Prop. 1975/76:189

med förslag om insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten, m.m.

Prop. 1975/761189

Regeringens proposition 1975/ 76 : 189

med förslag om insyn i och kontroll av den militära underrättelse- tjänsten m. m.;

beslutad den 18 mars 1976.

Regeringen lörelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll lör de åtgärder som framgår av föredragandens hem- ställan.

På regeringens vägnar

OLOF PALME ERIC HOLMQVlST

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1974 års underrättelseutrednings betänkande (SOU l976:l9) Den militära underrättelsetjänsten redovisas i propositionen vissa allmänna riktlinjer för vår militära underrättelsetjänst. Vidare föreslås grun- der för insyn i och kontroll av verksamheten. För detta ändamål avses en särskild nämnd bli inrättad den 1 juli 1976. Nämnden lörutsätts få sex ledamöter. Slutligen föreslås att överbefälhavarens enhet för inhämtning av underrättelser med s.k. särskilda medel. lB. organisatoriskt knyts till Försvarsstaben. Underrättelseutredningens organisationsförslag i övrigt avses bli överlämnade till försvarsmaktens ledningsutredning genom tilläggsdi- rektiv.

Prop. 1975/76:189 ' z

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-18

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Sträng. An- dersson. Johansson, Holmqvist. Aspling. Lundkvist. Geijer. Bengtsson, Nor- ling. Feldt. Zachrisson, Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Holmqvist

Proposition med förslag om insyn i och kontroll av den militära underrät- telsetjänsten m. m.

Inledning

I västvärlden har under senare år förts en livlig debatt om underrättel- setjänsten i dess olika former. Vissa kritiker har satt i fråga om det över huvud taget skall finnas någon underrättelsetjänst. Andra har vänt sig mot att underrättelseorganen är isolerade från det övriga samhället och ofta hand- lar i strid med de regler som gäller för detta. Bristen på insyn och kontroll över verksamheten har också kritiserats.

Å andra sidan har man i debatten betonat att underrättelsetjänsten är ett tidlöst och ofrånkomligt inslag i den internationella samlevnaden. Som stöd för detta påstående har man anfört att ett militärt försvar utan un- derrättelsetjänst är en omöjlighet, om man inte är beredd att nästan ständigt hålla en stark militär beredskap som kostar oerhört mycket mer än un- derrättelsetjänsten eller att ta risker som få anser godtagbara.

Under våren och sommaren 1973 publicerade journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou artiklar i tidningen Folket i Bild/Kulturfront om en hemlig svensk underrättelseorganisation som kallades lB. "lnlörmationsbyrån". ] artiklarna lämnades uppgifter om [B:s organisation. arbetssätt och inriktning. Artikelförfattarna gjorde bl. a. gällande att IB bedrev infiltration i den svens- ka fackforeningsrörelsen. förde åsiktsregister över personer i Sverige. sam- arbetade med utländska underrättelseorgan på ett sätt som stred mot vårt lands alliansfria utrikespolitik samt medverkade i brott mot svensk lag. t. ex. genom att begå inbrott. Myndigheterna — representerade av främst

Prop. l975/76:189 3

dåvarande försvarsministern Sven Andersson och överbefälhavaren Stig Syn- nergren — bekräftade att organisationen fanns och att den ägnade sig åt underrättelseverksamhet. Man avvisade i huvudsak de anklagelser mot IB som hade framförts i tidningsartiklarna.

En tidigare anställd vid 113. byrådirektören Håkan lsacson. upprepade i ett brev till försvarsministern vissa av de påståenden som hade framställts i artiklarna. Försvarsministern överlämnade lsacsons brev till riksåklagaren som uppdrog åt dåvarande chefsåklagaren vid åklagarmyndigheten i Stock- holm. C. A. Robert. att låta utreda anklagelserna i brevet.

] slutet av september 1973 kom Bratt ut med boken 18 och hotet mot vår säkerhet. där det förekom ytterligare kartläggning av lB och kritiska uttalanden om organisationen.

Robert fann genom beslut i oktober 1973 inte skäl att åtala någon av de lB-medarbetare som hade utpekats som brottsliga i tidningsartiklarna. Bratts bok och lsacsons brev. Samma dag anhöll han emellertid Bratt. Gu- illou. lsacson och ytterligare två personer som misstänkta för spioneri på grund av uppgifterna i tidningsartiklarna och Bratts bok. 1 december 1973 väcktes åtal mot Bratt och Guillou för spioneri och mot lsacson för spioneri och medhjälp till spioneri.

1 januari 1974 dömde Stockholms tingsrätt var och en av Bratt. Guillou och lsacson i allt väsentligt i enlighet med åtalen till fängelse ett år.

Guillou fullföljde talan mot tingsrättens dom i Svea hovrätt. som genom dom i mars 1974 satte ned straffet för honom till fängelse tio månader. Hovrättens dom överklagades av Guillou till högsta domstolen. som emel- lertid inte beviljade honom prövningstillstånd. Hovrättens dom mot honom kom därför att stå fast.

Med anledning av lB-affären utnyttjade ri k 5 (1 a g e n s fö rs v a r 5 U t - s kött sin initiativrätt till att lämna riksdagen en redovisning och vissa förslag efter att ha granSkat den militära underrättelsetjänsten under må-

naderna oktober—december 1973. Utskottet ansåg att Sverige behöver både en underrättelsetjänst och en säkerhetstjänst så länge vi vill upprätthålla ett meningsfullt försvar. Utskottet angav i detta sammanhang helt kortfattat de allmänna kraven på den sär- skilda organisationen för inhämtning av underrättelser på följande sätt.

1. Verksamheten skall avse underrättelser av betydelse för rikets yttre säkerhet.

2. Organisationen skall vara en del av vårt demokratiska samhälle och verksamhetens inriktning skall stå under löpande kontroll av statsmakterna.

3. Verksamhet inom Sverige får inte stå i strid med landets lagar och inte vara inriktad på uppgifter som ankommer på polisen.

4. Verksamheten skall vara effektiv och bedrivas under omdömesgill led- ning. Sekretesskravet måSte beaktas.

Prop. l975/76:189 4

Om den hemliga underrättelsetjänsten i fortsättningen anförde utskottet att det fanns ett visst behov av åtgärder i olika avseenden. Sålunda behövdes en fastare inriktning av verksamheten. Utöver de tidigare uppställda all- männa kraven borde tillkomma riktlinjer (instruktion) utfärdade av Kungl. Maj:t. De närmare bestämmelserna för tjänsten borde liksom tidigare med- delas av överbefälhavaren. Vidare måste det i fortsättningen redovisas öppet att en verksamhet av detta slag bedrivs och måste bedrivas. Det allmänna syftet och den organisatoriska anknytningen i stort borde vara kända. Vad gäller frågan om insyn i och kontroll över den hemliga verksamheten uttalade utskottet att man förutsatte att kommande riksdagars försvarsutskött skulle följa verksamheten i stort och att regeringen skulle ägna den betydande uppmärksamhet. Utskottet ansåg det möjligt att en eventuell lekmanna- styrclse för försvarSStaben i fredstid också skulle kunna ta ställning till prin- cipiella frågor som rör den särskilda verksamheten (mot. 1973122. FöU 1973: 19. rskr l973z289). Man kunde också tänka sig andra former för kontroll.

Särskild uppmärksamhet måste enligt utskottet ägnas åt rekrytering. an- ställningskontröll. utbildning för underrättelseverksamhet och vidareutbild- ning lör annan verksamhet efter avslutad anställning. Verksamhetens sär- skilda karaktär gjorde det också angeläget att överväga frågor om anställ- ningsförhållanden. tystnadsplikt m. m. för den personal som är fast knuten till den särskilda byrån. IB.

I fråga om medelsförvaltningen och den ekonomiska kontrollen vid byrån anförde utskottet att det tillämpade förfarandet att förstöra redovisnings- handlingarna sedan en särskilt utsedd revisor och försvarsministern gjort sin årligen återkommande granskning uppenbarligen var förenat med vissa olägenheter. Verksamhetens hemliga natur och frånvaron i vissa fall av utgiftsverilikationer kunde vara en grogrund för misstankar om otillbörligt förfarande i ekonomiskt avseende.

Utskottet ansåg det slutligen nödvändigt att ytterligare studera de frågor som berörts. Därvid borde bl.a. övervägas om resurserna för underrättel- setjänsten var fördelade på bästa sätt och om en ökad användning av tekniska hjälpmedel kunde medföra fördelar.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle godkänna de angivna allmänna kraven på den särskilda organisationen för inhämtning av underrättelser samt som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet hade anfört om den hemliga underrättelsetjänsten i fortsättningen.

Två utskottsledamöter — herrar Petersson i Gäddvik och Virgin (m) — anförde i ett särskilt yttrande att utskottets granskning av lB-affaren av främst tidsskäl inte hade kunnat bli så ingående som hade varit önskvärt när det gällde den hemliga underrättelsetjänstens verksamhet inom landet före år 1970. Det kvarstod enligt dessa ledamöters mening en viss oklarhet i fråga om de framförda påståendena om partipolitiskt utnyttjande av den särskilda byrån under 1960-talet. För tiden därefter hade granskningen varit

Prop. l975/76:189 5

tillfyllest och visat att något sådant utnyttjande inte hade förekommit. De ifrågavarande ledamöterna anförde vidare att en granskning avseende tiden före år 1970 måste bli tidsödande och kräva resurser utöver dem som ett riksdagsutskott disponerade. Granskningen borde därför lämpligen anförtros en särskild juristkömmission. Denna borde. enligt yttrandet. även utreda händelseutvecklingen under år 1973. Främst borde därvid klarläggas på vilket sätt regeringen hade handlagt de säkerhetsfrågor m. m. som hade uppkom- mit i samband därmed.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottsmajoritetens hemställan (rskr 19731383).

Vid konstitutionsutskottets granskning år 1974av stats- rådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning var lB-affa'ren föremål för intresse. I sitt betänkande (KU 1974122) uttalade utskottet att granskningen självfallet skedde mot bakgrund av den utredning i sak av den militära underrättelsetjänsten som försvarsutskottet hade redovisat och som hade godkänts av riksdagen. En viktig utgångspunkt var sålunda. an- förde konstitutionsutskottet. att Sverige har behov av en välordnad och effektiv underrättelsetjänst som ett led i ett starkt totalförsvar. som syftar till att upprätthålla vår neutralitet. om det skulle bli krig i vår omvärld.

Konstitutionsutskottets granskning avsåg handläggningen inom regering- en av militära underrättelsefrågor. Utskottet tog upp frågan om vilka kon- takter som hade förekommit mellan regeringen eller enskilda statsråd och överbefälhzwaren. försvarsstaben och lB i ärenden som berör den militära underrättelsetjänsten.

Sammanfattningsvis konstaterade utskottet att frågor om den militära underrättelsetjänsten i allmänhet inte blev föremål för någon gemensam beredning eller diskussion inom regeringen. Vanligen handlades dessa ären- den av försvarsministern och endast i de fall han ansåg det nödvändigt kopplades statsministern och regeringen i övrigt in. Några bestämda regler för när detta borde ske fanns inte utan avgörande träffades efter en be- dömning från fall till fall.

. Beträffande lB:s samarbete med andra länders underrättelseorganisatiöner fann utskottet att frågan alltid hade underställts regeringen (försvarsminis- tern). Regeringen hade vid några enstaka tillfällen under senare år medgett att sådant samarbete fick äga rum. Beslut om detta hade inte fattats i konselj utan på försvarsministerns ansvar. Enligt utskottet hade vid utbyte av in- formation med andra länders underrättelseorganisationer som ledande prin- ciper gällt att tredje makt inte fick skadas. att uppgifter av hemlig natur om det svenska försvaret inte fick lämnas ut och att utbytet uteslutande skulle ha till syfte att tjäna det svenska försvaret. Det hade ankommit på överbefälhavaren att lämna närmare föreskrifter föratt tillgodose dessa prin- ciper. Enligt utskottet var det självfallet av vikt att lörsvarsministern fortlöpande hölls orienterad om den militära underrättelsetjänstens verksamhet som mi-

Prop. 1975/76:189 6

litärledningen hade huvudansvaret för. Det var vidare naturligt att försvars- ministern i sin tur delgav statsministern och. när det behövdes. regeringen i övrigt vad som hade förekommit vid dessa orienteringar. Utskottets ma- joritet fann inte anledning till erinran mot den ordning som härvid hade tillämpats inom regeringen.

Riksdagen lacie konstitutionsutskottets anmälan i de angivna delarna till handlingarna utan särskilt uttalande (prot. 1974:86).

Till ri k s dage ns om b U (1 5 män (JO) inkom ett sjuttiotal anmäl- ningar som rörde lB-affären. Anmälningarna kan i fråga om syftet indelas i tre huvudgrupper. Till den första huvudgruppen kan föras anmälningar. där det görs gällande att chefsåklagaren Robert begått fel eller försummelse vid utredningen av påstådda brott av befattningshavare vid IB och i andra avseenden. Den andra gruppen riktar sig också främst mot Robert och avser hans handläggning av utredningen om spioneri och hans åtalsbeslut. Den tredje gruppen avser IB och dess verksamhet. dess förbindelser med främ- mande underrättelseorganisationer m.m.

Beträffande de anmälningar som gäller de två första huvudgrupperna fann JO i beslut i september 1975 (JO:s ämbetsberättelse 1975/76 5. 132) inte anledning till erinran mot de bedömningar som Robert och andra tjänstemän hade gjort eller de åtgärder som de hade vidtagit.

Med anledning av sin granskning av underrättelsetjänstens förhållanden (anmälningar som gäller den tredje huvudgruppen) uttalade JO kritik bl. a. beträffande den verksamhet som IB hade bedrivit inom landet mot personer som var bosatta här. Det gällde i första hand infiltration i politiska och andra sammanslutningar samt intrång i en statslös kvinnas bostad. JO uppe- höll sig också Viti en anmälan att IB hade lämnat ut uppgifter om en svensk journalist till en utländsk underrättelseorganisation. Han anförde att sakens principiella sida var betydelsefull. inte minst från rättssäkcrhetssynpunkt. JO uttryckte vidare mycket starka betänkligheter mot att IB hade lämnat över vissa uppgifter till en privatperson. varigenom IB hade förlorat kontroll och rådighet över uppgifterna.

Mot bakgrund av IB-affären och försvarsutskottets granskning av denna tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande i januari 1974 sex sakkunnigal för att utreda riktlinjerna för den militära underrättelsetjänsten m. m.

De sakkunniga. som tog namnet 1974 års underrättelseutredning (UU 74). avlämnade i januari 1976 betänkandet Den militära underrättelsetjän- sten. Bctänkandet innehåller uppgifter av hemlig natur. Utredningen hem- ställde att det skulle offentliggöras i största möjliga utsträckning. Sedan

' F.d. universitetskanslern Nils Gustav Rosen. ordförande. ombudsmannen Göran Axell. chefredaktören Anders Clason. f.d. riksdagsledamoten Nancy Eriksson. lör— utvarandc statsrådet. riksdagsledamoten Gunnar Hedlund och professorn Lilf Hint- melstrand.

Prop. 1975/76:189 7

betänkandet hade sekretessgranskats beslöt regeringen ijanuari 1976 enligt 37 ;" sekretesslagen (19371249) att offentliggöra huvuddelen av betänkandet (sou 197619). '

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren — efter hörande av försvarsgrenscheferna. försvarets materielverk och för- svarets förskningsanstalt — samt försvarets radioanstalt.

Underrättelseutredningen har med särskild skrivelse i november 1975 fö- reslagit vissa ändringar i budgeteringen av kostnaderna för underrättelse- tjänsten. På min hemställan har regeringen i prop. 1975/76:100 (bil. 6) un- derställt riksdagen förslagen. Jag kommer i det följande att ta upp vissa principfrågor beträffande underrättelsetjänsten och hemställa att regeringen föreslår riksdagen åtgärder för att öka insynen och kontrollen över verk- samheten.

Endast en del av ttnderrättelseutredningens förslag underställs riksdagen i detta sammanhang. På grund av det allmänna intresset av saklig upplysning om underrättelsetjänsten kommerjag trots detta att i fortsättningen relativt utförligt redogöra för underrättelsetjänstens grunder. det svenska under- rättelseväsendets funktion och organisation. andra länders underrättelse- verksamhet samt underrättelseutredningens överväganden och förslag.

Underrättelsetjänstens grunder

Klarläggande av underrättelsebehov och inriktning av källor

Underrättelsetjänst i ordets vidaste bemärkelse innebär att samla in och ställa samman information och att på grundval av det samlade materialet göra olika slags bedömningar. t. ex. om en kommande händelseutveckling. I trängre mening brukar underrättelsetjänst beteckna den verksamhet som syftar till att kartlägga främmande makters förhållanden. i fortsättningen använder jag begreppet i den senare bemärkelsen.

Det förekommer underrättelsetjänst med olika slags inriktning och or- ganisatorisk anknytning. Några länder. t. ex. stormakterna. har underrät- telseorganisationer som är knutna till den politiska ledningen för att förse denna med informationer om andra staters förhållanden. inte bara på det militära området. Man kan här tala om en al 1 män pol i t is k u n d e r- rät telsetjän st. Andra länder begränsar sig till att ha en militär u n d e r rät tel s e tj a n s t. Härmed avses vanligen en underrättelse- tjänst som organisatoriskt är knuten till ett lands försvarsmakt.

Det ligger i underrättelsetjänstens natur att den alltid är underordnad beslutsfattare som har behov av information om andra länder för sin verk- samhet. De besiutsfattare som behöver underrättelser kan vara ett lands politiska eller militära ledning eller andra organ.

Prop. 1975/76:189 8

Underrättelsetjänstens karaktär medför att verksamhetens innehåll be- stäms av de kunskaper om främmande makters förhållanden som veder- börande beslutsfattare behöver. Det förlopp varigenom underrättelseorga- nens arbetsuppgifter fastställs och där man således — i samverkan mellan "kunden”'/beslutsfattaren och underrättelsetjänsten — gör klart för sig i vilka avseendeninformationen om andra länder behöver kompletteras kallas i den militära terminologin klarläggande av underrättelsebe- hov. Denna process mynnar ut i en order till underrättelsetjänsten att skaffa fram underrättelser om vissa angivna förhållanden. En sådan order kan vara långsiktig och endast i grova drag inrikta underrättelsetjänsten mot angivna mål. Ordern kan också föraniedas av ett akut informationsbehov och därför vara mera detaljerad.

Ett rationellt utnyttjande av de källor som man kan få information från förutsätter att arbetsuppgifterna fördelas mellan källorna efter deras möj- ligheter att inhämta underrättelser. Man brukar här tala om att in ri k t a k ä i i o r n a .

Förloppet från det att underrättelsebehovet klarlagts till dess den efter- frågade slutprodukten har överlämnats till beställaren indelas vanligtvis i tre moment. nämligen inhämtning. bearbetning och delgivning av under- rättelser.

Inhämtning av underrättelser

Största delen av den information som olika beslutsfattare behöver är sådan att den utan svårighet kan inhämtas på öppna vägar. Försök har gjorts att uppskatta hur mycket av untlerrättelsematerialet som inhämtas på detta sätt. Enligt vissa beräkningar rör det sig om över 80 ”.. lör underrättel- seorganisationerna i västvärlden. För motsvarande organisationer i östblock- et törde andelen hemligt material vara större.

Underrättelsematerial som är allmänt tillgängligt finns i bl. a. massme- diaproduktionen — inte minst i facktidskrifter av olika slag. Sådan infor- mation kan vidare förmedlas genom diplomatiska kanaler och genom in- törmationsutbyte inom vetenskap och forskning. Iakttagelser vid mässor. utställningar. militärparader och uppvisningar är också sådant material som underrättelseorganisattonerna regelmässigt tar del av.

Den stora satsningen på allmänt tillgänglig information innebär emellertid inte att underrättelseorganisationerna begränsar sin verksamhet till sådant material. En stor del av ländernas verksamhet. inte minst inom försvars- området. omges med sekretess och kan därför inte utforskas om inte särskilda metoder används. Denna slags inhämtningsverksamhet förekommer i olika former. t. ex. agentverksamhet och signalspaning.

Prop. 1975/76:189 9

De vanligaste sätten att inhämta underrättelser kan — utan krav på logiskt inbördes samband — förtecknas på följande sätt.

Markspaning Fartygsspaning Flygspaning Elektronisk spaning Satellitspaning

iakttagelser av attacheer Information från flyktingar Information från resenärer

Information från agenter Information genom samverkan med andra länders underrätteiscor-

PPP-*.—

pwwsgv'

ganisationer ll. Studium av materiel 12. Studium av tagna handlingar 13. Förhör med krigsfångar 14. Studium av publikationer

Den tekniska utvecklingen under senare år har haft stor inverkan på möjligheterna att inhämta underrättelser. Särskilt inom elektronikområdet har utvecklingen av avlyssningsapparatur m. m. väsentligt ökat möjlighe- terna till underrättelseinhämtning.

När det gäller inhämtning genom 5. k. särskilda medel har a g e n t v e r k - sam h et av tradition tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Underrättel- seagenterna spelar emellertid numera inte en så dominerande roll som de har gjort tidigare. Skälen härtill är flera. Det viktigaste torde vara att andra medel för att inhämta underrättelser har visat sig vara mer givande.

Sig nal span i n g är i dag en mycket viktig del av många länders un- derrättelsetjänst. ! sin ursprungliga form innebar signalspaning att uppsnappa meddelanden som ('.')verbringas på elektronisk väg. I takt med den tekniska utvecklingen har dock användningsområdet för detta slags underrättelsein- hämtning ökat kraftigt. Numera går verksamheten även ut på att genom pejling söka bestämma t. ex. militära förbands placering och förflyttningar. Vidare ägnar man sig åt att genom högt utvecklad analys av signaler från radarstationer och navigationssystem få upplysningar om viktiga egenskaper hos dessa anläggningar.

Signaispaning utförs från signalspaningsstationer som antingen är mark- baserade eller inStallerade i flygplan eller fartyg. För åtminstone Förenta staternas och Sovjetunionens vidkommande kommer numera även sa- tell i t e r i stor utsträckning till användning som bärare av signalspanings- utrustning. Sådana satelliter färdas på hög höjd och mcdtör utrustning för mottagning. bandinspelning och överföring till jorden av främmande länders signalering.

Satelliterna har emellertid fått en ännu större betydelse inom fotospa-

_Prop. 1975/76:189 10

ningen. Den största fördelen med satelliterna är att de befinner sig så högt att det område som kan överblickas är mycket stort. Svårigheterna vid sa- teiiitspaning är att kraven på den optiska utrustningen blir utomordentligt höga och att stor hänsyn ännu så länge får tas till väder och andra atmo- sfäriska förhållanden. Ett annat problem är överföringen av bilderna till marken.

Signalspaning kan också riktas mot andra länders satelliter. Målet är att ta reda på dels vilka "anvisningar" satelliten får genom signaler från marken, dels vilken information satelliten uppfångar och vidarebefordrar.

Utan att tappa satelliterna på deras informationsmaterial kan man genom Uppgifter om deras banor. utrustning. väderförhållanden o.d. få vissa upp- lysningar om vad en satellit har haft möjlighet att uppfånga. Genom mel- lanfolkliga överenskommelser är det land som avser att sända upp en satellit numera skyldigt att anmäla detta till Förenta nationerna med uppgift om satellitens omloppsbana. användningsområde m. rn.

Inom ramen för det livliga officiella umgänget mellan länderna utbyts givetvis information som nationernas underrättelsetjänster kan tillgodogöra sig. Härutöver förekommer samverkan mellan ländernas un- derrättelseorganisationer. Det är helt naturligt att en sådan samverkan utvecklas mest inom stormaktsblocken. Dessa länder har till stora delar gemensamma utrikespolitiska mål med bl.a. sinsemellan in- tegrerade försvarssystem. som kräver en samordnad underrättelsetjänst. Samarbete förekommer dock inte bara inom dessa block. Även underrät- telseorganisationer i andra länder är berörda. Normalt sker i dessa fall sam- verkan pä bilateral basis. Styrande faktorer för ett sådant samarbete synes vara intressegemenskapen i det enskilda fallet. kontakter på det personliga planet och känslan av förtroende för varandras organisationer. Begränsningen till den bilaterala ramen är av särskild vikt. Samarbetet mellan undcrrättelseorganisationer i olika länder går i vissa fall längre än till ett utbyte av redan inhämtade underrättelser. Det kan sålunda förekomma att organisationerna hjälper varandra även vid själva inhämtningen genom att förmedla kontakt med uppgiftslämnare. Skaffa ut- rustning m.m. Även i säkerhetsskyddsfrågor kan organisationerna lämna varandra bistånd.

Bearbetning av underrättelser

Det är bara undantagsvis som inhämtade underrättelser omedelbart. full- ständigt och korrekt klargör ett förhållande eller en kommande händel- seutveckling. I regel är det fråga om detaljupplysningar som kan tyckas vara tämligen betydelselösa. Värdet av sådana underrättelser beror till av- görande del på möjligheterna att sammanställa dem med varandra och med eljest kända förhållanden. I all underrättelseverksamhet har därför bear- betningsprocessen utomordentligt stor betydelse.

Prop. 1975/76:189 ll

Bearbetningen omfattar i allmänhet värdering. registrering. detaljgransk— ning och sammanställning samt underrättelsebedömande.

Ändamålet med värderingen är att bedöma en underrättelses angelägenhetsgrad och sakriktighet och att klarlägga dess innebörd mot bak— grund av redan kända förhållanden.

Genom reg ist re ringe n får man en överblick över inhämtade un— derrättelser. Registreringen kan omfatta käll- och sakregistrering. förande av plott och lägeskarta m.m. Sakregistrering innebär att underrättelserna med hänsyn till sitt sakinnehåll förs samman under olika rubriker i ett sakregister.

I varje ny underrättelscrapport g r a n s k as d e t a lj u p p 1 y S nin gar med avseende på deras samband med sådana upplysningar som redan har tagits in i register eller redovisats i handböcker. Upplysningar som har an- knytning till varandra ställs sam m a n. Det sammanställda materialet analyseras sedan för att klarlägga om det ändrar. bekräftar eller'mmsi'tger den föreliggande uppfattningen om underrättelseobjektet.

Detaljupplysningar kan i sin tur föras in i register av olika slag eller ställas samman i tablåer eller på kartor.

Underrättelsetjänstens mål är att förse beslutsfattare med färdiga bedöm— ningar om främmande makters förhållanden. Slutfasen av bearbetningen — dvs. u n d e rr'a't tel se bed ö m a nd et — är därför en mycket viktig del av verksamheten. I militär underrättelsetjänst omfattar underrättelse— bedömandet vanligtvis främmande stridskrafters läge. handlingsmöjligheter och sannolika handlande.

Delgivning av underrättelser

Underrättelser kan i brådskande fall delges genom preliminär muntlig rapport efter en ofullständig bearbetning av materialet. Vanligtvis upprättas dock skriftliga orienteringar. översikter o.d. som bygger på en omsorgsfull bearbetning.

Den löpande verksamheten vid en underrättelseorganisation tar sig ofta uttryck i översikter som utkommer periodvis. t. ex. varje månad. Över- sikterna behandlar ett antal återkommande förhållanden. t. ex. främmande stridskrafters verksamhet i ett visst område under tidsperioden. Vid sidan av dessa översikter kan specialorienteringar i olika ämnen ges ut.

Den militära underrättelsetjänstens funktion Försvarsmaktens uppgifter och ansvarsförhållanden i stort

Målet för vårt lands försvarsmakt är att bidra till att bevara vår fred och vårt oberoende. varvid de disponibla förbanden (krigsorganisationen) är de medel som står till förfogande. Den process i vilken vi — i ett skärpt läge

Prop. 1975/76:189 12

eller under krig — utnyttjar vår krigsorganisation brukar kallas o pe ra t i v verksamhet.

