Prop. 1968:144

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), in. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr

744

år 1968

1

Nr 144

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), in. m.; given Stockholms slott den 18 oktober 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

37°),

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Kungi. Maj. ts proposition nr iW år 1968

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 18 oktober 1968.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

,

J

ohansson

, H

olmqvist

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

,

G

ustafsson

, G

eijer

, M

yrdal

, O

dhnoff

, W

ickman

, M

oberg

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, in. m. och anför.

Inledning

Vid inkomsttaxeringen kan skattskyldig på vissa i kommunalskattelagen (KL) den 28 september 1928 (nr 320) angivna grunder få — utöver sedvan­ ligt ortsavdrag — ett extra avdrag, om hans skatteförmåga under beskatt­ ningsåret varit väsentligt nedsatt. Sådant avdrag för att tillgodose ett s. k. existensminimum är maximerat till 4 500 kr. med tillägg för barn. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) fastställer normalbelopp för existensminimum, dvs. vad den skattskyldige kan anses behöva till under­ håll för sig själv, make och oförsörjda barn. På grund av ökningen av lev­ nadskostnaderna sedan år 1964, då maximibeloppet för existensminimum senast höjdes, har normalbeloppet alltmer närmat sig maximibeloppet. Från CFU har därför anmälts behov av att höja maximibeloppet så att även nor­ malbeloppet kan höjas i erforderlig omfattning. Frågan har även aktualise­ rats genom interpellation vid årets vårriksdag.

På grund härav har inom finansdepartementet upprättats en promemoria

i ämnet (Stencil Fi 1968: 6).

över departementspromemorian har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten, CFU, riksskattenämnden, exekutionsväsendets organisa- tionsnämnd, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, Svenska kommunförbundet, Taxe- ringsnämndsordförandenas riksförbund, Föreningen Sveriges fögderichefer, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO). Länsstyrel­ sen i Stockholms län har bifogat yttrande från fögderidirektören i Stock­

holms fögderi.

7

Anvisningarna till 50 § KL innehåller närmare föreskrifter angående av­ dragets bestämmande i vissa fall, varvid detaljreglerna om existensmini­ mum är av intresse här. Om inte särskilda förhållanden föranleder annat, skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden anses föreligga i t. ex. det fall att den skattskyldige under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, varigenom inkomsten utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet.

CFU skall årligen fastställa normalbelopp för olika delar av landet till ledning för bestämmande av existensminimum i det särskilda fallet. Dessa normalbelopp skall alltså tillämpas, när vid årlig taxering fråga uppkom­ mer att bevilja extra avdrag med hänsyn till existensminimum men även — enligt 41 § 2 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) — när på samma grund skattskyldig kan anses berättigad till befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag vid beräkning av preliminärskatt. Vidare skall det av den lokala skattemyndigheten medgivna avdraget vid beräkning av preliminärskatt gälla också vid häremot svarande taxering — dock endast om inte nya omständigheter framkommit senare, t. ex. påtaglig förbättring av den skattskyldiges ekonomiska ställning eller nyvunnen kännedom om tillgångar hos honom.

De av CFU fastställda normalbeloppen är enligt KL:s anvisningar i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst. Vid beräkning av inkomst skall i princip bruttointäk­ terna upptas och därefter minskas med utgifter som är avdragsgilla vid taxering. Som inkomst räknas inte barnbidrag och socialhjälp. Däremot skall medräknas ersättning från försäkringskassa, sjukpenning vid yrkes­ skada, ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring samt uppburna un­ derhållsbidrag och andra liknande icke skattepliktiga intäkter. Avdrag får ske endast för nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande, t. ex. resor till och från arbetet, men inte för gäldräntor eller för livförsäkringspremier, fackföreningsavgifter eller därmed jämställda utgifter. Hänsyn skall vidare tas till bl. a. naturaförmåner men också till att levnadskostnaderna faktiskt varit lägre än normalt, t. ex. på grund av gemensamt hushåll med anhörig, förmån av billig bostad eller egna tillgångar utöver de nödvändigaste. Å andra sidan får existensminimum beräknas ha överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft underhållsplikt mot make och barn som han inte bott tillsammans med. Även i annat fall får existensminimum bestämmas högre än normalbeloppet om särskilda skäl föreligger.

