Prop. 1970:85
('angående Norrlandsfon\xad dens fortsatta verksamhet m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
1
Nr 85
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Norrlandsfon
dens fortsatta verksamhet m. m.; given på Stockholms
slott den 13 mars 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Krister Wickman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att Norrlandsfondens verksamhetsområde utvid gas så att stöd kan utgå även till vissa andra projekt än sådana som kan hän föras till manufaktureringsindustrin. Likaså föreslås att fonden får ta initia tiv till viss regional samverkan avseende den industriella miljön i Norrland. Formerna för fondens verksamhet förutsätts vara i huvudsak oförändrade. Den nya verksamhetsperioden omfattar liksom de båda tidigare fem år och löper fr. o. m. år 1971. Ökade resurser avses ställas till fondens förfogande. Utöver fortsatta avsättningar om 15 milj. kr. årligen av statens vinst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag kommer sålunda förslag om finan sieringen av ett ytterligare medelstillskott om 5 milj. kr. att framläggas i 1971 års statsverksproposition.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 85
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
13 mars 1970.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Andersson, Lange,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Gei jer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,
Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter ge
mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
Norrlands
fondens fortsatta verksamhet m. m.
och anför.
Inledning
På föredragning av chefen för finansdepartementet föreslog Kungl. Maj :t
1961 års riksdag att godkänna riktlinjer för avsättning av viss del av sta
tens vinst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) till två fonder
för forsknings- och utvecklingsarbete m. m., den ena benämnd Norrlands
fonden och den andra Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete.
Med anledning av förslaget godkände riksdagen, att årligen under en fem
årsperiod högst 25 milj. kr. avsattes till fonderna (prop. 1961: 77, SU 89,
rskr 233).
För var och en av fonderna utfärdade Kungl. Maj:t den 15 september
1961 en särskild stadga.
I enlighet med beslutet år 1961 togs frågan om fortsatt avsättning till
Norrlandsfonden efter femårsperiodens utgång upp till ny prövning. På fö
redragning av chefen för handelsdepartementet föreslog Kungl. Maj :t 1966
års riksdag (prop. 1966: 21) att under en femårsperiod med början år 1966
av den staten tillfallande vinsten från LKAB årligen skulle avsättas högst
15 milj. kr. till Norrlandsfonden och högst 10 milj. kr. till Malmfonden för
forsknings- och utvecklingsarbete. Därjämte föreslogs att Norrlandsfonden
skulle kunna lämna stöd till forsknings- och utvecklingsarbete samt till in
dustriell nyetablering eller utbyggnad även i sådana fall, som helt eller del
vis avsåg andra råvaror än de specifikt norrländska. Ett oavvisligt villkor
skulle dock vara att det fanns grundad anledning antaga att den verksam
het som erhöll stödet skulle medföra bestående sysselsättningsmöjligheter
Kungl. Maj. ts proposition nr 85 år 1970
3
för befolkningen i Norrland. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget.
I särskild framställning den 15 december 1969 har Norrlandsfondens sty relse inkommit med förslag angående fondens fortsatta verksamhet. I en till framställningen fogad promemoria, Norrlandsfonden informerar, lämnas en redogörelse för den nuvarande verksamheten.
Över fondens skrivelse har efter remiss yttranden avgetts av domänverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för hantverk och industri (SHI), statens provningsanstalt, styrelsen för teknisk utveckling (STU), länssty relserna i Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län, konsistorierna vid universitetet i Umeå och tekniska högskolan i Stockholm samt rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola och tekniska fakul teten vid universitetet i Lund, lantbrukshögskolan, fullmäktige i riksban ken, företagareföreningarna i Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län, glesbygdsutredningen, Sveriges investeringsbank AB, Jernkontoret, Landsorganisationen i Sverige (LO), landstingens förvalt ningsutskott i Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län, Statsföretag AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bank föreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska industrietableringsaktiebo- laget (Svetab), Svenska landstingsförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Svenska utvecklingsaktiebolaget, Sveriges allmänna exportförening, Sveri ges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Vid länsstyrelsens i Jämtlands län yttrande har fogats utlåtanden från Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, Östersunds stad samt Hede kommun. Till länsstyrelsens i Västernorrlands län yttrande har fogats utlåtanden från länsarbetsnämnden i Västernorrlands län, Väster norrlands och Jämtlands läns handelskammare, Västernorrlands länsav delning av Svenska kommunförbundet, Fosfatbolaget AB, Mo och Domsjö AB samt Svenska Cellulosa Aktiebolaget.
Till konsistoriets vid tekniska högskolan i Stockholm yttrande har fogats en skrivelse från professor T. Westermark. Vid Sveriges hantverks- och industriorganisations yttrande har fogats utlåtande från Jämtland—Härje dalens och Västerbottens lappmarks hantverksdistrikt samt Västerbottens och Västernorrlands läns hantverks- och industridistrikt.
Jag anhåller nu att få ta upp frågan om Norrlandsfondens fortsatta verk samhet till närmare behandling.
Norrlandsfondens hittillsvarande verksamhet
Norrlandsfonden har till ändamål att främja näringslivets framtida ut veckling i Norrland, främst i Norrbottens län. Fonden skall i första hand stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete, som syftar till att vidare
4
förädla norrländska råvarutillgångar. Fonden skall även medverka till att
främja den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering
genom att stimulera uppkomsten och utbyggnaden av manufakturerings-
industrier, grundade på norrländska råvaror. Stöd kan även lämnas i så
dana fall som avser andra än norrländska råvaror om det finns grundad
anledning antaga att den understödda verksamheten kommer att medföra
bestående sysselsättning för befolkningen i Norrland. Härjämte skall fon
den ta initiativ till samt lämna stöd åt utredningar och inventeringar, som
kan ha betydelse för det norrländska näringslivet.
För målforskningsprojekt tillämpas bidragsformen. Detta beror framför
allt på svårigheten att på förhand bedöma resultatet. Utvecklingsarbete,
projekteringar och marknadsanalyser kan stödjas med utvecklingsanslag.
Anslaget är förknippat med återbetalningsskyldighet som inträder om och
när ett projekt som stötts med ett sådant anslag övergår från försöksverk
samhet till industriell produktion och kommer enskilda personer eller före
tag till godo. Anslaget omvandlas då till lån med de villkor som tillämpas i
den ordinarie kreditgivningen. Anslag för projekt, vars resultat kan utnytt
jas av hel bransch eller som lämnats till icke af färsdrivande institutioner,
lämnas vanligen utan krav på villkorlig återbetalningsskyldighet.
Norrlandsfonden tillämpar även — fastän i mindre omfattning — stöd i
form av förlustgarantier. Stödformen innebär samma slags övertagande av
risker i samband med t. ex. produktutveckling som utvecklingsanslag med
villkorlig återbetalningsskyldighet.
Stöd till industriell utbyggnad skall lämnas i form av medellångt eller
långfristigt lån. Samma räntesats tillämpas som för de statliga industriga-
rantilånen. Ränteeftergift kan beviljas och lämnas i så fall vanligen under
en period av två å tre år.
Amorteringstiden kan enligt stadgarna utsträckas till 20 år men har
genomgående varit kortare. Vägledande vid fastställande av amorteringstid
är investeringsobjektets ekonomiska livslängd eller, om det gäller rörelse
kapital, den förväntade likviditetsutvecklingen i företaget. Amorteringsan-
stånd kan lämnas för att täcka en del av de inkörningsförluster som upp
står vid kraftig utbyggnad av produktionsapparaten.
Norrlandsfondens stöd till målforskning, utredningar och inventeringar,
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
industriellt utvecklingsarbete samt till industriell utbyggnad uppgår för
perioden 1962—1969 till sammanlagt 168,9 milj. kr. Medlens fördelning
framgår av följande tablå:
Ändamål
Belopp
Procent
milj. kr.
Forskning
29,9
17,7
Utredningar och inventeringar
10,9
6,4
Industriellt utvecklingsarbete
31,9
18,9
Industriell utbyggnad
96,2
57,0
Summa beviljade anslag
168,9
100,0
Av tidigare beviljade anslag, som inte disponerats, har 14,1 milj. kr. åter kallats.
