Prop. 1970:108
('angående riktlinjer för försäljning av krononybyggen i särskilda fall, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1970
1
Nr 108
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för
försäljning av krononybyggen i särskilda fall, m. m.; given Stockholms slott den 20 mars 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
Enligt Vårt nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att Kungl. Maj :t bemyndigas att dels vid försälj ning av krononybyggen i samband med avveckling av åborättsinstitutet av väga köpeskillingen med hänsyn till vad som i det särskilda fallet kan vara skäligt, dels godkänna avtal med Frösö köping om vederlagsfri överlåtelse till köpingen av två fastigheter, dels till kommun utan vederlag överlåta fast egendom, som kommun vederlagsfritt överlåtit till staten för visst ändamål och som inte kommit att disponeras för detta.
1
Bihang till riksdagens
protokoll 1970. 1 samt. Nr 108
0
Kungl. Maj.ts proposition nr 10S år 1970
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats
rådet på Stockholms slott den 20 mars 1970.
Närvarande:
Statsministern
Palme,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Lidbom,
Carlsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om riktlinjer för för
säljning av kronongbyggen i särskilda fall och vederlagsfri överlåtelse till
kommun av fast egendom, m. m., och anför.
Gällande regler
Enligt 77 § regeringsformen fordras riksdagens samtycke för försäljning
eller avhändelse på annat sätt av statens fasta egendom. Sådant samtycke
behövs dock inte för s. k. skatteköp av kronofastigheter som innehas med
stadgad åborätt eller för den avhändelse som sker genom att krononybyg-
gen övergår i åborättsinnehavarens ägo, sedan denne konstaterats ha full
gjort sina åboskyldigheter, tidigare s. k. skatteomföring.
Riksdagens samtycke har sedan år 1942 lämnats genom generella försälj-
ningsbemyndiganden och föreligger sedan år 1967 som ett bemyndigande
tills vidare för Kungl. Maj:t att sälja fast egendom med befogenhet att över
lämna försäljningsrätten åt central förvaltningsmyndighet. För bemyndi
gandet och rätten att delegera gäller vissa värdegränser. För överlåtelse till
kommun av mark för samhällsbyggnadsändamål har samtidigt ett speciellt
bemyndigande utverkats för Kungl. Maj :t utan begränsning till visst värde
med delegationsrätt inom vissa värdegränser (prop. 1967: 99, 100, JoU 23,
SU 100, rskr 279, 265).
Vid försäljningar och andra överlåtelser som sker med stöd av dessa be-
myndiganden skall myndigheterna tillämpa de riktlinjer som riksdagen
godkänt. Alltjämt gäller i väsentliga delar för det allmänna bemyndigandet
de principer som 1942 års riksdag bestämde (prop. 1942: 241, JoU 55, rskr
388). Enligt dessa skall tillses att försäljningarna i prishänseende blir så
fördelaktiga för staten som möjligt och att försäljning till underpris inte
Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1970
3
äger rum. Försäljningarna skall alltså ske under full affärsmässighet. Un
dantag från denna huvudregel angavs då få göras vid avhändelse för sär
skilda expropriationsändamål, där ersättningen även helt får slopas, samt
för egnahemsändamål och för komplettering av ofullständiga jordbruk.
Vidare får under vissa förutsättningar (prop. 1946: 198, JoU 22, rskr 151)
avsteg göras från huvudregeln vid försäljning av fastighet för bostadsbyg
gande. I andra fall får statens fasta egendom inte avyttras under saluvär
det. Vid överlåtelse av mark till kommun för samhällsbyggnadsändamål
skall priset så långt möjligt bestämmas genom förhandlingar mellan den
markförvaltande myndigheten och kommunen. Enas inte dessa, kan frågan
hänskjutas till stats-kommunala marknämnden.
Framställning av kammarkollegiet avseende avvecklingen av krono-
nybyggen i Västerbottens och Norrbottens län
Kammarkollegiet har i skrivelse den 5 mars 1970 gjort framställning om
åtgärder för att underlätta avveckling av återstående krononybyggen och
anfört.
Kungl. Maj :t uppdrog den 2 september 1949 åt kammarkollegiet att företa
en översyn av förefintliga stadgade åborätter och utreda frågan om avveck
ling av institutet stadgad åborätt. Frågan om översyn och avveckling av
åborättsinstitutet hade väckts av riksdagens revisorer i deras till 1949 års
riksdag avgivna berättelse (§ 27). Av denna och av riksdagens behandling
av ärendet (SU 1949: 143 p. 18, rskr 262) framgår, att det i första hand var
åborätten till de s. k. krononybyggena i Västerbottens och Norrbottens län
som föranlett att frågan togs upp.