Krigsorganisationen är slutresultatet av den fö r ba n d 5 p ro d u k t io n som bedrivs fortlöpande både under normala fredsförhållanden och i all- varligare lägen. Förbandsproduktionen omfattar all den verksamhet som syftar till att ställa funktionsdugliga stridskrafter till förfogande för de chefer som har ansvaret för den operativa verksamheten.

För att lörbandsproduktionen skall resultera i de förband som de operativa cheferna har behov av måste det finnas en ledningsfunktion. Denna skall inom givna kostnadsramar och med övriga förutsättningar konkretisera må- len för lörbandsproduktionen i erforderlig grad och på grundval av detta inrikta förbandsproduktionen både på lång och kort sikt. Denna funktion kallas övergripande avvägning och inriktning.

i vår försvarsmakt är ansvaret för de nyssnämnda funktionerna uppdelat på flera myndigheter. Öv e r befäl h ava re n har ansvaret för den ope- rativa verksamheten och den övergripande avvägningen och inriktningen. F ö r 5 var s g r e ns cheferna ansvarar för ledningen av förbandsproduk- tionen. M i l i tä r b c fä [ ha v a rna har ansvar både för operativ verksam- het och vissa delar av lörbandsproduktionen. Fö rs va rets mate r i e l - v e rk svarar för försvarsmaktens materielanskaffning och fo rtifi ka - tio n s fö r va i t ni n g e n för anläggningsanskaffningen.

Det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m. m. ses f. n. över av försvarsmaktens led ningsutred ning ( F L L..? 7 4 ).

underrättelsetjänstens funktion i försvarsmakten

Överbefälhavaren skall enligt sin instruktion (19682408. omtryckt l974z61116 &) leda vårt lands militära underrättelsetjänst. För detta ändamål har han utfärdat Underrättelseinstruktion för krigsmakten och Underrät- telsereglcmente för krigsmakten. Enligt bestämmelserna i dessa är under- rättelsetjänstens ändamål i fred att lämna underlag för beslut om försvars- maktens beredskap. vår krigsplanläggning samt försvarsmaktens uppbygg- nad och utveckling i stort. bl.a. förbandsproduktionen och utvecklingen av krigsmateriel. Härutöver har överbefälhavaren ålagt underrättelsetjänsten att lämna underlag för beslut om försvarsmaktens ingripande vid gräns- kränkningar.

En av underrättelsetjänstens uppgifter i fredstid är alltså att vara en "larm- klocka" som skall ge regeringen och försvarsledningen den fö rv a r n i n g som behövs för att vårt värnpliktsförsvar skall kttnna mobiliseras och göras stridsdugligt i tid. Därför måste underrättelsetjänsten fortlöpande registrera och bedöma sådana företeelser i vår omvärld som utgör indikationer på att landet kan komma att bli utsatt för angrepp.

För att kunna göra en riktig säkerhetspolitisk tolkning av en händelse är det ni'idvänt'iigt att ha så goda kunskaper om förhållandena i andra länder

Prop. 1975/76:189 13

att det blir möjligt att säga om händelsen utgör avsteg från den vanliga rutinen eller om den är ett led i en normal verksamhet som inte 'är något hot mot oss. Underrättelsetjänstens arbete består därför till betydande del av att hämta in och ställa samman ett sådant "lager" av information att man får en bakgrund som man kan bedöma inträffade händelser mot. Den svenska militära underrättelsetjänsten söker sålunda göra upp 5. k. normal- bilder av olika förhållanden. Normalbilderna kan avse främmande strids- krafters övningsverksamhet. flyg- och fartygstrafik i närheten av vårt land m.m. Den fortgående övervakningen av militär och annan verksamhet i andra länder är i huvudsak begränsad till vårt närområde.

K rig s p 1 a n l ä g g nin g e n förutsätter omfattande kunskaper om tänk- bara motståndares militära resurser. organisation. taktik och utrustning. Det är vidare nödvändigt att känna till militärgeografiska förhållanden i andra länder. t. ex. var förband är baserade och var fasta försvarsanläggningar finns. Man måste också ha kunskaper om bl. a. transportmedels kapacitet för att kunna beräkna hur snabbt förband kan förflyttas m.m.

Det ankommer på underrättelsetjänsten att skaffa fram dessa för krigs- planläggningen avgörande kunskaper. Underrättelsetjänsten arbetar på två—fem års sikt och ägnar naturligtvis särskild uppmärksamhet åt sådana stridskrafter som vår försvarsmakt kan ställas mot. Detta innebär inte att endast närområdet bevakas. Den bästa kunskapen om modern utrustning. taktik o.d. fås ofta från aktuella krigsområdcn. Dessa kan ligga långt borta men alltså ändå vara av stort intresse för vår underrättelsetjänst.

Inom försvarsmakten pågår en omfattande verksamhet som syftar till att ge vårt försvar en ändamålsenlig utformning i framtiden. om 15—20 år. I vårt land skall den militära underrättelsetjänsten bidra med underlag för denna lå ngs i k l 5 p 1 a n e ri n g. Uppgiften är därvid att ta reda på hur främmande stridskrafter kan väntas bli utformade. Liksom när det gäller underlag för krigsplanläggningen är det organisation. taktik. utrustning rn. m. som är av intresse. Enligt gängse betraktelsesätt rör det sig här mera om framtidsstudier och forskning än om underrättelsetjänst.

De grundläggande bestämmelserna för försvarsmaktens in g ripa n d e vid kränkningar av landets gränser finns i Instruktion för krigsmakten vid hävdande av rikets oberoende under allmänt fredstillstånd samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (IKFN). Försvarsmakten åläggs här ett ansvar för att kränkningar av vårt territorium som företas av främmande makters örlogsfartyg. militära luft- fartyg eller av militär personal i övrigt avvisas. i sista hand med vapenmakt. Ett framgångsrikt ingripande enligt lKFN kräver att man så tidigt som möjligt får veta att en gränskränkning har skett eller kan väntas ske. Un— derrättelsematerialet erhålls huvudsakligen genom observationer i samband med den kontinuerliga bevakningen av gränserna. Denna bevakning utförs bl.a. med hjälp av radar och av enheter ur marinen och flygvapnet. Sam- verkan sker i stor omfattning med polisen samt med tull- och lotspersonalen.

Prop. 1975/76:189 14

Den militära underrättelsetjänstens nuvarande organisation m. m. Ledning och arbetsfördelning

Som jag har nämnt tidigare leder ö v e rbe fä 1 h av a re n underrättel- setjänsten inom försvarsmakten. Han biträds av fö r s v a r s sta b e n. Inom denna bereds frågor om underrättelsetjänst vid u n d e r rät tel s e - avdelningen inom sektion 2.

Överbefälhavaren har delegerat uppgiften att utfärda order och anvisningar för att samordna underrättelsetjänsten inom försvarsmakten till c he fc n fö r fö rs v a rss t a be n. Detsamma gäller samordningen med totalför- svaret i övrigt. Under chefen för försvarsstaben åligger det c h e fe n fö r se k t io n 2 i staben att hålla samman ärenden om försvarsmaktens un- derrättelsetjänst och att verka för att den samordnas med motsvarande verk- samhet inom övriga delar av totalförsvaret.

De enheter som har till huvudsaklig uppgift att i n h ä m ta underrättelser är försvarets radioanstalt och IB. Övriga inhämtningsenheter är fö r s va r s a t t a e h e e r na . som lyder under chefen för försvarsstaben. samt m i l i t är b e f ä 1 h a v a r n a (inkl. chefen för första flygeskadern) som svarar för underrättelsetji'insten inom sina militärområden. Därvid biträds de av underrättelse- och säkerhetsavdelningarna vid militärområdesstaberna. Underrättelser inhämtas dessutom av ci v i l a e n h e t e r som ut- rikesdepartementet. polisen. tullen och lotsverket. Den del av inhämtningen som består i genomgång av öppet material bedrivs vid ett flertal staber och myndigheter.

Huvudorganet för b e a r h e t n i n g av militära underrättelser är fö r - svarsstabens underrättelseavdelning. De olika ämnesom- rådena har dock delats upp så att vissa underrättelser bearbetas vid fö r- 5 var 5 g r e n s s t a be r na samt. vad gäller den s. k. tekniska underrät- telsetjänsten. vid försvarets fors k n i ngsa nstal t. fö rsva- rets materielverk. fortifikationsförvaitningen och försvarets sjukvårdsstyrelse.

Ungefär tre fjärdedelar av personalen inom det militära underrättelse- väsendet är anställd i olika funktioner vid försvarets radioanstalt. Återstoden fördelar sig på de centrala och högre regionala staberna. IB. de centrala för- valtningsmyndigheterna. försvarets forskningsanstalt och försvarsattache- organisationen. 1 krigsorganisationen är det sammanlagda antalet under- rättelsebefattningar på olika nivåer självfallet betydligt större än i freds- organisationen. En stor del av befattningarna i krigsorganisationen är av- sedda för reserv-anställd personal eller värnpliktiga. Dessa tillförs under- rättelseväsendct först vid mobilisering sedan de har utbildats i fredstid.

Underrättelseväsendets organisation i stort i fred och organisationen av försvarsstabens sektion 2 framgår av följande tablåer (intagna på s. 15 och 17).

Prop. 1975/76:189

Under/'ärtc/seu'änsrens organisation i fred (Förkortningar se 5. 16)

Beskickningar

Försvarsana- chéer

MB

C Sekt 1

Und () säk- avd

Ast/Ta—Und

CM

L,. . _ MS/Undsäk dg"? reg”)

nala och lo- kala myndig- .heter

CFV

FS/Undsäk

' Kontaktman i underrättelsefrågor.

ati

FMV

FMV-CPI

FMV-A:Und

FMV-MiUnd

FMV-FzUnd

FOA 1:Und

FOA 2:Und FOA 33Und

FOA 4:Und1

FOA SzUndl

I-lortFl

Sjvål

ÖEB

Prop. 1975/761189 16

UD

ÖB

C Fst C Sekt 2 Att

Und Säk CA Ast/Ta-Urid CM MS/Undsäk CFV FS/Undsäk MB

C E 1

C Sekt 1 Und o. säkavd

FMV-CP FMV-AzUnd

FMV-MzUnd

FMV-FzUnd

FOA FOA :Und

Utrikesdepartementet Överbefälhavaren

Chefen för försvarsstaben

Chefen för försvarsstabens sektion 2

Försvarsstabens attachéavdelning Försvarsstabens underrättelseavdelning Försvarsstabens säkerhetsavdelning

Chefen för armén Arméstabens taktik- och underrättelseavdelning Chefen för marinen Marinstabens underrättelse- och säkerhetsavdelning Chefen för flygvapnet Flygstabens underrättelse- och säkerhetsavdelning Militärbefälhavare Chefen för första flygeskadern Chef för militärområdesstabs sektion 1 Militärområdesstabs och första flygeskaderstabens un- derrättelse- och säkerhetsavdelningar Försvarets materielverk Centralplaneringen Försvarets materielverk Huvudavdelningen för armé- materiel Underrättelseenhet

Försvarets materielverk Huvudavdelningen för marin- materiel Underrättelseenhet

Försvarets materielverk Huvudavdelningen för flyg- materiel Underrättelseenhet

Försvarets forskningsanstalt Samordnande enhet för underrättelsetjänst vid forsk- ningsanstaltens centralkansli

FOA 1:Und (osv.) Enhet (kontaktman) för underrättelsetjänst vid huvud-

FortF SjvS FRA ÖEB

avdelning 1 (osv.) inom forskningsanstalten Fortifikationsförvaltningen Försvarets sjukvårdsstyrelse Försvarets radioanstalt Öst Ekonomiska Byrån

Prop. 1975/762189 17

Organisationen avIF)/svarsstabens sektion 2'

Förkortningar

C Sekt 2 Chefen för sektion 2

Exp Expedition C Att Chefen för attachéavdelningen

C Und Chefen för underrättelseavdelningen C Säk Chefen för säkerhetsavdelningen LEO Und Arbetsgrupp för undersökning av datoranvändning i un- derrättelsetjänst Prod led Produktionsledare

Ark Underrättelsearkiv

A-det Armédetalj M-det Marindetalj H-det Handelsfartygsdetalj F-det Flygdetalj K-det Kommunikations- och underhållsdetalj P-det Politisk-ekonomisk detalj Tk-det Telekrigföringsdetalj Fototolkdet Fototolkdetalj C-det Centraldetalj

Prop. 1975/76:l89 l8

Försvarsstabens underrättelseavdelning

Försvarsstabens underrättelseavdelning är både överbefälhavarens stabs- organ vid ledningen av underrättelsetjänsten och hu- t'udunderrättelsemyndighet för bearbetning av under- rättelser inom vissa ämnesområden. Vid avdelningen in hä m t as dess- utom öppen information. 1. ex. genom litteratur- och tidskriftsstudier. Chef för underrättelseavdelningen är en regementsofficer. Under honom lyder ett antal enheter vars arbetsuppgifter är bestämda i försvarsstabens arbets- ordning.

Bearbetningen av det underrättelsematerial som lämnas till avdelningen från olika källor sker vid detaljer. Dessa är underställda en gemensam p r o - d u k tio n s ] e dare som också är avdelningschefens ställningsföreträdare. Produktionsledaren leder mer direkt bearbetningen av militära och politisk-. ekonomiska underrättelser vid avdelningen. Han bearbetar själv underrät- telser om strategiska förhållanden.

Direkt under avdelningschefen lyder een t ra l detalje n. Dess per- sonal biträder chefen för sektion 2 och chefen för underrättelseavdelningen med bl. a. samordnings- och budgetfrågor inom sektionen och avdelningen.

För övriga enheter är arbetsuppgifterna i huvudsak följande.

A r m é (] e t a lj e n bearbetar underrättelser om främmande krigsmakters högsta ledning. arméstridskrafter och landkrigföring. Vid m a ri n d e t a I - je n behandlas marinstridskrafter och sjökrigföring. Fl y g (1 e t a lj e n be- arbetar underrättelser om flygstridskrafter samt luftkrigföring, krigföring med fjärrvapen. civilförsvar och luftfart. K o m m u n i k a t i o n s - 0 c h u n d e r h ål | s detalj e n har hand om bearbetningen av underrättelser som rör militärgeografi, kommunikationer och kommunikationsmedel (land-. sjö-. luft- och telekommunikationsmedel m. m.). förrådsanläggningar och anläggningar för stridskrafternas underhåll samt transport- och under- hållstjänst. Vid politisk-ekonomiska detaljen bearbetas un- derrättelser om det militärpolitiska läget (militär och ekonomisk krigspo— tential samt försvarsbudgetar). internationell politik och försvarsdebatt. T e - le k r i g fö ri n g 5 d e t a Ije n behandlar underrättelser om främmande makters telekrigföring i fråga om telemotmedel, signal- och satellitspaning. H a n dels fa rt y g 5 d e t a lj e n sköter bearbetningen av underrättelser om sjöfart. F o t ot o I k (1 e t a lj e n bearbetar fotografiskt underrättelse- material. tolkar foton, beställer flygfotografering och sköter det centrala bild- registret. Detaljen sorterar direkt under avdelningschefen. U n d e r r ät - tel s 0 a r k i v et klassificerar, registrerar, delger och förvarar underrättel-

Prop. 1975/76:189 19

sehandlingar. Dess personal studerar utländsk press och delger försvars- stabens informationsavdelning och berörda försvarsgrensstaber uppgifter i utländsk press om svenska militära förhållanden.

Försvarsstabens underrättelseavdelning har sammanlagt ett femtiotal an- ställda. Mindre än hälften är militär personal. Vid politisk-ekonomiska de- taljen. handelsfartygsdetaljen och kommunikationsdetaljen är all personal civil.

Resultatet av underrättelseavdelningens verksamhet (produktionen) del- ges chefer och andra befattningshavare som har behov av den i form av orienteringar. lägesbedömningar m. m. [underrättelse- avdelningens produktion ingår dessutom h a n d b 6 c k e r , som bl. a. ger normalbilder av främmande stridskrafters verksamhet och av förhållanden som är relativt oföränderliga och av grundläggande natur. Man utger vidare identifieringsöversikter, som anger främmande förbands loka- lisering, samt special - och extraorie nteri ngar. Slutligen utges genom avdelningens försorg vecko-, kvartals- och årsöver- sikte r. I dessa lämnas redogörelser för aktuella förändringar och i anslut- ning därtill särskilda analyser av vissa frågor. Översikter och orienteringardel- ges myndigheter och befattningshavare inom och utom försvarsmakten. Vecko- och kvartalsöversikterna ges ut i ettjämförelsevis stort antal exemplar. Veckoöversikterna utges också i en version som innehåller uppgifter som är mycket känsliga från källskyddssynpunkt. Därför lår bara en mycket liten krets ta del av denna version.

Underrättelsetjänsten vid försvarsgrensstaberna

Underrättelsetjänst bedrivs vid samtliga försvarsgrensstaber. Det rör sig främst om bearbetning av underrättelser inom vissa ämnesområden och om planläggning av underrättelsetjänsten inom den egna för- svarsgrenen. Försvarsgrenscheferna har i fred ansvar också för i n h ä m t - ning av underrättelser genom publikationsstudier. iakttagelser vid ut- ländska militära besök här i landet. iakttagelser vid tjänsteresor utomlands och iakttagelser som kan göras vid samverkan med civila myndigheter.

l sektion 1 i arméstaben ingår en taktik- och underrät- telseavdelning sombl.a. hartill uppgift att

— leda och samordna arbetet med utveckling av markstridskrafternas tak- tik- och underrättelsetjänst. taktiska mål för utbildning. organisations- och materielutveckling samt uppföljning av högre förbands taktiska använd- barhet.

— planera och genomföra fält- och förbandsövningar samt vissa kurser i taktik och underrättelsetjänst.

— bearbeta och delge underrättelser.

Prop. 1975/76:189 20

— bereda sektionschefens ärenden som sammanhållande för arméns un- derrättelsetjänst och att

— handlägga huvudstabsärendena fototjänst (ej flygfototjänst). tolk- och fångförhörstjänst. kartförsörjning. fotogrammetri, geodesi och kartografi.

Bearbetning och delgivning av underrättelser samt framställning av hand- böcker sker vid en bearbet n i ngsdeta lj. Frågor som rör de egna ar- méstridskrafternas underrättelsetjänst. t. ex. målsättning. inriktning. krigs- organisation och utbildning. handläggs vid taktik- och underrättelseavdel- ningens underrättelsedetalj.

Expediering. distribution och förvaring av underrättelsehandlingar sköts av en enhet som kallas underrättelseexpedition med rese- d e t a lj . Här handläggs också förfrågningar från utlandet om svenska arme- förhållanden och vissa ärenden om egna och utländska försvarsattachéer.

Chefen för armén utger Orientering om utländska arméstridskrafter och svarar dessutom för delar av de handböcker som ställs samman vid för- svarsstabens underrättelseavdelning.

Underrättelsetjänsten vid ma ri n st ab e n handläggs vid u n d e r r ä t - telse- och säkerhetsavdelningen. Vid underrättelse- d e t a lj e n klarläggs marinchefens underrättelsebehov. Vidare inriktas un- derrättelsekällorna. Slutligen bearbetas underrättelser om främmande ma- rinstridskrafters taktik. organisation. utrustning och utbildning och andra marina förhållanden.

] avdelningen ingår dessutom en c e n t r a l d e t a lj . Vid denna utarbetas långtidsplaner för underrättelsetjänstens utveckling inom marinen. Där handläggs också bl. a. ärenden om den egna underrättelsetjänstens orga- nisation. utrustning och personal.

Underrättelschandlingarna registreras. expedieras och arkiveras vid av- delningens expedition.

Underrättelse- och säkerhetsavdelningen innehåller också en säker- h e t 5 d e t a lj .

Chefen för marinen utger specialorienteringar. översättningar. månads- Iistor och bildorienteringar samt deltar i framställningen av handböcker vid försvarsstaben. Han svarar för utgivningen av handböcker över främmande makters örlogsfartyg.

lflygstaben ingåren underrättelse- och säkerhetsav- delning. som består av en centraldeta lj. en bearbet n i ngsde- talj. en underrättelsedetalj. en säkerhetsdetalj och en underrättelseexpedition.

Vid centraldetaljen handläggs ärenden om det egna llygvapnets under- rättelsetjänst som rör organisation. personal. utbildning. övningar och reg- lementen. Vid detaljen inriktas underrättelsetjänsten inom flygvapenchefens ansvarsområde. Här bearbetas också underrättelser om luftförsvar.

Bcarbetningsdetaljen leder inhämtningen av underrättelser genom Stril

Prop— 1975/76:189 21

(fredsluftbevakning) och bearbetningen av dessa. Detaljen samverkar med försvarets radioanstalt. '

Underrättelsedetaljen svarar för att underrättelser om utländska flygstrids- krafters organisation. ledning, utrustning. utbildning och taktik följs upp och bearbetas.

Chefen för flygvapnet utger underrättelser från radarluftbevakningen. hemlig underrättelse (HU), öppen underrättelse (ÖU). månadsorientering och specialorientering. l likhet med övriga försvarsgrenschefer medverkar flygvapenchefen vid sammanställning av olika handböcker.

Försvarets radioanstalt

De uppgifter som hade legat på lörsvarsstabens signaltjänstavdelning och kryptoavdelning fördes år 1942 över till den nyinrättade försvarsväsendets radioanstalt. sedermera försvarets radioanstalt.

Försvarets radioanstalt är en självständig myndighet inom försvarsde- partementets verksamhetsområde. Chef för anstalten är en generaldirektör. Radioanstalten har ingen verksstyrelse.

Radioanstalten har till uppgift att utöva underrättelseverksamhet riktad mot telesändningar. Man skall därvid utföra signalspaning och bearbeta in- hämtat underrättelsematerial samt följa utvecklingen inom områden som är eller förutses bli av betydelse för signalspaningen eller bearbetningen. Vidare skall anstalten utveckla den tekniska materiel och de metoder som behövs för anstaltens verksamhet. Radioanstalten skall också biträda vid undervisning och utbildning av personal i de avseenden som berörs av an- staltens verksamhet samt ge råd åt myndigheter i frågor som faller inom anstaltens verksamhetsområde.

Överbefälhavaren meddelar fortlöpande anvisningar för den närmare in- riktningen av verksamheten. l frågor av särskild betydelse för utrikesde- partementet eller rikspolisstyrelsen samråder han med kabinettssekreteraren resp. rikspolischefen.

Överbefälhavaren bestämmer också vilka myndigheter inom försvarsmak- ten som skall delges resultatet av radioanstaltens underrättelseverksamhet. Resultat av särskild betydelse för utrikesdepartementet eller rikspolissty- relsen skall delges kabinettssekreteraren resp. rikspolischefen och får'delges annan myndighet bara om dessa befattningshavare medger det.

Enligt instruktionen för försvarets radioanstalt skall utrikesministern och försvarsministern hållas underrättade om underrättelseverksamhetens in- riktning och arbetets bedrivande i stort.

Radioanstalten är organiserad på en produktionsavdelning. som består av ett kansli och tre produktionsenheter. samt en administrativ enhet. en teknisk enhet. en utbildningsenhet och ett planeringssekretariat.

Vid försvarets radioanstalt utförs en omfattande teknisk bearbetning av det inhämtade underrättelsematerialet. Huvuddelen av materialet delges för-

Prop. 1975/76:189 22

svarsstabens underrättelseavdelning som gör en fortsatt bearbetning av mate- rialet och ställer samman det med övriga underrättelser. Radioanstaltens anslagsframställningar inges genom överbefälhavaren. Anstalten skall därvid följa överbelälhavarens direktiv med allmänna rikt- linjer för anslagsframställningarna. Om anstalten skulle finna sig förhindrad att följa direktiven. därför att de strider mot föreskrifter som regeringen har utfärdat för verksamheten. skall detta anmälas till överbefälhavaren.

IB

Vid försvarsstabens tillkomst år 1937 inrättades inom staben en särskild underrättelseavdelning som var gemensam för krigsmakten. Under de första krigsåren tillkom den s.k. G -sekt ione n vid avdelningen. Den hade till uppgift att inhämta underrättelser. G-sektionen bröts år 1942 ut ur un- derrättelseavdelningen och ombildades till en byrå som underställdes chefen för sektion 2. Fortsättningsvis benämndes byrån fö rs vars stab e n 5 C - by rå. Dess uppgift var att på inofficiell väg inhämta underrättelser om militära. ekonomiska och politiska förhållanden utomlands. Man var främst inriktad på att uppdaga eventuella anfallsplaner från Tyskland mot vårt land.

Efter krigsslutet omorganiserades C-byrån och kallades i fortsättningen T - k 0 n t o r e t. Huvuduppgiften var fortfarande att inhämta underrättelser inom närområdet. 1 viss utsträckning förekom dock att underrättelser in- hämtades från mera avlägsna platser. T-kontoret hade också till uppgift att biträda med att inhämta tekniska underrättelser. bl. a. i samband med materielfynd o. d. I sådana och andra situtationer förekom även kontakter med utländska underrättelseorganisationer.

Vid den dåvarande inrikesavdelningen i försvarsstaben (numera försvars- stabens säkerhetsavdelning) inrättades år 1957 en enhet med uppgift att i Sverige och vissa andra länder inhämta och bearbeta säkerhetsunderrät- telser. dvs. underrättelser om säkerhetshotande verksamhet. För att sekre- tessen kring verksamheten skulle kunna behållas. hölls delar av personalen skilda från inrikesavdelningen. både lokalmässigt och i personalförteckning- ar. Under år 1961 skildes denna enhet helt från inrikesavdelningen och fick en självständig ställning.

I mitten av 1960-talet utfördes inom försvarsstaben på uppdrag av då- varande chefen för försvarsdepartementet en undersökning om T-kontoret och den enhet som inhämtade säkerhetsunderrättelser borde slås samman. Undersökningen utmynnade i ett förslag att de båda enheterna skulle sam- manslås.

Förslag till ny organisation avgavs i prop. 1965166. I denna uttalade då- varande departementschefen att förslaget till gemensam organisation för särskild personalkontroll och underrättelseverksamhet borde i huvudsak bi- trädas. Verksamheten skulle enligt min företrädare organiseras i form av

Prop. l975/76:l89 23

en byrå med benämning och indelning enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. Propositionen innehöll förslag om vissa tjänster för byrån. Den nya orga- nisationen kallades IB och underställdes chefen för försvarsstaben.

Om benämningen lB:s rätta innebörd har rått 'olika uppfattningar. Ur- sprungligen bestämdes att organisationen skulle heta underrättelsebyrån. förkortat UB. Denna förkortning förekom emellertid vid den tiden också som benämning på en del av en främmande underrättelseorganisation och ansågs därför mindre lämplig. Istället beslöts att den svenska organisationen skulle kallas IB och att bokstäverna inte skulle utgöra en förkortning av ett eller flera ord. Det stod envar fritt att tolka IB som informationsbyrån. inhämtningsbyrån eller något annat. En särskild fördel med den valda bok- stavskombinationen var att den på engelska kunde uppfattas som en för- kortning för lntelligence'Bureau.

lnhämtningen av säkerhetsunderrättelser lades i den nya organisationen på en särskild enhet som kallades 03.

I samband med att försvarsstaben år 1968 ombildades till överbefälha- varens stab och upphörde att vara en självständig myndighet under Kungl. Maj:t förändrades lB:s organisatoriska ställning så att byrån knöts direkt till överbefälhavaren utan att ingå i försvarsstaben.

