Prop. 1956:150

('med förslag till taxe- ringsförordning, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr i50 år 1956

1

Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till taxe-

ringsförordning, m. m.; given Stockholms slott den

16 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) taxeringsförordning; 2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); samt

3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379);

dels ock godkänna av föredragande departementschefen enligt samma protokoll förordade riktlinjer för en ändrad taxeringsorganisation.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1955 års taxeringssakkunnigas betänkande framlägges i propositionen förslag till ny taxeringsförordning och delvis ändrad taxe­ ringsorganisation. Härvid har huvudsyftet varit att skapa ökad effektivitet i taxeringsarbetet med sikte främst på en förbättrad granskning av svår­ kontrollerade deklarationer men även att tillgodose de skattskyldigas krav på ett förbättrat rättsskydd.

Enligt propositionen skall i varje stad med egen uppbördsförvaltning och i varje fögderi finnas en eller flera särskilda taxeringsnämnder med upp­ gift att taxera rörelseidkare, fria näringsutövare och andra skattskyldiga beträffande vilka en mer ingående deklarationsgranskning är påkallad. I dessa nämnder, där på vanligt sätt ordföranden utses av länsstyrelsen och övriga ledamöter väljes av de kommunala organen, skall i gransknings- arbetet biträde åtnjutas av heltidsanställd tjänsteman, benämnd taxerings- assistent. Denne ersätter det nuvarande kronoombudet. Taxeringsassisten- 1—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

2

terna placeras hos de lokala skattemyndigheterna, under vilka de admi­

nistrativt sorterar. Taxeringsassistenten har att iakttaga de allmänna an­

visningar för granskningsarbetets effektiva bedrivande, som taxerings-

intendenten i länet äger utfärda. På taxeringsnämndens ordförande an­

kommer bl. a. att bevaka att tillfredsställande utredning finnes när fråga

uppkommer om avvikelse från deklaration. Taxeringsassistenten skall er­

hålla biträde med sortering, längdföring in. fl. liknande uppgifter av i hu­

vudsak manuell natur.

Då en likartad organisation redan genomförts i Stockholm, där även i

övrigt speciella förhållanden föreligger, skall assistenter tills vidare inte

anställas i denna stad.

Övriga taxeringsnämnder skall enligt förslaget ha samma organisation

och arbetsformer som hittills. Dock föreslås att arbetet med sortering och

längdföring skall övertas av de lokala skattemyndigheterna. Vidare skall

arbetsperioden i samtliga taxeringsnämnder förlängas till den 30 juni. Ge­

nom dessa åtgärder erhålles ökad tid för kontroll och andra väsentliga

arbetsuppgifter.

Taxeringsassistenten skall under tiden mellan taxeringsperioderna i

huvudsak utnyttjas för taxeringsrevision. Kapaciteten för denna betydelse­

fulla form av taxeringskontroll kommer härigenom att bli avsevärt större.

För att ytterligare vidga möjligheterna till kvalificerat kontrollarbete

föreslås förstärkningar på länsstyrelsernas taxeringssektioner, främst bland

revisionspersonalen.

Ytterligare föreslås att taxeringsintendentens ställning skall stärkas i

vissa hänseenden samt att hans arbetsbörda skall lättas genom ökade möj­

ligheter att delegera arbetsuppgifter, bl. a. processföring i skattemål, på

underordnade befattningshavare.

Beträffande prövningsnämnderna föreslås olika åtgärder för att tillför­

säkra dessa en obunden ställning som besvärsprövande organ. Taxerings-

intendenten och den skattskyldige skall inför nämnden processa såsom

likaberättigade parter. Detta innebär att prövningsnämnden inte får ändra

en taxering annat än på yrkande av part. Ändringar till den skattskyldiges

förmån skall dock i mål, som genom besvär dragits inför nämndens pröv­

ning, kunna företas även utan yrkande.

Förbud föreslås för ledamot av prövningsnämnd att samtidigt vara leda­

mot av taxeringsnämnd.

Den nuvarande anordningen att taxeringsintendenten skall deltaga i

prövningsnämndens överläggningar föreslås avskaffad. Intendenten blir

i fråga om rätt att vara närvarande i nämnden huvudsakligen likställd

med den skattskyldige.

För att åstadkomma en åtskillnad mellan den dömande och den fiska-

liska verksamheten förordas att särskilda prövningsnämndskanslier in­

rättas inom länsstyrelserna. Åtgärden innebär indirekt en förstärkning av

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

3

taxeringssektionerna, vilka hittills i betydande omfattning tagits i an­

språk för att biträda prövningsnämnderna med beredning av besvärs-

ärenden.

Bland ytterligare förslag på detta område må nämnas, att vissa enklare

mål skall kunna avgöras av ordföranden ensam samt att det muntliga

förfarandet ges ökad stadga. Ersättning skall av allmänna medel kunna

utgå till personer som inkallas för att höras upplysningsvis.

Riksskattenämndens kansli föreslås utbyggt med en byrå för taxerings-

kontroll, på vilken placeras en byråchef och fyra taxeringsrevisorer. I övrigt

lämnas riksskattenämndens organisation tills vidare orubbad.

På besvärsreglernas område är den viktigaste nyheten att de skattskyldiga

inte längre skall förlora sin rätt att anföra besvär hos kammarrätten och

regeringsrätten på grund av deklarationsförsummelse. Intresset av att

självdeklarationerna avges i tid föreslås i stället tillgodosett genom effek­

tiviserade vites- och bötesbestämmelser.

Vidare förordas att de skattskyldigas möjligheter att efter den vanliga

besvärstidens utgång få för höga taxeringar nedsatta skall avsevärt vidgas.

Den nya taxeringsförordningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari

1958. Utbyggnaden av assistentorganisationen kan emellertid beräknas taga

åtskilliga år i anspråk. Fullt utbyggd torde förstärkningen av taxerings-

organisationen kräva en utgiftsökning på omkring 10 milj. kronor.

I propositionen föreslås även, att vissa naturaförmåner av mindre värde

fr. o. m. 1957 års taxering skall undantas från skatteplikt. Härigenom kan

arbetsgivarnas skyldighet att lämna kontrolluppgifter om naturaförmåner

inskränkas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Förslag

till

taxeringsförordning

Härigenom förordnas som följer.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Inledande stadganden

1

§•

Taxering enligt kommunalskattelagen samt enligt förordningarna om

statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt sker i den ordning

nedan stadgas. Därvid skall iakttagas, att taxeringarna bliva överensstäm­

mande med skatteförfattningarna samt i möjligaste måtto likformiga och

rättvisa.

2

§•

1 mom. I denna förordning förstås med

inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig

inkomstskatt;

förmögenhetstaxering: taxering till statlig förmögenhetsskatt;

allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 12 §

1 mom. kommunalskattelagen skall verkställas vart femte år; samt

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verk­

ställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum.

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighetstaxe­

ring innefattas under benämningen årlig taxering.

2 mom. Beteckningarna taxeringsår, beskattningsår och hemortskommun

hava i denna förordning samma innebörd som i kommunalskattelagen.

Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riket, skall avgöras efter

de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunderna.

Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bosatt,

skall äga tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats

utan att vara härstädes bosatt.

3 §•

Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i denna

förordning med län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl över-

5

ståthållarämbetet samt med landsJcamrerare jämväl skattedirektören hos

överståthållarämbetet. Med vederbörande länsstyrelse avses, såvitt angår

den mellankommunala prövningsnämnden, överståthållarämbetet.

Med taxeringsintendenten i länet förstås i denna förordning i Stockholm

förste taxeringsintendenten, i län taxeringsintendenten samt, såvitt angår

mellankommunala prövningsnämnden, allmänna ombudet hos denna

nämnd. Under benämningen taxeringsintendent inbegripas jämväl biträ­

dande taxeringsintendent samt den, åt vilken uppdragits att i sin tjänst

utföra på taxeringsintendent ankommande göromål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

ANDRA AVDELNINGEN

Taxering för inkomst och förmögenhet

I. Om taxeringsorganisationen

4 §•

I län skola finnas lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun.

När särskilda skäl därtill äro, må dock två eller flera kommuner samman­

föras till ett lokalt taxeringsdistrikt.

För varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd,

som har att verkställa taxering inom distriktet, i den mån detta icke an­

kommer på annan taxeringsnämnd enligt vad nedan i denna paragraf sägs.

I fögderi, så ock i stad med egen uppbördsförvaltning skall finnas sär­

skilt taxeringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsnämnd verkställer

taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomst­

förhållanden med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest äro av mera

invecklad beskaffenhet. I fögderi och stad som nu sagts må ock inrättas

flera sådana särskilda taxeringsdistrikt.

I län skall finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, där särskild

taxeringsnämnd verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska per­

soner, dödsbon och familjestiftelser.

En taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen av överståthållarämbe­

tet att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom en för riket

gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden) verk­

ställa dels taxering till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt

av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i

17 § förordningen om statlig inkomstskatt och 17 § förordningen om statlig

förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt 14 § 2 mom.

och 36 § folkbokföringsförordningen skola mantalsskrivas i Storkyrkoför-

samlingen i Stockholm, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt,

som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden, anses

äga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.

5 §■

Länsstyrelsen skall indela länet i taxeringsdistrikt samt besluta om de

särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden.

Beslutet skall avse visst taxeringsår samt meddelas senast den 30 novem­

ber året näst före taxeringsåret.

Innan länsstyrelsen ändrar i stad tillämpad distriktsindelning, skall ytt­

rande infordras från kommunens styrelse ävensom, i stad med egen upp-

bördsförvaltning, från den lokala skattemyndigheten. Vad nu sagts om

inhämtande av yttrande från kommunens styrelse skall dock icke gälla

beträffande Stockholm.

6

§•

1 mom. Ordförande i taxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen i sam­

band med indelningen i taxeringsdistrikt. Därvid utses tillika, om ej för­

ordnande meddelats enligt 2 mom., en person att i egenskap av kronoom-

bud vara ledamot i nämnden.

Övriga ledamöter väljas på sätt i 3 mom. stadgas under december månad

för nästföljande år.

2 mom. För särskild taxeringsnämnd, som enligt vad i 4 § fjärde stycket

stadgas skall verkställa taxering av fysiska personer, dödsbon och familje­

stiftelser, skall länsstyrelsen förordna taxeringsassistent att biträda

nämnden.

Vad nu sagts skall dock icke gälla Stockholm.

3 mom. Val av ledamöter i taxeringsnämnd verkställes av fullmäktige i

vederbörande kommun. I fråga om särskild taxeringsnämnd, som avses i 4 §

femte stycket, skall dock valet förrättas av landstingskommunens förvalt­

ningsutskott, därest i taxeringsdistriktet ingår mer än en kommun.

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall utgöra minst tre och

högst åtta. År fråga om särskild taxeringsnämnd, som i 2 mom. sägs, skall

minst en ledamot väljas för varje kommun, och må i följd härav flera än

åtta ledamöter väljas, dock högst tolv. Antalet ledamöter skall bestämmas

av dem, på vilka valet ankommer, dock att, om ledamöterna skola väljas

av skilda organ, länsstyrelsen skall bestämma antalet ledamöter i taxe­

ringsnämnden samt angiva huru många av dem som skola väljas av varje

organ.

För envar av de valda ledamöterna skall utses en suppleant.

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart under­

rätta länsstyrelsen, taxeringsnämndens ordförande och de valda.

4 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd

må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och

skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommunal­

7

lagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäktige.

Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund

därav, att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 13 § 1 mom.

kännedom om olika grupper av skattskyldiga blivit vederbörligen företrädd,

har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter för varje

grupp som skola väljas, överklagas det därefter företagna valet och befin-

nes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i

nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

7 §•

I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall

ordföranden, utöver vad i denna förordning eljest angives, huvudsakligen

1) tillhandahålla allmänheten blanketter till deklarationer med mera

dylikt,

2) lämna deklarations- eller uppgiftsskyldig de upplysningar som finnas

erforderliga för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande,

3) då deklarationsskyldig begagnar honom i 23 § medgiven rätt att munt­

ligen avgiva upplysningar till ledning för egen taxering, å blankett införa

upplysningarna och därå taga uppgiftslämnarens underskrift,

4) mottaga och granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

dock att länsstyrelsen må medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet

efter ordförandens bestämmande granskas allenast av kronoombudet,

5) i erforderlig omfattning vidtaga åtgärder för att införskaffa felande

deklarationer och andra uppgifter,

6) i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer ho­

nom, utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering,

7) leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet,

8)

vara föredragande i taxeringsnämnden,

9) ombesörja erforderliga göromål av expeditionell art, i den mån dessa

icke ankomma på annan,

10) lämna annan taxeringsmyndighet ävensom lokal skattemyndighet er­

forderliga underrättelser och uppgifter, samt

11) avgiva yttranden i besvärsmål.

8

§•

I taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall ord­

föranden, utöver vad i denna förordning eljest angives, huvudsakligen ha

till uppgift att utföra de åligganden som upptagas i 7 § vid 5), 7) och 11).

Därutöver åligger det ordföranden att granska deklarationer och andra

handlingar i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillför­

litlig taxering. Ordföranden må, i den omfattning han finner påkallat, vara

föredragande i nämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

8

9 §•

Kronoombudet har till åliggande särskilt

1) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,

granska alla inkommande självdeklarationer, uppgifter och andra hand­

lingar, dock att länsstyrelsen må medgiva, att deklarationer av enkel be­

skaffenhet, som avse huvudsakligen inkomst av tjänst, efter ordförandens

bestämmande granskas allenast av denne,

2) att vid granskningen tillse, att kronans rätt vid taxeringen varder be­

hörigen iakttagen, samt

3) att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden på­

kallas, biträda honom under taxeringsarbetet.

10

§.

I taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall taxe-

ringsassistenten utföra de åligganden som angivas i 7 § vid 1)—3) samt

9) och 10).

Därjämte åligger det taxeringsassistenten huvudsakligen att

1) granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

2) biträda ordföranden vid införskaffande av felande deklarationer, upp­

gifter och andra handlingar,

3) i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer ho­

nom, utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering,

4) vara föredragande i taxeringsnämnden, i den mån icke ordföranden

finner sig böra utföra föredragningen,

5) upprätta förslag till de taxeringar som skola beslutas av nämnden, samt

6) i övrigt lämna ordföranden det biträde som av honom påkallas.

Taxeringsassistenten skall därjämte iakttaga vad länsstyrelsen eller

taxeringsintendenten i länet föreskrivit i avseende å taxeringsarbetets ord­

nande och ändamålsenliga bedrivande.

Taxeringsassistenten skall, i den mån han därtill erhåller uppdrag,

utföra taxeringsrevision.

11

§•

1 mom. Varje län utgör ett prövningsdistrikt.

För varje prövningsdistrikt skall finnas en prövningsnämnd.

Efter framställning av länsstyrelsen må Kungl. Maj :t medgiva, att pröv­

ningsnämnd sammanträder å två avdelningar. Då fråga är om beslut av

principiell innebörd, så ock eljest, då särskilda skäl därtill föranleda, må

nämnden i dess helhet företa mål eller ärende till avgörande.

2 mom. För hela riket skall finnas en gemensam prövningsnämnd (den

mellankommunala prövningsnämnden).

3 mom. Prövningsnämnd prövar besvär över beslut av taxeringsnämnd

samt fullgör i övrigt de åligganden som enligt denna förordning eller annan

författning ankomma på nämnden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

9

1 mom. I länen är landskamreraren prövningsnämndens ordförande.

Prövningsnämnd i län skall bestå av ytterligare minst fyra och högst

åtta ledamöter eller, om nämnden skall sammanträda å avdelningar, fyra

ledamöter å varje avdelning. För nämnda ledamöter skola finnas lika

många suppleanter. Dessa ledamöter och suppleanter utses av Kungl.

Maj :t för en tid av fyra år.

För den mellankommunala prövningsnämnden förordnar Kungl. Maj :t

för en tid av fyra år ordförande, vice ordförande samt ytterligare sex leda­

möter jämte sju suppleanter. För samma tid förordnar Kungl. Maj :t all­

mänt ombud hos nämnden.

Suppleant må närvara vid prövningsnämndens sammanträden endast då

han därtill kallats i anledning av uppkommet hinder för ledamot att till-

städeskomma.

1 länen skola ledamöter och suppleanter utses bland personer, som enligt

vad i 13 § sägs äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd inom prövnings-

distriktet.

Ledamot eller suppleant i prövningsnämnd må icke samtidigt vara leda­

mot eller suppleant i taxeringsnämnd.

2 mom. Hos prövningsnämnd i län skall finnas kansli inom länsstyrelsen.

Kansliet står under landskamrérarens ledning.

Hos den mellankommunala prövningsnämnden skall finnas kansli, som

står under ledning av allmänna ombudet.

13 §.

1 mom. Till ledamöter och suppleanter i nämnderna böra utses redliga

och allmänt aktade personer, som kunna antagas besitta nödig insikt och

erfarenhet.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd väljas alle­

nast den, som är inom kommunen mantalsskriven. Av landstingskommu­

nens förvaltningsutskott må till ledamot eller suppleant i särskild taxerings­

nämnd väljas allenast den, som är mantalsskriven i kommun, belägen inom

nämndens verksamhetsområde och tillika inom landstingskommunen.

Vid val av ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd, så ock

vid förordnande av ledamöter i prövningsnämnd skall tillses, att om

möjligt personer tillhörande olika inom distriktet förekommande grupper

av skattskyldiga komma att tillhöra nämnden ävensom att såvitt möjligt

kännedom om distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.

Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola utses

personer, som besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor,

som ankomma på dylik nämnds handläggning. Därjämte bör tillses, att

inom nämnden kännedom såviLt möjligt kommer att förefinnas om olika

delar av nämndens verksamhetsområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

12 §.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

2 mom. Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara

ledamot eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med

mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av den som utsett honom.

3 mom. Till ledamot eller suppleant kan endast svensk medborgare utses.

Sådant uppdrag må ej utövas av den, som är omyndig eller i konkurs­

tillstånd.

4 mom. Kommer ledamot eller suppleant efter det han utsetts i den ställ­

ning, att han ej längre är behörig att utöva uppdraget, skall han omedel­

bart frånträda detsamma.

14 §.

1 mom. Av Kungl. Maj :t eller länsstyrelse meddelat förordnande såsom

ordförande eller ledamot i prövningsnämnd eller taxeringsnämnd kan när

som helst återkallas.

Avgår ledamot eller suppleant i sådan nämnd, innan tjänstgöringstiden

är till ända, skall efterträdare till honom för den återstående tiden utses i

den ordning, som gällt beträffande den avgångne.

2 mom. Uteblir vald ledamot i taxeringsnämnd från sammanträde och

finnes icke suppleant för tillfället att tillgå, äga nämndens vid sammanträ­

det närvarande ledamöter att, om det för taxeringsförrättningens fortgång

erfordras, inkalla annan till ledamot valbar person att deltaga i för­

rättningen.

15 §.

Vid behandling av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap, må

taxeringsnämnd och prövningsnämnd anlita biträde av sakkunnig.

Då fråga är om biträde åt taxeringsnämnd, tillkallas sakkunnig av ord­

föranden efter samråd med taxeringsintendenten i länet.

16 §.

1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet att

1) ombesörja sortering av inkomna deklarationer och andra uppgifter

samt därvid efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de

deklarationer som skola behandlas av särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring för taxeringsnämnd, i den mån detta icke om-

besörjes av länsstyrelsen,

3) vaka över att taxeringsassistent fullgör sina åligganden ävensom till­

handahålla honom erforderlig biträdespersonal, samt

4) i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt

medverka vid taxeringsarbetet.

11

2 mom. Kommun må ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som

av länsstyrelsen godkännas, till förfogande för taxeringsarbete inom kom­

munen för annat ändamål än som i 1 mom. avses. Godkännandet må när

som helst återkallas.

Sådan tjänsteman har att, i enlighet med de närmare föreskrifter läns­

styrelsen och ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd finner skäl med­

dela, granska deklarationer och uppgifter, hos nämndens ordförande göra

de erinringar, vartill granskningen må giva anledning, samt i övrigt lämna

ordföranden biträde vid fullgörandet av dennes åligganden.

3 mom. I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter biträde av taxeringsassistent,

äger ordföranden anlita skrivbiträde, som av honom tillkallas.

4 mom. Beträffande Stockholm skall i de hänseenden varom i denna

paragraf stadgas gälla vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

17 §.

Taxeringsintendenten i länet skall, med iakttagande av bestämmelserna i

denna förordning, bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka

för att taxeringarna bliva likformiga och rättvisa. Han skall därvid i erfor­

derlig omfattning granska verkställda taxeringar samt särskilt uppmärk­

samma ojämnheter mellan taxeringar i olika taxeringsdistrikt.

Taxeringsintendenten äger anlita sakkunnig för utredning av taxerings-

fråga, som kräver särskild sakkunskap.

När så finnes erforderligt, äger taxeringsintendenten kalla ordförande

eller annan ledamot av taxeringsnämnd i prövningsdistriktet att infinna

sig för att meddela upplysningar.

Den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende må icke så­

som taxeringsintendent taga befattning med samma ärende.

18 §.

Kungl. Maj :t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (riksskatte­

nämnden) med uppgift att genom rådgivande och vägledande verksamhet

främja en riktig och enhetlig tillämpning av denna förordning ävensom av

de skatteförfattningar, enligt vilka taxering verkställes på sätt i denna för­

ordning sägs.

Nämnden äger, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, på begäran

meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

19 §.

Riksskattenämnden består av ordförande och ytterligare sex ledamöter,

vilka utses för en tid av fyra år. En av ledamöterna skall förordnas till vice

ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.

Ordföranden skall vara lagfaren. Vice ordföranden och ytterligare två av

nämndens ledamöter skola vara lagfarna eller hava avlagt examen vid han­

12

delshögskola. De nu nämnda ledamöterna skola tillika vara erfarna i domar­

värv eller i administrativ verksamhet. Övriga ledamöter skola utses så att

kännedom om förhållandena inom olika områden av förvärvslivet kommer

att förefinnas hos nämnden.

För envar ledamot, som skall vara lagfaren eller hava avlagt examen vid

handelshögskola, skall utses en suppleant samt för övriga ledamöter sam­

manlagt sex suppleanter. Vad ovan stadgats angående ledamöterna skall äga

motsvarande tillämpning beträffande suppleanterna.

Förordnande såsom ledamot eller suppleant kan när som helst återkallas.

Avgår ledamot eller suppleant, skall annan förordnas för återstående delen

av den tid, för vilken den avgångne var utsedd.

Ledamöter och suppleanter skola vara svenska medborgare. Ej må upp­

draget utövas av den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Kungl. Maj :t äger meddela föreskrifter angående när nämnden är att anse

som beslutför samt angående inkallandet av suppleanter så ock de föreskrif­

ter i övrigt som finnas erforderliga för nämndens verksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

II. Om skyldighet att föra anteckningar, m. m.

20

§.

Den som enligt denna förordning är skyldig att avgiva deklaration eller

annan uppgift till ledning för egen taxering eller ock uppgift till ledning för

annans taxering är jämväl skyldig att i skälig omfattning genom räken­

skaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag

finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för

kontroll därav.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokförings­

lagen och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller

skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

21

§.

Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i deklaration

eller bristfälligt underlag för sådan, skattskyldigs inkomst av viss för­

värvskälla icke tillförlitligen beräknas, skall inkomsten uppskattas efter vad

med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och

omfattning finnes skäligt.

III. Om skyldighet att avlämna självdeklaration

22

§.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgan­

det i 3 mom., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering av­

lämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

13

1) aktiebolag och ekonomisk förening ävensom sådan stiftelse, fond eller

inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,

vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera för­

värvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100

kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått, om han varit bosatt här i riket under hela

beskattningsåret, till sammanlagt minst 1 200 kronor och eljest till samman­

lagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som angives

i 3 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattnings­

årets utgång haft ett värde överstigande 50 000 kronor eller, såvitt angår

sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning, 5 000

kronor, samt

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall

upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet

enligt punkterna 2)—4) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller

förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skatt­

skyldig enligt kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomstskatt

eller förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och

levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller

förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med

hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt taxe­

ras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas

vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk

medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos

utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller kon­

sulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands,

anses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons

hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och

bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande

makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock

sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de

bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid till-

lämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke hava varit här i

riket bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyldig,

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för

den avlidne.

2 mom. Efter anmaning är jämväl den, som icke på grund av bestämmel­

serna i 1 mom. har deklarationsskyldighet, skyldig avgiva självdeklaration.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid tillämpning av

bestämmelserna i 1 mom. första stycket vid 3) och 4) så anses, som om

dylik inkomst eller förmögenhet ej vore underkastad beskattning. Önskar

lapp avgiva uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må upp­

gift härom lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas i vanlig ordning, eller

ock särskild uppgift angående renskötsel avgivas på sätt i 32 § stadgas.

23 §.

Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å

blankett enligt fastställt formulär. Dock må, där deklaration infordrats

jämlikt 22 § 2 mom., de erforderliga upplysningarna meddelas muntligen in­

för taxeringsnämndens ordförande eller dess taxeringsassistent, som har att

införa desamma å deklarationsblankett och därå taga den deklarationsskyl-

diges underskrift.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

24 §.

1 mom. Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild

självdeklaration.

2 mom. Deklarationsskyldig, som icke är fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse, skall avgiva allmän självdeklaration inom det län, där

han är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt.

Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild självdeklaration i

varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomst­

skatt. Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild själv­

deklaration i varje län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal in­

komstskatt.

Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning av­

givas jämväl inom det län, där allmän självdeklaration avgives, ävensom i

flera exemplar.

3 mom. Deklarationsskyldig, som är fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse och som är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller stat­

lig förmögenhetsskatt, skall avgiva dels i den kommun, där han var man­

talsskriven för året näst före taxeringsåret eller, utan att hava varit man­

talsskriven, är skattskyldig till sådan skatt, allmän självdeklaration till led­

ning vid taxering till nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i

samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till

kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering

15

till sådan skatt. Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig

till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild

självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

25 §.

Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan

finnes, och hemvist därstädes samt nummer å för honom utfärdad debet­

sedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande

utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där

styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under

någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han

sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattnings­

året åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i

vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av

den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastig­

heten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock,

därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret

eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken

del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid

taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings­

året, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock

endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för

året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för

den skattskyldige i dennes hemortskommun.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för

särskilda fall föreskrivas i denna förordning.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl

uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över

vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten

andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig

skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgilt lämnas jäm­

väl om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så

att överskjutande öretal bortfalla.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

26 §.

Därest inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet redovisas enligt bok-

föringsmässiga grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och för­

lustkonto, skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift, såvitt angår rörelse, om storleken av omsättningen,

2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett,

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till över­

ensstämmelse med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade

grunderna,

' 4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller

andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat ut­

tagit ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande av

levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till om­

kostnader i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyl­

dige åtnjutit av rörelsen eller jordbruksfastigheten,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom rese-

och representationskostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till

anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock

att, därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften

skall lämnas först efter anmaning, samt

8) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till leve­

rans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier.

Redovisas inkomst av rörelse enligt bokföringsmässiga grunder men utan

räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande

innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ovan sägs.

Vad i denna paragraf stadgas skall av försäkringsanstalt, såvitt angår liv­

försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru värde­

sättningen å lager samt fordringar skett; härutöver skall iakttagas vad i

27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

27 §.

Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av för­

säkringsrörelse, skall i allmän självdeklaration jämväl meddela uppgift

i de avseenden, som omförmälas i anvisningarna till 30 § kommunalskatte­

lagen. Motsvarande gäller beträffande utländsk försäkringsanstalt, som här

i riket drivit livförsäkringsrörelse, dock endast såvitt angår den till nämnda

rörelse hänförliga verksamheten.

Med inländsk försäkringsanstalt förstås i denna förordning, förutom för­

säkringsbolag, jämväl sådan understödsförening, vilken enligt sina stadgar

äger meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunder­

stöd å högst 500 kronor för medlem.

17

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration lämna uppgift å premieinkomsten här i riket,

fördelad å dels livförsäkring, dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring, dels

sjuk-, olycksfalls- och brandförsäkring och dels annan försäkring, samt upp­

gift å den eller de kommuner, där sysslomannen (generalagenten) haft kon­

tor, ävensom, då flera kontor funnits, uppgift å de vid varje kontor influtna

premieinkomsterna, fördelade på nämnda olika slag av försäkring. Beträf­

fande annan än till livförsäkring hänförlig verksamhet föreligger icke skyl­

dighet för utländsk försäkringsanstalt att lämna uppgifter om intäkter och

avdrag i förvärvskällan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

28 §.

Särskild självdeklaration skall för den kommun, deklarationen avser,

innefatta de uppgifter, som erfordras för taxeringen inom kommunen; och

skall om sådan deklaration i tillämpliga delar gälla vad om allmän själv­

deklaration är stadgat.

29 §.

Är skattskyldigs inkomst enligt kommunalskattelagens bestämmelser om

beskattningsort att hänföra till mer än en kommun, skall i allmän eller

särskild självdeklaration lämnas de uppgifter, som erfordras för tillämp­

ning av bestämmelserna i 56—59 §§ kommunalskattelagen.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall där

skattskyldigs inkomst jämlikt 60 § kommunalskattelagen skall fördelas

å olika administrativa områden inom samma kommun.

30 §.

1 mom. Vid självdeklaration för deklarationsskyldig, som under beskatt­

ningsåret varit skyldig föra räkenskaper eller som, utan att sådan skyldighet

förelegat, under beskattningsåret fört räkenskaper i av honom bedriven

rörelse, skall fogas bestyrkt avskrift av balansräkning för beskattningsåret

och balansräkning för det närmast föregående räkenskapsåret samt av vinst-

och förlusträkning för beskattningsåret, om sådan räkning ingått i bok­

föringen. Har i bokföringen intagits särskilt balanskonto eller vinst- och

förlustkonto och avviker sådant konto från räkning som nyss sagts, skall

vid deklarationen jämväl fogas bestyrkt avskrift av kontot.

Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar

enligt fastställt formulär med uppgifter erforderliga för tillämpning av gäl­

lande bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning så ock utdrag av

räkenskaperna till styrkande av dessa uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall

avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revi­

sionsberättelser, som avgivits för beskattningsåret.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

18

För inländsk försäkringsanstalt skall avlämnas bestyrkt avskrift av pro­

tokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen

samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt fastställts samt huru

vinsten för samma år disponerats. Vad sålunda stadgats skall dock icke

gälla beträffande försäkringsanstalt, som drivit enbart livförsäkringsrörelse.

2 mom. läkare av jordbruk eller skogsbruk, vilken påyrkar att bliva taxe­

rad för inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder,

skall senast tre månader före ingången av det första beskattningsår, för vil­

ket taxering skall ske enligt sådana grunder, göra anmälan härom till taxe-

ringsintendenten i det län, där jordbruksfastigheten är belägen.

31 §.

1 mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, med­

dela de upplysningar till ledning för egen taxering, som kunna vara av be­

tydelse för åsättande av en riktig taxering.

2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i an-

maningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erfor­

derliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxe­

ring. Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits

i anmaningen.

32 §.

Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 22 § 3 mom., skall av­

fattas å blankett enligt fastställt formulär. Sådan uppgift bör senast den

31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 35 § sägs, eller ock till

ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren tillhör.

Det åligger ordningsman i lappby att granska till honom avlämnade upp­

gifter samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötes­

renar, som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade ren­

längd, än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av

omständigheterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen

senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka efter

avlämnandet översändas till den lokala skattemyndigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

33 §.

Är stiftelse eller förening helt eller delvis frikallad från skattskyldighet,

skall i fall som nedan angivas särskild uppgift avlämnas rörande in­

komst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till be­

skattning.

Uppgiftsskyldighet, som i första stycket sägs, åligger

1) pensionsstiftelse,

2) jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

bildad stiftelse för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycks­

fall,

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

19

3) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med

militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,

4) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till

viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och upp­

fostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller

utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja veten­

skaplig forskning, ävensom

5) förening som, utan att den i sin verksamhet tillgodoser medlemmarnas

ekonomiska intressen, huvudsakligen verkar för ändamål av den art, som

angives vid 3) eller 4).

Uppgift avfattas å blankett enligt fastställt formulär och skall upptaga

inkomster och utgifter under räkenskapsår, som gått till ända närmast

före den 1 mars under taxeringsåret, samt tillgångar och skulder vid nämnda

räkenskapsårs början och slut, ävensom upplysning om de omständigheter,

vilka anses böra föranleda frikallelse från skattskyldighet.

Uppgift avlämnas varje år senast den 31 mars till länsstyrelsen i det län,

där stiftelsens eller föreningens förvaltning huvudsakligen utövats, där icke

taxeringsintendenten i länet på därom gjord framställning medgivit be­

frielse tills vidare från nämnda skyldighet.

Det åligger stiftelse eller förening, som i denna paragraf avses, att efter

anmaning meddela de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras för

bedömandet av stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

34 §.

1 mom. Självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, skall, förså-

vitt ej annat följer av vad här nedan stadgas, vara avlämnad senast den

15 februari under taxeringsåret.

Staten, landstingskommun, kommun och annan dylik menighet må åt­

njuta anstånd med självdeklarations avlämnande till den 31 mars.

Den som nästföregående år varit skyldig föra räkenskaper må tillgodo­

njuta liknande anstånd, därest räkenskapsåret gått till ända senare än den

31 oktober året näst före taxeringsåret.

Vad i nästföregående stycke är sagt skall hava motsvarande tillämpning

å delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi.

2 mom. På ansökan av deklarationsskyldig, som visar att i följd av hans

förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande

omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter

att avlämna självdeklaration inom föreskriven tid, må genom särskilt be­

slut utsättas annan tid, inom vilken självdeklarationen skall vara avlämnad.

Ansökan som i första stycket avses göres hos taxeringsintendenten i det

län, där sökanden är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig för­

mögenhetsskatt. Föreligger ej sådan skattskyldighet för sökanden, göres

ansökningen hos taxeringsintendenten i det län, där självdeklarationen skall

avlämnas.

Mot taxeringsintendentens beslut må talan ej föras.

3 mom. I 30 § 1 mom. tredje och fjärde styckena omförmälda handlingar

skola avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer,

som den skattskyldige avgiver. Möter hinder därför, skola handlingarna

avlämnas inom två veckor efter det desamma upprättats.

i mom. Självdeklaration och annan uppgift eller upplysning till ledning

vid egen taxering, som skall avgivas på grund av anmaning, avlämnas inom

den tid, som i anmaningen förelägges; dock att skyldighet icke föreligger att

på grund av anmaning avlämna självdeklaration eller uppgift å tidigare dag

än handlingen skolat avlämnas utan anmaning.

35 §.

Självdeklaration, som avgives utan anmaning, skall, jämte tillhörande

handlingar, avlämnas till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet eller

landsfiskal i det län, där taxeringen skall äga rum, eller ock till ordföranden

i vederbörande taxeringsnämnd.

Har på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen i kommun vid­

tagits särskild anordning för mottagande av deklarationer, må deklaration

till ledning för taxering inom länet i enlighet därmed avlämnas.

36 §.

Deklarationsskyldig, från vilken självdeklaration icke inkommit inom

föreskriven tid, må anmanas att avgiva självdeklaration.

Är avlämnad självdeklaration icke så upprättad, som i denna förordning

föreskrives, må den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande

uPPgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig, med

ny, på behörigt sätt upprättad deklaration.

Innan anmaning utfärdas, bör den deklarationsskyldige, om detta kan ske

utan olägenhet, på lämpligt sätt erinras om deklarationsskyldigheten.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

IV. Om kontrolluppgifter och andra uppgifter för annans taxering

37 §.

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning

uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på

sätt framgår av följande uppställning:

j

Kung!. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

21

1. a) Statlig och kom­

munal myndighet,

b) aktiebolag, ekono­

misk förening, fond,

stiftelse och annan ju­

ridisk person än döds­

bo,

c) fysisk person och

dödsbo, som bedrivit

rörelse eller jordbruk,

däri inbegripet skogs­

bruk, i fråga om förmå­

ner, som utgått från så­

dan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och

dödsbo, som innehaft

annan fastighet, i fråga

om förmåner, som ut­

gått från sådan för­

värvskälla.

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

Den som hos den

uppgiftsskyldige inne­

haft anställning eller

uppdrag eller utfört till­

fälligt arbete eller som

av den uppgiftsskyldi­

ge åtnjutit pension, liv­

ränta eller periodiskt

utgående ersättning,

ävensom den som åt­

njutit förmån från per­

sonalstiftelse eller an­

nan stiftelse.

Avlöning, arvode, annan er­

sättning eller förmån, oavsett

huruvida denna utgått kon­

tant eller såsom naturaförmån

samt oavsett om densamma

utgör ersättning för kostna­

der, som mottagaren haft att

bestrida. Har mottagaren haft

att erlägga vederlag för åtnju­

ten naturaförmån, skall upp­

gift om förmånen och veder­

laget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och förmån

i anledning av tillfälligt ar­

bete, om det som mottagaren

sammanlagt åtnjutit haft ett

lägre värde än 100 kronor för

hela året,

c) ersättning och förmån

till någon i anledning av till­

fälligt arbete å annan fastig­

het än jordbruksfastighet, om

vad som sammanlagt utgivits

har lägre värde än 500 kronor

för hela året och det icke ut­

gör avdragsgill omkostnad i

förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning till rörelse-

idkare, som enligt lag varit

bokföringsskyldig, av ersätt­

ning för tillfälligt arbete, om

ersättningen utgör intäkt av

rörelse för mottagaren,

e) av statlig myndighet ut­

given förmån, som icke utgör

skattepliktig intäkt för mot­

tagaren,

f) förmåner i annat än pen­

ningar, om det som mottaga­

ren i sådant hänseende sam­

manlagt från den uppgifts­

skyldige åtnjutit, efter avdrag

för vederlag, uppenbarligen

haft ett värde icke översti­

gande 400 kronor för helt år

räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande gjorda

utlägg som sammanlagt icke

Vad uppgiften skall avse

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Uppgiftsskyldig

2. Fysisk person som

varit skyldig att verk­

ställa skatteavdrag en­

ligt uppbördsförord-

ningen.

3. Försäkringsanstalt

och understödsför­

ening.

4. Den som utbetalt

royalty eller periodiskt

utgående avgift för rät­

tighet av goodwills na­

tur, såsom varumärke,

firmanamn o. dyl., eller

för utnyttjande av pa­

tent, mönster o. dyl.

5. Den som bedrivit

verksamhet, vari ingått

inköp av jordbruks- el­

ler trädgårdsprodukter

eller husdjur eller från

husdjur erhållna pro­

dukter, allt i den mån

Kungl. Maj.-t därom för­

ordnat.

6. Den som bedrivit

verksamhet, vari ingått

förvärv av avverknings­

rätt eller inköp av virke

eller andra skogseffek-

ter, allt i den mån

Vem uppgiften skall avse

Den å vilkens in­

komst skatteavdrag sko­

lat verkställas.

Den som från anstal­

ten eller föreningen

uppburit belopp, ej un­

derstigande 200 kronor

för hela året, på grund

av försäkring av den

art att skatteplikt för

beloppet föreligger.

Den till vilken royal-

tyn eller avgiften utbe­

talts.

Den från vilken in­

köp skett.

Den som ägt eller

brukat fastighet, från

vilken upplåtelse av av­

verkningsrätt eller för­

säljning av skogseffek-

ter ägt rum.

överstiga 500 kronor, trakta-

mentsersättning vid vistelse i

tjänsten utom tjänstgörings­

orten med sammanlagt högst

500 kronor och representa-

tionsersättning, motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande 500 kronor,

samt

h) förmån från stiftelse,

om vad som utgivits uppen­

barligen icke utgör skatteplik­

tig intäkt för mottagaren.

Om uppgiftens innehåll

skall i tillämpliga delar gälla

vad ovan vid 1. sägs.

Vad uppgiften skall avse

Utgivet belopp.

Det utbetalda beloppet.

Utgivet vederlag i penning­

ar, naturaprodukter eller an­

nat.

Undantag: vederlag som

gottgjorts bokföringsskyldig

rörelseidkare.

Vederlag som utgivits eller

gottgjorts, ävensom vederlag,

om vars utgivande under se­

nare år avtal träffats.

23

Kungl. Maj.is proposition nr 150 år 1956

Kungl. Maj:t därom för-

ordnat.

7. Den som bedrivit

förmedlingsverksamhet

eller annan därmed

jämförlig verksamhet,

allt i den mån Kungl.

Maj:t därom förordnat.

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

Den som genom verk­

samheten erhållit an­

ställning, uppdrag eller

tillfälligt arbete eller

ock försålt egendom.

Vad uppgiften skall avse

Ersättning eller vederlag

som förmedlats eller varom

uppgift eljest finnes tillgäng­

lig-

2 mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 inom., skall iakt­

tagas följande.

Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna för-

mäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd,

för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktaments-

ersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels

traktamentsersättning jämte antalet dagar för vilka traktamentsersättning

utgått.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans

efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och

vad som avdragits.

Har arbetsgivare uppburit den anställde tillkommande ersättning på grund

av försäkring i allmän sjukkassa, skall angivas jämväl beloppet av vad så­

lunda uppburits.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skatteavdrag, som

skett för uttagande av preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person, varom fråga

är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, hemvist och bostads­

adress. Där så kan ske, bör uppgift lämnas jämväl om hans födelseår även­

som om numret å utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före

taxeringsåret.

Uppgift skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär eller å annan

för ändamålet lämpad blankett.

3 mom. Skall annan än statlig eller kommunal myndighet jämlikt 1 mom.

första punkten avlämna uppgifter till ett antal understigande tjugufem, skall

vid uppgifterna fogas ett särskilt sammandrag över dessa, upptagande

namn å den eller de personer, varom fråga är, ävensom beträffande envar

av dem uppgift angående belopp, som utbetalts, och förmån, som i övrigt

åtnjutits.

4 mom. Uppgifterna skola avlämnas senast den 31 januari under taxe­

ringsåret i den ordning, som gäller för avlämnande av självdeklaration.

Uppgifter, som avses i 1 mom. punkterna 5—7, skola dock avlämnas till

länsstyrelsen i det län, där uppgiftslämnaren är bosatt. I fall, som avses i

24

3 mom., skall därjämte iakttagas, att uppgifterna jämte därtill hörande sam­

mandrag städse skola avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens

allmänna självdeklaration må avlämnas.

Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommunvis eller, om

i kommun ingå flera församlingar, församlingsvis och skall medelst sär­

skilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller

församling varje grupp av uppgifter avser.

38 §.

1 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registre-

ringspliktigt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering utan

anmaning avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet,

nämligen

a) för varje kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomst­

skatt och statlig förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt för varje sådan del­

ägare, vilken uppgift skall avfattas enligt reglerna för allmän självdeklara­

tion och tillika innehålla upplysning om den delägaren tillkommande an­

delen av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott

i bolaget eller rederiet; samt

b) för varje kommun, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd för­

värvskälla är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild

självdeklaration, med upplysning tillika om den andel av inkomsten, som

å varje delägare belöper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga delägare skattskyldiga till statlig in­

komstskatt och statlig förmögenhetsskatt i samma kommun, skall dock

uPP§ift> som i b3 avses, icke lämnas för den kommunen.

Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger

utöva beskattningsrätt, skola vid avlämnande av uppgifter som ovan sägs

i förekommande fall jämväl lämnas erforderliga uppgifter för tillämpning

av bestämmelserna i 60 § kommunalskattelagen.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skola fogas i 30 § 1 mom. första

och andra styckena omförmälda handlingar.

2 mom. Uppgifter enligt 1 mom. skola vara avlämnade senast den 15

februari under taxeringsåret; dock må bolag eller rederi, som varit skyl­

digt att föra räkenskaper och vars räkenskapsår gått tillända senare än

den 31 oktober under året före taxeringsåret, åtnjuta anstånd med upp­

gifternas avlämnande till den 31 mars under taxeringsåret.

Uppgifterna skola avlämnas i den ordning, som gäller för avlämnande av

sj älvdeklaration.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

39 §.

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för näst­

föregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr

1. Den som enligt 37 §

1 mom. första punkten

är skyldig att utan an-

maning avlämna kon­

trolluppgift.

Uppgiftsskyldig

2. Den som för ar­

betslag eller liknande

grupp av personer i en

summa uppburit visst

avlöningsbelopp såsom

ackordsöverskott eller

dylikt för att fördelas

inom laget eller grup­

pen.

3.

Bankaktiebolag,

sparbank eller annan

penninginrättning.

4. Annan än penning­

inrättning, därest ve­

derbörande under näst­

föregående år utbetalt

gäldränta eller haft

skuld, när fråga ej är

om lån mot obligatio­

ner, förlagsbevis eller

andra för den allmänna

rörelsen avsedda för­

skrivningar.

5. Fysisk eller juri­

disk person, som haft

fordran.

6. Försäkringsanstalt

eller understödsför­

ening.

7. Den som bedrivit

jordbruk, skogsbruk el­

ler rörelse.

Vem uppgiften skall avse

Den som hos den

uppgiftsskyldige inne­

haft anställning eller

uppdrag eller utfört

tillfälligt arbete.

Medlem av arbetsla­

get eller gruppen.

Namngiven skattskyl­

dig.

Varje borgenär.

Namngiven skattskyl­

dig.

Namngiven skattskyl­

dig.

Namngiven annan nä­

ringsidkare.

Vad uppgiften skall avse

Åtnjutna förmåner, därest

icke uppgiftsskyldighet utan

anmaning föreligger, med

upplysning, då förmånerna

avse kortare tid än helt år,

om den tidrymd, för vilken

de åtnjutits.

Till medlem utgivet belopp.

150 år 1956

25

Gottgjord ränta ävensom

beloppet av den skattskyldi­

ges innestående medel vid

viss angiven tidpunkt.

Borgenärens namn och

hemvist, gäldräntans belopp

under föregående år och

skulden vid viss angiven tid­

punkt.

Ränteinkomst från den

skattskyldige ävensom belop­

pet av den skattskyldiges

skuld vid viss angiven tid­

punkt.

Arten av uppgiven försäk­

ring, beloppet av premie el­

ler annan avgift, tid då så­

dan mottagits, samt värdet

och arten av åtnjutna förmå­

ner, som icke enligt annan

föreskrift uppgivits.

Belopp för vilket den upp­

giftsskyldige under viss an­

given tid köpt eller sålt va-

26

ror, därest beloppet i sälja­

rens eller köparens hand är

skattepliktig intäkt eller av­

dragsgill utgift, med angivan­

de där så begäres av varu­

slag och myckenhet, verkställ­

da likvider, så ock av belopp å

provision eller annat, som ut­

gjort sådan intäkt eller utgift.

Undantag: belopp avseende

köp eller försäljning av va­

ror över disk och liknande

fall, där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen icke kan full­

göras.

Ersättning eller vederlag

som förmedlats eller varom

uppgift eljest finnes tillgäng­

lig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

8. Den som bedrivit Namngiven skattskyl-

förmedlingsverksamhet dig.

eller därmed jämförlig

verksamhet, om upp­

gift icke skolat lämnas

utan anmaning.

2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse är skyldig

att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas, avlämna följande

uppgifter:

a) uppgift om belopp, som han utbetalt till andra näringsidkare, i den

mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av

jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke skolat lämnas

på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upplysning tillika om

mottagarens namn och adress, samt

b) uppgift om belopp, för vilka han under viss angiven tid sålt varor till

andra näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens

hand utgöra avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens namn

och adress.

Vad i detta moment stadgas om näringsidkares uppgiftsskyldighet skall ej

avse köp eller försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgifts­

skyldigheten uppenbarligen icke kan fullgöras.

3 mom. Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning är skyl­

dig att efter anmaning lämna uppgift om namngiven persons insättningar

och uttag under viss tid.

4 mom. Har någon enligt denna paragraf anmanats avlämna uppgift och

avser uppgiften förhållande, varom han har att iakttaga tystnad, eller anser

han att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att uppgiften

ej kommer till annans kännedom, må länsstyrelsen, på framställning av

27

den som anmanats, när synnerliga skäl föranleda därtill, befria honom från

skyldighet att lämna uppgiften.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

40 §.

Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning åligger, utöver

vad eljest i denna förordning stadgas, att efter förordnande av Kungl. Maj :t,

i den omfattning och ordning som angives vid förordnandets meddelande,

lämna uppgift om storleken av insättares ränteinkomst under viss angiven

tid och beloppet av insättares innestående medel vid viss angiven tidpunkt

samt om insättares fullständiga namn och senast för inrättningen kända

bostadsadress ävensom, därest annan än räkningshavare äger förfoga över

räkningen, uppgift om den sålunda berättigades fullständiga namn och

senast för inrättningen kända bostadsadress.

41 §.

Aktiebolag är pliktigt att efter anmaning till ledning vid värdesättning av

aktier i bolaget avlämna uppgift enligt fastställt formulär rörande bolagets

tillgångar och skulder jämte andra omständigheter av betydelse för värde­

sättningen. Motsvarande skyldighet åligger ekonomisk förening.

42 §.

1 mom. Har medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktie­

bolag under hela eller större delen av beskattningsåret helt eller till över­

vägande del till annan upplåtit honom i nämnda egenskap tillkommande

lägenhet, skall till ledning för medlemmens eller delägarens taxering varje

år av föreningen eller bolaget lämnas uppgift om beloppet av medlemmens

eller delägarens inbetalningar till föreningen eller bolaget och huru mycket

därav som utgör kapitaltillskott ävensom angående värdet av medlemmens

eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.

Omförmälda uppgift skall utan anmaning avlämnas senast den 15 februari

under taxeringsåret i den ordning, som gäller för avlämnande av själv­

deklaration.

Uppgiften skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär.

2 mom. Efter anmaning åligger det bostadsförening eller bostadsaktiebolag

att även beträffande andra medlemmar eller delägare än som avses i 1 mom.

i den omfattning, som i anmaningen angives, avlämna uppgift angående

värdet av medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna

förmögenhet.

3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast

den 8 februari under taxeringsåret underrätta medlem eller delägare om

värdet av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets

behållna förmögenhet.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

I fall som avses i 1 mom. åligger det bostadsföreningen eller bostads­

aktiebolaget att senast den 8 februari under taxeringsåret tillställa med­

lemmen eller delägaren uppgift angående de i berörda moment omförmälda

förhållanden, i vad medlemmen eller delägaren angår.

43 §.

1 mom. Envar, som utbekommit utdelning å svenska aktier, så ock envar,

som här i riket utbekommit

a) utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller från utländsk

juridisk person eller

b) ränta, vilken erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto, å obliga­

tion, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning,

är skyldig att till ledning för egen taxering vid mottagandet av utdel­

ningen eller räntan avgiva särskild uppgift härom. Lyftes beloppet för an­

nans räkning, och överlämnas ej därvid en av denne avgiven vederbörlig

uppgift, skall uppgift i stället avgivas av den, som lyfter beloppet, och där­

vid uppgivas namn och hemvist å den, för vars räkning beloppet lyftes. Ut­

bekommer någon utdelning eller ränta mot kupong, som han förvärvat utan

det värdepapper kupongen tillhör, skall jämväl uppgivas namn och hemvist

å den, från vilken kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som ut­

betalar utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift avlämnas, innan

betalning sker.

2 mom. Med uppgifter, som avgivits enligt 1 mom. och röra utdelning å

svenska aktier, skall förfaras på sätt stadgas i förordningen om kupongskatt.

Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för

varje år senast den 31 januari nästfoljande år av den som mottagit upp­

gifterna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnande av kon­

trolluppgifter, varom i 37 § 1 mom. punkterna 1—4 förmäles. Har i något

fall utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörli­

gen fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse ränta, skola avlämnas i den

mån Kungl. Maj :t så förordnar och i den ordning, som därvid av Kungl.

Maj :t bestämmes. Hava avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats,

må de förstöras.

3 mom. Kungl. Maj :t äger förordna, att även för andra fall än de, då

uppgiftsskyldighet för mottagare av utdelning eller ränta jämlikt 1 mom.

föreligger, uppgift till ledning vid annans taxering för inkomst eller för­

mögenhet skall avlämnas, av svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening

rörande utbetald utdelning samt av den, som här i riket utfärdat obliga­

tioner, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskriv­

ningar, rörande utbetald ränta. Kungl. Maj :t bestämmer i sådant fall jäm­

väl i vilken omfattning och i vilken ordning uppgift skall lämnas.

29

i mom. Kungl. Maj:t må, där så kan ske utan att åsyftad kontroll efter-

sättes eller då eljest särskilda omständigheter därtill föranleda, förordna

om jämkning av den i 1 mom. stadgade uppgiftsskyldigheten.

5 mom. Taxeringsintendent eller, efter hans förordnande, honom under­

ställd tjänsteman är berättigad att hos den, som mottagit uppgifter som

i 1 mom. sägs, för taxeringskontroll taga del av dessa uppgifter. Den hos

vilken uppgifterna förvaras är därvid skyldig att lämna det biträde, som

erfordras för kontrollens genomförande.

44 §.

Har här i riket bosatt person eller här verksamt företag gottgjort person

eller företag i utlandet belopp eller förmån, som därest det gottgjorts person

eller företag här i riket skulle hava föranlett skyldighet att avlämna kon­

trolluppgift, skall den som utgivit beloppet eller förmånen vara skyldig att

på sätt och i den omfattning Kungl. Maj:t föreskriver avlämna kontroll­

uppgift till ledning vid beloppets eller förmånens beskattning utom riket.

45 §.

Hava föreskrivna uppgifter till ledning vid annans taxering icke avläm­

nats eller icke upprättats enligt föreskrifterna i denna förordning, må den

uppgiftspliktige anmanas att avlämna eller fullständiga uppgifterna.

46 §.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld

handling eller uppgift skall, då så begäres för taxeringskontroll, tillhanda­

hållas av statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överför­

myndare.

Vad nu sagts gäller ej handling, som avses i 1—4 §§ samt 31 och 33 §§

lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar och som ej må utlämnas till envar.

Är handling, som avses i första stycket, eljest sådan att den enligt vad

därom är stadgat ej må utlämnas till envar, eller är uppgift, som där sägs,

av beskaffenhet att omfattas av tystnadsplikt, må handlingen eller upp­

giften tillhandahållas allenast efter framställning av taxeringsintendent som

avses i 3 § andra stycket första punkten. Finnes vid prövning av sådan

framställning att handlingens eller uppgiftens tillhandahållande skulle, för

det allmänna eller med hänsyn till enskilds befogade intressen, lända till

synnerligt men, må framställningen lämnas utan bifall.

Efter ansökan av taxeringsintendent som i nästföregående stycke sägs må

Kungl. Maj :t förordna, att handling eller uppgift skall tillhandahållas ho­

nom utan hinder av vad som stadgas i andra och tredje styckena.

Befattningshavare vid riksskattenämnden äger, i den mån nämndens ord­

förande förordnar därom, i fråga om handlingar och uppgifter som avses i

denna paragraf samma befogenhet som tillkommer här ovan avsedd taxe­

ringsintendent.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

V. Gemensamma bestämmelser rörande deklarationer och andra uppgifter

47 §.

Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna för­

ordning sägs, skall fullgöras

1) för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 18

kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen

har under sin förvaltning,

2) för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 18 kap. 3 eller

4 § föräldrabalken, av gode mannen beträffande vad han har under sin

förvaltning,

3) för avliden person och hans dödsbo av dödsbodelägare eller testaments­

exekutör, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen

avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklara­

tions- eller uppgiftsskyldigheten,

4) för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för döds­

boets upplösning haft att förvalta boets egendom,

5) för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och

dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller

ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller annan dylik

menighet Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, samt

6) för annan än här ovan omförmäld juridisk person, som ej längre

består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

48 §.

Blanketter till sådana deklarationer och uppgifter, för vilka formulär

fastställas, skola kostnadsfritt tillhandahållas i den ordning Kungl. Maj:t

föreskriver.

SO

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

49 §.

För de fall, da i denna förordning stadgats skyldighet att efter anmaning

lämna uppgift eller upplysning till ledning vid taxering, föreligger sådan

skyldighet jämväl i fråga om förhållanden, som avse tid före beskattnings­

året och som hava betydelse för åsättande av taxering eller eftertaxering.

50 §.

1 mom. Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av

ämbets- eller tjänsteman, på vilken dylik granskning till följd av be­

stämmelserna i denna förordning ankommer,

ordföranden och kronoombudet i taxeringsnämnden,

de ledamöter i taxeringsnämnden, som därtill utses av nämnden, samt

ledamöterna i prövningsnämnden.

Sakkunnig må granska självdeklaration, för vars behandling hans bi­

träde påkallas.

31

Ordningsman i lappby och lappfogde äga verkställa granskning av själv­

deklaration, som lapp inom vederbörande lappby eller lappfogdedistrikt

avgivit.

Vid taxeringsarbete anlitat biträde, så ock tjänsteman som avses i 16 §

2 mom. må taga del av deklaration i den omfattning, som är erforderlig

för arbetets utförande.

För innehållet i självdeklaration må icke inom taxeringsnämnd lämnas

vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras. Självdeklaration må

icke intagas i taxeringsnämnds eller prövningsnämnds protokoll i vidare

mån än som oundgängligen erfordras.

Självdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter, vilka i och för sin

befattning böra erhålla del därav.

Självdeklaration må, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bear­

betning utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken

Kungl. Maj :t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Den som har att utföra talan för besvärsberättigad kommun i fråga om

viss skattskyldigs taxering äger taga del av självdeklaration, som skolat

ligga till grund för taxeringen.

Då besvär anförts, skall självdeklaration, som har avseende å taxeringen

i fråga, biläggas besvärshandlingarna, där ej vid delgivning med menighet

sådant anses vara för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola vid

förekommande delgivningar inneslutas i förseglat konvolut, vilket skall

förses med påskrift om innehållet och i obrutet skick tillställas den förkla-

ringsskyldige eller annan vederbörande.

1 övrigt må självdeklaration, där ej annat följer av stadgande i allmän

lag, icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen,

lämnat skriftligt medgivande därtill.

2 mom. Självdeklarationer skola förvaras hos länsstyrelsen, där ej denna

förordnar om förvaring hos lokal skattemyndighet. Sedan sex år förflutit,

skola deklarationerna förstöras, där ej Kungl. Maj :t annorlunda föreskriver.

3 mom. Vad ovan i denna paragraf är sagt om självdeklaration gäller i

tillämpliga delar även beträffande andra uppgifter, vilka avlämnats till led­

ning vid taxering, ävensom av myndighet vid taxeringskontroll upprättade

handlingar; dock må uppgifter enligt 43 § 1 mom. vara tillgängliga även för

dem, från vilka utdelning eller ränta erhållits, samt av dem anlitade med­

hjälpare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

VI. Gemensamma bestämmelser rörande anmaning och delgivning

51 §.

Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 22 § 2 inom., 24 § 2 inom.,

31 § 2 inom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § tillkommer taxerings­

nämnd, taxeringsintendent samt prövningsnämnd. Sannna rätt tillkommer

32

tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision, i den mån

så erfordras för uppdragets fullgörande, dock att tjänsteman som nu sagts

icke äger anmana någon att avlämna deklaration.

Anmaning som avses i 39 § 2 mom. må endast utfärdas av taxeringsinten-

denten i det län, där den uppgiftsskyldige är bosatt.

I de fall som avses i 39 § 3 inom., 41 § samt 42 § 2 mom. må anmaning

göras av taxeringsintendent.

52 §.

Anmaning skall innehålla föreläggande för den anmanade att avlämna

självdeklaration, annan uppgift eller upplysning till den, som utfärdat an-

maningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar

efter delfåendet. Härutöver skall anmaningen innehålla uppgift om post­

adress för den, som utfärdat anmaningen.

53 §.

I anmaning, som utfärdas av taxeringsnämnd, taxeringsintendent eller

prövningsnämnd, må vite föreläggas.

54 §.

Finnes beträffande anmaning eller annan i denna förordning avsedd

handling vara av betydelse att erhålla bevis för att handlingen kommer

skattskyldig eller annan tillhanda, må delgivning äga rum i den ordning

nedan sägs.

Rätt att använda sådan delgivning tillkommer taxeringsnämnd, taxerings­

intendent, prövningsnämnd och länsstyrelse.

Delgivningen skall, där så ske kan, verkställas genom posten. Om sådan

delgivning skall vad i rättegångsbalken stadgas om delgivning genom posten

av annan handling än stämning äga motsvarande tillämpning. Närmare

bestämmelser om delgivning genom posten av handling från taxeringsmyn­

dighet meddelas av Kungl. Maj :t.

Kan delgivning ej ske genom posten, må polismyndighet anlitas för del-

givningens verkställande.

55 §.

Har i anmaning vite förelagts, skall anmaningen delgivas enligt bestäm­

melserna i 54 §, där ej delgivningen finnes kunna på betryggande sätt ske i

annan ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

VII. Om taxeringsrevision

56 §.

1 mom. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt

denna förordning riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda

beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller

33

eftertaxering må taxeringsrevision äga rum hos envar deklarations- eller

uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet eller

annat organ, som avses i 46 § första stycket.

Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmed­

lingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att upp­

gifter av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar

eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision må granskning i den omfattning, som finnes erfor­

derlig, ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifika­

tioner ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande

verksamheten.

Då taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår verkställes, må

jämväl det löpande årets räkenskaper och handlingar granskas.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig skattskyldig må även verk­

ställas kassainventering.

2 mom. Den som har att verkställa taxeringsrevision må påfordra att i

den utsträckning, som är erforderlig för det med granskningen avsedda

syftet, genast få taga del av handlingar som skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna

de upplysningar, som erfordras för revisionens verkställande.

3 mom. Taxeringsrevision skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och

på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos

vilken revisionen sker. Revisionen må med hans medgivande verkställas

hos honom. Hava böcker eller handlingar överlämnats för revision, skola

de så fort ske kan återställas. Meddelande om resultatet av revisionen skall

snarast lämnas den, hos vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering.

4 mom. Den som verkställer taxeringsrevision må taga del av hand­

lingar av betydelse för revisionen utan hinder av att den, hos vilken revi­

sionen sker, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings inne­

håll av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, hos vilken revisionen

sker, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens

innehåll ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen, på fram­

ställning av den hos vilken revisionen sker, när synnerliga skäl föranleda

därtill, besluta att handlingen skall undantagas från revisionen.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

57 §.

1 mom. Beslut om taxeringsrevision meddelas av taxeringsintendenten i

länet.

Finner taxeringsintendenten taxeringsrevision böra verkställas i annat

län, skall han framställa begäran därom hos taxeringsintendenten i det länet.

Taxeringsrevision skall verkställas av taxeringsintendenten i länet eller

av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrager revisionens verk-

3—-Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

ställande. Taxeringsrevision må jämväl uppdragas åt annan i bokföring

och taxering sakkunnig person, som därtill godkänts av länsstyrelsen.

2 mom. Finner taxeringsnämnd taxeringsrevision vara erforderlig, har

nämnden att göra framställning därom till taxeringsintendenten i länet. Där­

vid skall i förekommande fall skattskyldigs deklaration med tillhörande

handlingar överlämnas.

Så snart handläggningen av ärendet slutförts, skall, där så erfordras,

underrättelse om utgången meddelas taxeringsnämnden, därvid översänd

deklaration skall återställas.

Framkomma vid taxeringsrevision omständigheter av beskaffenhet att

kunna antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall

taxeringsintendenten föranstalta om underrättelse härom till denna nämnd.

58 §.

Underlåter någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut

skall äga rum, att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar, må

den som beslutat revisionen förelägga den försumlige lämpligt vite.

VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet

59 §.

Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet i första instans inom

länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger taxeringsintendenten i länet att övervaka taxeringsnämndernas

arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.

Har taxeringsintendenten lämnat allmänna anvisningar för taxerings-

arbetets bedrivande, skall han ofördröjligen insända dessa till riksskatte­

nämnden.

60 §.

Länsstyrelsen må då så finnes lämpligt kalla ordföranden och högst två

andra ledamöter från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav att

å lämplig ort sammanträda inför landskamreraren för överläggningar röran­

de taxeringsarbetet, och må till dylikt sammanträde jämväl särskilda sak­

kunniga kallas för lämnande av upplysningar. Vid överläggningarna bör

uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av en likformig och

rättvis taxering.

Öl

§.

1 mom. Taxeringsnämnds sammanträden hållas å tid och plats, som

bestämmas av ordföranden. Denne har att kalla ledamöterna till samman­

trädena samt att om tid och plats härför på lämpligt sätt och i god tid un­

derrätta länsstyrelsen och de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet. Möter

för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för

honom utsedd suppleant samt tillika härom underrätta ordföranden.

35

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av ordföranden jämte två av nämnden utsedda ledamöter.

2 mom. Taxeringsassistent äger deltaga i taxeringsnämndens överlägg­

ningar men icke i dess beslut.

3 mom. I de taxeringsdistrikt, där taxering av inkomst av renskötsel

ifrågakommer, böra sammanträden för förrättande av dylik taxering hållas

i god tid före den 15 april; och åligger det taxeringsnämndens ordförande att

om tid och plats för sammanträdena samråda med vederbörande lappfogde.

Lappfogden samt ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet skola sär­

skilt kallas till dylikt sammanträde.

Vid sådant sammanträde skall ordningsman, som nu nämnts, vara när­

varande, då fråga är om taxering av lappar, som tillhöra ordningsmannens

lappby, med rätt för ordningsmannen att deltaga i nämndens överläggningar

men ej i besluten. Ordningsmannen skall till dylikt sammanträde medföra

det hos honom förvarade exemplaret av senast upprättade renlängd. Där så

ske kan skall jämväl lappfogden vara tillstädes vid sådant sammanträde

med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

4 mom. Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom slutna

dörrar. Skattskyldig är dock berättigad att företräda inför taxeringsnämnd

för att meddela upplysningar till ledning vid taxering, som berör honom.

Där så ske kan utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång, bör taxe­

ringsnämnd på stället meddela skattskyldig begärd upplysning rörande

hans taxering.

5 mom. Taxeringsintendenten i länet eller av honom beordrad tjänste­

man äger närvara vid sammanträde med taxeringsnämnd för fullgörande

av den i 59 § stadgade skyldigheten.

62 §.

1 mom. Ledamot i taxeringsnämnd skall avträda:

då fråga förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru,

föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,

då fråga är om taxering av bolag, förening eller stiftelse, vars styrelse eller

förvaltning han tillhör, så ock

då fråga är om taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god

man eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med upprättande

av deklaration, som skall tjäna till ledning vid taxeringen.

Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla i fråga om taxeringsassistent.

2 mom. Är ordförande i taxeringsnämnd på grund av vad i 1 mom.

stadgats hindrad att deltaga i behandling av visst taxeringsärende, utser

nämnden inom sig viss ledamot att vid behandlingen av ärendet föra ordet.

63 §.

Beslut om taxering, så ock annat beslut, som innefattar avgörande i

sak, må icke fattas av taxeringsnämnd, såvida icke ordföranden och minst

Kungi. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

36

två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun,

minst tre andra ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten

att ledamot har att avträda vid behandling av viss taxering icke utgöra

hinder mot att beslut fattas rörande denna taxering.

Annat nämndens beslut än i första stycket sägs må fattas av ordföranden

ensam.

Anser taxeringsnämndens ordförande eller taxeringsassistent att taxe­

ring bort åsättas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat, skall han på

deklaration eller därvid fogad handling angiva den taxering, han ansett

böra åsättas, ävensom i protokollet anteckna de fall, i vilka detta skett.

Annan ledamot än ordföranden äger, om han deltagit i taxeringsnämndens

beslut, anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan

sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen

och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig och lappfogde äga att beträffande taxe­

ring, vid vars handläggning de biträtt, i enahanda ordning anteckna särskild

mening till protokollet.

64 §.

Uppstå skiljaktiga meningar inom taxeringsnämnd och måste till följd

därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva

gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som

länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäller

den mening, som biträdes av ordföranden.

65 §.

Förekommer anledning att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från

självdeklaration, skall, där hinder ej möter, tillfälle beredas den skattskyl-

dige att yttra sig i frågan. Dock vare detta ej nödigt i fråga om felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av

den skattskyldige uppenbarligen icke är erforderligt för frågans bedömande.

66

§.

Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 67 § stadgas,

för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till kommu­

nal inkomstskatt samt till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhets­

skatt skall honom åsättas.

Så snart ske kan och såvitt möjligt före utgången av maj månad under

taxeringsåret skall nämnden företaga taxering till kommunal inkomstskaft

beträffande sådana skattskyldiga, som skola taxeras till statlig inkomstskatt

av annan taxeringsnämnd eller beträffande vilka besvär över taxeringen

skola prövas av den mellankommunala prövningsnämnden. Vid sådan taxe­

ring bör, när anledning därtill föreligger, samråd äga rum med övriga

taxeringsnämnder, av vilka den skattskyldige skall taxeras. För envar, som

därvid taxerats, skall underrättelse, huru taxeringen utfallit, med uppgift

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

37

jämväl om nettointäkt och uppskattad inkomst för varje förvärvskälla,

ofördröj ligen avlåtas till omförmälda taxeringsnämnder, dock icke i det fall

att besvär över taxeringen skola prövas av den mellankommunala prövnings-

nämnden.

Har taxeringsnämnd i fråga om skattskyldighet för förmögenhet med

ägare likställt den som åtnjuter avkastningen av förmögenhet, vartill ägan­

derätten tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras till statlig

förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd, underrättelse om berörda

taxeringsåtgärd ofördröjligen avlåtas till sist omförmälda nämnd.

67 §.

Taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. kommu­

nalskattelagen må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd

anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa berörda stad­

gande, skall skriftlig anmälan härom göras hos taxeringsintendenten i länet,

som, därest besvär över taxeringen skola prövas av prövningsnämnden i

länet, äger göra framställning i frågan hos sagda nämnd. År däremot fråga

om skattskyldig, beträffande vilkens taxering besvär skola anföras hos den

mellankommunala prövningsnämnden, skall taxeringsintendenten skynd­

samt med eget yttrande överlämna anmälan till allmänna ombudet hos

denna nämnd för sådan åtgärd och samtidigt härom underrätta taxerings­

intendenten i annat län, där den skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit taxe­

rad till kommunal inkomstskatt.

Om handläggning av framställning, som avses i första stycket, så ock

om fullföljd av talan mot beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla

vad i denna förordning är i motsvarande hänseenden stadgat.

68

§.

För taxeringsnämnd skola föras följande taxeringslängder, nämligen

inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av nämnden beslutade taxeringar

skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges

namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor,

medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoin­

komst, medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvs­

källa, taxerad och beskattningsbar inkomst med angivande tillika, där det

ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 10 § 2 mom. förord­

ningen om statlig inkomstskatt, enligt vilken skatten skall beräknas,

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar in­

komst,

dels ock, till ledning för påförande av skogsvårdsavgift, uppgift om de

värden å skogsmark och växande skog, varå avgiften skall beräknas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 ur 1956

38

Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxe­

rade inkomsten till minst 1 200 kronor för ensamstående och till samman­

lagt minst 1 200 kronor för makar, som samtaxeras, skall den beräknade

taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke upp­

kommer.

I förmögenhetslängden antecknas yrkesbeteckning för den skattskyldige

samt den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter om taxeringslängds förande meddelas av Kungl.

Maj :t.

Taxeringslängd underskrives av taxeringsnämndens ordförande och de

ledamöter, som utsetts att justera nämndens protokoll. Såvitt angår taxe­

ringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall taxerings­

längd jämväl underskrivas av denne.

69 §.

1 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen,skall deklara­

tionen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall

till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden dekla­

rationen frångåtts samt om skälen härför. Vad nu sagts skall jämväl gälla

beträffande avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för egen

taxering lämnad uppgift eller upplysning.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke

avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skatt­

skyldige, dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i fas-

tighetslängden för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till

fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garanti­

belopp för fastigheten.

2 mom. Skall i fråga om stiftelse den statliga inkomstskatten beräknas

enligt 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller den statliga

förmögenhetsskatten beräknas enligt 11 § 1 mom. förordningen om statlig

förmögenhetsskatt, skall till stiftelsen sändas underrättelse därom.

3 mom. Har dödsbo gjort framställning om befrielse från erläggande av

skatt, skall underrättelse om taxeringsnämndens beslut tillsändas dödsboet i

samma ordning som gäller för underrättelse om avvikelse från deklaration.

4 mom. Underrättelse som avses i denna paragraf skall undertecknas av

taxeringsnämndens ordförande. Underrättelsen skall tillika innehålla upp­

lysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxe­

ringsnämndens beslut.

Underrättelsen skall tillställas den skattskyldige i rekommenderat brev.