Kollegiet har inventerat beståndet av kvarvarande krononybyggen och
i samråd med länsstyrelserna vidtagit åtgärder för att med utnyttjande av
de möjligheter som finns befordra en avveckling av nybyggesväsendet. An
talet krononybyggen har under de senaste åren minskat starkt. År 1958
återstod inemot 400 nybyggen mot nu endast ett 30-tal, varav de flesta är
belägna i Norrbottens län.
Reglering av åborätt till krononybyggen
Stadgad åborätt till krononybyggen är en ålderdomlig form av besittnings
rätt, som inte regleras av nyttjanderättslagen utan av vissa författningar
från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Åborätten är ärftlig enligt
vissa regler av fideikommisskaraktär. Efterlevande make till avliden åbo är
i princip bibehållen vid den avlidnes rätt så länge hon lever ogift (s. k.
livstidsstädja), dock med vissa inskränkningar till tryggande av åbostam-
mens rätt. Åborätten kan överlåtas med iakttagande av ett kungörelseförfa
4
rande, likaledes i åbostammens intresse. Det ankommer på länsstyrelsen att
antaga (inrymma) ny åbo.
En åbo på krononybygge betalar ingen avgift för åborätten. I stället är
han skyldig att bebygga och odla fastigheten enligt vissa normer och att
hålla byggnader och odlingar i hävd. Att så sker bevakas av länsstyrelsen
genom ekonomisk besiktning som skall hållas vart tredje år.
Om det vid ekonomisk besiktning konstateras, att åbon har fullgjort bygg
nads- och odlingsskyldigheten på sitt nybygge, har han rätt att utan vederlag
få äganderätt till nybygget. Länsstyrelsen skall i sådant fall på ansökan av
åbon utfärda överlåtelsehandling (skattebrev). Tidigare skedde motsvaran
de överlåtelse genom att nybygget i jordeboken omfördes från krono till
skatte natur, s. k. skatteomföring.
Om byggnads- och odlingsskyldigheten inte fullgjorts, kan domstol på
talan av kronan förklara åborätten förverkad och fastigheten återfaller då
till kronans fria förfogande. En skriftlig, bevittnad förklaring av åbon, att
åborätten är förverkad på grund av att skyldigheterna eftersatts, anses i
detta hänseende likvärdig med dom.
Kungl. Maj. ts proposition nr 108 år 1970
Avveckling och försäljning av krononybyggen och förslag till åtgärder
Minskningen av antalet krononybyggen efter 1958 beror till största delen
på att åborna förvärvat äganderätt genom utfärdande av skattebrev och i
övrigt på att ett 60-tal nybyggen återfallit till kronans fria förfogande på
grund av att åboskyldigheterna helt eller delvis eftersatts. Av de återfallna
nybyggena har ungefär halva antalet ställts under domänverkets förvaltning
eller överförts till lantbruksnämnderna för rationaliseringsändamål. Åter
stoden — 30 fastigheter — har sålts, ibland till den siste åbon.
Vid försäljning av återfallna krononybyggen har köpeskillingen i regel
bestämts enligt saluvärdering av lantbruksnämnden. Saluvärdet hänför sig
oftast helt till skogsmark och växande skog. Köpeskillingarna, som i stort
sett varierat mellan 30 000 kr. och 3 000 kr., har i genomsnitt utgjort It 000
å 12 000 kr.
På några av de återstående nybyggena är åboskyldigheterna fullgjorda
och skattebrev bör förr eller senare kunna utfärdas. Att så inte redan skett
beror i vissa fall på att nybygget innehas av änka med livstidsstädja.
Beträffande resten av de återstående nybyggena ankommer det på kam
markollegiet att vidta åtgärder för att åborätten skall bringas att upphöra,
eventuellt i samband med försäljning till åbon. I en del fall gäller det
fastigheter där åboskyldigheterna delvis fullgjorts, vilket gör att en strikt
tillämpning av gällande förverkanderegler kan leda till obilliga resultat.
Kollegiet framhåller särskilt följande.
Har åbon på ett nybygge uppfört byggnader som är att hänföra till laga
hus, utgör dessa såsom tillbehör till fastigheten kronans egendom. Om ny
5
bygget återfaller till kronans fria förfogande, får kronan därför i princip
tillgodogöra sig det värde som kan ligga i byggnaderna. Motsvarande gäller
i fråga om odlingar. Den siste åbon har således inte rättsligen grundade an
språk på ersättning för det värde som kan ligga i byggnaderna eller odling
arna. I vissa situationer kan emellertid billighetsskäl tala för att åbon till-
erkännes någon ersättning, antingen — om åbon själv får köpa fastigheten
— genom reducering av köpeskillingen eller i andra fall i form av ett kon
tant ersättningsbelopp. Nyttjanderätt på förmånliga villkor till nybygget
eller del därav torde också kunna komma i fråga. Vid bedömande av frågan
torde hänsyn få tagas till förhållandena i varje särskilt fall, exempelvis om
byggnadsvirke erhållits på nybyggets skog.
