Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring av bestämmelser om extra avdrag vid inkomsttaxeringen, m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1973 Prop. 1973: 106

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring av bestämmelser om extra avdrag vid inkomsttaxeringen, m. m.; given Stockholms slott den 6 april 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen avser höjning av maximibeloppen för extra avdrag vid inkomsttaxeringen på grund av existensminimum. Det nuvarande maximibeloppet om 6 000 kr. föreslås höjt till 8 000 kr. och tillägget för barn från 1 500 kr. till 2 000 kr. Vidare föreslås att beloppsgränsen för arbetsgivares uppgiftsplikt i fråga om utgivna naturaförmåner av mindre värde höjs från 400 kr. till 600 kr. Förslaget har betydelse för skatteplikten av sådan förmån. De föreslagna bestämmelserna avses bli tilllämpade fr. o. m. 1974 års taxering.

I propositionen föreslås också möjligheter att i vissa fall jämka skattetillägg som påförts vid försummad deklarationsskyldighet och att jämkningsmöjligheten beträffande förseningsavgift skall avskaffas. Dessa bestämmelser föreslås träda i kraft omedelbart och gälla skattctilllägg även vid 1972 års taxering. |

1 Riksdagen 1973. I saml. Nr 106

Prop. 1973: 106

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattclagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

50 §

2 mom! För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon det av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter Om skattskyldigs inkomst, efavdrag av därå belöpande skatt, ter avdrag av därå belöpande på grund av nedsatt arbetsförmå- skatt, på grund av nedsatt arbetsga, långvarig oförvållad arbetslös- förmåga, långvarig oförvållad ärhet, stor försörjningsbörda eller betslöshet, stor försörjningsbörannan därmed jämförlig omstän- da eller annan därmed jämförlig dighet understigit vad han kan an- omständighet understigit vad han ses hava behövt till underhåll för kan anses hava behövt till undersig själv och för make och oför- håll för sig själv och för make sörida barn (existensmini- och oförsörjda barn (ce xistensmum) må den skattskyldige minimum) må den skattskyl- Jämväl, efter — taxeringsnämn- dige jämväl, efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts el- dens eller, om besvär anförts cller ock särskild framställning ler ock särskild framställning därdärom gjorts senast den 30 juni om gjorts senast den 30 juni året året näst efter taxeringsåret, skat- näst efter taxeringsåret, skatterätterättens beprövande erhålla av- tens beprövande erhålla avdrag drag för väsentligen nedsatt skat- för väsentligen nedsatt skatteförteförmåga med belopp som ovan måga med högst 8000 kronor;

1 Senaste lydelse 1971: 407.

Prop. 1973: 106

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse sägs; dock må avdraget beträf- dock må avdraget beträffande fande skattskyldig med oförsörj- skattskyldig med oförsörjda barn da barn för varje sådant barn för varje sådant barn ökas med ökas med högst 1500 kronor. högst 2 000 kronor. Vad i andra Vad i andra stycket sista punkten stycket sista punkten här ovan här ovan sägs skall därvid äga sägs skall därvid äga motsvaranmotsvarande tillämpning. de tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt andra stycket. Riksskattcverket fastställer grunder för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt detta stycke.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1974 års taxering. Äldre bestämmelser äger tillämpning vid eftertaxcring för år 1973 eller tidigare år.

2 — Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

2 m om. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten, minskad med det statliga grundavdrag, vartill den skattskyldige är berättigad. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skattcflör- Finnes skattskyldigs skatteförmåga hava varit väsentligen ned- måga hava varit väsentligen nedsatt av anledning, varom i 50 § satt av anledning, varom i 50 8 2 mom. andra, tredje eller fjärde 2 mom. andra, tredje eller fjärstycket kommunalskattelagen för- de stycket kommunalskattelagen mäles, må efter taxeringsnämn- (1928: 370) förmäles, må efter dens celler, om besvär anförts el- taxeringsnämndens eller, om beler ock särskild framställning där- svär anförts celler ock särskild