Återkommer försändelsen såsom obeställbar och förekommer anledning

att den skattskyldige kan anträffas, bör, där så lämpligen kan ske, under­

rättelsen delgivas honom i den ordning 54 § stadgar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

39

70 §.

Om besvär över skattskyldigs taxering skola prövas av den mellankom-

munala prövningsnämnden, skola, efter det taxering åsatts och längdföring

skett, deklarationer och övriga handlingar rörande den skattskyldige även­

som, därest han samtaxeras med make, motsvarande handlingar rörande

maken så fort ske kan översändas till den mellankommunala prövnings­

nämnden. Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxeringslängd samt, i

förekommande fall, utdrag av taxeringsnämndens protokoll.

71 §.

Taxeringsnämnds arbete beträffande visst års taxering skall vara avslutat

före utgången av juni månad under taxeringsåret.

Senast den 15 juli under taxeringsåret skola, där ej länsstyrelsen annor­

lunda föreskriver, deklarationer och övriga taxeringsnämnden tillhanda-

komna handlingar överlämnas till länsstyrelsen.

72 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter angående taxerings­

nämnds arbete, som må erfordras utöver vad denna förordning innehåller.

Kungl. Maj :ts proposition nr 150 år 1956

IX. Om besvär över taxeringsnämnds beslut

73 §.

Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos prövnings­

nämnden i länet.

Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda län, skall dock

den mellankommunala prövningsnämnden pröva besvär rörande den skatt­

skyldiges taxering. Om den skattskyldige skall samtaxeras med make, skall

den mellankommunala prövningsnämnden pröva besvär jämväl rörande

makens taxering.

Uppkommer fråga, i vilket län skattskyldig skall taxeras, ankommer det

likaledes på den mellankommunala prövningsnämnden att pröva besvär

rörande taxering i nu avsett fall.

74 §.

Skattskyldig äger hos prövningsnämnden anföra besvär över taxerings­

nämnds beslut om taxering, så ock över annat dess beslut som innefattar

avgörande i sak, allt såvitt honom rörer.

Kommun må anföra besvär i fråga om taxering till kommunal inkomst­

skatt.

Taxeringsintendent äger genom besvär hos prövningsnämnden framställa

yrkande rörande taxeringsåtgärd, som av taxeringsnämnd vidtagits eller bort

40

vidtagas. Han må yrka ändring i taxeringsnämnds beslut även till den skatt­

skyldiges förmån.

Kungi. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

75 §.

Besvär enligt 74 § skola ingivas eller insändas till kansliet hos den pröv-

ningsnämnd, som har att pröva besvären. Den omständigheten att besvären

ingivits eller insänts till kansliet hos annan prövningsnämnd må dock

ej utgöra hinder för målets prövning; i sådant fall skola handlingarna

omedelbart översändas till kansliet hos den prövningsnämnd som har att

pröva besvären.

76 §.

Besvär av skattskyldig skola hava inkommit senast den 15 augusti under

taxeringsåret.

Kommuns besvär skola anföras före utgången av augusti månad under

taxeringsåret.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad

året efter taxeringsåret. Har prövningsnämnden avgjort besvär över viss

skattskyldigs taxering, må taxeringsintendenten dock ej därefter anföra be­

svär hos prövningsnämnden rörande samma taxering.

X. Om prövningsnämndernas verksamhet

77 §.

Hava besvär anförts av skattskyldig eller kommun, skall yttrande av­

givas av taxeringsintendent. Innan yttrande inhämtas från taxeringsinten­

denten, skall, när det icke finnes överflödigt, yttrande infordras från taxe­

ringsnämndens ordförande.

Över besvär, som anförts av taxeringsintendent eller kommun, skall den

skattskyldige, om hinder härför ej möter, erhålla tillfälle att avgiva förkla-

ring, där ej fråga är om rättelse av felräkning, misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende.

När så finnes påkallat, skall yttrande inhämtas från vederbörande kom­

mun samt påminnelser eller nytt yttrande infordras från part.

Skriftväxlingen sker genom prövningsnämndens kansli.

Det åligger taxeringsintendent att vid besvär eller vid yttrande, som av-

gives över besvär, foga tillgänglig utredning.

78 §.

Tid och plats för sammanträde med prövningsnämnd bestämmes av ord­

föranden, som har att kalla ledamöterna till sammanträdet. Där icke anled-

ning till annat förekommer, skall sammanträde hållas i residensstaden

eller, såvitt angår den mellankommunala prövningsnämnden, i Stockholm.

41

Är ledamot hindrad att inställa sig, skall anmälan därom göras hos ord­

föranden, som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke annan föredragande

av länsstyrelsen utsetts.

Landshövdingen äger närvara vid nämndens sammanträden samt del­

taga i överläggningarna men ej i besluten.

79 §.

Sammanträde med prövningsnämnd må ej övervaras av annan än tjänste­

man, som biträder nämnden, där ej muntlig förhandling äger rum enligt

vad nedan i 80—84 §§ stadgas.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må taxeringsintendent vara när­

varande vid handläggning av ärende, i vilket han icke är part. Taxerings­

intendent må ock komma tillstädes för lämnande av muntlig upplysning i

mål eller ärende, när prövningsnämnden för visst fall så finner av särskilda

skäl påkallat. Likaledes må, där så anses erforderligt, ordförande eller annan

ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet kallas att infinna sig

vid sammanträde med prövningsnämnden för att meddela upplysningar.

80 §.

Muntlig förhandling skall hållas, när framställning därom göres av part,

dock ej om sådan förhandling uppenbarligen skulle vara utan gagn eller

eljest framstår såsom opåkallad. Prövningsnämnden må ock utan att part

därom gjort framställning förordna om muntlig förhandling.

81 §.

*

Till muntlig förhandling skola parterna kallas. Prövningsnämnden må

till förhandlingen kalla även annan person, om han är uppgiftsskyldig en­

ligt denna förordning.

Den skattskyldige må, när så finnes erforderligt, vid vite föreläggas att

inställa sig personligen.

Vite må jämväl föreläggas annan, som kallas till muntlig förhandling.

Om delgivning av kallelse gäller vad i 54 § är stadgat.

Skattskyldigs eller annans utevaro utgör ej hinder för att mål eller ärende

handlägges muntligen och avgöres på föreliggande utredning.

82 §.

Vid muntlig förhandling må, utöver nämnden och de tjänstemän som

tillhandagå denna, endast de som kallats till förhandlingen vara närvarande,

där ej den skattskyldige begär att förhandlingen skall vara offentlig. Utan

hinder av vad nu sagts må sakkunnig, som anmodats av part, så ock om­

bud för eller biträde åt part vara närvarande. Prövningsnämnden må även

tillåta annan, vilkens närvaro kan förväntas bliva till nytta, att övervara

förhandlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

42

83 §.

Vad som förekommit vid muntlig förhandling skall upptagas i prövnings-

nämndens protokoll. Parts utveckling av talan skall dock ej upptagas i

protokollet, där det ej är påkallat av särskilda skäl.

Prövningsnämnden skall, om den skattskyldige gör framställning därom,

förordna att uppteckning av uppgifter, som vid förhandlingen lämnas an­

gående dennes förhållanden, icke må vara för någon tillgänglig i vidare

mån än som gäller i fråga om självdeklaration.

84 §.

I fråga om ersättning till den som i annan egenskap än part eller ställ­

företrädare för part efter kallelse av prövningsnämnden inställt sig vid

muntlig förhandling skall vad som finnes stadgat angående ersättning av

allmänna medel till vittne äga motsvarande tillämpning, dock att ersätt­

ningen alltid skall stanna å statsverket.

Om ersättning, som avses i denna paragraf, beslutar prövningsnämnden.

Beslutet må ej överklagas. Ersättningen utbetalas av länsstyrelsen.

85 §.

Ledamot i prövningsnämnd skall avträda:

då fråga förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru,

föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,

då fråga är om taxering av bolag, förening eller stiftelse, vars styrelse

eller förvaltning han tillhör,

då fråga är om taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god man

eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med upprättande av

deklaration, som tjänat till ledning vid den taxering, varom fråga är,

då fråga förekommer om taxering, i vars behandling han tidigare deltagit

i taxeringsnämnd eller med vilken han i annan egenskap än ledamot av

prövningsnämnden haft att taga befattning, samt

då eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba för­

troendet till hans opartiskhet i målet.

Är landskamrerare på grund av vad ovan i denna paragraf stadgas hindrad

att i prövningsnämnd deltaga i behandling av mål eller ärende, inträder i

hans ställe den befattningshavare hos länsstyrelsen, som av länsstyrelsen

förordnats. '

86

§.

Prövningsnämnd må vid prövning av besvär icke bestämma taxering till

högre men väl till lägre belopp än part yrkat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

87 §.

Prövningsnämnden är ej beslutför, med mindre ordföranden och tre andra

ledamöter eller suppleanter äro tillstädes.

43

Beslut i mål eller ärende, som icke innefattar avgörande av målet eller

ärendet, så ock beslut över besvär som allenast avser rättelse av felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller som biträtts av mot­

part, må dock på nämndens vägnar fattas av ordföranden ensam.

88

§.

Uppstå skiljaktiga meningar inom prövningsnämnd och måste till följd

därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva

gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som

länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäller

den mening, som biträdes av ordföranden.

89 §.

Prövningsnämnd skall avgöra mål och ärenden så snart ske kan. Besvär

av skattskyldig eller kommun rörande visst års taxering, som inkommit

under taxeringsåret, så ock besvär av taxeringsintendent rörande samma

års taxering, som inkommit före utgången av därpå följande april månad,

skola vara avgjorda senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

90 §.

Hos prövningsnämnd skall föras protokoll av tjänsteman vid nämndens

kansli.

Det för varje sammanträde förda protokollet skall senast inom åtta dagar

därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen

för justeringen.

Av ordföranden å prövningsnämndens vägnar meddelat beslut över an­

förda besvär antecknas i nämndens protokoll och justeras omedelbart.

Taxering, som innefattar ändring i vad taxeringsnämnden bestämt, skall

antecknas i taxeringslängden, där ej prövningsnämndens beslut meddelas

senare än den 30 juni året efter taxeringsåret. För sådan anteckning skola

utdrag av protokoll, utvisande den mellankommunala prövningsnämndens

beslut, översändas till kansliet hos prövningsnämnden i vederbörande län.

91 §.

Finner prövningsnämnd på grund av anmärkning eller eljest att något

nämndens beslut blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller

annat uppenbart förbiseende, skall nämnden, sedan parterna erhållit till­

fälle att yttra sig, meddela beslut om rättelse.

92 §.

Underrättelse om prövningsnämndens beslut skall inom två veckor efter

det nämndens protokoll justerats tillställas parterna, taxeringsintendent

dock endast om beslutet gått honom emot. Underrättelse till skattskyldig

skall sändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

44

sändelsen som obeställbar och förekommer anledning att den skattskyldige

kan anträffas, skall underrättelsen delgivas honom i den ordning 54 §

stadgar.

Underrättelse, som i denna paragraf omförmäles, skall innehålla upp­

lysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet.

93 §.

Landskamreraren har att upprätta förslag till anvisningar för nästkom­

mande års taxering samt senast den 1 december året före taxeringsåret in­

sända förslaget till riksskattenämnden. Denna skall senast den 20 i samma

månad återställa förslaget jämte de erinringar mot detsamma, som nämn­

den funnit anledning framställa. Landskamreraren har att förelägga pröv-

ningsnämnden omförmälda förslag och erinringar. Prövningsnämnden skall

på grundval av nämnda handlingar fastställa anvisningar för taxeringen,

vilka senast den 15 januari taxeringsåret skola tillställas taxeringsnämn­

derna och samtidigt översändas till riksskattenämnden.

94 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter angående prövnings-

nämnds arbete, som må erfordras utöver vad denna förordning innehåller.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

XI. Om besvär över prövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag

95 §.

Besvär över prövningsnämnds beslut må anföras hos kammarrätten av

taxeringsintendent, av skattskyldig såvitt honom rörer samt av kommun

i fråga om kommunal inkomstskatt,

1) om klaganden anfört besvär hos prövningsnämnden men hans talan

icke bifallits,

2) om prövningsnämnden ändrat taxeringsnämnds beslut utan att sådan

ändring yrkats av klaganden, samt

3) om prövningsnämnden såsom första instans meddelat beslut i taxe­

rings- eller beskattningsfråga.

Besvär till kammarrätten över beslut, som prövningsnämnden meddelat

såsom andra instans, må endast innefatta fullföljande helt eller delvis av

yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden. Har denna

ändrat taxeringsnämnds beslut utan att yrkande därom framställts av

klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens

beslut.

Utan hinder av vad ovan i denna paragraf stadgas äger taxeringsinten­

dent samma behörighet att anföra besvär till den skattskyldiges förmån,

som tillkommer denne.

45

96 §.

Besvär till kammarrätten skola ingivas eller insändas till kansliet hos

den prövningsnämnd som meddelat det överklagade beslutet. Den omstän­

digheten att besvären ingivits eller insänts direkt till kammarrätten må

dock ej utgöra hinder för målets prövning; kammarrätten har att i sådant

fall omedelbart översända handlingarna till prövningsnämndens kansli.

Besvären skola vara inkomna,

om de anföras av skattskyldig, inom två månader från det han erhållit

del av det överklagade beslutet, samt

' om de anföras av taxeringsintendent eller kommun, inom två månader

från den dag, då prövningsnämndens protokoll justerades.

97 §.

Prövningsnämndens kansli har att vid besvär över nämndens beslut foga

såväl erforderliga utdrag av taxeringslängd och prövningsnämndens proto­

koll som ock i målet ingivna handlingar. Genom prövningsnämndens kansli

skall över besvären infordras förklaring eller yttrande. Härav skall avskrift

översändas till klaganden. Där så finnes erforderligt, skall tillfälle beredas

till ytterligare skriftväxling.

Besvärsakt skall, där ej särskilda omständigheter föreligga, översändas

till kammarrätten inom sex månader efter det att besvären inkommit till

prövningsnämndens kansli.

Från prövningsnämndens kansli skall omedelbart efter taxeringsårets ut­

gång till kammarrätten insändas förteckning över besvär, som före nämnda

tidpunkt anförts enligt 95 §. Inkomma besvär efter taxeringsårets utgång,

skall förteckning över sådana besvär omedelbart efter varje månads utgång

insändas till kammarrätten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

98 §.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål rörande taxering

äger hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, vilka skola vara inkomna

till finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del

av kammarrättens utslag.

XII. Om besvär i särskild ordning

99 §.

Har skattskyldig icke erhållit i 69 § föreskriven underrättelse senast den

15 juli under taxeringsåret, må den skattskyldige anföra besvär hos pröv-

ningsnämnden intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han

icke under taxeringsåret erhållit debetsedel å slutlig skatt i anledning av

den taxering, varom fråga är, inom ett år efter det han erhållit sådan debet­

sedel.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

100

§.

Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige,

1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skatte­

pliktig natur,

2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke

är skattskyldig,

3) om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för

fastighet, vilket icke bort för honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,

4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en

ort eller eljest taxerats å orätt ort,

5) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende,

6) om han, till följd av underlåtenhet att avgiva deklaration eller annan

uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från

honom eller i kontrolluppgift eller i handling som legat till grund för sådan

deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar

mot hans inkomst eller förmögenhet, samt

7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda

väsentligt lägre taxering.

I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej

tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller

bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rät­

telse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke i

annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig

taxering.

Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efter taxe­

ringsåret.

101

§.

Taxeringsintendent må inom tid, som angives i 100 §, i där avsedda fall

anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i det vid 5) i första styc­

ket av samma paragraf omförmälda fallet jämväl anföra besvär med yr­

kande om ändring i taxering till den skattskyldiges nackdel.

102

§.

Har fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering eller

förmögenhetstaxering och sker genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammar­

rätten eller genom beslut enligt 166, 181 eller 184 § av prövningsnämnd

sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen eller

förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett,

må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för in­

komst eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent

och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande

kommun.

Besvären skola anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader

och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet

rörande fastighetstaxeringen meddelades.

Besvär enligt denna paragraf må ej företagas till avgörande, förrän laga

kraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger.

103 §.

Besvär som anförts i särskild ordning prövas, utom i de fall som nedan

sägs, av prövningsnämnd, som skolat avgöra besvär över den taxering vari

rättelse sökes.

Är taxeringen föremål för prövning av kammarrätten eller har den av­

gjorts av prövningsnämnd genom laga kraftvunnet beslut, ankommer det

på kammarrätten att pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten

eller Kungl. Maj:t; skall målet prövas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj :t och kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild

ordning finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upp­

tagas och vidare handläggas av i första stycket avsedd prövningsnämnd.

104 §.

Skola besvär anföras i särskild ordning hos prövningsnämnd, skall vad i

75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad

som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

47

XIII. Gemensamma bestämmelser rörande besvär

105 §.

1 mom. Om kammarrätten eller Kungl. Maj :t vid prövning av anförda

besvär i taxeringsmål finner, att taxering verkställts å orätt ort eller å rätt

ort underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, äger kammarrätten eller

Kungl. Maj :t, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse i

taxeringen å ort som vederbör; dock må skattskyldigs hela taxering i sadant

fall icke höjas utöver vad tidigare bestämts, därest besvären icke innefatta

yrkande om sådan höjning. Ändras taxering av kammarrätten eller Kungl.

Maj :t på den grund, att inkomst eller utgift bör hänföras till annat beskatt­

ningsår än det, vilket taxeringen avser, må härav föranledd ändring vid­

tagas i den skattskyldiges taxering för det beskattningsår, till vilket in­

komsten eller utgiften rätteligen är att hänföra. Jämväl må, om någon av

kammarrätten eller Kungl. Maj:t befrias från taxering på den grund, att

48

annan person bort i stället taxeras, kammarrätten eller Kungl. Maj :t över­

flytta taxeringen å denne.

Äro makar var för sig taxerade, äger kammarrätten eller Kungl. Maj :t,

där ändring göres i den enes taxering, även i den andres taxering vidtaga

av ändringen påkallad rättelse, såvitt angår tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen eller It § 1 mom. förordningen om statlig inkomst­

skatt eller 12 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj :t anförts rörande taxe­

ring, som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidi­

gare befriats från att erlägga skatt på grund av taxeringen, skall vid änd­

ring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefri­

else i erforderlig mån ändras.

2 mom. Vid prövningsnämnds prövning av besvär, som anförts i särskild

ordning, skola bestämmelserna i 1 mom. hava motsvarande tillämpning å

prövningsnämnden; dock skall, därest hos prövningsnämnd i län fråga upp­

kommer om vidtagande av här ovan omförmäld åtgärd beträffande taxering

inom annat prövningsdistrikt än det, som besvären angå, ärendet i hela

dess vidd överlämnas till avgörande av den mellankommunala prövnings­

nämnden.

106 §.

Sker efter besvär eller eljest ändring i fråga om taxering till statlig

inkomstskatt, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till statlig

förmögenhetsskatt, som därav må föranledas.

107 §.

Angående fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som an­

förts i särskild ordning, så ock i fråga, som avses i 105 och 106 §§, skall i

tillämpliga delar gälla vad i denna förordning i övrigt är stadgat angående

besvär rörande taxering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

108 §.

Har part anfört besvär över prövningsnämnds beslut eller kammarrättens

utslag i mål angående inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering, äger

även motpart föra talan mot beslutet eller utslaget, ehuru den för honom

stadgade besvärstiden utgått; dock åligger det honom att inkomma med

sådana besvär inom en månad från utgången av den tid inom vilken de

först anförda besvären skolat anföras.

Återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan, är ock den senare

besvärstalan förfallen.

109 §.

Beträffande sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig inkomst­

skatt i ett län och därjämte till kommunal inkomstskatt inom annat län,

49

utan att likväl fråga är om sådant fall att besvär över taxeringarna enligt

73 § skola prövas av mellankommunala prövningsnämnden, böra taxerings-

intendenterna i de olika länen samråda för att åvägabringa en likformig

taxering.

no §.

I fråga om besvär enligt denna förordning skall vad som är stadgat för

kommun gälla jämväl för landstingskommun, municipalsamhälle och an­

nan menighet, som äger utöva beskattningsrätt.

in §•

Den som vill anföra besvär över taxeringsnämnds eller prövningsnämnds

beslut är berättigad att av vederbörande myndighet eller tjänsteman kost­

nadsfritt erhålla erforderligt utdrag av taxeringslängd samt av nämndens

protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra protokollsutdrag och

expeditioner, som till följd av vederbörande nämnders beslut böra utfärdas.

112

§.

Skattskyldig skall i besvärsskrifter och övriga inlagor i taxeringsärenden

lämna fullständig uppgift om sin postadress.

Klagande må föreläggas att fullständiga besvärsskrift i fråga om yrkande,

grunderna för besvärstalan eller i annat hänseende. Efterkommes ej före­

läggande och är besvärsskriften så ofullständig att den är otjänlig som grund

för prövning av målet, må besvären avvisas.

113 §.

Av prövningsnämnd behandlad taxeringsfråga må återförvisas till nämn­

den för förnyad behandling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 ur 1956

XIV. Om eftertaxering

114 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxe­

ring, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest

meddelandet föranlett att den skattskyldige icke blivit taxerad eller att han

blivit för lågt taxerad till kommunal inkomstskatt inom vederbörande kom­

mun eller till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall han

eftertaxeras för vad som genom berörda förfarande förut undgått taxering.

Eftertaxering må dock ej åsättas, om vad som undgått taxering är att anse

såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan

på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skatt­

skyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämp­

ning av 21 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

115 §.

Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats inom fem år

efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans.

Har den skattskyldige avlidit, åsättes eftertaxering hans dödsbo, dock att

sådan eftertaxering icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två

år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom

blivit ingiven för registrering.

116 §.

Fråga om eftertaxering prövas, efter framställning från taxeringsinten-

dent eller, i fråga om kommunal inkomstskatt, från kommun, av den pröv-

ningsnämnd, som haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxe­

ring det år framställningen avser.

Om handläggning av sådan framställning, så ock om fullföljd av talan

mot beslut rörande eftertaxering skall i tillämpliga delar gälla vad förut i

denna förordning är i motsvarande hänseenden stadgat.

XV. Om straff och viten

117 §.

Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling må, utom i

de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som

själv må taga del av handlingen i fråga.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 46 §, må ej

yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen

eller granskningen avsedda ändamålet.

Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt

yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd eller sådant sammanträde

med prövningsnämnd som icke är offentligt.

Bryter någon mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

118

§.

Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i självdeklara­

tion eller till sådan deklaration hörande handling eller i särskild uppgift

angående renskötsel eller i upplysning, som i 31 § avses, stadgas i skatte-

strafflagen.

51

Förekommer anledning att brott, som avses i första stycket, förövats,

skall taxeringsintendenten i länet göra anmälan till åklagare. Det åligger

taxeringsnämndens ordförande att underrätta taxeringsintendenten om fall,

i vilka sådant brott kan misstänkas.

119 §.

Har den, som är pliktig avgiva självdeklaration, till någon, som enligt

denna förordning är skyldig meddela kontrolluppgift angående honom,

lämnat oriktig upplysning rörande namn och andra förhållanden och har

han därvid haft uppsåt att försvåra uppgiftsskyldighetens behöriga full­

görande, straffes med dagsböter, lägst trettio.

120

§.

Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva självdeklaration, icke

behörigen avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar

han självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen icke

är ägnad att ligga till grund för taxering, straffes med böter, högst trehundra

kronor.

Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas

1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom. att

avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,

2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som

avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration

uppgivits till beskattning,

3) den som ej fullgör honom enligt 37 eller 38 § åliggande skyldighet att

utan anmaning avlämna uppgifter till ledning vid annans taxering,

4) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som

i 40 § sägs,

5) den som ej fullgör i 42 § föreskriven skyldighet att utan anmaning

avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag,

6) den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra och tredje styckena

samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar

och räntor, samt

7) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till led­

ning vid beskattning utom riket.

Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning, där gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Finnes försummelse, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest

ringa, må från straff frias.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

121

§.

Har någon i allmän självdeklaration eller i annan uppgift till ledning för

taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift rörande

52

förmögenhet, som skolat upptagas i deklarationen, straffes, där ej gärningen

är belagd med straff i skattestrafflagen eller innefattar ämbetsbrott, med

böter, högst trehundra kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

122

§.

Brott, som avses i 117 § må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av målsägande.

Brott, varom i 120 och 121 §§ sägs, må av åklagare åtalas allenast efter

anmälan av taxeringsintendent.

123 §.

Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under

etthundra kronor eller över tiotusen kronor.

Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej heller

ämbets- eller tjänsteman i tjänsten.

124 §.

Om uttagande av vite förordnar länsstyrelsen efter anmälan av taxerings­

intendent.

Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

Vid prövning av anmälan enligt första stycket må jämväl fråga, huruvida

och med vilket belopp vitet bort föreläggas, komma under bedömande.

125 §.

Över beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras.

Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om utdömande av vite må föras

genom besvär hos kammarrätten av den som förpliktats utgiva vite, så

ock av taxeringsintendenten i länet. Besvären skola hava inkommit till den

länsstyrelse, som meddelat det överklagade beslutet, inom tre veckor från

det klaganden fick del därav. Hava besvären inom angiven tid inkommit

direkt till kammarrätten, må det dock ej utgöra hinder för besvärens pröv­

ning; kammarrätten har att i sådant fall omedelbart översända handlingar­

na till länsstyrelsen.

Sedan besvär, som avses i andra stycket, inkommit till länsstyrelsen,

skall denna infordra förklaring över besvären från motparten samt över­

sända avskrift av förklaringen till klaganden. Finnes för målets beredande

ytterligare skriftväxling böra äga rum, äger länsstyrelsen förordna därom.

Handlingarna skola skyndsamt överlämnas till kammarrätten med det ytt­

rande, vartill omständigheterna giva anledning.

Om klagan över kammarrättens utslag i fråga om utdömande av vife

skall vad i 98 § stadgas äga motsvarande tillämpning, dock att besvärs-

tiden skall vara tre veckor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

53

XVI. Särskilda föreskrifter

126 §.

Vid granskning av statsverkets räkenskaper inom riksräkenskapsverket

må med avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

127 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de föreskrifter med avseende å taxeringsför-

farandet, som finnas erforderliga för tillämpning av överenskommelse med

främmande stat till förekommande av eller lindring i dubbelbeskattning.

128 §.

Formulär till blanketter och längder, varom i denna förordning förmäles,

ävensom formulär till andra för taxeringsarbetet erforderliga blanketter

fastställas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av

riksskattenämnden.

129 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna,

2) gottgörelse för den medverkan i taxeringsarbetet, som enligt 16 §

1 mom. lämnas av lokal skattemyndighet i stad med egen uppbördsförvalt-

ning,

3) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 16 § 2

mom. eller annorledes, därest dessa anstalter finnas äga särskilt värde för

det allmänna, samt

4) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 3 mom. samt 5—8 mom.

här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att, enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj:t utfärdar, meddela beslut om de ersättningar och bidrag, som

skola utgå enligt bestämmelserna i 1 mom. vid 1)—3).

3 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller un­

dersökning gottgörelse, som — med iakttagande av de särskilda föreskrifter

rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj :t må finna nödigt

meddela — bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige biträtt

den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna ombudet hos

nämnden, av denna nämnd.

4 mom. Uppgift rörande de jämlikt 2 och 3 mom. utbetalda ersättnings­

beloppen, avseende sistförflutna budgetår, skall årligen före juli månads

utgång av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.

5 mom. De personer, som jämlikt 60 § inkallats av länsstyrelsen för med­

delande av upplysningar eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet,

54

de ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd, som inställt sig

efter kallelse jämlikt 17 § tredje stycket och 79 § andra stycket, samt

de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig

kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde, som anordnats genom

länsstyrelsens försorg,

äga att för inställelsen åtnjuta arvode med nitton kronor för samman-

trädesdag samt i förekommande fall resekostnadsersättning och trakta­

mente enligt rese- och traktamentsklass II B i allmänna resereglementet.

Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl sakkunnig,

som biträtt i taxeringsfrågor.

6 mom. Ersättning till lappfogde för inställelse vid sammanträde med

taxeringsnämnd enligt 61 § 3 mom. utgår enligt allmänna resereglementet.

7 mom. Ordföranden i den mellankommunala prövningsnämnden och

allmänna ombudet hos nämnden åtnjuta arvode med belopp, som bestäm­

mas av Kungl. Maj:t.

Ersättning åt de till allmänna ombudets förfogande ställda biträden, åt

protokollförare hos nämnden samt åt övrig hos nämnden anställd kansli­

personal bestämmes likaledes av Kungl. Maj :t.

Till bestridande av övriga av nämndens verksamhet föranledda utgifter

anvisar Kungl. Maj :t, efter förslag av nämnden, erforderliga medel.

8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd, som icke är befattningshavare

i statens tjänst, äger för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring,

åtnjuta arvode med trettio kronor om dagen. Ledamot, som är befattnings­

havare i statens tjänst, skall för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning

för avlöningsförmåner, som han får avstå under tjänstledighet för ifråga­

varande uppdrag, arvode med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj :t. Där­

jämte skall ledamot i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning

och traktamente enligt rese- och traktamentsklass I A i allmänna reseregle­

mentet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

130 §.

Av kommun valda ledamöter i taxeringsnämnd äga, därest sådant be­

slutas av kommunen, att av dess medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning

för särskild resdag och resekostnadsersättning efter de grunder, som i kom­

munallagen stadgas angående sådan gottgörelse till ledamöter i kommunala

nämnder. Ersättning efter enahanda grunder må av kommunens medel utgå

jämväl till ordningsman i lappby för inställelse vid sammanträde enligt

61 § 3 mom.

De av landstingskommunens förvaltningsutskott valda ledamöter i sär­

skild taxeringsnämnd äga för sin inställelse vid nämndens sammanträden

åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning av landstingskommu­

nens medel efter de för landstingsmän stadgade grunder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

55

TREDJE AVDELNINGEN

Allmän fastighetstaxering

I. Om taxeringsorganisationen

131 §.

1 mom. För allmän fastighetstaxering skola i första instans finnas

å landet: beredningsnämnder, som uppgöra förslag till taxering, och fas-

tighetstaxeringsnämnder, som besluta om taxering, samt

1 städerna: fastighetstaxeringsnämnder, som omedelbart verkställa taxe-

ring.

Beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas verksamhets­

områden äro beredningsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt.

Beredningsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. Fas­

tighetstaxeringsdistrikt å landet skall göras så stort, som omständigheterna

lämpligen medgiva, och omfatta flera beredningsdistrikt. Ett berednings­

distrikt må ej uppdelas mellan olika fastighetstaxeringsdistrikt.

Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 30 april året

näst före taxeringsåret.

2 mom. Varje län utgör ett fastigbetsprövningsdistrikt med en fastig-

hetspr övning snämnd.

Fastighetsprövningsnämnd beslutar över anförda besvär och gjorda fram­

ställningar i anledning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut samt full­

gör i övrigt de åligganden som enligt denna förordning ankomma på

nämnden.

132 §.

1 mom. Antalet ledamöter i beredningsnämnd bestämmes av länsstyrel­

sen i samband med indelningen i beredningsdistrikt och skall utöver ord­

föranden utgöra minst fyra.

Ordföranden förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i

beredningsdistrikt.

Övriga ledamöter jämte suppleanter, en för varje ledamot, väljas av kom­

munalfullmäktige senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. I sam­

band med valet må en av ledamöterna utses att på kommunens bekostnad

deltaga uti det i 144 § 1 mom. omförmälda sammanträdet.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd må ej vara ledamot i någon av

de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna.

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet underrätta länssty­

relsen, ordföranden i beredningsnämnden och de valda.

2 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter i beredningsnämnd

må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och

skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommu­

56

nallagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäktige.

Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund

därav, att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 172 §, jäm­

förd med 13 § 1 inom., olika grupper av skattskyldiga blivit vederbörligen

företrädda, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter

för varje grupp som skola väljas. Överklagas det därefter företagna valet

och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse leda­

möter i nämnden.

över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

133 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt ytterligare

u landet sex och i stad fyra eller, i vissa nedan i denna paragraf angivna

fall, sex ledamöter.

Ordföranden och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i sam­

band med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt.

I övrigt inträda i nämnden:

å landet:

a) två av landstingskommunens förvaltningsutskott valda ledamöter,

b) vederbörande beredningsnämndsordförande,

c) två av kommunalfullmäktige valda ledamöter, av vilka minst en skall

vara ledamot i beredningsnämnd inom vederbörande kommun,

och skola dessa ledamöter tjänstgöra, de av landstingskommunens för­

valtningsutskott valda i hela taxeringsdistriktet, beredningsnämndsordfö-

randen då fråga är om taxering av fastighet inom hans beredningsdistrikt,

samt de av kommunalfullmäktige valda, då fråga är om taxering av fas­

tighet inom kommun för vilken de valts; samt

1 stad:

tre eller, därest länsstyrelsen med hänsyn till fastighetsdistriktets ut­

sträckning eller andra förhållanden så förordnat, fem av stadsfullmäktige

valda ledamöter.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för

varje ledamot, skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret.

Om utgången av här omförmälda val har den som därvid fört ordet att

underrätta länsstyrelsen, ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden och de

valda.

2 mom. Besvär över val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd må an­

föras i den ordning, som i 132 § 2 mom. sägs. Vad i övrigt finnes stadgat i

samma moment skall hava motsvarande tillämpning å här ifrågavarande

val.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

134 §.

Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av de personer, som äro

ledamöter av prövningsnämnden i länet, samt ytterligare nio ledamöter,

57

vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 augusti året näst före taxerings­

året. Av sistnämnda ledamöter skola tre utses bland dem, som efter för­

ordnande av länsstyrelsen eller val av landstingskommunens förvaltnings­

utskott äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, tre bland dem, som

efter val av kommun äro ledamöter i sådan nämnd, samt tre bland personer

inom länet, som icke äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd men genom

sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighets­

värdering.

Enligt samma grunder, som gälla för utseende av ovannämnda nio leda­

möter, utser länsstyrelsen sex suppleanter för dem.

Prövningsnämnden i Stockholm är tillika fastighetsprövningsnämnd i

staden.

Vad i 11 § 1 mom. tredje stycket är stadgat om prövningsnämnd skall även

gälla fastighetsprövningsnämnd.

Ordföranden i prövningsnämnden skall vara fastighetsprövningsnämn-

dens ordförande.

Fastighetsprövningsnämnd biträdes av det i 12 § 2 mom. omförmälda

kansliet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

135 §.

I län, där länsstyrelsen så finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen

senast den 30 april året näst före år, då allmän fastighetstaxering äger rum,

två personer (konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet) att vid nämn­

da taxering biträda nämnderna, såvitt angår taxering av outbyggda vatten­

fall, kraftverk och regleringsdammar. Av konsulenterna skall den ene före­

träda taxeringsteknisk och den andre vattenkraftteknisk sakkunskap.

Konsulenterna skola biträda nämnderna vid taxeringen huvudsakligen

genom upprättande av liggare över vattenfallsfastigheter, som böra bliva

föremål för taxering, komplettering av deklarationsmaterialet samt avgi­

vande av skriftliga utlåtanden till ledning vid taxeringen.

Konsulent äger, då fråga är om taxering av vattenfallsfastighet, närvara

vid nämnds sammanträde med rätt att deltaga i överläggning men ej i be­

slut.

II. Om skyldighet att avlämna allmän fastighetsdeklaration m. m.

136 §.

1 mom. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall för varje fastig­

het, med undantag för sådan, som avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom. kom­

munalskattelagen, av fastighetens ägare utan anmaning avgivas deklaration

(allmän fastighetsdeklaration). Därest fastighet innehaves av någon, som

enligt 47 § kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägares

58

ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, skall vad

nu sagts om ägare i stället gälla sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt fastställt

formulär.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastighetens

areal av olika ägoslag, användning och byggnader, gällande brandförsäk­

ringsvärde, den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och

därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande

särskilda förmåner ävensom, beträffande jordbruksfastighet, om åkerjor­

dens dränering, kreatursbesättningen och skogen, beträffande annan fastig­

het, om anskaffningsår och anskaffningskostnader för sådana maskiner

och liknande tillgångar, för vilka särskilt maskinvärde skall angivas, samt

beträffande fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter om medelvatten-

föring och bruttofallhöjd vid medelvattenföring samt, där så kan ske, om

magasinsvolym för års- och korttidsreglering, som är eller med sannolik­

het väntas bliva genomförd, så ock, därest vattenfallet är utbyggt, om an­

läggningsår och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet upplåten till brukande av annan, skall nu före­

skriven deklarationsskyldighet i fråga om åkerjordens användning och dess

dränering samt om kreatursbesättningen åvila brukaren i stället för äga­

ren eller innehavaren.

Kungl. Maj :t må föreskriva, att vid avgivande av allmän fastighetsde­

klaration utöver de uppgifter, som nu sagts, uppgifter skola lämnas för

statistiskt ändamål.

2 mom. Efter anmaning är ägare eller därmed likställd innehavare av

fastighet skyldig att till ledning vid fastighetens taxering avgiva uppgift

jämväl angående andra förhållanden än dem, som finnas angivna i dekla-

rationsformuläret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

137 §.

Allmän fastighetsdeklaration skall avlämnas senast den 15 september

året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas

antingen direkt till vederbörande beredningsnämnds ordförande å landet

eller fastighetstaxeringsnämnds ordförande i stad,

eller till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet eller landsfiskal i

det län där taxeringen skall äga rum.

Har på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen i kommun

vidtagits särskild anordning för mottagande av deklarationer, må deklara­

tion till ledning för taxering inom länet i enlighet därmed avlämnas.

138 §.

Har efter avlämnandet av allmän fastighetsdeklaration men före taxe­

ringsårets ingång fastighet eller del därav övergått till ny ägare eller där­

59

med likställd innehavare, äro såväl den förutvarande som den nye ägaren

eller innehavaren skyldiga att inom tio dagar därefter härom göra anmälan

till vederbörande beredningsnämnds ordförande å landet eller fastighets-

taxeringsnämnds ordförande i stad eller till länsstyrelsen; och bör i fall,

då genom överlåtelse fastighet blivit uppdelad, överlåtelsehandlingen i hu­

vudskrift eller bestyrkt avskrift företes.

139 §.

1 mom. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall lokal skattemyn­

dighet avlämna de till myndigheten, enligt vad därom är särskilt stadgat,

överlämnade lagfartsförteckningarna för tiden från och med den 1 juli året

näst före det, då allmän fastighetstaxering senast ägde rum, till och med

den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

Hypoteksinrättning skall utan anmaning lämna uppgift å det värde, var­

till i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet blivit uppskattad

vid värdering, som blivit för dylikt låns erhållande anställd och godkänd

under tiden från och med den 1 juli året näst före det, då allmän fastig­

hetstaxering senast ägde rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften

skall avlämnas.

2 mom. Uppgifter enligt 1 mom. skola avlämnas senast den 20 juli året

näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, samt ingivas till

länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.

Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommun- eller försam-

lingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt

utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter avser.

140 §.

Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid all­

män fastighetstaxering avlämna uppgift rörande försäkringsvärdet å bygg­

nader, som äro hos anstalten försäkrade mot brandskada.

141 §.

Uppgiftspliktig, från vilken fastighetsdeklaration eller annan uppgift till

ledning vid fastighetstaxering icke inom föreskriven tid inkommit, må an-

manas att avgiva sådan deklaration eller uppgift.

Är avlämnad deklaration eller uppgift icke så upprättad, som i denna

förordning sägs, må den uppgiftspliktige anmanas att avhjälpa bristen.

142 §.

Anmaning må utfärdas av fastiglietsprövningsnämnd, prövningsnämnd,

taxeringsintendent, ordföranden i beredningsnämnd eller fastighetstaxe-

ringsnämnd samt konsulent för taxering av vattenfallsfastighet, den sist­

nämnde dock icke i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaration.

Knngl. Majrts proposition nr 150 år 1956

60

Vad i 34 § 4 mom. samt 52 § är stadgat om anmaning skall i tillämpliga

delar gälla jämväl beträffande anmaning som här avses. Bestämmelserna

i 53—55 §§ skola äga motsvarande tillämpning i fråga om ordförande i

beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd samt beträffande taxe-

ringsintendent, fastighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd och länssty­

relse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

III. Om förberedande åtgärder

143 §.

1 mom. Angående skyldighet dels för statens skogsforskningsinstitut att

före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogstaxeringsanvisningar

samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter in. m. dels ock för skogs­

styrelsen att före sådan taxering till länsstyrelserna lämna uppgifter rö­

rande virkespriser m. m. stadgas i skogsvärderingsinstruktionen.

Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på

grundval av anvisningar och uppgifter som nu sagts samt i mån av behov

inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvis­

ningar varom likaledes är stadgat i skogsvärderingsinstruktionen.

2 mom. Före sammanträde, varom i 144 § 1 mom. förmäles, har landskam­

reraren att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats, och

de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande

fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd. Länsstyrelsen äger

kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvär­

dena att därvid tillhandagå landskamreraren med upplysningar.

144 §.

1 mom. Senast den 20 augusti året näst före det, då allmän fastighets­

taxering skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i

beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets lands­

bygd ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt

132 § 1 inom., samt de fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt

133 § 1 mom. utsetts av landstingskommunens förvaltningsutskott, sam­

manträda inför landskamreraren å en eller flera lämpliga orter för förbe­

redande överläggningar rörande tillämpningen av de allmänna grunderna

vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen; och äger länsstyrelsen

till dessa sammanträden kalla jämväl andra personer, vilka på grund av

sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastig­

hetsvärdena inom länet eller delar därav eller ock särskilt rörande värde­

ring av skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid för­

säljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastig­

hetstaxering och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna

61

saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock

för övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på

nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 143 §

1 mom. andra stycket upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvis-

ningar ävensom, i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda

anvisningar jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av

olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark samt

enhetliga grunder för taxeringen av annan fastighet med mera. Avser sam­

manträdet överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av

länet, skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med

avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen lik­

artade, böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den

redogörelse, landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, be­

träffande fastigheter i skilda storleksgrupper föreslå vissa värden för yt­

enhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden

under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må

tjäna till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigheter. Jämväl i fråga

om annan fastighet samt beträffande värdesättning av skogsmark och

växande skog skola övervägas enhetliga grunder för taxeringen.

2 mom. Skulle för åstadkommande av en jämn och likformig taxering

i stad länsstyrelsen finna lämpligt, att sammanträde inför landskamreraren

hålles med ordförande och ledamöter av stadens fastighetstaxeringsnämn-

der, må sådant sammanträde äga rum före taxeringsarbetets påbörjande.

Därvid skola stadgandena i 1 mom. hava motsvarande tillämpning.

3 mom. Landskamreraren har att, sedan sammanträden enligt första

och andra momenten hållits, upprätta och senast den 25 augusti året näst

före taxeringsåret till riksskattenämnden insända förslag till anvisningar

för fastighetstaxeringen inom länet, däri inbegripet lokala skogstaxerings-

anvisningar. Riksskattenämnden skall senast den 15 september året näst

före taxeringsåret till landskamreraren återställa förslaget jämte de erin­

ringar mot detsamma, som nämnden funnit anledning framställa. Lands­

kamreraren har att förelägga fastighetsprövningsnämnden omförmälda för­

slag och erinringar. Fastighetsprövningsnämnden skall på grundval av

nämnda handlingar fastställa lokala skogstaxeringsanvisningar och övriga

anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen, vilka senast den 30 sep­

tember året näst före taxeringsåret skola tillställas ordförandena i bered-

ningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna samt samtidigt över­

sändas till riksskattenämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr töO år 1956

145 §.

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden fastställda lokala skogstaxe-

ringsanvisningarna och övriga anvisningar för fastighetstaxeringen kommit

62

ordförandena i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna

tillhanda och innan beredningsnämnderna börja det egentliga arbetet, skall

å landet ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden, efter samråd med taxe-

ringsintendenten i länet angående tid och plats, sammankalla de av läns­

styrelsen och landstingskommunens förvaltningsutskott utsedda ledamö­

terna i fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till

fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna till överlägg­

ningar rörande det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör

uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering

inom fastighetstaxeringsdistriktets olika delar samt åt spörsmål, som kunna

förväntas vålla beredningsnämnderna svårigheter.

146 §.

1 mom. Sedan länsstyrelsen ombesörjt, dels att de vid närmast föregående

allmänna fastighetstaxering tillgängliga jordregisterutdragen blivit fullstän-

digade med de anteckningar, som efter utdragens upprättande tillkommit

i jordregistret, dels att utdrag verkställts av jordregistret i de delar, som

upplagts under samma tidrymd, skall länsstyrelsen senast den 15 septem­

ber året näst före taxeringsåret till ordföranden i vederbörande berednings-

nämnd översända omförmälda utdrag ävensom de vid närmast föregående

allmänna fastighetstaxering och därefter avgivna, hos länsstyrelsen för­

varade fastighetsdeklarationer och andra uppgifter rörande fastigheter inom

beredningsdistriktet.

1 den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, skall beredningsnämndens ord­

förande därjämte erhålla tillgång till de vid närmast föregående allmänna

fastighetstaxering upprättade fastighetslängderna, såvitt beredningsdistrik­

tet angår.

2 mom. Samtidigt med översändande av de av fastighetsprövningsnämn-

den fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna och övriga anvisningar

för taxeringen på sätt i 144 § 3 mom. sägs har länsstyrelsen att till ord­

föranden i den beredningsnämnd å landet eller fastighetstaxeringsnämnd

i stad, som i varje särskilt fall vederbör, översända de i 139 § omförmälda

uppgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

IV. Om beredningsnämndernas verksamhet

147 §.

Beredningsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

1) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den som därom

framställer begäran erforderliga upplysningar om honom åliggande deklara­

tionsskyldighet och sättet för dess fullgörande,

2) mottaga, ordna och granska deklarationer, uppgifter och andra hand­

lingar,

Kungl. Maj.ts proposition nr i50 år 1956

63

3) vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters in­

förskaffande,

4) tillse att anmälda eller eljest kända förändringar i avseende å ägande­

rättsförhållandena bliva iakttagna och införda i fastighetslängden,

5) kalla nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbete

samt vid sammanträdena föra ordet och vara föredragande,

6) ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder samt övriga

göromål av expeditionell art, samt

7) avgiva yttranden i besvärsmål.

Vid fullgörande av honom åliggande uppgifter må ordförande åtnjuta

biträde av personal, som för sådant ändamål kan anvisas.

148 g.

1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som

ordföranden bestämmer efter samråd med ordföranden i fastighetstaxe-

ringsnämnden. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i

sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden i

beredningsnämnden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.

2 mom. Sammanträde med beredningsnämnd skall hållas inom slutna

dörrar. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet är dock be­

rättigad att företräda inför beredningsnämnd för att meddela upplysningar

till ledning vid taxering av fastigheten.

3 mom. Taxeringsintendenten i länet eller av honom beordrad tjänste­

man äger närvara vid sammanträde med beredningsnämnd till fullgörande

av vad honom åligger enligt 172 §, jämförd med 59 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd äger närvara vid sådant samman­

träde och därunder deltaga i överläggningen men ej i besluten.

149 §.

Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden, innan

taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse ej mindre

rörande av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden och övriga

värderingsgrunder, såvitt distriktet berör, än även rörande de köp av jord­

bruksfastighet inom distriktet, som förekommit under tiden efter senaste

allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser beträffande fastigheternas

allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas

av de vid dessa köp tillämpade priser. Finnas inom distriktet fastigheter

med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning rörande det virkes-

förråd, som i medeltal per hektar finnes inom länet eller vederbörlig del

därav, och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i

64

förekommande fall, trädslag ävensom rörande innehållet i övrigt av de

lokala skogstaxeringsanvisningarna.

150 §.

1 mom. Beredningsnämnden har att föreslå värden för fastigheterna i

distriktet.

2 mom. Beredningsnämndens förslag till taxering skola upptagas i taxe-

ringslängd (fastighetslängd). Närmare föreskrifter angående längdens fö­

rande meddelas av Kungl. Maj :t. Fastighetslängden underskrives av bered­

ningsnämndens ordförande och de ledamöter, som utsetts att justera nämn­

dens protokoll.

3 mom. De av beredningsnämnden följda grunderna för taxeringen,

såvitt angår jordbruksfastighet, skola för varje fastighet upptagas i en

särskild längd enligt fastställt formulär. Denna längd skall med lämpliga

mellanrum under beredningsarbetet framläggas för nämnden, som i hän­

delse av ojämnhet i taxeringen har att verkställa erforderlig jämkning.

Då nämndens förslag till taxering föreligger färdigt, skall längden i jus­

terat skick fogas vid protokollet. Senast den 20 december skall ordföranden

översända sammandrag av längden till landskamreraren i länet.

151 §.

Vad i 62 och 64 §§ är stadgat om jäv och omröstning i taxeringsnämnd

skall äga motsvarande tillämpning beträffande beredningsnämnd.

Beslut må icke fattas av beredningsnämnd, såvida icke ordföranden och

minst två ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att

ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, icke

utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.

Ordföranden har att i fastighetslängden angiva det värde, han ansett

böra föreslås, i de fall, då beredningsnämndens beslut utfallit på

annat sätt.

Annan ledamot i beredningsnämnd, som deltagit i nämndens beslut, äger

anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan samman­

trädet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och

avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars

handläggning han biträtt, anteckna särskild mening till protokollet.

152 §.

Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 10 decem­

ber året näst före taxeringsåret.

Beredningsnämndens ordförande skall senast den 15 i nämnda månad

med allmänna posten tillsända sådan ägare eller därmed likställd inneha­

vare av skattepliktig fastighet, vilkens namn och postadress äro för ord­

föranden kända, underrättelse om det för fastigheten föreslagna taxerings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

65

värdet. Underrättelse som nu sagts skall även innehålla upplysning, att äga­

ren eller innehavaren av fastigheten äger senast den 5 påföljande januari

till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot för­

slaget.

Beredningsnämndens förslag skall under tio dagar viss angiven tid på

dagen hållas tillgängligt inom kommunen hos beredningsnämndens ord­

förande eller någon dess ledamot, med rätt för ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet inom distriktet att på sätt och inorii tid, som i näst­

föregående stycke stadgas, avgiva erinringar mot förslaget, åliggande det

ordföranden att sådant i vederbörlig ordning kungöra.

Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att beträffande i

fastighetslängden uppförd fastighet före årsskiftet inträffat sådan omstän­

dighet, som föranleder, att fastigheten skall uppdelas i flera taxerings­

enheter, skall ordföranden senast den 20 januari hålla sammanträde med

beredningsnämnden, som har att yttra sig över inkommen erinran samt i

förekommande fall avgiva nytt förslag till taxering. Dylika yttranden och

förslag upptagas i protokollet.

Senast den 25 januari skall beredningsnämndens ordförande till ord­

föranden i fastighetstaxeringsnämnden överlämna de upprättade fastighets-

längderna, behörigen summerade, ävensom nämndens protokoll, de deklara­

tioner och andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till

ledning vid taxeringen, samt de enligt 146 § beredningsnämndens ord­

förande tillhandakomna handlingarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 är 1956

V. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet

153 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd å landet skall huvudsakligen

1) för vinnande av jämnhet och likformighet i taxeringen följa arbetet

i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet samt i erforder­

lig utsträckning lämna anvisningar för arbetets bedrivande,

2) före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från be-

redningsnämndernas ordförande inkomna längderna och övriga handlingar

och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna tillämpat de

enhetsvärden och de värderingsgrunder i övrigt, som av fastighetspröv-

ningsnämnden fastställts, ävensom huru beredningsnämndernas uppskatt­

ning av virkesförrådet och dess fördelning på trädslagsklasser och förråds-

grupper samt, i förekommande fall, trädslag överensstämmer med upp­

gifterna härom i de för taxeringen fastställda lokala skogstaxeringsanvis-

ningarna,

3) vidtaga åtgärder för införskaffande av de uppgifter och upplysningar,

som ytterligare må finnas erforderliga för taxeringen,

5 — B i han g till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

66

4) kalla fastighetstaxeringsnämndens ledamöter till sammanträden och

om utsatt tid och ställe härför i god tid underrätta länsstyrelsen,

5) leda nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet,

6)

ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder, samt övriga

göromål av expeditionell art, ävensom

7) avgiva yttranden i besvärsmål.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad har enahanda åligganden

som i 147 § stadgas för ordförande i beredningsnämnd. Det åligger honom

att i god tid underrätta länsstyrelsen om utsatt tid och plats för fastighets­

taxeringsnämndens sammanträden.

Vid fullgörande av honom åliggande uppgifter må ordförande i fastig­

hetstaxeringsnämnd åtnjuta biträde av personal, som för sådant ändamål

kan anvisas.

154 §.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd å landet hållas

å tid och plats, som ordföranden bestämmer. Möter för ledamot hinder att

tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant och

tillika härom underrätta ordföranden. Föredragande i nämnden är veder­

börande beredningsnämnds ordförande beträffande de fastigheter, som

tillhöra hans beredningsdistrikt.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.

Sammanträde med nämnden skall hållas inom slutna dörrar.

Angående rätt för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet

att företräda inför nämnden samt om befogenhet för taxeringsintendenten

i länet eller av honom beordrad tjänsteman att närvara vid sammanträde

med fastighetstaxeringsnämnd å landet skola bestämmelserna i 148 § 2

och 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga

arbetet, skall ordföranden, efter samråd med taxeringsintendenten i länet

angående tid och plats, kalla de av länsstyrelsen och landstingskommunens

förvaltningsutskott utsedda ledamöterna ävensom samtliga ordförande i

beredningsnämnderna i de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande be-

redningsdistrikten till ett förberedande sammanträde. Vid detta har ord­

föranden, med erforderligt biträde av beredningsnämndernas ordförande,

att avgiva noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter vilka varje

beredningsnämnd upprättat sitt förslag, ävensom för sin egen mening,

huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna anses överens­

stämma med av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden och

anvisningar i övrigt eller eljest med de priser, som erhållits vid fastighets-

försäljningar i orten. På grundval av dessa redogörelser skola de vid sam­

manträdet närvarande taga under övervägande och för anteckning till

protokollet uttala sin mening, vilka allmänna jämkningar av berednings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

67

nämndernas förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering

i hela fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av protokollet skall inom tio dagar efter sammanträdet av ord­

föranden översändas till landskamreraren, som har att, efter därav tagen

del, till finansdepartementet insända de inkomna protokollsavskrifterna

ävensom de i 150 § 3 mom. angivna sammandragen.

3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda sammanträdet hållits, tager

taxeringsarbetet sin början med de kommuner, där vid nämnda samman­

träde beredningsnämndernas förslag ansetts tillfredsställande, samt fort­

går kommun efter kommun och fastighet efter fastighet. Föredraganden

har att i varje fall meddela såväl beredningsnämndens förslag som ock sin

egen mening ävensom redogöra för inkomna erinringar och de ändringar,

som beredningsnämnden funnit sig böra föreslå. Nämnden beslutar där­

efter med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet.

Nämndens sålunda fattade beslut skola, där de skilja sig från bered­

ningsnämndens förslag, antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängderna underskrivas av nämndens ordförande och veder­

börande beredningsnämndsordförande samt en av nämnden utsedd ledamot.

155 §.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd i stad hållas inom

staden å tid och ställe, som ordföranden bestämmer. Möter för ledamot

hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd

suppleant och tillika härom underrätta ordföranden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.

Sammanträde med nämnden skall hållas inom slutna dörrar.

Angående rätt för ägare och därmed likställd innehavare av fastighet att

företräda inför nämnden samt om befogenhet för taxeringsintendenten i

länet eller av honom beordrad tjänsteman att närvara vid sammanträde med

fastighetstaxeringsnämnd i stad skola bestämmelserna i 148 § 2 och 3 mom.

äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Är stad indelad i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt och

har sådant sammanträde, som i 144 § 2 mom. omförmäles, icke funnits

erforderligt, skall länsstyrelsen uppdraga åt ordföranden i en av fastig-

hetstaxeringsnämnderna att före taxeringsarbetets påbörjande kalla övriga

ordförande och ledamöter till sammanträde för förberedande överläggningar

rörande de allmänna grunder, som böra i stadens skilda delar komma i

tillämpning vid taxeringen; och äger länsstyrelsen på framställning av

den sammankallande ordföranden medgiva, att han må till detta samman­

träde kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller

eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom

staden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

68

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i stad företager fastighetstaxeringen

i den ordning, som finnes bäst lämpad för vinnande av jämnhet och lik­

formighet mellan taxeringsvärdena i stadens olika delar. Nämnden beslutar,

med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet. Nämnden

bör i den omfattning, som befinnes lämplig, dessförinnan bereda ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet tillfälle att inom viss angiven tid

yttra sig över av nämnden ifrågasatt värde å fastigheten.

Då ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet beredes tillfälle

att yttra sig över det av nämnden ifrågasatta värdet å fastigheten, skall han

samtidigt underrättas därom att särskild underrättelse om fastighetstaxe-

ringsnämndens beslut icke kommer att tillsändas honom, därest erinringar

icke riktats mot det ifrågasatta värdet och detta av nämnden fastställes

såsom taxeringsvärde. Därjämte skall meddelandet innehålla upplysning om

vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxerings-

nämndens beslut rörande taxeringen.

Fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering skola antecknas i fas-

tighetslängd, och skola i fråga om denna längd stadgandena i 150 § 2 mom.

hava motsvarande tillämpning. De av nämnden följda grunderna för taxe­

ringen, såvitt angår jordbruksfastighet, skola upptagas i en särskild längd.

I fråga om denna längd skall i tillämpliga delar gälla vad i 150 § 3 mom.

sägs, dock att sammandrag av längden icke skall översändas till lands-

kamreraren i länet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

156 §.

Vad i 62 och 64 §§ är stadgat rörande jäv och omröstning i taxerings­

nämnd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om fastighetstaxerings­

nämnd.

Beslut må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd å landet, såvida icke

ordföranden, föredraganden samt en av landstingskommunens förvaltnings­

utskott vald och en kommunvald ledamot äro tillstädes, samt av fastig­

hetstaxeringsnämnd i stad, såvida icke ordföranden och minst två leda­

möter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att ledamot av fastig­

hetstaxeringsnämnd har att avträda vid behandling av viss taxering icke

utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.

Ordföranden skall i händelse av avvikande mening låta densamma an­

tecknas till protokollet. Motsvarande skyldighet har föredragande i fastig­

hetstaxeringsnämnd å landet.

Annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd, som deltagit i nämndens

beslut, äger anföra reservation mot beslut. Reservation skall anmälas innan

sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skrift­

ligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars

handläggning han biträtt, anteckna särskild mening till protokollet.

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

157 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början å lan­

det senast den 5 februari under taxeringsåret och i stad senast den 1 oktober

året dessförinnan, dock att vad nu sagts icke har avseende å Stockholm.

Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm

senast den 15 juni under taxeringsåret.

2 mom. Har ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet å landet

avgivit erinringar mot beredningsnämndens förslag eller har fastighetstaxe-

ringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat

taxeringsvärde än det av beredningsnämnden föreslagna eller eljest beslutat

frångå beredningsnämndens förslag, åligger det fastighetstaxeringsnämn­

dens ordförande att tillsända ägaren eller innehavaren, därest dennes namn

och postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det taxerings­

värde, som av fastighetstaxeringsnämnden beslutats.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad åligger att tillsända sådan

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vilkens namn och

postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det taxeringsvärde,

som av nämnden beslutats. Vad nu sagts skall dock icke gälla, om med­

delande rörande ifrågasatt taxeringsvärde tillsänts ägaren eller innehavaren

och taxeringsvärde åsatts fastigheten på sätt i meddelandet angivits.

Underrättelse, som i detta moment avses, skall innehålla upplysning om

vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxerings­

nämndens beslut.

3 mom. Senast den 31 mars eller vad angår Stockholm den 21 juni skall

fastighetstaxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända fastig-

hetsdeklarationerna och övriga handlingar ävensom berednings- och fastig-

hetstaxeringsnämndernas protokoll. Fastighetslängderna skola avlämnas å

den tid och i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver.

4 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola

vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendent och fastighetspröv-

ningsnämnden samt i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver, utom vad angår

Stockholm, offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst

fjorton dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet

158 §.

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar inkommit till

länsstyrelsen, skola längderna ävensom de hos berednings- och fastighets-

taxeringsnämnderna förda protokollen granskas, varvid taxeringsintendent

har att hos fastighetsprövningsnämnden göra framställningar om de åtgär­

70

der, som erfordras för åstadkommande av en med skatteförfattningarna

överensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering.

Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande eller leda­

mot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering

kunniga och erfarna personer att under granskningsarbetet infinna sig

för upplysningars meddelande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 är 1956

159 §.

Kungl. Maj :t äger förordna, att med ledning av de i 154 § 2 mom. andra

stycket omförmälda handlingarna undersökning skall verkställas till ut­

rönande, huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter å landsbygden

jämnhet och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd. Verkstäl­

les sådan undersökning, skall resultatet därav meddelas landskamrerarna

och taxeringsintendenterna senast den 30 april under taxeringsåret.

Ovannämnda handlingar skola tillhandahållas kammarrätten senast den

1 oktober under taxeringsåret.

160 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast

den 30 september under taxeringsåret, i Stockholm den 31 oktober.

2 mom. Fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så

anses erforderligt, kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxerings­

nämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer

att infinna sig vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos

dess ordförande för att meddela upplysningar.

161 §.

Genom prövningsnämndens kansli skola införskaffas erforderliga yttran­

den över hos fastighetsprövningsnämnden anförda besvär och gjorda fram­

ställningar; där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras

från vederbörande. Taxeringsintendent har att åvägabringa för besvärens

och framställningarnas prövning eljest erforderlig utredning.

162 §.

Beträffande fastighetsprövningsnämnds verksamhet skall i övrigt vad

som stadgas om prövningsnämnd i 78—88, 90—92 och 94 §§ gälla i till­

lämpliga delar, därvid vad som stadgas angående besvär av taxeringsinten­

dent skall tillämpas jämväl å framställning enligt 158 § samt vad som avser

skattskyldig skall gälla ägare eller därmed likställd innehavare av fastig­

het och annan, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom

skattepliktig inkomst.

Åtgärder, som avses i 91 §, skola, sedan fastighetsprövningsnämndens ar­

bete avslutats, företagas av prövningsnämnden i länet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 är 1956

71

VII. Om fullföljd av talan

163 §.

1 mom. Över beslut av fastighetstaxeringsnämnd må besvär anföras hos

fastighetsprövningsnämnden

1) av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastig­

heten rörer,

2) av vederbörande kommun.

Besvären skola avfattas skriftligen samt ingivas eller insändas till pröv-

ningsnämndens kansli,

i länen senast den 15 maj under taxeringsåret och

1 Stockholm senast den 10 augusti under taxeringsåret.

2 mom. Taxeringsintendent äger att genom framställning, som i 158 §

sägs, yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut.

164 §.

1 mom. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, så ock

kommun må hos kammarrätten anföra besvär över fastighetsprövnings-

nämnds beslut rörande viss fastighet

1) om klaganden besvärat sig hos fastighetsprövningsnämnden över fas-

tighetstaxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,

2) om fastighetsprövningsnämnden ändrat fastighetens taxering utan

att sådan ändring påyrkats av honom.

2 mom. Taxeringsintendent må hos kammarrätten anföra besvär, om fas­

tighetsprövningsnämnden icke bifallit av honom gjord framställning ellei

fastighetsprövningsnämnden efter besvär ändrat fastighetstaxeringsnämnds

beslut.

3 mom. Besvär till kammarrätten må endast innefatta fullföljande helt

eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastighetsprövnings­

nämnden. Har denna ändrat fastighetstaxeringsnämnds beslut utan att

yrkande därom framställts av klaganden, må besvären till kammarrätten

icke innefatta längre gående yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet

med fastighetstaxeringsnämndens beslut.

4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är stadgat skall äga motsvarande tillämpning

beträffande besvär över allmän fastighetstaxering, dock att besvärsakt skall,

där ej särskilda omständigheter föreligga, översändas till kammarrätten

inom fyra månader efter det att besvären inkommit till prövningsnämndens

kansli.

Vid besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut i fråga om fastighets­

taxering skall, utöver i 97 § angivna handlingar, fogas utdrag av taxerings-

längd beträffande närmast föregående taxering av fastigheten.

I förteckning över anförda besvär skola besvär över allmän fastighets­

taxering upptagas för sig utan sammanblandning med övriga besvär.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

165 §.

1 mom. Vid handläggning i kammarrätten av mål angående allmän fas­

tighetstaxering skola deltaga tre av rättens ledamöter, därav minst två ordi­

narie, av vilka sistnämnda en efter Kungl. Maj :ts förordnande skall föra

ordet, samt två av de särskilda ledamöter, om vilka i 2 mom. förmäles; dock

må utevaro av en av de särskilda ledamöterna icke hindra måls avgörande,

därest tre av kammarrättens ledamöter äro om slutet ense.

Utan hinder av vad i första stycket sägs äger Kungl. Maj :t beträffande

vissa grupper av ifrågavarande mål föreskriva, att bestämmelsen om sär­

skilda ledamöters deltagande i målens handläggning ej skall äga till-

lämpning.

2 mom. Kungl. Maj :t förordnar för högst fem år i sänder minst nio,

högst tjugu i praktiska värv förfarna män med god kännedom om fastig-

hetsförhållandena i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter

i kammarrätten vid handläggning av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa

personer skola minst tre äga sakkunskap beträffande värdering av skogs­

mark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfalls-

fastighet, minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt

och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår

sådan person under den tid, för vilken han blivit utsedd, förordnar Kungl.

Maj :t annan person i hans ställe.

Ledamot som här sägs skall vara svensk medborgare. Ej må sådant

uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd.

3 mom. Kungl. Maj :t äger meddela närmare föreskrifter angående in­

kallande av de i 2 mom. nämnda ledamöter till tjänstgöring i kammar­

rätten samt angående ordnandet av kammarrättens arbete med handlägg­

ning av mål angående allmän fastighetstaxering och därmed samman­

hängande frågor.

166 §.

1 mom. Besvär över allmän fastighetstaxering må hos prövningsnämnden

i länet anföras i särskild ordning av ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet.

1) om fastighet uppförts såsom skattepliktig, ehuru den är undantagen

från skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt

4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest taxerats i fall,

där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

3) om fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppen­

bart förbiseende blivit felaktigt taxerad, samt

4) om underrättelse, som avses i 152 § andra stycket, 155 § 3 mom. första

och andra styckena eller 157 § 2 inom., haft felaktigt innehåll.

73

Har taxeringen prövats av kammarrätten eller av fastighetsprövnings-

nämnd, skola dock besvären anföras hos kammarrätten.

Kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild ordning finnas böra

upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare hand­

läggas av i första stycket avsedd prövningsnämnd.

2 mom. I fall som i 1 mom. sägs må besvär anföras jämväl av taxerings-

intendent.

3 mom. Besvär, som i denna paragraf avses, skola vara inkomna före ut­

gången av femte året efter taxeringsåret.

i mom. Anföras besvär i särskild ordning hos prövningsnämnd skall vad

i 75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad

som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.

167 §.

Över kammarrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxering,

såvitt rörer tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunal­

skattelagen, må klagan icke föras.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål angående allmän

fastighetstaxering, såvitt angår annan fråga än i första stycket sägs, äger

hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, som skola vara inkomna till

finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del av

kammarrättens utslag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

168 §.

Besvärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastig­

het tillkommer jämväl annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall

upptagas såsom skattepliktig inkomst, så ock arrendator, vilken jämlikt

avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägaren

eller innehavaren har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

Vad i 107 samt 110—112 §§ är stadgat rörande besvär över taxering för

inkomst eller förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande

besvär över allmän fastighetstaxering.

Utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t beträffande allmän fastighets­

taxering skall, därest utslaget innefattar ändring av prövningsnämnds be­

slut, för kännedom tillställas, förutom klaganden, den som vid taxeringsårets

ingång ägt fastigheten eller varit skyldig att erlägga skatt för garantibelopp

för densamma, den kommun, där fastigheten är belägen, taxeringsintenden-

ten i det län, där fastigheten är belägen, så ock där fastighetens ägare eller

därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret hade sin hem­

ortskommun i annat län, taxeringsintendenten i det länet.

Vid sådant utslag eller beslut beträffande allmän fastighetstaxering, som

i 102 § första stycket sägs, skall fogas underrättelse till den skattskyldige

74

om rätt för honom att anföra besvär enligt nämnda paragraf och om vad

han därvid har att iakttaga.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

169 §.

Om vid prövning av besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj :t rörande

allmän fastighetstaxering befinnes, att taxeringen verkställts å orätt ort

eller å rätt ort underlåtits, må, efter vederbörandes hörande, vidtagas erfor­

derlig rättelse å ort som vederbör; dock må taxeringen icke höjas utöver

vad tidigare bestämts, därest besvären icke innefatta yrkande om sådan

höjning.

Beträffande prövningsnämnds befogenhet att vidtaga åtgärd som avses i

första stycket skola bestämmelserna i 105 § 2 mom. gälla i tillämpliga delar.

VIII. Om straff

170 §.

Vad i 117 § första, tredje och fjärde styckena samt 122 § första stycket

stadgas om tystnadsplikt och om påföljd för brott mot sådan plikt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om allmän fastighetstaxering.

171 §.

1 mom. Den som i allmän fastighetsdeklaration eller i uppgift enligt 136

§ 2 mom. uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,

ägnad att leda till för låg taxering, skall, där ej gärningen är belagd med

straff i strafflagen, dömas till dagsböter.

2 mom. Fullgör någon ej behörigen uppgiftsskyldighet enligt 139 §, gäl­

ler vad i 120 § och 122 § andra stycket är för där avsedda fall stadgat.

IX. Gemensamma bestämmelser

172 §.

Utöver vad som ovan angivits skola följande bestämmelser rörande taxe­

ring för inkomst och förmögenhet äga motsvarande tillämpning eller hava

avseende jämväl å allmän fastighetstaxering:

1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt 2—4 mom. ävensom 17—19 §§ med

för taxeringsnämnder och prövningsnämnder gemensamma bestämmelser

samt med föreskrifter om riksskattenämnden m. m.,

2) 46 § angående uppgifter från statlig och kommunal myndighet in. in.,

3) 47—50 §§ angående gemensamma bestämmelser rörande deklaratio­

ner och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av vederbörande

beskattningsnämnd, så ock konsulent för taxering av vattenfallsfastighet

äga deltaga i granskningen av deklarationer och uppgifter, som avlämnats

till ledning vid allmän fastighetstaxering,

75

4) 59 och 72 §§ angående taxeringsnämndernas verksamhet,

5) 123—125 §§ angående viten, samt

6) 126—128 §§ med särskilda föreskrifter.

173 §.

1 mom. Bestämmelserna i 129 § skola äga motsvarande tillämpning be­

träffande kostnader för allmän fastighetstaxering, varvid följande skall

iakttagas.

1) Vad i 129 § 1 mom. vid 1) stadgas skall hava avseende å ersättning till

ordförandena i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna

samt å de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i fastighetstaxerings­

nämnderna och konsulenterna för taxering av vattenfallsfastighet.

2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas skall hava avseende å

de personer, som jämlikt 143 § 2 mom. inkallats av länsstyrelsen för med­

delande av upplysningar,

de personer, som till sammanträde enligt 144 § 1 eller 2 mom. särskilt

inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 155 § 2 mom. inkal­

lats efter länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som

på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles

i 144 § 1 mom.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i

144 § 2 mom., samt

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 158 § andra

stycket.

3) Vad i 129 § 8 mom. stadgas skall hava avseende å ledamot i fastig-

hetsprövningsnämnd.

2 mom. I 165 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten åtnjuter

för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning av stats­

medel enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj :t.

Angående gottgörelse av statsmedel för verkställande av undersökning,

varom i 159 § förmäles, förordnar Kungl. Maj :t.

3 mom. Vad i 130 § första stycket stadgas skall äga motsvarande till-

lämpning å kommunvald ledamot i beredningsnämnd och fastighetstaxe­

ringsnämnd.

För inställelse vid fastighetstaxeringsnämnds sammanträden ävensom

för inställelse vid sammanträden, som omförmälas i 144 § 1 inom., 145 §

och 154 § 2 inom., äger av landstingskommuns förvaltningsutskott utsedd

ledamot av sådan nämnd åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersätt-

ning av landstingskommunens medel efter de för landstingsmän stadgade

grunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

FJÄRDE AVDELNINGEN

Särskild fastighetstaxering

174 §.

Särskild fastighetstaxering verkställes inom vax-je lokalt taxeringsdistrikt

av distriktets lokala taxeringsnämnd. Dock må länsstyrelsen vid uppdel­

ning av kommun i lokala taxeringsdistrikt förordna, att vid särskild fas­

tighetstaxering annan indelning skall tillämpas än som föreskrives för årlig

taxering i övrigt.

