Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mellan Sverige och Finland, genom vilken större delen av kontinental- sockeln mellan Sverige och Finland avgränsas.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1972: 123

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsårenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen—Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 6 oktober 1972.

Närvarande: statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GElJER. MYR- DAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LlDBOM, CARLSSON, FELDT.

Tf. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Myrdal, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om god- kännande av en överenskommelse mellan Sverige och Finland om av- gränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön och anför.

Enligt lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln förstås därmed havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som Konungen be- stämmer i enlighet med Genévekonvcntionen den 29 april 1958 om kontinentalsockeln. Varje strandstat har ensam rätt att utforska konti- nentalsockeln liksom att tillgodogöra sig dess naturtillgångar enligt be- stämmelserna i Genevekonventionen som Sverige har tillträtt (prop. 1964: 197, UU 12, rskr 400).

Utanför Sveriges sjöterritorium utgör bottnen under de hav som om- ger vårt land kontinentalsockel i Genevekonventionens mening ända fram till de kringliggande staternas sjöterritorium. Detta förhållande gör det nödvändigt att avgränsa kontinentalsockeln mellan Sverige och de andra strandstaterna. Enligt Genevekonventionen skall sockelgränsen i första hand bestämmas genom överenskommelse mellan ifrågavarande stater. Sådan överenskommelse har tidigare träffats med Norge (prop. 1.968: 152, UU 14, rskr 413). Den 29 september 1972 undertecknades en överenskommelse mellan Sverige och Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nord— ligaste delen av Östersjön. Texten till överenskommelsen torde få fogas som bilaga 1 till statsrådsprotokollet i detta ärende. I stället för de finska sjökort som hör till överenskommelsen torde som bilaga 2 till protokollet få fogas en karta som utvisar gränslinjens sträckning.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1972: 123 3

Överenskommelsen innehåller i huvudsak följande. I art. ] slås fast att gränslinjen i princip skall vara mittlinjen mellan de svenska och finska baslinjerna. För att gränslinjen skall ha en sträck- ning som inte skall vara alltför svår att bestämma, särskilt på öppna havet, har den dragits som räta linjer mellan bry-'tpunklerna. Linjerna ansluter sig nära till den teoretiska mittlinjen.

Vid gränslinjens dragning har man tagit hänsyn till de begränsnings- linjer. som fastställts dels år 1811 i den efter freden i Fredrikshamn mellan Sverige och Ryssland upprättade topografiska gränsbcskrivningen och dels genom konventionen den 20 oktober 1921 angående Ålands- öarnas icke-befästande och neutralisering (SÖ 1921: 26).

I art. 2—4 anges positionerna för gränslinjens norra utgångspunkt och södra avslutningspunkt samt mellanliggande 15 brytpunkter. Av art. 5 framgår att gränslinjen i området mellan Sverige och Åland sammanfal- ler med de västra begränsningslinjerna för Ålandsöarna enligt 1921 års konvention. För att gränslinjen skulle få denna sträckning har man på finsk sida ändrat lagen den 1.8 augusti 1956 om gränserna för Finlands territorialvattcn. Vid ön Flötjan sträckte sig nämligen enligt denna lag det finska sjöterritoriet ett stycke väster om den i Ålandskonvcntionen i detta område fastställda begränsningslinjen.

Positionerna för de punkter som bestämmer gränslinjen återges en- ligt art. 6 på tre finska sjökort som bifogats överenskommelsen.

Som framgår av art. 7 skall överenskommelsen ratificeras. Den trä— der i kraft när de båda staterna underrättat varandra om att de ratifi- cerat den.

Genom överenskommelsen har inte hela det mellan Sverige och Finland belägna sockelområdet avgränsats. I ett protokoll som skrevs under i samband med att överenskommelsen undertecknades har bc- stämts att förhandlingar om gränslinjens vidare sträckning i Östersjön skall upptas vid senare tidpunkt.

I protokollet behandlas vidare det fallet att naturtillgångar på havs- bottnen eller i dennas underlag sträcker sig på ömse sidor om gränslin- jen och de tillgångar som finns på ena sidan helt eller delvis kan utvin- nas från den andra sidan. På begäran av någon av staterna skall förhand- lingar i sådant fall upptas i syfte att bestämma hur dessa naturtillgångar mest effektivt skall utnyttjas och hur avkastningen skall fördelas.

Texten till protokollet torde få fogas som bilaga 3 till statsrådsproto- kollet i detta ärende.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att godkänna överenskommelsen mellan Sverige och Finland om av- gränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1972: 123 4

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

• Sida 5
•  Original

Prop. 1972: 123

Överenskommelse

mellan Sverige och Finland om av- gränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön

Regeringen i Konungariket Sve- rige och regeringen i Republiken Finland.

som beslutat att fastställa gräns- linjen mellan de områden av konti- nentalsockeln i Bottenviken, Bot- tenhavet, Ålands hav och nordli- gaste delen av Östersjön, över vilka Sverige respektive Finland utövar suveräna rättigheter i fråga om ut- forskande och tillgodogörande av naturtillgångar,

har med beaktande av den i Geneve år 1958 ingångna konven- tionen om kontinentalsockeln enats om följande:

