganisa- tionskommittén i sitt första betänkande att en central datamaskinanlägg ning skulle anskaffas. På denna skulle maskinbearbetningar för folkbok föring och uppbörd kunna ske för hela riket. Som alternativ till rikssy stemet redovisade kommittén summariskt två andra lösningar. Den ena innebar att i princip varje länsstyrelse skulle utrustas med en datama skinanläggning (länssystem) och den andra att endast ett begränsat an tal länsstyrelser skulle få sådana anläggningar (regionsystem). Kommit tén förordade rikssystemet, eftersom detta från kostnadssynpunkt ställde sig mera förmånligt än de andra systemen.
Förslaget att samla datamaskinutrustningen i en riksanläggning kriti serades hårt av åtskilliga remissinstanser, främst länsstyrelserna. Dessa ansåg det olämpligt och riskabelt att sända material av olika slag mellan länsstyrelserna och det centrala maskinorganet. Man pekade också på att länsstyrelserna i sitt löpande arbete skulle bli beroende av central bear betning. Vidare framhölls att det allmänt sett skulle vara en fördel för länsstyrelserna att disponera över en egen datamaskinanläggning.
Mot bakgrunden av remisskritiken mot ett rikssystem fick kommittén i uppdrag att utarbeta förslag till ett i viss mån modifierat länssystem. Det förslag som då utarbetades innebar, att 20 län (inklusive Stockholms stad) skulle förses med datamaskiner. För återstående fem län, nämligen Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län, skulle datama skinbearbetningarna få utföras i ett närbeläget län. Anledningen härtill var den genomsnittligt låga beläggning som eljest skulle uppkomma på ma skinerna i de nämnda fem länen.
I propositionen framhölls att det sett från snävt ekonomisk synpunkt
4
inte rådde någon tvekan om att ett rikssystem skulle ställa sig fördelaktigare
än ett länssystem för den närmaste framtiden. Mot detta fick å andra sidan
ställas de nackdelar som låg i att länsstyrelserna i sitt löpande arbete skulle
bli beroende av riksanläggningen och de transporter av material som denna
organisation skulle ge upphov till. Även decentraliseringssträvandena inom
förvaltningen talade för ett länssystem. Ett skäl för att utrusta länen med
egna datamaskinanläggningar var även att dessa anläggningar då bedömdes
kunna bli belagda med åtskilliga statliga och kommunala uppgifter inom en
inte alltför avlägsen framtid. Ett regionsystem ansågs inte böra komma ifrå
ga, eftersom nackdelarna i en sådan organisation skulle bli i stort sett de
samma som i ett rikssystem. Med dessa utgångspunkter förordades i pro
positionen en organisation med datamaskiner i princip enligt länssystemet.
I fråga om antalet länsanläggningar framhölls i propositio
nen att det i och för sig vore en fördel om samtliga länsstyrelser kunde få
egna datamaskiner. De skulle därigenom få samma organisatoriska struk
tur och samma möjligheter att tjäna som serviceanläggningar åt myndig
heter och enskilda inom länet. Verksamheten för folkbokföring och skat-
teuppbörd motiverade emellertid inte anskaffning av datamaskiner till
de minsta länen. Dessa län förutsattes skola förses endast med liålkorts-
utrustning. För datamaskinbearbetningen skulle de repliera på annat
län. Samtliga anläggningar var avsedda att i första hand användas för
verksamheten på folkbokförings-, taxerings- och uppbördsområdet. Man
utgick dock från att maskinerna skulle komma att utnyttjas även för
andra, främst statliga och kommunala, arbetsuppgifter.
Frågan om maskinsystem för länsanläggningarna hade ägnats
en synnerligen omfattande och noggrann utredning av uppbördsorganisa-
tionskommittén. Fem datamaskiner hade jämförts och bedömts, nämli
gen ICT 1301, IBM 1401, RCA 301, SAAB D 21-P och BULL G 30. Utifrån
ett flertal bedömningsgrunder förordade kommittén IBM 1401. I fråga om
SAAB D 21-P framhöll kommittén att denna maskin visserligen i tekniskt
kapacitetshänseende kunde bedömas vara klart överlägsen de övriga ma
skinsystemen men att den då ännu inte nått utprovningsstadiet. Den upp
fyllde därför inte det krav på praktisk driftserfarenhet som enligt kom
mittén var en förutsättning för att ett maskinsystem skulle kunna kom
ma i fråga.
Vid remissbehandlingen kom vissa andra synpunkter fram utöver dem
som kommittén hade lagt på maskinvalsfrågan. Några remissinstanser
framhöll sålunda önskvärdheten av att man om möjligt valde datamaski
ner av svensk tillverkning, eftersom ett sådant val skulle få avgörande be
tydelse för möjligheterna att utveckla en svensk datamaskinindustri av hög
klass.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
I fråga om valet av maskinsystem framhölls i propositionen att prin cipiella skäl kunde anföras mot att näringspolitiska aspekter av det slag som åberopats av vissa remissinstanser tillmättes en utslagsgivande bety delse. Staten borde dock vid avgörande av ett upphandlingsärende beakta dess inverkan på konkurrensläget. Denna synpunkt vägde tungt, eftersom staten då var och även i framtiden kunde väntas bli en av de största be ställarna av datamaskiner. Staten borde sålunda undvika att ge dominans åt ett enda maskinfabrikat vid anskaffning av ett så stort antal maskiner, som det här var fråga om. Detta talade för att man skulle ha ett system med flera maskinfabrikat.
Ett blandat system bedömdes medföra även andra fördelar. Erfaren heter på bred basis från olika maskintyper skulle kunna utvinnas, jäm föras och nyttiggöras vid olika myndigheters framtida maskinval. Dessa erfarenheter skulle bli särskilt representativa, eftersom de skulle grunda sig på ett flertal anläggningar med helt överensstämmande arbetsuppgifter. Vidare skulle möjligheterna till samarbete mellan olika system, särskilt i fråga om datautbyte, kunna få en allsidig belysning och bli av värde för såväl statsförvaltningen som kommunerna och det enskilda näringslivet.
å andra sidan framhölls det i propositionen att man givetvis inte kunde bortse från att ett blandat system innebar vissa olägenheter. Sålunda mås te särskilda anordningar vidtas för att tillgodose behovet av integration i databehandlingshänseende såväl inom folkbokförings- och uppbördsväsen- det som när det gällde med detta samarbetande organ. Vidare skulle det blandade systemet leda till ett utökat system- och programmeringsarbete, något som i varje fall till en början skulle medföra en viss ökning av per sonalinsatserna inom den centrala organisationen. Dessa förhållanden och de rådande knappa personalresurserna på ADB-området gjorde att man vid valet av ett blandat system måste begränsa sig till att utnyttja två maskinfabrikat.
Med hänsyn till de skäl som kunde åberopas för och emot ett system med olika maskinfabrikat förordades i propositionen att IBM- och SAAB- maskiner skulle ingå i det blandade systemet. I fråga om fördelningen mel lan de båda fabrikaten framhölls att ytterligare erfarenheter borde avvak tas innan den slutliga fördelningen gjordes och att det borde ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den närmare fördelningen mellan de två maskinsystemen.
När det gällde frågan om maskinutrustningen skulle köpas eller b y r a s, framhölls i propositionen att starka skäl talade för att maski nerna förhyrdes med optionsrätt till köp. Vilken lösning som skulle väl jas borde dock få bli beroende av förhandlingarna med maskinföretagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Nuvarande datamaskinanläggningar
Den nuvarande ADB-organisationen för folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten har byggts ut i enlighet med de riktlinjer för vil ka redogjorts i det föregående. Med stöd av riksdagens bemyndigande har staten tecknat avtal om förhyrning av sammanlagt tolv anläggningar av fabrikat IBM 360/30, som ersatt maskinsystemet IBM 1401, och åtta an läggningar av fabrikat DATASAAB D 21. Av de nuvarande anläggningarna levererades en i oktober 1964, en i februari 1966 och övriga under tiden november 1966—augusti 1967.
Fördelningen av datamaskinerna på olika län och befolkningsunderlaget i dessa framgår av följande sammanställning.
Län med datamaskin anläggning
Annat län som repli- Maskinfabrikat erar på anläggningen
Sammanlagd folkmängd 31.12. 1967
Stockholms........................
IBM
1 418 000
Södermanlands...............
—
SAAB
244 000
Östergötlands...................
—
SAAB
370 000
Jönköpings........................ Hallands
SAAB
485 000
Kronobergs ................... Blekinge
SAAB
318 000
Kalmar ............................
—
SAAB
236 000
Kristianstads...................
—
SAAB
265 000
Malmöhus ........................
—
SAAB
688 000
Göteborgs och Bohus ..
—
IBM
685 000
Älvsborgs ..................... .. —
SAAB
392 000
Skaraborgs........................
—
IBM
254 000
Värmlands............... ..
—
IBM
287 000
Örebro ............................ Gotlands
IBM
327 000
Västmanlands ...............
Uppsala
IBM
447 000
Kopparbergs................... —
IBM
281 000
Gävleborgs........................ —
IBM
295 000
Västernorrlands...............
Jämtlands
IBM
407 000
Västerbottens ...............
—
IBM
235 000
Norrbottens ...................
—
IBM
261 000
För konvertering mellan IBM- och SAAB-band har anläggningen i Lin köping försetts med särskild konverteringsutrustning.
Maskinerna förhyrs med optionsrätt till köp. Denna innebär att ca hälften av den erlagda hyran avräknas från köpeskillingen, om maskinerna seder mera köps. Optionsrätten upphör för både IBM- och SAAB-maskinerna un der våren 1969. Vid köp efter optionstidens utgång får beträffande IBM- maskinerna ca hälften av första årets hyra och beträffande SAAB-maskiner na ca 30 % av den till den 1 april 1989 inbetalda grundhyran inräknas i köpeskillingen. Om optionsrätten inte utnyttjas i fråga om IBM-maskiner- na, skall staten betala en optionsavgift om sammanlagt 232 000 kr.
