Prop. 1973:57

Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för gjutenindustrin

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1973

Nr 57

Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för ginteriindustrin; given Stockholms slott den 23 februari 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över industriärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche- fen hemställt.

GUSTAF ADOLF

RUNE B. JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om vissa tidsbegränsade åtgärder för gjuteriindustrin. Förslagen syftar till att åstadkomma en mer plan- mässig strukturomvandling inom gjuteriindustrin och att höja den tek- niska kunskapsnivån inom branschen. I propositionen föreslås därför att gjuteriindustrin den 1 juli 1973 inordnas bland de branscher som omfat- tas av det av statsmakterna tidigare beslutade (prop. 1972: 46, NU 1972: 32, rskr 1972: 195) systemet med statliga lånegarantier _— struk— turgarantier —- i syfte att finansiellt underlätta företagssamgåenden. Gjuteriindustrin föreslås bli inordnad även i det löpande programmet för omställningsfrämjande åtgärder i form av statliga bidrag till konsult- tjänster. Detta program löper till utgången av budgetåret 1974/75. I samband härmed avses även resurserna för den uppsökande verksam- heten i anslutning till omställningsprogrammet bli förstärkta. För nästa budgetår beräknas för detta ändamål 150 000 kr.

För att till branschens företag förmedla forskningsrön och ny teknik föreslås en försöksverksamhet under tre år med tekniska konsulenter. Kostnaderna för verksamheten, som föreslås inledas den 1 juli 1973, be- räknas för hela perioden till 900 000 kr. eller 300 000 kr. per budgetår.

Prop. 1973: 57 2

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans Maj:t Konung- en i statsrådet på Stockholms slott den 23 februari 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON. HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDQVIST, ODHNOFF, MOBERG, NOR- LlNG, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON. FELDT.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående åtgärder för gjuteriindusrri/z och anför.

Inledning

Under perioden april 1971—augusti 1972 genomförde Svenska gju— teriföreningen och industridepartementet i samarbete en undersökning av den svenska gjuteriindustrin. Avsikten var att belysa branschens nuläge samt bedöma dess utveckling under första hälften av 1970-talet. Utredningsresultatet publicerades i september 1972 i en av Svenska gju- teriföreningcn utarbetad rapport med titeln Svensk Gjuteriindustri: Nu- läge, Fra-mtidsbedömning.

Över rapporten har efter remiss yttranden avgivits av arbetarskydds- styrelsen, styrelsen för arbetarskyddsfonden, statistiska centralbyrån (SCB), universitetskanslersämbetet (UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), sta- tens naturvårdsverk, statens pris- och kartellnämnd (SPK), kommers- kollegium (KK), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). arbets— marknadsstyrelsen (AMS), statens institut för företagsutveckling (SlFU), styrelsen för teknisk utveckling (STU), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Västmanlands, Västernorrlands, Väster- bottens och Norrbottens län, arbetsmiljöutredningen, delegationen för de mindre och medelstora företagen, installationsbranschutredningen, metallmanufakturutredningen, Institutet för verkstadsteknisk forskning (IVF), Landsorganisationen i Sverige (LO). Svenska arbetsgivarcföre- ningen (SAF) och Sveriges industriförbund vilka avgivit ett gemensamt yttrande, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänste- männens centralorganisation (TCO) och Sveriges hantverks- och indu- striorganisation (SHIO).

Vissa remissinstanser har till sina yttranden fogat yttranden från andra instanser. Sålunda har LO bifogat yttrande från Svenska metallin- dustriarbetareförbundet och SHIO bifogat yttrande från Svenska järn- och metallgjuteriers förening (SJMF). Flera länsstyrelser har bifogat ytt- randen från bl.a. företagareföreningarna och näringslivskommittéerna i resp. län.

Prop. 1973: 57 3

Utredningen Gjuteriindustrins hittillsvarande utveckling

Den svenska gjuteriindustrin omfattade år 1970 460 arbetsställen med totalt ca 14 000 anställda. Branschens salu- och förädlingsvärde uppgick samma år till ca 1 300 milj. kr. resp. drygt 700 milj. kr.

Nästan samtliga gjuterier är belägna i södra och mellersta Sverige med en koncentration till Södermanlands, Jönköpings, Stockholms och Västmanlands län.

Med hänsyn till de i flera avseenden olikartade produktions- och marknadsförhållandena kan inom gjuteriindustrin tre delbranscher sär- skiljas, nämligen järn—, stål- och metallgjuterier. Av dessa delbranscher svarar järngjuterierna för 66 % av branschens sysselsättning och föräd- lingsvärde. Det övervägande antalet arbetsställen inom branschen åter- finns inom gruppen metallgjuterier, vilkas huvudsakliga produktion ut- görs av gjutgods av koppar-, aluminium- och zinklegeringar. Denna se- nare delbransch, som till största delen består av mycket små arbetsstäl- len, svarade år 1970 för 19 % av såväl sysselsättningen som förädlings— värdet inom gjuteriindustrin. De genomsnittligt avsevärt större stålgjute- rierna- svarade samma år för 15 % av förädlingsvärdet och sysselsätt— ningen. Branschens omfattning år 1970 framgår av följande samman- ställning.

Gjuteriindustrin år 1970

Arbets- Sysselsatta Förädlingsvärde ställen antal antal % milj. kr. % Järngjutericr 153 9 255 66 470 66 Stålgjuterier 20 2110 15 110 15 Mctallgjuterier 300 2 690 19 140 19

460 14 055 1 00 720 100

13 gjutericr gjuter mer än en gjutmetall.

