Prop. 1973:128

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till principer för enhetlig befälsordning inom det militära försvaret

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1973

Nr 128

Kungl. Maj:ts prOposition med förslag till principer för en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret; given Stockholms slott den 18 maj 1973.

Kungl. Miljil Vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrädsprotokollet över försvarsärenden, föresla riksdagen att bifalla de förslag om vars avlätande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

SVEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

[ propositionen föreslas principiella riktlinjer för en enhetlig befiilsord- ning inom det militära försvaret. Förslag lämnas också till organisatoriska riktlinjer för det fortsatta arbetet med att omsätta de principiella utgåtngsvärdena i nya system för utbildning, rekrytering m.m.

Prop. l973:128

k)

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hallet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsradet på Stockholms slott den 18 maj 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden S'l'RÄNG. ANDERSSON. JOHANSSON, llOLM- QVtS'l', ASPLING. NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL. ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, Löf-"BERG, CARLSSON.

Chefen för försvarsdepartementet. statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fräga angäcnde principer för en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret och anför.

Inledning

I takt med de tekniska och materiella förändringarna inom försvaret samt utvecklingen av metoder och former för att utbilda värnpliktiga har principerna för rekrytering, utbildning och användning av krigsmaktens befälsgrupper fortlöpande ändrats. En allmän utgångspunkt har härvid varit att på olika sätt försöka förena de krav som krigsuppgifterna ställer på personalen med utvecklingen inom försvaret och samhället i övrigt. Frågan om att bl. a. bredda rekryteringsunderlaget för yrkesbefälet har ägnats särskild uppmärksamhet och jag vill erinra om nägra väsentliga led i utvecklingen av denna fråga.

Ett första steg i riktning mot att bredda rekryteringen till oft'ieersyrket togs redan är l925. då möjlighet öppnades för officersanställning genom den s. k. länga vägen. Denna möjlighet vidgades genom en rekryterings- reform är 1942, som innebar att varje ung man som Linder den grundläggande militärutbildningen t. o. m. kadettskola visade lämplighet för officersyrket kunde bli officer pä aktiv stat oberoende av tidigare civil utbildning.

För underbefälet — numera plutonsofficerarna - ändrades ställningen helt genom 1952 ärs underbefälsreform, som innebar att det tidigare tillämpade systemet med korttidsanställning - volontärsystemet -— ersat- tes med ett system som gav personalen möjlighet att stå kvar i yrket till pensionsåldern.

År 1960 beslutade statsmakterna om principer för en ny befälsord- ning inom armén. Besluten grundades pa förslag av 1954 ars befälsutred- ning. l960 års befälsbeslut innebar en allmän höjning av yrkesbefälets kompetens. Den obligatoriska utbildningen för befälet utökades för att personalen skulle kunna användas i mera kvalificerade befattningar i krigs- oeh fredsorganisationen. Det nya befälsordningssystemet innebar vidare- att det i princip skulle finnas tre befälskärer. en kär för officerare. numera regementsoffieerare, en kär för underofl'icerare, numera kompa-

Prop. l973:128 3

niofficerare. och en kär för underbefäl, numera plutonsofficerare. 1 1960 års beslut framhölls ocksa som önskvärt och nödvändigt att befälssyste- met inom de. olika delarna av krigsmakten fick sa stor överensstämmelse som möjligt. För att nå detta syfte tillsattes åren 1963 och 1966 särskilda utredningar för fortsatt översyn av befälssystemet vid marinen och flygvapnet. Utredningsarbetet pägär alltjämt.

Bl. a. som en konsekvens av arméns nya befälsordning infördes inom krigsmakten den 1 juli 1973 ett nytt tjänsteställningssystem. ] detta system har man med utgångspunkt i uppgifterna inom krigsorganisatio- nen fört samman krigsbefattningarna till sammanlagt åtta kompetensni- vaer. Mot varje kompetensnivä svarar en bestämd tjänstegrad. Grundidén i systemet är att den som genom teoretisk utbildning och praktisk tjänstgöring blivit kompetent för en viss befattning får den tjänstegrad som svarar mot befattningens niva.

Med hänsyn till utvecklingen inom försvaret och samhället i övrigt har det visat sig angeläget att förnya och vidareutveckla 1960 års befälsord- ningsprinciper. Dagens förutsättningar och framför allt morgondagens krav visar att det behövs en genomgripande reform av befäls- ordningen inom hela krigsmakten. lin sädan reform bör omfatta prin- ciper för rekrytering, urval, utbildning, fördelning av arbetsuppgifter och möjligheter till befordran för den som väljer den yrkesmilitära banan.

För att samordna och påskynda detta angelägna reformarbete bildades i början av är 1971 inom försvarsdeparternentet en särskild arbetsgrupp som skulle skapa underlag för Kungl. Maj:ts ledning och samordning av utbildningsverksamheten inom försvaret. lin huvuduppgift för arbets- gruppen blev att ta fram underlag för ett principiellt beslut om en ny befälsordning. Gruppen har utarbetat en promemoria om de principiella utgångsvärdena för bet'älsstrukturen inom krigsmakten. Efter remiss har yttranden över promemorian avget'ts av överbefälhavaren (ÖB) efter hörande av försvarsgrenseheferna samt av Svenska officersförbundet (SOF). Kompaniofficersförbundet (KOF), Plutonsofficersfr'jrbundet (POI-'), Försvarets civila tjänstemannaförbund (I"-(TTF) och Statsanställdas förbund (Sl—"). Befälsförbunden har lämnat ett gemensamt yttrande.

Frågan om en ny befälsordning har behandlats av riksdagen under år 1971 (mot. 19711695, FöU 1971:18. rskr 1971267). Riksdagen uttalade därvid bl. a. att målet borde vara att få en för t'örsvarsgrenarna enhetlig befälsordning. Riksdagen förutsatte samtidigt att arbetet med att ta fram en sådan ny bel'älsordning skulle bedrivas med kraft.

Promemorian Principiella utgångspunkter

Arbetsgruppen slär fast att utgångspunkten för ett system som reglerar befälspersonalens indelning. rekrytering, utbildning och användning är uppgifterna i krigsmaktens organisation under krig och fred. [ fräga om dessa uppgifter utgår arbetsgruppen frän de principer för totalförsvarets

Prop. l973:128 4

inriktning och uppgifter som senast har angetts i 1972 års försvarsbeslut (prop. 1972275, FöU 1972:17, rskr 1972123 1 ). Gruppen konstaterar vidare att man inom det svenska försvaret, som huvudsakligen bygger på insatser av värnpliktiga. torde fä räkna med att tillgången på ständigt tjänst- görande yrkespersonal blir starkt begränsad. Denna personal har därför sär- skild betydelse för organisationen i bäde krig och fred. Detta markeras än mer av de ökade krav på organisatorisk handlingsfrihet som 1972 års för- svarsbeslut förutsätter. Yrkesbcfäl måste sålunda ingå i den militära orga- nisationen inom ramen för en yrkeslivskarriär.

Uppgifter för militär och civilmilitär yrkespersonal

Efter en allmän redogörelse för befälcts uppgifter inom krigsmaktens krigs- och fredsorganisation konstaterar arbetsgruppen att dessa uppgifter är grundvalen för att bedöma en lämplig struktur för all befälspersonal och i synnerhet för den yrkesanställda personalen.

Arbetsuppgifterna för yrkesbefälet skiftar dock inom och mellan de olika befälsniväcrna inom såväl krigs- som fredsorganisationen. Det nya tjänsteställningssystemets kompetensniväer speglar pä sitt sätt dessa skillnader. Det är enligt arbetsgruppen nödvändigt att genomföra en förutsättningslös analys, som utan hinder av konventioner och idéarv belyser de krav arbetsuppgifterna ställer och på ett nyanserat sätt framhäver säväl likheter som olikheter.

Fran dessa utgångspunkter har arbetsgruppen gjort en översiktlig och sammanfattande analys av befälets arbetsuppgifter i krigs- och fredsor— ganisationen. Analysen bygger också på gällande program och delprogram inom krigsorganisationen och på fredsverksamhetens huvudproduktions- omraden. Arbetsgruppen har i anslutning härtill ocksä sökt ange föränd- ringarna i perspektivet vad gäller uppgifternas innebörd.

