Prop. 1970:79
('angående stöd till idrot\xad ten',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
1
Nr 79
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stöd till idrot
ten; given Stockholms slott den 13 mars 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi falla de förslag, om vilkas avlåtande föredragande departementschefen hem ställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om stöd till idrotten på grundval av idrottsutredningens betänkande Idrott åt alla (SOU 1969: 29). I proposi tionen föreslås att medelsanvisning för idrottsändamål, som f. n. sker under fjärde, åttonde, nionde och tionde huvudtitlarna, förs samman till två re servationsanslag, det ena för organisationsstöd m. m. och det andra för anläggningsstöd m. in. Sveriges riksidrottsförbund avses få en central ställ ning vad angår frågor om organisationsstödet. Med hänsyn härtill förordas att Kungl. Maj:t i riksidrottsstyrelsen skall ha två ombud med rätt att till Kungl. Maj :t föra upp kontroversiella frågor rörande anslagets fördelning och användning. Frågor om anläggningsstöd m. in. avses skola handläggas av statens naturvårdsverk till vilket knytes en delegation för dessa frågor.
Riksdagen föreslås till stöd till idrotten för budgetåret 1970/71 anvisa sammanlagt 56,9 milj. kr., därav 16,5 milj. kr. till anläggningsstöd m. m. under nionde huvudtiteln och 40,4 milj. kr. till organisationsstöd m. in. un der tionde huvudtiteln. Det centrala stödet till idrotten beräknas, med be aktande också av statsbidraget till ungdomens fritidsverksamhet, öka med i runt tal 15 milj. kr.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 79
2
Kungi. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
13 mars 1970.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Andersson, Lange,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Gei jer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,
Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stöd till idrotten
och anför.
I årets statsverksproposition föreslog Kungl. Maj :t riksdagen att, i avbi-
dan på särskild proposition i ämnet, till Stöd till idrotten: Organisations-
stöd m.m. för budgetåret 1970/71 beräkna ett reservationsanslag av
40 400 000 kr. (bil. 12, s. 56) och till Stöd till idrotten: Idrotts- och frilufts-
anläggningar m. m. för samma budgetår beräkna ett reservationsanslag av
16 500 000 kr. (bil. 11, s. 155).
Dessa frågor torde nu få tas upp till behandling. Beträffande stödet till
anläggningar har jag samrått med chefen för jordbruksdepartementet.
Inledning
Idrotten och friluftslivet i Sverige har länge främjats genom ekonomiskt
stöd av staten. År 1898 beviljade Kungl. Maj:t ett anslag på 2 000 kr. till
Sveriges centralförening för idrottens främjande för deltagande i en gymna
stik- och idrottsfest i Köpenhamn. 1913 års riksdag biföll ett av Kungl. Maj :t
framlagt förslag om ett anslag av 100 000 kr. till idrotten. Fram till mitten
av 1930-talet stod bidraget kvar på denna nivå. Ett av 1921 års idrottsutred-
ning framlagt förslag om höjning av anslaget till 330 000 kr. (SOU 1922: 8)
genomfördes inte.
I samband med att Aktiebolaget Tipstjänst bildades år 1934 och bolaget,
som numera helt ägs av staten, fick tillstånd att anordna vadhållning i sam
band med idrottstävlingar föreskrevs att behållningen i bolaget skulle an
vändas till idrottens främjande. Inkomsten från bolaget uppgick under
budgetåret 1935/36 till ca 1,2 milj. kr. Av denna användes 100 000 kr. till
3
understöd åt gymnastik och idrott. Återstoden, ca 1,1 milj. kr., tillfördes en för ändamålet inrättad diversemedelsfond för idrottens främjande, från vilken bidrag utanordnades av Kungl. Maj :t. För budgetåret 1936/37 be slöts att av inkomsten från bolaget en milj. kr. skulle tillföras den all männa budgeten och återstoden, som kom att uppgå till ca 3,1 milj. kr., avsattes till fonden. Avsättningarna till fonden uppgick under budgetåren 1937/38 och 1938/39 till respektive ca 4,8 milj. kr. och 11,9 milj. kr. Efter beslut av 1939 års riksdag inrättades fonden för friluftslivets främjande och riksdagen anvisade anslag för budgetåret 1939/40 för avsättning till denna fond och fonden för idrottens främjande enligt vissa i statsverks propositionen föreslagna grunder. Dessa grunder kom emellertid till följd av krigsutbrottet och därav föranledda förhållanden aldrig att tillämpas. Sedan år 1940 har frågan om anslag till idrotts- och friluftsfonderna prö vats efter samma grunder som andra riksstatsanslag. För budgetåret 1945/ 46 avsattes till de båda fonderna sammanlagt ca 3,1 milj. kr. Avsättning arna har sedan dess ökat och utgjorde exempelvis för budgetåret 1959/60 12,4 milj. kr., för budgetåret 1964/65 19,6 milj. kr. och för budgetåret 1969/70 48,9 milj. kr. Medel för idrottsändamål har emellertid också an visats i annan ordning. Sammanlagt beräknas till statligt stöd till idrotten för sistnämnda budgetår ha anvisats i runt tal 90 milj. kr.
Frågan om statens stöd till idrotten har tid efter annan varit föremål för särskild utredning. Tidigare har nämnts 1921 års idrottsutredning, vars be tänkande (SOU 1922:8) inte föranledde någon åtgärd. 1955 års idrottsutredning skulle se över statsanslagens användning för att finna de lämpligas te formerna för det statliga stödet. Vidare skulle den ta ställning till frågan om vilka statliga organ som skulle handlägga idrottsfrågorna. Utredningen skulle också ta upp fördelningen mellan bidrag som avsåg löpande kost nader och bidrag för stöd till olika anläggningar, lämna synpunkter beträf fande gränsdragningen mellan statens och kommunernas insatser samt dis kutera stödet till ungdomsidrotten. Utredningen lade år 1957 fram ett be tänkande ( SOU 1957: 41) men inte heller detta föranledde något förslag till riksdagen.
För att ytterligare överväga formerna för statens ekonomiska stöd åt idrotts- och friluftsliv samt för att söka åstadkomma en organisatorisk samordning av statens stöd till vissa riksorganisationer på idrottens områ de tillsattes år 1958 en ny idrottsutredning. Det visade sig emellertid inte vara möjligt för utredningen att fullgöra sitt uppdrag, från vilket utred ningen befriades på egen begäran.
I detta sammanhang bör nämnas, att Kungl. Maj:t år 1963 tillsatte en idrottens samarbetsnämnd med uppgift att söka samordna idrottens bud getfrågor. I nämnden, som alltjämt fungerar, ingår representanter för Sve riges riksidrottsförbund, Svenska korporationsidrottsförbundet och De han dikappades riksförbund.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
4
1 november 1965 tillkallades ytterligare en idrottsutredning.1 Den avläm
nade år 1969 betänkandet Idrott åt alla (SOU 1969: 29).
över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av överbefäl
havaren, försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, statskontoret, riksrevi
sionsverket, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, centrala stndie-
hjälpsnämnden, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens
ungdomsråd, statens handikappråd, statens medicinska forskningsråd, sta
tens råd för samhällsforskning, styrelsen för teknisk utveckling, gymnastik-
och idrottshögskolan i Stockholm, Sveriges riksidrottsförbund, Sveriges
olympiska kommitté, Svenska korporationsidrottsförbundet (med särskilt
yttrande av K. Frithiofson), Skid- och friluftsfrämjandet, Ridfrämjandet,
Svenska ponnyföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska ar
betsgivareföreningen, Riksförbundet Landsbygdens folk, De handikappades
riksförbund, De handikappades idrottsförbund, Sveriges förenade student
kårer, Högerns ungdomsförbund, Centerns ungdomsförbund, Sveriges so
cialdemokratiska ungdomsförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska
landstingsförbundet, Svenska turistföreningen, Fiskefrämjandet, Svenska
naturskyddsföreningen, Svenska jägareförbundet, Folkbildningsförbundet
(med särskilt yttrande av Arbetarnas bildningsförbund), Skytteförbundens
överstyrelse, Svenska frisksportförbundet, Svenska pistolskytteförbundet,
Simfrämjandet, Svenska livräddningssällskapet, Sveriges radio.
Dessutom har yttranden inkommit från Cykel- och mopedfrämjandet,
Förbundet Vi unga, Riksförbundet Sveriges 4 H, Svenska missionsförbun
dets ungdom, IvFUM:s och KFUK:s riksförbund, Godtemplarorden, Svens
ka scoutförbundet, Sveriges ungdoms helnykterhetsförbund och Svenska
scoutrådet.
Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i betänkandet och däröver
avgivna yttranden.
Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970
Idrottsutredningens betänkande och yttrandena
Allmänt
Idrottsutredningen
I ett par inledande avsnitt redovisar utredningen sina utgångspunkter och
lägger fram synpunkter på förhållandet mellan samhället och idrotten.
Idrottsrörelsen i vårt land är en folkrörelse som utvecklats i frihet och
som uppvisar en mängd variationer. Utredningen har inte sökt göra en full
ständig bedömning av dess organisatoriska uppbyggnad eller i detalj analy
serat dess verksamhetsformer. Utredningen har inriktat sig på att analysera
1 Statssekreteraren, numera landshövdingen Karl Frithiofson, ordförande, riksdagsledamo
ten, numera talmannen Henry Allard, kanslichefen Tore Brodd, riksdagsledamoten Thorbjörn
Fälldin samt direktörerna Henry Ohlson, Bengt Schelin och Nils Stenberg.
idrottsorganisationerna i deras funktion som mottagare och förvaltare av allmänna medel.
Utredningen definierar idrott som alla de tävlingsmässiga och andra fy siska aktiviteter som människorna utför för att uppnå ett visst resultat eller få motion och fysiskt aktiv rekreation. Enligt denna definition kan idrott utövas av det alldeles övervägande flertalet människor oavsett vars och ens fysiska eller sociala förutsättningar och med den intensitet och ambition som var och en anser lämplig för sitt vidkommande. Detta innebär att utredningen inte ser idrotten som en exklusiv ungdomsverksamhet. Tvärtom har den medelålders och äldre generationen särskilt behov av idrott.
Idrott och friluftsliv har i allt högre grad vuxit samman till en odelbar helhet. Att skilja mellan idrott och friluftsliv är ogörligt och från utred ningens synpunkt ointressant eller rentav felaktigt.
Utredningen betraktar idrotten som en skala av aktiviteter från motions- idrott och friluftsverksamhet i nu gängse mening till de yppersta prestatio ner inom elitidrotten. Samhällsstödet bör, menar utredningen, ges en sådan utformning att idrott erbjuds alla människor och över ett så brett och dif ferentierat fält som möjligt.
Utredningen har inte låtit företa några stora undersökningar av idrottens totala omfattning i vårt land och inte heller sökt kartlägga dess verksam hetsformer i förhållande till andra folk- och ungdomsrörelser. I stället har utredningen här byggt på redan gjorda undersökningar, bl. a. fritidsutred- ningens slutbetänkande år 1966 och ungdomsutredningens slutbetänkande år 1967.
Synen på idrotten har förändrats i takt med samhällsutvecklingen. Nume ra anses det självklart att samhället skall lämna ekonomiskt stöd till idrott i olika former. Idrott är inte längre en verksamhet för ett fåtal människor utan en folkrörelse med bred förankring. Idrotten har en växande uppgift i det moderna samhället. Den alltmer mekaniserade tillvaron leder till mins kade fysiska påfrestningar samtidigt som det stegrade tempot ställer stora krav på människornas prestationsförmåga. De minskade fysiska påfrest ningarna i den dagliga tillvaron måste kompenseras genom motion och rekreation. Idrott är en lämplig form för detta. Samhället bör därför ge idrotten ett kraftigt ökat ekonomiskt stöd. Motiven för detta är idrottens betydelse i den förebyggande hälsovården, som en lämplig fritidssysselsätt ning och som en allmänt omfattad ungdomsverksamhet.
Yttranden
Samtliga remissinstanser med undantag av två ansluter sig till utred ningens betraktelsesätt i fråga om vad som skall innefattas under begrep pet idrott. Angelägenheten av ett ökat samhälleligt stöd till idrotten, främst motions- och breddidrotten, vitsordas i alla remissyttranden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
5
c
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Socialstyrelsen framhäver värdet av idrottsverksamhet för ungdomens
sociala anpassning, för den förebyggande hälsovården, för rehabilitering
och handikappvård samt ur mentalhygienisk synpunkt. Styrelsen delar ut
redningens uppfattning att samhällsstödet bör ges en sådan utformning
att idrott erbjuds alla och över ett så brett och differentierat fält som möj
ligt. Enligt styrelsens uppfattning är det särskilt viktigt alt samhället sti
mulerar breddidrotten och ger den ett kraftigt uttökat ekonomiskt stöd.
Därmed förbättras möjligheterna till enkla former av motion. Särskilt gäl
ler detta kategorier som på grund av åldersskäl, handikapp eller andra or
saker icke tycker sig kunna vara med i en idrottsförening. Även skolöver
styrelsen delar utredningens syn på behovet av att stimulera så många
människor som möjligt att delta i någon form av fysisk aktivitet. Likaså
finner styrelsen det svårt att dra en klar gräns mellan idrott och friluftsliv.
Styrelsen delar åsikten att idrotten enligt utredningens definition är en
folkrörelse med bred förankring och en växande uppgift i det moderna
samhället.
Naturvårdsverket säger sig ha uppfattat utredningens förslag som en
strävan att ge ökad tyngd åt den verksamhet som utan att eftersträva topp
prestationer når och utövas av en bred allmänhet — eller vad som bl. a. in
går i begreppet friluftsliv. En sådan inriktning av det statliga stödet är en
ligt verkets uppfattning välmotiverad.
Statskontoret påpekar att stöd till idrotten kan vara samhällsekonomiskt
motiverat för att hålla nere de direkta och indirekta kostnader som följer
av ohälsa. Dessutom menar statskontoret att man också måste ta hänsyn
till allmänhetens behov av lättviktigt, kollektivt engagemang. Detta mo
tiverar ett stöd också till tävlingsidrott på elitnivå. Riksrevisionsverket
finner den föreslagna inriktningen av idrottspolitiken vara välgrundad och
förordar att det framtida statliga stödet utformas därefter. Liksom utred
ningen vill verket främst se idrotts- och friluftsverksamhetens betydelse ur
allmän hälsovårdssynpunkt. Tyngdpunkten i stödet bör därför läggas på
den motionsbetonade idrotten och friluftsverksamheten.
Synpunkter av i huvudsak motsvarande innebörd har förts fram av bl. a.
överbefälhavaren, statens ungdomsråd, riksidrottsförbundet, korporations-
idrottsförbundet, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisa
tion, Riksförbundet landsbygdens folk, Centerns ungdomsförbund, och
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
Av de stora idrottsorganisationerna uttalar riksidrottsförbundet sin an
slutning till utredningens uppfattning att idrottens samhällsnytta måste
vara den grundläggande motiveringen för samhällets stöd till idrottslig ak
tivitet i alla dess former. Förbundet påpekar att det som företrädare för
idrottsorganisationerna i traditionell bemärkelse för sin egen del är inför
stådd med utredningens definition av idrott. När man vid utövandet av id
rottsaktiviteter graderar fysisk prestationsförmåga och intensitet bör detta
inle innebära en värdegradering. Verksamheten inom förbundet och dess medlemsorganisationer syftar till att förverkliga utredningens målsättning. Det förhållandet att de elitpräglade aktiviteterna inom förbundets verksam hetsområde i så hög grad blir föremål för massmedias intresse bör sålunda ej föranleda den felaktiga uppfattningen att nämnda organisationer till skillnad mot vissa andra organisationer som behandlas i utredningen en dast eller huvudsakligen skulle administrera elitidrott. Sveriges olympiska kommitté anför att den såsom företrädare för tävlings- och elitidrotter och ansvarig för att vårt land med framgång skall kunna representeras vid olympiska spel finner att samhällsstödet till idrotten främst motiveras av idrottens betydelse för folkhälsan. Främjandet av breddidrotten är därför angelägen. Kommittén vill dock framhålla elitidrottens betydelse såsom en stimulerande faktor för breddidrotten.
Landsorganisationen, som i huvudsak delar utredningens uppfattning att samhällsstödet bör ges en sådan utformning att idrott erbjuds alla männi skor och över ett så brett och differentierat fält som möjligt, framhåller att en omfattande idrotts- och friluftsverksamhet förekommer även i organisa tioner utanför riksidrottsförbundets ram. Det bör ges möjlighet för dessa organisationer att bedriva idrotts- och friluftsverksamhet på samma villkor som inom den egentliga idrottsrörelsen. Landsorganisationen betonar att de verksamhetsformer som tillämpats inom korporationsidrottsförbundet spe lat stor roll då det gällt att på arbetsplatserna väcka intresset för motions- idrott. Statens ungdomsråd finner det felaktigt att glömma bort den omfat tande idrottsliga verksamhet som förekommer i andra ungdoms- och folk rörelser än de speciella idrottsorganisationerna.
Två remissinstanser har en annan uppfattning än utredningen i vad avser den allmänna synen på idrott och friluftsliv. Skid- och friluftsfrämjandet anser det vara fullt klart att man både i praktiken och i det allmänna med vetandet skiljer mellan idrott och friluftsliv. Det finns en mängd former för fritidsaktivitet, som ger utövaren fysisk och psykisk rekreation men som inte kan hänföras till vad man menar med idrott. Icke minst är detta fallet med olika former av friluftsaktivitet — för barn, ungdom och vuxna — som ingår i främjandets verksamhet. 1 allmänna medvetandet är idrott detsam ma som tävlingsidrott. Tävling är också, som utredningen påpekat, det na turliga inslaget i den verksamhet som bedrivs av riksidrottsförbundets spe cialidrottsförbund även när utövandet är mera motionsbetonat. I skid- och friluftsfrämjandets verksamhet förekommer däremot inte tävling. Svenska turistföreningen framhåller att dess verksamhet till stora delar är avsedd att främja friluftslivet. Däremot har föreningen inte ansett sig vara någon idrottsorganisation, även om aktiviteter av idrottslig karaktär förekommer. Begreppen idrott och friluftsliv bör alltjämt hållas åtskilda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
7
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970
Idrottsrörelsens utveckling och organisationsstruktur
I sekelskiftets Sverige förde den organiserade idrottsrörelsen en undan
skymd tillvaro. I stort sett fanns det idrottsföreningar bara i de större stä
derna. Medlemmarna rekryterades till övervägande del från socialgrupp 1. I
jämförelse med flera samtida folkrörelser hade idrottsrörelsen svårt att
vinna terräng. Få människor hade möjlighet till idrottsutövning.
Samhället har emellertid förändrats och därmed attityden till idrotten.
Fritiden har blivit längre för allt flera. Inflyttningen till städer och tätor
ter har ökat starkt. Utvecklingen av kommunikationsmedlen, främst den
ökade biltätheten, har lett till att den enskildes rörelsefrihet och resmöjlig-
lieter förbättrats avsevärt. Utnyttjandet av tekniken har på olika sätt gjort
arbetsdagen mindre fysiskt påfrestande. Möjligheterna till idrottsutövning
har ökat samtidigt som behovet av rekreation och motion som en kompen
sation för den alltmer mekaniserade tillvaron vuxit.
Detta återspeglas i idrottsrörelsens utveckling. Från en blygsam början
har den inom Sveriges riksidrottsförbund (RF) organiserade idrottsrörel
sen vuxit ut och den har i dag en betydande omfattning. År 1910 var anta
let till RF anslutna idrottsföreningar omkring 600 med ett medlemsantal
av ca 55 000. Tio år senare hade antalet föreningar stigit till över 1 000 och
antalet anslutna medlemmar till över 100 000. År 1940 översteg medlems
antalet 400 000. F. n. är antalet föreningar ca 13 200 och medlemsantalet
beräknas till närmare två miljoner. Idrott i bred bemärkelse bedrivs också
inom en mängd andra organisationer. Ett stort antal människor föredrar att
bedriva idrott på egenhand. Utredningen framhåller emellertid att idrotts
föreningarna är grunden för den svenska idrottsrörelsen.
En förutsättning för idrottsrörelsens utbredning har varit den ökade till
gången på idrottsanläggningar. Numera är det framförallt kommunerna
som svarar för tillkomsten och driften av anläggningarna. Stora kommu
nala insatser har gjorts och görs på detta område.
Utredningen redogör härefter för de sammanslutningar inom idrottsrö
relsen, som f. n. får ekonomiskt stöd ur fonden för idrottens främjande el
ler eljest berörs av utredningens förslag.
Den största bland de svenska idrottsorganisationerna är Sveriges riks-
idrottsförbund. Förbundet bildades år 1903 och har enligt sina stadgar till
uppgift att ”genom tävlings- och rekreationsidrott verka för att höja våld
folks kroppsliga och andliga kraft samt bereda särskilt de unga en värde
full fritidssysselsättning”.
Riksidrottsförbundet är samarbetsorgan för 49 specialförbund och 23 di-
striktsförbund. Av specialförbunden företräder 46 var sin idrottsgren medan
tre specialförbund vart och ett företräder flera idrottsgrenar. Hos special
förbunden finns fast anställd personal för framför allt kanslifunktioner. År
1967 var sammanlagt 157 personer anställda. Därtill kom 25 tränare och
9
instruktörer. Specialförbunden har regionala organ — specialdistriktsfor- bund__med uppgifter, som i princip motsvarar riksidrottsförbundets. An
talet specialdistriktsförbund är ca 750.
Distriktsförbundens främsta arbetsuppgifter är ledarutbildning och ung domsverksamhet. För att fullgöra dessa arbetsuppgifter har distriktsför- bunden f. n. ett trettiotal av RF anställda och avlönade konsulenter till sitt
förfogande.
Grundstommen i RF är föreningarna. Antalet föreningar är ca 13 200. Dessa är indirekt anslutna till riksidrottsförbundet genom de specialför bund, som de tillhör. Enligt gjorda beräkningar är ca 1 800 000 svenskar med i någon idrottsförening inom RF. Av dessa torde mer än 1 000 000 vara
under 25 år.
RF:s högsta beslutande organ är riksidrottsmötet. Detta består av 150 ombud för specialförbunden och distriktsförbunden. Mötet väljer bl. a. RF:s ordförande, vice ordförande samt ordförande och övriga ledamöter av nks- idrottsstyrelsen. Riksidrottsstyrelsen (RS) har 11 ledamöter samt ett av Kungl. Maj :t utsett ombud jämte detta ombuds suppleant. RS utser inom sig ett beredningsorgan, delegerade, som består av ordföranden, vice ord föranden, Kungl. Maj :ts ombud och detta ombuds suppleant samt verkstäl
lande direktören.
