Prop. 1970:141
('med förslag till lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse',)
Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1970
1
Nr 141
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse; given Stockholms slott den 27 maj 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks dagen att antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen förslås att Kungl. Maj:t får möjlighet att tillsätta offentliga styrelseledamöter i affärsbankernas styrelser. Antalet sådana ledamöter föreslås begränsas till högst tre i varje bank. Vidare föreslås att en offentlig styrelseledamot skall ha rätt att deltaga i beredning på direk- tionsnivå av ärenden som senare skall avgöras av bankens styrelse.
Den lagstiftning som föranleds av förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 1971.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 141
2
Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1970
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1955: 183) om bankrörelse
dels att 5, 71—73 och 159 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 74 a §, av nedan angivna
lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
5 §.
Bolagsordning för--------------------------- —- — vara vidtagna.
Antalet styrelseledamöter,----------------------- antalet angives.
Bestämmelserna i denna paragraf
om styrelseledamot gälla ej ledamot
som enligt 71 § utses av Konungen.
71 §A
För bankaktiebolag skall finnas För bankaktiebolag skall finnas
en styrelse bestående av minst fem
en styrelse bestående av minst fem
och högst aderton ledamöter.
och högst tjugoen ledamöter. Ko
nungen äger utse högst tre ledamö
ter i styrelsen (offentliga styrelsele
damöter) med uppgift att särskilt
verka för att samhällets intressen be
aktas i bankens verksamhet. Övriga
styrelseledamöter till ett antal av
högst aderton väljas å bolagsstäm
ma; dock må enligt bestämmelser,
som intagits i bolagsordningen, en
eller flera av dessa ledamöter kunna
tillsättas i annan ordning.
Styrelsen skall------ --------- —-------- —-------------är stadgat.
72 §.
Styrelseledamöterna skola----------------------- svenska medborgare.
Av styrelseledamöterna —------------------- —--------i banken.
Vid beräkningen av det högsta an
tal styrelseledamöter som enligt and
ra stycket få vara befattningshavare i
banken skall hänsyn ej tagas till of
fentlig styrelseledamot.
1 Senaste lydelse 1968: 601.
Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1970
3
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
73
Styrelsen väljes å bolagsstämma; dock må enligt bestämmelse, som in tagits i bolagsordningen, en eller fle ra av ledamöterna kunna tillsättas i annan ordning.
Styrelseledamot skall utses för tid intill dess ordinarie stämma hållits och må icke utses för längre tid än till och med den stämma som skall äga rum under tredje räkenskaps året efter valet. Ändå att den tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom. Styrelseledamot äger ock rätt att avgå före utgången av nämnda tid. Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen, så ock, där styrelseledamot ej är vald å bolags stämma, hos den som tillsatt honom.
Om styrelseledamot,--------------------
159
Till bestridande---------------------------Det åligger bankbolag jämväl att till revisor, ombud eller likvida- tionsrevisor, som förordnas enligt 149 § eller 158 § 1 mom., utgiva er-
§•
Styrelseledamot skall utses för tid intill dess ordinarie bolagsstämma hållits och må icke utses för längre tid än till och med den stämma som skall äga rum under tredje räken skapsåret efter valet. Ändå att den tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till ända, må han skil jas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom. Styrelseleda mot äger ock rätt att avgå före ut gången av nämnda tid. Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen, så ock, där styrelseledamot ej är vald å bolagsstämma, hos den som tillsatt honom. — — understiger fem.
n a §.
Offentlig styrelseledamot eller, om flera sådana ledamöter utses, den som Konungen förordnar, äger när vara och deltaga i överläggningarna när ärende, som senare skall avgö ras av styrelsen, förberedes av där till särskilt utsedda styrelseledamö ter eller befattningshavare i banken.
Konungen äger, om särskilda skäl föranleda det, förordna att uppdrag enligt 74 § andra stycket, som avser flera personer, skall omfatta jämväl offentlig styrelseledamot.
§-x
— ----------- av Konungen.
Det åligger bankbolag jämväl att utgiva ersättning, dels till offentlig styrelseledamot med belopp som Ko nungen bestämmer, dels till revisor,
1 Senaste lydelse 1963: 601. lj- Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 141
4
Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1970
(Nuvarande lydelse)
sättning med belopp som tillsyns
myndigheten bestämmer.
(Föreslagen lydelse)
ombud eller likvidationsrevisor, som
förordnas enligt 149 § eller 158 §
1 mom., med belopp som tillsyns
myndigheten bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.
Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1970
5
Utdrag av protokollet över finan sär end en, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 mars
1970.
N ärvarande:
Statsministern
Palme,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Myrdal, Odhnoff,
Wickman, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om offentliga styrel
seledamöter i affärsbankerna och anför.
Inledning
Affärsbankerna spelar en central roll för den ekonomiska utvecklingen.