Hyresavtalens första giltighetstid är för IBM-maskinerna två år räknat
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
från leveransdagen och för SAAB-maskinerna fyra år från leveransen, dock längst intill utgången av första kvartalet 1971. Uppsägningstiden är där efter tre månader för IBM-maskinerna. För SAAB-maskinerna förlängs hy restiden med ett år i sänder, om inte avtalet sägs upp senast tre månader före den löpande avtalsperiodens utgång.
CFU:s förslag
CFU erinrar om att skälen för att man anskaffade datamaskiner av två olika fabrikat var att man därigenom skulle få en konkurrensstimulerande effekt, erfarenheter för framtida maskinval och belysning av möjligheter na till datautbyte mellan olika system. Dessa fördelar med två fabrikat har enligt CFU utvunnits nu. Däremot står nackdelarna kvar och har t. o. m. ökat i styrka. De dubbla maskinsystemen medför sålunda bl. a. krav på särskild konverteringsutrustning och ett ökat system- och programme ringsarbete. Merkostnaderna för extra systemarbete, programmering m. m. beräknas uppgå till ca 700 000 kr. om året för de arbetsuppgifter som CFU svarar för. Härtill kommer motsvarande merkostnader för andra riksom fattande arbetsuppgifter som utförs på länsanläggningarna.
Det nuvarande blandade maskinsystemet omfattar tolv IBM 360/30 och åtta DATASAAB D 21. CFU har jämfört kostnaderna för detta system med motsvarande kostnader för ett ensartat system, bestående antingen av sam manlagt 20 IBM 360/30 och IBM 360/25 eller av 20 DATASAAB D 21, utrus tade med bandstationer för halvtums magnetband. I fråga om vart och ett av de tre systemen har kostnaderna beräknats dels för det fall att staten hyr samtliga maskiner i resp. system, dels enligt ett alternativ som innebär att de befintliga maskinerna köps in med utnyttjande av optionsrätten medan de tillkommande maskinerna i förekommande fall hyrs. I fråga om IBM-systemet har kostnaderna beräknats för den maskinkombination som blir billigast i resp. fall. Systemet har sålunda förutsatts bestå av fyra IBM 360/30 och 16 IBM 360/25 i det förra fallet och av tolv IBM 360/30 och åtta IBM 360/25 i det senare fallet. Avskrivningstiden har vid kostnadsberäk ningarna satts till fem år. Denna tid har bedömts motsvara den återstående ekonomiska livslängden för ifrågavarande system. Maskinerna har vidare förutsatts sakna restvärde vid utgången av avskrivningstiden. I kostnaderna för de två alternativ som avser det blandade maskinsystemet har inräk nats 700 000 kr. utgörande merkostnaden hos CFU för programmering m. m.
Av jämförelsen framgår att en fortsatt förhyrning av maskinerna i det nuvarande blandade systemet är det alternativ som ställer sig dyrast. Hur övriga alternativ ställer sig i förhållande härtill, om man räknar med en kalkylränta av 8 %, framgår av följande sammanställning.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Maskinsystem
Total kostnadsminskning per år
Hyra av samtliga
Köp av befintliga
20 maskiner
maskiner i resp. system
Milj. kr.
och hyra av tillkom
mande maskiner
Milj. kr.
Nuvarande blandade system .............
2,0
IBM ............................................................ ............. 1,0
2,1
SAAB ....................................................... ............. 2,2
2,4
Med den redovisade sammansättningen av maskinsystemen kan kapaci
teten för SAAB-systemet beräknas vara omkring dubbelt så stor som för
IBM-systemet. I kostnadsjämförelsen ingår dock inte någon värdering av
förefintlig överkapacitet.
För flertalet datamaskinanläggningar används numera magnetband med
samma teckenrepresentation som de band som används till IBM 380. Mag
netbanden till DATASAAB D 21 har emellertid en annan teckenrepresenta
tion. För magnetbandskommunilcation mellan DATASAAB D 21 och data
maskiner av annat fabrikat behövs därför en särskild maskinbearbetning
för omredigering av bandinnehållet (bandkonvertering). Detta är en klar
nackdel med SAAB-systemet. Bandkonverteringen kan dock utföras på
varje maskinanläggning, som är utrustad med bandstationer för halvtums-
band. Arbetet torde inte bli särskilt omfattande. Maskinkapaciteten för
SAAB-systemet har därför bedömts vara fullt tillräcklig för att klara denna
ytterligare beläggning. SAAB erbjuder sig ändå att som kompensation
för dessa extra maskinbearbetningar byta ut en D 21-anläggning mot en
kapacitetsstarkare D 22-anläggning' utan extra kostnad, om minst sex
DATASAAB D 21 beställs utöver de nuvarande åtta maskinerna.
IBM har lämnat ett alternativt förslag till ett renodlat IBM-system. För
slaget innebär att en kapacitetsstark maskinanläggning, bestående av tre
IBM 360/40 med vardera tio snabba bandstationer, placeras centralt. På
länen skulle finnas sammanlagt 20 IBM 360/20 utrustade enbart för kon
vertering av hålkort till magnetband samt utskrift av längder, debetsedlar
o. d. från magnetband. All registervård skulle ske centralt. Dataöverföring
mellan länsanläggningarna och centralregistren skulle ske genom översän
dande av magnetband. Årshyran för ett sådant system har av IBM beräknats
bli ca 3 milj. kr. lägre än för det system bestående av fyra IBM 360/30
och sexton IBM 360/25, som redovisats i den förut lämnade sammanställ
ningen.
Den av IBM skisserade organisationen för registerföring och produkt
framställning har enligt CFU vissa förtjänster. Ett genomförande av för
slaget skulle emellertid innebära en väsentlig ändring av den nuvarande
organisationen för registerföring och informationsutbyte. Det skulle kräva
betydande omläggningar av systemrutiner och program för maskinbearbet
9
ningarna. Åtskilliga detaljändringar av nuvarande folkbokförings-, upp börds- och taxeringsförfattningar med tillämpningsföreskrifter skulle också bli nödvändiga. Länsstyrelsernas datamaskiner skulle i stort sett inte kun na användas för andra ändamål än de nämnda uppgifterna inom folk bokförings- och uppbördsverksamheten. En så väsentlig ändring av ma skinutrustningen, som det skulle bli fråga om, måste enligt CFU leda till att hela frågan om maskinfabrikat prövas om.
CFU är inte beredd att nu förorda mera omfattande omläggningar av ADB-systemet och den härför uppbyggda organisationen. Frågan om vil ket ADB-system som framdeles bör komma till användning kommer nämn den att utreda. Hur detta system bör utformas kan ännu inte anges. CFU finner det dock sannolikt att det kommer att vara utformat på annat sätt och bygga på annan maskinutrustning än det system som nn har föreslagits av IBM. Med hänsyn till utvecklingen inom de administrativa och tekniska områdena räknar CFU med att en mera väsentlig omläggning av det nuvarande ADB-systemet blir aktuell om ca fem år.
CFU konstaterar att ADB-systemet inom folkbokförings- och uppbördsom- rådet är både omfattande och högintegrerat. Det ställer därför synnerligen stora krav på central ledning och tillsyn. De dubbla maskinsystemen ökar dessa krav och försvårar CFU:s driftsledande funktioner. Med anledning härav är det från nämndens synpunkt synnerligen angeläget att övergång sker så snart som möjligt till ett ensartat maskinsystem. Såväl IBM 380 som DAT AS A AB D 21 har visat sig väl lämpade för de arbetsuppgifter det här gäller. Ekonomiska skäl talar enligt nämnden för att det ensartade systemet bör vara DATASAAB D 21.
Skillnaden i kostnadshänseende mellan köp och hyra är låg. Utveck lingen inom datamaskinområdet är mycket snabb. Under sådana förhål landen kan det enligt CFU:s mening inte vara lämpligt att nu binda sig vid en så stor kapitalinvestering som ett köp av maskinerna skulle inne bära. Maskinerna bör således förhyras även i fortsättningen. Övergången till ett enhetligt maskinsystem, som omfattar förhyrda SAAB-maskiner, beräknas i och för sig medföra en kostnadsminskning av ca 2,2 milj. kr. för år, om man utgår från ett oförändrat antal datamaskiner.
Maskinbeläggningen är relativt låg på flera länsanläggningar även un der högbelastningsperioder. Att folkbokföringen och uppbörden skulle ge en låg beläggning förutsågs redan när beslutet fattades om maskinan skaffningen. Däremot har maskinbeläggningen för arbetsuppgifter utan för det egentliga folkbokförings- och uppbördsarbetet blivit lägre än man tidigare hade anledning förmoda. Detta sammanhänger dels med den snabba ökningen av antalet datamaskiner i landet, dels med att utveck lingen på ADB-området inom statsförvaltningen har gått mot centrala i stället för regionala register. Att länsanläggningarna är av två olika ma skinfabrikat torde också enligt CFU ha verkat hindrande för deras ut-
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1969
10
nyttjande för riksomfattande arbetsuppgifter. CFU erinrar vidare om att
varken länsstyrelserna eller nämnden hittills har haft resurser att hjälpa
kunder med systemarbete eller programmering. Det råder emellertid en
ständigt ökande efterfrågan från både den privata och den allmänna sektorn
på uppgifter och sammanställningar av olika slag från länsstyrelsernas
ADB-register. CFU anser det därför möjligt att beläggningen på länsan-
läggningarna skall kunna ökas. Detta förutsätter, att nämnden biträder
med visst systemarbete och programmering.