I organisatoriskt avseende skedde en annan förändring omkring år 1970 genom att verksamheten vid enhet 03 upphörde. Bakgrunden var ett krav från rikspolisstyrelsen att dess säkerhetsavdelning ensam skulle få bedriva säkerhetsunderrättelsetjänst av detta slag inom landet. Riskerna för miss- förstånd och förvecklingar var annars påtagliga. Fall av "sammanstötningar" på fältet hade också förekommit vid några tillfällen.

IB-affären har medfört att ett stort antal av de anställda vid byrån har blivit — med en fackbenämning — "brända". Detta innebär att deras an- knytning till verksamheten har avslöjats så att de inte längre kan användas i arbetet. Detsamma är fallet med en del lokaler. fordon m. m. Byrån har därför omorganiserats i olika avseenden.

IB lyder som nämnts numera direkt under överbefälhavaren och är alltså inte att betrakta som en självständig myndighet under regeringen. Byrån ingår inte heller i försvarsstabens organisation. Fram till IB-affären var strä- van att både byråns existens och dess organisation och arbetsformer skulle hållas hemliga. Numera är byråns existens allmänt känd. Organisation och verksamhetsformer omges dock fortfarande av sekretess.

lB:s organisation och arbetsuppgifter regleras i Be s t ä m m else r fö r tjänsten vid IB (BIB). De nu gällande bestämmelserna har ut- färdats och fastställts av chefen för IB att gälla fr.o.m. april 1972. Över- befälhavaren har i januari 1972 godkänt bestämmelserna.

[ fredstid är IB indelad i arbetsenheter. Den direkta ledningen av IB utövas av en chef som har avdelningschefs tjänsteställning.

Enligt BIB skall IB inhämta dels underrättelser om utländska militära. militärpolitiska och militärgeografiska förhållanden. dels sådana säkerhets-

Prop. 1975/76:189 24

underrättelser som har betydelse för totalförsvaret.

Den närmare inriktningen av lB:s arbete anges fortlöpande av överbe- fälhavaren. antingen för en bestämd tidsperiod eller för ett visst sakområde. Överbefälhavarens anvisningar har hittills i huvudsak haft formen av munt- liga direktiv till 1825 chef. F.n. utarbetas skriftliga anvisningar för 1815 in- riktning.

IB har till uppgift att inhämta underrättelser genom förfaringssätt som det inte ankommer på andra underrättelseorgan att använda. Det innebär att inhämtning genom t.ex. publikationsstudier. signalspaning och attaché- verksamhet normalt inte förekommer vid IB.

Vill man försöka att närmare precisera lB:s arbetsformer kan man ha följande utgångspunkt. Byråns roll är att ge försvarsmakten möjlighet att ta till vara tillfällen till underrättelseinhämtning som andra organ inte 'kan utnyttja därför att de inte har ett säkerhetsskydd som är tillräckligt för situationen. En underrättelseorganisation vågar av bl. a. politiska skäl inte samarbeta med ett annat lands underrättelseväsen om man inte anser sig kunna bestämt räkna med att samarbetet inte blir känt av'andra än en mycket liten krets av absolut pålitliga människor. Ett liknande behov av säkerhetsskydd har underrättelseagenter. Även andra typer av uppgiftsläm- nare kan tänkas vilja samarbeta med underrättelsetjänsten om deras ano- nymitet garanteras.

I detta sammanhang bör framhållas att lB:s fasta personal har till uppgift att ta kontakt med personer som kan antas vara värdefulla från under- rättelsesynpunkt och antingen fråga ut dem om vad de redan vet eller be dem skaffa viss information. På grundval av denna information skall per- sonalen upprätta rapporter för vidare befordran till försvarsstabens under- rättelseavdelning. där rapporterna sedan bearbetas tillsammans med övrigt underrättelsematerial. Det är alltså bara i undantagsfall som den fasta pcr- sonalen deltar i operationer på fältet.

Kraven på säkerhetsskydd kring IB har medfört att särskilda arrangemang måst vidtas från tid till annan för att dölja verksamhet. lokalers rätta an- vändning. innehav av fordon och annan materiel m. m. I viss utsträckning har därvid aktiebolag med namn som inte röjer anknytningen till under- rättelsetjänsten stått som hyresgäst till lokaler eller som ägare av fastigheter eller annat.

lB:s personalförteckning är hemlig. Den är närmast att betrakta som en anvisning om de medel som står till förfogande för löner. Inom ramen för denna anvisning finns vissa möjligheter att individuellt reglera de an- ställdas löner.

För att dölja lB:s existens och verksamhet har vissa av byråns befatt- ningshavare s.k. täckanställningar vid andra statliga myndigheter. Detta innebär att de finns upptagna på dessa myndigheters personalförteckningar och även får sin lön därifrån. Myndigheterna i fråga avkräver sedan för- ' svarsstaben motsvarande belopp. Anslagen till IB belastas alltså slutligen

ru 'Jl

Prop. 1975/76:189

med lönekostnaden för byråns personal. Undantag från denna regel har bara förekommit i fråga om tre anställda. Den sammanlagda kostnaden för dessa uppgår till 300000 kr. för budgetår. På min föredragning har re- geringen (prop. 1975/76:100 bil. 6) föreslagit riksdagen att denna kostnad fr. o. m. budgetåret 1976/77 i likhet med övriga kostnader för IB skall belasta primäruppdraget Insatsberedskap m. m.: Allmän ledning och förbandsverk- samhet under anslaget Insatsberedskap m. m.

Personal rekryteras — även vad gäller ledande befattningar — från både civilt och militärt håll. Den särskilda utbildningen för tjänstgöring vid IB meddelas till övervägande del inom byrån. Huvudsakligen sker detta genom handledning av mer erfarna arbetskamrater. Därutöver anordnas i viss ut- sträckning internatkursero. (1. På utbildningsområdet har vidare förekommit samarbete med utländska underrättelseorganisationer i ett fåtal fall. Syftet har främst varit att få underlag för 1815 utbildningsplanering. Genom ut- bildningsverksamhcten i stort har de anställda -— i den mån de haft behov av det för sin befattning — fått grundläggande kunskaper i underrättelse- tjänstens teori. omfattande bl.a. främmande underrättelsetjänsters organi- sation och arbetssätt samt praktiska frågor som hänger samman med led- ningen av underrättelseinhämtningen.

Befättningshavare vid IB får pension enligt vanliga grunder för statsan- ställd personal. I de fall då någon har tvingats att sluta vid IB i förtid därför att han inte längre är användbar inom verksamheten har särskilda arran- gemang måst vidtas från fall till fall. Sålunda har förekommit att en för vederbörande befattningshavare individuellt avpassad pension fastställts.

Den personal som arbetar vid IB under normala fredsförhållanden behöver i vissa lägen förstärkas oberoende av om beredskapen har höjts inom för- svarsmakten i övrigt. Fast anställd militär personal kan givetvis i viss ut- sträckning i sådana lägen kommenderas att tjänstgöra vid byrån. Om be- redskapen har höjts kan värnpliktiga som är krigsplacerade vid IB kallas in. I övriga lägen får man lita på att lämpliga personer frivilligt skall ställa sig till förfogande.

Försvarsattachéerna '

Vid våra större beskickningar utomlands finns försvarsattacheer som har till uppgift bl. a. att på öppen väg inhämta underrättelser om militärpolitiska förhållanden samt om den militära och militärtekniska utvecklingen. För- svarsattachéernas huvudsakliga arbetsuppgifter är dock att vara militära råd- givare åt vederbörande beskickningschef. att biträda vid anskaffning av materiel till försvarsmakten samt att förbereda och underlätta besök av re- presentanter för myndigheter som tillhör vår försvarsmakt.

Försvarsattacheerna är underställda chefen för försvarsstaben Och är inte knutna till utrikesdepartementet. Vid vederbörande beskickning lyder de dock under beskickningschefen.

Prop. 1975/76:189 26

Försvarsattachéernas underrättelseverksamhet inriktas av chefen för för- svarsstaben. Han ger en g r u n din ri k t n i n g som upptar frågeställningar av allmän och sammanfattande karaktär.

Härutöver förekommer å r si n ri k t n i n g . som gäller budgetårsvis och som tar upp underrättelsebehov av väsentlig betydelse för beslut under de närmaste åren,samt tillfällig in ri kt n i n g. som anges sedan myn- dighet till chefen för försvarsstaben har anmält behov av underrättelser som går utöver årsinriktningen och som bör tillgodoses omedelbart.

Den militärtekniska underrättelsetjänsten

Den tekniska underrättelsetjänsten inom fö rsva rets materiel- v e r k betjänar överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna med underlag beträffande prestanda m. m. för den utrustning som ingår i olika hotbilder. Den tjänar också materielverkets egna behov och kan sägas utgöra en spe- cialinriktning av verkets instruktionsenliga, övergripande uppgift att följa den tekniska utvecklingen.

Underrättelsetjänsten vid materielverket är organiVserad på en underrät- telsecentral vid var och en av huvudavdelningarna för armé-. marin- och fIygmateriel med fyra—sju tjänster vardera samt en kontaktman i under- rättelsefrågor vid centralplaneringen.

Vid fö rsva rets fors k n i ngsa nsta lt bearbetas underrättelserav grundläggande vetenskaplig natur avseende materiel. teknik och forskning.

Underrättelsetjänsten vid forskningsanstalten genomförs av en underrät- talseenhet vid centralkansliet och en enhet eller kontaktman för dessa frågor vid vardera av huvudavdelningarna 1—5. Antalet tjänstemän vid under- rättelseenheterna är två—sex. varav några sysslar med dessa frågor på deltid.

Vid fortifikationsförvaltningen och försvarets sjuk- v å rd s sty r e I 5 e finns kontaktmän i underrättelsefrågor som svarar för den tekniska underrättelse-tjänsten inom resp. myndighets verksamhetsom- råde. Kontaktmannaskapet utgör endast en ringa del av vederbörande tjäns- temans arbetsuppgifter.

Underrättelsetjänsten vid militärområdesstaberna och första flygeskader- staben

Enligt underrättelsereglementet för krigsmakten leder militärbcfälhavarna underrättelse- och säkerhetstjänsten i fred inom militärområdena och inom de delar av opcrationsområdcna enligt överbefälhavarens operationsorder som är fritt hav och luftrum. Till ledning härför gäller bestämmelserna i underrättelseinstruktionen och underrättelscreglemcntet för krigsmakten samt de särskilda föreskrifter som överbefälhavaren meddelar.

Underrättelsereglementet stadgar vidare att underrättelse- och säkerhets- tjänsten vid militärområdesstab (motsvarande) skall handläggas vid en sär-

Prop. 1975/76:189 27

skild avdelning.

Underrättelsetjänsten i fred omfattar för militärbefälhavarens del både inhämtning av underrättelser och bearbetning och delgivning av dem. Vid samtliga militärområdesstaber ombesörjs denna verksamhet vid u n d e r - rättelse- och säkerhetsavdelningarna. Deras storlek va- rierar från stab till stab". Vid Södra militärområdesstaben finns exempelvis f. n. fem anställda med kvalificerade arbetsuppgifter medan motsvarande antal vid Bergslagens militärområdesstab är två. en befattningshavare för säkerhetstjänst och en för underrättelsetjänst. I normalorganisationen för underrättelse- och säkerhetsavdelning vid militärområdesstab ingår av - delningschef, underrättelsedetalj. säkerhetsdetalj och underrättelseexpedition.

Underrättelse- och säkerhetsavdelningen i första flygeskaderstaben utgörs av en avdelningschef och ett biträde till honom. Avdelningschefen svarar på uppdrag av eskaderchefen för bl.a. ledningen och kontrollen av un- derrättelse- och säkerhetstjänsten för attackfunktionen och samordningen av utbildning i underrättelse- och säkerhetstjänst inom första flygeskadern (attack och spaning).

Öst Ekonomiska Byrån

Öst Ekonomiska Byrån tillhör inte det militära underrättelseväsendet. Eftersom detta tillgodogör sig material från byrån vill jag dock lämna en kort redogörelse för byråns verksamhet.

Öst Ekonomiska Byrån kom till år 1959 som en stiftelse med namnet Stiftelsen för utredningar rörande östekonomiska fr å g 0 r. Verksamheten hade dessförinnan bedrivits vid T-kontorct. Enligt stadgarna skulle Öst Ekonomiska Byrån bedriva utrednings- och informa- tionsverksamhet rörande företrädesvis östblockets ekonomi och relationer till väst. Stiftelsen tillkom därför att man önskade få en grundligare kunskap om öststaternas ekonomi för att kunna öka handel och annat. ekonomiskt samarbete med dessa länder både genom centrala statliga handelsförhand- lingar och privata företags försäljningsansträngningar.

Banker. storföretag och intresseorganisationer abonnerade på rapporter och notiser från byrån. Från statens sida deltog bl. a. kommerskollegium. över- styrelsen för ekonomiskt försvar och försvarets forskningsanstalt. Medlem- marna betalade avgifter av varierande storlek. Kommerskollegium och för- svarsstaben lämnade årligabidrag till verksamheten. Lönen för byråns chef betalades över anslaget för särskild verksamhet vid försvarsstaben.

Riksdagens försvarsutskott uttalade i samband med IB-affa'rens behand- ling (FöU 197325 5. 27) att verksamheten vid Öst Ekonomiska Byrån inte i första hand var ett försvarsintresse. Den speciella kompetens-som byrån representerade borde därför inte ges statligt stöd som innebar organisatorisk anknytning till försvaret.

Prop. l975/76:l89 28

Uttalandet har lett till att tjänsten som chef för byrån inte längre betalas över försvarshuvudtiteln utan från kommerskollegiums anslag på handels- huvudtiteln.

Säkerhetsskyddet inom underrättelsetjänsten

Av tradition har en förhållandevis djup sekretess omgett den militära underrättelsetjänsten. I vårt land har visserligen under senare tid under- rättelseväsendets organisation i huvudsak varit känd. men inriktning. ar- betssätt. arbetsresultat och dctaljorganisation har till stor del hållits hemliga. Vad beträffar IB har t. o. m. dess existens fram till IB-affa'ren varit okänd för allmänheten.

Detta säkerhetsskydd har åstadkommits först och främst på vanligt sätt. Genom personalkontroll av anställda. hemlighållandc av innehållet i skrift- liga handlingar och genom förbud för obehöriga att komma in i under- rättelsetjänstens lokaler har man sökt hindra att hemliga uppgifter och för- hållanden blivit kända. För att ytterligare skydda vissa källor har rätten att ta del av underrättelser från dessa begränsats till personal som har gjorts behörig efter särskild prövning.

Särskilda åtgärder har också vidtagits för att hindra att främst inhämt- ningen med särskilda medel röjs. Vissa anställda har försetts med en fiktiv bakgrund i form av anställning vid annan myndighet. Vidare har viss verk- samhet dolts bakom någon annan aktivitet. Åtgärder har också vidtagits för att hindra att lokalers rätta användning skulle avslöjas.

Det är framför allt av två skäl som underrättelseverksamhet behöver om- ges av djup sekretess. För det första skall obehöriga inte ha möjlighet att ta del av vare sig det vetande om främmande makt som underrättelsetjänsten har samlat in eller vilka bedömningar som har gjorts på grundval av detta. För det andra är det väsentligt att källorna — i detta sammanhang oftast de personer som är mer eller mindre fast knutna till underrättelsetjänsten som uppgiftslämnare eller på annat sätt — inte blir röjda.

Underrättelsetjänsten i försvarsmaktens budget

Av följande tabell framgår från vilka anslag och primäruppdrag som verk- samheten vid försvarsmaktens underrättelseorgan f. n. betalas.

Under/'i!"rlv/set/änslen iIförsvarsmaklwrs but/ger

Från anslaget primäruppdraget betalas underrättelse- tjänsten vid E ]. Försvarsstaben Försvarsstaben: — huvuddelen av lörsvars- Allmän ledning och stabens underrättelse— förbandsverksamhet ttVdelning l40III)

Prop. 1975/76:189

Från anslaget primäruppdraget betalas underrättelse- tjänsten vid — försvarsstabens atta- cheavdelning — beskickningarna (lör- svarsattachc'er)

E 2. Arméstaben Arméstaben: — underrättelsedelcn av Allmän ledning och arméstabens taktik— förbandsverksamhet och underrättelseav- (40211) delning

E 3. Marinstaben

E 4. Flygstaben

E 5. Militärområdes-

staber m. m.

F 4. Försvarets materiel- verk

F 5. Gemensam för- svarsforskning

F 6. Försvarets radioanstalt

Marinstaben: Allmän ledning och förbandsverksamhet (4031 I )

Flygstaben:

Allmän ledning och förbandsverksamhet (4041 I)

Militärområdesstaber m.m.: Allmän ledning och förbandsverksam- hetf40511)

Försvarets materiel- verk: Allmän ledning och förbandsverksam- het (5041 I)

Gemensam försvars- forskning: Tillämpad forskning inom för- svarets forskningsan- stalt (505421) Gemensam försvars- forskning: Grund- forskning inom för- svarets forsknings- anstalt (50543. I)

Försvarets radioan- stalt: Allmän ledning och förbandsverksam- het (5061 I)

— underrättelsedelen av marinstabens underrät- telse- och säkerhets- avdelning

— underrättelsedelcn av flygstabens underrät- telse- och säkerhetsav- delning

- underrättelset'lelarna av militärområdesstabernas (Milostab S. Milostab V. Milostab ö. Milostab B. Milostab NN och Milostab ÖN) och första flygeska- derstabenstF. l stab) underrättelse- och sä- kerhetsavdelningar

— underrättelsedclarna av materielverkets cen- tralplanering och huvud- avdelningarna för ar- mé-. marin- och flyg- materiel

— underrättelsedelarna av forskningsanstal- tens centrala kansli och huvudenheterna 1—5

— försvarets radioan- stalt

Prop. 1975/76:189 30

Från anslaget primäruppdraget betalas underrättelse- tjänsten x td Försvarets radioan- stalt: Centralt vid- tagen materielanskaff- ning m. m. (50622) F 20. Insatsbered- Insatsberedskap m. m.: — telekrigförings- och skap m. m. Allmän ledning och handelsfartygsdetal- förbandsverksamhet jerna m. m. vid för- (52011) svarsstabens under- rättelseavdelning - IB m. m.

Vid försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen finns kon- taktmän i underrättelsefrågor. Deras verksamhet betalas från res;). anslags primäruppdrag till allmän ledning och förbandsverksamhet.

Underrättelsetjänstens kostnader

Kostnaderna för underrättelsetjänsten under budgetåret 1974/75 framgår av följande sammanställning. Underrättelsetjänstens del av samkostnaderna för staber och förvaltningsmyndigheter har beräknats schablonmässigt. Ut- bildningskostnader för underrättelsepersonal i krigsorganisationen ingår inte utom beträffande IB och försvarets radioanstalt som utbildar huvuddelen av sin egen förstärkningspersonal för krigsorganisationen med resurser inom de egna primäruppdragen. Kostnaderna för kontaktmän i underrättelsefrågor vid fortifikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse har bedömts som försumbara i sammanhanget eftersom endast en mycket liten del av vederbörandes arbetstid läggs ned på denna uppgift. Inte heller ingår i de redovisade kostnaderna den del av lön m. m. till överbefälhavaren. chefen för försvarsstaben och chefen för sektion 2 i försvarsstaben (inkl. sektions- expeditionen) som bör hänföras till underrättelsetjänsten. Kostnaderna för vårt spaningsflyg ingår inte i sammanställningen, De är ungefär lika stora som de här redovisade kostnaderna för underrättelsetjänsten.

Underriitlelseriänsrens kostnader budgetåret [ 9 74 / 75

Myndighet Kostnader (I OOO-tal kr.)

Försvarsstaben Underrättelseavdelningen Försvarsattachéorganisationen (del) IB 18 585

Prop. l975/76:189 31

Myndighet Kostnader (I OOO-tal kr.) Armestabcn Marinstaben Flygstaben Militärområdesstaber m. m. Försvarets materielverk ] 145 Försvarets forskningsanstalt ] 400 Försvarets radioanstalt 80 306 Summa ' 101 436

Som framgår av sammanställningen kostar den svenska underrättelse- tjänsten ca 100 milj. kr. för budgetår räknat i medelprisläget för budgetåret 1974/75. Underrättelsetjänstens andel av kostnaderna för hela det militära försvaret är drygt 1 %.

Kostnaderna för inhämtning utgör den klart: största delen av de sam- manlagda underrättelsekostnaderna. Härvid räknas kostnaderna för försva- rets radioanstalt i sin helhet som kostnader för inhämtning trots att en omfattande teknisk förbearbetning av underrättelser som har inhämtats genom signalspaning förekommer vid anstalten. Av kostnaderna för be- arbetning faller ca 40 % på försvarsstabens underrättelseavdelning. Ca 10 % av bearbetningskostnaderna ligger på regional nivå (militärområdesstaber m. m.). Kostnaderna för den centrala ledningen och samordningen av den militära underrättelsetjänsten är svåra att beräkna. De överstiger dock inte I % av totalkostnaderna för underrättelsetjänsten.

Ekonomisk redovisning inom underrättelsetjänsten

Beträffande den ekonomiska redovisningen inom underrättelsetjänsten gäller reglerna för statsförvaltningen i allmänhet utom för försvarets ra- dioanstalt och IB. För radioanstalten innebär avvikelsen att särskilda re- visorer finns utsedda för verksamheten. För 118 — och försvarsstabens sä- kerhetsavdelning m. m. — gäller föreskrifterna om redovisning från den 3 juni 1960. Föreskrifterna avser redovisning och kontroll av medel som har ställts till förfogande för underrättelseverksamhet rn. m. inom försvaret un- der anslagen Försvarsstaben: Avlöningar och Försvarsstaben: Omkostnader — numera ingående i anslaget Insatsberedskap m. m.. primäruppdraget In- satsberedskap m. m.: Allmän ledning och förbandsverksamhet (52011). Fö- reskrifterna innebär för 1825 del bl.a. följande.

Det åligger chefen för IB att i särskilda räkenskaper redovisa och verifiera de medel som har utbetalats till honom. Vid varje budgetårs utgång över- lämnar förvaltningsofficeren vid försvarsstaben och chefen för IB sina resp. redovisningshandlingar till en regementsofficer som utses av försvarets ci-

Prop. 1975/76:189 32

viltförvaltning. Denne siffergranskar räkenskaperna och kontrollerar att där redovisas samtliga medel som har ställts till förfogande och att dessa är vederbörligen verifierade. om det kan ske.

Så snart det kan ske efter budgetårs utgång och före den 1 oktober skall chefen för försvarsstaben till chefen för försvarsdepartementet inge en re- dogörelse för dispositionen av anvisade medel. Räkenskaperna med till- hörande verifikationer föredras för departementschefen. Vid föredragningen skall redovisningshandlingar rörande materiel som redovisas vid försvars- stabens förråd eller IB medföras och på begäran företes. Efter föredragningen förstörs handlingarna.

Arkiveringsfrågor m. m. inom underrättelsetjänsten

Grundläggande bestämmelser om arkivering återfinns i allmänna arkiv- stadgan (1961:590) och i riksarkivets cirkulär (1968z473) om tillämpningen av arkivstadgan. Krigsarkivet har i december 1971 fastställt arkivinstruktion för samtliga myndigheter som hör till försvarsdepartementets verksamhets- omiådc (arkivinstruktion för försvarets myndigheter. 1972 års upplaga). In- struktionen innehåller de grundläggande bestämmelser som meddelas i ar- kivstadgan och tillämpningscirkuläret (Kap. 1).

Det primära underrättelsematerial som IB erhåller från utländska un- derrättelseorganisationer eller genom annan inhämtning består av antingen muntliga uppgifter eller underrättelsehandlingar av olika slag.

Muntliga uppgifter omvandlas vanligen av vederbörande handläggare vid IB till en skriftlig promemoria. Promemorian utformas med sikte på att 1815 källa inte får röjas. De underrättelsehandlingar som kommer in till IB "tvättas" om det är nödvändigt. Detta innebär att man tar bort från handlingen sådant som kan medföra att källan röjs. Texten kan också behöva skrivas om helt så att inte skrivsättet röjer vederbörande meddelare.

Den klart största delen av det underrättelsematerial som inhämtas genom IB går till försvarsstabens underrättelseavdelning där det arkiveras. En mind- re de] av materialet delges försvarsstabens säkerhetsavdelning och i viss utsträckning även rikspolisstyrelsen.

Vid IB förs för underrättelsehandlingar ett diarium som i tidsföljd upptar både inkommande och utgående handlingar. De inkommande underrät- telsehandlingarna återgår efter cirkulation inom IB till byråns expedition och återlämnas därifrån till den avdelning inom försvarsstaben eller myn- dighet som de kommer från.

Vid IB finns också ett diarium för andra handlingar än underrättelse- handlingar. Beträffande dcssa handlingar tillämpas gällande bestämmelser om gallring m.m.

Vid försvarsstabens underrättelseavdelning tillämpas i princip arkivstadgans bestämmelser utom i fråga om gallring av arkiv- handlingar. Något beslut av riksarkivet om gallring av underrättelsehand-

Prop. 1975/76:189 33

lingar finns inte om man undantar ett beslut i januari 1967 (nr 176). som avser handlingar från försvarets radioanstalt.

Den militära underrättelsetjänsten i krig

I krig har underrättelsetjänsten mycket större omfattning än i fredstid. Vad SOm tillkommer i krigsorganisationen är framför allt de enskilda för- bandens underrättelseorgan i form av t. ex. spaningsenheter av olika slag.

Enligt gällande reglementen är ä n dam å ] et m c d u n d e rrä t t el - s e tj ä n ste n i k r i g att lämna det underlag om fienden och hans hand- lingsmöjligheter som behövs för militär chefs bedömande och beslut i stort samt för beslutets genomförande.

I krig skall underrättelsetjänsten enligt nu gällande föreskrifteri n r i k t as främst på att söka fastställa

— tendenser i fiendens långsiktiga verksamhet som inriktning av bekämp- ning. sjöminerings- och minröjningsverksamhet. säkerhetshotande verk- samhet och underrättelsetjänst. — tecken på förestående användning av ABC-stridsmedel. — tecken på förestående större luftlandsättningar. _ basering. omfattning. verksamhet och beredskap avseende överskepp- ningstonnage (inkl. lämpligt handelstonnage) och transportflyg. — styrka. gruppering. beredskap och verksamhet avseende marinstridskraf— ter och taktiskt flyg. _ basering. omfattning. verksamhet och beredskap för luftförsvar.

_ utskjutningsanordningar för kärnladdningar. gruppering. antal. möjliga målområden och trolig inriktning.

_ förbandsidentitet samt

— lämpliga mål för insats av eget attackflyg och underlag härför.

Handläggningen av underrättelsefrågor inom regeringen

Samordningen inom regeringskansliet av totalförsvarsfrågor hari fred lagts på försvarsministern. För detta ändamål biträds han inom försvarsdepar— tementet av en s a m 0 r d nin g 5 a v (1 el n i n g. 1 krig samordnas försvars- ansträngningarna ytterSt av statsministern. Härvid biträds han av ett kansli som ingår i krigsorganisationen. Kansliet bildas i huvudsak av samord- ningsavdelningen. Det innehåller bl.a. en lä g e s e n h et med huvudupp- gift att följa läget i vår omvärld och beredskapsläget inom landet.

1 fred skall samordningsavdelningen hålla samman uppföljningen av det aktuella underrättelseläget och svara för beredningen av ärenden som rör totalförsvarets beredskap. En särskild kontaktman svarar för samverkan med försvarsstaben i fråga om uppföljningen av aktuellt underrättelseläge. Sam-

3 Riksdagen 1976. ] sam/. Nr 189.

Prop. 1975/76:189 34

ordningsavdelningen är genom kontaktmannen representerad i första hand vid de veckovisa underrättelseörienteringarna i försvarsstaben samt vid and- ra viktigare underrättelseorienteringar.

