Prop. 1972:55

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1972 Prop. 1972: 55

Nr 55

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen ( 1962: 381) om allmän försäkring, m. m.; given Stockholms slott den 10 mars 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements— chefen hcmställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en översyn av lagreglerna för förtidspension i de delar där tillämpningssvårigheter uppkommit. Därvid föreslås så- dana ändringar i lagen om allmän försäkring att en äldre förvärvsarbe- tande som blivit utförsäkrad från arbetslöshetsförsäkringen skall kunna erhålla förtidspension i. form av folkpension och ATP, om han är varak- tigt arbetslös. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1972.

Dessutom läggs i propositionen bl.a. fram förslag till de författnings- ändringar som föranleds av förslaget i prop. 1972: 24 att den allmänna försäkringen fr.o.m. den 1 januari 1973 skall svara för kostnaden -för vissa förbrukningsartiklar, vilka för närvarande bekostas från anslaggt Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade.

I Riksdagen 1972. ! saml. Nr 55

Prop. 1972: 55

KJ

1) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 7 kap. 1 och 2 55, 13 kap. 1 %, 16 kap. 5, 7 och 8 åå samt 18 kap. 9 % lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 1 51

Rätt till folkpension i form av fö rt i (1 5 p e n s i o n tillkommer för- säkrad. som fyllt sexton år och som ej åtnjuter ålderspension enligt denna lag, för tid före den månad. då han fyller sextiosju år, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsl'örmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.

Rätt till förtidspension tillkom- mer även äldre försäkrad, som är arbetslös och som i egenskap av medlem i erkänd arb-etslöshetskas- sa uppbnrit ersättning från sådan kassa under den längsta tid ersätt- ning kan utgå. därest hans möjlig- het att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han ti- digare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.

Kan nedsättningen av arbetsför- mågan icke anses varaktig men kan den antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till folkpension i form av sj uk b i d r a g. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är stad— gat om förtidspension gälla beträf- fande sjukbidrag.

2

Försäkrad. va rs arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet el-

1 Senaste lydelse 1970: 186. 2 Senaste lydelse 1970: 186.

Kan nedsättning av arbetsför— mågan icke anses varaktig men kan den antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till folkpension i form av sjuk bid r a g. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension enligt första stycket gälla beträffande sjukbidrag.

52

Försäkrad, vars förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst

Prop. 1972: 55

Nu varande lydelse

ler endast en ringa del därav äter— .stär, erhåller hel förtidspension.

Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avse— värt mer än hälften, utgår två tred— jedelar av hel förtidspension.

Föreslagen lydelse

genom arbete är, till följd av för- hållande som avses i I .(5, nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension.

Är den försäkrades arbetsför- måga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete nedsatt i mindre grad men likväl med avse- värt mer än hälften, utgår två tred- jedelar av hel förtidspension.

I övriga fall utgives halv förtidspension.

13 kap. 1 53

Rätt till tilläggspension i form av förtidspension tillkom- mer enligt vad nedan sägs försäk— rad, som ej åtnjuter ålderspension enligt denna lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmåg'an är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig samt den försäkrade äger tillgodo- räkna sig pensionspoäng för tid före det år, varunder pensionsfallet inträffat.

Kan nedsättningen av arbetsför- mågan icke anses varaktig ' men kan den antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till tilläggspension i form av sju k bid r a g. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är stad- gat om förtidspension gälla beträf- fande sjukbidrag.

Rätt till tilläggspension i form av förtidspension tillkom- mer enligt vad nedan sägs försäk— rad, som ej åtnjuter ålderspension enligt denna lag, för tid före den månad. då han fyller sextiosju år, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska pres- tationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig samt den för— säkrade äger tillgodoräkna sig pen- sionspoäng för tid före det år, var- under pcnsionsfallet inträffat. Även om nedsättning av arbetsförmågan som nyss sagts icke föreligger, skall äldre försäkrad under de närmare förutsättningar som angivas i 7 kap. I 5 andra stycket äga rätt till förtidspension, därest han är var- aktigt arbetslös.

Kan nedsättning av arbetsför- mågan icke anses varaktig men kan den antagas bliva bestående avse— värd tid. äger den försäkrade rätt till tilläggspension i form av sj uk bid r a g. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss tid; och skall i övrigt vad som är stad- gat om förtidspension enligt första stycket första punkten gälla beträf— . fande sjukbidrag.

Vad i 7 kap. 2 och 3 Så stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande förtidspension enligt detta kapitel.

3 Senaste lydelse 1970: 186. l* Riksdagen 1972. I saml. Nr 55

Prop. 1972: 55 4

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse

16 kap. ' 55

Ålderspension utgår från och med den månad varunder den försäk- rade fyller sextiosju år eller, om han önskar att pensionen skall börja utgå tidigare eller senare, från och med den månad som angivas i pensionsansökningen.