1 Scnaste lydelse 1971: 408. lt Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 106

Prop. 1973: 106

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse om gjorts senast den 30 juni året framställning därom gjorts senast näst efter taxeringsåret, skattcrät- den 30 juni året näst efter taxetens beprövande den skattskyldi- ringsåret, skatterättens beprövande ges taxerade inkomst minskas, den skattskyldiges taxerade införutom med statligt grundav- komst minskas, förutom med statdrag, med ytterligare ett efter om- ligt grundavdrag, med ytterligare ständigheterna avpassat belopp, ett efter omständigheterna avpasdock högst med belopp som stad- sat belopp, dock högst med belopp gas i 50 § 2 mom. andra och som enligt 50 § 2 mom. andra eltredje styckena kommunalskatte- ler tredje stycket kommunalskattelagen. Har skattskyldig på grund lagen gäller för motsvarande fall. av jämkning vid beräkning av sjö- Har skattskyldig på grund av mansskatt åtnjutit avdrag för ned- jämkning vid beräkning av sjösatt skatteförmåga, skall avdrag, mansskatt åtnjutit avdrag för nedsom nu sagts, minskas med det satt skatteförmåga, skall avdrag, belopp, varmed jämkning med- som nu sagts, minskas med det givits. belopp, varmed jämkning medgi-

vits.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen cenligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1974 års taxering. Äldre bestämmelser äger tillimpning vid eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas, att 37 § I mom.,, 116 a och 116 d §§ taxeringsförordningen (1956: 623)! skall ha nedan angivna lydelse.

37 §

Nuvarande lydelse

1 mom? Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter (k ontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning: Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse

1. a) Statlig och kommu- Den som hos den upp- Avlöning, arvode, annan nal myndighet, giflsskyldige innehaft an- ersättning eller förmån, oav-

b) aktiebolag, ekonomisk ställning eller uppdrag eller sett huruvida denna utgått förening, fond, stiftelse och utfört tillfälligt arbete eller kontant celler såsom natura-

1 Förordningen omtryckt 1971: 399.

2 Scnaste lydelse 1972: 83. Ändring av momentet har föreslagits även i prop. 1973: 49.

Prop. 1973: 106

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse skall avse annan juridisk person än som av den uppgiftsskyldige förmån samt oavsett om dödsbo, åtnjutit pension, livränta el- densamma utgör ersättning c) fysisk person och döds- ler periodiskt utgående er- för kostnader, som mottabo, som bedrivit rörelse eller sättning, ävensom den som garen haft att bestrida. Har jordbruk, däri inbegripet åtnjutit förmån från perso- mottagaren haft att erlägga skogsbruk, i fråga om för- nalstiltelse eller annan stif- vederlag för åtnjuten naturamåner, som utgått från så- telse. förmån, skall uppgift om dan förvärvskälla, samt förmånen och vederlaget d) fysisk person och döds- lämnas. bo, som innehaft annan fas- Undantag: tighet, i fråga om förmåner a) folkpension, när tillsom utgått från sådan för- läggspension epligt lagen om värvskälla. allmän försäkring icke åtnjutes,

b) ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbete, om det som mottagaren sammanlagt åtnjutit haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året,

c) ersättning och förmån till någon i anledning av tillfälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 300 kronor för hela året och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning till rörelseidkare av ersätttning för tillfälligt arbete, om cersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren,

e) i tjänst som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 8 kommunalskattelagen — utgiven förmån, som icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren,

f) förmåner i annat än penningar, om det som mottagaren i sådant hänseende sammanlagt från den uppgiftsskyldige åtnjutit, efter avdrag för vederlag, uppenbarligen haft ctt värde icke överstigande 400 kronor för helt år räknat,

Prop. 1973: 106

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande gjor-

da utlägg som sammanlagt

icke överstiga 500 kronor,

och = represcentationsersätt-

ning, motsvarande gjorda ut-

lägg, sammanlagt icke över-

stigande 500 kronor, samt

därjämte traktamentsersätt-

ning vid vistelse i tjänsten

utom tjänstgöringsorten, som

sammanlagt icke överstiger

500 kronor eller icke avser

mer än 24 dagar för år räk-

nat, därest i kontrolluppgif-

ten anmärkes, att trakta-

mentsersättning utgått (se

även 2 mom. fjärde stycket),

h) förmån från stiftelse,

om vad som utgivits uppen-

barligen icke utgör skatte-

pliktig intäkt för mottaga-

ren, samt

i) ersättning eller förmån,

för vilken mottagaren erlagt

sjömansskatt.