Deras kreditgivning eller medverkan på annat sätt är av väsentlig betydelse
för såväl finansieringen av de stora, långsiktiga investeringarna som före
tagens kortfristiga kapitalbehov. Affärsbankernas sätt att fungera och för
dela krediter påverkar användningen av våra totala resurser och därmed
såväl den enskildes situation som den ekonomiska utvecklingen i stort. I
syfte att åstadkomma en ökad insyn och medverkan i affärsbankernas
verksamhet för det allmänna kommer jag i det följande att föreslå en statlig
representation i affärsbankernas styrelser. Mitt förslag berör inte övriga
bankinstitut, dvs. sparbankerna, jordbrukets kreditkassor och postbanken.
Dessa institut har visserligen numera sedan den samordnade banklag
stiftningen genomförts rätt att driva samma fullständiga bankrörelse
som tidigare varit förbehållen affärsbankerna (prop. 1968:143, BaU 60,
rskr 368, SFS 601—605 samt prop. 1969: 158, SU 190, BaU 53, rskr 423 och
430, SFS 732). Banklagsreformen har emellertid hittills inte medfört några
större förändringar av den verksamhet de olika typerna av bankinstitut
traditionellt bedriver. Fortfarande gäller med viss reservation för marginella
förskjutningar bankinstituten emellan att affärsbankerna är helt domine
rande som kreditgivare åt näringslivet.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1970
Gällande ordning
Affärsbankernas verksamhet är med hänsyn till de viktiga funktioner
bankerna har att fullgöra i det ekonomiska livet sedan länge ingående reg
lerad genom lagstiftning. I lagen (1955: 183) om bankrörelse (BL) före
skrivs hur affärsbankerna skall vara organiserade och hur verksamheten
skall drivas. Att BL efterlevs och att bankerna över huvud taget förvaltas
på ett för allmänhetens intresse betryggande sätt kontrolleras fortlöpande
av en statlig myndighet, bankinspektionen. En grundläggande princip i BL
är att det fordras Kungl. Maj :ts tillstånd (oktroj) för att bankaktiebolag
skall få driva bankrörelse (1 § ). Dessutom skall bankens bolagsordning
stadfästas av Kungl. Maj :t. Sådan stadfästelse och oktroj skall beviljas
endast i den mån Kungl. Maj :t finner den tillämnade rörelsen vara nyttig
för det allmänna. Oktroj meddelas för en tid av högst 10 år (4 § 1 mom.).
Också beslut om ändring av stadfäst bolagsordning skall stadfästas av
Konungen (4 § 2 mom.). Bolagsordningen skall ange bl. a. antalet styrelse
ledamöter i bankaktiebolaget och, om suppleanter skall finnas, antalet så
dana. Ledamöternas och suppleanternas antal kan bestämmas så att lägsta
och högsta antalet anges. Vidare skall tiden för styrelseledamots uppdrag
anges (5 § första stycket 6 och andra stycket).
De bestämmelser i BL som närmast är av intresse i detta lagstiftningsären
de finns i avsnittet om styrelse och firmateckning, 71—88 §§.
Styrelsen (centralstyrelsen), som har skyldighet att förvalta bankens an
gelägenheter enligt BL, skall bestå av minst 5 och högst 18 ledamöter (71 §).
Dessa skall vara myndiga, svenska medborgare och bosatta här i landet. Av
styrelseledamöterna får inte fler än en för varje påbörjat femtal vara be
fattningshavare i banken (72 §). Sistnämnda begränsningsregel är tillkom
men för att förhindra dominans i styrelsen av ledande bankfunktionärer.
Därigenom skulle styrelsens efterhandsprövning kunna bli helt verknings
lös.
Styrelsen väljs på bolagsstämma, men en eller flera ledamöter kan till
sättas i annan ordning, om bestämmelse härom tagits in i bankens bolags
ordning (73 § första stycket). En sådan bestämmelse kan gå ut på att viss
eller vissa av ledamöterna skall utses av Kungl. Maj :t eller av någon offentlig
eller enskild institution. Initiativ till en sådan bolagsordningsbestämmelse
måste komma från banken själv. Kungl. Maj :t kan således inte exempelvis i
samband med oktroj prövning komplettera bolagsordningen med en bestäm
melse om rätt för annan än bolagsstämman att tillsätta ledamöter i bankens
styrelse (jfr prop. 1955: 3 s. 187).
Mandattiden för styrelseledamot får i princip inte avse längre tid än en
treårsperiod. Ledamot kan skiljas från uppdraget under mandattiden av
den som utsett honom. Han har också rätt att själv avgå innan mandattiden
Kungl. Maj.ts proposition nr
747
år 1970
7
löper ut. Om styrelseledamot vill avgå i förtid skall han anmäla det hos
styrelsen och, om han inte är vald på bolagsstämma, också hos den som till
satt honom (73 § andra stycket). Som tidigare nämnts skall den mandattid
som faktiskt tillämpas inom banken finnas angiven i bolagsordningen (jfr
5 § första stycket 6).
