Prop. 1970:112
('angående avgifterna i postverkets tidningsrörelse',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1970
1
Nr 112
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avgifterna i
postverkets tidningsrörelse; given Stockholms slott den 3 april 1970.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riks dagens yttrande över vad föredragande departementschefen anfört.
GUSTAF ADOLF
Bengt Norling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisas de riktlinjer som i fortsättningen avses gälla vid bestämmandet av avgifterna i postverkets tidningsrörelse. I fråga om formerna för bestämning och utformning av tidningsavgifterna avses den av 1961 års riksdag anvisade ordningen alltjämt skola tillämpas. Detta innebär att avgifterna faställs av Kungl. Maj :t sedan överläggningar ägt rum mellan postverket och företrädare för tidningsutgivarna.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 112
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1970
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 3 april 1970.
Närvarande:
Statsministern
Palme , ministern för utrikes ärendena
Nilsson , statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,
Lidbom.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om av
gifterna i postverkets tidningsrörelse och anför
1. Inledning
Nuvarande bemyndigande m. m.
Alltsedan år 1908 har riksdagen genom successiva beslut lämnat Kungl.
Maj :t tidsbegränsade bemyndiganden att besluta i fråga om vissa postavgif
ter. Senast har 1966 års riksdag (prop. 36, BeU 27, rskr 154) gett Kungl.
Maj :t ett sådant bemyndigande avseende tiden den 1 januari 1967—den 31
december 1970. Ifrågavarande bemyndigande innefattar bl. a. avgifterna inom
postverkets tidningsrörelse.
I prop. 1968:92 föreslogs bl. a. att postmedlens karaktär av bevillning
skulle slopas genom ändring av 60 § regeringsformen.
Konstitutionsutskottet (KU 20) tillstyrkte förslaget men framhöll — i an
ledning av vissa motioner angående beslutanderätten i fråga om avgifterna
för postbefordran av tidningar — att särskilda synpunkter gjorde sig gällan
de på detta område. Även efter den nu föreslagna reformens genomförande
borde därför enligt utskottets mening ändringar i dessa avgifter understäl
las riksdagen. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (rskr 279). Det
vilande grundlagsförslaget anmäldes ånyo vid 1969 års riksdag genom kon-
stitutionsutskotlets memorial nr 2 och antogs slutligt av riksdagen (rskr
56, SFS 23).
Hemställan om utredning av tidningstaxorna
Vid utskottsbehandlingen av propositionen om nyssnämnda bemyndigande
anförde bevillningsutskottet — i anledning av vissa motioner angående av
gifterna i tidningsrörelsen — att avgifterna borde anpassas så att rörelsen
3
kunde bära en skälig andel av postverkets kostnader. Utskottet sade sig vida
re vara medvetet om att det nuvarande avgiftssystemet var behäftat med
vissa bristfälligheter. Med hänsyn härtill och då den nuvarande avgiftssätt-
hiiigen på längre sikt inte kunde anses förenlig med en från företagsekono
miska utgångspunkter sund avgiftspolitik förordade utskottet att tidnings-
taxorna blev föremål för övérsyn. Denna borde syfta till att åstadkomma en
mer differentierad och kostnadsföljsain taxekonstruktion än den nuvarande.
Målsättningen för avgiftspolitiken i tidningsrörelsen torde kunna uppnås
först efter viss övergångsperiod. Det borde emellertid tillses att den succes
siva anpassningen av taxorna till de faktiska distributionskostnaderna sked
de med minsta möjliga tidsutdräkt så alt man så snart som möjligt upp
nådde tillfredställande kostnadstäckning i tidningsrörelsen. I anledning här
av hemställde utskottet att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om
utredning i syfte att åstadkomma en mer differentierad och kostnadsföljsain
konstruktion av taxorna i postverkets tidningsrörelse. Riksdagen fattade be
slut i överensstämmelse härmed.
Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970
Utredningsuppdraget m. m.
Med stöd av riksdagens beslut tillkallade Kungl. Maj :t den 29 juni 1966
bankdirektören R. G. Renlund att vara utredningsman med uppgift alt — i
samarbete med företrädare för postverket, Svenska Tidningsutgivareföre-
ningen och Fack- och Konsumentpressens Postkommitté — göra en över
syn av avgiftssättningen inom postverkets tidningsrörelse. Vid översynen
borde — med utgångspunkt främst från redan verkställda kostnadsunder-
sökningar — möjligheterna övervägas att åstadkomma en avgiftssättning,
som i större utsträckning tog hänsyn till olika tidningskategoriers anspråk
på postverkets tjänster. För utredningen antogs benämningen tidningstaxe-
utredningen.
Tidningstaxeutredningen har den 29 augusti 1969 avgivit betänkandet
Taxesyslemet i postverkets tidningsrörelse (SOU 1969:39). Häri framläggs
förslag om vägledande principer (exempel) för utformningen av taxesyste-
met i postverkets tidningsrörelse.
Över betänkandet har yttranden avgivits av postverket, statens järnvägar,
statskontoret, riksrevisionsverket och ombudsmannen för näringsfrihets-
frågor.