RF har vissa organ för särskilda arbetsuppgifter. Bland dessa kan näm nas följande. Idrottsplatskommittén bistår idrottsorganisationer och kom munala myndigheter med teknisk hjälp vid planering av idrottsanläggning ar. Kommittén fördelar bidrag till idrottsanläggningar eller avger förslag om sådana bidrag. Poliklinikkommittén administrerar kliniker för idrotts- skador och hälsokontroll samt främjar idrottsmedicinsk och idrottsveten skaplig forskning. Kursrådet planlägger och samordnar utbildningen av så väl frivilliga ledare som föreningsledare, instruktörer och tävlingsfunktio- närer. Riksidrottsförbundets förlagsaktiebolag utger förbundets publikation Svensk Idrott samt viss instruktions- och propagandalitteratur. Förlagsak tiebolaget förvaltar och distribuerar också de mästerskapstecken, som ut delas vid svenska mästerskap och distriktsmästerskap samt handhar riks- idrottsmärket. Slutligen kan nämnas att verksamheten vid och förvalt ningen av riksidrottsförbundets idrottsinstitut vid Bosön handhas av en särskild stiftelse, vars styrelse utses av Kungl. Maj :t och riksidrottssty relsen.
Den andra stora idrottssammanslutningen, Svenska korporationsidrottsförbundet, som bildades år 1945, har som målsättning att stimulera män niskor i alla åldrar till utövande av all slags motionsidrott och friluftsliv.
Förbundet, i betänkandet kallat rikskorpen, är en sammanslutning av dels lokala korporationsidrottsförbund, dels landsomfattande idrotts- och fritidsförbund av korpidrottskaraktär, dels vissa fristående idrottskorpora- tioner. Grundorganisationerna är korpidrottsklubbar på företag eller i orga
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
10
nisationer. Den 1 januari 1969 var sammanlagt ca 8 500 korpidrottsklubbar
anslutna till korpidrottsförbundet genom 220 lokalförbund och åtta kollek
tivt anslutna idrotts- och fritidsförbund.
Rikskorpens högsta beslutande instans är rikskorpstämman som hålls
vartannat år. Vid rikskorpstämman är varje lokalförbund, liksom de kol
lektivt anslutna idrotts- och fritidsförbunden representerade. Vid rikskorp
stämman väljs förbundsstyrelsen, som består av nio ordinarie ledamöter.
En ledamot utses av Kungl. Maj :t och en av de kollektivt anslutna idrotts-
och fritidsförbunden.
Rikskorpen har ett centralt kansli, som leds av en verkställande direktör.
För det regionala och lokala arbetet med råd, hjälp och service till lokalför
bund, länsorganisationer och korpidrottsklubbar finns 16 heltidsanställda
distriktskonsulenter.
Lokalförbund bildas av korpidrottsklubbarna inom en eller flera angrän
sande primärkommuner. Lokalförbundet är korpidrottsrörelsens huvudor
gan på en ort. Det skall svara för idrotts- och friluftsarrangemang i de
idrottsgrenar som bedrivs inom förbundet, inbjuda till propagandaarrange
mang för ökad idrottslig aktivitet samt fästa de kommunala myndigheternas
uppmärksamhet på behovet av anläggningar etc. Lokalförbund leds av en
huvudstyrelse med verkställande utskott samt sektionsstyrelser för de olika
idrottsgrenarna.
Regionala samorganisationer för korpidrotten finns inom samtliga län
och har lespektive lokalförbund som huvudmän. Dessa samorganisationer
genomför kursverksamhet och propagandaarrangemang.
De kollektivt anslutna idrotts- och fritidsförbunden omfattar personal
vid statens järnvägar, polismyndigheterna, televerket, posten, spårvägen,
försvarets civilanställda, sjukhusen samt väg- och vattenbyggnadsverket.
Dessa förbund har idrottsklubbar på sina arbetsplatser runt om i landet.
Korpidrottsklubbarna är främst förankrade på arbetsplatserna eller i yr-
keskorporationerna men finns också inom bostadsområden och idella orga
nisationer. Deras främsta uppgift är att aktivera arbetsplatsernas folk till
olika t oi mer av motionsidrott. Inom korpidrottsrörelsen utövas flertalet
former av idrott. Tävlingar arrangeras på motionsnivå. Strävan är att få
med så många som möjligt av de anställda i olika företag och deras familjer
i verksamheten. Arrangemangen sker dels i lokalförbundens, dels i korp
klubbarnas regi. En omfattande verksamhet bedrivs bland pensionärerna.
Speciella kommittéer finns för damidrott, pausgymnastik, motionsgrupps-
\erksamhet med konditionstestning, ungdomsidrott och friluftsarrangemang.
Ett särskilt kursråd har tillsatts för ledarutbildning. Det arbetar dels
med central kursverksamhet, dels som rådgivande organ för regional och
lokal kursverksamhet för utbildning av föreningsfunktionärer, sektions-
funlttionärer, lagledare och domare. Korporationsidrottsrörelsen har ca 60 000
ideellt arbetande ledare.
Kiingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
11
Skid- och friluftsfrämjandet är en riksorganisation för friluftsliv, fri- luftspropaganda och friluftsteknisk utbildning med ändamål att främja olika former av friluftsliv och därigenom verka för en förbättrad tolkhälsa.
Organisationen bedriver propaganda och upplysningsverksamhet rörande friluftsliv, utbildar ledare och instruktörer, arrangerar olika slag av fri luftsverksamhet och uppför friluftsanläggningar. En betydande del av lan dets friluftsanläggningar — fjällhotell, frilnftsgårdar, skidstugor och rast stugor — har skapats av friluftsfrämjandet. Omkring 200 anläggningar ägs och drivs av friluftsfrämjandets lokalavdelningar.
Skid- och friluftsfrämjandet har ca 30 000 direktanslutna medlemmar, vartill kommer 7 600 som deltar i juniorverksamhet och 45 600 i barnverk samhet. Medlemmarna är sammanförda i lokalavdelningar, vilka bildar re gionala förbund — s. k. distriktsförbund. Antalet distriktsförbund är 23 och antalet lokalavdelningar 306. Högsta beslutande organ är årsstämman, som består av 60 ombud för distriktsförbunden. Årsstämman utser styrelsen som har tio ledamöter.
Verksamheten är starkt utåtriktad. Verksamhetsåret 1967/68 hade orga nisationens anläggningar 3,8 miljoner besök. Av de besökande deltog 430 000 i något arrangemang. Samma år deltog över 100 000 barn och ca 200 000 ungdomar i kurser och arrangemang, som organisationen anordnat.
Sveriges olympiska kommitté har hand om förberedelserna för svenskt del tagande vid olympiska spel. I kommittén ingår en representant för varje svenskt specialidrottsförbund, som företräder ett av Internationella olym piska kommittén erkänt internationellt specialförbund. För närvarande är 26 av riksidrottsförbundets 49 specialförbund medlemmar. Två medlem mar utses av riksidrottsstyrelsen. I kommittén ingår också de svenska le damöterna i Internationella olympiska kommittén samt ordförande, sekre terare och skattmästare, vilka väljes bland eller utanför förbundens före trädare.
Beslutande organ är årsmötet och arbetsutskottet, som består av ord föranden, sekreteraren och skattmästaren samt nio ledamöter och — utan rösträtt — de svenska ledamöterna av Internationella olympiska kommittén.
Arbetet med förberedelser m. in. för det svenska deltagandet i olympiska spel bedrivs i nära samarbete med berörda specialförbund. Kommittén gör via riksidrottsförbundet framställning om anslag till förberedelserna samt för täckande av kostnader för deltagandet i de olympiska spelen. Arbetsutskottet gör under hänsynstagande till de ekonomiska förutsätt ningarna den slutliga utlagningen av olympiatruppen.
Riksföreningen för simningens främjande (Simfrämjandet) bildades år 1935. Organisationen skall enligt sina stadgar verka för simkunnighetens utbredning, propagera för simning som motion och rekreation, främja in tresset för bastubad och sprida kunskap om livräddning och båtvett. Sim- främjandet utbildar simlärare, anordnar simkunnighetstävlingar och spe-
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
12
Kiingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
cialsimkurser för dem som ej kommer i åtnjutande av den allmänna sim-
utbildningen. Simfrämjandet propagerar för byggandet av simhallar, fri-
lufts- och bastubad samt för åtgärder, ägnade att begränsa drunkningar och
andra olycksfall i samband med bad.
Verksamheten leds av en styrelse, som består av 26 ledamöter. Inom sig
utser styrelsen ett verkställande organ, förvaltningsutskottet, som sköter
den löpande verksamheten. Simfrämjandet har speciella kommittéer för
badbyggnadsteknisk rådgivning, simborgarmärket och bastupropaganda.
Simfrämjandet har f. n. ca 3 500 betalande medlemmar.
För fördelning av anslag till enklare bad- och simanläggningar samt sim-
materiel har en särskild simbadsdelegation inrättats. Den består av en re
presentant för vartdera RF, Svenska livräddningssällskapet och Simfräm
jandet.
Svenska livräddningssällskapet grundades 1898 och är riksorganisation
för drunkningsolyckornas bekämpande. Sällskapet leds av en centralstyrelse
som har 24 ledamöter. Förvaltningsutskottet, som har sex ledamöter, är
verkställande organ. 1 samtliga län finns regionala organisationer, som be
nämns länsförbund eller länskommittéer. Antalet medlemmar var 1968 om
kring 12 000.
Sällskapet bedriver en kvalificerad utbildning av lärare i simning, liv
räddning och konstgjord andning och verkar genom en omfattande upplys
ningsverksamhet för bättre bad-, båt- och isvett. Sällskapet har i stor ut
sträckning medverkat till att olika slag av livräddningsmateriel kommit i
bruk. Konsulentverksamhet vid simskolorna har bedrivits sedan 1962 och
omfattar nu sammanlagt 16 län. År 1969 utbildas omkring 600 simlärare i
sällskapets regi. Filmer, ljud- och bildband framställs för propagandabruk.
Riksföreningen för ridningens främjande (Ridfrämjandet) bildades år
1948. Ridfrämjandet skall enligt sina stadgar vara en hela landet omfattan
de organisation till främjande av ledning som folksport samt bereda möj
lighet för såväl äldre som yngre till god och billig ridutbildning och till
undervisning i hästkännedom. Ridfrämjandets medlemmar är samman
slutna i lokalavdelningar (ridklubbar), i regel endast en på varje ort. År
1968 var antalet lokalavdelningar omkring 130 och antalet medlemmar ca
30 000. Beslutande organ är årsmötet. Årsmötet utser huvuddelen av leda
möterna i centralstyrelsen. Eu ledamot utses av Kungl. Maj:t och en av che
fen för armén. Centralstyrelsen har inom sig utsett ett verkställande utskott.
För ungdomsverksamheten har bildats en särskild ungdomsnämnd.
Ridfrämjandet omhänderhar all ridinstruktörsutbildning och svarar för
utbildning av ungdomsledare samt viss utbildning av hästar och ryttare.
Ridfrämjandet bedriver en omfattande upplysnings- och informationsverk
samhet. Dessutom lämnar Ridfrämjandet råd och anvisningar vid uppföran
det av ridhusanläggningar och vid anskaffning av hästar. Sedan den 1 juli
1968 driver Ridfrämjandet ridskolan på Strömsholm.
13
De svenska lantliga ryttarföreningarnas cenralförbund har till ändamål att befrämja ridsporten och uppmuntra ridskickligheten samt verka för den varmblodiga hästaveln i Sverige. Förbundets styrelse består av sju leda möter. Förbundet anordnar årliga ”ryttar- och körtävlingar”. Antalet med
lemmar i förbundet är omkring 2 800.
Svenska ponny föreningen anordnar för ungdomar under 18 år tävlingar och utställningar samt utbildning i ridning och hästskötsel. Föreningen leds av en styrelse som består av ordförande och 14 ledamöter. Ponnyförening ens centrala arbetsuppgifter är uppdelade på olika organ arbetsutskott, ridsportsektion, travsektion och avelssektion — för vilka ett gemensamt sekretariat finns. Föreningen hade år 1968 647 enskilda medlemmar förde lade över hela landet samt 3 avelsföreningar och 52 kollektivt anslutna lokalklubbar. Lokalklubbarna har i genomsnitt ca 200 medlemmar vardera.
De handikappades riksförbund (DHR) har tidigare varit huvudman för idrott för handikappade. För att underlätta samarbetet med öviiga handi kapporganisationer inrättades hösten 1962 en rådgivande kommitté med representanter för nämnda organisationer m. fl. Efter överläggningar under våren 1969 mellan handikapporganisationerna samt mellan dessa och idrotts- utredningen föreslog styrelsen för handikapporganisationernas centralkommitté — som inom sig rymmer representanter för samtliga medlemsorgani sationer — att uttala sig för bildandet av ett gemensamt organ för handi kappidrott, Svenska handikappidrottsförbundet. Det nya förbundet konsti tuerades vid möte i Stockholm år 1969. Vid riksidrottsmötet i november samma år anslöts förbundet som särskilt specialförbund till riksidrott sför
bundet.
Aktivitet på handikappidrottens område förekommer på över hundra or ter i landet.
Speciella riksmästerskapstävlingar anordnas för de handikappade. Arbete pågår med att utarbeta anvisningar om hur man bygger handikappriktiga idrottslokaler. Detsamma gäller i fråga om idrottsredskap.
Skytteförbundens överstyrelse är centralorgan för den frivilliga skytte- rörelsen. Denna är organiserad i 27 skytteförbund, till vilka de lokala skytteföreningarna är anslutna. Överstyrelsen består av en ledamot från varje skytteförbund samt ett verkställande utskott. I verkställande utskot tet finns nio ledamöter, som utses av årsmötet, vidare ledamöter som Kungl.
Maj :t förordnar, i regel tre, en representant för Hemvärnet, vanligen Riks- hemvärnschefen, samt en ledamot från vart och ett av Svenska pistolskytte- förbundet, Svenska sportskytteförbundet och Centralförbundet för befäls- utbildning.
Skytteförbundens överstyrelse sammanträder en gång årligen till ordi narie årsmöte — skytteriksdagen. Dessemellan handlägger verkställande utskottet förbundets angelägenheter.
Antalel skytteföreningar i landet var den 1 januari 1969 1 784. Skytte
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
14
föreningarna, även kallade gillen, sällskap eller frivilliga skarpskytteför
eningar, är inom varje förbund sammanförda till skyttekretsar, vilkas upp
gift är att biträda förbundet med ordnande av tävlingar. Kretsarna, till an
talet 154, består vanligen av tio till 15 skytteföreningar. Antalet aktiva
skyttar uppgick under 1968 till 216 984.
Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970
Det nuvarande samhällsstödet till idrotten
För att få underlag för sina överväganden har idrottsutredningen gjort
en genomgång av samhällets ekonomiska stöd till idrott. Sådant stöd lämnas
av såväl staten som kommuner och landsting. Stödet utgår till både orga
nisationer och anläggningar. Statens bidrag beräknas för budgetåret
1969/70 till sammanlagt omkring 90 milj. kr. Kommunernas insatser upp
skattas för år 1969 till ca 400 milj. kr. Landstingens bidrag år 1968 upp
gick till ca 3 milj. kr. Totalt kan samhällets ekonomiska insatser upp
skattas till omkring 500 milj. kr. per år. Samhällsstödet bör ses som ett
komplement till de ekonomiska bidrag som näringslivet ger idrotten och till
de stora egna insatser på det ekonomiska området som görs inom idrotts
rörelsen. Dessa tillskott är svåra att beräkna och redovisas inte av utred
ningen. Den framhåller att intäkterna från bl. a. lotterier, bingo, insam-
lingar och tävlingar är betydande och ofta i hög grad avgörande för de en
skilda föreningarnas verksamhet.
Statens stöd
Statliga bidrag till idrott anvisas under flera olika huvudtitlar. Under
tionde huvudtiteln (handelsdepartementet) finns fonden för idrottens främ
jande, under nionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet) fonden för fri
luftslivets främjande och åtgärder för fritidsbåttrafiken, under åttonde hu
vudtiteln (utbildningsdepartementet) bidrag till ungdomsledarutbildning,
bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, bidrag till ung
domens fritidsverksamhet, anslagen till gymnastik- och idrottshögskolorna,
anslagen till gymnastikfolkhögskolan vid Lillsved med Bosön samt anslaget
till motionsverksamhet för studerande, under sjätte huvudtiteln (kommu
nikationsdepartementet) bidrag till affärsverkens personalidrott, under elf
te huvudtiteln (inrikesdepartementet) bidrag till sådana sysselsättnings-
främjande åtgärder som kommer idrotten till del, samt under fjärde huvud
titeln (försvarsdepartementet) bidragen till det frivilliga skytteväsendet.
Fonden för idrottens främjande, som inrättades år 1935, förvaltas av
statskontoret. Medel till fonden avsätts årligen från ett anslag under tion
de huvudtiteln. Bidrag ur fonden beviljas av Kungl. Maj:t genom beslut
för varje särskilt fall. Framställningar om anslag ur fonden inges av riks-
15
idrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjan det och amatörridsportens organisationer samt skolöverstyrelsen. Riksid- rottsförbundets anslagsframställning avser dels bidragsbehovet för central administration samt till förbundet anslutna organisationer och vissa andra idrottsorganisationer, dels bidragsbehovet till idrottsanläggningar. De vid bidragsgivningen tillämpade principerna har successivt utformats i praxis och finns inte sammanfattade i någon författning. För budgetåret 1969/70 har till fonden avsatts 33 375 000 kr. En översikt över de under år 1969 be viljade bidragen ur fonden har lämnats i 1970 års riksdagsberättelse (s. 16).
Fonden för friluftslivets främjande tillkom genom beslut av riksdagen år 1939. Medel till fonden avsätts årligen från ett anslag under nionde huvudtiteln. Fonden förvaltas av statskontoret. Bidrag från fonden lämnas enligt Kungl. Maj :ts bestämmande för varje särskilt fall efter förslag av statens naturvårdsverk. Detta verk utövar kontroll över användningen av de bidrag som anvisas ur fonden. Huvuddelen av fondens medel används till anläggningsstöd, men även organisationsstöd lämnas från fonden.
Syftet med anläggningsstödet är att det skall verka som stimulans för tillkomsten av nya anläggningar. Stödet utgår med viss procent av den be räknade anläggningskostnaden. De gällande bidragsnormerna redovisas i betänkandet (s. 59). Bidragen är i första hand avsedda för anläggningar- som uppförs av kommuner men även riksorganisationer och dess lokalavdelning ar kan erhålla bidrag. EU villkor för bidrag ur fonden är att anläggning skall vara tillgänglig och öppen för alla oberoende av organisationstillhö righet.
Till fonden avsattes för budgetåret 1969/70 5 500 000 kr. En samman ställning över de under år 1969 beviljade bidragen från fonden har intagits i 1970 års riksdagsberättelse (s. 18).
Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet utgår från ett under åttonde huvudtiteln uppfört anslag enligt kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Enligt de från den 1 juli 1969 gällande bestämmelserna skall en organisation för att erhålla stöd till sin centrala verksamhet redovisa minst 3 000 medlemmar i åldern 12—25 år och ha lokalavdelningar i minst fem procent av landets kommuner. Bi draget utgörs dels av ett för alla organisationer lika stort grundbidrag på 25 000 kr. dels av ett med hänsyn till organisationernas medlemstal i åldern 12—25 år och geografiska spridning bestämt rörligt bidrag. Enligt en av fritidsutredningen gjord undersökning sysselsätter ungdomsorgani sationerna i betydande utsträckning sina medlemmar med olika former av idrott. På grundval av undersökningen har idrottsutredningen räknat med att omkring hälften av det totala bidraget till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet är ett stöd till idrott och friluftsliv. För budgetåret 1969/70 innebär det att ca 2 950 000 kr. används för detta ändamål.
Från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget Bidrag till ung-
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
16
domsledarulbildning utgår bidrag till anordnande av regionala och centra
la kurser för ungdomsledare. För bidrag från anslaget gäller i fråga om
sökandeorganisationens medlemsantal m. m. motsvarande villkor som för
bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Av anslaget för
budgetåret 1969/70 beräknas ca 2 100 000 kr. komma idrotten till del.
Från åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till ungdomens fritidsverksam
het utgår bidrag till kommuner och studieförbund för anordnande av fri-
tidsgrupper. Riksidrottsförbundet jämställs med studieförbund. Skolöver
styrelsen är tillsynsmyndighet för verksamheten. Utredningen utgår från
att av anslaget för budgetåret 1969/70 ett belopp av 11 900 000 kr. hänför
sig till fritidsgruppsverksamhet som redovisas av riksidrottsförbundet.
Anslag till ggmnastik- och idrottshögskolorna i Stockholm och Örebro är
uppförda under åttonde huvudtiteln. De avser lärarlöner och omkostnader.
Från anslag under samma huvudtitel utgår bidrag till gymnastik folkhög
skolan på Lillsved och dess filial, idrott sfolkhögskolan vid Bosön. För nu
nämnda ändamål beräknar utredningen för budgetåret 1969/70 ett belopp
av sammanlagt 6 900 000 kr.
Under åttonde huvudtiteln är vidare uppfört ett anslag till motionsverk-
samhet för studerande. I fråga om denna verksamhet gäller det beslut om
formerna för och det ekonomiska stödet till motionsinriktad idrott för stu
derande vid universitet och högskolor som fattades av 1967 års riksdag
(prop. 1967: 48, SU 96, rskr 220). Det ansågs att de studerandes motions-
krav rent principiellt borde kunna tillgodoses inom ramen för den verksam
het som olika organisationer och föreningar bedriver på kårorterna. Kon
centrationen av studerande till några få orter ansågs dock kunna skapa
problem. Ett första mål för verksamheten ansågs vara att hälften av de stu
derande skulle kunna beredas ett träningstillfälle i veckan. Att omedelbart
öka verksamhetens omfattning till att motsvara denna målsättning bedöm
des emellertid som orealistiskt, inte minst på grund av brist på lämpliga
lokaler. För budgetåret 1967/68 anvisades därför medel för en verksamhet
som omfattade 25 % av de studerande och huvudsakligen inriktades på
träning i grupp. För budgetåret 1969/70 har 655 000 kr. anvisats till verk
samheten.
Från det under fjärde huvudtiteln uppförda anslaget Bidrag till frivilliga
skytteväsendet utgår bidrag till bl. a. underhåll av skjutbanor samt admini
strationskostnader och andra kostnader för Skytteförbundens överstyrelse
samt Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet. För
budgetåret 1969/70 har anslaget uppförts med 2 800 000 kr.
Från anslaget Åtgärder för småbåt strafiken under nionde huvudtiteln
utgår statsbidrag till småbåtshamnar. Bidrag lämnas med mellan 30 och
90 % av kostnaderna inklusive sanitära anordningar och parkeringsplat
ser till byggande av hemmahamnar och anslutningshamnar samt i undan
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
17
tagsfall till uthamnar och farleder. Anslaget disponeras av statens natur vårdsverk. För budgetåret 1969/70 gäller en ram på 4 milj. kr.