De sammanlagda intäkterna under perioden uppgår till 171,1 milj. kr. Av detta belopp utgörs 135 milj. kr. av tillskottet från LKAB, 2,8 milj. kr. av bidrag från fonden för vissa stödåtgärder i malmkommunerna, 23,7 milj. kr. av ränteintäkter samt 9,6 milj. kr. av influtna amorteringar och återbetalda bidrag.
Beträffande stödverksamheten under vardera av de båda perioderna 1962—1965 och 1966—1969 kan nämnas att det totala stödet under perio den 1966—1969 med endast 2,1 milj. kr. understeg det stöd som lämna des under åren 1962—1965 trots att fonden erhöll statliga medel som med 17,8 milj. kr. understeg anslagen för den föregående perioden. Detta möj liggjordes genom en ökning av övriga intäkter, framför allt ränteintäkter och influtna amorteringar.
Krediter för industriell utbyggnad har tilldelats i betydligt större om fattning under perioden 1966—1969 än 1962—1965. Detta har med nöd vändighet inneburit en minskning av satsningen på forskning, utredningar och inventeringar samt industriellt utvecklingsarbete.
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
5
Styrelsens förslag om fondens fortsatta verksamhet
I sin framställning till chefen för industridepartementet framhåller sty relsen för Norrlandsfonden att de största hindren för en kraftigare ex pansion av den norrländska industrin är höga kommunikationskostnader, kostnader till följd av outvecklad industriell miljö, begränsade lokala av sättningsmöjligheter samt speciella inkörningskostnader. Styrelsen anser det därför motiverat att Norrlandsfonden i framtiden disponerar en större del av sina resurser på sådan verksamhet som påverkar företagens insti tutionella miljö, dvs. forskning, utredningar och inventeringar samt in dustriellt utvecklingsarbete.
Norrlandsfondens möjlighet att stödja projekt inom hela den utveck lingskedja som ligger bakom näringslivets gradvisa utveckling och den erfarenhet Norrlandsfonden härigenom förvärvat bör enligt styrelsens upp fattning kunna utnyttjas i högre grad än som hittills varit fallet. Den be gränsning av stödet till forskning, utredningar och inventeringar samt in dustriellt utvecklingsarbete som skett under perioden 1966—1969 har enligt styrelsen orsakats av den ökade efterfrågan på riskvilligt kapital i samband med industriell utbyggnad som uppstått bl. a. genom tillkomsten av den aktiva lokaliseringspolitiken och den allmänt ökade expansionstak- ten i industrin.
För att balans på arbetsmarknaden i Norrland skall uppnås före år 1980 krävs en fördubbling av den nuvarande tillväxttakten inom industrin
6
även om en utflyttning på ca 150 000 personer accepteras. Det är styrelsens
uppfattning att verksamhet av bl. a. det slag, som fonden kan stödja kom
mer att få stor betydelse vid försöken att nå detta mål. Detta förutsätter
emellertid nödvändigt en ökning av de ekonomiska resurserna. Beträffande
den behövliga ökningens storlek anför styrelsen följande.
Under tiden den 1 januari 1968—den 30 november 1969 har Norrlands
fonden beviljat anslag till forskning med 5,1 milj. kr. Den hos fonden
uppmätta efterfrågan på medel för forskning uppgår till ca 4,5 milj. kr. per
år för de två senaste verksamhetsåren. Om ökade ekonomiska resurser ställs
till fondens förfogande, kommer fonden att ta initiativ till ytterligare forsk
ning. Det sammanlagda behovet av medel för forskningsändamål kan därför
uppskattas till ca 6 milj. kr. per år.
Anslagen till utredningar och inventeringar har under
perioden uppgått till ca 2 milj. kr. per år. Under år 1969 har dock den geo
logiska undersökningsverksamheten, som ingår i denna del av fondens upp
gifter ökat kraftigt genom särskilda långsiktiga insatser. Det totala årliga
behovet för utredningar och inventeringar uppskattas av fondens styrelse
till ca 6 milj. kr. per år under de närmaste åren.
Stöd till industriellt utvecklingsarbete är vid sidan av
fondens kreditgivning av omedelbar betydelse för enskilda företag och kan
på relativt kort sikt påtagligt förbättra ett företags utvecklingsmöjligheter.
Den spontana efterfrågan på denna stödform har de senaste åren uppgått
till ca 3 milj. kr. per år. Om Norrlandsfondens ekonomiska resurser utökas
kommer fonden enligt styrelsen att eftersträva en kraftig utökning av den
na stödverksamhet, bl. a. för att utveckla produkter som är väl avpassade
för tillverkning i Norrland. Produktutvecklingsstödet bör därvid i högre
grad än hittills kombineras med olika typer av undersökningar, t. ex. mark
nadsanalyser o. d. Det årliga behovet av medel för denna verksamhetsgren
beräknas av styrelsen stiga till ca 6 milj. kr.
Långivningen i samband med industriell utbyggnad har upp
gått till mellan 13 och 17,4 milj. kr. per år under de senaste åren. Norrlands
fondens krediter till industriell utbyggnad har oftast karaktären av finan
siering mot säkerheter som inte är acceptabla för övriga kreditinstitut.
Detta betyder att man ställer pengar till förfogande som kan jämställas
med eget kapital. Till största delen beroende på den snabba expansions-
takten inom industrin i Norrland är nämligen andelen eget kapital i dessa
företag genomsnittligt förhållandevis lågt. En ytterligare ökning av indu-
strialiseringstakten, t. ex. genom ökat lokaliseringsstöd kommer att leda
till ökade anspråk på fondens resurser. Den årliga utlåningen beräknas
med hänsyn till den rådande expansionstakten tillsammans med den ök
ning av denna takt som eftersträvas, under den närmaste femårsperioden
komma att öka till ca 20 milj. kr.
Kungl. Maj. ts proposition nr 85 år 1970
7
Beloppet för övriga former av medelsdisposition beräknas till ca 2 milj. kr. per år, varav 1 milj. kr. avser administrationskostnader.
Fondstyrelsen beräknar sålunda det sammanlagda årliga medelsbehovet till ca 40 milj. kr.
Den nuvarande stadgan ger Norrlandsfonden små möjligheter att i om råden med låg industrialiseringsgrad påtagligt påverka utvecklingen genom stöd till befintliga företag. Styrelsen finner det därför motiverat att de nuvarande möjligheterna kompletteras på sådant sätt att Norrlandsfonden får möjlighet att stödja även projekt, som inte faller inom ramen för be greppet manufaktureringsindustri. Som exempel på verksamhet som bör kunna erhålla stöd nämns turism. En sådan möjlighet skulle enligt styrel sen kunna få väsentlig betydelse för främjandet av näringslivet i områden, som saknar förutsättning för industrietablering, men där förutsättningar för lönsamma investeringar i andra typer av projekt finns. Skulle Norrlands fonden få denna möjlighet, beräknas behovet av årligt medelstillskott öka med ytterligare ca 5 milj. kr. per år. Det sammanlagda årliga medelsbeho vet skulle härigenom komma att uppgå till 45 milj. kr.
Norrlandsfondens intäkter av sin verksamhet beräknas under de när maste åren uppgå till ca 15 milj. kr. per år. Skillnaden mellan beräknade intäkter — tillskottet av statliga medel inte inräknat — och beräknad me delsdisposition uppgår således till ca 30 milj. kr. per år. Norrlandsfondens årliga tillskott av statliga medel skulle därmed behöva ökas från 15 milj. kr. till lägst 30 milj. kr. Denna ökning bör enligt styrelsen kunna ske succes sivt med 5 milj. kr. per år under de tre första åren av en ny tioårig verk samhetsperiod.
En ökning av den industriella verksamheten i Norrland förutsätter en bredare satsning på de stadier, som föregår produktionen, och som har en fast anknytning till begreppet industrimiljö. Ett industriellt miljöskapande måste till största delen ske genom samhälleliga insatser. Arbetet är för enat med stor osäkerhet och stora risker och de påtagliga resultaten i form av ökad industrialisering kommer inte direkt.
Industriproduktionen har sin utgångspunkt i grundforskning och mål- forskning, produktutveckling samt marknads- och andra analyser. Förnyel sen av industriproduktion bestäms åtminstone på längre sikt av bredden på de föregående stadierna. Av dessa har grundforskningen den största bredden och påverkar mest storleken på de efterföljande stadierna mål forskning, produktutveckling, marknadsföring och produktion.
Norrlandsfonden har enligt sin stadga differentierade möjligheter att disponera sina resurser. Den kommer enligt styrelsen även i framtiden att ägna ett betydande intresse åt de grundläggande problem, som samman hänger med företagande i norr vilket innebär att tyngdpunkten i verksam heten kommer att förskjutas mot de mera miljöpåverkande delarna av verksamheten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
8
Den resursförstärkning, som Norrlandsfonden eftersträvar, orsakas av en
ambition att vidga de i dag alltför trånga sektorerna för en industriell
expansion i norr. Enligt fondstyrelsen måste den industriella miljön för
bättras, avståndens negativa verkan minskas och en bas för starkare flöde
av innovationer och nyetableringar skapas genom stöd till målforskning
och produktutveckling. Det är emellertid av största vikt att dessa aktivite
ter inte får till följd att fondens kreditgivning i samband med industrins
nybyggnad skärs ned. Som tidigare påpekats utgör nämligen Norrlands
fondens möjlighet till risktagande i samband med finansiering av ett pro
jekt ofta den faktor, som lösgör de övriga för projektet nödvändiga kredi
terna. Om Norrlandsfondens kreditgivning skärs ned, skulle den totala
kreditgivningen för utbyggnadsprojekt i Norrland därigenom sjunka långt
mer än enbart kreditminskningen från Norrlandsfonden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
Remissyttran dena
Remissinstansernas allmänna bedömning av fondstyrelsens för
slag angående fondens fortsatta verksamhet är genomgående positiv. Re
missinstanserna vitsordar att Norrlandsfondens hittillsvarande verksamhet
haft stor betydelse för det norrländska näringslivets utveckling främst
genom dess stöd till industriell utbyggnad, industriellt utvecklingsarbete
samt forskning. Inte minst genom att tillhandahålla riskkapital har fonden
på ett värdefullt sätt kompletterat samhällets övriga stödinsatser. En statlig
lokaliserings- och näringspolitik har visserligen vuxit fram sedan Norr
landsfondens tillkomst men det finns enligt remissinstanserna därför ingen
anledning ifrågasätta värdet och behovet av en fortsatt fondverksamhet.
Flera remissinstanser har oreserverat tillstyrkt fondstyrelsens förslag.
Bland dessa kan nämnas arbetsmarknadsstyrelsen, statens provningsan-
stalt, STU, Jernkontoret samt TCO. Praktiskt taget alla remissinstanser har
tillstyrkt förslaget och har lämnat endast vissa smärre erinringar mot en
staka punkter i förslaget.
Remissinstansernas erfarenheter av fondens verksamhet är överlag goda.
Man anser att fondens fristående ställning och den ingående kännedomen
om de lokala förhållandena samt att stödet kunnat lämnas till projekt inom
hela utvecklingskedjan från forskning till industriell produktion varit av
grundläggande betydelse för resultatet av den hittillsvarande verksamheten.
Flera remissinstanser betonar vikten av att fonden får möjlighet att stödja
forsknings- och utvecklingsarbete.
Länsstyrelsen i Norr
bottens län
framhåller att under den hittillsvarande verksamhetsperioden ca
30 milj. kr. utgått som bidrag utan återbetalningsskyldighet till en rad olika
forskningsprojekt som i annat fall inte torde ha kommit till utförande. Av
dessa är de två största — Metallurgiska forskningsstationen i Luleå och
9
Stiftelsen skogsmekanisering — av vikt inte bara för det norrländska nä ringslivet utan kanske i än högre grad för landet i sin helhet.
Västernorr-
lands läns landsting
anser att den kraftiga satsningen på de norrländska
basråvarorna malm och skog motiveras av att dessa under överskådlig tid kommer att förbli basen för det norrländska näringslivet. Landstinget an ser dock att en breddning av denna bas är önskvärd. Man bör även satsa på andra produktområden exempelvis med anknytning till elektroteknisk eller annan kvalificerad verkstadsindustri, kemisk industri samt miljövård. Lik nande synpunkter framförs av
Svetab,
som framhåller att för att eu ny
etablering skall bli lönsam och livskraftig på lång sikt satsningen till över vägande del måste ske på s. k. teknologitung industri dvs. sådan verksam het där forskning, utvecklingsarbete och rationalisering balanserar de av- ståndskostnader av olika slag, som följer med industriell etablering i Norr land.
En lokalisering av högre teknisk utbildning till Norrland anses av de remissinstanser som tagit upp denna fråga inte göra en fortsättning av fon dens verksamhet mindre aktuell. Remissinstanserna anser tvärtom att fon dens möjligheter att verksamt bidra till utvecklingen av det norrländska näringslivet påtagligt kommer att förbättras. Den produktinriktade forsk nings- och utvecklingsverksamheten kan väntas komma att öka i omfatt ning och ställa ytterligare krav på stöd från fonden. Rektorsämbetet vid
Chalmers tekniska högskola
konstaterar att en utveckling av PFU-enheter
(produktinriktad forsknings- och utvecklingsverksamhet) synes ligga helt i linje med fondens syften. Sådana enheter bör åtminstone inledningsvis finansieras av Norrlandsfonden.
Remissinstanserna är ense om betydelsen av att Norrlandsfonden har möjlighet att göra utredningar och inventeringar som be slutsunderlag för en långsiktig avvägning av insatser inom olika områden. Flera remissinstanser understryker önskvärdheten av att möjlighet bereds Norrlandsfonden att i högre grad stödja norrlandsföretag genom utred ningar och investeringar.
Sveriges allmänna exportförening
pekar särskilt
på behovet av ökade insatser på marknadsföringsområdet och då inte minst på export. Även
Västernorrlands läns företagareförening ek. för.
framhåller
nödvändigheten av marknadsundersökningar. Fonden bör ha möjligheter att komplettera sina insatser med olika former av marknadsbedömningar vilka inom de enskilda företagen många gånger av kostnadsskäl annars inte skulle bli utförda. Tillverkning av nya produkter och etablerandet av nya produk tionsenheter bör inte äga rum förrän totalbedömningen kommit att omfatta även marknadssidan. Ökade insatser synes också behöva göras såväl beträf fande mineralinventeringar som utredningar om turism.
Samtliga remissinstanser som kommenterat stödet till industriellt utvecklingsarbete anser att Norrlandsfonden i sin hittillsvarande verksamhet haft stor betydelse när det gällt att förkorta tiden mellan idé
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
10
och produkt framför allt inom skogsnäringarna men även inom andra verk
samhetsgrenar.
Norrbottens företagareförening ek. för.
och
länsstgrelsen i
Norrbottens lön
understryker att produktutveckling är särskilt viktig i ett
område av Norrlands karaktär. Särskilt gäller detta Norrbotten som från
industrialiseringssynpunkt är ett ungt län och därför har ett relativt sett
mindre differentierat näringsliv än andra regioner som har långvarig in
dustriell erfarenhet. Mycket pekar enligt länsstyrelsens uppfattning på att
företagens förmåga att klara den nödvändiga produktutvecklingen är av av
görande betydelse för resultatet av den lokaliseringspolitiska satsningen.
Det faktiska utvecklingsförloppet stöder denna uppfattning. Den lågt för
ädlade industrin minskar sin sysselsättning medan industrigrupper med tra
ditionellt högt förädlade produkter ökar.
Beträffande Norrlandsfondens långivning åt industriell utbygg
nad anser de flesta remissinstanser att denna verksamhet alltjämt har en
mycket viktig uppgift att fylla som komplettering av det system med stat
liga insatser för näringslivets utveckling som efterhand har tillkommit.
SHI, länsstgrelsen i Norrbottens län, företagareföreningarna i Norrbotten
och Västerbotten
samt
Svenska kommunförbundet
pekar på att en region
med låg industrialiseringsgrad och odifferentierad struktur snabbt måste
kunna erbjudas krediter med högre risktagande än normalt för att kunna
ändra karaktär. Norrlandsfonden är i många fall den sista och avgörande
länken av kreditinstitut för finansiering av industriella utbyggnadsprojekt
eftersom fonden kan ställa till förfogande det riskvilligaste kapitalet. Denna
funktion har Norrlandsfonden fyllt i första hand då det gällt större lokali
seringspolitiska etableringar.
STU
påpekar att fondens kreditåtaganden i
samband med stöd till industriell utbyggnad haft större verkan än den di
rekta medelstilldelningen genom att fondens ställningstaganden inneburit
att kapital kunnat frigöras hos andra kreditinstitut. STU anser därför att
kreditstödet ej kan minskas till förmån för finansiering av andra ändamål.
Svetab
understryker likaså att Norrlandsfonden genom sin möjlighet till sär
skilt risktagande utgör ett viktigt komplement till andra kreditinstitut.
Länsstgrelsen i Västernorrlands län
anser att Norrlandsfonden i första
hand skall stödja forsknings- och utvecklingsarbete. Fondens resurser bör
koncentreras till de kostnadsposter inom företagen där förutsättningarna
för annan extern finansiering är små. Norrlandsfondens satsning på in
dustriinvesteringar anser man mindre lämplig med hänsyn till utbyggna
den av det statliga lokaliseringsstödet.
LO
samt fullmäktige i riksbanken an
för liknande synpunkter och framhåller att den statliga kreditgivningen med
lokaliseringspolitisk inriktning nu har en helt annan omfattning än när
fonden bildades år 1961.
Nästan samtliga remissinstanser tillstyrker sålunda att Norrlandsfonden
fortsätter sin hittillsvarande verksamhet med en ökad medelstilldelning.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har i sitt ge
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
Kungi. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
11
mensamma remissyttrande dock framhållit att en mera långsiktig bedöm ning av organisationsfrågorna framstår som en förutsättning för att de me delsbehov som föreligger för fortsatta aktiviteter inom den nuvarande ramen skall kunna bedömas.
Så gott som samtliga remissinstanser gillar förslagen från Norrlandsfon dens styrelse om en utvidgning av verksamhetsområdet till att omfatta möjlighet att stödja även projekt som inte faller inom ramen för begreppet manufaktureringsindustri. De remissinstanser som särskilt framhållit betydelsen av att Norrlandsfondens förslag realiseras på denna punkt är
SHI, länsstyrelserna i Jämtlands
och
Västerbottens län, konsisto
riet vid tekniska högskolan i Stockholm, rektorsämbetet vid Chalmers tek niska högskola, företagareföreningarna, landstingen
samt
Svenska bank
föreningen.
Det är väsentligt att fonden ses som ett medel för att generellt
utveckla näringslivet inom Norrland. En betydande och ökande del av satsningarna bör enligt bl. a. SHI ske i annat än traditionell varuproduce- rande industri. Några remissinstanser anser det dock tveksamt om fonden skall få möjlighet att stödja även turism. Med hänvisning till det stora be hovet och de begränsade resurserna inom det industriella området tar
läns
styrelserna i Jämtlands och Västernorrlands län
samt
Jämtlands läns före
tagareförening
avstånd från fondens förslag att verksamheten skall utökas
att omfatta turism.
Flera remissinstanser pekar på den stora betydelse som Norrlandsfondens regionala anknytning haft.
Jernkontoret
anser att den nära kontak
ten med det lokala näringslivet och dess utövare, möjligheten till uppfölj ning av verksamheten och valfriheten beträffande formerna för stödet med säkerhet har minskat riskerna för felaktiga satsningar väsentligt. Enligt
länsstyrelsen i Norrbottens län
är det av synnerlig vikt att resurserna ad
ministreras inom den region där de skall användas. Behovet av nära kon takt mellan anslagsfördelande organ och stödsökande företag är inte bara fråga om ett väg- och/eller ett tidsavstånd. Det krävs framför allt kun skap om den miljö som det aktuella företaget skatt verka i. Det är och kommer i än högre utsträckning att vara fråga om att få riktig kontakt med de små företagen och deras problem. Besvärliga kontaktproblem ur före tagarens synvinkel kan medföra att han inte förmår ta de kontakter som behövs för företagets utveckling. Även
Jämtlands läns landsting
framhåller
det värdefulla i att Norrlandsfondens ledning är placerad i Norrland och har till uppgift att främja näringslivets utveckling i denna landsända.
Behovet av samordning av de samhälleliga stödinsat serna för Norrland poängteras av flera remissinstanser.
Svenska
kommunförbundet
framhåller att det är väsentligt att en ömsesidig delgiv
ning och ett utbyte sker av de kunskaper och erfarenheter som finns hos olika organ och institutioner som är verksamma på dessa områden så att dubbelarbete undviks och olägenheterna av en splittring reduceras.
Gles-
12
bijgdsutredningen, Jämtlands läns företagareförening
och
Svenska lands
tingsförbundet
framför liknande synpunkter.
Svenska utvecklingsaktiebola-
get
betonar vikten av ökat samarbete mellan fonden, Svetab, STU och uL-
vecklingsaktiebolaget.
Bland remissvaren förekommer även förslag om utökat samarbete på
speciella områden.
Västernorrlands län landsting
anser att Norrlandsfonden
i högre grad än f. n. borde kunna verka som en samordnande och i viss
mån styrande instans för all målforskning inom norrlandsregionen. Genom
ett väl utvecklat samarbete med företag, organisationer och institutioner
skulle fonden kunna göra en inventering och prioritering av olika forsk
ningsområden och projekt till ett forskningsprogram som kontinuerligt
skulle överses. Möjligheten att likartade forskningsprojekt drivs parallellt
med varandra på olika håll skulle bli liten. Likaså borde mineralinven
teringarna genomföras på likartat sätt i samtliga norrlandslän. Turismen
är ytterligare ett område inom vilket Norrlandsfonden skulle kunna verka
som en samordnande och styrande instans.
Västernorrlands läns företagare
förening
framför liknande synpunkter på samordningen inom dessa områ
den. Föreningen pekar även på de möjligheter till direkt samax-bete som
föreligger mellan fonden och föreningen. Föreningen föreslår därför att
möjligheten till ett närmare samarbete på regional basis beaktas främst av
rationella och ekonomiska skäl. Härvidlag bör hänsyn tas till de möjligheter
föreningen har att bistå de företag som erhåller fondens stöd främst med
kontinuerliga insatser på konsultbasis. Föreningen kommer i så fall att
kunna fungera som något av ett fondens regionalkontor.
STU
anser det ändamålsenligt att samarbetet mellan fonden och STU
byggs ut ytterligare och ges fastare former. Samarbetet borde därtill ut
ökas att omfatta andra organ såsom statens provningsanstalt, SHI samt be
rörda företagareföreningar. Även universitetet i Umeå och en eventuell högre
teknisk utbildning i Norrland bör vara representerade i detta samarbetsor-
gan.
Svetab
anser att fonden och Svetab kompletterar varandra på ett frukt
bärande sätt. Svetab har sålunda möjlighet att genom aktieteckning ställa
riskvilligt kapital till förfogande medan Norrlandsfonden har motsvarande
möjlighet genom lån. Svetab framhåller att ett nära samarbete mellan fon
den och Svetab ökar möjligheterna för exploatering av forsknings- och
utvecklingsresultat i form av nya etableringsprojekt.
Även
SAF
och
Industriförbundet
betonar starkt i sitt gemensamma re
missvar samordningens betydelse. Omfattningen och karaktären av de prak
tiska problemen som är förenade med utvecklingen av det norrländska nä
ringslivet ställer särskilda krav på de berörda serviceorganen. Enligt orga
nisationernas mening kräver detta en samordning och effektivisering av de
resurser som samhället ställer till förfogande för stöd till det norrländska
näringslivet. En sådan samordning bör i första hand ta sikte på den verk
samhet som bedrivs av Norrlandsfonden, SHI och företagareföreningarna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
13
Därigenom skapas enligt organisationerna möjligheter att utforma utred ningsverksamhet, kapitalstöd, rådgivning och utbildningsinsatser på ett sätt som är direkt anpassat till det norrländska näringslivets förhållanden och behov. Samtidigt bör möjligheterna att åstadkomma en praktisk sam ordning med de berörda organens aktiviteter och det statliga lokaliserings stödet beaktas.
De båda organisationerna understryker också att en samordning inte i första hand bör syfta till en organisatorisk sammanslagning av berörda in stitutioner. Väsentligare är att olika aktiviteter planeras och genomförs un der enhetlig ledning. Organisationerna ifrågasätter om inte Norrlandsfon den skulle kunna handha denna samordnande uppgift, även om andra samordningsalternativ bör kunna övervägas.
I fråga om behovet av samordning av de olika statliga, kommunala och andra organ som f. n. på olika sätt skall stimulera näringslivet i Norrland finner
Jämtlands läns landsting
det av vikt att pröva om inte någon form
av norrlandsberedning för näringslivet skulle kunna organiseras. Denna skulle förslagsvis ha ledamöter från Norrlandsfonden, landstingen, läns arbetsnämnderna, företagareföreningarna, STU, SHI, statens provningsan- stalt, Svenska utvecklingsaktiebolaget och Svetab. Landstinget anser att Norrlandsfonden är det lämpligaste organet att sammankalla och samman hålla denna norrlandsberedning. Även
SHI
understryker att en samordning
och lämplig arbetsfördelning mellan de olika organen med hänsyn till re surser och kompetensområde måste åstadkommas.
Remissinstansernas uppfattning skiljer sig i fråga om hur lång period fondens verksamhet bör planeras. Bland de remissinstanser som förordar en kortare tidsperiod än tio år märks
SHI, länsstyrelserna i Jämtlands och
Våsternorrlands län, SAF-Industriförbundet
samt
Svenska bankföreningen.
SHI anför att redan inom väsentligt kortare tid än tio år sådana förskjut ningar kan uppstå inom näringslivet eller övriga organs verksamhet att in riktningen och omfattningen av Norrlandsfondens verksamhet kan behöva omprövas.
Förslaget att det årliga medelstillskottet ökas till lägst 30 milj. kr. har i regel inte föranlett några erinringar från remissinstanserna. Tvärtom stöd jer så gott som alla remissinstanser oreserverat fondens förslag om ökad medelstilldelning.
LO
säger dock att en eventuell utökning av Norrlandsfon
den bör anstå eftersom lokaliserings- och regionalpolitikens framtida ut formning nu är under omprövning. I sitt gemensamma svar anmäler
SAF
och
Industriförbundet
som sin uppfattning att en mera långsiktig bedöm
ning av organisationsfrågorna är en nödvändig förutsättning för att det fortsatta medelsbehovet skall kunna fastställas.
Några remissinstanser behandlar också frågan om fondens geografiska verksamhetsområde. I allmänhet anses att de fyra nordligaste norrlands- länen utgör ett näringsgeografiskt naturligt verksamhetsområde för Norr
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
14
landsfonden.
Landstingen i Västerbotten och Västernorrland
förordar dock
att även Gävleborgs län ingår i fondens verksamhetsområde. Fondens för
läggning till Luleå torde garantera att Norrbottens speciella problem och
möjligheter blir väl observerade. I konsekvens härmed framför några re
missinstanser att styrelsen utvidgas och får en från sakliga och geografiska
synpunkter representativ sammansättning.
Länsstyrelsen i Västernorrlands
län
anser att styrelsens sammansättning bör ändras på så sätt att vart och
ett av de fyra nordligaste länen blir representerade med lika antal ledamö
ter. En sådan utvidgning av styrelsen förordas också av
länsstyrelsen och
företagareföreningen i Västerbottens län.
Breddningen av fondens verk
samhet aktualiserar enligt vissa remissinstanser ändrade former för hur
fondens styrelse utses.
Västernorrlands läns landsting
anser att respektive
landsting eller länsstyrelse ges medinflytande vid valet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
Departementschefen
Norrlandsfonden tillkom år 1961 som en stiftelse med syfte att främja
näringslivets framtida utveckling i Norrland. Detta sker genom stöd till så
dant forsknings- och utvecklingsarbete, som syftar till att vidareförädla
norrländska råvarutillgångar. Fonden medverkar också till främjande av
den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering genom att
stimulera uppkomst och utbyggnad av manufaktureringsindustri, grundad
på norrländska råvaror. Stöd lämnas även i sådana fall, som avser andra än
norrländska råvaror-, om det finns grundad anledning anta, att den under
stödda verksamheten kommer att medföra bestående sysselsättning för be
folkningen i Norrland. Vidare tar fonden initiativ till samt lämnar stöd åt
utredningar och inventeringar, som är av betydelse för det norrländska nä
ringslivet.
Norrlandsfonden har hittills erhållit medel genom att en del av statens
vinst från Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag (LKAB) årligen avsatts till
fonden. Sålunda har fonden för vart och ett av åren 1961—1970 tillförsäk
rats 15 milj. kr. Riksdagen beslöt åren 1961 och 1966 att verksamhetspe
rioden skulle omfatta fem år. Den andra av dessa perioder utlöper med ut
gången av innevarande år.
De medel som stått till Norrlandsfondens förfogande har enligt gällande
bestämmelser använts dels som bidrag till forskning, utredningar och inven
teringar samt industriellt utvecklingsarbete, dels som stöd till industriell ut
byggnad. Bidragen kan vara försedda med villkor om återbetalningsskyldig-
het eller lämnas i form av förlustgaranti. Då återbetalningsskyldighet före
ligger utgår marknadsmässig ränta.
Stöd till industriell utbyggnad lämnas i form av medellångt eller långfris
tigt lån. Lån får under högst tio år vara ränte- och amorteringsfritt. Återbe
15
talning skall vara fullgjord inom tjugo år. Amorteringstiden kan utsträckas om särskilda skäl föreligger.
Norrlandsfonden har anhållit att medel anslås för fortsatt verksamhet un der ytterligare tio år från den 1 juli 1970. Fonden förutsätter att under den na tid hittills tillämpade former för verksamheten skall bibehållas men att fonden, om särskilda skäl föreligger, även skall få stödja andra projekt än sådana som kan hänföras till manufaktureringsidustrin. Särskild betydelse fästs vid möjligheterna att bidra till en förbättrad industriell miljö. Fonden föreslår att det årliga medelstillskottet skall ökas till lägst 30 milj. kr.
I sin sammanfattning av verksamheten och redovisning av erfarenheter och synpunkter har Norrlandsfonden gett underlag för en bedömning av- fondens fortsatta verksamhet för näringslivets utveckling i Norrland. Härav framgår att de uppgifter som åvilar Norrlandsfonden utgör en viktig del av lokaliserings- och regionalpolitiken i Norrland. Detta förhållande markeras f. ö. inte bara genom fondens egen redovisning och dess förslag utan också genom remissinstansernas överlag positiva yttranden. De innehåller i flera fall förslag om en bredare samverkan mellan fonden och andra organ i syfte att främja den industriella miljön i Norrland.
Enligt min uppfattning har Norrlandsfonden ovedersägiigen befäst sin ställning och ombesörjt sina uppgifter på ett sätt som väl motiverar att dess verksamhet fortsätter och ytterligare byggs ut. Med denna allmänt stödda uppfattning som bakgrund skall jag nu närmare behandla frågan om Norr landsfonden som ett regionalt näringspolitiskt organ och dess ställning och uppgifter i det norrländska näringslivet. Jag ämnar först behandla Norr landsfondens hittills primära uppgifter. Därefter behandlas vissa industri- politiska uppgifter som jag anser att fonden bör ombesörja i nära samver kan med andra centrala och lokala organ för att öka fondens möjligheter att på det regionala planet effektivt främja en industriell utveckling i Norr land.
Vad angår fondens stöd till
forsknings- och utvecklingsarbete
bör erinras
om att detta i allmänhet ges genom bidrag till målforskningsprojekt, som ut förs av forskningsinstitutioner, företag eller enskilda personer. Bidragen lämnas dels till forskningsprojekt, dels till utgifter för investeringar i bygg nader och anläggningar samt utrustning. I sin hemställan har Norrlands fonden betonat att en satsning på forsknings- och utvecklingsprojekt positivt påverkar den industriella miljön. Från fondens sida har i sammanhanget även framhållits att dess möjligheter att stödja forskningsprojekt minskat på grund av den starka efterfrågan från näringslivet av stöd till industriell utbyggnad och nyetablering. I flera remissyttranden poängteras att fonden har en unik möjlighet att stödja projekt inom hela den utvecklingskedja som ligger bakom näringslivets gradvisa utveckling. Remissinstanserna tillstyrker en förstärkning av resurserna så att fonden får möjlighet att i än högre grad
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
16
än hittills bidra till att aktiva forskningsinsatser och för det norrländska
näringslivet väsentliga utvecklingsprojekt kan komina till stånd.
Jag anser det väsentligt att fonden fortsätter sitt stöd till forsknings- och
utvecklingsarbete i Norrland. Inte minst viktigt är detta mot bakgrund av
de förslag om högre teknisk utbildning som norrlandsberedningen förordat
(Stencil U 1969: 11). Förslag i detta ärende avses bli anmält senare i vår.
Jag vill här understryka att Norrlandsfonden bör medverka till upprät
tandet av sådana produktionsinriktade forsknings- och utvecklingsenhe
ter som norrlandsberedningen föreslagit. Sådana enheter är, som under
strukits från remisshåll, viktiga inslag i näringspolitiken.
I de fall stödet avser specificerade forsknings- och utvecklingsprojekt bör
det vara förenat med krav på villkorlig återbetalningsskyldighet. Överens
stämmelse med de former för stöd som tillämpas av styrelsen för teknisk ut
veckling skall råda. Fonden bör därtill kunna lämna lån till byggnader, an
läggningar och utrustning av investeringskaraktär. I kostnaderna för de
forsknings- och utvecklingsprojekt som fonden stöder bör inräknas samt
liga kostnadsslag, dvs. såväl drift- som kapitalkostnader. Härigenom möj
liggörs kostnadsjämförelser såväl mellan de olika projekt som fonden stö
der som mellan sådana projekt och andra forsknings- och utvecklingspro
jekt i Sverige. Av särskild betydelse är en fullständig kostnadsredovisning
i de fall institutionernas resurser utnyttjas för skilda ändamål som forsk
nings- och utvecklingsverksamhet, utbildning, provning och kontrollverk
samhet, annan uppdragsverksamhet osv.
Norrlandsfonden har ofta tagit initiativ till
utredningar och inventeringar
för att få starkare beslutsunderlag för eventuella följ dprojekt eller som bas
för en långsiktig avvägning av insatser inom specifika branscher. Som
exempel härpå anförs bl. a. mineralinventeringar och utredningar om tu
rism m. m.
Det är angeläget att Norrlandsfonden även i fortsättningen tar initiativ
till olika utredningar och inventeringar samt bidrar ekonomiskt till deras
fullgörande. Jag utgår från att utredningarna och inventeringarna sker i
samverkan med myndigheter och organ som har närings- och lokaliserings-
politiska uppgifter inom fondens verksamhetsområde.
Bidrag till
industriellt utvecklingsarbete
är den stödform som vid sidan
av kreditgivning till industriell utbyggnad direkt kommer enskilda företag
tillgodo och som på relativt kort sikt kan innebära påtagliga förbättringar
i ett företags utvecklingstakt. Norrlandsfondens möjlighet att helt eller del
vis överta riskerna i ett industriellt utvecklingsarbete framstår enligt fon
den och remissinstanserna som ytterst värdefull. En kraftig utökning av
denna verksamhet är angelägen inte minst när det gäller behovet av att
utveckla produkter som är väl avpassade för produktion i Norrland. Pro
duktutvecklingsstödet bör i högre grad än hittills kombineras med olika
slag av undersökningar, t. ex. marknadsanalyser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
17
Jag har nyss betonat önskvärdheten av ytterligare insatser för forsknings- ocli utvecklingsarbete. Dessa har nära anknytning till de åtgärder som mås te främjas inom det industriella utvecklingsarbetet och som måste ske i samklang med övriga åtgärder för en bättre industriell miljö. I likhet med flera remissinstanser vill jag därför understryka betydelsen av att fonden kan ställa ytterligare riskvilligt kapital till förfogande inte minst för den innovationsbetonade industrin.
Jag vill samtidigt framhålla vikten av att den industriella utvecklingen i Norrland sker inom ramen av den för hela landet gemensamma närings politiska målsättningen. Den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering kan inte göras beroende enbart av norrländska regionala intressen och resurser. Det är därför betydelsefullt att Norrlandsfonden i sitt utvecklingsarbete samverkar även med organ som är belägna utanför regionen. Härigenom bör möjligheterna till det norrländska näringslivets utveckling ytterligare ökas.
Vad jag senast anfört gäller också Norrlandsfondens verksamhet i fråga om
industriell utbyggnad.
Vid sidan av det statliga lokaliseringsstödet ut
gör Norrlandsfondens långivning en betydelsefull faktor för den norrländs ka industrins utbyggnad. Fondens lån har ofta karaktären av komplement till företagens eget kapital. Fonden och remissinstanserna framhåller att en ytterligare ökning av industrialiseringstakten, t. ex. genom ökat lokalise ringsstöd eller på annat sätt, kommer att leda till ökade anspråk på fondens resurser. Det betonas också, att fonden som komplement till andra kredit institut möjliggjort lösgörandet av ytterligare för ett projekt nödvändiga krediter.
Fonden har anhållit att, om särskilda skäl föreligger, dess stöd skall kunna omfatta även andra projekt än sådana som kan hänföras till manu- faktureringsindustrin. Härvid har turism angetts som exempel. Fonden framhåller att med den föreslagna utvidgningen avses att främja närings livet i områden som saknar förutsättningar för industrietablering men i vilka det finns förutsättningar för lönsamma investeringar i andra typer av projekt. Remissinstanserna har även på denna punkt uttalat sig till förmån för fondens förslag.
Jag ansluter mig i huvudsak till förslaget och anser att riktlinjerna för fondens verksamhet bör jämkas på sådant sätt att fonden får möjlighet till vidgade stödinsatser. Jag vill dock erinra om att när fonden år 1966 fick möjlighet att lämna stöd även i andra etableringsfall än som är grun dade på norrländska råvaror detta skedde under det uttryckliga villkoret, att det skall finnas grundad anledning anta att stödet i varje särskilt fall medför bestående sysselsättning för befolkningen i Norrland. Givetvis mås te detta villkor också gälla vid en ytterligare utvidgning av kompetensom rådet. Vidare bör självfallet de riktlinjer för den regionalpolitiska utveck- lingsplaneringen följas som godkänts av 1969 års riksdag (länsplanering
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
18
1967) och som ytterligare kommer att konkretiseras i de regionala hand
lingsprogram (länsprogram 1970) som nu utarbetas av länsstyrelserna/
planeringsråden.
Jag vill i anslutning härtill understryka att fonden bör iaktta försiktig
het i stödengagemang utanför den näringslivsverksamhet som bedrivs med
industriella metoder och under industriella former. Norrlandsfonden bör
sålunda följa de normer som uppställs för vad som är stödberättigad verk
samhet enligt det förslag chefen för inrikesdepartementet tidigare denna
dag framlagt om det statliga lokaliseringsstödet. Detta innebär att Norr
landsfonden bör kunna ekonomiskt stödja utbyggnaden av industriservice
företag. Med sådana avses företag vilkas verksamhet är helt eller huvud
sakligen inriktad på att utföra sådana tjänster åt industrin som är av di
rekt betydelse för produktionen. Beträffande fondstyrelsens förslag att
stödverksamheten bör kunna omfatta turism vill jag erinra om att chefen
för jordbruksdepartementet tillkallat sakkunniga för planering av turist
anläggningar och friluftsområden m. m. De sakkunnigas arbete skall sär
skilt avse Norrland och i största möjliga utsträckning inriktas på tillska
pandet av arbetskraftsintensiva projekt. I avvaktan på resultatet av denna
utredning bör Norrlandsfonden inte engagera sig i stöd till anläggandet
av hotell eller liknande turistanläggningar.
Synnerligen betydelsefulla i Norrlandsfondens fortsatta verksamhet blir
dess insatser för en bättre
industriell miljö.
Fonden har själv understrukit
detta och utgår från att tyngdpunkten i dess verksamhet kommer att för
skjutas mot de mer miljöpåverkande delarna av verksamheten. De remiss
instanser som mer ingående kommenterat fondens verksamhet och förslag
har på skilda sätt markerat behovet härav. Flera remissinstanser i Norr
land men även centrala organ har härvid framhållit vikten av ökad sam
verkan mellan fonden och andra institutioner, varvid Norrlandsfonden fö
reslås få rollen som en regional samordnare av den industriella miljöns
främjande i Norrland.
En regional industriell service är ett viktigt medel att förbättra den in
dustriella miljön. Ett väsentligt mål för samhällets insatser, inte minst på
samhällsplaneringens område, bör vara att skapa en miljö, som överhuvud
ger goda betingelser för en positiv utveckling av näringslivet. Härvid måste
givetvis beaktas att betingelserna för industriell expansion varierar mellan
olika delar av landet.
Från samhällets sida har i ökad omfattning den industriella miljöns be
tydelse för företagens utveckling uppmärksammats. Detta intresse har na
turligen främst knutits till de mindre och medelstora företagens utveck
lingsmöjligheter. Åtgärder har vidtagits t. ex. genom stöd till utbildning
(statens institut för hantverk och industri) samt konsultverksamhet och
kreditgivning (Norrlandsfonden, företagareföreningarna).
Jag anser en ytterligare förstärkning av de utvecklingsstimulerande och
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
19
företagsinriktade serviceinsatserna för en bättre industriell miljö angelä gen. Dessa insatser bör i första hand omfatta följande tre servicegrupper.
1. Utbildning (fortbildning) av företagsledare och arbetsledande perso nal i tekniska, ekonomiska och administrativa frågor inklusive marknads- frågor.
2. Rådgivning (konsulttjänster) i tekniska, ekonomiska och administrati va frågor inklusive marknadsföring.
3. Produktutveckling, prototyptillverkning och provning samt andra åt gärder för produktionsinriktat forsknings- och utvecklingsarbete. Var och en av dessa tre servicetyper kan omfatta en rad delvis identiska ämnesområden eller funktioner i företagen, t. ex. produktionsplanering, pro duktutveckling, provning, teknisk forskning, marknadsföring, administrativ planering, budgetering, kalkylering, redovisning och kapitalanskaffning. En serviceinsats på ett visst område återverkar oftast på andra områden. För att den industriella servicen skall kunna bli effektiv krävs sålunda att den organiseras på sådant sätt att exempelvis ett produktionsplanerings- problem som framkallats av en marknadsföringsinsats kan lösas i omedel bar anslutning till denna. Kravet på samordnade serviceinsatser blir star kare när man vänder sig till mindre företag och förstärks ytterligare om man vill regionalisera utbudet av service. En samordning och effektivisering av samhällets insatser för närings livets utveckling, regionalt och lokalt, är f. n. mest aktuell i Norrland. Flera myndigheter och organisationer är engagerade inom här berörda verksam heter och ett visst dubbelarbete liksom en splittring av resurserna förekom mer. .lag finner det angeläget, att den regionala industriella servicen i linje med vad som anförts i det föregående snarast byggs ut i Norrland. Även om detta nu sker för att tillgodose specifikt norrländska behov torde en försöksverksamhet på området kunna ge underlag för framtida verksam het av motsvarande slag i andra delar av landet. De myndigheter som främst bör medverka i en utbyggd regional indu striell service är SHI, statens provningsanstalt och styrelsen för teknisk utveckling. De två förstnämnda har filialer i Norrland och är i färd med att där söka utvidga sina respektive verksamheter. De har i sina remiss yttranden framhållit önskvärdheten av ett vidgat samarbete med Norr landsfonden och behovet av samordnande insatser. De norrländska företagareföreningarna och landstingen har i sina remiss yttranden också framhållit vikten av en samordning och ett utvidgat samar bete mellan de olika näringspolitiskt verksamma organen. Även arbetsmark- nadsorganen uttalar intresse för en regional industriell service såsom ett viktigt komplement till arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken. Organisatoriskt synes det lämpligt att den utbyggda och samordnande in dustriella serviceverksamhet som jag alltså finner önskvärd i Norrland främ jas av Norrlandsfonden i samverkan med nämnda statliga organ. En förut
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
20
sättning för att en samhällelig industriell service skall kunna genomföras är
vidare att företagareföreningarna bereds möjlighet att delta. Detsamma bör i
förekommande fall även gälla andra organ.
Utgångspunkten för en bred samverkan måste vara att samordna befintli
ga resurser på ett så enkelt och effektivt sätt som möjligt. En samordning
nu får dock inte försvåra framtida organisatoriska förändringar av de organ
som kan komma att engageras i åtgärder för den industriella miljöns tillgo
doseende.
Jag anser att det är av särskild vikt att Sveriges investeringsbank, Svetab
och Svenska utvecklingsaktiebolaget aktivt deltar i utvecklingen av den in
dustriella miljön i Norrland. Jag vill härvidlag framför allt understryka
Svetabs roll. Samverkan har redan etablerats mellan Svetab och Norrlands
fonden. En fortsatt och utbyggd samverkan har goda utsikter att bli frukt
bärande inte minst genom att Svetab har möjlighet att teckna aktier i före
tag vilkas verksamhet bygger på forsknings- och utvecklingsresultat upp
nådda genom insatser av Norrlandsfonden. De resurser som Norrlandsfon
den för sin del förfogar över eller som står till andra samverkande organs
förfogande kan härigenom utnyttjas på ett effektivare sätt till fördel för nä
ringslivets utveckling i Norrland.
Mot bakgrund av vad jag nu anfört anser jag att Norrlandsfonden inom
ramen för sin kompetens i övrigt skall kunna ta initiativ till en samordnad
utveckling och utbyggnad av den regionala industriella servicen i Norr
land. Om så skulle visa sig behövligt ankommer det på Kungl. Maj :t att
meddela erforderliga föreskrifter. Det är väsentligt att en samverkan för
en bättre industriell miljö blir väl förankrad hos såväl de centrala myn
digheterna som de lokala näringspolitiskt verksamma organen. Särskilt de
norrländska landstingen har undan för undan engagerat sig ekonomiskt
och organisatoriskt i näringspolitiska åtgärder, som — i de fall där det ej
redan har skett — med fördel bör kunna samordnas med fondens och före
tagareföreningarnas verksamhet.
Insatserna för industriell utvecklingsstimulans i form av industriell ser
vice genom skilda organs samverkan i Norrland bör planeras på ett sådant
sätt att de får en från avnämarsynpunkt ändamålsenlig utformning och in
riktning. I anslutning till vad jag förut sagt om serviceinsatsernas principiel
la innehåll finner jag att detta i huvudsak bör ske genom samordning av be
fintliga och tillkommande resurser avseende marknadsföring, produktions
teknik, ekonomi och administration, utbildningsverksamhet, teknisk forsk
ning och utbildning, produktutveckling, prototyptillverkning samt prov
ningsverksamhet.
De olika huvudmännen bör således inom sina respektive ansvarsområden
i samverkan tillhandahålla och marknadsföra kursverksamhet, förmedling
av innovationer, stimulans av utvecklingsprojekt i företagen, information
och dokumentation, uppdragsforskning, teknisk forskning med anknyt
Kiingl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
21
ning till befintlig industri samt uppbyggnad av provnings- och kontroll funktioner i företagen. För åtgärdernas praktiska genomförande bör det vara lämpligt att lokalmässigt åstadkomma en samordning.
I den mån vederbörande organ inte kan svara för angivna serviceformer bör dessa kunna tillgodoses genom avtal med andra organ eller enskilda fö retag.