Vad i denna förordning är stadgat rörande taxeringsnämndernas och

prövningsnämndernas verksamhet beträffande taxeringen för inkomst och

förmögenhet, så ock för sådan taxering meddelade gemensamma bestäm­

melser rörande deklarationer och andra uppgifter ävensom föreskrifterna

om riksskattenämnden, de särskilda föreskrifterna i 126—128 §§ samt be­

stämmelserna om viten i 123—125 §§ och om kostnader för taxeringsarbetet

i 129 och 130 §§ skola äga motsvarande tillämpning med avseende å hand-

havandet av särskild fastighetstaxering, i den mån icke här nedan annor­

lunda stadgas.

175 §.

1 mom. Har vid ingången av år, då allmän fastighetstaxering icke äger

rum, beträffande viss fastighet förhållande förelegat av beskaffenhet att

böra jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen föranleda åsättande av

nytt taxeringsvärde, är fastighetens ägare eller därmed likställd inne­

havare skyldig att utan anmaning till ledning för fastighetens taxering det

året avgiva deklaration (särskild fastighetsdeklaration).

Har fastighet eller komplex av fastigheter, som vid senaste fastighets­

taxering behandlats som taxeringsenhet, därefter uppdelats mellan flera

ägare eller innehavare, skola dylika deklarationer avgivas av samtliga ägare

eller innehavare, av envar beträffande hans del av taxeringsenheten.

Särskild fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt fastställt

formulär och innehålla upplysning om det förhållande, som skall föranleda

åsättande av nytt taxeringsvärde; och skall i övrigt om sådan deklaration

i tillämpliga delar gälla vad om allmän fastighetsdeklaration är stadgat.

2 mom. Efter anmaning är ägare eller därmed likställd innehavare av

fastighet, även om han förmenar, att sådant förhållande, som enligt 1 mom.

föranleder deklarationsskyldighet, icke förelegat, skyldig avgiva särskild

fastighetsdeklaration rörande fastigheten.

3 mom. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet är efter

anmaning skyldig att till ledning vid fastighetens taxering avgiva uppgift

jämväl angående andra förhållanden än dem, som angivas i deklarations-

formuläret.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 är 1956

77

4 mom. Särskild fastighetsdeklaration, som skall avgivas utan anmaning,

skall avlämnas senast den 15 februari.

Om plats för avlämnande av särskild fastighetsdeklaration samt om an­

maning rörande deklaration eller uppgift till ledning vid särskild fastig­

hetstaxering ävensom om delgivning skola bestämmelserna i 34 § 4 mom.,

35 och 36 §§ samt 51—55 §§ äga motsvarande tillämpning.

176 §.

Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid

särskild fastighetstaxering avlämna uppgift rörande försäkringsvärdet å

byggnader, som äro hos anstalten försäkrade mot brandskada.

177 §.

1 mom. Under de år, då särskild fastighetstaxering skall äga rum, har

taxeringsnämnden att, så fort ske kan, företaga sådan taxering. Nämnden

har därvid att för varje fastighet, å vilken jämlikt 12 § 2 mom. kommunal­

skattelagen nytt taxeringsvärde skall sättas, besluta till vilket belopp det

nya värdet skall upptagas. För övriga taxering underkastade fastigheter

skola nästföregående års taxeringsvärden oförändrade upptagas.

Taxeringsnämnden har jämväl att pröva hos nämnden gjorda framställ­

ningar om sådant särskilt angivande av värden å olika i taxeringsenhet in­

gående fastigheter eller delar av fastigheter, varom i 8 g sista stycket kom­

munalskattelagen förmäles.

2 mom. För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt beslår

av mer än en kommun, för varje kommun skall föras en längd över taxe­

ringen av fastigheter (fastighetslängd). De beslutade taxeringarna skola

upptagas i längden. För varje fastighet, som taxeras, angivas taxeringens

belopp och namnet å den som vid taxeringsårets ingång varit ägare till fas­

tigheten.

3 mom. Har taxeringsnämnden åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller

jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen, med avvikelse från vad

som under nästföregående taxeringsår varit gällande, fördelat taxerings­

värde å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter

eller har taxeringsnämnden avslagit framställning om vidtagande av nu

omförmäld taxeringsåtgärd, skall underrättelse om taxeringsnämndens be­

slut sändas till fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare även­

som, därest annan än ägaren eller innehavaren är skyldig att erlägga skatt

för garantibelopp för fastigheten, till denne.

Om sådan underrättelse skola bestämmelserna i 69 § 4 mom. äga mot­

svarande tillämpning.

4 mom. Samtliga ledamöter av taxeringsnämnd må deltaga i granskningen

av särskild fastighetsdeklaration.

78

178 §.

1 mom. Taxering, som till följd av prövningsnämnds beslut tillkommit

eller blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall an­

tecknas i vederbörlig fastighetslängd.

2 mom. Bestämmelserna i 92 § om underrättelse angående prövnings­

nämnds beslut i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet skola

äga motsvarande tillämpning å sådan nämnds beslut rörande särskild fas­

tighetstaxering, därvid vad som avser skattskyldig skall gälla ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet och annan, för vilken garantibe­

lopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

179 §.

1 mom. över beslut av taxeringsnämnd rörande särskild fastighetstaxe­

ring må besvär anföras hos prövningsnämnden i länet

1) av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastig­

heten rörer,

2) av vederbörande kommun, samt

3) av taxeringsintendent.

2 mom. Beträffande besvär enligt denna paragraf skall vad i 75 och 76 §§

är stadgat rörande besvär i fråga om taxering för inkomst och förmögen­

het äga motsvarande tillämpning.

180 §.

1 mom. Besvär över prövningsnämnds beslut rörande särskild fastighets­

taxering må anföras hos kammarrätten av part som i 179 § sägs

1) om han anfört besvär hos prövningsnämnden men hans talan icke bi­

fallits,

2) om prövningsnämnden ändrat fastighetens taxering utan att sådan

ändring påyrkats av honom.

Besvär till kammarrätten må endast innefatta fullföljande helt eller

delvis av yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden. Har

denna ändrat taxeringsnämnds beslut utan att yrkande därom framställts

av klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens

beslut.

2 mom. Beträffande besvär enligt denna paragraf skall vad i 96 och 97 §§

är stadgat rörande besvär till kammarrätten i fråga om taxering för in­

komst och förmögenhet äga motsvarande tillämpning. I förteckning över

anförda besvär skola besvär över särskild fastighetstaxering upptagas för

sig utan sammanblandning med övriga besvär.

3 mom. I fråga om kammarrättens handläggning av mål angående sär­

skild fastighetstaxering skall vad i 165 § är stadgat äga motsvarande till-

lämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

79

181 §.

1 mom. Vad i 99 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning, om ägare

eller därmed likställd innehavare av fastighet icke erhållit i 177 § 3 mom.

föreskriven underrättelse senast den 15 juli under taxeringsåret.

2 mom. Besvär i fråga om särskild fastighetstaxering må jämväl anföras

i särskild ordning av ägare eller därmed likställd innehavare av fastig­

het

1) om fastighet uppförts såsom skattepliktig, ehuru den är undantagen

från skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt

4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där

taxering av fastigheten icke bort äga rum, samt

3) om fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppen­

bart förbiseende blivit felaktigt taxerad.

Besvär som nu sagts prövas av prövningsnämnden i länet. Har taxeringen

prövats av prövningsnämnden eller kammarrätten, ankommer det dock på

kammarrätten att pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild ordning finnes

böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare

handläggas av prövningsnämnden.

3 mom. I fall som i 2 mom. sägs må besvär jämväl anföras av taxerings-

intendent.

4 mom. Besvär, som i denna paragraf avses, skola för att kunna upp­

tagas till prövning vara inkomna före utgången av femte året efter taxe­

ringsåret.

5 mom. Anföras besvär i särskild ordning hos prövningsnämnd, skall

vad i 75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad

som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.

182 §.

Över kammarrättens utslag i mål angående särskild fastighetstaxering,

såvitt rörer tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunal­

skattelagen, må klagan icke föras.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål angående sär­

skild fastighetstaxering, såvitt angår annan fråga än i första stycket sägs,

äger hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, som skola vara inkomna

till finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del

av kammarrättens utslag.

183 §.

Besvärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastig­

het tillkommer jämväl annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

80

upptagas såsom skattepliktig inkomst, så ock arrendator, vilken jämlikt av­

tal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägaren

eller innehavaren har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

Vad i 107, 108 samt 110—113 §§ är stadgat rörande besvär över taxering

för inkomst och förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträf­

fande besvär över särskild fastighetstaxering.

Vad i 168 § tredje och fjärde styckena och 169 § stadgas skall äga mot­

svarande tillämpning beträffande särskild fastighetstaxering.

184 §.

Därest efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde i anledning

av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som icke

blivit taxerad, har prövningsnämnden att efter anmälan av taxeringsinten-

dent vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande år under taxe-

ringsperioden, där ej beträffande fastigheten sådant förhållande inträffat,

som jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen bör föranleda åsättande av

nytt taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos prövningsnämnden må jämväl göras av fastighetens

ägare eller därmed likställd innehavare eller, om besvären anförts av annan

än ägaren eller innehavaren, av denne.

185 §.

Vad i 117 § första, tredje och fjärde styckena samt 122 § första stycket

stadgas om tystnadsplikt och om påföljd för brott mot sådan plikt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om särskild fastighetstaxering.

186 §.

Den som i särskild fastighetsdeklaration eller i uppgift som i 175 § 3 mom.

sägs uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, ägnad

att leda till för låg taxering, skall, där ej gärningen är belagd med straff

i strafflagen, dömas till dagsböter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958, dock att förord­

ningens bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder,

som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Genom förordningen upphävas taxeringsförordningen den 28 septem­

ber 1928 (nr 379), så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stri­

dande mot den nya förordningens bestämmelser.

2. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

författningsrum, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall

den bestämmelsen i stället tillämpas.

81

3. I fråga om taxeringar, som verkställts eller bort verkställas i första

instans år 1957 eller tidigare år, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla

med följande undantag:

a) Besvär till kammarrätten och Kungl. Maj:t, som anföras efter den

31 december 1957, skola beredas och vidare handläggas enligt denna för­

ordning.

b) I fråga om rätt att anföra besvär i särskild ordning skola denna för­

ordnings bestämmelser äga tillämpning, om besvären inkomma efter den

31 december 1957. Vad nu sagts skall dock icke gälla sådana besvär, som

avses i 99 § och 181 § 1 mom. denna förordning.

c) Besvär, som efter den 31 december 1957 anföras i särskild ordning, skola

beredas och vidare handläggas enligt denna förordning.

d) På prövningsnämnd efter den 31 december 1957 ankommande upp­

gifter skola fullgöras av prövningsnämnd, utsedd enligt bestämmelserna

i denna förordning.

e) Fråga om eftertaxering, som väckes efter den 31 december 1957, skall

handläggas och prövas enligt bestämmelserna i denna förordning.

4. Vad i 4 § fjärde stycket denna förordning stadgas skall, intill dess

taxeringsassistent förordnats för där angivet särskilt taxeringsdistrikt, icke

gälla, länsstyrelsen obetaget att inrätta sådant taxeringsdistrikt utan att

förordna taxeringsassistent för distriktet.

5. Intill dess indelning av länet i särskilda taxeringsdistrikt, som avses

i 4 § fjärde stycket denna förordning, blivit för länet i dess helhet genom­

förd, må länsstyrelsen i samband med indelningen i lokala taxerings­

distrikt i erforderlig omfattning förordna taxeringskonsulenter för sådana

distrikt.

Har taxeringskonsulent förordnats, åligger honom att granska själv­

deklarationer och andra uppgifter, avgivna av fysiska personer, oskifta

dödsbon eller familjestiftelser, vilka äro rörelseidkare eller sådana idkare

av jordbruk eller skogsbruk, som äro skyldiga föra räkenskaper. Han har

därjämte att granska andra deklarationer och uppgifter av mera invecklad

beskaffenhet, vilka taxeringsnämnd överlämnar till honom för granskning.

Taxeringskonsulenten äger, då fråga är om deklaration eller annan upp­

gift som av honom granskats, deltaga i taxeringsnämndens överläggningar

men icke i dess beslut.

Han äger vidare utfärda anmaning, som avses i 51 § första stycket denna

förordning, i den mån så erfordras för fullgörande av honom åvilande

granskning av deklaration eller annan uppgift, dock att han icke äger an-

mana skattskyldig att avlämna deklaration.

I fråga om ersättning åt taxeringskonsulent skall i tillämpliga delar gälla

vad i 129 g denna förordning stadgas om ersättning åt ordförande i taxe­

ringsnämnd.

6—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

82

6. Erfordras utöver vad ovan stadgas särskilda bestämmelser i avseende

å denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t meddela sådana

bestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

83

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 sep­

tember 1928 samt punkt 3 av anvisningarna till 32 § samma lag1 skola er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

32 §.

3 mom. Såsom intäkt------------ avsedda utgifter.

Förmånen av------ ------befattningshavare gällande.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i an­

nat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra

direkt vederlag för utfört arbete.

Anvisningar

till 32 §.

3. Såsom intäkt----------—- här nedan).

Angående värdesättningen------- — därmed minskas.

Förmån som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket kan bestå i t. ex. rabatter

vid inköp av varor i arbetsgivarens rörelse, förfriskningar som utan ersätt­

ning tillhandahållas i samband med arbetet, måltider som genom arbets­

givarens försorg ei’hållas till ett lägre pris än i öppna marknaden eller nytt­

janderätt till fastighet för vilken vederlaget bestämts till obetydligt lägre

belopp än i orten gällande hyrespris. Vid bedömande av om förmånen skall

upptagas såsom intäkt skall hänsyn tagas till det sammanlagda värdet av de

förmåner av ifrågavarande slag som den skattskyldige åtnjutit från samme

arbetsgivare. Hänsyn skall därvid ock tagas till den besparing i normala

levnadskostnader som förmånen kan ha inneburit för den skattskyldige. För

att förmånen icke skall upptagas såsom intäkt gäller vidare den förutsätt­

ningen att förmånen icke framstår som ett med lön eller pension jämförbart

vederlag utan som en åtgärd för att bereda trivsel i arbetet el. likn. eller ock

utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet varom

fråga är. Äger den skattskyldige mot avstående av förmånen erhålla ersätt­

ning i penningar, bör förmånen i regel betraktas såsom avsedd alt utgöra

direkt vederlag för utfört arbete.

1 Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1954:252 samt av punkt 3 av anvisningarna till 32 § se

1940:87(1.

84

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall äga tillämpning beträffande 1956 års taxering eller beträffande

eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

Kiingl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

85

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

Härigenom förordnas, att 33 § 1 och 2 inom., 37 § 1 mom. samt 52 § taxe­

ringsförordningen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

33 §

1 mom. Till ledning-------- — följande uppställning:

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och kom­

munal myndighet,

b) aktiebolag, ekono­

misk förening, fond,

stiftelse och annan ju­

ridisk person än döds­

bo,

c) fysisk person och

dödsbo, som bedrivit

rörelse eller jordbruk,

däri inbegripet skogs­

bruk, i fråga om för­

måner, som utgått från

sådan förvärvskälla,

samt

d) fysisk person och

dödsbo, som innehaft

annan fastighet, i fråga

om förmåner, som ut­

gått från sådan för­

värvskälla.

Vem uppgiften skall avse

Den som hos den

uppgiftsskyldige inne­

haft anställning eller

uppdrag eller utfört

tillfälligt arbete eller

som av den uppgifts­

skyldige åtnjutit pen­

sion, livränta eller pe­

riodiskt utgående er­

sättning, ävensom den

som åtnjutit förmån

från personalstiftelse

eller annan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse

Avlöning, arvode, annan

ersättning eller förmån, oav­

sett huruvida denna utgått

kontant eller såsom natura­

förmån samt oavsett om den­

samma utgör ersättning för

kostnader, som mottagaren

haft att bestrida. Har motta­

garen haft att erlägga veder­

lag för åtnjuten naturaför­

mån, skall uppgift om förmå­

nen och vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och förmån

i anledning av tillfälligt ar­

bete, om det som mottagaren

sammanlagt åtnjutit haft ett

lägre värde än 100 kronor

för hela året,

c) ersättning och förmån

till någon i anledning av till­

fälligt arbete å annan fastig­

het än jordbruksfastighet,

om vad som sammanlagt ut­

givits har lägre värde än 500

kronor för hela året och det

icke utgör avdragsgill om­

kostnad i förvärvskällan rö­

relse,

d) utbetalning till rörelse-

idkare, som enligt lag varit

Senaste lydelse se 1955:356.

86

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Uppgiftsskyldig

2. Fysisk person —

------- enligt uppbörds-

förordningen.

3. Försäkringsanstalt

och understödsförening.

4. Den som —- — —

mönster o. dyl.

5. Den som —-------

därom förordnat.

6. Den som —-------

därom förordnat.

7. Den som------------

därom förordnat.

Vem uppgiften skall avse

Den å------------skatte­

avdrag verkställts.

Den som------------ be­

loppet föreligger.

Den till-------- — av­

giften utbetalts.

Den från------------ in­

köp skett.

Den som---------- ägt

rum.

Den som---------- för­

sålt egendom.

Vad uppgiften skall avse

bokföringsskyldig, av ersätt­

ning för tillfälligt arbete, om

ersättningen utgör intäkt av

rörelse för mottagaren,

e) av statlig myndighet ut­

given förmån, som icke utgör

skattepliktig intäkt för motta­

garen,

f) förmåner i annat än pen­

ningar, om det som mottaga­

ren i sådant hänseende sam­

manlagt från den uppgifts-

skyldige åtnjutit, efter avdrag

för vederlag, uppenbarligen

haft ett värde icke översti­

gande 400 kronor för helt

år räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande gjorda

utlägg som sammanlagt icke

överstiga 500 kronor, trakta-

mentsersättning vid vistelse

i tjänsten utom tjänstgörings­

orten med sammanlagt högst

500 kronor och representa-

tionsersättning, motsvarande

gjorda utlägg, sammanlagt

icke överstigande 500 kro­

nor, samt

h) förmån från stiftelse,

om vad som utgivits uppen­

barligen icke utgör skatte­

pliktig intäkt för mottagaren.

Om uppgiftens-------- —

1. sägs.

Utgivet belopp.

Det utbetalda beloppet.

Utgivet vederlag — — —

eller annat.

Undantag: vederlag — —

—- bokföringsskyldig rörelse-

idkare.

Vederlag som------------av­

tal träffats.

Ersättning eller — — —

finnes tillgänglig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

87

2 mom. Vid avlämnande----------- iakttagas följande.

Avser sådan-------------förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktaments-

ersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels

traktamentsersättning jämte antalet dagar för vilka traktamentsersättning

utgått.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans

efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön

och vad som avdragits.

Har arbetsgivare------------ sålunda uppburits.

I kontrolluppgift---------— preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling------- -----före taxeringsåret.

Uppgift skall-------------lämpad blankett.

1 mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift en­

ligt 33 eller 34 § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den taxe­

ringsnämnd, som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen eller

uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller till länsstyrelsen i det län,

den lokala skattemyndigheten eller, där staden icke har egen uppbördsfor-

valtning, magistraten eller kommunalborgmästaren i den stad eller lands­

fiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum. Uppgifter,

som avses i 33 § 1 mom. punkterna 5—7, skola dock avlämnas till länssty­

relsen i det län, där uppgiftslämnaren är bosatt. I fall, som avses i 33 g

3 inom., skall därjämte iakttagas, att uppgifterna jämte därtill hörande

sammandrag städse skola avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgiva­

rens allmänna självdeklaration må avlämnas.

Vad i-------------äga rum.

Uppgifter enligt-------------uppgifter avser.

För taxering-------------eller överförmyndare.

Vad nu------------- till envar.

Är handling,------------- utan bilall.

Efter ansökan-------------tredje styckena.

Befattningshavare vid riksskattenämnden äger, i den mån nämndens

ordförande förordnar därom, i fråga om handlingar och uppgifter som av­

ses i denna paragraf, samma befogenhet som taxeringsintendent.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

37 §.

52

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

stats­

råden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

, L

indell

, N

ordenstam

,

L

indström

, L

ange

, L

indholm

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrad taxe-

ringsorganisation m. m. samt anför följande.

I. Inledning

I skrivelse den 13 maj 1950, nr 219, anhöll riksdagen med anledning

av vissa motioner, att Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av vad bevill­

ningsutskottet anfört i sitt betänkande nr 46 till samma riksdag, låta

verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning rörande taxerings-

förfarandet och taxeringsprocessen. Utskottet angav i nämnda betänkande

såsom viktigaste mål för en sådan reform att nå ökad effektivitet i taxe-

ringsarbetet men tillika ökade garantier för rättssäkerheten.

Under erinran om riksdagens hemställan uppdrog min företrädare i

ämbetet åt 1950 års skattelagssakkunniga att verkställa en översyn av

taxeringsförordningens bestämmelser.

Skattelagssakkunniga avgav hösten 1954 betänkande med förslag till

effektivare taxering (SOU 1954:24). Som ett komplement till nämnda

förslag överlämnades vidare från skattelagssakkunniga en promemoria med

förslag till föreskrifter i taxeringsförordningen rörande fastighetstaxering

(stencilerad). Förslagen innebar bl. a. väsentligt ökade skyldigheter att

lämna uppgifter till ledning vid egen och annans taxering samt vidgade

befogenheter för taxeringsmyndigheterna i deras kontrollerande verksam­

het. Vidare förordades betydelsefulla ändringar i fråga om organisationen

av taxeringsorganen och förfarandet hos dessa.

Sedan skattelagssakkunnigas förslag remissbehandlats, anmäldes de i

statsrådet den It mars 1955. Härvid uttalade min företrädare, att åtskilligt

av vad som föreslagits på området för främjande av ett riktigare full­

görande av deklarationsplikten och i syfte att vidga möjligheterna till en

effektiv taxeringskontroll syntes vara av beskaffenhet att kunna läggas

till grund för ett förslag till riksdagen om ändrad lagstiftning. Andra

89

åter av de förslag som skattelagssakkunniga framfört måste ytterligare

utredas, innan de kunde anmälas för slutligt ställningstagande. Vad an­

gick den synnerligen betydelsefulla frågan om själva taxeringsorganisa-

tionen och vad därmed sammanhänger syntes denna vara av beskaffenhet

att böra göras till föremål för ytterligare utredning genom särskilda sak­

kunniga, innan förslag i ämnet kunde underställas riksdagen.

Med avseende på utredningen i organisationsfrågorna uttalade dåvarande

departementschefen bl. a., att en lösning av spörsmålet om organisationen

i första instans uppenbarligen måste sökas efter den linjen, att det egent­

liga utrednings- och kontrollarbetet utföres av heltidsanställda tjänstemän.

Bland övriga frågor, som borde prövas vid utredningen, nämndes prövnings-

nämndernas ställning och arbetsformer, taxeringssektionernas organisa­

tion och verksamhet samt besvärsförfarandet. Om det vid fortsatta över­

väganden skulle framstå som ändamålsenligt med ett centralt överordnat

organ, borde det tillika prövas, om detta organ kunde överta vissa andra

centralt handlagda frågor på hithörande områden. Slutligen anmärktes

att en fortsatt teknisk revision av taxeringsförordningens bestämmelser

borde verkställas inom finansdepartementet parallellt med organisations­

utredningen.

I enlighet med det anförda beslöt Kungl. Maj:t att genom proposition

till 1955 års riksdag, nr 160, framlägga förslag till ändringar i taxerings-

förordningen in. fl. författningar. Förslagen innebar betydelsefulla ändringar

i taxeringsförordningens bestämmelser om uppgifter till ledning vid egen

och annans taxering, om granskning av handelsböcker och annan s. k.

taxeringsrevision samt om eftertaxering. De nya bestämmelserna avsåg att

ge taxeringsmyndigheterna vidgade befogenheter och ökade möjligheter

till kontroll. Förslagen syftade emellertid samtidigt till att, med avseende

på de frågor som upptogs till behandling, tillgodose enskildas krav på

rättssäkerhet samt befogade anspråk på sekretesskydd. Ytterligare före­

slogs vissa jämkningar i reglerna för fastighetstaxering, varmed avsågs att

ge ökad tid åt arbetet med åsättande av taxeringsvärdena samt alt på

bättre sätt än tidigare meddela de skattskyldiga upplysning om beslutade

taxeringsvärden.

De genom propositionen framlagda förslagen bifölls med smärre jämk­

ningar av riksdagen. I sitt i ämnet avgivna betänkande, nr 46, erinrade

bevillningsutskottet om alt förslagen var att betrakta som en första etapp

i en fullständig omarbetning av taxeringsförordningen. Utskottet under­

strök, att behovet av reformer inom taxeringsväsendet länge varit påtag­

ligt. Beträffande de föreliggande förslagen framhöll utskottet, att dessas

genomförande borde möjliggöra ett förbättrat taxeringsresultat redan år

1956. Utskottet fann det emellertid ligga i sakens natur, att verkningarna

av de då föreslagna reformerna skulle framträda fullt ut först senare, när

de tillämnade förstärkningarna inom taxeringsorganisationen genomförts.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

Sammanfattningsvis konstaterade utskottet att propositionen — såvitt

angick däri behandlade ämnen — väl tillgodosåg de önskemål om effek­

tivitet i taxeringsarbetet och rättsskydd för den enskilde som framfördes

av 1950 års riksdag. Utskottet förutsatte såsom självklart, att rättssäker-

hetsfrågorna skulle vinna tillbörligt beaktande även vid den fortsatta ut­

redningen i organisationsfrågorna och i samband därmed stående proces-

suella spörsmål samt vid utformningen av den nya taxeringsförordning,

i vilken de nu föreslagna bestämmelserna och organisationsutredningens

resultat var avsedda att inarbetas.

I enlighet med Kungl. Maj :ts den 11 mars 1955 lämnade bemyndigande

tillkallades numera chefen för finansdepartementets rättsavdelning G. T.

Hedborg, tillika ordförande, chefen för inrikesdepartementets landsstats-

avdelning N. A. Hedfors, länsassessorn S. V. Svensson och numera lands-

kamreraren S. Ph. A. Wilkens att såsom sakkunniga verkställa en över­

syn av taxeringsorganisationen och därmed sammanhängande spörsmål.

Såsom experter att biträda de sakkunniga tillkallades byrådirektören i sta­

tens organisationsnämnd E. Norberg och byråchefen i finansdepartementet

S. S. Walberg.

Kommittén, som antog namnet 1955 års taxeringssakkunniga, avgav med

skrivelse den 17 december 1955 förslag till ändrad taxeringsorganisation

(SOU 1955: 51). Såsom ett gemensamt resultat av de sakkunnigas arbete

och den inom finansdepartementets rättsavdelning utförda lagtekniska

revisionen av de nuvarande bestämmelserna på området fogades vid be­

tänkandet förslag till ny taxeringsförordning.

Taxeringssakkunniga har i enlighet med sina direktiv framlagt förslag

till en ny organisation för taxeringsarbetet i första instans, i vilken be­

slutanderätten utövas av taxeringsnämnder med ungefär samma samman­

sättning som nu men med gransknings-, kontroll- och expeditionsarbetet

överfört på heltidsanställda taxeringsassistenter och biträden till dessa. Vi­

dare föreslås förstärkningar och rationaliseringar inom länsstyrelsernas

taxeringssektioner för att möjliggöra en effektivare taxeringskontroll. Pröv-

ningsnämnderna skall enligt förslaget ombildas till renodlade besvärs-

instanser, inför vilka det allmännas representanter och de skattskyldiga

skall processa som likaberättigade parter. Den nuvarande riksskattenämn­

den föreslås förstärkt med några befattningshavare för taxeringskontroll.

Samtidigt förordas, att med nämnden sammanslås centrala uppbörds-

nämnden och kupongskattenämnden till ett gemensamt centralt organ,

kallat riksskattestyrelsen. Därutöver föreslås betydelsefulla ändringar i

besvärsreglerna och förfarandet i övrigt med syfte att främja effektivite­

ten i taxeringsarbetet och att förstärka rättsskyddet för de skattskyldiga.

Över taxeringssakkunnigas betänkande har efter remiss yttranden av­

givits av justitiekanslersämbetet, kammarrätten, statskontoret, riksräken-

skapsverket, statens organisationsnämnd, riksskattenämnden, centrala

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

91

uppbördsnämnden, kupongskattenämnden, generalpoststyrelsen, statistiska

centralbyrån, besvärssakkunniga, utredningen av frågan om begränsning

av fullföljdsrätten i taxeringsmål, statens lönenämnd, riksarkivet, över-

ståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellan-

kommunala prövningsnämnden, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers cen­

tralorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Sve­

riges advokatsamfund, Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Svenska företagares riksförbund, Föreningen Sve­

riges landskamrerare, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Förening­

en Sveriges taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges landskanslister, Sveri­

ges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare och Taxe-

ringsnämndsordförandenas riksförbund.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund åberopar

ett av delegerade för industriförbundet och vissa andra institutioner upprät­

tat gemensamt yttrande. Detta yttrande betecknas i fortsättningen såsom av­

givet av näringslivets skattedelegation. Sveriges akademikers centralorga­

nisation bifogar och åberopar i vissa delar ett yttrande från Sveriges jurist­

förbund.

Ytterligare yttranden och skrifter har inkommit från vissa organ, bl. a.

Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges redareförening och Skånes han­

delskammare, varjämte åtskilliga av de hörda myndigheterna bifogat av

dem infordrade utlåtanden.

Yttrandena ger allmänt uttryck för den meningen att det pågående

reformarbetet inom taxeringsväsendet i riktning mot ökad effektivitet och

ökad rättssäkerhet bör fullföljas. Även om delade meningar framträtt rö­

rande vissa av taxeringssakkunniga behandlade, till sin natur starkt kontro­

versiella frågor, ger yttrandena vid handen, att förslaget är ägnat att läggas

till grund för ett ståndpunktstagande av statsmakterna.

Med skrivelse den 9 december 1955 har riksskattenämnden meddelat,

att nämnden utfärdat anvisningar för taxeringsmyndigheterna angående

kontrolluppgifter från arbetsgivare enligt 33 § gällande taxeringsförord-

ning. Under framhållande av att nämnden inte anser frågan om arbets­

givares uppgiftsskyldighet jämlikt nämnda författningsrum slutgiltigt löst

genom dessa anvisningar bar nämnden anmält ärendet för den utredning

samt de vidare åtgärder vartill må finnas anledning.

Jag avser nu att anmäla de förut nämnda frågorna och skall till en

början lämna eu redogörelse för huvudinnehållet i taxeringssakkunnigas

förslag och för de uttalanden av mera allmängiltig innebörd som gjorts

under remissbehandlingen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 är 1956

92

Beträffande innehållet i gällande taxeringsförordning får jag i huvud­

sak hänvisa till de redogörelser som lämnats i skattelagssakkunnigas be­

tänkande (s. 64—83) och i propositionen nr 160 till 1955 års riksdag

(s. 34—46).

I taxeringssakkunnigas betänkande återges (s. 11—64) huvuddragen i

skattelagssakkunnigas förslag i organisationsfrågorna och de däröver av­

givna yttrandena. Även till dessa redogörelser torde här få hänvisas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

II. Allmänna synpunkter

Översikt över taxeringssakkunnigas förslag

De sakkunniga konstaterar att taxeringsorganisationen i första instans är

otidsenlig och bör effektiviseras. Arbetet i taxeringsnämnderna präglas av

den brådska, varunder arbetet bedrives; nämnderna har kort tid till för­

fogande för utförande av sitt arbete, och detta bedrives regelmässigt av

vederbörande såsom en bisyssla. Sådana taxeringsnämnderna är organise­

rade och verkar blir ej heller alltid rättssäkerhetssynpunkterna tillgodo­

sedda. Dessa skäl har övertygat de sakkunniga om att taxeringsarbetet i

första instans bör handhas av heltidsanställda tjänstemän. Härmed avses

emellertid inte annat än att utredning, granskning och föredragning skall

utföras av tjänstemän, medan däremot beslutanderätten alltjämt skall för­

behållas taxeringsnämnder med förtroendevalda ledamöter och med ord­

förande utsedd i huvudsak enligt nu tillämpade principer. Eu tjänstemanna-

taxering i denna bemärkelse är enligt de sakkunniga ägnad att snarare öka

än minska de förtroendevalda ledamöternas inflytande.

För det kvalificerade utredningsarbetet m. m. i första instans har med

ledning av arbetsmaterialets omfattning det erforderliga antalet tjänstemän

uppskattats till 500, vartill kommer häremot svarande biträden för sortering,

längdföring och liknande rutinuppgifter. Nu nämnda tjänstemän, benämnda

taxeringsassistenter, placeras i avlöningshänseende, huvudparten i 13—19

lönegraden och ett antal i 27 lönegraden (förste taxeringsassistenter). Taxe-

ringsassistenterna skall enligt förslaget i organisatoriskt hänseende lyda

under taxeringsintendenten och utom sin uppgift att biträda taxerings­

nämnderna jämväl ha att lämna allmänheten upplysningar i taxerings-

frågor.

De nya taxeringstjänstemännen och deras biträden skall till övervägande

del placeras hos de lokala skattemyndigheterna. Endast förste taxerings-

assistenterna och deras biträden placeras hos länsstyrelsen. Genom en sådan

anordning finner de sakkunniga därjämte möjligt att avhjälpa vissa sedan

länge uppmärksammade olägenheter med att de lokala skattemyndigheter­

nas arbete är ojämnt fördelat över året. I början av taxeringsperioden, då

93

arbetsbördan för de lokala skattemyndigheterna är relativt liten, kan för

taxeringsarbete utnyttjas utom de nu föreslagna taxeringsbiträdena jämväl

personal ur de lokala skattemyndigheternas nuvarande biträdeskår medan

i slutet av taxeringsperioden, då uppgifterna för biträdena inom taxerings-

arbetet minskar, taxeringsbiträdena kan användas för uppgifter, som åvilar

de lokala skattemyndigheterna, främst debiteringsarbete.

Ledningen och övervakningen av arbetet i första instans skall enligt taxe-

ringssakkunnigas förslag åvila taxeringsintendenten, som härtill avses

kunna förordna en eller flera taxeringsinspektörer eller — i fråga om

förste taxeringsassistenterna — länsrevisorn.

Den nya organisationen avses skola genomföras successivt under en tid

av fem år med början taxeringsåret 1958. Detta innebär bl. a. att i genom­

snitt fyra taxeringsassistenter nyanställes vid varje länsstyrelse under

uppbyggnadsåren.

Taxeringsarbetet i första instans, som nu avslutas i maj resp. juni, före­

slås skola få pågå till utgången av september månad. Förlängningen blir

möjlig endast om taxeringsnämnderna successivt fattar beslut om de olika

taxeringarna och i samband därmed meddelar de skattskyldiga besked om

avvikelser. Den normala besvärstiden kan då —• som de sakkunniga före­

slår — bestämmas till kalendermånaden efter den, då underrättelse om

avvikelse utsänts. Då sålunda definitiva beslut föreligger, kan debiterings-

arbetet påbörjas allteftersom taxeringsarbetet fortgår. Även prövnings-

nämndens arbete kan igångsättas tidigare än nu.

Beträffande arbetsgången i första instans har de sakkunniga genomgått

och sökt uppdela de med taxeringen förbundna arbetsuppgifterna på taxe­

ringsassistenter och biträden. För taxeringsnämndens ordförande kvarstår i

huvudsak att leda sammanträdena samt tillse att ifrågasatta avvikelser

från deklarationerna noggrant prövas på grundval av tillfredsställande ut­

redning. Det förutsättes därjämte att ordföranden före sammanträdena ge­

nomgått åtminstone de mera svårbedömda taxeringarna.

Under tid då taxeringsarbete i första instans inte pågår skall enligt för­

slaget förste taxeringsassistenterna utnyttjas för taxeringsrevision och taxe­

ringsassistenterna för biträde med annat taxeringsarbete enligt taxe-

ringsintendentens bestämmande ävensom med uppgifter, som ankommer på

häradsskrivare, t. ex. mantalsskrivning.

Under uppbyggnadstiden avses taxeringsarbetet i sådana taxeringsdistrikt,

som ännu kvarstår på den gamla ordningen, i huvudsak skola bedrivas på

samma sätt som nu sker.

De sakkunniga har funnit övervägande skäl tala för att bibehålla den

nuvarande organisationen med taxeringssektionerna inom landskontoren.

Vissa åtgärder — bl. a. avsevärt utökade möjligheter att till underordnad

personal delegera arbetsuppgifter för självständig handläggning — har

föreslagits för att lätta arbetsbördan för taxeringsintendenten. Härjämte

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

94

har förordats att revisionspersonalen skall bilda en skarpare än hittills

avgränsad detalj inom taxeringssektionerna under ledning av länsrevisorn

och i samband härmed att länsrevisorstjänsterna skall uppflyttas i löne­

graden Ca 33.

Prövningsnämnderna skall enligt de sakkunnigas förslag omvandlas till

rena besvärsinstanser. I samband härmed föreslås, att prövningsnämnd

normalt skall bestå av landskamreraren och fyra ledamöter; endast för

det fall, att nämnden skall arbeta på två avdelningar, skall antalet leda­

möter kunna uppgå till åtta. Ledamot av taxeringsnämnd får enligt för­

slaget inte samtidigt vara ledamot av prövningsnämnd.

För att få till stånd en skillnad mellan prövningsnämndens och taxerings-

sektionernas verksamhet, vilket framstått såsom särskilt påkallat då pröv-

ningsnämnden anordnats som en rent dömande instans, föreslås ett sär­

skilt prövningsnämndskansli, anknutet till kameralsektionen inom lands­

kontoret och med uppgift att genom infordrande av yttranden eller eljest

bereda handläggningen av prövningsnämndsmål ävensom att ombesörja

förandet av prövningsnämndens protokoll in. m.

Prövningsnämndens inrättande som besvärsinstans har föranlett åtskilliga

förslag om ändringar i förfarandet, varvid i huvudsak de vid skattedom-

stolarna tillämpade principerna följts. I och med att förfarandet i rätts­

säkerhetens intresse givits en mera domstolsmässig karaktär har de sak­

kunniga funnit betydelsefullt att prövningsnämnden inte upptages av andra

än verkligt tvistiga frågor. På grund härav har föreslagits att ordföranden

ensam skall äga avgöra mål, i vilka någon meningsskiljaktighet ej föreligger

mellan parterna, ävensom mål, som avser rättelse av felräkning, misskriv­

ning eller annat uppenbart förbiseende.

Processen i prövningsnämnden skall enligt de sakkunnigas förslag allt­

jämt normalt vara skriftlig. En viss utvidgning av möjligheterna till munt­

lig förhandling föreslås dock. Initiativ härtill skall utom av parterna kunna

tagas av pövningsnämnden. Ersättning såsom till vittne föreslås kunna

utgå av statsmedel till personer som utan att vara parter kallats till munt­

lig förhandling för att lämna upplysningar. Såsom hittills skall enligt för­

slaget handläggningen av mål inför prövningsnämnden ske inom stängda

dörrar. Därest skattskyldig så begär skall likväl muntlig förhandling vara

offentlig.

Beträffande den mellankommunala prövningsnämnden, som de sakkun­

niga inte ansett böra undvaras, förordas att organisation och sammansätt­

ning i huvudsak skall vara densamma som för prövningsnämnderna i länen.

Riksskattenämnden föreslås i viss omfattning utbyggd. Den verksamhet,

som hittills utövats av centrala uppbördsnämnden samt kupongskatte-

nämnden och kupongskattekontoret, lägges därvid under det centrala taxe-

ringsorganet. Detta — efter omorganisationen benämnt riksskattestyrelsen

— organiseras som ett verk med tre byråer, varav en i huvudsak motsvarar

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

95

den nuvarande riksskattenämndens kansli. Den andra byrån, till vilken

chefstjänstemannen hämtas från det nuvarande kansliet, skall huvudsak­

ligen syssla med frågor avseende taxeringskontrollen, medan den tredje

skall omhänderha uppbördsfrågor, däri inbegripet vissa internordiska in-

drivningsärenden. Till riksskattestyrelsen skall enligt förslaget finnas knu­

ten en nämnd, riksskattestyrelsens nämnd, vilken skall besluta i ärenden

angående förhandsbesked ävensom övertaga de på centrala uppbördsnämn-

den och kupongskattenämnden nu ankommande avgörandena. I nämnden

föreslås riksskattestyrelsens chef bli ordförande.

Förslaget att inrätta prövningsnämnderna som besvärsinstanser föran­

leder vissa ändringar beträffande besvärsreglerna.

Med hänsyn till den effektivisering av taxeringsarbetet, som anses kunna

vinnas om förslagen genomföres, har de sakkunniga vidare förordat, att

de skattskyldiga inte längre skall förlora sin rätt att anföra besvär hos

skattedomstolarna på grund av att de deklarerat för sent eller gjort sig

skyldiga till liknande försummelse.

För att stärka rättsskyddet för de skattskyldiga föreslås utvidgningar

i

möjligheterna att efter den vanliga besvärstidens utgång erhålla rättelse

i

materiellt sett för höga taxeringar. Sålunda skall talan härom få väckas

under fem år efter taxeringsåret och förutsättningarna för sådan talan

föreslås även i övrigt utvidgade.

Bestämmelserna om straff och viten har överarbetats och de senare —

med hänsyn till den ökade användning i taxeringsförfarandet som före­

läggande av viten kan beräknas få — fullständigats.

Med hänsyn till utbyggnadstiden på fem år kommer de kostnadsökningar,

som föranledes av de framlagda förslagen, inte i sin helhet att omedelbart

bli aktuella. Första året beräknas kostnaderna bli 2,2 miljoner kronor högre

än de nuvarande. Den slutliga merkostnaden har — med bortseende från

vissa kostnader av delvis engångsnatur — beräknats till inemot fem miljo­

ner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Remissyttrandena

I nära nog samtliga avgivna yttranden vitsordas, direkt eller indirekt,

behovet av reformer i riktning mot ökad effektivitet i taxeringsarbetet och

ökat rättsskydd för de skattskyldiga.

De av taxeringssakkunniga framlagda förslagen har på viktiga punkter

—- här må nämnas taxeringssektionerna inom länsstyrelsen, prövnings­

nämnderna och besvärsförfarandet — i huvudsak godtagits av flertalet

remissinstanser.

I andra frågor, främst taxeringsorganisationen i första instans och den

föreslagna riksskattestyrelsen, har meningarna varit mera delade. Att hel-

96

tidsanstalld personal ställes till förfogande för taxeringsarbetet i första

instans samt att den nuvarande riksskattenämnden i viss män utbygges

har emellertid förordats i nästan alla yttrandena.

Från de uttalanden av mera allmängiltig innebörd som gjorts vid remiss­

behandlingen torde här få återges följande.

Kammarrätten konstaterar med tillfredsställelse, att de sakkunniga i stor

utsträckning beaktat kravet på ökade möjligheter för de skattskyldiga att

bevaka sin rätt gentemot det fiskaliska intresset. Kammarrätten uttalar vi­

dare, att den lösning av de organisatoriska problemen, som framlagts i för­

slaget, torde som helhet betraktad i förening med redan genomförda

åtgärder för förbättring av deklarationskontrollen garantera en effektivise-

ring av taxeringsarbetet, under förutsättning av att personalfrågan kan lösas

på ett tillfredsställande sätt.

Besvärssakkunniga har med tillfredsställelse iakttagit, att de erinringar,

som de i yttrande över skattelagssakkunnigas förslag till effektivare taxe­

ring framställt, i stor utsträckning blivit beaktade i taxeringssakkunnigas

förslag. I huvudsak kan besvärssakkunniga ansluta sig till de principer,

som lagts till grund för förslaget. I vad detta angår taxeringsförfarandet

synes förslaget väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Att den

åsyftade reformen förutsätter en förbättrad taxeringsorganisation av den

art som taxeringssakkunniga föreslår och en central ledning synes besvärs­

sakkunniga också tydligt. På samma gång som besvärssakkunniga vill ge

uttryck för sin uppskattning av det förtjänstfulla arbete, som taxerings­

sakkunniga på mycket kort tid genomfört, vill de starkt framhålla, att en

revision av taxeringsförordningen av det genomgripande slag, som taxe­

ringssakkunnigas förslag åsyftar, kräver noggranna överväganden och måste

byggas på ingående undersökningar. Uppenbarligen på grund av att så

kort tid stått till taxeringssakkunnigas förfogande, har dessa varit hän­

visade till att vid författningsförslagets utarbetande i stort sett tillämpa

den nu gällande taxeringsförordningens erkänt bristfälliga disposition —

bär bortses från omläggningen beträffande reglerna om fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner, att förslaget i sina huvuddrag väl till­

godoser det allmännas intresse av en ökad taxeringskontroll och ett effek­

tivare taxeringsarbete. I åtskilliga detaljer har länsstyrelsen emellertid en

mot de sakkunniga avvikande mening. Med särskild tillfredsställelse hälsar

länsstyrelsen de försök som gjorts att bereda ett större rättsskydd åt de

skattskyldiga än som hittills förekommit. Också härutinnan finner emeller­

tid länsstyrelsen vissa andra åtgärder böra vidtagas än vad de sakkunniga

föreslagit.

Även länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller som ett allmänt omdöme

om förslaget, att länsstyrelsen i princip ansluter sig till de huvudlinjer,

efter vilka de sakkunniga anser att ifrågavarande organisationsfrågor kan

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

97

lösas, om än länsstyrelsen i vissa avseenden —- och även i viktiga sådana

— anser sig böra intaga en annan ståndpunkt än de sakkunniga.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar bl. a. följande.

Det förslag till effektivare taxering, som 1950 års skattelagssakkunniga

framlade år 1954, var behäftat med allvarliga brister ur rättssäkerhets­

synpunkt. Det är därför glädjande att kunna konstatera att den överarbet-

ning, som taxeringssakkunniga verkställt av nämnda sakkunnigas förslag,

särskilt tagit sikte på kravet på skydd för de skattskyldiga och på rätts-

säkerhetsfrågorna överhuvudtaget.

I en väsentlig punkt innebär tyvärr de sakkunnigas förslag en missräk­

ning. 1 sitt yttrande över skattelagssakkunnigas förslag till effektivare

taxering framhöll länsstyrelsen som sin bestämda uppfattning, att en ut­

ökning av bokgranskningspersonalens antal tillhörde en av de väsentligaste

åtgärderna för höjande av effektiviteten i taxeringen. Det måste konstate­

ras, att den av taxeringssakkunniga föreslagna personalförstärkningen, i

och för sig omfattande, icke i tillräcklig grad tillgodoser kravet på effektiv

utökning av bokgranskningspersonalen.

I många andra avseenden är emellertid det nu framlagda betänkandet

förtjänt av ett högt vitsord och länsstyrelsen vill tillstyrka att innehållet i

betänkandet — dock först efter den överarbetning som påkallas av att

erinringar likväl på åtskilliga punkter måste riktas mot detsamma ■—- lägges

som grund till en proposition med förslag till utbyggnad av taxerings-

väsendet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar taxeringssakkunnigas uppfattning att

taxeringsförfarandet måste omgestaltas så att såväl det fiskaliska intresset

som rättssäkerhetskravet blir bättre tillgodosett än hittills. En effektiv taxe­

ring torde dessutom enligt länsstyrelsen på längre sikt gagna syftet att

uppnå skattesänkning.

I yttrandet från länsstyrelsen i Hallands län understrykes, att på lång

sikt huvudvikten av en reform måste läggas vid första instans. De där be­

slutade taxeringarna blir i regel beståndande och länsstyrelsen finner där­

för viktigt att ett riktigt resultat där åstadkommes. Därvid anmäler sig som

en väsentlig faktor i första hand kontrollen av näringsidkares (rörelse-

idkares och jordbrukares) deklarationer. Detta och den alltmer framträ­

dande kompliceringen i skattelagstiftningen kräver enligt länsstyrelsens

uppfattning ett tjänstemannainslag av kvalificerad art i taxeringsarbetet.

Vidare föreligger ett starkt behov av mindre kvalificerad biträdeshjälp, åt

vilken kan uppdragas uppgifter av mera rutinartad beskaffenhet. Vad de

sakkunniga anfört kan länsstyrelsen i stort sett godtaga som en lösning av

ifrågavarande spörsmål. Länsstyrelsen vill dock förorda vissa undantag och

ändringar.

Enligt vad länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, har det i olika

sammanhang omvittnats, att taxeringsnämndernas förmåga att kritiskt be­

döma det föreliggande uppgiftsmaterialet alltsomoftast givit rum för berät­

tigade anmärkningar. De har, uttalar länsstyrelsen, mången gång givit prov

på bristande insikt i skatteförfattningarna. Då utvecklingen drivit det där-

7—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

hän, att blott en ringa bråkdel av det i taxeringsnämnderna handlagda

deklarationsmaterialet kan underkastas förnyad granskning å taxerings-

avdelningarna, finner länsstyrelsen, att tyngdpunkten i en taxeringsorgani-

sation, som icke radikalt tar sikte på taxeringsarbetets överlämnande åt

för ändamålet inrättade skatteverk, måste läggas på en effektivisering av

taxeringsarbetet i första instans.

Sveriges lantbruksförbund uttalar, att oaktat bland de sakkunniga inte in­

gått någon representant för de enskilda intressena, måste som ett allmänt

omdöme om det nu framlagda förslaget framhållas, att målsättningen vid

förslagets utformning tydligtvis varit att icke allenast tillgodose de fiskala

intressena utan framför allt rättssäkerhetsintressena för de skattskyldiga.

Det framlagda förslaget måste sålunda enligt förbundets mening i sina

huvuddrag anses innebära en lösning av taxeringsprocessen, som i stort

måste hälsas med tillfredsställelse av den lojale skattskyldige.

Riksförbundet landsbygdens folk uttalar, att det framlagda förslaget sy­

nes väl ägnat att bli föremål för lagstiftning.

I det av Sveriges juristförbund avgivna yttrandet, vilket Sveriges akade­

mikers centralorganisation förklarat sig stödja i förevarande del, anföres

följande.

Förbundet kan livligt instämma i taxeringssakkunnigas konstaterande att

»organisation och förfarande måste anordnas så, att såväl det fiskaliska in­

tresset som rättssäkerhetskraven blir bättre tillgodosedda än hittills». Bris­

terna i det nuvarande taxeringsförfarandet är flera och allvarliga. En av

dessa är avsaknaden av enhetlighet vid avgörandet av taxeringsärenden i

första instans. Detta är kanske förklarligt med tanke på att ordförandeupp­

dragen i taxeringsnämnderna handhavas som bisysslor av personer, som

icke alltid ha tid och möjlighet att sätta sig in i den alltmera svårbemästrade

skattelagstiftningen. En annan brist, som kanske i än högre grad är ägnad

att medföra rubbat förtroende för taxeringsmyndigheterna, ligger i det för­

hållandet, att skönsmässiga taxeringar i stor omfattning åsättas utan till­

räcklig utredning och utan att den skattskyldige alltid får tillfälle att fram­

lägga sina synpunkter hos nämnden. Anledningen till detta missförhål­

lande är framför allt att söka i själva grunden till den nuvarande organisa­

tionen. Genom den tidsnöd som karakteriserar taxeringsarbetet är det helt

enkelt omöjligt att medhinna någon mera ingående utredning med skrift­

växling eller personliga besök av de skattskyldiga.

I det framlagda förslaget har accepterats tanken på ett tvåpartsförhål-

lande. Detta är en av förslagets största förtjänster.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter anför bl. a.

Genom remissbehandlingen av 1954 års betänkande och den nu gjorda

överarbetningen hava problemställningarna ytterligare klarlagts och dis­

kussionen kring ämnet fördjupats. Målet är att få fram rättvisa taxeringar.

Enighet råder om att taxeringsorganisationen måste stärkas för att detta

syfte skall nås. Det synes även klart, att huvudvikten vid en reform måste

läggas så att taxeringen i första instans skall bedrivas effektivt och under

betryggande former. Vad som göres eller icke göres i taxeringsnämnden blir

mestadels bestående. Detta betyder bl. a., att den första instansen måste

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

99

förses med arbetshjälp. Arbetshjälpen bör vara tillräcklig och lämpad för

uppgiften. Att kunna förvärva och utbilda tillräckliga och lämpliga arbets­

krafter är emellertid i nuvarande arbetsmarknadsläge en vansklig uppgift,

som icke löses med ett trollslag. Det är därför viktigt att man utan dröjsmål

tar itu med uppgiften och planlägger för den kommande utvecklingen så

att rekrytering av den erforderliga nya personalen kan börja och utbild­

ningen kan organiseras. Att sammankoppla frågan med en framtida pröv­

ning av hålkortsredovisningens lämplighet inom uppbördsväsendet skulle

innebära ett ytterligare uppskov med taxeringsreformen. Vidare må under­

strykas, att den nya taxeringsorganisationen bör växa fram i etapper.

Föreningen Sveriges landskamrerare delar helt uppfattningen att åtgärder

erfordras för att göra taxeringen effektivare. Särskilt beträffande andra

grupper än löntagare framträder enligt föreningen behovet av en förbättrad

taxeringskontroll med tydlighet.

På grund av de brister, som vidlåder taxeringsarbetet i första instans och

då en eventuell reform av uppbördsväsendet synes komma att dröja avse­

värd tid, vill Tjänstemännens centralorganisation inte motsätta sig, att en

ny taxeringsorganisation, i princip i enlighet med de sakkunnigas förslag,

successivt uppbygges. Detta bör dock ske så att debiterings- och uppbörds-

verksamheten icke störs utan i stället i möjligaste mån underlättas. Taxe­

ringsorganisationen finnes dock böra bli föremål för ny översyn i samband

med den omorganisation av uppbördsväsendet, som senare kan komma

i fråga. Vad som i första hand bör eftersträvas är enligt organisationens

mening ökad likställighet i fråga om skattebördornas fördelning, innebä­

rande en effektivare kontroll av de grupper, i fråga om vilka denna hittills

varit bristfällig. Den underdeklaration som förekommer torde icke i nämn­

värd utsträckning kunna uppdagas genom en intensifierad deklarations-

granskning utan torde kunna spåras endast genom granskning av bok­

föringen eller därmed jämförliga åtgärder. Organisationen vill därför ge

uttryck för den uppfattningen, att förstärkningen av revisionspersonalen i

utredningens förslag synes alltför blygsam i jämförelse med utbyggnaden

av taxeringsorganisationen i första instans.

Liknande synpunkter anföres av Landsorganisationen, som dock ger ut­

tryck för en mera kritisk inställning. I yttrandet erinras om att landsorga­

nisationen på senare år upprepade gånger påtalat den upprörande ojämnhet

i skattebördornas fördelning, som den bristfälliga skattekontrollen medför.

Landsorganisationen anför vidare.

Att dessa brister missgynnar löntagarna har bekräftats av ett antal stat­

liga utredningar. LO bär följaktligen med ett betydande intresse och stora

förväntningar motsett resultatet av 1955 års taxeringssakkunnigas arbete.

Det bör inte förnekas, att delta resultat inte till fullo infriar de förvänt­

ningar, som man hyst på löntagarhåll. Den av de sakkunniga föreslagna

förstärkningen av taxeringsväsendet är nämligen så obetydlig och grund­

tanken att endast eu skärpt kontroll av rörelseidkarnas och de juridiska per­

sonernas deklarationer kan ge det allmänna mera väsentliga inkomsttill­

skott, har varit i så ringa grad vägledande för de sakkunnigas arbete, att

det från löntagarsynpunkt kan synas tveksamt, huruvida förslaget över­

huvudtaget innebär något egentligt framsteg. LO har den bestämda upp­

fattningen, att mycket litet står att vinna genom en intensivare granskning

av löntagarnas deklarationer, utan att kontrollens tyngdpunkt måste för­

läggas till en granskning av rörelseidkarnas och företagens deklarationer.

På denna avgörande punkt måste de sakkunnigas förslag betecknas som otill­

fredsställande.

Riksskattenämnden erinrar om att man mot skattelagssakkunnigas

förslag till effektivare taxering från skilda håll gjort den erinringen att

detsamma icke tillräckligt sörjde för de beslutande myndigheternas själv­

ständighet gentemot de kontrollerande organen. Det huvudintryck, det nu

framlagda förslaget ger, är, framhåller riksskattenämnden, att avvägningen

i förevarande hänseende blivit mera tillfredsställande än i det tidigare för­

slaget. Enligt riksskattenämndens mening har man dock särskilt i fråga

om organisationen av den första taxeringsinstansen likväl icke uppnått en

tillfredsställande lösning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner, att man inte bör överskatta effek­

ten av en utbyggd och förbättrad taxeringsorganisation. Länsstyrelsen an­

ser, att behovet av en så kostnadskrävande organisation som den föreslagna

måste vägas mot den med tillgodoseende av rättssäkerhetssynpunkterna

riktigare och effektivare taxering, som genom den föreslagna organisatio­

nen skulle vara att förvänta.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förklarar, att länsstyrelsen inte kan till­

styrka att det framlagda förslaget till taxeringsförordning utan ingående

överarbetning lägges till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län delar helt de sakkunnigas uppfattning

om nödvändigheten av att uppnå bättre taxeringsresultat men är ej över­

tygad om, att målet bäst nås genom nu föreslagna åtgärder.

En genomgång av det föreliggande förslaget ger enligt överståthållar-

ämbetet vid handen att de sakkunniga icke synes ha beaktat de speciella

förhållandena beträffande Stockholm. För ett ställningstagande till de

problem, som för Stockholms del uppkommer när det gäller att taga ställ­

ning till de sakkunnigas organisationsförslag, finner ämbetet en närmare

utredning vara erforderlig. På grund härav nödgas ämbetet avstyrka det

framlagda förslaget till ändrad taxeringsorganisation såvitt angår Stockholm

och hemställa att taxeringsorganisationen i huvudstaden göres till föremål

för särskild utredning.

Svenska landskommunernas förbund yttrar.

Syftet att åstadkomma en effektivare taxering med beaktande av med­

borgarnas krav på rättssäkerhet är angeläget. Samtidigt bör man emeller­

tid, såsom i betänkandet också anmärkts, hålla i minne, att organisations­

problemet till en avsevärd del utgör en avvägningsfråga, där det gäller att

väga vad som genom en förbättrad organisation kan ernås i form av ökade

skatteintäkter samt riktigare och jämnare taxeringar mot en mer omfat­

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

101

tande och kostnadskrävande administration, ökade kostnader för en ny

taxeringsorganisation, som tillgodoser detta syfte, böra alltså icke få verka

avskräckande om de äro av behovet påkallade och icke kunna genom ända-

målsenligare åtgärder undvikas. Styrelsen har emellertid icke kunnat helt

övertygas om behovet av en utbyggnad av taxeringsorganisationen av den

omfattning, som ett realiserande av de sakkunnigas förslag skulle inne­

bära, såväl i fråga om den lokala taxeringsorganisationen som beträffande

topporganisationen.

Näringslivets skattedelegation gör vissa kritiska uttalanden under påpe­

kande bland annat, att de sakkunniga inte redovisat några överläggningar

med representanter för de skattskyldiga. De föreliggande problemen är

enligt delegationens uppfattning ingalunda av sådan beskaffenhet, att de

bör behandlas som om de huvudsakligen var av intresse för de till taxe-

ringsväsendet fast knutna tjänstemännen. Det är, säger delegationen, för

de skattskyldiga, som dessa problem främst är av intresse.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges grossistförbund, som dock

framhåller, att det av de sakkunniga framlagda förslaget har vissa för­

tjänster, och att förbundet på flera punkter ansluter sig till detsamma. I

vissa frågor, delvis av principiell natur, kan förbundet emellertid icke bi­

träda det resultat, till vilket de sakkunniga kommit.

I samma riktning uttalar sig Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, vilken sistnämnda organisation un­

derstryker, att förslaget innefattar mycket av värde från rättssäkerhets­

synpunkt men också uppvisar allvarliga brister beträffande taxeringsar-

betets bedrivande i första instans och på taxeringssektionerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Departementschefen

Vid 1955 års riksdag genomfördes betydelsefulla ändringar i taxeringsför-

ordningen. Denna lagstiftning innebar en första etapp i arbetet på en större

taxeringsreform. Initiativet till reformarbetet har tagits av 1950 års

riksdag genom en skrivelse till Kungl. Maj :t. En första utredning har

verkställts av 1950 års skattelagssakkunniga, och deras förslag låg till

grund för fjolårets riksdagsbeslut. Utredningsarbetet har sedermera full­

följts av taxeringssakkunniga, främst i fråga om organisationen samt för­

farandet hos taxeringsnämnderna och prövningsnämnderna.

Behovet av reformer inom taxeringsväsendet blev ingående belyst i sam­

band med fjolårets riksdagsbeslut. Det konstaterades därvid att taxerings­

organisationen och taxeringsförfarandet i viktiga hänseenden är föråldrade

och inte motsvarar de krav som nu måste ställas.

Brister har i första hand framträtt i fråga om taxeringskontrollen. Stora

belopp undandras årligen taxering, och ett betydande antal skattskyldiga

har år efter år opåtalt kunnat undgå att betala skatt för sin verkliga in­

102

komst och förmögenhet. För dem som fullt ut erlagt skatt för sina inkoms­

ter, främst de stora löntagargrupperna, har detta känts som en orättvisa.

Att en effektivare taxeringsorganisation åstadkommes är således inte bara

ett ekonomiskt intresse för stat och kommun utan även ett rättvisekrav

från stora medborgargrupper. Det står också klart, att möjligheterna att

företaga skattesänkningar är i hög grad beroende av att förefintligt skatte­

underlag kan utnyttjas.

Men även frågan om rättsskyddet för den enskilde kräver uppmärksam­

het i detta sammanhang. Taxeringsförfarandet berör snart sagt varje med­

borgare, och skattetvisterna rör sig ofta om avsevärda belopp, bedömt rent

faktiskt eller i förhållande till den enskildes ekonomiska ställning. Taxe-

ringsförordningen har blivit en av våra viktigaste processuella författ­

ningar. Det är då också ett självklart krav att skattetvisterna kan avgöras så

säkert och snabbt som möjligt är, samt under former, som skapar för­

troende hos allmänheten. Det står numera klart att taxeringsförfarandet

inte i allo motsvarar dessa krav.

Vid diskussioner kring taxeringsförfarandet har önskemålen om effek­

tivitet i taxeringsarbetet och kraven på rättsskydd för de skattskyldiga ofta

behandlats som mot varandra stridande intressen. I propositionen nr 160

till 1955 års riksdag belystes denna fråga närmare. Vad därvid uttalades

kan sammanfattas så, att effektivitet och rättssäkerhet ingalunda är oför­

enliga begrepp, även om det i vissa hänseenden, t. ex. vid avgränsningen av

taxeringsmyndigheternas utredningsbefogenheter, kan bli nödvändigt att

göra en avvägning mellan olika intressen. Att önskemålen om en effektivare

taxering i sig innesluter ett viktigt rättvisekrav har nyss antytts. På det hela

taget sammanfaller intressena av effektivitet och rättssäkerhet. Det gäller

ytterst att åstadkomma rättvisa inte bara för den enskilde skattskyldige

utan även de skattskyldiga emellan.

Genom de 1955 beslutade reformerna har taxeringsmyndigheterna fått

ett mera omfattande material än tidigare till sitt förfogande för taxerings-

kontroll och deras undersökningsbefogenheter har vidgats. Uppgiften är

nu att skapa en organisation, som har bättre möjligheter att utnyttja de

ökade kontrollmöjligheterna, samt att utforma organisationen och för­

farandet på sådant sätt att rättssäkerhetssynpunkterna blir bättre tillgodo­

sedda än hittills.

De förslag som framlagts av taxeringssakkunniga visar, att det är möj­

ligt att åstadkomma en taxeringsorganisation och ett taxeringsförfarande

som på en gång innebär ökad effektivitet och en förstärkning av rättsskyd­

det. En oundgänglig förutsättning härför är emellertid att taxeringsväsen-

det tillföres större personalresurser. Det tekniska arbetet, inte minst taxe-

ringskontrollen, kräver i ökad omfattning insatser av väl skolad personal

som kan ägna erforderlig tid åt arbetet. Detta kan ske utan att man rubbar

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

103

den för vårt taxeringsväsende grundläggande principen att beslutanderätten

om taxeringarna i första hand skall utövas av nämnder, vilkas ledamöter är

förtroendevalda eller eljest kan sägas företräda de skattskyldiga. Men det

torde vara en oundgänglig förutsättning för att nämndernas dömande verk­

samhet skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt att tekniskt bi­

träde lämnas dem i större utsträckning än hittills.

Om de principiella utgångspunkter som här angivits torde numera i hu­

vudsak råda enighet. Detta hindrar emellertid inte att man kan hysa delade

meningar om hur de organisatoriska frågorna bäst skall lösas.

Taxeringssakkunnigas förslag har i huvudsak fått ett gynnsamt motta­

gande, och åtskilliga av deras förslag har fått starkt stöd vid remissbehand­

lingen. I flera yttranden riktas emellertid mot förslaget den allmänna in­

vändningen att det inte i tillräcklig grad tillgodoser önskemålen om en effek­

tivare granskning av de svårkontrollerade inkomsttagarna. Enligt min me­

ning kan denna invändning inte frånkännas visst fog. De sakkunnigas för­

slag om en fullt utbyggd tjänstemannaorganisation i första instans är visser­

ligen principiellt tilltalande, och sett på längre sikt torde en sådan organisa­

tion måhända få övervägas. Den utbyggnadsplan som framlagts i betän­

kandet ger emellertid först efter flera år en tillfredsställande granskning

av hela området för de svårkontrollerade deklarationerna. Behovet av

förbättringar på detta område är så starkt framträdande, att det enligt min

uppfattning bör tillerkännas prioritet. Detta ställningstagande föranleder,

såsom närmare skall utvecklas i det följande, vissa ändringar i de sakkun­

nigas förslag.

I några yttranden har uttalats farhågor för att en tjänstemannaorganisa­

tion enligt de i sakkunnigförslaget uppdragna riktlinjerna skulle kunna

innebära ett tillbakaträngande av lekmännens inflytande. Jag kan inte dela

denna uppfattning. De sakkunniga har starkt understrukit, att beslutande­

rätten alltjämt skall tillkomma nämndernas ledamöter och att tjänstemän­

nens uppgift enbart blir att biträda nämnderna. Jag anser emellertid att lek­

männens medverkan är så betydelsefull, att några missförstånd på denna

punkt inte bör få uppstå. I det följande kommer jag därför att förorda vissa

jämkningar i sakkunnigförslaget med syfte att starkare framhäva lek-

mannaledamöternas ansvar.

Med de ändringar som här antytts är jag beredd att i huvudsak tillstyrka

taxeringssakkunnigas organisationsförslag samt att förorda att det vid be­

tänkandet fogade förslaget till ny taxeringsförordning lägges till grund för

lagstiftning. Jag vill tillägga, att om vad jag i det följande avser att förorda

blir godtaget, åtskilliga spörsmål om lönegradsplaceringar in. in. dylikt

kommer att aktualiseras. Härtill är jag inte beredd att nu taga slutlig

ställning. Hithörande frågor torde få anmälas vid ett senare tillfälle, lämp­

ligen i samband med anslagsberäkningarna för budgetåret 1957/58.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

III. Taxeringsarbetet i första instans

Taxeringssakkunniga

Allmänna synpunkter

Under rubriken allmänna synpunkter har de sakkunniga till en början

behandlat den vid remissbehandlingen av skattelagssakkunnigas förslag av

åtskilliga remissinstanser uppdragna frågan om inte en taxeringsreform

borde uppskjutas med tanke på de försök, som pågår i statens organisa-

tionsnämnds regi att utnyttja hålkortsmaskiner för längdföring och debi­

tering.

Enligt inhämtade upplysningar avser den pågående undersökningen att

utröna möjligheterna att införa hålkortssystem såväl inom folkbokförings-

väsendet som inom uppbördsväsendet. I förra avseendet skall hålkortsre-

gistren omfatta kyrkobokförda personer, sådana fysiska personer som be­

skattas i annan kommun än hemortskommunen, sådana juridiska personer

som skall beskattas samt fastigheter. Dessa register avses skola ersätta de

nuvarande tryckande registren. Hålkortssystemet inom uppbördsväsendet

skall bygga på folkbokföringens hålkortsregister. Med hjälp av för olika

arbetsuppgifter framställda hålkort eller av hålkort, tillhörande folkbok-

föringsväsendet, skall åtskilliga arbetsuppgifter, avseende uträkning, debite­

ring och redovisning av preliminär, slutlig och tillkommande skatt kunna

utföras maskinellt. Även taxerings- och debiteringslängder avses skola fram­

ställas maskinellt på grundval av hålkorten.

Försöksverksamhet pågår f. n. inom ett fögderi. Förslag rörande spörs­

målets tekniska lösning kan väntas föreligga i slutet av 1956. Enligt de sak­

kunniga torde därefter frågan om införande av hålkortssystem få bli före­

mål för utredning genom särskilda sakkunniga varför det överslagsvis kan

beräknas att den planerade ändringen kan komma till stånd först i början

av 1960-talet. En sammankoppling av frågan om taxeringsorganisationen

härmed skulle medföra att den avsedda utbyggnaden av denna skulle

kunna ta sin början först vid nämnda tid. Då emellertid på grund av allvar­

liga brister en genomgripande omorganisation av taxeringsväsendet omedel­

bart syntes aktuell och det av de hittills utförda undersökningarna ännu inte

kunde avgöras om hålkortssystemet kunde komma till stånd, har de sak­

kunniga inte ansett det föreligga skäl att med hänsyn till de berörda planer­

na underlåta att vidtaga den omorganisation av taxeringsväsendet, som ur

andra synpunkter kan vara önskvärd. Skulle planerna på hålkortssystem för

uppbördsväsendet komma att genomföras, är det inte uteslutet att taxerings­

organisationen bör bli föremål för ny översyn i samband med den omorga­

nisation av uppbördsväsendet, som då kan komma i fråga.

105

De sakkunniga har vidare anfört att de vid fullgörande av sitt uppdrag

sökt taga hänsyn till det sammanhang som råder mellan taxering och upp­

börd så att debiterings- och uppbördsverksamheten inte skall störas utan

tvärtom i möjligaste mån underlättas.

De riktlinjer efter vilka arbetet bedrivits framgår av följande uttalanden

i betänkandet.

De brister, som vidlåder taxeringsarbetet i första instans, visar sig som

skattelagssakkunniga framhållit framför allt däri att stora inkomst- och

förmögenhetsbelopp undgår taxering och att statens fiskaliska intressen

sålunda inte behörigen tillvaratages. Det bör emellertid betonas, att bris­

terna även är till förfång för de skattskyldiga. Hit hör t. ex. omotiverade

skönstaxeringar, avvikelser från självdeklarationer utan tillräcklig utred­

ning m. m. Sådana brister vållar onödig irritation och medför besvär och

kostnader för den skattskyldige, som tvingas överklaga taxeringen. Vad nu

sagts ger vid handen att organisation och förfarande måste anordnas så

att såväl det fiskaliska intresset som rättssäkerhetskravet blir bättre till­

godosedda än hittills.

Skattelagssakkunniga har vidare visat att en betydande underdeklaration

förekommer. Erfarenheten visar, att effektivt arbetande taxeringsmän kan

framtaga stora odeklarerade belopp. Redan tillvaron av en effektiv organi­

sation bör vara ägnad att förbättra deklarationsuppgifterna. Denna indi­

rekta verkan är inte den minst viktiga. Att åter åstadkomma en organisa­

tion av sådan kvalitet och omfattning att underdeklaration skulle på det

hela taget försvinna torde vara utsiktslöst. Man torde kunna utgå från att

ju mer marginalen för underdeklaration inskränkes genom en effektivare

organisation desto svårare och dyrbarare blir det att ytterligare inskränka

på det utrymme för underdeklaration, som alltjämt kvarstår. Både statens

ekonomiska intresse och den enskildes krav på rättssäkerhet medför emel­

lertid att man icke bör alltför mycket tveka inför de ökade kostnader en ny

taxeringsorganisation kan komma att medföra. Samtidigt bör emellertid

hållas i minne att organisationsproblemet till en avsevärd del utgör en

avvägningsfråga, där det gäller att väga vad som genom en förbättrad orga­

nisation lcan ernås i form av ökade skatteintäkter samt riktigare och jäm­

nare taxeringar mot en mer omfattande och kostnadskrävande administra­

tion.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Taxeringsorganisationen i första instans

Till frågan om s. k. tjänstemannataxering har framhållits att enighet

råder om behovet av en förstärkning av taxeringsorganisationen i första

instans. Skattelagssakkunniga hade också — under hänvisning till att

grundläggande svagheter i det nuvarande systemet var att arbetet i första

instans konstruerats som en bisyssla och att denna bisyssla i betydande

omfattning måst anförtros personer utan tillräcklig utbildning för uppgiften

— föreslagit att arbetet skulle överflyttas på eu kår av heltidsanställda

tjänstemän.