Till anläggningar för turism, idrott och friluftsliv kan under vissa förut sättningar bidrag erhållas från de under elfte huvudtiteln upptagna ansla gen Allmänna beredskapsarbeten m. m. samt Särskilda beredskapsarbeten m.m. Bidrag beviljas av arbetsmarknadsstyrelsen — eller ifråga om större turist- och idrottsanläggningar av Kungl. Maj :t — till arbeten vilka utförs i sysselsättningsfrämjande syfte vid arbetslöshet. För budgetåret 1969/70 kan arbeten för omkring 20 milj. kr. avseende idrottsanläggningar beräknas bli utförda.
Förslag angående anslagsstrukturen
Idrottsutredningen
Den nuvarande anslagssplittringen försvårar överblicken över statsstö det till idrotten. En bättre överblick är nödvändig för att bedöma idrottens anslagsbehov i förhållande till andra angelägna önskemål och för idrotts rörelsens egen planering. Vissa organisationer får i dag medel till sin verk samhet ur flera olika anslagsposter. Genom att till organisationerna anvisas medel för särskilt angivna ändamål förhindras de att själva avgöra inom vil ka sektorer stödet bör användas. Det bör vara organisationernas sak att inom givna ramar självständigt planera sin verksamhet. Att flera anslags- beviljande instanser skall granska ansökningar från samma organisation in nebär dubbelarbete. Risk föreligger att olika myndigheter tillämpar olika bedömningsgrunder för likartade ändamål.
Mot bakgrund av det sagda förordar idrottsutredningen att medel till idrottsrörelsen i största möjliga utsträckning utgår från ett anslag. Där igenom möjliggörs en bättre överblick av det statliga stödet till idrott.
Idrottsutredningen föreslår att den övervägande delen av statsstödet till idrotten sammanförs till ett reservationsanslag benämnt Centralt stöd till idrotten. Anslaget bör delas upp i två anslagsposter, en för Organisations- stöd m. m. och en för Anläggningsstöd m. m.
Till anslagsposten Organisationsstöd m. m. förs:
1. Den del av medlen ur fonden för idrottens främjande under tionde huvudtiteln, som används till organisationsstöd.
2. Den del av medlen ur fonden för friluftslivets främjande under nion de huvudtiteln, som används till organisationsstöd, med undantag dock för sådant organisationsstöd, som avser ersättning till organisationer för vissa serviceåtaganden. Detta gäller bl. a. bidragen till Reso för bygdesemesterns administration, Riksorganisationernas campingkommitté, Fiskefrämjandet för upplysning om fiskevatten och Svenska turistföreningen för gästhamns- 2
2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 79
18
och fjällstugeverksamhet. Bidrag till dessa organisationer bör hänföras till
anslagsposten Anläggningsstöd m. m. och även i fortsättningen fördelas av
statens naturvårdsverk.
3. De medel ur anslaget Bidrag till ungdomsledarutbildning under åttonde
huvudtiteln, som används för ledarutbildning inom organisationer, vilkas
huvudsakliga verksamhet är idrott.
4. Den del av anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala
verksamhet under åttonde huvudtiteln, som utgår till de under 3 nämnda or
ganisationerna.
5. Den del av anslaget Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet under
åttonde huvudtiteln, som via riksidrottsförbundet utgår till lokala organisa
tioner för redovisad fritidsgruppsaktivitet.
6. Anslaget Motionsverksamhet för studerande under åttonde huvudti
teln.
7. Anslaget Bidrag till frivilliga skytteväsendet under fjärde huvudtiteln,
Medel till gymnastik- och idrottshögskolorna samt till gymnastikfolkhög
skolan i Lillsved och dess filial, idrottsfolkhögskolan vid Bosön, bör även i
fortsättningen utgå från anslag under åttonde huvudtiteln.
Till anslagsposten Anläggningsstöd m. m. förs:
1. De medel ur fonden för idrottens främjande, som används tilll anlägg
ningsstöd.
2. De medel ur fonden för friluftslivets främjande, som används till an
läggningsstöd samt förut nämnda bidrag till organisationer för vissa ser
viceåtaganden.
3. Anslaget Åtgärder för fritidsbåtstrafiken under nionde huvudtiteln.
Medel till sådana bidrag, som från anslag under elfte huvudtiteln till
olika former av sysselsättningsbefrämjande åtgärder utgår till anläggningar
för idrott, bör även i fortsättningen anvisas under nämnda anslag.
Utredningen tar upp ett av en särskild utredningsman1 år 1966 framlagt
förslag angående statligt stöd åt ungdomsidrott inom vissa organisationer
som inte är anslutna till riksidrottsförbundet. Det åsyftade stödet lämnas
årligen i form av bidrag från fonden för idrottens främjande och är avsett
att delas ut till i huvudsak lokalt verksamma sammanslutningar. De belopp
som de lokala organisationerna erhållit vid varje utdelningstillfälle är rela
tivt små. I allmänhet har det rört sig om mellan 100 och 200 kr. Utrednings
mannen ifrågasätter om dessa bidrag har nämnvärd stimulanseffekt och
framhåller att bidragsformen är förenad med ett omfattande administrativt
arbete. Han föreslår att denna bidragsgivning avvecklas under en treårspe
riod och att stödet i stället lämnas indirekt i form av service från fackorga
nisationerna på idrottens och friluftslivets område. Idrottsutredningen delar
i allt väsentligt utredningsmannens synpunkter och framhåller att det ur
effektivitetssynpunkt måste anses vara en fördel att, i stället för bidragen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Studierektorn Inge Johansson.
19
olika former av service erbjuds de regionala och lokala organen. Uppgiften att lämna sådan service bör överlåtas på specialorganisationerna på idrotts- området. De medel som tidigare utdelats till ungdomsorganisationerna utan för riksidrottsförbundet bör i fortsättningen disponeras av nämnda förbund för ifrågavarande serviceverksamhet.
Yttranden
Utredningens förslag tillstyrks av statskontoret, riksrevisionsverket, skol överstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens ungdomsråd, styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, Landsorganisationen, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska kom munförbundet, Svenska landstingsförbundet, Folkbildningsförbundet, Arbe tarnas bildningsförbund, Svenska turistföreningen, Riksidrottsförbundet,
Svenska korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet, Svenska ponnyföreningen samt Skytteförbundens överstyrelse.
I några yttranden görs dock vissa förbehåll och erinringar.
Överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning anser det ej nödvän digt att föra över anslagen till den frivilliga skytterörelsen från fjärde hu vudtiteln till någon annan huvudtitel. I detta instämmer Svenska pistolskytteförbundet, som framhåller att man avvaktar viss utredning som för bundet föreslagit de andra skytteorganisationerna. Skytteförbundens över styrelse tillstyrker förslaget under förutsättning att skytteidrotten kan på räkna minst samma anslagsökningar som specialidrottsförbunden och såle des inte blir föremål för den anslagspolitik som förordas i utredningen.
Statens naturvårdsverk ifrågasätter om det inte vore praktiskt att låta de båda delposterna utgöra särskilda anslag.
Skid- och friluftsfrämjandet förordar att reservationsanslaget benämns
Centralt stöd till idrotten och friluftslivet. Skidfrämjandet avvisar vidare förslaget att organisationsstöd som f. n. utgår från friluftsfonden överflyttas från denna fond till anslagsposten Organisationsstöd m. m. Skidfrämj andet är den enda organisation för vilken en sådan överflyttning är aktuell. Främ jandet kan emellertid inte inse att det finns någon principiell skillnad mel lan dess serviceverksamhet och den som bedrivs av de organisationer, som föreslås även i fortsättningen få statsstöd genom naturvårdsverket. Enligt Skidfrämjandets uppfattning bör hela statsstödet till organisationen, med undantag för det speciella stödet till ungdomsverksamheten, utgå från an slagsposten Anläggningsstöd m. m. och med naturvårdsverket som statligt myndighetsorgan.
Enligt Svenska turistföreningens uppfattning bör det i båda anslagspos terna finnas underavdelningar för idrott och friluftsliv. Bidragsgivningen till friluftslivet bör handhas av naturvårdsverket. Föreningen anser vidare att bestämmelserna bör preciseras ytterligare, så att det klart framgår vari från anslag för underhåll och drift kan anvisas.
Vid remissbehandlingen av det av en särskild utredningsman framlagda
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
20
förslaget att successivt avveckla det stöd som från idrottsfonden utgår till
ungdomsidrott inom organisationer utanför riksidrottsförbundet uttalade
sig sex av de tio bidragstagande organisationerna mot förslaget och menade
att den nuvarande bidragsformen borde bibehållas, eventuellt med vissa
jämkningar. Förslaget tillstyrktes i huvudsak av bl. a. idrottens samarbets-
nämnd, 1962 års ungdomsutredning, riksidrottsförbundet, skid- och frilufts
främjandet och korporationsidrottsförbundet. Vid remissbehandlingen av
idrottsutredningens betänkande har riksidrottsförbundet hänvisat till sitt
tidigare tillstyrkande samt förklarat sig berett att åtaga sig och i samråd
med ungdomsorganisationerna utforma den serviceverksamhet som förslaget
innebär. Korporationsidrottsförbundet biträder förslaget i princip. Av de
organisationer som företräder bidragstagarna har följande inkommit med
avstyrkande yttranden, nämligen Förbundet Vi unga, Riksförbundet Sveriges
4 H, Svenska missionsförbundets ungdom, KFUK.s och KFUM.s riksförbund
och idrottsförbund, Godtemplarorden, Svenska scoutförbundet och Svenska
scoutrådet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Förslag angående idrottsadministration och anslagsförvaltning
Idrottsutredningen
I enlighet med sina direktiv har idrottsutredningen övervägt sådana or-
ganisationsspörsmål som direkt hänger samman med det statliga idrottsstö-
det. Beträffande handläggningen av frågor om statsstöd till idrotten på
myndighetsplanet tar utredningen upp flera alternativ. Sålunda diskuteras
möjligheten att handlägga dessa frågor på departementsplanet, eller att an
förtro myndighetsfunktionen åt något verk, t. ex. socialstyrelsen, naturvårds
verket eller skolöverstyrelsen. Vidare prövas alternativen att inrätta ett nytt
verk, att förstärka idrottens samarbetsnämnd eller att inrätta ett idrottens
råd. Samtliga dessa alternativ avvisas av utredningen.
Utredningen stannar för att myndighetsfunktionen vad gäller stöd till
organisationer bör anförtros idrottens eget topporgan, riksidrottsförbundet.
Detta skulle utgöra en vidareutveckling av nu rådande praxis. I fråga om
anläggningsstödet bör myndighetsfunktionen anförtros naturvårdsverket,
som redan förvaltar det anläggningsstöd som utgår från nuvarande fri-
luftsfond. Till verket bör knytas en nämnd med representation även från
riksidrottsförbundet. Till stöd för sitt ställningstagande anför utredningen
i huvudsak följande.
Den grundläggande uppgiften för en myndighet på ämbetsverksnivån är att
ha huvudansvaret för att genomföra statsmakternas beslut i enlighet med
de principer, avvägningar och bestämmelser som förbinds med dessa beslut.
En annan huvuduppgift är att ge underlag för statsmakternas beslut. I den
21
na funktion kan inläggas en initiativtagande, utredande och i stora drag samlande och ledande uppgift.
Ett flertal myndigheter har i dag uppgiften att administrera de anslag som utredningen räknat in i sitt förslag till totalram för statsstödet åt idrot ten. Skolöverstyrelsen svarar för anslag till bl. a. ledarutbildning. Natur vårdsverket svarar för friluftsfonden och försvarets civilförvaltning för an slaget till det frivilliga skyttet. Anslaget till idrottsfonden är det i detta sam manhang största och dominerande. För denna del har myndighetsfunktio nen till starkt övervägande del anförtrotts riksidrottsförbundet. Detsamma gäller idrottens del av stödet till fritidsgrupperna.
Den statliga administrationen av de anslag som går till idrott är således splittrad. Med en sådan uppdelning är det inte möjligt att få till stånd en samlad bedömning av idrottens anslagsfrågor. Det föreligger ett starkt be hov av samordning. Utredningens förslag att sammanföra de olika anslagen till en totalram uppdelad på ett anslag för anläggningsstöd och ett för or- ganisationsstöd gör en viss koncentration på myndighetsplanet ofrånkom lig.
Såväl vid prövning av frågan huruvida redan befintliga ämbetsverk kan tas i anspråk för ifrågavarande myndighetsfunktion som vid övervägan de av alternativet att skapa ett nytt verk för denna uppgift måste man en ligt utredningens bestämda mening först och främst se till följderna för idrottsrörelsen och för idrottslivet. Eftersom statsanslagen i allt väsentligt avser stöd åt frivillig verksamhet som idrottsrörelsen själv administrerar är det ett statsintresse att dess organisation är stark och effektiv. Vid be handling av frågan om myndighetsfunktionen bör därför eftersträvas att nå en lösning som så nära som möjligt anknyter till idrottsrörelsen.
Om ett redan befintligt ämbetsverk anförtros uppgiften att administrera statsstödet till idrotten eller ett nytt ämbetsverk skapas för denna uppgift, leder detta till att idrottsrörelsens egen position blir tillbakaträngd. Ett äm betsverk med dylik uppgift kan förutses komma att undan för undan inta en även för idrottslivets utveckling och inriktning alltmer styrande roll. Idrottsrörelsens eget etablerande inflytande flyttas då ett väsentligt steg tillbaka. Detta inger ur flera synpunkter allvarliga betänkligheter. I en verksamhet grundad på frivilliga och ideella arbetsinsatser är det av störs ta vikt att avgöranden i toppen sker under god kontakt med de praktiska fältarbetet. Detta krav tillgodoses rimligen bäst genom att anknyta myn dighetsfunktionen till ett topporgan som har sin bas just i de på fältet verkande organisationerna.
Om ett ämbetsverk kommer in som första instans under Kungl. Maj :t lär det knappast kunna undvikas, att idrottsrörelsen får allt mindre infly tande på idrottspolitikens utformning. Väsentliga avgöranden flyttas bort på längre avstånd från den på frivillighet och idealitet arbetande organisa tionen. En sådan utveckling synes inte förenlig med de grundläggande prin ciper som uttalas i utredningens direktiv.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Vad angår medlemsantal, statsanslag, geografisk utbredning och idrotts
lig bredd är riksidrottsförbundet den ojämförligt mest omfattande orga
nisationen på idrottens område. Genom förbundets 49 specialförbund ut
övas alla slags idrotter på alla ambitionsnivåer och av alla i idrottsliga
sammanhang förekommande åldrar. Det har med hänsyn till dessa omstän
digheter varit naturligt för statsmakterna att i avsaknad av sedvanligt
ämbetsverk anknyta till denna organisation för att få vissa uppgifter av
myndighetskaraktär utförda. I sin tur har detta handlande ytterligare be
fordrat förbundets karaktär av samlande centralorganisation.
I och för sig är den dubbla funktionen av fri organisation — med sin
egen konstitution — och ”statsmyndighet” en om inte unik så likväl ovan
lig konstellation. Den utgör en intressant variant bland olika möjligheter
att organisera och leda en samhällsverksamhet. För idrottsrörelsen är det
både smickrande och förpliktande att ha fått detta långtgående förtroen
de från statsmakternas sida. Systemet rymmer stora värden som både stats
makterna och idrottsrörelsen har anledning att värna om. Det har kunnat
byggas upp utan att RF:s karaktär av fri organisation äventyras.
Ur många synpunkter finns det anledning för statsmakterna att utforma
myndighetsfunktionen så att den ger anledning till en förstärkt samordning
av existerande fria organisationer inom det breda fält statsstödet till idrotts-
livet bör omspänna.
Under senare tid har alltmer understrukits betydelsen av att de som på
olika sätt är aktiva inom idrottsrörelsen får ett ökat inflytande på den
idrottsliga verksamhetens ledning och utformning. Sett i de sammanhang
utredningen har att pröva kan frågan om största möjliga medlemsinflytan-
de ha sitt intresse. Genom att anförtro myndighetsfunktionen till ett idrotts
rörelsens eget topporgan uppnås rimligen den närmaste anknytning till
medlemsinflytandet som står att få. Utredningen bedömer denna omstän
dighet vara av betydande och växande värde.
Den kraftiga ökning av samhällets ekonomiska stöd åt idrotten, som ut
redningen föreslår, avses till betydande del stimulera den idrottsliga verk
samhetens utbredning inom alla åldrar och medborgargrupper — således
ökad ”allemansidrott”. Idrott av detta slag bedrivs inom praktiskt taget
samtliga specialidrottsförbund inom riksidrottsförbundet liksom inom
korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet och det frivilliga
skyttet. För genomförandet av utredningens intentioner är det uppenbart
att det krävs en nära samverkan mellan dessa organisationer.
Den mest rationella lösningen skulle, enligt utredningens bedömning,
vara att korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet samt
Skytteförbundens överstyrelse anslöt sig som specialförbund till riksidrotts
förbundet. Specialförbund organiserade på korporativ bas finns redan. Sve
riges akademiska idrottsförbund, Sveriges militära idrottsförbund och
Svenska skolidrottsförbundet är sådana specialförbund. Det nybildade
23
Svenska handikappidrottsförbundet, som numera anslutit sig till riksid rottsförbundet, är ytterligare ett uttryck för detta. För samtliga dessa spe cialförbund gäller vidare att verksamheten inte är begränsad till en idrotts gren utan i princip kan omfatta alla idrotter. Likheter med korporations- idrottsförbundet finns således i flera avseenden. Svenska sportskytteförbun- det är specialförbund i riksidrottsförbundet och beröringspunkterna med det frivilliga skytteväsendet är påtagliga. Inte heller Skid- och friluftsfräm jandets verksamhet representerar något i princip nytt för riksidrottsförbun
det.
Det är givetvis korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjan det samt Skytteförbundens överstyrelse som själva äger att besluta i or ganisatoriska frågor av detta slag. Men nämnda organisationer bedriver en med specialförbund inom riksidrottsförbundet i princip likartad verksam het, som till övervägande del finansieras med statliga och kommunala me del. Med hänsyn till dessa omständigheter är det rimligt att man från sta tens och kommunernas sida kräver att verksamheten organiseras på mest rationella sätt. Ett på angivet sätt utbyggt riksidrottsförbund utgör den bäs ta lösningen och det mest positiva gensvaret från de anslagstagande or ganisationernas sida på de krav som stat och kommun med rätt kan ställa.
Utredningens undersökningar visar att ökad effektivitet kan uppnås ge nom en organisatorisk samverkan i den form systemet med specialför bund erbjuder. Därigenom vinnes att de betydande allmänna medel som satsas på idrotten ger bästa möjliga resultat. Utredningen vill för egen del se ett mycket nära samband mellan de kraftigt ökade anslag utredningen föreslår och den organisatoriska rationalisering som en anslutning av kor porationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet och det frivilliga skytteväsendet såsom specialförbund till RF skulle utgöra.
Det förhållandet att riksidrottsförbundet anförtros att i viss utsträck ning utföra myndighetsuppgifter motiverar ett visst mått av statligt infly tande i detta organ. Utredningen anser därför att systemet med Kungl. Maj :ts ombud i riksidrottsstyrelsen skall bibehållas. Med hänsyn till att verksamheten av myndighetskaraktär på olika sätt vidgas kan det vara än damålsenligt att i stället för ett ombud och en suppleant utöka antalet om bud till två med var sin personliga suppleant som deltar i styrelsens sam manträden endast vid förhinder för ordinarie ombud. För båda ombuden föreslås gälla samma befogenheter och ansvar som i nuvarande ordning. Vartdera ombudet skall alltså ha rätt att få en fråga hänskjuten till Kungl. Maj :ts prövning. Ombuden behöver således inte vara eniga. Det räcker om ett av ombuden inte anser sig kunna biträda ett beslut för att frågan måste hänskjutas till Kungl. Maj :t.
Kungl. Maj:ts ombud bör bevaka att statsmakternas riktlinjer och anvis ningar för verksamheten följes. Vidare bör ombuden se till att riksidrotts styrelsen i sitt utövande av myndighetsfunktionen behandlar alla organisa
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
24
tioner lika och i enlighet med statsmakternas intentioner, oavsett om ve
derbörande är organisatoriskt ansluten till RF eller ej.
Anordningen med Kungl. Maj ris ombud kommer enligt utredningen att
garantera rimlig oväld och objektivitet på samma sätt som om verksamhe
ten skulle ha bedrivits inom ett ämbetsverk. Med hänsyn till detta kan det
därför vara till fördel om minst ett av ombuden har erfarenhet från verk
samhet inom statsförvaltningen. Ombuden bör också ha nära kontakt med
idrottsrörelsen. För att få bästa möjliga garanti för opartiskhet är det vik
tigt att två ombud utses och att de var för sig erhåller de befogenheter som
nu tillkommer nuvarande ombud.
I konsekvens med utredningens förslag bör Kungl. Maj:ts ombud finnas
endast i riksidrottsstyrelsen. Något Kungl. Maj :ts ombud skall således inte
såsom nu är fallet finnas i korporationsidrottsförbundets styrelse eller i
någon annan utanför riksidrottsförbundet stående organisation.
Utredningens ledamot Tore Brodd har reserverat sig i fråga om den fö
reslagna representationen för Kungl. Maj :t. Brodd föreslår i stället för ut
redningens förslag att Kungl. Maj :t skall ha rätt att tillsätta ordföranden i
riksidrottsstyrelsen samt ytterligare en ledamot. Däremot skall represen
tanterna inte ha den enligt nuvarande praxis gällande och i utredningens
förslag bibehållna vetorätten i ekonomiska frågor.
Även i fråga om anläggningsstödet diskuterar utredningen olika alternativ
beträffande myndighetsfunktionen. Ett alternativ är att välja samma lös
ning som föreslås beträffande organisationsstödet. Otvivelaktigt skulle en
god samordning i prövningen av ärenden rörande anläggningsstöd och i fråga
om organisationsstöd skapas därigenom. Riksidrottsstyrelsens och dess
kanslis fackmässiga kompetens på detta ämnesområde kan inte bestridas.
Vid hänsynstagande till behovet av samordning bör beaktas att, så som
redan framhållits, det stora anslaget för organisationsstöd i praktiken kom
mer att bli det dominerande. De allmänna riktlinjer och avvägningar som
statsmakterna kommer att ange för idrottspolitikens utformning kommer
rimligen i törsta hand att knytas till detta anslag. Man bör därför inte över
värdera det samordningsbehov som i detta sammanhang föreligger på myn
dighetsnivån. Erforderlig samordning kan åstadkommas, även om de två
anslagen administreras av var sin myndighet.