För att urskilja och definiera de olika betälsuppgifterna anser arbets- gruppen att uppgifterna i krigsorganisationen är av avgörande betydelse. Arbetsgruppen konstaterar därefter att det tar lång tid att bygga upp en tillgång av yrkespersonal för militära uppgifter på olika nivåer och att personalen skall verka i krigs- och fredsorganisationen under lang tid. Vidare pekar gruppen på krigsorganisationens ständiga utveckling och krav pä fortlöpande anpassning inte bara till närliggande krav utan också till bedömda framtida förutsättningar. Utbildning av yrkespersonal måste ske med starkt beaktande av dessa förhållanden. Det befäl som rekry- teras idag skall fulll utbildat börja verka i en miljö som ligger ca tio år fram i tiden och skall dessutom arbeta under ytterligare 25—35 är inom organisationen. Stor omsorg mäste därför läggas ned på fördelningen mellan grund- och vidareutbildning och på avvägningen mellan s.k. när- och fjärrförbercdelser. Förutsägelser om organisationens kvantitativa omfattning under 1980-talet blir självfallet osäkra. Med större säkerhet kan däremot sådana förändringar i perspektivet. tecknas som fär betydelse för de kvalitativa kraven på 1980-talets yrkesbefäl.

Prop. l973:128 5

Krav på framtidens yrkesbefäl

Arbetsgruppen konstaterar att vissa grundläggande förutsättningar och krav är allmängiltiga för allt yrkesbefäl inom den svenska krigsmakten. All aktiv bCfälSpersonal skall sålunda arbeta inom tvä hin-'udrmträden. nämli- gen i krigs- resp. frcdsorganisationen. Inom båda dessa omräden krävs att allt befäl skall kunna verka i rollerna som chef. fackman och utbildare. Mellan uppgifterna i krigsorganisationen och i fredsorganisatio- nen finns vidare en stark koppling. I krig skall yrkesbefälet verka i de tre rollerna i kraft av den utbildning och den verksamhet som har genom- förts i fred. All verksamhet i t'redsorganisationen har som sin väsentliga och yttersta uppgift att skapa stridsdugliga krigsförband. Verksamheten i fredsorganisationen måste därför bedrivas med krigets krav som utgångs- punkt. Kraven pa yrkesbefälet och därmed ocksä på dess utbildning styrs av detta förhållande.

Eftersom de grundläggande befälsuppgifterna i de tre rollerna är gemensamma mäste utbildningen till aktivt befäl planeras så att varje- yrkesbefäl vid varje tidpunkt kan göra en effektiv insats som chef. fackman och utbildare. Förändringar i krigs- och fredsuppgiftcrna sker ständigt och maste beaktas vid utbildningen av yrkesbefälet.

Pa grund av fysiska åldersgränser för tjänst i vissa stridsbefattningar kräverorganisationen att en stor del av yrkesbefälet fär ändrade uppgifter vid 35— 40 års älder. Som exempel på sadana befattningar nämner arbets- gruppen stridsvagns-_ ubåts-. kustjägar- och flygförartjänst. Utbildningen av yrkesbefäl mäste därför innefatta fiärrförberedelscr, dvs. inhämtande av sådana kunskaper som utöver behov för den närmaste periodens yrkesutövning ger en nödvändig förberedelse för en växling i yrket vid en senare tidpunkt.

Arbetsgruppen redogör vidare översiktligt. för vad som krävs av befälet i krigs— och l'redsorganisationen under programplaneperioden och för de kvalitativa förändringar av dessa krav som utvecklingen under perspek— tivplaneperioden kan antas medföra. [ fråga om de tre rollerna som chef. utbildare och fackman fra mhälls i huvudsak följande. '

C h 6 fs r 0 l l e n är den centrala befälsuppgiften och har i princip samma innebörd för allt yrkesbefäl. I framtiden kan behov finnas att lägga ett mer självständigt och otnfattande chefsansvar på lägre bcfälsni- Våer och därmed ofta ocksä pä yngre befäl. Läg älder och låg tjänste-grad i förhållande till truppen gör det ofta svårt att vara chef. Denna kombina- tion är framträdande i en värnpliktsorganiserad krigsmakt och skärper kraven dels pä grundläggande förmåga att föra befäl. dels pä utbildningi chefsskap, dvs, personalledning och personalbehandling.

(_irundvalen för chefsutövning är en befälsförmäga. som genom lämplig befälsutbildning och praktisk bcfälsutövning vidareutvecklas hos det blivande befälet. En god befälsförmäga förutsätter enligt arbetsgruppen tvä egenskaper. Dels krävs ledarförmäga. dvs. förmäga att enligt allmänt omfattade principer leda och leva med andra människor. Ledar—

Prop. l973:128 6

x

skapskonsten är under ständig utveckling och det militära systemet måste följa med i utvecklingen. Dels krävs förmåga att i svära situationer, när tidsfaktorn är avgörande. kunna utöva chefsskap i rent auktoritär me.- ning.

U t b i l (1 a r r o i l e- n är särskilt framträdande i fredsorganisationcn, där den dominerande- verksamheten är utbildning och produktion av krigsförband I likhet med chefsskapct är utbildarrollcn i fred i princip densamma för allt yrkesbefäl, nämligen att utbilda personal av olika kategorier för uppgifter i krigsorganisationen. Utbildningsuppgifterna är knutna antingen till de värnpliktigas allmänmilitära utbildning samt befattnings- och förbandsutbildning eller till utbildning för yrkesbefäl pä olika nivåer. Utbildningsinnehållct varierar från dctaljkunskap inom en avgränsad sektor till samverkan mellan kvalificerade stridskrafter ur olika försvarsgrenar.

De värnpliktigas allmänmilitära utbildning och befattningsutbildning kommer enligt arbetsgruppen också i framtiden i huvudsak att anförtros at det yngre yrkesbefälet. Deras utbildarroll är redan nu paverkad av den allmänna samhällsutveeklingen. För framtiden bedöms skolreformer, förändrade attityder hos de värnpliktiga och en fortsatt utveckling mot minskad erfarenhet av arbets- och yrkesgemenskap hos de värnpliktiga under grundutbildning skärpa kraven på det yngre befälets utbildar- och ledarförmäga.

Arbetsgruppen framhåller vidare att materiel, teknik och taktik påver— kas av utbildningsmässiga faktorer. Utbildningsinnehället måste. i sin tur utformas mot bakgrund av befintlig och kommande materiel, teknik och taktik. För att na fullgod effekt i systemet kräver detta av den enskilde en ständig växling mellan utbildarinsatser och övrig verksamhet. Enligt arbetsgruppen är utbildarrollen sammansatt och kräver kunskap och förmåga att kommunicera. Därutöver fordrar rollen förmåga att verka både som lärare och instruktör på alla uppgiftsniväer.

Arbetsgruppen anser att allt yrkesbefäl genom lämpliga placeringar tidigt maste fa en egen erfarenhet som utbildare. Eftersom vår försvars- organisation i så avgörande grad bygger sin verksamhet på insats av värnpliktig personal ställs speciella krav på allt yrkesbefäl. Utvecklingen mot mer begränsad utbildningstid för värnpliktig personal ökar det aktiva befälets dubbla ansvar för utbildning och vidareutveckling. Arbetsgrup— pen framhåller vidare det vitala sambandet mellan :i ena sidan kunskaper om krigsorganisationen och förmågan att utföra uppgifter i denna organisation och 3 andra sidan förmågan att utbilda inom fredsorganisa- tionen.

Liksom de övriga rollerna utövas fa c. k r o ] le n på alla nivåer i såväl krigs- som fredsorganisationen. Den är i större eller mindre utsträckning alltid integrerad med delar av ledar- och lärarfunktionen. Kraven på fack- kunskaper varierar starkt med hänsyn till befälets olika arbetsuppgifter och nivå. Att fackmässigt behärska stridsfunktionerna är faekrollens främsta innebörd.

Prop. 19731 28 7

Efter den tidigare redovisade analysen av chefs-, utbildar- och fackrol- lerna konstaterar arbetsgruppen att det krävs teoretisk och praktisk utbildning samt erfarenhet i praktisk tjänst för att yrkesbefälet skall kunna uppfylla kraven i de olika rollerna. [ dagens system har en sådan utbildning sina närmaste motsvarigheter i utbildningen vid exempelvis krigsmaktens aspirant-. instruktörs-, officers- och vapenskolor samt vid militärhögskolan och försvarshögskolan.

[ en sammanfattande analys av de tre rollerna framhåller arbetsgrup- pen. att chefsskapct och utbildarrollen är av central betydelse. Dessa roller förändras inte till sin reella innebörd av utvecklingen men väl till sin form. Fackrollen är däremot direkt knuten till systeminnehället och den utveckling inom detta som direkt hänger samman med nya förutsätt— ningar eller möjligheter pä de operativa, taktiska och tekniska områdena och i miljön. De förändringar som utvecklingen under perspektivplane- perioden bedöms medföra gör fackrollen mera sammansatt. Större fordringar pa kunskaper om angränsande eller sidoordnade vapensystem inom krigsmakten kommer vidare att ställas för att tillgodose ökade krav på samverkan säväl inom krigsmakten som mellan krigsmakten och totalförsvaret i övrigt.