Ortsavdrag och gällande maximibelopp för avdrag för nedsatt skatteför- måga utgör tillsammans den ram för icke-barnfamiljer vid såväl den stat­ liga som den kommunala taxeringen, inom vilken CFU har att fastställa de skattefria normalbeloppen för existensminimum. Ramen utgör därför

Kungl. Maj. ts proposition nr Hi år 1968

Kungl. Maj. ts proposition nr

244

år 1908

9

Departementspromemorian

Departementspromemorian inleds med en redogörelse för de förhållan­ den som återgetts i det föregående. Därefter har i promemorian gjorts en jämförelse med de normalbelopp som gäller inom socialhjälpen, varvid konstaterats att CFU:s normalbelopp för existensminimum i vissa fall un­ derstiger normalbeloppen för socialhjälp.

I departementspromemorian påpekas att en jämförelse mellan utveck­ lingen av högsta existensminimibeloppet och nonnalbelopp för existensmi­ nimum för sammanlevande makar och likställda i ortsgrupp 5 under åren 1952—1968 visar, att skillnaden mellan dessa belopp under de tre senaste åren minskat med 400 kr. per år och att den återstående skillnaden är en­ dast 600 kr. Med en sådan utvecklingstakt skulle normalbeloppet nå taket år 1970 eller möjligen redan år 1969. Därför bör enligt departementsprome­ morian maximibeloppet för existensminimum snarast höjas så att högre normalbelopp kan — om så erfordras — fastställas redan för år 1969.

När det gäller att fastställa det nya maximibeloppets storlek bör man, framhålls det i departementspromemorian, utgå ifrån att 1964 års höjning var en provisorisk lösning. Även den nu aktuella höjningen får enligt depar­ tementspromemorian ses som ett provisorium i avvaktan på familjeskattebe- redningens betänkande och den utredning som pågår inom finansdeparte­ mentet rörande beskattningen av folkpensionärers sidoinkomster. Det gäller därför att avväga maximum så att det är tillräckligt för att under de när­ maste åren tillgodose behovet av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Den höjning om 1 500 kr., som år 1964 vidtogs för ensam skattskyldig, har visat sig tillräcklig för en tidsperiod om fem å sex år. Med utgångspunkt från att den erforderliga årliga höjningen av normalbeloppet liksom hittills inte kommer att överstiga 400 kr., skulle en ytterligare höjning om 1 500 kr. vara tillräcklig för en ny period som blir endast obetydligt kortare än den som föranleddes av 1964 års höjning. I departementspromemorian före­ slås därför att maximibeloppet höjs från 4 500 kr. till 6 000 kr. Samma maximibelopp föreslås i enlighet med tidigare lagstiftningspraxis gälla även sådant avdrag som medges enligt andra stycket av 50 § 2 mom. KL.

1 fråga om oförsörjda barn är maximitillägget 1 000 kr. och högsta nor­ malbeloppet 960 kr. Visserligen är således utrymmet till »taket» endast 40 kr., men något behov av att kunna höja normalbeloppet för barn anses i departementspromemorian inte föreligga med hänsyn till den samhälleliga hjälp som kommer barnen till del i andra former.

Höjningen av maximibeloppet för avdrag för nedsatt skatteförmåga bör enligt departementspromemorian givetvis slå igenom både vid den statliga och den kommunala taxeringen. Härför fordras dock endast ändring i 50 § 2 mom. andra stycket KL, eftersom 9 § 2 mom. förordningen om statlig

11

me e,j ges för höjda normalbelopp. LO anser principiellt att existensminimum bör ligga i paritet med socialhjälpsnivån.

Föreningen Sveriges fögderichefer framhåller att det i ärenden om be­ frielse eller nedsättning av löneavdrag för preliminär skatt och kvarstående skatt visat sig, att maximibeloppet i ett flertal fall inte täcker de nödvändiga levnadskostnaderna. Orsaken härtill är i allmänhet att de nuvarande bo­