Förtidspension, barntillägg, invaliditetstillägg och-' invaliditetsersätt- ning utgå från och med den månad, varunder rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 & andra stycket utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den, då beslutet om pension meddelats.

Familjepension utgår från och med den :månad då den försäkrade avlidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller förtidspension, från och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat.

Pension må ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader före an-

sökningsmånaden.

Vid utbetalning av folkpension för förfluten tid till försäkrad, vars make uppbär folkpension, skall pensionen så minskas, att det sam- manlagda beloppet för båda ma- karna motsvarar vad som skall utgå enligt 6 kap. 2 5 eller 7 kap. 4 5.

75

Därest arbetsförmågan väsentligt förbättras för försäkrad som åt- njuter förtidspension, skall pensio- nen indragas eller minskas med hänsyn till förbättringen.

Därest förmågan eller möjlighe- ten att bereda sig inkomst genom arbete väsentligt förbättras för för- säkrad som åtnjuter förtidspen— sion, skall pensionen indragas eller minskas med hänsyn till förbätt- ringen.

85

Försäkrad som åtnjuter förtids- pension är skyldig att, om hans ar- betsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmä- lan härom hos allmän försäkrings- kassa. Motsvarande skall beträffan- de den som åtnjuter änkcpension eller förmån enligt 9 kap. gälla. om förhållandena så ändras att rät- ten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyl- digheten förmyndaren.

Försäkrad som åtnjuter förtids— pension enligt 7 kap. 1 5 första stycket är skyldig att, om hans ar- betsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmä- lan härom hos allmän försäkrings— kassa. Motsvarande skall beträf- fande försäkrad, vars rätt till för- tidspension grundats på varaktig arbetslöshet, så ock den som åtnju- ter änkepension eller förmån enligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätten till pensionen el- ler förmånen därav påverkas. Är

Prop. 1972: 55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse den försäkrade omyndig, åvilar an- mälningsskyldigheten förmynda- ren.

Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt-skäl, må - pensionen eller för-månen indragas för viss tidzeller. tills vidare. I I

18 kap. 9 54

Ledamot av allmän försäkrings- kassas styrelse skall vara svensk medborgare. Uppdraget må ej in- nehavas av den som är omyndig eller [ konkurstillstånd. Ej heller må den vara styrelseledamot som är ledamot i eller befattningshavare vid försäkringsdomstolen eller som är i riksförsäkringsverkets eller all- män försäkringskassas tjänst.

Ledamot av allmän försäkrings- kassas styrelse skall vara svensk medborgare. Uppdraget må ej in- nehavas av den som är omyndig. Ej heller må den vara styrelseledamot som är ledamot i eller befattnings— havare vid försäkringsdomstolen eller som är i riksförsäkringsver- kets eller allmän försäkringskassas tjänst. '

Denna lag träder i kraft den -1 juli 1972. Bestämmelserna i 16 kap. 5 5 skall dock ej tillämpas i fråga om pensionsbelopp, som belöper på tid före ikraftträdandet.

4; Senaste lydelse 1971: 631.

Prop. 1972: 55

2) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta ' läkemedel

Härigenom förordnas, att rubriken till förordningen (1954: 519) angå- ende kostnadsfria eller pn'snedsatta läkemedel1 samt 4 & förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Kungl. Majtzs förordning angående kostnadsfria och prisnedsatta läke-

medel m. m.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse 452

Har från apotek mot recept ut- lämnats läkemedel, som avses i 2 5, kostnadsfritt eller läkemedel, var- om sägs i 3 5, till nedsatt pris, äger den som driver apoteket i den ord- ning Konungen bestämmer av riks- försäkringsverket erhålla ersättning med belopp motsvarande i förra fallet fastställt försäljningspris och eljest föreskriven prisnedsättning.

I den mån Konungen så förord-

. nar, skall den som är omfattadav . .

sjukförsäkring enligt lagen (1962: 381 ) om allmän försäkring och vis- tas här i riket kostnadsfritt erhålla injektionssprutor, kanyler, katet- rar, bandage och därmed jämför- liga förbrukningsartiklar, som han fortlöpande behöver på grund av allvarlig sjukdom eller efter be- handling för sådan sjukdom. Be- stämmelserna i denna förordning om läkemedel äger motsvarande tillämpning på sådana förbruk- ningsartiklar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

1 Förordningen omtryckt 1962: 405. 2 Senaste lydelse 1970: 206.

Prop. 1972: 55 7

3) Förslag till Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m.

Härigenom förordnas, att 14 och 36 åå förordningen (1959z552) angående upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 52

Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning, avlämnad till ledning för beräkning av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och'har med- delandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag för honom icke blivit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, skall riksförsäkringsverket bestämma det avgiftsunderlag, som genom berörda förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej bestämmas om vad som undandragits är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i före- gående stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller upplysning icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig beräkning av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas med tillämpning av 10 5.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning om arbetsgivare.. ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad:upp- " lysning. , ' "

Om riksförsäkringsverkets beslut skall arbetsgivaren underättas.

Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke bestämmas efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, på- lföres avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Har arbetsgivaren åtalats för Har arbetsgivaren åtalats för skattebrott som avser hans arbets- skattebrott som avser hans arbets- givaravgift må, även efter utgång- givaravgift må, även efter utgången en av den i femte stycket angivna av den i fjärde stycket angivna ti- tiden, avgiftsunderlag bestämmas den, avgiftsunderlag bestämmas för

1 Förordningen omtryckt 1962: 396. Senaste lydelse av rubriken 1962: 396. 2 Senaste lydelse 1971: 73.

Prop. 1972: 55

Nu varande lydelse för det utgiftsår, som åtalet avser. Avgiftsunderlag må dock icke be— stämmas med mindre fråga därom prövats före utgången av kalender- året efter det då åtalet skett. Har arbetsgivaren avlidit skall. fråga om påföring av avgiftsunderlag för dödsboet prövas inom sex måna- der från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall det med stöd av detta stycke påförda avgiftsun- derlaget undanröjas av riksförsäk— ringsverket.

Sjätte stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personen påfört avgiftsunderlag.

Föreslagen lydelse

det utgiftsår, som åtalet avser. Av- giftsunderlag må dock icke bestäm- mas med mindre fråga därom prö- vats före utgången av kalenderåret efter det då åtalet skett. Har ar- betsgivaren avlidit skall— fråga om påföring av avgiftsunderlag för dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall det med stöd av detta stycke påförda avgiftsunder- laget undanröjas av riksförsäk— ringsverket.

Femte stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personen påfört avgiftsunderlag.

36å

Förmenar arbetsgivare att ar- betsgivaravgift påförts honom obe- hörigen eller med oriktigt belopp, äger han söka rättelse hos riksför- säkringsverket inom ett år efter det han erhållit vederbörlig debet- sedel eller räkning. Då fråga är om storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts icke gälla, om arbets- givaren erhållit underrättelse som avses i 12—14 55.

Förmenar arbetsgivare att ar- betsgivaravgift påförts honom obe— hörigen eller med oriktigt belopp. . äger han söka rättelse hos riksför-

säkringsverket inom ett år efter det han erhållit vederbörlig debet- sedel eller räkning. Då fråga är om storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts icke gälla, om arbets- givaren erhållit underrättelse som avses i 15 5.

Ingår arbetsgivaravgiften i slutlig skatt må ansökningen om rättelse ingivas till den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen av skatten. Myndigheten har att med eget yttrande översända ansökningen till riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

Prop. 1972: 55 9

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Ko- nungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 mars 1972.

Närvarande: Statsministem PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLlNG, NILSSON, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTS- SON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade bestämmelser för förtidspension, m. m. och anför.

Den 1 juli 1970 vidgades möjligheterna för äldre förvärvsarbetande att få förtidspension från den allmänna försäkringen i form av folkpen- sion och tilläggspension. En äldre förvärvsarbetande som har ett tungt eller pressande arbete som han inte orkar med har möjlighet att få för— tidspension. Detsamma gäller för en äldre förvärvsarbetande som t. ex. - till följd av företagsnedläggning mist sitt arbete och inte kan få något nytt arbete som han orkar med. Det har emellertid vid tillämpningen av de nya bestämmelserna framkommit vissa gränsdragningssvårigheter. Jag vill därför som förutskickats i prop. 1972: 1 (bil. 7 s. 20) nu ta upp frågan om en översyn av bestämmelserna i de delar där tillämpnings- svårigheter uppkommit.

I detta sammanhang vill jag även redovisa förslag till de författnings— ändringar som föranleds av förslaget i prop. 1972: 24 att den allmänna försäkringen i fortsättningen skall svara för kostnaden för vissa för- brukningsartiklar, som f. n. bekostas från anslaget Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade. Slutligen vill jag ta upp vissa andra frågor rörande den allmänna försäkringen, bl. a. frågan om beräkning av äkta- makepension för förfluten tid.

Förtidspensionsreglerna

Den reform av förtidspensioneringen inom den allmänna försäkringen, som genomfördes år 1970 (prop. 1970: 66, 2LU 1970: 34, rskr 1970: 232, SFS 1970: 186), innefattade, förutom en viss uppmjukning av vill- koren för förtidspension i allmänhet, sådana lagändringar att det skapades väsentligt vidgade pensionsmöjligheter för äldre förvärvsarbetande. Till äldre räknas i detta sammanhang personer som fyllt 63 år. 63-årsgränsen är satt som en riktpunkt till ledning för tillämpningen, men är inte att

Prop. 1972: 55 10

anse som en fast åldersgräns utan kan underskridas när skäl föreligger. Bestämmelserna som återfinns i lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL) innehåller i korthet följande.