Arbetsgruppen understryker sammanfattningsvis att uppgifterna inom saväl krigs- som fredsorganisationen för yrkesbefälen, oavsett" nivä eller nuvarande militära eller civilmilitära tjänsteställning, kräver att de skall vara chefer och ledare, yrkesspecialister samt lärare och instruktörer. De tre huvudkravcn visar enligt arbetsgruppen att det idémässigt och prak- tiskt är mera som förenar än som skiljer uppgiftsinnehavarna åt. En ny grundsyn är därför nödvändig. nämligen att yrkesbefälet skall ses som en enda grupp. y r k e s 0 f f i c e r a r e. med gemensam identitet. Uppgif- terna för yrkesofficerarna mäste fördelas pä personer som utbildas för att verka inom olika områden och på skilda kompetensniväer. lnom den helhet som yrkesofficerarna bildar mäste alltsä finnas en ur krigs- och fredsorganisationens krav härlcdd underindelning. Frän olika sakliga förutsättningar kan denna kompetensfördelning leda till en uppdelning på ett varierande antal kompetensgrupper.

Den ideala befälsstrukturen

Efter vissa jämförelser med skolan och arbetslivet konstaterar arbets- gruppen att uppgifterna för befäl inom krigsmakten utförs inom ett antal skilda kompetensniväcr. Inom ramen för en gemensam identitet återkom- mer ständigt de tre rollerna. chefs—_ fack- och utbildarrollen.

Arbetsgruppen diskuterar därefter tvä principiella strukturer för en ideal befälsordning. den vertikala och den horisontella.

Den vertikala strukturen innebär enligt arbetsgruppen att varje upp- giftsinn'ehavare direkt rekryteras och utbildas för uppgifter, som svarar mot den aktuella niväns kompetenskrav. Slutkompetens uppnäs redan efter avslutad grundutbildning. ] samhällslivet i övrigt kan bl. a. förhållan- dena inom sjukvårdsområde-t anföras som exempel på en sådan vertikal

Prop. l973:l 28 8

struktur. Även samhällets utbildning av teknisk personal företer i vissa avseenden likartade drag. Den vertikala strukturen kan ha vissa fördelar. Utbildningen för varje nivä kan strikt mälinriktas. Urvalsprocessen tituler- lättas om klara kriterier pä grundkompetens före utbildningen kan definieras. Strukturen är i begränsad mening ekonomiskt fördelaktig i fråga om både kostnaderna för själva utbildningen och relationen mellan utbildningsinvestering och nyttjandetid. Strukturen har dock bestämda nackdelar. Den hindrar eller försvärar avsevärt strömning mellan kompe- tensniväerna. Erfarenhet och skicklighet från en nivå är svår att utnyttja på annan nivä. Planering och utveckling inom ett sådant system kan riskera att f_iärma sig frän den praktiska verkligheten.

Den horisontella strukturen innebär i sin tur att alla uppgiftsinneha- vare böljar pä den minst komplicerade nivän och att alla efter att successivt ha inhämtat utbildning och praktisk erfarenhet stegvis flyttas till en mer komplicerad nivä. | offentlig verksamhet är det svärt att finna renodlade exempel pa denna struktur. Strukturen kan teoretiskt sett innebära fördelar. Den skapar framför allt garanti för att en gedigen erfarenhet från varje nivå utgör grund för verksamheten på högre nivå. Dess nackdel är dock att den inte blir ekonomisk eftersom graden för att utnyttja individuell kapacitet ofta är läg. Förhållandet mellan utbild- ningsinvestering och nyttjandetid blir ogynnsamt från ekonomisk syn— punkt. Strukturen ger därutöver en ogynnsam äldersfördelning. vilket är till hinder i de fall när det för vissa uppgifter krävs bade kvalificerad utbildning och tillräcklig erfarenhet vid relativt ung alder.

Vid jämförelse mellan dessa principiella strukturer och befälsuppgifter— nas praktiska innehåll visar det sig enligt arbetsgruppens mening att. ingen av strukturerna är renodlat" lämpad som utgangspunkt för en ändamålsen- lig strukturering av befälsuppgifterna i ett antal kompetensniväcr och rekryteringen till dessa niväer.

Arbetsgruppen har i stället sökt sig fram till en annan struktur. syntesstrukturen, som är en horisontell grundstruktur med successivt. urval. Denna innefattar de vertikala och horisontella strukturernas posi- tiva drag. Syntesstrukturen skapar enligt arbetsgruppen garantier för en tillräcklig erfarenhetsgrund genom att varje högre nivå bygger på erfaren- het frän en lägre. Systemet präglas av en successiv urvalsprocess. som vid sidan av resultaten från en kompetensgivande utbildning tar till vara den enskildes förmåga att på rätt sätt utnyttja inhämtade kunskaper i praktisk verksamhet. Om syntesstrukturen används på ett formalistiskt sätt, kan den emellertid bli ogynnsam med hänsyn till uthildningskost- naderna. Man kan också fa en ogynnsam äldersfördelning. l modellen ligger dock möjlighet att förhindra dessa nackdelar genom att styra utvalstidpunkterna sä att bästa möjliga resultat näs.

Vid sina fortsatta överväganden finner gruppen att syntesstruktu ren är den idémässigt lämpligaste strukturen. lindast om särskilda omständighe- ter föreligger. bör avvikelser frän strukturen accepteras. ] det militära systemet bedöms sådana omständigheter föreligga när vissa uppgifter samtidigt ställer krav pä bade kvalificerad utbildning och läg fysisk älder.

Prop. l973:128 9

Syntesstrukturen bör därför anpassas till ett system som för huvuddelen av uppgifterna erbjuder gemensam rekrytering och därefter fortsatt kompetensbildning genom utbildning och erfarenhet. För vissa uppgif- ter krävs dock en särskild rekrytering och utbildningsgang med hänsyn till kraven pä kvalificerad kompetens i förening med relativt sett låg fysisk ålder.

Den ideala befälsstrukturen mäste. enligt arbetsgruppens mening också göra det möjligt för organisationen att på bästa sätt ta till vara den enskildes kapacitet och praktiska erfarenhet. Den mäste vidare skapa förutsättningar för alla enskilda att i kraft av sina inneboende förutsätt— ningar och personliga kvaliteter och sin individuella mognadstakt nåenposi- tion inom verksamheten som svarar mot dessa egenskaper. En modifierad syntesstruktur tillgodoser i princip dessa krav. [ den mån särskilda omständigheter kräver en särskild rekrytering för vissa uppgifter måste man i idealstrukturen föra in krafter i form av sneddning, övergångsmöj- ligheter m. m. som eliminerar begränsningarna.

Den av gruppen beskrivna idealstrukturen anger inte vilka befälsgrup- per i konventionell mening kompetensgrupper som bör finnas inom den gemensamma identiteten, yrkesofficersbegreppet. Med utgängspunkt i att en individ inom en kompetensgrupp kan ha uppgifter på olika kompetensniväer har arbetsgruppen definierat begreppet kompetens- grupp så att därmed avses en befälsgrupp där var och en i gruppen infriar gemensamma rekryteringsförutsättningar och har gemensam grundutbild- ning och vidareutbildning. lnom kompetensgruppen skall dessutom de uppgifter som kompetensen svarar mot ha en principiellt enhetlig inne- börd.

Inom den gemensamma identiteten mäste enligt arbetsgruppens me- ning cn indelning ske i kompetensgrupper med hänsyn till de faktiska behoven inom organisationen. Särdragen för olika delar av en organisa- tion kan i sin tur också leda fram till behov av olika och om möjligt enhetliga understrukturer.

Arbetsgruppen finner det vidare vara nödvändigt att innebörden av olika kompetensgrupper definieras med avseende på rekrytering, grundut- bildning. vidareutbildning och uppgiftsinriktning. Detta gäller med hän- syn till såväl myndigheternas planering som de enskilda individernas möjligheter att i samband med yrkesval och tiden därefter få en fullständig information om sina möjligheter i yrket. Gruppen anser doek att betydelsen av denna gruppindelning kan bli mindre i den mån som den övergripande identiteten efter hand upplevs som en praktisk verklig- het bäde av den enskilde och av myndigheten.