Trots att omfattningen av arbetsuppgifter utanför den egentliga folk
bokförings- och uppbördsverksamheten tenderar att öka, kan maskinbe-
läggningen på flera länsanläggningar antas bli låg även framdeles. Detta
gäller särskilt vid ett utbyte av nuvarande IBM 360/30 mot DATASAAB
D 21. Sistnämnda anläggningar kan nämligen inte på samma sätt som
IBM-anläggningarna kapacitetsmässigt anpassas till behovet.
Vissa län utför redan i dag sina datamaskinbearbetningar på maskinan
läggning i närbeläget län utan att detta har medfört alltför stora admi
nistrativa problem. Om man ensidigt ser till länsanläggningarnas använd
ning inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten, synes det möjligt
att minska antalet datamaskinanläggningar. Med hänsyn till att ifråga
varande bearbetningar är tidsbundna och känsliga för störningar måste
man emellertid behålla en viss reservkapacitet. Statskontoret har beräk
nat, att länsanläggningarna är tillfredsställande utnyttjade, om genom-
snittsbeläggningen uppgår till 250—300 timmar per månad.
Högbelastningsperioderna på länsanläggningarna infaller under måna
derna juni, juli och november—januari, dvs. under fem månader av året.
I Malmöhus län, som är utrustat med en DATASAAB D 21, har totalbe
läggningen, inklusive tidsåtgång för underhåll och reparationer av ma
skinerna, varit i genomsnitt 325 timmar i månaden med en topp i juli på
540 timmar. Från säkerhetssynpunkt får detta anses utgöra maximigräns
för beläggningen. Folkmängden i Malmöhus län uppgår till 688 000 per
soner.
Om en datamaskinanläggning skall betjäna två län, kan ett befolknings
underlag av ca 645 000 personer beräknas ge samma beläggning som ett
enda län med 688 000 personer. Ställtiderna blir nämligen högre vid be
arbetning av register för olika län. Motsvarande befolkningsunderlag för
det fall att en datamaskinanläggning skall betjäna tre län kan beräknas
till ca 610 000 personer.
Med hänsyn till behovet av maskinkapacitet på länsanläggningarna an
ser CFU det vara möjligt att minska antalet datamaskiner till 14 DATA
SAAB D 21 fördelade på 13 län. Samtliga länsanläggningar, utom de i
Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, skulle därvid få be
tjäna två eller i ett fall tre län. Förslag till fördelning av länen på de 14
datamaskinerna lämnas i följande sammanställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Kiingl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
11
Län
Foikmängd 31.12 1967
Med egen datamaskinanläggning
Stockholms (2 datamaskiner)................................................. 1 418 000 Malmöhus ................................................................................... 688 000 Göteborgs och Bohus .............................................................. 685 000
Med gemensam datamaskinanläggning
Uppsala och Västmanlands..................................................... 447 000 Södermanlands och Östergötlands......................................... 613 000 Jönköpings och Hallands ..................................................... 485 000 Kronobergs och Kalmar......................................................... 403 000 Gotlands, Värmlands och Örebro ........................................ 613 000 Blekinge och Kristianstads ................................................. 416 000 Älvsborgs och Skaraborgs ..................................................... 645 000 Kopparbergs och Gävleborgs................................................. 576 000 Västernorrlands och Jämtlands............................................. 407 000 Västerbottens och Norrbottens............................................. 496 000
Vid denna fördelning av datamaskinerna kommer det befolkningsunder lag som maskinerna skall betjäna att variera mellan 403 000 och 709 000 personer. Reservkapaciteten på de minsta länen kommer dock att delvis utnyttjas för maskinbearbetningar för Stockholms län.
Kostnaderna för 14 DATASAAB D 21 beräknas bli 2,9 milj. kr. lägre för år än kostnaderna för 20 sådana anläggningar. Om maskinerna även i fort sättningen hyrs, skulle den totala kostnadsminskningen vid en övergång från den nuvarande maskinuppsättningen till 14 DATASAAB D 21 bli 5,1 milj. kr. om året.
Sammanfattningsvis föreslår CFU övergång till ett enhetligt maskinsy stem bestående av 14 förhyrda maskiner av typ DATASAAB D 21. Lämp lig omläggningstid med hänsyn till leveranstider och beläggningssituatio- nen på Iänsanläggningarna är första kvartalet 1970. Om nuvarande ma skiner bibehålls, bör de förhyras även i fortsättningen.
Remissyttrandena
Enhetligt maskinsystem
Den övervägande delen av de länsstyrelser, som yttrat sig i ärendet, de lar CFU:s uppfattning att ett enhetligt maskinsystem bör införas för folkbokföringen och skatteuppbörden. Inte någon länsstyrelse har av styrkt förslaget. Ett par länsstyrelser har dock anfört en viss tvekan eller avstått från att uttala sig i frågan.
Förslaget tillstyrks sålunda av länsstyrelserna i Östergötlands, Krono bergs, Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Öre bro, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Som skäl anförs
12
bl. a. att det nuvarande systemet med två skilda maskinfabrikat ställt sig
oekonomiskt och svåradministrerat. Olägenheterna har särskilt gjort sig
gällande vid utväxling av data länen emellan. Förekomsten av två olika ma
skinsystem anses vidare ha verkat hämmande när det gällt att tillföra läns-
anläggningarna arbetsuppgifter inom andra områden.
Länsstyrelserna i Södermanlands, Skaraborgs och Gävleborgs län har
inte något att erinra mot CFU :s förslag.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att det mot bakgrunden av vad
CFU har anfört i frågan inte är något att erinra mot övergång till ett en
hetligt maskinfabrikat. Om en större systemändring skulle komma till
stånd redan år 1974, såsom förutsatts av CFU, kan det dock enligt länssty
relsen ifrågasättas om så stora fördelar står att vinna genom byte av ma
skinfabrikat för en tid av högst fyra år. Länsstyrelsen i Värmlands län
uttalar sig i samma riktning men framhåller att ett maskinbyte är nöd
vändigt redan år 1970 för att ett samgående med landstingen i fråga om
databehandlingsverksamheten skall kunna komma till stånd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Maskinfabrikat
När det gäller valet av maskinfabrikat vitsordas att både IBM- och SAAB-
systemen har visat sig fylla stora krav på tillförlitlighet och driftsäkerhet.
Flertalet länsstyrelser biträder eller förklarar sig inte ha något att erinra
mot CFU:s val av DATASAAB D 21.
Förslaget att välja DATASAAB D 21 godtas av länsstyrelserna i Söder
manlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Norrbottens län. Länssty
relsen i Örebro län förordar att dess nuvarande IBM-anläggning behålls. Ett
par länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Väs-
ternorrlands och Västerbottens län, förklarar sig sakna underlag eller kom
petens för ett ställningstagande i frågan.
Som skäl för DATASAAB D 21 anförs bl. a. att denna maskin visat sig
ha klart större kapacitet än IBM-maskinerna. Länsstyrelsen i Östergötlands
län framhåller att den större kapaciteten är av värde särskilt vid de toppbe
lastningar som inträffar i samband med framställningen av mantalsläng-
der, inkomstlängder och debetsedlar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, som nu har en maskin IBM 360/30, anser att en övergång till
DATASAAB D 21 kommer att öka länsstyrelsens möjligheter att åtaga sig
kundbearbetningar genom att maskinkapaciteten blir större.
Även länsstyrelsen i Stockholms län berör kapacitetsfrågan och fram
håller att det med de nuvarande maskinresurserna — två IBM 360/30 —
föreligger en betydande underkapacitet i länet. Trots att vissa maskinbe
arbetningar har förlagts till andra länsdataanläggningar, har det inte va
rit möjligt att undvika tidsförseningar. En övergång till maskiner med
13
större kapacitet är därför synnerligen, angelägen. Ett genomförande av CFU :s förslag, som medför att länsstyrelsen förses med två DATASAAB- anläggningar, skulle enligt länsstyrelsen medföra en avsevärd kapacitets ökning för länets vidkommande. Länsstyrelsen anser sig dock sakna kom petens att förorda det ena maskinsystemet framför det andra.
Några länsstyrelser erinrar om att ett utbyte av de nuvarande IBM-an- läggningarna mot SAAB-anläggningar kommer att medföra vissa olägen heter eller svårigheter åtminstone under ett övergångsskede. Länsstyrelsen i Värmlands lön framhåller sålunda, att ett utbyte förutsätter en mycket kapacitets- och tidskrävande konvertering av magnetbandregistren i de län som nu är utrustade med IBM-anläggningar. Risk uppstår därigenom för störningar och förskjutningar i det löpande arbetet. Vidare riskerar de länsanläggningar, som nu har IBM-maskiner, att förlora flertalet utom stående kunder, eftersom dessa i allmänhet inte torde vara beredda att göra sådana omprogrammeringar som blir nödvändiga genom maskin bytet. Ä andra sidan skulle enligt länsstyrelsen en övergång till SAAB-sy- stemet kunna främja en omfattande serviceverksamhet gentemot lands tingen, eftersom landstingsförbundet enligt vad länsstyrelsen erfarit kan väntas anskaffa en datamaskinanläggning DATASAAB D 22.
Länsstyrelsen i Örebro län erinrar om att myndigheter och företag, som utnyttjar dataanläggningar, har ett starkt intresse av att kunna utväxla information via magnetband. De flesta datamaskinanvändarna disponerar anläggningar med magnetband som kan användas direkt på IBM-maski ner men som måste konverteras, om de skall användas på en SAAB-an- läggning. Av de företag som har fått tillstånd att inhämta upplysningar från det centrala förfrågningsregistret för kvarstående och preliminär skatt har exempelvis 207 företag IBM-band medan endast fyra företag har SAAB-band. Länsstyrelsen utför även servicebearbetningar åt kunder som har program som är anpassade för IBM-anläggningar. Dessa program kan inte bearbetas i den av CFU föreslagna maskinanläggningen med mind re att den byggs ut. Kostnaden för en sådan utbyggnad kan beräknas till 12 000 kr. i månaden. Möjligheterna att få servicearbeten torde vidare vara betydligt större på en IBM-anläggning än på en SAAB-anläggning.