En stor majoritet bland remissinstanserna hade tillstyrkt förslaget här-

utinnan eller lämnat det utan erinran, medan eu grupp förordat att den

106

nuvarande organisationen skulle bibehållas med den förstärkningen att till

underlättande av ordförandenas och kronoombudens arbete skulle tillhanda­

hållas biträdeshjälp för rutinarbete och kvalificerad hjälp för granskning

av mer invecklade taxeringsfall.

Taxeringssakkunniga — som i detta sammanhang hänvisat till att före­

dragande departementschefen i direktiven givit ett mycket klart uttryck för

den uppfattningen, att lösningen av frågan om en förbättrad taxeringsorga-

nisation i första instans måste vinnas genom någon form av tjänstemanna­

taxering — har även för sin del funnit övervägande skäl tala härför. De

sakkunniga anför.

Det ekonomiska livets och skattelagstiftningens tilltagande komplicering

är sådan, att granskningsuppgifterna och det tekniska arbete, som fordras

för taxeringen, icke längre torde tillfredsställande kunna behärskas av per­

soner, som — ofta utan särskild utbildning — sysslar härmed endast en

kortare tid av året. Bristande kunskap och träning medför förluster för det

allmänna och icke sällan rättsförluster för de skattskyldiga. Enbart en för­

längning av tiden för taxeringsarbetet synes icke tillräcklig för att bota de

här anmärkta bristerna; en sådan åtgärd kan knappast ersätta vad som

brister i kunskap och teknisk rutin.

Den biträdeshjälp för rutinarbeten, som, därest den nuvarande organisa­

tionen skulle bibehållas, behöver tillhandahållas ordförandena, synes förut­

sätta inrättande av en särskild kår av heltidsanställda biträden. De göromål

det här är fråga om, t. ex. längdföring, är av sådan art att de fordrar en

insikt och träning, som knappast kan föreligga hos tillfälligt anställd per­

sonal. Kvalificerad hjälp för svårare taxeringsfall är redan nu avsedd att

lämnas av de nuvarande taxeringskonsulenterna. Trots detta förekommer

de av skattelagssakkunniga påtalade bristerna i taxeringsarbetet. Det kan

därför ifrågasättas om inte ett bibehållande av den nuvarande organisatio­

nen förutsätter heltidsanställda konsulenter för de svårare taxeringsfallen.

Om man emellertid även med bibehållande av den nuvarande organisationen

skulle tvingas anställa tjänstemän för såväl rutinarbete som gransknings-

uppgifter synes det mest rationellt att på en gång ta steget fullt ut och

införa tjänstemannataxering i nyss antydd mening.

En omständighet som särskilt talar för anställande av tjänstemän för

både gransknings- och rutinuppgifter är ordförandens ställning i den nu­

varande organisationen. Välbekant torde vara att kronoombudsinstitutionen

icke fungerar på sätt ursprungligen avsetts. I själva verket torde kronoom-

budet regelmässigt endast intaga ställningen av biträde åt ordföranden. Ord­

föranden uppbär sålunda även de funktioner, som avsetts skola tillkomma

kronoombudet bl. a. den att tillvarataga det allmännas intresse. Detta jämte

den omständigheten att ordföranden merendels själv utför undersöknings-

och kontrollarbetet torde i viss omfattning ha medfört att allmänhetens till­

tro till ordförandens och nämndens opartiskhet på ett betänkligt sätt rub­

bats och en radikal förändring av ordförandens ställning synes därför nöd­

vändig.

Om en förlängning av tiden för taxeringsarbetet skall kunna ske, måste

iakttagas att prövningsnämndens arbete inte förhindras eller fördröjes. Vid

en förlängning av tiden får man utgå från att arbetet med samma års taxe­

ring skall fortgå samtidigt i båda instanserna. För att detta skall bliva möj­

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

107

ligt fordras en noggrann ordning och reda i fråga om det expeditionella i

första instans och vidare är det nödvändigt, att en ganska stark central

ledning av taxeringsarbetet inom länet kan göra sig gällande. Detta torde

endast kunna uppnås om tjänstemannataxering införes.

Under de senare åren har allmänt framhållits svårigheterna att rekrytera

ordföranden och kronoombud. Även om den nuvarande organisationen för-

stärkes med biträden och viss kvalificerad hjälp ställes till förfogande synes

uppdragen fortfarande komma att vara tyngande, besvärliga och framför

allt på grund av ordförandens dubbelställning obehagliga. Man synes därför

kunna förutsätta, att rekryteringssvårigheterna alltjämt skulle bestå.

I detta sammanhang har starkt betonats att med tjänstemannataxering

inte avses annat än att utredning och expeditionellt arbete skall utföras av

tjänstemän. Beslutanderätten bör alltjämt ligga hos taxeringsnämnder med

förtroendevalda ledamöter. De sakkunniga anser att en tjänstemannataxe­

ring i denna bemärkelse är ägnad att snarare öka än minska dessa leda­

möters inflytande.

I taxeringsnämndernas organisation och sammansättning har inte före­

slagits andra ändringar än sådana som följer av förslaget om införande av

tjänstemannataxering. Då den tjänsteman, som skall biträda taxerings­

nämnden, bl. a. får till uppgift att bevaka det allmännas intresse, skall upp­

dragen som kronoombud falla bort liksom också de nuvarande uppdra­

gen som taxeringskonsulenter. I fråga om ordföranden anföres.

Ordförande i taxeringsnämnden bör utses på samma sätt och efter samma

grunder som hittills. Då i taxeringsnämndens arbete kommer att deltaga

en taxeringsintendenten underställd befattningshavare synes det knappast

lämpligt att till ordförande utse annan vid länsstyrelsens taxeringssektion

anställd tjänsteman. Detta kunde nämligen ge sken av att taxeringen fast­

ställdes av dessa båda tjänstemän och kanske också i realiteten verka mins­

kande på nämndens inflytande. Principen bör med andra ord vara att till

ordförande utses någon betrodd och med ortserfarenhet utrustad person,

som inte har att i sin ordinarie verksamhet syssla med taxeringsarbete. Att

vi inte velat direkt inskriva en regel härom i taxeringsförordningen sam­

manhänger med att undantagsvis och alldeles särskilt under ett övergångs­

skede länsstyrelserna bör ha möjlighet att mera fritt utse ordförande i

taxeringsnämnd.

Då — som nedan framhålles — ordförandens uppgifter kommer att redu­

ceras högst väsentligt, bör det för uppdraget utgående arvodet avvägas med

hänsyn härtill. Den nuvarande synnerligen invecklade och arbetskrävande

metoden att fastställa arvodena hör avskaffas. Arvodena föreslås skola utgå

med för varje distrikt av länsstyrelsen för perioder om fem år fastställt

belopp.

Då arbetsuppgifterna, som avses för de föreslagna tjänstemännen, om­

fattar både enkla rutinuppgifter och högt kvalificerade uppgifter, har före­

slagits att organisationen skall omfatta dels mera kvalificerade tjänster,

taxeringsassistenter och förste taxeringsassistenter, dels biträden åt dessa.

Taxeringsassistenterna, i löneställning likställda med icke-ordinarie lands-

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

kanslister, skall huvudsakligen inom de lokala taxeringsnämnderna handha

gransknings- och utredningsarbetet ävensom föredragningen av ärendena,

medan motsvarande uppgifter inom de särskilda taxeringsnämnderna för

taxering av juridiska personer skall uppdragas åt förste taxeringsassistenter

i 27 lönegraden. Dessa tjänstemän skall biträda taxeringsnämnderna och

såtillvida vara underställda dem som de — där ordföranden eller nämnden

finner ytterligare utredning eller åtgärder i visst taxeringsärende nödvän­

diga — i princip skall vara skyldiga att införskaffa den ytterligare utred­

ningen eller vidtaga de ifrågasatta åtgärderna. Däremot avses icke att dessa

tjänstemän skall vara ledamöter av nämnderna. De skall i organisatoriskt

hänseende som länsstyrelsetjänstemän närmast sortera under taxerings-

intendenterna och bör därför rimligen inte få deltaga i besluten om taxe­

ring. I samma riktning verkar det av skattelagssakkunniga framhållna skä­

let att härigenom undvikes att de personer, som verkställer utredningar,

också skulle ha att slutligt bedöma dem. Däremot skall de tilläggas rätt

och skyldighet att i sådana fall, då av dem framlagda förslag till taxering

inte följts, i nämndens protokoll anteckna detta.

Taxeringsassistenterna, förste taxeringsassistenterna och de biträden,

som skall tillhandagå de senare, skall alltså som länsstyrelsetjänstemän

närmast sortera under taxeringsintendenten.

De biträden däremot, som skall tillhandagå taxeringsassistenterna, har

ansetts böra tillhöra de lokala skattemyndigheternas biträdespersonal.

Denna anordning har — utom på den lokala placeringen av taxeringsorga-

nisationen i första instans, för vilken i det följande skall närmare redo­

göras — grundats på följande överväganden.

Anda sedan den nya fögderiindelningen tillkom år 1946 har ett av de

svårare problemen då det gällt att beräkna behovet av arbetskraft för de

lokala skattemyndigheterna varit att dessa myndigheters arbetsbörda varit

mycket ojämnt fördelad över året. Efter en betydande anhopning av göro-

mål under senare halvåret, som varar till dess preliminärdebetsedlarna

expedierats i slutet av februari, inträder på häradsskrivarkontoren i mars

en period, kännetecknad av relativt liten arbetsbörda. Först i slutet av

maj, då de nya taxeringslängderna inkommer från taxeringsnämndsord-

förandena, stegras arbetsbördan ånyo. Härtill har hänsyn tagits vid be­

stämmandet av antalet biträdestjänster på varje fögderi. Antalet har helt

naturligt inte kunnat bestämmas efter arbetskraftsbehovet under de perio­

der arbetsbördan är störst, ty detta skulle medfört överorganisation under

de tider arbetsbördan är mindre, men å andra sidan har antalet heller icke

kunnat bestämmas efter arbetskraftsbehovet under den relativt korta del av

året då detta varit fallet. Följden har blivit att under perioden mars—maj

föreligger en viss arbetskraftsreserv å fögderierna medan ett behov av till­

fällig arbetskraft yppar sig framför allt under senare halvåret. Förhållan­

det har observerats av landskamreraren Alarik Wigert i hans den 17 de­

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

109

cember 1952 avlämnade promemoria angående fögderiindelningen och

häradsskrivarkontorens organisation. I promemorian framkastades att den­

na arbetskraftsreserv skulle — till fördel för såväl häradsskrivarorganisa-

tionen som taxeringsväsendet —- kunna under vårmånaderna utnyttjas för

rutinuppgifter i taxeringsår!]etet.

Även med den konstruktion av taxeringsorganisationen i första instans,

som av taxeringssakkunniga förordas, bör rimligen de hos häradsskrivarna

redan anställda biträdena tas i anspråk för taxeringsarbetet i den mån så

kan ske. Det förhåller sig också så att den kvantitet av biträdesarbete, som

måste utföras innan deklarationerna kan övertagas av taxeringsassistenten

för granskning, är väl så stor som den som återstår sedan taxeringen fast­

ställts. Vidare är det ytterst viktigt att det förberedande biträdesarbetet

utföres så snabbt som möjligt så att det egentliga granskningsarbetet kan

komma igång. Behovet av arbetskraft i biträdesställning torde därför vara

störst i början av taxeringsperioden. Under den senare delen av taxerings-

perioden — som av det följande framgår föreslås en förlängning av denna

till den 1 oktober — minskar efter hand behovet av sådan arbetskraft.

Efter den 1 oktober kommer biträdena att behöva anlitas endast i ganska

ringa utsträckning för efterarbete.

Häradsskrivarorganisationen bör alltså förstärkas med det antal biträ­

den som motsvarar behovet för taxeringsarbetet. Samtidigt skulle härads-

skrivaren åläggas att tillhandahålla taxeringsassistenten behövligt antal

biträden för taxeringsarbetet. Under den tid dessa biträden sysslar med

sådant arbete skulle de stå under ledning av vederbörande taxeringsassis-

tent. På detta sätt kommer de nyanställda biträdena in i en redan existe­

rande biträdeskår med normala befordringsmöjligheter. Även om de ar­

betsuppgifter, som avses skola tillkomma taxeringsbiträdena, i regel är

ganska enkla förekommer likväl däribland sådana av högre kvalitet. Genom

anslutningen till den större organisationen möter inte något hinder att för

sådana uppgifter avdela biträden av högre grad än kontorsbiträden.

De sakkunniga har uttalat att vissa möjligheter till konflikter rymmes

inom en sådan organisation. Det framhålles emellertid samtidigt, att efter­

som både häradsskrivare och taxeringsassistenter ytterst lyder under läns­

styrelsen och de båda tjänstemännen var för sig ur sina särskilda syn­

punkter har intresse av att taxeringsarbetet bedrives snabbt och riktigt,

skall konfliktsituationer endast undantagsvis behöva uppkomma. Något

allvarligt hinder mot anordningen anses inte möta på denna grund.

Orsakerna till alt de sakkunniga icke velat underställa taxeringsassisten-

terna häradsskrivarna har redovisats på följande sätt.

Anledningen härtill är alt det måste anses vara av största vikt alt taxe-

ringsassistenterna sorterar under taxeringssektionen och står under taxe-

ringsintendentens ledning. Taxeringsassistenterna måste av taxeringsinten-

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

no

denten kunna åläggas att i sitt gransknings- och utredningsarbete följa

intendentens direktiv. Detta är en ofrånkomlig förutsättning för enhetlig­

het och effektivitet; taxeringsintendenten är ju även den som, under lands­

hövdingen, har att svara för taxeringsarbetets ändamålsenliga bedrivande

inom länet. Härtill kommer följande. Häradsskrivare sorterar närmast

under uppbördssektionen och därigenom under landskamreraren. Med hän­

syn till angelägenheten av att fastlägga prövningsnämndens ställning så­

som en verklig prövningsinstans med en objektivitet, som inte av de skatt­

skyldiga kan ifrågasättas, vore det föga önskvärt med en ordning enligt,

vilken taxeringsassistenterna i sin utredande verksamhet ytterst sorterade

under prövningsnämndens ordförande.

Det bör vidare uppmärksammas att den organisation för taxeringsarbetets

som nu föreslås, skall gälla jämväl för städerna med egen uppbördsförvalt-

ning. I dessa städer har hittills åtskilligt av det arbete, som nu avses skola

ombesörjas av biträden, verkställts av personal vid uppbördsverken. Den.

omfattning, vari detta sker, varierar för de olika städerna. Vi tillåter oss

i detta hänseende hänvisa till vad landskamreraren Harald Whitefield an­

fört i sin den 31 januari 1949 avlämnade utredning med förslag angående

rätt för kommun att träffa särskilda anstalter för taxeringsarbetet (sten-

cilerad, s. 53 ff). Det synes oklokt att rubba på denna redan existerande

biträdesorganisation. Å andra sidan bör även i dessa städer de granskande

tjänstemännen — taxeringsassistenterna — vara statstjänstemän; detta lig­

ger också i linje med att kostnaderna för ersättningar åt taxeringsnämnds-

ordförande och kronoombud även i de berörda städerna hittills bestritts av

statsverket.

Vid överväganden om var taxeringsassistenterna skall placeras — vid

länsstyrelserna eller de lokala skattemyndigheterna — har de sakkunniga,

som framgår av det förut sagda, funnit övervägande skäl tala för att huvud­

delen av organisationen knytes till de lokala skattemyndigheterna. De sak­

kunniga har sålunda föreslagit att taxeringsassistenterna och deras biträ­

den skall placeras vid dessa myndigheter och förste taxeringsassistenterna

och deras biträden vid länsstyrelserna.

För en placering hos de lokala skattemyndigheterna talar enligt de sak­

kunniga huvudsakligen följande skäl. I granskningsarbetet blir den nya

personalen beroende eller betjänt av tillgång till mantals- och taxerings-

längder, som finnes tillgängliga såväl på länsstyrelsen som hos de lokala

skattemyndigheterna, men dessutom av deklarationer för preliminär taxe­

ring, arbetsgivarregister, lagfartsfbeteckningar, debiteringslängder, jord-

registerutdrag m. fl. handlingar, vilka endast finnes hos den lokala skatte­

myndigheten. Tidsödande resor till och från sammanträden behöver inte

förekomma, därest assistenten är placerad vid den lokala skattemyndigheten

och har sin bostad i orten. Man torde kunna utgå från att sammanträdena

i vart fall såvitt det gäller södra och mellersta Sverige — regelmässigt

kan hållas på den lokala skattemyndighetens kontor.

En placering i orten medför därjämte att kommunikationen med de skatt­

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

in

skyldiga i hög grad underlättas. Detta är till förmån såväl för taxerings-

assistenten som —- i måhända ännu högre grad — för de skattskyldiga.

De sakkunniga uttalar, att ett lyckligt genomförande av en ny taxerings-

organisation förutsätter en decentralisering.

Ytterligare skäl talar enligt de sakkunniga för en placering hos de lokala

skattemyndigheterna.

Taxeringsassistentens utredningsarbete måste i hög grad underlättas då

han lättare kommer att ha tillgång till de vanliga upplysningskällorna såsom

arbetsgivare och indrivningsmyndigheter. Vidare kan han utan svårighet

förvärva den orts- och personkännedom, som åtminstone i landsbygds­

distrikt är en förutsättning för en riktig taxering. Genom placeringen hos

en redan i ortens förhållanden insatt tjänsteman kan man förvänta att taxe-

ringsassistenten icke ens i början av sin tjänstgöring behöver stå främmande

för dessa.

Placeringen vid de lokala skattemyndigheterna torde därjämte enligt de

sakkunnigas uppfattning medföra att lokalfrågan lättare kan lösas. I många

fall torde de lokala skattemyndigheterna redan disponera över utrymmen,

som medger inplacering av det antal tjänstemän varom här är fråga. Där

så inte är fallet får ökat utrymme tillföras de lokala skattemyndigheterna;

detta torde vara mindre svårt än att genomföra den mycket väsentliga

ökning av länsstyrelsernas lokalutrymmen, som det andra alternativet förut­

sätter. De sakkunniga erinrar om att den övergångstid, under vilken orga­

nisationen är avsedd att genomföras, medför att hela lokalfrågan inte ome­

delbart måste lösas.

Införes metoden att debitera skatt med hålkortsmaskin, räknar de sak­

kunniga med att de lokala skattemyndigheterna alltjämt blir behövliga.

De sakkunniga påpekar att dessa myndigheter därigenom skulle befrias

från en mycket stor del av sina nuvarande uppgifter. Fråga kan därför

uppkomma om att tillägga dem nya arbetsuppgifter. Även mot denna bak­

grund anser de sakkunniga den föreslagna placeringen särskilt motiverad.

De skäl som anförts för en placering av taxeringsassistenterna vid de

lokala skattemyndigheterna har enligt de sakkunniga — då det gäller förste

taxeringsassistenterna, vilka huvudsakligen skall sysselsättas med taxering

av juridiska personer — inte samma betydelse. Härom anföres.

Orts- och personkännedomen har härvid icke samma värde; inte heller

de i det föregående omnämnda handlingarna angående preliminärskatten

m. in. Däremot finnes på länsstyrelsen tillgång till t. ex. föreningsregistret.

Ofta förhåller det sig så att huvudparten av bolagen har sitt säte i residens­

staden och eu placering där av de tjänstemän som sysslar med taxering

i första instans av bolag ter sig ur den synpunkten naturlig. Vidare upp­

kommer härvid ej sällan problem, för vilkas lösning den vid taxerings-

sektionen förefintliga sakkunskapen kan behöva anlitas. Vid länsstyrelserna

förvaras också de juridiska personernas deklarationer för tidigare år. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

förekommer t. ex. i samband med avskrivningsfrågor att deklarationer för

åtskilliga år tillbaka måste genomgås.

Det behövliga antalet taxeringsassistenter har av de sakkunniga endast

överslagsvis kunnat heräknas. Till utgångspunkt har därvid tagits att en

taxeringsassistent genomsnittligt borde kunna medhinna granskning av

8—10 000 deklarationer. Härvid förutsätter de sakkunniga att en månad

av taxeringsperioden kan komma att bortfalla på grund av semester och

sjukdom samt att taxeringsdistrikten, som i storlek varierar ganska avse­

värt, kommer att omfatta 2—3 000 deklarationer och endast i undantags­

fall göres mindre.

Under dessa förutsättningar och med hänsyn till att antalet självdekla­

rationer rör sig omkring 4 250 000 beräknas 500 taxeringsassistenter er­

fordras. Härav skulle 30 vara förste taxeringsassistenter.

Med hänsyn till de omfattande uppgifter som enligt förslaget skall åvila

biträdena har de sakkunniga inte ansett sig kunna räkna med mindre antal

än 500 d. v. s. ett biträde per assistent.

Ledningen och övervakningen av tjänstemännen i första instans skall

enligt förslaget åvila taxeringsintendenten, som härvid skall äga uppdraga

den omedelbara övervakningen åt taxeringsinspektörer — såvitt avser

taxeringsassistenterna — och länsrevisorn — såvitt avser förste taxerings-

assistenterna. För att fullfölja sina uppgifter härutinnan och för taxe­

ringsnämndernas information t. ex. i fråga om ny skattelagstiftning skall

taxeringsintendenten eller av honom förordnade tjänstemän äga rätt att

närvara vid taxeringsnämndernas sammanträden.

Då det knappast synes möjligt att på en gång rekrytera hela antalet

taxeringsassistenter föreslås i betänkandet att organisationen skall utbyg­

gas under en tid av fem år med början taxeringsåret 1958. I ett medel­

stort län skulle då behöva anställas 2—3 taxeringsassistenter årligen. Om

u^byggnaden anför de sakkunniga vidare.

Utbildning av den årgång taxeringsassistenter som skall träda i funktion

taxeringsåret 1958 synes kunna påbörjas på hösten 1957. Möjligt är dock

att rekryteringen till en början får ske ur redan utbildad personal, lands-

kanslister, andra befattningshavare vid länsstyrelserna eller häradsskrivar-

kontoren och där så kan finnas möjligt bland de nuvarande taxerings-

nämndsordförandena och kronoombuden.

De först tillsatta taxeringsassistenterna bör placeras på relativt enkla

distrikt för att där prövas. Längre fram och i samband med att en ny år-

gång tillkommer bör de tidigare anställda flyttas till något svårare distrikt,

varvid de nytillkomna får övertaga de enklare distrikten o. s. v.

Att den törsta, något erfarna argången insättes på enklare distrikt är

motiverat av att de ifrågavarande tjänstemännen kommer att utföra ett

nydaningsarbete, då den nya ordningen första gången genomföres. Där-

113

jämte vinnes att de minst rutinerade av de nuvarande ordförandena, som

regelmässigt innehar uppdrag i de enklare distrikten, först kommer in

under den nya ordningen. Genomföres principen konsekvent så att det

femte året assistenter "tillsättes i de besvärligaste distrikten blir följden

också att de kunnigaste taxeringsmännen inom den nuvarande organisa­

tionen kommer att längst bibehållas vid sina uppdrag. För de alldeles ny­

utbildade taxeringsassistenterna vinnes slutligen att de kan förvärva erfa­

renhet i de enklare distrikten först för att därefter successivt övergå till

allt svårare uppgifter.

Det betonas att mycken uppmärksamhet måste ägnas organisationen

under utbyggnadstiden. Bl. a. anföres.

Framför allt är det nödvändigt att på ett så tidigt stadium som möjligt

söka bedöma, huruvida en nyanställd taxeringsassistent besitter de egen­

skaper som krävs av en taxeringsfunktionär. Det bör starkt understrykas

att den aspiranttid den nyanställde taxeringsassistenten har att genomgå

verkligen blir en prövotid, under vilken olämpliga personer skall entledigas.

De uppgifter, som skall ankomma på dessa befattningshavare, är alltför

grannlaga och viktiga för att någon eftergift av kravet på lämplighet skall

kunna medges.

Samtidigt som den första årgången taxeringsassistenter anställes på hös­

ten 1957, skall också den andra årgången anställas och dess utbildning

påbörjas; hösten 1958 anställes de som skall träda i funktion 1960 etc.

Av olika skäl förutser de sakkunniga att den nuvarande organisatio­

nen undantagsvis kan komma att bestå i något taxeringsdistrikt ytterligare

något år.

Det skall ankomma på länsstyrelsen att bestämma i vilken ordning ut­

byggnaden skall ske.

I fråga om förste taxeringsassistenterna anför de sakkunniga.

I princip skall beträffande förste taxeringsassistenterna gälla detsamma

som för taxeringsassistenterna. Då på de flesta länsstyrelser endast en skall

anställas och då denne bör rekryteras ur den förefintliga revisionspersona-

len föreligger icke något hinder att redan hösten 1957 tillsätta dessa tjänster.

Det synes emellertidlämpligt att lämna länsstyrelserna frihet att när som

helst under de fem uppbyggnadsåren anställa förste taxeringsassistent.

Biträdestjänsterna föreslås skola tillsättas jämsides med taxeringsassi­

stent- och förste taxeringsassistenttjänsterna.

Beträffande rekrytering, utbildning, löneplacering, befordran m. in. av

biträdestjänsterna, vilka skall ingå i länsstyrelsens, häradsskrivarnas och

uppbördsverkens personal, synes — enligt de sakkunniga — några svårig­

heter knappast behöva uppstå.

Taxeringsassistenterna föreslås, som förut omnämnts, i lönehänseende

skola jämställas med icke-ordinarie landskanslister, för vilka enligt Kungl.

brev den 12 december 1952 gäller följande befordringsgång: Cf 13 under

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

Kangl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

114

ett och ett halvt år, Ce 15 under ett och ett halvt år, Ce 17 under ett år

med slutlig placering i Ce 19.

De sakkunniga finner det ofrånkomligt att för dessa tjänstemän skapa

rimliga befordringsmöjligheter, då det inte kan anses förenligt med det

allmännas intresse att inrätta en stor kår av tjänstemän i de lägre mellan-

lönegraderna utan att sörja därför. Taxeringsassistenterna föreslås skola

kunna befordras till landskanslister (Ca 21), förste landskanslister (Ca 25)

och häradsskrivare (Ca 27, 29). De sakkunniga framhåller emellertid, att

dessa befordringsmöjligheter får anses förhållandevis små, samt anför

vidare.

Anledning finns därför att överväga, huruvida inte några av taxerings-

assistenttjänsterna skulle kunna placeras i något högre lönegrad, förslags­

vis i Ca 21. Med hänsyn till skillnaden i kvalitet på arbetsuppgifter synes

det inte oriktigt att placera taxeringsassistenter med tjänstgöring i särskilda

distrikt eller i andra distrikt av motsvarande svårighetsgrad i denna löne­

grad. Med tanke på den långa utbyggnadstiden är det knappast nödvändigt

att i detta sammanhang ta ställning till frågan. Vi har också avstått från

att framlägga något förslag men förordar att frågan upptages till prövning,

då organisationen utbyggts. Det kan antagas att man då lättare och säk­

rare kan överväga behovet av sådana tjänster.

Förste taxeringsassistenterna föreslås skola placeras i lönegraden Ca 27

och rekryteras ur länsstyrelsernas revisionspersonal för att kunna beford­

ras till förste taxeringsrevisor i lönegraden Ca 29 eller högre tjänster inom

taxeringssektionerna. Med hänsyn till de viktiga uppgifter, som skall åvila

dessa tjänstemän, föreslås, att som kompetenskrav skall uppställas dels

examen vid handelshögskola dels minst tre års tjänstgöring vid taxerings-

sektion.

Då den erfarenhet som kan vinnas genom taxeringsarbete i första instans

måste anses synnerligen värdefull för arbetet inom taxeringssektion, för­

ordas härjämte att som kompetenskrav för tjänster som förste taxerings­

revisor i lönegraden Ca 29 och länsrevisor uppställes ett års tjänstgöring

såsom förste taxeringsassistent. Genom tjänstebyten mellan förste taxe-

ringsrevisorer och förste taxeringsassistenter skulle förvärvet av sådan

kompetens kunna underlättas. Alternativt kunde i stället för att inrätta

tjänster som förste taxeringsassistenter antalet förste taxeringsrevisorer i

lönegraden Ca 27 utökas och som ett tjänsteåliggande uppdras åt sådana

befattningshavare att fungera som förste taxeringsassistenter.

De sakkunniga omnämner slutligen i detta sammanhang att titeln taxe­

ringsassistent f. n. är tjänstetitel för den personal inom den reglerade

befordringsgången för taxeringsrevisorer, som icke uppnått slutlönegraden.

Det föreslås att denna tjänstetitel utbytes mot titeln taxeringsrevisor.

Tiden för taxeringsarbetet

Taxeringssakkunniga finner i likhet med skattelagssakkunniga ofrån­

komligt att förlänga taxeringsperioden. Härom anföres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

115

Som förut framhållits, är enbart den omständigheten att taxeringen före­

slås skola ombesörjas av heltidsanställda tjänstemän tillräckligt skäl för

att föreslå förlängning av taxeringsperioden. Under förutsättning att taxe-

ringsarbetet får fortgå till den 1 oktober har antalet taxeringsassistenter,

som behöver anställas, beräknats till 500. Skulle den nuvarande taxerings­

perioden bibehållas, innebure detta att mer än dubbla antalet skulle be­

hövas. Antalet biträden måste jämväl uppräknas i motsvarande mån. En

sådan organisation synes otänkbar i synnerhet som svårlösta problem skulle

uppstå då det gäller att sysselsätta personalen under övrig tid av året.

Då någon förändring av tidpunkten för avgivande av självdeklarationer

inte kan ifrågasättas, återstår enligt taxeringssakkunniga inte annat än

att som skattelagssakkunniga föreslagit förlänga taxeringsperioden framåt

i tiden. Däremot har taxeringssakkunniga inte funnit sig kunna förorda en

uppdelning av taxeringstiden i två perioder — såsom skattelagssakkunniga

föreslagit — med rätt för taxeringsnämnden att under den senare perioden

till behandling upptaga taxering som under den första antingen inte hunnit

tillräckligt utredas eller av annan anledning anses böra ändras. Som skäl

för sin ståndpunkt anför taxeringssakkunniga.

Anordningen med preliminära beslut medför att åtskilliga taxeringar,

som införts i längderna, senare kommer att ändras. Ofta skulle ändringen

komma så sent att den lokala skattemyndigheten redan påbörjat arbetet

med debiteringen och sålunda utfört ett arbete, som redan från början

varit utan mening. Man kan också vänta att antalet ändringar i taxerings-

längderna (eventuellt ändringslängder) kan bli så stort att situationen

skulle bli förvirrande för debiteringsmyndigheterna och utgöra en ytter­

ligare källa till fel och misstag.

Det ligger i den skattskyldiges intresse att så snart som möjligt få besked

om sin taxering. En uppdelning på preliminär och slutlig behandling skulle

medföra att åtskilliga skattskyldiga, som haft den uppfattningen att deras

taxeringar varit godkända, får dessa omprövade. Ett alldeles nytt irrita­

tionsmoment skulle härigenom skapas.

Den av skattelagssakkunniga förordade ordningen skulle vidare medföra

en sammanblandning av taxeringsnämndens och prövningsnämndens arbets­

uppgifter.

Vid sina överväganden om en förlängning av taxeringsperioden har de

sakkunniga i första hand funnit det nödvändigt att ta hänsyn till sambandet

mellan taxering och uppbörd. Tiden torde, uttalar de sakkunniga, inte

kunna utsträckas längre än att hänsyn till taxeringarna kan tagas vid

utfärdande av debetsedlar å slutlig skatt. Eftersom tidpunkten för expedi­

tion av dessa debetsedlar — den 15 december — framför allt med hänsyn

till de skattskyldigas anspråk på att inom rimlig tid erhålla redovisning

för inbetald preliminärskatt inte kunde skjutas framåt i tiden, måste tid­

punkten för taxeringsarbetets avslutande fastställas så att debiterings-

arbetet kan avslutas inom föreskriven tid.

De sakkunniga föreslår att liden för taxeringsarbetets avslutande skall

fastställas till den 50 september samt att besluten om taxering skall fattas

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

116

successivt, varvid längdföring och underrättelse om eventuella avvikelser

likaledes verkställes undan för undan. I samband härmed föreslås att den

nuvarande fasta besvärstiden ersättes med en rörlig sådan.

Frågan om att fastställa taxeringarna successivt hade tidigare övervägts

av beskattningsorganisationssakkunniga (SOU 1942: 49 s. 186), som inte

ansett sig kunna förorda denna ordning. Härvid hade åberopats att taxe­

ringsnämnden inte skulle kunna korrigera taxeringar, som beslutats i bör­

jan av taxeringsperioden, med hänsyn till senare inkomna uppgifter eller

upplysningar, samt att prövningsnämnden, som med den ifrågasatta ord­

ningen kunde antagas få börja sitt arbete tidigare, inte heller skulle kunna

ändra ett fattat beslut, oaktat så kunde finnas påkallat.

Härtill anför taxeringssakkunniga.

Invändningen att taxeringsnämnden inte i slutet av taxeringsperioden

skulle kunna ändra ett tidigare beslut torde inte vara avgörande då ändring

kan ske i prövningsnämnden. Flertalet av dessa ändringsfall torde hänföra

sig till sådana från andra taxeringsnämnder erhållna uppgifter, som beskatt-

ningsorganisationssakkunniga omnämner. Än mindre betydelse torde in­

vändningen böra tillmätas då — som nedan i avsnittet om prövningsnämn­

den föreslås — landskamreraren tillägges rätt att å prövningsnämndens

vägnar ensam besluta i enklare fall. Det synes också kunna förväntas att

underrättelseverksamheten taxeringsnämnderna emellan skall gå snabbare

och smidigare då den omhänderhas av tjänstemän än vad nu är fallet. An­

talet ändringsfall torde redan på denna grund komma att nedgå.

Vad den andra invändningen beträffar synes inte heller den vara av så­

dan art att den bör hindra en omläggning. Prövningsnämndsarbetet pågår

för närvarande från i huvudsak augusti ena året till juli andra året. Det kan

därför inte heller undvikas att fall förekommer då en redan prövad taxe­

ring senare finnes ha bort fastställas på annat sätt än prövningsnämnden

gjort.

Taxeringssakkunniga framhåller att en sådan ordning skulle medföra för­

delar för åtskilliga skattskyldiga, som skulle erhålla besked om sin taxering

tidigare än nu och för prövningsnämnderna — däri inbegripet mellankom-

munala prövningsnämnden — som skulle kunna påbörja arbetet tidigare.

Härefter tar de sakkunniga upp sambandet mellan taxering och debitering

till behandling. Efter en beskrivning av debiteringsrutinen, vartill här må

hänvisas (s. 91 i betänkandet), anför de sakkunniga.

Om taxeringsperioden skall förlängas till den 1 oktober måste ändringar

och förskjutningar företagas i den angivna rutinen. Taxeringslängderna,

som tidigare avlämnats i maj—juni, kommer efter den nya ordningen att

föreligga i motsvarande skick först i början av oktober. Att från denna tid

till mitten av december medhinna debiteringsarbetet torde icke vara möj­

ligt. Det synes därför nödvändigt att vissa av de ovan angivna arbetsmomen­

ten för debitering företages under löpande taxeringsperiod. Eftersom längd-

föringen skall ske hos den lokala skattemyndigheten möter det inte något

hinder att disponera längderna även för debiteringsarbete. Detta bör i den

mån så kan ske verkställas successivt allteftersom längdföringen fortskri­

der. Ett liknande förfarande har enligt inhämtade upplysningar redan till-

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

117

lämpats vid häradsskrivarkontor, där häradsskrivaren varit taxeringsord-

förande och därför disponerat över längderna under taxeringsperioden.

Av de i debiteringsrutinen ingående åtgärderna kan — enligt de sakkun­

niga — de som vidtages före debetsedelsutskrivningen verkställas succes­

sivt. Denna och följande åtgärder ävensom sådana summerings- och av-

stämningsarbeten, soin kan företagas först sedan alla taxeringar införts i

längderna, skulle kvarstå till efter taxeringsperiodens utgång. De sakkun­

niga anför.

Även om debiteringsarbetet i möjligaste mån bedrives successivt kommer

sålunda en avsevärd del att kvarstå till efter taxeringsperioden och medföra

en viss arbetsanhopning för lokala skattemyndigheterna. Emellertid kan —

någon tid efter taxeringsperiodens utgång — de till taxeringsarbetet anlitade

biträdena i stor utsträckning utnyttjas för debiteringsarbetet. Även taxe-

ringsassistenterna torde som tidigare framhållits under någon tid kunna

utnyttjas; speciellt lämpligt torde det vara att genom dessa tjänstemän från

häradsskrivarna avlasta arbete med mantalsskrivningen, som infaller sam­

tidigt med det mest pressande debiteringsarbetet.

Samordnandet av arbetet inom de särskilda nämnderna för taxering av

juridiska personer och de lokala skattemyndigheternas arbete erbjuder sär­

skilda problem, varom de sakkunniga anför.

Längdföringsarbetet i dessa nämnder avses skola ske vid länsstyrelserna

och längderna skulle därigenom inte disponeras av de lokala skattemyn­

digheterna. Ett successivt genomfört debiteringsarbete torde i regel knappast

kunna komina i fråga. I förhållande till hela antalet skattskyldiga utgör de

juridiska personerna en ringa del. För de lokala skattemyndigheterna i all­

mänhet bör det därför icke vara av någon större betydelse om debiterings­

arbetet beträffande dessa skattskyldiga helt förlägges till tiden efter taxe­

ringsperiodens utgång.

De sakkunniga har för den händelse vad sålunda föreslagits skulle befin­

nas alltför pressande föreslagit följande alternativ.

För att de lokala skattemyndigheterna skall bliva i stånd att under löpan­

de taxeringsperiod summera och avstämma en del av taxeringarna upprättas

två taxeringslängder. I den ena, vilken liksom hittills framställes genom

tryck, skall samtliga skattskyldiga upptagas. I denna, som föreslås skola

avlämnas den 1 juni (junilängden), skall införas alla de taxeringar, som då

fastställts, bl. a. de som i andra instans skall handläggas av mellankommu-

nala prövningsnämnden. Beträffande återstående skattskyldiga göres —

lämpligen med stämpel — hänvisning till den andra taxeringslängden. Den­

na, som skall upprättas manuellt och avlämnas den 1 oktober (oktober­

längden), kommer att upptaga alla taxeringar som fastställes under tiden

juni—september och utgör, sedan den sammanbundits med junilängden, i

princip en bilaga till eller en del av denna.

Genom en sådan anordning skulle det bli möjligt alt helt genomföra de­

biteringsrutinen beträffande de taxeringar — de till antalet flesta — vilka

upptagits i junilängden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1950

De sakkunniga framhåller att en förlängning av taxeringsperioden kom­

mer att medföra vissa problem då det gäller att tillgodose det behov av

kunskap om taxeringsutfallet som föreligger för det kommunala och statliga

budgetarbetet in. in. Härom hänvisas till betänkandet s. 94.

Arbetsgången i första instans

Under denna rubrik har de sakkunniga till en början redovisat vissa för­

slag rörande förfarandet i första instans.

I fråga om omröstning erinras om stadgandet i 112 § taxeringsförord-

ningen, enligt vilket vid lika röstetal den mening skall gälla, som länder

till den skatlskyldiges förmån. Därest denna grund inte kan tillämpas

har ordföranden utslagsröst. De sakkunniga anför.

Bestämmelsen synes föga rationell. I vissa fall kan det vara svårt att

avgöra vilken mening, som är för den skattskyldige fördelaktigast. I till­

spetsade lägen synes bestämmelsen kunna föranleda upprepade omröst­

ningar i samma ärende, nämligen först i sakfrågan, vilken utfaller med

lika röstetal, vidare om den ifrågavarande grunden kan tillämpas och slut­

ligen om vilken mening, som verkligen är fördelaktigast.

Då genom den föreslagna omorganisationen taxeringsnämndsordföran-

den kommer att intaga ställningen som opartisk ledamot och följaktligen

har som enda uppgift att pröva i taxeringsärende förebragt material och ut­

redning, synes den berörda bestämmelsen böra förenklas till en föreskrift

att ordföranden i taxeringsnämnd skall ha utslagsröst. Detsamma bör gälla

beträffande ordföranden i prövningsnämnd. Ur rättssäkerhetssynpunkt

torde häremot knappast något kunna invändas, då i båda fallen ordföranden

får antagas vara den inom nämnden, som besitter den grundligaste kun­

skapen och erfarenheten i beskattningsfrågor.

Bestämmelserna angående plats för avlämnande av självdeklaration

m. m. har enligt de sakkunniga befunnits svårtolkade. Som en förenkling

i de skattskyldigas intresse föreslås att sådana handlingar skall få avlämnas

till överståthållarämbetet, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet utan hän­

syn till om taxering skall verkställas inom myndighetens område eller ej

och vidare inom kommun å plats, som bestämts på föranstaltande av eller

i samråd med länsstyrelsen ävensom till taxeringsnämndens ordförande.

Om möjligheterna att avlämna deklarationer och andra handlingar på detta

sätt utökas, finner de sakkunniga, att landsfiskaler, magistrater och kom­

munalborgmästare inte längre behöver anlitas som mottagare.

Om påföljden enligt 39 § taxeringsförordningen av förlust av rätten att

anföra besvär till kammarrätten och regeringsrätten, som inträder vid för­

summelse att behörigen avlämna självdeklaration, uttalar de sakkunniga

att åtskilliga skäl talar för att den avskaffas. Hit hör bl. a. att påföljden

för att få någon verkan förutsätter att den skattskyldige skulle ha skäl att

antaga att prövningsnämnden medvetet skulle utnyttja hans rättslöshet till

119

att åsätta för hög taxering, något som enligt de sakkunniga torde falla på

sin egen orimlighet. Påföljden vei-kar enligt de sakkunniga också ojämnt

beroende på arten av den inkomst den skattskyldige uppburit. Slutligen

erinras om att besvärssakkunniga i sitt principbetänkande angående admi­

nistrativt rättsskydd (SOU 1955: 19 s. 80) förklarat att förbud mot över­

klagande av förvaltningsmyndighets beslut icke borde uppställas eller upp­

rätthållas i andra fall än då det av praktiska skäl var påkallat och betänk­

ligheter ur rättssäkerhetssynpunkt icke kunde anses möta. Särskilt tvek­

samma hade besvärssakkunniga ställt sig då ett fullföljdsförbud innebar

ett avskärande av möjligheten att få rättsfrågor prövade av förvaltnings­

domstol.

På grund av dessa skäl föreslår de sakkunniga att påföljden avskaffas

och ersättes med böter, högst 300 kr. I detta sammanhang anföres.

Straffet torde i regel komma att utdömas genom strafföreläggande. För att

garantera att straffpåföljden icke onödigtvis ådömes torde stadgandets till-

lämpning böra göras beroende av angivelse från taxeringsintendenten. Detta

och en riktig tillämpning av föreskrifterna om åtalseftergift bör medföra

att de fall där försummelsen kan anses ursäktlig inte behöver föranleda

någon påföljd för den skattskyldige. Utan att i övrigt gå in på när deklara-

tionsförsummelse skall anses ursäktlig förutsätter vi att bötesstraffet regel­

mässigt icke skall tillämpas i sådana fall då skattskyldig, ehuru deklara-

tionspliktig, likväl inte påföres taxerad inkomst, och inte heller då in­

komsten består enbart eller huvudsakligen av folkpension. Det bör an­

komma på taxeringsassistenten att underrätta taxeringsintendenten i vilka

fall angivelse till åtal kan ske. Att den föreslagna ändringen skulle med­

föra någon nämnvärd ökning av antalet besvär till kammarrätten och rege­

ringsrätten synes knappast behöva befaras.

Enligt gällande bestämmelser skall anmaning att avgiva självdeklara­

tion eller annan för taxering avsedd uppgift eller upplysning tillställas den

uppgiftsskyldige i rekommenderat brev genom allmänna posten. Där så

finnes nödigt kan för anmaningens delgivande anlitas polismyndighet

(55 § 2 mom. TF). Efter en anmaning som icke hörsammas kan deklara-

tionspliktig ådömas dagsböter och delta är också fallet med en icke dekla-

rationspliktig, som icke hörsammar två anmaningar (141 § 2 mom. TF).

För att framtvinga deklaration kan vidare hos länsstyrelsen begäras vites­

föreläggande.

De sakkunniga framhåller, att de nuvarande bestämmelserna om delgiv­

ning av anmaningar erbjuder möjligheter för illojala deklarationspliktiga

att förhala taxeringsarbetet. Den som erhåller en avi om en rekommende­

rad försändelse är inte pliktig att lösa ut den. Gör han inte det blir försän­

delsen liggande på postanstalten i 14 dagar innan den returneras. Först

på detta stadium, då dyrbar tid redan gått förlorad, tillgrips vitesföreläg­

gande. Hittills har vitesföreläggande emellertid förekommit i mycket ringa

omfattning därför att förfarandet vållar eu viss omgång. Det är nämligen

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

länsstyrelsen som har att besluta om och verkställa vitesföreläggandet.

Ny delgivning, i regel genom polismyndighet, erfordras och ytterligare tid

förlöper.

Under hänvisning till bestämmelserna i den nya rättegångsbalken om

vite som tvångsmedel för att framtvinga inställelse vid domstol och om

möjlighet att delgiva vitesförelägganden genom posten uttalar de sakkun­

niga att en liknande ordning synes kunna komma till användning inom

taxeringsväsendet då det gäller anmaningar att avgiva självdeklarationer

eller att fullständiga sådana. De sakkunniga anför.

Det är emellertid opraktiskt och skulle föranleda alltför mycket arbete

att omedelbart tillgripa postdelgivning som normal anmaningsform. I stäl­

let bör, sedan det konstaterats vilka skattskyldiga som försummat avgiva

deklaration, dessa i vanligt lösbrev på formulär tillhållas att fullgöra sin

skyldighet. Dessa brev kan uppsättas av biträdespersonal och skall under­

skrivas av taxeringsassistenten.

Det kan antagas att huvudparten av de skattskyldiga efterkommer upp­

maningen att deklarera. I detta sammanhang bör den tidigare omnämnda

anmälan till taxeringsintendenten om deklarationsförsummelse göras. Sam­

mankopplingen med anmälan för eventuell angivelse till åtal bör för övrigt

inom inte alltför lång tid bidraga till att antalet försumliga sjunker.

Först om den skattskyldige inte låter sig avhöra bör delgivning av egent­

lig anmaning äga rum. För att detta skall kunna ske i den ovan angivna

ordningen erfordras emellertid dels att taxeringsnämnderna berättigas att

delgiva anmaningarna genom posten och vidare att de tillägges rätt att

för ändamålet utsätta viten. Något hinder mot att taxeringsnämnderna be­

rättigas anlita posten förefaller inte behöva föreligga i all synnerhet som

antalet delgivningsfall inte torde bli särskilt stort. Rätten att delgiva genom

polismyndighet måste därjämte bibehållas, då delgivning genom posten

inte kan ske överallt.

De sakkunniga betonar, att frågor om vites utdömande alltjämt avses

skola handläggas av länsstyrelsen.

Om arbetet i första instans framhålles allmänt att det skall vara taxe-

ringsassistentens skyldighet att gentemot taxeringsintendenten och läns­

styrelsen svara för att detta i de honom anförtrodda distrikten behörigen

fortskrider. De sakkunniga anför vidare.

Han skall i förhållande till de biträden, som tilldelats honom, fungera

som arbetsledare och förman. Det ankommer därför på honom att tillse att

de arbetsuppgifter, som enligt vad nedan angives, bör tilldelas biträde, blir

tillfredsställande utförda. I sista hand faller därför även ansvaret för de

olika biträdesuppgifterna — här torde särskilt böra framhållas längd-

föringen — på honom. Visar det sig omöjligt för biträde att medhinna

arbetsuppgifterna skall det åligga taxeringsassistenten att själv ingripa,

om detta med hänsyn till de honom direkt åvilande uppgifterna kan ske,

eller eljest att i vederbörlig ordning påkalla ytterligare biträdeshjälp.

De sakkunniga övergår härefter att närmare behandla gången av arbetet

i första instans.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

121

I fråga om sorteringen framhålles att denna skall ske hos de lokala skatte­

myndigheterna under ledning av taxeringsassistenterna var och en för

sitt distrikt. Sorteringen utgjorde ett omfattande och kostnadskrävande

arbetsmoment — med ledning av en av landskamreraren H. Whitefield

för taxeringsåret 1948 verkställd utredning kunde de nuvarande kostna­

derna för sorteringen inom fögderikommunerna uppskattas till 1,2 milj.

kronor — och det torde anses uteslutet att den skulle kunna bemästras av

den fast anställda personalen. Tillfällig hjälp måste därför anlitas.

Av olika skäl har de sakkunniga inte ansett sig kunna föreslå att all

sortering — således även i distrikt där tjänstemän inte anställts — omedel­

bart övertogs av biträdespersonalen å häradsskrivarkontoren. I dessa

distrikt skulle sorteringen alltjämt verkställas på samma sätt som hittills.

Efter sorteringen skall biträden numrera deklarationerna och i taxerings-

längden markera vilka deklarationer som inkommit ävensom vara taxe-

ringsassistenten behjälplig att konstatera vilka skattskyldiga, som skall

anmanas avge självdeklaration. Till biträdesarbetet hörde jämväl utskrift

och expedition av uppmaningar och anmaningar att deklarera.

Nästa steg i arbetsgången blir enligt de sakkunniga den förberedande

granskningen. I betänkandet anföres i denna del.

Härmed förstås sådana åtgärder — mestadels av rutinmässig karaktär —

som i huvudsak bör åvila biträdespersonal och som bör vidtagas innan den

egentliga sakgranskningen påbörjar. Hit hör

kontrollsummering;

avprickning av löneuppgifter och andra kontrolluppgifter, varvid oöver­

ensstämmelser anmärkes i deklarationerna;

kontroll mot fastighetslängden att rätta taxeringsvärden uppförts i dekla­

rationerna samt att garantibeloppen rätt uträknats;

kontroll av skatteavdrag och avdrag för pensionsavgifter mot debiterings-

längd;

kollationering av överföringen till sammanställningarna;

uppsättning av förfrågningar enligt formulär, t. ex. beträffande bris­

tande överensstämmelse mellan löneuppgift och deklaration;

uppsättning av olika meddelanden till annan taxeringsnämnd, t. ex. om

taxering till kommunal inkomstskatt i annat distrikt (form. nr 16), om

avdrag för insättning på skogskonto, om periodiskt understöd m. in. (form.

nr 17);

anteckningar på deklarationer om förhållanden, som enligt vad biträdet

känner till eller observerat bör föranleda närmare undersökning;

expedition av meddelanden och underrättelser, sedan de underskrivits av

taxeringsassistenten.

De nu redovisade arbetsuppgifterna är mycket omfattande men inte svå­

rare än att de bör kunna utföras av biträdespersonal. Uppgifterna är tänj­

bara; ett erfaret och kunnigt biträde kan naturligen sträcka sin granskande

verksamhet längre in mot det område, där den slutliga granskningen tar

vid, än ett mindre erfaret. Det skall — som förut framhållits — åligga

taxeringsassistenten att övervaka och leda biträdenas arbete. Det kan också

antagas att assistenten vid behov måste hjälpa till med den förberedande

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

granskningen. Detta synes regelmässigt böra bli fallet i början av taxe-

ringsperioden, innan biträdet hunnit så långt, att assistenten har något att

fingranska.

De sakkunniga räknar med att detta arbete delvis kommer att bedrivas

jämsides med den slutliga granskningen. Det måste också bedrivas paral­

lellt i de olika taxeringsdistrikt som taxeringsassistenten har att granska.

Den slutliga granskningen och utredningen skall i huvudsak åvila taxe­

ringsassistenten.

I detta hänseende har taxeringsassistenten sålunda bland annat att

kollationera i erforderlig omfattning den av biträdet utförda förberedande

granskningen;

bedöma den redovisade inkomsten med hänsyn till verkställd kontant-

beräkning och till gängse bruttovinstprocent;

bedöma och utreda i deklarationerna framställda yrkanden av olika slag;

bedöma skäligheten av i deklarationerna angivna värden å naturaför­

måner och förmögenhetstillgångar in. in.;

självständigt infordra kompletterande upplysningar från uppgiftspliktiga

ävensom införskaffa annan utredning, som kan vara behövlig;

avfatta andra meddelanden till taxeringsmyndigheter än sådana, som

utsänts under det förberedande granskningsarbetet;

lämna sådana skattskyldiga, vilkas deklarationsuppgifter inte utan vidare

kan godtagas, tillfälle att yttra sig och att pröva i anledning härav inkomna

invändningar mot ifrågasatt avvikelse;

bestämma ortsavdrag och göra anteckning härom å deklarationerna;

uppgöra förslag till underrättelser om avvikelser från självdeklarationer

i sådana fall, där det kan förväntas att den ifrågasatta avvikelsen godtages

av taxeringsnämnden;

verkställa anteckningar till ledning för längdföring å deklarationerna

från sådana skattskyldiga, vilkas taxering icke kan förväntas bli föremål

för diskussion;

i övrigt vidtaga alla de åtgärder, som erfordras för att ett motiverat för­

slag till taxering skall kunna framläggas.

Det framhålles att i dessa arbetsmoment ligger de måhända viktigaste,

svåraste och mest grannlaga uppgifterna. Framför allt betonas nödvändig­

heten av att skattskyldig höres över ifrågasatt avvikelse från självdeklara­

tion. Taxeringsassistenten skall utrustas med samma befogenheter att in­

fordra utredning som för närvarande tillkommer taxeringsnämndens ord­

förande, dock att utfärdande av anmaningar med vitesföreläggande bör an­

komma på taxeringsnämndens ordförande. I detta sammanhang anför de

sakkunniga.

Till undvikande av missförstånd synes här böra betonas, att vad i upp­

räkningen av taxeringsassistentens arbetsuppgifter sagts om upprättande

av förslag till underrättelser om avvikelser och om anteckningar för längd­

föring icke skall innebära ett överflyttande av besluten om taxering till

123

honom. Åtskilliga — kanske de flesta — taxeringar och avvikelser är emel­

lertid så enkla och självklara, att de här avsedda åtgärderna med fördel

kan vidtagas omedelbart. Det bör emellertid hållas i minne att det ankom­

mer på nämnden att fatta beslut och att den omständigheten att taxerings-

assistenten på grund av taxeringens eller avvikelsens enklare beskaffenhet

anser sig kunna förutse detta inte får hindra att nämnden erhåller tillfälle

att taga ställning till assistentens förslag.

Granskningen av deklarationer i distrikt, där tjänstemannataxering ännu

ej införts, skall bedrivas efter samma grunder som hittills. Dock borde jäm­

väl ordföranden i sådant distrikt tilläggas samma befogenhet att förelägga

viten.

Sedan tillräckligt antal deklarationer granskats, skall assistenten anmäla

detta för ordföranden, framhålla sådana taxeringar, som tett sig svårbe-

dömliga, och föreslå sammanträdesdag.

Ordföranden, som härefter hade att utsätta tid och plats för sammanträde,

förutsättes — åtminstone i sådana distrikt som inte enbart omfattar lön-

tagardeklaration — före sammanträdet genomgå de granskade deklaratio­

nerna. De sakkunniga finner, att en sådan genomgång i vart fall under

organisationens första år är oundgänglig. Finner ordföranden brister före­

ligga i utredningen, skall han kunna ålägga assistenten att fullständiga

denna.

Sammanträdena med taxeringsnämnden har föreslagits skola i huvud­

sak tillgå som hittills med möjlighet för den skattskyldige att företräda

inför nämnden och motivera sina yrkanden. Med någon nämnvärd minsk­

ning av tiden för sammanträdena räknar de sakkunniga inte. En sådan

minskning fick inte heller eftersträvas i den mån nämnden härigenom

skulle tvingas att nöja sig med en så summarisk genomgång av materialet

att möjligheterna till en allsidig bedömning av taxeringarna krympte.

Om utredningen i något ärende befinnes bristfällig, skulle nämnden kunna

uppdraga åt assistenten att fullständiga densamma.

Taxeringsnämndens protokoll, som med hänsyn till konstruktionen med

successiva beslut måste justeras efter varje sammanträde, föreslås skola

föras av assistenten och justeras av ordföranden. Denne skall ha att där­

est ledamot anmäler reservation — låta anstå med justeringen under högst

fem dagar för att bereda ledamoten rådrum att inkomma med skriftlig re­

servation. Att taxeringsassistenten skall ha rätt att till protokollet anteckna

de fall då hans förslag ej följts har förut nämnts. Ordföranden, som enligt

nu gällande bestämmelser har att i taxeringslängden anteckna de fall, då

hans mening inte blivit följd, föreslås i avseende å reservationer skola jäm­

ställas med övriga ledamöter.

Efter sammanträdet skall assistenten dels avfatta återstående underrät­

telser om avvikelser dels färdigställa deklarationerna så att biträdet kan

verkställa längdföring.

De sakkunniga har funnit nyssnämnda underrättelser vara av sådan vikt

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

124

— de förmedlar till den skattskyldige kunskaper om nämndens beslut och

utgör underlaget för eventuella besvär — att de bör undertecknas av ord­

föranden med kontrasignation av assistenten. Att så sker har befunnits

motiverat jämväl för att ordföranden skall kontrollera att taxeringsnämn­

dens beslut rätt genomförts.

Längdföringen avses skola ske successivt efter varje sammanträde. Av

olika skäl har de sakkunniga inte ansett sig kunna föreslå att längd­

föringen i distrikt, som kvarstår på den gamla ordningen, under utbygg-

nadstiden övertages av biträdespersonal vid de lokala skattemyndigheterna.

Sedan det egentliga taxeringsarbetet slutförts återstår ett ganska omfat­

tande efterarbete. Av detta bör — enligt förslaget — bl. a. följande kunna

utföras av biträden, nämligen

upprättande av förteckningar av olika slag, t. ex. över personer, som gjort

sig skyldiga till förfarande som kan föranleda åtal, över skattskyldiga,

beträffande vilka anteckning skall göras i liggaren över avdrag för värde­

minskning av skog;

underrättelser till andra taxeringsmyndigheter om verkställd taxering

(form. nr 18);

statistiska uppgifter rörande skattskyldiga;

uppgifter om taxeringsarbetets omfattning;

protokollsutdrag beträffande investeringsfonder, skattebefrielser för döds­

bo in. in.;

expeditionsarbete.

Frågan om deklarationsmaterialets förvaring bör enligt de sakkun­

niga lösas så att vid länsstyrelsen förvaras de deklarationer, som handlagts

inom särskild nämnd för taxering av juridiska personer, medan övriga be-

hålles hos den lokala skattemyndigheten. Om skyldigheten att verkställa

fullständig genomgång av materialet i andra instans avskaffas, finner de

sakkunniga att det inte föreligger samma behov för att förvara allt dekla-

rationsmaterial på länsstyrelsen som nu. Även om materialet förvarades

hos lokala skattemyndigheterna skulle det självfallet stå taxeringsintenden-

ten fritt att rekvirera in deklarationer för enstaka skattskyldiga, katego­

rier av skattskyldiga eller deklarationerna inom hela distrikt. En ordning

som den föreslagna medför enligt de sakkunniga fördelar för de lokala

skattemyndigheterna och för taxeringsassistenten, då de skattskyldiga vän­

der sig till honom med klagomål över taxeringen. Dessutom skulle den befria

länsstyrelsen från besväret att årligen skicka ut en och ta emot två dekla-

rationsårgångar. Visserligen måste med en sådan ordning kompletteringen

av prövningsnämndsbesvär med taxeringslängdsutdrag och deklarationer

verkställas av tjänstemännen i första instans. De sakkunniga påpekar emel­

lertid, att så ändå under alla förhållanden måste ske beträffande de besvär

som inkommer innan taxeringsarbetet i första instans avslutats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

125

Om taxeringsassistenternas sysselsättning under tiden mellan taxerings-

perioderna anföres.

Under tiden slutet av oktober—den 15 februari kommer taxeringsassisten-

terna icke att vara sysselsatta med taxeringsarbete i första instans. Assisten­

ten bör under denna tid bl. a. tillhandagå allmänheten med råd och upp­

lysningar under deklarationsarbetet och besvara frågor som kan föranledas

av debetsedlarna å slutlig skatt. Som tidigare framhållits bör denna period

emellertid också kunna utnyttjas för vidareutbildning i särskilt anordnade

kurser. Hinder möter inte heller att assistenterna under denna tid tages in

på länsstyrelsen för att biträda med arbetet å taxeringssektionen.

Assistenterna kan vidare — med bibehållen placering — utnyttjas till

eftergranskning med bestämt utlagda och avgränsade uppgifter ävensom

till att uppsätta taxeringsintendentsbesvär i enklare mål. Med taxerings-

intendentens medgivande bör de också av länsstyrelsen kunna användas som

förstärkning åt eller vikarier för häradsskrivaren.

Under denna period torde härjämte böra uttagas de kompensationsledig-

heter för övertid, som taxeringsassistenterna kan ha att utfå. Sådana ledig­

heter kan uppstå i ganska stor utsträckning, då taxeringsnämndssamman-

trädena i åtskilliga distrikt liksom för närvarande torde komma att hållas

på kvällarna.

Förste taxeringsassistent torde under den ifrågavarande perioden lämp­

ligen böra utnyttjas för taxeringsrevision.

Slutligen framhåller de sakkunniga, att taxeringsarbetet i de distrikt, där

tjänstemannataxering ännu ej införts, i huvudsak bör utföras på samma

sätt som nu. De sakkunniga uttalar.

Tidigare har anförts att sortering och längdföring av olika skäl, framför

allt de svårigheter för de lokala skattemyndigheterna som skulle uppstå,

inte anses böra överflyttas på biträden vid dessa myndigheter. I annat sam­

manhang har betydelsen av att debiteringsarbetet till viss del kan ske i sam­

band med längdföringen framhållits. Utan att så sker kan — med en för­

längd taxeringsperiod — debiteringsarbetet knappast medhinnas inom före­

skriven tid. Då längdföringen inom de distrikt varom här är fråga inte skall

verkställas hos den lokala skattemyndigheten, kan inte heller något succes­

sivt debiteringsarbete verkställas. Det blir därför inte möjligt att förlänga

taxeringsperioden i dessa distrikt under utbyggnadstiden.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Huvudparten av remissinstanserna lämnar utan erinran av de sakkun­

niga anförda synpunkter i anslutning till den pågående undersökningen om

användning av hålkortssystem inom folkbokförings-, taxerings- och upp-

bördsväsendet. I några yttranden framhålles uttryckligen att dessa försök

inte bör föranleda uppskov med en väl behövlig reform av taxeringsarbetet

i första instans. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför sålunda bl. a.

följande.

Länsstyrelsen är härom ense med de sakkunniga. En upprustning av

taxeringsväsendet tål icke längre något uppskov. Oavsett en blivande ratio­

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

126

nalisering och ytterligare mekanisering av längdförings- och debiterings-

arbetet är behovet även i fortsättningen av lokala skattemyndigheter ute i

orterna med länsstyrelserna som ledande och sammanhållande organ så

uppenbart, att en utbyggnad av taxeringsväsendet med utnyttjande av dessa

myndigheter redan nu mycket väl kan ske.

Liknande synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Norrbottens län och

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter.

Vissa remissinstanser — riksräkenskapsverket, statens organisations-

nämnd, länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge och Älvsborgs län, krono-

kamreraren i Uppsala och Svenska stadsförbundet — uttalar att de på­

gående försöken utgör anledning att iakttaga försiktighet när det gäller

att genomföra en upprustning av taxeringsväsendet med tjänstemän i den

omfattning de sakkunniga föreslagit, då inom ej alltför avlägsen framtid

personal inom uppbördsväsendet kan komma att frigöras i ganska stor om­

fattning. Därför anser dessa remissinstanser, att man nu endast bör pro­

visoriskt förstärka den nuvarande organisationen eller ock att man bör

inrikta sig på att genomföra omorganisationen under längre tid än som

föreslagits.

Statens organisationsnämnd anför sålunda.

Såvitt nämnden kan finna föreligger emellertid intet hinder att redan nu

fatta principbeslut om taxeringsväsendets organisation, i vart fall vad gäl­

ler personalorganisationen, och att påbörja rekrytering och utbildning av

personal. Med hänsyn till de svårigheter som föreligga att nu bedöma utfal­

let av en organisation av taxeringsarbetet i första instans sådan som den

föreslagna, vill nämnden emellertid förorda att tidpunkten, då den skall

vara genomförd, icke fixeras, att genomförandet ses på betydligt längre

sikt än fem år samt att man i första hand inriktar sig på att anordna en

tjänstemannataxering i distrikt, där deklarationsmaterialet är av den art

att granskning av speciellt för ändamålet utbildade tjänstemän ter sig

särskilt påkallad och möjligen i ytterligare ett eller annat distrikt. Först

sedan härigenom erfarenhet vunnits bör, i förekommande fall, genom­

förandet av organisationen fullföljas. Vidare finnas skäl, som tala för att

låta frågan om organisationens lokala anknytning tills vidare stå öppen

även om andra skäl — åtminstone för närvarande — peka på en placering

vid lokala skattemyndigheten såsom den lämpligaste. Till dess att detta

spörsmål bleve prövat i samband med frågan om uppbördsväsendets orga­

nisation, finge det stå länsstyrelserna fritt att ordna härmed på sätt i varje

särskilt fall kunde te sig lämpligast. Genom ett sådant provisorium skulle en

senare prövning av de ifrågavarande organisationsproblemen bliva

obunden.

Slutligen har en mindre grupp bland remissinstanserna förordat eller

ifrågasatt uppskov med den egentliga omorganisationen i avvaktan på ut­

gången av de pågående försöken med hålkortssystem.

Hit hör Föreningen Sveriges landskanslister, Taxeringsnämndsordföran-

denas riksförbund och näringslivets skattedelegation.

Näringslivets skattedelegation anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

127

Ett genomförande av detta system kommer således, enligt vad ock de

sakkunniga framhålla, att i mycket hög grad påverka såväl länsstyrelser­

nas som de lokala skattemyndigheternas och taxeringsmyndigheternas ar­

betsuppgifter samt medföra en omorganisation av uppbördsväsendet. Det

ligger i öppen dag, att inom skatteväsendet sysselsatt arbetskraft i olika

grader genom en dylik rationaliseringsåtgärd kommer att frigöras. Det

upplyses vidare i betänkandet, att förslag rörande frågans tekniska lösning

väntas föreligga i slutet av innevarande år. Att statsmakterna utan av­

vaktande av resultatet av dessa undersökningar — t. o. in. såsom i betän­

kandet förutsättes redan vid innevarande års riksdag — skulle binda sig

för en utökning av de inom taxeringsväsendet heltidsanställda tjänstemän­

nen med icke mindre än 500 befattningshavare förutom kanslipersonal

bör icke rimligen komma i fråga.

Vad de sakkunniga anfört om vikten av att taxeringsorganisationen an­

ordnas så att det allmännas fiskaliska intresse och de skattskyldigas krav

på rättssäkerhet tillgodoses bättre än hittills och om orsakerna till bris­

terna i taxeringsarbetet i första instans har ej mött någon erinran.

Till frågan om avvägningen mellan å ena sidan vad som kan ernås genom

en förbättrad organisation i form av ökade skatteintäkter samt riktigare

och jämnare taxeringar och å den andra de ökade kostnader, som härav

måste följa har Svenska landstingsförbundet anfört att organisationen bör

få växa fram successivt och att några av sparsamhetsskäl betingade syn­

punkter beträffande lämpligt antal tjänstemän härvid inte bör anläggas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Taxeringsorganisationen i första instans

Enighet synes råda om behovet av förstärkning av taxeringsorganisa­

tionen i första instans.

Mot att heltidsanställda tjänstemän anlitas för arbetet i första instans

har remissinstanserna regelmässigt inte uttalat principiella invändningar

utan tvärtom i åtskilliga fall uttalat sin anslutning till en sådan ordning.

Där invändningar förekommer avser de det föreliggande förslaget eller

detaljer däri, lämpligheten och nödvändigheten av att nu genomföra en

omorganisation el. likn.

Förslaget att inrätta taxeringsassistenttjänster biträdes

eller lämnas utan principiell erinran av statskontoret, kammarrätten, cen­

trala uppbördsnämnden, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar,

Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bo­

hus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Väster-

norrlands och Norrbottens län, besvärssakkunniga, statens organisations-

nämnd, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges ländskamre-

rare, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Svenska landstingsförbun­

det, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges juristförbund, Biksför-

bundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Svensk industriför­

ening, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges advokat­

128

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

samfund och Svenska företagares riksförbund. Till denna grupp av remiss­

instanser synes också kunna hänföras Landsorganisationen i Sverige.

Åtskilliga av dessa remissinstanser framställer emellertid ändringsför­

slag i olika avseenden. Dessa förslag motiveras i regel med att de sakkun­

niga inte i tillräcklig mån inriktat organisationen på granskning av svår­

kontrollerade deklarationer. Samma mening hävdas i allmänhet av de

remissinstanser, som intar en avvisande hållning till förslaget.

Tveksamma om de sakkunnigas förslag bör genomföras är justitiekans-

lersämbetet, Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsför­

bundet.

Förslaget avstyrkes helt eller i väsentliga delar av riksräkenskapsverket,

riksskattenämnden, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jön­

köpings, Kronobergs, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs och Västerbottens

län, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, näringslivets skattede-

legation, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund. Överståt-

hållarämbetet avstyrker förslaget i vad angår Stockholm.

Huvudinvändningen från de hörda myndigheternas sida mot förslaget är

som nyss antytts att förstärkningen i första hand bort inriktas på att möj­

liggöra en grundligare granskning av deklarationer från andra skattskyldiga

än löntagare. Vissa av remissinstanserna ifrågasätter därvid om inte en

mindre utbyggnad av tjänstemannaorganisationen kunnat vara tillräcklig.

Ur yttrandena från den grupp av myndigheter och sammanslutningar

som i princip ställt sig positiva till förslaget må här återges följande.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför.

Kontrollen av deklarationer från jordbrukare, rörelseidkare, fria före­

tagare och andra »affärsmän» ställer mycket större krav på taxerings-

mannen än kontrollen av löntagarnas deklarationer. De sakkunniga uttala

också att det kan ifrågasättas om icke ett bibehållande av den nuvarande

organisationen förutsätter heltidsanställda konsulenter för de svårare fal­

len. Denna fråga bör enligt länsstyrelsens mening besvaras jakande; härtill

kan läggas att inrättandet av en för kvalificerad deklarationsgranskning

utbildad kår av heltidsanställda konsulenter i förening med utsträckt tid

för taxeringsarbetet och biträdeshjälp för rutinarbetet synes ägnat att av­

hjälpa de väsentligaste bristerna inom taxeringskontrollen. De sakkun­

niga göra emellertid gällande att det synes mest rationellt att på en gång

ta steget fullt ut och införa tjänstemannataxering i nyss antydd mening

beträffande alla deklarationer. Detta kanske låter sig säga men att märka

är att sakkunnigförslaget icke innefattar ett omedelbart inrättande av till­

räckligt antal kvalificerade befattningshavare för kontroll av de i skatte­

hänseende mer svårbedömda grupper av inkomsttagare (rörelseidkare, jord­

brukare m. fl.). Enligt länsstyrelsens mening är det angelägnare att omedel­

bart förstärka organisationen med arbetskrafter med kompetens att kon­

trollera de mer svårbedömda deklarationerna än att inrätta den stora

assistentkåren för de enklare uppgifterna. Om biträdeshjälp organiseras

enligt sakkunnigförslaget, skulle sannolikt kontrollen av de enklare dekla-

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1056

129

rationerna med fördel alltjämt kunna drivas i nuvarande ordning. Läns­

styrelsen skulle sålunda helst se att tillräckligt antal kvalificerade befatt­

ningar omedelbart inrättades för det svårare arbetet. Att införa tjänste­

mannataxering beträffande löntagardeklarationer synes icke vara så bråd­

skande. För en partiell reform på antytt sätt talar också den omständig­

heten att förslaget om en stor assistentkår skulle kunna bedömas bättre

beträffande själva organisationen i samband med den väntade debiterings-

reformen. Länsstyrelsen vill emellertid icke motsätta sig förslaget om

assistenterna men har icke ansett sig kunna underlåta att peka på ange-

lägenhetsgraden av reformerna.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att det kan bli nödvändigt med

en viss kategoriuppdelning av deklarationer. Härigenom kan de mer svår-

bedömliga uttagas och granskas av särskilt kvalificerade tjänstemän. I

detta sammanhang rekommenderar länsstyrelsen inrättande av särskilda

distrikt för taxering av juridiska personer, rörelseidkare, jordbrukare med

redovisning enligt bokföringsmässiga grunder ävensom vissa löntagare så­

som handelsresande in. fl.