Andra länders underrättelseverksamhet

Praktiskt taget alla stater ägnar sig åt underrättelseverksamhet av något slag. I många länder är aktiviteten avsevärd. Några tecken på avmattning har inte märkts. Tvärtom förefaller det som om de tendenser till avspänning mellan stormakterna som har visat sig under senare år har motsvarats av en ökande underrättelseverksamhet.

Av hävd har den internationella underrättelseverksamheten riktat sig främst mot militära förhållanden. Vid sidan av dessa har frågor av all- mänpolitisk. diplomatisk eller ekonomisk natur tilldragit sig allt större in- tresse. I ökad utsträckning söker vissa länder också infiltrera andra länders politiska liv och administration genom sina underrättelseerganisz-ttioner.

Också stormakternas underrättelseorganisationer får den största delen av sin information genom studierav massmedieproduktionen och genom öppna kontakter. Detta utesluter emellertid inte att betydande resurser ägnas in- hämtning genom särskilda medel. t.ex. agentverksamhct.

Metodiken inom det moderna spionaget utvecklas i takt med den tekniska. särskilt den elektroniska. forskningens framsteg. Som har berörts tidigare har utvecklingen medfört att spioneri numera kan_bedrivas i en omfattning som var otänkbar för bara något årtionde sedan.

Hemlig underrättelsetjänst av i dag består emellertid inte bara av försök att med hjälp av högt utvecklad elektronik o. d..kartlägga andra länders hemliga förhållanden. Det som dessutom kännetecknar den internationella verksamheten är den målmedvetna. raffinerade och ofta omärkliga bear- betningen av människor som bedöms värdefulla från underrättelsesynpunkt.

För att påverka opinionsbildningen i andra länder använder vissa länder genom sina underrättelseorganisationer alltmer avancerade metoder. alltifrån till synes oegennyttiga ekonomiska bidrag åt organisationer och enskilda till direkta mutor. spridande av falska eller misstänkliggörande uppgifter m. m.

Av naturliga skäl är större delen av den internationella underrättelse- verksamheten koncentrerad till stormaktblocken. De spionaffa'rer som har uppmärksammats under efterkrigstiden har också i regel avsett underrät- telseverksamhet mot land inom det andra blocket. De små och alliansfria staterna saknar dock inte intresse från underrättelscsynpunkt. Sådana länder kan vara strategiskt betydelsefulla med hänsyn till läge och andra förhål- landen. Förhållandena i dessa länder är ofta sådana att de lämpar sig väl som plattformar för undcrrättelseverksamhet riktad mot tredje makt. Under andra världskriget var t.ex. platser som Madrid. Lissabon och Stockholm centralpunktcr för en omfattande underrättelseverksamhet från de krigfö- rande Iändernas sida.

Ul

Prop. 1975/76:189 3

Beträffande den underrättelseverksamhet som riktar s i g mot 5 v e r i g e kan sägas att främmande underrättclseorganisationer fortgående ägnar vårt land stor uppmärksamhet. De metoder som kommer till användning vid underrättelseinhämtningen är mångsidiga och effektiva. I vissa fall har främmande länders beskickningar m. m. tjänstgjort som bas för underrättelseverksamheten. En viss regionalisering av Sverige tycks till- lämpas så att en stat tillhörande ett maktblock har sitt huvudintresse riktat mot viss del av Sverige medan andra länder tillhörande samma block bevakar andra delar av landet.

Östersjön avpatrulleras regelbundet av flygplan som tillhör de båda stor- maktsblocken. Vissa svenska hamnar besöks mer eller mindre regelbundet av utländska fartyg med avancerad utrustning för avlyssning. fotografering m. m.

Manövrar och annan militär övningsverksamhet som vår försvarsmakt bedriver följs i regel på nära håll av bl. a. utländska signalspaningsfartyg. Större avsnitt av landet kartläggs med hjälp av spaningssatelliter som re- gelbundet passerar i banor över Sverige. Överträdelser av förbud för ut- ländska medborgare att besöka skyddsområden och gränskränkningar av örlogsfartyg och militärt flyg sker tämligen ofta. Det är uppenbart att över- trädelserna och kränkningarna ibland utgör led i underrättelseverksamhet.

Den sekretess som omger underrättelsetjänsten gör att det är omöjligt att ge en korrekt och fullständig bild av an d ra lä nd e rs u n d e rrä t - te ! s e o rg a n i sa t i o n e r .' Verksamhetens natur kräver också att orga- nisationen ändras ganska ofta. Det kan dock konstateras dels att stormak- terna satsar utomordentligt stora resurser på underrättelsetjänsten. dels att det är få länder som har särskilda insyns- och kontrollorgan för denna verk- samhet.

F.tt gemensamt drag för flera länders underrättelseverksamhet är att den politiska ledningens allmänna behov av underrättelser tillgodoses genom ett organ. medan den militära underrättelsetjänsten bedrivs vid sidan av detta inom en eller flera särskilda organisationer. På andra håll förekommer bara militär underrättelsetjänst. I vissa länder svarar underrättelseorganen för säkerhetstjänsten inom landet. Detta åliggande fullgörs på andra håll av polisen eller en självständig säkerhetsorganisation.

Underrättelseutredningen Behovet av en militär underrättelsetjänst i fredstid

Underrättelseutredningen påpekar inledningsvis i sina överväganden och förSIag att statsmakterna vid upprepade tillfällen har framhållit att vi behöver en militär underrättelsetjänst. Utredningen ansluter sig till denna bedöm- ning. Vårt lands alliansfria ställning med ett geografiskt läge i gränsområdet mellan två militära block och med en försvarsmakt som bygger på den allmänna värnpliktens grund ökar enligt utredningens mening behovet av

Prop. 1975/76:189 36

information om främmande makter. Detta gäller också i fredstid. Utred- ningen anser att behovet av en underrättelsetjänst styrks av de undersök- ningar av ett antal kriser som docenten Stig Ekman har utfört som ett självständigt expertarbete för utredningen.

Underrättelseutredningen erinrar om att de länder som hör till stormakts- blocken får uppgifter om bundsförvanternas politiska och militära förhål- landen inom ramen för blocksamarbetet. De kan vidare samverka för att inhämta underrättelser om länder utanför det egna blocket. Utredningen framhåller att dessa möjligheter inte står till buds för oss. F. n. får vi vis- serligen en del av våra underrättelser genom att samarbeta med andra länders underrättelseorganisationer. Enligt utredningen har vi dock inte några ga- rantier för att samarbetet skall bestå också i krissituationer. Därför är vi på kortare eller längre sikt hänvisade till vår egen underrättelsetjänst för att få uppgifter om andra länder. Vår underrättelseverksamhet måste vidare bedrivas mot den bakgrunden att aggression skall mötas och bekämpas med landets egna resurser oavsett varifrån den kommer. Underrättelseutredning- en anser att behovet av en effektiv och allsidig underrättelsetjänst är särskilt påtagligt under sådana omständigheter.

Det brukar ofta framhållas att en utrikespolitisk handlingslinje inte blir trovärdig om inte viljan och medlen finns att faktiskt genomdriva den. Tilltron till ett lands vilja och förmåga att föra en självständig utrikespolitik beror enligt utredningen också på sådana förhållanden som att landets un- derrättelsetjänst bedöms kunna fungera tillfredsställande och att den. liksom _ försvarsmakten i stort. omfattas med förtroende.

Utredningen betonar att vi inte har några stående truppstyrkor att sätta in mot en angripare innan beredskapen har höjts inom försvarsmakten. Vi får i stället lita på att värnpliktsförsvaret kan mobiliseras i tid för att möta angreppet. Hur snabbt en mobilisering än genomförs tar det ändå flera dagar från ordern om mobilisering till dess att de förband som ingår i krigsorganisationen är stridsberedda. Enligt utredningen måste vi därför få förvarning om ett angrepp i så god tid att vi hinner mobilisera våra förband. Angreppet kan då mötas redan i inledningsskedet. En av den mi- litära underrättelsetjänstens uppgifter är att ge fö r v a r nin g om ett fö- restående angrepp så tidigt som möjligt.

Även i länder som erbjuder en begränsad insyn utifrån är det vanligen möjligt att upptäcka vissa slag av anfallsförberedelser utan särskilt utvecklade underrättelsemetoder. Enligt utredningen kan det därför sättas i fråga om det är nödvändigt att hålla en militär underrättelseorganisation för att samla in och ställa samman ett sådant informationsmaterial. Mot detta invänder utredningen att det praktiskt taget aldrig är möjligt att dra vittgående slut- satser av enstaka underrättelser. Det är först när flera uppgifter ställs samman med varandra och analyseras mot bakgrund av tidigare kända förhållanden som meningsfyllda bedömningar kan göras. Utredningen anser att detta är ett krävande expertarbete som förutsätter en övad organisation med en

Prop. 1975/76zl89 37

rutinerad och välutbildad personal. Detsamma gäller enligt utredningen ar- betet med att leda underrättelseinhämtningen bl. a. genom att inrikta de inhämtande organen — källorna.

Det skulle kunna hävdas att underrättelsetjt'inst för att ge förvarning inte behöver bedrivas förrän den internationella situationen gör behovet av un- derrättelser påtagligt. Den svenska militära underrättelsetjänsten bedriver som jag har nämnt i det föregående sin verksamhet mot bakgrund av s. k. normalbilder av främmande makters militära verksamhet m.m. Normal- bilderna förändras efter hand. Enligt utredningen är det viktigt att fort- löpande följa dessa förändringar så att iakttagelser kan bedömas mot en riktig bakgrund. Utredningen anser således att det är omöjligt för ett land att börja bedriva underrättelsetjänst först i en krissituation. Lika klart är att framgångsrik underrättelseverksamhet bygger på ett yrkeskunnande och en erfarenhet som det inte går att mobilisera först när behovet av underlag för operativa bedömningar blir akut. Personal för ändamålet måste i fredstid utbildas för den starkt utbyggda underrättelsetjänst som behövs i beredskap och krig.

Utredningens slutsats är att tidig förvarning om angrepp mot vårt land förutsätter en effektiv. ständigt verksam underrättelsetjänst.

Vår militära underrättelsetjänst skall i fredstid inte bara bidra med un- derlag för beslut om försvarsmaktens beredskap utan också förse försvars- maktens Iedning med underrättelser av betydelse för k r i g s plan läg g - n i n g e ri .

Storleken och utformningen av ett lands försvar för den närmaste fram- tiden måste enligt utredningen ses mot bakgrund av de resurser som en fiende kan tänkas sätta in. Utredningen håller det för självklart att ju bättre kunskap vi har om andra länders stridskrafter. vapensystem m.m. desto större möjligheter har vi att utforma ett effektivt försvar till rimlig kostnad. Kunskaper om andra länders ekonomi och samhällssystem är också viktiga komponenter i försvarsmaktens planering. Utredningen anser att den mi- litära underrättelsetjänsten därför har en mycket stor betydelse i krigsplan- läggningen främst på kort sikt.

Enligt utredningens uppfattning har underrättelsetjänsten också en viss betydelse för försvarsmaktens utveckling på lång sikt. Bedömningen av främmande makterns förhållanden iett perspektiv på 15—20 år brukar dock enligt utredningen betecknas som framtidsstudier och forsk- ning och inte som underrättelsetjänst i vanlig. mening.

Utredningen finner att de internationella nedrustningssträvandena har öppnat ett nytt verksamhetsområde för underrättelsetjänsten. Stormakterna kan i betydande utsträckning k 0 n t ro ] l e ra e ft e rl e v nad e n av in g å n g n a n e (1 r u st n i n g sa v t a 1 genom satellitspaning. De små län- derna. bland dem Sverige. saknar dessa möjligheter och kan inte heller räkna med att få några särskilda favörer i fråga om rätten att företa kon- trollinspektioner. De är i detta avseende hänvisade till sin egen underrät-

Prop. 1975/76:189 38

telsetjänst. Utredningen pekar på att nedrustningåtgi'irderna kan medföra ökade krav på vårt lands underrättelsetjänst. särskilt med tanke på att Sverige aktivt verkar för internationell nedrustning.

Synpunkter på den hittillsvarande verksamheten

Utredningen konstateraratt vår underrättelsetjänst var föga utbyggd under andra världskriget och att detta torde ha gjort det svårare att bedöma riskerna för anfall mot Sverige. Organisationen har därefter byggts ut och förstärkts inom ganska snäva medelsramar. Den största satsningen har därvid skett på kommunikationsteknisk spaning.

I fråga om lB:s betydelse anmärker utredningen att det är svårt att betygsätta en underrättelseorganisations insatser i det förgångna. Särskilt gäller detta för det svenska underrättelseväsendet som inte har prövats under krigslörhållanden i modern tid. Utredningen betonar dock att lB till be- tydande del är att se som ett beredskapsorgan. vars arbetsuppgifter ökar i krislägen och eljest när det är svårt att få underrättelser på vanliga vägar. Utredningen finner i anslutning till Ekmans undersökning att 113 snabbt har kunnat anpassa sig till förändrade situationer. Bl. a. ger Tjeckoslova- kienkriscn exempel på detta. [8 har vidare en viktig uppgift som komplement till andra källor vid inhämtningen av grundläggande underrättelser om den militära verksamheten i vårt närområde. Utan en organisation av lB:s slag skulle vårt land få svårigheter att genom samarbete med andra länders un- derrättelseorganisationer få tillgång till visst underrättelsematerial. Utred- ningen har informerats om det samarbete som har förekommit från svensk sida. Enligt utredningens mening har samarbetet varit betydelsefullt för att tillgodose vårt behov av underrättelser och förenligt med landets ut- rikespolitiska hållning.

Utredningens samlade bedömning av 13 är att verksamheten vid byrån är väsentlig för underrättelsetjänstens möjligheter att ge förvarning och skapa underlag för krigsplanläggningen.

l fråga om sekretessen kring lB säger utredningen att ett ef- fektivt säkerhetsskydd är en förutsättning för en organisation som 18. Den mycket djupa sekretess som har omgett lB:s existens har dock utgjort en grogrund för spekulationer och misstänkliggöranden. Den har också haft andra negativa verkningar. Bristande kännedom om 18 bland försvarsstabens personal kan enligt utredningens uppfattning ha bidragit till att inriktningen av byråns verksamhet inte har haft önskvärd fasthet. Sekretesscn har dess- utom försvårat en utvärdering av lB:s arbete och en realistisk bedömning av dess resursbehov.

Beträffande inhämtningen av säkerhetsunderrättelser erinrar utredningen om att den s. k. inrikes verksamheten vid lB upphörde någon gång under åren l969—l970. Företrädare för utredningen har granskat en del av det material som lämnades från lB till försvarsstabens säker-

Prop. l975/76:189 39

hetsavdelning under åren före reSp. efter det att en gräns drogs mellan lB:s och rikSpolisstyrclsens säkerhetsavdelnings verksamhetsområden. För tiden före år l970 finns ett ganska stort antal rapporter som behandlar svenska medborgare och som uppenbarligen bygger på underrättelseinhämtning här i riket. För tiden därefter är det enstaka handlingar som har denna karaktär. Utredningen bedömer att det i de senare fallen ofta rör sig om iakttagelser som tidigare anlitade uppgiftslämnare självmant har rapporterat utan upp- drag från försvarsmakten.

Vad gäller hela det lB-material som har överlämnats till försvarsstabens säkerhetsavdelning efter år 1970 anser utredningen att många av uppgifterna i fråga har större betydelse för den polisiära säkerhetstjänsten än för för- svarsmakten. Utredningen frågar sig också om en del av materialet över huvud taget har någon betydelse för kartläggningen av den säkerhetshotande verksamheten mot vårt land. Utredningen påpekar att gällande arkivbe- stämmelser tordc lämna myndigheterna utrymme att göra sig av med hand- lingar som inte har samband med myndighetens verksamhet eller eljest bör föranleda någon åtgärd från dennas sida.

Utredningen har i anslutning till arbetet med att inhämta underlag för sina överväganden om den framtida underrättelsetjänsten försökt klarlägga sanningshalten i påståendena om partipolitiskt utnytt- jande av 13. Utredningen har inte kunnat finna något som stöder dessa påståenden.

Den militära underrättelsetjänstens mål och verksamhetsområde

Det militära underrättelseväsendet är en del av vårt lands försvarsmakt. Riksdagen har bestämt målen för totalförsvaret. av vilket försvarsmakten utgör en del. Underrättelsetjänstens uppgift är att förse beslutsfattare inom försvarsmakten med de informationer om främmande makts förhållanden som behövs för att de av riksdagen uppStällda målen skall kunna uppnås. Enligt utredningen måste uppgiften att inrikta underrät- te ] se tj ä n st e n som helhet därför ligga på de befattningshavare inom försvarsmakten som har behov av underrättelser. En ordning där under- rättelseorganens arbetsuppgifter bestämdes av något organ utanför lörsvars- makten skulle enligt utredningens bedömning innebära att en del av ansvaret för försvarsmaktens beredskap. krigsduglighet m. m. fördes över till detta organ. Detta strider mot fastlagda principer för ledningen av vår försvars- makt.

Statsmakterna kan ställa upp allmänna mål för underrättelsetjänsten. t. ex. att verksamheten skall ta sikte på militära. militärpolitiska och militäre- konomiska underrättelser i första hand från närområdet. Vad som kommer att hänföras till sådana underrättelser beror dock på vad försvarsledningen bedömer vara betydelsefull information inom dessa områden. Utredningen anser att sådana målformuleringar från statsmakternas sida därför är otill-

Prop. l975/76:189 40

räckliga för att styra verksamheten.

Utredningen erinrar om att friheten för de ansvariga militära organen att inrikta underrättelsetjänsten ändå. som i all annan statsverksamhet. har sina givna gränser. Verksamheten måste hålla sig inom de ramar som anges av svensk utrikespolitik och får inte bryta mot de regler som svensk rätts- uppfattning uppställer. Resurstillgången är en annan begränsande faktor. Enligt utredningen är det sålunda uppenbart att verksamheten inte kan bedrivas fristående från statsledningens syften och att den måste vara un- derkastad fortlöpande granskning och bedömning från det allmännas sida.

[anslutning till uttalanden av riksdagens försvarsutskott och JO diskuterar utredningen gränsdragningen mellan underrättelse- tj ä n st oc h sä k e r h e t s tj ä n st . Utredningen fastslår att underrät- telsetjänst och säkerhetstjänst är väsensskilda från varandra om man ser till syftet med verksamheten. Den militära underrättelsetjänsten har till uppgift att göra bedömningar om andra länder på grundval av insamlad och sammanställd information. Säkerhetstjänsten skall åstadkomma skydd mot verksamhet som hotar vårt lands inre säkerhet. På polisen (rikspo- lisstyrelsens säkerhetsavdelning) ankommer därvid att kartlägga och be- kämpa sådan verksamhet i den mån den innefattar brottslig gärning. Den militära säkerhetstjänsten. som i fredstid inte har några polisiära befogen- heter. skall tillgodose försvarsmaktens särskilda behov av säkerhetsskydd.

Trots att underrättelse- och säkerhetstjänsterna har skilda uppgifter in- träffar det enligt utredningen inte sällan att de kommer in på varandras områden. En orsak är att en underrättelseorganisation måste söka sig fram på olika vägar och använda sig av information av skilda slag för att få ett tillräckligt underlag för bedömningar om andra länders politiska avsikter. militära resurser m. m. En ökning av säkerhetshotande verksamhet inom landet såsom spionage. sabotage o.d. kan sålunda vara en indikation på förestående angrepp mot oss. På motsvarande sätt har säkerhetstjänsten vid utredningar av sådan verksamhet ofta anledning att följa spår som leder till andra länder.

Utredningen påpekar vidare att det kan vara osäkert till vilket ansvars- område en underrättelse hör innan den har bearbetats. [ all underrättelse- och säkerhetstjänst gäller också att en betydande del av det grundmaterial som inflyter inte är resultatet av en målmedveten inriktning. I stället kommer det in slumpvis i form av t. ex. meddelanden från enskilda personer eller som biprodukter till annan information. I ett sådant material ingår i regel vissa uppgifter som vederbörande organisation inte har behov av för sin verksamhet.

Även av andra skäl kan en underrättelseorganisation komma in på ar- betsuppgifter som egentligen tillhör säkerhetstjänsten. Ett viktigt fall gäller organisationens eget säkerhetsskydd, En organisation som 18. vars verk- samhetsformer främst av omtanke om källorna måste hållas hemliga. kan inte alltid använda sig av utomstående expertis ens i frågor om organi-

Prop. 1975/76:189 41

sationens säkerhetsskydd. Enligt utredningens mening måste lB därför i begränsad utsträckning lå inhämta säkerhetsunderrättelser i annat syfte än att klargöra främmande staters förhållanden. Anledningen kan bl. a. vara att en uppgiftlämnarcs eller blivande medarbetares pålitlighet behöver kon- trolleras.

Regler som skall förhindra att underrättelseorganen verkar utanför de tillbörliga ramarna måste enligt utredningens bedömning ha som utgångs- punkt underrättelsetjänstens syfte. De enheter som hör till underrät- telseväsendet får inte inriktas på att inhämta. bearbeta och lagra annan in- formation än sådan som' klart är ägnad att öka eller befästa vår kunskap om andra länder i avseende som är av betydelse för vårt lands yttre säkerhet. Avsteg från denna regel bör enligt utredningens mening få göras bara när det gäller ett underrättelseorgans eget säkerhetsskydd. Förutsättningen måste dock vara att uppgifterna i fråga inte kan erhållas genom den polisiära eller militära säkerhetstjänsten.

Utredningen anser att underrättelseorganen i konsekvens med dessa regler bör vara skyldiga att fortlöpande förstöra material eller överlämna det till rätt instans om det innehåller uppgifter utan betydelse för underrättelse- tjänsten.

Även om det går er. klar gräns mellan underrättelsetjänstens och sä- kerhetstjänStens mål finner utredningen anledning att betona behovet av samverkan mellan de båda verksamhetsgrenarna. Sådan samverkan måste t. ex. förekomma innan en uppgifts karaktär av säkerhetsunderrättelse eller utrikesunderrättelse har blivit kartlagd'. Vidare bygger inhämtningen av underrättelser i vissa fall på samarbete mellan den polisiära säkerhets- tjänsten och underrättelsetjänsten. Som har nämnts måste samverkan även ske i frågor som gäller underrättelseorganens eget säkerhetsskydd.

Även om de flesta Iänderärjämförelsevis öppna om sina egna förhållanden finns det uppgifter — framför allt inom försvarsområdet — som man strävar efter att hålla hemliga. Sådan he m 1 i g in fo rm atio n kan vara av- görande för andra länders möjligheter att göra säkerhetspolitiska bedöm- ningar. Utredningen utgår därtör från att vårt lands militära underrättel- setjänst inte kan begränsa sig till öppen information. Den måste också in- hämta och bearbeta sådant material som andra länder försöker hålla hemligt. Enligt utredningens mening motiverar också underrättelseorganens egen beredskap att verksamheten i fred inte riktas in bara på öppen information. [ kris- och framför allt krigssituationcr minskar nämligen mängden av öppen information och möjligheterna att inhämta underrättelser med öppna medel.

lnhämtning med s. k. särskilda medel måste med hänsyn till säkerhets- skyddet bedrivas avskärmat från underrättelseväsendets övriga enheter. Ut— - redningen anser att organisatoriska enheter som försvarets radioanstalt och [8 av detta skäl är nödvändiga inom vårt underrättelseväsen.

Utredningen tar upp k ra vet på allsidig het och understryker att

Prop. 1975/76:189 42

det är våra kunskaper om omvärlden som skall vara allsidiga. Med hänsyn till de skiftande möjligheterna i olika länder att på öppen väg få önskad information måste underrättelsetjänstens resurser riktas in mot länder och företeelser som vi eljest inte skulle ha tillräcklig kunskap om. Det kan således inte krävas av underrättelsetjänsten att den skall vara allsidig i den meningen att alla främmande länder skall ägnas samma uppmärksamhet. Enligt utredningens uppfattning skall resultatet av underrättelsetjänstens verksamhet bli att vi totalt sett får en balanserad bild av förhållandena i omvärlden.

Utredningen diskuterar be h 0 v et av info r ma t io n o m län - de r utan för vårt nä rom råde. Utredningen finner att det är be- tydelsefullt att ha tillgång till information också om sådana länder. Där- igenom kan vi göra insiktsfulla och välgrundade bedömningar om förhål- landena inom närområdet. Behovet av sådan bakgrundsinformation bör dock enligt utredningen liksom hittills kunna tillgodoses huvudsakligen genom utrikesförvaltningen. Utredningen anser inte att den militära underrättel- setjänsten bör få ökade resurser för att inhämta sådan information. Det är dock viktigt att säkerställa att bearbetningsorganen inom det militära underrättelseväsendet"också i fortsättningen får tillgång till det material som inhämtas genom utrikesdepartementets försorg.

Utredningen finner det självklart att inriktningen på olika geografiska områden inte bör vara oföränderlig utan omprövas fortlöpande i takt med ändrade förhållanden.

Vad gäller försvarsmaktens långsiktsplanering i ett per- spektiv på 15—20 år anser utredningen att det i första hand bör ankomma på andra verksamhetsgrenar än underrättelsetjänsten att ta fram den del av beslutsunderlaget som gäller främmande makter. Detta hindrar inte att viktigt kompletterande material kan erhållas genom underrättelsetjänst i vedertagen bemärkelse. Vid tillfällen när resurserna är otillräckliga framstår det dock enligt utredningens uppfattning som nödvändigt att förvarnings- funktionen prioriteras och att detta får gå ut över berörda enheters medverkan i långsiktsplaneringen.

Enligt utredningens bedömning bör det vara möjligt att avgränsa vad som i detta sammanhang kan betecknas som underrättelsetjänst från vad som är framtidsstudier och forskning.

lnhämtning av underrättelser

Utredningen framhåller att öppet underrättelsematerial skall utnyttjas i största möjliga utsträckning i den framtida underrättelsetjänsten. ] enlighet med vad jag nyss har återgett ur betänkandet betonas dock att även hemliga förhållanden måste utforskas av vår underrättelsetjänst. En viktig fråga för utredningen har varit att försöka precisera d e me (] cl 0 c h m e t od e r som kan anses tillbörliga vid inhämtningen av un- derrättelser.

Prop. 1975/76:189 43

Sign a l s pa n i nge n spelar enligt utredningen en viktig roll vid vår kartläggning av främst den militära aktiviteten i vårt närområde. Detta fram- går bl. a. av Ekmans undersökning. Efter hand som datatekniken har börjat användas vid konstruktion av kryptosystem har det dock blivit svårare för andra än behöriga mottagare att tillägna sig innehållet i meddelanden som överbringas på elektronisk väg. Detta hindrar inte att viktig information ändå kan inhämtas genom signalspaning. t. ex. militära förbands basering. förflyttningar o.d.

Signalspaning kan oftast bedrivas utan att andra länders territorium be- höver utnyttjas eller att andra konspirativa metoder måste tillgripas. Riskerna för att verksamheten skall framkalla utrikespolitiska förvecklingar eller med- föra sådana risker för enskilda människor som andra former av underrät- telseinhämtning kan innebära är därförjämförelsevis små. Utredningen anser att en fortsatt stark satsning på den verksamhet som bedrivs vid försvarets radioanstalt bör ske inom ramen för den militära underrättelsetjänstens totala resurstilldelning.

lnhämtning av underrättelser med and ra särskilda medel än signalspaning måste enligt utredningens bedömning få förekomma under förutsättning att den bedrivs i godtagbara former. Bedömningen av formerna måste ske från fall till fall och styras bl. a. av försvarets behov av under- rättelserna. den utrikespolitiska situationen och riskförhållandena. All med- verkan i sådan inhämtning av underrättelser som det här är fråga om måste enligt utredningen vara frivillig. De personer som kan komma i fråga för uppdrag inom underrättelsetjänsten skall. så långt det kan överblickas i förväg. upplysas om vad deras samarbete med underrättelsetjänsten kan innebära för dem i form av risker m.m.