Detta talar enligt länsstyrelsen för att den nuvarande IBM-anläggningen inom länet behålls.
Kung!. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Antalet länsanläggningar
CFU:s förslag att antalet länsanläggningar skall minskas behandlas in gående i remissyttrandena. I flera yttranden erinras om att det stod fullt klart redan när beslutet fattades om införande av ADB-system för folkbok föring och uppbörd, att det skulle dröja en tid innan maskinbeläggningen blev tillfredsställande och att det därför är för tidigt att redan nu besluta
14
om en nedskärning av antalet anläggningar. Flertalet länsstyrelser ställer
sig kritiska till förslaget. Några länsstyrelser delar dock CFU:s uppfattning
att en minskning av antalet anläggningar är motiverad med hänsyn till be
hovet av maskinkapacitet. Länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och
Bohus län har avstått från att uttala sig i frågan.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, som är positiv till CFU:s förslag, an
ser det vara realistiskt att minska antalet maskiner med hänsyn till den
besparing som kan uppnås.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län bedömer maskinbeläggningen vara klart
otillräcklig på de flesta länsanläggningarna. Länsstyrelsen ifrågasätter
emellertid, om det inte finns möjlighet att på länsanläggningarna utföra
vissa planerade datamaskinbearbetningar för försäkringskassorna och inom
indrivningsverksamheten. Samtidigt framhåller länsstyrelsen att svårig
heterna för länsstyrelserna att överta nya större projekt ligger i att över
skottskapaciteten är så olika i länen beroende på deras växlande storlek.
Om länsanläggningarna skall användas huvudsakligen för folkbokföring
och skatteredovisning, måste en minskning av antalet anläggningar accep
teras. Den plan som CFU bär lagt fram för fördelningen av de föreslagna
14 datamaskinerna ger enligt länsstyrelsen tillräckligt stora »datalän» sam
tidigt som man får reservkapacitet på vissa håll.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att datamaskinanlägg
ningarna behövs ute på länsstyrelserna och att behovet av anläggningarna
torde bli större under de närmaste åren. Mot bakgrunden av egna erfa
renheter bedömer dock länsstyrelsen att en viss reducering av nuvarande
antal länsanläggningar kan genomföras utan olägenheter.
Länsstyrelsen i Södermanlands län delar CFU:s uppfattning att en över
gång till system DATASAAB D 21 otvivelaktigt kommer att leda till att
överkapaciteten vid vissa länsanläggningar blir ännu mer accentuerad.
CFU:s förslag till minskning av antalet anläggningar synes dock länsstyrel
sen väl optimistiskt.
Även länsstyrelsen i Gävleborgs län understryker, att en betydande över
kapacitet kommer att finnas tillgänglig på länsanläggningarna. Länsstyrel
sen anser dock, att en flexibel prispolitik och en utbyggd servicefunktion,
avseende bl. a. system- och programmeringsarbeten, skulle tillföra läns
styrelserna serviceuppgifter av sådan storleksordning att inkomsterna där
av skulle vida överstiga den besparing man får genom att minska antalet
anläggningar. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Skara
borgs och Västerbottens län. Den sistnämnda länsstyrelsen avstyrker i sam
band därmed förslaget om en indragning av datamaskiner.
Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om inte en minskning av an
talet datamaskiner bör anstå tills definitiva beslut föreligger om bl. a. den
närmare utformningen av ett beslutat ADB-system för fastighetsregistre-
ringen. Resultaten av en pågående utredning om inskrivningsförfarandets
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
15
organisation kan leda till att länsanläggningarna befinns vara mera läm pade än en centralanläggning såväl för bearbetning av fastighetsregistret som för inskrivningsförfarandet. Mycket talar vidare enligt länsstyrelsen för att det skulle kunna bli lönsamt för statsverket att behålla nuvarande antal maskiner under förutsättning att programmeringsresurser ställs till förfogande för servicebearbetningar.
Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att bakom CFU:s förslag om en minskning av antalet länsanläggningar synes ligga den uppfattningen, att länsanläggningarna även i fortsättningen endast i ringa omfattning kom mer att användas för arbetsuppgifter utanför folkbokföringen och upp- bördsverksamheten. Enligt länsstyrelsen är det ännu för tidigt att göra en så negativ bedömning. I stället bör man eftersträva att tillföra länsan läggningarna nya arbetsuppgifter och skapa förutsättningar för en effek tiv marknadsföring av datakontorens tjänster. Länsstyrelsen i Hallands län anför liknande synpunkter.
Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att det från många syn punkter är angeläget att länsanläggningarna bibehålls i största möjliga utsträckning och att intensifierade ansträngningar görs för att tillvarata överkapaciteten. Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar sig i liknande rikt ning och hänvisar särskilt till att datamaskinanläggningarna vid länssty relserna är en betydelsefull tillgång för förvaltning, näringsliv och utbild ning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län finner inte de skäl som GFU har anfört för en begränsning av antalet länsanläggningar så bärande, att man bör frångå intentionerna vid länsanläggningarnas tillkomst.
Länsstyrelsen i Örebro län finner starka skäl tala för att nuvarande da taanläggningar bibehålls tills vidare. Det kan enligt länsstyrelsen starkt ifrågasättas, om en så genomgripande ändring som den föreslagna bör genomföras så snart efter det att nuvarande system har tagits i bruk och så nära inpå en större omläggning som är betingad av den tekniska ut vecklingen och som CFU beräknar bli aktuell omkring år 1973. Länssty relsen framhåller vidare, att det med hänsyn till utvecklingsmöjligheterna i fråga om servicebearbetningar inte framstår som rationellt att nu beslu ta om en betydande nedskärning av antalet anläggningar. Redan vid tid punkten för indragningen kan beläggningen ha ökat i sådan omfattning att det föreslagna antalet maskiner visar sig otillräckligt. Länsstyrelsen i Norrbottens län framför liknande synpunkter och förordar, att antalet läns anläggningar behålls oförändrat åtminstone till dess att nästa generation datamaskinsystem tas i bruk.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att det inom länet finns underlag för en större dataorganisation, som förutom av länsstyrelsen skulle kunna utnyttjas av andra statliga, kommunala och enskilda organ.
16
I några remissyttranden diskuteras orsakerna till att länsanläggning-
arna inte i någon större utsträckning har tagits i anspråk för uppgifter
vid sidan av folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Sålunda under
stryker bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar och Värmlands län
att varken CFU eller länsstyrelserna hittills har haft resurser att hjälpa
kunder med systemarbete och programmering och att förutsättningar där
för har saknats för att marknadsföra länsanläggningarnas tjänster. Läns
styrelsen i Norrbottens län uttalar sig i liknande riktning och erinrar
om att uppläggningsarbetet och inkörningsperioden har pågått praktiskt
taget fram till nu. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att det brist
fälliga utnyttjandet av länsanläggningarna kan hänföras till bl. a. det
förhållandet att det har saknats ett särskilt organ med uppgift att följa
och samordna utvecklingen av verksamheten. En bidragande orsak är
vidare enligt länsstyrelsen den taxepolitik som CFU tillämpar. Det åsatta
priset för datamaskintid, 550 kr. för timme, ligger enligt länsstyrelsen väl
högt i förhållande till priset hos privata serviceföretag, särskilt med tanke
på att länsstyrelserna inte kan erbjuda programassistans. Servicekörning
arna bör enligt länsstyrelsen kunna belastas med enbart marginalkostna
derna. Länsstyrelsen i Älvsborgs län understryker, att de dubbla maskin
systemen och den ojämna beläggningen på de olika länsstyrelserna har
varit hindrande för placeringen av riksomfattande dataprojekt på länsan
läggningarna.
Centraliseringssträvandena inom den statliga datamaskinverksamheten
är enligt bl. a. länsstyrelsen i Värmlands län ytterligare ett skäl till att
verksamheten vid länsanläggningarna inte har utvecklats såsom var av
sett. Flera databehandlingsobjekt inom länsförvaltningen, som skulle ha
lämpat sig väl för regional behandling, har enligt länsstyrelsen genom
förts utan hänsyn till de resurser som finns vid länsstyrelsernas dataan
läggningar. Som exempel nämner länsstyrelsen mervärdeskatten, där
stansningsrutinerna men inte maskinbearbetningarna har lagts på läns
styrelserna. Överkapaciteten hos länsanläggningarna borde vidare enligt
länsstyrelsen ha utnyttjats, när automatisk databehandling infördes hos
länsstyrelserna närstående regionala organ, såsom länsarbetsnämnder och
vägförvaltningar. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig i liknande rikt
ning.
Frågan om centralisering eller decentralisering behandlas även utifrån
en mera principiell utgångspunkt av länsstyrelserna i Södermanlands,
Malmöhus och Värmlands län som anför i stort sett likartade synpunkter.
Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller sålunda att utvecklingen på da
tamaskinområdet inom statsförvaltningen under senare år har gått mot
centralisering. Länsstyrelsen finner inte detta vara helt av godo. Sett en
dast ur maskinbearbetningssynpunkt ger kanske en större, centralt belä
gen datamaskinanläggning en lägre kostnad per bearbetad enhet. Den
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1969
17
automatiska databehandlingen måste emellertid kompletteras med bety dande manuella insatser. De manuella och maskinella rutinerna måste of tast utföras sammanhängande. Samma ledningspersonal bör lämpligen svara för dem. Dessa omständigheter talar för en decentralisering av data maskinverksamheten. Praktiska erfarenheter pekar i samma riktning. Det är sålunda enligt länsstyrelsen känt att flera kunder vid centraliserade storanläggningar söker sig mot mindre och närbelägna serviceanläggningar.
