2

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa

kraftanläggningar

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1942:335) om särskilda skyddsåt­

gärder för vissa kraftanläggningar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse

)

2

Med anläggning, som i 1 § sägs,

avses

1) elektriskt kraftverk, som är

avsett för generatoreffekt av minst

tiotusen

kilovoltampére;

2) anläggning för tillgodogörande

av vattenkraft genom vattenregle­

ring, om vattenmagasinet är avsett

att rymma minst etthundra miljoner

kubikmeter;

3) elektrisk ledning, som är av­

sedd för spänning av minst

etthund­

ra

kilovolt mellan två ledare; samt

4) transformator- eller kopplings-

station, vilken är avsedd för spän­

ning av minst

fyrtio

kilovolt mellan

två ledare och en genomgångseffekt

av minst

tiotusen

kilovoltampére.

(Föreslagen lydelse)

l

1

Med anläggning, som i 1 § sägs,

avses

1) elektriskt kraftverk, som är

avsett för generatoreffekt av minst

tjugofemtusen

kilovoltampére;

2) anläggning för tillgodogörande

av vattenkraft genom vattenregle­

ring, om vattenmagasinet är avsett

att rymma minst etthundra miljoner

kubikmeter;

3) elektrisk ledning, som är av­

sedd för spänning av minst

tvåhund­

ra

kilovolt mellan två ledare; samt

4) transformator- eller kopplings-

station, vilken är avsedd för spän­

ning av minst

sjuttio

kilovolt mellan

två ledare och en genomgångseffekt

av minst

tjugofemtusen

kilovolt­

ampére.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. 1

1 Senaste lydelse 1957:49.

1 2 § anges vilka anläggningar som omfattas av lagen. Dessa anläggningar

är

1) elektriskt kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst tiotu­

sen kilovoltampere;

2) anläggning för tillgodogörande av vattenkraft genom vattenreglering,

om vattenmagasinet är avsett att rymma minst etthundra miljoner kubik­

meter;

3) elektrisk ledning, som är avsedd för spänning av minst etthundra kilo­

volt mellan två ledare; samt

4) transformator- eller kopplingsstation, vilken är avsedd för spänning av

minst fyrtio kilovolt mellan två ledare och en genomgångseffekt av minst

tiotusen kilovoltampere.

I 3 § föreskrivs att ny- eller ombyggnad, ändring eller utvidgning av kraft­

anläggning skall utföras på ett sätt som i varje särskilt fall är lämpligt från

skyddssynpunkt. I fråga om skyddsåtgärder vid befintliga anläggningar ges

bestämmelser i 4 §. Denna paragraf inleds med en allmän bestämmelse en­

ligt vilken ägare av kraftanläggning är skyldig att beträffande anläggningen

och driften vid denna vidta erforderliga åtgärder för att minska faran för

och begränsa verkningarna av sådan skada som avses il §. Därefter anges

vissa speciella åtgärder, som ingår i ägarens förpliktelser. Han skall sålunda

verkställa nödvändig förstärkning av anläggningens skydd mot brand- och

annan bombskada samt utföra skyddsrum och andra behövliga skyddsan­

ordningar åt personal för anläggningens skötsel och skydd samt lämpligt

förvaringsrum för förråd.

Ägaren är också skyldig att ombesörja erforderlig utbildning och övning

av personal, som vid anläggningen skall fullgöra uppgifter som hör till civil­

försvaret, samt att vidta nödvändiga åtgärder för att snabbt avhjälpa drift­

avbrott. Nyttjas anläggningen av annan än ägaren, är nyttj anderättshavaren

skyldig att i viss utsträckning vidta nyssnämnda åtgärder i stället för denne.

Ägare eller nyttj anderättshavare får enligt 5 § inte åläggas att vidta åt­

gärd, som med hänsyn till anläggningens omfattning och andra omständig­

heter beträffande denna skulle vara oskäligt betungande.

Om anläggningen nyttjas av annan än ägaren, får enligt 6 § kostnad, som

ägaren annars skolat vidkännas, fördelas mellan honom och nyttj anderätts­

havaren efter vad som bedöms skäligt.

Enligt 7 § är ägare eller innehavare av kraftanläggning, som avses i lagen,

skyldig att tåla åtgärd vid anläggningen för att trygga kraftförsörjningen i

riket under krig, även om han inte själv är skyldig att utföra eller bekosta

åtgärden. Medför åtgärden skada eller förlust, som inte är ringa, är han dock

berättigad till skälig ersättning.

Frågor om skyddsåtgärder och om ersättning för sådana åtgärder prövas

av krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, medan frågor om kostnads­

fördelning mellan ägare och nyttj anderättshavare prövas av allmän domstol.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

5

I 9 § ges bestämmelser om krigsskyddsnämndens sammansättning. Nämn­

den består av en lagfaren ordförande, en representant för försvarsstaben, en

för civilförsvarsstyrelsen, en för vattenfallsverket och en för kommunala och

enskilda kraftföretag, vilka samtliga utses av Ivungl. Maj :t.