Rätt till folkpension resp. tilläggspension i form av förtidspension tillkommer försäkrad, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsför- mågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses var— aktig (7 kap. 1 5 och 13 kap. 1 % AFL).

Är arbetsförmågan helt borta eller återstår endast en ringa del, utgår hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv förtidspension (7 kap. 2 & AFL).

Vid bedömningen i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att, vid den nedsättning av prestationsförmågan varom fråga är, bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till föregående utbildning och verksamhet liksom ålder, bosättningsförhållandcn och därmed jämförliga omständigheter. I fråga om äldre försäkrad skall bedömningen främst avse den försäkrades för— måga och möjligheter att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete (7 kap. 3 5 AFL).

De nya regler som infördes 1970 har medfört att förtidspensionering— en har fått en helt annan omfattning än förut. Av en redogörelse som riksförsäkringsverket har lagt fram avseende tiden den 1 juli 1970—den 30 juni 1971 framgår att antalet beviljade ansökningar om ny eller höjd förtidspension under denna tid har uppgått till ca 51 000, jämfört med ca 29 000 den närmast föregående tolvmånadersperioden, vilket innebär en ökning med ca 75 %. Ökningen har varit särskilt utpräglad i fråga om personer i åldern 63—66 år, dvs. den grupp som reformen i första hand tog sikte på. Omkring 18 000 personer i denna åldersgrupp har under den angivna tidsperioden beviljats ny eller höjd förtidspension mot ca 5 000 närmast föregående tolvmånadersperiod.

1970 års reform har, som framgår av dessa siffror, inneburit en genomgripande förändring. I vissa avseenden kan man tala om ett helt nytt sätt att se på förtidspensioneringen. Vid pcnsionsbedömningen tas, till skillnad från vad tidigare gällt, i medicinskt avseende hänsyn också till de rena åldersförändringarnas betydelse för arbetsförmågan och .- dessa förändringar ses i förhållande till de arbetsmöjligheter som står till buds på orten. De arbetsmarknadsmässiga faktorerna- får därför särskild betydelse vid pensionsprövningen. På motsvarande, sätt har den, medi- cinska faktorn fått minskad betydelse. Uppgifterna om den pensions- sökandes hälsotillstånd skall alltid bedömas mot bakgrunden av de arbetsmarknadsmässiga förhållandena och innehållet i det läkarutlåtande,

Prop. 1972: 55 1 1

som skall inges i pensionsärendet är således bara en av de komponenter ' som ligger till grund för ärendets bedömning i försäkringskassans pen— sionsdelegation. Pensionsdelegationerna har f.ö. i samband med refor- men förstärkts med ledamöter som har särskild erfarenhet av arbetsför- hållanden.

När det gäller de tillämpningssvårigheter som uppstått i vissa pcn— sionsärenden vill jag anknyta till de typfall för de nya reglernas använd— ning, som skisserades i den utredning av riksförsäkringsverket som låg till grund för 1970 års reform och som också användes i propositionen för att beskriva innebörden av de föreslagna reglerna.

Det ena typfallet var att en äldre förvärvsarbetande inte orkar med det arbete han har. Enligt de.nya reglerna skall en sådan person beviljas pension om han har för avsikt att lämna förvärvslivet. En förutsättning är att länsarbetsnämnden inte tämligen omgående kan bereda den pen- sionssökande ett annat arbete utan omskolning eller eljest anser utsik- terna goda att kunna bereda hönom ett sådant arbete. Detta fall, vilket alltså tar sikte på äldre försäkrade som vid prövningen av pensionsan- sökningen fortfarande går i arbete, har såvitt känt inte vållat några svå- righeter i den praktiska tillämpningen.

Det andra typfallet avsåg situationen då en försäkrad på grund av företagsnedläggelse eller av liknande orsak förlorat ett arbete, som han kunnat sköta trots ett visst medicinskt handikapp, och inte kan få ett nytt arbete av liknande slag. Den försäkrade är då berättigad till förtids- pension under förutsättning att inte utsikterna att bereda honom arbete anses vara .goda. Det är fall av denna senare typ som har vållat gräns- dragningssvårigheter vid lagens tillämpning.

En anledning till bedömningssvårigheterna i pensionsärenden av den typ jag sist har beskrivit är att man i dessa fall inte har att bedöma arbetsförmågan hos en person som är i arbete. Det gäller i stället här i regel en person som har förlorat sitt arbete av skäl som inte har med hans arbetsförmåga att göra. Bedömningen av arbetsförmågan blir i den situationen i en helt annan utsträckning hypotetisk än i det först- nämnda fallet, samtidigt sdm möjligheterna till lämpligt nytt arbete blir det i praktiken viktigaste momentet när det gäller behovet av pension.