Utredningen understryker vidare att inte minst en förnuftig resursan- vändning kräver att tillfälligt anlitade medarbetare i underrättelsetjänsten får preciserade ttppdrag och att de inte utan organisationens godkännande vidtar åtgärder som ligger utanför uppdraget. Utredningen framhåller också att man från organisationens sida måste vara försiktig med att förse tillfälliga medarbetare med hemliga uppgifter.

En särskild fråga är vilka metoder som medarbetare av skilda slag får använda sig av vid underrättelseinhämtningen. Utredningen har diskuterat om det är påkallat med en särskild lagstiftning som gör det möjligt för personer som är knutna till underrättelsetjänsten att använda sig av metoder som i sig innebär kränkning av gällande lag. t. ex. telefonavlyssning. Ut- redningen avvisar dock tanken på en sådan lagstiftning. Skälen är svårigheter att bestämma de särskilda befogenheter som det skulle bli fråga om samt betänkligheter mot att för detta ändamål öka statsorganens möjligheter att företa ingrepp i människors integritet.

Utredningen har övervägt om det inte av etiska och andra skäl behövs regler som inom ramen för gällande föreskrifter och anvisningar inskränker underrättelseorganens — främst de inhämtande enheternas - handlingsfrihet.

Prop. 1975/76:189 44

JO har i sitt beslut med anledning av lB—affären uttalat betänkligheter mot att underrättelser inhämtats genom infiltration i politiska och andra sant- manslutningar som inte är olagliga.

lnhämtning av underrättelser måste bedrivas med stor variationsrikedom. ] anslutning till JO:s uttalande anser dock utredningen att underrättelse- tjänsten inte skall tillåtas att använda sig av infiltration i politiska och andra sammanslutningar under fredstid. I övrigt konstaterar utredningen att det givetvis inte är möjligt att för varje tänkbar situation formulera inskränkande regler. ] det följande förordar utredningen att principiella överväganden i dessa frågor får göras i samarbete mellan underrättelsetjänstens ledning och företrädare för det allmänna. Utredningen utgår från att det blir den ansvariga ledningens omdöme som härutöver får utgöra garanti för att verksamheten hålls inom godtagbara gränser.

Utredningen bedömer att underrättelseorganen i vissa situationer har ett legitimt behov av att utnyttja hemlig information som finns hos svenska statsmyndigheter. Beträffande rätten att ta del av sådana upp- gifter. som finns i t. ex. personakter upprättade och förvarade vid statens invandrarverk. anser utredningen att samma regler bör gälla för 18 som för andra delar av statsförvaltningen. Detta innebär att den myndighet som ansvarar för handlingen i varje särskilt fall skall kontrollera att informationen behövs för den andra myndighetens verksamhet.

Utredningen anser att det samarbete med andra länders underrättelseorganisationer som den svenska underrättelse- tjänsten deltagit i har varit övervägande till gagn för landet. Genom att samarbeta med andra länder på underrättelseområdet har vårt land kunnat få del av information som kräver sådana särskilda resurser m. m. som vi saknar. Samarbetet inrymmer emellertid flera vanskliga moment. Bl. a. är det med hänsyn till det 'sätt på vilket samarbetet bedrivs svårt att överblicka vilka underrättelser vi lämnar till andra länder. En viktig fråga är vidare vad vi själva bör bidra med inom ramen för ett sådant samarbete. l fråga om personuppgifter anser utredningen att uppgifter om svenska medborgare och utländska medborgare bosatta här i landet inte skall få lämnas till annat lands organisation utan prövning i varje särskilt fall. Uppgifter får lämnas ut bara när svenska säkerhetsintressen är berörda. En riktpunkt för bedöm- ningen bör enligt utredningen vidare vara att samverkan inom underrät- telsetjänsten inte får utnyttjas för att ge främmande makt tillgång till upp- gifter som man är förhindrad att få genom internationell samverkan på polisens och det övriga rättsväsendets område.

Bearbetning och delgivning av underrättelser

Utredningen konstaterar att kraven på den personal som är sysselsatt med b e a r h e t n i n g ökar fortlöpande till följd av den allt större mängden information och fikade svårigheter att bedöma utrikespolitiska frågor. Ut- redningen anser att resurserna för bearbetning av underrättelser i de centrala

Prop. 1975/76:189 45

staberna f. n. är för små. Genom bristen på resurser har sammanställningen i handboksform av aktuella grundläggande underrättelser om främmande makters stridskrafter och andra förhållanden blivit eftersatt. Detta har med- fört att det för viktiga områden inte är praktiskt möjligt att tillräckligt snabbt och överskådligt ta del av befintliga underrättelser. En annan brist är enligt utredningens mening att underrättelser av t.ex. handelspolitisk eller eko- nomisk art. vilka är nödvändiga som utgångsvärden för militära eller mi- litärpolitiska bedömningar. inte har kunnat ägnas tillräcklig uppmärksamhet.

Utredningen anser att de bristande resurserna hos försvarsstabens un- derrättelseavdelning har medfört att verksamheten inte har kunnat ut- värderas i någon större omfattning. Enligt utredningen framstår det som sannolikt att en återkommande.genomgripande utvärdering skulle kun- na ge underlag för en bättre användning av tillgängliga resurser. Särskilt i fråga om produktionen av periodiska översikter vid försvarsstabens un- derrättelseavdelning behövs en fortlöpande översyn av den egna verksam- heten.

Utredningen finner det angeläget att pågående undersökningar av möj- ligheterna att i ökad utsträckning använda datamaskiner i un- derrättelsetjänst slutförs.

Beträffande d e | g i v nin g e n av underrättelser tar utredningen endast upp frågan om vilka som skall ha del av det material som IB har inhämtat. En viktig regel i underrättelsetjänst är att bearbetningen av underrättelser skall ske på grundval av ett så fullständigt material som möjligt. Alla in- hämtade underrättelser bör därför enligt utredningens uppfattning utan dröjsmål överlämnas till (delges) den centrala instans som skall utföra be- arbetningen inom vederbörande sakområde. Även om spridningen av en viss underrättelse av säkerhetsskäl måste begränsas till en mycket liten krets bör under alla omständigheter den som närmast under överbefälhavaren är ansvarig för underrättelsetjänsten få del av den.

Den militära underrättelsetjänstens organisation

Utredningen påpekar att de framtida uppgifterna för de centrala staberna f.n. utreds av försvarsmaktens ledningsutredning (FLU 74). Enligt utredningen är det således osäkert vilken ansvarsfördelning som i framtiden kommer att gälla för överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Det förslag till ändrad organisation som underrättelseutredningen lägger fram är därför inte utformat för att ligga till grund för en omedelbar och avgränsad omorganisation av berörda stabers underrättelscenheter. Under- rättelseutredningen har funnit det lämpligare att dess förslag beaktas av ledningsutredningen under arbetet på en total översyn av försvarsmaktens högsta ledningsorgan.

Överbefälhavaren Skall enligt sin instruktion leda underrättelsetjänsten inom försvarsmakten. Han har delegerat beslutanderätten i vissa frågor om underrättelsetjänsten till chefen för försvarsstaben och chefen för sektion

Prop. 1975/76:189 46

2. Enligt den ordning som tillämpas vid försvarsstaben utövas l e d ni n g e n a v det militära underrättelseväsendet i huvudsak av che— fen för sektion 2. Med hänsyn till de uppgifter som i övrigt vilar på över- befälhavaren och chefen för försvarsstaben framstår detta enligt utredningen som en riktig ordning inom den nuvarande försvarsstabsorganisationens ram. Vid en jämförelse med förhållandena i andra länder konstaterar tit- redningen emellertid att ledningsfunktionen ligger på en låg nivå i stabs- organisationen. Utomlands är ofta operationsledning och underrättelseled- ning sidoställda med varandra och på det hela taget lika stora. Chef för den operationsledning som ingår i försvarsstaben är f. n. en generalmajor. Var och en av operationsledningens tre enheter förestås av en regements- offtcer med överstes (motsvarande) tjänsteställning. Ledningen av under- rättelsetjänsten i försvarsstaben har i jämförelse härmed en överste som sektionschef och en regementsofftcer med överstelöjtnants tjänsteställning som chef för underrättelseavdelningen. Också från sakliga utgångspunkter framstår det som tveksamt för ut- redningen om det förhållandevis omfattande militära underrättelseväsendet bör ledas och samordnas från en så jämförelsevis låg nivå inom försvars- staben. Detta förhållande torde t. ex. i alltför stor utsträckning medföra att överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben personligen måste delta i handläggningen av förekommande ärenden. Utredningen framhåller att nivåförhållandena i viss mån återspeglar den vikt man tillmäter den verksamhet som det gäller. För underrättelsetjänsten har bl. a. sådana förhållanden enligt utredningens mening inneburit att andra verksamhetsgrenar har framstått som betydelsefullare och därför i högre grad dragit till sig dugliga militärer. Enligt utredningens uppfattning förmår den militära underrättelsetjänsten i vårt land f. n. inte locka till sig och behålla kvalificerad militär personal i tillräcklig omfattning. Underrättel- setjänstens auktoritet i förhållande till andra verksamhetsgrenar torde enligt utredningen också påverkas av nivåförhållandena. ' Med hänsyn till det militära befordringssystemet får underrättelseledning- ens nuvarande organisatoriska nivå också till följd att personer i chefsbe- fattningar byts ganska ofta. Utredningen anser att detta är till men för kon- tinuiteten i arbetet.

Utredningen anser att dessa nackdelar är så väsentliga att underrättel- seledningens formella nivå bör höjas. Utredningens förslag är att sektions- chefens underrättelseuppgifter förs över till en ny befattning i försvarsstaben på samma nivå som chefen för operationsledningen. Utredningen benämner den nya befattningen u nderrättelsechef.

De allvarligaste bristerna i den nuvarande ledningsfunktionen —otillräcklig utvärdering och obestämd inriktning av vissa inhämtande enheter — kan emellertid enligt utredningens uppfattning inte hänföras endast till frågan om ledningens formella nivå i stabsorganisationen. Av större betydelse är enligt utredningens bedömning att de sammanlagda resurserna för central ledning av underrättelsetjänsten. som finns främst i den centraldetalj som

Prop. 1975/76:189 47

ingår i försvarsstabens underrättelseavdelning. är för små i förhållande till verksamhetens totala omfattning. De är dessutom splittrade på ett mindre ändamålsenligt sätt mellan chefen för sektion 2 i försvarsstaben och chefen för stabens underrättelseavdelning. Splittringen av ledningsfunktionen mel- lan sektionschefoch avdelningschef har medfört en viss oklarhet om grän— serna för deras resp. ansvarsområden. För att en befattning som under— rättelsechefi försvarsstaben skall få effekt anser utredningen att det är nöd— vändigt att tillgängliga organ för beredning av ledningsfrågor förs samman och förstärks. För utredningen framstår det som mest naturligt och än— damålsenligt att ett sådant beredningsorgan knyts direkt till underrättel- sechefen.

Konsekvensen av utredningens förslag blir att återstoden av underrät— telseavdelningen praktiskt taget enbart får ansvar för bearbetning av un- derrättelser medan underrättelsechefen får den övergripande ledningsfunk- tionen. Denne får således under överbefälhavaren ansvaret bl. a. för att klar- lägga försvarsmaktens underrättelsebehov och inrikta källorna. I avsnittet om samverkan med främmande underrättelseorganisationer har utredningen pekat på att försvarsmaktens samtliga kontakter med företrädare för främ- mande makter behöver samordnas. Utredningen anser att denna uppgift under överbefälhavaren bör läggas på underrättelsechefen. Enligt utredning- en bör underrättelsechefen vidare ansvara för utbildningen av underrät- telsepersonal.

l fråga om tillgängliga res u rse r för bea rbe t n i ng av underrät- telser anser utredningen att det med nuvarande arbetsfördelning, som in- nebär att ansvaret för bl.a. mobilisering. utbildning, taktik. organisation och utrustning ligger hos resp. försvarsgrenschef. utan vidare är klart att försvarsgrenscheferna har ett omfattande behov av underrättelser. Från deras utgångspunkter behövs således resurser för att bearbeta underrättelser i för- svarsgrensstaberna. .

Sett ur ett större perspektiv har dock uppdelningen på olika s.k. hu- vudunderrättclsemyndigheter enligt utredningens bedömning inneburit en splittring av resurserna på fyra enheter. [ praktiken har det varit små möj- ligheter att i särskilda situationer omfördela personal för att tillfälligtvis öka bearbetningskapaciteten på något område. Dubbelarbete har också fö- rekommit.

Om de centrala stabernas samlade resurser för bearbetning av underrät- telser fördes samman till en instans — naturligen försvarsstaben — skulle man enligt utredningens mening inte bara öka personalens rörlighet och minska dubbelarbetet. En sådan flexibilitet är särskilt värdefull i krissitua- tioner oeh vid övergången till krigsorganisation. Man skulle genom en sådan sammanslagning ockSå samla kunnandet om bearbetningsprocessen och om främmande makter till ett organ. Detta kommer enligt utredningen att un- derlätta personalutbildningen. Utredningen anser också att befordringsut- sikterna kan förväntas bli bättre i en större organisation. Sådana omstän- digheter får sannolikt en positiv inverkan på personalrekryteringen.

Prop. 1975/76:189 48

En nackdel med att bearbetningsresurserna slås samman är enligt ut— redningens uppfattning att försvarsgrenscheferna blir hänvisade till att till- godose sina underrättelsebehov genom försvarsstaben. [ någon mån uppvägs denna nackdel av att försvarsgrenscheferna kan få särskilda och mera om- fattande underrättelsebehov bättre tillgodosedda av en centraliserad bear- betningsenhet.

Utredningen har efter en samlad bedömning kommit till den uppfatt- ningen att fördelarna med en centraliserad organisation överväger. Utred- ningen föreslår därför att försvarsstabens och försvarsgrensstabernas bear- betningsresurser förs samman i försvarsstaben. Huruvida användningen hos försvarsgrenscheferna av det från försvarsstabens bearbetningsenhet erhållna underrättelsematerialet kräver mera direkt tillgång till underrättelsepersonal är enligt utredningen svårt att nu bedöma. Om ett sådant behov skulle visa sig föreligga bör försvarsgrensstaberna få behålla vissa resurser för än- damålet.

Utredningens förslag bygger på den nuvarande ansvarsfördelningen mel- lan överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Försvarsmaktens lednings- utrednings arbete kan leda till förskjutningar i denna ansvarsfördelning. Sådana förändringar kan givetvis också komma att påverka underrättelse- tjänsten. t.ex. bearbetningsorganens organisation.

Utredningen har inte funnit anledning att lägga fram förslag till detal- jorganisation av den centrala bearbetningsenheten. Detta bör lämpligen göras av överbefälhavaren sedan organisationen i stort har fastställts. Utredningen pekar emellertid på att det kan finnas skäl som talar för att enheten inte

som hittills bör delas in uteslutande efter sakområden utan i stället åt- minstone delvis efter geografiska områden. Vid sidan av dessa geografiskt inriktade detaljer måste sannolikt finnas enheter för bearbetning av spe- cialfrågor som ekonomi och politik. telekrigföring. handelsfartyg. kommu- nikationer och underhåll m. m. Det förefaller utredningen som om en sådan uppdelning av arbetsuppgifterna — som också tycks vara vanlig utomlands — bättre svarar mot avnämarnas behov.

Flera skäl har åberopats för 1825 organisatoriska placering utanför försvarsstabsorganisationen direkt under överbefälhavaren. Det har bl.a. anförts att den omedelbara anknytningen till överbefälhavaren är en förutsättning för samarbetet med utländska underrättelseorganisationer. Det har även sagts att kraven på säkerhetsskydd lättare kan tillgodoses med en sådan organisationsform. En annan omständighet som har åberopats för den nuvarande organisatoriska lösningen är att denna medför att byrån inte är en statlig myndighet eller del av en sådan. Det är därför bl. a. lättare att särbehandla personalen ansvarsmässigt och i Iönehänseendc. Det har vidare angetts att verksamheten vid byrån är av sådan art att den bör ledas direkt från högsta nivå inom försvarsmakten.

Utredningen delar uppfattningen att vissa skäl talar för att IB bör vara direkt underställd överbefälhavaren. Utredningen hävdar dock att byrån

Prop. 1975/76:189 49

även med nuvarande organisatoriska anknytning måste betraktas som en del av myndigheten överbefälhavaren. Utredningen menar att ett par av de anförda argumenten saknar betydelse med ett sådant synsätt.

Enligt utredningens uppfattning talar flera omständigheter mot att den nu tillämpade ordningen behålls. Från formell synpunkt kan t. ex. anmärkas att 1st nuvarande placering innebär ett avsteg från principen att bered- ' ningsarbetet vid myndigheten överbefälhavaren utförs i försvarsstaben. En viktigare synpunkt är att överbefälhavaren inte alltid har möjlighet att i tillräcklig omfattning personligen leda en verksamhet av det slag som IB utför.

I samband med behandlingen av IB-affa'ren krävde riksdagen att den särskilda organisationen för inhämtning av underrättelser skall vara en del av vårt demokratiska samhälle. Utredningen anser att det i ett extraordinärt organisatoriskt arrangemang av det slag som IB f. n. är en del av kan ligga en fara att verksamheten kommer att i omotiverat hög grad framstå som artskild från annan statsverksamhet. Utredningen kan inte finna annat än att man så långt möjligt bör undvika organisatoriska lösningar som kan ge upphov till sådana farhågor.

Vid en samlad bedömning av vad som kan anföras i fråga om lB:s or- ganisatoriska placering finner utredningen övervägande skäl tala mot att byrån är knuten direkt till överbefälhavaren. Alternativen till den nuvarande ordningen anser utredningen vara i huvudsak följande.

1. IB flyttas in i försvarsstaben och får utgöra en särskild enhet inom denna. 2. IB ombildas till en självständig myndighet under regeringen. 3. IB inordnas som en del av en annan myndighet.

Om IB inordnas i försvarsstaben uppkommer enligt utredningen bl.a. vissa säkerhetsproblem som kräver specialreglering i förhållande till vad som gäller för staben i övrigt. Utredningen finner däremot inte att en sådan omläggning på något avgörande sätt inverkar på samarbetet med utländska underrättelseorganisationer.

Från bl. a. säkerhetssynpunkt är en lösning med IB som en särskild myn- dighet tilltalande. Kravet på allmän insyn och kontroll i inhämtningsverk- samheten kan tillgodoses genom att myndighetens ledning får lekmanna- inslag. Enligt utredningen är det emellertid tveksamt om denna lösning av organisationsproblemet är ekonomiskt rationell. Avståndet till den hu- vudsakliga beställaren av underrättelser — överbefälhavaren med försvars- staben — skulle också öka. Utredningen finner att styrningen av verksam- heten och dess samordning med stabsarbetet i övrigt troligen skulle försvåras därigenom.

Enligt utredningens bedömning är det i och för sig tänkbart att slå samman IB med fiera myndigheter. Med utgångspunkt i att arbetsuppgifterna skall vara likartade är det dock i praktiken endast försvarets radioanstalt som

4 Riksdagen 1976. ] sam/ Nr 189.

Prop. 1975/76:189 50

kommer i fråga. Både IB och radioanstalten inhämtar underrättelser för militära ändamål och kompletterar varandra som källor. Det kan också tyckas att en sammanslagning av dessa enheter skulle vara till fördel för under- rättelsetjänsten i stort. Vissa personal- och utbildningsfrågor skulle sannolikt kunna lösas lättare. lnhämtning av underrättelser förekommer emellertid på flera andra håll i det militära underrättelseväsendet. Med hänsyn till att hela inhämtningsverksamheten måste styras från en central instans har en isolerad samverkan mellan två underrättelseorgan enligt utredningens mening endast begränsat värde.

Vid diskussion av frågor om försvarsmaktens organisation i fredstid måste alltid beaktas att man snabbt skall kunna gå över till krigsorganisation. Enligt utredningen är detta särskilt betydelsefullt för underrättelsetjänsten som kan sägas alltid arbeta under förhållanden som liknar krigstillstånd. Utredningen finner därför att frågan om lB:s organisatoriska anknytning bör lösas med det målet att skillnaderna mellan freds- och krigsorganisation skall vara så små som möjligt. I krigsorganisationen ingår huvuddelen av IB i högkvarteret. Arbetet vid byrån bedrivs där i nära anslutning till för- svarsstaben. Enligt utredningens uppfattning framstår det därför som na- turligt att byrån även i fredsorganisationen är nära knuten till försvarsstaben. Den bör därförxinlemmas i försvarsstaben.

I försvarsstaben bör IB enligt utredningens mening underställas under- rättelsechefen. Byrån blir således sidoordnad med den centrala bearbetnings- enheten. Underrättelsechefen blir den under överbefälhavaren närmast an- svarige för den särskilda inhämtningsverksamheten vid IB. Det finns inte några hinder mot att redovisa honom i öppen personalförteckning. Den här föreslagna organisationsmodellen tillgodoser därför enligt utredningens uppfattning även försvarsutskottets krav att IB-chefen i fortsättningen skall vara känd till namnet.

Utredningens förslag till ny organisation av underrättelsetjänsten vid för- svarsstaben framgår av följande tablå (intagen på s. 51).

IB reorganiseras f.n. efter de personalavgångar som föranleddes av dis- kussionen kring byrån under våren l973. En provisorisk organisation har antagits i avvaktan på resultatet av underrättelseutrcdningens arbete. Ett inhämtningsorgan som IB måste alltid snabbt kunna anpassas till olika si- tuationers krav. Utredningen anser att detaljutformningen av byrån därför inte bör låsas genom förslag av utredningen.

Hittills har arbetsordningen för IB. med bl.a. indelning och uppgifter i stort för byrån. utfärdats av chefen för IB och godkänts av över- befälhavaren. För framtiden bör bestämmelserna för tjänsten vid IB enligt utredningen lämpligen ingå som en särskild avdelning i försvarsstabens ar- betsordning. som enligt nu gällande ordning fastställs av chefen för för- svarsstaben. Utredningen förordar dock att arbetsordningen i den del som avser IB godkänns av överbefälhavaren. lnhämtning av underrättelser med särskilda medel inrymmer fiera vansk-

Prop. 1975/76:189 Sl

Underrätta/setifred/ringensförs/a_i: till organisation av underrälieiseziänslen inom

_ lörsvarsstaben

_ _i— _ — — —i r—J—n r—J—n : Säk: ' Att'

| | L___J L___J

:'_""_l_" __T_"__'i | Na : WP: Ov : L.____L.__......L_..._...J

Anm.: Enheter som markerats med streckade linjer ligger utanför utredningsupp- draget men behandlas i förslagen. Operationsledningen har tagits med som jämförelse till underrättelsetjänsten.

Förkortningar

ÖB Överbefälhavaren

C Fst Chefen för försvarsstaben

C ODI Chefen för operationsledningen (tillika souschef i staben) I. 2

feSP- 3 Operationsledning l. 2 resp. 3 UndC Underrättelsechef Le Underrättelsechefens beredningsenhet Be Central enhet för bearbetning av underrättelser S In Enhet för inhämtning av underrättelser med särskilda medel (IB) Säk Försvarsstabens säkerhetsavdelning Att Försvarsstabens attachéavdelning

Na Underenhet för bearbetning av underrättelser om NATO-länder WP Underenhet för bearbetning av underrättelser om länder som är

anslutna till Warszawapakten OV Underenhet för bearbetning av övriga underrättelser

Prop. 1975/76:189

Ur ru

liga moment och komplicerade frågeställningar. Dessa kräver ibland ju - ridiskt kunnande. I organisationen har hittills inte ingått någon juristbefattning. Inte heller har man från lB:s sida haft ständig tillgång till utomstående juridisk expertis. Utredningen bedömer att bristen på juridiskt kunnande har inneburit en svårighet för byråns ledning. Utredningen anser därför att byrån för framtiden bör få tillgång till sådan sakkunskap. Enligt utredningen bör medel således ställas till lB:s förfogande för att ge byråns ledning möjlighet att fortlöpande rådgöra med en kvaliticerad och erfaren jurist om de rättsliga aspekterna på inhämtningsmetoder. användningen av hemliga handlingar. personalfrågor m. m.

Verksamheten vid IB har hittills till viss del bedrivits bakom täck- företag och andra täckanordningar. Utredningen understryker att en tillräckligt tät sekretess kring IB kräver sådana särskilda täckanordningar. Även i framtiden bör det enligt utredningens mening vara tillåtet att dölja verksamhet. anställnings- och ägandeförhållanden o.d. bakom företagsbe- teckningar. enskilda personers namn m.m. Utredningen tar i ett senare sammanhang upp vissa villkor som bör gälla för användningen av täck- åtgärderna.

Den militära säkerhetstjä nsten har inte ingått i utredning- ens uppdrag utom vad avser säkerhetsskyddet inom underrättelsetjänsten och den del av säkerhetsunderrättelsetjänsten vars bedömningar utgör del- underlag för bedömningen av förändringar i den yttre hotbilden. Frågan om försvarsstabens säkerhetsavdelnings framtida organisatoriska ställning har därför inte behandlats av utredningen i vidare mån än att konsekvenserna totalt sett av de föreslagna organisationsförändringarna inom underrättel- setjänsten så långt möjligt har beaktats.

Utredningen anför att organisationsförslaget inte utesluter att underrät- telsechefen också kan leda försvarsmaktens säkerhetstjänst under överbe- fälhavaren. Utredningen framhåller emellertid att underrättelsetjänst och säkerhetstjänst inte nödvändigtvis måste vara organisatoriskt sammanknut- na. Från underrättelsetjänstens synpunkt kan en åtskillnad enligt utred- ningen erbjuda vissa fördelar genom att ledningsresurserna blir mindre splitt- rade. Å andra sidan är behovet av säkerhetsunderrättelser som delunderlag för underrättelsetjänsten en faktor som talar för ett visst organisatoriskt samband.

Utredningen har endast översiktligt behandlat våra fö rsv arsa t t a - c h e e rs verksamhet. Attachéerna är i administrativt avseende knutna till sektion 2 i försvarsstaben genom den attachéavdelning som ingåri sektionen. De berörs därför av utredningens förslag om förändringar av stabsorgani- sationen. Försvarsattachéernas organisatoriska anknytning utreds emellertid f. n. av ledningsutredningen. Underrättelseutredningen anser sig därför inte böra närmare diskutera denna fråga.

Prop. 1975/76:189 53

Allmän insyn och kontroll

Utredningen framhåller att vårt samhälle har ett omfattande system för insyn i och kontroll av verksamhet inom den offentliga sektorn. Beträffande underrättelsetjänsten har det dock på grund av det starka säkerhetsskyddet varit svårt och i fråga om IB-verksamheten närmast omöjligt för tillsyns- organen att utföra en effektiv granskning. När det gäller sistnämnda verk- samhet har det dessutom enligt utredningen från försvarets sida hävdats att lB:s verksamhet inte har inneburit myndighetsutövning och att dess personal inte har varit tjänstemän. Diarieföring och skriftlig dokumentation av fattade beslut och vidtagna åtgärder har t. ex. inte krävts.