Förutsättningarna för att öka beläggningen på länsmaskinerna diskute ras i åtskilliga remissyttranden.
I flera fall understryks betydelsen av att system- och programmerings- resurserna förstärks, så att länsanläggningarna får möjlighet att erbjuda kunderna en tillfredsställande service. Meningarna är dock delade i frågan om hur förstärkningen skall ske.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att det ligger närmast till hands att ut vidga den verksamhet med system- och programmeringsarbete för kunders räkning som CFU påbörjade hösten 1968 sedan Kungl. Maj :t uppdragit åt nämnden att i samråd med berörda länsstyrelser söka öka inkomsterna från datakontoren genom bl. a. utvidgad uppdragsverksamhet. I liknande rikt ning uttalar sig bl. a. länsstyrelserna i Kronobergs och Skaraborgs lån.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller däremot att den naturliga ut vecklingen är, att åtminstone de större länen tillförs programmeringsper- sonal så att olika lokala ADB-projekt kan genomföras och ökade möjlig heter ges till fullständigare kundservice.
Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att ett alternativ vore att, exempelvis under CFU:s eller statskontorets ledning, inrätta kommersiellt drivna system- och programmeringsgrupper med uppgift att samarbeta med länsstyrelserna. En annan möjlighet är enligt länsstyrelsen att i dessa frågor samarbeta med landstingsförbundet, kommunförbundet och företa gargrupper. Eftersom medlemmarna i resp. förbund och grupper har lik artade databehandlingsuppgifter, kan system- och programmeringsarbetet lämpligen ske centralt, medan däremot stansning och maskinbearbetning med fördel kan förläggas till närmaste länsstyrelse. Länsstyrelsen ställer sig inte heller främmande för tanken att till sig knyta system- och program- meringspersonal, främst för länsstyrelsens egen samhällsplaneringsverk- samhet. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Södermanlands län som även framhåller, att flera nackdelar torde komma att vidlåda en central system- och programmeringsservice.
Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att det finns två alternativa möjligheter att säkerställa tillgången till system- och programmeringsre- surser, nämligen antingen att länsstyrelserna till sig knyter system- och programmeringspersonal eller att samarbete ordnas med något konsult företag. Länsstyrelserna i Skaraborgs och Gävleborgs län erinrar om att
Kungl. Mcij:ts proposition nr 81 år 1969
18
system- och programmeringsarbete kommer att innefattas i verksamhets
området för det föreslagna statliga konsultföretaget inom rationaliserings-
området (prop. 1969: 60).
Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår vidare att ett särskilt planerings
organ skall inrättas. Detta skulle bl. a. ha till uppgift att bevaka att möj
ligheterna att använda länsanläggningarna tillvaratas.
Flertalet länsstyrelser som yttrat sig i ärendet anser, att det finns goda
möjligheter att genom en aktiv marknadsföring öka den nuvarande be
läggningen på länsmaskinerna, om erforderliga resurser ställs till förfo
gande för system- och programmeringsarbeten i anslutning till kundbear
betningar. Enligt några länsstyrelsers bedömande finns det förutsättningar
att öka beläggningen i sådan grad att det skulle vara lönsamt att behålla
det nuvarande antalet anläggningar. I denna riktning uttalar sig bl. a.
länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Gävleborgs län.
Som exempel på områden, där ytterligare arbetsuppgifter för länsanlägg
ningarna skulle kunna erhållas, nämns i första hand länsstyrelsernas eget
verksamhetsområde, landstingsområdet och den kommunala sektorn. Det
synes enligt vissa länsstyrelser inte heller uteslutet att få ADB-uppdrag
från näringslivet.
Inom länsstyrelsernas verksamhetsområde skulle bl. a. bil- och körkorts-
registrering, löneberäkning och löneutbetalning samt statistikproduktion
och statistikbearbetning för länsplaneringsverksamheten väl lämpa sig för
bearbetning på länsdataanläggningarna enligt länsstyrelsen i Söderman
lands län. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att en mängd under
sökningar pågår där man mycket väl kan tänka sig att förslag kommer
fram att man skall utnyttja länsanläggningarna. Som exempel nämner
länsstyrelsen den allmänna försäkringen, barnbidragsutbetalningen, exe
kutionsväsendet och länsstyrelsernas löneuträkning och bokföring.
Förutsättningarna att erhålla arbetsuppgifter från landstingen behand
las av bl. a. länsstyrelsen i Värmlands län, som anser att landstingen med
sina betydande databehandlingsbehov inom förvaltnings- och sjukvårds
området skulle kunna ta i anspråk en väsentlig del av länsanläggningarnas
överkapacitet. Enligt vad länsstyrelsen erfarit kommer landstingsförbun
det att anskaffa en datamaskinanläggning DATASAAB D 22 under inne
varande år. Avsikten torde vara att förbundet skall utföra system- och
programmeringsarbete åt landstingen samt, så långt maskinkapaciteten
räcker och de enskilda landstingen önskar, maskinbearbetningar. Läns
styrelsen förmodar att åtskilliga maskinbearbetningar lämpligen kan för
läggas till länsstyrelsernas dataanläggningar, främst sådana som inte med
ger väntetider på grund av transporter, t. ex. bearbetningar för sjukhusen.
I huvudsak samma synpunkter framförs av länsstyrelserna i Skaraborgs
och Västernorrlands län.
Beträffande den kommunala sektorn framhåller länsstyrelserna i Ska
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
19
raborgs och Värmlands län att kommimblocksindelningen skapar ur data- behandlingssynpunkt bärkraftiga enheter som lämpligen kan betjänas av länsstyrelsernas dataanläggningar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län erinrar om att den pågående kommunblocksreformen innebär att allt bärkraftigare kommuner bildas och att detta medför ett ökat behov av datamaskinan vändning inom kommunernas olika verksamhetsområden.
I fråga om möjligheterna att få ADB-uppdrag från näringslivet fram håller flera länsstyrelser, däribland länsstyrelserna i Södermanlands, Kro nobergs, Kalmar, Skaraborgs och Norrbottens län, att undersökningar, som länsstyrelserna har gjort, har visat att åtskilliga företag är intresserade av att övergå till ADB och kan tänka sig att utnyttja länsdataanläggningar- na.
Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår i detta sammanhang att statskon toret eller CFU får i uppdrag att utreda möjligheterna till samarbete inom
ADB-området mellan å ena sidan länsstyrelserna och å andra sidan lands ting, primärkommuner och företagargrupper.
Flera länsstyrelser understryker, att det för datamaskinanvändarna, inte minst länsstyrelserna själva, innebär stora fördelar att ha maskiner na inom nära räckhåll.
Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar sålunda om att närheten till ma skinerna medför minskade transport- och väntetider och avsevärt bättre kontaktmöjligheter. De nackdelar ur transportsynpunkt, som en minskning av antalet länsanläggningar skulle innebära, berörs även av bl. a. länssty relsen i Södermanlands län, som framhåller att tidsbundenheten och käns ligheten för störningar kommer att öka avsevärt vid ytterligare samkörning- ar mellan länen, om inte andra transportmedel än de reguljära ställs till länsstyrelsernas förfogande.
De kostnadsberäkningar, som ligger till grund för CFU :s förslag, berörs endast i ett par remissyttranden. Länsstyrelsen i Södermanlands län fram håller sålunda att den besparing som CFU har räknat fram bör minskas med dels kostnaden om ca 500 000 kr. för de fordon som enligt länsstyrel sens mening måste anskaffas för transporterna mellan länen, dels kostna derna för lokaler som blir lediga genom indragningen av maskinerna och som inte är lämpade för andra ändamål. För länsstyrelsens del beräknas den sistnämnda kostnaden till ca 80 000 kr. om året. Länsstyrelsen i Väster bottens län bestrider inte riktigheten av de siffror som CFU har lämnat men understryker att beräkningarna har begränsats till maskinanläggningarna och deras skötsel och således inte avser totalkostnaderna. Till dessa hör bl. a. administrationskostnaderna på länsstyrelseplanet. Om en analys görs av samtliga kostnader, är det enligt länsstyrelsen möjligt att den beräknade besparingen t. o. m. utbyts mot en förlust.
20
CFU:s förslag till fördelning av länen på de 14 anläggningarna har föran
lett yttranden från några länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att den föreslagna samkörningen
med Östergötlands län inte bör komma till stånd bl. a. med hänsyn till de
svar och önskemål som inkommit från presumtiva kunder med anledning
av en undersökning som länsstyrelsen har gjort. Länsstyrelsen i Östergöt
lands län räknar med att ADB-bearbetningen för ytterligare ett län skall
kunna utföras på därvarande datamaskinanläggning, om ett enhetligt SAAB-
system kommer till stånd. Efterbehandlingsarbetena bör dock i så fall ut
föras vid satellitlänet.
Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att CFU:s förslag innebär att
ADB-samarbetet mellan Kronobergs och Blekinge län avbryts, vilket läns
styrelsen finner beklagligt mot bakgrund av vad länsstyrelsen har an
fört i sitt yttrande över länsindelningsutredningens betänkande Ny läns
indelning (SOU 1967:23) beträffande ett föreslaget sydostlän.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att maskinbearbetningen för Gotlands
län lämpligen skulle kunna förläggas till en dataanläggning i Kalmar, efter
som staden har dagliga flygförbindelser med Visby.