Styrelsen skall inom sig utse en verkställande direktör (VD) och ställ
företrädare för denne. Om det behövs kan flera VD utses. VD skall under
styrelsens överinseende leda bankens verksamhet och i den utsträckning
som styrelsen bestämmer avgöra ärende som det annars ankommer på styrel
sen att pröva. Styrelsen kan också uppdra åt annan person (s. k. delegat) än
VD att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden för styrelsens räk
ning (74 § första och andra styckena).
Affärsbanksstyrelses delegering av den egna beslutanderätten är mycket
omfattande. Detta beror bl. a. på kreditgivningens speciella krav och flertalet
affärsbankers betydande geografiska spridning. Främst sker delegering till
den krets av högre tjänstemän som är anknutna till bankens huvudkontor.
Dessa tjänstemän utgör tillsammans med VD den s. k. direktionen eller
verkställande ledningen. Det förekommer också att centralstyrelse delegerar
viss beslutanderätt till en begränsad krets av styrelseledamöter, s. k. kredit-
utskott. Delegation sker vidare till ledamöterna av de särskilda styrelser,
som finns inrättade för de olika distrikten av bankens verksamhetsområde
eller vid de enskilda avdelningskontoren. I sådana regionala eller lokala
styrelser ingår vanligen den tjänsteman som är distriktschef resp. förestån
dare för avdelningskontoret. Övriga medlemmar av regional- eller lokalsty
relserna väljs i allmänhet utanför tjänstemannakategorin.
Den vanligaste organisationstypen inom affärsbankerna är att expeditions
kontoren på huvudkontorets ort samt de olika avdelningskontoren sorterar
direkt under huvudkontoret. Expeditionskontor på övriga större orter sor
terar under resp. avdelningskontor. Avdelningskontoren har egna styrelser
och äger rätt att själva bevilja krediter upp till vissa fastställda belopp, s. k.
limiter. Expeditionskontoren saknar styrelser och har oftast ingen eller
starkt begränsad kreditbeviljningsrätt. Under centralstyrelsen utövas led
ningen över banken av en eller flera direktioner med VD i spetsen. Även
dessa direktioner har kreditbeviljningsrätt inom vissa fastställda limiter.
Några bankers organisation avviker från denna allmänna typ. Bohusban
ken och Jordbrukets Bank har endast ett kontor och Sparbankernas Bank
endast två kontor. Stockholms Enskilda Bank har enbart kontor utan sty
relser, huvudsakligen i Stor-Stockholm, med ingen eller ringa kreditbevilj
ningsrätt. Skandinaviska Banken bär tre centralkontor (huvudkontor) med
var sin direktion och styrelse samt var sin underställd krets av expeditions-
och avdelningskontor. Svenska Handelsbanken har en extra beslutsnivå
genom att det inom i stort sett varje län finns en distriktscentral med egen
styrelse. Göteborgs Bank har ett mindre antal organ motsvarande Svenska
Handelsbankens distriktscentraler samt därutöver ett stort centralkontor i
Stockholm.
Det åligger styrelsen att ange delegeringens omfattning i en årlig instruk
tion. Om uppdraget avser beviljande av kredit eller garanti, skall grunderna
härför anges i instruktionen. Avskrift av instruktionen skall insändas till
bankinspektionen, som också skall få kännedom om varje ändring av instruk
tionen. Vissa ärenden får styrelsen inte delegera. Förbudet omfattar ären
den om inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande
av annan bankrörelse, om förvärv eller avyttring av bankfastighet, om be
viljande av kredit eller garanti till verkställande direktör, dennes ställföre
trädare, delegat, styrelseledamot och sådan person närstående sammanslut
ning, om förvärv av aktie och förlagsbevis i andra fall än där fråga är om
att skydda fordran samt om fastställande av allmänna räntesatser för in- och
utlåning. Vissa undantag gäller från det nu sagda. Styrelsen kan sålunda
i fråga om ”rörelsekredit” eller ”rörelsegaranti” till delegater m. fl. fastställa
vissa gränser inom vilka underordnat organ kan besluta i styrelsens ställe.
Dessutom kan delegat, om det påkallas av allmän ränteförändring, besluta
om ändrade räntesatser för tiden intill nästa styrelsesammanträde (74 §
tredje och femte styckena).
VD och andra tjänstemän, till vilka centralstyrelsen delegerat beslutande
rätt, får inte tillhöra styrelse för emissionsbolag, eller för bolag vars huvud
sakliga verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier. Med
lemskap i andra bolagsstyrelser kräver centralstyrelsens godkännande i var
je enskilt fall (75 §).
Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Om inte bolagsstäm
man utsett ordförande och denne enligt bolagsordningen inte utses på annat
sätt, ankommer det på styrelsen att välja ordförande. VD eller annan tjänste
man i banken får inte väljas till ordförandeposten (77 §). Motivet för sist
nämnda bestämmelse är detsamma som ligger till grund för den förut be
skrivna begränsningsregeln i 72 § andra stycket BL.
Det åligger ordföranden i affärsbanks styrelse att se till att sammanträden
hålls i erforderlig utsträckning. Styrelseledamot har rätt att begära att sty
relsen skall sammankallas. En sådan begäran måste ordföranden efterkom
ma. Sammanträdena skall protokollföras. Styrelseledamot har rätt att få
från styrelsens beslut avvikande mening antecknad till protokollet (78 §).
För beslutförhet vid styrelsesammanträde fordras att de närvarandes an
tal överstiger hälften av hela antalet styrelseledamöter. Högre antal kan dock
föreskrivas i bolagsordningen. Som styrelsens beslut gäller, om ej annor
lunda bestäms i bolagsordningen, den mening om vilken de flesta röstande
förenar sig, eller vid lika röstetal den mening som biträds av ordföranden
vid sammanträdet (79 §). Styrelseledamot får inte deltaga i handläggning
av fråga som rör avtal mellan honom själv och banken. Han är också jävig i
ärende som rör avtal mellan bolaget och tredje man, om ledamoten har ett
8
Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1970
9
väsentligt intresse i frågan som kan vara stridande mot bankens. Han får inte heller deltaga i beslut om avtal mellan banken och bolag, som han en sam eller jämte annan äger företräda (80 §). Sådana jävssituationer som nu nämnts förebyggs i viss mån genom bestämmelserna i 61 § BL om kredit jäv. Dessa bestämmelser innebär i korthet att banken inte får lämna kredit till styrelseledamot i banken eller till sammanslutning, i vilken ledamoten som delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse, om inte viss kvalificerad säkerhet lämnas för krediten eller denna avser diskonte ring av växel som är grundad på verklig handelsaffär.
Om rätt att företräda bank och teckna dess firma samt om registrering i bankregistret av styrelseledamot, suppleant och firmatecknare ges föreskrif ter i 81—83 och 85—88 §§.
I fråga om det inbördes förhållandet mellan bolagsorganen gäller att sty relsen, firmatecknare och delegat står under bolagsstämmans lydnad. De skall alla ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter som meddelas i bolagsordningen eller av bolagsstämman. Firmatecknare och delegat är dess utom skyldiga att rätta sig efter de föreskrifter som meddelas av styrelsen (84 § första stycket).
Slutligen bör anmärkas att med ställning som styrelseledamot och/eller delegat är förenade viktiga rättsverkningar i fråga om skadeståndsansvar
(177 och 178 §§) och straffansvar (183—186 §§).
Departements chefen
Affärsbankerna är genom sin storlek och mångfasetterade rörelse viktiga makt- och beslutscentra. De tillgodoser till betydande del det enskilda nä ringslivets kreditbehov. Få företag startas, byggs ut, fusioneras eller läggs ned utan att någon affärsbank tar del i operationen. Koncentrationsutred- ningen har i sitt betänkande Kreditmarknadens struktur och funktionssätt (SOU 1968: 3) påvisat att dominerande ägare i fyra affärsbanker (Svenska Handelsbanken, Skandinaviska Banken, Stockholms Enskilda Bank och Skånska Banken) och i dessa banker närstående investmentbolag, invest mentbolagen själva samt av bankerna kontrollerade stiftelser år 1963 hade inflytande över sammanlagt 260 företag, varav 44 var börsnoterade. Antalet anställda i Sverige vid dessa företag uppgick till 13 % av totala antalet an ställda inom den privata sektorn. Företagens industriella förädlingsvärde uppgick till drygt en fjärdedel av industrins totala förädlingsvärde. I vissa industrisektorer var andelen över 50 %. Dessa siffror sammanställda med det förhållandet att affärsbankerna och de större företagen ofta är repre senterade i varandras styrelser ger en antydan om den betydelse affärsban kerna har både som maktfaktor och som finansieringsinstrument för det en skilda näringslivet.
Genom ränte- och penningpolitiken samt bank- och valutalagstiftningen
10
Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1970
fastställer statsmakterna den ram inom vilken affärsbankerna får driva sin
rörelse. Riksbanken påverkar genom olika penningpolitiska medel inte bara
banksystemets likviditet och därmed förmåga att ge krediter utan också
bankernas prisbildning och i viss utsträckning deras placeringsinriktning.
I banklagen ges bestämmelser om hur affärsbankerna skall vara organise
rade och om hur de skall bedriva sin rörelse. Huvudsyftet med banklagens
rörelseregler är att skapa garantier för att eventuella kreditförluster inte
drabbar insättarna, med vilkas medel bankerna huvudsakligen finansierar
sin kreditgivningsverksamhet.