Även länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län rekommenderar en

kategoriuppdelning av materialet men inte bara genom inrättande av ytter­

ligare särskilda taxeringsdistrikt utan jämväl genom en uppdelning på

olika granskare inom de lokala taxeringsdistrikten. Länsstyrelsen i Kristian­

stads län anför.

I fråga om taxeringen av rörelseidkarna synes förslaget icke innebära

någon förbättring i förhållande till vad nu gäller. För detta läns vidkom­

mande har föreslagits inrättande av endast en tjänst som förste taxerings-

assistent. För närvarande taxeras inom länet cirka 3 000 skattskyldiga inom

särskilt inrättade taxeringsdistrikt för rörelseidkare. Det kommer icke att

bli möjligt för en befattningshavare att förutom granskning av de juri­

diska personernas inom länet deklarationer medhinna granskningen av

3 000 rörelseidkares deklarationer. De sakkunnigas förslag att låta taxering

i de särskilt inrättade rörelsedistrikten handhavas av taxeringsassistenter

kommer att innebära ett försvagande i förhållande till vad som nu gäller.

För att sålunda inte en direkt försämring av granskningen av dessa rörelse­

idkares deklarationer skall inträda, om förslaget genomföres, erfordras för

detta län mer än en förste taxeringsassistent. Med hänsyn till önskvärd­

heten att i större utsträckning än som skett kunna sammanföra taxeringen

av rörelseidkare till särskilt inrättade taxeringsdistrikt, ifrågasättes för

detta län inrättande av tre befattningar som förste taxeringsassistent.

Även i de vanliga taxeringsdistrikten för taxering av jordbrukare, rörelse­

idkare och andra inkomsttagare förekomma vissa deklarationer av svårare

art än övriga. Dessa deklarationer ha hittills granskats av taxeringskonsu-

lenter med höga kvalifikationer och lång erfarenhet. Förslaget synes förut­

sätta att hela utredningsarbetet inom ett taxeringsdistrikt anförtros åt

en och samma taxeringsassistent, vilken alltså har att handlägga deklara­

tioner både av enklare och svårare beskaffenhet. Emellertid måste förut­

sättas alt vid varje tidpunkt eu del taxeringsassistenter hava kortare

anställningstid och besitta mindre erfarenhet än övriga. För att inle eu

9 — - llihang till riksdagens protokoll 1056. 1 sand. Nr 150

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

försämring av taxeringen av de skattskyldiga med mer invecklade skatte-

förhållanden skall inträda, förtjänar övervägas, om en annan fördelning

av arbetsmaterialet mellan taxeringsassistenterna i fögderiet än den strängt

geografiska och till taxeringsdistrikten knutna uppdelningen kan tänkas.

De till ett taxeringsdistrikt hörande deklarationerna skola behandlas av

taxeringsnämnden efter granskning och utredning av taxeringsassistent

men, såvitt länsstyrelsen kan bedöma, synas hinder icke föreligga varken

av principiell eller praktisk natur att låta olika taxeringsassistenter be­

handla skilda grupper av skattskyldiga inom samma taxeringsdistrikt,

därvid givetvis de besvärligaste deklarationerna skulle behandlas av den

erfarnare taxeringsassistenten. Någon uppdelning av taxeringarna å olika

längder skulle därvid icke behöva förekomma, men protokollet måste givet­

vis utmärka, vilka deklarationer, som granskats av den ene eller andre

taxeringsassistenten. Detta särskiljande i protokollet torde liksom mot­

svarande särskiljande av de taxeringar, som behandlats under olika sam­

manträden med taxeringsnämnden, lättast kunna göras genom hänvisning

i protokollet till bokstavs- eller siffermarkeringar i kanten på taxerings-

längden. Länsstyrelsen vill alltså ifrågasätta, att åt länsstyrelserna med-

gives rätt att på lämpligt sätt fördela gransknings- och utredningsarbetet

beträffande taxeringarna inom ett taxeringsdistrikt mellan olika taxerings­

assistenter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län utför samma tanke på följande sätt.

En annan brist i de sakkunnigas uppläggning synes vara att behovet av

ett ökat antal särskilda distrikt på landsbygden icke starkare framhävts.

Om en sådan utvidgning företages — vilket länsstyrelsen finner ytterst önsk­

värt — ligger det närmast till hands att hänföra den till fögderiindelningen,

dvs. tillskapa minst ett nytt särskilt distrikt per fögderi för granskning av

deklarationer, avgivna av rörelseidkare, fria yrkesutövare, handelsresande

m. fl. Om så sker, förordar länsstyrelsen att den assistent, som närmast skall

ha ansvaret för det särskilda distriktet inom fögderiet, får en förmansställ­

ning i förhållande till övriga assistenter. Anordningen innebär att assisten­

terna fögderivis bildar en granskningsgrupp, som kan disponeras inom fög-

deriets alla distrikt. Både granskningsarbetet och bevakningen vid samman­

trädena lär på detta sätt kunna fullgöras bättre och smidigare, t. ex. vid

sjukdomsfall och arbetstoppar, än om granskningsmän på förhand skall

avdelas distriktsvis, redan innan materialet avgivits eller bearbetats. Säker­

ligen skulle betydande besparingar härigenom kunna uppnås, beroende på

möjligheten att utnyttja tillfällig personal för enklare granskningsuppgifter.

På liknande sätt bör även granskningsarbetet på uppbördsverken lämpligen

organiseras. Länsstyrelsen tänker sig sålunda en granskningsorganisation

uppbyggd enligt i huvudsak följande riktlinjer. Länet indelas i 3 områden,

vartdera om ca 200 000 invånare, varav Malmö omfattar ett, övriga städer

med egen uppbördsförvaltning ett och fögderierna ett. Varje område bildar

i organisatoriskt hänseende som i Stockholm ett taxeringskontor, vars chef

utgöres av en taxeringsintendent, som sålunda närmast ålägges ansvaret

för taxeringsarbetets bedrivande inom de till respektive kontor hörande

taxeringsnämnderna. Till sin hjälp bör vederbörande chef ha erforderligt

antal taxeringsinspektörer samt fögderivis resp. uppbördsverksvis en gransk­

ningsgrupp (taxeringsassistenter).

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

131

Länsstyrelsen i Örebro län finner den nuvarande konsulentorganisationen

böra bibehållas och utbyggas med heltidsanställda tjänstemän. Härvid anför

länsstyrelsen.

Enligt de sakkunnigas förslag förutsattes taxeringen av juridiska per­

soner skola handläggas av förste taxeringsassistenter. Förslaget härom lik­

som förslaget angående dessa assistenters rekrytering synes länsstyrelsen

ändamålsenligt. De sakkunniga har också framhållit, att antalet juridiska

personer i flertalet län är så begränsat, att assistenterna även borde kunna

medhinna annan kvalificerad taxering t. ex. i särskilda rörelsedistrikt. Ehuru

detta nog kan låta sig göra, måste dock länsstyrelsen framhålla, att förste

assistenten — endast en förutsattes skola finnas i Örebro län — endast kan

tänkas medhinna taxering i två ä tre rörelsedistrikt utöver distrikten för

juridiska personer. Fråga är då åt vilka personer uppgiften att handlägga

taxeringsarbetet i övriga rörelsedistrikt skal! anförtros. Det synes länssty­

relsen uppenbart, att de lokalt placerade taxeringsassistenterna i lönegrad

Cf 13—Ce 19 i allmänhet icke är kvalificerade granska dylika deklarationer

liksom för övrigt ej heller deklarationer avgivna av jordbrukare med bok-

föringsmässig redovisning. I själva verket kan rimligen åt nämnda tjänste­

män endast anförtros granskning av deklarationer avgivna av löntagare,

jordbrukare med kontantredovisning samt möjligen rörelscidkare med

mindre omfattande rörelser med s. k. enkel bokföring. För granskning av

övriga skattskyldigas deklarationer kräves medverkan av mera kvalificerad

personal med erforderliga kunskaper i bokföring. Länsstyrelsen anser där­

för att den nuvarande konsulentorganisationen ej helt bör slopas. Svårbe-

dömliga deklarationer av den art som ovan nämnts bör taxeringsassistenten

insända till vederbörande konsulent, som förutsättes vara placerad hos läns­

styrelsen. Denne skall efter granskning av dessa deklarationer själv före­

draga dem vid taxeringsnämndens sammanträde på samma sätt som för när­

varande sker. I själva verket tillämpas vid länsstyrelsen i viss utsträckning

redan nu att uppdrag som taxeringskonsulent med gott resultat fullgöres

som tjänsteuppdrag av vissa taxeringsinspektörer och landskanslister. Taxe-

ringskonsulenterna bör ha högre löneställning än taxeringsassistenterna.

Åtskilliga av de mera meriterade landskanslisterna är väl lämpade för dylika

arbetsuppgifter. Förutom uppdrag som konsulent åt de lokala taxerings­

nämnderna bör dessa tjänstemän fullgöra uppdrag som taxeringsassistent

i de särskilda rörelseidkardistrikten i den mån detta arbete ej kan medhinnas

av förste taxeringsassistenten. Av särskild vikt är att i rörelseidkardistrikten

taxeras ej blott rörelscidkare utan — som för närvarande i regel sker —

även tjänsteläkare och handelsresande. Dessa kategorier skattskyldigas de­

klarationer är nämligen i regel komplicerade.

En med länsstyrelsen i Örebro län nära överensstämmande ståndpunkt

intas av Landsorganisationen i Sverige, som starkt understryker vikten av

att kontrollen främst inriktas på andra än löntagardcklarationer, och anför.

LO är medveten om att cn snabb rekrytering av kvalificerad gransknings-

personal skulle stöta på betydande svårigheter. Under sådana förhållanden

torde det knappast vara välbetänkt alt avveckla systemet med taxerings-

konsulenter, som biträder taxeringsnämnderna med handläggning av mera

komplicerade taxeringar. LO vill sålunda förorda, all rulingranskningen av

deklarationerna sker genom taxeringsassistenter till erforderligt antal, men

alt det mera kvalificerade granskningsarbetet utförs av tjänstemän i avse­

132

värt högre tjänsteställning. Under uppbyggnadstiden bör de nuvarande taxe-

ringskonsulenternas sakkunskap tas i anspråk i form av arvodesuppdrag,

varvid man dock bör sikta till att knyta konsulenterna mera permanent till

taxeringsorganisationen.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län rekommenderar inrättande av sär­

skilda taxeringsdistrikt på landsbygden och anför.

En avsevärd vinst för taxeringsarbetets effektivitet vore om möjlighet be­

reddes länsstyrelsen att även beträffande landsbygden inrätta speciella taxe­

ringsdistrikt för rörelseidkares m. fl. taxering på sätt nu sker i vissa städer.

Sådana distrikt borde avse rörelseidkare samt läkare, tandläkare och andra

fria ykesutövare, större jordbrukare och särskilt jordbrukare med bokfö-

ringsmässig redovisning men icke hantverkare och andra mindre yrkesut­

övare. Till distriktet, lämpligen omfattande landsbygden i ett fögderi, skulle

således hänföras skattskyldiga beträffande vilkas taxering den närmare

personkännedomen inom taxeringsnämnden vore av mindre betydelse. An­

ordningen underlättas av att central längdföring för fögderi genomföres. I

dylikt distrikt kunde taxeringsnämnden lämpligen biträdas av taxerings-

tjänsteman i Ca 25, en tjänst som länsstyrelsen på annan plats i detta yttran­

de ifrågasatt som befordringstjänst för taxeringsassistenterna.

Länsstyrelsen i Jämtlands lån finner av liknande skäl anledning före­

ligga att inrätta en tjänst i Ca 25 i varje fögderi.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lån vill för sin del indela deklarations-

materialet, frånsett aktiebolagsdeklarationer och motsvarande, i tre huvud­

grupper, dels deklarationer för löntagare, pensionärer och motsvarande,

vilka deklarationer samtliga är enkla att granska, dels deklarationer för

skattskyldiga rörelseidkare och andra, för vilka inkomstredovisningen sker

med ledning av en mera omfattande bokföring och där deklarationsgransk-

ningen kräver speciell sakkunskap i bokföring och därmed sammanhängande

skattemässiga frågor, och dels en mellangrupp, bestående av deklarationer

för jordbrukare (utan bokföringsmässig inkomstredovisning), hantverkare

och andra rörelseidkare med enklare bokföring, handelsresande och andra,

vilka deklarationer kan vara mer eller mindre besvärliga att granska utan

att granskningsmannen för den skull behöver vara sakkunnig bokförings-

man. Härtill anföres.

Med det system, som föreslagits av de sakkunniga, finner länsstyrelsen

det ofrånkomligt, att en allvarlig försämring kommer att inträda i kvalitén

på det arbete, som i dag icke utan skäl anses som det viktigaste och tillika

svåraste av taxeringsnämndernas göromål. Uppdelningen av gransknings-

arbetet bör därför icke ske geografiskt efter taxeringsdistrikt på så sätt, att

en person ålägges granska samtliga icke-löntagardeklarationer i ett distrikt,

oavsett deklarationernas art. En nödvändig specialisering bör eftersträvas

utan att därför taxeringsarbetet, såsom 1950 års skattelagssakkunniga före-

slogo, centraliseras till residensstaden. Kompetenskraven på dessa tjänste­

män förutsätta en löneplacering, motsvarande befattningshavarnas i taxe-

ringsrevisorskarriären. Då dessa skulle rekryteras samtidigt med att läns­

styrelsens bokgranskningspersonal utökas, befarar länsstyrelsen, att behovet

av kvalificerad personal icke inom överskådlig tid kommer att kunna täckas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 dr 1956

133

I denna situation torde annan utväg icke stå öppen än att konsulentinstitutet

tillsvidare helt eller delvis bibehålies och att avvecklingen sker i den takt

nya tjänstemän hinna anställas och utbildas. Då allenast ett fåtal taxerings-

konsulenter i detta län gått att uppbringa utöver länsstyrelsens egna befatt­

ningshavare, bör hinder icke möta för dessa senare befattningshavare att

även i fortsättningen inneha konsulentförordnande som extrauppdrag. I sär­

skilda fall böra därjämte mera svårbedömda deklarationer kunna insändas

till länsstyrelsens taxeringssektion för granskning och utredning. Beträffan­

de den sista av de ovannämnda deklarationsgrupperna, mellangruppen, bör

granskningen utföras av personer med landskanslistkompetens. Såväl inom

denna grupp som inom konsulentgruppen bör viss specialisering ske med

hänsyn till den specialutbildning, som olika befattningshavare kunna ha.

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan befattningshavarna hos den lokala

skattemyndigheten samt särskiljandet av konsulentdeklarationerna bör gö­

ras av myndighetens chef (häradsskrivaren respektive kronokamreraren).

Sveriges häradsskrivarförening anser sig böra starkt framhålla behovet

av att en förbättrad taxeringskontroll införes huvudsakligen vidkommande

skattskyldiga, som icke är löntagare, och att åtgärder snarast möjligt vid­

tages för att effektivisera taxeringen.

Liknande synpunkter anföres av Föreningen Sveriges landslcamrerare och

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, därvid den sistnämnda förening­

en särskilt betonar vikten av att biträdesorganisationen snarast genomföres.

Jämväl de remissinstanser, som ställt sig avvisande mot de sakkunnigas

förslag, har fäst stort avseende vid att organisationen utformas så att gransk­

ningen av de mera svårkontrollerade deklarationerna blir effektiv.

Riksräkenskapsverket anser en effektivisering av taxeringsväsendet kunna

uppnås inom den nuvarande organisationen genom att upprusta länsstyrel­

sernas taxeringsrevisioner och att genomföra den föreslagna bilrädesorga-

nisationen. Ämbetsverket yttrar.

I olika sammanhang vitsordas, att förekommande underdeklaration i stort

sett är att finna inom förvärvskällan rörelse och bland kategorien fria yrkes­

utövare. För en effektivare taxering med avseende å detta mindre antal skatt­

skyldiga erfordras främst en förstärkning av länsstyrelsernas taxeringsre­

vision. Riksräkenskapsverket anser sig däremot inte kunna tillstyrka för­

slaget att tillskapa en stor, relativt lågt avlönad tjänstemannakår, som skall

göra det väsentliga taxeringsarbetet. Rekryteringssvårigheterna torde vara

uppenbara med hänsyn till såväl bristen på arbetskraft som de ovissa be-

fordringsutsikter förslaget innebär. Mot organisationsförslaget talar dock

kanske främst de mindre önskvärda verkningar, som införandet av en as­

sistenttaxering torde komma att medföra i fråga om taxeringsnämndsord-

förandenas materiella kvalifikationer och nämndarbetets innebörd. De sak­

kunniga ha själva uttalat att vad som vid taxeringsnämndens sammanträden

nu åligger ordföranden, kronoombudet och taxeringskonsulenten skall an­

komma på taxeringsassistenten med undantag av att ordföranden skall föra

ordet och leda förhandlingarna. Det synes berättigat att antaga, att en ord­

förande med så formella uppgifter icke i längden kommer att uppehålla den

nära kontakt med taxcringsproblemen, som nuvarande system föranleder.

K ungt. Maj.ts proposition nr 150 dr 1056

134

Ovan anförda synpunkter ha gjort, att riksräkenskapsverket icke känner

sig övertygat om att en övergång till tjänstemannataxering enligt de sak­

kunnigas förslag skulle medföra övervägande fördelar.

Liknande synpunkter uttalas av riksskattenämnden, som anför.

Riksskattenämnden vill i stället ifrågasätta om man icke bör utbygga

den nuvarande konsulentorganisationen så att ett antal heltidsanställda

konsulenter anställes vid länsstyrelserna med uppgift att tillhandagå taxe-

ringsnämndsordförandena med utredning i mera invecklade eller svårbe­

dömda taxeringsfall. Dessa konsulenter, som till antalet skulle bliva betyd­

ligt färre än de av taxeringssakkunniga föreslagna assistenterna, skulle

hava högre löneställning än de sistnämnda och som regel hava sådan utbild­

ning att de kunna befordras till högre tjänster inom landskontoren. Genom

en sådan organisation vinnes att de mera svårbedömda deklarationerna —

främst då från rörelseidkare men givetvis även från andra skattskyldiga,

i den mån anledning därtill föreligger — bli föremål för expertgranskning.

För deklarationer av lättare beskaffenhet finnes icke samma behov av dylik

granskning.

Riksskattenämnden är emellertid medveten om att den organisation, som

av nämnden ovan skisserats, med en kår av skrivbiträden vid de lokala

skattemyndigheterna och ett antal heltidsanställda konsulenter vid läns­

styrelserna, icke kan helt avhjälpa de brister som vidlåda den nuvarande

organisationen med avseende på förhindrande av skatteflykt och åstad­

kommande av likformighet vid taxeringen. Det är givetvis önskvärt att

dessa krav tillgodoses redan i första instans, då ett tillrättande av bristerna

härvidlag, såsom erfarenheterna från den nuvarande organisationen visar,

icke kan i godtagbar omfattning åstadkommas så sent som i andra instans.

En liknande ståndpunkt intages av vissa länsstyrelser ävensom av

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, näringslivets skattedelegation, Sve­

riges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation.

Överståthållarämbetet hävdar att så speciella förhållanden råder i Stock­

holm att vid en omdaning av taxeringsväsendet i riket synes den ordning,

som i Stockholm för närvarande gäller beträffande den kvalificerade taxe­

ringen i princip böra lämnas oförändrad. Ämbetet anför.

I Stockholm utgör frågan om tjänstemannataxering ett problem för sig.

Ämbetet vill erinra att i Stockholm taxeringsorganisationen avviker från

den för landet i övrigt gällande därutinnan, att befattningshavare vid äm­

betets skatteavdelning ha att i sin tjänst fullgöra uppdrag såsom krono-

ombud i särskilda och speciella taxeringsnämnder till vilka senare anförtros

icke blott deklarationer, som avlämnats av rörelseidkare utan även deklara­

tioner avseende övriga skattskyldiga därest deklarationerna anses vara av

mera krävande art. En under medverkan av tjänstemän bedriven taxering

är sålunda redan delvis införd i Stockholm nämligen beträffande den kvali­

ficerade taxeringen. Ett genomförande av de sakkunnigas förslag beträf­

fande sådan taxering, som nu handlägges i speciell taxeringsnämnd i Stock­

holm — innebärande att densamma skulle komma att överflyttas till de

lokala taxeringsnämnderna och handläggas av mindre kvalificerade befatt­

ningshavare — skulle otvivelaktigt medföra en betydande försämring av

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

135

taxeringsresultatet; det skulle innebära att man toge ett steg tillbaka i

utvecklingen. En sådan anordning måste därför hos den för taxeringen i

huvudstaden ansvariga myndigheten uppväcka oro.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som hänvisar till de speciella fölhål­

landena inom länet, intar i organisationsfrågan en ståndpunkt, som nara

anknyter till riksskattenämndens.

För sin del anser länsstyrelsen, att det icke återstår annat än att söka

förbättra den nu gällande' organisationen. Detta synes kunna ske genom

att ställa till taxeringsnämndernas förfogande dels kvalificerade biträden

för granskning av svårare deklarationer och särskild hjälp för sortering

av deklarationsmaterialet och andra rutinmässiga arbetsuppgifter samt

vidare genom att utsträcka tiden för taxeringsarbetets avslutande till den

1 juli.

Föreningen Sveriges kronokamrerare och Föreningen Sveriges taxerings-

revisorer understryker starkt behovet av kontroll av deklarationer, som

avges av rörelseidkare. Den förstnämnda föreningen, som framhåller önsk­

värdheten av att specialdistrikt inrättas i större utsträckning än hittills

såväl i städerna som på landet, hävdar att vissa åtgärder till förstärkning

av taxeringsorganisationen omedelbart bör vidtagas. I anslutning härtill an-

föres följande.

Enligt föreningen bör såsom tidigare anförts den slutliga prövningen av

taxeringsorganisationen uppskjutas i avbidan på angivna lämpligare tid­

punkt. Med hänsyn till påtalade brister i nuvarande taxeringsorganisation

anser föreningen det emellertid böra vidtagas vissa omedelbara åtgärder,

vilka utan att föregripa en slutlig prövning av organisationen äro ägnade

att tillgodose det väsentliga syftet med förslaget. Sålunda bör enligt för­

eningens uppfattning taxeringsrevisionen avsevärt förstärkas. Vidare böra

taxeringsnämnderna befrias från allt sorterings- och därmed sammanhäng­

ande arbete ävensom längdföring. Detta torde i varje fall i flertalet städer

med egna uppbördsverk redan vara förhållandet men bör, främst genom

lämplig förstärkning av häradsskrivarekontorens personal, genomföras gene­

rellt. Arbetet i de lokala taxeringsnämnderna bedrives i övrigt enligt nu

gällande ordning. För svårare fall ställas taxeringskonsulenter till fÖl fo­

gande. Särskilda taxeringsnämnder inrättas i vidgad omfattning. I dessa

nämnder, där kronoombuden elimineras och ersättas med tast anställd

personal, taxeringsassistenter, granskas deklarationerna av såväl taxeiings-

nämndens ordförande som taxeringsassistenten. Taxeringsassistenterna

böra äga sådan kompetens, att de under tid då arbetet i första instans ej

pågår kunna tagas i anspråk för bl. a. taxeringsrevision. Slutligen böra

taxeringsperioderna förlängas, dock icke utöver juni månad.

Kooperativa förbundet, som befarar en överdimensionering av gransk-

ningsapparaten såvitt gäller löntagarna om förslaget genomföres och en

försvagning såvitt gäller rörelseidkarna, föreslår följande.

De nuvarande ordförandena bör tillhandahållas hjälp med rena rutinupp­

gifter. De invändningar, som de sakkunniga i detta sammanhang riktat

mot möjligheten att vid den lokala taxeringsmyndigheten anställa biträdes-

personal att tillhandagå taxeringsnämnderna, finner förbundet inte vägande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 är 1956

136

Det bör vara möjligt för häradsskrivaren eller annan tjänsteman vid den

lokala skattemyndigheten att ge erforderlig ledning och hjälp åt biträdes-

personalen.

För övriga skattskyldiga, sålunda aktiebolag, ekonomiska föreningar och

andra rörelseidkare, torde det vara lämpligt med en tjänstemannataxering,

ungefärligen i den form som de sakkunniga tänkt sig. För aktiebolag och

ekonomiska föreningar finnes redan nu särskilda taxeringsdistrikt och där

bör det egentliga granskningsarbetet kunna ombesörjas av en särskild

tjänsteman. För övriga rörelseidkare bör liksom nu är fallet i viss utsträck­

ning rörelseidkaredistrikt inrättas på sådana orter, där antalet rörelse­

idkare är tillräckligt stort och även här bör en särskild tjänsteman kunna

tillsättas. För andra taxeringsdistrikt åter, där antalet rörelseidkare eller

andra svårare deklarationer ej är så stort, bör det vara möjligt att låta

taxeringsnäinndsordföranden överlämna sådana deklarationer till en sär­

skild, för flera distrikt gemensam tjänsteman. Det skulle med andra ord

bli ungefärligen samma ordning, som för närvarande gäller beträffande

taxeringskonsulenter. Fn översyn och förstärkning av denna organisation

torde emellertid vara tillrådlig. Om möjligt bör man undvika en förläng­

ning av taxeringsperioden, men om detta visar sig vara oundgängligen

nödvändigt, bör detta göras med högst någon månad och gälla enbart så­

dana skattskyldiga, vars taxering är mer invecklad än en vanlig löntagares.

I fråga om taxeringsnämndernas organisation och

sammansättning innehåller endast ett fåtal yttranden några in­

vändningar mot vad som föreslagits.

Länsstyrelserna i Uppsala, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län

ävensom Föreningen Sveriges landskamrerare hävdar att taxeringsassisten-

ten bör vara ledamot av nämnden, varvid förstnämnda länsstyrelse och

föreningen utgår från att han skall fungera som det allmännas representant,

medan länsstyrelsen i Gävleborgs län anför.

Då det därjämte, såsom länsstyrelsen ovan velat framhålla, enligt läns­

styrelsens mening icke är lämpligt eller riktigt, att föredraganden i taxe­

ringsnämnd är underordnad taxeringsintendenten, vill länsstyrelsen i stället

föreslå, att han under pågående arbete i taxeringsnämnd skall stå till ord­

förandens förfogande för detta arbete, därvid ordförande i händelse av

meningsskiljaktighet har att helt bestämma omfattningen av utredningar

o. d. Någon angiven fiskalisk ställning anser länsstyrelsen icke böra till­

komma taxeringsassistent. Med hänsyn till den position, föredraganden får

inom nämnden, bör han enligt länsstyrelsens mening också vara ledamot

av nämnden och med dess övriga ledamöter dela ansvaret för nämndens

beslut.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter om ej möjlighet borde

skapas för speciell sammansättning av taxeringsnämnderna i visst fall och

anför.

För att icke få för små taxeringsdistrikt — ett taxeringsdistrikt synes

lämpligen böra omfatta 2 000—3 000 skattskyldiga och åtskilliga storkom­

muner ha betydligt färre än 2 000 skattskyldiga — men ändå få en

välbehövlig person- och ortskännedom representerad i taxeringsnämnden

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

137

ifrågasätter länsstyrelsen om icke då så finnes lämpligt i nämnden kunde

ingå, utom ordföranden, en av varje i distriktet ingående storkommun —

i regel två — utsedd »ständig» ledamot och därutöver två eller flera av

resp. storkommun utsedda ledamöter, vilka tjänstgjorde i nämnden, när

taxeringen rörande ledamotens hemortskommun eller kanske församling

behandlades.

De sakkunnigas uttalande att till taxeringsnämndsordförande i princip

inte borde utses tjänsteman å taxeringssektionen har rönt gensagor i åt­

skilliga yttranden. Elva länsstyrelser och Föreningen Sveriges taxerings-

intendenter framhåller sålunda att ett förbud i denna riktning skulle verka

försvårande på rekryteringen till taxeringssektionerna och även göra det

svårare att finna lämpliga taxeringsnämndsordförande.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför sålunda.

Länsstyrelsen ifrågasätter om ett sådant förbud kan anses motiverat. Det

kan dock rimligen här icke uppfattas som en tjänstemannataxering i egent­

lig mening, eftersom taxeringsassistenternas uppgifter ju endast skall om­

fatta utredningar och expeditionellt arbete. Enär taxeringsassistenterna så­

lunda icke skulle utöva någon beslutanderätt vid fastställande av taxering,

bör enligt länsstyrelsens mening hinder icke föreligga att då så erfordras

för att erhålla fullt kompetent ordförande förordna tjänsteman vid taxe­

ringssektionen till nämndsordförande. Enligt vad länsstyrelsen funnit, hava

dess tjänstemän väl utfört dem tilldelade taxeringsuppdrag, och ett uteslu­

tande av dem skulle till skada för taxeringsarbetet begränsa antalet därför

lämpliga personer.

Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar att en betydande lönelyftning för

befattningshavarna på taxeringssektionen skulle vara erforderlig för att

dessa inte skulle söka sig från sektionen.

Länsstyrelsen i Hallands län anför.

Enligt länsstyrelsens mening torde man härutinnan svårligen kunna göra

någon skillnad mellan tjänstemän å taxeringssektionen och länsstyrelsen i

övrigt. Utifrån sett tagas säkerligen alla länsstyrelsetjänstemän som en enhet.

Mindre viktigt är måhända att tjänstemännen på taxeringssektionen skulle

få en missgynnad ställning i förhållande till övriga tjänstemän på länssty­

relsen därigenom att deras möjlighet till biinkomster skulle på ett speciellt

sätt beskäras. Genomförandet av en sådan ordning skulle dock säkerligen

försvåra rekryteringen på taxeringssektionen. då det är givet att exempelvis

eu förste länsnotarietjänst, med enligt de sakkunniga ganska självklar möj­

lighet till ordförandeskap i taxeringsnämnd som biinkomst, verkar mera

lockande än en förste taxeringsinspektör stjänst i samma lönegrad utan

sådan möjlighet till biinkomst.

Även om länsstyrelsen, som sagt, delar de sakkunnigas uppfattning, att

tjänstemän vid taxeringssektionen i princip icke böra vara ordförande i

taxeringsnämnd, torde det dock vara praktiskt omöjligt att helt utesluta

dem och tjänstemän i övrigt vid länsstyrelsen från ordförandeuppdrag. Upp­

draget som ordförande i taxeringsnämnd är av stort värde ur utbildnings-

synpunkt.

Det ifrågasatta förbudet skulle enligt vad länsstyrelsen i Skaraborgs län

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 15U dr 1956

framhåller verka försämrande på taxeringsresultatet i distrikt för taxering

av juridiska personer och rörelseidkare, där speciell sakkunskap hos ord­

föranden är påkallad.

I samma fråga framhåller länsstyrelsen i Västmanlands län.

Länsstyrelsen förstår väl de bevekelsegrunder som varit avgörande för

detta ställningstagande. Likväl anser länsstyrelsen det knappast välbetänkt

att sätta taxeringstjänstemännen i denna särställning. Länsstyrelsen be­

tvivlar att det kunnat påvisas något fall, då en taxeringstjänsteman på grund

av denna sin ställning utfört uppdraget på ett olämpligt sätt. Tvärtom lärer

det med fog kunna göras gällande, att taxeringstjänsteinännens kunnighet

på detta område varit till stor nytta för arbetet i taxeringsnämnden. Där­

till kommer att arbetet i första instansen är en mycket god skola för taxe-

ringstjänstemän, som därigenom få inblick i arbetslivets olika förhållanden,

vilket är av största värde för att förhindra en ensidig inriktning av arbetet

i tjänsten. Ett förbud för taxeringstjänstemännen att emottaga dylika upp­

drag skulle dessutom för länsstyrelsen i hög grad försvåra rekryteringen till

denna yrkesgrupp. Vidare måste erinras om svårigheten att skaffa lämp­

liga ordförande i taxeringsnämnderna. Även av dessa skäl anser länsstyrel­

sen att man icke bör i nuvarande läge vidtaga åtgärder, som ökar dessa

svårigheter.

Motsatt ståndpunkt i fråga om länsstyrelsetjänstemännens behörighet att

mottaga uppdrag som ordförande intages av Sveriges advokatsamfund, som

anför.

Beträffande kravet alt ordföranden ej skall få utses bland dem som till

ordinarie arbete ha att syssla med taxeringar, lia de sakkunniga anfört att

man ej velat direkt inskriva en regel härom i förordningen, då länsstyrelser­

na undantagsvis och alldeles särskilt under en övergångstid borde ha möj­

lighet att mera fritt utse ordförande. Styrelsen kan ej dela denna uppfatt­

ning. Det är mycket angeläget att det göres en skarp åtskillnad mellan de

hos länsstyrelserna anställda tjänstemännen och ordförande och ledamöter

i taxeringsnämnd. Det är därför av vikt att ordföranden ej får utses ur den

förstnämnda gruppen. Om man emellertid befarar att det under en över­

gångsperiod skulle bliva svårt att finna lämpliga personer för ordförande­

posterna, bör erforderligt undantag för viss kortare tid stadgas i övergångs­

bestämmelserna. Styrelsen anser det vara av vikt att den av de sakkunniga

förordade regeln införes som en tvingande regel i förordningen. Erfaren­

heten har visat att vid en lagstiftnings tillkomst framförda önskemål, som

ej reglerats i lagen, lätt komma att i praktiken helt åsidosättas.

En liknande ståndpunkt intas av besvärssakkunniga, som i likhet med

advokatsamfundet anser att uttryckligt stadgande bör intagas i taxerings-

förordningen. Besvärssakkunniga fortsätter.

Anses länsstyrelserna under övergångsskedet böra ha möjlighet att mera

fritt utse ordförande, såsom taxeringssakkunniga göra gällande, torde sär­

skilt undantag kunna stadgas i övergångsbestämmelserna. Enligt besvärs-

sakkunnigas mening skulle det vara av värde om i lagen även inskreves de

positiva habilitetskrav, som taxeringssakkunniga angiva i motiven, nämli­

gen att till ordförande skall utses någon betrodd och med ortserfarenhet ut­

rustad person.

Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 150 dr 1956

139

Förslaget att arvodena åt taxeringsnämndsordförande-

n a skall fastställas för en period av fem år anses av tolv länsstyrelser

och Föreningen Sveriges taxeringsintendenter mindre lämpligt dels därför

att arvodet av olika skäl — penningvärdesförsämring, ändring i distriktets

eller arbetsbördans omfattning in. in. — kan behöva justeras dels därför att

man härigenom konnne att avhända sig möjligheten att särskilt premiera

ordförandena efter det mått av arbete, som nedlägges på uppdraget.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter yttrar.

I likhet med de sakkunniga anser föreningen, att man efter reformens

genomförande skall kunna nedskära nu utgående arvoden till ordföran­

dena. Föreningen tror dock icke att det är möjligt eller lämpligt att fastställa

arvodena åt ordförandena för någon längre tid. Arbetsbelastningen inom

de olika distrikten växlar från tid till annan. Dyrtidskompensation måste

givas. Ersättningarna måste anpassas i förhållande till den kraft och skick­

lighet, som ordförandena utveckla. Härtill kommer ytterligare en viktig

omständighet. Arvodena till ordförandena torde i den nya organisationen

böra bedömas även med hänsyn till kvaliteten hos den arbetshjälp som står

till taxeringsnämndernas förfogande för granskning och biträdesuppgifter.

För att vaka över att arbetet i taxeringsnämnderna bedrives så ekonomiskt

som möjligt blir det troligen nödvändigt att i framtiden göra budgetberäk­

ningar på vad taxeringsarbetet i olika taxeringsnämnder -— eventuellt inom

olika fögderier eller städer — bör kosta. Avvägningen av ordförandearvo­

det kan därför komma att sammankopplas med vad taxeringsarbetet i

första instans i övrigt kostar. Man bör av dessa skäl räkna med en viss

rörlighet i systemet och icke låsa fast ordförandearvodets storlek på ett

olämpligt sätt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att tre fjärdedelar av

föregående års arvode betraktas som grundarvode samt att frågan om till-

lägg till grundarvodet prövas efter taxeringsarbetets avslutande.

Länsstyrelserna i Hallands och Göteborgs och Bohus län uttalar sig för

en utvidgning av möjligheterna för kommunvalda ledamöter att granska

deklarationerna, därvid förstnämnda länsstyrelse anför.

Möjligheterna för kommunalvalda ledamöter att granska deklarationerna

bör utvidgas. Dock icke så att mera än eu .sådan ledamot bör få ta del av

samma deklaration. Utvidgningen bör i stället ordnas så att gransknings-

uppgiften enligt taxeringsnämndens beslut uppdelas på nämndens leda­

möter exempelvis enligt geografisk grund.

Vad i betänkandet anförts rörande t axe ring sassistentens

ställning i förhållande till taxeringsnämnden har ingående diskuterats

i åtskilliga av remissvaren. Framför allt har därvid framhållits, att om

ordföranden inte ges närmare angivna uppgifter i fråga om granskning,

föredragning in. in., det kunde befaras att hans ställning blev för svag och

att härigenom det fiskala intresset, representerat av taxeringsassistenten,

140

skulle komma att dominera. Olika lösningar har föreslagits för att hindra

en sådan utveckling.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner det nödvändigt att ordförandens upp­

gifter närmare anges.

Riksskattenämnden, länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Blekinge, Göte­

borgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs län, Svenska landstingsför­

bundet samt näringslivets skattedelegation finner att ordföranden bör vara

föredragande eller ha rätt att efter eget bestämmande föredraga ärenden i

taxeringsnämnden. Den av nämnda remissinstanser i detta hänseende in­

tagna ståndpunkten uttryckes av riksskattenämnden på följande sätt.

Det är angeläget, att lekmannainflytandet i betydande omfattning bibe­

hålies för att organisationen skall kunna förvärva och bibehålla allmän­

hetens förtroende. Så länge de nuvarande taxeringsnämndsordförandena

kvarstå i sina uppdrag, är det troligt att nämndernas ordförande komma

att genom sin kunnighet och erfarenhet rörande skattefrågor vara i stånd

att hävda sig mot assistenterna. Man måste emellertid befara att nytill­

komna ordförande, om de icke vidare skola själva utreda och framför allt

om de icke vidare skola föredraga ärenden i nämnden, icke komma att

förvärva tillräcklig kännedom om skatteförfattningar m. m. för att kunna

hävda lekmannainflytandet och att assistenten därför så småningom, ehuru

icke ansvarig för besluten, dock blir dominerande i nämnden. Detta vore

särskilt betänkligt med tanke på att den tid som står till huds icke kom­

mer att medge annat än en mycket knapphändig föredragning av deklara­

tionerna. Om taxeringsnämndsordföranden själv föredrager deklaratio­

nerna, kommer däremot assistentens ställning inom nämnden icke att bliva

lika framträdande och hans egenskap av en taxeringsintendenten under­

ställd tjänsteman behöver icke i allmänhetens ögon i lika hög grad inne­

bära risk för att taxeringsnämndens verksamhet är ensidigt fiskalisk. En

sådan anordning, som innebär att man mera bestämt skiljer mellan den

kontrollerande och den beslutande verksamheten, medför emellertid ett

avsevärt dubbelarbete.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför.

Med den uppgift taxeringsassistenterna skola ha enligt förslaget, näm­

ligen bland annat att uppsätta besvär åt taxeringsintendenten i enklare

mål, där alltså partställning inträder i prövningsnänmden, synes det icke

heller lämpligt att över huvud låta honom vara föredragande i taxerings­

nämnd. Länsstyrelsen fäster stort avseende just vid nämnda förhållande,

att utgången av ett taxeringsärende är i hög grad beroende på det sätt, på

vilket detsamma föredrages. Även om taxeringsassistenten icke är ledamot

i taxeringsnämnden, måste han likväl, såsom förut påpekats, komma att

utöva ett faktiskt inflytande på nämndens beslut.-------------

En god kår av taxeringsnämndsordförande kan icke upprätthållas, utan

att föredragningsskyldighet för ordföranden föreligger. Därigenom tvingas

han att sätta sig in i ärendets olika detaljer och taga den ståndpunkt, som

han med hänsyn till gällande skattelagstiftning anser vara riktig. Detta är

emellertid enligt länsstyrelsens förmenande en mycket viktig synpunkt,

vartill de största hänsyn bör tagas, bland annat med hänsyn till rekryte­

ringen av ledamöter i prövningsnämnden, vilken rekrytering i framtiden

huvudsakligen torde komma att ske från f. d. ordförande i taxeringsnämn­

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 ur 1956

141

derna. En praktisk tillämpning av skatteförfattningarna, sådan som endast

en penetrering utav taxeringsärendena kan giva, är enligt länsstyrelsens

mening en förutsättning för lämpligheten såsom ledamot i prövnings-

nämnd, där det teoretiska kunnandet visserligen har sitt värde men givet­

vis blir störst, då det förenas med erfarenhet ifrån det praktiska taxerings-

arbetet.

Näringslivets skattedelegation anför i fråga om föredragningen.

En grundläggande princip för tillgodoseende av rimlig rättssäkerhet måste

dock vara, att föredragningen inom nämnden och framläggandet av förslag

till taxering — särskilt med hänsyn till den i allmänhet summariska be­

handling, som enligt sakens natur icke kan undvikas — sker av en person,

som icke har till uppgift att under tjänstemannaansvar och enligt anvis­

ningar av överordnad partsrepresentant bevaka den ena partens intresse.

Förslaget innebär ett uppenbart åsidosättande av denna princip.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skara­

borgs, Västmanlands och Västernorrlands län samt Föreningen Sveriges

kronokamrerare, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Föreningen

Sveriges taxeringsintendenter och Sveriges juristförbund rekommenderar att

ordförandena skall genomgå och granska deklarationerna, varvid ej sällan

framhålles behovet av kontroll över assistenten men också faran för ett för­

sämrat taxeringsresultat.

Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län anför.

Men länsstyrelsen vill framhålla att det icke bör höra till undantagsfallen,

att ordföranden granskar deklarationsmaterialet före sammanträde. Viktigt

är att ordföranden i princip behåller ledningen jämväl över assistentens ar­

bete och att taxeringsnämnden klart bibehålies vid ansvaret för taxerings­

beslutet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar.

Länsstyrelsen anser att en ordförande bör ha viss alagd skyldighet att

förhandsgranska det taxeringsmaterial, som förelägges taxeringsnämnden.

Det måste nämligen vara ofrånkomligt för en ordförande, som skall deltaga

i ansvaret för taxeringsnämndens beslut, att i förväg överväga och taga

ställning, åtminstone till omtvistliga taxeringsfall. Han måste också göra sig

förtrogen med gällande författning och meddelade prejudikat. I annat fall

blir ju förhållandet mycket lätt det att taxeringsnämnden helt kommer att

särskilt i svårare frågor kritiklöst följa taxeringstjänstemannens förslag. En

sådan utveckling torde icke de sakkunniga ha velat främja att döma av deras

allmänna uttalanden om lekmännens inflytande på taxeringen.

Länsstyrelsen föreslår alltså att i taxeringsförordningen intages skyldighet

för taxeringsnämndens ordförande att granska det föreliggande taxerings-

materialet och även att låta föranstalta om ytterligare utredning, därest han

finner sådan erforderlig.

På liknande sätt uttalar sig länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund uttalar farhågor för att

tjänstemannainflytandet på taxeringarna skulle genom assistentens ställning

som föredragande ökas i så hög grad att tjänstemannataxering i delta ords

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

142

vanliga mening blev ett faktum. I fråga om ordförandens skyldigheter anför

föreningen följande.

Det synes förbundet helt naturligt, att en ansvarsmedveten ordförande ej

vilt deltaga i taxeringsbeslut utan att dessförinnan ha salt sig in i materialet.

På grund härav bör enligt förbundets mening skyldighet föreskrivas för ord­

föranden att göra detta och arvodets storlek bör bestämmas med hänsyn här­

till, enär eljest rekryteringen av dugliga och energiska taxeringsnämndsord-

förande kommer att försvåras.

Föreningen Sveriges taxeringsiniendenter upphåller sig särskilt vid faran

för en försämring av taxeringsresultatet.

Även om många av de nuvarande taxeringsnämndsordförandena icke äro

lämpliga för sina uppdrag och ännu fler ha otillräckliga kunskaper om de

snabbt växlande taxeringsföreskrifterna, så kan man dock icke bortse från

att flertalet ordförande bestå av kloka och erfarna män, som åtnjuta allmänt

förtroende. Skulle dessa ordförande visserligen stå kvar som taxerings-

nämndsordförande i den föreslagna organisationen men utan skyldighet att

granska deklarationerna, bleve följden att deras erfarenhet otillräckligt eller

icke alls utnyttjades. I detta sammanhang bör påpekas, att ett materiellt

riktigt bedömande av deklarationernas vederhäftighet och de skattskyldigas

inkomster och levnadskostnader mera torde vara beroende av erfarenhet och

omdöme samt blick för livets ekonomiska realiteter än av kännedom om

diverse detalj föreskrifter. Man har därför anledning räkna med en försäm­

ring av det materiella taxeringsresultatet i många distrikt.

\ ad föreningen nu anfört manar till försiktighet inför övergången till ett

nytt system. Emellertid måste i detta sammanhang allvarligt beaktas de stän­

digt ökade svårigheterna att på alla orter finna personer, som äro lämpliga

och villiga att taga på sig den svåra och grannlaga uppgiften att sköta taxe-

ringsarbetet. När de frivilliga — och goda — krafterna icke längre stå till

förfogande, måste något annat sättas i stället, som är minst lika gott. Även

om ordföranden hädanefter icke kommer alt i samma utsträckning som nu

tyngas med rutinarbete, torde de berörda rekryteringssvårigheterna icke

härigenom komma att försvinna. Ett tjänstemannainslag synes här vara den

enda lösningen. Härtill kommer att taxeringsarbetets tilltagande komplice-

ring beträffande vissa grupper av skattskyldiga till synes driver mot en spe­

cialisering, som är såpass långt gående, att granskningsarbetet lämpligen till

sist bör anförtros åt tjänstemän. En tjänstemannagranskning i mening av

biträdesgranskning bör vidare med fördel kunna genomföras beträffande

det stora flertalet löntagare. Dessutom måste det betecknas såsom ett ange­

läget önskemål att tjänstemannainslaget i taxeringsarbetet ökar så att det

allmänna genom sin representant kan utöva en effektiv ledning av arbetet

och därigenom säkra intresset av rättvisa vid beskattningen.

Länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Västmanlands och

Gävleborgs län, besvärssakkunniga, Föreningen Sveriges landskamrerare

och näringslivets skattedelegation hävdar att taxeringsassistenterna bör

vara länsstyrelsens — icke taxeringsintendentens — underordnade, som

skall stå till taxeringsnämndernas förfogande under taxeringsarbetet, samt

att ordföranden utan ingripande från taxeringsintendenten skal! kunna diri­

gera utredningsarbetet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

143

Utförligast uppehåller sig bcsvärssakkunniga vid frågan. De sakkunniga

anför.

Taxeringssakkunnigas förslag rörande taxeringsassistentens ställning väc­

ker vidare farhågor för att taxeringsintendenten avses indirekt skola kunna

påverka taxeringarna i första instans och i viss mån göra taxeringsnämnder­

nas beslutanderätt illusorisk. Taxeringssakkunniga förorda nämligen att

taxeringsassistenterna skola vara icke blott biträden åt taxeringsnämnderna

utan även representanter för taxeringsintendenten.

Såvitt besvärssakkunniga kunna förstå kan den föreslagna ordningen

leda till att taxeringsarbetet i första instans kommer att domineras av taxe­

ringsintendenten. Detta är direkt olämpligt med hänsyn till taxeringsinten-

dentens ställning som partsorgan för det allmänna och torde äventyra taxe­

ringsnämndernas anseende för opartiskhet. Skola taxeringsnämnderna bära

ansvaret för taxeringarna i första instans, böra de rimligen ha full frihet

att verkställa de utredningar och den granskning, som enligt deras upp­

fattning erfordras. Att taxeringsnämnderna därvid ha att beakta de allmän­

na direktiv och anvisningar som givits för taxeringsarbetet är självklart.

Taxeringsassistenten bör med utgångspunkt från dessa överväganden

givas en annan, mera entydig ställning än den taxeringssakkunniga förordat.

Taxeringsassistenten bör sortera under taxeringsnämnden och vara skyldig

att följa dennas direktiv. Allmänna anvisningar o. d. rörande taxerings­

arbetet böra riktas till taxeringsnämnderna, ej till taxeringsassistenterna.

Anser taxeringsassistenten, att nämnden ställer krav på honom, vilkas iakt­

tagande skulle hindra honom från att fullgöra vad som enligt allmänna an­

visningar åligger honom, bör han hänvända sig till länsstyrelsen.

Mot den av de sakkunniga föreslagna biträdesorganisationen

för rutinarbeten har i princip ingenting invänts. I åtskilliga yttranden ut­

talas — som av det föregående framgår — önskemål att biträdeshjälp bör

tillhandahållas ordförandena även om taxeringsassistenttjänsterna ej in­

rättas.

De sakkunnigas uttalande att taxeringsassistenterna skall direkt sortera

under taxeringsintendenten och icke underordnas häradsskrivaren

möter invändningar i huvudparten av yttrandena. Allmänt anses att den

lokala skattemyndigheten bör ges ställning av överordnad i förhållande

till assistenterna. Denna ståndpunkt intas av sjutton länsstyrelser, statens

organisationsnämnd, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges

kronokamrerare, Föreningen Sveriges landskamrerare, Föreningen Sveriges

taxeringsintendenter, landskommunernas förbund och Svensk industriför­

ening.

I denna fråga anför länsstyrelsen i Stockholms län följande.

Länsstyrelsen förmenar att assistenterna bör vara länsstyrelsens och icke

taxeringsintendentens tjänstemän men stå till nämndernas förfogande då

taxeringsarbetet pågår. Alt de skola förläggas i orterna i anslutning till de

lokala skattemyndigheterna får länsstyrelsen tillstyrka. Beträffande sam­

ordnandet mellan den lokala skattemyndigheten och assistenter måste läns-

144

styrelsen finna att de sakkunniga visat alltför stor försiktighet. Motiveringen

för de sakkunnigas ståndpunkt i detta avseende synes icke bindande och är

i allt fall helt knuten till tanken att assistenterna skola vara direkt under­

ställda taxeringsintendenten. Behandlas assistenterna såsom länsstyrelsens

tjänstemän synes hinder icke möta för att underställa dem den lokala skatte­

myndigheten. Man torde ha rätt att utgå från att våra kronokamrerare och

häradsskrivare, som på ett förtjänstfull! sätt kunnat leda den stora upp-

bördsreformen i hamn, även skulle visa sig kunna med ansvar och skicklig­

het fullgöra en betydelsefull uppgift inom taxeringsväsendet. I allmänhet äro

nämnda befattningshavare redan nu goda taxeringsmän. Skulle något efter­

sättande av arbetsuppgifter visa sig förekomma på ett eller annat håll kan

säkerligen snar rättelse vinnas genom ett påpekande eller ett tillrättaläg­

gande.

Länsstyrelsen i Västmanlands län hävdar bestämt, att den enda möjlig­

heten att lösa spörsmålet är att låta häradsskrivaren få ansvar även för

taxeringsarbetet.

Länsstyrelsen anser en lämplig lösning vara att häradsskrivaren göres an­

svarig för och får leda arbetet även i vad det gäller biträde åt taxerings­

nämnderna. Taxeringsassistenternas ställning kan då icke bli så självständig

gentemot häradsskrivaren som de sakkunniga tänkt sig, då det blir nödvän­

digt att även taxeringsassistenterna underordnas häradsskrivaren och att

denne får ett visst överinseende över deras arbete. Hur omfattande härads-

skrivarens tillsyn bör vara kan vara tveksamt. Att denna tillsyn bör i första

hand avse det löpande arbetet med mottagning och ordnande av taxerings-

material, upprättande av längder och annat skrivarbete, torde vara tydligt.

Mera tveksamt måste vara, huruvida häradsskrivaren därutöver bör tilldelas

några uppgifter, såsom i fråga om tillsyn över utredningsarbetet, gransk­

ningen av taxeringsmaterialet och andra uppgifter, som åvila taxeringsassi-

stent i och för föredragningen i taxeringsnämnd. Med hänsyn till att må­

hända icke alla häradsskrivare sysslat med taxering såsom ordförande eller

konsulent och kanske icke heller är lämpliga för sådana uppgifter, synes

det dock bäst att icke utsträcka häradsskrivarens allmänna skyldigheter till

detta område. Däremot kan det vara lämpligt att häradsskrivare inom sitt

fögderi får uppdrag som ordförande i taxeringsnämnd eller som konsulent

i den mån han härtill befinnes lämplig och villig.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller utom andra skäl följande.

I detta sammanhang må ock kunna påpekas att en organisation, där hä­

radsskrivaren i viss mån framstår som övervakare av taxeringsarbetet i

första instans, i allmänhetens ögon kan anses mer tilltalande än en taxe­

ring, som verkställes med biträde av taxeringsintendenten direkt underord­

nade tjänstemän, i synnerhet som denne senare enligt de sakkunnigas för­

slag kommer att i taxeringsprocessen intaga en mer accentuerad partställ­

ning än tidigare.

Av länsstyrelsen i Våsternorrlands län göres bl. a. följande uttalande.

Till skillnad mot vad de sakkunniga synas utgå ifrån, nämligen att härads-

skrivarna icke skola ta del i eller öva inflytande på taxeringsarbetet, vill

länsstyrelsen som sin bestämda åsikt uttala, att häradsskrivarna genom sin

övriga verksamhet synas särskilt lämpade att biträda taxeringsintendenten

genom att handleda och övervaka personal jämväl i arbetsuppgifter på taxe-

Kuiigl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

145

ringsväsendets område. Det bör ankomma på häradsskrivaren att ansvara

för att deklarationsmaterialet snabbt uppsorteras och kontrollräknas, att fe­

lande deklarationer införskaffas, att deklarationerna efter svårighetsgrad

fördelas bland härför avsedda befattningshavare för granskning och utred­

ning, att i förekommande fall påkalla hjälp från taxeringssektionen med

granskning och utredning, att tillse att granskningen fortskrider snabbt och

jämnt fördelat på de olika taxeringsdistrikten så att samtliga taxerings-

nämndsordförande inom fögderiet någorlunda kontinuerligt förses med fär-

diggranskat materiel, att samråda med taxeringsnämndsordförandena be­

träffande tidpunkterna för taxeringsnämndssammanträdena, så att dessa

icke kollidera med varandra, samt att slutligen tillse att det egentliga taxe-

ringsarbetet och allt efterarbete med längdföring in. in. avslutas i behörig

tid.

På samma sätt böra i städer med egen uppbördsförvaltning kronokamre-

rarna utnyttjas, såvida ej — såsom ovan antytts — i de större av dessa stä­

der särskilda taxeringssektioner inrättas.

Sveriges häradsskrivarförening pekar på det naturliga sambandet mellan

folkbokföring, taxering och uppbörd och anför i detta sammanhang.

Erfarenheten visar att sambandet mellan folkbokföring, taxering och upp­

börd för varje år blir allt intimare, och det förefaller därför naturligare, om

organisationen byggde på samordning av all tillgänglig kvalificerad arbets­

kraft för att ernå effektivare taxering. De sakkunniga hava uttalat, att den

föreslagna organisationen å häradsskrivarkontoren har föranletts av strävan

att taga största möjliga hänsyn till att debiterings- och uppbördsverksam-

heten icke skall störas, utan tvärtom i möjligaste mån underlättas. Gränser­

na mellan uppbörds- och taxeringsarbetet i de lokala skattemyndigheternas

verksamhet äro emellertid ofta så diffusa att en i administrativ ordning verk­

ställd uppspaltning skulle motverka det angivna syftet. De inom landsstaten

lokalt placerade tjänstemännen, såsom häradsskrivare och landsfiskaler,

äro underställda länsstyrelsen och icke viss sektion inom länsstyrelsen och

hava således att fullgöra de uppgifter som anbefallas dem, oberoende av

vilken sektion som förordnat om dess utförande. Det kan därför varken an­

ses nödvändigt eller lämpligt att speciellt beträffande taxeringsdetaljen in­

föra nya regler i den bestående ordningen.

Föreningen summerar häradsskrivarnas roll i taxeringsarbetet på följande

sätt.

Den betydande erfarenhet, kunskap och rutin i fråga om taxering och

organisation, som häradsskrivarna besitter synes böra tillvaratagas då fråga

gäller att effektivisera taxeringsväsendet. Att häradsskrivarna icke skall taga

del i och öva inflytande på själva taxeringsarbetet torde få anses naturligt,

men däremot bör det ankomma på de lokala skattemyndigheterna att an­

svara för att alla organisatoriska åtgöranden behörigen fullgöras samt att

taxeringsassistenterna erhålla biträdeshjälp i erforderlig utsträckning för

sina arbetsuppgifter. Om taxeringsassistenterna och biträdespersonalen stå

under ledning av gemensam chef får organisationen fasthet och befarade

konfliktsituationer inom häradsskrivarkontoren kunna undvikas och laxe-

ringsassistenterna kunna odelat ägna sig åt granskningsarbetet.

Det bör vidare omnämnas att länsstyrelsen i Göteborgs och Holms lön för­

ordar att med taxeringsväsendets omorganisation i städer med egen

10 — Ililmng till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

146

Knngl. Maj:ts proposition nr 150 år 1056

uppbör (^förvaltning t. v. får anstå samt att särskild utredning

härom verkställes.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför beträffande organisationen i

dessa städer.

Beträffande den lokala skattemyndigheten i stad med eget uppbördsverk

föreslå de sakkunniga ett system liknande det för fögderierna på så sätt att

den enklare biträdeshjälpen avses skola lämnas av uppbördsverkens perso­

nal under det att »de granskande tjänstemännen — taxeringsassistenterna»

skola vara statstjänstemän. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till förslaget

i sistnämnda avseende. Liksom i fögderierna synas befattningshavare i olika

lönestälining böra tillhandagå taxeringsnämnderna med mer eller mindre

sakkunnig biträdeshjälp. Befattningshavarna böra, liksom för närvarande

uppbördsverkens personal i övrigt, vara kommunala tjänstemän. Samtliga

med taxeringsgöromål sysselsatta befattningshavare skola självfallet följa

av taxeringsintendenten lämnade anvisningar och direktiv. I de större stä­

derna med eget uppbördsverk synes sannolikt det mest rationella vara att

under kronokamreraren inrätta en särskild sektion för taxeringsgöromål

med särskild tjänsteman som souschef och närmast ansvarig för sektionens

verksamhet. För de ökade kostnader, som städerna åsamkas i samband med

denna utökning av uppbördsverkens arbetsuppgifter, böra städerna uppbära

ersättning av statsverket.

Taxeringsorganisationens lokala placering

Huvudparten av remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran

vad de sakkunniga föreslagit om taxeringsorganisationens lokala placering.

Hit hör kammarrätten, centrala uppbördsnämnden, statens organisations-

nämnd, sexton länsstyrelser, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen

Sveriges landskamrerare, Svenska landskommunernas förbund, Svenska

landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen i Sverige,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges juristförbund, Riksförbundet

landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och Svenska företagares riks­

förbund.

Speciell vikt vid placeringsfrågan fäster Sveriges lantbruksförbund, Sven­

ska landstingsförbundet, Riksförbundet landsbygdens folk och Svenska

landskommunernas förbund. Ur det sistnämnda förbundets yttrande må

följande återges.

Då styrelsen sålunda anser sig kunna godtaga en lösning, som innebär

att taxeringsnämnderna tillföras ytterligare arbetskraft i form av biträden

för rutinarbete och taxeringsassistenter för granskning av dekiarationsmate-

rialet med reservation för att en sådan granskning får vara förbehållen de­

klarationer, beträffande vilka ett behov härav kan anses föreligga, har sty­

relsen förutsatt, att personalen ifråga blir knuten till den lokala skattemyn­

digheten och därmed underställd denna. En för styrelsen väsentlig anmärk­

ning riktades i dess yttrande över 1950 års skattelagssakkunnigas betänkan­

de mot en föreslagen centralisering av taxeringsarbetet i första instans till

länsstyrelserna. Styrelsen förordade en decentralisering av detta arbete till

de lokala skattemyndigheterna såsom av olika skäl önskvärd. I fråga om

147

placeringen av den föreslagna taxeringsorganisationen har dessa synpunkter

med visst undantag beaktats.

Statens organisationsnämnd anser sig böra tillstyrka förslaget om place­

ring hos de lokala skattemyndigheterna som ett provisorium intill dess

frågan om användningen av hålkort inom taxerings- och uppbördsväsendet

slutgiltigt lösts.

Länsstgrelsen i Jönköpings län framhåller att även med en decentralise­

ring av organisationen lokalfrågan kan bli svår att lösa och föreslår att

denna göres till föremål för en skyndsam utredning.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter anför.

Föreningen ifrågasätter om man icke — i varje fall såvitt angår de fög­

derier, vilkas häradsskrivarkontor äro förlagda till residensstaden eller dess

grannskap — med fördel skulle kunna sammanföra assistent- och taxerings-

arbete under ett hos länsstyrelsen förlagt taxeringskontor. En liknande kon­

centration av arbetet till någon större stad torde även i andra fall kunna

övervägas. Föreningen förutsätter emellertid, att taxeringskontoren i de

normala fallen komma att förläggas hos lokal skattemyndighet.

När i betänkandet anföres att lokalfrågan lättare kan lösas, om taxe­

ringskontoren placeras hos de lokala skattemyndigheterna, måste dock rik­

tas invändningar häremot. Taxeringskontoren måste vara tillräckligt rym­

liga — rum skola finnas för assistenter och för nya biträden; dessutom måste

finnas sammanträdesrum och arkivlokaler. Att lokalsvårigheterna icke få

underskattas må i detta sammanhang understrykas.

Mot en placering vid de lokala skattemyndigheterna vänder sig länssty­

relserna i Kronobergs, Blekinge och Västerbottens län samt Sveriges hant­

verks- och småindustriorganisation. De remissinstanser, som förordar en

förstärkning av taxeringsorganisationen genom tillsättande av heltidsan­

ställda konsulenter och biträden för rutinuppgifter, utgår regelmässigt från

att konsulenterna placeras vid länsstyrelserna och biträdesorganisationen

hos de lokala skattemyndigheterna.

Antalet tjänstemän

Ett allmänt omdöme är att det av de sakkunniga angivna antalet taxe-

ringsassistenter är för lågt beräknat. Denna ståndpunkt intas av riksskatte­

nämnden, överståthållarämbetet, sjutton länsstyrelser, Föreningen Sveriges

taxeringsintendenter och Kooperativa förbundet.

I denna fråga anför länsstgrelsen i Jämtlands län, att det inom varje fög­

deri i riket torde vara erforderligt att ha minst tre å fyra taxeringsassisten-

ter. Länsstyrelsen yttrar vidare.

Vid beräkning av antalet taxeringsassistenter hava de sakkunniga utgått

från att varje assistent skulle medhinna granskning av i genomsnitt 8 000—

10 000 deklarationer. Länsstyrelsen är av den uppfattningen att denna be­

räkningsgrund icke är hållbar, i varje fall icke för Jämtlands län med huvud­

parten av skattskyldiga inom landsbygdsdistrikt. Av länets 75 000 skatt­

skyldiga återfinnas cirka Öl 000 inom landsbygdsdistrikten och av dessa äro

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

148

mer än 40 % jordbrukare eller rörelseidkare. Kontrollarbetet måste på grund

härav bli tidsödande och kan enligt länsstyrelsens mening icke medge

granskning av mer än 5 000 å 6 000 deklarationer per assistent eller 40 å 50

deklarationer per arbetsdag. Härvid förutsattes att granskningen kan för­

delas jämt över hela den tidsperiod, som står till förfogande. Denna tid an-

tages, sedan en månad frånräknats för semester och annan ledighet, uppgå

till 6 månader, vilket motsvarar 150 arbetsdagar. Härav måste dock beräknas

åtgå minst 30 dagar till resor och sammanträden och för den egentliga de-

klarationskontrollen återstår då endast 120 arbetsdagar. Skulle emellertid,

såsom de sakkunniga synas förutsätta, huvudparten av taxeringsarbetet av­

slutas före den 1 juni, kan uppenbarligen icke ens det här ovan skisserade

arbetsprogrammet genomföras. Om en effektiv taxering skall kunna åstad­

kommas torde varje taxeringsassistent icke kunna tilldelas mer än högst

5 000 skattskyldiga i landsbygdsdistrikt och 6 000 ä 7 000 skattskyldiga i

stad. Länsstyrelsen anser med denna utgångspunkt att för detta län erford­

ras minst 14 taxeringsassistenter utöver den förste taxeringsassistenten samt

därjämte ett biträde per assistent.

Länsstyrelsen i Hallands län, som uppskattar det behövliga antalet taxe­

ringsassistenter i länet till 3 å 4 mer än vad de sakkunniga synes ha antagit,

framhåller följande.

De sakkunniga anför, att det behövliga antalet taxeringsassistenter endast

överslagsvis kunnat beräknas. En viss risk finnes uppenbarligen för att en

dylik beräkning skall bliva snäv. Å andra sidan är det helt otänkbart att

göra en beräkning som kan göra anspråk på någon exakthet. Problemet är

beroende av så många skiftande omständigheter. Många frågor stå ännu i

princip öppna. Det synes därför erforderligt, att ytterligare utredning om

personalbehovet göres, sedan principfrågorna och ordningen för reformens

genomförande klarlagts.

Länsstyrelsen vill dock redan nu framhålla, att man knappast kan be­

räkna att på en assistent skall ankomma mer än högst 8 000 deklarationer.

Till stöd härför kan länsstyrelsen åberopa följande.

Länsstyrelsen delar de sakkunnigas uppfattning att de lokala taxerings-

distrikten visserligen inte får göras för små men å andra sidan ej heller så

stora att orts- och personkännedomen försvagas. Om man skulle följa de

sakkunnigas rekommendation att taxeringsdistrikt endast i undantagsfall

skall omfatta mindre än 2 000 deklarationer skulle här i länet nära nog

samtliga taxeringsdistrikt å landsbygden komma att omfatta två kommuner.

Länsstyrelsen vill anse, att regelmässigt varje landskommun bör utgöra

ett särskilt taxeringsdistrikt. Detta förhållande medför otvivelaktigt en ökad

arbetsbörda för taxeringsassistenten.

Länsstyrelsen har vidare bibringats den uppfattningen, att de sakkunniga

vid sina beräkningar om antalet behövliga assistenter utgått bl. a. från an­

talet allmänna självdeklarationer. I vart fall inom Hallands län utgör emel­

lertid de särskilda självdeklarationerna en icke föraktlig del av taxerings­

nämndernas arbetsbörda.

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings och Göte­

borgs och Bohus län, Landsorganisationen i Sverige och Kooperativa för­

bundet påpekar särskilt, att antalet förste taxeringsassistenter uppskattats

för lågt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

149

Vissa remissinstanser finner det inte nödvändigt att nu binda sig vid ett

visst antal tjänstemän. Behovet anses kunna säkrare avgöras efter hand

som utbyggnaden av den nya organisationen sker. Denna ståndpunkt intas

av statskontoret, länsstyrelserna i Blekinge och Göteborgs och Bohus län

samt Svenska landstingsförbundet. Ur förbundets yttrande må anföras.

Vidkommande de sakkunnigas förslag att fastställa antalet assistenter till

500 får styrelsen som sin mening uttala, att uppbyggandet av denna tjänste­

mannakader icke lämpligen bör till sin storlek bindas vid ett visst slutmål.

Det torde, i brist på varje praktisk erfarenhet av den föreslagna organisa­

tionen, vara omöjligt att ens ungefärligt fastslå hur många tjänstemän denna

i färdigutbyggt skick tarvar. Under sådana förhållanden synes det riktigast,

att den successivt får växa fram och att hänsyn tages, icke till en fixerad

slutsiffra, men till det faktiska personalbehovet vid en given tidpunkt. Några

av sparsamhetsskäl betingade synpunkter beträffande lämpligt antal tjänste­

män böra härvid icke anläggas.

De sakkunnigas uttalande att taxerings distrikten endast i un­

dantagsfall bör omfatta mindre än 2 000 deklarationer har, utöver vad som

framgår av det nyss återgivna yttrandet av länsstyrelsen i Hallands län,

väckt kritik på flera håll.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför.

De sakkunnigas beräkning av antalet behövliga tjänstemän i taxerings-

arbetet i första instans vilar på förutsättningen att taxeringsdistrikten skola

omfatta 2 000—3 000 deklarationer. Visserligen ha de sakkunniga tänkt sig

undantag för särskilda distrikt och distrikt med stort antal jordbrukare.

Länsstyrelsen anser dock, att någon allmän utvidgning av taxeringsdistrik­

ten på landsbygden åtminstone för detta läns vidkommande icke bör ske.

Skälen härtill äro två, nämligen dels att länsstyrelsen velat ställa kraven

på ordförandens genomgång av deklarationerna högre än de sakkunniga, dels

behovet av att behålla den nödvändiga orts- och personkännedomen i nämn­

derna.

Liknande synpunkter framhålles av länsstyrelsen i Jönköpings län och

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter.

Om det behövliga antalet biträdestjänster har i yttrandena regel­

mässigt endast allmänna uttalanden gjorts. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län framhåller emellertid följande.

I fråga om biträdespersonalen å häradsskrivarkontoren ha de sakkunniga

tänkt sig en förstärkning med allenast i medeltal två kontorsbiträden å varje

fögderi och därutöver tillfällig personal i mindre utsträckning. Detta kan på

intet sätt vara tillräckligt, vare sig kvantitativt eller kvalitativt. Hur stor

förstärkningen bör vara är icke utrett och med tanke på blivande omlägg­

ning av arbetet med förande av längder av olika slag och debiteringsarbetet

bör naturligtvis försiktighet iakttagas vid inrättande av nya tjänster. Möj­

ligen bör därför antalet fasta tjänster i varje fögderi begränsas till i medel­

tal det av de sakkunniga angivna — anslaget för tillfällig personal bör i

stället beräknas avsevärt högre än vad de sakkunniga föreslagit — men både

med hänsyn till vikten att erhålla biträden, kompetenta att biträda vid åt­

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

150

minstone den enklare deklarationsgranskningen, och ur befordringssyn-

punkt är det angeläget att åtminstone någon av de föreslagna tjänsterna

placeras i högre lönegrad, i flertalet fögderier förslagsvis en kansliskrivar-

tjänst i lönegrad Ca 15.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Den nya organisationens genomförande

Åtskilliga yttranden ger uttryck för åsikten att det inte torde vara möj­

ligt att utbygga den föreslagna organisationen på en så jämförelsevis be­

gränsad tid som fem år.

Föreningen Sveriges taxering sintendenter uppehåller sig utförligast vid

denna fråga.

Föreningen har tidigare understrukit vikten av att den nya arbetsmetoden

sättes i kraft i den takt personal står till förfogande och att man under över­

gångstiden i lämplig utsträckning nyttiggör den frivilliga arbetshjälp som

för närvarande finnes att tillgå.

Som aspiranter å taxeringsassistent-tjänsterna torde man i första hand

få tänka sig unga studenter, helst med viss handelsutbildning, eller personer

i liknande ställning och ålder. Man torde emellertid få utgå från att denna

personal icke på flera år kan anförtros självständigt arbete som taxerings-

assistenter. Innan de nått tillräcklig mognad härför synas de med fördel

kunna användas å taxeringssektionen. Genom att de unga aspiranternas för­

ordnande å taxeringsassistenttjänst på detta sätt fördröjes kommer emeller­

tid hela uppbyggnaden av organisationen att förskjutas framåt i tiden. Man

har därför anledning antaga att utbyggnadstiden kommer att överstiga de

i betänkandet angivna fem åren. Länsstyrelserna böra emellertid lämnas

tämligen fria händer att bestämma takten för organisationens utbyggnad allt

efter de växlande förhållandena inom varje län.

I fråga om biträdeshjälpen vill föreningen här på nytt understryka be­

tydelsen av att denna bygges ut så snart som möjligt. Även de taxerings­

nämnder, som arbeta enligt den gamla ordningen, torde med det snaraste

böra förses med ifrågavarande fasta biträdeshjälp.

Statens organisationsnämnd, som inte heller anser att organisationen bör

genomföras på så kort tid som föreslagits, anför.

Med hänsyn till de svårigheter som föreligger att nu bedöma utfallet av

en organisation av taxeringsarbetet i första instans sådan som den före­

slagna, vill nämnden emellertid förorda att tidpunkten, då den skall vara

genomförd, icke fixeras, att genomförandet ses på betydligt längre sikt än

fem år samt att man i första hand inriktar sig på att anordna en tjänste­

mannataxering i distrikt, där deklarationsmaterialet är av den art att gransk­

ning av speciellt för ändamålet utbildade tjänstemän ter sig särskilt påkallad

och möjligen i ytterligare ett eller annat distrikt. Först sedan härigenom

erfarenhet vunnits bör, i förekommande fall, genomförandet av organisatio­

nen fullföljas.