Härjämte har yttranden avgivits av Svenska Tidningsutgivareföreningen,
Fack- och Konsumentpressens Postkommitté, Svenska Arbetsgivareföre
ningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Stats
tjänstemannens riksförbund, Sveriges Akademikers centralorganisation och
Riksförbundet Landsbygdens folk.
4
Kungl. Ma j. ts proposition nr 112 år 1970
2. Gällande bestämmelser m. m.
Distributionen av tidningar faller i Sverige inte under postmonopolet utan
den sker förutom genom postverket även genom andra distributionsorgan.
Ur postal synpunkt är tidningarna till sin natur trycksaker och kan för
sändas på de villkor, som allmänt gäller för sådana, framför allt då tryck-
sakskorsband. Detta försändningssätt används vid tidningsförsändning från
privatpersoner. Sedan länge har det emellertid funnits särskilda förmånliga-
gare villkor för tidningsförsändning från utgivarna. Rätten att fastställa
dessa villkor har under senare år av riksdagen delegerats till Kungl. Maj :t
för perioder om fyra år i taget. Med stöd härav har Kungl. Maj: t årligen
meddelat den s. k. postala tidningskungörelsen.
Avgifterna och villkoren i postala tidningskungörelsen (1968: 489) (änd
rad 1969: 527) tillämpas vid postbefordran av periodisk skrift, som trycks
och utges inom landet och som har karaktär av tidning samt uppfyller vissa
angivna villkor om utgivningsbevis, införandet i postverkets tidningsregis-
ter och tidningstaxa in. in. Även vissa regler i fråga om innehållets utform
ning gäller. Tidningens huvudsakliga syfte får bl. a. ej vara att göra reklam
för ett eller flera samverkande affärsföretag. Sådan reklam får omfatta högst
25 % av tidningens innehåll. Vidare får mängden annonser för olika före
tag e. d. uppta högst 75 % av innehållet. De distributionsformer som tilläm
pas är dels adresserade utgivarkorsband, dels oadresserade utgivarkorsband,
vilken form är avsedd för tidningar, som kominer ut med minst två nummer
i veckan och som har minst 1 000 oadresserade exemplar för postbefordran.
För distribution till återförsäljare och ombud finns försändelseslaget kom-
missionärskorsband, som kan användas av tidningar som kommer ut med
minst 12 nummer om året.
Som bilaga till postala tidningskungörelsen är intagen en förteckning över
avgifter för postbefordran in. in. enligt postala tidningskungörelsen. Enligt
bilagan förekommer fyra typer av avgifter, nämligen grundavgift, beford-
ringsavgift för tidningar, befordringsavgift för tidningsbilagor samt avgift
för förmedling av expeditionsavgift. I fråga om befordringsavgift för tid
ningar finns en uppdelning avseende avgifter för adresserat utgivarkorsband,
oadresserat utgivarkorsband samt kommissionärskorsband. Befordringsav-
giften omfattar i sin tur komponenterna exemplaravgift (ej kommissionärs
korsband), viktavgift, bokföringsavgift (endast oadresserade utgivarkors-
band) och försändelseavgift (endast kommissionärskorsband).
Ärliga överläggningar om tidningsavgifterna för nästkommande år sker
mellan postverket och tidningarnas organisationer — Svenska Tidningsut-
givareföreningen och Fack- och Konsumentpressens Postkommitté. Riktlin
jerna för postverkets taxepolitik i tidningsrörelsen har senast angivits i det
förut nämnda betänkandet av bevillningsutskottet (BeU 1966:27). Kungl.
Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970
5
Maj :t har därför — på förslag av postverket — årligen fastställt avgiftshöj ningar som inneburit kompensation för inträffade kostnadsökningar. Taxor na har dessutom i viss utsträckning anpassats till större kostnadsfölj sam het.
Postverkets nuvarande tidningsrörelse är en av verkets mera betydande rörelsegrenar. Den omfattar befordran av ca 650 milj. tidningsexemplar per år eller ca 32 % av hela antalet postbefordrade brev- och tidningsförsändel- ser. Motsvarande viktandel är 59 %. För budgetåret 1968/69 utgjorde in täkterna från tidningsrörelsen 96 milj. kr. eller ca 12 % av intäkterna från samtliga brev- och tidningsförsändelser, medan kostnaderna beräknats upp gå till 160 milj. kr. Enligt postverkets beräkningar utgör sålunda den bris tande särkostnadstäckningen på tidningsrörelsen f. n. drygt 60 milj. kr. per år.
3. Utredningen
Taxesystem i tidningsrörelsen enligt principen ”pris efter prestation”
Eu arbetsgrupp inom utredningen i vilken ingått utredningsmannen samt representanter för postverket, Svenska Tidningsutgivareföreningen och Fack- och Konsumentpressens Postkommitté bär utarbetat exempel på taxesystem, som så långt möjligt är baserade på principen ”pris efter pres tation”.
Om en taxa skall vara kostnadsfölj sam måste kostnaderna beräknas för olika erbjudna prestationer. För att beräkna dessa kostnader krävs kän nedom om vilka faktorer som är kostnadsbestämmande inom resp. kost nadsställen. Alla kostnader går emellertid inte att på ett objektivt sätt hänföra till prestationer, utan måste täckas genom ett på subjektiva grun der fastställt bidrag till samkostnaderna. Postverkets avgifter kan därför inte vara lika med enbart särkostnaderna. Med en kostnadsfölj sam taxa måste i stället avses en taxa där avgifter beräknas med hjälp av faktorer som står i ett så nära samband som är praktiskt möjligt med de särkost- nadsbestämmande faktorerna.