Särskilda förhållanden som påverkar befälsordningen

Arbetsgruppen tar också upp vissa särskilda förhållanden — framförallt utanför försvaret —- som anses ha särskild betydelse för den framtida bcfälsstrukturen, nämligen skolsystemet, arbetslivet och värnpliktssyste- met.

Prop. l973:128 10 Sk olxystenz et

Arbetsgruppen belyser inledningsvis den kvantitativa omfattningen av utbildningsväscndet. de nya organisatoriska och pedagogiska formerna och idéerna, den förändrade attityden gentemot eleven och elevens möjligheter till utveckling samt relationerna mellan lärare och elever. Gruppen konstaterar att det svenska skolväsendet Linder senare tid har genomgått stora förändringar.

Gruppen redogör i korthet för grunddragen i de stora och viktiga skolformerna. nämligen grundskolan. gymnasieskolan och utbildningen pä högskolenivä.

Arbetsgruppen redogör vidare för olika utredningar som under de senaste åren har behandlat och belyst en rad frågor av vital betydelse för utbildningsväsendet, bl.a. frågor om kompetens och kompetensvärde, urval och rekrytering. arbetsformer och sludiemctodcr. Gruppen erinrar här bl. a. om 1968 års utbildningsutrednings (U 68) överväganden röran- de den högre utbildningens dimensionering och organisation m. m. Gruppen anför i detta sammanhang att resultaten av dessa utredningar och de beslut de kan föranleda i tillämpliga delar mäste fä betydelse även för verksamheten inom försvaret, eftersom denna mäste ta intryck av och anpassas till utvecklingen inom det civila utbildningsväsendet.

Efter redovisning av bl. a. utvecklingstendenserna inom skolans omrä- de och den allmänna attityden hos dem som kommer till försvaret för värnpliktstjänstgöring eller yrkeskarriär konstaterar arbetsgruppen att de redovisade förhällandena är betydelsefulla när det gäller skolsystemets inverkan pä befälssystemet. Det militära yrkesbefälet skall rekryteras från dagens och morgondagens skolelever. I)e redovisade förliällamlena utgör således förutsättningar och utgångsvärden för rekrytering av yrkesbefälet och för krigsmaktens inomverksutbildning.

Arbetsgruppen anför att basen för rekrytering av yrkesbefäl med lämpliga förutsättningar mäste göras så bred som möjligt och i princip täcka grund- och gymnasieskolans olika linjer. Detta kräver i sin tur att försvarets inomverksutbildning utformas med hänsyn till elevernas varie- rande förkunskaper.

Skolans fostran av eleverna präglas enligt arbetsgruppen av en strävan att skapa självständiga och kritiskt tänkande individer. Skolan strävar ocksä att framhålla varje individs likaberättigande oavsett individuella förutsättningar. Härigenom undviker man ett hierarkiskt inordnande av individerna. Som värnpliktiga finner de tidigare skoleleverna sig plötsligt sorterade i olika värnpliktskategorier efter vars och ens personliga förutsättningar. En sådan ordning är nödvändig av tids- och effektivitets- skäl för att inte få för höga kostnader för värnpliktsutbildningen. För att yrkesbefälet under sådana förutsättningar skall kunna handleda de värnpliktiga pä ett riktigt sätt måste befälets egen kunskapsnivä inom allmänna ämnen vara god. Ocksä detta förhållande pävcrkar givetvis inomverksutbildningen.

Vad gäller utbildningen för uppgifter i fackrollen anser arbetsgrup- pen att skolsystemet och utvecklingen av reglerna för kompetens och

Prop. l973:128 ll

behörighet bör ge möjligheter att ange de allmänna behörighetskrav och särskilda krav på förkunskaper som fordras för att optimera personalens utbildning till olika uppgifter. De fysiska åldersgränserna, som arbets- gruppen har berört i annat sammanhang. gör det nödvändigt att utbild- ningen för delar av yrkesbefälet påskyndas så att erforderlig kompetens för att lösa primära krigsuppgifter uppnås vid relativt ung ålder. Samti- digt som reglerna för behörighet i ökad omfattning kommer att präglas av en strävan att beakta den praktiska kompetensen, bör enligt arbetsgrup- pen verksmyndigheten fä ökade möjligheter att utforma intern utbildning och precisera de krav på särskilda förkunskaper som behövs.

Arbe lsli ve!

Arbetsgruppen konstaterar att det inom arbetslivet jämsides med utvecklingen mot större trygghet finns en strävan att ge den enskilde ökat medinflytande i olika former. [ här aktuella sammanhang är också arbetskraftberäkningar, villkoren för medinflytande m.m. av betydelse för förhällandena inom försvaret.

Arbetsgruppen anför vidare att den militära verksamheten mäste göras så lik annan verksamhet i samhället som möjligt t.ex. i fråga om arbetsmiljö, arbetstid och medinflytande. Detta mäl måste dock vägas mot möjligheterna att utbilda värnpliktiga inom ramen för kortare utbildningstider och under förhållanden som på ett realistiskt sätt skall svara mot de krav som ställs bl. a. på långsiktig beredskap samt mobilise- rings- och incidentberedskap.

Värnplik rssystemer

Förutom att den svenska försvarspolitiken präglas av ett starkt beroen- de av värnplikten är enligt arbetsgruppen värnpliktssystemet dessutom av betydelse för yrkesbefälet från framför allt utbildnings-. rekryterings- och idéaspekter.

I fräga om utbildning av blivande yrkespersonal anser gruppen. att en sammanläggning med utbildningen av värnpliktiga ger klara fördelar inte minst från utbildningsekonomiska synpunkter. Utbildningen av det akti- va befälet fär med rekrytering genom värnpliktsutbildningen även en pedagogisk betydelse. Den grundläggande utbildningen tillsammans med övriga värnpliktiga ger den blivande yrkesmannen värdefulla sociala miljöerfarcnheter för den framtida yrkesutövningen.

Även frän rekryteringsmässiga synpunkter är enligt gruppen vägen genom värnplikten av stor betydelse. Eftersom huvuddelen av en älders- klass av den manliga befolkningen varje år passerar genom grundutbild— ningen, är möjligheterna för en ökad rekrytering goda. Genom inskriv- ningssystemet får man dessutom viktiga data om de enskildas fysiska, intellektuella och övriga personliga förutsättningar. lfullgörande av grund- utbildningen ger i sin tur goda möjligheter till iakttagelser för de enskilda och för myndigheten. Möjligheter att kontrollera prognoskraften i det

Prop. l973:128 12

urval, som sker vid inskrivningen, kommer ocksä att föreligga.

Som den tredje aspekten noteras ideaspekten. Denna aspekt anser arbetsgruppen vara den väsentligaste. Enligt arbetsgruppens mening är det av största vikt att också den aktiva personalen är ett med värnplikten. i den meningen att den är rekryterad ur de värnplikti- gas led, utbildad gemensamt med de värnpliktiga och har sina grundläg- gande. och för livet bestäende erfarenheter fran värnpliktsutbildningen. En särskild innebörd fär ideaspekten om man jämför förhållanden som avser rekryteringen till eftergymnasial utbildning. En snedrekrytcring föreligger därvid alltjämt. l och för sig lämpade individer. inte minst ur de delar av befolkningen som konventionellt benämns socialgrupp 3, avstär eller tvingas avstå från att söka sig till yrken och verksamhetsomräden. där de skulle kunna göra viktiga insatser. Det är därför viktigt att försvaret som samhällsfunktion ges möjlighet att utan förutfattade meningar och konventioner rekrytera ur hela folket och därvid också i fortsättningen medverka till att avlägsna snedrckrytcringen.

Enligt arbetsgruppen kan dock rekrytering genom värnplikten ocksä skapa vissa komplikationer. Dessa hänger samman med de förändringar av värnpliktsutbildningssystemet som efterhand gentnnförts med hänsyn till de allmänt sett begränsade resurserna. Genom en förfinad urvalsprocess görs vid inskrivningen en vertikal uppdelning av de värnpliktiga fran kompanibefälslämpade till meniga värnpliktiga. Detta skapar en motsägel- scfull situation som mäste beaktas för att säkerställa rekryteringsbrcdden.