I något fall visar besiktningsprotokollet, att åbon har fullgjort sin bygg
nadsskyldighet och att den odlingsbrist som konstaterats beror på att förut
sättningar för ytterligare odling på nybygget saknas. Det synes skäligt, att
åbon i denna situation får förvärva äganderätt till fastigheten för en köpe
skilling som motsvarar vad det skulle ha kostat att fullgöra felande odlings-
skyldighet om detta varit möjligt.
Kammarkollegiet konstaterar alltså, att det skulle underlätta en total av
veckling av nybyggesväsendet om utrymme fanns för skälighetsawägning
i sådana fall som de nu berörda. Härför krävs bemyndigande av riksda
gen. Kollegiet föreslår, att sådant bemyndigande inhämtas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1970
Framställning av byggnadsstyrelsen om vederlagsfri överlåtelse till
Frösö köping av två fastigheter
Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 29 oktober 1968 hemställt om god
kännande av avtal mellan byggnadsstyrelsen och Frösö köping om överlå
telse till köpingen utan vederlag av tomterna nr 6 och 7 i kvarteret Bastu-
lägden i köpingen och anför.
För uppförande av aerologisk station på Frösön överlämnade Frösö kö
ping utan kostnad enligt avtal år 1961 till staten ett område om ca 2 000 m3
av fastigheten Mjälle 1: 82, numera tomterna nr 6 och 7 i kvarteret Bastu-
lägden i Frösö köping. Kungl. Maj :t godkände avtalet den 16 mars 1962 och
förordnade att det förvärvade området skulle redovisas på byggnadsstyrel
sens delfond av statens allmänna fastighetsfond med ett markvärde av
16 000 kr.
Fastigheterna är per den 30 juni 1968 redovisade på fonden med detta
markvärde och med ett byggnadsvärde av 27 610 kr., det sistnämnda inne
fattande kostnader för projektering, m. m.
Kommunalnämnden i köpingen har i skrivelse den 6 april 1965 till äm
betsverket framhållit, att den aerologiska stationen ej kommit till utförande
på Frösön utan i Sundsvall och att marken sålunda inte synes bli ianspråk-
6
tagen för avsett ändamål. Nämnden har därför anhållit, att fastigheterna
återlämnas till köpingen. Styrelsen finner att, då köpingen överlämnat om
rådet utan kostnad till staten, återlämnandet till köpingen också bör få ske
kostnadsfritt.
Kommunalfullmäktige i köpingen har enligt lagakraftvunnet beslut den
29 januari 1969 godkänt avtalet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1970
Departementschefen
I fråga om försäljningen av kronongbgggen vill jag framhålla följande.
Anläggandet av krononybyggen på kronomark, som inte var uppodlad och
ofta låg avsides, stimulerades av statsmakterna under flera århundraden för
att främja lanthushållningen och bereda befolkningen bättre inkomster och
levnadsförhållanden. Genom nybyggenas successiva skatteomföring skulle
därefter staten få ökade inkomster. Dessa syften uppnås numera genom
andra, ändamålsenligare åtgärder och befintliga krononybyggen uppfyller
inte dagens krav på bärkraftighet. Sedan ett par decennier är det därför,
som kammarkollegiet framhållit, statsmakternas strävan att avveckla kro-
nonybyggesinstitutet.
Inom ramen för nybyggesväsendets ålderdomliga regelsystem har nybyg
genas antal minskat avsevärt, mest genom skatteomföring sedan åbon full
gjort sina åboförpliktelser. Då avvecklingen däremot sker genom att nybyg
gena återfaller till statens fria disposition genom domstols dom eller förkla
ring av åbon om avsägelse av åborätten på grund av eftersatta skyldighe
ter, fullföljs avvecklingen genom Kungl. Maj :ts beslut om den slutliga dis
positionen av nybygget. Då så är lämpligt innebär denna att nybygget över
förs till domänverkets förvaltning. I andra fall sker avyttring till lantbruks
nämnd eller enskilda, ibland siste åbon, med stöd av det allmänna försälj-
ningsbemyndigande som Kungl. Maj :t utverkat av riksdagen. Köpeskilling
en måste därvid enligt gällande riktlinjer motsvara minst saluvärdet. Om
åbons avsägelse gjorts i anslutning till ansökan av honom om att få köpa
nybygget, har avsägelsen ansetts så förknippad med ansökningen att, om
denna inte leder till köp t. ex. på grund av oenighet i prisfrågan, åborätten
inte anses upphöra annat än genom domstols förverkandedom.