Anslaget för anläggningsstöd skapas genom sammanläggning av berörda
delar av fonden för idrottens främjande och fonden för friluftslivets främ
jande. Den sistnämnda fonden administreras av statens naturvårdsverk,
medan motsvarande funktion beträffande fonden för idrottens främjande
anförtrotts riksidrottsförbundet och dess idrottsplatskommitté. Med hän
syn till att naturvårdsverket redan förvaltar det anläggningsstöd som utgår
från den nuvarande friluftsfonden ter det sig naturligt att naturvårdsver
ket får administrera hela det av utredningen föreslagna anslaget för anlägg
ningsstöd. För en sådan ordning talar också att det kan bli fråga om för
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970
25
handlingar med kommuner, diskussion av frågor rörande stadsplaner etc. Med hänsyn härtill är det av värde att en reguljär statsmyndighet får upp draget med därav följande möjligheter att bl. a. utnyttja statlig länsmyndig het, i första hand länsstyrelserna.
För att trygga erforderlig anknytning till den organiserade idrottsrörel sen bör en speciell nämnd inrättas inom naturvårdsverket med represen tation från riksidrottsförbundet. Åt denna nämnd bör delegeras att besluta i frågor rörande fördelningen av anslaget för anläggningsstöd. Generaldi rektören i naturvårdsverket bör vara ordförande i nämnden, vilken i öv rigt bör bestå av två representanter utsedda av riksidrottsstyrelsen och två utsedda av Kungl. Maj :t. De ärenden som skall avgöras av nämnden bereds inom naturvårdsverkets friluftssektion, som bör förstärkas med idrottstek- nisk expertis.
Utredningsledamoten Henry Ohlson biträder inte utredningens förslag i fråga om myndighetsfunktionen. I en reservation förordar han att ett neu tralt organ i form av ett råd bildas, som under Kungl. Maj :t tar befattning med anslagen till idrotten, ger en överblick över de behov som föreligger och tjänstgör som opartisk rådgivare. Ett dylikt organ torde främst komma att arbeta som en remiss- och beredande instans och avge yttranden rörande idrotten. Jämsides med den rådgivande funktionen, som givetvis kommer att intaga en central plats, skall rådet svara för planering i idrottsfrågor i nära samarbete med landsting och kommun samt idrotten närliggande or ganisationer. Rådet skall också i den utsträckning som bestäms fördela bi drag till olika ändamål.
Som ordförande i rådet kan enligt förslaget fungera t. ex. chefen för so cialstyrelsen, skolöverstyrelsen eller naturvårdsverket. Samtliga dessa verk säges ha direkt eller indirekt anknytning till idrottsrörelsen. Givetvis kan ordföranden utses utanför den nämnda kretsen. Av rådets övriga ledamöter bör det övervägande flertalet representera olika riksorganisationer på id rottens, friluftslivets och skyttets områden, som förväntas få bidrag från det berörda anslaget. De organisationer, som i första hand bör komma i fråga, skall vara riksidrottsförbundet, korporationsidrottsrörelsen, friluftsfräm jandet samt skytterörelsen. Härvid skall iakttagas att RF som största orga nisation skall ha en representant mer än övriga idrottsorganisationer sam manlagt. Rådet bör vidare ha en representant från vardera kommun- och landstingsförbundet. Slutligen bör i rådet ingå en eller ett par personer utan organisationstillhörighet men med en allmän kännedom om idrotts frågor, exempelvis politiska förtroendevalda med dylika kvalifikationer.
Utredningen framhåller, att en långt gående delegering av myndighets funktionen till riksidrottsförbundet kommer att medföra en rad problem av såväl förvaltningsrättslig som organisatorisk art. I fråga om de ärenden
26
som riksidrottsförbundet handlägger i sin egenskap av myndighet utgår ut
redningen från att offentlighetsprincipen tillämpas på samma sätt som i ett
ämbetsverk.
På det organisatoriska planet bör en viss rationalisering genomföras.
Idrottens samarbetsnämnd bör avvecklas. Riksidrottsförbundets ekonomi
nämnd, Stiftelsen Riksidrottsförbundets idrottsinstitut på Bosön samt Riks
idrottsförbundets förlagsaktiebolag bör upplösas och såväl personal, ar
betsuppgifter som verksamhet i samtliga fall övertas av riksidrottsförbun
det. Riksidrottsförbundets kansli bör reorganiseras. Verksamheten föreslås
bli uppdelad efter två huvudlinjer, nämligen en idrottsorganisatorisk och
en förvaltande för ekonomi och administration. Tillsammans med chefs
tjänstemannen bör cheferna för de båda avdelningarna bilda en lednings
grupp för samordning av kansliets verksamhet och för slutlig beredning
av ärenden som avgörs av styrelsen eller av chefstjänstemannen. Denne
bör enligt utredningen kallas generalsekreterare.
Utredningen lägger i betänkandet (s. 180—185) fram ett detaljerat för
slag angående den avsedda organisationen av riksidrottsförbundets kansli.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Yttranden
Flertalet remissinstanser, däribland överbefälhavaren, socialstyrelsen,
statskontoret, riksrevisionsverket, styrelsen för gymnastik- och idrottshög
skolorna, Riksidrottsförbundet, Ridfrämjandet, Landsorganisationen, Riks
förbundet landsbygdens folk, Moderata ungdomsförbundet, Centerns ung
domsförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och
Riksföreningen för simningens främjande, ansluter sig i huvudsak till ut
redningens förslag.
Statskontoret anser dock att riksidrottsstyrelsen bör handlägga både or-
ganisationsstödet och anläggningsstödet. Riksrevisionsverket förutsätter att
verkets möjligheter att utöva förvaltningsrevisionen verksamhet inte mins
kas genom den nya organisationen. Ridfrämjandet anför att det inte har nå
got att invända mot en anslutning till riksidrottsförbundet om detta kan ske
utan att Ridfrämjandets och dess distriktsorganisationers ekonomiska vill
kor försämras. Moderata ungdomsförbundet anser att båda Kungl. Maj :ts
ombud i riksidrottsstyrelsen skall vara eniga för att få ett ärende hänskjutet
till regeringen för avgörande.
Vissa remissinstanser framför erinringar emot eller avstyrker förslaget.
Bland dessa är skolöverstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens ungdoms
råd, Svenska korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet, Sve
riges förenade studentkårer, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,
Arbetarnas bildningsförbund samt Skytt ef örbundens överstyrelse.
Skolöverstyrelsen förordar att myndighetsfunktionen för organisations-
stödet anförtros en statlig myndighet. Det mest lämpade organet är skol
27
överstyrelsen. Att förlägga myndighetsfunktionen till riksidrottsförbundet skulle innebära att en organisation, som bestämt önskar stå utanför riks- idrottsförbundet ändå skulle vara hänvisat dit för viktiga avgöranden om sin verksamhet.
Statens naturvårdsverk anför att frågan om vilka organisationer som skall tillhöra riksidrottsförbundet självfallet måste avgöras av organisatio nerna själva. Om en sådan anslutning som utredningen förutsatt inte kom mer till stånd är det enligt verkets uppfattning inte lämpligt att bidragsgiv- ningen till de utanförstående organisationerna sker via förbundet. I sådant fall bör bidragsfördelningen bestämmas av Kungl. Maj :t.
Statens ungdomsråd anser att förslaget om riksidrottsförbundets myn dighetsfunktion medför vissa principiella nackdelar, som knappast någon annan folkrörelse skulle kunna tänkas acceptera. Enligt ungdomsrådet är det ytterst tveksamt om staten skall utse och placera ledamöter i enskilda organisationers styrelser. Vidare är det enligt ungdomsrådet märkligt att dessa representanter får extraordinära befogenheter i förhållande till de förtroendevalda, som har en betydande medlemsopinion bakom sig. Liknan de synpunkter framföres av Arbetarnas bildningsförbund.
Svenska korporationsidrottsförbundet ansluter sig till utredningsledamo- ten Ohlsons reservation och stöder hans förslag om ett idrottens råd som, självständigt eller knutet till något befintligt verk, skulle fullgöra myn dighetsfunktionen. Förbundet delar heller icke utredningsmajoritetens upp fattning att det skulle bli en organisatorisk rationalisering om korpidrotts förbundet, friluftsfrämjandet och frivilliga skytterörelsen anslöts till riks idrottsförbundet. I stället anser förbundet att åtminstone korpidrottsförbun det förblir mera effektivt och har större möjligheter till utveckling och lämp lig rationalisering i sin nuvarande fria form.
Skid- och friluftsfrämjandet finner det oriktigt om den statliga myndig hetsfunktionen i fråga om bidragsfördelning även i fråga om utomstående organisationer anförtros en av de bidragsmottagande parterna. Det påpe kas att det inte kan vara lämpligt att belasta riksidrottsstyrelsen med upp giften att sätta sig in i, följa och bedöma även utomstående organisationers verksamhet och utvecklingsmöjligheter. Med den föreslagna myndighets funktionen måste riksidrottsstyrelsen möta stora intressekonflikter och stäl las inför svåra bedömanden och avgöranden, i synnerhet som riksidrotts förbundet i väsentlig grad är elittävlingsinriktat. Anförtros riksidrottssty relsen även uppgiften att svara för och förbereda Sveriges olympiska delta gande måste intresseinriktningen mot elitidrott bli än mer accentuerad.
Myndighetsfunktionen bör anförtros åt en opartisk politiskt tillsatt nämnd. I en sådan nämnd bör icke ingå representanter för de bidragsgivande organi sationerna. För att underlätta nämndens orientering om idrotts- och frilufts livets utveckling är det lämpligt att till dess förfogande ställa ett råd med representanter för idrottens och friluftslivets huvudorganisationer.
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund förordar att ett särskilt
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
28
fritidsverk eller motsvarande myndighet inrättas. Enligt förbundets uppfatt
ning vore det ur idrottens synpunkt en klar fördel om idrottsrörelsen av
lastades statliga administrationsuppgifter. Om en reell samordning på myn-
dighetsplanet skall kunna nås måste en statlig myndighet svara för såväl
organisations- som anläggningsstödet samt övriga frågor som berör idrot
tens förhållande till samhället.
Skytteförbundens överstyrelse förordar en organisationsform som i prin
cip överensstämmer med vad ledamoten Henry Ohlson föreslagit i sin re
servation. Även Svenska scoutförbundet avstyrker förslaget och hävdar att
en fristående, opartisk, politisk nämnd som myndighet skulle vara en bätt
re lösning än den av utredningen föreslagna. Liknande synpunkter fram
förs av Riksförbundet Sveriges A H, Svenska missionsförbundets ungdom,
KFUM.s och KFUK.s riksförbund och idrottsförbund, Sveriges ungdoms
helnykterhetsförbund samt Svenska scoutrådet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Femårsplan för svensk idrott samt anslagsberäkning för budgetåren 1970/71
och 1971/72
Idrott sutredning en
För utvecklingen av statens stöd till idrotten vill utredningen fastställa en
femårig planeringsram. En långsiktig planering är önskvärd från statsmak
ternas synpunkt. Den är också nödvändig för kommunerna, som måste ges
möjlighet att anpassa sitt stöd till de ändrade förutsättningarna, samt för
idrottsorganisationerna, som skall mobilisera de personella resurser som
krävs och se till att det ökade offentliga stödet kommer till effektiv an
vändning.
Utredningen har funnit starka motiv för eu mycket kraftig ökning av
statens stöd till idrotten. För de ändamål utredningen inrymmer i anslaget
till centralt stöd till idrotten föreslås en fördubbling av stödet under plan
perioden. En detaljerad plan för anslagsutvecklingen läggs fram i betän
kandet (s. 190). Nedan återges ett sammandrag av planen.
Milj. kr
1969/70
1970/71
1971/72
1972/73
1973/74
1974/75
Centralt stöd till idrotten .
Därav:
.
59,0
72,0
85,0
95,0
105,0
118,0
Organisationsstöd in. m. ... .
44,5
54,5
64,5
72,5
80,5
90,5
Anläggningsstöd m. m........... .
14,5
17,5
20,5
22,5
24,5
27,5
Den detaljerade planen för statligt stöd till idrotten återges i det följande
i den del som avser anslagsberäkningen för budgetåren 1970/71 och
1971/72. I sammanställningen har även tagits upp de belopp som enligt
riksdagsbeslut eller utredningens beräkningar anvisats för olika idrottsän-
damål under budgetåret 1969/70.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
29
Milj. kr. 1969/70 1970/71 1971/72
Organisationsstöd m. m..............................................................
Därav till
ii,5 5i,5 6i,5
Ledarutbildning och kursverksamhet................................ 1,4
4,4 6,4
Forskning................................................................................... 0,1 0,3
0,5
Polikliniker, hälsokontroll..................................................... 0,2 0,2
0,2
Administration, konsulenter, service, propaganda .... 5,3
7,1
9,3
Distriktsförbunden .................................................................. 1,3 1,3 1,4 Nuv. specialtörbund, övriga förbund och organisationer
19,1 21,9 25,3
Handikappidrott...................................................................... 0,4 0,7 1,0 Frivilliga skyttet......................................................................
2,8 2,9 3,0
Ungdomens fritidsverkamhet................................................. 11,9 13,1 14,4 Studerandeidrott...................................................................... 0,7 0,9
1,2
Övrigt ....................................................................................... 1,3
1,7
1,8
Anläggningsstöd m. m................................................................ 14,5 17,5 20,5
Därav till Vålådalen ................................................................................... 1,0
1,0
_
Bosön1 ....................................................................................... 0,2 2,0 4,0 Lillsved2 ...................................................................................
0,1 0,4
1,0
Föreningsanläggningar, friluftsanläggningar m. m.......... 8,7 9,5 10,5 Fritidsbåttrafik ...................................................................... 4,0 4,0 4,0 Service och utvecklingsarbete ............................................. 0,5 0,6 1,0
1 Totalt 16,7 milj. kr. 2 Totalt 8,5 milj. kr.
I anslutning härtill lämnas i det följande en redogörelse för utredningens kommentarer till de i planen upptagna ändamålen och för vissa av utred ningen framlagda förslag som har samband med dem. I ett särskilt avsnitt redovisas utredningens synpunkter och förslag rörande den medelsanvisning till förberedelser och deltagande i olympiska spel som f. n. sker till Sveriges olympiska kommitté.
Organisationsstöd m. m.
Ledarutbildning och kursverksamhet
Idrottsutredn ingen
Ledarverksamheten är inom idrotten liksom i andra folkrörelser baserad på frivilliga insatser. För närvarande är ca 150 000 ledare av olika slag verksamma inom idrotten. Flertalet är helt oavlönade. Den genomsnittliga verksamhetsperioden uppgår till fyra år. Följaktligen måste varje år nära 40 000 ledare rekryteras och utbildas.
Utbildning av idrottsledare förekommer i en mängd olika former. Huvud delen av utbildningsverksamheten bedrivs inom idrottsorganisationernas ram. Vidare har kommuner, landsting och staten på senare år arrangerat ledarutbildning i olika former, såväl mera allmänna ungdomsledarkurser som exempelvis specialkurser för idrottsledare. Folkhögskolorna vid Lill- sved och på Bosön är inriktade på utbildning av idrottsledare. På senare
30
år har även andra folkhögskolor tagit upp mer kvalificerad ungdomsledar-
utbildning. Närmast idrottsrörelsen ligger i detta avseende Svenska frisk-
sportförbundets folkhögskola, Stensund. Valla folkhögskola, som har nära
anknytning till bl. a. 4 H och Studiefrämjandet, bedriver en allmän ung-
domsledarutbildning. Även vissa landstingsägda folkhögskolor har ung-
domsledarutbildning medan andra planerar att starta sådana. Liknande ut
bildning förekommer vid KFUM:s ledarinstitut.
Ungdomsledarutbildning meddelas också inom yrkesskolans ram. Ini
tiativet togs härvid av Stockholms stads barnavårdsnämnd. Verksamheten
drivs numera i samarbete med Stockholms idrottsförbund. 1965/66 starta
des i Östersund den första yrkesskolelinjen avsedd speciellt för idrotts- och
friluftsledare.
Idrottsledarutbildning på högskolenivå förekommer vid gymnastik- och
idrottshögskolan i Stockholm.
År 1964 tillsatte riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet samt
Skid- och friluftsfrämjandet en särskild arbetsgrupp för att se över organi
sationen och uppläggningen av ledarutbildningen. Arbetsgruppens princip
förslag, som avlämnades år 1967, biträds av idrottsutredningen. En utbild
ning i tre steg förordas. Det första steget är en lokal ledarkurs som i stor
utsträckning bör kunna bygga på korrespondensundervisning och lokala
kvällskurser. Det andra steget är en på regional nivå anordnad utbildning,
som kan betraktas som en påbyggnad på den lokala kursen och tidmässigt
förläggas till något eller några veckoslut. Det tredje steget är den centrala
kursen, som skall ge en mer kvalificerad ledarutbildning och som regel för
läggas till Bosön, Lillsved eller liknande anläggningar av rikskaraktär samt
sträcka sig över någon vecka. Flertalet ledare kommer sannolikt endast att
genomgå den utbildning som ryms inom det första utbildningssteget.
Rekryteringen av ledare måste ägnas ökad uppmärksamhet. För detta
krävs insatser på samtliga utbildningsnivåer. En särskild studieorganisatör
för ledarutbildning bör utses i varje lokal organisation. Särskilda regionala
utbildningsråd bör tillskapas.
Vid den femåriga planperiodens slut bör varje distrikt ha tillgång till en
heltidsanställd utbildningsledare. Under uppbyggnadsskedet bör dock en
utbildningsledare kunna betjäna mer än ett distrikt. Utredningen föreslår
att tio befattningar som regionala utbildningsledare inrättas för budgetåret
1970/71. Fem ytterligare befattningar bör sedan inrättas under vart och ett
av de tre därpå följande planåren. Utbildningsledarna bör anställas av
riksidrottsförbundet, som också har att fastställa deras arbetsområde, pla
ceringsort och arbetsinstruktion.
På det centrala planet föreslår utredningen att ett för hela idrottsrörel
sen gemensamt centralt utbildningsråd inrättas. Utbildningsrådet bör orga
nisatoriskt knytas till riksidrottsförbundet och erhålla medel via detta. Rå
det bör bestå av sju ledamöter, varav riksidrottsförbundet — med tillgodo
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år t970
31
seende av olika väsentliga verksamhetsområden inom idrotten — utser fyra
samt landstingsförbundet, kommunförbundet och skolöverstyrelsen en le
damot vardera. Ett särskilt kansli bör upprättas för rådet. Kansliet bör i ett
första skede ha två kvalificerade befattningshavare. Rådet föreslås få stora
befogenheter i fråga om utbildningens uppläggning och samordning. Som
villkor för att statsbidrag skall utgå till viss utbildning bör gälla att rådet
godkänt densamma.
Utredningen föreslår att riksidrottsförbundet skall fördela medel till le
darutbildning på idrottens område och för idrottsorganisationernas del —
oavsett om ‘dessa är anslutna till förbundet eller inte —- vad angår ledar
utbildningen överta skolöverstyrelsens nuvarande funktion som tillsynsmyn
dighet.
Yttranden
Utredningens förslag om ledarutbildningens uppläggning tillstyrks i hu
vudsak av samtliga remissinstanser med ett undantag. I vissa yttranden,
bl. a. dem som avgivits av skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd och Tjäns
temännens centralorganisation, framhålles att idrottsledarutbildning och öv
rig fritidsledarutbildning bör samordnas. Vad angår förslaget att inrätta ett
centralt utbildningsråd bör enligt socialstyrelsen socialmedicinsk expertis
ingå i rådet. Folkbildningsförbundet framhåller att möjligheterna till sam
verkan mellan folkbildningsorganisationerna och idrottsrörelserna skulle
kunna diskuteras inom rådet. Svenska korporationsidrottsförbundet yrkar
att förbundet skall vara representerat i det centrala utbildningsrådet och att
en representant för korporationsidrottsrörelsen skall ingå i vart och ett av de
regionala utbildningsråden. Nämnda förbund samt styrelsen för gymnastik-
och idrottshögskolorna anför att utbildningsråden i första hand bör ha en
rådgivande och serviceinriktad funktion i förhållande till de idrottsorganisa-
tioner, som bedriver utbildningen.
Forskning
Idrottsutredningen
Forskning och undersökningsverksamhet av betydelse för idrott i bred
bemärkelse förekommer vid flera olika institutioner.
Målinriktad idrottsforskning förekommer i första hand vid Gymnastik-
och idrottshögskolan i Stockholm samt i viss utsträckning vid de kliniskt
fysiologiska avdelningarna vid några större sjukhus.
Forskning som är av betydelse för idrotten — utan att vara direkt in
riktad på idrottsproblem — förekommer dessutom vid olika universitets-
och högskoleinstitutioner samt vid vissa större sjukhus.
Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm (GIH) är centrum för den
direkta idrottsforskningen i vårt land. De sammanlagda kostnaderna för
Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970
forskningsverksamheten vid GIH uppgår till omkring 600 000 kr. budget
året 1969/70.
Riksidrottsförbundet har sedan 1944 en poliklinikkommitté för hälso
kontroll. Kommittén lämnar anslag till idrottsmedicinsk forskning. Kom
mittén driver en poliklinik vid Stockholms stadion och en vid idrottsin-
stitutet vid Bosön. Undersökningarna vid klinikerna är kostnadsfria för
medlemmar i förening som är ansluten till riksidrottsförbundet.
Poliklinikkommittén lämnar anslag till idrottsmedicinsk (fysiologisk)
forskning vid kliniskt fysiologiska avdelningen på Karolinska sjukhuset
och fysiologiska institutionen vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stock
holm. Budgetåret 1968/69 anslog politiklinikkommittén 100 000 kr. till den
na forskning.
Visst utvecklingsarbete i fråga om friluftsanläggningar bekostas av sta
tens naturvårdsverk. Ca 250 000 kr. har avsatts för ändamålet budgetåret
1968/69.
En särskild nämnd för idrottsforskning bör inrättas med uppgift att ta
initiativ till och samordna forskning, fördela anslag samt se till att forsk
ningsresultaten utnyttjas av idrotten. Forskningsarbetet bör drivas på in
stitutions- och laboratorienivå. Idrottsforskningen skall även i fortsätt
ningen kunna erhålla anslag från andra institutioner — forskningsråd och
fonder. För att den nödvändiga kontakten med annan forskning skall er
hållas, föreslår utredningen att nämnden knyts till statens medicinska
forskningsråd. Nämnden bör dock ges en sådan sammansättning att också
andra forskningsområden av betydelse för idrotten än det medicinska blir
företrädda.