I It § föreskrivs att anmälan om utförande av anläggning, som avses i

lagen, eller väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anlägg­

ning skall göras hos krigsskyddsnämnden för prövning av frågan om an­

läggningens lämplighet från skyddssynpunkt. Vid anmälan skall fogas rit­

ningar över anläggningen och de uppgifter som behövs för prövningen.

Mål om tillstånd enligt vattenlagen till anläggning, som avses i 2 § 1 eller

2, eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anlägg­

ning får inte avgöras, innan krigsskyddsnämndens utlåtande föreligger. Mot­

svarande gäller beträffande ärenden om tillstånd enligt 2 § lagen (1902: 71

s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar till utfö­

rande av elektrisk ledning som avses i 2 § 3.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om bl. a. ianspråktagande av mark

för skyddsåtgärd (14 §), skyldighet att tåla besiktning av anläggning (15 §)

och fullföljd av talan mot krigsskyddsnämndens beslut (17 §) samt straff-

och vitesbestämmelser (16, 18 och 19 §§).

Närmare bestämmelser om krigsskyddsnämndens verksamhet finns i in­

struktionen (1965: 680) för krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

Centrala driftledningens framställning

Centrala driftledningen (CDL), som har ansvaret för kraftförsörjningen

i krig, erinrar i sin framställning till en början om att gränserna för vilka

anläggningar — kraftverk, ledningar samt transformator- och kopplings-

stationer — som skall anses vara av väsentlig betydelse för kraftförsörj­

ningen ursprungligen var lägre än de nuvarande, som fastställdes år 1957

(prop. 1957:33, 1LU 4). Den höjning av gränserna som då företogs efter

framställning av krigsskyddsnämnden motiverades av kraftsystemets snab­

ba tillväxt och strukturförändring.

CDL framhåller därefter, att oljeeldade eller nukleära kraftverk

med aggregatstorlekar om 500—800 megawatt kommer att dominera ut­

byggnaden på produktionssidan under 1970-talet. Utbyggnaden av vatten­

kraft kommer i huvudsak att avslutas under denna tidsperiod. Endast ett

fåtal relativt små anläggningar anses f. n. vara ekonomiskt lönsamma att

bygga. Även om dessa små stationer med hänsyn till sin lokalisering i vissa

fall kan vara av betydelse från krigsproduktionssynpunkt torde de med

hänsyn till sin ringa storlek knappast utgöra anfallsmål i krig. CDL föreslår

därför att den nuvarande gränsen enligt 2 § 1 i fråga om kraftverk höjs till

25 000 kilovoltampere.

1 fråga om elektriska ledningar anför CDL, att betydelsen

6

av nät med lägre spänningar successivt nedgått och att 130-kilovoltsled-

ningar numera får betraktas som distributionsledningar. Endast i något en­

staka fall har krigsskyddsnämnden f. ö. funnit anledning att påverka en

föreslagen ledningssträckning. De synpunkter som föranlett sådana beslut

har nästan utan undantag grundats på rent militära önskemål. För att dessa

skall kunna beaktas torde det dock vara tillräckligt att kommerskollegium

remitterar koncessionsansökningarna till överbefälhavaren. Från krigs-

skyddssynpunkt är det emellertid angeläget att ledningar med högre spän­

ning, med hänsyn till den betydelse dessa har för kraftöverföringen i krig,

alltjämt underställs krigsskyddsnämndens prövning. CDL föreslår att grän­

sen för ledningar enligt 2 § 3 fastställs till en spänning av minst 200 kilovolt

mellan två ledare.

Vad slutligen angår transformator- och kopplingsstatio-

n e r framhåller CDL, att ett stort antal transformatorstationer tillkommit

och att transformatorreserven i stationerna med hänsyn till behoven i freds­

tid ofta är större än 50 %, i vissa fall så hög som 100 %. Med hänsyn till

planläggningen inom övriga delar av totalförsvaret bör det dock enligt CDL

alltjämt finnas möjlighet att höja skyddsnivån vid vissa i fred mindre be­

tydelsefulla men från beredskapssynpunkt viktiga anläggningar. CDL före­

slår att gränsen enligt 2 § 4 för skyldighet att vidta åtgärder i fråga om

transformator- eller kopplingsstationer ändras till att gälla en spänning av

minst 70 kilovolt eller en genomgångseffekt av 25 000 kilovoltampere.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1970

Remissyttranden

De föreslagna ändringarna tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla

remissinstanser med undantag av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrel-

sen, vilka förordar att nuvarande gränser i fråga om kraftverk och trans­

formatorstationer behålls, samt överstyrelsen för ekonomiskt försvar, som

i fråga om transformatorstationer delar denna uppfattning.