För att en taxa skall vara praktiskt hanterbar bör den vidare vara upp byggd så att avgifterna bestäms av ett fåtal lätt mätbara storheter. I nu varande tidningstaxa bestäms postavgifterna för en tidning av sex fakto rer, nämligen periodiciteten, antalet editioner, antalet exemplar, vikten i kg., antalet utdelnings- och indragningskort och — beträffande kommis- sionärskorsband — antalet försändelser.
Arbetsgruppen har summerat särkostnaderna inom olika kostnadsslag och kostnadsställen med hänsyn till kostnadsbestämmande faktorer och grupperat dem i fem tänkbara taxekomponenter.
I fråga om kostnaderna för adresserade och oadresserade utgivarkors-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1970
band har arbetsgruppen konstaterat att de genomsnittliga kostnaderna är
högre för de oadresserade än för de adresserade.
Frågan om i taxesystemet hänsyn skall las till de kostnadsvariationer
som uppstår på grund av befordringssträckornas olika längd för de skilda
tidningsexemplaren har också behandlats. I ett kostnadsföljsamt taxesystem
bör sådan hänsyn tas, vilket innebär att någon form av zontaxa tillämpas.
Det är av praktiska skäl uteslutet, att särskilt taxera varje enskild tidnings-
försändelse efter befordringssträekans längd. I likhet med vad den år 1955
tillsatta tidningsförordningsutredningen föreslog i sitt betänkande har där
för arbetsgruppen funnit det lämpligt att använda s. k. medeltransport
avstånd, dvs. medeltalet av befordringssträckorna för samtliga exemplar
av ett visst tidningsnummer. Vid de undersökningar som utredningen gjort
i fråga om zontaxa har man tillämpat zoner om 25 km, dvs. ändringar i
taxesystemet görs för varje gång medeltransportavståndet passerar grän
serna mellan dessa zoner.
I samband med diskussionerna om en eventuell zontaxa i avgiftssyste
met har från Tidningsutgivareföreningens sida framförts önskemål om att
man borde undersöka kostnaderna för järnvägstransporter och för lands
vägstransporter var för sig. Efter företagen undersökning anser emellertid
utredningen, att befordringskostnaderna på järnväg och på landsväg vid
ett eventuellt mförande av zonlaxa bör beräknas gemensamt.
Att införa en tilläggsavgift i det egentliga taxesystemet för obekvämt
format har inte ansetts lämpligt. Om eu sådan avgift skulle införas anses
det mest ändamålsenligt att den i så fall regleras genom en specialregel
utanför det egentliga taxesystemet.
Arbetsgruppen har i sitt exempel på taxesystem enligt principen ”pris
efter prestation” utarbetat följande taxekomponenter. För varje kompo
nent anges vilka kostnader som i första hand avses täckas med avgiften.
Grundavgift. Kostnader för vissa allmänna göromål i tidningsrö-
rörelsen, såsom administration, utgivning av den inländska tidningstaxan,
framräkning av medeltransportavstånd, utredningar av olika slag m. m.
Avgiften utgår med enhetligt belopp per tidningsedition.
Inlämningsavgif t. Kostnader för redovisningsgranskning samt
revision och granskning av U-journalen, där avgifterna för utgivar- och
kommissionärskorsband debiteras. Kostnader för tidningsexemplarens mot
tagande vid utgivningspostanstalten. Avgiften utgår med enhetligt belopp
per inlämningsuppgift, som lämnas till utgivningspostanstalten.
Bokfö ringsav gift. Kostnader för befordran av utdelnings- och
indragningskorten meilan tidningsföretaget och utdelningspostanstalten
samt omvänt. Kostnader för bokföring vid utdelningspostanstalten, när
oadresserade utgivarkorsband används. Avgiften utgår med enhetligt be
lopp per utdelnings- och indragningskort.
Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970
7
Försändelseavgift för kommdssionärskorsband.
Kostnader för avgående sortering samt för sorteringsarbetet hos postom-
bnd och lantbrevbärare. Dessa försändelser skall avhämtas vid postanstal
ten av mottagaren men utdelas av postombud och lantbrevbärare. Avgiften
utgår med enhetligt belopp per försändelse oavsett försändelsens vikt.
Exemplaravgift. Kostnader för tidningsexemplarens sortering så
väl på utgivningspostanstalten som på förmedlande postanstalter och på
utdelningspostanstalten. Kostnader för förarbete och turarbete vid stads-
brevbäring och lantbrevbäring. Kostnader för sortering inom järnvägspos-
ten samt vissa lokalkostnader. Avgiften är differentierad med hänsyn till
den befordringshastighet som tidningen utnyttjar (0—1-, 0—2- eller 0—3-
behandling).