I nämnden bör ingå representanter för medicinsk, teknisk och samhälls
vetenskaplig forskning samt för idrottsrörelsen. Antalet ledamöter i nämn
den föreslås bli sju, varav tre forskare, utsedda av resp. de medicinska
och samhällsvetenskapliga forskningsråden samt styrelsen för teknisk ut
veckling, tre företrädare för idrotten utsedda av RF samt en för kommu
nerna utsedd av kommunförbundet. Det föreslås att nämnden inom sig ut
ser ordförande och vice ordförande. Minst en av dessa bör företräda
idrottsrörelsen. Nämnden bör förses med en särskild sekreterare, placerad
i medicinska forskningsrådets kansli.
Kostnaderna för den forskning som nämnden vill stödja, bör täckas dels
genom att nämnden i likhet med t. ex. nämnden för alkoholforskning har
ett eget anslag till sitt förfogande, dels genom att nämnden gör framställ
ning om anslag hos det forskningsråd under vilket ett aktuellt projekt
anses sortera. Utredningen har vid anslagsberäkningen utgått från att vis
sa forskningsprojekt skall finansieras med medel från forskningsråd eller
särskild fond samt att liksom hittills anslag lämnas under åttonde huvud
titeln i särskild ordning till forskningsverksamhet vid gymnastik- och
idrottshögskolan. Utredningens förslag innebär att RF:s poliklinikkom
mittés anslagsgivning till forskning upphör.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
33
Yttranden
Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget har i princip en positiv inställning till detsamma. Vissa erinringar görs dock. Statens råd för samhällsforskning framhåller att idrottsforskning med samhällsveten skaplig och beteendevetenskaplig metodik f. n. är försummad och att stora insatser bör göras på detta område. Det är angeläget, anser rådet, att den fö reslagna forskningsnämndens anknytning till det medicinska forskningsrå det inte leder till att den medicinskt inriktade forskningen ensidigt gynnas.
Styrelsen för teknisk utveckling anser att nämnden inte bara skall kunna initiera forskningsprojekt utan även utarbeta program för idrottsforskning.
Styrelsen finner den av utredningen föreslagna medelsanvisningen för låg och föreslår att 0,5 milj. kr. ställs till nämndens förfogande för budgetåret 1970/71. Anslagets fortsatta utveckling bör vara beroende av de programför slag som nämnden utarbetar. Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolor na är tveksam om nämndens sammansättning. Styrelsen anser det motiverat att vissa ledamöter är aktiva som lärare eller forskare inom det aktuella om rådet och föreslår därför att en eller flera representanter för gymnastik- och idrottshögskolorna ingår i nämnden. Svenska korporationsidrottsförbundet framhåller att motionsidrotten bör bli företrädd i nämnden. Svenska arbets givareföreningen understryker behovet av att samarbete kommer till stånd mellan arbetsmedicinska institutet och nämnden.
Socialstyrelsen, statens medicinska forskningsråd och Svenska landstings förbundet avstyrker förslaget att inrätta en särskild nämnd för idrottsforsk ning.
Socialstyrelsen anser att det i fråga om idrottsforskningens inriktning fö religger många oklara frågeställningar och att utredningen på denna punkt bör kompletteras bl. a. med synpunkter från läkare med erfarenhet av idrottsskador.
Statens medicinska forskningsråd betonar angelägenheten av att det ut reds i vilken utsträckning motionsidrott i olika former kan utgöra en sjuk- domsförebyggande faktor. Tanken att till rådet knyta en nämnd som förfo gar över ett eget anslag avvisas dock av rådet under motivering att detta skulle strida mot den instruktion som gäller för forskningsråd inom utbild ningsdepartementets område och som stadgar att alla beslut i anslagsfrågor fattas av rådet. En nämnd för idrottsforskning bör ha till huvuduppgift att initiera sådan forskning samt efter prioritering av ansökningar om medel fördela dessa på berörda forskningsråd. Forskningsrådens medel bör räknas upp i den utsträckning det är nödvändigt för att stödja idrottsforskningen.
Några särskilda medel bör inte reserveras för sådan forskning.
Svenska landstingsförbundet föreslår att gymnastik- och idrottshögskolor na får i uppdrag att administrera och samordna den direkta idrottsforsk ningen. Om emellertid en nämnd skulle inrättas enligt utredningsförslaget föreslår förbundet att i den ingår företrädare för sjukvårdshuvudmännen.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 79
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
Polikliniker, hälsokontroll
Idrottsutredningen
Utredningen finner den verksamhet som bedrivs inom riksidrottsförbun-
dets poliklinikkommitté samt vid idrottspoliklinikerna i Göteborg, Karl
stad och Linköping mycket värdefull. Samtidigt konstateras emellertid att
landstingen är huvudmän för hälsovården. Utredningen föreslår för sin del
inget generellt system för hur hälsokontrollen av de idrottsaktiva bör ord
nas men framhåller att det bör ankomma på landstingen att i samarbete
med de regionala idrottsförbunden bygga upp polikliniker och rörlig hälso
kontroll. Denna verksamhet bör vara integrerad med den normala hälso-
och sjukvården. Utredningen finner det angeläget att polikliniker eller mot
svarande inrättas i vart och ett av landstingen.
Det stöd som nu lämnas poliklinikerna i Stockholm och Göteborg bör en
ligt utredningen avvecklas. Däremot anser den att det finns behov av
en central poliklinik i anslutning till det nya ledarutbildningsinstitutet på
Bosön. Verksamheten vid den poliklinik som nu drivs där föreslås bli sam
ordnad med verksamheten vid idrottsinstitutet och ställas under överinseen
de av det av utredningen föreslagna utbildningsrådet inom riksidrottsför-
bundet.
Yttranden
Socialstyrelsen anser att förslaget om avveckling av det statliga stödet till
idrottspoliklinikerna i Stockholm och Göteborg bör övervägas på nytt. Enligt
styrelsen är det önskvärt att bygga ut den idrottsläkarverksamhet som på
börjats vid idrottspoliklinikerna. Dessa skulle lämpligen kunna förläggas
till större sjukhus såsom universitetskliniker eller regionsjukhus. Sveriges
idrottsförbund anser det vara angeläget att antalet idrottspolikliniker för
undersökning av idrottsskador, för hälsokontroll och för allmän rådgivning
till idrottsutövare efter hand ökas och att poliklinikerna ansluts till central
lasaretten.
Administration, konsulenter, service, propaganda
Idrottsutredningen
Riksidrottsförbundet förfogar över anslaget under denna punkt. Det bör
användas för central administration, konsulentorganisation och konsulent-
verksamhet, instruktörsverksamhet, service, propaganda samt för ung
domsidrott och breddidrott.
Utredningen har beräknat medel för regionalt placerade konsulenter med
uppgift att aktivera föreningar och organisationer till ökad verksamhet för
motionsidrott. Medel har beräknats för fem sådana konsulenter under förs
ta planåret. Utredningen anser att motionskonsulenternas regionala place
35
ring bör bestämmas av riksidrottsförbundet. Detta skall därvid beakta att landet som helhet skall betjänas samt att konsulentorganisationen skall byggas ut stegvis. Ytterligare fem konsulenter skall tillsättas varje planår till dess att det finns en i vart och ett av riksidrottsförbundets 23 distrikt.
Distriktsförbunden
Idrottsutredningen
Utredningen framhåller att det närmast ankommer på riksidrottsförbun det att avgöra fördelningen av medel på distriktsförbund och specialförbund. Ytterst ankommer det på idrottsorganisationerna på lokal nivå att avgöra den grad av delegation till ett gemensamt distriktsförbund som specialdi- striktsförbunden önskar. I enlighet med de principer om ansvarsuppdelning mellan stat, landsting och primärkommuner, som f. n. gäller ankommer det på landstingen att i första hand finansiera verksamheten på distriktsplanet. De anslag som nu lämnas distriktsförbunden bör inte utan vidare avvecklas utan någon garanti för att motsvarande förstärkning kommer från annat håll.
Specialförbund m. fl.
Idrottsutredningen
Utredningen föreslår för hela femårsperioden en fördubbling av bidragen till specialidrottsförbund samt motsvarande förbund och organisationer utanför RF. Den årliga ökningen skulle uppgå till 15 %. Procenttalet får dock inte ses som en bindning utan en allmän riktpunkt. Den föreslagna ökningen innebär således inte någon rätt för varje specialförbund eller mot svarande att räkna med en sådan årlig bidragsökning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
Sveriges olympiska kommitté
Idrottsutredningen
För att en nation skall få delta i olympiska spel måste den ha en nationell olympisk kommitté. I detta syfte har Sveriges olympiska kommitté (SOK) skapats. Kommittén består av en ledamot för vart och ett av de svenska spe cialidrottsförbund, som är medlem i ett av internationella olympiska kom mittén (IOK) erkänt internationellt specialförbund — f. n. är 26 av riks idrottsförbundets 49 specialförbund medlemmar i SOK —, två av riks- idrottsstyrelsen inom sig utsedda ledamöter samt IOK:s svenska ordinarie ledamöter. SOK:s beslutande organ är årsmötet och arbetsutskottet. Det se nare består av ordföranden, SOK:s sekreterare och skattmästare samt nio ledamöter. För närvarande är två svenskar medlemmar av IOK. De har ut setts av IOK.
3f Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 79
36
SOK har till uppgift att förbereda och genomföra det svenska del
tagandet i olympiska spel. Förberedelsearbetet bedrivs i nära samarbete
med berörda specialförbund. SOK får av Kungl. Maj :t medel ur fonden för
idrottens främjande till olympiska förberedelser samt för täckande av kost
nader som uppkommer vid deltagande i olympiska spelen.
I utredningens femårsplan har särskilda medel för förberedelser till och
deltagande i olympiska spel inte tagits upp. Utredningen anser att Sveriges
deltagande i olympiska spel är nära sammankopplat med den idrottsliga
verksamheten i övrigt. Det bör ankomma på riksidrottsstyrelsen att avgöra
hur stor del av de tillgängliga medlen som skall användas för olympiskt
deltagande. Det finns inga skäl för att de specialförbund som brukar repre
senteras vid olympiska spel skall få medel i särskild ordning till olympiska
förberedelser medan huvuddelen av deras anslag kommer från riksidrotts
styrelsen. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att riksidrottsstyrelsen
bör handha fördelningen också av de olympiska medlen. För detta talar
också att väsentliga frågor rörande svenskt olympiskt deltagande skulle bli
en angelägenhet för riksidrottsmötet när riksidrottsstyrelsen i praktiken
fyller funktionen som olympisk kommitté. Även det förhållandet att Kungl.
Maj :t är representerat i riksidrottsstyrelsen talar för att detta organ skall
fördela medel till deltagande i olympiska spel. Den mest rationella lösning
en är att riksidrottsstyrelsen också formellt tilldelas nämnda funktion ge
nom anmälan om detta till SOK. Det ekonomiska ansvaret bör enligt utred
ningen under alla förhållanden läggas på riksidrottsstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Yttranden
Endast Sveriges olympiska kommitté framför erinringar mot utredning
ens förslag. Kommittén framhåller att enligt internationella olympiska kom
mitténs stadgar skall det i varje land, som önskar delta i olympiska spel,
finnas en nationell olympisk kommitté, som är vald av organisationer vilkas
idrottsgrenar ingår i det olympiska idrottsprogrammet. Den nationella kom
mitténs ansvar och funktion kan inte överlåtas på eller övertagas av annan
idrottsorganisation. Förslaget att till riksidrottsstyrelsen föra över det an
svar och de uppgifter som nu ankommer på kommitténs arbetsutskott är
principiellt möjligt att genomföra men innebär en ur praktisk synpunkt
mindre lämplig lösning. Skulle förslaget likväl verkställas förutsätter kom
mittén att dess anslag inte minskas, att den även i fortsättningen skall kun
na begära anslag hos riksidrottsförbundet enligt det nuvarande systemet och
att anslaget ställs till kommitténs förfogande för förvaltning, fördelning och
redovisning.
Samtliga övriga remissinstanser, som yttrat sig i frågan, instämmer i ut
redningsförslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
37
Handikappidrotten
Idrottsutredningen
År 1962 blev De vanföras riksförbund, numera De handikappades riks förbund (DHR), huvudman för handikappidrotten. Samma år tillkom en rådgivande kommitté för handikappidrotten med representanter för DHR, De blindas förening, dåvarande medicinalstyrelsen, Legitimerade sjukgym nasters riksförbund, Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka, Riksförbun det för utvecklingsstörda bara, Riksförbundet föräldraföreningar för CP- barn, Riksföreningen mot polio, Riksföreningen mot reumatism, Svens ka korporationsidrottsförbundet, Svenska MS-föreningarnas riksförbund, Svenska röda korset, Sveriges riksidrottsförbund och sedermera Sveriges dövas riksförbund. Kommittén blev ett rådgivande och förslagsställande or gan. Den hade till uppgift att stimulera resp. organisationer på det lokala planet och på distriktsplanet till fältarbete på idrottens område.
Efter överläggningar under våren 1969 mellan de skilda handikapporga nisationerna samt mellan dessa och idrottsutredningen föreslog styrelsen för handikapporganisationernas centralkommitté — som inom sig rymmer representanter för samtliga medlemsorganisationer — att uttala sig för bil dandet av ett gemensamt organ för handikappidrott, Svenska handikapp idrottsförbundet. Det nya förbundet konstituerades vid möte i Stockholm 1969. Vid riksidrottsmötet i november 1969 anslöts förbundet som ett sär skilt specialförbund till riksidrottsförbundet.
Utredningen hälsar med största tillfredsställelse att ett gemensamt han dikappidrottsförbund bildats, och att detta anslutits till riksidrottsförbun det. Det är riksidrottsförbundets uppgift att fördela tillgängliga medel bland sina medlemsorganisationer, bl. a. även handikappidrottsförbundet. Med hänsyn till vikten av en snabb utbyggnad av handikappidrotten är det emel lertid nödvändigt att göra upp en särskild plan för handikappidrottens ut veckling. Utredningen räknar med en ökning av anslaget för detta ändamål från 0,4 milj. kr. för budgetåret 1969/70 till 1,6 milj. kr. för budgetåret 1970/71.
Yttranden
Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan instämmer i utredning ens förslag om ökat stöd till handikappidrotten. Statens handikappråd och
Svenska handikappidrottsförbundet anser att förslaget bör ses som ett mini mikrav.
Sveriges riksidrottsförbund anser att Svenska handikappidrottsförbundet är organiserat på ett sådant sätt att goda förutsättningar finns för att det ef fektivt skall kunna främja handikappidrottens utveckling. Det är förbundets avsikt att i samråd med handikappidrottsförbundet låta utarbeta förslag och riktlinjer för det praktiska samarbetet mellan handikappidrottsförbundets
38
lokala, regionala och centrala organ och motsvarande organ inom riks-
idrottsförbundet, specialförbunden och distriktsförbunden.
Statens handikappråd och socialstyrelsen framhåller att frågan om skol-
idrott för handikappade barn och ungdom särskilt bör uppmärksammas.
Riksrevisionsverket och folkbildningsförbundet understryker handikapp
idrottsförbundets betydelse för att bryta de handikappades isolering. Idrotts
rörelsen säges ha goda möjligheter att anpassa de handikappade till ett nor
malt samhällsliv men också att anpassa de icke handikappade ungdomarna
till de handikappades situation.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Det frivilliga skyttet
Idrottsutredningen
Anslag till det frivilliga skyttet har hittills anvisats under fjärde huvud
titeln. Utredningen anser att anslagen till idrotten i bred bemärkelse bör
samordnas. Det frivilliga skytteväsendets militära värde kan inte betraktas
som ett tillräckligt starkt motiv för att göra något undantag för denna del
av idrotten. Det påpekas vidare av utredningen att i den mån verksamheten
inom skytteväsendet behöver anpassas till militära krav kan självfallet det
ta ske även om statsstödet utgår ur ett allmänt idrottsanslag. Mätt i antal
skott synes den frivilliga skytterörelsens verksamhet ha stagnerat något
under senare år. Med hänsyn till detta föreslår utredningen en begränsad
ökning av stödet med 100 000 kr. per år under femårsperioden.
Yttrande
Svenska pistolsky it ef örbundet uttrycker sin oro över att den välvilliga
uppräkningen av anslaget till idrotten i allmänhet inte kommer skyttet till
del.
Ungdomens fritidsverksamhet
Idrottsutredningen
För att främja fritidsverksamhet bland ungdom utgår statsbidrag till fri-
tidsgrupper enligt vissa regler. Med fritidsgrupp avses en kamratkrets, som
samlats för att bedriva planlagd fritidsverksamhet i överensstämmelse med
föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelar. Bidragen lämnas genom stu
dieförbund eller kommun, som åtagit sig att vara huvudman för verksam
heten.
Idrottslig verksamhet, för vilken stöd inte utgår av de statsmedel som
står till idrottens förfogande, kan bli berättigad till statsbidrag. All organi
serad tävlingsverksamhet är dock undantagen. Medan antalet av studieför
bund och kommuner redovisade fritidsgrupper och antalet deltagare i dessa
varit i stort sett oförändrat under 1960-talet har antalet av riksidrottsför-
39
bundet redovisade grupper och deltagare i dessa ökat starkt. Av det totala antalet fritidsgrupper beräknas omkring 90 % syssla med idrott.
Utredningen anser att bidragsformen har ett sådant värde för de lokala idrottsföreningarna att den bör bibehållas men påpekar att de nuvaran de bidragsbestämmelserna delvis missgynnar idrottsrörelsen. Den nuva rande utformningen innebär att vissa för idrottsrörelsen naturliga och nöd vändiga aktiviteter inte omfattas av stödet. Eftersom tävlingsmomentet en ligt utredningens uppfattning är ett naturligt inslag i den idrottsliga verksamheten bör i princip även sådana aktivitetsformer vara bidragsberät- tigade. Frågan om åldersgränserna bör prövas förutsättningslöst vid en översyn av bidragsbestämmelserna.
Utredningen föreslår att de fritidsgruppsmedel som i dag fördelas via riksidrottsförbundet sammanförs med övriga former av idrottsstöd. Me delsfördelningen bör göras av RF. Det bör då också ankomma på RF — som har daglig kontakt med fritidsgruppsverksamheten — att lägga fram för slag om bestämmelser för idrottens del.
Yttranden
Utredningens förslag får ett positivt mottagande endast av Sveriges riksidrottsförbund och Svenska korporationsidrottsförbundet. Övriga remissin stanser, däribland skolöv er stp r ds en, naturvårdsverket, Tjänstemännens cen tralorganisation och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund avstyr ker förslaget. Skolöverstyrelsen framhåller att man enligt förslaget skulle få två organ som fördelar medel till fritidsgruppsverksamhet. Detta skulle inte innebära någon rationalisering utan snarare motsatsen. Ridragsbe- stämmelserna bör enligt styrelsen kunna utformas så att de blir ända målsenliga för samtliga ungdomsorganisationer. Överstyrelsen framhåller vidare att utredningens beräkningar av andelen fritidsgrupper inom idrotts rörelsen inte är rättvisande. Av totala antalet redovisade fritidsgrupper finns 72 % inom idrottsorganisationerna. Riksidrottsförbundet och korporations idrottsförbundet anser att bidragsbestämmelserna borde kunna förenklas utan att kontrollen eftersätts. Häri instämmer statens ungdomsråd. I några remissyttranden, bl. a. dem som avgivits av Landsorganisationen, Tjänste männens centralorganisation och Sveriges socialdemokratiska ungdomsför bund, framhålls önskvärdheten av generella och för olika organisationer gemensamma grunder för bidragsgivningen.
Studerandeidrott
Idrottsut redningen
Efter förslag av Kungl. Maj :t fattade 1967 års riksdag beslut om det eko nomiska stödet till motionsinriktad idrott för studerande vid universitet och högskolor. Som ett första mål angavs att hälften av de studerande skul
Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970
40
le beredas ett träningstillfälle i veckan. De organisatoriska och planerade
arbetsuppgifterna för verksamheten skulle fullgöras av fast anställda be
fattningshavare. Den direkta ledningen av gruppverksamheten skulle där
emot till största delen anförtros timarvoderad personal. Stockholm, Göte
borg, Lund och Uppsala fick vardera två heltidsanställda befattningshavare
medan Umeå inledningsvis skulle få en halvtidsbefattning. Ansvaret för
verksamheten överflyttades från läroanstalterna till de studerandes egna
organisationer. Idrottens samarbetsnämnd fick i uppdrag att granska och
avge yttrande över ansökan om medel från de olika kårorterna.
Utredningen säger sig inte finna något skäl att nu föreslå förändringar
av det bidragssystem som tillskapades 1967. Erfarenheterna av de då inför
da stödformerna bör först kunna överblickas närmare. Om inte någon för
ändring i fråga om den obligatoriska anslutningen till studentkår eller lik
nande vidtas, finns det enligt utredningen inte någon anledning att föreslå
någon förändring av huvudmannaskapet för verksamheten. Som målsätt
ning för verksamheten bör gälla att hälften av de studerande skall kunna
beredas ett motionstillfälle per vecka senast budgetåret 1974/75. Därvid
förutsätts att de studerande själva svarar för åtminstone en del av kostna
derna. Riksidrottsstyrelsen bör överta ansvaret för bidragsgivningen. Över
studerandeorganisationernas anslagsframställningar bör Sveriges Förenade
Studentkårer beredas tillfälle att yttra sig. Riksidrottsstyrelsen bör vid be
handlingen av dessa frågor hålla nära kontakt med nämnda organisation.
Särskild uppmärksamhet har av utredningen ägnats åt problemet elit
idrott—studier. För såväl studerande som förvärvsarbetande gäller sam
ma problem ifråga om elitidrott, nämligen svårigheten att kombinera denna
form av fritidsintresse med kravet på att prestera en normal arbetsinsats.
Många klarar inte av detta, vilket medför behov av ekonomiskt stöd. För
att underlätta möjligheterna att kombinera studier med elitidrott föreslår
utredningen vissa åtgärder, bl. a. vidgad stipendiering från föreningar och
förbund av idrottsmän som studerar, stipendiering av elitidrottsmän för
utländska studier samt särskilda kurser för idrottsutövare som under viss
del av året idrottar på heltid. Vidare föreslår utredningen att elitidrott bör
kunna anses som giltigt skäl för förlängd studietid vid tilldelning av stu
diemedel.
Yttranden
Utredningens anslagsberäkning i fråga om studerandeidrotten biträds
av bl. a. universitetskanslersämbetet, riksidrottsförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Den
sistnämnda remissinstansen betonar dock att alla ungdomar i möjligaste
mån bör behandlas lika i fråga om samhällets stöd till idrottsaktiviteter.
Riksidrottsförbundet anser att begreppet studerande i framtiden bör ges en
vidare innebörd än vad utredningen synes avse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
41
Ett starkare stöd än utredningen föreslagit krävs av överbefälhavaren,
Centrala studiemedelsnämnden, styrelsen för gymnastik- och idrottshög skolorna samt Sveriges förenade studentkårer. Utredningens allmänna am bitionsnivå anses i vissa remissyttranden vara för låg. Sveriges förenade studentkårer påpekar att just bidraget till studerandeidrotten är ett av de få som syftar till att stödja motionsverksamhet.