Den inhemska gjutgodsproduktionen, som år 1970 uppgick till när- mare 560 000 ton, har under de senaste decennierna vuxit mycket lång- samt. Särskilt markant var detta under 1960-talet då den för branschen genomsnittliga produktionsökningen endast uppgick till 0,5 % per år i volym och 2 % i värde. Tillväxttakten skiljer sig dock åt mellan olika gjutmetallcr. Således var ökningstakten för t.ex. aluminiumlegeringar betydligt högre än för branschen i genomsnitt, 6,2 % per år i volym och 7,1 % ivärde. '

Den låga tillväxttakten i produktionen beror i första hand på att den svenska efterfrågan på gjutgods endast visat en långsam ökning under senare år. Förklaringen härtill är dels att den kontinuerliga höjningen av

Prop. 1973: 57 4

gjutgodscts prestanda minskat åtgången i de slutprodukter där materia- let ingår, dels att vissa marknader förlorats till konkurrera-nde material och metoder, i första hand till plast resp. svetsade eller smidda kon- struktioner. En motsvarande utveckling kan konstateras i flertalet andra högindustrialiscrade länder.

De svenska gjutgodstillverkarna har också fått erfara en skärpt kon- kurrens från utländska producenter. Under 1960-talet har importande- len av tillförseln till den svenska marknaden ökat, i volym räknat, från 14 % till 18 %. Speciellt kraftig har ökningen varit på marknaden för maskingjutgods, nämligen från 5 % år 1960 till 1.6 % år 1970.

Den svenska gjutgodsexporten är trots en kraftig ökning under senare år fortfarande mycket begränsad och utgjorde år 1970 endast 4 % av den producerade volymen.

Gjuteriindustrins långsamma produktionstillväxt under 1960-talet har åtföljts av en avsevärd minskning av antalet företag. Således sjönk anta— let gjutcrier från 570 stycken är 1960 till 460 stycken är 1970. För järn- gjuterierna har noterats en nedgång från 247 till. 153 produktionsenheter medan antalet stålgjuterier reducerats från 30 till 20 stycken. Antalet metallgjuterier har varit i stort sett konstant det senaste decenniet.

De omfattande nedläggningarna har så gott som undantagslöst skett bland de små gjuterierna. Trots detta karakteriseras branschen fortfa- rande av en mycket stor andel mindre företag. År 1970 hade sålunda drygt 75 % av gjutericrna högst 25 anställda. Speciellt framträdande är småföretagsdominansen bland mctallgjuterierna, där motsvarande an- del uppgick till över 90 %.

Framtidsbedömning och förslag

Även med en relativt optimistisk bedömning av importutvecklingen torde den svenska gjutgodsproduktionen även i framtiden komma att öka i långsam takt. Utredningen anser att en efterfrågetillväxt på knappt 2 % per år är trolig för perioden 1970—1975. Tillsammans med ett an- tagande om en något minskad framtida import ger detta en svensk årlig produktionsökning på ca 3 % per år. För stora produktgrupper, bl. a. för huvuddelen av järngjutgodset för maskinindustrin samt stäl- och tungmetallgjutgods, bedöms förbrukningen år 1975 bli av samma storlek som år 1970. För rör och rördelar finns anledning att räkna med en fortsatt minskning av efterfrågan. Men en jämfört med tidigare år oför- ändrad årlig produktivitetsökning bedöms branschens totala arbets— kraftsbehov minska med i genomsnitt närmare 2 % per år. Utredningen räknar här med samma utveckling för både arbetare och tjänstemän.

T akten i strukturomvandlingen påverkas också i hög grad av utveck- lingen på det produktionstekniska området. Inom gjuteriindustrin, lik- som inom flertalet andra industribranscher, leder denna utveckling till en ökad mekanisering och därigenom ofta till en ökad optimal företags-

Prop. 1973: 57 5

storlek. Enligt utredningens bedömning kommer den ur teknisk synvin- kel önskvärda gjuteristorleken att i mitten av 1970-talet vara lägst 5 000 ton per år för järngjutgods i längre serier och lägst 1 500 år 2 000 ton per år för kortseriegods. Flertalet svenska järngjuterier har f. n. en produk— tion understigande 3 000 ton per år och så många som en dryg tredjedel tillverkar under 500 ton per år. Motsvarande förhållanden kan konstate- ras i de båda andra delbranscherna.

Utredningen understryker emellertid att en ökad volym måste kombi- neras med en längre driven specialisering av produktionen för att de produktionsekonomiska fördelarna till fullo skall kunna utnyttjas. Många svenska gjuterier uppvisar redan idag en hög specialiseringsgrad. Detta gäller bl.a. för produktionen av kokiller, rör, valsar och aducer- gods. Hos många företag i branschen, inte minst bla-nd tillverkarna av maskingjutgods, kännetecknas emellertid produktionen av en betydande splittring vad gäller produkter, serielängder, styckevikter, legeringstyper m.m. Enligt utredningen är ett intensifierat samarbete mellan de en- skilda företagen, innebärande bl. a. produktbyten och gemensam mark- nadsföring vid kompletterande produktsortiment, en viktig förutsätt- ning för att en specialisering skall kunna genomföras.

Utredningen konstaterar också att den för gjutgodsproduktionen vä- sentliga modelltillverkningen i stor utsträckning sker vid företag, som genom sin begränsade storlek och ofta omoderna produktionsutrustning dåligt svarar mot dagens krav. Mot bakgrund hära-v anses det önskvärt att modellbranschens framtida utveckling blir föremål för ett närmare studium.

De administrativa rutinerna anses vidare vara mycket outvecklade i många gjuteriföretag. Detta förhållande är särskilt markant i de mindre företagen. Sålunda saknas inte sällan såväl förkalkylering av offerter som efterkalkylering av erhållna order. Detta bedöms vara speciellt all- varligt i en bransch där huvuddelen av produktionen inte utgörs av stan— dardprodukter utan sker efter specifikation från kunderna i varje en- skilt fall. Även vad avser budgetering konstateras betydande brister. Då ett rationellt utnyttjande av moderna administrativa rutiner ofta för- utsätter större företagsstorlckar än de som nu finns inom stora delar av gjuteriindustrin anses det även på detta område finnas potentiella samordningsvinster.