Krigsskyddsnämnden

tillstyrker de föreslagna ändringarna. Civilförsvars-

styrelsens representant i nämnden är dock av skiljaktig mening såtillvida,

alt han inte finner skäl att ändra de nuvarande bestämmelserna i fråga om

kraftverk samt transformator- och kopplingsstationer.

Kraftverksförening­

en

framhåller att upprättande av anmälan till krigsskyddsnämnden är för­

enat med betydande arbete och detsamma torde enligt föreningen gälla

ärendenas behandling i nämnden. Föreningen finner det därför angeläget

att lagens omfattning begränsas till företag som är av sådan betydelse i krig

att särskilda skyddsåtgärder för dem är motiverade. Såvitt det är bekant

för föreningen har under senare år inte i något fall krigsskyddsnämnden

föreskrivit skyddsåtgärder vid anläggningar som ligger under de nya grän­

ser som CDL föreslagit i sin framställning. Föreningen anser därför att

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

lämpningsområdet blev så entydigt angivet som möjligt. Detta ansågs bäst

kunna ske genom att utgå från anläggningarnas storlek och han förordade

därför en gränsdragning efter denna princip.

Den utbyggnad av kraftförsörjningen som ägde rum efter lagens tillkomst

kom efter hand att innebära en förskjutning mot anläggningar med större

effekt och högre överföringsspänning. Efter framställning av krigsskydds-

nämnden ändrades därför år 1957 gränsdragningen så, att vissa mindre an­

läggningar fördes utanför lagens tillämpningsområde.

Utvecklingen mot allt större anläggningar har därefter fortsatt och ytter­

ligare accentuerats. CDL har ansett tiden vara mogen att på nytt höja grän­

serna i fråga om kraftverk, ledningar samt transformator- och kopplings-

stationer.

Vad till eu början angår kraftverk anförs i CDL:s framställning,

att kraftutbyggnaden under 1970-talet kommer att domineras av oljeeldade

och nukleära värmekraftverk med aggregat om 500—800 megawatt, medan

däremot utbyggnaden av vattenkraft i huvudsak kommer att vara avslutad

under samma period. Även om vissa av de relativt små vattenkraftstationer,

som kan komma att byggas, med hänsyn till sin lokalisering kan vara av be­

tydelse från krigsskyddssynpunkt, torde de på grund av sin storlek knappast

utgöra anfallsmål i krig. CDL föreslår att den nuvarande gränsen, som avser

en generatoreffekt av 10 000 kilovoltampere, höjs till 25 000 kilovoltampere.

Den föreslagna ändringen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av re­

missinstanserna med undantag av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrel-

sen, vilka båda förordat att den nuvarande gränsen behålls. Den återstående

vattenkraftutbyggnaden bör enligt överbefälhavaren inte bedömas generellt,

utan möjlighet bör finnas till prövning av varje enskilt objekt. Civilför-

svarsstyrelsen framhåller, att värdet av fördelade, smärre vattenkraftstatio­

ner relativt sett synes öka, eftersom möjligheterna att höja motståndsför-

mågan mot vapenverkan vid större värmekraftverk torde bli begränsade.

För egen del anser jag i likhet med CDL och flertalet remissinstanser att

ifrågavarande gränsdragning, som anknyter till anläggningarnas storlek, bör

revideras med hänsyn till den tekniska utvecklingen. Denna har på kraft-

produktionssidan efter hand kommit att innebära en förskjutning mot allt

större enheter, och den fortsatta utbyggnaden kommer till alldeles övervä­

gande del att inriktas på mycket stora värmekraftanläggningar. Enligt vad

jag erfarit har krigsskyddsnämnden under den senaste femårsperioden inte

i något fall föreskrivit skyddsåtgärder vid anläggning som ligger under den

nu föreslagna gränsen. Denna står således i god överensstämmelse med

nämndens bedömning av skyddsbeliovet och innebär enligt min mening en

lämplig avvägning mellan de intressen som här bör beaktas.

I fråga om elektriska ledningar har CDL föreslagit en höjning av

spänningsgränsen från 100 till 200 kilovolt. En sådan höjning har godtagits

av alla remissinstanser och även jag vill ansluta mig till förslaget. Som an­

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 2 november 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet R^egner,

regeringsrådet

M^artenius,

justitierådet

B^ernhard,

justitierådet

H^esser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över in­

dustriärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 9 okto­

ber 1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lag­

rådets utlåtande skulle inhämtas över upprättat förslag till

lag om ändring

i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanlägg­

ningar.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Lars Lindmark.

Lagrådet

lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström