Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Finland om avgränsning av kontinentalsockeln
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1972 Prop. 1972: 123
Nr 123
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av över-
enskommelse mellan Sverige och Finland om avgränsning av kontinen-
talsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön; given Stockholms slott den 6 oktober 1972.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departecmentschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
ALVA MYRDAL
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mellan Sverige och Finland, genom vilken större delen av kontinentalsockeln mellan Sverige och Finland avgränsas.
1 Riksdagen 1972. I saml. Nr 123
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 6 oktober 1972.
Närvarande: statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYR- DAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Tf. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Myrdal, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och rordligaste delen av Östersjön och anför. Enligt lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln förstås därmed havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som Ionungen bestämmer i enlighet med Gceneévekonventionen den 29 april 1958 om kontinentalsockeln. Varje strandstat har ensam rätt att utforska kontinentalsockeln liksom att tillgodogöra sig dess naturtillgångar enligt bestämmelserna i Genéevekonventionen som Sverige har tillträtt (prop. 1964: 197, UU 12, rskr 400). Utanför Sveriges sjöterritorium utgör bottnen under de hav som omger vårt land kontinentalsockel i Genévekonventionens mening ända fram till de kringliggande staternas sjöterritorium. Detta förhållande gör det nödvändigt att avgränsa kontinentalsockeln mellan Sverige och de andra strandstaterna. Enligt Gentvekonventionen skall sockelgränsen i första hand bestämmas genom överenskommelse mellan ifrågavarande stater. Sådan överenskommelse har tidigare träffats med Norge (prop. 1968: 152, UU 14, rskr 413). Den 29 september 1972 undertecknades en överenskommelse mellan Sverige och Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön. Texten till överenskommelsen torde få fogas som bilaga I till statsrådsprotokollet i detta ärende. I stället för de finska sjökort som hör till överenskommelsen torde som bilaga 2 till protokollet få fogas en karta som utvisar gränslinjens sträckning.
Överenskommelsen innehåller i huvudsak följande. I art. I slås fast att gränslinjen i princip skall vara mittlinjen mellan de svenska och finska baslinjerna. För att gränslinjen skall ha en sträckning som inte skall vara alltför svår att bestämma, särskilt på öppna havet, har den dragits som räta linjer mellan brytpunkterna. Linjerna ansluter sig nära till den teoretiska mittlinjen. Vid gränslinjens dragning har man tagit hänsyn till de begränsningslinjer som fastställts dels år 1811 i den efter freden i Fredrikshamn mellan Sverige och Ryssland upprättade topografiska gränsbeskrivningen och dels genom konventionen den 20 oktober 1921 angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering (SÖ 1921: 26). I art. 2—4 anges positionerna för gränslinjens norra utgångspunkt och södra avslutningspunkt samt mellanliggande 15 brytpunkter. Av art. 5 framgår att gränslinjen i området mellan Sverige och Åland sammanfaller med de västra begränsningslinjerna för Ålandsöarna enligt 1921 års konvention. För att gränslinjen skulle få denna sträckning har man på finsk sida ändrat lagen den 18 augusti 1956 om gränserna för Finlands territorialvatten. Vid ön Flötjan sträckte sig nämligen enligt denna lag det finska sjöterritoriet ett stycke väster om den i Ålandskonventionen i detta område fastställda begränsningslinjen. Positionerna för de punkter som bestämmer grinslinjen återges enligt art. 6 på tre finska sjökort som bifogats överenskommelsen. Som framgår av art. 7 skall överenskommelsen ratificeras. Den träder i kraft när de båda staterna underrättat varandra om att de ratificerat den. Genom överenskommelsen har inte hela det mellan Sverige och Finland belägna sockelområdet avgränsats. I ett protokoll som skrevs under i samband med att överenskommelsen undertecknades har bestämts att förhandlingar om gränslinjens vidare sträckning i Östersjön skall upptas vid senare tidpunkt. I protokollet behandlas vidare det fallet att naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag sträcker sig på ömse sidor om gränslinjen och de tillgångar som finns på ena sidan helt eller delvis kan utvinnas från den andra sidan. På begäran av någon av staterna skall förhandlingar i sådant fall upptas i syfte att bestämma hur dessa naturtillgångar mest effektivt skall utnyttjas och hur avkastningen skall fördelas. Texten till protokollet torde få fogas som bilaga 3 till statsrådsprotokollet i detta ärende. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att godkänna överenskommelsen mellan Sverige och Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Bilaga I
Överenskommelse Sopimus
mellan Sverige och Finland om av- Suomen ja Ruotsin välilä mannergränsning av kontinentalsockeln i maajalustan rajan määräämisestä Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav Perämerellä, Selkämerellä, Ahvenanoch nordligaste delen av Östersjön merellä ja Itämeren pohjoisim-
massa osassa.
Regeringen i Konungariket Sve- Suomen Tasavallan hallitus ja rige och regeringen i Republiken Ruotsin Kuningaskunnan hallitus, Finland,
som beslutat att fastställa gräns- jotka ovat päättäncet vahvistaa linjen mellan de områden av konti- mannermaajalustalla Perämerellä, nentalsockeln i Bottenviken, Bot- Selkämerellä, Ahvenanmerellä ja tenhavet, Ålands hav och nordli- Itämeren pohjoisimmassa osassa gaste delen av Östersjön, över vilka olevien niiden alueiden välisen ra- Sverige respektive Finland utövar jan, joilla toisaalta Suomella ja suveräna rättigheter i fråga om ut- toisaalta Ruotsilla on täysivaltaiset forskande och tillgodogörande av oikeudet tutkia ja hyväksikäyttää naturtillgångar, Iuonnonvaroja,
har med beaktande av den i ovat ottaen huomioon Geneves-
Genéve år 1958 ingångna konven- sä vuonna 1958 tehdyn manner-
tionen om = kontinentalsockeln maajalustaa koskevan yleissopienats om följande: muksen, sopineet seuraavaa:
Artikel I 1 artikla
Gränslinjen mellan de områden Raja niiden mannermaajalustan av kontinentalsockeln över vilka alueiden = välillä, joilla toisaalta Sverige respektive Finland utövar Suomella ja toisaalta Ruotsilla on suveriina rättigheter i fråga om ut- täysivaltaiset oikeudet tutkia ja hyforskande och tillgodogörande av väksikäyttää luonnonvaroja, on naturtillgångar skall i princip vara periaatteessa niiden perusviivain en mittlinje mellan de baslinjer välinen keskiviiva, joista maiden från vilka bredden av ländernas aluemerien leveys lasketaan. Tästäå territorialhav räknas. Från denna periaattcesta on kuitenkin poikettu princip har emellertid avvikelser ottamalla - huomioon <Geneven skett för att såsom särskilda om- yleissopimuksessa — tarkoitettuina ständigheter i Gené&vekonventio- erityisinä asianhaaroina ne rajaviinens mening beakta de begräns- vat, jotka vahvistettiin osaksi vuonningslinjer, som fastställts dels år na 1811 Haminan rauhan jälkeen 1811 i den efter freden i Fredriks- laaditussa topografisessa rajanselihamn upprättade topografiska tyksessä ja osaksi Ahvenanmaan gränsbeskrivningen och dels genom saarten Jinnoittamattomuutta ja konventionen den 20 oktober 1921 puolueettomuutta koskevassa 20 angående Ålandsöarnas icke-befäs- pätvänä lokakuuta 1921 tehdyssä tande och neutralisering. För att sopimuksessa. Jotta raja saisi käygränslinjen skall erhålla en prak- tännöllisen ja tarkoituksenmukaitisk och ändamålsenlig sträckning, sen kulun, muodostuu se suorista utgörs den av räta linjer mellan vilvoista niiden pisteiden välllä, de punkter som bestämts i artiklarna 2—1.
Artikel 2 2 anikla Den norra utgångspunkten för Rajan pohjoisena lähtöpisteenä gränslinjen är den punkt där den on piste, jossa Ruotsin aluemeren yttre gränsen för Sveriges sjöter- ulkoraja kohtaa Suomen ja Ruotritorium möter territorialgränsen sin välisen merirajan. Pisteen koormellan Sverige och Finland. Punk- dinaatit ovat: ten har koordinaterna: 65 3L8' P 24?08,4' I (piste 1) 65?3L,8' N 249208,4' O (punkt 1) Från denna punkt sammanfaller Tästä pisteestä alkaen raja yhtyy gränslinjen med Finlands territo- Suomen merirajaan siihen pisteerialgräns till den punkt där den seen asti, jossa Suomen aluemeren yttre gränsen för Finlands sjöter- ulkoraja kohtaa merirajan. Pisteen ritorijum möter territorialgränsen. koordinaatit ovat: Punkten har koordinaterna:
6530, N —24908,2" O (punkt 2) 65230,9' P — 24908,2'1 (piste 2)
Artikel 3 3 artikla Från punkt 2 drages gränslinjen Pisteestä 2 raja kulkee seuraagenom följande punkter: vien pisteiden kautta: 63?40,0' N 21230,0' O (punkt 3) 63"40,0' P — 21230,0' I (piste 3) 63?31L,3' N 20956,4' O (punkt 4) 63”3L3' P = 20256,4'1 (piste 4) 63929,1' N 20941,8' O (punkt 5) 63929,” P — 20941,8' I (piste 5) 63?20,0' N 20224,0' O (punkt 6) 63220,0' P — 20924,0' I (piste 6) 62242,0' N 19931,5" O (punkt 7) 62?42,0' P 19931,5' I (piste 7) 60940,7 N 19914,1” O (punkt 8) 60240,7' P 19”14,1” I (piste 8) 60922,5' N 19209,5' O (punkt 9) 60922,5" P — 19909,5' 1 (piste 9) 60922,3' N 19909,5" O (punkt 10) 60222, P 19?09,5' I (piste 10) Punkt 9 utgör skärningspunkten Piste 9 on Ruotsin aluemeren ulmellan den yttre gränsen för Sveri- korajan sekä pisteen 8 ja Märketin ges sjöterritorium och den räta lin- (piste 16 vuoden 1921 Ahvenanjen mellan punkt 8 och Märket maan sopimuksessa) kautta kulke- (punkt 16 i 1921 års Alandskon- van suoran viivan leikkauspiste. vention). Från punkt 9 till punkt 10 sam- Pisteestä 9 pistecseen 10 yhtyy manfaller gränslinjen med Sveri- raja Ruotsin merirajaan. Piste 10 ges territorialgräns. Punkt 10 ut- on Suomen aluemeren ulkorajan gör skärningspunkten mellan den sekä pisteen 8 ja Märketin kautta yttre gränsen för Finlands sjöter- kulkevan suoran viivan leikkausritorium och den räta linjen mel- piste. lan punkt 8 och Märket. Artikel 4 4 artikla Söder om punkt 10 börjar gräns- Pisteen 10 eteläpuolella alkaa
linjen på nytt i den punkt där Sve- raja vudestaan sitä pisteestä, jossa
riges och Finlands sjöterritorier Suomen ja Ruotsin aluemeret lakupphör att gränsa till varandra. kaavat rajoittumasta toisiinsa. Pis- Punkten har koordinaterna: teen koordinaatit ovat: 609214,2' N 192906,5" O (punkt 11) 60914,2 P — 19906,5' 1 (piste 11) Från punkt 11 sammanfaller Pisteestä 11 yhtyy raja Suomen gränslinjen med Finlands territo- merirajaan pisteeseen, jonka koorrialgräns till en punkt med koordi- dinaatit ovat: naterna: 60213,0' N 19206,0' O (punkt 12) 60913,0' P — 19906,0' 1 (piste 12)
Från punkt 12 drages gränslin- Pisteestä 12 kulkee raja seuraajen genom följande punkter: vien pisteiden kautta: 60911L,5" N 19905,2" O (punkt 13) 60?11L,5"” P — 19905,2' I (piste 13) 59947,7' N 19239,4' O (punkt 14) 59?47,7' P 19939,4' I (piste 14) 59?47,5' N 19239,7' O (punkt 15) 59947,5' P 19939,7' I (piste 15) 59945,2' N 19243,0" O (punkt 16) 59945,X' P 19943,0' I (piste 16) 59926,7' N 20209,4' O (punkt 17) 59?26,7' P — 20909,4” I (piste 17) Mellan punkterna 14, 15 och 16 Pisteiden 14, 15 ja 16 välillä yhsammanfaller gränslinjen med Fin- tyy raja Suomen aluemeren ulkolands territorialgräns. rajaan.
Artikel 5 5 artikla De i artikel 3—4 angivna punk- Artikloissa 3—4 mainitut pisteet terna 8, 13, 15 och 17 är identiska 8, 13, 15 ja 17 ovat samat kuin med de i 1921 års Alandskonven- vuoden 1921 Ahvenanmaan sopition såsom 17, 15, 14 respektive 13 muksen pisteet 17, 15, 14 ja 13. betecknade punkterna.