Som jag tidigare har angivit skall vid pensionsbedömningen hänsyn tas till både arbetsmarknadsmässiga och medicinska faktorer. Kravet på att en medicinsk grund skall föreligga för rätt till förtidspension har dock utestängt en del äldre förvärvsarbetande från pension i fall där de . arbetsmarknadsmässiga skälen för pension i och för sig väl har varit för handen. Antalet fall av denna art låter sig av skilda orsaker svårligen bestämmas exakt. Såväl uppgifterna i riksförsäkringsverkets utredning som annat tillgängligt material tyder emellertid på att antalet är relativt begränsat. De fall som blivit särskilt aktuella är då äldre förvärvsarbe— tande blivit utförsäkrade från arbetslöshetsförsäkringen.

Prop. 1972: 55 12

Försäkringen i erkänd arbetslöshetskassa ger arbetslös medlem skydd vid arbetslöshet under så lång tid som anses behövlig för att alla möjlig- heter att bereda honom nytt arbete skall kunna tillvaratas. .Som villkor för ersättning gäller att medlemmen har arbetat och erlagt avgifter till kassan i minst tolv månader. Dessutom krävs att medlemmen under de sista tolv månaderna före arbetslöshetens inträde har arbetat och erlagt avgifter minst fem månader. I vissa fall kan med tid som nu sagts lik- ställas annan tid. Denllängsta tid, varunder ersättning från arbetslöshets— kassa kan utgå, är i allmänhet 450 dagar för arbetslös som fyllt sextio år — undantagsvis 55 år — senast under det försäkringsår då ersättningen började utgå. För den som har blivit utförsäkrad från arbetslöshetskassan lämnas det fortsatta stödet genom omställningsbidrag enligt arbetsmark- nadskungörelsen (1966: 368), såvida inte förtidspension beviljas. Om- ställningsbidraget ligger på en lägre nivå än den förtidspensioneringen i allmänhet ger. '

Med den strukturomvandling som för närvarande pågår i näringslivet måste man enligt min mening ta med i beräkningen att äldre förvärvs- arbetande ibland blir ställda utan arbete och varaktigt arbetslösa utan att någon nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan föreligger. En sådan arbetslös kan i många fall, lika väl som den som blir förtidspensionerad enligt nuvarande regler, sägas ha definitivt läm- nat arbetsmarknaden. I en sådan situation kan från den enskildes syn- punkt bedömningen om kraven för förtidspension är uppfyllda eller ej med nuvarande regler rentav te sig slumpartad.

Mot bakgrunden av vad jag nu anfört finns det enligt min mening välgrundade sociala skäl att jämställa dessa äldre utförsäkrade personer med dem som nu är berättigade till förtidspension. För denna grupp bör därför öppnas möjlighet att bevilja förtidspension på arbetsmarknadsmäs- siga grunder utan någon särskild medicinsk prövning. Förtidspension skall utgå från såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringcn och beräknas efter samma grunder som förtidspension i övrigt. På grundval härav förordar jag en sådan justering av bestämmelserna för förtidspen- sion att en äldre förvärvsarbetande, som blivit utförsäkrad från erkänd arbetslöshetskassa, skall kunna beviljas förtidspension om han är var- aktigt arbetslös.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1972. Till detaljut- formningen av reglerna återkommer jag i specialmotiveringen.

Som jag tidigare anfört kan utvidgningen av reglerna förutses beröra ett relativt begränsat antal fall. Kostnaderna för den föreslagna utvidg- ningen bör rymmas inom de beräkningar som gjorts för förtidspensio- neringen.

Prop. 1972: 55 '. l 3

Kostnadsfria förbrukningsartiklar

I prop. 1972: 24 har jag förordat att vissa nu statsbidragsberättigade förbrukningsartiklar som handikappade fortlöpande behöver på grund av vissa allvarliga sjukdomar eller efter behandling för sådan sjukdom fr.o.m. den 1 januari 1973 skall tillhandahållas på apotek och finan— sie-ras genom sjukförsäkringen enligt samma regler som gäller för kost- nadsfria läkemedel. Med anledning härav bör förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel kompletteras med en bestämmelse avseende sådana förbrukningsartiklar. Det torde lämpligen på samma sätt som nu gäller för de kostnadsfria läkemedlen få ankom- ma på Kungl. Maj:t att närmare ange vilka artiklar som skall få läm— nas ut kostnadsfritt och i vilka fall detta skall ske. I'förordningen bör därför intas en bestämmelse att Kungl. Maj:t får förordna att den som är omfattad av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring och vistas i riket skall kostnadsfritt tillhandahållas injektionssprutor, kanyler, katetrar, bandage och därmed jämförliga förbrukningsartiklar som han fortlöpande behöver på grund av allvarlig sjukdom eller efter behand- ling för sådan sjukdom. Denna bestämmelse kan lämpligen ersätta nu— varande 4 5 i förordningen, vilken innehåller en administrativ föreskrift som bör utmönstras.

Författningsändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1973. De föreslagna författningsändringarna innebär att kostnaderna för de kostnadsfritt utlämnade förbrukningsartiklarna i finansieringshänseende faller under de bestämmelser som gäller beträffande utgifter. för kost- nadsfria och prisnedsatta läkemedel.

Beräkning av äktamakepension för förfluten tid

Storleken av folkpension i form av ålderspension och förtidspension regleras i 6 kap. 2 5 och 7 kap. 4 & AFL. I normalfallet utgår ålders- pension och hel förtidspension med 90 % av basbeloppet till ensam pensionär och med 70 % av basbeloppet till gift pensionär, vars make också åtnjuter ålders- eller hel förtidspension. Särskilda regler gäller då en av makarna eller bägge åtnjuter partiell förtidspension.

Såväl ålders- som förtidspension kan utgå för förfluten tid, dock längst för tre månader före ansökningsmånaden. Retroaktivtiden kan dock bli längre än tre månader om försäkringskassans beslut meddelas först sedan någon tid förflutit efter det ansökan kommit in. Om en pensionsberättigad, vars make redan åtnjuter pension, ansöker om ålders- eller förtidspension och beviljas pension även för förfluten tid, har pensionen till den andra maken under denna tid redan betalats ut och därvid beräknats efter de grunder som gäller för ensamstående pensionär. Om ingen särskild beräkningsgrund tillämpas för den retroak- tiva tiden för den av makarna som senast ansöker om pension, blir

Prop. 1972: 55 14

således makarnas sammanlagda pensionsförmåner för denna tid större än vad som följer av 6 kap. 2 & och 7 kap. 4 & AFL.

I 1946 års lag om folkpension fanns en bestämmelse som medgav av- drag från retroaktivbeloppet för vad pensionstagarens make på grund av ändrad beräkning av pensionen uppburit för mycket i pension. I AFL intogs inte någon sådan bestämmelse. I praxis har dock, i enlighet med föreskrifter som riksförsäkringsverket utfärdat år 1963, avdrag från retroaktivbeloppet i dessa situationer skett även under den tid AFL varit i kraft.

I en dom, meddelad den 13 maj 1971, har emellertid försäkringsdom- stolen ansett att avdrag från den ene makens folkpension av vad som för mycket utgivits till hans make saknar laga stöd. I anledning av denna dom har riksförsäkringsverket i framställning till Kungl. Maj:t föreslagit att i AFL införs bestämmelser som ger stöd för sådant avdrag.

I det rättsläge som uppstått efter försäkringsdomstolens dom leder, som anförts i riksförsäkringsverkets framställning, gällande bestämmel- ser om utbetalning av folkpension för retroaktivtid till att, om en av två makar redan uppbär pension och den andre sedan beviljas pension även för förfluten tid, makarna tillsammans kan få en icke oväsentligt högre sammanlagd pension för retroaktivtiden än den löpande pensionen för två makar. Längden av retroaktivtiden kan bero på tillfälliga omständig- heter såsom arbetsbördan hos försäkringskassan eller dröjsmål med lä- karundersökning. Rättsläget ger t.o.m. den enskilde möjligheter att av- siktligt handla så att han ökar pensionsförmånernas sammanlagda stor- lek, t. ex. genom att uppskjuta pensionsansökan så länge bestämmelserna tillåter eller genom att, på ett eller annat sätt, medverka till att fördröja ärendets behandling och därmed förlänga retroaktivtiden. För att kom— ma till rätta med denna otillfredsställande situation och skapa likställig- het mellan pensionstagare i detta avseende förordar jag att en avräk- ningsregel införs i AFL. Denna bör utformas så att den ansluter till den praxis som tillämpats alltsedan 1946 års folkpensionslag tillkom. Detta innebär att det retroaktiva pensionsbelopp som utbetalas till den sist pensionerade maken skall minskas med det belopp som under den av retroaktiviteten omfattade tidsperioden utgått i pension till andra ma- ken utöver vad som följer av bestämmelserna i 6 kap. 2 & och 7 kap. 4 & AFL. Bestämmelsen bör införas som ett sista stycke i 16 kap. 5 & AFL i anslutning till den regel som medger beslut om pension för retroaktiv- tid. Den bör träda i kraft den 1 juli 1972.