Inom ramen för den s. k. Skelleftestudien har ett försök gjorts att kartläg ga industriell miljö och industriell service i Skellefteå A-region. Utredningen har bedrivits i samarbete mellan staden och ekonomiska institutionen vid universitetet i Umeå, sedan den initierats av industridepartementet.
Utredningen, som blev färdig i februari i år, har bl. a. pekat på behovet av att ett särskilt utvecklingscentrum med bl. a. produktutveckling och kvalitetskontroll på sitt program upprättas i Skellefteå. Som exempel på förslag till åtgärder i övrigt må nämnas utökning av informationsverk samheten kring industriell service genom inrättandet av ett kontaktorgan samt att komplettera existerande redovisningsservice med ”paket” av ad ministrativt inriktade tjänster m. m.
Jag finner det lämpligt att Norrlandsfonden med Skellefteå stad och andra intresserade organ på grundval av studien närmare prövar frågan om ett industriellt utvecklingscentrum i Skellefteå. I sammanhanget vill jag även erinra om norrlandsberedningens förslag om att den avslutande delen av civilingeniörsutbildning i Norrland skall förläggas bl. a. till en planerad produktinriktad forsknings- och utvecklingsenhet i Skellefteå. Det bör så lunda ankomma på Norrlandsfonden att som samlande beredningsorgan främja av mig förordad verksamhet vilken bör kunna tjäna som försöks- modell för andra liknande miljöpåverkande åtgärder.
I det föregående har jag närmare utvecklat allmänna synpunkter och rikt linjer för en genom Norrlandsfonden främjad samverkan mellan olika cen trala och lokala organ i syfte att åstadkomma resurser för en bättre indu striell miljö. Jag finner detta lämpligen böra ske genom att Norrlandsfonden inbjuder vederbörande myndigheter och organ att ingå i ett samarbetsråd för den regionala industriella servicens utveckling i Norrland, dvs. de fyra nordligaste länen. I första hand bör inbjudan riktas till statens institut för företagsutveckling, statens provningsanstalt och styrelsen för teknisk utveck ling ävensom företagareföreningarna och landstingen. I den mån olika kon kreta åtgärder skall vidtas bör det ske genom insatser från de angivna orga nens sida.
Vikten av att Norrlandsfonden ökar sin kontaktverksamhet inom Norrland har framhållits av flera remissinstanser. Därvid har förslag framförts om en bredare representation i fondens styrelse, bl. a. genom att landstingen och länsstyrelserna skulle ges medinflytande vid valet av ledamöter.
Enligt nu gällande regler har styrelsen sex av Kungl. Maj :t utsedda leda möter. Två skall ha anknytning till det norrländska näringslivet och två till naturvetenskaplig och teknisk forskning. Av de övriga ledamöterna skall
22
minst en vara bosatt i Norrbottens län och vara väl förtrogen med förhållan
dena där. Bland ledamöterna utser Kungl. Maj :t en ordförande. Styrelsen ut
ser inom sig en vice ordförande. Styrelsens ledamöter utses för en tid av
högst tre år. Nu gällande förordnanden utlöper med år 1970.
Inte minst med tanke på de ökade insatser som jag förordat beträffande
samverkan mellan Norrlandsfonden och olika organ inom och utom Norr
land finner jag det befogat att antalet ledamöter ökas. Jag förordar att an
talet ökas till nio samt att högst lika många suppleanter må utses. Styrelsen
bör alltfort utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Det bör ankom
ma på Kungl. Maj :t att tillse att fondens styrelse får en så allsidig samman
sättning som möjligt med hänsyn till verksamhetens art och omfattning.
Därvid bör representanter för de fyra nordligaste länen utses sedan förslag
till ledamöter inhämtats från ifrågavarande landsting och företagareför
eningar. Arbetsmarknadsverket bör vara representerat i fonden. Närings
livet och forskningen bör alltjämt vara representerade i styrelsen. Det bör
ankomma på Kungl. Maj :t att revidera nuvarande stadgar så att de kom
mer att motsvara de intentioner som här kommit till uttryck.
Norrlandsfondens styrelse har ansett att fondens fortsatta verksamhet bör
fastläggas genom årlig medelstilldelning under en tioårsperiod.
Remissinstanserna har delade meningar om den kommande verksamhets
periodens längd. Flera remissinstanser framhåller de snabba förändringar
som sker i näringslivet och finner en femårig verksamhetsperiod lämpligast.
Det är viktigt att verksamheten i Norrlandsfonden bevarar sin kontinuitet
och att dess verksamhet inte störs genom osäkerhet om de framtida uppgif
terna. Detta gäller inte bara gjorda eller kommande åtaganden som sådana
utan också fondens möjligheter att till sig knyta kvalificerad personal. Den
vidgade roll som Norrlandsfonden får genom nya uppgifter på det industriel
la miljöområdet ställer givetvis ökade anspråk på fondens personella resur
ser.
Den snabba ekonomiska och tekniska utvecklingen manar emellertid till
viss försiktighet att binda medelstilldelningen till fonden för en längre pe
riod än fem år. Jag förordar därför att fondens verksamhet prövas vart fem
te år.
Norrlandsfonden har i sin framställning beräknat att dess årliga tillskott
av statliga medel behöver ökas från nuvarande 15 milj. kr. till lägst 30 milj.
kr. ökningen avses emellertid kunna ske successivt med 5 milj. kr. per år
under de tre första åren av den nya verksamhetsperioden.
De medel som tillförts fonden under den gångna tioårsperioden har till
betydande del tagits i anspråk för lån till industriell utbyggnad. Under se
nare år har utlåningsverksamheten spelat en växande roll. Samtidigt har
fonden kunnat konsolidera sin ställning genom fondering. Vid ingången
av verksamhetsåret 1970 uppgick de disponibla medlen till drygt 15 milj. kr.
Med hänsyn till vad jag anfört rörande dels utvidgningen av fondens
verksamhetsområde, dels fondens nya funktion som samordnande organ för
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1970
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1970
23
att främja den industriella miljöns utveckling i de fyra nordligaste länen anser jag att ökade medel bör ställas till fondens förfogande.
Jag föreslår sålunda en höjning av medelstilldelningen som i dagens läge bör avvägas så att fonden erhåller 20 milj. kr. i årligt medelstillskott. Vid denna avvägning har jag tagit hänsyn dels till fondens aktuella finansiella ställning, dels till den utökning av det reguljära, av arbetsmarknadsver ket administrerade lokaliseringsstöd som chefen för inrikesdepartementet tidigare denna dag förordat och som bl. a. innebär att stöd i form av kredit garantier skall kunna ges för att underlätta företagens anskaffning av rö relsekapital. Sambandet mellan Norrlandsfondens verksamhet och arbets marknadsverkets lokaliseringsstöd understryker angelägenheten av ett nära samarbete mellan fonden och arbetsmarknadsverket.
Fondens verksamhet har hittills praktiskt taget helt finansierats genom avsättning av statens andel av LKAB:s vinstmedel. Jag finner det riktigt att även för den kommande femårsperioden en del av avkastningen av de norr bottniska malmtillgångarna via Norrlandsfonden används för att skapa nya arbetstillfällen i Norrland. Eftersom den av mig förordade utvidgningen av fondens verksamhet är ett komplement till den allmänna lokaliseringspoli tiken synes det emellertid riktigt att ökningen i medelstilldelningen sker via budgeten.
På grundval av vad jag anfört förordar jag sålunda att en avsättning av statens vinst från LKAB sker till Norrlandsfonden under ytterligare en femårsperiod enligt samma grunder som hittills, nämligen med 15 milj. kr. årligen. Förslag om finansieringen av det ytterligare medelstillskott om 5 milj. kr. som erfordras för att det förordade beloppet, 20 milj. kr., skall uppnås kominer att inom ramen för de lokaliseringspolitiska anslagen framläggas i 1971 års statsverksproposition.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna vad jag i det föregående förordat rörande inriktningen av Norrlandsfondens verksamhet,
b) godkänna, att under en femårsperiod med början år 1971 av vinsten från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag årligen avsätts 15 milj. kr. till Norrlandsfonden.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro tokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Andersson