Viktavgift. Transportkostnader av alla slag samt vissa andra kost
nader vid ankommande och avgående avdelningarna. Vissa kostnader vid
järnvägsposten. Kostnader för inventarier, förbrukningsartiklar samt blan
ketter. Den del av viktavgiften som avser rörliga kostnader är differentie
rad som en zontaxa med 25 km-zoner. Zontaxan tillämpas för samtliga tid
ningar som befordras som utgivar- och kommissionär skor sband.
Enligt det redovisade taxesystemet kommer dagstidningar som nu har
låg exemplaravgift att få höjda totalavgifter i jämförelse med gällande taxe-
system. Detta beror i första band på alt antalet postbehandlade tidnings-
exemplar är den helt dominerande kostnadsbestämmande faktorn, vilket
inte i samma utsträckning beaktats i gällande taxa. Denna avgiftshöjning
uppvägs dock i viss mån genom införandet av zontaxa. I vissa lägen upp
står direkta avgiftssänkningar härigenom. Detta gäller särskilt tyngre tid
ningar med korta avstånd. För tidningar med mindre än två nr per vecka
torde i regel uppstå avgiftssänkningar i jämförelse med nuvarande system.
Taxesystem i tidningsrörelsen med inslag av principen ”pris efter bärkraft”
Om man önskar ändra postavgifternas belastning på de olika tidningarna
skulle kunna övervägas att införa en komponent i taxesystemet som även
tar viss hänsyn till principen ”pris efter bärkraft”. Den betoning på vikt
avgiften som finns i det nuvarande avgiftssystemet kan i viss mån sägas
vara ett uttryck för denna princip.
De flesta tidningar innehåller en redaktionell avdelning och en mera kom
mersiell avdelning, där annonserna dominerar. Gränsen mellan dessa båda
avdelningar är för de flesta tidningar innehållsmässigt relativt tydlig. Om
man skulle anse det önskvärt att belasta tidningarnas kommersiella avdel
ningar mer än de redaktionella torde en lämplig metod härför vara någon
form av särtaxering av de delar av tidningarnas innehåll som utgörs av an
nonser och textreklam. En speciell tilläggsavgift för tidningarnas annons-
delar skulle kunna läggas på viktavgiften och tillämpas på samtliga i post
8
verkets tidningstaxa införda tidningar. För att systemet inte skall bli för
komplicerat är det lämpligt att indela tidningarna i grupper med hänsyn
till annonsernas andel så att omräkningar inte behöver göras vid mindre
förändringar av annonsdelen. Annonstaxan kan läggas ovanpå det tidigare
nämnda taxeexemplet, grundat på principen ”pris efter prestation”.
Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970
Metoder för kostnadstäckning i postverkets tidningsrörelse
Med anledning av direktiven i bevillningsutskottets betänkande har ut
redningen även ansett det nödvändigt att överväga olika metoder för att
uppnå full kostnadstäckning i postverkets tidningsrörelse.
Den bristande särskostnadstäckningen i lidningsrörelsen beräknas enligt
postverket f. n. uppgå till minst ca 60 milj. kr. per år. Dessutom erfordras
enligt postverkets mening ett skäligt bidrag till täckning av samkostnaderna.
Utredningen konstaterar att avgifterna i tidningsrörelsen i de flesta fall
ligger betydligt under avgifterna för övriga jämförbara försändelseslag,
särskilt i de lägre viktklasserna, trots att försändelserna i tidningsrörelsen
åtnjuter bättre service i postalt hänseende.
Olika metoder för reducering av förlusten genom successiva höjningar
av avgifterna har vid tidigare tillfällen diskuterats vid överläggningarna mel
lan representanter för postverket och för tidningarna. Från postverkets
sida har framförts att verket för varje år bör få kompensation för inträffa
de kostnadsökningar samt därutöver även elt bidrag till täckning av den
återstående förlusten. När det gäller längden av den period under vilken
förlusten i tidningsrörelsen skall inhämtas råder olika meningar. Postver
ket anser att olägenheterna med förlusten snarast måste avskaffas och att
man inte kan tillstyrka längre period i detta avseende än fem år. Från tid
ningarnas sida hävdas, att det inte är möjligt för tidningsföretagen att snabbt
anpassa sig till högre postavgifter av marknadsmässiga skäl.
Utredningen framhåller i sammanhanget att 1967 års pressutredning
beräknat andelen postavgifler i dagstidningsföretagens budget till 3,1 %.
Fack- och Konsumentpressens Poslkommitté har framhållit att motsvaran
de andel för tidningar med anknytning till denna sammanslutning i regel
uppgår till 20 %. Skillnaden beror till stor del på att dagstidningsföretagen
distribuerar tidningar även på annat sätt än genom postverket.
Inom utredningen har även diskuterats, om staten genom särskilt anslag
till postverket borde bidra till täckandet av förlusten i tidningsrörelsen.
I sammanhanget anges tre olika metoder för en uppräkning av avgifter
na så att kostnadstäckning erhålls efter fem år. De olika metoderna ba
serar sig på principen ”pris efter prestation”, principen ”pris efter bärkraft”
samt en kombination med bidrag av statsmedel.