Arbetarnas bildningsförbund avstyrker utredningens förslag och anser att de nuvarande särbestämmelserna för studerandeidrott så långt möjligt bör avvecklas och att åtgärder bör vidtagas för att underlätta de studeran des deltagande i idrottsföreningar som är öppna för alla.
De av utredningen föreslagna åtgärderna för att förbättra möjligheterna att kombinera studier med elitidrott tillstyrks av bl. a. riksidrottsförbundet. Däremot kritiseras förslagen av Sveriges förenade studentkårer, som anser att frågan om studerande elitidrottsmän ägnats en oproportionerligt stor uppmärksamhet och att de föreslagna åtgärderna har ytterst låg priori tet.
Övrigt organisationsstöd
Till denna post har förts dels sådana diverseposter som består av småan- slag om något tusental kronor, dels de medel som från fonden för idrottens främjande ställs till skolöverstyrelsens förfogande för särskilda kurser för lärare och lärarkandidater. Hit har också förts de medel som från idrotts- fonden anslås direkt till föreningar inom riksidrottsförbundet.
Utredningen anser det inte motiverat att skolöverstyrelsen skall dispone ra särskilda medel från idrottsanslagen för sådan kursverksamhet som egentligen är en del av undervisningen. Kursverksamhet utanför skolans ram för lärare och lärarkandidater bör finansieras genom de medel som en ligt 5-årsplanen skall disponeras av riksidrottsförbundet för ledarutbild ning och kursverksamhet.
Enligt utredningen bör den särskilda posten för stöd till föreningars verksamhet inte bibehållas. Dessa medel bör ställas till riksidrottsförbun- dets förfogande för andra behov som kan uppkomma under planperioden. I enlighet med den uppdelning i ansvarsområden som utredningen föreslår bör föreningar få sitt stöd från primärkommunerna.
Anläggningsstöd m. m.
Riksanläggningar
Idrottsutredningen
Utredningen anser, att tillkomsten och driften av idrottsanläggningar i huvudsak är en kommunal angelägenhet. Vissa anläggningar, som är av sedda för idrottsrörelsens centrala behov, s. k. riksanläggningar, anses dock
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
falla utanför detta principiella synsätt. Till riksanläggningar bör statsstöd
utgå.
Utredningen har tidigare framlagt förslag i fråga om en utbyggnad och
upprustning i Vålådalen. Riksdagen har hittills anvisat 2 milj. kr. för än
damålet.
Utredningen framlägger nu förslag om utbyggnad och upprustning av
gymnastikfolkhögskolan Lillsved och idrottsinstitutet å Bosön för under
planperioden totalt 8,4 resp. 16,5 milj. kr. Dessutom anses idrottsrörelsens
behov av centrala kanslilokaler vara så stort och angeläget att drygt 3
milj. kr. föreslås till vissa lokaler och ändamål i ett Idrottens hus. Det
sistnämnda projektet ligger i slutet av planperioden (planår 4 och 5) var
för något underlag för mera noggrann kostnadsberäkning ej anses före-
ligga. Beträffande Bosön och Lillsved redovisas programförslag.
Yttranden
Utredningens förslag om särskilt statsstöd till vissa riksanläggningar be
möts positivt av remissinstanserna. Statens ungdomsråd understryker att
genom anslagsgivning till Vålådalen, Bosön och Lillsved garanteras idrotts
rörelsen tillgång till vissa gemensamma tränings- och utbildningsanlägg-
ningar vilket synes vara absolut nödvändigt för att kunna tillgodose åt
minstone det mest trängande behovet på utbildningsområdet. Svenska kom
munförbundet anser att benämningen riksanläggningar bör få en vidare
mening än den utredningen förordar. Vissa anläggningar kräver, säger
förbundet, så stora ekonomiska insatser att det inte finns utrymme för
mer än en anläggning inom landet. Som exempel på detta nämner man
internationell skidbacke, cykelvelodrom m. in. Anläggningar av denna ka
raktär syftar inte att tillgodose endast de lokala intressena utan i princip
hela landet. Sveriges rilcsidrottsförbund uttalar sig positivt till utredning
ens förslag och förutsätter att de medel som utredningen föreslår till ett
centralkansli kommer att ges hög prioritet i den statliga bidragsgivningen
till idrotten under den närmaste femårsperioden. Förbundet påpekar också
att om det inom Nordiska Rådet väckta förslaget om en framtida använd
ning av Strömsholm som ett för de nordiska länderna gemensamt centrum
för utbildning av ridinstruktörer och annan utbildningsverksamhet inom
idrotten förs till en lösning, bör Strömsholm ingå i kategorin riksanlägg
ningar och sålunda också erhålla statligt stöd. Socialstyrelsen framhåller
att enligt dess mening behövs utöver de av utredningen nämnda riksan-
läggningarna med anknytning till den organiserade idrottsverksamheten
anläggningar för människor som ej är anslutna till någon idrottsorganisa-
tion. Riksrevisionsverket anser att något närmare ställningstagande till
förslagen i fråga om riksanläggningar inte är möjligt mot bakgrund av
de summariska handlingar som åtföljer betänkandet. Verket anser att det
för sådant ställningstagande förutom skissritningar även krävs mer pre
ciserade kostnadsberäkningar och driftsekonomiska kalkyler. Verket för
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
43
ordar vidare att en ekonomisk utvärdering av alternativa lokaliseringsorter görs innan ett definitivt beslut fattas i de aktualiserade anläggningsfrå- gorna. Sveriges Radio anför rent allmänt när det gäller nya idrottsanlägg ningar att det är viktigt att man vid planeringen på ett tidigt stadium tar hänsyn till de speciella krav som radio- och TV-utsändningar ställer på anläggningarnas utformning.
Föreningsanläggningar, friluftsanläggningar m. m.
Idrottsutredningen
Utredningen ställer sig mot bakgrund av att de statliga anslagen till byggande av idrottsanläggningar i traditionell bemärkelse i stor utsträck ning förlorat sin betydelse, tveksam till fortsatt statlig bidragsgivning till sådana anläggningar. Tveksamheten grundas också på den principiella in ställningen, att det i första hand är en kommunal angelägenhet att svara för tillkomsten och driften av sådana anläggningar som i första hand ut nyttjas av kommunens egna innevånare. Utredningen föreslår därför att statsstöd normalt inte skall utgå till kommuner för uppförande av idrotts anläggningar av i dag traditionell utformning. Undantag bör kunna göras i särskilda fall t. ex. för kommuner med stort antal studerande. Utredning en har också förordat, att anläggningar som i första hand är avsedda för motions- och rekreationsändamål också i fortsättningen skall vara bi- dragsberättigade med hänsyn till vikten av att tillkomsten av sådana an läggningar stimuleras. Detta innebär att de bidragsbestämmelser, som nu gäller för fonden för friluftslivets främjande bör gälla också i fortsättning en. Utredningen föreslår vidare att statsbidrag skall kunna utgå också i fortsättningen till smärre anläggningar som uppförs av lokal idrottsför ening eller därmed jämförlig sammanslutning.
Idrottsutredningen har i sin summering av insatserna för idrott inte tagit upp de bidrag som utgår till byggandet av skolgymnastiksalar. Ut redningen pekar i detta sammanhang på att det rör sig om avsevärda be lopp, eftersom det blivit allt vanligare att kommuner samplanerar skolans och kommunernas behov i övrigt av idrottslokaler. Bedömningen av om dessa medel skall utgå eller eller ej bör också i fortsättningen göras av skol överstyrelsen. Utredningen har ställt sig positiv till ett förslag från skol överstyrelsen, som överlämnats till utredningen, att statsstödet till skol gymnastiksalar också skall omfatta simbassäng, som uppförs i anslutning till skolbyggnaden och som godkänts av skolöverstyrelsen. Samma bidrags procent som för gymnastiksal bör tillämpas också för simbassäng. Detta tillägg till nuvarande bestämmelser bör gälla från den 1 juli 1970.
Yttranden
Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens förslag att de statliga bidragen till kommunerna för uppförande av idrottsanläggningar av idag traditionell utformning i huvudsak bör slopas. Svenska kommunförbundet
44
framhåller att man — med hänsyn till att dessa anslag successivt fått mins
kad ekonomisk betydelse — kan acceptera förändringen under förutsättning
att utredningens förslag om statsbidrag till byggande av simanläggningar i
anslutning till skolor och till utvecklingsarbete genomföres. Förbundet un
derstryker dock att bidragen bör slopas endast för sådana anläggningar som
i första hand är avsedda att betjäna den egna kommunens innevånare.
Statsbidrag bör också i fortsättningen utgå till anläggningar som dimensio
neras för att tillgodose behovet också hos andra än kommunens egna
innevånare. I det sammanhanget framhåller förbundet särskilt förhållan
dena i kommuner med stort antal studerande.
Sveriges riksidrottsförbund anser att undantag från den av utredningen
angivna huvudregeln bör gälla för mindre och ekonomiskt svaga kommuner
där statligt bidrag är en förutsättning för tillkomsten av eu angelägen
idrottsanläggning.
Sådana anläggningar som i första hand är avsedda för motions- och re
kreationsändamål bör, menar utredningen, också i fortsättningen vara bi-
dragsberättigade i enlighet med de bestämmelser som nu gäller för anslag
ur fonden för friluftslivets främjande. Samtliga remissinstanser med un
dantag av statskontoret ansluter sig till utredningens uppfattning i denna
fråga. Statskontoret ställer sig tveksamt till förslaget eftersom man anser att
det många gånger är svårt att göra skillnad mellan å ena sidan anläggningar
för tävlingsidrott och å den andra anläggningar för motionsverksamhet.
Statskontoret föreslår därför att inte heller kommunala anläggningar för
den rekreationssökande allmänhetens behov skall vara bidragsberättigade.
Utredningens förslag att statsbidrag också i fortsättningen i vissa fall
skall utgå till mindre anläggningar som uppförs av lokal idrottsförening
eller därmed jämförlig sammanslutning tillstyrks av statskontoret, skol
överstyrelsen, riksidrottsförbundet och korporationsidrottsförbundet. Sta
tens naturvårdsverk tillstyrker i princip förslaget men pekar på att en fort
satt bidragsgivning till idrottsföreningarna kan motverka en önskvärd ut
veckling mot att kommunerna tar över anslaget för uppförande och under
håll av anläggningarna.
Utredningens förslag om att särskilt statsbidrag skall kunna utgå till kom
muner med många studerande tillstyrks av kommunförbundet, skolöversty
relsen, riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet, Sveriges akade
mikers centralorganisation och styrelsen för gymnastik- och idrottshögsko
lorna. Sistnämnda styrelse understryker särskilt vikten av att statsbidrag
får utgå till anläggningar för studerande och att detta klart utsägs i bestäm
melserna för anläggningsstödet. Utan en samordnad satsning från stat och
kommun kommer de studerandes behov av motion inte att kunna tillgodo
ses inom överskådlig tid, framhåller styrelsen. Skolöverstyrelsen anser att
bärande motiv finns för de undantag från huvudregeln som idrottsutred-
ningen föreslår. Enligt överstyrelsen bör bland dessa undantag också fin
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
45
nas utomhusanordningar i anslutning till skola där det inte finns annan kommunal idrottsplats i omedelbar anslutning till skolgården. Universitetskanslersämbetet tillstyrker att statliga bidrag skall kunna utgå för uppfö rande av idrottsanläggningar i kommuner med stort antal studerande vid statliga utbildningsanstalter. Riksrevisionsverket och Sveriges socialdemo kratiska ungdomsförbund avstyrker utredningens förslag. Enligt riksrevi sionsverket torde av utredningen avsedda anläggningar främst bli aktuella i större städer med universitet och andra högre läroanstalter. Tillräckliga skäl anses därför inte föreligga för undantag från principerna om att stats bidrag inte skall utgå till kommunala idrottsanläggningar. Socialdemokra tiska ungdomsförbundet framhåller att särskilda bidrag till orter med många studerande kan komma att snedvrida statens stöd till olika idrotts aktiviteter. Därigenom kommer vissa orter att erhålla bättre förutsättning för idrottsutövning än andra. I stället bör enligt förbundet varje form av idrott i anslutning till universitet och annan övrig undervisning inordnas under de allmänna utbildningskostnaderna.
Utredningen föreslår att simanläggning från bidragssynpunkt bör jäm ställas med gymnastiksal och att samma bidragsprocent som i fråga om så dan bör tillämpas. Kommunförbundet, Sveriges akademikers centralorgani sation och Riksförbundet för simningens främjande tillstyrker utredningens förslag. Landstingsförbundet förutsätter i sitt yttrande att samma regler skall gälla för landstingsägda skolor. Riksrevisionsverket förordar att försla get ses över och att i bestämmelserna tas in föreskrifter om att så vitt gäller tätorter skall en viss maximibeläggning på en anläggning uppnås innan stats bidrag kan medges för ytterligare anläggning.
Utredningens förslag att statens naturvårdsverk skall administrera an- läggningsstödet till idrottsanläggningar och att för ändamålet en särskild nämnd skall inrättas inom verket med representation från RF tillstyrks av flertalet remissinstanser. Detta gör bl. a. Landsorganisationen, kommun förbundet, riksidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet, korporationsidrottsförbundet, skolöverstyrelsen och statens naturvårdsverk. Natur vårdsverket anser det dock inte behövligt med en särskild nämnd för fördel ningen av anläggningsstödet. Verkets styrelse och naturvårdsråd bör kunna fylla de föreslagna uppgifterna om friluftsenheten inom naturvårdsbyrån samtidigt byggs ut personellt och blir en särskild sektion. Samrådet med idrottsrörelsen bör, menar verket, kunna upprätthållas genom samarbete dels vid utformning av bidragsregler, dels genom remissbehandling av bi- dragsprövningen i enskilda ärenden. Skid- och friluftsfrämjandet framför likartade synpunkter. Kommunförbundet framhåller att det vill bli repre senterat i den särskilda nämnden. Samma önskemål framför korporationsidrottsförbundet. Statskontoret avstyrker utredningens förslag och föreslår
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
46
att administrationen av anläggningsstödet också skall anförtros riksidrotts-
förbundet. Statens ungdomsråd framhåller att om man ser stödet till idrott
som en del av samhällets totala stöd till fritidsaktiviteter bör man söka fin
na möjligheter till en bredare samordning av statens stöd till fritidsanlägg
ningar än det utredningen förordar.
Fritidsbåttrafik
Idrottsutredningen
Från och med budgetåret 1969/70 har det särskilda stödet till småbåts
hamnar överflyttats från sjätte till nionde huvudtiteln. Detta stöd har an
setts ha ett närmare samband med friluftsliv än med kommunikations
frågor.
Utredningen ser detta stöd som en integrerad del av stödet till idrott och
friluftsliv. Naturvårdsverket bör fördela medlen också i fortsättningen. Ut
redningen har för sin del kalkylerat med ett medelsbehov under planperio
den om 4,0 milj. kr./år, vilket är den bidragsram som varit gällande de se
naste åren. Utredningen för upp samma belopp per år under hela planperio
den.
Med tanke på att innehav av fritidsbåtar blir allt vanligare och att en ex
pansion av verksamheten med fritidsbåtar och gästhamnar mot den bak
grunden ter sig naturlig, anser utredningen det motiverat att stödet till den
na verksamhet utreds i särskild ordning. I samband med en sådan översyn
kan också frågan om obligatorisk registrering och avgiftsbetalning för bl. a.
fritidsbåtar prövas.
Yttrande
Svenska kommunförbundet förordar väsentligt ökade bidrag till småbåts
hamnar som i första hand användes som gästhamnar. Bidrag utgår med i
genomsnitt endast 50 % av kostnaderna. Kommunerna har inte ansett sig
kunna bära dryga kostnader för anläggningar som inte främst syftar till
att betjäna kommunernas egna invånare. Anslaget har därför inte blivit
helt utnyttjat. Bidragsprocenten för småbåtshamnar som i första hand
nyttjas som gästhamnar bör enligt kommunförbundet höjas till 90 procent.
Service och utvecklingsarbete
Idrottsutredningen
Forsknings- och utvecklingsarbetet på idrottsområdet bör liksom inom
andra sektorer av samhället i första hand vara en statlig angelägenhet. Ut
redningen avser i detta sammanhang i första hand det utvecklingsarbete
som behövs bl. a. för att få fram ändamålsenliga och moderna idrottsan
läggningar samt för att så långt som möjligt utveckla och utarbeta förslag
till olika typanläggningar. En ökad standardisering av idrottsanläggningar
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
47
bör enligt utredningens mening också vara av stort värde. Som exempel på utvecklingsarbete nämner utredningen bl. a. utprovning av nya material för idrottsanläggningar, utarbetande av standardritningar för olika typer av anläggningar och möjlighet att åstadkomma en effektivare vattenrening i badanläggningar. Enligt utredningens mening kan stora summor sparas åt kommunerna genom statliga insatser på dessa och likartade områden, summor som i väsentlig grad överstiger de begränsade anläggningsbidrag, som i dag utgår.
Detta utvecklingsarbete bör bedrivas i nära samråd med huvudmännen för idrottsanläggningarna — kommunerna. För att utvecklingsarbetet skall vara meningsfullt måste nämligen gjorda rön snarast möjligt bli kända för dem, som sedan skall omsätta resultaten i praktiskt arbete.
Kommunförbundet har inrättat en särskild delegation för idrotts- och fritidsfrågor. Utredningen anser starka skäl tala för att i största möjliga ut sträckning knyta utvecklingsarbetet till denna delegation. Ett särskilt ut vecklingsorgan bör inrättas med företrädare för naturvårdsverket, kom munförbundet och riksidrottsförbundet. Utvecklingsorganet bör ha kansli mässig samverkan med kommunförbundets idrotts- och fritidsdelegation. Vid planperiodens slut bör anslaget till utvecklingsarbete ha ökat från 0,5 milj. kr. 1969/70 till 1,5 milj. kr.
Yttranden
Utredningens förslag om att ett särskilt utvecklingsorgan för anläggnings- frågor med anknytning till kommunförbundets delegation för idrotts- och fritidsfrågor och med representation från kommunförbundet och riksidrotts förbundet skall inrättas tillstyrks av flertalet remissinstanser. Friluftsfräm jandet framhåller dock att organisationen bör vara representerad i utveck lingsorganet. Likartade synpunkter framförs av Svenska korporationsidrottsförbundet. Statens ungdomsråd framhåller att utvecklingsorganet bör kunna tillgodose alla de behov som föreligger för att utveckla och sam ordna det lokal- och utrymmesbehov som förefinns inom hela sektorn fri- tidsliv. Riksidrottsförbundet framhåller att överförandet till kommunför bundets idrottsdelegation och naturvårdsverket av de arbetsuppgifter som nu handläggs av riksidrottsförbundets idrottsplatskommitté bör ske grad vis och på ett sådant sätt att personalens intressen väl tillgodoses.
Framställningar om anslag för budgetåret 1970/71
Framställningar om anslag för idrottsverksamhet budgetåret 1970/71 har kommit in från Sveriges riksidrottsförbund, Svenska korporationsidrottsför- bundet, Sveriges olympiska kommitté, Skid- och friluftsfrämjandet, skolöver styrelsen, överbefälhavaren (avser Skytteförbundens överstyrelse, Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet), Ridfrämjandet,
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
48
De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund och Svenska ponny
föreningen. Idrottens samarbetsnämnd har därjämte överlämnat skrivelse
från Sveriges förenade studentkårer vid vilken fogats anslagsframställning
om bidrag till hälso- och motionsverksamhet för studerande från kårorts-
nämnderna i Göteborg, Karlstad, Linköping, Stockholm, Umeå, Uppsala och
Örebro.
Sveriges riksidrottsförbund förutsätter, att Kungl. Maj :t kommer att god
taga de förslag idrottsutredningen lagt fram i betänkandet ”Idrott åt alla”,
och hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att ta upp ett anslag på
72 milj. kr. för stöd åt idrotten, fördelat med 54,5 milj. kr. för stöd åt orga
nisationer m. m. och med 17,5 milj. kr. för anläggningsstöd m. m.
Svenska korporationsidrottsförbundet anhåller att förbundets anslag ökas
från 2 675 000 kr. budgetåret 1969/70 till 3 331 000 kr. för budgetåret 1970/
71. Förbundet framhåller att förbundets verksamhet med motionsidrott och
friluftsliv fortsätter att öka. Förbundet omsluter nu 241 lokala idrottsför
bund och åtta kollektivt anslutna riksomfattande fritidsförbund med sam
manlagt 8 300 korpidrottsklubbar. Ökade anslag erfordras för bl. a. ledarut
bildningen, motionspropagandan och pensionärsverksamheten. Den nuvaran
de konsulentorganisationen med en rikskonsulent och sexton distriktskon
sulenter bör förstärkas med två distriktskonsulenter.
Skid- och friluftsfrämjandet anför, att friluftsverksamheten i hög grad
är koncentrerad till de friluftsanläggningar, som drivs av främjandets lokal
avdelningar. Antalet anläggningar var senaste verksamhetsåret 165. Vid an
läggningarna gjordes samma år 4 miljoner besök. Under de senaste sex åren
har främjandet varje år kunnat redovisa nytt rekordår. Utvecklingen krä
ver emellertid att ökade resurser ställs till förfogande för ledarutbildningen
samt för distriktsförbunden och främjandets centrala organ. Bl. a. behöver
främjandet, som nu helt saknar distriktskonsulenter, anställa i första hand
sju distriktskonsulenter. Främjandet anhåller att statsbidraget höjs från
nuvarande 741 500 kr., varav 481 500 kr. från idrottsfonden och 260 000 kr.
från friluftsfonden, till 1 085 000 kr. för budgetåret 1970/71.
Sveriges olympiska kommitté anför, att en av kommittén föreslagen un
dersökning visar att de olympiska specialförbundens anslagsbehov för olym
piska förberedelser under 1970/71 uppgår till drygt 2 milj. kr. Kommittén
anhåller, att anslaget till kommittén, som för budgetåret 1969/70 uppgår till
500 000 kr., för budgetåret 1970/71 höjs med högsta möjliga belopp.
Skolöverstyrelsen anhåller, att styrelsens anslag till kurser i gymnastik,
idrott och livräddning för lärare och lärarkandidater höjs från 280 000 kr. till
300 000 kr.
Ridfrämjandet, De lantliga ryttarföreningarnas centralförbund och Svens
ka ponnyföreningen anhåller att organisationsstödet till de utanför riks-
idrottsförbundet stående ridorganisationerna höjs från 585 000 kr. budget
året 1969/70 till 735 000 kr. budgetåret 1970/71. Ridfrämjandet har fram
Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1970
49
hållit att kostnaderna för ridskolan i Strömsholm kommer att öka från och med den 1 juli 1970, då arméns körskola lämnar Strömsholm. Främjandet anhåller vidare att 600 000 kr. anvisas till ridhusbidrag 1970/71.