Rekryterings- och utbildningsfrågor

Normerna för att rekrytera och utbilda yrkesofficercn bör enligt arbetsgruppens äsikt präglas dels av de regler och normer som finns inom det civila utbildningssystemet, dels av de förutsättningar som värnplikts— systemet ger beträffande rek ryteringsbredd och urvalsmöjligheter. I fräga om det civila ut'bildningssystemet är l972 ars riksdagsbeslut om gymna— sieskolans kompetensvärde m.m. (prop. l972:84, UbU 1972:3l, rskr 19722240") av principiell betydelse. framför allt i fraga om principerna om allmän behörighet och särskilda behörighetskrav samt om urval till högre utbildning. Normerna för kvotering är ocksä av särskilt intresse liksom reglerna för studielämplighetsprov och arbetslivsvärdering. [ fräga om värnpliktssystemets speciella möjligheter med hänsyn till frågor om studie- och yrkeslämplighet anser arbetsgruppen att värnpliktssystemets inskrivnings- och urvalsverksamhet erbjuder unika möjligheter att förut- säga den enskildes förutsättningar. Inte minst befälsskattningcn är härvid av betydelse.

Vid den fortsatta utvecklingen av den interna rekryteringen inom krigsmakten är det vidare angeläget att konstruktivt utnyttja de bärande idéerna i nyss nämnda beslut om gymnasieskolans kompetensvärde och utforma de praktiska bestämmelserna sa att utbildningen och meritvär- deringcn ger den nödvändiga kvalificerande kompetensen. Det är också angeläget att den interna utbildningen beskrivs i termer. som ansluter till det allmänna utbildningsväsendets.

b.)

Prop. l973:l28 l

Arbetsgruppen anser det vidare väsentligt att man vid rekrytering och urval av yrkesbefäl anger de särskilda krav som ställs på prognos om lämplighet för yrke och studier. Krav på positiv befälsskattning mäste därvid ställas för rekrytering till yrkesofficer. Det är också angeläget att inom försvaret ytterligare utveckla den prognosverksamhet som den militära verksamheten i mänga avseenden har initierat och vidareutveck- lat. Värderingen av praktisk tjänst och praktisk erfarenhet blir härvid av särskilt intresse. Rekryteringen genom värnplikten och principen om successivt urval inom en horisontell struktur ger här speciella möjligheter att beakta och värdera praktisk tjänst" och praktisk livserfarenhet.

Med beaktande av nämnda synpunkter anser arbetsgruppen att rekry— teringen till yrkesbefäl i princip bör baseras pä genomgängen gymnasie- skola. Därutöver bör som särskilda förkunskapskrav anges vissa linjer inom gymnasieskolan. [ vissa fall anses kraven behöva anges som en kombination av delar av innehallet i två linjer. De särskilda förkunskaps- kraven skall ge garanti för förutsättningar i övrigt för verksutbildningen för de olika rollerna i yrket. Med hänsyn till att kraven inom fackrollen varierar kan olika linjer i gymnasieskolan komma i fräga alltefter behoven. Detta bedöms i flertalet fall innebära att de särskilda förkun- skapskraven kan infrias inom ramen för de tvääriga linjerna. Det kan också vara nödvändigt att ställa förkunskapskrav motsvarande treärig gymnasielinje för en kompetensgrupp som kräver en särskilt kvalificerad och sammansatt militär kompetens vid läg älder. Dessa krav bör vara infriade innan den grundläggande militära yrkesutbildningen är avslutad.

Behörighetsktavcn i fräga om skolutbildning bör enligt arbetsgruppen betraktas närmast som en rekommendation och ett räd till den enskilde inför yrkesvalet. Systemet mäste ge möjligheter och förutsättningar till yrkeskarriär även för dem som inte formellt fyller behörighetskraven. Med hänsyn till det militära systemets speciella förhallanden bör kvote- ringsreglcr utformas. ] dessa bör ocksä begreppet fri kvot inga. Även vid konjunkturlägen där behoven kan tillgodoses med sökande som har fullständig behörighet är det angeläget att avsätta en fri kvot för att garantera bredden i rekryteringen. Om systemet skall ge praktiska möjligheter till "strömning" och ”snetldning” mäste det inom ramen för- normal rekrytering skapas utrymme för någon form av kvotering.

För att skapa bredd i rekryteringen enligt de angivna linjerna mäste enligt arbetsgruppen kompletterande utbildning anordnas. Redan inom ramen för koinpetensregler om allmän behörighet uppstär behov av komplettering för vissa gymnasielinjer. [ övrigt uppstar kompletterings— behov för bl. a. dem som inte har gymnasieskola. Behov av komplettering uppstär vidare för att i vissa fall ge möjligheter att förvärva de erforder- liga förkunskapskraven. Detta kan gälla i samband med grundrekryte- ringen till en kmnpetensgrupp men ocksä för det tillskott. som behövsi samband med sneddning. ! vissa fall kan ytterligare tillskott av kunskaper icivila ämnen behövas inom den rent militära yrkesutbildningen.

:'Xrbetsgruppen anser att kompletterande utbildning bör organiseras sä

Prop. l973cl28 14

att den bäst tjänar krigsmakten med hänsyn till kostnader och önskvärd integration med annan utbildning och verksamhet. Rekryteringsaspektcn är ocksä av betydelse i fräga om möjligheten att pa okonventionella vägar nä dem som kan bli goda yrkesofficerare utan avseende pä social eller ekonomisk bakgrund. Sedan läng tid finns inom försvaret resurser för sädan komplett.eringsutbildning. t. ex. kompletterings- och påbyggnads- utbildningen vid de hittillsvarande instruktörsskolorna. verksamheten vid försvarets gymnasieskola och utbildningen vid marinens och flygvapnets tekniska skolor. Arbetsgruppen anser det angeläget att det även i fortsättningen finns resurser av denna art inom det militära systemet. Detta utesluter givetvis inte att kompletteringsutbildning i vissa fall med fördel kan och bör ges också inom det allmänna utbildningsväsendet. Arbetsgruppen tillägger att förhällandena inom den militära verksamhe- ten, bl.a. övningsverksamheten vid värnpliktsutbildningen och dennas inpassning under kalenderäret, ställer särskilda krav pä tillgång och närhet till civil utbildning.

Befälssystem i andra länder

Arbetsgruppen har översiktligt belyst befälsstruktur'er i andra länder främst i fräga om allmän struktur, uppgiftsfördelning. utbildning och sociala villkor. f-itt gemensamt drag inom alla strukturer är en klar differentiering av uppgifter pä olika nivåer och en intern uppdelning i skilda kompetensgrupper av skiftande antal. Vidare konstaterar arbets- gruppen att den militära yrkesutbildningen i allmänhet i Sverige ligger pä ett relativt högt plan vid jämförelse med förhållandena i andra länder. I fråga om uppgiftsfördelning och uppgiftsinriktning finner arbetsgruppen att andra länders yrkespersonal i allmänhet ges betydligt mindre kvalifi- cerade uppgifter än motsvarande grupper inom den svenska krigsmakten. Arbetsgruppen varnar allmänt sett för att man okritiskt efterliknar andra länders befälsstrukturer titan att ta hänsyn till våra särskilda förhällan- den.

Synpunkter på den framtida befälsstrukturen

Arbetsgruppen har jämfört nuvarande förhällanden inom krigsmakten med den angivna ideala befälsstrukturcns krav på all militär och civilmi— litär personal att fullgöra uppgifter i de tre rollerna som chef och ledare, som fackman samt som lärare och instruktör.

Nu gällande befälsordning inom armén och övriga punktvisa åtgärder inom krigsmakten skapar enligt arbetsgruppen förutsättningar för en förändring och utveckling mot idealstrukturen. Gruppen finner dock att mycket äterstär redan innan befälsordningen vid arme'n är genomförd som idé och realitet och att än mer krävs för att förverkliga de grundtankar om en gemensam befälsordning som har utvecklats i prome- morian.

Vid jämförelse av nuvarande förhållande med den ideala befälsstruk-

'J-

Prop. l973:128 ]

turen konstaterar arbetsgruppen bl.a. att dagens yrkesbefäl inte har sådan utbildning att de fyller kraven för att kunna verka i de tre rollerna.

[ fråga om chefsrollen finns kvalitativa skillnader i utbildningen mellan och inom skilda uppgiftsgrupper. Fackrollen är sedan gammalt väl tillgodosedd inom krigsmakten. I vissa fall kan dock konstateras att utbildningen har blivit väl ensidigt tekniskt och funktionellt inriktad samtidigt som väsentliga delar av det speciellt militära yrkeskunnandet undanskymts. En mer balanserad inriktning av utbildningen och en mer målmedveten växling mellan utbildning och praktisk tjänstgöring bör enligt arbetsgruppens mening skapa förutsättningar för att kunnan- de och förrn-Eiga i faekrollen till alla delar skall kunna svara mot kraven. Inte heller utbildarrollen har tillgodosetts sä att den svarar mot de krav som uppgifterna inom freds- och krigsorganisationen ställer. Även på] detta otnräde finns således behov av förändringar. Arbetsgrup- pen konstaterar i detta sammanhang ocksä bl. a. att mänga yrkesmän endast i blygsam omfattning och i mänga fall inte alls fätt uppgifter som chef eller utbildare.