Enligt nämnden är det givetvis en fördel att de nyanställda taxerings-

assistenterna till en början får pröva sina krafter på jämförelsevis enkla

distrikt. Anordningen har emellertid även bestämda olägenheter till följd.

Sålunda kommer den lokalkännedom, som kan förvärvas under första året

151

att bli av intet värde under de fem första åren. Vidare kommer -— åtminstone

i viss utsträckning — assistenterna att få underkasta sig förflyttningar mel­

lan fögderierna, vilket särskilt i nuvarande tid vållar olägenhet och obehag

och måhända kan komma att försvåra rekryteringen. Även för taxerings­

nämnderna skulle det te sig mindre tilltalande att, låt vara för en begränsad

period, ideligen byta föredragande.

Organisationsnämnden anvisar följande lösning av spörsmålet.

Därest organisationen skall genomföras på i princip 5 år, vilket dock

nämnden avstyrker, kan en lösning vara, att låta assistent, som avses för

de svårare distrikten, undergå eu grundligare utbildning och under viss del

av utbildningsperioden — både för att prövas och utbildas samt skaffa sig

lokalkännedom — fungera som kronoombud i de taxeringsnämnder, däi

han efter fullbordad utbildning skall placeras som assistent. Om än ett

fullständigt genomförande av organisationen härigenom något kan för­

dröjas, vinnas fördelar — förutom de förut antydda — i form av bättre ut­

bildning och därigenom ökad effektivitet med större förutsättningar att

redan från början ingiva förtroende för den nya organisationen, som

kunna tala för att den här antydda ordningen är att föredraga.

I första hand bör — enligt länsstyrelsen i Stockholms län — anställas

den personal som skall svara för granskningen av andra än löntagardekla-

rationer; assistenter åt de lokala taxeringsnämnderna finner länsstyrelsen

vara av lägre angelägenhetsgrad.

Liknande synpunkter anlägger länsstyrelserna i Malmöhus, Kopparbergs

och Örebro län, därvid förstnämnda länsstyrelse framhåller att om tillsätt­

ningen sker på detta sätt man skulle kunna undvika att flytta på taxerings-

assistenterna. Länsstyrelsen som förordar inrättande av taxeringsassistent-

tjänster i 25 lönegraden utvecklar sin tankegång på följande sätt.

Ännu viktigare är emellertid att denna jämkning möjliggör en önskvärd

omkastning ifråga om tempot för organisationens genomförande. Antalet

obefordrade, men redan taxeringsutbildade landskanslister är nämligen

åtminstone här — mycket stort. De utnyttjas redan nu för taxeringskontroll

som taxeringskonsulenter, men skulle sannolikt ha intresse för nya assistent­

tjänster i 25 :e lönegraden eller förordnanden därå. Om detta är slutmålet,

saknas anledning att följa de sakkunnigas plan att börja rekryteringen i de

enklare lokala distrikten. Riktigare synes vara att redan i början av fem­

årsperioden använda konsulentarvodena till löneförstärkningar för lämpliga

landskanslister, soin vill bli assistenter i särskilda distrikt. Härigenom till­

godoses bättre än enligt de sakkunnigas förslag den nya organisationens

huvudsyfte med avseende å taxeringskontrollens inriktning.

Åtskilliga remissinstanser uttalar sig för att samtliga taxeringsnämnder

snarast möjligt beredes hjälp med rutingöromål som sortering och iängd-

föring.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför.

Mot de sakkunnigas förslag, att den nya organisationen skall genomföras

under en femårsperiod med början vid taxeringen 1958 har länsstyrelsen

icke annan erinran än att det biträdesarbete, såsom sortering, summering,

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

152

längdföring m. in., som avses skola utföras hos de lokala skattemyndig­

heterna lämpligen bör utföras där från och med 1957 års taxering och

avse alla taxeringsdistrikt. Likaså bör även i de s. k. gamla distrikten

tiden för arbetets utförande förlängas till den 1 oktober. Dessa åtgärder

skulle otvivelaktigt medföra redan från och med 1957 års taxering en tillför­

litligare granskning och utredning av taxeringsärendena i första instans, till

fördel för såväl det allmänna som de skattskyldiga.

De lokala skattemyndigheterna torde med sin nuvarande rutinerade bi-

trädespersonal, utökad med behövlig tillfällig arbetskraft, säkert kunna om­

besörja nämnda sorteringsarbete in. m.

Liknande synpunkter anlägges av länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län även­

som av Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Föreningen Sve­

riges taxeringsintendenter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Rekrytering, utbildning, löneplacering, befordran m. m.

Vad de sakkunniga uttalat angående behovet av ytterligare b e f o r d-

ringstjänster för biträdespersonalen å häradsskrivarkon-

toren understrykes av länsstyrelserna i Hallands och Västernorrlands län.

Förslaget om taxeringsassistenternas löneställning

godtages av statskontoret. Den övervägande delen av remissinstanserna ut­

talar emellertid att den föreslagna löneställningen måste anses för låg. Föl­

jande må här återges.

Justitiekanslersämbetet framhåller att dess tvekan, huruvida det kan vara

möjligt att med de tilltänkta taxeringsassistenterna vinna en lämplig form

för taxeringsarbetet i första instans, framför allt hänför sig till den låga

löneställningen och fortsätter.

De skola under de fyra första åren hänföras till 13, 15 och 17 lönegraderna

och slutligt placeras i 19 lönegraden. Man frågar sig, om det är möjligt att

förvärva och behålla dugande krafter med en så pass låg lön och utan be­

stämda utsikter till goda avancemang. Assistenterna skola ju icke blott vara

kunniga och omdömesgilla, de böra helst också ha förmåga att uppträda

med en viss auktoritet. Det synes ock berättigat spörja, om lönen står i rik­

tig relation till det kvalificerade och grannlaga arbete, som fordras av en

taxeringsassistent, till betydelsen ur allmänt medborgerlig synpunkt av hans

syssla samt till den i viss mån utsatta ställning han intager. Duktigt folk

synes icke kunna förutsättas vilja åtaga sig ett så pass ansvarsfyllt och

krävande arbete som det förevarande för denna ringa lön. Komma åter tjäns­

terna att rekryteras av mindre dugande personer, måste befaras, att det blir

klent beställt både med effektiviteten i arbetet och tillvaratagandet av de

enskildas rätt.

Liknande synpunkter framhålles av riksskattenämnden, som yttrar.

Om en tjänstemannataxering i enlighet med de sakkunnigas förslag trots

det anförda likväl skulle anses ofrånkomlig — en uppfattning som riks­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

153

skattenämnden emellertid icke är benägen att dela — är det nödvändigt att

assistenterna erhålla sådan löneställning och sådana befordringsutsikter att

möjlighet finnes att till dessa tjänster förvärva och behålla personer med

tillräckliga kvalifikationer för de uppgifter som skola åvila dem. Det är riks­

skattenämndens uppfattning att detta icke är möjligt med den löneställning,

högst Ce 19, som föreslagits, och med de förhållandevis fåtaliga befordrings-

tjänster som finnas. Det förhållandet att den föreslagna organisationen av­

ses skola utbyggas under en tid av fem år, kan icke ändra denna nämndens

åsikt. Riksskattenämnden befarar, att man med den föreslagna organisatio­

nen i realiteten får en renodlad tjänstemannataxering och en tjänstemanna­

taxering som icke är kvalitativt högtstående.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför.

Det torde icke vara möjligt att under sådana förhållanden förvärva per­

soner, som besitta tillräcklig insikt i allmänna ekonomiska frågor och den

mognad i omdömet, som äro nödvändiga förutsättningar för ett riktigt hand-

havande av de grannlaga och viktiga uppgifter, som äro dem anförtrodda.

Man torde även få räkna med, att dessa befattningshavare efter genom­

gångna utbildningskurser komma att söka sig över till det fria näringslivet

eller andra arbetsfält, där bättre utkomstmöjligheter kunna erbjudas.

Av flera länsstyrelser föreslås att taxeringsassistenterna lägst placeras i

21 lönegraden samt att befordringstjänster i 25 lönegraden inrättas. Läns­

styrelsen i Jämtlands län anför.

Med hänsyn till de kvalifikationer, som enligt vad länsstyrelsen här ovan

framhållit bör erfordras för erhållande av taxeringsassistenttjänst, anser

länsstyrelsen att taxeringsassistenterna icke rimligtvis böra erhålla lägre

löneställning än ordinarie landskanslister eller 21 lönegraden (Ca 21). Emel­

lertid torde det kunna ifrågasättas om en sådan lönesättning är tillräcklig

för besättande av taxeringsassistenttjänsterna med dugliga befattningsha­

vare. Visserligen bör en taxeringsassistent kunna få befordran till förste

landskanslist å landskontor i lönegrad Ca 25, men det begränsade antalet av

dessa tjänster och konkurrensen från landskanslisternas sida gör möjlig­

heten till sådan befordran begränsad. För att skapa rimliga befordringsmöj-

ligheter för taxeringsassistenterna anser länsstyrelsen därför, att av taxe­

ringsassistenttjänsterna skall en tjänst i varje fögderi vara inrättad i löne­

grad Ca 25. Denna grupp av tjänstemän bör därvid lämpligen benämnas

förste taxeringsassistenter. Innehavaren av denna befattning bör utöva viss

ledning av taxeringsarbetet.

Liknande ståndpunkter i fråga om den föreslagna löneplaceringen intas

av åtskilliga av de hörda sammanslutningarna såsom Föreningen Sveriges

kronokamrerare, Föreningen Sveriges landskamrerare, Föreningen Sveriges

taxeringsintendenter, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens cen­

tralorganisation och näringslivets skattedelegation.

Frågan om inrättande av befordringstjänster anses i många

yttranden inte kunna anstå. Merendels föreslås att sådana tjänster inrättas

i 21 och 25 lönegraden. Utförligast uppehåller sig Tjänstemännens central­

organisation vid denna fråga. Under hänvisning till att de sakkunniga med

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

hänsyn till den långa utbyggnadstiden inte funnit nödvändigt att föreslå in­

rättande av befordringstjänster anför organisationen.

Så länge så ej skett, skulle alltså taxeringsassistenterna i fråga om be­

fordringar konkurrera med övriga extra-ordinarie landskanslister, vilkas

befordringsstandard redan nu är förhållandevis låg. Den standardhöjning,

som genomfördes i samband med länsstyrelsereformen och tjänsteförteck-

ningsrevisionen var otvivelaktigt mycket betydelsefull, men vid förhand­

lingarna i dessa frågor räknade man med att det skulle bli behövligt med

ytterligare förbättringar av befordringsmöjligheterna för denna personal.

Som riktpunkt för befordringsstandarden uppställdes normerna inom lik­

artade studentkarriärer i andra grenar av statsförvaltningen, inom vilka be­

fordran till 21 lönegraden förutsattes kunna ske inom en tid av 8—9 år.

Förhållandena torde sedan dess ha ändrats, och man finner vid en jäm­

förelse med andra studentkarriärer, att iandskanslisterna har en förhållande­

vis låg befordringsstandard. Framför allt är antalet tjänster i 21 lönegraden

otillräckligt. Mot denna bakgrund synes det orimligt att successivt anställa

400—500 tjänstemän på rekryteringsstadiet och låta dessa konkurrera om

de redan nu alltför få befordringstjänsterna. Det kan för övrigt starkt ifråga­

sättas, om taxeringsarbetets effektivitet skulle vinna på, att assistenttjäns­

terna blev genomgångstjänster för tjänstemän, som sökte vinna befordran

till andra arbetsuppgifter inom landskanslistkarriären.

TCO har den uppfattningen att det utan tillfredsställande befordrings-

möjligheter inte kommer att gå att till taxeringsassistenttjänsterna förvärva

och behålla dugliga befattningshavare. Vid en bedömning av lönegradspla-

ceringen för taxeringsassistenterna bör beaktas att den ställning dessa

förutsättes få, både gentemot taxeringsnämnder och i övrigt synes komma

att ställa stora krav på vederbörande. Alldeles särskilda kvalifikationer

måste erfordras av dem, som skall ha att granska rörelsedeklarationerna och

de fria yrkesutövarnas deklarationer. En befordringsgång som den föreslagna

torde kunna accepteras under förutsättning av att härutöver så stort antal

tjänster i högre lönegrader inrättas, att nuvarande befordringsstandard för

landskanslistkåren under inga förhållanden försämras. Deklarationsmate-

rialets skiftande beskaffenhet motiverar en distriktsindelning som bl. a.

innebär att inom varje fögderi inrättas särskilda rörelsedistrikt, till vilka

de besvärligaste deklarationerna hänföres. För assistenter i sådana distrikt

är en speciell lönegradsplacering väl motiverad. Motsvarande granskning (i

särskilda distrikt) handhas f. n. av konsulenter och inspektörer i lönegra­

derna 25 och 27.

En sådan personalorganisation bör från början genomföras, alt i första

omgången av utbyggnaden nuvarande landskanslister, vilka såsom ordfö­

rande eller kronoombud har lång erfarenhet av taxeringsarbete, kan påräk­

nas söka tjänster som taxeringsassistenter. Detta skulle kunna bli fallet med

den uppläggning som TCO ovan antytt. Med hänsyn till att taxeringsarbetets

effektivisering i första hand bör syfta till att skärpa kontrollen över de

kategorier, vilka hittills undandragit det allmänna medel för beskattning,

kan TCO inte godta de sakkunnigas förslag, att omorganisationen av de be­

svärligaste distrikten skall komma i efterhand.

Från länsstyrelsehåll framhålles att inrättande av befordringstjänster i

tillräckligt antal framför allt är av vikt för att möjliggöra en tillfredsstäl­

lande rekrytering. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför sålunda.

155

På taxeringsassistenierna kommer enligt förslaget att vila ett stort och

ansvarsfullt arbete. Det blir av största betydelse att till dessa tjänster er­

hålla personer med särskilda förutsättningar och med god utbildning. Läns­

styrelsen håller före att man för att få en god rekrytering måste erbjuda

bättre lönevillkor än de föreslagna. I första hand bör öppnas möjlighet till

befordran till någon ordinarie placering, t. ex. i Ca 21, och ett antal sådana

tjänster inrättas i lämplig proportion till antalet icke-ordinarie tjänster.

Ytterligare en fråga bör i detta sammanhang beröras. Såvitt länsstyrelsen

kunnat finna, ha de sakkunniga avsett att taxeringsassistent skall ha kom­

petens att bedöma taxeringsfrågor av allehanda slag i de lokala taxerings­

nämnderna, således även de mest invecklade taxeringstall för jordbrukare

och andra näringsidkare. Det förutsättes härvid att taxeringsselctionens

personal skall vara beredd att biträda. Huruvida denna anordning kan bli

tillräckligt effektiv, kan ifrågasättas. Det torde i så fall krävas utökning

även av antalet taxeringsinspektörer. En annan utväg vore att för detta

fältarbete inom fögderiförvaltningen inrätta ett antal tjänster, som skulle

kunna vara befordringstjänster för taxeringsassistenterna. De borde i så

fall placeras i lönegrad Ca 25. Under övergångstiden till den nya organisa­

tionen torde den nuvarande konsulentinstitutionen böra bibehållas, till en

början även där taxeringsassistenter finnas, innan dessa vuxit sig in i sina

uppgifter.

Liknande uttalanden göres av ytterligare tio länsstyrelser.

Föreningen Sveriges landskamrerare ifrågasätter, huruvida det icke vore

välbetänkt att redan från början räkna med ett skäligt antal befordrings­

tjänster. All erfarenhet visar att tjänstemän, som saknar eller har dåliga

befordringsutsikter, icke i längden kan prestera önskvärda arbetsresultat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 ur 1956

Tiden för taxeringsarbetet

Av yttrandena framgår att enighet i det närmaste råder om behovet av en

förlängning av taxeringsperioden.

En förlängning enligt de sakkunnigas förslag t. o. m. utgången av sep­

tember månad under taxeringsåret tillstyrkes av fjorton länsstyrelser

och sju andra remissinstanser. Vissa av länsstyrelserna förordar därvid olika

system för längdföring av taxeringarna.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter anför.

Föreningen förordar, att taxeringsarbetet i första instans skall vara slut­

fört den 1 oktober. Även de taxeringsnämnder, som arbeta enligt den gamla

ordningen, torde böra givas sådan utsträckt tid. Emellertid torde det bliva

både lämpligt och nödvändigt att nämnderna slutföra huvudparten av taxe­

ringsarbetet redan under våren. Tiden för sommarlängdens upprättande bör

såvitt möjligt bestämmas senare än som angivits i betänkandet, exempelvis

till den 1 eller helst den 15 juli. Bland annat med hänsyn till intresset av att

skatteunderlaget på betryggande sätt fixeras torde samtliga deklarationer

böra längdföras i sommarlängden. De deklarationer som på sommaren icke

behandlats i taxeringsnämnden längdföras i sommarlängden enligt vad

deklarationen visar. Oktoberlängden blir härigenom en ändringslängd.

Riksskattenämnden och kammarrätten är tveksamma om den föreslagna

förlängningen har den betydelse, som de sakkunniga tillagt den. Kammar­

rätten anför.

En förlängning av tiden för taxeringsarbetet torde vara nödvändig, om

utredningsarbetet skall utföras av heltidsanställd personal. Om den lösning

de sakkunniga härutinnan föreslagit är den lämpligaste bar kammarrätten

svårt att bedöma. Kammarrätten vill endast erinra om att den nu gällande

tiden för taxeringsarbetets bedrivande vid ett genomförande av de sakkun­

nigas förslag i realiteten icke kommer att förlängas med mycket mera än en

månad. Under juli och augusti månader torde man nämligen som regel

kunna räkna med minskad effektivitet i taxeringsarbetet på grund av svå­

righeter att kommunicera med allmänheten under dessa månader, då se­

mestrar normalt tagas ut.

Övriga remissinstanser som uttalat sig i denna fråga föreslår andra

slutdagar, den 30 juni (sex), den 31 juli (en), den 31 augusti (tre),

den 31 oktober eller 30 november (en). Två remissinstanser har utan att an­

giva särskild slutdag uttalat sig för en kortare förlängning än som föresla­

gits och en för en längre. En länsstyrelse förordar att deklarationstiden skall

förkortas till den 10 respektive den 28 februari och att möjlighet att medge

anstånd till den 1 juli med taxeringsarbetets avslutande skall skapas. Två

länsstyrelser föreslår skilda slutdagar för arbetet i lokala taxeringsdistrikt

— den 31 maj respektive den 30 juni — och särskilda taxeringsdistrikt —-

den 30 juni respektive den 30 september.

De myndigheter och sammanslutningar som uttalat sig för en taxerings-

period till utgången av juni månad har understrukit att en sådan förläng­

ning inte behöver föranleda särskilda svårigheter för debiteringsförrättare

eller för de kommunala och de statistiska myndigheterna. Föreningen Sve­

riges taxering srevisor er, som förordar den 30 juni som slutdag, anför.

Den föreslagna utsträckningen i tiden för taxeringsarbetet torde ha ett

mera begränsat värde än de sakkunniga förutsatt. Under månaderna juli

och augusti, då de mera komplicerade deklarationerna skulle granskas, är

det enligt vad erfarenheten utvisar oftast förenat med stora svårigheter att

vinna kontakt med de skattskyldiga och deras medhjälpare. Det kommer

dessutom att bli mycket svårt att samla taxeringsnämndsledamöterna under

dessa månader.

Betydande olägenheter följa också med den föreslagna utsträckningen i

tiden. Många skattskyldiga få finna sig i att deras taxeringar bliva slutgil­

tigt fastställda först lång tid efter det att deklarationen avgivits. Man måste

nämligen räkna med att ett mycket stort antal deklarationer kommer att

bli behandlade först efter den 1 juni. Det statliga och kommunala budget­

arbetet försvåras genom att tillförlitliga inkomstuppgifter icke komma att

bli tillgängliga i tid. Härtill kommer, att ett omfattande manuellt längd-

föringsarbete blir nödvändigt beträffande alla taxeringar, som fastställas

efter den 1 juni.

Näringslivets skattedelegation, som förordar den 31 augusti såsom slut­

dag, uttalar.

I fråga om den önskvärda förlängningen av tiden för taxeringsarbetet i

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

157

första instans synas de sakkunniga ha funnit en god lösning, om de ock en­

ligt vår mening skjutit något över målet. Med hänsyn till de skattskyldigas

berättigade intresse av att inom rimlig tid erhålla kännedom om den åsatta

taxeringen bör tidsfristen icke utsträckas längre än som erfordras för att

vinna ett tillfredsställande taxeringsresultat. Om tiden utsträckes till den 1

september, skulle detta innebära den radikala förbättringen i förhållande

till vad som för närvarande gäller, att tiden för det egentliga taxer ingsarbe-

tets utförande fördubblades. En sådan väsentlig förlängning bör enligt vår

mening vara tillräcklig. Genom att bestämma nämnda dag som slutdag vin­

ner man även, att den av de taxeringssakkunniga föreslagna tiden för debi-

teringsarbetet ökas med en månad, varigenom de lokala skattemyndigheter­

nas behov av biträde av taxeringsassistenter blir mindre framträdande eller

bortfaller. Vi förorda sålunda, att taxeringsnämndernas arbete skall vara

avslutat senast den 1 september under taxeringsåret.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är yttrandena från de remissin­

stanser som särskilt berörs av den föreslagna förlängningen.

Statistiska centralbyrån framhåller att om den föreslagna ändringen be­

slutas, en viss försening kommer att ske beträffande flertalet av de statistik­

grenar, som grundar sig på eller står i nära samband med deklarations- och

taxeringsmaterialet. Därjämte vill centralbyrån förorda, att innan beslut

fattas, en provundersökning måtte företagas för att utröna, huruvida de

preliminära uppgifter om taxeringsutfallet, som enligt förslaget skulle in­

samlas, kan anses fylla måttet för budgetberäkningarna.

Riksråkenskapsverket anför.

Med hänsyn till budgetplaneringens samhällsekonomiska betydelse kan

riksråkenskapsverket för sin del icke godtaga de sakkunnigas uttalande att

det vid en omorganisation av taxeringsväsendet måste framstå som ett se­

kundärt mål att tillhandahålla grundmaterial för nämnda arbete så snart

som möjligt. För riksräkenskapsverkets inkomstberäkningar är det icke

tillfyllest med preliminära uppgifter, grundade på summering av i deklara­

tioner uppgivna siffror eller dylikt. Riksråkenskapsverket måste under alla

förhållanden förutsätta, att materialet i bearbetat skick finnes tillgängligt

för verket senast den 15 november. Detta torde i sin tur kräva att uppgiften

lämnas till statistiska centralbyrån senast den 15 oktober från de lokala

skattemyndigheterna i stället för såsom nu den 31 augusti. Riksräkenskaps-

verket vill emellertid särskilt understryka, att även om debiteringsarbetet

skett fortlöpande på grundval av successivt färdigställt taxeringsmaterial,

tiden för arbetets avslutande samt för summering och avstämning förefaller

alltför snävt tilltagen.

Vad så beträffar den förhandskalkyl, som riksråkenskapsverket under

senare år brukat avlämna till finansdepartementet redan i början av oktober

och som tjänat till ledning för budgetarbetet, är det uppenbart att denna,

om den skall bibehållas, måste grundas på preliminärt eller i vart fall ofull­

ständigt grundmaterial, därest taxeringsperioden förlänges på sätt de sak­

kunniga tänkt sig. För ett mera måttligt utsträckande av taxeringstiden,

exempelvis till utgången av juni månad, kunna givetvis även andra skäl

åberopas, exempelvis risk för ojämnhet i taxeringen vid en alltför långt ut­

dragen taxeringsperiod, vissa olägenheter av att taxeringsnämnd och pröv-

ningsnämnd arbetar parallellt, semesterhänsyn o. s. v.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1956

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Centrala uppbördsniimnden, som ställer sig tveksam till förslaget, uttalar

beträffande de sakkunnigas huvudalternativ med endast en längd att debet-

sedelsskrivningen och de följande arbetsmomenten utgör kvantitativt en så

ansenlig del av debiteringsarbetet i dess helhet, att det — även om taxerings-

assistenterna och taxeringsbiträdena är helt frikopplade från taxerings-

arbetet — icke synes möjligt att medhinna dem på två månader. I vart fall

torde risken, att dessa arbetsmoment icke skall medhinnas, vara så stor

att den icke bör tagas.

Härefter anför nämnden.

Det av de sakkunniga som en nödfallsutväg föreslagna alternativet med

två taxeringslängder medför även olägenheter. Det erbjuder emellertid möj­

lighet att före den 1 oktober medhinna debetsedelsskrivning in. m. på grund­

val av junilängden och torde därför vara att föredraga. I stället för att ma­

nuellt upprätta en särskild längd för taxeringarna efter den 1 juni synes

emellertid böra övervägas förfarandet att i den tilltryckta längden införa

nämnda taxeringar med röd skrift samt för varje uppslag i längden sum­

mera taxeringarna före den 1 juni för sig och de därefter åsatta taxeringarna

för sig.

Sveriges häradsskrivarförening förklarar att taxeringsarbetet måste av­

slutas tidigare än som föreslagits för att debiteringsarbetet och återbetal­

ningen av överskjutande preliminär skatt skall inom föreskriven tid kunna

fullgöras tillfredsställande och för att undvika att utmätningsmannen skall

komma i tidsnöd vid undersökning för kvittning in. m., vilket kan leda

till förluster för statsverket.

Föreningen Sveriges kronokamrerare, som framhåller att en förlängning

av taxeringsperioden över sommaren till den 1 oktober skulle till icke obe­

tydlig del bli skenbar på grund av semestrar m. m., anför.

Vid fixerande av denna tidpunkt för arbetets avslutande har uppenbar­

ligen stor betydelse måst tillmätas den omständigheten, att varje reduce­

ring av den föreslagna tiden omedelbart påverkar personalvolymen, d. v. s.

behovet av erforderlig personal för taxeringsarbetets fullgörande. Förening­

en, som icke delar de sakkunnigas uppfattning att beslut bör omedelbart

fattas om tjänstemannataxering över hela fältet, finner anledning särskilt

understryka de svårigheter en förlängning av nuvarande taxeringsperioder

måste komma att få för det taxeringsarbetet efterföljande debiteringsarbetet.

Ur denna synpunkt är varje förlängning till olägenhet. Föreningen, som är

medveten om att nuvarande taxeringsperioder kunna föranleda ett efter­

sättande av såväl det fiskaliska intresset som kanske än mera rättssäker­

heten genom den summariska behandling av åtskilliga taxeringar, som tids-

nöden i vissa fall framtvingar, vill emellertid icke motsätta sig att en viss

förlängning av taxeringsperioderna sker, förslagsvis dock längst intill ut­

gången av juni månad. Med hänsyn till att arbetsgivarna äro skyldiga att

inlämna sina kontrolluppgifter redan under januari månad vore det kanske

icke alldeles uteslutet att till exempelvis den 5—10 februari framflytta tid­

punkten för avgivande av flertalet deklarationer.

Svenska landskommunernas förbund förklarar att en förlängning av tiden

159

för taxeringsarbetet är ofrånkomlig för åstadkommande av en rättvis och

effektiv taxering, men att en lösning samtidigt måste utfinnas som tillgodo­

ser behovet för det kommunala budgetarbetet av besked om taxeringsut-

fallet. De sakkunniga hade föreslagit att de tidigare beskeden härom skulle

ersättas av preliminära uppgifter, därvid de förutsatt att uppgifterna skulle

grundas på en summering av de i deklarationerna angivna siffrorna. Ett så

beskaffat uppgiftsmaterial tillgodoser enligt förbundets uppfattning dock

icke det avsedda ändamålet, då detsamma endast skulle redovisa den taxe­

rade inkomsten. För budgetberäkningsändamål var icke den taxerade

inkomsten utan den beskattningsbara av intresse.

Av liknande skäl förordar Svenska stadsförbundet en förlängning av

taxeringsperioden till den 15 juni eller möjligen den 1 juli, varigenom kom­

munerna fortfarande skulle kunna få tillförlitliga uppgifter om skatteunder­

laget vid ungefärligen samma tidpunkt som nu.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Arbetsgången i första instans

Vad de sakkunniga anfört rörande taxeringsnämndens befogenhet

lämnas i de flesta yttrandena utan erinran. Länsstyrelsen i Uppsala län för­

ordar emellertid att ärenden avseende tillämpning av förordningen om

ackumulerad inkomst ävensom ärenden angående fastställande av uppskatt-

ningsvärde å fastighet skall kunna avgöras av taxeringsnämnd. Ärendena

skulle härigenom kunna prövas snabbare än nu.

Förslaget att ordföranden i taxeringsnämnden skall

ha utslagsröst avstyrkes av kammarrätten och besvärssakkunniga.

Besvärssakkunniga anför.

Sedan år 1841 har för omröstning i beskattningsmål gällt att vid lika röste­

tal den mening skall gälla som länder till den skattskyldiges förmån. Taxe-

ringssakkunniga föreslå nu ändring av denna hävdvunna regel under åbe­

ropande av att den synes föga rationell. Såvitt besvärssakkunniga ha sig be­

kant ha några allvarliga olägenheter av den hittillsvarande regeln icke för­

sports. Den torde icke vara svårare att tillämpa än den regel med samma

innebörd, som finnes intagen i 29 kap. 3 § rättegångsbalken och gäller för

omröstning i brottmål. Regeln bör icke utan vägande skäl uppgivas för be-

skattningsmålens del. Vidare bör uppmärksammas, att kammarrätten och

regeringsrätten tillämpa andra omröstningsregler än de här föreslagna. Att

för de båda lägre instanserna införa eu specialreglering, som avviker från

den i högre instanser tillämpade ordningen, synes icke böra ifrågakomma.

Vad de sakkunniga föreslagit rörande plats för avlämnande

av självdeklarationer lämnas i allmänhet utan erinran. Över-

ståthållarämbetet anför emellertid såsom ett exempel på den särställning

Stockholm i olika avseenden intar alt ett sådant förslag inte i allmänhet

torde medföra något nämnvärt merarbele för myndigheterna utom just i

Stockholm och forisätter.

160

Betänker man att i huvudstaden finnes ett mycket stort antal arbetsgivare

och andra uppgiftsskyldiga med inkomsttagare över hela riket inses att den

enligt förslaget ämbetet tillkommande uppgiften med grovsortering av allt

avlämnat material — innebärande bl. a. efterforskning av vederbörandes

hemlän — kan få enorma proportioner och att följaktligen, om förslaget

genomföres, en särskild organisation måste tillskapas härför. För närva­

rande saknar överståthållarämbetet alldeles personella resurser för utfö­

rande av en dylik uppgift.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att avlämning inte längre bör få ske till

ordföranden då sorteringsarbetet härigenom kan komma att fördröjas.

Vad som föreslagits i fråga om anmaningsförfarandet till-

styrkes eller lämnas i regel utan erinran.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län påtalar emellertid det mindre lämp­

liga i att skilja mellan anmaningar och förfrågningar och anför.

Det måste anses mindre lämpligt att skilja på anmaningar och förfråg­

ningar. Oavsett hur en förfrågan utformas, kommer denna alltid att för den

stora massan skattskyldiga betraktas som en anmaning, vilket den ju också

i verkligheten är. Länsstyrelsen vill här erinra om ett uttalande av justitie­

ombudsmannen rörande påstått felaktigt förfarande av taxeringsintendent

genom anhållan till tandläkare att för granskning ställa patientregister till

taxeringsmyndighets förfogande (JO:s ämbetsberättelse 1947 sid. 87 o. ff.).

Vederbörande taxeringsintendent hade uppgivit att han endast anhållit att

patientregistren skulle ställas till förfogande för granskning och alltså icke

avsett att ge ett föreläggande i saken. Justitieombudsmannen anförde här­

om: »För den skattskyldige framstår såväl en anhållan som en begäran om

patientkorts utlämnande såsom en anmaning, varom förmäles i 32 § 3 mom.

taxeringsförordningen.»

Alla förfrågningar till de skattskyldiga från taxeringsmyndigheternas

sida böra såväl formellt som reellt betecknas som anmaningar. Rätt att ut­

färda anmaningar bör tillkomma dels taxeringsnämndens ordförande (och

sålunda icke, som de sakkunniga föreslagit, taxeringsnämnden), dels de

befattningshavare hos den lokala skattemyndigheten, som biträda taxerings­

nämnden i dess arbete, dels taxeringsintendent, dels befattningshavare å

taxeringssektionen, som biträda taxeringsintendent i utredningsarbetet, dels

ock befattningshavare som verkställer taxeringsrevision, dock med den be­

gränsningen att endast taxeringsnämndsordföranden och taxeringsintenden-

ten skola äga anmana skattskyldig deklarera och förelägga vite. Motsvarande

bör gälla infordrande av uppgifter till ledning vid annans taxering. Anma­

ningar och förfrågningar från taxeringsnämndens och taxeringsintenden-

tens medhjälpare höra angivas gjorda »enligt uppdrag».

Besvärssakkunniga anför i samma fråga.

Med anmaning förstås enligt gällande terminologi hänvändelser av olika

slag till skattskyldiga med uppmaning att avgiva eller fullständiga deklara­

tion, att lämna upplysningar etc. Det synes oklart vilken innebörd taxerings-

sakkunniga i sitt förslag vilja förläna ifrågavarande term. Av uttalanden i

motiven erhålles närmast den uppfattningen att taxeringssakkunniga la­

borera dels med hänvändelser innehållande anmodanden o. d., dels med

»egentliga» anmaningar (se s. 102). Vari den sakliga skillnaden skall bestå

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

161

angives icke. Ett klarläggande på denna punkt är nödvändigt icke minst

med hänsyn till den betydelse spörsmålet har för frågan om taxeringsassi-

stentens utredningsbefogenheter. Taxeringsassistent förutsättes nämligen

kunna rikta hänvändelser av olika slag till de skattskyldiga med begäran

om uppgifter men skall enligt 29 § icke kunna utfärda anmaning.

Remissinstansernas uttalanden angående de föreslagna reglerna om v i-

tesförelägganden återges senare i avsnittet om straff och viten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Vad som föreslagits i fråga om sortering lämnas regelmässigt utan

erinran i yttrandena. Länsstyrelsen i Västernorrlands län hävdar emellertid

att möjligheten att verkställa sorteringen i kommunal regi bör bibehållas

inte bara under uppbyggnadstiden utan jämväl senare. Länsstyrelserna i

Jönköpings och Västerbottens län förordar att sorteringen skall ombesörjas

och bekostas av kommunerna. Den sistnämnda länsstyrelsen anför.

Vad beträffar arbetet med sortering av deklarationsmaterialet synes denna

detalj i taxeringsarbetet böra utföras av vederbörande kommuner. Såvitt

länsstyrelsen kan finna skulle sorteringsarbetet, om det förlädes till respek­

tive kommunalkontor och — eventuellt under överinseende av vederbörande

taxeringsnämndsordförande — utfördes av därstädes anställd personal, som

väl i regel får antagas besitta stor orts- och personkännedom, härigenom bli

bäst utfört. Kostnaderna härför synes kommunerna böra själva bära, då de

åtnjuta förmånen av att få uppbära den kommunala skatten oavkortad.

Olika åsikter har yppats i frågan om vem som bör underteckna under­

rättelserna om avvikelse från självdeklaration. Länsstyrelsen i Värmlands

lån föreslår att detta skall ankomma på ordföranden medan länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Norrbottens lån hävdar att det bör

vara assistentens åliggande.

För att underlätta längdföringen i synnerhet i särskilda distrikt föreslås

av länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Malmöhus och Hallands län olika

metoder för längdföringen. Som förut berörts har åtskilliga remiss­

instanser föreslagit att längdföringen i olika taxeringsdistrikt snarast möj­

ligt skall omhändertas av personal vid de lokala skattemyndigheterna.

Till frågan om taxeringsnämndernas möjligheter till sj älvrättelse

anför justitiekanslersämbetet att i den mån möjlighet till förenkling för vin­

nande av rättelse av uppenbara fel föreligger, bör den tillvaratagas, och taxe­

ringsnämnd lär därför böra kunna anförtros befogenhet att rätta klara fel

i samma utsträckning som de allmänna domstolarna.

Tre länsstyrelser, Föreningen Sveriges kronokamrerare och Föreningen

Sveriges taxeringsintendenter förordar jämväl att utrymme beredes för

självrättelse.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför.

11—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 150

Länsstyrelsen anser för sin del att det skulle vara beklagligt om alla rät­

telser i ett beslut av taxeringsnämnden måste företagas i prövningsnämnden,

detta framför allt med hänsyn till det merarbete för de lokala skattemyn­

digheterna, som därav följer. En rättelse i taxeringslängden är så avsevärt

mycket enklare att genomföra att det måste vara till fördel om så kan ske.

Länsstyrelsen anser därför att denna fråga bör ånyo övervägas. Det kan

tänkas ett förfarande så utformat, att alla dylika rättelser sker genom över-

strykning i taxeringslängden av de förut utförda beloppen och införande av

de justerade siffrorna med rött bläck för att ändringen skall markeras för

debiteringen. Rättelse skulle dock icke få ske mer än en gång för samma

skattskyldig. Meddelande om rättelsen skulle alltid tillställas skattskyldig.

Såvitt länsstyrelsen kan se skulle en sådan ordning vara till fördel för

debiteringsarbetet. Betänkligheter uppkommer givetvis med hänsyn till

prövningsnämndcns arbete. Det har anförts såsom nödvändigt att taxerings­

nämnden icke företager ändring av beslut, som samtidigt besvärsvägen förts

under prövningsnämndens bedömande. Risken för kollisioner vid dylika fall

får väl ändå anses relativt obetydlig. Besvären till prövningsnämnden skall

ju regelmässigt kompletteras hos taxeringsassistenten, och i dylikt fall

måste ju även frågan om rättelse anmälas för prövningsnämnden för iakt­

tagande i samband med besvärsfrågan.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, som förordar att längdföringen

i junilängden skall avse alla deklarationer, således även sådana som ännu

ej varit föremål för slutligt beslut, anför.

Möjlighet till självrättelse bör finnas i viss utsträckning. Intill dess som­

marlängden avslutats torde självrättelse till den skattskyldiges förmån böra

tillåtas beträffande deklarationer, där avvikelse gått ut; detta överensstäm­

mer även med vad som på många håll för närvarande tillämpas. Under hös­

ten upptagas till behandling de deklarationer, vilka icke medhunnits före

sommarlängdens avslutande. Då dessa deklarationer redan längdförts kan

höstbehandlingen sägas innebära en form av självrättelse. Häremot bör

dock knappast invändning kunna resas, eftersom vederbörande skattskyldig

i dessa fall icke erhållit del av något beslut från taxeringsnämnd om att

hans deklaration icke godkänts. Av diskretionshänsyn är det måhända icke

lämpligt att i sommarlängden utmärka om taxeringen är definitiv eller ej.

Detta synes ej heller nödvändigt. Höständringar torde kunna tillåtas i alla

fall, då avvikelse icke expedierats till den skattskyldige.

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar att taxeringslängderna fort­

farande skall underskrivas av samtliga ledamöter i taxeringsnämnden.

Beträffande deklarations materialets förvaring uttalar

riksarkivet att de lokala skattemyndigheternas arkivutrymmen är otidsenliga

och otillräckliga. Häradsskrivararkiven bör därför utökas och förbättras, så

att de blir tillräckliga, brandsäkra och fuktfria.

Landsarkivarien i Härnösand anför.

För ett genomsnittligt häradsskrivarekontor i Norrland uppgår ett års

deklarationsmaterial till 8—9 hyllmeter, alltså för en sjuårsperiod till ca

60 hyllmeter. Om därtill i framtiden vissa årgångar av detta material undan­

163

tagas från gallring, såsom skett med materialet till 1928 års allmänna fas-

tighetsdeklarering (jämlikt SFS 977/1937), kommer beståndet att ytterli­

gare ökas med flera hm. Redan nu ha de flesta häradsskrivarekontoren svårt

att härbärgera sina arkivalier, sedan källskattematerialet börjat flöda, och

detta trots att lands- och länsarkiven mottagit förtidsleveranser fram till

1917, i många fall till 1935. Av en undersökning om häradsskrivarnas arkiv-

utrymmen, som landsarkivet lät göra för 5 år sedan, framgick att omkring

hälften hade otillräckliga utrymmen vid denna tidpunkt. Vid ett förverkli­

gande av betänkandets förslag om deklarationsmaterialets kommande för­

varing måste således arkivlokalerna avsevärt utökas. Även vid en minsk­

ning av antalet deklarationsårgångar till två jämte det löpande årets kom­

mer arkivutrymmet hos många häradsskrivare att vara otillräckligt.

Liknande synpunkter framhålles av sex länsstyrelser och Föreningen

Sveriges taxeringsintendenter. Dessa remissinstanser föreslår att hos den

lokala skattemyndigheten skall förvaras det löpande årets och näst före­

gående års deklarationer.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar.

Beträffande samtliga häradsskrivarekontor gäller, att tillräckligt arkivut­

rymme icke föreligger för att kunna förvara fem års deklarationsmaterial

för fögderiet. Arkiven, i den mån sådana finnas, äro icke brandsäkra. Såsom

en utväg vill länsstyrelsen emellertid föreslå, att endast det löpande årets

och näst föregående års deklarationer får förvaras hos häradsskrivarna, me­

dan de tidigare årens alltjämt skola inrymmas i länsstyrelsernas arkivloka­

ler. Ett ökat arkivutrymme hos länsstyrelserna kommer att finnas genom

den nu tillåtna gallringen av prövningsnämndshandlingarna. Några större

olägenheter torde heller icke uppkomma med en sådan anordning, då det

icke erbjuder några svårigheter att till vederbörande häradsskrivare över­

sända sådana äldre deklarationer, som kunna behövas vid det löpande årets

taxering.

I allmänhet torde ett års deklarationer inom ett fögderi upptaga omkring

10 hyllmeter. Med två års deklarationer förvarade hos häradsskrivarna torde

krävas ett utrymme, som icke är större än en sedvanlig vägg, mot vilken

arkivhyllorna kunna uppställas. Inkomstlängderna torde draga ungefär 2

hyllmeter och fastighetslängderna omkring en meter.

Beträffande taxeringsassistenternas sysselsättning

under tiden mellan taxerings perioder na uttalar Föreningen

Sveriges taxeringsintendenter att det är tveksamt om de bör utnyttjas för

uppgifter, som ankommer på de lokala skattemyndigheterna, och länsstyrel­

sen i Hallands län att de bör sysselsättas uteslutande med taxeringsarbete.

De sakkunnigas uttalande att taxeringsassistenterna bör tillhandagå all­

mänheten med råd och upplysningar möter gensaga från två länsstyrelser,

Sveriges håradsskrivarförening och Svensk industriförening. Dessa remiss­

instansers synpunkter på frågan framgår i huvudsak av vad sistnämnda

förening yttrar.

De sakkunniga föreslår att taxeringsassistenterna skall ha att lämna all­

mänheten upplysningar i taxeringsfrågor, något som föreningen anser att

dessa till följd av sin ställning icke är lämpade till. Det är uppenbart, alt

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

164

den enskilde, när hans taxering prövas och avgöres, redan i första instans

utgör en part med utomordentligt svag position. Hans ekonomiska ställning

är starkt beroende av att han taxeras rätt och rättvist redan i första instans

— något som har avgörande betydelse framförallt för mängden av småföre­

tagare, mot vilka s. k. skönsmässig taxering alltför ofta tillämpas — men

han äger icke rätt att, om han så önskar, personligen söka vederlägga de

påståenden och uppställningar, som hans motpart, representanten för det

allmänna kommer med. Denna representant kommer enligt de sakkunnigas

förslag att bli taxeringsassistenten, som sålunda på grund av nyssnämnda för­

hållande redan a priori kommer i motsatsställning till den enskilde. Taxe-

ringsassistenterna torde knappast bli mäktiga den personlighetsklyvning,

som skulle erfordras för att nyssnämnda motsatsförhållande plötsligt skall

kunna omvandlas till det förtroende, som den enskilde medborgaren måste

kunna hysa till den person, som skall hjälpa och vägleda honom i den allt­

mera olycksbådande skatteförfattningsdjungeln. En helt neutral och av

själva taxeringsarbetet oberoende myndighetsperson måste stå till allmän­

hetens förfogande för denna viktiga uppgift och enligt föreningens mening

torde häradsskrivarna uppfylla de nödiga förutsättningarna härvidlag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Departementschefen

De sakkunniga har i nära anslutning till de för dem meddelade direk­

tiven föreslagit en organisation, som innebär att kontroll, utredningar och

expeditionelit arbete i alla taxeringsdistrikt övertages av tjänstemän. Den

hävdvunna ordningen, enligt vilken beslutanderätten i första instans ut­

övas av taxeringsnämnder med förtroendevalda ledamöter, rubbas emel­

lertid inte. Fastmera anser de sakkunniga att de förtroendevalda leda­

möternas inflytande ökas, om besluten kan grundas på ett bättre material

än tidigare, förelagt nämnden av en dess befattningshavare som själv ej

äger delta i besluten. Förslaget uppbäres av syftet att på en gång bättre än

hittills tillgodose den enskildes krav på rättssäkerhet och det allmännas

intresse av en effektivare taxering.

Förslaget, som i princip accepterats av många remissinstanser, har även

enligt min mening påtagliga förtjänster.

Det helt övervägande antalet remissinstanser godtar i princip anord­

ningen med en tjänstemannataxering av den innebörd, som de sakkunniga

föreslår. En huvudinvändning mot förslaget är emellertid att en generellt

genomförd tjänstemannataxering, med hänsyn till nödvändigheten att iakt­

taga de begränsningar som betingas av tillgång till personal och även av

kostnadshänsyn, i allt för liten grad kommer att främja det grundläggande

syftet med en taxeringsreform, nämligen att nå en skärpt kontroll av

rörelseidkare och andra svårkontrollerade skattskyldiga. På grund härav

förordas i remissyttrandena att man, i allt fall i ett inledande skede, ger

reformen en till angivet syfte begränsad inriktning men samtidigt också,

genom förbättrad lönesättning och liknande, skapar starkare garantier för

165

en verkligt effektiv organisation i denna del. Beträffande det stora antalet

taxeringsnämnder, d. v. s. de taxeringsdistrikt inom vilka främst löntagare

taxeras, skulle man däremot i huvudsak behålla den nuvarande ordningen.

Såsom närmare skall utvecklas i det följande har jag funnit att dessa

invändningar bör i allt väsentligt beaktas. När jag ansett mig böra intaga

denna ståndpunkt, har detta emellertid skett i fullt medvetande om att

man därmed får avstå från åtskilliga fördelar. Vissa av sakkunnigförsla­

gets mest tilltalande sidor sammanhänger nämligen med att enligt detta

tjänstemän skulle överta taxeringsarbetet i alla distrikt. Jag vill inte utan vi­

dare förbigå de i och för sig starka skäl som talar härför.

Till en början bör framhållas, att önskemålen om en väsentlig förläng­

ning av taxeringsperioden knappast kan tillgodoses om inte tjänstemän

anställes för arbetet i alla taxeringsdistrikt. Vid en sådan förlängning måste

nämligen arbetet med ett års taxering åtminstone delvis fortgå samtidigt

i första och andra instans. Detta förutsätter en ordning och reda i fråga

om de expeditionella göromålen i första instans, som endast kan uppnås

inom en tjänstemannaorganisation. Förlängningen nödvändiggör vidare en

koordination mellan taxerings- och debiteringsarbetet, som måste förut­

sätta tjänstemäns medverkan. Att på längre sikt tänka sig en anordning

med en avsevärd förlängning av taxeringsperioden för vissa taxerings­

nämnder men inte för andra måste av flera skäl avvisas.

Det är vidare ett betydelsefullt önskemål, främst med tanke på allmän­

hetens förtroende för taxeringsnämnderna, att ordföranden får inta en

markerat opartisk ställning. Den nuvarande ordningen är inte invänd-

ningsfri på denna punkt. Förvisso talar starka skäl, såsom de sakkunniga

påpekat, för en ordning enligt vilken ordföranden befrias från skyldig­

heten att gentemot de skattskyldiga agera som den granskande och ut­

redande för att därefter själv ta del i och leda bedömandet av gransknings-

och utredningsresultatet.

Ytterligare en anledning att genomföra tjänstemannataxering över hela

linjen ligger i svårigheterna att rekrytera villiga och lämpliga ordförande.

Dessa svårigheter skulle i väsentlig mån undanröjas, om ordföranden be­

friades från granskning och expeditionelit arbete och i huvudsak fick

leda nämndens arbete i vad detta avser fastställande av taxeringarna.

Man kan vidare anta, att — om tjänstemannataxering införes beträf­

fande alla skattskyldiga — antalet taxeringsnämnder skulle kunna ned­

bringas utan att den behövliga person- och ortskännedomen gick förlorad.

Härigenom skulle vinnas större jämnhet och enhetlighet i taxeringarna.

Med en organisation, som innefattar tjänstemannataxering över hela

linjen, har man slutligen bättre möjligheter att förverkliga det i och för

sig självklara önskemålet att ett kvalificerat taxeringsarbete sker redan i

första instans. Även om stora ansträngningar göres att genom efterföljande

kontroll åvägabringa rättelser av felaktigheter, blir likväl kvaliteten på

Kungl. Maj:ts proposition nr i50 år 1956

arbetet i taxeringsnämnderna av väsentlig betydelse för taxeringsresultatet

i stort.

Att jag, oaktat de skäl som kan åberopas för sakkunnigförslaget, likväl

nu anser mig böra förorda en utbyggnad av taxeringsorganisationen endast

i den mer begränsade omfattning, som flertalet remissinstanser förordat,

sammanhänger -— som framgår av det förut sagda -— med angelägenheten

av att tillgodose det enligt min mening för dagen mest angelägna, nämligen

en verklig effektivisering av granskningen utav de svårkontrollerade de­

klarationerna. Det är knappast görligt att vinna detta väsentliga mål sam­

tidigt med en över hela linjen utbyggd tjänstemannataxering.

Det må tilläggas, att till förmån för en mera begränsad utbyggnad av

taxeringsorganisationen även kan åberopas, att en framtida övergång till

hålkortsmaskiner för folkbokföring och debitering kan komma att leda till

friställande av personal, som är lämpad för taxeringsarbete, och att man

därför inte nu bör nyanställa en stor kår av relativt lågavlönade tjänstemän.

Med denna uppfattning uppkommer frågan hur en reform i angivet syfte

bör utformas.

Åtskilliga remissinstanser rekommenderar att de sakkunnigas förslag

genomföres på så sätt modifierat att i varje fögderi inrättas en högre tjänst,

merendels föreslagen i 25 lönegraden, för granskning av de komplicerade

deklarationerna. På flera håll förordas därvid inrättande av särskilda

distrikt för rörelseidkare, i vilka dessa mer kvalificerade taxeringsassisten-

ter skulle tjänstgöra.

Andra remissinstanser föreslår, att man inom varje fögderi bildar något

som skulle kunna kallas taxeringskontor med assistenter i olika lönegrader

— 19, 21 och 25 — för granskning av olika slag av deklarationer. Härvid

synes man utgå ifrån att taxeringsassistenterna inte skulle knytas till

något speciellt taxeringsdistrikt. De skulle ha att sins emellan och efter

svårighetsgrad fördela de olika distriktens deklarationer och därefter be­

reda och i nämnderna föredraga på dem ankommande deklarationer. Med

denna organisation skulle man i varje taxeringsnämnd ha ett flertal före­

dragande.

Slutligen förordas i en tredje grupp remissyttranden att frågan löses

genom en förstärkning av den nuvarande taxeringskonsulentorganisationen.

Man tänker sig härvid närmast att tillsätta heltidsanställda taxeringskon-

sulenter som skulle av taxeringsnämndsordförandena anmodas biträda i

mera svårbedömda fall.

Då det gäller att ta ställning till vilken av de ifrågakommande organisa-

tionslinjerna som bör väljas, må först beröras alternativet med heltidsan­

ställda taxeringskonsulenter såsom närmast anknytande till nu gällande ord­

ning. Systemet med taxeringskonsulenter infördes 1943 och innebär att läns­

styrelsen ställer en eller flera konsulenter till de lokala taxeringsnämnder­

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

167

nas förfogande för biträde med granskning av rörelseidkaredeklarationer

och andra mer svårbedömda deklarationer. Konsulentuppdragen är anord­

nade som bisysslor.

Självfallet har denna anordning varit av visst värde. Men den torde

också ha visat sig behäftad med påtagliga svagheter, ingalunda hänförliga

endast till det förhållandet att fråga är om bisysslor. Dessa svagheter

kan sammanfattas med följande.

Taxeringskonsulenten för ett visst distrikt är ofta nog bosatt utanför

distriktet — merendels är det en länsstyrelsetjänsteman — och saknar

följaktligen inte sällan den lokalkännedom, som inte minst när det gäller

mindre rörelseidkare och liknande skattskyldiga är av betydande värde.

— Ordföranden tillställer konsulenten de deklarationer beträffande vilka

dennes hjälp med granskningen påfordras. Så småningom återsändes de­

klarationen med en av konsulenten upprättad promemoria; inte alltid är

det möjligt — på sina håll lär detta höra till undantagen — för konsulen­

ten att, såsom avsett är, personligen inställa sig i nämnden och där före­

draga ärendet. Svårigheter föreligger med andra ord att samordna kon­

sulentens fackmannamässiga erfarenhet med nämndens kännedom om de

lokala förhållandena. — Konsulenten har att betjäna ett flertal nämnder,

självfallet i varierande omfattning, och måste på den grund — om den

personliga inställelse skall iakttagas som torde vara en förutsättning för

att anordningen skall bli av egentligt värde — företaga resor i en omfatt­

ning som åsamkar alltför stor tidsutdräkt. — En uppenbar brist i systemet

är vidare att konsulenten kommer att utnyttjas mycket ojämnt även av

den anledningen att hans medverkan ytterst blir beroende av ordförandens

bedömande huruvida en deklaration bör konsulentgranskas eller ej. —

Beträffande de deklarationer som granskas mot taxeringsperiodens slut —

fråga blir här främst om rörelseidkare som utnyttjat anståndstiden för

deklarationens avlämnande eller ofta just de besvärligaste fallen med-

hinnes ofta nog ingen konsulentgranskning.

Även om vissa av de nyss antydda svagheterna kan övervinnas genom

heltidsanställda taxeringskonsulenter, kommer likväl så betydande invänd­

ningar att kvarstå att jag inte anser konsulentlinjen erbjuda en tillfreds­

ställande lösning av frågan om taxeringsorganisationens effektivisering.

De övriga vid remissbehandlingen framförda organisationslinjerna an­

sluter sig till sakkunnigförslaget därutinnan att tjänstemännen skulle pla­

ceras ute i orterna, nämligen hos de lokala skattemyndigheterna. Jag finner

bärande skäl tala för en sådan placering.

Ett av dessa alternativ går, som förut nämnts, ut på att inrätta särskilda

taxeringsnämnder för taxering av mera svårbedömliga deklarationer inom

varje fögderi och att till dessa nämnder knyta heltidsanställda taxerings-

assistenter. För en sådan anordning talar åtskilliga skäl. Utom de rent

tekniska fördelarna med alt sammanföra materialet i ett distrikt, var­

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

168

igenom t. ex. jämförelser mellan inkomsttagare i samma bransch under­

lättas, blir det med denna organisationsform möjligt att genomföra en

specialisering av själva taxeringsnämnden. Till ledamöter kan sålunda ut­

ses personer med särskilda förutsättningar att bedöma de spörsmål som

uppkommer vid taxering av rörelseidkare m. fl. Observeras bör vidare att

då denna nämnd så gott som uteslutande kommer att syssla med taxering

av sådana inkomsttagare de enskilda ledamöterna inom nämnden får till­

fälle att förvärva betydligt mer omfattande kunskaper och erfarenheter

av rörelsetaxering än som kan bli fallet i en vanlig lokal taxeringsnämnd.

Det bör även tilläggas att den nu diskuterade ordningen ger en fasthet i

organisationen, som inte vinnes med något av övriga framförda förslag.

Alternativet med taxeringskontor, som framförts i några yttranden, förut­

sätter att deklarationsmaterialet skall uppdelas på flera taxeringsassisten-

ter med olika kvalifikationer. Även detta förslag är förenat med vissa för­

delar. Måhända kan det visa sig lämpligt att välja denna organisationsform,

om man i framtiden beslutar att övergå till en fullständig tjänstemanna­

organisation i första instans. I ett läge, där man emellertid begränsar sig till

ett partiellt genomförande av tjänstemannataxering, synes anordningen

knappast ändamålsenlig.

Jag har därför funnit mig böra förorda alternativet med särskilda taxe­

ringsnämnder, till vilka assistenter, placerade hos de lokala skattemyndig­

heterna, anknytes för granskning, utredning och expeditionellt arbete.

Jag vill tillägga, att även om man väljer denna utväg vissa förbättringar

synes möjliga beträffande övriga taxeringsnämnder. Ordförandena i dessa

bör sålunda befrias från rutingöromål såsom sortering och längdföring.

För dessa uppgifter och för att tillhandagå assistenter i särskilda taxerings­

nämnder jämväl med vissa andra rutingöromål bör inrättas, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit, biträdestjänster vid

de lokala skattemyndigheterna. Organisationen av de lokala taxeringsnämn­

derna bör emellertid i övrigt t. v. lämnas orubbad, varvid dock den nuvaran­

de anordningen med taxeringskonsulenter bör kunna successivt avvecklas,

allteftersom de nyss förordade särskilda nämnderna med taxeringsassisten-

ter bygges upp.

I fråga om de särskilda taxeringsnämnderna för taxering av juridiska

personer — i vilka taxeringsarbetet redan nu utföres på ett tillfredsstäl­

lande sätt — förordar jag ingen annan ändring än att biträdeshjälp med

rutinarbete skall beredas jämväl ordföranden i sådan nämnd. Min stånd­

punkt här bygger på det förhållandet att i dessa nämnder redan nu tjänst­

gör de mest kvalificerade krafter, som är för länsstyrelserna tillgängliga.

Då på sätt nu angivits omorganisationen endast blir så att säga partiell,

finner jag mig, med hänsyn till önskemålet att undvika risken att debite-

ringsarbetet fördröjes, inte böra förorda den av de sakkunniga föreslagna

förlängningen av taxeringsperioden till den 1 oktober. I det ändrade läget

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

169

talar även vissa andra skäl mot en sådan utsträckning av perioden. En något

mindre förlängning eller till den 1 juli synes emellertid inte behöva möta

betänkligheter och kan därför förordas. Denna åtgärd innebär, i förening

med att ordföranden befrias från det betungande arbetet med sortering

och längdföring, att möjligheterna till granskning och kontroll blir avse­

värt utökade även i sådana nämnder som inte kommer att åtnjuta biträde

av assistent.

Den nu förordade organisationen kommer att i sina huvuddrag ganska

nära ansluta till den organisation som gäller i Stockholm, där i betydande

omfattning vid överståthållarämbetets skatteavdelning anställd personal

tjänstgör såsom kronoombud i de mera kvalificerade taxeringsnämnderna.

Under sådana förhållanden och då taxeringsväsendet i Stockholm i åtskil­

liga hänseenden skiljer sig från taxeringsväsendet i landet i övrigt vill jag

inte för närvarande förorda att några ändringar genomföres beträffande

taxeringsorganisationen i första instans i Stockholm. Fortsatta undersök­

ningar bör emellertid äga rum i syfte att i Stockholm ernå en ordning, som

helt sammanfaller med den för landet i övrigt gällande.

De lokala nämnderna och de särskilda nämnderna för taxering av juri­

diska personer bör ha oförändrad sammansättning. I de nyss förordade

särskilda nämnderna för taxering av rörelseidkare, som är fysiska per­

soner, m. fl., alltså de nämnder där taxeringsassistent skall finnas, synes

emellertid som de sakkunniga föreslagit kronoombud inte längre böra

ingå. Jag finner inte skäl förorda att taxeringsassistenten, såsom i vissa

remissyttranden föreslås, skall vara ledamot av taxeringsnämnden.

Ledamöterna i de särskilda nämnderna för fögderierna eller i städer

med egen uppbördsförvaltning torde i princip höra utses på samma sätt

som ledamöterna i de lokala nämnderna, d. v. s. av stads- eller kommunal­

fullmäktige. Detta möter ingen svårighet då distriktet omfattar stad eller

del av stad. I fögderierna ställer sig emellertid frågan något annorlunda.

Antalet kommuner i fögderierna varierar nämligen mellan en och elva.

Ehuru arbetet inom en taxeringsnämnd med många ledamöter otvivel­

aktigt måste bli tyngre än inom en mindre nämnd, finner jag mig med hän­

syn till vikten av att inom nämnden bevara det lokala inflytandet och tillgodo­

se kravet på ortskännedom böra förorda att minst en ledamot skall utses av

varje i distriktet ingående kommun. På grund härav förordar jag att det

nuvarande maximiantalet ledamöter, såvitt angår dessa nämnder, höjes

från åtta till tolv.

I betänkandet föreslås förhud för tjänsteman vid länsstyrelses taxerings-

seklion att inneha uppdrag som ordförande eller kronoombud.

Detta förslag, för vilket i och för sig beaktansvärda skäl kan anföras, sy­

nes, därest endast en partiell reform av organisationen i första instans ifråga-

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

170

kommer, inte böra upptagas. Jag vill för övrigt erinra om mitt förut fram­

förda förslag att de särskilda taxeringsnämnderna för aktiebolag m. fl. skall

bibehållas enligt nuvarande ordning, nämligen med hänsyn till att taxe­

ringen där omhänderhaves av högkvalificerade befattningshavare. Dessa be­

står till mycket stor del just av taxeringssektionens ordinarie personal, som

utför arbetet som en bisyssla; det kan med den intagna ståndpunkten alltså

inte ifrågakomma att utfärda det med de sakkunnigas uppläggning väl mo­

tiverade förbudet mot rätt för denna personal att inneha taxeringsuppdrag.

Mer tveksam synes man enligt min mening kunna vara inför frågan huru­

vida de avsedda nya taxeringsassistenterna bör kunna inneha uppdrag som

ordförande eller kronoombud. Vissa principiella invändningar kan anföras

häremot, och jag finner övervägande skäl tala för att assistenterna regel­

mässigt inte erhåller sådana uppdrag. Något uttryckligt stadgande i ämnet

torde emellertid inte vara erforderligt.

I detta sammanhang vill jag något beröra en annan fråga, som under se­

naste tiden aktualiserats från kommunalt håll, nämligen spörsmålet huru­

vida stadsfiskal eller annan liknande befattningshavare vid åklagarväsen­

det bör kunna erhålla taxeringsuppdrag såsom bisyssla. Såsom taxerings-

nämndsordförande skulle han få en omedelbar insyn i deklarationsmateria-

let och man har ifrågasatt lämpligheten av att han på denna väg skulle er­

hålla upplysningar av betydelse för hans verksamhet såsom åklagare. Tve­

kan har yppats om statsmakterna ansett en sådan ordning godtagbar, och

man har sett anledning till vissa konfliktsituationer kunna uppkomma.

Min avsikt är inte att här närmare ingå på detta ämne. Jag vill blott

nämna, att det inte kommit till min kännedom att i de fall, då åklagare hit­

intills förordnats som befattningshavare i taxeringsnämnd, detta skulle

väckt gensaga. Läget torde i och för sig inte heller på denna punkt ändras,

därest den av mig i det föregående förordade taxeringsreformen genomföres.

Även om möjligen vissa skäl av principiell natur kan anföras mot taxerings­

uppdrag för åklagare, torde det likväl inte finnas anledning att här taga

någon bestämd ståndpunkt. Frågan torde liksom hittills i varje särskilt fall

få prövas av länsstyrelserna.

I sakkunnigbetänkandet förordas en förenkling vid fastställandet av

taxeringsarvodena. Jag anser detta i hög grad önskvärt. Bestäm­

melser i detta ämne torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela i admi­

nistrativ väg. Därvid får även övervägas för vilken tid fastställda arvoden

skall gälla.

Vad de sakkunniga anfört om taxeringsassistentens ställ­

ning i förhållande till taxeringsnämnden och dess ordförande har, som

den föregående redogörelsen utvisar, väckt viss kritik. Därvid har uttalats

att assistenten givits en alltför dominerande roll och att taxeringsnämndens

inflytande på taxeringarna skulle bli illusoriskt. Indirekt skulle, framhålles

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

det, taxeringsintendenten härigenom komma att dominera förfarandet i

första instans.

Dessa farhågor är enligt min mening väsentligt överdrivna. Att de sak­

kunniga inte ansett sig kunna föreslå att taxeringsnämnden eller dess ord­

förande utan inskränkning skulle kunna ge taxeringsassistenten direktiv

och pålägga honom arbetsuppgifter sammanhänger med att assistenten nor­

malt skulle ha att biträda flera taxeringsnämnder. Med en sådan anordning

kunde det befaras att någon av dessa, till men för arbetet i de övriga nämn­

derna, skulle belasta assistenten i inte godtagbar omfattning. Sådana kon­

kurrenssituationer uppkommer emellertid inte med den organisation som

av mig förordats, eftersom assistenten skall biträda endast en taxerings­

nämnd. Under sådana omständigheter finner jag mig kunna tillmötesgå de

i yttrandena uttalade önskemålen att taxeringsassistenten skall utan sär­

skild begränsning vara skyldig att i sitt utredande arbete efterkomma an­

visningar från taxeringsnämndens ordförande.

Det sist sagda torde i och för sig ge ett klart uttryck för att taxerings-

assistentens uppgift är strikt begränsad till införskaffande av all tillgäng­

lig och för ärendets avgörande erforderlig utredning, därvid det tillkommer

inte intendenten utan nämnden eller dess ordförande att i förekommande

fall beordra en kompletterande utredning. Jag är likväl beredd att medverka

till ytterligare åtgärder i syfte att vinna garantier för att taxeringsnämnden

och inte dess assistent blir den som i realiteten fastställer taxeringarna. En

uttrycklig föreskrift bör sålunda införas därom att det skall åligga ordfö­

randen att själv genomgå taxeringsmaterialet i den omfattning som erford­

ras för en noggrann och tillförlitlig taxering. En absolut föreskrift om genom­

gång av allt material skulle å andra sidan framtvinga ett mången gång lika

tidsödande som meningslöst dubbelarbete. Tilläggas må att då avvikelse från

deklaration skall ske eller av assistenten påkallas det ofrånkomligen bör an­

komma på ordföranden att själv ta del av handlingarna.

Vad angår föredragningen i nämnden innebär de sakkunnigas förslag att

denna skall ankomma på taxeringsassistenten. Detta torde även vara den

naturligaste ordningen. Bestämmelserna synes dock böra så utformas att hin­

der ej möter för ordföranden att själv överta föredragningen i den omfatt­

ning han finner lämpligt. Därmed vinnes ytterligare garantier för att de

taxeringsnämnder, som kommer att åtnjuta biträde av taxeringsassistent,

bibehålies vid ett avgörande inflytande.

Det må tillfogas, att med den ökade arbetsbelastning i förhållande till de

sakkunnigas förslag, som med de nu angivna reglerna faller på taxerings­

nämndens ordförande, några mer väsentliga kostnadsbesparingar i avseende

å ordförandearvodena knappast ifrågakommer.

Spörsmålet om taxe ringsassistentens ställning i öv­

rigt inom den statliga administrationen bar även till­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

171

172

vunnit sig större uppmärksamhet i yttrandena. Det gäller här närmast frå­

gan om taxeringsassistenten skall vara underställd länsstyrelsen eller taxe-

ringsintendenten och vidare spörsmålet om han i organisatoriskt hänseende

bör underordnas den lokala skattemyndigheten.

Vad i yttrandena anförts rörande det sistnämnda spörsmålet synes utgöra

vägande skäl för att låta de lokala skattemyndigheterna inta ställning så­

som överordnade taxeringsassistenterna i administrativt hänseende. Här­

med uppkommer emellertid åtskilliga problem.

Till en början uppställer sig frågan om taxeringsassistenternas anställ­

ningsförhållanden i städer med egen uppbördsförvaltning. Enligt de sak­

kunnigas förslag skulle även dessa assistenter ha ställning såsom länssty­

relsetjänstemän. Intar man alltjämt denna ståndpunkt skulle taxerings-

organisationen i dessa städer komma att bestå av en kommunalt anställd

chef d. v. s. kronokamreraren, en eller flera statstjänstemän nämligen taxe­

ringsassistenterna och kommunalt anställda biträden. En organisation av

detta slag synes inte invändningsfri. Vissa skäl kan onekligen anföras till

förmån för den av länsstyrelsen i Västernorrlands län anvisade utvägen att

anställa taxeringsassistenterna i dessa städer som kommunala tjänstemän.

Härigenom skulle vinnas en större organisatorisk enhetlighet och vidare

torde rekryteringen komma att underlättas då för uppdragen kvalificerade

assistenter inom uppbördsverken skulle kunna tillträda tjänst som taxe-

ringsassistent utan att behöva övergå från kommunal anställning till statlig.

Liksom de sakkunniga anser jag att kostnaden för den utökade taxerings-

organisationen bör bestridas av statsmedel. Därest taxeringsassistenterna

anställes som kommunala tjänstemän, bör städerna således erhålla full er­

sättning härför, varför från denna synpunkt erinringar ej behöver möta.

Även med en sådan organisation följer emellertid vissa olägenheter. Man

kan peka på svårigheter att t. ex. vid sjukdom under taxeringsperioden er­

hålla vikarier. Vidare kan problem uppkomma om staden av någon anled­

ning önskar utnyttja taxeringsassistenten för andra uppgifter, under eller

mellan taxeringsperioderna. Fråga uppkommer även om länsstyrelsens even­

tuella inflytande vid tillsättandet av assistenttjänsterna. Slutligen kan erinras

om taxeringsassistenternas avsedda sysslande med taxeringsrevision under

taxeringsintendentens mera direkta ledning under tid mellan taxerings­

perioderna.

Som förut framhållits bör kostnaden under alla förhållanden stanna på

statsverket. I övrigt torde vara erforderligt med närmare överväganden an­

gående de båda alternativen, innan slutlig ställning går att taga. Då detta

kan ske vid senare tillfälle, måhända lämpligen i samband med anslags-

äskandena för budgetåret 1957/58, torde förevarande spörsmål tills vidare

få lämnas öppet.

Ett andra problem blir att närmare fixera den lokala skattemyndighetens

uppgifter inom taxeringsväsendet. Det torde av flera skäl inte böra ifråga-

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

173

komma att åt dessa uppdraga uppgifter inom det egentliga granskningsarbe-

tet. Då å andra sidan nu föreslås att sortering och längdföring för alla taxe-

ringsdistrikt, med undantag för särskilda taxeringsdistrikt för taxering av

juridiska personer, skall över tas av personal hos den lokala skattemyndig­

heten utan att samtidigt taxeringsassistenter anställes för samtliga distrikt,

synes uppenbart att ansvaret för dessa uppgifter måste åläggas den lokala

skattemyndigheten.

Därest, i enlighet med vad nyss förordats, häradsskrivaren och krono-

kamreraren i administrativt och organisatoriskt hänseende erhåller en för­

mansställning i förhållande till taxeringsassistenterna, torde de invändningar

mot de sakkunnigas förslag ha tillgodosetts som innebär att med detta kon­

fliktsituationer lätt skulle kunna uppkomma. Taxeringsassistenterna blir

nämligen härigenom skyldiga underkasta sig vad lokal skattemyndighet i

ordnings- och därmed jämställda hänseenden föreskriver.

Å andra sidan måste det ofrånkomligen också bli så att taxeringsassisten­

terna har att iakttaga de mera allmänna anvisningar och direktiv, som det

åligger taxeringsintendenten att lämna till fullföljande av den honom åvilan­

de uppgiften att övervaka att taxeringsarbetet i länet bedrives ändamåls­

enligt och effektivt. Här må även erinras att taxeringsassistenterna avses

skola mellan taxeringsperioderna biträda med taxeringsrevision och lik­

nande arbetsuppgifter, i första hand vad gäller skattskyldiga inom veder­

börande lokala skattemyndighets verksamhetsområde. I detta sitt arbete

måste assistenterna sortera omedelbart under intendenterna. Detta hindrar

inte att jämväl under nu avsedd tid av året assistenterna ordningsmässigt

har häradsskrivaren eller kronokamreraren som sin närmaste överordnade.