Föreslagen lydelse

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter (k ontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning: Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse

1. a) Statlig och kommu- Den som hos den upp- Avlöning, arvode, annan nal myndighet, giftsskyldige innehaft an- ersättning eller förmån, oav-

b) aktiebolag, ekonomisk ställning eller uppdrag eller sett huruvida denna utgått förening, fond, stiftelse och utfört tillfälligt arbete eller kontant eller såsom naturaannan juridisk person än som av den uppgiftsskyldige förmån samt oavsett om dödsbo, åtnjutit pension, livränta el- densamma utgör ersättning

c) fysisk person och döds- ler periodiskt utgående er- för kostnader, som mottabo, som bedrivit rörelse eller sättning, ävensom den som garen haft att bestrida. Har jordbruk, däri inbegripet åtnjutit förmån från perso- mottagaren haft att erlägga skogsbruk, i fråga om för- nalstiftelse eller annan stif- vederlag för åtnjuten naturamåner, som utgått från så- telse. förmån, skall uppgift om dan förvärvskälla, samt förmånen och vederlaget

d) fysisk person och döds- lämnas. bo, som innehaft annan fas- Undantag: tighet, i fråga om förmåner a) folkpension, när tillsom utgått från sådan för- läggspeasion enligt lagen om värvskälla. allmän försäkring icke åt-

njutes,

Prop. 1973: 106

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse skall avse

b) ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbete, om det som mottagaren sammanlagt åtnjutit haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året,

c) ersättning och förmån till någon i anledning av tillfälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 300 kronor för bela året och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning till rörelseidkare av cersätttning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren,

e) i tjänst som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen = utgiven förmån, som icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren,

f) förmåner i annat än penningar, om det som mottagaren i sådant hänseende sammanlagt från den uppgiftsskyldige åtnjutit, efter avdrag för vederlag, uppenbarligen haft ett värde icke överstigande 600 kronor för helt år räknat,

g) ersättning för resa i tjänsten, motsvarande gjorda utlägg som sammanlagt icke överstiga 500 kronor, och = representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt icke överstigande 500 kronor, samt därjämte traktamentsersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten, som sammanlagt icke överstiger 500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år räk-

Prop. 1973: 106

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse

nat, därest i kontrolluppgif-

ten anmärkes, att trakta-

mentsersättning utgått (se

även 2 mom. fjärde stycket),

h) förmån från stiftelse,

om vad som utgivits uppen-

barligen icke utgör skatte-

pliktig intäkt för mottaga-

ren, samt

i) ersättning celler förmån,

för vilken mottagaren erlagt

sjömansskatt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

116a §

Har skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat oriktig uppgift, påföres honom särskild avgift (skattetillägg) med femtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften, utöver vad som eljest skulle ha utgått, påföres den skattskyldige celler hans make eller, vad angår förmösgenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhållit skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen med för högt belopp, påföres den skattskyldige skattetillägg med femtio procent av det belopp med vilket skattereduktionen nedsättes till följd av avvikelsen.

Skattctillägg påföres även då avvikelse skett från självdeklaration med stöd av 21 8. I sådant fall beräknas tillägget på den skatt som till följd av uppskattning utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt deklarationen.

Har inkomst celler förmögenhet Har inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 8 på uppskattats med stöd av 21 § grund av utebliven självdeklara- på grund av utebliven självdeklation, påföres skattetilligg om den ration, påföres skattetillägg om skattskyldige trots anmaning ej den skattskyldige trots anmaning avlämnat deklaration. Tillägget be- ej avlämnat deklaration. Tillägräknas på den skatt som utgår på get beräknas på den skatt som utgrund av taxeringen eller, om den går på grund av taxeringen eller, skattskyldige lämnat skriftlig upp- om den skattskyldige lämnat gilt om inkomst eller förmögen- skriftlig uppgift om inkomst eller het till ledning för taxeringsnämn- förmögenhet till ledning för taxeden, på den skatt som på grund ringsnämnden, på den skatt som av uppskattningen utgår utöver på grund av uppskattningen utgår skatt på inkomsten eller förmö- utöver skatt på inkomsten eller genheten enligt uppgiften. Beslut förmögenheten enligt uppgiften. om sådant tillägg skall undanrö- Beslut om tillägg enligt tredje jas av skatterätten efrer anmälan stycket skall undanröjas av skat-