Beträffande möjligheterna att uppnå en socialt sett balanserad rekryte- ring till befälsyrket anför arbetsgruppen att gjorda undersökningar visar att exempelvis rekryteringen till aktiv officer inom armén under vissa perioder i senare tid har kännetecknats av relativt sett större inslag frän socialgrupperna "3 och 3 än från gruppen ]. Rekryteringen inorn alla delar av organisationen bör inte bara spegla den aktuella socialgruppcringen inom samhället utan också utvecklas i en riktning. där social och ekonomisk bakgrund spelar allt mindre roll. I stället bör individens inneboende förutsättningar och kapacitet ges en större roll vid yrkesval. rekrytering och vidareutbildning. Som framgår av arbetsgruppens beskriv- ning av den ideala befälsstrttkturen anser gruppen att det måste finnas möjlighet till strömning mellan olika nivåer och uppgiftsgrupper. [ dagens yrkesbefälsstruktur finns sådana möjligheter i huvudsak endast inom armén. Även där har dock enligt gruppens mening de formella möjlighe— terna bara i begränsad utsträckning utnyttjats i praktiken.

Arbetsgruppen konstaterar att nuvarande utbildning av yrkesbefäl redan i viss män har föregripit det idealmönster som anges som eftersträ— vansvärt inom det civila utbildningsväsendet. Säledes finns sedan länge inom krigsmakten exempel på en konsekvent driven s. k. varvad utbild- ning där fortsatt teoretisk skolning baseras på tidigare formell skolning Och längvarig praktisk verksamhet. ()cksä begreppen när— och fjärrförbe- redelse har redan sin plats inom det militära utbildningssystemet. Arbets- gruppen finner det angeläget att notera detta. eftersom det militära systemet ibland med viss orätt har anklagats för bristande anpassning till moderna ideer. Mycket äterstär emellertid att göra för att det militära utbildningssystemet i praktiken skall motsvara moderna ideal. Det är bl. a. viktigt att mot bakgrund av behörighetskrav som i princip stämmer överens med annan samhällsverksamhct se till att kotnpetensutbildning för all personal präglas av systematisk uppbyggnad av teoretisk utbildning och praktik i en äterkommande logisk följd och alltså sker i form av en s.k. varvad utbildning.

Prop. l973zl28 l6

När det gäller uppgiftsinriktningen i rollerna som chef, fackman och utbildare konstaterar arbetsgruppen att en sädan redan finns för rege- mentsofficerare och för vissa kompaniofficerare. inom andra delar av organisationen inriktas däremot det aktiva befälet i huvudsak på uppgif- ter som fackmän. Uppgifterna som chef och ledare resp. lärare och instruktör med hänsyn till krigets krav och värnpliktsorganisationens speciella villkor har inte konsekvent älagts stora delar av den aktiva yrkespersonalen.

Mot bakgrund av yrkesbefälets .uppgifter finner arbetsgruppen det vidare angeläget att innehållet i utbildningen präglas av samhällsinrikt- ningen i stort. För att den aktive yrkesmannen skall kunna fylla sin uppgift i olika avseenden krävs också att han är väl införstådd med de värnpliktigas och den övriga personalens attityder. Anpassning till ändra- de förutsättningar i fräga om skol- och samhällsutveckling har redan delvis skett. men brister finns säväl i den grundläggande utbildningen av yrkesbefälet som i dess vidareutbildning.

Av stor betydelse när det gäller det militära yrkesbefälets uppgifter och arbetsvillkor är enligt arbetsgruppen ocksä möjligheterna att låta uppgifterna och villkoren präglas av värderingar och ideal som finns inorn samhällslivet i övrigt. Begrepp som arbetsplatsdemokrati. medbestäm— mande och medinflytande mäste fä en praktisk innebörd och en konkret utformning inom den interna militära verksamheten. Den verksamhet som bl. a. bedrivs inom företagsnänmderna bör intensifieras och utveck- las. Ett ytterligare led i denna utveckling är den nyligen påbörjade försöksverksamheten med fördjupad företagsdemokrati.

Efter att ha sammanfattat de principer som bör ligga till grund för en enhetlig befälsordning inom krigsmakten med termen yrkesoffieer som ett gemensamt begrepp lämnar arbetsgruppen slutligen detaljerade förslag till ett flertal konkreta åtgärder som enligt gruppen bör vidtas för att den ideala befälsstrukturen skall kunna förverkligas.

Remissyttrandena

ÖB biträder i huvudsak de tankar och idéer som i promemorian förs fram om utformningen av den framtida befälsstrukturen. Enligt ÖB bör den bearbetning som skall följa sedan riktlinjerna för arbetet har godkänts av statsmakterna utgä från det kvantitativa och kvalitativa behovet av yrkesbefäl i krigs- och fredsorganisationen. De militära myndigheterna bör ocksä enligt ÖB:s mening ges möjlighet att genom förslag och underlag medverka till att utforma hefälsstrukturcn och även ges ansvar för att i praktiken omsätta riktlinjerna i en ny befälsstruktur. ÖB anser vidare att reformarbetet bör ske successivt och att de positiva dragen i nuvarande ordning bör tas till vara. Mot bakgrund av att värnpliktskontingentcn normalt bör utgöra rekryteringsgrund för det yrkesanställda befälet understryker ÖB nödvändigheten av att åtgärder

Prop. l973:128 17

vidtas för att säkra tillgången pä personal som vid tillräckligt läg ålder kan ges kvalificerade uppgifter. Slutligen erinrar ÖB om reserv- och värn- pliktsbefälets avgörande betydelse för krigsorganisationens funktionsdug— lighet. SOF, KOF' och P()F har i ett gemensamt yttrande anslutit sig till arbetsgruppens allmänna synpunkter. Detsamma gör FCTF och SF. Samtidigt framför SOF, KOF och P()F sin gemensamma syn på vissa enligt deras uppfattning väsentliga förhällanden som bör läggas till grund för ett nytt befälsutbildningssystem. [ det följande lämnas en sammanfattning av befälsförbundens synpunkter.

Befälsförbunden godtar begreppet yrkesoffieer med chefs-. fack- och utbildarroller inom ramen för en yrkeslivskarriär liksom det naturliga sambandet mellan krigs- och fredsorganisation. För att kunna bevara dagens breda rekryteringsbas bör rekryteringen även framdeles ske pä värnpliktens grund. Principen bör enligt förbundens mening vara att blivande yrkesofficerare skall genomgä samma grnndttt bildning som övriga värnpliktiga. där detta samtidigt är ett klart led i yrkesutbild— ningen.

Befälsförbunden betonar kraven pä en högre allmänbildningsnivä. särskilt inom de lägsta niväerna. Utbildningen till yrkesofficer bör betraktas som s.k. högre utbildning. Vid sidan av genomgången gymna- sieskola eller fem års praktisk yrkesverksamhet sotn grund för allmän behörighet bör dessutom enligt organisationernas mening ställas särskilda behörighetskrav. Utan att gå närmare in på frågan anser organisationerna att tväärig teoretisk gymnasielinje i princip skall krävas för tillträde till yrkesofficersutbildning. Den allmänna och särskilda behörigheten bör vara inhämtad innan yrkesutbildningen påbörjas. för utbildning till högre kompetensnivä bör ytterligare krav ställas pä kunskaper i vissa ämnen. vilket i princip skulle innebära att de ifrägavarande yrkesofficerarna skulle ha minst de allmänna kunskaper som f. n. krävs för utbildning till regen'lentsofficer.

Befälsförbunden anser vidare att endast den som vid inskrivningen eller under värnpliktstjänstgöringen förklaras lämplig för utbildning till plu- tonsbcfäl bör antas till utbildning till yrkesofficcr. Med utgångspunkt i att alla skall ha lika möjlighet till utbildning. befordran och kvalificerat nyttjande- oeh därmed till personlig utveckling bör den framtida struktu- ren formas sä att den som antas till utbildning till yrkesofficer ocksä har möjlighet att nä de högsta befattningarna inom organisationen. Vidare anges att utbildningen för alla yrkesofficerare bör föras upp till nivän plutonchefi fred.

Befälsförbunden anser att utbildningen till yrkesoffieer bör ha ihuvud- sak den längd som utbildningen till regcmentsoffieer har i dag. Det anses emellertid sannolikt att denna tid inte alltid kan inrymma fullständig basutbildning.