Med utgångspunkt från en laxa enligt principen ”pris efter pres
tation” har vissa påslag på de olika laxekomponenterna gjorts så att en
Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1970
9
inarbetning av den beräknade förlusten på 60 milj. kr. skall kunna ske på
1'eni år. Beräknat i fasta priser uppgår de genomsnittliga procentuella höj
ningarna av avgifterna per år till 11,9 % det första, 9,9 % del andra, 9,1 %
det tredje, 9,1 % det fjärde och 7,6 % del femte året. Med hänsyn till att
taxan skall vara koslnadsföljsam kommer den genomsnittliga exemplar
avgiften att öka medan den genomsnittliga viktavgiften blir lägre än vad
den är f. n.
Uet tidigare redovisade taxeförslaget med inslag av principen ”p r i s
efter bärkraf t” innehåller en särskild tilläggsavgift på de delar av
tidningarnas innehåll som kan hänföras till textreklam och annonser. Den
utgår med en viss avgift per kg. för denna andel. I detta sammanhang har
föreslagits ett påslag av 50 öre per kg. för fjärde året och ett påslag av 1 kr.
för femte året under förutsättning av oförändrat kostnadsläge. Övriga taxe-
komponenter blir frånsett grundavgiften oförändrade under fjärde och
femte åren. Dessa påslag medför i stort sett samma totala intäktsförbätt-
ring för postverket som uppnås i det föregående exemplet med de genom
snittliga procentuella påslagen för samtliga taxekomponenter. Både Tid-
ningsutgivareföreningen och Fack- och Konsumentpressens Postkommitté
har emellertid avvisat tanken på en särskild tilläggsavgift för tidningarnas
annonsdelar.
1 fråga om ett eventuellt statsbidrag konstaterar utredningen, att
från både Tidningsutgivareföreningens och Fack- och Konsumentpressens
Postkommittés sida har framhållits att ett anslag av statsmedel till post
verket bör utgå för förlusten i tidningsrörelsen. Sedan en mycket lång tid
tillbaka har en subventionering av tidningsrörelsen skett via förlust över
postverkets driftbudget och därigenom konserverat ett kostnadsläge till vil
ket tidningarna anpassat och planerat sina kostnader och intäkter.
Om driftbidrag av statsmedel skall tillföras postverket kan emellertid en
ligt utredningen övervägas att begränsa detta till att endast avse kostnads
täckning för vissa tidningar. Vid en bedömning av denna fråga har man
behov av olika gruppindelningar av tidningar. Utredningen har givit för
slag på två indelningar, en grundad på tidningarnas periodicitet och en
grundad på en inom postverket gjord bedömning av tidningarnas karak
tär. Härvid har vid den första metoden indelning skett i 7 nr per vecka,
2—6 nr per vecka, 1 nr per vecka samt mindre än 1 nr per vecka. Enligt
den andra indelningsmetoden uppspaltas tidningarna i dagstidningar, un-
derhållstidningar, tidningar som är utgivna av ideella föreningar och sam
manslutningar, personaltidningar, facktidningar, tidningar delvis med syfte
att göra reklam samt övriga tidningar.
Ett system där staten lämnar ett bidrag endast för vissa typer av tidningar
måste emellertid i många fall medföra besvärliga gränsdragningsproblem.
Utredningen föreslår därför inrättandet av en nämnd med representanter
för bl. a. postverket och tidningarna till vilken parterna kunde hänskjuta
frågan för avgörande.
10
En annan metod för bestämmandet av statsbidraget skalle enligt utred
ningen vara att låta detta utgöra samma belopp som motsvarar de förut
föreslagna tilläggsavgifterna för tidningarnas annonsdelar enligt taxe-
exemplet ”pris efter bärkraft”.
Utredningen framhåller slutligen att i de olika taxeförslagen ingen hän
syn tagits till de kostnadsökningar som kan inträffa under den angivna
femårsperioden. Det torde därför bli erforderligt att höja avgifterna ytter
ligare till följd härav.
Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970
Utredningens förslag
Enligt det exempel på kostnadsföljsamt taxesystem som framräknats av
arbetsgruppen uppkommer ett ökat tryck på exemplaravgiften i jämförelse
med nuvarande taxesystem. För att få en så mjuk övergång som möjligt till
ett mera kostnadsföljsamt system har parterna i princip varit överens om
att det ökade trycket på exemplaravgiften inte kan införas på en gång.
Den s. k. fria uppköpsrätten — d. v. s. rätten för en tidning som behand
las som B-post att mot de angivna avgifterna i taxesystemet utan särskild
prövning övergå till behandling som A-post — har även diskuterats. Tid-
ningsutgivareföreningen har ansett att denna rätt borde kunna införas ome
delbart. Fack- och Konsumentpressens Postkommitté har i princip hävdat
att fri uppköpsrätt bör införas. Postverket har framhållit att detta inte
kan ske förrän full kostnadstäckning erhållits i tidningsrörelsen och skill
naderna i avgiftssystemet mellan A- och B-post gjorts helt kostnadsanpas-
sade så att de motsvarar de kostnadsökningar som uppstår för verket vid
en övergång från B-post till A-post.
Ingående diskussioner har även förts om zontaxa skall ingå i systemet
eller inte. Parterna har varit eniga om att konstruktionen av zontaxan och
förutsättningarna för dess införande bör kunna omprövas sedan erfaren
heter vunnits av systemet.