Prop. 1973: 106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse av taxeringsintendenten, om de- tcrätten, om deklaration inkomklaration inkommit inom två må- mit inom två månader efter det nader efter det den skattskyldi- den skattskyldige fått del av bege fått del av beslutet dock se- slutet, dock senast innan skattcnast innan skatterätten ' avgjort rätten avgjort besvär över beslubesvär över beslutet eller taxe- tet eller taxeringen. Inkommer ringen. deklaration avseende fysisk person

före utgången av året efter det då

tillägget beslutats, skall skattetill-

ligg som nu avses av skatterät-

ten bestämmas till tio procent av

det tillägg, som eljest skulle utgå

enligt tredje stycket, och till högst

10 000 kronor; gör den skattskyl-

dige sannoligt, att han icke fått

kännedom om storleken av skat-

tetillägget inom tid som nu sagts,

skall nedsättning ske om deklara-

tionen inkommit inom två måna-

der efter det han erhållit sådan

kännedom. I fråga om skattetill-

lägg, som ingår i tillkommande

skatt, skall nedsättningen dock be-

räknas endast på belopp som på-

förts utöver tidigare beslutat till-

lägg av förevarande slag. Taxe-

ringsintendenten anmäler till skat-

terätten fall som avses i detta

stycke.

Vid tillämpning av första—tred- Vid tillämpning av första—fjärje styckena skall meddelande, som de styckena skall meddelande, lämnats för skattskyldig som är som lämnats för skattskyldig som juridisk person, anses avlämnat är juridisk person, anses avlämav den skattskyldige, om det icke nat av den skattskyldige, om det var uppenbart att uppgiftslämna- icke var uppenbart att uppgiftsren saknat behörighet att före- lämnaren saknat behörighet att träda den skattskyldige. företräda den skattskyldige.

116 d 5?

Skattetillägg må helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed iämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Första stycket gäller i tillämpli- Första stycket gäller i tillimpga delar beträffande försenings- liga delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift må även ned- avgift. sättas.

3 Senaste lydelse 1972: 764.

Prop. 1973: 106 10

Har skattskyldig avlidit, äger 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) motsvarande tillämpning i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga skattetillägg eller förseningsavgift.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 §& 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt må Kungl. Maj:t meddela befrielse från avgift som avses i 116 a eller 116 c §.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den nya lydelsen av 37 8 1 mom. tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1974 års taxering. Äldre lydelse av 116 d § gäller fortfarande beträffande förseningsavgift vid 1972 års taxering.

Prop. 1973: 106 11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 april 1973.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO- BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om extra avdrag vid inkomsttaxeringen på grund av existensminimum, m. m. och anför.

Inledning

" Riksskatteverket (RSV) har i skrivelse till finansdepartementet den 20 februari 1973 uttalat att de avdragsbelopp som gäller vid inkomsttaxeringen med hänsyn (ill existensminimum bör höjas. RSV har att fastställa normalbeloppen för sådana avdrag, varvid hänsyn i viss mån tas till den interkommunala ersättningen för socialvård. På grund härav har normalbeloppen kommit att närma sig det skattemässiga ”taket”.

Remissyttranden över RSV:s framställning har avgetts av exekutionsväsendets organisationsnämnd samt länsstyrelserna i Stockholms, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Västcerbottens län.

Jag avser att nu ta upp frågan om höjning av avdraget för existensminimum enligt RSV:s skrivelse. Jag ämnar också lägga fram förslag om möjlighet till jämkning av skattetillägg vid inkomsttaxeringen 1 visst fall och en fråga rörande nedsättning av förseningsavgiften vid taxeringen. Slutligen vill jag beröra en fråga om höjning av den nuvarande beloppsgränsen om 400 kr. beträffande skattefrihet för naturaförmåner av visst slag.

Extra avdrag på grund av existensminimum

Ciällande ordning

Vid inkomsttaxeringen kan skattskyldig enligt 50 § 2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen (1928: 370), KL, få — utöver grundavdrag — ett s. k. extra avdrag, om hans inkomst efter avdrag för skatt

Prop. 1973: 106 12

på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Enligt 9 8 2 mom. för- ' ordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt gäller motsvarande regler även vid taxering till statlig inkomstskatt. |

Extra avdrag på grund av existensminimum kan medges med högst 6 000 kr. för varje skattskyldig eller för makar och likställda med högst 6 000 kr. för dem gemensamt. Beloppet är detsarnma som enligt 50 § 2 mom. andra stycket KL kan medges skattskyldig, vars skatteförmåga varit nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom m. m. Vid existensminimum gäller dock dessutom att avdraget får ökas med högst 1 500 kr. för varje oförsörjt barn.