Utredningen framhåller att det för att branschen skall kunna möta de krav som i framtiden kommer att ställas krävs betydande insatser vad gäller forskning och utveckling (FoU). FoU-arbetet inom gjuteriindu- strin är liksom inom flertalet andra branscher starkt koncentrerat till de stora och medelstora företagen. Vid sidan härav sker ett relativt omfat- tande kollektivt FoU—arbcte vid Svenska gjuteriföreningen med finan— siellt stöd från statens sida. Utredningen anser att en successivt vidgad . ram för det statliga stödet till såväl den kollektiva som den enskilda

Prop. 1973: 57 6

FoU-verksamheten är önskvärd. Den mera grundläggande gjuteriforsk- ningen, som f. n. i viss utsträckning bedrivs vid de tekniska högskolorna, bör enligt utredningen förstärkas genom att en professur i gjuteriteknik inrättas.

Gjuteriindustrins framtida utveckling kommer också på ett avgörande sätt att vara beroende av i vilken utsträckning och på vilket sätt man lö- ser branschens arbetsmiljöproblem. I den specialstudie rörande gjute- riernas arbetsmiljö, som utförts inom ramen för utredningen, har klart dokumenterats att betydande problem föreligger vad gäller bl. a. buller, värme, drag och damm. Arbetet med att reducera sådana olägenheter kommer att ställa stora krav på såväl arbetsmiljöförbättrande investe- ringar i produktionsapparaten som insatser på FoU-området. De mest k05tsamma investeringarna bedöms därvid komma att avse ventilations— anläggningar. Enligt utförda beräkningar stiger kostnaderna för denna typ av miljöförbättrande åtgärder kraftigt med fallande företagsstorlek. För ett gjuteri med 1 000 tons årsproduktion är sålunda investerings- kostnaden per producerat ton gjutgods mer än tre gånger så hög som i ett gjuteri vars produktion uppgår till 10 000 ton per år.

Mot bakgrund av de betydande insatser som kommer att krävas fin- ner utredningen det önskvärt att statliga bidrag lämnas till arbetsmiljö- förbättrande investeringar inom gjuterierna. Man anser det vidare ange- läget att staten på olika sätt stöder FoU-verksamheten på detta område.

Enligt utredningens mening medför bristen på gjuteriteknisk utbild- ning på såväl högskole- som gymnasienivå svårigheter för branschen att rekrytera kompetenta ingenjörer. Vid de tekniska högskolorna ges f. n. endast korta kurser i gjuteriteknik. Den tidigare nämnda professu- ren anses även från denna synpunkt angelägen.

På gymnasienivå sker utbildningen i form av gjuteriteknisk specialise- ring under fjärde studieåret på maskinteknisk linje. Utredningen anser att en gjuteriteknisk linje inom ramen för den fyraåriga tekniska gymna— sieskolan bör inrättas vid gymnasiet i Jönköping. Det framhålls också som önskvärt att det vid samma skola inrättas en tvåårig utbildning för gjuteritekniker.

Slutligen föreslår utredningen att fortbildningskurser för förmän an- ordnas och att kursprogrammet vid Svenska gjutarskolan i Jönköping kompletteras med gjuterimekanisk utbildning samt kurser för modell- sniekare och metallmodellmakare.

Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser uttrycker stor tillfredsställelse över att gjute- riindustrins förhållanden blivit föremål för en grundlig undersökning. De remissinstanser som uttalat sig rörande branschens framtida utveck-

Prop. 1973: 57 7

ling delar också i huvudsak utredningens bedömningar och slutsatser.

Några remissinstanser anser dock att prognoserna rörande den fram- tida produktionsutvecklingen är alltför optimistiska. Såväl metall/nann- fakturutredningen som SAF———lndustriförbundet anser således att den framtida importkonkurrensen troligen har underskattats.

Vad avser strukturomvandlingen i branschen har enligt ÖEF den framtida nedläggningstakten troligen underskattats. Från beredskapssyn— punkt utgör den omfattande nedläggningen av anläggningar ett allvarligt problem då den främst drabbar de mindre gjuterierna vilka är speciellt lämpade för den ökade kortserieproduktion som aktualiseras i ett be- redskapsläge. Även SAF—Industriförbunder menar att den framtida nedläggningstakten underskatta-ts då många företag i branschen har en dålig lönsamhet vilket medför svårigheter att finansiera bl. a. nödvän- diga miljöförbättrande och produktivitetshöjande investeringar.

SJMF anser att den optimala gjuteristorleken överskattats av utred- ningen. Enligt föreningens mening måste de mindre servicegjutcrierna bedömas efter andra grunder än de större gjuterierna med produktion i långa serier. Denna åsikt delas av Jönköpings läns företagareförening.

Enligt TCO:s mening har utredningen underskattat den framtida minskningen av anta-let tjänstemän inom branschen. Den ökade använd- ningen av datorer för processtyrning och produktionsplancring talar för att antalet tjänstemän inom gjuteriindustrin kommer att minska krafti— gare än vad som förutsetts.

ArbetarskyddsstyreIsen har i vissa frågor inom arbetsmiljöområdet en från utredningen avvikande mening. Bl. a. har sili-kosriskerna i samband med press— och kokillgjutning samt vid användning av olivinsand enligt styrelsens mening underskattats.

Länsstyrelserna i Norrlandslänen framhåller att den nuvarande kon- centrationen av gjuteriindustrin till södra och mellersta Sverige är otill- fredsställande. Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår att det fram— tida behovet av gjutgods inom norrländsk verkstadsindustri görs till föremål för en närmare undersökning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har bedömt behovet av ett järngjutcri för närserviee till länets verk- stadsindustri vara så påträngande att en speciell arbetsgrupp tillsatts för att studera förutsättningarna för en etablering av ett järngjuteri i länet. Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län finns inom länet goda förutsätt- ningar för etablering av såväl ett stort gjuteri med ett specialiserat sorti- ment som en mindre enhet med mera diversifierad produktion.