Överbefälhavaren anhåller, att anslagen till Skytteförbundens överstyrel se, Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet höjs från 2 801 000 kr. till 3 693 000 kr.
Sveriges förenade studentkårer har med eget yttrande överlämnat ansök ningar om anslag för budgetåret 1970/71 till motionsverksamhet för stude rande av kårortsnämnderna i Göteborg, Karlstad, Linköping, Stockholm,
Umeå, Uppsala och Örebro. Styrelsen för motionsidrotten bland studenterna i Lund har direkt kommit in med motsvarande ansökan. I ansökningarna an hålls att bidragen till motionsidrott bland studerande höjs från 655 000 kr. budgetåret 1969/70 till 1 335 000 kr. budgetåret 1970/71.
Idrottens samarbetsnämnd har i skilda skrivelser avgivit yttranden över dels riksidrottsförbundets och korporationsidrottsförbundets ansökningar, dels över ansökningar om bidrag till motionsidrott för studerande.
Vidare föreslår naturvårdsverket att anslaget Avsättning till fonden för friluftslivets främjande för budgetåret 1970/71 förs upp med 9 milj. kr., varav 7,7 milj. kr. för friluftsanläggningar, 1 milj. kr. för friluftsorganisa- tionernas verksamhet och 300 000 kr. för utvecklingsarbete rörande fri luftsanläggningar. Beträffande de olika delposterna anför verket följande.
1. Behovet av anläggningar för det rörliga friluftslivet är synnerligen stort. Speciellt storstadsområdena och de större tätorterna saknar nödvän diga serviceanläggningar för friluftslivet. Då sådana orter har mindre möj ligheter att få bidrag genom arbetsmarknadsstyrelsen än glesbygdskommu nerna finns ett uppdämt behov av skilda slag av friluftsanläggningar i tät orternas närhet. Med hänsyn till den väntade utvecklingen förordar verket att 7,7 milj. kr. beräknas för bidrag till friluftsanläggningar.
2. Skid- och friluftsfrämjandet har angett sitt behov av bidrag ur idrotts- och friluftsfonderna till sammanlagt 1 350 000 kr. Fiskefrämjandet, Riks organisationernas campingkommitté och Reso beräknar medelsbehovet till resp. 150 000, 95 000 och 145 000 kr. Dessutom har Svenska turistföreningen under hand anmält ett bidragsbehov av ca 600 000 kr. De frivilliga organisa tionerna har stor betydelse för friluftslivets utveckling. Genom olika kam panjer och arrangemang aktiverar dessa organisationer en betydande del av vårt folk. Organisationernas verksamhet förutsätter ett omfattande frivilligt arbete, som i hög grad minskar de krav som annars skulle riktas mot stat och kommun. Intensifieringen av friluftsverksamheten gör det enligt ver kets mening utomordentligt viktigt att stödet till organisationerna kraftigt förstärks. Med hänsyn härtill förordar naturvårdsverket att lägst 1 milj. kr. avsätts som stöd till friluftsorganisationerna.
3. Naturvårdsverket har till uppgift att låta utföra ett utvecklingsarbete rörande friluftsanläggningar och anordningar för friluftslivet. För ändamå
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
50
let har Kungl. Maj :t för innevarande budgetår anvisat 200 000 kr. Detta be
lopp bör för nästa budgetår höjas till 300 000 kr.
Vad angår åtgärder för fritidsbåttrafiken beräknar naturvårdsverket för
budgetåret 1970/71 4 milj. kr. för statsbidrag till hamn, brygga eller farled
för fritidsbåtar och för förvaltningen av Falsterbokanalen. Härjämte behövs
för fritidsbåttrafikens andel i sjöfartsverkets kostnader för fyrar och andra
säkerhetsanstalter 222 000 kr., för kanaler och fördjupade farleder 12 000 kr.
och för sjöräddningsväsendet 362 000 kr. Sjösäkerhetsrådets kostnader för
fritidsbåttrafiken beräknas till 350 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Departementschefen
Samhällets stöd till idrotten har ökat år efter år med betydande belopp.
Under den senaste tioårsperioden har de statliga anslagen till idrottsliga
ändamål över fonderna för idrottens och friluftslivets främjande mer än
fördubblats. Sammanlagt beräknas statens insatser till drygt 90 milj. kr.
budgetåret 1969/70. De kommunala anslagen uppgår sammantagna till be
tydligt större belopp. Samhällets totala insatser för idrott beräknas för år
1969 uppgå till omkring 500 milj. kr. Det statliga stödet till idrotten räknat
per invånare, är vida större i Sverige än i andra länder från vilka uppgifter
varit tillgängliga.
Det omfattande samhällsstödet som idrotten sålunda åtnjuter motiveras
av dess växande betydelse i det moderna samhället. Idrotten är i dag en
folkrörelse med bred förankring. Den bygger upp fysiken hos individen och
utgör därigenom en utomordentligt viktig del av den förebyggande hälso
vården. Härtill kommer att idrotten för många skapar möjligheter till so
ciala kontakter och ger tillfällen till en rikare fritid. I särskilt hög grad
gäller detta ungdomen men också grupper som i olika sammanhang riskerar
att isoleras, exempelvis handikappade och pensionärer.
Formerna för det statliga stödet till idrotten har fortlöpande diskuterats
och varit föremål för särskilda utredningar. För att ytterligare belysa frågan
och pröva inriktningen av statens stöd till idrotten och därmed samman
hängande frågor tillkallade jag på hösten 1965 efter bemyndigande av Kungl.
Maj :t en ny idrottsutredning. Den avlämnade år 1969 betänkandet Idrott åt
alla (SOU 1969: 29).
Utredningen betonar att idrottsrörelsen i vårt land i dag är en folkrörelse,
som utvecklats i frihet och som uppvisar en mängd variationer. Utredningen
har därför inte sökt göra en fullständig bedömning av dess organisatoriska
uppbyggnad eller i detalj analyserat dess verksamhetsformer. I anslutning
till de riktlinjer som getts i direktiven har utredningen inriktat sig på att
analysera idrottsorganisationerna i deras funktion som mottagare och för
51
valtare av allmänna medel. Frågan om ett eventuellt vidgat organisatoriskt samarbete mellan idrottsorganisationerna har setts ur denna synvinkel.
Utredningen ser inte idrotten som en exklusiv ungdomsverksamhet. Den finner att idrott och friluftsliv i allt högre grad vuxit samman till en odel bar helhet. Det avspeglar sig bl. a. i den kommunala planeringen. Sam hällsstödet bör, menar utredningen, ges en sådan utformning att idrott er bjuds alla människor och över ett så brett och differentierat fält som möj ligt.
I linje med de motiv som legat till grund för det samhälleliga stödet till idrotten betonar såväl utredningen som remissinstanserna att stödet främst bör avse att stimulera motions- och breddidrotten. Bland remissinstanserna uttalar även de organisationer som bär upp den egentliga elitidrotten som riksidrottsförbundet och Sveriges olympiska kommitté att satsningen på breddidrott är angelägen. Det bör uppmärksammas att huvuddelen av riks- idrottsförbundets verksamhet avser just breddidrott.
Jag anser att enigheten om denna grundläggande målsättning för statens stöd till idrotten är av mycket stort värde. Förändringarna i samhället har ökat människornas behov av idrott. Allt flera medborgargrupper blir med vetna om detta och söker få del av den tillfredsställelse idrottsutövandet ger. När nu den svenska idrottsrörelsen som helhet så entydigt sluter upp kring tanken på större insatser för motions- och breddidrott och är beredd att möta de ökade krav detta innebär, anser jag det vara starkt motiverat att väsentligt förstärka det statliga idrottsstödet.
Skid- och friluftsfrämjandet och Svenska turistföreningen gör, till skill nad mot utredningen och övriga remissinstanser, en distinktion mellan idrott och friluftsliv. De menar att dessa är artskilda. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning om vad som bör innefattas i begreppet idrott. Ut redningens bedömning finner jag vara väl underbyggd och i hög grad be styrkt av särskilt de senaste årens utveckling. Någon klar gränslinje mellan idrott och friluftsliv kan inte dragas.
En ökad satsning på breddidrott innebär inte något förringande av elit idrotten. Den senare har ett värde såväl för de aktiva som för den stora del av vårt folk som i egenskap av åskådare visar den sin uppskattning. Men elitidrotten är också av stort värde för att väcka och bredda intresset för mo tion och fysisk fostran över huvud taget. Särskilt gäller detta ungdomen.
Det finns emellertid stora grupper av vårt folk för vilka elitidrotten inte ger denna stimulans. Propagandan för de aktiviteter inom motionsidrotten som bedrivs av riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet och andra idrottsorganisationer måste därför kraftigt understödjas. Organisationerna bör, när de planerar hur de statliga an slagen skall användas, ta särskild hänsyn till dessa grupper.
Utredningen redogör också för den svenska idrottsrörelsens organisations struktur. Den konstaterar att idrotten är en självständig och på demokratisk
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
52
väg uppbyggd folkrörelse. I likhet med utredningen anser jag det vara ange
läget att detta förhållande bibehålls och stärks. Denna arbetsform har också
medfört att idrottsrörelsen kunnat tillgodoräkna sig stora insatser från fri
villiga och på ideell grund arbetande krafter. Sådana insatser kommer också
allt framgent att behövas.
Det statliga stödet till idrotten utgår f. n. från inte mindre än sex olika
huvudtitlar, nämligen försvars-, kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-,
handels- och inrikesdepartementens.
Utredningen framhåller att delta är föga rationellt, en bedömning i vilken
remissinstanserna instämmer. Utredningen föreslår att den övervägande
delen av statsstödet sammanförs till ett reservationsanslag benämnt Centralt
stöd till idrotten och anvisas under en huvudtitel. Anslaget bör enligt ut
redningen delas upp i två poster, en för Organisationsstöd m. m. och en för
Anläggningsstöd m. m.
Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att en samordning av
medelsanvisningen för idrottsändamål är nödvändig. Med hänsyn till vad
som kommit fram vid remissbehandlingen vill jag emellertid förorda att
för det centrala idrottsstödet förs upp två anslag, nämligen ett under tionde
huvudtiteln, benämnt Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m., och ett
under nionde huvudtiteln, benämnt Stöd till idrotten: Anläggningsstöd
m. m. Anslagen bör vara reservationsanslag. Under dessa båda anslag bör
medel anvisas för olika ändamål i huvudsaklig överensstämmelse med ut
redningens förslag. Det finns emellertid skäl att nu göra ett undantag
för den medelsanvisning som avser stöd till fritidsverksamhet. Detta stöd
bör alltjämt utgå från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget
Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet. Kungl. Maj:t har den 30 december
1969 uppdragit åt statens ungdomsråd att allsidigt utreda samhällets
stöd till lokalt bedrivet ungdomsarbete. I sammanhanget bör vidare noteras
att någon principiell ändring inte förutsättes ske beträffande möjligheter
na att disponera medel till idrottsanläggningar från de under elfte huvud
titeln (inrikesdepartementet) uppförda anslagen till beredskapsarbeten
m. m.
I enlighet med det anförda förordar jag att under reservationsanslaget
Stöd till idrotten: Organisationsstöd in. m. anvisas medel motsvarande
de medel ur fonden för idrottens främjande och — med vissa nedan an
givna undantag -— fonden för friluftslivets främjande — som används till
organisationsstöd,
de medel från åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till ungdomsledarut-
bildning, som används till ledarutbildning inom riksidrottsförbundet, skid-
och friluftsfrämjandet och ridfrämjandets ungdomsnämnd,
den del av åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till ungdomsorganisatio
nernas centrala verksamhet som anvisas till skid- och friluftsfrämjandet
och ridfrämjandets ungdomsnämnd,
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
53
den del av åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till hälso- och sjukvård samt motionsverksamhet för studerande som hänför sig till motionsverk- samhet samt
fjärde huvudtitelns anslag Bidrag till det frivilliga skytteväsendet. Under reservationsanslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. an visas medel motsvarande
de medel av fonderna för idrottens och friluftslivets främjande, som används till anläggningsstöd och visst nedan preciserat organisationsstöd samt
nionde huvudtitelns anslag Åtgärder för fritidsbåttrafiken. Undantag från vad som förordats ifråga om organisationsstödet bör dock göras beträffande de ersättningar som från fonden för friluftslivets främjande utgår till Reso, Svenska turistföreningen, Riksorganisationernas campingkommitté och Sveriges fritidsfiskares riksförbund för viss service verksamhet som har med anläggningar att göra. Medel till dessa organisa tioner bör beräknas under det för anläggningsstöd m. m. avsedda anslaget.
I samband med organisationsstödet har utredningen ingående diskuterat frågorna hur idrottsadministrationen och anslagsförvaltningen lämpligen bör lösas. Särskild uppmärksamhet har ägnats spörsmålet hur handhavandet av de uppgifter, som i samband med statlig bidragsgivning brukar ankomma på en myndighet. Utredningen diskuterar bl.a. inrättan det av en särskild myndighet för idrottsfrågor eller anknytning av verksam heten till någon befintlig myndighet men stannar för ett förslag som inne bär att förvaltningsuppgifterna rörande det statliga stödet till organisatio ner anförtros riksidrottsförbundet. Därvid har det emellertid ansetts vara nödvändigt att förstärka det statliga inflytandet i förbundets styrelse, riksidrottsstyrelsen. Systemet med Kungl. Maj:ts ombud föreslås bli bi behållet men antalet ombud utökas från ett till två med suppleanter för vart och ett av ombuden. För båda ombuden föreslås gälla samma befogen heter och ansvar som i nuvarande ordning. Vartdera ombudet skall alltså ha den rätt att få en fråga hänskjuten till Kungl. Maj:ts prövning. De två ombuden behöver således inte vara eniga i bedömningen.
Två ledamöter reserverar sig mot förslaget. Ledamoten Tore Brodd före slår att Kungl. Maj :t skall utse ordföranden i riksidrottsstyrelsen samt ytter ligare en ledamot. De skulle dock i motsats till vad som avses i utredningens förslag ej få någon vetorätt i ekonomiska frågor. Den andra reservationen har gjorts av ledamoten Henry Ohlson, som föreslår att ett idrottsråd skall upprättas med uppgift att handha förvaltningsuppgifterna på ifrågavarande område. Rådet skulle bestå av representanter för riksidrottsförbundet, kor- porationsidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet samt övriga främ jandeorganisationer på idrottens område. Riksidrottsförbundet bör få en representant mer än de övriga organisationerna sammanlagt. Dessutom
4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 79
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
54
skulle enligt reservanten kommunförbundet och landstingsförbundet vara
företrädda i rådet. Ett antal politiska förtroendemän bör också ingå.
Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Riksidrottsför-
bundet har förklarat sig berett att åtaga sig de förvaltningsuppgifter som
avser det statliga organisationsstödet till idrotten. Svenska kommunförbun
det anser att alternativet med en särskild myndighet skulle innebära att det
på det centrala planet skulle finnas både en myndighet och en riksidrotts-
styrelse med delvis parallella uppgifter. En sådan anordning kan enligt kom
munförbundet inte befrämja en rationell handläggning av ärendena.
Bland de remissorgan som avstyrker utredningens förslag märks skol
överstyrelsen, som förordar att de förvaltningsuppgifter som hänför sig till
organisationsstödet bör anförtros en statlig myndighet. Som det mest läm
pade organet härför anges skolöverstyrelsen. Vidare anser statens ungdoms
råd att förslaget att riksidrottsförbundet skulle anförtros nämnda uppgifter
medför vissa principiella nackdelar som knappast någon annan folkrörelse
skulle kunna tänka sig att acceptera. Korporationsidrottsförbundet ansluter
sig till utredningsledamoten Ohlsons reservation, och stöder sålunda för
slaget att inrätta ett idrottens råd som självständigt eller knutet till någon
befintlig myndighet skall fullgöra förvaltningsfunktionerna. Skid- och fri
luftsfrämjandet anser att dessa funktioner bör anförtros en opartisk, poli
tisk tillsatt nämnd.
Utredningen framhåller att den statliga anslagspolitiken i första hand bör
syfta till att stimulera den idrottsliga verksamhetens utbredning inom alla
åldrar och medborgargrupper. Idrott av detta slag bedrivs inom praktiskt
taget samtliga specialidrottsförbund inom riksidrottsförbundet liksom inom
korporationsidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet, den frivilliga
skytterörelsen och övriga främjandeorganisationer på idrottens område. För
att genomföra utredningens intentioner är det uppenbart att det krävs en
nära samverkan mellan dessa organisationer. Den mest rationella lösningen
skulle enligt utredningen vara att korporationsidrottsförbundet, skid-och fri
luftsfrämjandet samt skytteförbundens överstyrelse och Svenska pistol-
skytteförbundet ansluter sig som specialförbund till riksidrottsförbundet.
Givetvis är det dock, framhåller utredningen, de berörda organisationerna
som själva beslutar i organisatoriska frågor av detta slag.
Jag är positivt inställd till tanken på ett samgående i en gemensam orga
nisation för de nuvarande huvudorganisationerna till vilka också skid- och
friluftsfrämjandet bör hänföras. Den omständigheten att Svenska handi
kappidrottsförbundet nyligen anslutit sig till riksidrottsförbundet som ett
specialförbund kan kanske ses som ett tecken på att förståelsen växer inom
idrottsrörelsen för behovet av en för gemensamma uppgifter central sam
manslutning av alla idrottens organisationer. Det finns som jag redan antytt
inga övertygande skäl för att upprätthålla någon distinktion mellan å ena
sidan elit- eller tävlingsidrott och å andra sidan den verksamhet som bedrivs
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
55
av korporationsidrottsförbundet eller skid- och friluftsfrämjandet. Samtliga idrottsorganisationer syftar till att främja motionsaktiviteten i alla åldrar. Skillnaden mellan motion och tävling är en fråga om intensitet, d. v. s. inte en art- utan eu gradskillnad. Tävlingsmomentet ingår som en väsentlig sti mulansmetod på samtliga nivåer inom korporationsidrottsrörelsen. Riks- idrottsförbundet organiserar, som tidigare framhållits, motionsidrott i myc ket stor skala.
Ett inordnande av idrottsorganisationerna i en gemenskap skulle ge be stämda fördelar. Samarbetet dem emellan skulle löpa mer friktionsfritt. Vidaie skulle riskerna för dubbelarbete elimineras i såväl ledarutbildning som när det gäller ungdomsarbete och allmän motionsverksamhet. Resul tatet skulle bli en effektivare användning av de statliga medel som ställs till förfogande.
Det är uppenbart att ett samgående inte skulle undgå att få konsekvenser för sammansättningen av riksidrottsstyrelsen. De hittillsvarande huvudorga nisationerna skulle troligen behöva tillförsäkras styrelseplatser. Jag vill dock i likhet med utredningen understryka att det är de berörda organisa tionerna som själva måste ta ställning i dessa frågor.
I likhet med utredningen förordar jag att riksidrottsstyrelsen anförtros att under Kungl. Maj :t handha de förvaltningsuppgifter som hänför sig till organisationsstödet till idrotten. I dessa uppgifter ingår främst att till Kungl. Maj :t inkomma med redovisning av medelsbehovet för kommande budgetår och att fördela anvisade medel. Vidare förordar jag, att Kungl. Maj:t för att kunna tillgodose statens inflytande, skall utse två ombud i riksidx-ottssty- relsen jämte suppleanter. En av företrädarna för Kungl. Maj :t bör ha som särskild uppgift att också följa ungdomsverksamheten och tillvarata den motions- och friluftsbetonade verksamhetens intressen liksom också de spe ciella frågor som kan hänföra sig till handikappidrotten.
Båda ombuden eller deras suppleanter bör ha rätt att till Kungl. Maj :t föra upp kontroversiella frågor som har samband med anslagets fördel ning och användning.
Korporationsidrottsförbundet, skid- och friluftsfrämjandet liksom andra utanför riksidrottsförbundet stående idrottsorganisationer samt, i fråga om de studerandes motionsidrott, kårortsorganisationerna bör göra egna medels framställningar hos Kungl. Maj :t. De bör emellertid ges in till riksidrotts styrelsen som bör yttra sig över framställningarna, och göra upp ett förslag till fördelning av det begärda totala anslaget. Med bifogande av de nämnda organisationernas framställningar översänder sedan riksidrottsstyrelsen sin framställning till Kungl. Maj :t. För att tillgodose de synpunkter, som bl. a. korporationsidrottsförbundet framfört, bör Kungl. Maj :t fastställa de statsbidrag, som skall tillfalla utanför riksidrottsförbundet stående idrotts organisationer.
Pa de områden där ett samgaende mellan idrottsorganisationerna uppen
Kungl. Maj :ts proposition nr 79 år 1970
56
bart skulle kunna leda till en rationalisering av verksamheten och därmed
utgiftsbesparingar, t. ex. ledarutbildningen, bör riksidrottsstyrelsen göra en
särskild sammanställning av de begärda anslagen. De beviljade beloppen
på dessa områden bör sedan i sin helhet ställas till riksidrottsstyrelsens för
fogande, som har att bestämma om den slutliga användningen av dessa
medel.
Liksom nu är fallet bör riksidrottsstyrelsen även i fortsättningen handha
kontrollen och tillsynen av ifrågavarande organisationers användning av de
medel, som anvisas av Kungl. Maj :t. Två av riksidrottsförbundets revisorer
bor tillsättas av Kungl. Maj :t.
Organisationen av riksidrottsförbundets kansli är en fråga som riks
idrottsstyrelsen själv måste ta ställning till.
Genom att riksidrottsstyrelsen tilldelas nu nämnda uppgifter finner jag
att idrottens samarbetsnämnd blir överflödig och därför bör upplösas. Av
samma skäl bör Kungl. Maj :t inte i fortsättningen utse något ombud i sty
relsen för korporationsidrottsförbundet eller någon annan utanför riks-
idrottsförbundet stående organisation. Jag anser det väsentligt att riks
idrottsstyrelsen på olika sätt samarbetar med företrädare för myndigheter
och organisationer utanför riksidrottsförbundet beträffande olika ungdoms-
och fritidsfrågor. Detta bör bl. a. ta sig uttryck i att man utvecklar former
för kontakter med statens ungdomsråd, skolöverstyrelsen samt organisa
tioner och myndigheter som är verksamma på det här avsedda området.