Länsstyrelsen i Kristianstads län förklarar sig beredd att på den befint
liga anläggningen utföra databearbetningar även för Blekinge län. Länssty
relsen i Älvsborgs län har inte något emot att överta maskinbearbetningen
för annat län. Länsstyrelsen i Norrbottens lån framhåller, att både Norrbot
tens och Västerbottens län bör utrustas med fullständiga dataanläggningar
med hänsyn till vad de stora avstånden och de sämre kommunikationerna
i Norrland innebär i fråga om transporttider, risk för skador på gods in. in.
I fråga om placeringen av dataanläggningarna, om antalet minskas i en
lighet med CFU:s förslag, uttalar sig länsstyrelserna i Södermanlands, Kro
nobergs, Kalmar, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbot
tens och Norrbottens län som samtliga anser att en datamaskin bör placeras i
det egna länet.
Länsstyrelsen i Hallands län understryker vikten av att de nya s. k. sa
tellitlänen får behålla den efterbehandlingsutrustning som de har i form av
skärmaskiner, kuverteringsmaskiner och bokbinderiutrustning m. in., om
antalet datamaskiner trots allt skulle minskas. De nuvarande satellitlänen
bör vidare enligt länsstyrelsen förses med motsvarande utrustning. Läns
styrelsen i Älvsborgs län uttalar sig i samma riktning och framhåller, att
efterbehandlingsarbetet är betydande och ofta tar längre tid än själva data
maskinkörningen.
Förhyrning eller köp av datamaskinerna
CFU:s förslag att datamaskinerna skall förhyras även i fortsättningen
berörs endast i ett fåtal yttranden. Länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs,
Gävleborgs och Västernorrlands län tillstyrker en fortsatt förhyrning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
maskinerna bl. a. med hänsyn till de förändringar som kan komma att ske i datasystemen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller däremot att frågan om köp eller förhyrning inte kan anses vara tillräckligt utredd. Anläggningarna kommer enligt länsstyrelsens uppfattning att under överskådlig tid fylla rimliga anspråk såvitt gäller den verksamhet för vilken de anskaffats. Länsstyrel sen anser därför att såväl ekonomiska skäl som den fysiska livslängden hos maskinerna talar för att länsanläggningarna köps in.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
21
Departementschefen
Nuvarande organisation m. m.
Såsom framgår av den redogörelse som jag förut har lämnat fattade 1963 års riksdag principbeslut om att maskiner för automatisk databehandling (ADB) skulle införas som hjälpmedel inom folkbokföringen och för arbetet med bl. a. uppbörd och redovisning av de direkta skatterna. Principbeslutet innebar, att länsstyrelserna med vissa undantag skulle förses med datama skiner. Dessa skulle vara av fabrikaten IBM och SAAB.
Övergången till ADB inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten var i huvudsak genomförd vid årsskiftet 1967/68. F. n. finns 20 data maskiner för dessa uppgifter. Maskinerna är fördelade på 19 länsstyrelser. Med hänsyn till folkmängden har länsstyrelsen i Stockholms län fått två maskiner. Länsstyrelserna i de fem till befolkningen minsta länen — Upp sala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län — saknar egen data maskin. De liar dock den utrustning som behövs för stansning och sorte ring av hålkort. I fråga om det efterföljande, egentliga ADB-arbetet är de emellertid hänvisade till annat län. För driften av länsanläggningarna och vissa arbetsuppgifter i samband därmed har datakontor inrättats vid samt liga länsstyrelser, således även vid de länsstyrelser som har enbart stans- utrustning.
Av de 20 länsdataanläggningarna är tolv av fabrikat IBM 360/30 och åtta av fabrikat DATASAAB D 21. Samtliga 20 datamaskiner är förhyrda med optionsrätt till köp. Optionsrätten innebär, att omkring hälften av erlagd hyra avräknas på köpeskillingen vid ett eventuellt köp av maskinerna.
I anslutning till att optionstiden för köp av maskinerna löper ut har CFU aktualiserat vissa frågor om utformningen av maskinsystemen. I första hand bör ställning tas till frågan om man skall behålla två maskinsystem för folkbokförings- och uppbördsverksamheten även i fortsättningen. Mot bakgrunden av att beläggningen på länsdatamaskinerna är låg bör vidare prövas, om det nuvarande antalet maskiner bör bibehållas eller om en minskning bör genomföras. Slutligen bör avgöras om maskinerna skall kö pas eller hyras.
22
Dessa frågor bör bedömas mot bakgrunden av den utveckling som bär ägt
rum och som är att emotse inom datamaskinområdet. Omfattningen av
folkbokförings- och uppbördsverksamheten gör det angeläget att alla möj
ligheter tillvaratas att effektivisera och förbilliga driften genom förbättringar
av det administrativa systemet och den tekniska utrustningen. Samtidigt
krävs en förhållandevis hög grad av stabilitet med tanke på komplexiteten
hos verksamheten och den vittförgrenade organisation som berörs av denna.
Mera väsentliga ändringar kan inte heller göras utan ett långvarigt utred
nings- och förberedelsearbete. Med hänsyn till utvecklingen på de admi
nistrativa och tekniska områdena räknar CFU med att en mera genomgri
pande omläggning av de nuvarande systemen inom folkbokförings- och
uppbördsverksamheten blir aktuell om ca fem år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Övergång till ett enhetligt maskinsystem
Till grund för 1963 års beslut att ett blandat system, bestående av IBM-
och SAAB-maskiner, skulle användas inom folkbokförings- och uppbörds-
väsendet låg i huvudsak följande motiv.
Genom att fördela maskinanskaffningen på olika fabrikat beräknade man
få en konkurrensstimulerande effekt inom den sektor av näringslivet som
berördes av upphandlingen. Denna synpunkt ansågs väga tungt, eftersom
staten vid tidpunkten för beslutet var och även i framtiden kunde väntas bli
en av de största beställarna av datamaskiner. Erfarenheter skulle vidare ut
vinnas på bred basis av olika maskintyper. Eftersom erfarenheterna skulle
grunda sig på ett flertal anläggningar med helt överensstämmande arbets
uppgifter, skulle de bli av särskilt värde och kunna tjäna till ledning vid
olika myndigheters framtida maskinval. Vidare skulle möjligheterna till
datautbyte och samarbete i övrigt mellan olika maskinsystem kunna få
en allsidig belysning.
Det stod samtidigt klart, att ett blandat maskinsystem skulle innebära
vissa olägenheter. Särskilda anordningar skulle sålunda behöva vidtas för
att tillgodose behovet av integration i databehandlingshänseende. Vidare
skulle de dubbla maskinsystemen föra med sig ett ökat system- och pro
grammeringsarbete och ett ökat personalbehov inom den centrala orga
nisationen. Fördelarna med ett blandat system ansågs emellertid i dåva
rande läge klart överväga nackdelarna.
De åsyftade fördelarna med två maskinfabrikat har nu utvunnits en
ligt CFU. Däremot finns nackdelarna kvar, och dessa har t. o. m. ökat i
styrka. Bl. a. uppstår avsevärda merkostnader för extra systemarbete och
programmering. CFU har därför föreslagit, att man skall övergå till ett en
hetligt maskinsystem. Så gott som samtliga länsstyrelser, som yttrat sig i
ärendet, har tillstyrkt CFU:s förslag i denna punkt eller lämnat det utan
erinran.
23
Min uppfattning i denna fråga vill jag sammanfatta på följande sålt. Läget är i dag ett helt annat än då beslutet fattades år 1963 om två ma skinsystem. Datamaskiner har sedan dess i stor utsträckning anskaffats inom såväl den offentliga förvaltningen som näringslivet. Som exempel kan jag nämna att staten i dag har mer än 90 datamaskiner mot ca 20 år 1962. Utvecklingen går dessutom mot en ökad användning av datamaski ner inom samhället som helhet. På den svenska marknaden har vidare in troducerats ett flertal maskinfabrikat, som saluförs i konkurrens med var andra. Konkurrensen kan i nuvarande läge stimuleras på ett effektivare och billigare sätt än genom att maskiner av olika fabrikat används inom ett och samma verksamhetsområde. Utvecklingen har även lett till att man numera har en vidsträckt erfarenhet av såväl skilda maskinfabrikat som möjligheterna till samarbete mellan olika maskinsystem. Även här har således motivet för att ha två maskinfabrikat för folkbokförings- och upp- bördsverksamheten fallit bort.
Jag delar CFU:s och remissinstansernas uppfattning att ett bibehållan de av två maskinsystem kommer att innebära ökade kostnader för bl. a. system- och programmeringsarbete och för överföring av data mellan de båda systemen. Jag förordar därför att övergång sker till ett enda maskin system.
Med hänsyn till de merkostnader och de olägenheter i övrigt som följer av de dubbla maskinsystemen är det önskvärt, att övergången till ett en hetligt maskinsystem sker så snart som möjligt. CFU har framhållit, att första kvartalet år 1970 är lämplig omläggningstid med tanke på leverans tiden för nya maskiner och beläggningssituationen på länsdataanläggning- arna. Jag har inte något att erinra mot den föreslagna tiden för omlägg ningen.
Val av maskinsystem
I fråga om vilka datamaskiner som skall ingå i ett enhetligt maskin system för folkbokförings- och uppbördsverksamheten bör valet enligt min mening kunna begränsas till de två nuvarande maskinsystemen, IBM 360/30 och DATASAAB D 21, eller modifikationer av dessa. En övergång till ett helt nytt maskinsystem skulle kräva förhållandevis långa förbe redelser och ett nytt upphandlingsförfarande innefattande bl. a. utvärde ring av olika maskinfabrikat.
Både IBM- och SAAB-maskinerna har visat sig väl lämpade för de ar betsuppgifter det här gäller. CFU har gjort omfattande leveransprov och fört en detaljerad driftstatistik under hela användningstiden. Tillförlitlig heten har varit mycket god i båda systemen och någon avgörande skillnad finns inte i detta hänseende.
