2

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1961: 309) om bekämpande

av salmonellainfektion hos djur m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 10 §§ förordningen (1961:309) om be­

kämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. skall ha nedan angivna

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1

Denna förordning avser salmonel­

lainfektion hos husdjur och hos and­

ra djur som hållas i fångenskap. I

fråga om smittsam kastning hos häst

och hönstyfus skall dock i stället gäl­

la vad därom är särskilt stadgat.

10

Förseelse mot bestämmelserna i

5—7 §§ straffes med dagsböter.

Övertygas någon om dylik förseel­

se, må domstolen förordna att rätt

till ersättning som avses i 8 § helt

eller delvis skall vara förverkad.

Innefattar förseelsen olovlig för­

flyttning av djur eller produkter, må

domstolen tillika förklara sådant

gods eller, om det icke kan tillrätta-

skaffas, dess värde förbrutet till kro­

nan.

Avskrift av dom i mål om ansvar

för förseelse mot denna förordning

skall av domstolen översändas till

veterinärstyrelsen.

(Föreslagen lydelse)

§•

Denna förordning avser salmonel­

lainfektion hos husdjur och hos and­

ra djur som hållas i fångenskap. I

fråga om smittsam kastning hos häst

skall dock i stället gälla vad därom

är särskilt stadgat.

§•

Den som uppsåtligen eller av oakt-

samhet bryter mot 5—7 § dömes

till böter.

Finnes någon skyldig till brott

mot 5—7 §, får domstolen förordna

att rätt till ersättning som avses i

8 § helt eller delvis skall vara för­

verkad.

Innefattar brott som avses i första

stycket olovlig förflyttning av djur

eller produkt, får sådant gods förkla­

ras förverkat, om det ej är uppen­

bart obilligt. I stället för godset kan

dess värde förklaras förverkat.

Avskrift av dom i mål om an­

svar för brott mot denna förordning

skall sändas till veterinärstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1970

3

2) Förslag

till

Lag

upphävande av förordningen (1962: 672) om bekämpande av hönstyfus

Härigenom förordnas, att förordningen (1962: 672) om bekämpande av

hönstyfus skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1970.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1970

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

30 december 1969.

Närvarande:

Statsministern

P^alme,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, H^olmqvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson,

L^undkvist, G^eijer, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg, B^engtsson, N^orling,

L^öfberg, L^idbom, C^arlsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade

bestämmelser för bekämpande av hönstgfus och anför.

I skrivelse den 25 september 1969 har veterinärstyrelsen föreslagit änd­

rade bestämmelser för bekämpande av hönstyfus. Över förslaget har ytt­

randen avgetts av riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, Hushållnings­

sällskapens förbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Sveriges

lantbruksförbund, Broiler-Intressenters förening och Föreningen Svensk

fjäderfäskötsel.

Nuvarande bestämmelser

Enligt förordningen (1962: 672) om bekämpande av hönstyfus gäller vis­

sa inskränkningar i rätten att yrkesmässigt överlåta levande tamhöns och

kalkoner samt ägg från dessa djur. Utbjudande eller överlåtelse av sådana

djur för annat ändamål än omedelbar nedslaktning eller av ägg från dessa

djur för kläckning får sålunda ske endast om veterinär styr elsen meddelat

förklaring att besättning eller kläckningsanstalt anses fri från hönstyfus.

I fråga om återför säljning fordras dessutom att sådan förklaring meddelats

för återförsäljarens rörelse (5 och 6 §§).

Om det finns anledning att misstänka att hönstyfus förekommer i be­

sättning som inte står under hönstyfuskontroll, får veterinärstyrelsen för­

ordna att blodprov skall tas från djuren i besättningen. Visar det sig då

att hönstyfus förekommer i besättningen, kan veterinärstyrelsen förordna

om nedslaktning. För slaktat djur utgår ersättning av statsmedel. Sådan

ersättning, som bestäms av veterinärstyrelsen, skall motsvara djurets värde

minskat med slaktproduktens värde och får inte överstiga fyra kronor

per djur (1, 2 och 4 §§).

Innehavare av djur är skyldig att hålla djuren tillgängliga för blodprovs-

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1970

Departementschefen

Sedan år 1928 har föreskrifter funnits om skyldighet för djurägare att

vidta åtgärder för att bekämpa misstänkt eller påvisad infektion av höns-

tyfus. Genom förordningen (1949:437) om bekämpande av hönstyfus

m. m. infördes dessutom vissa möjligheter till frivillig hönstyfuskontroll

vid avelshönseri med möjlighet för ägaren av sådant hönseri att få förkla­

ring att hans besättning tills vidare skulle anses fri från hönstyfus. Av­

sikten var att på så sätt minska sjukdomens utbredning. Bestämmel­

serna visade sig emellertid i praktiken otillräckliga för att stimulera till

önskad anslutning till hönstyfuskontrollen. År 1962 infördes därför den nu

gällande obligatoriska hönstyfuskontrollen. Endast den som erhållit veteri­

närstyrelsens förklaring att hans tamhöns- eller kalkonbesättning eller

kläckningsanstalt samt, då fråga är om återför sälj ning, även återförsälja­

rens rörelse skall anses fri från hönstyfus, får yrkesmässigt utbjuda eller

överlåta levande tamhöns eller kalkoner för annat ändamål än omedelbar

nedslaktning eller ägg från sådana djur för kläckning. Kostnaderna för den

obligatoriska hönstyfuskontrollen ersätts från anslaget Bekämpande av

smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. Detta anslag tillgodoförs å andra

sidan de särskilda avgifter som tas ut från sådana ägare till besättning eller

kläckningsanstalt som anslutit sig till hönstyfuskontrollen. Dessa avgifter

har i princip bestämts så att de skall täcka kostnaderna för kontrollen.

Enligt veterinärstyrelsens uppfattning är det numera inte nödvändigt att

behålla den obligatoriska hönstyfuskontrollen, eftersom hönstyfus inte på­

visats efter år 1962 och sålunda inte längre synes förekomma i landet. Samt­

liga remissinstanser delar veterinärstyrelsens uppfattning. För att kunna be­

kämpa misstänkt eller påvisad infektion av hönstyfus behövs dock fortfaran­

de särskilda föreskrifter. Sådana finns för andra typer av salmonellainfek-

tioner än hönstyfus i förordningen (1961:309) om bekämpande av salmo-

nellainfektion hos djur m. m. Föreskrifterna i denna förordning om former­

na för bekämpande motsvarar i allt väsentligt vad som gäller enligt 1962 års

förordning om bekämpande av hönstyfus. Veterinärstyrelsen har med in­

stämmande av samtliga remissinstanser föreslagit att 1961 års förordning

görs tillämplig på hönstyfus. Jag delar denna uppfattning och förordar så­

lunda att förordningen om bekämpande av salmonellainfektion hos djur

m. m. görs tillämplig på hönstyfus och att förordningen om bekämpande av

hönstyfus upphävs. Samtidigt bör straffbestämmelserna i den förstnämnda

förordningen redaktionellt anpassas till den moderna specialstraffrätten. De

nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1970.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t i pro­

position föreslår 1970 års riksdag att antaga inom jordbruksdepartementet

upprättade förslag till