Åtgärder för att påverka branschens utveckling

SAF —Industriförbunder konstaterar att lönsamheten inom svensk in- dustri under de senaste 10 åren visat en fallande trend. På grund härav har bl. a. företagens kapitalanskaffning försvårats eller omöjliggjorts. De

Prop. 1973: 57 g

branschutredningar som framlagts under senare år visar alla på gemen- samma problem, som sammanhänger med denna allmänna lönsamhets- försämring. Enligt organisationernas uppfattning kan branschspecifika åtgärder inte nå avsedd effekt, om inte den allmänna lönsamhetsutveck— lingen förändras till det bättre.

LO påpekar att utredningen inte innehåller konkreta förslag utan när— mast kan karakteriseras som en probleminventering. Mot bakgrund härav föreslår LO att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att utvärdera utredningen och bedöma huruvida behov av statliga. stödåtgärder före- ligger. Om ett sådant behov finns bör arbetsgruppen utarbeta ett förslag till åtgärdsprogram. LO framhåller vidare att restriktivitet bör iakttagas vad gäller statligt stöd till stagnerande branscher. I ett övergångsskede kan det dock vara motiverat med begränsade statliga insatser under för- utsättning att initiativ tas även från branschens sida för att på lång sikt trygga sysselsättningen.

Svenska metallindustriarbetareförbundet framhåller att ett branschråd för gjuteriindustrin bör inrättas i anslutning till det nya industriverket. Rådet, som bör vara sammansatt av representanter för gjuteriföretagen, de anställda och statsmakterna, bör ha till uppgift att fortlöpande följa utvecklingen inom branschen samt diskutera och föreslå de näringspoli- tiska åtgärder som behöver vidtas. Metallindustriarbetareförbundet an- ser vidare att en plan för ökad samverkan mellan gjuteriföretagen bör utarbetas av branschorganisationerna. Detta är särskilt viktigt när det gäller produktbyten, marknadsföring, administration och investeringar. En sådan plan bör ligga till grund för de ekonomiska insatser statsmak- terna kan behöva göra för branschen. En form av statliga stödåtgärder för att åstadkomma den nödvändiga samverkan mellan företagen är en- ligt förbundet att gjuterier i likhet med företag inom vissa andra bran- scher ges möjligheter att få statliga lånegarantier (strukturgarantier).

Uppfattningen att gjuteriindustrin bör inkluderas bland de branscher som kan erhålla statliga strukturgarantier och särskilt omställningsstöd i form av bidrag för undersökningar rörande förutsättningar för företags- samgåenden framförs av länsstyrelsen i Jönköpings län och SIFU. Även delegationen för de mindre och medelstora företagen anser att dylikt stöd bör övervägas.

Några remissinstanser berör de problem som härrör från gjuteriföre- tagens ofta bristfälliga administrativa rutiner. SJMF framhåller att det mot bakgrund av den dåliga lönsamheten i branschen är beklagligt att konstatera att företagens kalkyleringsrutiner är svagt utvecklade. Detta visar att behovet av utbildning och information på det ekonomiska om- rådet är stort. Detta gäller såväl mindre som större företag. Uppfatt- ningen att administrativa kunskaper i större omfattning måste tillföras företagen delas av Svenska metallindustriarbetareförbunder. Utbildning

Prop. 1973: 57 9

av företagsledare är enligt förbundet en nödvändig del i en aktiv branschpolitik. Ett på så sätt förbättrat kunnande skulle kunna bidra till förbättrad lönsamhet inom branschen och till en ökad förståelse för be- hovet av samverkan mellan företagen. SIF U anser att behovet av fort- bildningsinsatser klart framgår av utredningen och föreslår att SIFU får i uppdrag att i samarbete med bransch- och personalorganisationerna genomföra ett fyraårigt utvecklingsprogram. Insatser på utbildningsom- rådet bör därvid inta en framträdande plats.

Det allmänna behovet av ett intensifierat FoU-arbete inom det pro- duktionstekniska området vid branschens företag och samarbetsorganisa- tioner understryks av flera remissinstanser. Svenska meta/[industriarbe— tareförbundet har uttalat sig för ett ökat statligt stöd till denna verksam- het. STU framhåller att man i programmet för behovsområdet produk- tionsteknik speciellt angivit gjuteriteknik, varför stödmöjligheter här föreligger för Väl underbyggda utvecklingsprojekt från enskilda indu- strier och industrigrupper. STU konstaterar dock att det under inneva- rande budgetår hittills inte funnits några projekt av gjuteriteknisk art för behandling. Projekt med helt ny teknik i produktionsprocessen eller nya produkter för gjuteriteknisk tillverkning, som bedöms kunna för- ändra situationen i branschen till det bättre, skulle STU utan tvekan prioritera.

Flera remissinstanser uttalar sig för en professur i gjuteriteknik. En- ligt UKÄ kommer denna- fråga att behandlas i samband med arbetet med ämbetets förslag till anslagsframställning för budgetåret 1974/75.

IVF framhåller att gjuteriernas ofta ringa storlek utgör ett problem då det gäller att sprida kunskap om gjorda erfarenheter i forsknings- och utvecklingsarbetet och att omsätta dem i praktisk verksamhet. IVF vill därför understryka vikten av att en personlig uppsökande, informe- rande och rådgivande verksamhet tillskapas för de mindre och medel- stora företagen i branschen. Denna åsikt delas av länsstyrelsen i Jönkö- pings län, som anser att förutsättningarna bör prövas för att försöksvis inrätta en teknisk konsulenttjänst inom gjuteriindustrin på samma sätt som inom den träbearbetande industrin. Enligt länsstyrelsen bör mot bakgrund av gjuterikoncentrationen till denna del av landet och av att en stor del av branschens forskningsresurscr finns samlade hos Svenska gjuteriföreningen i Jönköping en sådan konsulent lämpligen placeras vid företagareföreningen i Jönköpings län.