Artikel ]

Gränslinjen mellan de områden av kontinentalsockeln över vilka Sverige respektive Finland utövar suveräna rättigheter i fråga om ut- forskande och tillgodogörande av naturtillgångar skall i princip vara en mittlinje mellan de baslinjer från vilka bredden av ländernas territorialhav räknas. Från denna princip har emellertid avvikelser skett för att såsom särskilda om- ständigheter i Genevekonventio- nens mening beakta de begräns- ningslinjer, som fastställts dels är 1811 i den efter freden i Fredriks- hamn upprättade topografiska gränsbeskrivningen och dels genom konventionen den 20 oktober 1921 angående Ålandsöarnas icke-befäs- tande och neutralisering. För att gränslinjen skall erhålla en prak- tisk och ändamålsenlig sträckning, utgörs den av räta linjer mellan de punkter som bestämts i artik- larna 2—4.

Bilaga ]

Sopimus

Suomen ja Ruotsin välillä manner- maajalustan rajan määräämisestä Perämerellä, Selkämerellä, Ahvenan- merellä ja Itämeren pohjoisim- massa osassa.

Suomen Tasavallan hallitus ja Ruotsin Kuningaskunnan hallitus,

jotka ovat päättäneet vahvistaa mannermaajalustalla Perämerellä, Selkämerellä, Ahvenanmercllä ja ltämcren pohjoisimmassa osassa olevien niiden .alueiden välisen ra- jan, joilla toisaalta Suomella ja toisaalta Ruotsilla on täysivaltaiset oikeudet tutkia ja hyväksikäyttää luonnonvaroja,

ovat ottaen huomioon Geneves- sä vuonna 1958 tehdyn manner- maajalustaa koskevan yleissopi- mukscn, sopineet seuraavaa:

] artikla

Raja niiden mannermaajalustan alueiden välillä, joilla toisaalta Suomella ja toisaalta Ruotsilla on täysivaltaiset oikeudet tutkia ja hy- väksikäyttää luonnonvaroja, on periaatteessa niiden perusviivain välinen keskiviiva, joista maiden aluemerien leveys lasketaan. Tästä periaatteesta on kuitenkin poikettu ottamalla huomioon Genevcn yleissopimuksessa tarkoitettuina erityisinä asianhaaroina nc rajavii- vat, jotka vahvistettiin osaksi vuon- na 1811 Haminan rauhan jälkeen laaditussa topografisessa rajanseli- tyksessä ja osaksi Ahvenanmaan saarten linnoittamattomuutta ja puolueettomuutta koskevassa 20 päivänä lokakuuta 1921 tehdyssä sopimuksessa. Jotta raja saisi käy- tännöllisen ja tarkoituksenmukai- sen kulun, muodostuu se suorista viivoista niiden pisteiden välillä, jotka on määrätty 2—4 artikloissa.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1972: 123

Artikel 2

Den norra utgångspunkten för gränslinjen är den punkt där den yttre gränsen för Sveriges sjöter- ritorium möter territorialgränsen mellan Sverige och Finland. Punk- ten har koordinaterna: 65031,8' N 24008,4' 0 (punkt 1)

Från denna punkt sammanfaller gränslinjen med Finlands territo- rialgräns till den punkt där den yttre gränsen för Finlands sjöter- ritorium möter territorialgränsen. Punkten har koordinaterna: 65030,9' N 24008,2' 0 (punkt 2)

Artikel 3

Från punkt 2 drages gränslinjen genom följande punkter: 63040,0' N 21030,0' 0 (punkt 3) 630313 N 20056,4' 0 (punkt 4) 63029,1' N 20041,8' 0 (punkt 5) 63020,0' N 20024,O' 0 (punkt 6) 62042,0' N 19031,5' 0 (punkt 7) 60040,7' N 19014,1' 0 (punkt 8) 60022,5'N 19009,5' 0 (punkt 9) 600223 N 19009,5' 0 (punkt 10)

Punkt 9 utgör skärningspunkten mellan den yttre gränsen för Sveri- ges sjöterritorium och den räta lin- jen mellan punkt 8 och Märket (punkt 16 i 1921 års Ålandskon- vention).

Från punkt 9 till punkt 10 sam- manfaller gränslinjen med Sveri- ges tcrritorialgräns. Punkt 10 ut— gör skärningspunkten mellan den yttre gränsen för Finlands sjöter- ritorium och den räta linjen mel- lan punkt 8 och Märket.