Utredningen anser att ett genomförande av dess förslag kommer att un- derlätta insynen i och kontrollen av den inhämtande verksamheten. särskilt verksamheten vid IB. En åtgärd som kan antas få en sådan verkan är enligt utredningen en klarare utformad och skriftligt dokumenterad inriktning av de inhämtande enheterna. Också vissa förändringar av den ekonomiska redovisningen och av den budgetmässiga behandlingen av anslagen till un- derrättelsetjänsten kan väntas främja möjligheterna till insyn från kontroll- organ.

Den av utredningen föreslagna koncentrationen och förstärkningen av ledningsresurserna kommer att skapa förutsättningar för en bättre intern kontroll. Utredningen anser att den omfattande och intensiva debatten om un- derrättelsetjänsten både här i landet och utomlands utan tvivel har ökat intresset för frågor som rör underrättelsetjänsten. Genom den granskning som riksdagen genom försvars- och konstitutionsutskotten samt JO och IK rn. II. har utfört i samband med IB-affären har även dessa institutioners kunskap om verksamheten ökat. Både de särskilda tillsynsorganen och t. ex. nu arbetande och kommande föi'svarsutredningar kommer därför enligt ut- redningen sannolikt att i framtiden ägna underrättelsetjänsten större och mera sakkunnig uppmärksamhet än hittills. Utredningens samlade syn på insyns— och kontrollfrågan är att redan be- fintliga organ är tillräckliga för att i framtiden se till att anställda följer givna anvisningar och att tillgängliga resurser utnyttjas effektivt. Utred- ningen anser dock att det av andra skäl är nödvändigt att öka insynen i underrättelsetjänsten.

Ett sådant skäl är enligt utredningen att den kontroll och insyn som utövas av de särskilda tillsynsorganen bara kan sättas in punktvis. med anledning av anmälan eller på vederbörande organs eget initiativ i form av t. ex. inspektion. Som en följd av det starka säkerhetsskyddet kan därför delar av underrättelseväsendet komma att under långa tider bedriva sin verksamhet utan ordnad kontakt med och insyn från samhället i övrigt. För verksamheten som sådan är det enligt utredningens uppfattning till klar nackdel om den härigenom och på grund av arbetsuppgifternas art

Prop. l975/76zl89 54

skulle komma att misstänkliggöras. Utredningen anser att avskärmningen från samhällslivet innebär en lika klar nackdel ur underrättelsepersonalens synvinkel. Det arbete den är ålagd att utföra sker ofta i en isolering som gör det omöjligt för den att pröva sina erfarenheter och sin situation mot utomstående. Utredningens iakttagelser visar att denna isolering i förening med de misstankar som varje verksamhet av detta slag kan väcka utgör en stark påfrestning för den enskilde. Vare sig denna fråga bedöms ur ar- betsmiljö- eller effektivitetssynpunkt är arbetssituationen otillfredsställande. Åtgärder som främjar kontakter mellan underrättelseväsendet och övrigt samhällsliv bör därför enligt utredningens bedömande vara till fördel med tanke både på verksamheten som sådan och på medarbetarna. Utredningen förordar därför att särskilt utsedda förtroendemän får i uppdrag att fort- löpande stå i nära förbindelse med underrättelseväsendet.

Beträffande befogenheterna för en sådan grupp av förtroendemän måste enligt utredningen beaktas att de som har ansvaret för försvarsmaktens operativa verksamhet. krigsplanläggning och utveckling på lång sikt också måste ha en obeskuren rätt att bestämma sitt eget underrättelsebehov. För- troendemännen kan därför inte få rätt att besluta om underrättelseorganens mål och inriktning. För att förtroendemännen inte skall ta ifrån ledningen dess ansvar för verksamheten bör de enligt utredningens mening inte heller få rätt att besluta i andra frågor. t. ex. om ekonomi. organisation. arbets- former. rekrytering och utbildning. Enligt utredningen kan och bör för- troendemännen inte heller överta sådana arbetsuppgifter som JO och IK

f. n. har. Enligt utredningens uppfattning bör förtroendemännen däremot fortlö- pande följa och informera sig om underrättelsetjänsten inom försvarsmakten. De skall också ha möjlighet att hos vederbörande myndighet eller hos re- geringen föreslå de åtgärder som deras iakttagelser kan föranleda.

Utredningen anser att en sådan ökad förankring av den militära under- rättelsetjänsten i samhället har ett betydande värde i sig. Enligt utredningens åsikt kan vidare existensen av en fortgående lekmannainsyn väntas medföra ett ökat mått av självprövning hos dem som har ansvaret för underrät- telsetjänsten. Förtroendemännen torde enligt utredningen också kunna bidra med värdefulla synpunkter t. ex. i fråga om verksamhetens inriktning mot bakgrund av utrikespolitiska frågor i allmänhet. För de anställda kan det i flera situationer vara värdefullt att ha möjlighet att samtala och rådgöra med utomstående.

Utredningen har övervägt om inte de uppgifter som kan komma i fråga skulle kunna fullgöras av en Iekmannastyrelse för försvarsstaben i enlighet med riksdagens försvarsutskotts uttalande (FöU l973:25 s. 25). Frågan om en Iekmannastyrelse för försvarsstaben utreds f. n. av försvarsmaktens led- ningsutredning. Ingenting kan ännu sägas om vad den pågående utredningen kan leda till i denna del. Enligt utredningens bedömning kommer emellertid en sådan styrelse — om den tillskapas — sannolikt att få ägna största tipp-

Prop. 1975/76:189 55

märksamheten åt principiella frågor om försvarsmaktens verksamhet och utveckling i stort. Endast i begränsad utsträckning kommer det att finnas utrymme för frågor som rör underrättelsetjänsten. Kravet på sekretess är vidare inte lätt att tillgodose med en verksstyrelse av detta slag. Med hänsyn härtill bör frågan om en ökad allmän insyn i underrättelsetjänsten enligt utredningens mening inte lösas genom en Iekmannastyrelse för försvars- staben. Utredningen föreslår i stället att ett särskilt organ inrättas för än- damålet. Det nya organet bör enligt utredningen kallas fö r s v a rets u n - derrättelsenämnd.

Utredningen går härefter över till u n d e r rä t t el s e nämnd e n s a r - b e ts u p p gifte r. Underrättelsenämndens huvuduppgift bör enligt ut- redningens uppfattning vara att fortlöpande hålla sig underrättad om verk- samheten inom det militära underrättelseväsendet. Uppgiften bör avse verk- samheten på central och högre regional nivå. Detta innebär att inte bara försvarsstaben med IB. försvarsgrensstaberna. försvarets radioanstalt och militärområdesstaberna bör falla inom nämndens verksamhetsområde utan också de centrala förvaltningsmyndigheter m.m. som bedriver underrät- telsetjänst. Det militära underrättelseväsendet överblickas naturligtvis bäst från försvarsstabens underrättelseenheter. Nämndens verksamhet kan därför väntas få sin tyngdpunkt där. lnhämtningen med särskilda medel inrymmer dock många och svåra problem och är för försvarets radioanstalts del så kostnadskrävande att nämnden enligt utredningens åsikt har särskild an- ledning att uppmärksamma denna del av underrättelsetjänsten.

Utredningen anser att nämnden själv bör avgöra vilka frågor som särskilt skall följas. Utredningen pekar dock på att de bearbetande enheternas slut- produkter i form av bedömningar. handböcker m. m.. samverkan med främ- mande underrättelseorganisationer. medel och metoder för underrättelse- inhämtning. uppläggande och förande av register. personalrekrytering samt frågor i samband med anställdas avgång är sådant som bör vara av särskilt intresse. Nämnden bör enligt utredningen bedriva sin verksamhet mot bak- grund av målet att fortgående få en uppfattning om underrättelsetjänstens betydelse för vårt lands säkerhetspolitik.

För att säkerställa nämndens inflytande bör överbefälhavaren ha skyl- dighet att i viktigare frågor. t.ex. anslagsframställningar och samverkan med främmande makts underrättelseväsen. samråda med nämnden. Med hänsyn till verksamhetens säkerhetsmässiga aspekter och kravet på snabbhet i beslutsprocessen är det enligt utredningens mening inte lämpligt att stadga ett obligatoriskt samrådsförfarandc. Utredningen förutsätter emellertid att nämnden i flertalet frågor av betydelse informeras i efterhand om tiden inte har medgett samråd.

Enligt sin instruktion kan överbefälhavaren i viss utsträckning delegera beslutanderätt till befattningshavare i försvarsstaben. Om utredningens för- slag om en befattning som underrättelsechef i staben genomförs kommer en del beslut att fattas av denne på eget ansvar. Underrättelsechefoch övriga

Prop. 1975/76:189 56

till vilka beslutanderätt i underrättelsefrågor har delegerats skall därför enligt utredningen också ha skyldighet att samråda med underrättelsenämriden. Utredningen anser att arbetsuppgifter m. m. för nämnden bör bestämmas i instruktion som utfärdas av regeringen. Utredningen behandlar härefter u n d e r rä t t e I 5 e nämn d e n s 0 r - ganisation m. m. Utredningen finner det önskvärt att olika upp- fattningar i samhällsfrågor blir representerade i underrättelsenämnden. Nämnden skall också vara ett lämpligt kontaktorgan mellan det militära underrättelseväsendet och det civila livet. Antalet ledamöter måste enligt utredningen av praktiska skäl starkt begränsas. Utredningen föreslår att nämnden får fyra ledamöter. av vilka en skall vara ordförande. Hos nämnden bör enligt utredningen vidare finnas en sekreterare samt övrig biträdes- personal i mån av behov och tillgång på medel. Experter och sakkunniga bör kunna anlitas under samma förutsättningar.

Enligt utredningens mening bör det ankomma på regeringen att utse ord- förande och övriga ledamöter i nämnden. Sekreterare och övrig biträdes- personal bör nämnden få tillsätta själv. Ledamöterna bör utses för tre år.

Enligt utredningens åsikt måste nämnden i stor utsträckning själv be- stämma sina v e r k sam h e t 5 fo r m e r. Utredningen anser dock att min- sta antalet sammanträden för år bör vara reglerat och bestämmas till fyra. Varje ledamot samt överbefälhavaren bör ha rätt att påkalla sammanträde med nämnden

Överbefälhavaren och övriga myndigheter inom försvarsmakten bör enligt utredningen ha skyldighet att bistå nämnden med upplysningar och annat biträde. t. ex. i form av föredragningar och fi'irevisningar eller genom att medverka vid studiebesök. Inom ramen för sin insynsskyldighet bör nämn- den givetvis ha rätt att enligt gällande sekretessbestämmelser få delav hem— liga uppgifter.

Utredningen anser att nämnden därutöver regelbundet bör förses med en sådan statistisk red0visning av ärendcflödet inom IB att en "normalbild” av verksamheten kan urskiljas och avvikelser därifrån fastställas. En sådan statistisk redovisning har enligt utredningen dessutom från sekretessynpunkt den fördelen att sådana avvikelser kan konstateras fortlöpande utan de- taljerad insyn i sådana ärenden som är sekretessmässigt känsliga.

Det är enligt utredningens mening viktigt att nämnden fortlöpande re- dovisar sina synpunkter på verksamheten för överbefälhavaren eller andra berörda chefer. Om nämnden finner något förhållande otillfredsställande bör den i första hand verka för en förändring hos vederbörande myndighet. Om nämnden finner att regeringen bör ingripa i något förhållande. bör den enligt utredningens åsikt ha möjlighet att göra framställning om detta till regeringen.

Utredningen anser inte att nämnden bör avge regelbundna periodiska berättelser över sin verksamhet.

Prop. 1975/76:189

'Ji XI

Utredningen utgår från att ledamöterna i nämnden samt dess personal skall vara underkastade tystnadsplikt enligt lag. De får således inte obe- hörigen vidarebefordra hemlig uppgift eller eljest yppa hemligt förhållande som de fått del av under tjänstgöringen i nämnden. Detta är självklart men bör enligt utredningen ändå slås fast i instruktionen för nämnden.

Underrättelsenämndens verksamhet bör enligt utredningens mening be- drivas endast under normala fredsförhållanden.

Ekonomi- och arkivfrågor m. m.

Utredningen behandlar vissa b u d ge t frå g 0 r m . m . Kostnaderna för underrättelsetjänsten redovisas inte fristående inom myndigheternas an- slag. Utredningen har övervägt om detta är lämpligt eller om budgeten inte i stället bör byggas upp så att ifrågavarande kostnader framgår lättare. Utredningen avvisar emellertid tanken att generellt särredovisa kostnaderna för underrättelsctjänsten.

Med ledning av uppgifter om kostnat'lerna för en underrättelseorganisation kan främmande underrättelse- och säkerhetstjänster med viss säkerhet be- räkna antalet anställda och andra faktorer av betydelse för bedömningen av kapacitet o.d. hos organisationen. I fråga om primäruppdraget Insats- beredskap m. m.: Allmän ledning och förbandsverksamhet (5201 1) har riks- dagens försvarsutskott (FöU 1974119 5. 38—39) därför uttalat att man i fort- sättningen liksom hittills inte bör öppet redovisa hur resurserna för pri- märuppdraget fördelas på delposter. Riksdagen (rskr I974:190) har inte invänt mot utskottets uttalande. Enligt utredningens mening har riksdagen således godtagit att budgeten byggs upp så att kostnaderna lättare kan döljas för de delar av underrättelsetjänsten — främst IB — som har det största behovet av sekretess. Utredningen instämmer i försvarsutskottets bedömning att kostnaderna för IB inte bör redovisas öppet.

Det nyssnämnda primäruppdraget omfattar även vissa tjänster m. m. vid försvarsstabens underrättelseavdelning. Utredningen anser inte att dessa tjänster har högre sekretessgrad än övriga tjänster vid underrättelseavdel- ningen som budgeten-is över primäruppdraget i fråga. Utredningen har inte heller kunnat finna några andra motiv för att dela upp underrättelseav- delningens verksamhet på två primäruppdrag. Utredningen anser att un- derrättelseavdelningen budgetmässigt bör behandlas som en enhet och att kostnaderna för avdelningen i dess helhet bör budgeteras på primäruppdraget Försvarsstaben: Allmän ledning och förbandsverksamhet (401 I 1) under an— slaget F. 1. Försvarsstaben.

Utredningen har funnit att löner m. m. för tre anställda vid IB har belastat annan myndighets anslag. Kostnaderna uppgår till sammanlagt 300 000 kr. för budgetår. Även om beloppet är en liten del av de sammanlagda kost- naderna för IB. anser utredningen att förhållandet är otillfredsställande. sär- skilt med tanke på vad riksdagens försvarsutskott (FöU 197325 5. 24) har

'Jl OO

Prop. 1975/76:189

anfört om hemlig budget för IB. Försvarets planerings- och budgeterings- system förutsätter vidare att kostnaderna för olika slags verksamhet bud- geteras under rätt kostnadsbärare. Utredningen föreslår därför att kostna- derna för nyssnämnda tre tjänsteri fortsättningen budgeteras under samma primäruppdrag som övriga delar av IB, nämligen Insatsberedskap m. m.: Allmän ledning och förbandsverksamhet (SZOII).

FÖfull utredningens förslag om ändringar i budgeten skall kunna tillämpas fr. o. m. budgetåret 1976/77 har utredningen i särskild skrivelse i november 1975 överlämnat förslagen till mig.

Trots sitt ställningstagande till frågan om en allmän särredovisning i bud- geten av kostnaderna för underrättelsetjänsten utesluter utredningen inte att det finns behov av att få en samlad bild av underrättelsetjänstens verk- samhet och kostnader. Sålunda torde det enligt utredningen vid avvägningar och prioriteringar i budgetarbetet vara av värde att kunna överblicka verk- samheten samlat. Vidare kan arbetet för underrättelsenämnden underlättas av en sådan samlad dokumentation.

I det planerings- och budgeteringssystem som tillämpas inom försvars- departementets verksamhetsområde definieras fac k som ett kompetens- område som berör flera program och/eller produktionsområden. För varje fack finns en central myndighet. fackmy n dighet. som medverkar i berörda program- och produktionsmyndigheters planering. genomförande och uppföljning av verksamheten. Fackmyndigheten skall bl. a. enligt re- geringens beslut eller eget bedömande dokumentera nuvarande läge och planerad utveckling inom facket genom fa c k p 1 a n samt enligt regeringens beslut eller eget bedömande redovisa utfallet av verksamheten inom täcket genom fackredovisning.

Utredningen har funnit att underrättelsetjänsten utgör ett sådant kom- petensområde som avses med fackdeftnitionen. Utredningen anser att det är värdefullt både för riksdagen och regeringen samt att inte minst för den föreslagna underrättelsenämnden att få en samlad bild av underrättelse- tjänstens verksamhet och kostnader av det slag som avses med fackplan och fackredovisning. Utredningen föreslår därför att ett särskilt fack inrättas för underrättelsetji-insten. Fackmyndighet bör överbefälhavaren vara.

Utredningen har övervägt om det är lämpligt att låta ett fack för un- derrättelsetjänsten omfatta också säkerhetstjänsten. Det funktionella sam- bandet mellan dessa verksamhetsgrenar har dock inte bedömts som till- räckligt starkt för att motivera en sådan sammanslagning.

Som jag har nämnt har utredningen föreslagit att t ä c k an o rd n i n g a r också i fortsättningen skall få användas för att dölja lB:s verksamhet. Kost- naderna för dem bör enligt utredningens mening betalas från det primär- uppdrag som omfattar IB. Sålunda bör t. ex. förvärv av fastigheter och bo- stadsrätter samt aktieteckning o.d. i täckföretag enligt utredningens åsikt få betalas från primäruppdraget. även om ett sådant förfarande inte står i samklang med det nuvarande budgetsystemet. Enligt utredningens mening bör följande villkor gälla för att primäruppdragets resurser skall få användas

Prop. 1975/76:189- 59

för de nämnda ändamålen. Det bör vara staten ensam som finansierar köp. aktieteckning o.d. Fastigheter. bolag o.d. får alltså inte ägas gemensamt av staten och IB-anställda eller andra personer. Vidare skall det finnas skrift- liga avtal mellan IB och de personer som formellt träder i 1325 ställe vid förvärv av fastigheter m.m. Av dessa avtal skall framgå klart att staten äger objekten i fråga. Vinster och förluster vid försäljning av objekten skall tillgodoföras resp. belasta ifrågavarande primäruppdrag. Under primärupp- draget måste också skiljas mellan driftkostnader och kapitalkostnader. Ut- redningen anser slutligen att balansräkning årligen bör företes över lB:s kapitaltillgångar.

Utredningen finner att föreskrifterna om r e d 0 vis nin g oc h k on - troll av medel som har anvisats för verksamheten vid IB i stort har ett ändamålsenligt sakinnehåll. Utredningen föreslår dock att kravet på att den särskilt förordnade revisorn skall vara en regementsofficer inte skall finnas kvar. Utredningen anser också att granskningen enligt uttrycklig föreskrift bör avse de ekonomiska och redovisningsmässiga aspekterna på de olika täckarrangemang som kan finnas. Föreskrifterna bör vidare arbetas om i formellt hänseende. bl. a. med hänsyn till ändrade anslagsbenämningar och försvarsstabens nuvarande karaktär av överbefälhavarens stabsorgan.

Mot bakgrund av försvarsutskottets uttalanden (FöU 1973125 s. 26) har utredningen övervägt om det tillämpade förfarandet att förstöra redovis- ningshandlingarna för IB efter granskning bör fortsätta. Utredningen finner därvid att de källskyddssynpunkter som har åberopats för förstöringen inte rimligen kan väga tyngre än personalens berättigade önskemål att hand- lingarna bevaras. så att eventuella misstankarom oegentligheter med medlen kan bli föremål för en prövning som grundar sig på handlingarna. Enligt utredningens mening bör det vara fullt möjligt att förvara handlingarna på ett sådant sätt att källskyddssynpunkten tillgodoses på ett betryggande sätt. Utredningen föreslår därför att redovisningshandlingarna från IB ar- kiveras och att föreskrifter lämnas om gallring efter fem år. Underrättel- senämnden bör enligt utredningen ha tillgång till materialet för sin kon- trollverksamhet.

Utredningen föreslår att de underrättelsehandlingar som IB överlämnar till försvarsstabens underrättelseavdelning(motsvarandeloch i vissa fall även försvarsstabens säkerhetsavdelning och rikspolisstyrelsen a rk iv e ras vid underrättelseavdelningen och att kopior härav hos rikspolisstyrelsen. säkerhetsavdelningen och IB behålls så länge det finns behov av dem i tjänsten och därefter återlämnas eller förstörs. I ett fåtal fall där det rör sig om rena säkerhetsunderrättelser går emellertid materialet endast till för- svarsstabens säkerhetsavdelning och rikspolisstyrelsen eller enbart till den senare myndigheten. Dessa handlingar bör enligt utredningen arkiveras vid säkerhetsavdelningen resp. rikspolisstyrelsen.

Beträffande diarieföringen hos IB anser utredningen att det liksom nu bör föras olika diarier för underrättelsehandlingar och övriga handlingar.

Prop. 1975/76:189 ' 60

För överskådlighetcns skull är det dock enligt utredningen lämpligt att dessa uppdelas i ankommande och utgående diarier.

Utredningen anser att källskyddsintresset bör ha förstog framför forsk- ningens krav på att vissa angivna underrättelsehandlingar bevaras. Utred-. ningen föreslår därför att de underrättelsehandlingar som det här är fråga om får gallras ut efter fem år. om inte regeringen efter framställning från underrättelsenämnden finner att en annan bedömning bör göras. Förslaget förutsätter att riksarkivet meddelar gallringsbestämmelser för ifrågavarande underrättelsehandlingar.

Utredningen påpekar i detta sammanhang att material som uppenbarligen saknar betydelse både för underrättelse- och säkerhetstjänsten bör kunna förstöras av IB.

Utredningen anser det självklart att underrättelseorganen. i likhet med andra delar av statsförvaltningen. måste få föra ar b e t 5 - 0 c h sö k re - gister för att bringa reda i handlingar och uppgifter. Register som är upplagda för att ge ledning vid bedömningen av en persons uppfattning i vissa frågor. framför allt politiska. skall emellertid enligt utredningen be- traktas som åsiktsregister och vara otillåtna.

Försvarsutskottet (FöU 1973:25 s. 23) har bedömt att de register som har förts vid IB inte i något avseende har karaktär av åsiktsregister. JO har inte haft anledning till annat bedömande än utskottet. Utredningen anslttter sig till försvarsutskottets och J0:s bedömning att registren inte har karaktären av åsiktsregister.

I IB-affären gjordes gällande att IB har haft obegränsad rätt att ta del av rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelnings hemliga—register. Utredningen hänvisar i detta avseende till JOZS undersökning. Utredningen har inte funnit något som strider mot därvid Iänmade uppgifter att IB efter tillkomsten av 1969 års personalkontrollkungörelse inte har kunnat få upplysningar från rikspolisstyrelsens register i annan ordning än som stadgas i kungörelsen. Framställningar om sådan kontroll har skett genom försvarsstaben som en- ligt kungörelsen får företa personalkontroll.

Vissa personalfrågor

Utredningen berör till en början vissa frågor om re k ry te ri n g oc h an ställ ni n g 5 k 0 nt rol l . Arbetets olika påfrestningar medför enligt utredningen att särskilt stora krav måste ställas på den som anställs vid IB. Utredningen anser att ingen bör anställas vid byrån som inte görs klart medveten om arbetets natur och påfrestningar. I första hand bör personer med tidigare erfarenhet från arbetslivet komma i fråga. För att förhindra att problem uppkommer under anställningen är det enligt utredningens upp- fattning angeläget att man tar hänsyn till faktorer som psykisk status och bakgrund.

Personal som anställs vid IB blir föremål för personalkontroll på vanligt

Prop. 1975/76:189 61

sätt. Utredningen framhåller att personalkontrollen av denna kategori an- ställda givetvis måste ägnas särskild omsorg.

Utredningen konstaterar att U 1 b i 1 d nin g e n av pe rs o na I i un- derrättelseväsendets fredsorganisation inte är tillfredsställande f. n. Av olika skäl är det emellertid svårt att till rimlig kostnad åstadkomma en ända- målsenlig utbildning av denna personalkategori. I en inom försvarsstaben företagen utredning om den militära underrättelsetjänsten. UMU 70. föreslås att förutsättningarna för en centraliserad skolutbildning av personalen inom underrättelsetjänsten skall utredas särskilt. Utredningen finner att UMU 70:s uppskattningar av utbildningsbehov/et är ett värdefullt underlag för en undersökning av möjligheterna att fördjupa och fastare reglera formerna för utbildning av underrättelsepersonal. Enligt utredningen bör överbefäl- havaren få i uppdrag att på den grund som har lagts av UMU 70 snarast utföra undersökningen och lägga fram förslag i ämnet.

Enligt utredningens uppfattning kan invändningar riktas mot att den svenska underrättelsetjänsten samverkar med främmande underrättelseor- ganisationer på utbildningsområdet. Med hänsyn till att Sverige f. n. inte har tillräckliga utbildningsresurser motsätter sig utredningen dock inte att sådan samverkan förekommer.

Utredningen anser att a ns t ä 1 1 n i ngs t i d en vid en organisation av lB:s art bör begränsas. förslagsvis till 12—15 år. Vid längre tids anställning kan riskerna för bestående besvär hos den anställde enligt utredningens mening bli för stora. Utredningen menar att det redan vid anställningens början bör göras klart mellan organisationen och den anställde hur länge tjänstgöringen under normala förhållanden skall pågå. I god tid före an- ställningens slut bör man börja planera för övergång till annan v e r k 5 3 m h e t .

Enligt utredningen får en anställd vid IB. som av olika skäl måste sluta sin tjänstgöring. under inga omständigheter lämnas att på egen hand klara problemen med ny anställning. I sista hand bör den anställde få sådana pensionsförmåner att omställningen inte blir för svår. Utredningen utgår från att dessa frågor uppmärksammas av vederbörande organ inom och utom försvarsväsendet.

Utredningen pekar på att frågor i samband med IB—personals avgång från tjänsten kan få sakkunnig behandling genom statens personalnämnd.

Utredningen anser att gällande bes t ä m m e l s e r o m tyst n a d 5 - pli kt för statsmyndigheternas personal så ändamålsenligt som det rim- ligtvis kan begäras reglerar tystnadsplikten för dessa anställda. Utredningen finner därför att det inte finns något behov av ytterligare föreskrifter på området.

Prop. 1975/76:189 62

Genomförande av underrättelseutredningens förslag samt därav föranledda kostnader

Utredningen framhåller att dess överväganden och förslag till stor del utgörs av uttalanden av principiell innebörd om vad som bör gälla för den svenska militära underrättelsetjänsten i framtiden. Sådana uttalanden bör enligt utredningen betraktas som riktlinjer för det fortsatta underrättelse- arbetet. De kan också infogas i instruktioner och arbetsordningar som ut- färdas internt inom underrättelseväsendet.

Utredningen anser som nämnts att förslaget till ändrad organisation inte bör läggas till grund för en fristående omorganisation av underrättelsevä- sendet. Enligt utredningens mening bör det i stället i form av tilläggsdirektiv överlämnas till försvarsmaktens ledningsutredning för att beaktas i samband med den fullständiga översynen av den centrala stabsorganisationen.

Utredningen anser att förslaget om försvarets underrättelsenämnd bör behandlas för sig med sikte på att nämnden skall träda i funktion så snart som möjligt. Utredningen bedömer att nämndens verksamhet skall kunna börja senast den I januari 1977.

Underrättelsetjänsten bör kunna redovisas som fack första gången i sam- band med anslagsframställningar och årsredovisningar inför budgetåret 1977/78.

Utredningens förslag om nivåhöjningar och förstärkning av resurserna för underrättelsetjänsens ledning innebär ökade kostnader för försvarsstaben. Kostnaderna bör enligt utredningens mening beräknas av försvarsmaktens ledningsutredning som ett led i den totala kostnadsberäkningen för den nya stabsorganisationen.