Parterna har enats om ett förslag till bas för taxesystemet. Enligt detta
skall bl. a. zontaxa tillämpas för tidningar med 2—7 nr per vecka och en
hetlig viktavgift för övriga tidningar.
Parterna har även varit eniga i fråga om metoden för en subventionering
av tidningsrörelsen. Subventioneringen bör i förekommande fall avse den
skillnad som uppkommer mellan intäkterna av ett nytt taxesystem i tid
ningsrörelsen och postverkets faktiska kostnader för rörelsegrenen.
Utredningen anser att arbetsgruppens taxesystem som beskrivits på
sid. 5 ff i princip ger ett klart uttryck för en taxa byggd på principen,
”pris efter prestation”. Den bör därför kunna vara vägledande för de årliga
diskussioner om taxesystemets utformning som förs mellan representanter
för tidningarna och för postverket. Detta innebär bl. a. — med hänsyn till
alt det visat sig att kostnaderna för tidningsförsändelsernas behandling till
större del beror på antalet tidningsexemplar och endast till en mindre del
11
på dessas vikt — att en ökad tonvikt bör läggas på exemplaravgifterna i sy
stemet samt all skillnaderna i exemplaravgifter mellan A-tidningar och
B-tidningar successivt bör ökas.
Med hänsyn till de skäl som Tidningsutgivareföreningen och Fack- och
Konsumentpressens Postkommitté anfört i fråga om svårigheterna vid
övergången till ett noggrant kostnadsföljsamt system tillstyrker utredning
en emellertid en mjuk övergång till det nya taxesystemet.
Även om i utredningens direktiv antytts möjligheterna av eu subventio-
nering av postverkets tidningsrörelse övergångsvis kan frågan om införan
det av ett årligt anslag av statsmedel till postverket för förlusten på tid-
ningsrörelsen anses ej direkt ha ingått i utredningsuppdraget. Enligt ut
redningens mening bör denna fråga i första hand bedömas från politiska
och statsfinansiella synpunkter.
Utredningen förordar sålunda att de riktlinjer, som varit vägledande för
arbetsgruppens utformning av taxesystem, kommer till uttryck snarast
möjligt vid det nya systemets tillämpning men ansluter sig dock — med
hänsyn till tidningsorganisationernas bestämda uppfattning — till förslaget
om införande av ett särskilt statsanslag, som motsvarar den av post
verket beräknade förlusten i tidningsrörelsen om 60 milj. kr. per år.
Om särskilda skäl anses föreligga att statsbidrag bör utgå endast för vissa
grupper av tidningar kan en gruppindelning efter tidningarnas karaktär
enligt den modell som framtagits av postverket tjäna som vägledning. I fråga
om sålunda ej statsbidragsberättigade tidningar föreslår utredningen att
för dem tillämpas ett avgiftssystem, som är grundat på utredningens
förslag till bassystem med årliga avgiftshöjningar, som leder till kostnads
täckning för postverket inom fem år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1970
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser ansluter sig i princip till utredningens uttalande
att full kostnadstäckning i postverkets tidningsrörelse bör uppnås. Däremot
finns delade meningar, om detta skall ske avgiftsvägen eller genom statlig
subventionering. I fråga om utformningen och omfattningen av subventio-
neringen finns även olika uppfattningar.
Beträffande kostnadstäckning avgiftsvägen framhåller
postverket, att som affärsverk man helst såg att kostnadstäckning kunde
uppnås via avgifterna. Därvid skulle något av utredningens taxeförslag
enligt principerna ”pris efter prestation” eller ”pris efter bärkraft” tilläm
pas. Statens järnvägar framhåller, att den nuvarande metoden för täckning
av förlusten i tidningsrörelsen genom bidrag från andra rörelsegrenar,
främst brevrörelsen, så snart som möjligt bör avskaffas. Av samma upp
fattning är näringsfrihetsombudsmannen, Landsorganisationen och Tjänste
männens centralorganisation, varvid näringsfrihetsombudsmannen och
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1970
Landsorganisationen särskilt framhåller att prissättningen bör vara sådan,
att den i så stor utsträckning som möjligt ansluter sig till skillnader i kost
nader för olika tidningar. Tjänstemännens centralorganisation finner det
befogat med den mjuka övergång som utredningen förordat när det gäller
att införa det nya systemet. Fack- och Konsumentpressens Postkommitté
och Riksförbundet Landsbygdens folk anser däremot att vid övergången till
det nya taxesystemet man så snabbt som möjligt bör tillämpa principen
”pris efter prestation”. Såväl de nu nämnda remissinstanserna som Sveriges
Akademikers centralorganisation hävdar, att postavgifter och övriga beford-
ringsvillkor måste fastställas efter samma grunder för alla tidningar an
tingen de tillhör kategorien fackpress, veckopress eller dagspress.
Enligt riksrevisionsverkets och statens järnvägars mening uppfyller inte
utredningens förslag kravet på att avgifterna även skall medge bidrag till
samkostnaderna beroende på den av utredningen föreslagna subventione-
ringen. I fråga om kostnaderna i tidningsrörelsen har Svenska Tidnings-
utgivareföreningen framhållit att föreningen inte kan godta de av postver
ket framlagda undersökningarna som underlag för ett rättvisande resultat.