Utredningens förslag om statliga bidrag till investeringar för att för- bättra arbetsmiljön inom gjuterierna behandlas av flera remissinstanser. Arbctarskyddsstyrelscn anser att kostnaden för en god arbetsmiljö måste ses som en produktionskostnad och att denna i princip bör bäras av företagen. Detta hindrar inte att statliga stödåtgärder kan vara motive— rade för viss bransch eller visst företag, som i ett utsatt läge drabbas av stora kostnader för t.ex. nödvändig upprustning av arbetsmiljön. Mo-

Prop. 1.973: 57 10

tiven för sådana insatser bör emellertid enligt arbetarskyddsstyrelsen vara sysselsättningspolitiska eller näringspolitiska och bidrag lämnas inom ramen för de stödåtgärder som företas mot bakgrund härav. Dessa uppfattningar delas av arbetsmiliöutrcdningen. Länsstyrelsen i Jönköpings län menar att det i och för sig är tveksamt om staten bör ge bidrag till en speciell bransch för detta ändamål. Med hänsyn bl. a. till att utländska gjuteriföretag ofta möter lägre krav än motsvarande svenska företag vad gäller arbetsmiljön bör dock enligt länsstyrelsen lämpligheten av bidrag prövas i detta fall. Enligt Svenska metallindu- striarbetareförbnndets mening kan branschens behov av kapital för ar- betsmiljöförbättrande investeringar inte täckas internt. Finansiella insat- ser från statens sida bör kunna ske i form av riskkapital.

Rcmissinstansernas inställning till förslaget om ökat stöd till FoU-ar- bete inom arbetsmiljöområdet är genomgående pOSlth. Arbetarskydds- styrelsen anser sålunda att detta är ett område där statligt stöd i första hand kan vara motiverat. Arbetarskyddsfondens styrelse konstaterar att gjuteriindustrins behov av FoU-insatser på arbetsmiljöområdet är bety— dande. Styrelsen är för sin del inte främmande för att stödja denna typ av verksamhet. Man efterlyser dock en av företagen utförd systematisk genomgång av miljöfrågorna samt en plan i vilken målen för den miljö- förbättrande verksamheten anges med en angelägenhetsgradering av de åtgärder som erfordras. Enligt styrelsens mening karakteriseras bran- schens verksamhet på arbetsmiljöområdet i dagens läge av relativt spo- radiska insatser som görs först när problemen blir akuta. STU anser att FoU—projekten på arbetsmiljöområdet ofta är av den art att de lämp- ligen samordnas och organiseras kollektivt. Härigenom möjliggörs tids- och kostnadsbesparingar. STU avser dock att även stödja enskilda in- dustrianknutna produktutvecklingsprojekt med miljöteknisk inriktning.

Vad gäller ökade utbildningsinsatser inom ramen för gymnasieskolan är meningarna delade bland remissinstanserna. Allmänt positiva till en ökning är bl. a. AMS, SIF U och länsstyrelsen i Jönköpings liin. Länssty- relsen understryker att utbildningen ifråga i enlighet med förslaget bör förläggas till Jönköping. Länsstyrelsen :" Södernmnlands län vill för sin del uttala en viss tveksamhet beträffande en utbyggnad av gymnasiesko- lan i Jönköping. Denna utbildningsfråga och lokaliseringen av nya ut- bildningsformer bör enligt länsstyrelsen övervägas med beaktande av bl. a. det framtida ehovet av yrkesarbetare inom gjuteriindustrin.

TCO ställer sig avvisande till att de aktuella utbildningslinjerna inrät— tas. TCO anser sig inte kunna tillstyrka att spccialutbildning inom en näringsgren med minskande sysselsättningsmöjligheter ges en kraftigt ökad prioritet, när åtgärder inte samtidigt föreslås för att öka anställ- ningstryggheten för de redan sysselsatta i branschen.

SÖ framhåller att 1964 års beslut om utformningen av de gymnasiala

Prop. 1973: 57 11

skolorna innebar att en allmän teknisk utbildning utan alltför stark spe— cialisering infördes. Denna inriktning har ytterligare markerats vid gym- nasieskolreformen år 1971. De principer som låg till grund för dessa be- slut äger fortfarande giltighet. Mot denna bakgrund avstyrker SÖ utred- ningens förslag om inrättande av särskilda utbildningsgrenar för gjuteri- teknik inom gymnaiseskolans två- och fyraåriga tekniska linjer. Beträf- fande försöksverksamheten med den gjuteritekniska varianten inom den maskintekniska linjen anser SÖ att det ringa elevintressct i och för sig motiverar att utbildningens fortsatta anordna-nde sätts i fråga. Försöks- verksamheten, som är riksrekryterande, förväntades samla minst 15 ele- ver per år. Antalet elever som erhållit slutbetyg uppgick år 1970 till fem och år 1971 till tolv. Läsåret 1971/72 kunde utbildningen inte anordnas på grund av brist på elever. Med hänsyn till det otvetydiga behovet av teknisk personal för gjuteriindustrin och det förhållandet att viss tek- nisk personal —— om än i mindre omfattning — tillförs näringsgrenen från denna utbildning har dock SÖ i annat sammanhang föreslagit Kungl. Maj:t att försöksverksamheten får fortsätta-.

SÖ anser vidare att vidtagna och planerade åtgärder vad gäller utbild- ning av gjutare och modellsnickare motsvarar vad utredningen anser bör komma till stånd beträffande dessa personalkategorier.

Departementschefen

Gjuteriindustrin genomgick under 1960-talet betydande strukturella förändringar. Den långsamma efterfrågetillväxten i kombination med en ökad importkonkurrens ledde till överskottska-pacitet inom flera produkt- områden. Jämsides härmcd ställdes många företag i branschen inför krav på omfattande moderniseringar av produktionsapparaten och för- bättringar av arbetsmiljön. För framför allt de mindre företagen sakna- des i många fall möjligheter att möta- dessa krav Vilket medförde ett stort antal företagsnedläggningar. Således kom under 1960-talet 110 företag, huvudsakligen inom järngjuteriområdet, att läggas ned. Totalt beräknas ca 3 000 personer direkt ha berörts av dessa nedläggningar.