stadskostnaderna inte kan inrymmas i existensminimibeloppet. Att an­ skaffa en billigare bostad kan enligt föreningen helt naturligt inte anses vara ett realistiskt alternativ. Möjlighet för de skattskyldiga att nedbringa boendekostnaden genom att hyra ut en del av bostaden föreligger i allmän­ het inte heller. Även andra orsaker kan bidraga till att levnadskostnaderna överstiger maximibeloppet och en ändring av detta synes föreningen därför nödvändig.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd framhåller att flertalet krono­ fogdemyndigheter begagnar sig av CFU:s årliga normalbelopp för existens­ minimum som en nedre gräns vid bestämmandet av det utmätningsfria resp. införselfria beloppet. En ganska allmänt utbredd uppfattning bland utmät- ningsmännen finner nämnden vara att normalbeloppen för existensmini­ mum borde höjas. De av utmätningsmannen tillämpade normerna bör en­ ligt nämndens mening inte skilja sig alltför mycket Irån CFU:s normalbe­ lopp. Nämnden finner det stötande att ett belopp, som skall motsvara ett faktiskt nödvändigt försörjningsbehov, bedöms olika om det gäller skatt­ skyldighet eller indrivning av skatt eller annan exekution. Skiljaktighet kan därvid få den enligt nämndens mening otillfredsställande konsekvensen i praktiken att företrädesordningen för avdrag rubbas. Sätts exempelvis förbehållsbeloppet i ett införselmål för underhållsbidrag högre än existens­ minimum för skatteavdrag kan detta enligt nämnden medföra, att skatte­ avdrag sker trots att underhållsbidraget inte kan tas ut enligt införselbe­ slutet. Vad nämnden nu anfört gäller i princip även om hänsyn tas till fram­ lagda förslag till ny införsellag och till nya regler för löneutmätning, fram­ håller nämnden.

Promemorieförslaget biträds av kaminarrätten, CbU, riksskattenämnden, exekutionsväsendets organisationsnämnd, socialstyrelsen, länsstyrelserna i

Stockholms, Södermanlands, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, Svenska kommunförbundet, Taxeringsnämndsordförandcnas riksförbund, Föreningen Sveriges fögderichefer, LO och TCO. Dessa remissinstanser har också i allmänhet anslutit sig till de motiveringar för förslaget som fram­ förts i promemorian.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd framhåller att det genom för­ slaget även öppnas möjligheter att ur restlängderna rensa bort företrädes­ vis en del folkpensionärer, som på grund av biinkomster har påförts kvar­ stående skatt och restförts för denna. Dessa belopp belastar mången gång

Kungl. Maj:ts proposition nr

f44

år 1968

13

åren. Även Föreningen Sveriges fögderichefer finner den föreslagna höj­ ningen väl avvägd och vill därför obetingat tillstyrka förslaget.

Däremot anser SACO, som förordat annan konstruktion av maximibe­ loppet, att ett fixerat maximibelopp om 6 000 kr. i början av en ny tids­ period om 5 å 6 år blir högre än existensminimum, i mitten av perioden lika med detta och i slutet av perioden lägre än detsamma.

Ett högre maximibelopp för makar, förslagsvis 7 000 kr., föroidar läns­ styrelsen i Göteborgs och Bohus län och anför.

Ortsavdrag för ensamstående tillsammans med det föreslagna maximi­ beloppet 6 000 kr. ger vid taxeringen till kommunal inkomstskatt ett sam­ manlagt avdrag om 8 250 kr. Skillnaden mellan detta belopp och normalbe­ loppet för existensminimum för ensamstående, 5 700 kr. i ortsgrupp 4, ut­ gör 2 550 kr. Motsvarande skillnad för makar utgör 2 600 kr. (4 500 + 6 000 __ 7 900). Det kan enligt länsstyrelsens mening vara motiverat att angivna utrymme mellan maximiavdrag vid taxeringen och normalbeloppet för exi­ stensminimum får bli något större för makar än för ensamstående. Häri­ genom skulle tillskapas möjligheter att i större utsträckning beakta det stundom större avdragsbehov som kan finnas för två makar i jämförelse med en ensamstående. Skäl medge extra avdrag kan i existensminimifallen föreligga jämväl enligt 50 § 2 mom. andra stycket KL. Länsstyrelsen för­ ordar därför, att maximibeloppet för sammanlevande makar bestäms tdl

förslagsvis 7 000 kr. Paritet skulle härigenom erhållas mellan makar utan barn och ensamstående med ett barn. Med makar torde kunna jämställas skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket KL.