Maximibeloppet 6 000 kr. har varit oförändrat sedan 1970 års taxering (prop. 1968: 144, BeU 1968: 65, rskr 1968: 364, SFS 1968: 718). Dessförinnan var maximibeloppet 4500 kr. fr. o.m. 1964 års taxering och 3 000 kr. sedan 1951 års taxering. Vid 1957 och 19358 års taxeringar gällde ett maximibelopp om 5 000 kr. i avvaktan på en väntad höjning av de kommunala ortsavdragen.

Maximibeloppet för barn är sedan 1972 års taxering 1 500 kr. Dessförinnan var maximibeloppet 1 000 kr. fr. o. m. 1964 års taxering.

Maximibelopp för existensminimum, det s. k. taket, utgörs av summan av grundavdrag och högsta möjliga extra avdrag. För ensamstående med hemmavarande barn under 18 år och för makar och likställda, där ena maken har lägre statligt taxerad inkomst än 4 500 kr., skall beloppet dessutom ökas med inkomst som svarar mot åtnjuten skattereduktion.

Det åligger RSV att årligen fastställa normalbelopp för existensminimum avsedda att tjäna till ledning vid bestämmande av existensminimum i det enskilda fallet.

RSV:s framställning och remissyttrandena

RSV påpekar i sin skrivelse att sedan maximibeloppen för existensminimum senast höjdes ökningen av levnadskostnaderna har fört med sig att normalbeloppen alltmer närmat sig maximibeloppen. En till skrivelsen fogad tabell visar för vissa kategorier skattskyldiga förhållandet mellan taket och de för år 1973 gällande normalbeloppen. Tabellen torde fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga I.

Verket erinrar om att vid fastställande av normalbeloppen hänsyn i viss mån har tagits till den interkommunala ersättningen för socialvård. Normalbeloppen för existensminimum som skall gälla under år 1973 har inte ansetts böra understiga de ersättningsbelopp, som fastställts under första halvåret 1972. I fråga om barn har dock det skattcmässiga taket hindrat en sådan uppriikning. Av yttrande till RSV'från

Prop. 1973: 106 13

"Svenska kommunförbundet framgår i en tabell bl. a. relationerna mellan normalbelopp för existensminimum och interkommunala ersättningsbe- . lopp för socialhjälp för år 1972. Tabellen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Existensminimum skall fastställas individuetlt med utgångspunkt i de av RSV fastställda normalbeloppen. Som framgår av det anförda har behov uppkommit att höja maximibeloppet för extra avdrag så att även normalbeloppen kan höjas i erforderlig omfattning. En höjning är enligt RSV önskvärd fr. o. m. inkomståret 1974.

1972 års skaltcutredning bör enligt direktiven ägna uppmärksamhet åt konstruktionen av existensminimireglerna. I denna fråga finns en framställning från riksdagen om utredning (rskr 1971: 262). Verket hänvisar till detta och föreslår att maximibeloppet i avvaktan på utredningen för extra avdrag vid existensminimum räknas upp till 8 000 kr. och att tillägget för barn höjs till 2 000 kr.

I och för sig kunde: det, uttalar RSV, vara motiverat att höja maximibeloppet för barn till högre belopp än 2 000 kr. Tillägget för barn i ortsgrupp 5 uppgår nämligen enligt normerna för den interkommunala ersättningen för socialhjälp år 1972 till 2 100 kr. Som skäl för en mera: begränsad höjning kan enligt verket å andra sidan anföras att samhället på många andra sätt lämnar stöd till familjer med barn. Vid beräkning av existensminimum beaktas den faktiska hyreskostnaden enligt RSV:s anvisningar, RSV Du 1972: 23. Bostad beräknas sålunda ingå i normalbeloppen med 2 400 kr. (ett rum och kök). Existensminimum får enligt anvisningarna höjas celler sänkas med hänsyn till den faktiska hyresutgiften under förutsättning att bostaden inte anscs vara för stor.

Samtliga remissinstanser tillstyrker RSV:s förslag om höjning av avdragsbeloppen för cxistensminimum eller lämnar förslagen utan erinran.

Departementschefen Extra avdrag på grund av existensminimum

Vid inkomsttaxeringen kan existensminimum åberopas som skäl för avdrag vid beskattningen utöver grundavdrag. Sådant extra avdrag kan skattskyldig erhålla vid beskattningen om bans inkomst, efter avdrag för skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn.