Denna snabba strukturomvandling ingav farhågor för branschens framtida utveckling. Under våren 1971 inledde därför Svenska gjuteri- föreningen och industridepartcmentet en gemensam undersökning för att kartlägga branschens nuläge och bedöma dess utvecklingsmöjlig- heter. Utredningsarbetet, vilket huvudsakligen bedrivits vid Svenska gju— teriföreningen, redovisades hösten 1972 i en rapport, som har remissbe— handlats.

Det föreliggande utredningsmaterialet tillsammans med remissyttran— dena utgör enligt min mening ett tillräckligt underlag för att nu pröva behovet av särskilda industripolitiska åtgärder för gjuteriindustrin.

Prop. 1973: 57 12

En fortsatt strukturomvandling inom gjuteriindustrin synes vara en nödvändig förutsättning för att branschen i framtiden skall vara konkur- renskraftig och därmed kunna erbjuda de anställda en tryggad syssel- sättning och en god arbetsmiljö. Den tekniska utvecklingen mot alltmer mekaniserade och kapitalkrävande tillverkningsmetoder och de höga kostnaderna för nödvändiga förbättringar av den inom stora delar av branschen dåliga arbetsmiljön torde i många fall komma att ställa krav på större och mera specialiserade enheter. Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka att det även i framtiden kommer att finnas behov av mindre gjuterier för produktion i kortare serier. Även av dessa företag torde dock komma att krävas en hög grad av specialisering i produktionen vad avser bl. &. styckevikter och gjutmetaller.

I utredningen har konstaterats att arbetsmiljöproblemen är betydande inom gjuteriindustrin. Det FoU-arbete som delvis med statliga medel bedrivs på arbetsmiljöområdet liksom en utveckling mot större enheter med mera avancerad produktionsteknik innebär att förutsättningar skapas för att betydande delar av branschens problem i detta avseende skall kunna lösas. Av dessa skäl bör statliga åtgärder för gjuteriindu- strin enligt min mening huvudsakligen inriktas på att skapa konkurrens- kraftiga enheter, som själva kan bära kostnaderna för angelägna miljö- förbättringar.

Jag delar den av utredningen och flera remissinstanser framförda åsikten att det i framtiden kommer att krävas en intensifierad samver- kan mellan de enskilda gjuteriföretagen. Den samverkan som hittills kunnat noteras har haft begränsad omfattning och varit av relativt spe- ciell karaktär. För perioden 1960—1970 finns endast 13 stycken kända överenskommelser om överförande av hela eller delar av produktionen från ett företag till ett annat. I flertalet fall har överenskommelserna träffats i samband med att ett av företagen beslutat lägga ned driften. Även antalet genomförda fusioner inom branschen är begränsat. För 1960-talet är endast 18 fall kända. I samtliga fall har parterna utgjorts av stora eller medelstora gjuterier.

Gjuteriindustrins svårigheter att möta nödvändiga förändringar av produktionsinriktning och produktionsstruktur torde till stor del ha sin grund i den inom branschen rådande företagsstrukturen, framför allt den stora andelen mindre och medelstora företag, varav flertalet är fa— miljeföretag. Såväl bristen på kunskap om förutsättningarna för ett ökat samarbete med andra företag som de ofta otillräckliga finansiella resur— serna för att genomföra angelägna samverkansprojekt är i många fall särskilt påtagliga för denna typ av företag.

Hur en samverkan konkret bör utformas vad gäller omfattning och inriktning varierar naturligtvis från fall till fall. Medan för vissa företag ett fullständigt ägarmässigt samgående kan vara den lämpligaste formen, är i andra fall ett samarbete av mera begränsad omfattning i form av

Prop. 1973: 57 13

t. ex. gemensamma försäljnings- och inköpsbolag kanske den bästa lös- ningen. Ytterligare andra former kan vara avtal om produktbyten eller gemensamt utvecklingsarbete på det tekniska eller ekonomiska området.

En ökad samverkan inom gjuteriområdet bör inte begränsas till att avse enbart gjutgodsproducenterna. Även om det produktionsbortfall som uppstår genom nedläggningen av vissa gjuterier också i framtiden kommer att kompenseras av kapacitetsutbyggnad vid kvarvarande före- tag — eventuell även genom nyetablering — kan i vissa fall försörjnings- problem uppkomma för enskilda avnämare. Riskerna härför torde vara särskilt stora för köpare av sådant gjutgods som lämpar sig dåligt för produktionen i större och högt mekaniserade anläggningar. Problem av detta slag kan i vissa fall lösas genom ett fastare samarbete mellan gjuterierna och deras kunder. En samverkan av detta slag kan också medverka till en ändamålsenlig lösning på problemen med närhctsser- Vice inom vissa regioner. Genom ett fastare samarbete mellan gjute- rierna. och gjutgodsförbrukarna möjliggörs även en begränsning av de besvärande effekterna av konjunkturvariationerna. Ett annat område där en ökad samverkan mellan gjuterierna och deras kunder kan vara motiverad gäller tillverkningen av gjuterimodeller. Som utredningen framhåller är tillgången till modeller av hög kvalitet av mycket stor be- tydelse för såväl köparna som producenterna av gjutgods.

Behovet av ökad samverkan i fasta former mellan enskilda företag har kunnat konstateras inom flera industribranscher. För att stimulera till en ökad aktivitet i detta avseende beslöt statsmakterna våren 1972 (prop. 1972: 46, NU 1972: 32, rskr 1972: 195) om inrättandet av ett sys— tem med statliga lånegarantier (strukturgarantier) i syfte att minska de finansiella hindren för samgåendcn i olika former inom TEKO-indust- rierna, den manuella glasindustrin, skoindustrin och möbelindustrin. Samtidigt beslöts att det då löpande omställningsprogrammet för TEKO-industrierna och den manuella glasindustrin dels skulle förstär- kas, dels utvidgas till att omfatta även skoindustrin och möbelindustrin.