Beträffande det särskilda tillägget för barn med 1 000 kr. har den i prome­ morian intagna ståndpunkten att detta bör lämnas oförändiat töranlett er­ inran endast från kammarrätten som förordar en höjning till åtminstone 1 200 kr. Även med beaktande av andra samhälleliga hjälpformer för bar­ nen anser kammarrätten ett belopp motsvarande det allmänna barnbidraget med tillägg av 1 000 kr. innebära en mycket knapp försörjning. Något ut­ rymme för höjning av existensminimum vid stegring av levnadskostnaderna finns enligt kammarrättens mening inte alls.

I detta sammanhang har riksskattenämnden tagit upp frågan huruvida den år 1967 slopade maximeringen av extra avdrag till den, som är huvud­ sakligen beroende av sin folkpension, skall gälla även vid den statliga in­ komsttaxeringen. Enligt riksskattenämndens mening kan man av bevill­ ningsutskottets uttalande i betänkande 1967: 2 inte utläsa annat än att ut­ skottet förutsatt, att upphävandet av maximigränsen i princip skulle gälla såväl vid den kommunala som vid den statliga taxeringen. Nämnden finner det inte tillfredsställande att en viss osäkerhet råder om tolkningen av ifråga­ varande bestämmelser. Därför föreslår nämnden — även om maximerings- regeln vid den statliga taxeringen är av praktisk betydelse endast för ett begränsat antal fall — att 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt förtydligas så att det klart framgår att den statliga taxeringen i detta hänseende skall följa den kommunala taxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1

44

år 1968

15

att framstå som otillräckligt i vissa fall. Såsom framgår av den föregående redogörelsen har de av CFU fastställda normalbeloppen för existensmini­ mum alltmer närmat sig maximibeloppet. Det har därför från CFU an­ mälts behov av att höja maximibeloppet så att även normalbeloppen kan höjas i behövlig omfattning.

I den departementspromemoria som upprättats i ärendet har föreslagits att maximibeloppet för existensminimum höjs från 4 500 kr. till 6 000 kr. Detta belopp har ansetts tillräckligt för att under de närmaste åren till­ godose CFU:s behov av höjning av normalbeloppen för existensminimum. Samma maximibelopp föreslås i promemorian gälla även sådant avdrag som medges i de vanliga fallen av nedsatt skatteförmåga, dvs. andra fall än då den skattskyldiges inkomst understiger existensminimum. Beträffande oför­ sörjda barn anses i promemorian någon höjning av maximitillägget om 1 000 kr. inte behövlig.

Samtliga remissinstanser som avgivit yttrande över promemorian är ense om att en höjning av avdragsmaximum behövs för att avdraget skall kunna motsvara sitt syfte. Flertalet remissinstanser bär även anslutit sig till den i promemorian föreslagna maximiregeln. Ett par remissinstanser har före­ slagit högre maximum för makar och barn. I några yttranden har framförts invändningar i fråga om avdragets konstruktion och förordats anknytning till normalbeloppen resp. slopande av maximeringen.

Jag delar den i departementspromemorian och remissyttrandena uttalade uppfattningen att maximibeloppet för existensminimum behöver höjas för att möjliggöra kommande höjningar av CFU:s normalbelopp. En sådan höjning får ses som en provisorisk lösning i avvaktan på familjeskattebe- redningens betänkande och den utredning som pågår inom finansdeparte­ mentet rörande beskattningen av folkpensionärers sidoinkomster. Liksom hittills bör den övre avdragsgränsen anges direkt i kronor med hänsyn till att man eljest kan befara en alltför olikformig praxis. Vidare bör man be­ hålla principen att maximigränsen sätts lika för ensamstående och för ma­ kar, vilket naturligtvis inte utgör hinder för att även i fortsättningen ha högre normalbelopp för makar än för ensamstående.

Den i promemorian föreslagna höjningen med 1 500 kr. har allmänt accepterats som lämpligt avvägd och synes tillräcklig för att under de när­ maste åren tillgodose behovet av höjda normalbelopp. Jag förordar därför att maximibeloppet för extra avdrag på grund av att den skattskyldiges in­ komst understiger existensminimum fastställs till 6 000 kr. I enlighet med tidigare lagstiftningspraxis bör samma maximibeloppgälla för de andra fall av nedsatt skatteförmåga där en maximer ing alltjämt gäller. Vidare delar jag uppfattningen att det inte torde behövas någon höjning av maximitill- lägget för oförsörjda barn.