Det extra avdraget bestäms vid taxcringen. Det kan emellertid också beaktas vid beräkning av preliminär skatt. Maximibeloppet är f. n. 6 000 kr. med tillägg för varje barn med högst 1500 kr. Inom denna ram, som är angiven i KL och förordningen om statlig inkomstskatt, avvägs

Prop. 1973: 106 14

rätten till avdrag individuellt för varje skattskyldig som åberopar rätt till existensminimum. Till ledning vid bestimmandet av avdragen fastställs varje år normatbelopp för cexistensminimum. Uppgiften att bestämma dessa normalbelopp tillkommer RSV.

Prisutvecklingen medför att maximiavdraget för ifrågavarande avdrag tid efter annan måste höjas. De nu gällande beloppsgränserna fastställdes år 1968 att gälla fr. o. m. 1969 års taxering.

RSV har i en skrivelse till finansdepartementet pekat på behovet att maximibeloppen höjs med verkan fr. o. m, nästa år. Verket, som påpekar att vid fastställande av normalbeloppen viss hänsyn tas till den interkommunala ersättningen för socialvård, föreslår att det nuvarande maximibeloppet 6 000 kr. höjs till 8 000 kr. Tillägget för barn föreslås höjt med 500 kr. till 2 000 kr. Enligt normerna för den interkommunala ersättningen för socialhjälp uppgick tillägget för barn år 1972 till 2 100 kr. Verket åberopar vissa skäl för sitt förslag beträffande tillläggets storlek, nämligen att samhället på många andra sätt lämnar stöd till familjer med barn samt att vid beräkning av existensminimum hänsyn tas till den högre bostadskostnad en barnfamilj kan ha.

RSV:s förslag har inte mött någon invändning från remissmyndigheterna. För egen del vill jag föreslå att det godtas i oförändrat skick. De föreslagna beloppsgränserna bör dock gälla redan vid 1974 års taxcring. Jag vill erinra om att 1972 års skatteutredning enligt direktiven har att överväga reglerna om avdrag för existensminimum. De nu föreslagna höjningarna av maximibeloppen bör inte uppskjutas men andra ändringar av bestämmelserna om extra avdrag bör anstå i avvaktan på utredningens förslag. |

Jag finner sålunda inte anledning att föreslå höjning av avdragsbeloppet för nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. andra stycket KL. Avdrag kan enligt denna bestämmelse medges om skatteförmågan varit väsentligen nedsatt till följd av Jångvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt åtnjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet. Avdrag kan medges med högst 6 000 kr. Som framgår avser avdraget att täcka inkomstbortfall eller kostnader som numera i hög grad kompenseras med bidrag från det allmänna. Maximalt avdrag medges sällan och det kan i varje fall inte anses föreligga behov att höja maximibeloppet.

Vad jag nu föreslagit medför ändring av 50 § 2 mom. tredje stycket KL. En följdändring bör göras i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt.

Jämkning av förseningsavgift och skattetillägg

Fr. o. m. taxeringen år 1972 har tillämpats de nya bestämmelserna om förseningsavgift och skattetillägg. Förseningsavgift utgår vid under-

Prop. 1973: 106 15

låtenhet att lämna deklaration i rätt tid. Skattetilägg utgår både när skattskyldig trots anmaning inte lämnar deklaration och för felaktig uppgift i avlämnad deklaration.

Den nya ordningen har enligt de upplysningar som beskattningsmyndigheterna lämnat otvivelaktigt inneburit att många skattskyldiga lagt större vikt vid deklarationsplikten. Bestämmelserna om de nya avgifterna har i allt väsentligt fungerat väl. Emellertid är det ofrånkomligt att ett nytt system kan behöva justeras sedan man fått erfarenhet av det i den praktiska tillämpningen. Jag vill nu beröra ett par omständigheter som enligt min mening bör föranleda ändringar i bestämmelserna om förseningsavgift och skattetillägg vid försenat avlämnande av deklaration.

Försceningsavgiften är maximerad till 300 kr. om deklaration kommer in efter anmaning. För aktiebolag gäller dock en fast avgift om 500 kr. enligt en förra året genomförd lagändring (SFS 1972: 764). Om deklaration inte kommer in efter anmaning fördubblas förseningsavgiften och är för aktiebolag således 1000 kr. För andra skattskyldiga är den minst 100 kr.

Både förseningsavgift och skattetillägg kan efterges i vissa fall, som närmare regleras i lagtext och i anvisningar som RSV utfärdat.