Syftet med strukturgarantierna är som jag redan antytt att underlätta en önskvärd strukturomvandling inom målbranseherna. Avsikten är därvid företrädesvis att ett lönsamt och expansivt företag skall ges ökade möjligheter att förvärva ett annat företag eller delar av detta. Det övertagande företaget behöver inte nödvändigtvis tillhöra någon av mål- branschcrna då en vertikal eller annan integration över branschgrän- serna i vissa fall kan vara den ur strukturpolitisk synvinkel mest lämp- liga åtgärden.

Lån med strukturgarantier placeras förmånsrättsligt närmast det egna kapitalet varför någon säkerhet för garantin eller det mot garantin sva- rande lånet inte behöver ställas. Garantins löptid är normalt högst 10 år med regelbunden återbetalning. I speciella fall kan dock anstånd med amorteringar eller förlängning av löptiden komma ifråga. Räntan på lå—

Prop. 1973: 57 14

nen är rörlig och motsvarar den som gäller för s.k. industrigarantilån. Då särskilda skäl föreligger kan räntebefrielse medges för viss tid.

Administrationen av lånegarantier handhas av AB Strukturgaranti, som är ett helägt dotterbolag till Sveriges investeringsbank. Till bolaget. har knutits ett strukturråd med representanter för arbetstagare och ar- betsgivare. Strukturrådet har en i förhållande till bolagets styrelse rådgi- vande funktion beträffandc främst garantigivningens inriktning och för- delning på branscher.

Omställningsprogrammet, som löper under budgetåren 1972/73— 1974/75, administreras f. n. av kommerskollegium. Inom ramen för pro- grammet lämnas bidrag för att finansiera undersökningar som syftar till att konkretisera förutsättningarna för företagssamgåenden. Med före- tagssamgåenden avses såväl förvärv av företag eller driftsenheter som etablering av för flera företag gemensamma bolag för t. ex. försäljning eller inköp.

Bidragen har kompletterats med aktiva insatser från kommerskolle— giets sida. Sålunda har till kollegiet knutits expertis med uppgift att ge— nom uppsökande verksamhet stimulera företagen till att planmässigt överväga olika samarbetsformer.

En ingående utvärdering av de samlade effekterna av systemet med strukturgarantier och det löpande omställningsprogrammet är inte möj- lig förrän efter den treåriga försöksperioden. Det kan dock redan nu så- gas att såväl omställningsprogrammet som lånegarantierna rönt ett posi- tivt gensvar bland målbranschcrnas företag. Inom ramen för det av kommerskollegium administrerade omställningsprogrammet har hittills behandlats ett sjuttiotal undersökningsprojekt. Ytterligare ett tjugotal ansökningar är f.n. under behandling. Under det dryga- halvår AB Strukturgaranti varit verksamt har flera projekt behandlats och bedömts som företags- och samhällsekonomiskt angelägna.

Flera remissinstanser har föreslagit att gjuteriindustrin bör få del av det statliga stöd jag här redogjort för. Mot bakgrund av det behov av en mera planmässig strukturomvandling inom svensk gjuteriindustri som jag redovisat ansluter jag mig till denna uppfattning. Jag förordar därför att gjuteriindustrin från och med budgetåret ]973/74 inordnas bland målbranscherna för det nu löpande omställningsprogrammet och för systemet med statligt garanterade strukturlån. En följd härav blir gi- vetvis att det till AB Strukturgaranti knutna strukturrådet utökas med representanter för arbetstagarna och arbetsgivarna inom gjuteriindustrin.

Ramen för de statligt garanterade strukturlånen uppgår för inneva- rande budgetår till 40 milj. kr. Efter en successiv uppbyggnad skall den enligt planerna uppgå till 100 milj. kr. vid utgången av budgetåret 1974/75. I anslutning härtill har på riksstaten under trettonde huvudti— teln förts upp dels ett rescrvationsanslag till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher, dels ett

Prop. 1973: 57 15

förslagsanslag till Täckande av förluster på grund av strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher. Dessa anslag har för budget- året 1973/74 föreslagits bli uppförda med resp. 825 000 kr. och ett for- mellt belopp av 1 000 kr. (prop. 1973:1 bil. 15 s. 29 och 30). Någon ändring av de föreslagna beloppen blir inte aktuell genom mitt förslag.

Jag bedömer den tillgängliga strukturgaranti-ramen av 70 milj. kr. un- der nästa budgetår som tillräcklig för att rymma även gjuteriindustrin. Den successiva utvidgningen av ramen till 100 milj. kr. budgetåret 1974/ 75 bör inte heller påverkas av att gjuteriindustrin inordnas bland mål- branscherna.

Anslagct Omställningsfrämjande åtgärder för vissa industribranscher har för budgetåret 1973/74 föreslagits bli uppfört med 5 milj. kr. (prop. 1973: 1 bil. 15 s. 31). De insatser som kan förutses för gjuteriindustrin bör kunna rymmas inom ramen för detta belopp utan att möjligheterna för företag inom de nuvarande målbranscherna att erhålla bidrag påver- kas negativt.

Bidragsmöjlighcterna bör emellertid kompletteras med aktiva insatser från samhällets sida för att intressera företa-gen för angelägna samver— kansprojekt. Inom ramen för det nuvarande omställningsprogrammet finns vid kommerskollegium expertis sysselsatt med denna uppsökande verksamhet. Mot bakgrund av att erfarenheter saknas av gjuteriindust- rins speciella förhållanden bör ytterligare expertis tillföras denna verk- samhet. Jag har tidigare denna dag vid min anmäla-11 av frågan om in- dustripolitisk verksorganisation, m. rn. (prop. 1973: 41) förordat att ad- ministrationen av omställningsprogrammet flyttas över till det industri- verk. som föreslås bli inrättat den 1 juli 1973. I konsekvens härmed bör även den nu aktuella gjuteriexpertisen knytas till industriverket. Kostna- derna för verksamheten har jag beräknat till 150 000 kr. för budgetåret 1973/74. Vid min medelsberäkning för industriverket har jag beaktat även dessa kostnader.