Som i det följande närmare kommer att utvecklas avses att de särskilda

taxeringsnämnderna för taxering av andra än aktiebolag och liknande skall

handlägga i första hand taxeringar av rörelseidkare och jordbrukare med

bokföringsmässig redovisning av inkomsten. Organisationen bör tilltagas så,

att sådana inkomsttagare alltid kan taxeras inom dessa nämnder. Härutöver

bör i en utsträckning, som främst får bero på vad taxeringsassistenten visar

sig medhinna i fråga om granskning, vissa andra grupper av skattskyldiga

med mera svårkontrollerade deklarationer taxeras inom dessa nämnder. Om

som en allmän regel antages att en taxeringsassistent kan medhinna 1 200

rörelsedeklarationer och om det inom ett fögderi finns t. ex. 1 600 sådana

deklarationer, bör normalt två särskilda nämnder inrättas. Men eftersom

rörelsedeklarationerna i detta fall inte motsvarar full arbetsbörda för två

assistenter, får denna utfyllas med mer svårbedömda deklarationer av annan

art. Vissa åtgärder erfordras för att skilja ut de deklarationer som skall

granskas av särskilda nämnder. I fråga om rörelseidkare och jordbrukare

med bokföringsmässig inkomstredovisning möter detta ingen större svå­

righet och kan ske i samband med sorteringen; i fråga om övriga inkomst­

tagare, som bör granskas inom den särskilda taxeringsnämnden — det blir

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

här fråga t. ex. om löntagare med mer komplicerade inkomstförhållanden

eller större jordbrukare med redovisning enligt kontantprincipen — måste

ett urval ske efter andra grunder än rent rutinmässiga. Detta urval bör, efter

de anvisningar som ankommer på taxeringsintendenten i länet att meddela,

verkställas av den lokala skattemyndigheten. Det bör vidare ankomma på

ordförandena i de lokala taxeringsnämnderna att till den lokala skattemyn­

digheten anmäla sådana fall, i vilka enligt deras mening taxeringen bör

handläggas av särskild nämnd.

Sammanfattningsvis bör på den lokala skattemyndigheten i huvudsak

ankomma

att övervaka taxeringsassistenterna i ordnings- och därmed jämställda

hänseenden;

att svara för att sortering, längdföring ävensom — i de taxeringsdistrikt

där taxeringsassistent tillsatts — övrigt rutinarbete utföres av biträden som

tillhandahålles av den lokala skattemyndigheten; samt

att efter taxeringsintendentens anvisningar verkställa urvalet av de skatt­

skyldiga, vilkas taxeringar skall handläggas av sådan särskild taxerings­

nämnd inom vilken taxeringsassistent är verksam.

Det bör framhållas att enligt min mening de på häradsskrivarkontoren

stationerade taxeringsassistenterna bör vara länsstyrelsetjänstemän oaktat

de i vissa hänseenden sorterar under häradsskrivarna. Taxeringsassisten­

terna inordnas alltså inte i häradsskrivarorganisationen. I stället blir det

fastmer så att häradsskrivarna, med bibehållande i övrigt av sina nuvarande

åligganden, får vissa uppgifter inom taxeringsväsendet. Då dessa uppgifter

i huvudsak faller inom ramen för länsstyrelsens allmänna åliggande att

tillse att taxeringsarbetet i länet bedrives på ett ändamålsenligt sätt och

ansvaret för detta länsstyrelsens åliggande under landshövdingen vilar på

taxeringsintendenten, följer härav att häradsskrivaren i förevarande hän­

seenden närmast får att göra med taxeringsintendenten. Såväl taxerings­

assistenterna som häradsskrivarna får alltså vid fullgörande av sina upp­

gifter inom taxeringsväsendet beakta de allmänna direktiv för taxerings-

arbetets bedrivande som taxeringsintendenten lämnar. Vad angår taxerings-

assistenternas sysslande med taxeringsrevision o. dyl. mellan taxerings-

perioderna ligger det i sakens natur att de därvid har att följa taxeringsin­

tendentens direktiv.

Jag vill tillägga, att om den nu förordade organisationen tillskapas, man

måste räkna med att denna inte kan tänkas på en gång bli fullt färdig utan

får antas komma att efter hand som erfarenhet vinnes bli föremål för änd­

ringar och kompletteringar.

Vad angår taxeringsassistenterna i städer med egen uppbördsförvaltning

viH jag erinra om mitt uttalande tidigare att deras ställning i olika hän­

seenden måste göras till föremål för ytterligare undersökningar innan ett

avgörande kan ske.

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

175

Den mera begränsade och på en skärpt granskning av svårkontrollerade

skattskyldiga inriktade omorganisationen, som nu förordas, förutsätter nya

beräkningar av personalbehovet.

I de särskilda distrikten för taxering av inkomsttagare av nyss antytt slag

bör, som förut framhållits, i första hand taxering ske av rörelseidkare, fria

näringsutövare och jordbrukare med redovisning efter bokföringsmässiga

grunder. Härutöver bör på sådana nämnder ankomma taxering av han­

delsresande och andra inkomsttagare med mer invecklade eller svårbedöm­

da inkomstförhållanden ävensom jordbrukare med redovisning enligt kon-

tantprincipen om jordbrukens omfattning eller andra erfarenhetsmässigt

kända förhållanden därtill föranleder. Vanliga kontrollsynpunkter förut­

sätter att med sådana inkomsttagare sammanlevande äkta makar också

taxeras av de särskilda nämnderna. Sammanfattningsvis kan det sägas att

de taxeringar, som nu på sina håll granskas inom s. k. speciella taxerings­

nämnder eller av taxeringskonsulenter, i fortsättningen normalt skall hand­

läggas av de här ifrågavarande nämnderna.

I princip skall inom varje fögderi eller stad med egen uppbördsförvalt-

ning inrättas minst en särskild nämnd av detta slag, vilket också innebär

minst en tjänst som taxeringsassistent. Då det gäller att avgöra, huruvida

ytterligare sådana distrikt och tjänster bör inrättas, torde man i första hand

få inrikta sig på att tillse att organisationen får sådan omfattning att rörelse-

idkarna och jordbrukarna med bokföringsmässig redovisning av inkomster

kan bli föremål för den avsedda kvalificerade granskningen. För ett normal­

fögderi om cirka 30 000 invånare torde i allmänhet ett distrikt vara till­

fyllest. I åtskilliga fall understiger emellertid invånarantalet i fögderierna

avsevärt 30 000. Detta torde regelmässigt medföra att inom det särskilda

distriktet kan handläggas större del av övriga här förut nämnda skattskyl­

digas deklarationer, nämligen främst löntagares med invecklade inkomst-

förhållanden och jordbrukares med redovisning enligt kontantprincipen, än

som kan ske inom de något större fögderierna. Vissa av städerna med egen

uppbördsförvaltning är även av den storleksordningen att det kan antagas

att en taxeringsassistent kan medhinna granskning av inte bara deklaratio­

nerna från de i första hand avsedda grupperna av skattskyldiga utan even­

tuellt också ytterligare deklarationer. Det bör då inte möta något hinder att

under sådana omständigheter utjämna taxeringsassistentens arbetsbörda

med t. ex. skyldighet att granska deklarationer från sådana skattskyldiga,

vilkas förmögenheter överstiger ett visst högre belopp. Om man förut­

sätter att en taxeringsassistent skall medhinna granskning av 1 200 rörelse­

deklarationer, torde — beroende på fögderiets eller stadens struktur — den

gräns där ytterligare ett särskilt distrikt bör inrättas, i många fall uppnås

vid ett invånarantal av omkring 40 000. I fögderier eller städer omedelbart

över denna gräns, där sålunda två särskilda taxeringsdistrikt inrättats, bör

nämndernas och taxeringsassistenternas arbetsbörda utjämnas på sätt nyss

angivits för de minsta städerna och fögderierna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

I fråga om de största städerna bör inte enbart antalet rörelseidkare vara

avgörande för hur många särskilda taxeringsdistrikt med genomförd tjänste­

mannataxering, som bör inrättas. Här bör jämväl antalet inkomsttagare av

tjänst med invecklade eller svårbedömda inkomstförhållanden kunna mera

direkt inverka.

Det behövliga antalet taxeringsassistenttjänster kan för närvarande inte

exakt anges. Inom finansdepartementet gjorda beräkningar ger vid handen

att omkring 240 skulle vara behövliga. Det är emellertid klart att hänsyn

kan behöva tas till olika lokala förhållanden, som inte framgår av det till­

gängliga statistiska materialet. Då den här föreslagna organisationen inte

skall träda i funktion förrän taxeringsåret 1958 och det dessutom får an­

tagas förgå en ganska avsevärd tid, innan den helt uppbyggts, är i och för

sig inte heller erforderligt att nu binda sig för ett exakt antal tjänster. För ett

ställningstagande till den ifrågasatta taxeringsreformen torde vara till­

räckligt med en uppgift att antalet assistenter i allt fall inte kommer att

överstiga 300 och troligen stannar vid ca 240.

Vad de sakkunniga anfört om minskning av antalet taxeringsdistrikt

torde, då förslaget om en helt genomförd tjänstemannataxering inte upp­

tagits, i huvudsak förlora aktualitet. Emellertid bör en given följd av de

nyinrättade nämnderna bli att på vissa håll antalet lokala nämnder kan

nedbringas. I vad mån detta lämpligen kan ske får ankomma på läns­

styrelserna att undersöka.

Frågan om antalet biträdestjänster kommer vid den föror­

dade begränsade omorganisationen i annat läge än enligt de sakkunnigas

förslag. Enligt detta skulle taxeringsassistenterna i största möjliga utsträck­

ning befrias från rutinuppgifter. På biträdena skulle i huvudsak ankomma

sortering, förberedande granskning — innefattande bl. a. kontrollsumme­

ring, avprickning av olika uppgifter och annan rutinkontroll — längdföring

och allt rent expeditionelit arbete.

Det är angeläget att taxeringsassistenterna i största möjliga utsträckning

får syssla med kvalificerade uppgifter. Dessa tjänstemän bör därför till­

handahållas biträdeshjälp i den utsträckning de sakkunniga föreslagit.

I fråga om de taxeringsnämnder, i vilka granskningsarbetet i sin helhet

fortfarande avses skola utföras av ordförande och kronoombud, synes

någon större svårighet att tillhandahålla biträdeshjälp med sortering och

längdföring inte föreligga om — som här föreslås — de lokala skattemyn­

digheterna uttryckligen tillägges vissa uppgifter inom taxeringsvänsendet.

Annorlunda förhåller det sig emellertid med övriga uppgifter, som enligt

de sakkunniga skulle ankomma på biträden. De sakkunnigas förslag förut­

sätter i fråga om dessa uppgifter en kontinuerlig handledning från taxe-

ringsassistentens sida eller i allt fall att denne samtidigt som biträdet

kan ha tillgång till deklarationsmaterialet. Om, som inte sällan händer,

taxeringsnämndsordföranden är bosatt på annan ort än häradsskrivarens

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

177

stationeringsort, är det i regel knappast praktiskt möjligt att utan risk

för försening av taxeringsarbetet bereda denne hjälp i form av förberedan­

de granskning eller expeditionellt arbete. Under sådana omständigheter

har jag inte funnit mig böra föreslå att biträdeshjälp i här ifrågavarande

taxeringsnämnder regelmässigt lämnas för annat än sortering eller längd-

föring. Emellertid kan t. ex. inom städer med egen uppbördsförvaltning

eller där ordföranden är bosatt å häradsskrivarens stationeringsort eller

eljest i undantagsfall möjlighet föreligga att på ett smidigt sätt tillhanda­

hålla biträdeshjälp i full utsträckning eller i varje fall beträffande flera

uppgifter än sortering och längdföring. Jag vill därför föreslå att det skall

ankomma på länsstyrelsen att förordna härom. Det synes mig klart att om

så sker, hänsyn härtill skall tas vid bestämmandet av arvoden. I fråga om

de särskilda taxeringsnämnder för taxering av juridiska personer, där ord­

föranden är länsstyrelsetjänsteman eller bosatt i residensstaden, torde

biträdeshjälpen böra lämnas av vid länsstyrelsen anställda biträden.

Sorteringsarbetet torde som de sakkunniga föreslagit i ganska stor ut­

sträckning böra ombesörjas av tillfällig personal. Detsamma gäller i viss

utsträckning längdföringen. Då på grund av vad förut anförts det inte kan

avgöras i vad mån biträdeshjälp i vidare mån än vad avser sortering och

längdföring kan komma att tillhandahållas i de distrikt, som inte omorga­

niseras, torde behovet av nya biträdestjänster tills vidare kunna beräknas

till ca 240 eller samma antal som assistenttjänsterna för närvarande kan

antagas komma att uppgå till.

I övrigt synes man åtminstone till en början få lita till tillfälligt anställda.

Även i fråga om biträdesorganisationen gäller att erfarenheterna under

utbyggnadstiden bör få bli avgörande för ett fixerande av det slutliga beho­

vet av tjänster.

Av biträdestjänsterna faller på städer med egen uppbördsförvaltning

ett visst antal. Då man får förutsätta att biträdet under senare halvåret

skall vara taxeringsassistenten behjälplig med upprättande av bokgransk-

ningspromemorior och liknande torde hela kostnaden även för den ökade

biträdespersonalen i städerna böra falla på statsverket.

I frågan om kompetenskraven för taxeringsassistenterna vill

jag här inskränka mig till att framhålla följande. Från både efektivi-

tets- och rättssäkerhetssynpunkter måste det kravet upprätthållas att assi­

stenttjänsterna kan rekryteras med personer, som har erforderliga kun­

skaper och förutsättningar i övrigt för de arbetsuppgifter varom blir fråga.

Vilka formella kompetenskrav som kan finnas lämpligt att uppställa torde

få prövas senare. I viss utsträckning synes för assistcntljänsterna lämpade

personer redan från början vara att tillgå. Å andra sidan får anses uppen­

bart att samtliga nu ifrågavarande tjänster inte omedelbart kan besättas

12 — Biliang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. AV 150

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

178

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

med kompetenta innehavare. För att bästa möjliga personval skall kunna

ske bör länsstyrelserna beredas tillräcklig tid för organisationens slutliga ut­

byggnad. Med hänsyn även till de skiftande lokala förutsättningarna synes

inte böra ifrågakomma att uttryckligen ange, när denna utbyggnad skall

vara slutförd. Självfallet får länstyrelserna inte onödigtvis dröja härmed,

vilket i sin tur torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bevaka.

Det må tilläggas att frågan om befordringsmöjligheterna för taxerings-

assistenterna, vilken fråga tilldragit sig uppmärksamhet i åtskilliga remiss­

yttranden, äger ett nära samband med assistenternas lönegradsplacering.

Även detta spörsmål torde därför få närmare behandlas i ett senare sam­

manhang.

Som jag förut framhållit torde det av olika skäl inte böra komma i fråga

att förlänga tiden för taxeringsarbetet i den utsträckning

de sakkunniga föreslagit; detta deras förslag är nämligen att se mot bak­

grunden av vad de förordat om tjänstemannataxeringens mera fullstän­

diga genomförande. Jag föreslår emellertid att tidpunkten, då taxerings­

arbetet skall vara avslutat, bestämmes till den 30 juni. Underrättelser om

avvikelser från självdeklaration torde därvid böra tillställas de skattskyl­

diga senast den 15 juli.

Tiden för debiteringsarbetet kommer genom den förlängning, som här

föreslås, att minskas med något mer än en månad. Genom att längdfö-

ringsarbetet genomgående överföres på den lokala skattemyndigheten kan

å andra sidan förutsättas att ett successivt verkställande av detta arbete

kommer att ske och att följaktligen de nackdelar, som genom taxeringspe-

riodens förlängning kan uppstå, i viss mån neutraliseras genom att åtgär­

der inom debiteringsrutinen kan vidtagas redan under taxeringsperioden.

Underrättelserna om taxeringsutfallet till kommuner m. fl. torde kunna

lämnas i samma ordning som för närvarande med mindre justeringar i

fråga om de tider, då avskrifter av längder, sammandrag m. m. skall

översändas.

Vad de sakkunniga anfört om överlämnande till mellankommunala

prövningsnämnden av deklarationer m. in. torde, oavsett att den av dem

föreslagna förlängningen av taxeringsperioden inte genomföres, likväl

kunna tillstyrkas. Hithörande deklarationer synes nästan uteslutande kom­

ma att behandlas i de särskilda taxeringsnämnderna, i vilka om man bort­

ser från nämnderna för taxering av juridiska personer tjänstemannataxe­

ringen genomförts. Då på detta sätt materialet kan komma mellankommu-

nala prövningsnämnden tidigare tillhanda och då taxeringssektionerna här­

igenom befrias från bestyret synes förslaget böra genomföras.

För de sakkunnigas förslag om en viss ändring av omröst-

ningsreglerna i taxeringsförordningen därhän att ordföranden skul­

le få utslagsröst talar främst praktiska hänsyn. Då emellertid vissa erin­

179

ringar av principiell art framställts mot förslaget och angelägenheten av en

reform är ganska ringa, förordar jag att nuvarande bestämmelser bibehålies.

Till vad länsstyrelsen i Västernorrlands län och besvärssakkunniga an­

fört rörande an in aningar synes följande böra framhållas. Det är

riktigt att gällande taxeringsförordning i allt fall inte formellt ger den,

som har att verkställa deklarationsgranskning, rätt att framställa förfråg­

ningar annat än i form av anmaningar. Beträffande sådana gäller bl. a.

enligt 55 § 2 mom. taxeringsförordningen att de skall tillställas den skatt­

skyldige genom rekommenderat brev eller eventuellt delgivas genom polis­

myndighet. Ett starkt behov av en mera formlös utredningsmöjlighet har

emellertid efter hand framträtt. Det torde numera också vara så att an-

maning att avgiva självdeklaration väl i regel sker genom rekommenderat

brev, medan däremot förfrågningar i allmänhet tillställes de skattskyldiga

i vanliga lösbrev. Inte sällan inhämtas också upplysningar från den skatt­

skyldige genom telefonsamtal eller vid personliga sammanträffanden. Mot

en sådan utveckling synes ingenting vara att invända. Med hänsyn härtill

bör en jämkning vidtagas i den föreslagna författningstexten.

Som de sakkunniga framhållit är sorteringen ett mycket om­

fattande arbetsmoment. Jag har tidigare också uttalat mig för att detta

arbete skall utföras av de lokala skattemyndigheterna. Sorteringen torde

redan från och med taxeringsåret 1958 böra övertagas av de lokala skatte­

myndigheterna i samtliga taxeringsdistrikt, varvid som förut påpekats i

allmänhet torde få anlitas tillfällig personal. Då det kan möta svårig­

heter att verkställa sorteringen i sin helhet på häradsskrivarkontoren,

torde länsstyrelserna böra lämnas en viss frihet att organisera arbetet.

Hinder bör således inte möta att, där överenskommelse därom kan träffas,

sorteringen mot vederbörlig gottgörelse anförtros kommunala myndig­

heter etc.

Längdföringen, som från och med taxeringsåret 1958 bör åvila den lokala

skattemyndigheten, erbjuder, då särskilda taxeringsdistrikt inrättas, vissa

svårigheter. Genom att all längdföring, utom såvitt angår bolagsnämnderna,

centraliseras till den lokala skattemyndigheten torde likväl kunna und­

vikas att speciella taxeringslängder upprättas för dessa distrikt. I sam­

band med att de deklarationer utskiljes, som skall handläggas av sär­

skild nämnd, kan i taxeringslängdens stomme genom stämpel utmärkas att

så skett. Av taxeringslängden, som alltså är gemensam för den särskilda

och den vanliga lokala nämnden, framgår då av vilken nämnd taxeringar­

na handlagts. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erfor­

derliga bestämmelser härom.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om underskrift av tax e-

ringslängder finner jag mig i princip böra tillstyrka. För att markera

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

180

taxeringsnämndens ansvar för taxeringen torde emellertid längden böra

undertecknas av ordföranden och de ledamöter, som utsetts att justera

protokollet. I de distrikt där tjänstemannataxering införts torde längden

härjämte böra kontrasigneras av taxeringsassistenten.

Vad angår den av vissa remissinstanser upptagna frågan om rätt för

taxeringsnämnden till s. k. självrättelse hänvisar jag till vad jag

senare kommer att anföra i avsnittet om besvärsreglerna. Där upptas även

till behandling de sakkunnigas förslag att besvärsrättens för­

lust vid deklarations försummelse utbytes mot andra sank­

tioner. — I specialmotiveringen behandlas spörsmålet om var själv­

deklarationerna må avlämnas.

Vid den begränsade förlängning av taxeringsperioden som nu föreslås

och då tjänstemannataxering endast kommer att införas i ett mindre antal

taxeringsdistrikt än vad de sakkunniga räknat med bortfaller de huvudsak­

liga skälen för att förvara deklarationsmaterialet hos de

lokala skattemyndigheterna. Då det emellertid av olika anledningar kan

finnas önskvärt att hos de lokala skattemyndigheterna förvara t. ex. det lö­

pande årets wch nästföregående års deklarationer föreslås att länsstyrelser­

na erhåller befogenhet att förordna härom. Där sådant förordnande med­

delas torde jämväl de lokala skattemyndigheterna åläggas att omhänderha

komplettering av besvär till prövningsnämnden med deklarationer och taxe-

ringslängdsutdrag.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit beträffande fördelningen av arbets­

uppgifter mellan biträde och taxeringsassistent m. m. finner jag mig kunna

tillstyrka med de avvikelser som följer av vad förut uttalats rörande ord­

förandens granskningsskyldighet in. m. I taxeringsdistrikt där assistent ej

anställts kommer arbetet att i huvudsak bedrivas som hittills.

Som tidigare framhållits skall taxeringsassistenterna under tiden mellan

taxeringsperioderna sysselsättas med taxeringsrevision och annat liknande

arbete, i första hand inom den stad eller det fögderi där de är anställda.

På detta sätt kommer de att utgöra en avsevärd förstärkning av revisions-

personalen på taxeringssektionen. Deras utbildning får anses vara till­

räcklig för att genomföra taxeringsrevision hos de flesta enskilda närings­

idkare. De större eller mer invecklade granskningarna bör å andra sidan

förbehållas den högre kvalificerade personalen vid revisionsdetaljen, even­

tuellt med biträde av taxeringsassistenten. Genom att taxeringsassistenterna

i denna sin verksamhet får tillfälle att koncentrera sig på beståndet av

rörelseidkare inom det fögderi eller den stad, där de är placerade, bör det

ställa sig lättare att systematisera denna verksamhet så att varje bokfö-

ringspliktig näringsidkare med vissa års mellanrum blir föremål för

granskning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

181

IV. Taxeringssektionema inom landskontoren

T axer ingssakkunniga

De sakkunniga har lämnat ingående redogörelser för den nuvarande orga­

nisationen (s. 114), arbetsuppgifterna för taxeringssektionens personal (s.

114—119) och taxeringsintendentens ställning (s. 119—123) i förhållande

till landskamrerare och länsstyrelse. Till dessa redogörelser torde här få

hänvisas.

Till särskild behandling har de sakkunniga upptagit frågan om

taxeringssektionema bör ombildas till fristående

taxeringsavdelningar inom länsstyrelserna eller om de i princip

bör behållas i sin nuvarande form som sektioner inom landskontoret. De

sakkunniga har ansett det ligga utanför sitt uppdrag att framlägga förslag

om att utbryta taxerings- och uppbördssektionerna samt häradsskrivar-

organisationen ur länsförvaltningen och låta dem bilda särskilda skatteverk.

De sakkunniga har inte heller ansett sig böra närmare ingå på möjlig­

heten att från länsstyrelsens taxeringssektion skilja taxeringsintendenten

och viss honom underställd personal.

När 1950 års skattelagssakkunniga hade föreslagit att en särskild taxe-

ringsavdelning skulle inrättas inom länsstyrelsen, fristående från landskon­

toret, hade detta motiverats med att det skulle möjliggöra en rationell orga­

nisation av taxeringsarbetet i första instans och av taxeringskontrollen.

Vidare hade som grund för förslaget åberopats skillnaden i arbetsuppgifter

mellan taxeringssektionen och landskontoret i övrigt ävensom de med den

nuvarande organisationen oundvikliga olägenheterna. Omorganisation hade

också ansetts påkallad med hänsyn till samordningen med det centrala organ

för taxeringsväsendet som de sakkunniga hade föreslagit skola inrättas.

Taxeringssakkunniga framhåller att den av dem föreslagna organisatio­

nen av första instans i och för sig inte fordrar att taxeringssektionen ut-

brytes utan tvärtom — för samordnandet av taxeringsorganisationens arbete

med de lokala skattemyndigheternas — förutsätter tillhörighet till samma

verk.

Uttalandet att en självständig taxeringsavdelning skulle vara en förut­

sättning för en rationellt anordnad taxeringskontroll synes enligt taxerings­

sakkunniga sammanhänga med skattelagssakkunnigas åsikt att landskam-

rerarens chefskap över taxeringsintendenten medfört att arbetet med be­

svären i prövningsnämnden fått gå i första rummet, varigenom bl. a. efter-

granskning och taxeringskontroll blivit eftersatta. Härtill anför taxerings­

sakkunniga.

Arbetsbördan på taxeringssektionen hänför sig huvudsakligen till de skatt­

skyldigas besvär och till taxeringsintendentsyrkanden om ändring i taxe­

ringar. Båda slagen av ärenden måste av prövningsnämnden avgöras före

182

utgången av juni månad året efter taxeringsåret och det åligger taxerings-

intendenten att sörja för utredningen. Över antalet besvär av skattskyldiga

kan taxeringsintendenten självfallet inte råda; däremot kan den av dessa

besvär föranledda arbetsbördan påverka möjligheterna till eftergranskning

och annan taxeringskontroll. Den närmast till hands liggande förklaringen

till att revisionspersonal utnyttjats till andra uppgifter än bokgranskning

synes därför vara den, att antalet besvär stigit så att eftergranskning och

taxeringskontroll måst med hänsyn till personalresurserna eftersättas.

Vad skattelagssakkunniga anfört i fråga om eftergranskning och taxe­

ringskontroll synes enligt taxeringssakkunnigas uppfattning därför närmast

vara att föra tillbaka på brister, som bör botas genom förstärkning av arbets­

krafterna å taxeringssektionerna.

Skillnaden i arbetsuppgifter mellan taxeringssektionen och landskontoret

i övrigt syntes i och för sig knappast motivera ett utbrytande av taxerings­

sektionen. I så fall skulle även andra av länsstyrelsens sektioner av liknande

skäl böra bilda särskilda avdelningar.

De sakkunniga finner vidare att samordningen med ett centralt taxerings-

organ inte behöver förutsätta en fristående taxeringsavdelning och detta i

vart fall inte då — som nu föreslås — det centrala organet inte skall er­

hålla någon direktivrätt gentemot taxeringsmyndigheterna.

Skattelagssakkunnigas uttalanden om de övriga olägenheter som är ound­

vikliga med den nuvarande organisationen får enligt taxeringssakkunniga

föras tillbaka på landskamrerarens förmansställning i vissa hänseenden till

taxeringsintendenten. Hit hörde vad som anförts rörande landskamrerarens

inflytande på anslagsfrågor och hans rätt att disponera över personal å taxe­

ringssektionen ävensom spörsmålet om den inverkan på taxeringsintenden-

tens självständighet som landskamrerarens inflytande på hans befordran

ansetts kunna innebära.

De sakkunniga anför härutinnan.

I fråga om dispositionen av personalen torde böra anmärkas, att det endast

mycket sällan torde ha förekommit att personal å taxeringssektion dispo­

nerats för andra uppgifter än sådana som avsett taxering eller beskattning.

Det bör observeras att — såsom ovan visats — landskamreraren inte ensam

kan företaga sådana åtgärder med personalen; detta fordrar beslut av

länsstyrelsen. Härvidlag bortses från att landskanslister på taxeringssektio­

nerna förordnats som vikarier på häradsskrivartjänst. Detta är emellertid

en företeelse som — om man till denna sektion önskar rekrytera eller där

behålla dugliga landskanslister — sannolikt skulle komma att kvarstå även

om taxeringssektionerna utbröts. Däremot torde det i stor utsträckning

förekomma att landskamreraren tillfälligt eller mera stadigvarande uppdra­

git åt personal på andra sektioner att fullgöra uppgifter vid taxeringssek­

tionen.

Vad av skattelagssakkunniga anförts om landskamrerarens möjligheter

att påverka taxeringsintendentens befordran och den inverkan detta kunde

ha på den senares självständighet, synes taxeringssakkunniga överdrivet

och icke böra tillmätas större hetvdelse i detta sammanhang.

V

O

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

183

För att bibehålla den nuvarande organisationen talar enligt taxerings-

sakkunniga till eu början, att den visat sig funktionsduglig och vunnit en

viss hävd. De sakkunniga anför vidare.

När det gäller att bedöma värdet av organisationen bör man främst se till

under vilka villkor den fått fungera. Det bör då beaktas att tiden från dess

tillkomst år 1943 utmärkts av en utomordentlig livaktighet på beskattnings-

väsendets område. Nya uppgifter, tillfälliga och mera bestående, har snart

sagt varje år tillkommit. Hit hör t. ex. arbetet med kngskonjunkturskatt,

konjunkturskatt, investeringsskatt, investeringsavgifter och fondskatt. Vi­

dare kan erinras om de talrika ändringarna i den permanenta skattelagstitt-

Samtidigt som arbetet komplicerats och ändrats genom ny lagstiftning har

av andra orsaker arbetsbördan visat en stark ansvällning. I detta hänseende

torde det vara tillräckligt att hänvisa till att antalet allmänna självdeklara­

tioner år 1940 uppgick till 2 831 489, medan det år 1953 utgjorde 4 148 130,

vilket innebär en ökning med 1 316 641. År 1955 utgjorde antalet 4 250 018,

vilket jämfört med 1940 utgör en ökning med 1 418 529.

^

Den organisation, som tillkom genom 1943 ars reform, måste under sa-

dana omständigheter sägas ha utsatts för en stark påfrestning. Att vissa

brister därvid uppenbarats är otvivelaktigt; dessa torde emellertid i huvud­

sak vara att hänföra till att organisationen i förhållande till arbetsuppgif­

terna är för knappt tilltagen samt att — i någon utsträckning — brister

förekommer i den principiella uppbyggnaden av organisationen.

Andra skäl att bibehålla den nuvarande organisationen ligger enligt de

sakkunniga i de uppenbara fördelar som följer med möjligheterna att

kunna tillfälligt förstärka personalen på en sektion med personal ur en

annan. De sakkunniga påpekar vidare, att sambandet mellan taxering och

uppbörd är sådant att en utbrytning av enbart taxeringssektionen skulle bil

till nackdel för de båda verksamhetsgrenarna.

De sakkunniga gör härefter vissa uttalanden i utbildningsfrågan.

Inom taxeringsväsendet finns behov av såväl jurister — i huvudsak för

bedömande av vissa rättsliga frågor — som tjänstemän med examen vid

handelshögskola — i huvudsak för gransknings- och utredningsarbete. De

sistnämnda anställes vid taxeringssektionerna och tillbringar regelmässigt

sin tjänstetid där. Då de i allmänhet utnyttjas för bokföringsgranskningar

och utredningar av taxeringar avseende rörelseidkare, blir resultatet ime

sällan att deras erfarenhet blir begränsad till vissa sidor av taxeringsarbetef.

Som länsstyrelsen i Stockholms län framhållit kommer de i stor utsträck­

ning att sakna allmän administrativ erfarenhet. För att råda hot på deda

vore det önskvärt att de någon tid finge tjänstgöra vid de Övriga sektionerna,

något som knappast vore möjligt om taxeringssektionen utbröts ur lands­

kontoret.

Allvarligare än detta utbildningsproblem finner de sakkunniga emeller­

tid juristernas vara. Eu jurist börjar efter tingstjänstgöring nästan undan­

tagslöst som aspirant å tjänst som länsnotarie vid kameral- eller uppbörds-

sektionen för att efter några år övergå till taxeringssektionen som taxerings­

inspektör. Han passerar härefter en befordringsgång på tjänster å kameral­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

sektionen, uppbördssektionen och taxeringssektionen för att så småningom,

om han därtill visar sig lämpad, bli taxeringsintendent och landskamrerare.

Under tider, då han inte är anställd å taxeringssektionen, har han genom

taxeringsuppdrag eller genom tillfälliga förordnanden å denna sektion möj-

lighet att i viss utsträckning hålla sig å jour med utvecklingen i fråga om

taxering. Som en utbildning för de högsta posterna inom landskontoret,

taxeringsintendent och landskamrerare, torde denna »saxande» beford-

ringsgång — ursprungligen rekommenderad av beskattningsorganisations-

sakkunniga vara ytterst värdefull, dels därför att den tillåter vederbörande

vinna erfarenhet inom hela det ämnesområde, som landskontorets arbets-

uPP§Hler omfattar — något som med hänsyn till bl. a. det intima sam­

bandet mellan folkbokföring, taxering och uppbörd torde vara i hög grad

önskvärt — dels därför att den allmänt administrativa skolning, som här­

igenom erhalles, på ett värdefullt sätt kompletterar de erfarenheter, som

vinnes vid tjänstgöringen på taxeringssektionen.

Före omorganisationen år 1943 hade de yngre juristerna automatiskt er­

hållit utbildning på alla landskontorets arbetsområden, eftersom någon

egentlig uppdelning av dessa ännu ej genomförts. Hittills utnämnda lands­

kamrerare har därför undantagslöst erhållit sin grundläggande utbildning

inom det gamla odelade landskontoret. Genom tillkomsten av taxerings-

avdelningen 1944 och uppbördsavdelningen 1946 har emellertid genomförts

den uppdelning av landskontoret som sedan genom sektionssystemets in­

förande 1953 blivit konfirmerad. Under senare delen av 1940-talet och under

1950-talet har svårigheterna att bereda de yngre juristerna en utbildning,

som kunde tjäna som underlag för en befordran till landskamrerare, visser­

ligen varit större än tidigare på grund av landskontorets uppdelning, men

likväl kunnat övervinnas genom den s. k. saxningen.

De sakkunniga finner, att om man utbryter taxeringssektionen ur lands­

kontoret torde denna befordringsgång ännu mer försvåras, t. o. m. omöj-

liggöras. I detta hänseende hänvisas till att något utbyte av tjänstemän

mellan landskansli och landskontor icke förekommer, ehuru ett sådant åt­

minstone i vissa avseenden skulle vara till förmån för båda avdelningarna.

Under hänvisning till vad sålunda anförts förordar de sakkunniga att

taxeringssektionens nuvarande organisation bibehålies.

I avseende å åtgärder i syfte att förstärka taxering s-

intendentens ställning anföres i betänkandet bl. a. följande.

Taxeringssakkunniga erinrar, att den till taxeringsintendenten koncentre­

rade arbetsbelastningen berörts av både 1950 års skattelagssakkunniga och

i de däröver avgivna remissyttrandena. Därvid framkom bl. a. följande.

I skatteförfattningarna uppdelas de arbetsuppgifter som taxeringen i andra

instans för med sig mellan länsstyrelsen, landskamreraren samt taxerings­

intendenten. På taxeringsintendenten faller såväl svåra och arbetskrävande

uPPgifter, främst att bevaka det allmännas rätt i skattemål, som en mängd

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

185

detalj uppgifter. Åtskilligt av vad som åligger honom kan han fördela på

underlydande personal men måste likväl själv taga ställning till varje

ärende om man undantar sådana som överlåtits på biträdande taxerings-

intendent för självständig handläggning.

1950 års skattelagssakkunniga hade föreslagit att av de nuvarande arbets­

uppgifterna skulle endast de som sammanhängde med chefskapet för taxe-

ringsavdelningen förbehållas taxeringsintendenten, som huvudsakligen

skulle ha att ägna sig åt att samordna och leda arbetet på taxeringsavdel-

ningen.

Samma behov att helt frigöra taxeringsintendenten för chefsuppgiften

torde -— enligt taxeringssakkunniga — inte föreligga, om taxeringssektio-

nen kvarstår inom landskontoret. Han borde alltjämt fungera som högste

bevakare av det allmännas intresse i skattemål inom länet. Delegation borde

emellertid få förekomma i betydligt större omfattning än hittills varit

möjligt.

Om — som föreslagits — ett särskilt prövningsnämndskansli, knutet till

landskontorets kameralsektion, inrättas och taxeringssektionen därigenom

befrias från en icke oväsentlig arbetsbörda anser de sakkunniga möjligt att

utnyttja andra tjänstemän -— främst taxeringsinspektörer —- för uppgifter,

formellt åvilande taxeringsintendenten och då framför allt såsom allmänt

ombud i taxeringsmål. För dessa uppgifter borde utom biträdande taxe-

ringsintendenter främst taxeringsinspektörer med juridisk utbildning ut­

nyttjas. Då det var av vikt att revisionspersonalen ostört fick ägna sig åt re­

visionsuppgifter, låg det i linje härmed att skatteprocesserna -—• även i de

fall då utredning verkställts av revisionspersonal —- fördes av den juridiskt

skolade personalen.

På taxeringsintendenten själv skulle huvudsakligen falla dels de viktigare

skattemålen, däri inbegripna sådana som han funnit anledning övertaga från

underordnade allmänna ombud, dels de länsstyrelseärenden, som genom ar­

betsordning uppdragits åt honom, dels ledningen och övervakningen av ar­

betet i första instans och på taxeringssektionen.

Enligt gällande bestämmelser åligger det taxeringsintendenterna att när­

mast under landshövdingen vaka över att taxeringsarbetet ordnas och be-

drives på ändamålsenligt sätt. Frågan om att befria landshövdingen från

det formella ansvaret för detta arbete hade diskuterats vid utfärdandet av

den nya länsstyrelseinstruktionen år 1953 men ej föranlett någon ändring.

De sakkunniga framför ej heller något förslag i sådan riktning.

I avseende å personaldispositionen å taxeringssektionen anföres.

Det är viktigt att personalen på taxeringssektionen hålles intakt för de

arbetsuppgifter, vartill den är avsedd. Det bör icke råda någon tvekan om

att det är taxeringsintendenten, som i princip skall disponera personalen

på sektionen. Föreskriften i 14 § 2 mom. länsstyrelseinstruktionen betager

också landskamreraren möjligheten att genom tillfälliga ändringar av ar­

betsordningen disponera över personalen. Emellertid har landskamreraren

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

186

Kungl. Maj:ts proposition nr i50 år 1956

— som ovan framhållits — dels som föredragande i sådana länsstyrelse­

ärenden, som avser taxerings- och beskattningsfrågor, dels för fullföljande

av arbetsuppgifter, som direkt ålagts honom enligt skatte- och taxeringsför-

fattningarna, rätt att anlita tjänstemän vid taxeringssektionen. I och med

att särskilt kansli för prövningsnämndsärenden inrättas vid kaineralsektio-

nen torde vissa av de landskamreraren direkt åvilande uppgifterna kunna

beredas av befattningshavare vid dessa. I andra fall åter — exempelvis vid

allmän fastighetstaxering — torde medverkan av personal vid taxeringssek­

tionen fortfarande vara nödvändig. Klart torde det däremot vara att lands­

kamreraren icke för andra på honom ankommande uppgifter skall äga

anlita personal på taxeringssektionen. För att så skall få ske erfordras

beslut av länsstyrelsen.

De sakkunniga finner inte skäl att förorda att landskamreraren fråntages

all dispositionsrätt över personalen på taxeringssektionen. Ett sådant förbud

skulle vara svårt att upprätthålla och vålla en i och för sig onödig omgång

i sådana fall, där samarbetet hittills gått smidigt. Det föreslås emellertid att

taxeringsintendenten skall befrias från den omedelbara skyldigheten att bi­

träda landskamreraren i dennes uppgifter enligt skatte- och taxeringsför-

fattningarna. En sådan skyldighet skulle endast kunna åläggas honom av

länsstyrelsen.

De sakkunniga anför vidare.

Föreskrifterna i 28 § länsstyrelseinstruktionen om skyldighet för befatt­

ningshavare att handlägga ärenden inom annan sektion av avdelningen eller

att tillfälligtvis utföra göromål på den andra avdelningen torde jämväl

kunna vara av en viss betydelse för taxeringsintendentens ställning. Endast

i enstaka undantagsfall torde föreligga något behov av att på detta sätt

utnyttja taxeringsintendenten på annan sektion eller på den andra avdel­

ningen. Denne torde därför utan nackdel kunna undantagas, varigenom

vinnes att taxeringsintendenten inte utan beslut av Kungl. Maj :t kan be­

lastas med andra göromål än sådana som handlägges å taxeringssektionen.

Däremot har de sakkunniga inte funnit anledning att föreslå att anslags­

poster till icke-ordinarie personal skall särskilt beräknas och utgå för taxe­

ringssektionen och särskilt för landskontoret i övrigt. 1950 års skattelags-

sakkunniga hade för sin del funnit det önskvärt. En sådan ordning hade,

framhåller taxeringssakkunniga, tidigare tillämpats men vissa invändningar

kunde riktas mot en återgång och frågan syntes dessutom vara av relativt

underordnad betydelse.

De sakkunniga föreslår vidare ändring i länsstyrelseinstruktionen av inne­

börd att därest landskamrerare och taxeringsintendent vid handläggning av

ärende, som föredrages för den förstnämnde (avdelningschefsärende), stan­

nar i olika meningar, ärendet skall underställas landshövdingen för av­

görande.

I fråga om det inflytande på taxeringsintendentens självständighet, som

landskamrerarens möjlighet att påverka intendentens befordran kunde inne­

bära, anför taxeringssakkunniga följande.

187

Dessa farhågor har synts oss överdrivna. Med hänsyn till det avseende,

som bl. a. de på området verksamma personalföreningarna fäst vid förhål­

landet, har vi emellertid övervägt en åtgärd av innebörd att i befordrings-

ärenden införa visst inflytande från annat håll.

Inrättas det centrala organ som nedan föreslås — riksskattestyrelsen —

torde ganska snart inom denna styrelse samlas avsevärda erfarenheter

rörande ifrågavarande befattningshavares skicklighet och lämplighet för be­

fordran till landskamrerare. Det synes önskvärt att utnyttja denna erfaren­

het och vi vill därför föreslå att riksskattestyrelsen skall ha att yttra sig

vid tillsättning av landskamreraretjänster. Någon ändring av länsstyrelse­

instruktionen synes inte erforderlig. Däremot torde böra övervägas att i

instruktionen för riksskattestyrelsen ange att styrelsen har att på anfordran

inkomma med yttrande i dessa befordringsärenden. Det må tilläggas att

sådant yttrande enligt vår mening bör ankomma på styrelsen utan med­

verkan av den dit anknutna nämnden.

De sakkunniga anför vidare att taxeringsintendentens huvudsakliga ar­

betsuppgifter är sådana som sammanhänger med hans skyldighet att före­

träda det allmänna i skattemål. Han intar i dessa ärenden en ställning som

principiellt är oberoende av landskamreraren och länsstyrelsen. Det synes

därför enligt de sakkunnigas mening också riktigt att taxeringsintendenten

själv skall ha att bestämma om fördelningen av dessa arbetsuppgifter. Detta

blir så mycket angelägnare som flera allmänna ombud —- enligt de sakkun­

nigas förslag taxeringsintendent, biträdande taxeringsintendent och taxe­

ringsinspektörer — skall kunna fungera vid varje prövningsnämnd. Det

kunde då tänkas inträffa att omfördelning av arbetsuppgifter inte alltför

sällan kunde behöva göras eller att en generellt bestämd arbetsfördelning i

enstaka fall behövde frångås, t. ex. därför att visst mål, som skulle omhän-

derhafts av taxeringsinspektör, visat sig vara av sådan art att det borde

övertagas av biträdande taxeringsintendent.

Vad nu sagts innebär icke att taxeringsintendenten ensam skulle handha

all arbetsfördelning inom taxeringssektionen. I fråga om de ärenden, som

enligt skatte- och taxeringsförfattningarna åvilar länsstyrelsen, skulle själv­

fallet föredragningsskyldigheten liksom hittills fördelas och fastställas ge­

nom arbetsordning.

Den fördelning av uppgifter som allmänt ombud vilken taxeringsintenden-

len avses skola verkställa torde, framhåller de sakkunniga, med hänsyn till

framför allt ansvarsfrågan böra ges en generell och otvetydig form, varvid

uppdelningen kan ske efter målens art, efter geografisk eller annan grund.

Vad sålunda föreslås medför ändring i 18 § länsstyrelseinstruktionen. Det

förutsattes att som legitimation i överinstanserna skall vara tillräckligt att

vederbörande kan åberopa av taxeringsintendenten utfärdat förordnande.

Enligt de sakkunniga medför av dem framlagda förslag inte sådan för-

ändring av taxeringsintendentens ställning att revidering av den 1953 prö­

vade löneställningen behöver ske.

De sakkunniga anför vidare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

188

Inte heller titelfrågan skulle för taxeringsintendenternas del under sådana

omständigheter ha någon aktualitet. Emellertid har från olika håll fram­

förts önskemål att titeln biträdande taxeringsintendent om möjligt borde

ändras. Efter övervägande av olika alternativ får vi föreslå att titeln taxe­

ringsintendent i länen utbytes mot förste taxeringsintendent och titeln bi­

trädande taxeringsintendent mot taxeringsintendent. I Stockholm, där tjäns­

ter som biträdande taxeringsintendenter icke finnes och förste taxerings­

intendent utgör en till lönegraden högre tjänst än taxeringsintendentstjäns-

terna i länen, skulle den nuvarande titulaturen bibehållas. Att titlarna kom­

mer att beteckna tjänster i olika lönegrader i Stockholm och i länen synes

vara av mindre betydelse. Sakligt sett nås genom den föreslagna ändringen

överensstämmelse mellan titulaturen i Stockholm och i länen.

I fråga om övriga tjänstemän och deras arbetsuppgifter uttalar de sak­

kunniga till en början att på de biträdande taxeringsintendenterna kommer

att falla huvudparten av arbetsbördan i fråga om viktigare skattemål. Åt

biträdande taxeringsintendent borde liksom nu kunna uppdragas alla de

uPP»ifter, som i skatte- och taxeringsförfattningarna ålåg taxeringsinten­

dent. Den enda inskränkningen härutinnan, som borde gälla, är att han

icke skulle ha befogenhet att förordna om taxeringsrevision.

Taxeringsinspektörerna — häri inbegripet förste taxeringsinspektörer —-

hade hittills i huvudsak utnyttjats till att verkställa utredningar i andra

mål än sådana där utredningen gått ut på bokföringsgranskning, att avfatta

taxeringsintendentsyttranden i besvärsmål och att uppsätta yrkanden. För

dessa tjänstemän skulle tillkomma två nya arbetsuppgifter, nämligen dels

uppgifter i samband med ledningen och övervakningen av taxeringsorgani-

sationen i första instans, dels uppgiften att i tjänsten företräda det allmänna

i skattemål i enlighet med vad taxeringsintendenten härom bestämde.

Den senare uppgiften innebär att taxeringsinspektörerna själva i viss ut­

sträckning kommer att få ta ansvaret för vad de tidigare utfört åt taxe­

ringsintendenten. De sakkunniga finner självfallet att taxeringsintendenten

vid fördelningen av hithörande uppgifter har att ta hänsyn till vederbörandes

kvalifikationer och förmåga. I regel borde sålunda en förste taxeringsin­

spektör i Ca 29 erhålla högre kvalificerade uppgifter än en i Ca 27 etc. Det

förutsättes som normalt att den taxeringsinspektör, som handhaft målet i

prövningsnämnden, skall ha att självständigt föra processen i högre instans.

Dock torde alltid åt taxeringsintendenten böra förbehållas rätten att besluta

om fullföljd till kammarrätten och regeringsrätten. En sådan regel skulle

innebära att taxeringsinspektör, som finner besvär böra anföras, skall under­

ställa taxeringsintendenten denna fråga. Beslutar taxeringsintendenten att

besvär skall anföras, och finner han icke sådana särskilda skäl föreligga att

han själv bör övertaga målet, skall taxeringsinspektören anföra besvär och

i vanlig ordning vidare förfara med målet.

De sakkunniga anser inte otänkbart att antalet taxeringsinspektörer kan

behöva utökas på grund av de båda nya arbetsuppgifterna. Förslaget om

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

189

inrättande av ett särskilt prövningsnämndskansli kunde emellertid beräk­

nas komma att medföra en viss lättnad. Framför allt kom härigenom att

frigöras biträdes- och landskanslistpersonal men också i någon utsträckning

taxeringsinspektörer. Den förstärkning som härigenom uppkom på taxc-

ringssektionen torde enligt de sakkunniga helt kunna utnyttjas för de upp­

gifter som avses skola åvila biträdande taxeringsintendenter och taxerings­

inspektörer. Först när den föreslagna ordningen fungerat någon tid torde

frågan om ytterligare förstärkning böra upptagas.

För landskanslists- och biträdespersonal föreslås ingen ändring i avseende

å ställning och arbetsuppgifter med undantag för att några befattnings­

havare, framför allt sådana som sysslar med utskriftsarbete, kan behöva

överföras till det föreslagna prövningsnämndskansliet.

I fråga om revisionspersonalen framhåller de sakkunniga att

mot skattelagssakkunnigas förslag att låta denna personal bilda en särskild

avdelning inom taxeringssektionen under ledning av länsrevisorn har vid re­

missbehandlingen icke riktats någon egentlig kritik. En sådan organisation

torde redan vara genomförd på åtskilliga länsstyrelser. I själva verket torde

det, uttalar taxeringssakkunniga, vara en dylik ordning som åsyftas då i 21 §

länsstyrelseinstruktionen om länsrevisorn föreskrives att det åligger honom

»att enligt av länsstyrelsen meddelade föreskrifter och taxeringsintendentens

närmare anvisningar leda och fördela arbetet bland revisionspersonalen».

De sakkunniga fortsätter.

Det kan synas tveksamt huruvida härutöver bör givas en bestämmelse

som definitivt avgränsar revisionspersonalen från övrig personal på taxe­

ringssektionen; härigenom skulle komma att bildas en sektion inom sek­

tionen. I och för sig synes en sådan åtgärd vara ägnad att låsa fast den inre

organisationen av taxeringssektionen, något som under vissa förhållanden

kan vara till nackdel. Å andra sidan torde genom en fixerad uppdelning

av personalen på detta sätt revisionsdetaljen erhålla en effektivitet, som

den skulle sakna vid en lösligare organisation. Det skulle härigenom bli

lättare att tillse att denna personal verkligen sysslar med de uppgifter, var­

till den är avsedd, nämligen bokföringsgranskningar och annat utrednings­

arbete beträffande taxeringen av jordbrukare, som deklarerar efter bokfö-

ringsmässiga grunder, rörelseidkare och huvudparten av de juridiska per­

sonerna. Erhåller revisionsdetaljen en sådan fastare organisation är därmed

klarare markerat att hithörande tjänstemän ej bör engageras för andra

uppgifter.

Slutligen skulle en sådan organisation på ett annat sätt än hittills möjlig­

göra för taxeringsintendentcn att avlasta arbetsuppgifter å länsrevisorn och

därför ligga i linje med vad som föreslagits till underlättande av taxerings­

intendentens arbetsbörda. På grund av det anförda får vi föreslå att en sär­

skild revisionsdetalj, förslagsvis benämnd taxeringsrevisionen, med där fast

placerade tjänstemän anordnas inom taxeringssektionen.

Vidare framhålles, att under utredningens gång såsom önskemål uttalats,

att befattningshavare inom taxeringsrevisionen, som utfört granskning, jäm­

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

väl skulle äga att som allmänt ombud föra ett eventuellt mål om den ifråga­

varande taxeringen i prövningsnämnden och skattedomstolarna. Som skäl

härför hade åberopats att det fick anses rationellt att den tjänsteman som

var insatt i målet också i fortsättningen fick handlägga det.

Motiveringen har emellertid inte synts de sakkunniga helt hållbar. Till

en början torde i åtskilliga fall någon större svårighet att, sedan vederbörlig

utredning i form av taxeringsrevision skett och redovisats, sätta sig in i

målen knappast föreligga. Detta var merendels fallet då som mycket ofta

händer den egentliga svårigheten ligger i bevisningen. I övriga fall — då

målets svårighetsgrad beror av mer eller mindre invecklade rättsliga bedö­

manden — torde det enligt de sakkunnigas mening knappast kunna för­

nekas, att en dubbel genomgång av målen i regel är till fördel. En sådan

ordning var ägnad att tillgodose de krav på rättssäkerhet, som de skatt­

skyldiga med fog kunde ställa. Då denna ordning dessutom innebar att de

olika personalkategorierna kom att utnyttjas på det efter deras särskilda

utbildning lämpligaste sättet, syntes endast rent undantagsvis och då sär­

skilda skäl därtill föranledde böra förekomma att åt revisionspersonal upp­

drogs att processa i skattemål.

Länsrevisorn skulle vara föreståndare för taxeringsrevisionen och som

sådan leda och fördela revisionspersonalens arbete, fungera som sambands-

man i förhållande till den föreslagna riksskattestyrelsens byrå för taxerings-

kontroll ävensom uppgöra och för taxeringsintendenten framlägga plan

över bokgranskningsarbetets bedrivande.

Däremot finner sig de sakkunniga inte kunna föreslå att åt länsrevisorn

uppdrages att själv besluta om taxeringsrevision. Härutinnan anföres.

Man bör hålla i minnet att vad taxeringsrevisionen skall utföra är ett

viktigt led i taxeringsintendentens arbetsuppgifter. Det är taxeringsinten-

dentens uppgift att verkställa utredning i skattemål och att undersöka, huru­

vida åsatta taxeringar överensstämmer med skattelagstiftningen. Håller

man detta klart, torde vara uppenbart att det inte ens från organisatorisk

synpunkt kan vara lämpligt att tillägga länsrevisorn befogenhet att själv

besluta om taxeringsrevision. Att sådant beslut bör fattas av taxeringsinten­

denten i länet och att denne därvid bör göra valet av granskningsman med

största urskillning underströks starkt av riksdagen i samband med 1955

års ändringar i gällande taxeringsförordning.

Med hänsyn till bl. a. de nya arbetsuppgifter som tilldelas länsrevisorn

och hans ställning som en föreståndare för en skarpare än hittills avgränsad

detalj föreslås att tjänsterna som länsrevisorer, nu placerade i Ca 32 (tre

län) och Ca 31, uppflyttas i Ca 33. Samtidigt förordas, att det för taxe-

ringsintendent och biträdande taxeringsintendent gällande förbudet att inne­

ha uppdrag vid taxeringen i första instans utvidgas att gälla jämväl läns­

revisorer.

De sakkunniga föreslår en viss förstärkning av revisionspersonalen. Som

skäl härtill framhålles att den förekommande underdeklarationen i jämfö­

191

relsevis stor utsträckning hänför sig till förvärvskällan rörelse. Såväl det

rent ekonomiska utbytet som den omständigheten att de i allmänhetens ögon

mest stötande exemplen på skatteflykt regelmässigt uppdagas genom bok­

föringsgranskningar motiverar enligt de sakkunniga en sådan förstärkning.

Till frågan om vilka kategorier av tjänstemän en förstärkning bör om­

fatta anföres följande.

Granskningsuppgifterna är av mycket skiftande slag. Vissa granskningar

torde inte kräva så kvalificerad personal som taxeringsrevisorer. Gransk­

ningen av större företag, där redovisningen inte sällan sker genom hålkorts-

system och med tillämpning av komplicerade kontoplaner, kräver emeller­

tid merendels högskoleutbildad personal, som helt behärskar bokförings-

tekniken. Emellertid avser många granskningsuppdrag skattskyldiga med

i allmänhet ganska enkel bokföring. Vid flera länsstyrelser har också med

gott resultat därtill lämpade landskanslister anlitats för granskningar av

enklare eller medelsvår art. Det synes därför föreligga anledning att pröva

en sammansättning av revisionspersonalen, som innefattar även sådana

tjänstemän.

Under utredningens gång har önskemål uttalats därom att i stället för

landskanslisttjänster borde inrättas tjänster, vilkas innehavare skulle be­

nämnas taxeringskontrollanter och för vilka särskild befordringsgång skulle

anordnas. Som kompetenskrav för dessa tjänster har föreslagits examen

vid handelsgymnasium eller likvärdig teoretisk utbildning. Lämpligheten av

att för mellantjänster av det slag, som här avses, föreskriva särskilda

kompetenskrav torde emellertid enligt vår mening starkt kunna ifrågasättas.

För de ifrågavarande uppgifterna torde i själva verket de landskanslister,

som efter tjänstgöring på länsstyrelse genomgått s. k. häradsskrivarkurs

och därvid erhållit undervisning i såväl taxering som bokföring, mången

gång kunna vara väl lämpade. Att genom en kompetensföreskrift som den

ifrågasatta utestänga dessa tjänstemän synes icke böra ske. Vi förordar

därför inrättande av landskanslisttjänster inom taxeringsrevisionen.

De sakkunniga framhåller härjämte att anställande av ytterligare hög­

skoleutbildad personal jämväl är motiverat med hänsyn till att de skatt­

skyldiga i allt högre grad börjat anlita personal med sådan utbildning och

till att även tekniskt sett enklare granskningar kan vara av så grannlaga

natur, att de kräver särskilt kvalificerad personal.

Ett lämpligt antal biträdestjänster för rutinuppgifter föreslås därjämte

för att befria den högre personalen från rutinuppgifter, som lämpligen kan

anförtros åt biträden.

Sitt förslag om förstärkning av revisionspersonalen redovisar de sakkun­

niga i särskild tablå.

I fråga om avvägningen av förstärkningens storlek anföres.

En viss försiktighet torde vara av nöden vid avvägningen av den förstärk­

ning som hör vidtagas. Den påvisade storleksordningen av den förekom­

mande underdeklarationen gör det troligt att den gräns, där lönsamheten

för det allmänna att tillsätta ytterligare granskningspersonal upphör, torde

vara avlägsen. Trots detta är det — i avvaktan på den verkan den före­

slagna organisationen i första instans kan ha och på vad genom riksskatte-

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

192

styrelsens verksamhet kan ernås — tillrådligt att beträffande storleken av

förstärkningen pröva sig fram genom var för sig jämförelsevis små upp­

repade utbyggnader av organisationen. Genomföres den jämförelsevis be­

gränsade förstärkning som här nedan föreslås kan genom fortlöpande sta­

tistiska undersökningar, förslagsvis utförda genom riksskattestyrelsens för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Län

L

ä

n

sr

ev

is

o

re

r

C

a

3

3

Ta

xe

ri

ng

sr

ev

is

or

er

C

a

2

9

T

ax

er

in

gs

re

vi

so

re

r

C

a

2

7

T

ax

er

in

gs

re

vi

so

re

r

C

f

1

9

C

e

25

Lan

dska

nslister

C

a

2

1

Lan

dska

nslister

C

f

1

3

C

e

1

9

Kan

slibiträde

n

C

a

1

1

Ko

ntor

sbi

träd

en

C

f

4

C

a

8

S

u

m

m

a

Grupp I

Stockholms..........

1

1

2

3

1

1

2

11

Malmöhus............

1

1

4

4

1

1

1

4

17

Göteborgs o. Bohus

1

1

4

4

1

2

1

4

18

Grupp II

Älvsborgs.............

1

1

2

3

1

1

2

11

Västernorrlands. .

1

1

2

2

1

1

1

9

Grupp III A

Östergötlands.. . .

1

2

3

1

1

1

9

Kristianstads....

1

1

3

1

1

1

8

Värmlands............

1

1

3

1

1

1

8

Kopparbergs........

1

1

3

1

1

1

8

Gävleborgs...........

1

1

3

1

1

1

8

Grupp III B

Västerbottens. ...

1

1

3

1

1

1

8

Norrbottens.........

1

1

3

1

1

1

8

Grupp III C

Jönköpings..........

1

1

3

1

1

1

8

Kalmar.................

1

1

3

1

1

1

8

Skaraborgs...........

1

1

3

1

1

1

8

Örebro..................

1

1

3

1

1

1

8

Grupp IIID

Södermanlands.. .

1

1

3

1

1

1

8

Västmanlands . ..

1

1

3

1

1

7

Jämtlands............

1

1

3

1

1

7

Grupp IV

Uppsala................

1

1

3

1

1

7

Kronobergs..........

1

1

3

1

1

7

Blekinge...............

1

1

3

1

1

7

Hallands..............

1

1

3

1

1

7

Grupp V

Gotlands..............

1

1

1

3

24

5

33

71

2

18

24

31

208

Nuvarande tjäns-

ter (bortsett fr.

länsrevisorernas

löneställning)....

24

5

31

48

15

20

143

Ökning

0

0

2

23

5

35

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

193

sorg, erhållas god ledning vid ett bedömande av om ytterligare utbyggnad

bör ske och i vilken omfattning. Som utgångspunkt kan härvid tagas de

av 1950 års skattelagssakkunniga och av oss infordrade uppgifterna an­

gående bokgranskningsverksamhetens omfattning och resultat. Ytterligare

anledningar att tills vidare föreslå endast en relativt måttlig utökning av

revisionspersonalen ligger i de rådande svårigheterna att anskaffa lokaler

och lämplig arbetskraft.

Slutligen redovisar de sakkunniga vissa överväganden rörande taxerings-

revisorernas och förste taxeringsrevisorernas löneställning.

Frågan hade bragts på tal av skattelagssakkunniga, som motiverat en

upp flyttning av dessa tjänster i lönegrad med att en sådan vore nödvändig

för att förhindra att revisionspersonalen på grund av sina tjänsters lägre

löneplacering lockades att söka över på tjänster av annan karaktär — sär­

skilt taxeringsinspektörstjänster — där deras speciella erfarenhet och ut­

bildning inte kunde utnyttjas.

Den av skattelagssakkunniga påtalade utvecklingen anser taxeringssak-

kunniga knappast kunna hejdas genom att t. ex. ett antal förste taxerings-

revisorstjänster i lönegraden Ca 29 inrättas, motsvarande det nuvarande an­

talet förste taxeringsinspektörstjänster i samma lönegrad. Så länge som

examen vid handelshögskola berättigade till erhållande av förste taxerings-

inspektörstjänst torde alltid inträffa fall då revisionspersonal lockades att

söka sådan tjänst. För att förhindra detta skulle ett radikalt medel kunna

vara att förbehålla nyssnämnda tjänster åt personal med juridisk utbildning.

Åtminstone för närvarande finner emellertid de sakkunniga inte anledning

att framlägga förslag i denna riktning.

Remissyttrandena

De sakkunnigas uttalande atttaxeringssektionerna alltjämt

bör ingå som sektioner inom landskontoren biträdes av hu­

vudparten av de remissinstanser som yttrat sig i frågan, nämligen riks­

skattenämnden, statens organisationsnämnd, nitton länsstyrelser, Sveriges

juristförbund och Föreningen Sveriges landskamrerare. Utbrytning av taxe-

ringssektionerna till särskilda avdelningar förordas av en länsstyrelse,

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Föreningen Sveriges taxerings-

revisorer, Svensk industriförening och — mera tveksamt -—■ Kooperativa

förbundet.

Argumenteringen i frågan göres huvudsakligen efter ungefärligen samma

linjer som i yttrandena över 1950 års skattelagssakkunnigas förslag till

effektivare taxering. Från de nu avgivna yttrandena i denna del återges här

allenast följande.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter anför.

13 •—■ Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 150

194

Föreningen vill hävda, att de skäl som tala för en utbrytning äro bärande.

Föreningen vill till att börja med betona att den s. k. saxande befordrings-

gången, vilken i betänkandet bedömes såsom värdefull, bör kunna säkras,

även om taxeringsavdelningen utbrytes. Utsäges det att befordran och ut­

nämning normalt skall ske i följande ordning: länsnotarie — taxerings­

inspektör — länsassessor — biträdande taxeringsintendent — taxeringsin-

tendent — landskamrerare, kan något hinder för denna befordrings- och

utnämningsgångs genomförande knappast ligga i att taxeringsavdelningen

göres till en särskild avdelning. Föreningen ser icke något hinder för att

taxeringsintendenten, ehuru han är avdelningschef, må kunna övergå till

annan avdelning — chefstjänst — i detta fall landskamrerartjänst i samma

löneställning. Genom en utbrytning säkerställes taxeringssektionens an­

språk på särskilda anslag till löner åt extra personal och till expenser. Del

är en icke så betydelselös fråga, som de sakkunniga förmena, att t. ex. löne­

anslaget för personal, som skall arbeta med taxering, verkligen användes

för detta sitt ändamål. Men framför allt må understrykas, att en utbrytning

av taxeringssektionerna till särskilda avdelningar är det enda rationella

om man verkligen vill giva taxeringsintendenten ställning såsom ledare för

en effektivt arbetande tjänstemannastab.

För övrigt torde det icke vara förmätet uttala att utvecklingen måste gå

mot ett system, där uppbördsärenden och taxeringsärenden sammanföras

under gemensam ledning — detta må nu ske i den formen att särskilda

skatteverk, helt fristående från länsstyrelsen, bildas eller så att taxerings-

sektionen och uppbördssektionen sammanföras till en gemensam avdelning

inom länsstyrelsen. Som en förberedelse härför synes föreningen taxerings-

sektionernas utbrytande från landskontoren vara en ändamålsenlig åtgärd.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer yttrar bl. a.

När det gäller utbildning av goda taxeringsmän är det nödvändigt, att

dessa genom lång kontinuerlig tjänstgöring inom taxeringsväsendet erhålla

tillräckliga kunskaper och erfarenheter av praktiskt taxeringsarbete. Den

saxande befordringsgången leder icke fram till ett godtagbart utbildnings-

resultat. Även ett kortare avbrott i utbildningen genom tjänstgöring på an­

nan sektion medför, att tjänstemannen förlorar kontakten med det prak­

tiska taxeringsarbetet och att hans duglighet som taxeringsman avtager i be­

tydande grad. Den erfarenhet han erhåller genom arbete på andra sektioner

uppväger icke detta.

De svårigheter beträffande juristernas utbildning, som de sakkunniga på­

visa äro helt beroende av att man sätter utbildningen av landskamrerare i

förgrunden samt att man låter befordringsgången till denna befattning gå

över taxeringsintendent stjänsten.

Om taxeringssektionen utbrytes ur landskontoren, bör taxeringsinten-

dentstjänsten normalt bli slutljänst. För en sådan ordning tala tungt vä­

gande skäl. Det kan icke vara lämpligt, att landskamreraren tillträder sin

befattning såsom föredragande och opartisk ordförande i prövningsnämn-

den omedelbart efter en som regel mångårig tjänst som taxeringsintendent.

Denne har närmast en åklagares ställning inför prövningsnämnden. De sak­

kunniga ha också i sitt betänkande understrukit, att ett partsförhållande

verkligen föreligger. Den till landskamrerare utnämnde taxeringsintenden­

ten kommer att få svårt att frigöra sig från sin tidigare fiskaliska inställ­

ning. Ett sådant förhållande är oförenligt med de skattskyldigas krav på

rättssäkerhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

195

Beträffande den nuvarande organisationens allmänna ändamålsenlighet

framhåller föreningen.

Den nuvarande organisationen är icke ändamålsenlig. Detta beror fram­

för allt på att landskamreraren är såväl prövningsnämndens ordförande som

taxeringsintendentens närmaste överordnade. Detta förhållande medför all­

varliga olägenheter. En taxeringsintendent, som för sin befordran är be­

roende av landskamreraren, kan icke uppträda så självständigt, som man

måste kräva av en person i hans ställning. De sakkunniga ha bagatelliserat

detta. Bland annat ha de framhållit, att liknande förhållanden förekomma

inom andra delar av statsförvaltningen utan att förorsaka större olägenheter.

Förhållandena inom taxeringsväsendet äro emellertid så speciella, att man

icke kan göra jämförelser med statsförvaltningen i övrigt. Förslaget att

riksskattestyrelsen skall ha att yttra sig vid tillsättande av landskamrerare,

torde vara utan större värde. Vidare synes det olämpligt, att landskamrera­

ren är personalchef och därigenom äger bestämma över taxeringsintenden-

ten underställd personal.

Vid sist berörda förhållande uppehåller sig utförligt länsstyrelsen i Upp­

sala län.

Till rätta proportioner ha de sakkunniga reducerat det tidigare mycket

diskuterade spörsmålet om taxeringsintendentens osjälvständighet främst i

förhållande till landskamreraren. De ha nämligen konstaterat, att taxerings-

intendenten i fråga om sina huvudsakliga arbetsuppgifter intar en i förhål­

lande till länsstyrelsen och landskamreraren oberoende ställning samt att

han i fråga om personaldispositionen intar en särställning jämfört med öv­

riga sektionschefer men att han likväl icke är helt oberoende av landskamre­

raren. Denna av landskamreraren beroende ställning anses ha sin grund i

följande förhållanden. Tillsättning av befattningshavare å taxeringssektio-

nen sker på landskamrerarens föredragning och anställande av tillfällig

personal beslutas av landskamreraren. Landskamreraren anses inverka på

taxeringsintendentens befordran till landskamrerare. Härtill kommer, att

landskamreraren i viss omfattning anlitar taxeringssektionens personal.

Sålunda är förste taxeringsinspektören föredragande inför landskamreraren

— såvitt angår detta län — i ärenden rörande bevis enligt arvskatteförord­

ningen, taxeringsarvoden, vitesförelägganden och de mycket sällan förekom­

mande övriga taxeringsärenden, varmed länsstyrelsen har att taga befatt­

ning. Taxeringsintendenten deltager i handläggningen av de ärenden, som

avse taxeringsarvoden, och utseende av taxeringsnämndsordförande.

Ifråga om tillsättning av personal har landskamreraren icke annan ställ­

ning än som föredragande inför landshövdingen och taxeringsintendenten

deltager i handläggningen av dessa ärenden. Några kontroverser härvidlag

mellan landskamreraren och taxeringsintendenten har icke förekommit. Be­

träffande anställande av tillfällig personal är det lika mycket i landskam­

rerarens som taxeringsintendentens intresse alt taxeringssektionen tillföres

behövliga arbetskrafter för arbetets utförande i föreskriven tid och ordning.

Ej heller härvidlag har några meningsskiljaktigheter rått. I fråga om taxe-

ringsarvodena och utseende av taxeringsnämndsordförande ha taxerings­

intendentens förslag legat till grund vid ärendenas avgörande. Övriga taxe-

ringssektionsärcnden ha icke varit av den omfattning eller det antal, att

det egentliga taxeringsarbetet kan anses ha blivit lidande på att taxerings­

inspektör berett dessa ärenden åt landskamreraren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

196

Huruvida landskamrerare utan skäl menligt inverkat på taxeringsinten-

dents befordran till landskamrerare är icke för länsstyrelsen känt. För öv­

rigt tillsättes ju landskamrerartjänst av Kungl. Maj :t efter förslag av lands­

hövdingen.

Av de åtgärder som föreslagits till stärkande av taxeringsintendentens

ställning har utökningen av möjligheterna till delega­

tion av arbetsuppgifter till lägre personal inte mött någon prin­

cipiell invändning. I en del detaljer har emellertid vissa påpekanden gjorts

och skiftande uppfattningar uttalats.

Statskontoret förutsätter, att en dylik delegering icke skall medföra, att

vederbörande kommer i åtnjutande av särskild gottgörelse i form av vika-

riatsersättning eller vikariatslön.

Länsstyrelsen i Jönköpings län hävdar i följande uttalande en motsatt

uppfattning.

Den av de sakkunniga förordade decentraliseringen av nu på taxerings-

intendenten ankommande uppgifter till befattningshavare i lägre grad är i

och för sig av omständigheterna framtvingad. Länsstyrelsen ifrågasätter

emellertid om denna rimligen kan ske utan att löneställningen för härav

berörda upptages till förnyad omprövning. Skulle de sakkunnigas förslag

om förbud att utnyttja taxeringspersonal i taxeringsuppdrag å fritid genom­

föras, äventyras taxeringssektionernas rekrytering och personalens fort­

bildning i sådan grad, att för befattningshavarnas bibehållande inom sek­

tionen kan komma att krävas betydande lönelyftning.

En liknande ståndpunkt intas av länsstyrelsen i Uppsala län.

Riksskattenämnden och sex länsstyrelser ifrågasätter förstärkning av an­

talet taxeringsinspektörstjänster på grund av de nya uppgifter — tillsynen

av arbetet i första instans och övertagandet av vissa taxeringsintendentsupp-

gifter — som skall åläggas dessa tjänstemän. Länsstyrelserna i Jönköpings,

Skaraborgs och Jämtlands län yrkar att tjänster som biträdande taxerings-

intendenter inrättas i dessa län.

Justitiekanslersämbetct framhåller följande.

Med anledning av förslaget, att taxeringsintendent skall kunna fördela

uppgifter som allmänt ombud å underordnade, synes kunna framhållas vik­

ten av att vid utformningen av bestämmelserna härom i den utsträckning

så kan ske tillses, att de svårare och betydelsefullare målen alltjämt bibehål­

las hos intendenten. I den mån bestämmelserna lägga i intendentens hand

att verkställa fördelningen, skulle möjligen någon form av kontroll här­

över vara önskvärd, så att befogenheten i fråga handhades på ett fullt an-

märkningsfritt sätt både ur det allmännas och de underordnade befattnings­

havarnas synpunkt. Tillräcklig kännedom, hur fördelningen sker, vinnes

emellertid måhända vid prövningsnämndens handläggning av taxerings-

målen.