I fråga om datautbyte med andra maskinsystem har IBM-maskinen den
Kungl. Mctj:ts proposition nr 81 år 1969
24
fördelen framför SAAB-maskinen att datautbytet i allmänhet kan ske di
rekt via magnetband. För SAAB-maskinen används band med en annan
teckenrepresentation än banden för datamaskiner av övriga fabrikat. In
nan datautbyte kan ske via magnetband mellan en SAAB-maskin och en
datamaskin av annat fabrikat måste därför bandet konverteras genom en
särskild bearbetning. Konverteringen kan dock ske på varje länsanläggning
under förutsättning att de nuvarande bandstationerna till DATASAAB D 21
ersätts med bandstationer för halvtumsband.
Även när det gäller programmeringsspråk kan IBM-maskinerna sägas ha
ett visst försteg före SAAB-maskinerna. Det generella, problemorienterade
språket COBOL kan nämligen användas för IBM-maskinerna, medan man
för programmeringen för SAAB-maskinerna hittills varit hänvisad till
speciella programspråk för dessa maskiner, DAC och ALGOL-GENIUS.
Det kan nämnas att även COBOL kommer att kunna användas för nytill
kommande SAAB-maskiner under förutsättning att bl. a. minneskapaciteten
byggs ut, vilket dock medför en extra kostnad.
Med den maskinsammansättning, som länsanläggningarna har f. n., har
det visat sig att SAAB-maskinerna har nästan dubbelt så stor kapacitet
som IBM-maskinerna för de bearbetningar som det är frågan om inom
folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Detta beror bl. a. på att SAAB-
maskinerna är utrustade med snabbare bandstationer och radskrivare än
de flesta IBM-anläggningarna och att det använda programmeringsspråket
ger kortare bearbetningstider.
Från kostnadssynpunkt är ett renodlat SAAB-system klart fördelaktigare
än både det nuvarande blandade systemet och ett renodlat IBM-system.
CFU har beräknat att de årliga driftskostnaderna för ett system bestående
av 20 DATASAAB D 21 utrustade med bandstationer för halvtumsband
blir ca 2,2 milj. kr. lägre än motsvarande kostnader för nuvarande system
och ca 1,2 milj. kr. lägre än kostnaderna för ett IBM-system, om maski
nerna även i fortsättningen hyrs. Även om de befintliga maskinerna köps
och de nytillkommande maskinerna hyrs, är SAAB-alternativet billigast.
Skillnaden i driftskostnader för de olika systemen blir dock mindre i detta
fall.
CFU har förordat DATASAAB D 21 som enhetligt maskinsystem av fram
för allt ekonomiska skäl. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller förklarat sig inte ha något att erinra mot detta. Bland dessa återfinns
länsstyrelserna i fyra län som nu har IBM-anläggningar, nämligen Göte
borgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands och Norrbottens län. Som motiv
för tillstyrkande av SAAB-systemet har framför allt åberopats, att detta
har högre kapacitet och trots detta ställer sig billigare än IBM-systemet.
Endast en länsstyrelse, nämligen länsstyrelsen i Örebro län, har förordat
det senare systemet. Länsstyrelsen har därvid hänvisat till bl. a. att det med
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
25
detta system är lättare att integrera databehandlingen med dataregistren
hos andra myndigheter och företag.
Även jag tillmäter det förhållandet att det föreslagna SAAB-systemet
ger högre kapacitet till lägre driftskostnad en avgörande betydelse när
det gäller att välja vilket av de båda nuvarande maskinfabrikaten som skall
ingå i ett enhetligt system för folkbokförings- och uppbördsverksamheten.
Jag biträder alltså CFU:s förslag att det enhetliga systemet skall bestå av
datamaskinanläggningar av fabrikat DATASAAB, utrustade med bandsta
tioner för halvtums magnetband.
Minskning av antalet datamaskinanläggningar
Maskinbeläggningen är relativt låg på flera Iänsanläggningar. Förhål
landet har uppmärksammats av riksdagens revisorer, som uttalat bl. a.
att åtgärder bör vidtas för att tillföra länsanläggningarna ytterligare upp
gifter (1967 års revisionsberättelse § 7, SU 1968: 167, rskr 359). Skulle
dessa åtgärder inte ge åsyftat resultat, borde man enligt revisorerna så
som en sista utväg pröva möjligheten att ytterligare inskränka det antal
länsstyrelser som för framtiden avses skola vara utrustade med data
anläggningar i full skala.
Till grund för revisorernas bedömning låg bl. a. uppgifter om faelägg-
ningstiden på länsstyrelsernas datamaskiner under månaderna januari—
september 1987. Sedan dess har maskinbeläggningen ökat. Detta torde
delvis bero på att länsstyrelsernas datakontor under den nyssnämnda tids
perioden befann sig i uppbyggnadsskedet, varför verksamheten ännu inte
hade fått normal omfattning. En annan orsak till ökningen synes vara att
servicebearbetningarna för betalande kunder har fått större omfattning. En
ligt uppgifter, som jag har inhämtat från CFU, uppgick den sammanlagda
tiden för sådana bearbetningar under år 1968 till 3 430 timmar. Därav
föll 1 219 timmar på det fjärde kvartalet. Som jämförelse kan nämnas att
motsvarande siffra för fjärde kvartalet år 1967 var 292 timmar. Inkomster
na av länsdataanläggningarnas serviceverksamhet uppgick år 1968 till
drygt 1,9 milj. kr.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj :t den 6 juni 1988
uppdrog åt CFU att i samråd med berörda länsstyrelser försöka öka in
komsterna från datakontoren genom bl. a. vidgad uppdragsverksamhet.
CFU har med anledning härav inrättat en servicegrupp, som hjälper kun
der på länsdataanläggningarna med system- och programmeringsarbete
in. m. Detta torde ha bidragit till ökningen av servicebearbetningarna.
Jag anser att man bör eftersträva en genomsnittlig maskinbeläggning
av åtminstone 350 timmar per månad, vilket innebär två skift. Om tid för
service, underhåll och driftstörningar dras ifrån, svarar detta i dagens läge
mot en nettobeläggning av drygt 300 timmar för månad.
26
Trots att maskinbearbetningarna har ökat i omfattning, var nettobelägg
ningen år 1968 lägre än 300 timmar för månad vid sexton länsanlägg-
ningar. Fyra av dessa hade mindre än 150 timmars genomsnittsbelägg-
ning. Beläggningen på de olika länsanläggningarna framgår av följande
sammanställning.
Kiingl. Maj:ts proposition nr SI år 1969
Genomsnittlig nettobeläggningstid per månad år 1968
Län
Maskin
fabrikat
Netto
beläggning
Timmar
Därav för
fastighets-,
person- och
skatteredovis-
ning för eget
eller annat län
testkör
ningar m. m.
för CFU
Stockholms
maskin 1 ..................... . . . IBM
420
314
82
maskin 2
..................... ... »
449
253
177
Södermanlands ................. . . . SAAB
308
91
212
Östergötlands.....................
253
178
41
Jönköpings..........................
178
163
Kronobergs .....................
117
109
Kalmar ..............................
104
84
Kristianstads........................ . . »
127
102
Malmöhus..........................
238
215
Göteborgs och Bohus . . . . . . IBM
332
304
Älvsborgs .......................... . . . SAAB
122
113
Skaraborgs.......................... . . . IBM
189
184
Värmlands................... ; .
»
168
157
Örebro.................................. . . . »
229
186
Västmanlands .................
281
262
Kopparbergs..................... . . . »
226
177
Gävleborgs..........................
247
187
48
Västernorrlands................. . . . »
248
237
Västerbottens .................
. . . »
179
143
Norrbottens ....................... . .. »
159
153
Att folkbokförings- och uppbördsverksamheten som sådan skulle ge en
låg beläggning på vissa länsanläggningar förutsågs redan när principbe
slutet fattades år 1963 om övergång till ADB. Det förutsattes emellertid att
anläggningarna skulle komma att tas i anspråk före åtskilliga andra upp
gifter för statliga myndigheter, kommuner och enskilda företag.
Beläggningen för sådana uppgifter har blivit lägre än beräknat. Detta
sammanhänger bl. a. med att antalet datamaskiner i landet har ökat mycket
snabbt. Som exempel kan nämnas att såväl landstingsförbundet som flera
landsting har skaffat egna datamaskiner. Detsamma gäller kommunför
bundet, större kommuner och enskilda företag.
En annan orsak till att länsanläggningarna inte har tagits i anspråk för
externa arbetsuppgifter i väntad omfattning är att utvecklingen på ADB-
området har gått mot centrala register. Det har visat sig vara god ekonomi
att koncentrera den administrativa databehandlingen kring stora, centralt
27
uppbyggda register som medger en långtgående integration. Utvecklingen kan väntas fortsätta i samma riktning under åtminstone de närmaste åren. Härför talar bl. a. de förbättringar som successivt har kommit till stånd på datatransmissionsområdet och som gör det möjligt att via termi naler förmedla information mellan centrala dataregister och användare på olika håll ute i landet.
CFU har bedömt att maskinbeläggningen också framdeles kommer att bli låg på flera länsanläggningar, trots att omfattningen av arbetsuppgifter utanför den egentliga folkbokförings- och uppbördsverksamheten tenderar att öka. Detta gäller särskilt om IBM-maskinerna byts ut mot SAAB-maski- ner, eftersom de senare har större kapacitet än flertalet av de IBM-anlägg- ningar som ingår i det nuvarande blandade maskinsystemet. CFU har därför föreslagit, att endast 14 datamaskiner, fördelade på 13 länsstyrelser, skall ingå i det enhetliga maskinsystemet för folkbokförings- och uppbördsverk samheten. Detta antal maskiner har bedömts vara tillräckligt för att be hovet av reservkapacitet i samband med driftstörningar skall kunna tillgo doses och även med tanke på den framtida utvecklingen.