Maximigränsen för extra avdrag till folkpensionär, vars inkomst helt eller huvudsakligen utgörs av folkpension, har provisoriskt upphävts ge­

Kungl. Maj:ts proposition nr lbb år 1968

17

drag som utgår i samma syfte och i likartad form är också skattefritt. Be­ stämmelsen om skattefrihet infördes i KL år 1960, men bidraget var redan tidigare skattefritt enligt en särskild förordning. Skattefriheten enligt sist­ nämnda förordning var vidsträcktare i det den omfattade alla statliga och kommunala bidrag som direkt tillgodofördes hyresgäst genom hyres- avdrag eller egnahemsägare genom nedsättning av amortering, ränta eller annan kapitalkostnad eller tomträttsavgäld eller bostadsrättsinnehavare genom nedsättning av årlig avgift till bostadsrättsförening. Den nu gällande skattefriheten avser däremot endast de s. k. differentierade bidragen, fa­ milj ebostadsbidragen och motsvarande kommunala bidrag som har till syfte att efter individuell prövning ge stöd åt behövande familjer med barn och som utgår enligt kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 358) om familje­ bostadsbidrag.

Genom den familjepolitiska reform som beslutats av 1968 års vår­ riksdag (prop. 1968:42, SU 101, rskr 253) skall de nuvarande familje- bostadsbidragen avskaffas i och med utgången av år 1968 och ersättas med helt nya inkomstprövade bostadstillägg för barnfamiljer. Sålunda skall en­ ligt kungörelsen den 28 maj 1968 (nr 425) om statliga bostadstillägg för barnfamiljer som bidrag till täckande av barnkostnaderna och till främjande av bostadsstandarden utgå bidrag av allmänna medel till barnfamiljer som är bosatta här i riket (bostadstillägg). Som en individuell komplettering av det statliga bostadstillägget kan utgå kommunala bostadstillägg, vartill skall utgå statsbidrag med 50 % enligt kungörelsen den 28 maj 1968 (nr 426) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer. I nämnda prop. 1968: 42 har förutskickats att de nya bostadstilläggen skall i skattehänseende behandlas på samma sätt som familjebostadsbidragen och att den författningsändring som behövs skulle anmälas av chefen för finansdepartementet.

Med anledning härav får jag föreslå att bestämmelserna om skattefrihet för familjebostadsbidrag i 19 § KL ersätts med uttrycklig bestämmelse om skattefrihet för de nya statliga och kommunala bostadstillägg som avses i de två nämnda kungörelserna. Ändringen föranleder även en redaktionell jämkning av punkt 5 av anvisningarna till 25 § KL. De nya bestämmel­

serna bör träda i kraft den 1 januari 1969. För de familjebostadsbidrag som utbetalas år 1968 bör genom särskild övergångsbestämmelse anges att de är skattefria vid 1969 års taxering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 14b år 1068

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­ rättade förslag till

Kungl. Maj:ts proposition nr

144

år 1968

19

Departementspromemorians förslag

Bilaga

till

lag om ändrad lydelse av 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 sep­ tember 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

50 §.

2 mom. För fysisk —----------------Finnes skattskyldigs skatteförmå- ga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av lång­ varig sjukdom, olyckshändelse, ål­ derdom, underhåll av andra närstå­ ende än barn, för vilka den skatt­ skyldige ägt tillgodo njuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jäm­ förlig omständighet, må efter taxe­ ringsnämndens eller, om besvär an­ förts eller ock särskild framställ­ ning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, pröv- ningsnämndens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 4 500 kronor. Har skatt­ skyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, var­ med jämkning medgivits.

Om skattskyldigs Skattskyldig, vars Vad härefter-------

— -— kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmå­ ga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av lång­ varig sjukdom, olyckshändelse, ål­ derdom, underhåll av andra närstå­ ende än barn, för vilka den skatt­ skyldige ägt tillgodo njuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jäm­ förlig omständighet, må efter taxe­ ringsnämndens eller, om besvär an­ förts eller ock särskild framställ­ ning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, pröv- ningsnämndens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor. Har skatt­ skyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, var­ med jämkning medgivits, motsvarande tillämpning.

— av anvisningarna, beskattningsbar inkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1969 års taxering. Äldre bestämmelser äger alltjämt till- lämpning vid 1968 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1968 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse av 50 § 2 mom. se 1967:41.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680434