Föreningen vill därför understryka nödvändigheten av fortsatta kostnads-
undersökningar för att närmare klarlägga de kostnadsskillnader som anses
föreligga. Enligt statskontoret bör utredningens förslag betraktas som eu
provisorisk lösning. Förhållandena inom tidningsrörelsen i dag — på vilka
kostnadsberäkningarna grundats — kan nämligen ändras i framtiden bl. a.
genom den förändring i distributionssätt som samdistributionsrabatten kan
medföra. Särskilda dislributionsföretag kan väntas överta en ökad andel
av distributionen av dagstidningar. Om nu postverkets distributionsvolym
skulle minska måste dess kostnader slås ut på denna mindre volym och
alltså, vid en kostnadsanpassad avgiftssättning leda till högre avgifter och
eventuellt ytterligare minskande distributionsvolym.
Till utredningens förslag om subvention er ing via ett årligt an
slag av statsmedel för alt utjämna den bristande särkostnadstäckningen för
lidningsförsändelserna ansluter sig — med varierande uppfattningar om
subventionens omfattning och varaktighet — postverket, statskontoret, riks
revisionsverket, näringsfrihetsombudsmannen, Landsorganisationen, Tjäns
temännens centralorganisation, Sveriges Akademikers centralorganisation,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska Tidningsutgivareförening och
Fack- och Konsumentpressens Postkommitté. Statens järnvägar framhåller,
att detta kan negativt påverka kvantiteten av de tidningsförsändelser som
inlämnas till befordring direkt med SJ och därmed leda till minskade in
täkter för SJ.
I fråga om omfattningen av subventioner ingen framhål
ler postverket att ett eventuellt statsanslag i och för sig inte behöver om
fatta samtliga tidningar men att det underlättar tillämpningen av taxe
systemet om man inte gör några inskränkningar. Även Svenska Tidnings-
13
utgivareföreningen och Fack- och Konsumentpressens Postkommitté ställer
sig tveksamma till inskränkningar i fråga om bidrag. Riksrevisionsverket,
näringsfrihetsombudsmannen, Tjänstemännens centralorganisation och
Landsorganisationen framhåller önskvärdheten av att ett stöd endast förbe
hålls de från samhällets synpunkt mest angelägna tidningarna, varvid riks
revisionsverket föreslår subvention endast till den del den berör dagstid
ningar med 2—7 nr per vecka och tidningar av dagspresskaraktär med 1 nr
per vecka.
Några remissinstanser har berört frågan om en tidsbegränsad
subventionering. Näringsfrihetsombudsmannen anser att en lång
varig subventionering skulle öka riskerna för negativa verkningar på tid-
ningsdistributionens effektivitet och inte kan anses förenlig med frikonkur
renssynpunkterna. Tidningsföretagen bör därför gradvis anpassa sig till ett
taxesystem som innebär full kostnadstäckning. Även Landsorganisationen
och Tjänstemännens centralorganisation räknar med att subventionering
skall behövas endast under en övergångsperiod.
Som alternativ till subventioneringen framhåller statskontoret att post
verket strikt företagsekonomiskt sett borde sträva efter att lägga ned
tidningsverksamheten. Nedläggning av rörelsen borde löna sig
även om samtliga särkostnader skulle kvarstå fem å sex år och samtidigt
alla intäkterna skulle falla bort genast.
I fråga om den s. k. fria uppköps rätten — dvs. rätten för en
B-tidning att mot avgift enligt taxesystemet utan särskild prövning övergå
till A-postbehandling — har Tjänstemännens centralorganisation och Fack-
och Konsumentpressens Postkommitté framhållit som angeläget att denna
rätt införs. Sistnämnda remissinstans liksom Sveriges Akademikers central
organisation och Riksförbundet Landsbygdens folk poängterar befordrings-
hastighetens stora betydelse i taxesystemet.
4. Departementschefen
Kungl. Maj:t har av 1966 års riksdag bemyndigats att för tiden t. o. in.
år 1970 bestämma avgifterna i postverkets tidningsrörelse. Då 1968 och
1969 års riksdagar visserligen upphävt postmedlens karaktär av bevillning
men samtidigt uttalat att avgifterna för postbefordran av tidningar även
framgent bör underställas riksdagen, vill jag nu ta upp frågan om rikt
linjerna för bestämning och utformning av nämnda avgifter.
Jag vill i sammanhanget erinra om att 1966 års riksdag — i samband
med att det nu gällande bemyndigandet lämnades — anhöll om utredning
i syfte att åstadkomma en mer differentierad och kostnadsföljsam konstruk
tion av taxorna i postverkets tidningsrörelse. I det i riksdagens skrivelse
åberopade betänkandet av bevillningsutskottet framhölls i sammanhanget
bl. a. att det kunde bli aktuellt att ompröva den inbördes avgiftsrelationen
Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1970
14
mellan olika typer av tidningar. Den företagsekonomiska målsättningen
för avgiftspolitiken i tidningsrörelsen måste enligt utskottet även beaktas
vid utformningen av taxesystemet. En viss subventionering av tidningarna
via postavgifterna torde dock inte kunna undvikas under en övergångs
period. Det borde emellertid tillses att den successiva anpassningen av
taxorna till de faktiska distributionskostnaderna skedde med minsta möj
liga tidsutdräkt. — I anledning av riksdagens anhållan tillkallade då
varande chefen för kommunikationsdepartementet eu utredningsman med
uppgift att — i samarbete med företrädare för postverket och tidningsut
givarna — verkställa en översyn av avgiftssättningen inom postverkets tid-
ningsrörelse. Den s. k. tidningstaxeutredningen har numera avgett sitt be
tänkande.