Av kammarkollegiets framställning framgår, att förverkandereglerna i
kombination med försäljningsbemyndigandets riktlinjer för prissättningen
i vissa särskilda fall leder till obilliga resultat. Det blir staten som ägare av
fastigheten och inte åbon som vid försäljning av nybygget kan tillgodogöra
sig värdet av byggnader — i den mån de utgör laga hus — och odlingar.
Åbon saknar alltså möjlighet att få ersättning för det mervärde han tillfört
nybygget, vare sig i form av prisreducering, då han själv vill köpa nybygget,
eller som ersättning av staten, när det säljs till annan. Inte heller finns f. n.
7
utrymme för att vid överlåtelse till åbon fastställa priset med utgångspunkt
från ett beräknat värde av vad resterande skyldigheter skulle kosta honom,
dvs. motsvarande vad som fattas för att han enligt skatteomföringsreg-
lerna vederlagsfritt skulle få överta äganderätten till nybygget. Kammar
kollegiet anser därför, att utrymme bör skapas för en skälighetsawägning
i sådana tall för att underlätta en total avveckling av nybyggesväsendet.
Jag delar kollegiets uppfattning och finner att, om avvecklingen skall
kunna ske inom rimlig tid och så smidigt som möjligt, skälig hänsyn måste
kunna tas till siste åbons intressen. Nu tillämpliga föreskrifter och riktlinjer
utgör ibland hinder för detta. Vid försäljning till siste åbon bör i stället
kunna göras en fri bedömning av priset med hänsyn till vad som är rimligt
i det särskilda fallet. Jag föreslår därför att riksdagens bemyndigande in
hämtas för Kungl. Maj :t att vid avvecklingen av återstående krononybyggen
avvika från eljest tillämpade riktlinjer för försäljning av statens fasta egen
dom. Härvid förutsätter jag att — om riksdagen inte har något att erinra
däremot — viss gottgörelse skall kunna lämnas siste åbon ur köpeskillingen,
när försäljning sker till annan än honom, om det med hänsyn till omstän
digheterna bedöms skäligt. Jag vill understryka, att såväl prisreducering som
ersättning kommer att avse relativt blygsamma belopp, eftersom nybyggenas
saluvärden, som framgått av kammarkollegiets redogörelse, redan med nu
varande normer över huvud taget är låga.
Beträffande byggnadsstyrelsens framställning om godkännande av avtal
med Frösö köping, enligt vilket staten utan vederlag överlåter två fastighe
ter i Frösö köping till köpingen, vill jag framhålla följande.
Köpingen har vederlagsfritt överlåtit fastigheterna till staten i tanke att de
skulle disponeras för en aerologisk station. Då detta inte blivit fallet och
köpingen därför hemställt att få fastigheterna tillbaka, finner jag liksom
byggnadsstyrelsen det skäligt, att staten återlämnar dessa utan vederlag.
Härför fordras riksdagens samtycke. Jag föreslår därför att Kungl. Maj:t
bemyndigas godkänna avtalet med köpingen.
I anslutning härtill vill jag framhålla, att liknande situationer kan upp
komma, där fast egendom vederlagsfritt överlåtits från kommun till staten
för något särskilt ändamål men egendomen inte kommit att disponeras för
detta och kommunen därför begär att få den åter utan ersättning. En sådan
lösning torde i flertalet fall även med hänsyn till samtliga övriga omständig
heter vara rimlig. Riksdagens samtycke måste f. n. inhämtas i varje särskilt
fall. För att handläggningsförfarandet skall förkortas och förenklas, finner
jag det lämpligt att i detta sammanhang föreslå, att bemyndigande nu ut
verkas för Kungl. Maj :t att besluta om sådana vederlagsfria överlåtelser obe
roende av fastighetens värde.
Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1970
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1970
Hemställan
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
1. bemyndiga Kungl. Maj :t att vid försäljning av krono-
nybyggen, under de förutsättningar som jag har angett, av
väga köpeskillingen med hänsyn till vad som i det särskil
da fallet kan vara skäligt,
2. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtal med Frösö
köping om vederlagsfri överlåtelse till köpingen av tomter
na nr 6 och 7 i kvarteret Bastulägden i köpingen,
3. bemyndiga Kungl. Maj :t att, under de förutsättningar
som jag har angett, till kommun vederlagsfritt överlåta fast
egendom, som kommunen vederlagsfritt överlåtit till staten.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks
dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLrt 1970 7 0 0144