Beträffande förseningsavgift gäller dessutom att avgiften kan nedsättas, nämligen av samma skäl som kan föranleda befrielse från avgift. Det har emellertid i praktiken visat sig att något behov av möjlighet att jämka förseningsavgiften inte föreligger. Antingen befrias den skattskyldige helt från avgiften eller också har man ansett att skäl för jämkning av den inte förelegat. Till denna praxis bidrar givetvis den omständigheten att avgiften är relativt låg. Dess funktion att förmå de skattskyldiga att lämna deklaration skulle väsentligt försvagas om jämkningsfallen fick större omfattning; å andra sidan har man som jag nyss sagt vid tillämpningen inte funnit några skäl för att jämka avgiften i stället för att meddela befrielse, om underlåtenheten varit ursäktlig eller ringa.

Vad jag anfört ger mig anledning föreslå att bestämmelsen att förseningsavgift kan nedsättas utgår ur Jagtexten. Detta föranleder ändring i 116 d § taxeringsförordningen (1956: 623), TF.

I ett annat avseende vill jag emellertid föreslå en uppmjukning av avgiftsbestimmelserna. Jag avser här beräkningen av skattetillägg vid underlåtenhet att lämna deklaration. F.n. gäller att skattskyldig som inte lämnar självdeklaration trots att han anmanats därtill påförs skattetillägg om han taxerats för inkomst eller förmögenhet. Skattetillägget utgår med 50 46 av den skatt som utgår på grund av taxeringen eller, om den skattskyldige lämnat skriftlig uppgift om inkomst celler förmösgenhet till ledning för taxeringsnämnden, med 50 §6 av den skatt som utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt uppgiften.

Prop. 1973: 106 16

Skattetillägget fungerar i dessa fall som ctt vite, avsett att förmå den skattskyldige att lämna deklaration. Om deklaration inkommit inom skälig tid med hänsyn till taxeringsarbetet kan tillägget sägas ha fyllt sin funktion. Den bestämmelsen gäller därför f.n. att skattetillägg av förevarande slag skall undanröjas av skatterätten, om deklaration lämnats inom två månader efter det den skattskyldige fått del av beslutet om tillägget, dock senast innan skattcrätten avgjort besvär över beslutet eller taxeringen.

Avsikten med den sista bestämmelsen är självfallet att endast den som av ren tredska celler för att dölja sin verkliga ekonomiska situation försummar sin deklarationsskyldighet skall slutligen drabbas av detta slags tillägg. Det har emellertid visat sig att bestämmelsen härom i några fall får en i viss mån stötande effekt. Det har nämligen förekommit att skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållanden, som f.ö. framgått av kontrolluppgifter till taxeringen, försummat att iaktta den berörda tvåmånadersperioden för limnande av deklaration och således drabbats av ett för deras förhållanden avscvärt skattetillägg för deklarationsförsummelsen. Först sedan den skattskyldige fått debetsedel som upptar skattctillägget har han insett tilläggets innebörd och då lämnat sin självdeklaration. Befriclse från tillägg kan väl medges i en del sådana fall men inte i alla.

Enligt min mening är dessa förhållanden inte tillfredsställande. Skattskyldiga som här avses bör ges en möjlighet att få reducerat skattetillägg genom att lämna deklaration efter tvåmånadersfristens utgång. En förutsättning för nedsättning av tillägget bör alltjämt vara att deklaration lämnas inom cn viss angiven tid. I praktiken har det visat sig att deklaration lämnats sedan den skattskyldige fått debetsedel som visar skattetilläggets storlek. Det är emellertid inte limpligt att anknyta den nya tidsfristen till den tidpunkt då den skattskyldige fått debetsedeln. Eftersom debetsedlarna sänds ut som vanliga brev finns det inte något bevis på den tidpunkt när de kan ha kommit de skattskyldiga till handa. Tidsfristen bör i stället bestämmas så, att man i de allra flesta fall kan räkna med att den skattskyldige innan fristen gått ut har fått kännedom om skattetilläggets storlek; jag avser här det faktiska beloppet. Jag föreslår därför som villkor för nedsättning att deklaration skall ha kommit in före utgången av året efter det då skattetillägget beslutades. Dessförinnan. har alla skattskyldiga normalt fått såväl debetsedel med ev. påfört skattetillägg angivet som krav på tilläggets. betalning. Endast om den skattskyldige gör sannolikt att han inte fått kännedom om tilläggets storlek inom denna tid — t. ex. på grund av vistelse utomlands — bör han kunnna få nedsättning om deklaration lämnas senare. Den bör i sådant fall lämnas inom två månader efter det att den skattskyldige fått vetskap om skattetilliggets storlek.