I korporationsidrottsförbundets och skid- och friluftsfrämjandets remiss
yttranden säger man sig frukta att riksidrottsförbundet med den föreslag
na utformningen av myndighetsfunktionen kommer att få ett alltför domi
nerande inflytande på bekostnad av övriga idrottsorganisationer. Flera om
ständigheter talar emellertid emot ett sådant antagande. Konstruktionen
med Kungl. Maj :ts ombud bör kunna tillgodose krav på rimlig oväld och
objektivitet på samma sätt som om verksamheten skulle ha bedrivits inom
en myndighet. De organisationer som berörs av den av riksidrottsstyrelsen
utövade förvaltningsfunktionen men som inte har någon organisatorisk an
knytning till och därav följande inflytande i riksidrottsförbundet skall
kunna betrakta Kungl. Maj :ts ombud som sina egna. Ombuden bör hålla
nära kontakt med dessa organisationer liksom med idrottslivet i övrigt.
Om de utanför riksidrottsförbundet stående organisationerna finner det
nödvändigt kan de framföra sina synpunkter direkt till Kungl. Maj :t. Kungl.
Maj :t fastställer också, som jag redan nämnt, medelsfördelningen i vad av
ser de organisationer som står utanför riksidrottsförbundet.
Enligt vad nu anförts blir det en uppgift för riksidrottsstyrelsen att, med
nyssnämnda undantag, pröva och avgöra hur det statliga organisationsstödet
till idrotten skall fördelas på olika ändamål. Det kan förutsättas att utred
ningens förslag i väsentliga delar kommer att tjäna som vägledning vid
Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970
57
riksidrottsstyrelsens ställningstaganden. Beträffande vissa frågor vill jag för egen del framhålla följande.
Det är uppenbart att idrotten ur allmän hälso- och rehabiliteringssyn- punkt är av största betydelse för de handikappade. Idrotten utgör för många av dem ett viktigt komplement till samhällets rehabiliteringsåtgär- der. Särskild vikt bör därför fästas vid handikappidrottens utveckling. Det måste hälsas med tillfredsställelse att ett särskilt idrottsförbund för handi kappade, Svenska handikappidrottsförbundet, tillskapats och inträtt som specialförbund i riksidrottsförbundet.
Som utredningen framhåller bör behovet av särskild forskning på idrot tens område bedömas som i och för sig angeläget. Det ankommer på riks- idrottsstyrelsen att ta initiativ till sådan forskning. Utredningens förslag att inrätta en nämnd för idrottsforskning kan jag dock, med hänsyn till den tveksamhet som kommit fram vid remissbehandlingen, inte biträda.
t fråga om inrättandet av idrottspolikliniker delar jag utredningens upp fattning att detta är en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen, dvs. landstingen och de städer som står utanför landsting.
De särskilda bidrag till ungdomsidrott som f. n. delas ut från fonden för idrottens främjande bör inte utgå i fortsättningen. Stödet till idrotten bör ses som en helhet. Det bör ankomma på varje bidragsmottagande or ganisation att själv fördela de medel som ställs till förfogande på de olika verksamhetsområden som organisationen omfattar. Detta innebär att jag betraktar samtliga de organisationer som erhåller bidrag från anslaget till organisationsstöd in. m. som betydelsefulla för ungdomsverksamhet av oli ka slag. I sammanhanget bör framhållas att från åttonde huvudtitelns an slag till bidrag till ungdomens fritidsverksamhet avsevärda belopp ställs till förfogande för ungdomsorganisationernas lokala verksamhet och att den övervägande delen av dessa belopp används för idrottsliga ändamål.
De medel som anvisats till främjande av ungdomsidrott inom sådana orga nisationer utanför riksidrottsförbundet, som inte huvudsakligen sysslar med idrott, bör i fortsättningen disponeras av riksidrottsstyrelsen för service till ifrågavarande organisationer. Riksidrottsstyrelsen bör i dessa frågor samverka med statens ungdomsråd och skolöverstyrelsen. Denna service verksamhet bör omfatta alla delar av idrottsområdet. Dessa organisationer bör i fortsättningen erhålla stöd för hela sin ungdomsverksamhet ur ung- domsanslagen under åttonde huvudtiteln.
För studerandeidrotten har utredningen föreslagit dels en uppräkning av anslagsbeloppet, dels särskilda studie- och studiesociala förmåner för studerande elitidrottare. De sistnämnda förslagen torde få prövas i annat sammanhang. Förslaget om en uppräkning av det belopp som är avsett för de studerandes motionsidrott biträder jag. För bidragsgivningen bör tills vidare gälla samma regler som f. n. I fråga om anslagsberäkning för ända
Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1970
målet bör riksidrottsstyrelsen samråda med Sveriges förenade student
kårer.
Utredningens förslag i fråga om ledarutbildning, som nära överens
stämmer med det av riksidrottsförbundet, korporationsidrottsförbundet
samt skid- och friluftsfrämjandet gemensamt utarbetade förslaget, kan jag
biträda. Regionala utbildningskonsulenter bör således tillsättas av riks
idrottsstyrelsen, som därvid även har att ta hänsyn till korporationsidrotts-
förbundets samt skid- och friluftsfrämjandets intressen. Detsamma gäller i
fråga om det centrala utbildningsråd, som föreslås skola inrättas. Jag för
utsätter att av de fyra ledamöter i rådet som riksidrottsförbundet har att
tillsätta två utses efter förslag av korporationsidrottsförbundet samt skid-
och friluftsfrämjandet. Jag vill starkt understryka angelägenheten av en
samordning av all ledarutbildning inom idrotten. Utbildningsrådet måste
därför ges avsevärda befogenheter. Jag vill framhålla vikten av att bidrag
ges endast till sådan utbildning som godkänts av utbildningsrådet.
De statsmedel, som anvisats till deltagande i olympiska spel och till för
beredelser för sådant deltagande, har hittills fördelats av Sveriges olympis
ka kommitté bland de olympiska specialförbunden. I enlighet med utred
ningens förslag bör det vara riksidrottsstyrelsens uppgift att i fortsätt
ningen avväga behovet av dylika medel i anslutning till styrelsens fördel
ning av anslagen i övrigt till specialförbunden.
I fråga om anläggningsstödet föreslår utredningen att det stöd
som i dag utgår till idrottsanläggningar av mera traditionell utformning tas
bort. Remissinstanserna ansluter sig till utredningens bedömning med hän
visning till att det statliga stödet kommit att spela en allt mindre roll som
stimulansfaktor för kommunernas byggande av idrottsanläggningar. Jag
delar uppfattningen att statsstöd i fortsättningen som regel inte skall utgå
till idrottsanläggningar av traditionell utformning. Som utredningen på
pekar måste emellertid vissa undantag göras från huvudregeln. Ett sådant
undantag gäller anläggningar som uppförs och ägs av idrottsföreningar, ett
annat är anläggningar i kommuner med ett stort antal studerande. Som mo
tiv för att stödet till föreningsanläggningar skall kunna utgå även i fortsätt
ningen anför utredningen att den stora insats ideella krafter utför på allt
sätt bör stimuleras och underlättas. De remissinstanser som uttalat sig i
denna fråga delar utredningens uppfattning.
Statens naturvårdsverk befarar dock att en fortsatt bidragsgivning till
idrottsföreningarna kan motverka en önskvärd utveckling mot att kommu
nerna tar över ansvaret för uppförande och underhåll av idrottsanläggning
ar. Det finns inte anledning att på denna punkt frångå utredningens förslag.
Jag förordar därför att undantag görs för mindre anläggningar som upp
förs av idrottsföreningar och därmed jämförbara sammanslutningar. I första
hand bör stöd kunna utgå för underhåll och förbättring av nu befintliga för
eningsanläggningar. När det gäller kommuner med stort antal studerande,
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
59
understryker utredningen att det kan vara rationellt att idrottsanläggningar i en sådan kommun dimensioneras för ett större utnyttjande än vad som be hövs enbart för kommunens egna invånare. Därigenom får de studerande större möjlighet till idrottsutövning. Enligt 1967 års riksdagsbeslut om stu derandeidrotten (prop. 1967:48, SU 96, rskr 220) är det studentkårerna som skall ges möjlighet att inom ramen för det s. k. kårlokalstödet få medel till att bygga anläggningar för motionsverksamhet. Utredningen föreslår att bi drag för sådant ändamål också skall kunna tillkomma kommun. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Jag är för min del beredd att biträda detta förslag med hänsyn till de stora åtaganden som ett stort antal stude rande för med sig för en kommun. Jag vill understryka att det här endast är fråga om en komplettering av 1967 års bidragsregler.
Utredningen föreslår också att samma bidragsmöjligheter skall gälla för simanläggningar vid skolor som för gymnastiksalar. Inom utbildningsdepar tementet utreds f. n. hur bl. a. stödet till skolbyggnader skall utformas. Jag är därför inte beredd att förorda någon förändring av statsbidragsbestäm- melserna i dessa hänseenden.
Vad jag nu anfört gäller idrottsanläggningar av mera traditionell typ. An läggningar som i första hand är avsedda för motions-, rekreations- och fri- luftsändamål bör emellertid enligt utredningens uppfattning också i fort sättningen vara bidragsberättigade. Detta innebär att de bidragsbestämmel- ser som nu gäller för anslag ur fonden för friluftslivets främjande skall gälla också i fortsättningen. Samtliga remissinstanser med undantag av statskon toret ansluter sig till utredningens uppfattning i denna fråga. Statskontoret förklarar att huvudprincipen — dvs. att kommun skall svara för anlägg ningskostnaden till sådan anläggning som i första hand avser kommunens egna invånare — skall gälla också i fråga om anläggningar för den rekrea- tionssökande allmänhetens behov. Jag anser för min del att det finns starka skäl att verksamt stimulera tillkomsten av sådana anläggningar som gör det möjligt för allmänheten att få motion och rekreation. Det är därför synner ligen angeläget att stöd till sådana anläggningar utgår också i fortsättningen efter i stort sett samma normer som f. n. Härigenom främjas på ett effektivt sätt tillkomsten av anläggningar för den breda motionsverksamhetens behov. Anläggningarna bör utformas på ett sådant sätt att människor i alla åldrar kan utnyttj a dem.
I fråga om stödet till fritidsbåttrafiken framhåller utredningen, att detta bör bli föremål för särskild utredning. Utredningen föreslår i avvaktan på resultatet av en sådan utredning en oförändrad årlig bidragsram. Innehavet av fritidsbåtar blir allt vanligare vilket ökar efterfrågan på hamnar och andra serviceåtgärder. Detta förhållande ställer krav på samhället, som inte utan vidare kan tillgodoses inom ramen för det statsstöd som nu utgår. Jag anser därför att frågor som hör samman med fritidsbåttrafiken bör utredas i särskild ordning. Därvid bör bl. a. utredas utvecklingstendenserna beträf
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
60
fande fritidsbåtar, frågan om en eventuell registrering av vissa typer av fri
tidsbåtar samt omfattningen och finansieringen av stödet till fritidsbåtstra-
fiken. Till dess sådan utredning gjorts bör stöd utgå enligt nu gällande nor
mer. För budgetåret 1970/71 bör högst 5 milj. kr. av medel som anvisas under
anslaget till anläggningsstöd användas för statsbidrag till småbåtshamnar
in. m., för sådana serviceåtgärder för fritidsbåttrafiken som bl. a. sjöfarts
verket och sjösäkerhetsrådet tillhandahåller samt för att bestrida kostnader
na för förvaltningen av Falsterbokanalen. Detta belopp bör räknas av mot
automobilskattemedlen.
Administrationen av anläggningsstödet föreslås av utredningen förlagd
till statens naturvårdsverk. För att tillförsäkra berörda organisationer möj
lighet att påverka anslagsgivningen föreslår utredningen att en särskild
nämnd tillskapas inom naturvårdsverket för fördelningen av anslagen. Fler
talet remissinstanser är positiva till detta. Statens naturvårdsverk avstyrker
dock förslaget om en särskild nämnd och förklarar att verkets styrelse bör
kunna besluta i dessa frågor. Jag anser för min del att det är berättigat att
de berörda organisationerna och intressena är med vid utformningen och för
delningen av statsstödet. Detta kan ske genom att naturvårdsverkets styrelse
utökas med ett par ledamöter vid handläggningen av sådana ärenden. Det
är också naturligt att tillskapa en särskild delegation — med företrädare
för dessa intressen — som medverkar vid handläggningen av hithörande
frågor. Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser i ämnet.
Utredningen anför att stora summor kan sparas genom statliga insatser
på utvecklingsarbetets område. Som exempel nämns utprovningar av nya
material för idrottsanläggningar och utarbetande av standardritningar för
olika typer av anläggningar. Enligt utredningen bör detta utvecklingsarbete
bedrivas i nära samråd med kommunerna. För att ett sådant utvecklings
arbete skall vara meningsfullt måste de resultat som uppnås snarast möjligt
bli kända för dem som har att omsätta resultaten i praktiskt arbete. Kom
munförbundet har inrättat en särskild delegation för idrotts- och fritids
frågor. Utredningen anser att starka skäl talar för att i största möjliga ut
sträckning knyta utvecklingsarbetet till denna delegation. Därför föreslås
att ett särskilt utvecklingsorgan inrättas med företrädare för naturvårds
verket, kommunförbundet och riksidrottsförbundet och att detta organ får
en nära samverkan med kommunförbundets idrotts- och fritidsdelegation.
Remissinstanserna ställer sig positiva till utredningens förslag. Jag delar
bedömningen att stora vinster kan göras på detta område om resultaten av
utvecklingsarbetet når de kommunala instanser som är ansvariga för att
uppföra olika idrottsanläggningar. Jag anser dock att detta kan ske också
om ansvaret för utvecklingsarbetet läggs på den av mig tidigare förordade
delegationen inom naturvårdsverket. För att undvika risken för dubbelorga
nisation förordar jag därför att ansvaret för utvecklingsarbetet läggs på
delegationen och att kommunförbundet blir företrätt i densamma.
Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1970
61
Utredningen har också föreslagit att särskilda statsmedel bör ställas till förfogande för att uppföra och upprusta s. k. riksanläggningar. Som exem pel på sådana anläggningar nämner utredningen Vålådalen, Bosön, Lillsved och ett Idrottens hus där olika förbundsaktiviteter skulle inrymmas. Utred ningen föreslår betydande statliga bidrag till dessa anläggningar. Remiss instanserna är positiva till utredningens förslag. Jag vill också som min principiella uppfattning uttala att det är rimligt att staten lämnar stöd till anläggning som avses vara gemensam för landets idrott. Bidrag bör därför kunna utgå till sådana anläggningar. Jag är dock inte beredd att nu i detalj ta ställning till de belopp utredningen nämner för ovan angivna anläggning ar. Den bedömningen får göras sedan erforderligt underlag lagts fram. Det ankommer på Kungl. Maj :t att besluta om medel till såväl de av utredningen nämnda som eventuellt andra riksanläggningar.
För utvecklingen av statens stöd till idrotten har utredningen föreslagit en femårig planeringsram. Det sammanlagda statliga organisa tionstödet och anläggningsstödet skall enligt förslaget ökas stegvis från 59 milj. kr. budgetåret 1969/70 till 118 milj. kr. budgetåret 1974/75. För egen del finner jag det naturligt att ökade resurser successivt ställs till idrottens för fogande. Någon anledning att i detta sammanhang lägga fast anslagsökning arna för kommande budgetår finns emellertid inte.
Utredningen föreslår att till organisationsstöd m. in. för budget året 1970/71 anvisas 54,5 milj. kr. I detta belopp ingår emellertid som tidi gare nämnts 13,1 milj. kr., som av utredningen beräknats utgå till fritids- gruppsverksamhet inom idrottsorganisationer. Borträknas detta stöd, som enligt vad förut nämnts fortfarande bör utgå från anslag under åttonde huvudtiteln, innebär utredningens förslag att till organisationsstöd för bud getåret 1970/71 bör anvisas 41,4 milj. kr. Det på detta sätt reducerade an slaget till organisationsstöd motsvaras av anslag under skilda huvudtitlar innevarande budgetår av 32,6 milj. kr. Utredningens förslag innebär sålunda en ökning av organisationsstödet 1970/71 med 8,8 milj. kr. Jag anser liksom utredningen att det är angeläget att öka stödet till idrottens organisationer. Utredningens förslag finner jag väl underbyggda. Eftersom den utbyggnad av idrottslig verksamhet, som utredningen avsett, i vissa delar torde kunna ske först successivt under budgetåret 1970/71, bör anslagsökningen emeller tid kunna begränsas till 7,8 milj. kr. Till organisationsstöd bör för budgetåret 1970/71 således anvisas 40,4 milj. kr.
Utredningen föreslår, att till a n 1 ä g g n i n g s s t ö d m. m. för budget året 1970/71 anvisas 17,5 milj. kr., vilket innebär en ökning med 7 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår. Jag delar utredningens uppfattning att det statliga stödet till anläggningar bör ökas. För budgetåret 1970/71 bör 16,5 milj. kr. anvisas för detta ändamål. Jag har därmed godtagit ut redningens förslag utom såvitt avser upprustningen av idrottsfolkhögskolan Bosön. Eftersom tillräckligt underlag för beslut i fråga om Bosön ännu inte
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
62
föreligger, anser jag att för budgetåret 1970/71 1 milj. kr. bör beräknas för
denna anläggning i stället för 2 milj. kr. som förordats av utredningen.
Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag, att de anslag och an-
slagsposter utredningen behandlat sammanförs till ett anslag, benämnt
Centralt stöd till idrotten, med två anslagsposter, organisationsstöd och an-
läggningsstöd, på vilka för budgetåret 1970/71 skulle anvisas sammanlagt
72 milj. kr. (-)- 17 milj. kr. i förhållande till anslagen under budgetåret 1969/
70).
Enligt vad jag förordat i det föregående bör på anslaget till organisations
stöd under tionde huvudtiteln för budgetåret 1970/71 anvisas 40,4 milj. kr.
(+7,8 milj. kr.) och på anslaget till anläggningsstöd under nionde huvudti
teln för samma budgetår anvisas 16,5 milj .kr. (-|- 6 milj. kr.). Härvid bör
iakttas att för fritidsbåtstrafiken finns i riksstaten för budgetåret 1969/70
endast upptaget ett formellt belopp om 1 000 kr. För att få en fullständig
bild av det centrala stödet till idrotten bör även statsbidraget till ungdomens
fritidsverksamhet beaktas. I årets statsverksproposition (Bil. 10, s. 102)
har föreslagits att detta bidrag ökas med 1,3 milj. kr. till totalt 14,5 milj. kr.
Huvudparten av dessa medel utnyttjas f. n. av idrottsorganisationerna. Det
centrala stödet till idrotten ökar därmed med i runt tal 15 milj. kr., från 55
milj. kr. budgetåret 1969/70 till 70 milj. kr. 1970/71.
Som framgått av vad jag anfört tidigare utgår emellertid statligt eko
nomiskt stöd till idrotten även från andra anslag än de av utredningen
behandlade. Därutöver har bl. a. under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1970/71 föreslagits anslag till gymnastik- och idrottshögskolorna med ca
6,5 milj. kr. Från anslag under elfte huvudtiteln till sysselsättningsfräm-
jande åtgärder beräknas under budgetåret 1970/71 omkring 20 milj. kr.
komma att disponeras för idrotts- och friluftsanläggningar. Det samman
lagda statliga stödet skulle, vid bifall till förslagen, komma att uppgå till
drygt 100 milj. kr. budgetåret 1970/71.
Vid bitall till vad jag förordat bör fonden för friluftslivets främjande och
fonden för idrottens främjande avvecklas. Den behållning som vid utgången
av budgetåret 1969/70 finns i fonden för friluftslivets främjande bör liksom
reservationen under anslaget Åtgärder för fritidsbåttrafiken överföras till
anslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. in. Detsamma bör gälla sådan
behållning i fonden för idrottens främjande, som avser beslutade bidrag till
idrottsanläggningar. Övrig behållning i fonden för idrottens främjande bör
överföras till anslaget Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t före
slår riksdagen att
1. till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. för bud
getåret 1970/71 under nionde huvudtiteln anvisa ett re
servationsanslag av 16 500 000 kr., varav 5 000 000 kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
63
2. godkänna de riktlinjer jag förordat i det föregående be träffande administrationen av organisationsstödet till idrot ten,
3. till Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m. för bud getåret 1970/71 under tionde huvudtiteln anvisa ett reserva tionsanslag av 40 400 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1970
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
Innehållsförteckning
Inledning .............................................................
Idrottsutredningens betänkande och remissyttrandena................
Allmänt .........................................................................................
Idrottsrörelsens utveckling och organisationsstruktur.......................’ ’'
Det nuvarande samhällsstödet till idrotten........................................... ” ’ '
Förslag angående anslagsstrukturen .............................................
Idrottsutredningen ...........................................................
Yttranden......................................................................
Förslag angående idrottsadministration och anslagsförvaltning
Idrottsutredningen ......................................................................
Yttranden...........................................................................
Femårsplan för svensk idrott samt anslagsberäkning för budgetåren
1970/71 och 1971/72 ...............................................................................
Organisationsstöd m. in...................................................................
Ledarutbildning och kursverksamhet.........................................................
Idrottsutredningen........................................................................
Yttranden....................................................................................
Forskning .............................................................................
Idrottsutredningen ...........................................................................
Yttranden........................................................................................
Polikliniker, hälsokontroll.......................................................................
Idrottsutredningen.............................................................................
Yttranden..........................................................................................
Administration, konsulenter, service, propaganda .............................
Distriktsförbunden........................................................................
Specialförbund m. fl..............................................................................
Sveriges olympiska kommitté......................................................................
Idrottsutredningen...........................................................................
Yttranden.............................................................................................
Handikappidrotten.................................................................................
Idrottsutredningen .............................................................................
Yttranden.............................................................................................
Det frivilliga skyttet ...............................................................................
Ungdomens fritidsverksamhet......................................................................
Idrottsutredningen ......................................................................................
Yttranden....................................................................................
Studerandeidrott ...........................................................................................
Idrottsutredningen........................................................................................
Yttranden....................................................................................................
Övrigt organisationsstöd ...............................................................................
Anläggningsstöd m. m.:.......................................................................................
Riksanläggningar................................................................................................
Idrottsutredningen........................................................................................
Yttranden..................................................
Sid
2
4
4
8
14
17
17
19
20
20
26
28
29
29
29
31
31
31
33
34
34
34
34
35
35
35
35
36
37
37
37
38
38
38
39
39
39
40
41
41
41
41
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1970
65
Sid.
Föreningsanläggningar, friluftsanläggningar m. in................................ 43
Idrottsutredningen........................................................................................ 43 Yttranden.......................................................................................................... 43 Fritidsbåttrafik.................................................................................................... 46
Idrottsutredningen........................................................................................ 46 Yttranden.......................................................................................................... 46 Service och utvecklingsarbete ...................................................................... 46
Idrottsutredningen ........................................................................................ 46 Yttranden.......................................................................................................... 47
Framställningar om anslag för budgetåret 1970/71 ........................................ 47 Departementschefen.................................................................................................... 50
MARCUS BOKTR. STHLM 1970 70015