Affärsbankernas verksamhet kontrolleras av en särskild myndighet, bank
inspektionen, som enligt banklagen skall vaka över att bankerna följer de
lagar och författningar som reglerar deras verksamhet. Bankinspektionen
skall också i övrigt uppmärksamt följa bankernas verksamhet. Särskilt
gäller detta förhållanden som kan inverka på bankens säkerhet, dvs. sol
vens och likviditet, eller är av betydelse för en sund utveckling av bank
verksamheten. Som framgår av det sagda har bankinspektionen getts syn
nerligen omfattande tillsynsuppgifter. Tillsynen har emellertid i praktiken
huvudsakligen kommit att koncentreras till en granskning av den del av
bankernas verksamhet som har direkt samband med deras säkerhet. Gransk
ningen avser exempelvis krediternas storlek, deras fördelning ur risksyn
punkt, ställda säkerheter och belåningsvärden på fastigheter och aktier.
Tillsynen sker med ledning av upplysningar och rapporter, som bankerna
enligt banklagen skall lämna bl. a. avseende tillgångar och skulder, tilläm
pade räntesatser, kassaställning m. m. Dessutom gör bankinspektionen ge
nom sina tjänstemän s. k. bankundersökningar, varvid bl. a. bankernas
låneportföljer och andra engagemang genomgås. Bankerna är vidare skyl
diga att lämna bankinspektionen alla de upplysningar om verksamheten
som inspektionen begär. För granskning av bankstyrelsernas förvaltning
och bankernas räkenskaper tillsätter bankinspektionen för varje bank en
eller flera revisorer, som skall delta i den fortlöpande revisionen av bankens
bokföring och i övriga kontrollåtgärder som åligger de av bankens bolags
stämma utsedda revisorerna.
Bankinspektionen har till sitt förfogande åtskilliga korrektiv för att kom
ma till rätta med eventuella missförhållanden i bankerna. Har banks sty
relse eller bolagsstämma fattat beslut som strider mot lag eller bolagsord
ning kan inspektionen förbjuda verkställighet av beslutet. Men även om
avvikelse från lag eller bolagsordning inte skett kan inspektionen, om den
finner det påkallat, framställa erinringar mot bankens verksamhet. Förelig
ger enligt inspektionen så allvarliga missförhållanden i fråga om bankens
ledning att det kan befaras bli till skada för det allmänna kan inspektionen
förelägga styrelsen att vidta lämpliga åtgärder. Om styrelsen inte rättar sig
efter ett sådant föreläggande skall bankinspektionen anmäla det till Kungl.
Maj :t som kan förklara bankens oktroj förverkad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1970
11
Samhällets behov av inflytande och kontroll över affärsbankernas verk
samhet är sålunda i vissa avseenden väl tillgodosett genom de befogenheter
som tillagts riksbanken och bankinspektionen. I två väsentliga avseenden
föreligger emellertid skäl att skapa ytterligare instrument för en direkt in
syn och medverkan från samhällets sida i de privatägda affärsbankernas be
slut och politik.
För det första har affärsbankerna tilldelats betydelsefulla uppgifter så
som mer eller mindre exekutiva organ för statens politik. Det gäller fram
för allt bankernas verksamhet inom ramen för valutaregleringen, kontrollen
av obligationsemissioner samt särskilt reglerade kreditområden, främst bo
stadsbyggandet. Vissa händelser på senare tid tyder på att efterhandskon-
troll inte i alla lägen är till fyllest för att samhällets intressen på ett berät
tigat sätt skall kunna tillgodoses.
För det andra har affärsbankernas roll i den näringspolitiska utveckling
en successivt ökat under efterkrigstiden. De medverkar allt oftare genom
sin kreditgivning i beslut som har betydande återverkningar på sysselsätt
ning, produktion, struktur- och branschutveckling samt regionala förhållan
den. Utvecklingen mot ett ökande bankinflytande på dessa från samhälls
synpunkt viktiga frågor har sin förklaring i flera samverkande förhållan
den. Företagens på senare år sjunkande självfinansieringsnivå har utan tvi
vel ökat företagens behov av kapitaltillskott utifrån och gjort dem mera
bankberoende. Samtidigt har nya tillverkningsmetoder och produkter samt
strukturförändringar inom vissa branscher krävt investeringar av en stor
leksordning som förr var mindre vanlig. Denna tendens kan väntas bestå
och förstärkas. Också företagens utlandsinriktade verksamhet, export, im
port och etableringar i andra länder, blir alltmer kapitalkrävande och förut
sätter ett intimt samarbete mellan företag och bank vid lösandet av ofta
komplicerade finansieringsfrågor. För att ännu effektivare kunna biträda
företagen i deras utlandsverksamhet och tillmötesgå deras krav på att få
tillgång också till de internationella penning- och kapitalmarknaderna har
några av de större affärsbankerna på senare år engagerat sig som delägare i
utländska bankföretag.
Med de kontrollmöjligheter som f. n. står till buds har samhället små möj
ligheter att påverka beslutsfattandet i affärsbankerna vare sig det gäller
finansieringsverksamhetens allmänna inriktning, enskilda kreditfrågor el
ler andra från det allmännas synpunkt viktiga ärenden. Genom penning
politiken kan riksbanken visserligen som jag nyss nämnt reglera affärsban
kernas kreditgivningskapacitet, men något inflytande på de enskilda beslu
ten i affärsbankerna har inte riksbanken. Inte heller bankinspektionen, vars
tillsynsuppgifter inskränker sig till en granskning i efterhand av bankernas
verksamhet, kan sägas ha något sådant inflytande.
12
Under hänvisning till det anförda anser jag att former bör skapas för
samhällets direkta medverkan i och inflytande över besluten i de privat
ägda affärsbankerna. Detta bör enligt min mening åstadkommas genom att
möjlighet införs för det allmänna att tillsätta representanter i styrelserna
för dessa banker. Utgångspunkten för dessa offentliga styrelseledamöters
arbete i bankerna skall vara det gemensamma intresse som bankerna och
samhället har att statsmakternas intentioner i tidigare berörda hänseenden
beaktas och så långt möjligt realiseras. Att mera ingående bestämma de
riktlinjer efter vilka de offentliga styrelseledamöterna bör arbeta anser jag
varken nödvändigt eller lämpligt. Det är inte osannolikt att sådana anvis
ningar även om de är allmänt hållna skulle kunna både äventyra de offent
liga ledamöternas möjligheter att göra en meningsfull insats och verka i
riktning mot en byråkratisering av arbetsformerna i affärsbankernas sty
relser. Man kan också räkna med att sådana instruktioner med hänsyn till
de snabbt skiftande förhållandena i det ekonomiska livet snart skulle be
höva ses över. Eftersom de offentliga ledamöternas möjligheter att utöva
ett reellt inflytande på beslutsfattandet i affärsbankerna i hög grad kommer
att bero på den kunskap och information de själva besitter bör de utses
bland personer med stort allmänekonomiskt kunnande och med god kän
nedom om de samhälleliga målsättningarna inom den ekonomiska politiken
i allmänhet och näringspolitiken i synnerhet.
Antalet offentliga ledamöter och sättet för deras medverkan i varje en
skild bank måste kunna varieras med hänsyn till de skilda bankernas stor
lek, organisation och rörelseinriktning. I fråga om var och en av de sju pro
vinsbankerna (Wermlands Enskilda Bank, Sundsvallsbanken, Skånska Ban
ken, Östergötlands Enskilda Bank, Smålands Bank, Skaraborgs Enskilda
Bank och Uplandsbanken) synes en offentlig styrelseledamot placerad i ban
kens centrala styrelse vara till fyllest för att nå det mått av samhälleligt
inflytande och insyn som avses med mitt förslag. Någon statlig representa
tion i dessa bankers lokala kontorsstyrelser anser jag inte påkallad.
För de fyra stora landsomfattande privata bankerna (Svenska Handels
banken, Skandinaviska Banken, Stockholms Enskilda Bank och Göteborgs
Bank) bör riktpunkten vara att i varje banks centralstyrelse skall ingå två
offentliga styrelseledamöter. Skandinaviska Banken, vars organisation av
viker från de övriga storbankernas, erbjuder särskilda problem. Under ban
kens centralstyrelse arbetar tre tämligen självständiga enheter, centralkon
toren i Stockholm, Göteborg och Malmö, med var sin av centralstyrelsen
utsedd verkställande direktör, centralkontorsstyrelse och direktion samt var
sin krets av underställda avdelnings- och expeditionskontor. Med hänsyn till
denna organisationsform bör den statliga representationen utsträckas till att
avse — förutom centralstyrelsen — också styrelserna vid centralkontoren.
I var och en av dessa styrelser bör alltså ingå en offentlig styrelseledamot,
som tillika är ledamot av centralstyrelsen. Detta medför att de offentliga
Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1970
Kungl. Maj.ts proposition nr iil år 1970
13
styrelseledamöternas antal för Skandinaviska Bankens del måste nppgå till tre. I fråga om övriga storbanker synes någon offentlig representation i lo kala styrelser inte erforderlig.
De två lokala småbankerna, Jämtlands Folkbank och Bohusbanken, intar en särställning. Det kan f. n. inte anses påkallat att för dessa banker utse offentliga styrelseledamöter. Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank, som drivs i affärsbanksform men ägs av sparbanks- resp. jordbrukskasse- rörelsen, handhar centrala bankmässiga uppgifter i resp. rörelse. Inte heller i fråga om dessa två banker föreligger enligt min mening något behov av offentlig styrelserepresentation.
För att offentlig styrelseledamot skall bli i stånd att närmare orientera sig i frågor, som senare skall behandlas i styrelsen, bör ledamoten ingå i den grupp av styrelseledamöter och/eller tjänstemän som närmast under sty relsen förbereder de ärenden som skall föredras i styrelsen. Ärendena be reds vanligen i bankens direktion, verkställande ledning eller s. k. kredit kommitté, som sammanträder någon eller några dagar före styrelsens sam manträde. I bankstyrelser där flera offentliga styrelseledamöter ingår bör rätten att delta i direktionsarbetet till undvikande av osmidighet i bankens beslutsfattande inskränkas till att gälla endast en av dessa ledamöter. Jag förutsätter att varje offentlig styrelseledamot kommer att aktivt följa ban kens verksamhet och hålla sig informerad om handläggningen av viktigare ärenden även om de beslutas av annat organ i banken än styrelsen. En lämp lig informationskälla torde vara de protokoll som regelmässigt förs vid sam manträden i bankens olika direktioner. Genom att fortlöpande ta del av dessa protokoll bör den offentliga ledamoten bli i tillfälle att nära följa den ofta mycket betydande kreditgivning som sker redan på direktionsnivå. Liksom övriga styrelseledamöter har självfallet också offentlig styrelseledamot möj lighet att göra sådana ärenden till föremål för överväganden inom styrelsen, om han skulle finna det påkallat från de synpunkter han har att företräda.
Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att enligt de principer jag nu angett tillsätta offentliga styrelseledamöter i bankstyrelserna. Suppleanter för leda möterna skall inte finnas. Beslut om tillsättande av offentlig ledamot bör fattas först efter det ifrågavarande bank under hand beretts tillfälle att fram lägga sina synpunkter i fråga om personvalet. Ett sådant förfarande i till sättningsärendena bör enligt min mening kunna bidra till att skapa förut sättningar för det förtroendefulla och konstruktiva samarbete mellan den offentlige styrelseledamoten och bankstyrelsen i övrigt som mitt förslag syf tar till. Någon reglering i lag av samrådsförfarandet anser jag inte nödvän dig utan detta bör kunna ske helt formlöst.
Offentlig styrelseledamot bör vara underkastad de kvalifikationskrav och bestämmelser i övrigt som gäller styrelseledamöter utsedda av banks bo lagsstämma. Det sagda innebär bl. a. att offentlig styrelseledamot blir under kastad inte bara banklagens skadestånds- och straffbestämmelser utan
14
också dess sekretessbestämmelse i 192 §. Bestämmelserna bör givetvis också
ges samma tolkning vare sig det gäller en offentlig styrelseledamot eller en
av bolagsstämma utsedd ledamot. Detta betyder i fråga om den nämnda
sekretessbestämmelsen, enligt vilken enskildas förhållanden till bankaktie
bolag inte får ”i oträngt mål yppas”, att offentlig ledamot inte har rätt att
meddela sin uppdragsgivare vad han i bankstyrelsen erfarit om kunds för
hållanden till banken. Däremot torde bestämmelsen inte kunna tolkas så att
offentlig ledamot skulle vara förhindrad att, utan angivande av enskilda
kunders förhållanden, delge Kungl. Maj :t synpunkter och erfarenheter be
träffande sitt uppdrag som samhällsrepresentant i bankstyrelsen.
Offentlig styrelseledamot bör erhålla arvode av vederbörande bank. Arvo
dets storlek bör fastställas av Kungl. Maj :t.
Jag anser, att de lagändringar som mitt förslag föranleder bör träda i kraft
den 1 januari 1971.
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats för
slag till lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse. Förslaget torde
få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1
Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1970
Specialmotivering
5
§•
Till denna paragraf, som innehåller bestämmelser om vilka uppgifter som
skall finnas i bolagsordning för bank, har fogats ett nytt stycke.
Enligt 5 § första stycket 6 skall i bolagsordning anges antalet styrelse
ledamöter och antalet styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas. Vidare
skall anges tiden för styrelseledamots uppdrag och huru ledamot och supp
leant skall tillsättas, om de inte skall väljas på bolagsstämma. I paragrafens
andra stycke föreskrivs att antalet styrelseledamöter och styrelsesupplean
ter kan bestämmas så, att högsta och lägsta antalet anges.
Som kommer att framgå av kommentaren till 76 § är avsikten att sättet,
på vilket offentlig styrelseledamot skall utses, och det högsta antalet sådana
ledamöter skall anges direkt i lagtexten. Vidare avses offentlig ledamots
mandattid bli bestämd med tillämpning av 73 § andra stycket. Något behov
av att ta in motsvarande bestämmelser också i bankernas bolagsordningar
kan inte anses föreligga. Bestämmelserna om styrelseledamot i 5 § bör därför
inte gälla i fråga om offentlig styrelseledamot. Det tillagda tredje stycket i
paragrafen bär utformats i enlighet med det sagda.