Vissa andra bestämmelser

I 18 kap. 9 & AFL stadgas att uppdrag som ledamot av allmän för- säkringskassas styrelse inte får innehas av den som är i konkurstillstånd. Denna regel gäller till följd av hänvisningar i 21, 24 och 26 55 samma kapitel även i fråga om uppdrag som ledamot i pensionsdelegation och

Prop. 1972: 55 15

f örsäkrin gsnämnd samt i fråga om suppleantuppdrag i styrelse, pensions- delegation och försäkringsnämnd. '

Under de senaste åren har konkurstillstånd avskaffats som behörig- hetshinder för ledamöter av riksdagen och motsvarande ändringar ge— nomförts i kommunallagen , kommunallagen för Stockholm, landstings- lagen samt lagen om församlingsstyrclse (se prop. 1968: 92, KU 1968: 20, rskr 1968: 279). Jag förordar att det nämnda hindret med verkan från den 1 juli 1972 avlägsnas även såvitt gäller behörighet till de förut uppräknade uppdragen i allmän försäkringskassa.

Vidare vill jag i anslutning till införandet av den nya förvaltningslag (1971: 290), som fr.o.m. den 1 januari 1972 gäller för handläggningen av avgiftsärenden enligt förordningen (1959: 552) angående upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (jfr prop. 1971: 176, KU 1971274, rskr 1971: 334, SFS 1971: 1174) föreslå ett par ändringar av rent redaktionell art i 14 och 36 55 förordningen.

Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring, 2) lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

3) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Specialmotivering

Utöver vad jag tidigare anfört bör. följande nämnas angående de före- slagna författningsändringarna. I ) Lagen om allmän försäkring

7 kap. 1 5

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen upptas här i ett nytt andra stycke — beträffande äldre försäkrad -— arbetslöshet som ett alternativ till nedsättning av arbetsförmågan såsom grund för rätt till förtidspension.

Som förutsättning för pension på här avsedd grund gäller att den för- säkrade varit medlem i erkänd arbetslöshetskassa men blivit utförsäkrad och bedömes bli varaktigt arbetslös. Avfattningen medför att pension inte kan utgå förrän i samband med utförsäkring från arbetslöshetskas- san. Vid den tidpunkten torde det å andra sidan regelmässigt inte före- ligga svårigheter att bedöma möjligheterna att bereda den utförsäkrade

Prop. 1972: 55 16

arbete. Reglerna hindrar emellertid inte att pensionsansökan ges in tidigare. För att förebygga avbrott i försäkringsskyddet bör tvärtom an- sökan inges och pensionsutredningen påbörjas i god tid.

Arbetslöshetsbegreppet är här detsamma som begagnas -i arbetslös— hetsförsäkringen. Där räknas som arbetslös inte bara den som helt sak- nar arbete utan också den som önskar heltidsarbete men inte kan be— redas arbete mer än fyra timmar om dagen. Regeln i arbetslöshetsför- ' säkringen korresponderar således mot det krav på en minst femtiopro- centig nedsättning av arbetsförmågan som nu gäller inom pensionering- en som förutsättning .för pension. Beträffande personer som sökt och haft deltidsarbete, men därefter helt förlorar sina möjligheter till fort— satt sysselsättning, torde den praxis som tillämpas inom pensioneringen i jämförliga fall — alltså då deltidsarbetet förlorats till följd av nedsätt- ning av arbetsförmågan — kunna följas. Denna innebär att förtidspension kan utgå i sådant fall. Bedömes däremot lämpligt arbete på heltid finnas att tillgå för den förut deltidsarbetande, men är den försäkrade inte vil— lig att ta sådant arbete, är pensionering i allmänhet inte motiverad.

Beträffande kravet att vederbörande skall vara utförsäkrad från ar- betslöshetsförsäkringen bör uppmärksammas det fallet att en person har fått arbete på nytt efter att ha blivit utförsäkrad. Rätt till ersätt- ning från arbetslöshetsförsäkringen under en ny arbetslöshetsperiod upp- kommer därvid enligt gällande regler efter fem månader i den nya an- ställningen. Skulle den försäkrade i sådant fall bli arbetslös innan 'han upparbetat ny ersättningsrätt, är hans tidigare ställning som utförsäkrad oförändrad. Är den iråkade arbetslösheten att anse som varaktig, kan han således omedelbart beviljas förtidspension.

I fråga om pension på nu förevarande grund har pensionssökandens hälsotillstånd i princip ingen betydelse. Något krav på att läkarutlåtan- de skall bifogas ansökan om pension behöver under sådana förhållanden ' inte ställas upp.

Det har, som framgår av de lagändringar som berörs i det följande, ' avsetts att nuvarande allmänna regler om förtidspension i huvudsak skall ges motsvarande tillämpning beträffande förtidspension som grundas på arbetslöshet. Bestämmelser om en särskild temporär pensionsform har dock inte bedömts motsvara något praktiskt behov. Reglerna om sjuk- bidrag berörs därför inte av de föreslagna ändringarna.

2 & Som framgår av vad som anförts vid 1 5, kan arbetslöshet vara såväl total som partiell. Med hänsyn härtill bör samma valmöjligheter i fråga om pensionsstorleken finnas här som när det gäller förtidspension av andra skäl.