Beträffande jämkningens omfång kan den synpunkten läggas att till--

Prop. 1973: 106 17

lägget efter jämkningen dock inte bör vara helt obetydligt. Det rör sig här om fall där den skattskyldige anmanats att lämna deklaration och dessutom cerinrats om sin försummelse genom påföringen av skattetillägg. Varje försening av deklarationsmaterialet medför ökat administrativt arbete och sämre möjligheter till skattekontroll. Jag anser att det jämkade tillägget bör utgå med 10 96 av det tillägg som skulle ha påförts om deklaration inte lämnats, dock med högst 10 000 kr. Vad jag nu föreslagit medför självfallet ingen ändring i möjligheterna för den skattskyldige att erhålla befrielse från skattetillägg enligt i övrigt gällande bestämmelser.

Enligt vad jag nu föreslagit skall skattetillägget kunna reduceras även när det framgår av debetsedel på tillkommande skatt, vilket blir fallet t. ex. när tidigare påfört tillägg blir höjt genom beslut av skatterätten. I dessa fall bör jämkningen dock beräknas endast på belopp som har tillkommit utöver vad tidigare påförts. Tillägg som påförts tidigare har den skattskyldige nämligen underrättats om genom debetsedeln på slutlig skatt. Om däremot i tillkommande skatt ingår skattetillägg av nu avsett slag, som inte till någon del påförts tidigare, bör nedsättningen självfallet beräknas på tilläggets hela belopp.

Skattetillägg bör under angivna villkor nedsättas även om den skattskyldige inte yrkat det. Det bör ankomma på taxcringsintendenten att anmäla jämkningsfall för skatterätten.

Som jag nämnt avser de fall som jag åsyftat främst skattskyldiga med okomplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. De föreslagna bestämmelserna bör därför inte gälla juridiska personer utan endast fysiska skattskyldiga.

Vad jag nu föreslagit medför ändring av 116 a § TF. Som utformningen av de nya bestämmelserna har föreslagits kommer de att gälla också beträffande skattetillägg av ifrågavarande slag som påförts på grund av 1972 års taxering.

Uppgiftsplikt i fråga om naturaförmåner

Enligt 32 § 3 mom. KL gäller att som intäkt av tjänst inte skall upptas förmån av mindre värde som utgått i pengar, om förmånen kan antas inte vara avsedd att utgöra direkt vederlag för arbete. Någon beloppsgräns anges inte i KL. Emellertid framgår av 37 I mom. TF att arbetsgivare inte behöver lämna kontrolluppgift i fråga om förmåner som efter avdrag för vederlag uppenbarligen haft ett värde som inte överstiger 400 kr. för helt år räknat. Dessa båda bestämmelser infördes samtidigt och avsikten var då, att de i vissa fall skulle komplettera varandra (jfr prop. 1956: 150 s. 334, BeU 1956: 52).

I praktiken har sålunda med stöd av RSV:s anvisningar i ämnet tilllämpats den regeln, att skattskyldighet inte föreligger för s. k. trivselförmåner som inte skall anges på kontrolluppgift. Beloppsgränsen 400

Prop. 1973: 106 18

kr. har emellertid varit oförändrad sedan bestämmelsernas tillkomst år 1956. Jag vill därför föreslå att denna beloppsgräns höjs till 600 kr. med verkan fr. o. m. 1974 års taxering, dvs. även såvitt avser inkomst under det nu löpande inkomståret.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till 1. Jag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i taxerinesförordningen (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Prop. 1973: 106 19

Bilaga I

Exempel på taket för existensminimum och jämförelse med 1973 års normalbelopp

Kategori Grund- Extra — Tillägg Inkomst Taket — Normalbelopp Skillnad mellan

avdrag avdrag för motsvarande Ortsgrupp 6 och 7a 6 och 7b

barn skattereduktion 4 5

(beräknat

belopp) 1 2 3 4 5 6 7a 7b 8a 8b

Makar (båda

Makar

(en

Bilaga 2

Jämförelse mellan normalbelopp för existensminimum och interkommunala ersättningsbelopp för socialhjälp för år 1972

Existens- Interkommunal Jämförelse inter-

minimum ersättning kommunal ersättning

Normal- för socialhjälp — normalbelopp för

belopp år 1972 existensminimum

Ensamstående: ortsgrupp 5 8 200 8 760 + 560 Makar: ortsgrupp 5 12 600 13 680 + 1080 Barn: ortsgrupp 5 1 380 2100 + 720

MARCUS BOKTR, STOCKHOLM 1973 730251