71 §.
Ändringarna i paragrafen är av både saklig och redaktionell natur.
Maximigränsen för antalet styrelseledamöter i affärsbanks styrelse före-
1 Bilagan har uteslutits här. Den är bortsett från vissa redaktionella jämkningar likalydande
med den bilaga som är fogad vid propositionen.
15
slås höjd från 18 till 21 ledamöter. Vidare föreslås att Kungl. Maj :t skall ha rätt att utse högst tre offentliga styrelseledamöter som skall ha till uppgift att särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet. Som framgått av den allmänna motiveringen är avsikten att tre offentliga styrelseledamöter skall utses endast om det föranleds av bankens organisa toriska uppbyggnad.
Höjningen av maximiantalet ledamöter är att betrakta som en konsekvens- ändring till förslaget om offentliga styrelseledamöter. I de fall affärsbanks styrelse redan består av 18 ledamöter måste utrymme finnas för tillsättande av offentliga ledamöter. Eftersom det nuvarande maximiantalet ledamöter får anses fullt tillräckligt för behovet av styrelseledamöter utsedda inom bankerna bör den nu föreslagna möjligheten att utse ytterligare tre leda möter vara helt förbehållen Kungl. Maj :t för de offentliga ledamöter som kan komma att utses.
Den redaktionella ändringen innebär i förhållande till vad nu gäller att
73 § första stycket inarbetats i 71 § första stycket.
72 §.
Till paragrafen har fogats ett nytt stycke. Enligt paragrafens andra stycke får inte fler än en för varje påbörjat femtal av styrelsens ledamöter vara befattningshavare i banken.
För att förslaget om offentlig styrelserepresentation i bankerna inte som sidoeffekt skall medföra möjlighet för bank att i förhållande till nuläget öka bankmannarepresentationen i styrelsen föreslås i det tillagda stycket att offentlig styrelseledamot inte skall inräknas bland styrelseledamöterna vid tillämpning av paragrafens andra stycke.
73 §.
Ändringarna i denna paragraf är av redaktionell art och föranledda av att paragrafens nu gällande första stycke förts över till 71 §.
74 a §.
I denna paragraf, som är helt ny, föreslås i enlighet med vad som ut vecklats i den allmänna motiveringen att Kungl. Maj :t skall ha rätt att förordna att offentlig styrelseledamot skall omfattas av uppdrag att avgöra ärenden i stället för bankens styrelse. Sådant uppdrag kan ges med stöd av
74 § andra stycket BL till en person ensam eller till flera i förening. Den här föreslagna bestämmelsen är avsedd att tillämpas endast om särskilda skäl föranleder det och är begränsad till fall när flera delegater utsetts. Bestämmelsen tar sikte på att lösa de tidigare berörda problemen med sam- hällsrepresentation i Skandinaviska Bankens tre centralkontorsstyrelser. Dessa utgörs av delegatgrupper tillsatta med stöd av 74 § andra stycket BL. Vidare föreslås i 74 a § i enlighet med vad som också utvecklats i det all
Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1970
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1970
männa avsnittet att en offentlig styrelseledamot i varje bank skall ha rätt
att deltaga i den slutliga beredningen av styrelseärendena. Sådan beredning
handhas vanligen av bankens direktion, verkställande ledning eller s. k. kre
ditutskott, som utgörs av en begränsad krets av styrelseledamöter och/eller
tjänstemän i banken. Skulle beredning i denna form inte förekomma i nå
gon enstaka bank avses förslaget inte föranleda någon förändring i bankens
organisation eller arbetsformer.
159 §.
Ändringen i denna paragraf är föranledd av förslaget att banken skall
utge ersättning till offentlig styrelseledamot med belopp som Kungl. Maj :t
bestämmer.
Hemställan
Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget till lag om ändring
i lagen (1955:183) om bankrörelse inhämtas enligt 87 § regeringsformen
genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1970
17
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 11 ma j 1970.
Närvarande:
f.d. justitierådet
regeringsrådet
justitierådet
justitierådet
Regner,
Martenius,
Bernhard,
Hesser.
Enligt lagrådet den 6 maj 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll över
finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 6 mars
1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets
utlåtande skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen
om bankrörelse.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
kanslirådet Kurt Malmgren.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1970
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 27 maj
1970.
Närvarande:
Statsministern
Palme , ministern för utrikes ärendena
Nilsson , statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,
Lundkvist, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling,
Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över för
slag till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse.
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran
och anför.
Vissa mindre jämkningar av redaktionell karaktär bör vidtas i förslaget.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga lagförslaget med de vidtagna ändringarna.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700308