Prop. 1972: 55 17

13 kap. 1 &

Ändringarna i förevarande paragraf motsvarar ändringarna i 7 kap. l &. På grund av hänvisningarna i paragrafen till 7 kap. 2 & får de änd- rade bestämmelserna i nämnda paragraf motsvarande tillämpning på förtidspension inom tilläggspensioneringen.

16 kap. 5 %

Innehållet i den föreslagna bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen. Här skall bara erinras om att makar som lever stadigvarande åtskilda enligt 10 kap. 1 & AFL kan likställas med ogifta pensionsberättigade. Föreligger beslut härom är givetvis den nya bestäm- melsen avseende beräkningen av äktamakepension under retroaktivtid - inte tillämplig. På motsvarande sätt kan bestämmelserna för gifta pen- sionärer under vissa förutsättningar tillämpas på ogifta, såvida de tidi- gare varit gifta eller har eller haft barn tillsammans. I detta fall blir också den nya bestämmelsen i förevarande paragraf tillämplig.

7och8 55

Genom ändringarna i dessa paragrafer klargörs att försäkringskassan har samma möjligheter till omprövning av pensionen när de förhållan- den som föranlett pensioneringen .har väsentligt förbättrats, och den för- säkrade samma skyldighet att anmäla sådan förbättring, när det gäller förtidspension grundad enbart på arbetslöshet som när det gäller pen- . sion på grund av nedsättning i arbetsförmågan. ,

Omprövning resp. anmälningsskyldighet blir aktuell då de förutsätt- ningar, som enligt 7 kap. 1—2 åå och 13 kap. 1 & gällt för beviljande av pensionen, inte längre är uppfyllda. Om exempelvis en person som uppbär hel förtidspension — vilket betyder att hans möjlighet att för- sörja sig genom arbete ansetts nedsatt med fem sjättedelar eller mera — får ett arbete som kan bedömas ge honom väsentligt bättre försörj- ning än såledcs förutsatts, är han skyldig att anmäla detta till försäkrings- kassan. '

I samband med 1970 års förtidspensionsreform infördes ett förenklat administrativt förfarande för att återfå indragen eller reducerad förtids- pension. Om pensionen ursprungligen beviljats högst tre år innan frågan om att återfå den efter indragning kommer upp, räcker det som ansökan att den försäkrade till försäkringskassan ger in en blankett som inne- håller upplysning att förvärvsarbete upphört och en försäkran att övriga förhållanden är oförändrade sedan pensionen beviljades. Detta förenk- lade förfarande bör kunna komma till användning även i fall då pension beviljats på grund av arbetslöshet men dragits in i samband med att den försäkrade därefter för en tid har kunnat beredas eller själv har skaffat sig arbete.

Prop. 1972: 55 13

2) Förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Bestämmelserna om de kostnadsfria förbrukningsartiklarna som avses inflyta i förordningen påkallar ändring i förordningens rubrik.

En motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 4 å, vilken är av rent administrativ natur, avses införd i 9 å kungörelsen (1954: 735) med tillämpningsföreskrifter till förordningen.

Den föreslagna allmänna bestämmelsen om de kostnadsfria förbruk- ningsartiklarna i den nya 4 å har kommenterats i den allmänna motive- ringen. Av bestämmelsen följer, att nämnda förbrukningsartiklar i finansieringshänseende faller under de bestämmelser i AFL, som gäller beträffande utgifter för kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel. De blir alltså att likställa med läkemedel vid tillämpningen av 1.9 kap. 2 och 4 åå.

Kostnadsfriheten för förbrukningsartiklar förutsätter förskrivning i samma ordning som gäller för kostnadsfria läkemedel, dvs. förskriv- ning av läkare. Detta framgår av 1 å första stycket jämfört med 4 å sista punkten.

3) Förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m.

14å

Fjärde stycket i paragrafen föreskriver att arbetsgivare skall underrät- tas om riksförsäkringsverkets beslut i frågor som föregående stycken i paragrafen avser. Numera har i 15 å intagits bestämmelser om under- rättelseskyldighet som täcker bl. a. dessa fall. Med anledning härav före- slås förevarande bestämmelse upphävd.

365

Som redan antytts har bestämmelserna om underrättelseskyldighet i 13—14 åå ersatts av en gemensam bestämmelse i 15 å," vilken även täcker det fall som den numera upphävda 12 å avsåg. Hänvisningen i 36 å första stycket sista punkten till 12—14 åå avseende underrättelse till arbetsgivaren bör därför ersättas med en hänvisning till 15 å.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga försla- gen till

1) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring, 2) lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

3) lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Prop. 1972: 55 19

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Britta Gyllensten

ESSELTE TRYCK. STOCKHOLM 1972 722046