Sammanfattningsvis kan i fråga om utredningens förslag konstateras
följande. Taxesystemet tänkes omfatta komponenterna grundavgift, bokfö-
ringsavgift, försändelseavgift för kommissionärskorsband, exemplaravgift
samt viktavgift. Zontaxa för viktavgiften tillämpas i fråga om vissa tid
ningar och fast viktavgift för övriga tidningar. På grundval av gjorda un
dersökningar beträffande kostnadernas fördelning inom postverkets tid-
ningsrörelse har utredningen framräknat ett exempel på kostnadsfölj-
sam taxa, där avgifterna så långt möjligt fördelats på de olika komponen
terna efter principen ”pris efter prestation”. Exemplet bör enligt utred
ningen kunna vara vägledande vid de årliga överläggningar om taxesätt-
ningen och taxesystemets utformning som även framgent förutsätts äga
rum mellan postverket och tidningarna. Med hänsyn till att kostnaderna
för tidningsförsändelsernas distribution till större delen bestäms av an
talet behandlade tidningsexemplar och endast till en mindre del av för
sändelsernas vikt bygger den förordade taxemodellen bl. a. på ett ökat ut
tag genom exemplaravgiften. Den är vidare utformad så att den tar hän
syn till förekommande skillnader i befordringshastighet (befordringsstan-
dard) mellan olika typer av tidningar. För att få en någorlunda mjuk över
gång till ett kostnadsföljsamt system förordar utredningen, att det ökade
uttaget genom exemplaravgiften kommer till stånd successivt.
Förutom frågan om en ändrad utformning av taxesystemet har utred
ningen — utan att detta förutsatts i utredningsuppdraget men på begäran
av företrädare för tidningspressen — till behandling tagit upp frågan om
ett särskilt anslag över riksslaten för alt täcka underskottet i tidningsrö
relsen. Utredningen bär ställt sig positiv till att en sådan medelsanvis
ning sker med belopp motsvarande det av postverket beräknade särkosl-
nadsunderskottet. Utredningen har även, för det fall statsbidrag anses böra
begränsas till vissa grupper av tidningar, skisserat en tänkbar gruppin
delning efter tidningarnas karaktär.
Det är enligt min mening otillfredsställande att låta andra rörelsegre
nar inom postverket bära underskottet i tidningsrörelsen. Som bevillningsut
skottet framhållit i sitt tidigare nämnda betänkande bör därför eftersträvas
Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1970
15
en successiv anpassning av taxorna till de faktiska distributionskostnader na. t fråga om takten i denna anpassning är jag medveten om att en alltför snabb avtrappning av underskottet kan skapa problem för åtminstone vis sa delar av pressen. Anpassningen får med hänsyn härtill ske på någon sikt, varvid målsättningen emellertid bör vara klar. De avgifter som årligen fastställs bör därför — förutom täckning av kostnadsökningen sedan när mast föregående avgiftshöjning — medge en påtaglig inhämtning av un derskottet. Någon medelsanvisning över ett särskilt riksstatsanslag för att — i avvaktan på att en sådan anpassning kommer till stånd — täcka under skottet i tidningsrörelsen är jag inte beredd att tillstyrka.
Mot tidningstaxeutredningens förslag till ändrad utformning av laxe- systemel har jag i stor sett inte något alt invända. Förslaget synes sålunda tillgodose de önskemål som uttalats av 1966 års riksdag om en på en gång differentierad och kostnadsföljsam konstruktion av taxorna i tidningsrö relsen. De av utredningen förordade riktlinjerna bör därför i princip kun na läggas till grund vid utformningen av de framtida tidningsavgifterna. Då eu omläggning till mera kostnadsföljsamma taxor innebär förskjutning ar i avgiftsrelationerna i förhållandet mellan olika slags tidningar, synes även i detta fall en successiv anpassning böra eftersträvas. Den takt i vil ken anpassningen bör komma till stånd, får därvid lämpligen övervägas i samband med den årliga prövningen av tidningsavgifternas storlek.
I fråga om sättet för bestämning och utformning av taxorna hyser jag uppfattningen, att även i fortsättningen den av 1961 års riksdag anvisade ordningen för taxesättning bör tillämpas, nämligen att avgifterna fast ställs av Kungl. Maj :t, sedan överläggningar i taxefrågan ägt rum mellan postverket och företrädare för tidningsutgivarna. De i det föregående an givna riktlinjerna bör därvid vara vägledande.
Efter några år — förslagsvis efter en fyraårsperiod — torde Kungl. Maj :t böra återkomma till riksdagen för att redovisa erfarenheterna av tillämp ningen av de i det föregående angivna riktlinjerna.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t bere der riksdagen tillfälle
att avge yttrande med anledning av vad jag sålunda an fört.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700245