Förbättrad utbildning i enlighet med utredningens riktlinjer kommer också att öka kostnaderna. Storleken av dessa kan enligt utredningen inte över- blickas förrän de ytterligare undersökningar som utredningen förordat har genomförts.

Kostnaden för att IB skall få tillgång till särskild juridisk sakkunskap bedömer utredningen som mycket liten.

Utredningen anser att kostnaderna för underrättelsenämnden bör kunna hållas inom en ram av 100000 kr. för budgetår. Medel för nämndens verk- samhet bör enligt utredningens åsikt anvisas över anslaget Vissa nämnder m. m. under försvarshuvudtiteln.

Särskilt yttrande

En av de sakkunniga. Himmelstrand. har fogat ett särskilt yttrande till utredningens betänkande. Himmelstrand betonar inledningsvis att han är enig med övriga sakkunniga i fråga om alla slutsatser. Han klargör hur den minoritetsståndpunkt i försvarsfrågan som han företräder kan förenas med kravet på en stark underrättelsetjänst. Underrättelsetjänstens funktion

Prop. 1975/76:189 63

som förvarnare skulle enligt Himmelstrand vara minst lika viktig. om vårt militära försvar minskades och vi satsade mera exempelvis på olika former av civilmotstånd. Vår omvärld torde nämligen under överskådlig tid komma att förbli starkt militärt rustad.

Himmelstrand menar vidare att den militära underrättelsetjänsten måste sättas in i ett större informationsinhämtande sammanhang. Han anser att alternativ behövs i vår utrikes- och säkerhetspolitik. Detta förutsätter att en stor del av beslutsunderlaget tas fram av andra organ än de rent militära. Ett aktivt och konstruktivt fredsarbete. som syftar till att göra vår närmiljö så mycket stabilare och tryggare att vårt säkerhetsbehov kan tillfredsställas till betydligt lägre kostnader för det militära försvaret kräver enligt Him- melstrand fristående satsningar på forskning och utveckling liksom på upp- byggnaden av forskarkompetens på detta område. Himmelstrand anser att en övergripande planering av insatser på detta vida fält inte får förbise att den militära underrättelsetjänsten. försvarets forskningsanstalt och den sä- kerhetspolitiska forskningen bara täcker av en del av fältet. Freds- och kon- fliktforskningen hör enligt Himmelstrand också hemma i bilden.

Himmelstrand tar slutligen upp vissa frågor som gäller säkerhetspolisens verksamhet. vilken har legat utanför utredningens uppdrag. Han framhåller att gränsdragningen omkring år 1970 mellan underrättelse- och säkerhets- tjänst har resulterat i en mycket kraftig nedgång av antalet fall som hamnat på fel sida av gränslinjen. Därmed kan problemet emellertid enligt Him- melstrand inte utan vidare anses vara ur världen. Enligt hans uppfattning talar visserligen många goda skäl mot misstanken att problemen bara har förskjutits till säkerhetspolisens verksamhetsområde. Säkerhetspolisens verksamhet är sålunda utsatt för en ständig granskning och har under lång tid varit underkastad ett visst mått av parlamentarisk kontroll. De föreskrifter och anvisningar som kompletterar gällande lagar på detta område är mycket detaljerade. Något motsvarande gällde inte för IB före gränsdragningen mot säkerhetspolisen. Under dessa förhållanden kan det enligt Himmelstrand tyckas att en god grund föreligger för ett allmänt medborgerligt förtroende för säkerhetspolisens nuvarande arbete. Himmelstrand anser emellertid inte att denna grund är fullt tillräcklig.

För det första framhåller Himmelstrand att det finns en rad rättssocio- Iogiska studier som har påvisat att det förekommer en viss selektiv rätts- tillämpning till förfång för resurssvaga och marginella grupper och individer. även där lagstiftningen på området varit oantastlig. Mot den bakgrunden ter det sig enligt Himmelstrand närmast som en medborgerlig skyldighet att med kritisk vakenhet ifrågasätta och sakligt granska rättstillämpningen just för resurssvaga eller marginella grupper — inte minst om de. förutom att vara misstänkta för brott. även bryter mot etablerade sociala och politiska konventioner.

För det andra finns enligt Himmelstrand inom säkerhetspolisens verk- samhet med nödvändighet inslag som kan komma att innebära hot mot

Prop. 1975/76:189 64

enskilda människors personliga integritet. Dessa hot kan inte kontrolleras av den enskilde direkt utan bara genom andra myndigheter som har till uppgift att öva sådan kontroll. Sådana kontrollinstanser bör enligt Him- rnelstrands mening hållas under uppsikt genom enskilda medborgares kri- tiska vaksamhet och skepsis.

Utan att för egen del hysa någon tvekan om nödvändigheten av säker- hetspolisens arbete att uppdaga och beivra vissa brott hyser Himmelstrand en viss skepsis både inför dess riktlinjer och dess rättstillämpning. Him- melstrand anser att det faller sig svårt att utan vidare anta att myndigheter. inkl. regeringen. alltid gör rimliga tolkningar av termer som "misstänkta utländska kontaktytor". ”säkerhetshotande element". "terroristsympatisö- rer" m. rn. vilka har förekommit som motiv för säkerhetspolisens — och tidigare lB:s — övervakning av svenska medborgare och invandrare.

Utvecklingen inom vårt land under 1960-talet och början av 1970-talet har enligt IIimmelstrands mening visat att händelseri Sverige. som tilldragit sig säkerhetspolisens och tidigare lB:s uppmärksamhet. ofta har sprungit fram ut det engagemang och de kunskaper som personer och grupper här i landet har haft med avseende på händelseutvecklingen i fjärran länder. Himmelstrand kan inte utan vidare avvisa uppfattningen att säkerhetspolisen har gjort felaktiga bedömningar av sådana personer och grupper till följd av att man inom säkerhetspolisen har varit sämre underrättad om innebörden i en fjärran händelseutveckling än de personer här i Sverige. som man haft under uppsikt som tänkbara säkerhetsrisker eller säkerhetshotande element.

En bättre utbildning av säkerhetspolisen både vad beträffar den inter- nationella händelseutvecklingen och det svenska samhället. så att man har tillgång till en sakligt välgrundad uppfattning om de ”hot" man fastställer och huruvida det svenska samhällets säkerhet verkligen är "hotad". är enligt Himmelstrand en god dellösning på detta problem under förut- sättning att denna utbildning anknyter till aktuell forskning och annan på- litlig information om internationell politik. nationella befrielserörelser och svensk samhällsutveckling. Säkerhetspolisen bedriver av allt att döma en utbildning med detta syfte. För den allmänna opinionen vore det enligt IIimmelstrands mening av stort intresse att få en öppen redovisning av innehållet i denna utbildning. åtminstone i stora drag. '

Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Remissinstanserna lägger till att börja med vissa allmänna synpunkter på det underlag som utredningen har redovisat. Överhe/r'i/havaren finner att utredningen har redogjort för underrättelsetjänstens grunder. det svenska militära underrättelseväsendet. säkerhetstjänsten och andra länders under— rättelseverksamhet på ett riktigt sätt.

("Iaf/bn jär armén pekar på att beskrivningen av den nuvarande orga-

Prop. 1975/76:189 65

nisationen omfattar huvudsakligen försvarsstaben medan försvarsgrenssta— berna redovisas endast kortfattat. Armechefen delar utredningens syn på underrättelsetjänstens grunder och dess uppfattning om den operativa be- tydelsen av säkerhetsunderrältelser. Underrättelsebehoven redovisas dock enligt arméchefens mening endast översiktligt. varvid tyngdpunkten har lagts på den operativa verksamhetens behov. Motsvarande behov för för- bandsproduktionen redovisas bara ytligt och för myndigheter som försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt inte alls. Chefen för armén vänder sig mot att utredningen inte genomgripande har analyserat vilka underrättelser som han behöver för sina ställningstaganden. Han anser att de påtalade bristerna i underlaget påverkar utredningens överväganden av organisationens utformning.

("lic/i'm_lörjlixgvapnei menar att utredningens beskrivning av den militära underrättelsetjänsten i allt väsentligt är riktig och täckande. Han finner det dock beklagligt att utredningen inte behandlar underrättelsetjänsten under högre regional nivå. Till följd härav blir så viktiga underrättelsekällor som flygspaningen och radarövervakningen inte redovisade. Radarövervakning- en bedrivs för övrigt i nära samverkan med försvarets radioanstalt. vars arbetsuppgifter utredningen har behandlat ingående. Flygvapenchefens hu- vudinvändning mot utredningen är att den alltför litet har uppmärksammat den underrättelsetjänst som behövs för förbandsproduktion och utbildning.

Försvarets imiteriv/iwk anser att utredningen ger en mycket god överblick över de flesta av den militära underrättelsetjänstens många funktioner. Mate- rielverket finner det särskilt förtjänstfullt att utredningen behandlar så käns- liga områden som IB. signalspaning och samverkan med utländska un- derrättelseorganisationer. Enligt materielverket bör betänkandet ha ett stort värde som uppslagsbok eller kompendium både för personal inom under- rättelse- och säkerhetstjänsten och för chefer inom andra områden som i sin tjänst kommer i kontakt med verksamheten. En brist är dock enligt materielverket att betänkandet behandlar den tekniska underrättelsetjänsten ytligt. Liknande synpunkter på utredningens behandling av den tekniska underrättelsetjänsten framförjiimviiwis.forskningsanstalt. Indirekt berör ut- redningens förslag emellertid enligt forskningsanstalten den tekniska un- derrättelsetjänsten i så måtto att den löper risk att inte tillgodoses i takt med övriga delar av underrz'ittelsetjänsten. Detta finner forskningsanstalten oroande eftersom den tekniska underrättelsetjänsten får allt större betydelse i en tid när den snabba tekniska utvecklingen påverkar operativt tänkande och taktik och när bedömningen av en motståndares styrka i allt högre grad grundar sig på uppgifter om tekniska prestanda hos hans materiel. Även iiverbe/ii/liavaren finner det beklagligt att utredningen har gjort denna begränsning i sitt arbete.

Prop.]975/76:189 66

Behovet av en militär underrättelsetjänst i fredstid

Överbc/ä/Imvarwi. t'licf/é'njör armén och försvarets.forskningsansialf instä m - mer i utredningens uttalanden om behovet av en militär underrättelsetjänst i fred. Chefen för armén finner att utredningen har redovisat behovet av underrättelser för att få förvarning och underlag för förbandsproduktion och krigsplanläggning på ett bra sätt. Överbefälhavaren ansluter sig till ut- redningens slutsats att tilltron till vårt lands förmåga att hävda sin själv- ständighet bl. a. beror på underrättelsetjänstens effektivitet. I-Ian delar också utredningens uppfattning att ökade krav kan komma att ställas på vår un- derrättelsetjänst både på inhämtnings- och bearbetningssidan i fråga om kontroll av nedrustningsåtgärder.

Synpunkter på den hittillsvarande verksamheten

Chefen/ör armén finner i anslutning till utredningens bedömning av in- riktningen av IB att det är vanskligt med en för hård styrning av denna typ av underrättelseorganisation. Enligt armechefen finns det en risk att man härigenom binder upp organisationens verksamhet och inte når avsedd enekt

Chefen/ör marinen anser att inriktningen av verksamheten inte kan ha påverkats av om försvarsstabens personal har känt till IB eller inte. Ilan påpekar att överbefälhavaren. chefen för försvarsstaben och chefen för sek- tion 2. som är ansvariga för inriktningen. har känt till IB.

Den militära underrättelsetjänstens mål och verksamhetsområde

(V/Itf/(I'III/Ör armén anser att utredningens förslag till g rä n 5 d rag ni n g mellan underrättelse- och säkerhetstjänsten är lämpligt. Genom att syftet med de bägge verksamhetsgrenarna framhålls. framstår gränsen mellan dem enligt arméchefen på ett klart sätt. Ilan fram- håller att underrättelsetjänstens verksamhet bör vinna på att inte kopplas ihop med de uppgifter som normalt ligger på säkerhetstjänsten. Chefen för armen betonar dock att det är viktigt med en väl fungerande samverkan mellan dessa verksamhetsgrenar så att säkerhetsunderrättelserna kommer underrättelsetjänsten till godo. Även chefen./örmarinen instämmeri förslaget till gränsdragning.

Vad avser k ra vet på al lsidighet instämmer rhefiw jär armén i utredningens uttalande att detta skall avse resultatet och inte verksam- hetens omfattning och inriktning mot vissa länder.

Överbefälhavare/i delar utredningens uppfattning att tillgång till i n fo r - mation om länder utanför närområdet är betydelsefull för att kunnga göra insiktsfulla och välgrundade bedömningar av händelse- utvecklingen. Han pekar på att snabba förändringar i händelseutvecklingen

Prop. 1975/76:189 67

utanför vårt närområde kan komma att ställa krav på ökade resurser för sådan särskild inhämtning som inte kan tillgodoses med andra befintliga medel. t. ex. utrikesdepartementet. Enligt överbefälhavaren är det därför. i motsats till vad utredningen har anfört. angeläget att underrättelsetjänsten har egna resurser som motsvarar behoven också i sådana lägen.

("lic/mi jär armén anser att utredningen inte har analyserat behovet av information om länder utanför närområdet tillräckligt noga. För att vi skall kunna utveckla vår försvarsmakt på bästa möjliga sätt krävs enligt armé- chefen inhämtning av underrättelser också från länder utanför närområdet. Enligt hans bedömning kan detta knappast ske enbart genom utrikesde- partementets försorg. Chefen för armen betonar att den nuvarande försvars- attacheorganisationen inte får minskas.

Ifråga om underrättelsetjänstens roll i försvarsmak- t e n s lå n g si k ts plan e ri n g finner utredningen att det i första hand bör ankomma på andra verksamhetsgrenar än underrättelsetjänsten att ta fram den del av beslutsunderlaget som gäller främmande makter. Fönsi'arws jörskningsmista/r biträder i princip denna uppfattning men framhåller sam- tidigt underrättelsematerialets betydelse som underlag för framtidsstudier.

C'htf/ilnjör armén anser att underrättelsetjänstens verksamhet inte får be- gränsas i tid eller rum. Armechefen bedömer att det är mycket svårt att dra en gräns mellan underrättelsetjänst och framtidsstudier. Även långsiktiga prognoser måste enligt arméchefen grundas på dagsläget och tidigare ut- veckling. Enligt arméchefen krävs därför att underrättelsetjänsten arbetar i nära samverkan med studieverksamheten.

lnhämtning av underrättelser

Cha/bnjör armén anför att utvecklingen på det sambandstekniska området sannolikt gör att försvarets radioanstalt kommer att få allt svårare att verka. Riktade sändningar. talkrypto. snabbsändare m. m. kan sålunda enligt ar- mechefen minska organisationens möjligheter att inhämta underrättelser. Utredningens uppfattning om radioanstaltens ökade betydelse delas därför inte av chefen för armén. Armechefen påpekar också att utredningen inte har berört inhämtningen av underrättelser genom publikationsstudier. som har den största betydelsen för försvarsgrenscheferna. En annan viktig källa som utredningen inte har berört är kontakterna vid utlandsresor och ut- ländska besök. Utredningen har enligt armechefens uppfattning inte heller tryckt tillräckligt hårt på kravet på flexibilitet i inhämtningsorganisationens olika delar.

Övw'he/ä/lmvaren delar utredningens uppfattning att det måste bedömas från fall till fall vad som är godtagbara former för underrät - telsein hämtning och att man därvid måste ta hänsyn till samtliga inverkande faktorer. Överbefälhavaren framhåller att den miljö som delar

Prop. l975/76:189 68

av IB verkar i liknar krigsförhållanden också i fred. Effektiviteten i den särskilda inhämtningen beror enligt överbefälhavz'trens uppfattning i hög grad på möjligheterna att snabbt anpassa verksamheten efter läget. Därför är det enligt överbefälhavaren väsentligt att verksamheten inte regleras genom föreskrifter i vidare mån än vad som bedöms oundgängligen nöd- vändigt. Överbefälhavaren förutsättcr att den särskilda inhämtningen till- försäkras möjlighet att också i fortsättningen kunna verka självständigt under dessa betingelser. Enligt överbefälhavaren ligger det i sakens natur att man för den särskilda inhämtningen måste tillämpa inte bara särskild organisation och fristående gruppering utan också helt andra arbetsformer och rutiner än vad som gäller för försvarsstaben.

Överlag/Zilla":varmt ansluter sig i princip till vad utredningen har uttalat om utnyttjande av inhemskt hemligt material. Han framhåller emellertid att [8 av sekretesskäl sällan uttömmande kan redovisa bakgrunden till en begäran om sekretessbelagd information. Enligt över- befälhavaren är det därförangeläget att det skapas former som gör det möjligt för IB att vid behov få ta del av hemligt material. t. ex. personakter, även om bara en begränsad delav motiven kan läggas fram för berörd myndighet. Kontrollbehovet kan enligt överbefälhavaren tillgodoses genom den insyn som den föreslagna underrättelsenämnden förutsätts få.

Bearbetning av underrättelser

Övarhcr/Z'i/havarmt finner att utredningens påpekande att försvarsstabens underrättelsez-tvdelning och försvarsgrensstabernas underrättelseenheter inte i önskvärd utsträckning har kunnat fullgöra de många arbetsuppgifter som har ålagts dem är viktigt. Överbefälhavaren understryker att bristen på be- arbetningsresurser blir än mer påtaglig genom att informationsflödet ökar fortlöpande. En avsevärd del av informationsmaterialet kan enligt över- befälhavaren över huvud taget inte bearbetas. Viktiga underrättelser kan därför förbises.

Utredningen tar i betänkandet upp ef'tersläpningen med presentation av vissa underrättelser i handboksform. Försvarets materielverk anser att det inte klart framgår av betänkandet vilken omfattning handböckerna skall ha och vilka myndigheter som skall ha det formella ansvaret för dem. De brister som utredningen har pekat på i detta avseende visar enligt mate- rielverkets uppfattning att det är materielverkets och inte i första hand för- svarsgrensstabernas bearbetningsresurser som behöver förstärkas. Enligt materielverket hänger problemen också samman med de brister i försvars— stabens uppföljnings- och utvärderingsresurser som utredningen har anmärkt på.

Utredningen pekar på att ökad effektivitet borde kunna åstadkommas vid bearbetningen av underrättelsematerialet om d a t a t e k n i k tas i an-

Prop. 1975/76zl89 69

språk mera än vad som är fallet f. n. Övwhe/ä/havaren anseratt erfarenheterna av de system som finns i drift klart visar behovet av att kunna utnyttja denna teknik vid registrering. lagring och annan behandling av underrät- telsematerial. För att kunna vidareutveckla datamaskinstödda system krävs emellertid enligt överbefälhavaren ekonomiska insatser. Överbefälhavaren har också tagit med sådana i sin programplan. Överbefälhavaren framhåller att det på lång sikt kan bli nödvändigt även för IB att utnyttja datateknik för sina särskilda behov av informationsbehandling.

Delgivning av underrättelser

("he/iwjörarmén påtalar som en brist att endast delgivningen av materialet från lB och inte det omfattande behovet av delgivning och serviceverksamhet bl.a. i förbandsproduktionen har behandlats av utredningen. Denna brist torde enligt arméchefen ha påverkat utredningens överväganden.

U nderrättelsetjänstens organisation

Utredningen föreslår att underrättelseledningens nivå höjs genom att en befattning som underrättelsechefinrättas i försvarsstaben med samma tjänsteställning som souschefen i staben. Övarba/Eilliavarm anser att en sådan förändring inte i den grad sotn utredningen anför skulle öka underrättelsetjänstens auktoritet i förhållande till andra verksamhetsgrenar och dess möjligheter att dra till sig duglig personal. Överbefälhavaren fram- håller vidare att det inte bör finnas fler generaler än nu i försvarsstaben. Enligt överbefälhavaren talar ingenting för att underrättelsechefen bör stå kvari tjänst längre än till 60 års ålder. Cluj/ifrrtör armén anseratt utredningens förslag till nivåhöjning innebär en övervärdering av underrättelsetjänsten i förhållande till andra stödfunktioner.

("Initialt/ör marinen delar utredningens uppfattning att underrättelsetjän- sten är en väsentlig stödfunktion och att dess nivå i ledningsorganisationen bör höjas. Che/f*nI/ör'I/ltgvapnel intar samma ståndpunkt. Försvarets male- riv/verk anför att förändringen kan vara motiverad.

Utredningen bedömer att res u rs e r na fö r u n d e r rättelse - tj ä n s te ns le d nin g inte är tillräckliga f. n. och föreslår att nuvarande lednings- och beredningsorgan förs samman och förstärks samt knyts direkt till underrättelsechefen. Överbc/i'i/ht'lvarm delar utredningens uppfattning om behovet av ytterligare ledningsresurser. Överbefälhavaren anser dock att utredningen i detta sammanhang inte tillräckligt har behandlat frågan om inriktningen av källorna. Försvarsstabens underrättelseavdelning har enligt överbefälhavaren hittills inte kunnat klara denna uppgift i önskvärd om- fattning på grund av personalbrist. Enligt överbefälhavarens uppfattning måste möjligheten att inrikta källorna säkerställas i den centrala ledningen för underrättelsetjänsten.

Prop. 1975/76:189 70

Försvarets materielverk anser att en på visst sätt uppbyggd grupp bör ingå i underrättelsechefens ledningsenhet för att leda den tekniska underrättel- setjänsten. Materielverket lämnar vissa förslag till arbetsuppgifter och ar- betsformer för gruppen men anser att mera detaljerade förslag bör anstå tills det finns ett organisationsförslag för de centrala staberna. Också elle/en I/örjlvgvapner och jörsvaretsIförs/oringsansta/t framhåller att en central led- ningsenhet bör innehålla särskilda resurser för ledning av den tekniska un- clerrättelsetjänsten.

Utredningens förslagtill centralisering av bearbetningsre- 5 U rs e r n a biträds av överhe/ä/liararen. che/en jär _llvgvapnet. försvarets materielverk och försvarets radioanstalt med vissa invändningar och reser- vationer.

Överhe/ä/ltavaren anser att enbart ett sammanförande av resurser inte kan undanröja bristerna på bearbetningssidan." Ytterligare resurser måste enligt överbefälhavaren tillföras. Enligt överbefälhavaren behövs t. ex. en utveck- lings- och driftenhet för databehandling av underrättelser i försvarsstaben.

Che/enfiir/lvgrapnet konstaterar att resurserna för grundbearbetning av underrättelser inte ökar totalt sett vid ett genomförande av utredningens förslag. Däremot kan de möjligen utnyttjas bättre än hittills. Försvarsgrens- cheferna måste dock alltjämt ha resurser främst för att ytterligare bearbeta försvarsstabens underrättelsematerial för förbandsproduktionen. Flygvapen- chefen anser att detta förutsätter en personalförstärkning. vilket utredningen inte har beaktat. Chefen för flygvapnet framhåller vidare att det bör över- vägas om inte också bearbetningsresurserna inom den tekniska underrät- telsetjänsten helt eller delvis skall föras över till försvarsstaben.

Den föreslagna centraliseringen kommer enligt försvarets materielverk att starkt inverka på de kontaktytor som materielverkets underrättelsecentraler har byggt upp. främst mot försvarsgrensstaberna men också mot försvars- staben. Materielverket anser därför att det är nödvändigt att samtidigt beakta hur den tekniska underrättelsetjänsten bäst skall kunna anslutas till den nya centrala organisationen och hur de hittills uppbyggda kontaktytorna skall kttnna vidareutvecklas utan några effektförluster. Organisatoriskt kan man tänka sig att materielverkets bearbetningsresurser ansluts till försvars- staben. Materielverket anser dock inte att detta är nödvändigt för att verk- samheten skall fungera tillfredsställande. I stället bör resurserna för hela den tekniska underrättelsetjänsten förstärkas som materielverket tidigare har förordat.

Försvarets radioanstalt anser att den föreslagna förstärkningen av den cen- trala bearbetningen är nödvändig. Härigenom kan resultatet av signalspa- ningen tas till vara bättre än hittills. Det nödvändiga samarbetet mellan inhämtande och bearbetande experter kan vidare utvidgas och fördjupas. Detta måste enligt radioanstalten vara till gagn för underrättelsetjänsten i dess helhet. Försvarets.forskningsanstalt menar att en samordnande ledning av hög kvalitet är viktigare än en centralisering av bearbetningsresurserna.

("helar/är armén anser att den föreslagna centraliseringen av bearbet-

Prop. 1975/76:189 71

ningsresurserna är olämplig. En sådan lösning utgår enligt armechefen alltför ensidigt från underrättelsebehoven för förvarningsfunktionen. För personal som leder utvecklingen av krigsförband. materiel och utbildning måste mot- ståndaren och stridsmiljön enligt arméchefens uppfattning vara en levande verklighet. Chefen för armen anser att detta inte går att åstadkomma genom inläsning av periodiska sammanfattningar och slutsatser om utges av en sammanhållen underrättelseenhet. Det kräver i stället aktivt deltagande framför allt i studieverksamheten. Genom att följa utvecklingen i länder med försvarspolitiska förhållanden liknande våra får vi också idéer som är värdefulla för utvecklingen av vårt försvar. Enligt arméchefen har dessa stora fördelar med vår nuvarande organisation inte betonats tillräckligt av utredningen.

Utredningen framhåller att inriktning av underrättelsetjänsten skall göras av de befattningshavare inom försvarsmakten som har behov av under- rättelser. Arméchefen anser att detta inte kan tillgodoses om underrättel- setjänsten centraliseras. Han anser att myndigheter utanför försvarsstaben måste ha egna resurser som kan inriktas och ledas med hänsyn till verk- samheten inom resp. ansvarsområde.

Cha/crrlör marinen framhåller att förslagen till ändrad organisation nog- grant bör Övervägas av försvarsmaktens ledningsutredning. främst med hän- syn till de totalt sett begränsade resurser som underrättelsetjänsten har i dag och sannolikt kommer att förfoga över i framtiden. Enligt marinehefen är det inte alltid så att en centralisering av tillgängliga resurser leder till ökad effekt. En överföring av försvarsgrenschefernas bearbetningsuppgifter och resurser till försvarsstaben ger enligt marinchefens uppfattning knappast någon verkan. Vid en sådan åtgärd bedömer chefen för marinen att för- svarsgrenscheferna tvingas att fylla på sina kvarstående bearbetningsresurser.

Ifråga Om den inre organisationen av en central be- a r b et n i n g 5 e n h e t anför che/en_lörjlvgvapnet att kravet på specialkun- skaper är så omfattande inom fiygförbanden att personal med kunskaper inom detta område inte bör delas upp på andra bearbetningsområden. Han kan därför inte biträda förslaget att bearbetningsenheten skall delas in geo- grafiskt i Slället för som nu efter ämnesområden. Övarbe/Ei/ltavaren utgår från att förslag till en lämplig organisation av enheterna under underrät- telsechefen får tas upp i samband med ledningsutredningens arbete efter ytterligare ("överväganden inom försvarsstaben.

Beträffande IB : s 0 rg a n i s a t o ris ka a n k n _v t n i n g anser över- helt?/havaren att byrån inte skall inordnas i försvarsstaben. som utredningen föreslår. utan ges en friare ställning. Enligt överbefälhavarens uppfattning har hittills rådande lydnadstörhållanden varit till gagn för verksamheten, särskilt vid kontakter utomlands med bl.a. andra underrättelseorganisa- tioner. Underrättelsepersonal i allmänhet bör enligt överbefälhavaren inte ha direkta kontakter med den personal som arbetar vid IB. Överbefälhavaren bedömer att samordningen mellan sektion 2 i försvarsstaben och IB kan

Prop. 1975/76:189 72

utföras av sektionschefen och. då det är nödvändigt. av chefen för för- svarsstaben.