Befälsförbunden är eniga om att säd-ana utbildnings- och befordrings- vägar mäste skapas som medger att yrkesofficerare kan få de högre och högsta chefsbefat't'ningarna vid relativt ung älder. Uttagning för sådan

Prop. l973:128 18

utbildning bör dock enligt befälsförbundens uppfattning inte ske förrän fast grund för urval finns. ] princip bör tidpunkten för detta urval inträffa efter ett par års tjänst som yrkesofficer. Vidare päpckas behovet av uttagningsmetoder som garanterar att de lämpligaste far erforderlig utbildning.

Befälsförbunden konstaterar att sambandet mellan krigs- Och fredsor- ganisation påverkar utbildningssystemets utformning och att sambandet mellan arbetsuppgifterna i fred och krig kan variera i styrka. Uppflytt— ning frän en lägre kompetensnivä till befattningar som inte har utpräglat Samband mellan krigs— och fredsuppgifterna bör därför kunna ske med Värdering av fredsuppgifternas krav som grund. Härigenom kan ett smidigare system än dagens skapas för att utnyttja befälet efter dess reella förutsättningar.

Behovet av en storleksmässig balans mellan nivåerna understryks särskilt av befälsförbumien liksom behovet av ingående studium av kompetensnivaernas definition och antal. Förbunden föreslär en förut- sättningslös analys av hur befattningsstrukturen samt urval och utbild- ning till högre kompetensgrupp bör utformas inom olika tjänsteområden.

Slutligen framhåller befälsförbunden nödvändigheten av snabbhet i reformarbetet och önskvärdheten av att anpassningen till en ny befäls' Struktur sker samtidigt inom försvarsgrenarna. Förbunden utgår från att de bereds tillfälle att aktivt medverka i utformningen av en ny befälsord- ning och därmed sammanhängande frågor.

Departementscllefen

Frågan om bcfälsorduingen inom försvaret har varit aktuell under läng tid. Den för armén gällande befälsordniugen beslöts av 1960 års riksdag (prop. l960:109.SU l960:l l3,rskr 1960290). Beslutet var grundat på för— slag av 1954 års befälsutredning och innebar att statsmakterna tog ställning till de tre befälskarernas principiella uppbyggnad och kärernas uppgifter, rekrytering och utbildning. Befälsstrukturerna inotn marinen och flygvap- net är f. n. uppbyggda efter ett mönster som har gemensamma drag med befälsordningen inom armén. Inom ramen för det system med i princip tre befälskärer. som sålunda tillämpas inom krigsmakten. har behovet av personal i stort sett kunnat tillgodoses. Personalen har även gjort värdefulla insatser inom ramen för det nuvarande systemet. Befälsord— ningarna för marinen och flygvapnet utreds f.n. I viss utsträckning bygger de pågående utredningarna, som inledde sitt arbete i början resp. mitten av 1960-talet. på de principer som för mer än tio är sedan fastställdes för armén.

Med hänsyn till utvecklingen inom försvaret och inom samhäl- let i övrigt liar det emellertid visat sig att 1960 ars principer mäste förnyas och vidareutvecklas för att motsvara dagens förutsättning- ar och inte minst morgondagens krav. Utvecklingen inom det allmänna utbildningsväsendet. risken för en bestaende obalans mellan försvars—

Prop. 1973:1 28 19

grenarnas befälsstrukturer och svarigheten att behålla militär personal inom försvaret talar starkt för att det behövs en gemensam och modern befälsordning för hela krigsmakten.

Principerna för en sådan befälsordning bör nu fastställas av statsmak- terna så att arbetet med att i detalj utforma ett nytt system för utbildning och rekrytering av försvarets yrkesbefäl kan påbörjas utan dröjsmål.

Jag vill dock i detta sammanhang betona att den hittillsvarande verksamheten i fråga om utbildning och rekrytering av befäl inom försvaret naturligtvis inte ltar varit titan betydelse. Både de militära myndigheterna och personalorganisationerna ltar tagit en rad initiativ i reformerande och utvecklande syfte. Inom försvaret har egna uppslag och moderna idéer från skola och samhällsliv utvecklats och praktiserats ntcd framgång. En fortsatt reformverksamhet innebär således i många viktiga hänseenden att man successivt fullföljer vad som redan är underutveck- ling. Det är likväl uppenbart att det sorti hittills har åstadkommits inte är tillräckligt för att kunna genomföra en gemensam befälsordning.

inom försvarsdepartementet bildades i början av år 1971 en särskild arbetsgrupp som skulle skapa underlag för Kungl. Maj:ts ledning och samordning av utbildningsverksamheten inom försvaret. Lin huvuduppgift för arbetsgruppen blev att ta fram det principiella underlaget för beslut om en ny befälsordning. Gruppen har utarbetat en promemoria om principiella utgängsvärden för befälsstrukturer inom det svenska försva- ret. Jag har i det föregående redogjort för det huvudsakliga innehållet i promemorian. Under remissbehandlingen har arbetsgruppens förslag fått ett övervägande positivt mottagande. Remissinstanserna har sålunda anslutit sig till de tankar om befälsstrukturens framtida utformning som förts fram i promemorian. De ltar dock bl. a. framhållit vikten av att de militära myndigheterna och persona1(.>rganisationerna får medverka aktivt i det fortsatta arbetet med att konkret utforma en ny befälsordning.

Frågan om en ny befälsordning behandlades av riksdagen under år 1971 (mot. 1971:695.1-'öU 1971218. rskr 19712267). Riksdagen uttalade därvid bl. a. att målet borde vara att få en för försvarsgrenarna enhetlig befälsordning. Riksdagen förutsatte samtidigt att arbetet med en sådan ny bcfälsordning skulle bedrivas med kraft.

Jag tar i det följande upp vissa principiella frågor som [tar avgörande betydelse för utformningen av en ny befä :ordning för krigsmakten. I anslutning därtill behandlas också vissa särskilda frågan" som har tagits upp i promemorian och remissyttrandena. Dessutom lämnas förslag till organisatoriska riktlinjer för det fortsatta arbetet med att omsätta de principiella utgångsvärdena i nya system för utbildning. rekrytering m. m.

Allt. yrkesbefäl inom krigsmakten tjänstgör i såväl krigs- som freds- organisationen. lnom båda dessa huvuduppgifter skall befälet uppfylla tre väsentliga krav, nämligen att vara chef, fackman och utbildare. Samban- det mellan uppgifterna i krigsorganisationen och ifredsorganisationen år av saväl funktionell som ekonomisk och organisatorisk art. Krigets krav styr befälets insatser och därmed också kraven på yrkesbefälet. l. krig

Prop. 197311 28 20

skall yrkesbefälet verka i kraft av den utbildning och den verksamhet som ltar genomförts i fred. Detta speglar som jag ser det dagens krav. Kommande förämlringar i den teknologiska och materiella miljön visar dock att man även inom en framtida krigsorganisation måste ställa stora krav på personalens kvalitet. Detta gäller alla uppgiftsnivaer. Vidare blir kraven pä förmåga att handla självständigt framträdande liksom kraven pä förmåga att" instruera, leda och ha kontakt med människor.

De tre huvuduppgiftcrna som yrkesbefälet har i krig och fred — att vara chef, fackman och utbildare -— förenar dem som utövar dessa uppgifter i sädan grad att en ny grundsyn pä befälsstruktiiren är motiverad. Yrkesbefälet bör i fortsättningen ses som en enda grupp med gemensam identitet:.

Den totala mängden uppgifter för yrkesofficerare mäste naturligtvis med hänsyn till krigsmaktens mangskiftande karaktär fördelas på perso- nal soni utbildas för att verka inom olika områden och på skilda kompetensniväer. inom ramen för den helhet sorti yrkesofficerariia bildar måste. därför finnas en indelning i kompetensgrupper, som grundas på de faktiska behoven inom krigs- och fredsorganisationen. Att bestämma antalet kompetensgruppcr och de olika gruppernas uppgifter och utbild- ning samt htir urvalet till dem skall ske bör bli en väsentlig uppgift vid dctaljuiforinningen av en ny befälsordning.

Vad jag nti har anfört gäller förhållanden inom den militära organisa- tionen i krig och fred. Det är emellertid enligt min mening självklart att även förhällandena inom samhället i övrigt nti och i framtiden på ett avgörande sätt måste påverka befälssystemct i olika avseenden, t.. ex. i fraga om rekrytering. utbildning och arbetsmiljö. Jag vill i det följande beröra nägra sadana förhållanden som jag finner särskilt betydelsefulla.