CFU :s förslag innebär, att det nuvarande antalet datamaskiner minskas med sex. CFU har beräknat att driftskostnaderna genom den föreslagna reduceringen av antalet datamaskiner vid ett enhetligt DATASAAB-system kommer att minska med sammanlagt 2,9 milj. kr. om året. Härtill kommer den besparing av 2,2 milj. kr. om året som uppnås genom övergången till ett enhetlig maskinsystem. Den totala besparingen skulle alltså bli ca 5,1 milj. kr. per år.
CFU har även lagt fram förslag om vilka län som bör ha egen och vilka län som bör ha gemensam maskinanläggning, i det senare fallet dock utan att ange i vilket län som maskinen skall placeras. Förslaget innebär, att samtliga länsanläggningar, utom de som är placerade i Stockholms, Malmö hus och Göteborgs och Bohus län, får betjäna två eller i ett fall tre län. I fråga om detaljerna i förslaget hänvisar jag till den sammanställning över länsfördelningen som tidigare har lämnats.
De länsstyrelser som yttrat sig över förslaget om en minskning av antalet länsdataanläggningar har i allmänhet ställt sig negativa till detta. Tolv läns styrelser har sålunda avstyrkt förslaget, medan endast tre länsstyrelser har ställt sig positiva till en minskning av antalet anläggningar. Övriga länssty relser har avstått från att uttala sig i frågan.
I några remissyttranden har erinrats om att länsdataanläggningarna en ligt de ursprungliga intentionerna var avsedda att tjäna även som service organ åt myndigheter, kommuner och enskilda företag inom resp. län och att de inte längre kommer att kunna fylla denna funktion, om antalet an läggningar minskas mera väsentligt. Flera länsstyrelser har vidare fram hållit, att det bör vara möjligt att öka beläggningen på länsdataanläggning-
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
28
arna betydligt genom en aktiv marknadsföring under förutsättning att till
räckliga resurser ställs till förfogande för system- och programmerings
arbete för kunders räkning. Med hänvisning härtill har flera länsstyrelser
menat, att det ännu är för tidigt att besluta om en indragning av anlägg
ningar. Som argument mot en minskning av antalet länsdataanläggningar
har även anförts, att det är förenat med stora olägenheter och kostnader att
transportera material mellan länen.
Mot CFU:s kostnadsberäkning har kritik riktats från en del länsstyrelsers
sida. Det har bl. a. gjorts gällande att de ökade transportkostnaderna och
vissa lokalkostnader inte har beaktats tillräckligt och att hänsyn inte har
tagits till att administrationskostnaderna ökar hos en länsstyrelse i och med
att den blir hänvisad till att utföra sina databehandlingar på en anläggning i
annat län.
Jag vill understryka angelägenheten av att maskinkapaciteten hos de stat
liga datamaskinanläggningarna utnyttjas i största möjliga utsträckning så
att produktionskostnaderna för de olika bearbetningarna minskas och sta
ten besparas onödiga utgifter. Jag har förut framhållit önskvärdheten av
att anläggningarna är belagda under åtminstone två skift. Beläggningen
på länsdatamaskinerna uppgår i genomsnitt till endast ett och ett halvt
skift. Överkapaciteten kommer att öka ytterligare vid övergången till ett
renodlat SAAB-system.
Med hänsyn härtill anser jag det väsentligt att de åtgärder, som redan
har vidtagits i syfte att tillföra länsanläggningarna ytterligare bearbetnings-
uppgifter, fullföljs och intensifieras. Samtidigt vill jag erinra om att av
saknaden av s. k. direktminnen på länsanläggningarna gör dem olämpliga
för vissa ADB-bearbetningar. Härtill kommer att de månadslånga arbets-
topparna i datakontorens ordinarie arbete •— bl. a. i samband med man
talsskrivningen och framställningen av debetsedlar — försvårar inplane-
ring av andra tidsbundna arbeten under dessa perioder. Mot bakgrunden
härav och med hänsyn till den allmänna tendensen såväl inom statsförvalt
ningen som annorstädes när det gäller utvecklingen av ADB-system anser
jag det inte realistiskt att räkna med att länsanläggningarna kommer att
kunna beläggas med ytterligare bearbetningar i någon mer betydande om
fattning.
De skäl som tidigare har anförts för att så gott som samtliga län skall ha
egna datamaskiner har enligt min mening delvis förlorat i styrka. Den kraf
tiga ökningen av antalet datamaskiner i landet har medfört att de! inte
längre finns samma anledning som tidigare att ha dataanläggningar vid
länsstyrelserna som serviceorgan för andra myndigheter, kommuner och
enskilda företag inom länen. Vidare har erfarenheterna från de fem län
som f. n. saknar datamaskiner visat att det väl går att utföra databearbet
ningar på en anläggning i närbeläget län. Materialtransporterna i anslutning
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
29
till maskinbearbetningen har inte vållat några större svårigheter trots att de huvudsakligen skett med allmänna kommunikationsmedel. Något behov av att anskaffa särskilda transportmedel vid en minskning av antalet länsan- läggningar torde sålunda knappast finnas.
Genom en minskning av antalet länsdataanläggningar uppnår man en betydande besparing i fråga om de sammanlagda driftskostnaderna för an läggningarna. CFU har som nämnts beräknat att besparingen enligt dess för slag uppgår till 2,9 milj. kr. om året. Detta motsvarar ett belopp av ca 500 000 kr. per datamaskin. I några remissyttranden har anförts att vissa merkostnader, som uppstår vid en minskning av antalet anläggningar, inte har beaktats. Å andra sidan har CFU enligt uppgift i sin kalkyl inte räknat in den nettobesparing som kan väntas uppstå på personalsidan vid data kontoren, om antalet dataanläggningar minskas. Det ligger i sakens natur att en viss osäkerhet vidlåder beräkningar av detta slag. De brister som kan finnas i beräkningarna torde dock enligt min mening inte påverka helhets bilden.
Vid övervägande av de skäl som kan åberopas för och emot en minskning av antalet länsdataanläggningar har jag kommit till den uppfattningen, att en minskning bör genomföras. En viss oklarhet råder fortfarande beträffan de omfattningen av den serviceverksamhet som kan komma att läggas ut på anläggningarna. Försiktigheten bjuder därför att ytterligare erfarenheter avvaktas, innan slutlig ställning tas till antalet datamaskiner, som skall ingå i ett enhetligt maskinsystem. Jag vill dock förorda, att man vid den fort satta planeringen utgår från att detta skall omfatta 15 datamaskiner. Det ankommer på Kungl. Maj :t att besluta om såväl antalet maskiner som pla ceringen av dessa och fördelningen av länen på de olika maskinerna.
Jag förutsätter, att de länsstyrelser som mister sina datamaskiner även i fortsättningen skall svara för stansning och sortering av hålkort och andra arbeten som föregår den egentliga databehandlingen, i likhet med de läns styrelser som f. n. saknar datamaskiner. Jag förutsätter vidare att de även skall svara för förekommande efterarbeten, om inte särskilda skäl talar häremot. De bör således i allmänhet få behålla sin hålkorts- och bokbinderi- utrustning, skär- och kuverteringsmaskiner o. d. Jag räknar med att data kontoren även i övrigt skall behålla sina nuvarande arbetsuppgifter frånsett datamaskinbearbetningarna.
Datamaskinbearbetningen är i och för sig föga personalkrävande. En minskning av antalet datamaskiner kommer därför inte att leda till några större personaländringar vid de berörda länsstyrelserna. Jag räknar med att personalbehovet kommer att minska med högst fyra eller fem personer vid vart och ett av de datakontor, som mister sin datamaskin. Samtidigt kan personalbehovet väntas öka något vid de datakontor som får överta ma skinbearbetningen för ännu ett län.
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1969
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 8t år 1969
Köp eller förhyrning
CFU har föreslagit, att datamaskinerna skall förhyras även i fortsättning
en. Tre av de fyra länsstyrelser som har yttrat sig i frågan har tillstyrkt eu
fortsatt förhyrning med hänsyn till hl. a. de förändringar som kan komma
att ske i datasystemen. Länsstyrelsen i Malmöhus län har däremot ansett,
att frågan är otillräckligt utredd.
Skillnaden i kostnadshänseende mellan köp och förhyrning är relativt
obetydlig, om man räknar med normala avskrivningstider. Såvitt gäller de
nu aktuella maskinerna av fabrikat DATASAAB, är det fördelaktigast att
hyra de ytterligare maskiner som behöver anskaffas i samband med över
gången till ett enhetligt maskinsystem. I fråga om de befintliga åtta SAAB-
maskinerna kan ett köp med utnyttjande av optionsrätten vara något för
delaktigare än en fortsatt förhyrning, om man räknar med en förhållande
vis lång avskrivningstid. Skillnaden är dock så obetydlig att jag med tanke
på den snabba utvecklingen inom datamaskinområdet anser mig böra för
orda en fortsatt förhyrning för även dessa maskiner.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen
att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för änd
rad organisation av länsstyrelsernas datamaskinanlägg
ningar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro
tokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Kungl. Maj:ts proposition nr SI år 1969
31
Innehållsförteckning
Sid.
Inledning ................................................................................................................. 2
1963 års principbeslut om automatisk databehandling för folkbokförings- och
uppbördsverksamheten............................................................................................ 3
Nuvarande datamaskinanläggningar .................................................................. 6
CFU:s förslag............................................................................................................
7
Remissyttrandena....................................................................................................
11
Departementschefen................................................................................................ 21
Hemställan................................................................................................................. 30
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690238