Artikel 6 6 artikla Positionerna för de i artiklarna Artikloissa 2—4 mainittujen pis- 2—4 nämnda punkterna 1—17 teiden 1—17 sijainnit merkitään återges på bifogade tre finska sjö- oheiseen kolmeen suomalaiseen kort, nämligen: merikarttaan, nimittäin nr 3, skala 1: 350 000, upplaga n:o 3 mittakaava 1:350 000, 1969 II; painos 1969 II; nr 5, skala 1: 350 000, upplaga n:o 5 mittakaava 1: 350 000, 1971 II; painos 1971 II; nr 904, skala 1: 200 000, upp- n:o 904 mittakaava 1: 200 000, laga 1971 ITI. painos 1971 II Samtliga i denna överenskom- Kaikki tässä sopimuksessa maimelse nämnda koordinater över- nitut koordinaatit ovat näiden meensstämmer med koordinatsyste- rikarttojen = koordinaattijärjestelmet för dessa sjökort. män mukaiset.
Artikel 7 7 artikla Denna överenskommelse skall Tämä sopimus on ratifioitava. ratificeras. Överenskommelsen trä- Sopimus tulee voimaan sitten, kun der i kraft när båda regeringarna molemmat hallitukset Helsingissä genom noteväxling i Helsingfors tapahtuvalla noottienvaihdolla ovat underrättat varandra om att de ra- ilmoittaneet toisilleen ratifioineentificerat den. sa sen. Som skedde i Stockholm den 29 Tehty Tukholmassa 29 päivänä september 1972 i två exemplar syyskuuta 1972 kahtena suomenpå svenska och finska språken, vil- ja ruotsinkielisenä kappaleena, jotka båda texter har samma vits- ka molemmat ovat yhtä todistusord. voimaiset. Ole Jödahl Max Jakobson
Prop, 1972: 123
Bilaga 2. (Se vidstående sida.)
Bilaga 3
Protokoll Pöytäkirja
I samband med undertecknandet Suomen ja Ruotsin välillä mandenna dag av överenskommelsen nermaajalustan rajoja Perämerellä, mellan Sverige och Finland om av- Selkämerellä, Ahvenanmerellä ja gränsning av kontinentalsockeln i Itämeren pohjoisimmassa osassa Bottenviken, Bottenhavet, Ålands koskevan sopimuksen allekirjoithav och nordligaste delen av Öster- tamisen yhteydessä ovat allekirjoitsjön har undertecknade befullmäk- taneet valtuutetut sopineet siitä, tigade ombud enats om att, för det että mikäli merenpohjassa tai sen fall naturtillgångar på havsbottnen sisustassa olevat Iuonnonvarat uloteller i dennas underlag sträcker sig tuvat sopimuksen artikloissa 2-—4
på ömse sidor om den i artiklarna
2--4 i överenskommelsen bestäm- puolille, ja toisen valtion mannerda gränslinjen och de naturtill- maajalustan alueella olevat luongångar som finns på den ena sta- nonvarat voidaan kokonaan tai tens område av kontinentalsockeln osittain saada käyttöön toisen valhelt eller delvis kan utvinnas från tion alueelta, sopimusvaltioiden tuden andra statens område, de för- lee toisen valtion pyynnöstä ryhtyä dragsslutande staterna skall på en- neuvotteluihin näiden luonnonvadera statens begäran upptaga för- rojen mahdollisimman tehokkaashandlingar om hur dessa naturtill- ta hyväksikäytöstä ja sitä, kuinka gångar mest effektivt skall utnytt- tuotto on jaettava. jas och hur avkastningen skall fördelas. Ombuden har härjämte bestämt, Valtuutetut ovat lisäksi sopineet, att förhandlingar om gränslinjens että rajan ulottaminen edelleen vidare sträckning i Östersjön skall Itämerelle otetaan esille myöhem-
upptagas vid senare tidpunkt. pänä ajankohtana.
Stockholm den 29 september 1972. Tukholmassa 29 päivänä syyskuuta 1972. Ole Jödahl Max Jakobson
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1972 720467
Gränslinjens sträckning enligt överens - ! kommelsen den 29 september 1972
mellan Sverige och Finland om kontinental-
sockelns avgränsning