Artikel 4

Söder om punkt 10 börjar gräns- linjen på nytt i den punkt där Sve- riges och Finlands sjöterritorier upphör att gränsa till varandra. Punkten har koordinaterna: 60014,2' N 19065 0 (punkt 11)

Från punkt 11 sammanfaller gränslinjen med Finlands territo- rialgräns till en punkt med koordi-

naterna: 60013,O'N 19006,0' 0 (punkt 12)

2 artikla

Rajan pohjoisena lähtöpisteenä on piste, jossa Ruotsin aluemeren ulkoraja kohtaa Suomen ja Ruot-

sin välisen merirajan. Pisteen koor- dinaatit ovat: 65031,8' P 24008,4' I (piste 1)

Tästä pisteestä alkaen raja yhtyy Suomen merirajaan siihen pistee— seen asti, jossa Suomen aluemeren ulkoraja kohtaa merirajan. Pisteen koordinaatit ovat:

65-'=30,9'P 24008,2'I (piste 2)

3 arrikla

Pisteestä 2 raja kulkee seuraa- vien pisteiden kautta: 63040,O' P 21030,0' I (piste 3) 63531,3' P 20056,4' I (piste 4) 63029,1' P 20041,8' I (piste 5) 63020,0' P 20024,0' I (piste 6) 62042,0' P 19031,5' I (piste 7) 6004O,7' P 19014,1' I (piste 8) 60022,5' P 19009,5' I (piste 9) 600223 P 190095 I (piste 10)

Piste 9 on Ruotsin aluemeren ul- korajan sekä pisteen 8 ja Märketin (piste 16 vuoden 1921 Ahvenan- maan sopimuksessa) kautta kulke- van suoran viivan leikkauspiste.

Pisteestä 9 pisteeseen 10 yhtyy raja Ruotsin merirajaan. Piste 10 on Suomen aluemeren ulkorajan sekä pisteen 8 ja Märketin kautta kulkevan suoran viivan leikkaus- piste.

4 artikla

Pisteen 10 etcläpuolella alkaa raja uudestaan siitä pisteestä, jossa Suomen ja Ruotsin aluemeret lak- kaavat rajoittumasta toisiinsa. Pis- teen koordinaatit ovat: 60014,2' P 19006,5' I (piste 11)

Pisteestä 11 yhtyy raja Suomen merirajaan pisteeseen, jonka koor- dinaatit ovat:

60013,0' P 19006,0' I (piste 12)

• Sida 7
•  Original

Prop. 1972: 123

Från punkt 12 drages gränslin- jen genom följande punkter: 60011,5' N 19005,2' 0 (punkt 13) 59047,7' N 190394 0 (punkt 14) 59047,5' N 19039,7' 0 (punkt 15) 59045,2' N 19043,O' 0 (punkt 16) 59026,7' N 20009,4' 0 (punkt 17)

Mellan punkterna 14, 15 och 16 sammanfaller gränslinjen med Fin— lands territorialgräns.

A rtikel 5

De i artikel 3—4 angivna punk- terna 8, 13, 15 och 17 är identiska med de i 1921 års Ålandskonven- tion såsom 17, 15, 14 respektive 13 betecknade punkterna.

Artikel 6

Positionerna för de i artiklarna 2—4 nämnda punkterna 1——17 återges på bifogade tre finska sjö— kort, nämligen:

nr 3, skala 1 : 350 000, upplaga 1969 II;

nr 5, skala 1 : 350 000, upplaga 1971 11;

nr 904, skala 1 : 200000, upp- laga 1971 lll.

Samtliga i denna överenskom- melse nämnda koordinater över- ensstämmer med koordinatsyste- met för dessa sjökort.

Artikel 7

Denna överenskommelse skall ratificeras. Överenskommelsen trä- der i kraft när båda regeringarna genom noteväxling i Helsingfors underrättat varandra om att de ra- tificerat den.

Som skedde i Stockholm den 29 september 1972 i två exemplar på svenska och finska språken, vil- ka båda texter har samma vits- ord.

Ole Jödahl

Pisteestä 12 kulkee raja seuraa- vien pisteiden kautta:

60011,5' P 19005,2'I (piste 13) 59047,7' P 19394 I (piste 14) 59047,5' P 19039,7' I (piste 15) 59045,2' P 19043,0' I (piste 16) 59026,7' P 20009,4' I (piste 17)

Pisteiden 14, 15 ja 16 välillä yh- tyy raja Suomen aluemeren ulko- rajaan.

5 artikla

Artikloissa 3—4 mainitut pisteet 8, 13, 15 ja 17 ovat samat kuin vuoden 1921 Ahvenanmaan sopi- muksen pisteet 17, 15, 14 ja 13.

6 artikla

Artikloissa 2—4 mainittujen pis- tciden 1—17 sijainnit merkitään oheiseen kolmeen suomalaiseen merikarttaan, nimittäin

n:o 3 mittakaava 1 : 350 000, painos 1969 II;

n:o 5 mittakaava 1:350 000, painos 1971 II;

n:o 904 mittakaava 1 : 200 000, painos 1971 III.

Kaikki tässä sopimuksessa mai- nitut koordinaatit ovat näiden me— rikarttojen koordinaattijärjestel- män mukaiset.

7 artikla

Tämä sopimus on ratifioitava. Sopimus tulee voimaan sitten, kun molemmat hallitukset Helsingissä tapahtuvalla noottienvaihdolla ovat ilmoittaneet toisilleen ratifioineen- sa sen.

Tehty Tukholmassa 29 päivänä syyskuuta 1972 kahtena suomen- ja ruotsinkielisenä kappaleena, jot- ka molemmat ovat yhtä todistus— voimaisct.

Max Jakobson

• Sida 8
•  Original

Prop. 1972: 123