De administrativa rutinerna är, som utredningen visat, dåligt utveck- lade i många gjuteriföreta-g. Dessa brister är speciellt tydliga i de mindre företagen, ett förhållande som gjuteriindustrin delar med många andra industribranscher. Vid min anmälan av frågan om industripolitisk verks— organisation, m. m. har jag förordat bl. a. en förstärkning av företagare- föreningarnas resurser för att intensifiera föreningarnas uppsökande verksamhet. Huvudsyftet härmed är att företagen i ökad utsträckning skall kunna erhålla service vad avser bl. a. analyser av resp. företags si- tuation. Jag har i detta sammanhang framhållit att förhållandena inom gjuteriindustrin bör uppmärksammas. Jag vill vidare också nämna att enligt vad jag erfarit diskussioner har inletts mellan gjuteriindustrins branschorganisationer och SIFU angående förutsättningarna för ett för branschen anpassat utbildningsprogram.

I utredningen har framhållits behovet av ökade utbildningsinsatscr.

Prop. 1973: 57 16

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj:t den 26 januari 1973 medgivit att försöksverksamheten med gjuteriteknisk variant av maskinteknisk gren får anordnas vid gymnasieskolan i Jönköping även under läsåren 1973/74 och 1974/75. SÖ har i samband härmed anmo- dats att senast den 1 september 1974 redovisa erfarenheterna av denna utbildning. Vad avser utbildningen vid Svenska gjutarskolan i Jönköping har SÖ i samarbete med Verkstadsindustrins yrkesnämnd påbörjat en revidering och omarbetning av tim- och kursplanerna. Förändringarna överensstämmer i huvudsak med utredningens förslag om gjuterimeka- nikerutbildning. Mot bakgrund av dessa förhållanden finner jag efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet inte anledning att föreslå ytterligare åtgärder inom detta område.

Den framtida utvecklingen kommer att ställa höga krav på bran— schens förmåga att utveckla och introducera ny teknik. Detta gäller inte minst på arbetsmiljöområdet. där som jag tidigare nämnt förhållandena är otillfredsställande inom många företag. Det statliga stödet till den kollektiva gjuteritekniska forskningen är redan nu betydande. Denna forskning sker inom ramen för det program för verkstadsteknisk forsk- ning varom avtal träffats mellan STU och Stiftelsen Verkstadsteknisk forskning. Avtalet, som är femårigt, tecknades hösten 1970 och löper till utgången av budgetåret 1974/75. Den gjuteritekniska forskningen inom detta program har budgeterats till 1 milj. kr. för innevarande budgetår och ökar successivt till 1,2 milj. kr. för budgetåret 1974/75. Den utgör därigenom en väsentlig del av det totala programmet, som för budget— året 1972/73 uppgår till 4 580 00 kr., och har fastställts i proportion till gjuteriindustrins finansiella engagemang i programmet. Det statliga bi- draget täcker 40 % av kostnaderna för denna forskning. STU har därut- över i sina förslag till anslagsframställning för budgetåret 1973./74 fram- hållit behovct av gjuteritekniskt FoU-arbete. Vid min anmälan av ansla- get Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling i statsverkspropositionen till årets riksdag har jag räknat med ökade insat- ser inom bl. a. området produktionsteknik (prop. 1973: 1 bil. 15 s. 64). Möjligheter torde därför föreligga för enskilda företag eller företags- grupper inom gjuteriindustrin a-tt erhålla stöd för FoU—projekt.

Även inom arbetsmiljöområdet har STU framför allt under det se- naste året lämnat betydande bidrag till gjuteriindustrins FoU-arbete. Li- kaså har styrelsen för arbetarskyddsfonden ställt sig positiv till att stödja sådan verksamhet. Styrelsen efterlyser emellertid en konkret plan för hur branschens arbetsmiljöproblem skall lösas. Jag delar styrelsens upp— fattning att branschorganisationerna här har en väsentlig uppgift.

Gjuteriindustrin har således redan nu stora möjligheter att erhålla stöd för väl underbyggda FoU-projekt inom olika områden. Det är- emellertid av stor vikt att resultaten av FoU-arbetet när de enskilda företagen och där omsätts i praktiken. Som framhållits av flera remiss-

Prop. 1973: 57 17

instanser finns i detta avseende svagheter inom branschen. Dessa pro- blem torde till stor del ha sin grund i det betydande inslaget av mindre företa-g vilka ofta har svårigheter att på ett lämpligt sätt inhämta forsk- ningsresultat och omsätta dessa i den egna produktionen. Branschens problem i detta avseende understryks av att endast en fjärdedel av före- tagen är anslutna till den branschförening i vars regi den alldeles över- vägande delen av den kollektiva- forskningen bedrivs.

För att förbättra dessa förhållanden bör branschen tillföras teknisk expertis med uppgift att till gjuteriföretagen förmedla forskningsrön och ny teknik. En väsentlig uppgift bör även vara att till bl. a. forskningsin- stitutioner och leverantörer av gjuteriutrustning återföra erfarenheter från gjuteriföretagen. Konsulentverksamhcten, som bör bedrivas på för- sök under tre år, bör knytas till SIFU. Även om konsulenterna blir ad- ministrativt knutna till SIFU, bör de bedriva sitt arbete i nära kontakt med såväl STU som företagen och branschföreningarna. Kostnaderna för verksamheten har jag för perioden 1973/74—1975/76 beräknat till 900 000 kr. För ändamålet bör i riksstaten för nästa budgetår föras upp ett särskilt reservationsanslag till teknisk konsulentvcrksamhet för gju- teriindustrin. Medelsbehovet budgetåret 1973/74 beräknar jag till 300 000 kr.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för åtgärder för gjuteriindustrin, .till T cknisk konsulentverksamhet för gjuteriindustrin för bud— getåret 1973/74 under trettonde huvudtiteln anvisa ctt reserva- tionsanslag av 300 000 kr. IQ

Med bifall till vad föredragandcn sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly- delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 730172