Den politiska och sociala utvecklingen i värt land präglas i ökad oriifattning av strävanden att praktiskt förverkliga gemensamma demo- kratiska ideal. Därvid star individen och individens rätt och möjligheter till självförverkligande och utveckling i förgrunden. Ft.")rändringarna inom bl. a. uiidervisningsväsende och arbetsliv visar detta.

inom skolans område. är det inte endast. den kvantitativa utvecklingen som har betydelse. Av stor vikt är också nya begrepp och ideer inom organisation och pedagogik samt ändrade relationer mellan lärare och elever.

lnom arbetslivet finns parallellt med förstärkningen av tryggheten för de anställda en ökad strävan att vidga den enskildes medinflytande. Dessa strävanden måste också prägla utvecklingen inom försvaret.

Vid det fortlöpant'ie arbetet med att modernisera och vidareutveckla befälsstrtiktur och i.u-fälsutbildning inom krigsmakten måste samhällsut- veckliiigen fä utöva ett avgörande inflytande på förändringarmi. Försva- rets integrerade ställning i samhället måste bet'äst'as och fördjupas även om den militäre yrkesutövarens uppgifter i mänga avseenden är speciella.

En modern befälsstrtiktur för det svenska försvaret mäste ge möjlighet för organisationen att på bästa sätt ta till vara varje enskild individs kapacitet och förmåga. l—"örutsättningar bör finnas för alla att tried

Prop. l973:128 21

beaktande av den individuella iriognadstakten nå de positioner i verksam- heten som svarar rriot deras inneboende förutsättningar och personliga kvaliteter. Jag vill ocksä understryka vikten av att praktisk erfarenhet tas till vara och utnyttjas på ett konstruktivt sätt.

Värnplikten och värnpliktssystemet är också av största vikt när det gäller den principiella inriktningen av yrkesofficerens uppgifter, rekryte- ring och utbildning. Värnpliktstjänstgöringen är den avgörande förutsätt- ningen för att vi organisatoriskt skall kunna förverkliga de försvarsresur- ser som var säkerhetspolitik i sa stor utsträckning vilar pä. Det är därför ett oavvisligt krav på yrkesofficeren att han har god kännedom om värnplikten och dess ideella och praktiska förutsättningar liksom också praktisk insikt i och erfarenhet av värnpliktsutbildningcn och dess villkor. Huvuddelen av de manliga medborgarna genomgår värnpliktsutbildning. Denna utbildning är kvantitativt en utomordentlig rekryteringstillgäng. Med rekrytering genom värnplikten finns goda möjligheter att få en önskvärd bredd i urvalet av yrkesofficerare.

Förutom pä de nu angivna allmänna förutsättningarna för att förverk- liga en befälsstruktur med en gemensam identitet., yrkesofficeren, villjag peka pri vissa mera speciella åtgärder som det enligt rrrin mening är angeläget att beakta vid utformningen av ett nytt system.

Fördelningen av krigs- och fredsorganisationens befälsuppgifter mellan olika kompetensgrupper av yrkesofficerare, reservoft'ieerare och värn— pliktsbefäl måste ske efter en realistisk analys av befälets uppgifter i orga- nisationen.

Principen orri rekrytering genom värnplikten mäste ges större praktisk betydelse än som nu är fallet. Beliörighetsreglerna rriäste anpassas till utvecklingen inom det civila utbildningsväsendet och enligt de normer som kan komma att bestämmas där. För visst yrkesbefäl kan liksom hittills behövas särskilda rekryterings- och utbildningsvägar samt särskilda urvalskriterier. Krigsnraktens behov av personal som vid tillräckligt läg ålder kan ges kvalificerade uppgifter mäste särskilt beaktas.

Fä grundval av de metoder som redan finns inom försvaret mäste utbildningen av yrkesofficerare vidareutvecklas och reformeras med särskild hänsyn till utvecklingen inom det allmänna utbildningsväsendct i fråga orii s.k. varvad utbildning, återkommande utbildning m.m. Den praktiska erfarenheten måste. ges större vikt än nu vid utbildning och urval. Särskilt" bör möjligheterna att ge det redan utbildade yrkesbefälet erforderlig och ändamålsenlig vidareutbildning uppmärksammas.

l'iörsvarets inomverksutbildning och det civila samhällets olika utbild- riingsälgärder måste samordnas för att bl.a. ge möjlighet till sncddning mellan olika korripetensgrupper vid olika äldcrslägen. Systemet bör göras rrrer flexibelt än hittills riicd större möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmäga gå vidare till allt mer kvalificerade uppgifter. Dessa möjligheter bör kompletteras med att man överväger förutsätt- riirigarna att i viss utsträckning anställa sädan personal utanför krigs- makten som har lämplig utbildning förde militära uppgifterna.

Prop. l973:128

IJ t.)

Vid utformningen av befälsstrukturen mäste tillfredsställande beford- ringsmöjlighcter bibehållas. Kompetensgruppernas antal och definition mäste Studeras noga. Mälet måste vara att alla yrkesofficerare under hela den yrkesverksamma tiden skall kunna få arbetsuppgifter som motsvarar deras utbildning och erfarenhet. Hänsyn måste. också tas till behovet av samordning inom och mellan försvarsgrenarna.

Yrkesbefälets medinflytande inte bara på utformningen av de värn- pliktigas utbildning och tjänstgöring utan också på den egna arbetssitua- tionen och miljön måste utvecklas i takt med den allmänna samhällsut- vecklingen.

Förhållandena för reservofficerare och värnpliktsbefäl i fråga om uppgiftsinriktning och urval. rekrytering, utbildning och medinflytande. måste i tillämpliga delar präglas av de vägledande idéer, som jag har angett för yrkesofficerarna. Reserv- och värnpliktsbefälet kommer även i framtiden att ha avgörande betydelse för krigsorganisalionens funktions— duglighet. Det är därför betydelsefullt att bl. a. rekryterings- och utbild- ningssystetn utformas så att behovet av välutbildad personal inom dessa befälsgrupper kan tillgodoses. Behovet av modernt utformad information är här av stor betydelse.

Som jag redan inledningsvis konstaterat har krigsmaktens ledning och berörda personalorganisationer i princip anslutit sig till de av mig redovisade tankegångarna för utformning av en framtida befälsstruktur. Befälsförhunden har i anslutning härtill framhållit att fortsatta övervägan- den enligt deras mening mäste beröra principiella frågor om bl.a. innebörden av en gemensam, grundläggande kompetensnivå och uppgifter inom denna, tidpunkter för urval i utbildningsgängen, krav på teoretisk kompetens och tidpunkt för dess inhämtande samt underlag för bedöm- ning av befälslämplighet.

Jag finner att de av förbunden redovisade synpunkterna på dessa och andra liknande frågor är av stort intresse. De bör enligt min uppfattning ingå som en del av det bedömningsunderlag som man har att arbeta med när reformerna skall förverkligas. Min uppfattning är att möjligheterna att finna lösningar som tillgodoser både individens atnbitioner och de. generella ekonomiska -- organisatoriska kraven måste bedömas som goda, eftersom alla berörda parter är eniga om att gemensamt nå fram till positiva lösningar inom ramen för begreppet yrkesofficer.

Under förutsättning att riksdagen inte har något att erinra mot vad jag anfört om utgängsvärden för en reformering av krigsmaktens befälsstruk- tur avser jag att inom försvarsdepartementet fortsätta arbetet med att ta fratn underlag till de reformer SOIII behövs inom befälsområdet. Till departementet bör därvid knytas en särskild delegation för samråd i dessa fragor. [ delegationen bör ingå representanter för krigsmakten och personalorganisationerna. Till delegationen bör också knytas ledamöter av riksdagen. Tyngdpunkten i det fortsatta arbetet måste naturligen ligga vid frågor om avvägning av bet'älsgruppernas uppgifter inom krigs- och fredsorganisationen samt om yrkesbefälets rekrytering. urval och utbild- ning. För att den nu angivna handläggningsgängen skall vara möjlig har

Prop. l973:128 23

jag av pågående utredningar om befälsordningen inom marinen och flygvapnet — marinens befälsutredning och militära tjänstgöringsälders- utredningen — inhämtat att utredningsarbetet nått så långt att resultatet av detta arbete kan ingå i underlaget för de fortsatta övervägandena.

[ det föregående har jag redogjort för de principer som bör ligga till grund för en ny befälsordning inom krigsmakten och för några av de särskilda åtgärder som måste vidtas för att principerna skall kunna förverkligas. Jag vill i detta sammanhang framhålla den avgörande betydelse som försvarets myndigheter och organisationer har för att praktiskt genomföra systemet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t bereder riksdagen tillfälle

att avge yttrande med anledning av vad jag har anfört idet före- gående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hernställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlätas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Margit Edström