Olika meningar råder om de sakkunnigas uttalande att delegation av upp­

gifter, ankommande på taxeringsintendenten, främst bör ske till biträdande

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

197

taxeringsintendenter och till taxeringsinspektörer med juridisk utbildning.

Uttalandet biträdes eller lämnas utan erinran av länsstyrelserna i Stock­

holms, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Göteborgs och

Bohus, Skaraborgs, Västmanlands och Gävleborgs län, Föreningen Sveriges

landskamrerare, Sveriges juristförbund och Skånes handelskammare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att länsrevisorer och

förste taxeringsinspektörer hittills fått vid sidan av sin ordinarie tjänst

fungera som biträdande taxeringsintendenter mot särskild vikariatsersätt-

ning, samt anför vidare.

Genom de sakkunnigas förslag beträffande taxeringsrevisionens konsoli­

dering och länsrevisorns höjda löneställning samt delegation av taxerings-

intendents uppgifter torde det vara sörjt för att förordnanden av dylikt slag

med åtföljande splittring i arbetsuppgifterna icke vidare skall förekomma

beträffande länsrevisor. I övrigt kan nog sägas, att taxeringsinspektörs ar­

bete som biträdande taxeringsintendent varit nära sammanfallande med

tjänstens normala uppgifter. Om delegation bör lämpligen äga rum till den

ena eller andra arbetskraften — jurist eller civilekonom — kan näppeligen

avgöras generellt utan hellre böra bero på reglering från fall till fall enligt

grunder, som av länsstyrelsen bestämmes.

Sveriges juristförbund vill till mönster ta förhållandena vid de allmänna

domstolarna.

Genom den principiellt betydelsefulla ändring av nuvarande organisation,

som omdanandet av den nuvarande prövningsnämnden till en skattedom-

stol innebär bör följden bli, att även principerna för utövandet av de fiska-

liska funktionerna hos prövningsnämnden omprövas. Den ordning som gäl­

ler vid våra allmänna domstolar bör därvid vara vägledande. En avgränsning

bör i möjligaste mån göras mellan införskaffandet av utredningen i skatte-

målen samt bedömningen av utredningen och bevisningen. Utredningen bör

väsentligen företagas av taxeringsassistenterna och taxeringsrevisionen.

Förbundet delar de sakkunnigas uppfattning att revisionspersonalen bör

bilda en särskild arbetsenhet med huvudsaklig uppgift att handhava räken-

skapsgranskningar. Å andra sidan bör skatteprocesserna uteslutande om­

besörjas av personal som bar särskild utbildning för hithörande uppgifter.

Då de sakkunnigas förslag i väsentlig mån tillgodoser dessa synpunkter får

förbundet tillstyrka förslaget i denna del.

Skånes handelskammare finner tanken att uppgiften att företräda det all­

männa i skattemål främst bör anförtros taxeringsinspektörer med juridisk

utbildning obetingat riktig. För dylika uppgifter anses tingsmeriterade juris­

ter företrädesvis böra anlitas.

Vissa av remissinstanserna intar i den förevarande frågan en ståndpunkt

som endast obetydligt skiljer sig från vad de sakkunniga uttalat. Ett exem­

pel härpå utgör länsstyrelsen i Hallands län, som anför följande.

De sakkunniga utgå ifrån, att revisionspersonalen uteslutande skall ägna

sig åt taxeringsrevision. Länsstyrelsen delar i princip denna uppfattning

och anser, alt revisionspersonalen i första band skall ägna sig åt (len viktiga

uppgiften alt utföra räkenskapsgranskningar. Men detta får icke utgöra

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

198

hinder för att en därför lämpad revisor tillfälligtvis får i uppdrag att föra

talan i skattemål. Länsstyrelsen tänker därvid närmast på länsrevisorn.

Det är icke betydelselöst, att han såsom ledare för revisionsarbetet kan få

inblick i skatteprocessen och komma i kontakt med ärendenas handläggning

i prövningsnämnden. Det kan dessutom verka stimulerande för hans arbete.

Därtill kommer att han skall kunna vinna befordran till taxeringsintendent.

En liknande ståndpunkt intas av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner det lämpligt att, såsom på många håll

lärer förekomma, taxeringsrevisionen, åtminstone då det gäller mål av

större och vidlyftigare beskaffenhet, jämväl får biträda med uppsättande av

taxeringsintendentens yttrande eller besvär, vilka av taxeringsintendenten

sedan genomgås och av honom undertecknas. Att draga upp en strikt gräns­

linje mellan revisionen och den övriga delen av taxeringssektionen anser

länsstyrelsen icke vara lämpligt. Det bör tvärtom där råda ett sådant sam­

arbete, som möjliggör för det allmänna att på bästa sätt tillvarataga sina

intressen i taxeringsprocessen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län intar en mindre deciderad hållning och

yttrar.

De sakkunniga torde, fastän detta ej utsagts i förslaget, ha utgått från

att inspektörerna äro juridiskt utbildade och därför mera skolade än ekono­

merna att processa i skattemål. Till taxeringsinspektörer utnämnas emeller­

tid i tillsynes ökad omfattning civilekonomer eller därmed jämställda. Vid

denna länsstyrelse äro exempelvis inspektörerna i såväl 29 :e som 27 :e

lönegraden icke jurister. Det kan ifrågasättas om ej en civilekonom å revi-

sionsdetaljen har samma förutsättningar att företräda det allmänna i skatte­

mål som en tjänsteman med samma eller lägre examen med inspektörstjänst.

Denna åsikt, som enligt länsstyrelsens mening ej saknar fog, har från före­

trädare för revisionspersonalen framförts till länsstyrelsen, varför länssty­

relsen ansett sig böra omnämna densamma i detta yttrande.

Taxeringsintendenten i Kopparbergs län framhåller i ett vid länsstyrelsens

yttrande fogat särskilt uttalande att ehuru åtskilliga av inspektörerna icke

äger juridisk utbildning, delegationsrätten torde böra omfatta även sådana

befattningshavare. Eljest skulle den föreslagna möjligheten för taxerings­

intendenten att vinna lättnad i arbetsbördan i vissa län bli mer eller mindre

illusorisk.

Följande remissinstanser uttalar mera bestämt att rätten att delegera

uppgiften att som allmänna ombud föra process i skattemål bör omfatta

jämväl revisionspersonal, nämligen riksskattenämnden, länsstyrelserna i

Uppsala, Blekinge, Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västernorr-

lands, Jämtlands och Västerbottens län, Föreningen Sveriges taxeringsinten-

denter, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Av dessa yttranden torde få återges följande.

Riksskattenämnden anför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

199

De sakkunniga synas i fråga om uppdelningen av arbetsuppgifterna inom

taxeringssektionerna mellan processförande och utredande personal ha

fäst alltför stort avseende vid att processföringen skall anförtros endast åt

personer, som avlagt juridisk examen, medan civilekonomer föreslås icke

skola kunna erhålla dylika uppgifter. Erfarenheten torde dock visa, att det

avgörande härvidlag icke är allenast om vederbörande är jurist eller civil­

ekonom utan att mycket beror på de personliga kvalifikationerna. Icke säl­

lan torde det sålunda vara lämpligt att lägga processföringen i visst mål på

den befattningshavare som ombesörjt bokföringsgranskning i detsamma.

Det må vidare framhållas att man av en skicklig bokföringsgranskare bör

kräva att han är eu rutinerad taxeringsman och äger god erfarenhet av hur

en skatteprocess föres. Vid tillsättning av tjänst som taxeringsintendent,

vartill såväl jurister som civilekonomer äro formellt behöriga, bör därför

vederbörandes lämplighet för uppgiften vara avgörande, oavsett om meri­

terna förvärvats genom tjänstgöring inom taxeringsrevisionen eller på

annat sätt.

Liknande synpunkter framhålles av länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge,

Jämtlands och Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar följande.

De sakkunniga ha gjort vissa uttalanden, vilka ge vid handen att de ej

anse det lämpligt att personer med taxeringsrevisors kompetens kunna er­

hålla taxeringsinspektörs- och taxeringsintendentsbefattning. Länsstyrelsen

anser det fördelaktigt att nu gällande behörighetsvillkor gör det möjligt att

bland jurister och civilekonomer välja de för ledande poster bäst lämpade,

när nämnda tjänster skola besättas. Förefintliga befordringsmöjligheter äro

även av stort värde, när det gäller att förvärva och behålla dugliga civil­

ekonomer i taxeringsarbetet. Ett klarläggande uttalande i kompetensfrågan

synes vara påkallat.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, som anser att de sakkunniga

gått för långt i sina uttalanden i detta ämne, yttrar.

Vid bedömandet av denna fråga måste hållas i minnet att taxeringssektio­

nerna äro hårt trängda av arbete. Det gäller att ekonomisera med personal­

resurserna på bästa sätt. Den som är bäst lämpad för en uppgift bör an­

vändas för denna. Det är icke utan vidare givet att en man med examen

från handelshögskola och lång erfarenhet om taxering och bokgranskning

skulle vara mindre skickad att föra processer i skattemål än en jurist, som

efter tingsutbildning skaffat sig taxeringsmeriter. Visserligen bör revisions-

personalen i första hand utnyttjas i den för det allmänna så viktiga bok-

granskningsverksamheten. Men detta bör icke hindra att en revisor, om

han är därtill lämplig, tilldelas uppdrag att föra talan i skattemål. Detta

överensstämmer även med att länsrevisor instruktionsmässigt skall kunna

vinna befordran till taxeringsintendentbefattning. Liksom hittills torde en

balans böra hållas mellan juristernas och civilekonomernas befordrings­

anspråk och hänsyn tagas till att ett tillräckligt antal jurister böra befordras

till taxeringsintendenter för att sedermera kunna övergå till landskamrerare-

t jänst.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anför.

Bortsett från de taxeringsinspektörer, som tidigare sysslat med revisions­

arbete, har taxeringsinspektörerna i regel aldrig på egen band utfört eu

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

200

taxeringsrevision eller andra mera omfattande utredningar avseende nä­

ringsidkares taxeringar. De sakna för övrigt i allmänhet kompetens att ut­

föra dylika. Hittills ha sålunda taxeringsinspektörerna huvudsakligen varit

sysselsatta med mål utanför företagsbeskattningens område. Det framstår

därför ur rättssäkerhetssynpunkt som synnerligen vådligt, att dessa befatt­

ningshavare regelmässigt skola tilldelas uppdrag som allmänt ombud på

områden, där de sakna kunskaper och erfarenheter.

Som de sakkunniga framhållit har en alltmer tydlig tendens visat sig hos

de skattskyldiga att såsom ombud anlita auktoriserade revisorer eller per­

soner med motsvarande fackkunskap. Det är därför viktigt, att det allmän­

nas ombud besitter samma kvalifikationer. Under avsevärd tid har också

ett stort antal befattningshavare med taxeringsrevisors kompetens innehaft

förordnande att som biträdande taxeringsintendenter föra talan i taxerings-

mål\De.ha fullgj°rt dessa åligganden på ett tillfredsställande sätt. Det finnes

därför icke anledning att nu frångå den praxis som hittills varit gällande.

EU genomförande av de sakkunnigas förslag i denna del skulle för övrigt

innebära en icke motiverad ändring av de av riksdagen fastställda kompe­

tenskraven.

Liknande synpunkter framhålles av Sveriges köpmannaförbund samt Sve­

riges hantverks- och småindustriorganisation.

Till vad de sakkunniga anfört rörande landshövdingens ansvar

för taxeringsarbetets bedrivande har länsstyrelsen i Upp­

sala län anfört att med den självständiga ställning taxeringsintendenten har

och även i fortsättningen avses skola få i fråga om taxeringsarbetets ord­

nande och bedrivande, det inte förefaller nödvändigt, att landshövdingen

har kvar det formella ansvaret för denna del av taxeringsintendentens

arbete.

Förslaget att det centrala taxeringsorganet skall höras vid tillsättning av

landskamrerartjänster mötes av delade meningar, speciellt på länsstyrelse­

håll. Redogörelse för vad som yttrats i denna del torde få lämnas i anslutning

till de sakkunnigas förslag om ett centralt organ för taxeringsväsendet.

Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar om förslaget alt taxeringsintendenten

skall undantagas från den övriga befattningshavare å länsstyrelsen ålagda

skyldigheten att handlägga ärenden tillhörande annan sektion inom av­

delningen eller tillfälligtvis utföra göromål å den andra avdelningen, att

detta förslag synes vara opraktiskt och onödigt. Denna skyldighet tages icke

i anspråk utan särskilt tvingande skäl och det torde enligt länsstyrelsens

uppfattning vara förutseende att behålla den även beträffande taxerings­

intendenten. Vid krigstillstånd eller under andra extraordinära förhållan­

den bör nämligen taxeringsintendenten kunna omedelbart tagas i anspråk

för andra än hans vanliga arbetsuppgifter.

I frågan om ändrad titel för taxeringsintendenter na

anför överståthållarämbetet.

Med föranledande av vad de sakkunniga anfört angående ändrad titel för

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

201

de nuvarande taxeringsintendenterna i länen vill överståthållarämbetet

slutligen anmärka att förslaget härom, ehuru i sig av underordnad bety­

delse, icke innebär en rättvisande bedömning av intendenternas vid över­

ståthållarämbetet uppgifter och ställning. Förslaget kan ock få en icke av­

sedd verkan, nämligen om detsamma tages till utgångspunkt för en om­

prövning av löneställningen för de förordade förste taxeringsintendenterna

och taxeringsintendenterna. Uppkommer en sådan situation kunna taxe­

ringsintendenterna vid ämbetets skatteavdelning tänkas bli försatta i ett

försämrat löneläge. Ämbetet vill i detta sammanhang erinra om det utta­

lande i frågan, som gjordes av vederbörande departementschef i proposi­

tionen angående omorganisation av överståthållarämbetet (nr 192/1947,

sid. 63). I enlighet med angivna uttalande torde taxeringsintendenterna vid

ämbetets skatteavdelning böra i lönehänseende alltjämt jämställas med de

föreslagna förste taxeringsintendenterna i länen.

Statens lönenåmnd finner ej tillräckliga skäl föreligga för att tillstyrka

den föreslagna förändringen i tjänstebenämningen.

F rågan om möjlighet att till taxeringsinspektörer de­

legera uppgifter ankommande på taxeringsintendenten ävensom

behovet av ytterligare personal har förut berörts. I anslutning till nämnda

fråga har riksskattenämnden och flera länsstyrelser framhållit, att den lätt­

nad som kan bli en följd av att ett kansli för prövningsnämnden inrättas

inte kan väntas bli sådan att den uppväger merbelastningen genom de nya

uppgifter, som skall åläggas taxeringsinspektörerna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför.

Enligt de sakkunniga bör biträdande taxeringsintendent liksom nu kunna

fullgöra alla de uppgifter, som enligt skatte- och taxeringsförfattningarna

åligger taxeringsintendent, dock med den inskränkningen att biträdande

taxeringsintendent icke bör ha befogenhet att förordna om taxeringsrevi­

sion. Länsstyrelsen finner praktiska skäl tala för en sådan uppmjukning

i vad som föreslagits, att taxeringsintendent må kunna åt biträdande taxe­

ringsintendent eller länsrevisor delegera rätten att förordna om taxerings­

revision och att i samband härmed utse granskningsman. Härigenom be­

gränsas inte taxeringsintendentens möjligheter att fortlöpande följa arbe­

tet å revisionsdetaljen.

De sakkunnigas förslag att skarpare än hittills avgränsa revisions­

detaljen möter kritik i några yttranden.

Länsstyrelserna i Kalmar och Våsternorrlands län påpekar att det vis­

serligen kan vara riktigt att hålla revisorerna samlade i en grupp under

länsrevisorerna men knappast rationellt att instruktionsmässigt begränsa

möjligheterna till fritt utnyttjande av taxeringspersonalen inom sektionens

hela arbetsfält.

Beträffande arbetsuppgifterna på taxeringsrevisionen framhåller För­

eningen Sveriges taxeringsrevisorer bl. a. följande.

Erfarenheten från vissa länsstyrelser visar, att taxeringsintendent låtit

meddela beslut om taxeringsrevision utan att underrätta vederbörande läns-

202

revisor. Härigenom har arbetet på taxeringsrevisionen icke kunnat bedrivas

enligt på förhand uppgjorda planer.

För att åstadkomma en effektivt arbetande taxeringsrevision är det där­

för nödvändigt, att trygghet skapas för att beslut om taxeringsrevision en­

dast får meddelas efter samråd med länsrevisorn. Verkställigheten härav

och valet av granskningsman bör hänskjutas till länsrevisorn. En sådan

lösning kan icke motverka det syfte som riksdagen velat tillgodose med det

av de sakkunniga å sidan 138 åberopade uttalandet. Länsrevisorn är näm­

ligen den befattningshavare som genom sin ställning och erfarenhet torde

ha de bästa förutsättningarna att i varje särskilt fall bedöma arbetets svå­

righetsgrad och olika revisorers kvalifikationer. Taxeringsintendenterna vid

flertalet länsstyrelser torde aldrig själva ha utfört någon taxeringsrevision

och ha icke heller möjlighet att på samma sätt som länsrevisorerna på nära

håll följa revisionspersonalens arbete.

En annan viktig arbetsuppgift för revisorerna är värdering av icke börs­

noterade aktier. Med hänsyn till arten av detta arbete är denna personal

mest lämplig härför. Enligt fastställda arbetsordningar för länsstyrelserna

är länsrevisorn i regel föredragande i ärende rörande aktievärdering. Det

framstår därför som anmärkningsvärt, att rätten att infordra uppgifter till

ledning vid värdesättning av aktier endast tillkommer taxeringsintendenten.

Föreningen hemställer, att åtminstone länsrevisorn tillägges sådan rätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Upp flyttningen av länsrevisorstjänsterna i lönegrad

33 tillstyrkes eller lämnas utan erinran i länsstyrelsernas yttranden.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför emellertid följande.

Vad angår förslaget att avskilja taxeringsrevisionspersonalen till en sär­

skild arbetsdetalj under länsrevisorn har väl denna fråga icke någon större

betydelse, då taxeringsrevisionen i allt fall skall vara underordnad taxe­

ringsintendenten. Förslaget att uppflytta länsrevisorn till lönegrad Ca 33 är

däremot ägnat att inge vissa betänkligheter med hänsyn till löneställningen

för länsstyrelsernas sektionschefer, som äro placerade i Ca 32. Det torde

komma att göras vägande invändningar emot att placera en detaljförestån­

dare högre än en sektionschef och en sådan uppflyttning skulle med säker­

het föra med sig krav på uppflyttning från andra håll. Om det befinnes

nödvändigt för att kunna rekrytera revisionspersonalen att bereda läns­

revisorn bättre lön — vilket icke av länsstyrelsen bestrides då rekryterings-

svårigheterna av kända skäl äro stora — bör detta ske på annat sätt (ge­

nom särskilt arvode eller dylikt).

Länsstyrelsen i Värmlands lån anlägger liknande synpunkter men anser

sig i och för sig intet att ha erinra mot att länsrevisorn hänföres till löne­

grad Ca 33. Vid bifall härtill förutsätter länsstyrelsen, att frågan om biträ­

dande taxeringsintendenters och länsassessorers lönegradsplacering uppta­

ges till omprövning.

Föreningen Sveriges ta.reringsrevisorer anför.

De sakkunniga ha framhållit nödvändigheten av att skattemyndigheterna

ha tillgång till personal, som i utbildningshänseende är jämbördig med de

ombud — auktoriserade revisorer och personer med motsvarande fackkun­

skap — som anlitas av de skattskyldiga. Nu utgående löner — med den

203

jämkning, som föreslagits beträffande länsrevisorn — äro icke tillräckliga

för att rekrytera och behålla dugande civilekonomer för det viktiga arbetet

inom revisionsavdelningarna. Befordringsförhållandena skulle också avgjort

bli sämre för revisionspersonalen än för den övriga kvalificerade persona­

len å länsstyrelsernas taxeringssektioner.

Föreningen hävdar vidare att möjligheterna till extrainkomster genom

taxeringsuppdrag hittills möjliggjort en viss rekrytering, vilken nu fick an­

tas bli omöjlig, samtidigt som många av de nuvarande revisorerna skulle

komma att söka andra anställningar. Det måste —- enligt föreningen — kon­

stateras, att revisorerna fortfarande är för lågt placerade. För närvarande

är tjänster med annat, mindre fordrande arbete ofta placerade i högre löne­

grad än de mera krävande tjänsterna på revisionsavdelningarna.

Föreningen yrkar, att chefen för revisionsavdelningen, vars arbetsuppgif­

ter är desamma som åvilar revisionsintendenten vid överståthållarämbetet,

placeras i samma lönegrad som denne eller Ca 37. Under inga förhållanden

får enligt föreningen chefen för revisionsavdelningen placeras i lägre löne­

grad än den vari biträdande taxeringsintendent kan komma att bli pla­

cerad.

Statskontoret och statens lönenämnd har ej funnit bärande skäl anförda

för den föreslagna lönegradsuppflyttningen.

Den av de sakkunniga föreslagna förstärkningen av taxe­

ringsrevisionen anses av huvudparten av länsstyrelserna för snävt

tilltagen. Åtskilliga av länsstyrelserna hemställer om ytterligare förstärkning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför.

Mot förslaget att omdana taxeringsrevisionen till en särskild revisions-

detalj framställer länsstyrelsen icke någon erinran. Enligt förslaget skulle

revisionspersonalen vid härvarande länsstyrelse utökas med en taxerings-

revisor i Cf 19—Ce 25. Samtidigt förutsättes emellertid, att utgående bidrag

till lön åt kommunalt anställda taxeringsrevisorer icke längre skulle vara

behövligt. Detta torde emellertid kunna ifrågasättas. Sedan några år till­

baka har Eskilstuna stad en sådan revisor anställd i sin tjänst, en anord­

ning, som befunnits särskilt lämplig med hänsyn till det stora antalet

rörelseidkare i staden. Därest bidraget från staten indrages, kan det tän­

kas att tjänstemannen ifråga avdelas till andra uppgifter och således icke

längre sysselsättes med taxering, vilket skulle vara till skada. Det skulle

för Södermanlands län innebära, att antalet granskare icke utökades.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar en liknande åsikt beträffande den

för detta län angivna förstärkningen.

Beträffande de kategorier av tjänstemän förstärkningen avser och deras

löneställning anför Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer följande.

Tjänsterna i den reglerade befordringsgången vid länsstyrelsernas taxe­

ringsrevisioner, som föreslagits utökade till 71, stå icke i rimlig proportion

till antalet befordringstjänster, som inklusive de föreslagna tjänsterna som

förste taxeringsassistent uppgå till 88. Detta innebär, att befordringstjäns-

Kungi. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 är 1956

terna för revisionspersonalen utgöra endast 45 procent. För övriga grupper

av kvalificerade tjänstemän äro förhållandena betydligt förmånligare. För­

eningen kan därför icke tillstyrka, att de av de sakkunniga föreslagna 23

nya tjänsterna som taxeringsrevisorer skola placeras i den reglerade be-

fordringsgången.

Beträffande de föreslagna landskanslisttjänsterna yttrar länsstyrelsen i

Örebro län.

De sakkunniga gör gällande, att landskanslister, som genomgått härads-

skrivarkurs och därvid bibringats vissa kunskaper i bokföring, skulle vara

lämpliga som bokföringsgranskare. Därvid synes de sakkunniga utgått från

att de kunskaper i bokföring landskanslisterna bibringats på sådan kurs

vore likvärdiga med de kunskaper, som förvärvats av landskanslist, som

genomgått handelsgymnasium. Detta är emellertid enligt länsstyrelsens er­

farenhet icke riktigt. Landskanslister, som avlagt väl vitsordad examen från

handelsgymnasium, har visat sig synnerligen användbara för bokgransk-

ningsuppdrag även av invecklad art, medan övriga landskanslister i regel

icke kan anförtros självständiga granskningsuppgifter. Det synes länssty­

relsen angeläget att organisationen på taxeringssektionen upplägges så att

den möjliggör att de mera meriterade landskanslisternas speciella kvalifika­

tioner tages i anspråk för svårare uppgifter såsom taxeringsrevisioner. Om

så ej sker, kan ej denna personal för framtiden bibehållas som bokförings­

granskare utan kommer att inrikta sig på häradsskrivarekarriären.

Liknande synpunkter anlägges av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer,

som föreslår att landskanslisttjänsterna skall utgå och ersättas av taxerings-

konsulenter med handelshögskoleutbildning och avsedda för tjänstgöring

i första instans och på taxeringsrevisionen.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anför i samma fråga.

Den ekonomiska skolning de landskanslister, vilka skall handha denna

granskning, har undergått är kanske blott en s. k. häradsskrivarkurs, vid

vilken de erhållit viss mycket elementär undervisning i taxerings- och

bokföringsfrågor. Denna teoretiska utbildning kan uppenbarligen icke vara

tillräcklig. Granskningen av mindre företag kommer emellertid att skötas

av dessa tjänstemän. Detta kommer med säkerhet att medföra otillfreds­

ställande taxeringsåtgärder i form av felaktiga skönstaxeringar, felbedöm­

ningar av rörelsernas räntabilitet på grund av bristande ekonomiskt om­

döme etc. Just för bedömningen av dessa kategorier skattskyldiga krävs

ofta en mycket stor erfarenhet och ett mycket gott omdöme av vederbö­

rande granskare. Kvalifikationskravet på dessa granskare kan och får ej

ställas lägre än på den personal, som handhar övrigt granskningsarbete.

Organisationen vill således bestämt påyrka, att granskning av mindre före­

tags bokföring handhaves av lika kvalificerad personal som betr. övriga

företags bokföring.

Föreningen Sveriges landskanslister hävdar däremot att landskanslist-

personal bör ytterligare utnyttjas inom taxeringsrevisionen och yttrar.

Fn särskild fråga, som i detta sammanhang förtjänar uppmärksamhet, är

— enligt föreningens mening — landskanslisternas insatser i det krävande

arbetet å taxeringssektionerna, icke minst inom revisionsavdelningarna där­

städes. Redan nu anlitas landskanslister i stor utsträckning för speciellt ar-

205

bete inom dessa sektioner. Föreningen vågar påstå, att det arbete, som här­

vid utförts —- även sådant av mera komplicerad art — varit tillfredsstäl­

lande. För föreningen framstår det helt naturligt att landskanslisterna ut­

nyttjas även för taxeringsarbetet inom länsstyrelserna och vill härvid er­

inra om att dessa befattningshavare byggt på sin grundläggande utbildning

med specialutbildning i bl. a. taxeringsfrågor, enär de i allmänhet deltagit

i s. k. häradsskrivarkurser. Föreningen vill därför föreslå, att tillgänglig

taxeringsexpertis inom landskanslistkåren ytterligare utnyttjas inom taxe-

ringssektionerna.

Tjänstemännens centralorganisation är inne på en liknande tankegång,

då organisationen anför.

1950 års skattelagssakkunniga har påtalat den utvecklingen, att revisions-

personalen på grund av sina tjänsters låga löneplacering lockas att söka

tjänster av annan karaktär —- särskilt taxeringsinspektörstjänster. För att

hämma denna utveckling måste enligt TCO:s mening befordringsmöjlighe-

terna inom taxeringsrevisionen ökas. I syfte att nå en ökad rekrytering till

taxeringsrevisionen bör man därjämte överväga att låta revisionspersona-

len innefatta även landskanslistpersonal. Det vitsordas att, vid flera läns­

styrelser därtill lämpade landskanslister med gott resultat anlitats för

granskning även av mer kvalificerad art. Det torde även vara möjligt att

uppmjuka kompetensbestämmelserna beträffande förste taxeringsrevisors-

tjänsten i 27 lönegraden, så att för uppgifterna särskilt väl lämpade lands­

kanslister beredes möjlighet att vinna befordran inom revisionsarbetet.

Frågan om inrättande av tjänster i 29 lönegraden för taxeringsrevisorer

beröres av åtskilliga länsstyrelser, som förordar antingen att föreslagna nya

tjänster inrättas i denna lönegrad eller att sådana tjänster därutöver in­

rättas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför sålunda följande.

De sakkunniga beröra avslutningsvis i föreliggande avsnitt taxerings-

revisorernas placering i lönegrader. Vad de sakkunniga här anfört föran­

leder ej erinran från länsstyrelsens sida så till vida, att förslaget i och lör

sig icke motiverar ändrad lönesättning för taxeringsrevisorerna jämfört med

taxeringsinspektörerna. Med hänsyn till det stora antalet taxeringsrevisors-

tjänster, som kommer att inrättas sedan organisationen byggts ut, är det

emellertid av vikt att redan från början befordringsförhållandena göras

tillfredsställande. Det måste ur rekryteringssynpunkt anses oförsvarligt att

inrätta ett stort antal taxeringsrevisorstjänster i befordringsgången utan att

skäligt antal befordringstjänster inrättas. Enligt länsstyrelsens mening bör

antalet tjänster i befordringsgången icke vara större än vad som med nor­

mal avgång erfordras för rekrytering av tjänster i lönegrad Ca 27 och högre

lönegrader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

Departementschefen

Vad de sakkunniga anfört under detta avsnitt finner jag mig i huvud­

sak kunna biträda. Som jag förut framhållit bör emellertid frågor rörande

lönegradsplaceringar och vad därmed sammanhänger inte prövas nu utan

först i ett senare sammanhang.

Jag ansluter mig sålunda liksom flertalet remissinstanser till vad som

uttalats om taxeringssektionernas bibehållande inom landskontoren. Att

den med gällande ordning avsedda eftergranskning av deklarationsmate-

rialet på flertalet håll inte kunnat utföras i åsyftad omfattning synes mig

otvivelaktigt sammanhänga med den ansvällning, arbetsbördan undergått

under senare år. En utbrytning av taxeringssektionen torde härvidlag i

och för sig inte kunna medföra någon ändring. Däremot synes den för­

stärkning, som tidigare föreslagits i avseende å organisationen i första in­

stans, ävensom de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna för stärkande

av taxeringsintendentens ställning och förstärkning av revisionspersonalen

liksom förslaget att inrätta ett prövningsnämndskansli vara ägnade att

åvägabringa en avgjord förbättring i detta avseende.

Av de åtgärder som föreslagits till stärkande av taxeringsintendentens

ställning torde den viktigaste vara att taxeringsintendenten i betydande

omfattning skall ha möjlighet att åt underordnad personal uppdraga göro-

mål som enligt skatte- och taxeringsförfattningarna åvilar honom. Här­

emot har rests invändningar endast i vissa detaljer.

Ehuru de sakkunniga ingenting anfört därom, torde man få utgå från

att skyldighet att mottaga sådan delegation avsetts skola ingå i taxerings­

inspektörernas tjänsteåligganden och att sålunda vikariatsersättning regel­

mässigt inte skall utgå då delegation sker. Häremot har jag intet att erinra.

Utredningen och avfattandet av taxeringsintendentens yttrande i de skatte­

mål, som taxeringsinspektörerna enligt förslaget skulle överta för själv­

ständig handläggning, torde nämligen för närvarande till mycket stor del

handhas av dessa tjänstemän. I ett stort antal fall torde taxeringsinten­

dentens genomgång av målen endast inskränka sig till en jämförelsevis

summarisk granskning av taxeringsinspektörernas arbete. Å andra sidan

kan man inte bortse från att enligt den nuvarande ordningen åtskilliga

taxeringsinspektörer, efter tillstånd av Kungl. Maj:t, brukar tillfälligt —

ibland dock för ganska lång tid — förordnas att utföra på taxeringsinten­

denten ankommande göromål och därvid erhålla vikariatsersättning. Upp­

drages nu åt dessa befattningshavare som ett tjänsteåliggande att utföra

sådana göromål, innebär detta att en löneförmån, som nu utgår, bortfaller.

Att medge vikariatsersättning i vanlig ordning torde emellertid vara ute­

slutet. Det skulle förutsätta att man för varje ifrågakommande befattnings­

havare finge halla reda på hur stor del av arbetstiden som åtgått för taxe-

ringsintendentsgöromål, vilket får antas vålla åtskilliga svårigheter. Vidare

bör bemärkas att de mål eller andra uppgifter, som avses skola överlåtas, åt­

minstone i regel skall vara av mindre invecklad natur och anpassade efter

vederbörandes kunskaper och förmåga. Under sådana omständigheter torde

användning av vikariatsersättning för utmätande av ersättning knappast

vara tillfredsställande. Under hänvisning till vad sålunda anförts vill jag

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

207

föreslå att de uppgifter, varom här är fråga, ålägges taxeringsinspektörerna

som ett tjänsteåliggande.

De sakkunniga har föreslagit att fördelningen på underordnade befatt­

ningshavare av de göromål, som författningsenligt åvilar taxeringsinten-

dent, skall ankomma på denne. Häremot har justitiekanslersämbetet in­

vänt att någon form av kontroll häröver kunde vara önskvärd, så att be­

fogenheten i fråga handhades på ett fullt anmärkningsfritt sätt både från

det allmännas och de underordnade befattningshavarnas synpunkt. Jag har

ingenting att erinra mot att en sådan kontroll anordnas. Fördelningen av

dessa arbetsuppgifter får sägas vara en uppgift som i vart fall till typen

ganska mycket närmar sig länsstyrelsens uppgift att tillse att taxerings-

arbetet ordnas och bedrives på ett ändamålsenligt sätt. För den skull får

jag föreslå att det skall åligga länsstyrelsen att fastställa generella före­

skrifter om fördelningen samt att sådant ärende skall handläggas i samma

ordning som ärenden om taxeringsarbetets ändamålsenliga ordnande. På

detta sätt kommer inte landskamreraren att deltaga i dessa avgöranden. Att

taxeringsintendenten bör ha befogenhet att där så erfordras göra vissa

avsteg från de generella föreskrifterna synes mig självklart.

I olika sammanhang har framhållits att revisionspersonalen utnyttjats

för annat än taxeringsrevision och att härigenom dessa uppgifter blivit

eftersatta. För att motverka detta har de sakkunniga föreslagit att revi-

sionsdetaljen skall bilda en skarpare avgränsad enhet inom taxeringssek-

tionen. Härtill återkommer jag närmare i det följande. De sakkunnigas

uttalande, att uppdrag att företräda det allmänna i skatteprocesser främst

borde uppdragas åt den juridiskt skolade personalen och att revisionsper­

sonalen endast undantagsvis borde anlitas härför sammanhänger klart

med denna fråga. På detta sätt skulle nämligen revisionspersonalen kunna

hållas intakt för de viktiga bokgranskningsuppgifterna, inte minst de av

mer offensiv karaktär beträffande vilka med nuvarande ordning ett icke

godtagbart eftersättande ägt rum.

Uttalandet att annan än revisionspersonalen i första hand borde utnyttjas

för processföringen biträdes av åtskilliga remissinstanser men har hos andra

väckt gensagor. På grund härav och då vissa uttalanden av de sakkunniga

ansetts kunna ge vid handen, att de ej funnit det lämpligt att personer med

taxeringsrevisors kompetens erhöll taxeringsinspektörs- och taxeringsin-

tendenlsbefattning, har ett klarläggande uttalande i denna kompetensfråga

efterlysts.

Såvitt jag kunnat finna torde inte ur betänkandet kunna utläsas något,

som kan tolkas därhän, att de sakkunniga velat rubba de gällande kom­

petensföreskrifterna. Något förslag i den riktningen har inte heller fram­

lagts. Enligt min mening har de sakkunniga endast eftersträvat att så

långt detta är möjligt den kvalificerade personalen skall bli utnyttjad i

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

208

den allmänna riktning som de olika befattningshavarnas utbildning i första

hand gör dem lämpade för.

I princip kan jag biträda de sakkunnigas ståndpunkt. Det synes mig själv­

klart att befattningshavarna bör utnyttjas så alt deras utbildning kommer

till sin rätt. Det kan uppenbarligen inte vara ändamålsenligt att för utförande

av taxeringsrevision anställa personal med särskild utbildning härför och

sedan utnyttja den för ändamål, beträffande vilka annan personal allmänt

sett måste antagas ha bättre utbildning. I vad de sakkunniga anfört rörande

utnyttjande av revisionspersonalen för revisionsuppgifter kan jag därför

inte annat än instämma. Med denna uppfattning följer att de processuella

uPP§ifterna i allmänhet, i den mån de skall delegeras, bör anförtros åt

taxeringsinspektörer. I den mån personal med handelshögskoleutbildning

innehar tjänst som taxeringsinspektörer, bör emellertid enligt min mening

sådana uppgifter kunna anförtros också dem. Vad jag nyss anfört om revi-

sionspersonalens utnyttjande för revisionsuppgifter får i princip gälla hela

denna personal, således även länsrevisorn. Det skall ingalunda bortses från

att enligt gällande kompetensföreskrifter befattningshavare med examen vid

handelshögskola kan utnämnas å taxeringsintendenttjänst. Härutinnan har

jag inte för avsikt att föreslå någon ändring. Detta vore för övrigt inte heller

lämpligt med tanke på att denna befordringsmöjlighet har sin givna be­

tydelse när det gäller en god rekrytering till läns- och taxeringsrevisors-

tjänsterna. En avvägning måste emellertid ske och denna synes lämpligen

böra resultera i att taxeringsintendenten, där särskilda skäl föreligger, skall

äga uppdraga åt länsrevisorn, undantagsvis möjligen även åt taxerings-

revisor, att utföra det allmännas talan i taxeringsmål. Att därvid i huvud­

sak ifrågakommer mål, däri taxeringsrevision ägt rum, ligger i sakens natur.

Åtminstone f. n. torde taxeringsväsendet vara i behov av allt det stöd,

som kan vinnas därigenom att landshövdingen har att deltaga i beslut om

taxeringsarbetets ändamålsenliga bedrivande. På denna grund finner jag

mig, i likhet med de sakkunniga, inte böra föreslå någon ändring här­

utinnan.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit i avseende å taxeringsintenden-

tens ställning torde vara av den art att härigenom endast föranledes änd­

ringar i länsstyrelseinstruktionen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att fatta beslut härutinnan.

Mot vad statens lönenämnd anfört torde inte förslaget om ändring av

taxeringsintendents och biträdande taxeringsintendents tjänstebenämning

böra upptagas.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om biträdande taxeringsintenden-

ter och taxeringsinspektörer anser jag mig kunna godtaga. Eftersom tjänste­

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

209

mannaorganisationen i första instans i huvudsak kominer att inriktas på

taxering av rörelseidkare bör emellertid den omedelbara ledningen och till­

synen av arbetet i första instans i dessa distrikt i viss omfattning även kunna

uppdragas åt länsrevisorn. Med anledning av vad länsstyrelsen i Älvsborgs

län anfört angående delegation till biträdande taxeringsintendent eller läns-

revisor av befogenhet att förordna om taxeringsrevision får jag framhålla,

att med hänsyn till vad riksdagen uttalat i samband med behandlingen av

1955 års ändringar i taxeringsförordningen det inte torde böra ifrågakomma

med sådan delegation.

De sakkunnigas förslag i fråga om taxeringsrevisionen finner jag mig

jämväl i övrigt kunna i huvudsak biträda.

Till vad några länsstyrelser anfört om vådan av att instruktionsmässigt

begränsa möjlighetei-na till fritt utnyttjande av revisionspersonalen inom

sektionens hela arbetsfält vill jag framhålla, att även om denna personal

får bilda en särskild detalj under ledning av länsrevisorn, möjligheterna allt­

jämt bör kvarstå att utnyttja personalen för andra ändamål än taxerings­

revision där förhållandena så oundgängligen kräver. Arbetet med taxerings­

revisioner är emellertid av sådan vikt och har för uppdagande av försök till

skatteflykt sådan betydelse, att hänsyn härtill bör tagas vid den inre orga­

nisationen av taxeringssektionen. Om revisionspersonalen får bilda en en­

het, bestående av såväl kvalificerade tjänstemän som biträden, inom vilken

allt hithörande arbete kan utföras, torde det finnas större anledning att anta

att personalen verkligen kommer att utnyttjas för sitt ändamål. Detta hind­

rar självfallet inte att taxeringsintendenten alltjämt skall ha befogenhet att

där så behövs tillfälligt anvisa denna personal andra arbetsuppgifter. Det

finns inte skäl att anta att revisionspersonalen — även om man medräknar

den förstärkning de sakkunniga föreslagit — skulle komma att lida brist

på arbetsuppgifter inom sitt område. Tvärtom hävdas från många håll att

den föreslagna förstärkningen tilltagits för snävt. Fäster man i likhet med

mig det största avseende vid att bokgranskningsarbetet bedrives i tillräcklig

omfattning, så ges merendels knappast något utrymme för att utnyttja revi­

sionspersonalen för andra uppgifter inom taxeringssektionen. Visar det sig

föreligga ett mera permanent behov härför så innebär detta närmast under­

organisation i fråga om övrig personal.

Vad Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer föreslagit rörande befogenhet

för länsrevisor att utse granskningsman m. m. finner jag mig inte kunna

förorda av samma skäl som föranlett mig att inte biträda hemställan om rätt

för annan än taxeringsintendenten att besluta om taxeringsrevision.

Vad de sakkunniga föreslagit i avseende å förstärkning av revisionsperso­

nalen har från några håll rönt kritik såväl i avseende å förstärkningens om­

fattning, vilken ansetts vara för ringa, som i fråga om däri ingående personal.

Genom den nu föreslagna organisationen i första instans, som innebär att

14 — Bihnng till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

taxeringsassistenter anställes för granskning just av de mer svårkontrolle­

rade deklarationerna samt dessa assistenter under tiden mellan taxerings-

perioderna eller sålunda mer än halva året kommer att utnyttjas för taxe­

ringsrevision och liknande uppgifter, har frågan om förstärkning av läns­

styrelsernas revisionspersonal emellertid kommit i ett annat läge. Med hän­

syn härtill bör man, vad gäller den direkt till länsstyrelsen knutna revisions-

personalen, godta en förstärkning i den av de sakkunniga angivna om­

fattningen.

Vad de sakkunniga uttalat om att det centrala taxeringsorganet genom

fortlöpande statistiska undersökningar bör söka bedöma det aktuella be­

hovet av revisionspersonal finner jag mig också böra biträda. Med anledning

av vad några länsstyrelser anfört om den försvagning av taxeringsväsendet

som skulle inträda därest kommunalt anställda taxeringsrevisorer — sådana

finnes i vissa städer med egen uppbördsförvaltning — avskaffades, får jag

framhålla att, oaktat de sakkunniga uttalat att behov av statsbidrag till de

kommunala taxeringsrevisorerna efter omorganisationen inte längre torde

föreligga, i förslaget till lagtext likväl upptagits en bestämmelse som möjlig­

gör sådant bidrag. Utbyggnaden av organisationen i första instans sådan den

här föreslagits måste som jag förut framhållit ta en avsevärd tid i anspråk.

Vid sådant förhållande bör de kommunala taxeringsrevisorerna bibehållas

åtminstone övergångsvis. Jag vill därför förorda att statsbidrag till deras

avlöning fortfarande skall kunna utgå.

Den av de sakkunniga föreslagna förstärkningen omfattar 25 taxerings­

revisorer, varav en i vartdera av Malmöhus och Östergötlands län i lönegra­

den Ca 27 och de övriga med avlöning enligt den reglerade befordrings-

gången (Cf 19—Ce 25). De sakkunniga har inte ansett sig böra föreslå någon

ändring av taxeringsrevisorernas lönegradsplacering. I och för sig har inte

efter den sista löneregleringen någonting inträffat som motiverar en sådan

ändring. Inrättas emellertid som föreslagits ytterligare taxeringsrevisors-

tjänster, kan det emellertid vara motiverat att ett större antal tjänster än för

närvarande blir befordringstjänster, då eljest tjänsterna i befordringsgången

skulle bli för många för att möjliggöra normala befordringsförhållanden.

I detta sammanhang inskränker jag mig till att förorda att 25 nya tjänster

av nu antytt slag inrättas. Frågan om och i vilken utsträckning dessa

tjänster skall bli befordringstjänster synes böra prövas senare.

Med anledning av vad vissa remissinstanser anfört angående särskilda

kompetensföreskrifter för landskanslisttjänster inom taxeringsrevisionen

får jag uttala att enligt min mening särskilda formella föreskrifter härom inte

bör uppställas. I den mån fråga är om ordinarie landskanslisttjänster skall

de allmänna kompetensföreskrifterna för sådana tjänster gälla; i fråga om

icke-ordinarie landskanslisttjänster bör det ankomma på länsstyrelserna att

tillse att personal som antages på sådana tjänster är i besittning av till­

fredsställande kunskaper, framför allt i bokföring.

211

Det är känt — och åtskilliga exempel härpå kan anföras — att tjänste­

män, som inte genomgått särskild utbildning, likväl på grund av särskild

fallenhet för revisionsarbete visat stor duglighet och kunnat avancera till

mycket höga poster inom taxeringsväsendet. Detta har möjliggjorts genom

personliga dispenser. För att bredda rekryteringen till taxeringsrevisionerna

och för att bereda för dessa uppgifter särskilt väl lämpade landskanslister

möjlighet att vinna ytterligare befordran kan ifrågasättas, såsom Tjänste­

männens centralorganisation också gjort, att ändra kompetensföreskrifterna

så att jämväl annan utbildning än examen vid handelshögskola berättigar

till innehav av tjänster inom taxeringsrevisionen. Då emellertid från andra

synpunkter invändningar kan framställas häremot samt ordningen med

personliga dispenser synes ha fungerat tillfredsställande, förordar jag ingen

ändring i gällande regler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

V. Prövningsnämndema

Taxeringssakkunniga

De sakkunniga föreslår, att prövningsnämndens ställning

ändras därhän, att nämnden blir en renodlad besvärsinstans. Härvid erinras

till en början om den i skattelagssakkunnigas betänkande antydda möjlig­

heten att prövningsnämndema — om taxeringsarbetet i första instans ut­

vecklades på ett tillfredsställande sätt — skulle i en framtid kunna und­

varas såsom mellaninstans i taxeringsmål, varigenom antalet instanser skulle

nedbringas från nuvarande fyra till tre. Taxeringssakkunniga anför här­

om bl. a.

Man kan ställa sig frågande inför denna tanke. Av prövningsnämndema

handlagda ärenden uppgick år 1954 till omkring 125 000. Även om taxerings­

arbetet i första instans utbygges och förbättras så långt detta rimligen kan

ske, är det troligt att denna stora mängd av ärenden inte kan nedbringas på

ett sådant sätt, att ärendena skulle kunna sammanföras centralt hos en

skattedomstol. En lokalt inrättad mellaninstans av prövningsnämndernas

typ lär därför knappast kunna undvaras.

Enligt taxeringssakkunnigas uppfattning kan det emellertid knappast be­

stridas att den nuvarande ordningen med fyra instanser i taxeringsmål kan

te sig i viss mån överdimensionerad och att skäl kan anföras för en be­

gränsning i någon form. Ett steg på väg mot en reform av sådan innebörd

skulle vara att — i samband med en förbättring av det grundläggande arbetet

bos taxeringsnämnderna — prövningsnämndema ges en starkare ställning

och inrättas som i verklig mening dömande instanser. Därigenom uppnås

nämligen att man redan i andra instans får en sådan besvärsprövning, som

måhända framstår som en förutsättning för en begränsning i vissa fall av

212

rätten att fullfölja talan till högsta instans. De sakkunniga erinrar om att

frågan om eu sådan begränsning är föremål för särskild utredning.

I detta sammanhang ingår taxeringssakkunniga på den kritik, som emel­

lanåt riktats mot prövningsnämnderna i deras nuvarande funktioner. Till

viss del utgör prövningsnämndens verksamhet, framhåller de sakkunniga,

en fortsättning av det arbete som utförts hos taxeringsnämnderna. Arbetet

har inte ansetts avslutat i och med att taxeringarna fastställts av taxerings­

nämnderna. En eftergranskning på prövningsnämndsstadiet är förutsatt och

när det gällt mera invecklade frågor, som taxeringsnämnderna på grund av

tidsnöd inte kunnat lösa, har det hänt att frågorna fått skjutas över till

prövningsnämnden för slutlig behandling där. Prövningsnämnderna har här­

igenom en dubbelställning av på en gång granskande och dömande organ.

I allmänhetens ögon har detta föranlett den uppfattningen att prövnings­

nämnderna är så nära knutna till taxeringsnämnderna att man inte där kan

vänta sig ett opartiskt bedömande av taxeringsnämndernas beslut. De sak­

kunniga understryker, att även om en sådan uppfattning saknar grund,

den redan genom sin förekomst är ägnad att menligt påverka allmänhetens

förtroende för prövningsnämnderna såsom besvärsprövande instanser. I be­

tänkandet anföres vidare.

Det är inte endast prövningsnämndernas granskningsverksamhet —

markerad av initiativrätten vid bedömningen av taxeringsfrågorna — som

kan ge anledning till en kritik av detta slag. En iögonenfallande omstän­

dighet är också taxeringsintendentens närvaro vid nämndens sammanträ­

den. För allmänheten måste taxeringsintendenten framstå som en motpart

i taxeringsprocessen. Att han är närvarande vid prövningsnämndens hand­

läggning av ärendena och har tillfälle att i den skattskyldiges frånvaro på­

verka nämnden genom muntlig utveckling av sin talan måste för de skatt­

skyldiga te sig som ett obehörigt gynnande av det allmännas representant.

En annan omständighet som kan inverka menligt på förtroendet till pröv­

ningsnämndernas självständighet är att nämnden till viss del utgöres av

personer som samtidigt är ledamöter av taxeringsnämnd. Slutligen kan

sägas att mängden av ärenden hos prövningsnämnden kan medföra eller i

varje fall inge den uppfattningen att handläggningen där alltid måste bli

tämligen summarisk. Ur denna synpunkt kan ifrågasättas om icke enklare

ärenden — där en summarisk handläggning verkligen är på sin plats —

borde behandlas i enklare ordning än genom formell föredragning inför

nämnden.

I anslutning härtill hänvisas till den principdiskussion som fördes i an­

ledning av skattelagssakkunnigas betänkande. Skattelagssakkunniga hade

gjort gällande, att det skulle saknas grund för att i princip konstruera taxe-

ringsförfarandet som ett förfarande för avgörande av tvister mellan två

parter med motstridiga intressen. I propositionen nr 160 till 1955 års riks­

dag hade emellertid departementschefen, i vad angår prövningsnämnderna,

inte godtagit skattelagssakkunnigas ståndpunkt utan framhållit, att förfa­

randet i prövningsnämnden i allt väsentligt, om än med vissa modifikationer,

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

213

är och för framtiden bör vara gestaltat som ett förfarande för avgörande av

tvister mellan parter. Taxeringssakkunniga finner, att även detta princip­

uttalande synes ge fog för att man nu söker renodla prövningsnämndens

ställning som dömande instans och i samband därmed utrensar de moment

i dess verksamhet som inte överensstämmer med ett partsförhållande av

förevarande slag.

Taxeringssakkunniga framhåller vidare, att en dylik omläggning också

väl ansluter sig till den utveckling prövningsnämnderna efterhand under­

gått. Genom 1943 års taxeringsreform togs ett första steg i riktning mot

att göra prövningsnämnderna till en domstolsinstans i taxeringsprocessen.

Att tanken då inte kunde fullföljas berodde närmast på att verksamheten

hos taxeringsnämnderna, även med de förbättringar som genomfördes, allt­

jämt ansågs behäftad med sådana brister att man inte fann sig kunna avstå

från den efterföljande granskningen hos prövningsnämnderna. De sakkun­

niga konstaterar emellertid att den självständiga initiativrätt beträffande

taxeringarna, som på grund härav bibehölls för prövningsnämnden och dess

ledamöter, alltmera mist i betydelse.

Den föreslagna omläggningen av taxeringsarbetet i första instans bör en­

ligt de sakkunniga ge förutsättningar för att slopa prövningsnämndernas

självständiga granskningsrätt.

Det tillfogas emellertid, att förslaget inte innebär någon ändring i den för

speciella fall, bl. a. vid tillämpningen av reglerna om ackumulerad inkomst,

föreskrivna ordningen att prövningsnämnden tjänstgör som första instans.

De sakkunniga påpekar, att förslaget att konstruera prövningsnämnderna

som besvärsinstanser bl. a. innebär, att prövningsnämnden har att vid sina

avgöranden hålla sig inom ramen för partsyrkandena eller m. a. o. alt

prövningsnämndens initiativrätt liksom rätten för enskilda ledamöter av

nämnden att ställa yrkanden bortfaller.

Beträffande nämndens sammansättning torde här få erinras

om att nämnden för närvarande består av landskamreraren såsom ordfö­

rande samt minst fyra och högst åtta ledamöter jämte suppleanter för

dem, en för varje ledamot. Ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj :t

för en lid av fyra år.

Taxeringssakkunniga föreslår — i likhet med skattelagssakkunniga — att

antalet ledamöter skall minskas. Nämnden skall sålunda utgöras av lands­

kamreraren som ordförande samt fyra andra ledamöter. Taxeringssakkun-

niga anför.

En vidlyftigare sammansättning synes icke lämplig, när nämnden över­

går från beskattningsnämnd till enbart besvärsinstans. För att tillgodose

särskilda behov, som kan uppkomma i vissa prövningsdistrikt, bör emeller­

tid Kungl. Maj:t efter framställning av länsstyrelsen ha möjlighet att utöka

antalet ledamöter till åtta, varvid dock såsom villkor bör gälla att arbetet

bedrives på två avdelningar, vardera bestående av landskamreraren såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

214

ordförande och fyra ledamöter. Någon indelning av länet i flera prövnings-

distrikt skulle däremot inte ifrågakomma. Det skulle alltjämt vara fråga

om endast en prövningsnämnd. Den nuvarande bestämmelsen i 97 § sista

stycket taxeringsförordningen, om att i särskilda fall ärende skall kunna

hänskjutas till nämnden i dess helhet, torde härvid böra bibehållas. Som

exempel på dylikt ärende kan nämnas fastställandet av länsanvisningarna

för den årliga taxeringen.

Då det i vissa fall visat sig svårt att med nuvarande antal suppleanter

åstadkomma fulltalig prövningsnämnd, torde vidare antalet suppleanter

böra ökas till två för varje ledamot. Uttryckligen bör dock gälla att supp­

leant icke får inkallas annat än vid förfall för ledamot. Suppleanterna torde

inte behöva vara personliga.

I fråga om valbarheten förordas i överensstämmelse med skattelagssak-

kunnigas förslag att ledamot eller suppleant i prövningsnämnd inte sam­

tidigt får vara medlem i taxeringsnämnd. I betänkandet erinras om att detta

kan medföra vissa svårigheter i en del fall att i prövningsnämndsarbetet

få med de för uppdraget lämpligaste personerna. För den ändrade ställning,

som prövningsnämnden nu avses skola få, finnes dock detta villkor vara

så betydelsefullt, att det får anses väga mer än de invändningar som här

kan möta.

Med tanke på jäv eller annat oförmodat hinder förordar de sakkunniga,

att nämnden skall vara beslutför när ordföranden och tre ledamöter eller

suppleanter är närvarande.

I fråga om förfarandet när vid omröstning inom nämnden rösterna ut­

faller så att majoritetsbeslut ej erhålles föreslås att ordföranden skall ha

utslagsröst.

De sakkunniga förordar, att ett särskilt prövningsnämndens

kansli inrättas inom länsstyrelsen. I denna fråga anföres följande.

Arbetet med beredning av besvären hos prövningsnämnden, uppsättning

av föredragningspromemorior, protokoll m. m. utföres för närvarande mesta­

dels inom taxeringssektionerna. Det har ansetts praktiskt och arbetsbespa-

rande att en kortfattad redogörelse för ärendet upprättas samtidigt med

taxeringsintendentens yttrande samt att den därigenom erhållna promemo­

rian användes vid föredragningen hos prövningsnämnden och sedermera i

oförändrad form, med tillägg för prövningsnämndens beslut, begagnas som

protokoll.

Förhållandet har ur olika synpunkter givit anledning till kritik. Det har

gjorts gällande att förberedandet av besvären hos prövningsnämnden på

ett obehörigt sätt inkräktar på taxeringssektionernas egentliga arbetsupp­

gifter, vilka närmast bör bestå i ledning och understödjande av taxerings-

arbetet i första instans samt eftergranskning och taxeringskontroll. Vidare

har — främst ur de skattskyldigas synpunkt — påtalats det samröre som

här föreligger mellan prövningsnämndens och taxeringssektionens verksam­

het. I princip har ansetts olämpligt att det förberedande arbetet hos den

dömande instansen utföres under taxeringsintendentens — den ena partens

— överinseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 dr 1956

Taxeringssakkunniga har funnit denna fråga vara av särskild betydelse

samt anför.

Det är av vikt att här få till stånd en åtskillnad mellan prövningsnämn-

dernas och taxeringssektionernas verksamhet. Vi är medvetna om att den

nuvarande arbetsgången ur praktisk synpunkt har mycket som talar för

sig och att man på länsstyrelsehåll kan finna det mindre rationellt att från­

gå det nu tillämpade och invanda systemet. För att taxeringssektionerna

skall kunna rätt fullgöra sina uppgifter i den framtida taxeringsorganisa-

tionen och för att prövningsnämnderna skall kunna erhålla den renodlade

ställning av besvärsinstanser som åsyftas är det dock ett villkor att en om­

läggning sker, varigenom det förberedande och expeditionella arbetet hos

prövningsnämnden överföres till ett nämndens kansli, friställt från taxe-

ringssektionen. En sådan omläggning synes också kunna genomföras utan

att den ur praktisk synpunkt skall behöva vålla alltför stora olägenheter i

form av dubbelarbete o. dyl.

Prövningsnämndens kansli skall enligt förslaget förläggas till landskon­

torets kameralsektion. Kansliet kommer då att lyda under vederbörande

sektionschef, länsassessorn å kameralsektionen. I de fem län, där på kame­

ralsektionen dessutom finnes anställd en länsassessor i lönegraden 31, skall

dock denne närmast handha chefskapet för prövningsnämndens kansli. De

sakkunniga anmärker, att personalbehovet i övrigt inom prövningsnämn­

dens kansli kommer att variera efter arbetsbördan inom de olika länen. För

arbetet med referat av besvären erfordras biträde av personal i landskans-

lists ställning. Dessutom skall kansliet vara utrustat med biträden för diarie-

föring, skrivarbete m. m. Den förstärkning av arbetskraften inom kameral­

sektionerna, som härvid kan erfordras, torde i någon utsträckning få till­

godoses genom överflyttning av arbetskrafter från de nuvarande taxerings­

sektionerna. De sakkunniga understryker emellertid att taxeringssektio­

nerna inte bör försvagas genom en sådan överflyttning, utan att samtidigt

en utfyllnad där sker så att de bibehålies i stort sett vid nuvarande kapacitet.

Arbetsuppgifterna för prövningsnämndens kansli skulle i huvudsak bli

följande: diarieföring av besvär till prövningsnämnden; åtgärder för be­

svärens komplettering med deklaration och utdrag av taxeringslängd; upp­

sättning av kortfattade referat av besvären, vilka referat sedermera skall

ingå i de promemorior som tillställes prövningsnämndens ledamöter samt

i nämndens protokoll; utremittering av besvärsakterna för yttrande av-

vederbörande taxeringsassistent; överlämnande av besvären till taxerings-

sektionen för yttrande av vederbörande taxeringsintendent; ordnande av-

materialet för prövningsnämndens handläggning samt utskrift av föredrag-

ningspromemorior; uppsättning, utskrift och expedition av prövningsnämn­

dens protokoll; utredningsarbete åt prövningsnämnden exempelvis vid för­

beredelserna för länsanvisningarna; diarieföring och expedition av besvär

till kammarrätten och regeringsrätten.

Beträffande den i anslutning till skattelagssakkunnigas betänkande dis­

kuterade frågan om förenklingar i föredragningspromemoriorna och proto-

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

215

216

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO år 1956

kollen hos prövningsnämnderna betonar taxeringssakkunniga, att det finns

anledning att iaktta varsamhet när det gäller förenklingssträvanden på detta

område. Före 1943 års taxeringsreform var prövningsnämndernas protokoll

ofta mycket knapphändiga. På grund av den — ingalunda obefogade — kri­

tik som riktades häremot har de numera gjorts utförligare. Detta har legat

i linje med 1943 års taxeringsreform och får enligt taxeringssakkunnigas

uppfattning anses som en klar vinning, särskilt ur de skattskyldigas syn­

punkt. Självfallet hör dock inte protokollet — liksom ej heller föredrag-

ningspromemoriorna hos prövningsnämnden — göras vidlyftigare än som

fordras för att ge en klar bild av vad ärendet gäller.

Taxeringssakkunniga yttrar vidare.

De system, som användes på länsstyrelserna för att bygga upp prövnings-

nämndsakterna och prövningsnämndens protokoll, är något varierande.

Olika praktiska synpunkter har här kunnat göra sig gällande. Utan att

direkt vilja fastlåsa förfarandet vid någon viss metod har vi funnit det

önskvärt att större likformighet här kommer till stånd. Det torde bli en

uPPgift för det blivande centrala organet inom taxeringsväsendet att när­

mare studera förhållandena på detta område och verka härför. För att

belysa de nu avhandlade frågorna skall dock i huvuddrag anges hur vi

tänkt oss gången av arbetet med besvärens iordningställande för föredrag-

ning och protokollföring. Sedan besvären diarieförts hos prövningsnämndens

kansli översändes de av kansliet till vederbörande lokala skattemyndighet,

som har att komplettera dem med deklarationshandlingar och utdrag av

taxeringslängd. Utdraget införes på framsidan av en aktkappa, där utrym­

men även bör finnas för besvärsreferat samt yttranden. I samband här­

med infordras yttrande från taxeringsassistenten. Yttrandet tecknas på akt­

kappans framsida. Akten insändes därefter till prövningsnämndens kansli,

som på detta stadium gör ett referat av besvärens innehåll. I allmänhet

kommer referatet endast att i koncentrerad form innehålla uppgift om i

vilket eller vilka avseenden taxeringsnämnden frångått klagandens dekla­

ration samt om klagandens yrkanden. Referatet utskrives med maskin på

aktkappan. Akten överlämnas därefter — utan formlig remiss — till taxe-

ringssektionen för yttrande av vederbörande taxeringsintendent (taxerings­

inspektör). Även intendentens yttrande tecknas på aktkappans framsida

(eventuellt, om utrymmet där inte förslår, med fortsättning på kappans

andra sida). Härefter går akten åter till prövningsnämndens kansli. De

ärenden som, enligt vad i det följande föreslås, skall kunna avgöras av lands-

kamreraren på prövningsnämndens vägnar, uttages nu för handläggning i

sådan ordning. Beträffande övriga ärenden — som skall föredragas i pröv­

ningsnämnden — uppsättes föredragningspromemorior genom kansliets för­

sorg. I dessa intages från aktkapporna taxeringslängdsutdraget, referatet och

i mån av behov innehållet i taxeringsintendentens yttrande. Promemoriorna

utskrives med genomskrift i så många exemplar att man samtidigt erhåller

ett exemplar för stomme till prövningsnämndens protokoll samt exemplar

för expedition av protokollsutdrag. De exemplar, som skall användas som

föredragningspromemorior i prövningsnämnden, häftas och tillställes nämn­

dens ledamöter. Sedan prövningsnämnden avgjort ärendena kompletteras

protokollsexemplaren med nämndens beslut, varefter protokollet justeras

och utdragen expedieras.

217

De sakkunniga förordar även, att ändringslängderna slopas. Debiterings-

myndigheten föreslås i stället skola få underrättelse om prövningsnämndens

beslut genom protokollsutdrag. Motsvarande bör gälla fastighetstaxeringen.

Taxeringssakkunniga framhåller, att prövningsnämndernas ombildning

till besvärsinstanser aktualiserar åtskilliga frågor rörande förfarandet

hos nämnderna.

Enligt 97 § fjärde stycket taxeringsförordningen har taxeringsintenden-

ten för närvarande icke endast rätt utan även skyldighet att övervara pröv­

ningsnämndens sammanträden. Föreskriften rimmar enligt de sakkunnigas

uppfattning illa med det partsförhållande, som får anses föreligga mellan

den skattskyldige och taxeringsintendenten redan på prövningsnämndssta-

diet. De sakkunniga finner angeläget att partsförhållandet erkännes och får

sitt tydliga uttryck i processen. Taxeringsintendenten bör därför inte vara

närvarande vid prövningsnämndens sammanträden annat än i sådana fall

då jämväl den andra parten kallats att närvara. Vid dylika tillfällen bör

å andra sidan intendentens närvaro vara obligatorisk.

I enlighet härmed föreslås en utformning av bestämmelserna, som in­

nebär att taxeringsintendenten icke äger övervara prövningsnämndens

sammanträden under annan förutsättning än att den skattskyldige kallats

till muntlig förhandling. I praktiken torde, framhåller de sakkunniga, en

sådan ordning inte behöva medföra komplikationer för prövningsnämndens

arbete. Möjligen kunde invändas att intendentens skriftliga yttranden i

målen, som hittills kunnat kompletteras muntligen, nu ibland får göras

något fylligare, vilket skulle innebära ett merarbete. Utan att vilja förringa

en sådan invändning anser de sakkunniga dock denna punkt i förslaget

vara av så väsentlig betydelse att den inte kan frånfallas av dylik grund.

Principen föreslås genomförd fullt ut att gälla även vid fastighetstaxe­

ring. Förslaget hindrar dock inte att intendenten tillkallas av prövnings-

nämnden i ärenden där något utbildat partsförhållande inte föreligger,

exempelvis vid fastställande av länsanvisningarna för taxeringen.

Med det nu avhandlade förhållandet bör enligt de sakkunniga även följa

att taxeringsintendenten i författningstexten innefattas under benämningen

part och att hans yrkanden om påförande eller ändring av taxeringar fram­

gent får karaktär av besvär. För att inte arbetet med yrkandenas uppsättning

respektive uppsättningen av protokollen i dessa ärenden skall behöva onödigt

tyngas genom en sådan omläggning finnes dock intendentens anförande av

besvär kunna ske i tämligen enkel form. De sakkunniga anmärker, att något

hinder inte synes föreligga för att detta sker på sätt som hittills varit bruk­

ligt vid hans framställningar till prövningsnämnden, genom signering av

en utskrift som samtidigt genom mångfaldigande begagnas för kommunika­

tion med den skattskyldige och sedermera för uppsättning samt utskrift

av protokoll. Beträffande föredragningen av ärendena i prövningsnämnden

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1956

218

föreslås icke någon ändring i vad som nu gäller. De sakkunniga anmärker

emellertid, att deras — i det följande återgivna — förslag om förenklad

handläggning av vissa mål medför minskning av antalet promemorior.

Huruvida den förgranskning av besvärsakterna, som nu i allmänhet ut-

föres av nämndens ledamöter efter fördelning mellan dem, bör bibehållas

finner de sakkunniga tveksamt. Förfarandet saknar motsvarighet i annan

process. Den muntliga föredragningen inför nämnden med stöd av prome­

moriorna bör också enligt de sakkunnigas uppfattning i och för sig vara

tillräcklig. De sakkunniga förordar emellertid att det nu tillämpade förfa­

randet bibehålies, åtminstone såsom en möjlighet för nämndens ordförande

att förordna därom i den mån han så finner lämpligt. Emellertid framhålles,

att en dylik inläsning av handlingarna på förhand inte får ersätta den munt­

liga föredragning som skall vara nämndens arbetsform.

De sakkunniga anför vidare.

Utredningen i målen hos prövningsnämnden bör liksom hittills normalt

förebringas i samband med de yttranden som skall avges. Det blir i första

hand taxeringsassistenten och därefter taxeringsintendenten, som får an­

ledning att klarlägga ärendena för att kunna yttra sig däri på ett till­

räckligt uttömmande sätt. Att yttrande därutöver regelmässigt skulle in­

fordras från taxeringsnämndens ordförande är icke tänkt. I åtskilliga fall

kan det dock finnas anledning för taxeringsassistenten att samråda med

ordföranden när yttrande skall avges. Det är givet att såväl taxeringsassisten­

ten som taxeringsintendenten skall genom direkt kommunikation med den

skattskyldige kunna inhämta kompletterande uppgifter och eljest verka

för infordrande av all den utredning som kan bidraga till att målet klar-

lägges. Intendentens yttrande över besvär av den skattskyldige bör sålunda

översändas till denne i den mån en sådan åtgärd inte framstår som över­

flödig. Man torde få räkna med att på detta sätt målen är så utredda, när

de av taxeringsintendenten återredovisas till prövningsnämndens kansli,

att en föredragning i regel kan ske på det föreliggande materialet.

Från prövningsnämndens sida bör emellertid utövas en aktiv process­

ledning. Främst kommer detta att vara en uppgift för nämndens ordföran­

de. Häri ligger att nämnden har att tillse att utredningen i målen är till­

fredsställande och, om brister härutinnan anses föreligga, sörja för dessas

avhjälpande. I sådant avseende kan ifrågakomma inhämtande av upplys­

ningar i vissa angivna punkter, kommunikation av yttranden och inlagor

med parterna, föranstaltande om muntlig förhandling o. s. v. I denna verk­

samhet, som bör äga rum genom prövningsnämndens kansli, bör ordföran­

den ha befogenhet att handla på nämndens vägnar. Givetvis skall detta icke

utesluta att prövningsnämnden som sådan, när den så finner erforderligt,

kan bordlägga ett ärende och besluta om infordrande av ytterligare utred­

ning i en eller annan form.

Det är dock att märka att prövningsnämnden, sedan dess självständiga

granskningsrätt bortfallit, kommer att i sitt dömande vara begränsad av-

parternas yrkanden. Den aktiva processledningen kommer därför att röra

sig inom en ram, som i huvudsak uppdrages av dessa yrkanden. Prövnings-

nämnderna bör i detta avseende följa samma praxis som skattedomstolarna.

Med prövningsnämndens ändrade ställning följer även att parternas dis­

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1956

219

positionsrätt över processen blir fullständigare än tidigare. Även i detta av­

seende torde de vid skattedomstolarna tillämpade principerna böra följas.

De sakkunniga påpekar, att prövningsnämndens nuvarande gransknings-

och initiativrätt innebär, att nämnden, ehuru de skattskyldigas besvärsrätt

går till ända den 31 juli, likväl är skyldig att taga hänsyn till därefter in­

kommande besvärsskrivelser under förutsättning att besvären inkommit

senast den 31 december under taxeringsåret. Denna ordning — som på sätt

och vis inneburit en förlängd besvärstid för de skattskyldiga — kommer i

och med granskningsrättens bortfall att försvinna. Den ordinarie besvärs-

tiden, som enligt förslaget kommer att för de skattskyldiga anknytas till

dagtecknandet av taxeringsnämndernas beslut, blir ensamt gällande.

De sakkunnigas förslag upptar även en möjlighet för ordföranden

att ensam avgöra vissa mål.

I betänkandet framhålles, att ett betydande antal ärenden avser rättelser

av misstag och förbiseenden hos taxeringsnämnderna samt att dessa ären­

den, även om behandlingen kan göras summarisk, genom sitt antal medför

en belastning av prövningsnämnden. Enligt de sakkunnigas uppfattning

blir det, i och med att prövningsnämnderna ges en mera domstolsmässig

karaktär, angeläget att deras tid inte upptages av andra frågor än sådana

som verkligen är tvistiga.

Taxeringssakkunniga finner —- i motsats till skattelagssakkunniga —

inte lämpligt att, med tanke på de fall varom nu är fråga, införa en befogen­

het för taxeringsnämnderna att själva rätta ett en gång fattat beslut, detta

med hänsyn till det samröre mellan taxeringsnämndens och prövningsnämn­

dens verksamhet och befogenheter som skulle följa därav. Emellertid anser

taxeringssakkunniga då än mera angeläget att man som ersättning inrättar

en möjlighet till enklare handläggning hos prövningsnämnden av rättelser,

som eljest skulle kunnat ske hos taxeringsnämnden på ett tämligen form­

löst sätt. En annan av skattelagssakkunniga anvisad utväg — att landskam-

reraren ges befogenhet att avgöra dylika ärenden på prövningsnämndens

vägnar — finnes härvid vara den mest lämpliga. De sakkunniga yttrar vidare.

I fråga om avgränsningen av de mål, som skulle kunna behandlas i dylik

enklare ordning, har olika alternativ övervägts. En möjlighet är att välja

den av skattelagssakkunniga angivna bestämningen: besvär av den skatt­

skyldige som avser rättelse av uppenbar felaktighet eller därmed jäm­

förlig ändring i taxering. Vi har emellertid ansett gruppen böra vidgas något

så att den kommer att omfatta över huvud taget mål av icke tvistig natur,

d. v. s. i allmänhet sådana i vilka den skattskyldige, taxeringsintendenten

och, i förekommande fall, kommunen är ense.

De sakkunniga påpekar, att landskamreraren alltid, när han med hänsyn </