Chefen/ör arrnerr anser att IB bör vara underställd överbefälhzwaren och ha en egen organisation utanför försvarsstaben. Armechcfcn delar inte heller utredningens uppfattning att ttnderrättelsechefen skall vara lB:s öppet re- dovisade chef. Detta skapar enligt armechefen en oklarhet i ansvarsför- hållandena som inte är godtagbar. Det försvårar också — liksom en orga- nisation med byrån inom försvarsstaben — byråns säkerhetstjättst. kontakter med tttländska underrättelseorganisationer och allmänna verksamhet på ett sätt som är allvarligt för arbetseffekten.

F ("ir-svaretsförs/(rringsartstr'r/l anför att utredningens förslag om |st framtida lydnadsställning m. m. är ägnade att minska en sådan jämförelsevis extrem organisations möjligheteter att verka.

Cliff/i'll jär rnarinerr ansluter sig till utredningens bedömning att IB bör inordnas i försvarsstabens organisation.

Överbe/äl/tavaren biträder förslaget att j u r i (I i s k e x p e rt i 5 skall kun- na ställas till 1st förfogande och att nödvändiga medel för detta anvisas.

Insyn och kontroll

De remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag att inrätta en fö rs va re ts u n d e r rä t te | s e nä m n d biträder förslaget eller för- klarar att de inte vill motsätta sig det. ('ltrfrerrjör arrnrirr anser att förslaget är välbalanserat. Han bedömer att nämndens verksamhet inte kommer att påverka överbefälhavarens möjligheter att effektivt leda och samordna un- derrättelsetjänsten. Nämnden kommer i stället enligt armechefen att öka förtroendet för verksamheten. vilket enligt honom är av grundläggande be- tydelse.

Överbe/ä/lravaren biträder förslagen om underrättelsenämndens funktion. organisation m. m. Han framhåller att experter och sakkunniga i nämnden av säkerhetsskäl bör utnyttjas med största återhållsamhet. Enligt överbe- fälhavarens uppfattning bör det bland nämndens första omgång ledamöter ingå personer som har tillhört underrättelseutredningen.

Försvarets radioanstalt framhåller att dess verksamhet styrs av olika di- rektiv och anvisningar. Verksamheten redovisas årligen i programplaner och årsredovisningar till regeringen. De särskilda revisorerna har tillgång till de upplysningar de önskar inte bara om förvaltningen utan också om underrättelsetjänsten. Något behov av ytterligare möjligheter till insyn och kontroll finns enligt radioanstalten inte för dess verksamhet. Radioanstalten anser sig dock inte ha någon anledning att motsätta sig att en underrät- telsenämnd inrättas. Försvarets./r'rrskrtirrgsarrsta/t anser att utredningens för- slag till kontrollåtgärder inte är övertygande till alla delar.

Prop. 1975/76:189 73

Ekonomi- och arkivfrågor m. m.

Överbe/[illtavaren delar utredningens upplättning att det är olämpligt att generellt sä r re d 0 visa k 0 st nade rna för underrättelsetjänsten. Han instämmer också i bedömningen att kostnaderna för IB inte bör redovisas öppet. Han biträder vidare utredningens förslag att kostnaderna för all fast anställd personal vid försvarsstabens underrättelseavdelning skall budgeteras över försvarsstabens pritnäruppdrag till allmän ledning och förbandsverk— samhet.

Överbefälhavaren anser i likhet med utredningen att olika slag av t ä c k - organ är nödvändiga för lB:s verksamhet. Liksom utredningen anser han också att det är viktigt att de ekonomiska reglerna för denna del av verk- samheten är entydiga och att efterföljden kontrolleras noga. Överbefälha- varen förstår utredningens principiella syn att delat ägande mellan staten och privatpersoner inte bör få förekomma i fråga om bolag. fastigheter o. (1. men anser att detta inte får gälla generellt. Liksom hittills krävs enligt över- befälhavaren olika former av ägande. Vilken form som skall väljas får enligt överbefälhavarens mening bestämmas i samråd med den som reviderar eko- nomin inom detta specialområde.

Förslaget att inrätta ett särskilt fack för underrättelsetjänsten får ett övervägande negativt mottagande. Övr'rbe/ä/ltavarert anser att de olika utt- derrättelsefunktionerna skiljer sig så avsevärt från varandra att det knappast är möjligt att inordna alla aktiviteter i ett fack enligt planerings- och bud- getsystemets definition. Nuvarande planerings- och budgeteringsförfarande medger dessutom att erforderliga uppgifter tas fram vid behov. Liknande synpunkter förs fram av./r'irsvarets r'ar/r'aarrsra/t och che/anför arrneri. Även elle/en /r')'r rnarirreri motsätter sig förslaget.

C/ltf/i'll jörg/lvgva/rrret framhåller att ett fäckansvar för överbefälhavaren i fråga om undcrrättelsetjänsten måste avgränsas till enbart inhämtning. bearbetning och delgivning. Det bör således inte omfatta t.ex. lörsvars- grenschefs produktion av underrättelseenheter för den egna krigsorgani— sationen.

Överbq/ZiI/tavaren anser att utredningens förslag om a r k i v e ri n g oc h gall ri n g av u nde r rä t t e l s e ha n dl i nga r är lämpligt. (Elie/errjör arrntin delar utredningens uppfattning att skyddet av källor skall gå före forskningens behov vid bedömningen om handlingar vid IB skall förstöras. Armechefen anser dock att sådana handlingar bör förstöras redan efter ett

0

Lll'.

V issa personalfrågor

De remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag i personal- och utbildningsfrågor delar utredningens grundsyn på detta område men kommer i vissa fall med detaljanmärkningar.

Prop. 1975/76:189 74

Örvrhq/ä/lmvaren och ('htf/t'III/Ö'r urna"): understryker att r e k r _v t e ri n g - e n av personal till IB måste ägnas särskild omsorg. Enligt överbelälhavaren och armechefen är det viktigt att denna personal ”'handploekas" med om- dötne.

Ört'rhtf/Zi/lmvaren. (Itella/ör armen och (In:/én.lörjlvgva/mvl ansluter sig till utredningens uttalanden om behovet av en bättre utbildning av underrättelsepersonalen. Överbefälhavaren anser dock att IB-personalen bör skiljas från övrig underrättelsepersonal i utbildningshänseende med hänsyn till de särskilda krav som lB:s inhämtning av underrättelser ställer. Enligt överbefälhavaren bör IB svara för utbildningen av den egna personalen. I lämplig utsträckning bör dock en central ttnderrättelseutbildning utnyttjas.

Överbe/ä/lmvarmt kan inte tillstyrka utredningens förslag att a n s t if I I - ni ngstiden för personal vid IB allmänt skall vara 12—15 år. Vissa av de anställda har enligt överbefälhavaren sådana arbetsuppgifter att det med hänsyn till risken för avslöjande kan vara olämpligt att de stannar i an- ställningen ttnder så lång-tid som utredningen föreslår. Andra kan och bör stanna längre.

Öw'l'btf/EiI/iavaren och chefen./ör armén anser att särskilda åtgärder måste sättas in föratt åstadkomma säkerhet och trygghet för den personal vid IB som tnåste lämna sin anställning löre normal pensionering. Båda myn- digheterna anser att man inte bör använda sig av personalnämnderna i dessa fall.

Försvarets malerie/t'erk tar upp förhållandena för den civila personalen vid verkets underrättelseeentraler och påpekaratt lönerna för denna personal sällan motsvarar arbetets svårighetsgrad. Materielverket anser att t. ex. ett s. k. högstlönesystem skulle ge bättre flexibilitet och öka möjligheterna till punktinsatser.

Genomförandet av utredningens förslag m. m.

Övcrhcf/älhavaren understryker att underrättelsetjänstens organisation bör bestämmas slutgiltigt i samband med den pågående översynen av stabs- organisationen. IIan anser dock att regeringen bör ge viss inriktning be- träffande Ist I ydnadslörhållanden. Chefen/ör marinen föreslår att lörsvars- maktens ledningsutredning på nytt granskar underrättelsetjänstens organi- sation.

I fråga om de k 0 s t nade r som föranleds av utredningens förslag pekar ("it'yrhrf/Eilhai'art'n på att de förstärkningar som behövs inom underrättelse- området bör vägas mot andra behov. Liknande synpunkter har (hällor/ör armén som framhåller att vi måste vara mycket återhållsamma med alla kostnader som inte har direkt krigsavhållande effekt.

Föredraganden

Underrättelsetjänstens grunder och nuvarande förhållanden Underrättelsetiänst innebär vanligen verksamhet som syftar till att kart- lägga främmande makters förhållanden. Med militär u n de r rä t t el -

'Jl

Prop. 1975/76:189 7

setj ä n st avses i regel sådan verksamhet som organisatoriskt är knuten till ett lands lörsvarsmakt.

En av vår militära underrättelsetjänsts uppgifter i fredstid är att ge re- geringen och lörsvarsledningen den förvarning som behövs för att vårt värnpliktsförsvar skall kunna mobiliseras och göras stridsdugligt i tid för att möta ett angrepp. Underrättelsetjänstcn skall vidare lämna underlag för vår k rigsplanläggn i ng i form av kunskap om tänkbara mot- ståndares militära resttrser. organisation. taktik och utrustning. En tredje uppgift för vår militära underrättelsetjänst är att bidra med underlag för försvarsmaktens lå n g si k ts plan e ri n g i ett perspektiv på 15—20 år. Underrättelsetjänsten skall också lämna underlag för beslut om för- svarsmaktens ingripande vid gränskränkningar.

Överbefälhavaren skall enligt sin instruktion (1968z408) leda under- rättelsetjänsten inom försvarsmakten. IIan biträds därvid av försvarsstaben. Inom denna bereds frågor om underrättelsetjänst vid underrättelseavdel- ningen i sektion 2.

De enheter som har till huvudsaklig uppgift att i n hämta underrättelser är försvarets radioanstalt och överbefälhavarens enhet för inhämtning av underrättelser med s. k. särskilda medel. IB. Övriga inhämtningsenheter är lörswtrsattachéerna. som lyder ttnder chefen för försvarsstaben. samt mi- litärbelälhavarna (inkl. chefen för första flygeskadern) som svarar för un- derrättelsetjänsten inom sina militärom råden. Underrättelser inhämtas dess- utom av civila enheter som utrikesdepartementet. polisen. tullen och lots- verket. Den del av inhämtningen som består i genomgång av allmänt till- gängligt material bedrivs vid flera staber och myndigheter.

Huvudorganet för bearbetning av militära underrättelser är för- svarsstabens underrättelseavdelning. De olika ämnesområdena har dock de- lats upp så att vissa underrättelser bearbetas vid försvarsgrensstaberna samt. vad gäller den tekniska underrättelsetjänsten. vid försvarets forskningsan- stalt. försvarets materielverk. fortiftkationslörvaltningen och försvarets sjuk- vårdsstyrelse.

Försvarsstabens underrättelseavdelning är både över- befälhavarens stabsorgan vid ledningen av underrättelsetji'insten och hu- vudunderrättelsemyndighet för bearbetning av underrättelser inom vissa ämnesområden. Vid avdelningen inhämtas dessutom öppen information. t.ex. genom litteratur- och tidskriftsstudier.

Det underrättelsematerial som kommer in till avdelningen från olika källor bearbetas vid detaljer som är underställda en gemensam produktionsledare. Vid avdelningen finns vid sidan av bearbetningsdetaljerna en centraldetalj. vars personal biträder chefen för sektion 2 och chefen för underrättelse- avdelningen med bl. a. samordnings- och budgetfrågor.

Underrättelsetjänsten vid försvarsgrensstaberna omfattar främst bearbet- ning av underrättelser inom vissa ämnesområden och planläggning av un—

Prop. 1975/76:189 76

derrättelsetjänsten inom den egna försvarsgrenen. Försvarsgrenscheferna har i fred ansvar också för inhämtning av underrättelser genom publikations- studier. iakttagelser vid utländska militära besök här i landet. iakttagelser vid tjänsteresor utomlands och iakttagelser som kan göras vid samverkan med civila myndigheter.

De nämnda uppgifterna utförs inom a rméstabe n av en taktik - oc h un d e rrät te 1 s ea vd e 1 n i ng som ingår i sektion 1 i staben. Un- derrättelsetjänsten vid mari n s ta b e n handläggs vid u n d e r rä t te [ - se- och säkerhetsavdelningen. Även i flygstaben bedrivs underrättelsetjänsten vid en u n d e r rä t t e l s e - oc h sä k e r h e t sav - d e 1 n i n g .

I-"örs v arets radioanstalt har till uppgift främst att utöva un- derrättelseverksamhet riktad mot telesändningar och att utveckla den tek- niska materiel och de metoder som behövs för anstaltens verksamhet.

Radioanstalten år en självständig myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Chef för anstalten är en generaldirektör. Radioanstalten saknar verksstyrelse. Anstalten är organiserad på en produktionsavdelning. en administrativ enhet. en teknisk enhet. en utbildningsenhet och ett pla- neringssekretariat.

Överbefälhavaren meddelar anvisningar för den närmare inriktningen av verksamheten vid radioanstalten. I frågor av särskild betydelse för utri- kesdepartementet eller rikspolisstyrelsen skall överbefälhavaren dock sam- råda med kabinettssekreteraren resp. rikspolischefen.

IB har till uppgift att med andra 5. k. särskilda medel än signalspaning inhämta underrättelser om främst utländska militära. militärpolitiska och militärgeograftska förhållanden. Byrån har sitt ursprung i den sektion vid försvarsstabens underrättelseavdelning som organiserades under andra världskriget föratt möta de ökade kraven på underrättelser från vårt när- område. Den vartill en början underställd chefen för försvarsstaben. I sam- band med att staben år 1968 upphörde att vara självständig myndighet ställ- des IB direkt under överbefälhavaren.

Linder de första åren svarade IB för att både utrikesunderrättelser och säkerhetsunderrättelser inhämtades. Omkring år 1970 upphörde dock byrån med att här i landet inhämta underrättelser av det sistnämnda slaget.

lB:s organisation och arbetsuppgifter regleras i Bestämmelser för tjänsten vid IB (BIB). I fredstid är IB indelad i arbetsenheter. Den direkta ledningen av IB utövas av en chef som har avdelningschefs tjänsteställning.

Den närmare inriktningen av lB:s arbete anges lörtlöpande av överbe- lälhavaren. antingen för en bestämd tidsperiod eller för ett visst sakområde.

Kraven på säkerhetsskydd kring IB har gjort det nödvändigt att från tid till annan vidta särskilda arrangemang för att dölja verksamhet. lokalers rätta användning. innehav av fordon och annan materiel m. m.

Vid våra större beskickningar utomlands finns I'ö rs v a rs a t t a c h ee r som har till uppgift att på öppen väg inhämta underrättelser om militär-

Prop. 1975/76:189 77

politiska förhållanden samt om den militära och militärtekniska utveck- lingen. Försvarsattachéernas huvudsakliga arbetsuppgifter är dock att vara militära rådgivare åt vederbörande beskickningschef. att biträda vid anskaff- ning av materiel till försvarsmakten samt att förbereda och underlätta besök av representanter för myndigheter som tillhör vår försvarsmakt.

Försvarsattachéerna är underställda chefen för försvarsstaben och är inte knutna till utrikesdepartementet. Vid vederbörande beskickning lyder de dock under beskickningschefen.

Den tekniska underrättelsetjänsten inom försvarets mate rielve rk betjänar överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna med underlag beträffande prestanda m.m. för den utrustning som ingår i andra länders krigsmakter. Den tjänar också materielverkets egna behov och kan sägas utgöra en specialinriktning av verkets instruktionsenliga. över- gripande uppgift att följa den tekniska utvecklingen.

Vid fö rs v a re t 5 fo rs k nin g san s t a 1 t bearbetas underrättelser av grundläggande vetenskaplig natur avseende materiel. teknik och forskning.

Vid fortfikationsförvaltningen och försvarets sjuk- v ård ssty re 1 se finns kontaktmän i underrättelsefrågor som svarar för den tekniska underrättelsetjänsten inom resp. myndighets verksamhetsom- råde.

M i l i tä rbefälha varna leder i fred underrättelse- och säkerhets- tjänsten inom militärområdena och vissa angränsande delar. Underrättel- setjänsten i fred omfattar för militärbefälhavarnas del både inhämtning av underrättelser och bearbetning och delgivning av dem. Vid samtliga mi- Iitärområdesstaber ombesörjs denna verksamhet vid u n d e r rä t t e l s e - Och säkerhetsavdelningarna.

Underrättelsetjänsten vid fö rs t a flyg e s k ad e rs ta b e n bedrivs av underrättelse- och säkerhetsavdelningen.

Verksamheten vid försvarsmaktens underrättelseorgan betalas från an- slagen Försvarsstaben. Armestaben. Marinstaben. I-le'gstaben. Militärom- rådesstabcr m. m.. Försvarets sjukvårdsstyrelse. Fortifikationsförvaltningen. Försvarets materielverk. Gemensam försvarsforskning. Försvarets radioan- stalt och Insatsberedskap rn. m. Den svenska underrättelsetjänsten kostar ca 100 milj. kr. för budgetår räknat i medelprisläget för budgetåret 1974/75. I detta belopp ingår inte kostnader för den normala flygspaningsverksam- heten m.m.

1 k ri g har underrättelsetjänsten mycket större omfattning än i fredstid. I krigsorganisationen tillkommer framför allt de enskilda förbandens un- derrättelseorgan i form av t. ex. spaningsenheter av olika slag. Ändamålet med underrättelsetjänsten i krig är att lämna det underlag om fienden och hans handlingsmöjligheter som behövs för militära chefers bedömanden och beslut i stort samt för beslutens genomförande.

Prop. 1975/76:189 78

U nderrättelseutredningen

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag ijanuari 1974 sex sakkunniga för att utreda riktlinjerna för den militära ttnderrättelse- tjänsten m.m. De sakkunniga. som tog namnet 1974 års underrättelse- utredning.avlämnade ijanuari 1976 betänkandethOU 1976119)Den militära underrättclsetjänsten.

Utredningen förklarar sig dela uppfattningen att vi behöver en militär underrättelsetjänst. Den anser att behovet av en sådan verksamhet är särskilt stort på grund av vårt lands läge i gränsområdet mellan två militära block och vår alliansfria utrikespolitik. Utredningen understryker att vårt försvars- system. som bygger på allmän värnplikt. kräver att vi får fö rv a r nin g om ett angrepp i så god tid att vårt försvar hinner mobiliseras. Utredningen pekar vidare på att den militära underrättelsetjänsten har en mycket stor betydelse genom att lämna försvarsmaktens ledning underlag för k r i g 5 - planläggningen.

Enligt utredningens uppfattning har underrättelsetjänsten också ett visst värde för försvarsmaktens långsiktsplanering. Utredning- en ftnner vidare att ökade krav kan kontnta att ställas på ttnderrättelse- -tjänsten när det gäller att ta fram underlag för att k 0 n t ro ] l e ra efterlevnaden av ingångna nedrustningsavtal.

Utredningen ger vissa synpunkter på den hittillsvarande v e r k sa m h e t e n. främst vid IB. Utredningen betonar att IB är att se som ett beredskapsorgan och som ett komplement till övriga källor. Ut- redningen konstaterar bl.a. att vårt land skulle få svårigheter att genom samverkan med andra underrättelseorganisationer erhålla visst underrät- telsematerial utan en organisation av lB:s typ.

Utredningen anser att sekretessen kring lB:s existens har utgjort en gro- grund för spekulationer och misstänkliggöranden. Bristande kännedom om IB bland försvarsstabens personal kan enligt utredningens uppfattning också ha bidragit till att inriktningen av byråns verksamhet inte har haft önskvärd fasthet.

Vad gäller det lB-material som har lämnats över till försvarsstabens säkerhetsavdelning efter år 1970 bedömer utredningen att många av upp- gifterna i fråga har större betydelse för säkerhetspolisen än för försvars- makten. Utredningen frågar sig också om en del av materialet över huvud taget har någon betydelse för kartläggningen av den säkerhetshotande verk- samheten mot vårt land.

Utredningen har i anslutning till arbetet med att inhämta underlag för sina överväganden om den framtida underrättelsetjänsten försökt klarlägga sanningshalten i påståendena om partipolitiskt utnyttjande av IB. Utred- ningen har inte kunnat finna något som stöder dessa påståenden.

Utredningen behandlar den militära underrättelsetjäns- tens mål och verksam hetsområde. Enligt utredningen måste

Prop. 1975/76:189 79

uppgiften att inrikta underrättelsetjänsten som helhet ligga på de befattningshavare inom försvarsmakten som har behov av un- derrättelser.

Iansltttning till uttalanden av riksdagens försvarsutskott och JO diskuterar utredningen gränsdragningen mellan underrättelse- tj ä n st oc h sä k e r h e 1 s tj ä n st . Utredningen framhåller att de en- heter som hör till underrättelseväsendet inte får inriktas på att inhämta. bearbeta och lagra annan information än sådan som klart är ägnad att öka eller befästa vår kunskap om andra länder i avseenden som är av betydelse för vårt lands yttre säkerhet. Avsteg från denna regel bör enligt utredningens mening få göras bara i vissa situationer när ett underrättelseorgans eget säkerhetsskydd är berört.

Utredningen utgår från att vårt lands militära underrättelsetjänst måste inhämta och bearbeta också hemlig information.

Utredningen tar upp k ra vet på allsidig h et och understryker att det är våra kunskaper om omvärlden som skall vara allsidiga. Med hänsyn till de skiftande möjligheterna i olika länder att på öppen väg få önskad information måste underrättelsetjänstens resurser riktas in mot länder och företeelser som vi eljest inte skulle ha tillräcklig kunskap om.

Utredningen diskuterar be h 0 v et av in fo r m at i o n o m län - der utanför vårt närområde. Utredningen finner att det är be- tydelsefullt att ha tillgång till information också om sådana länder. Ut- redningen anser dock inte att den militära underrättelsetjänsten bör få ökade resurser för inhämtning av sådan information. Det är emellertid viktigt att säkerställa att bearbetningsorganen inom det militära underrättelseväsendet också i fortsättningen får tillgång till material av detta slag som inhämtas genom utrikesdepartementets försorg.

Vad gäller försvarsmaktens långsiktsplanering i ett per- spektiv på 15—20 år anser utredningen att det i första hand bör ankomma på andra verksamhetsgrenar än underrättelsetjänsten att ta fram den del av beslutsunderlaget som gäller främmande makter. Detta hindrar inte att viktigt kompletterande material kan erhållas genom ttnderrättelsetjänst i vedertagen bemärkelse. Vid tillfällen när resurserna är otillräckliga framstår det dock enligt utredningens uppfattning som nödvändigt att förvarnings- funktionen prioriteras och att detta får gå ut över berörda enheters medverkan i långsiktsplaneringen.

Sig nalsp a n i nge n spelar enligt utredningen en viktig roll vid vår kartläggning av främst den militära aktiviteten i vårt närområde. Utred- ningen anser att en fortsatt stark satsning på den verksamhet som bedrivs vid försvarets radioanstalt bör ske inom ramen för den militära underrät- telsetjänstens totala resurstilldelning.

lnhämtning av underrättelser med a nd ra särsk ilda medel än signalspaning måste enligt utredningens bedömning få förekomma under förutsättning att den bedrivs i godtagbara former. Bedömningen av formerna

Prop. 1975/76:189 80

måste ske från fall till fall och styras bl. a. av försvarets behov av under- rättelserna. den utrikespolitiska situationen och riskförhållandena. All med- verkan i sådan inhämtning av underrättelser som det här är fråga om måste enligt utredningen vara frivillig.

Utredningen avvisar tanken på en särskild lagstiftning som gör det möjligt för personer som är knutna till underrättelsetjänsten att använda sig av metoder som i sig innebär kränkning av gällande lag.

Utredningen tar upp frågan om det av bl.a. etiska skäl behövs regler som minskar de möjligheter att handla som underrättelseorganen har f. n. Utredningen anför i detta sammanhang att underrättelsetjänsten inte skall tillåtas att använda sig av infiltration i politiska och andra sammanslutningar under fredstid. I övrigt konstaterar utredningen att det givetvis inte är möjligt att för varje tänkbar situation formulera inskränkande regler. Utredningen förordar i stället att principiella överväganden i dessa frågor får göras i sam- arbete mellan underrättelsetjänstens ledning och företrädare för det allmätt- na.

Utredningen bedömer att underrättelseorganen i vissa situationer har ett legitimt behov av att utnyttja h e rn l i g in fo rm a t i o n som fi n n 5 hos andra svenska statsmyndigheter. Utredningen anser att det på detta område bör gälla samma regler för IB som för andra delar av statsförvaltningen. Detta innebär att den myndighet som ansvarar för handling som innehåller hemlig information alltid skall kontrollera att in- formationen behövs för den andra myndighetens verksamhet.

Utredningen anseratt det sa ma rbete med and ra länders u n - d e r rät tel s e o rg a n i sa t i o n e r som den svenska underrättelsetjän- sten deltagit i har varit övervägande till gagn för landet. Med hänsyn bl. a. till det sätt på vilket samarbetet bedrivs är det emellertid svårt att överblicka vilka underrättelser vi lämnar till andra länder. En viktig fråga är också vad vi själva bör bidra med inom ramen för ett sådant samarbete. Uppgifter om svenska medborgare och utländska medborgare bosatta här i landet bör enligt utredningen få lämnas till annat lands organisation bara när svens- ka säkerhctsintressen är berörda.

Utredningen anser att resurserna för be a r be t n i n g av underrättelser i de centrala staberna f. n. är för små.

Utredningen menar att det är angeläget att pågående undersökningar av möjligheterna att i ökad utsträckning använda da ta mas k i ne r i un - derrättelsetjänst slutförs.

Beträffande d e f g i v n i n g e n framhåller utredningen vikten av att alla inhämtade underrättelser utan dröjsmål överlämnas till (delges) den centrala instans som skall utföra bearbetningen inom vederbörande sakområde.

Utredningen pekar på att de framtida uppgifterna för de centrala staberna f. n. utretts av försvarsmaktens ledningsutredning (FLU 74). Det förslag till än d ra d 0 r g a n i s a t i on som underrättelsetttredningen lägger fram är därför inte utformat för att ligga till grttnd för en omedelbar och avgränsad

Prop. 1975/76:189 81

omorganisation av berörda stabers underrättelseenheter. Underrättelseutred- ningen anser det lämpligare att förslaget beaktas av ledningsutredningen i samband med den totala översynen av försvarsmaktens högsta lednings- organ.

Utredningen föreslår att de underrättelseuppgifter som f. n. ligger på che- fen för sektion 2 i försvarsstaben förs över till en ny befattning i staben på samma nivå som chefen för operätionsledningen. Utredningen benämner den nya befattningen un d er rä t te l s e ch e f.

Utredningen anser att det är nödvändigt att tillgängliga organ för beredning av ledningsfrågor inom underrättelsetjänsten förs samman'och förstärks; Fönutredningen framstår det som mest naturligt och ändamålsenligt att ett sådant beredningsorgan knyts "direkt till ttnderrättelsechefen.

Utredningen föreslår att försvarsstabens och försvarsgrensstabernas be -' a r b "e t n i ng s rc 5 U r s e r förs samman i förisvarsstabcn. Utredningen lämnar öppet om användningen hos försvarsgrenscheferna av underrättel- sematerialet från den centrala bearbetningsenheten kräver att viss under- rättelscpcrsonaf skall finnas kvar i försvarsgrensstaberna.

Utredningen redovisar flera skäl som har åberopats för lB:s orga- n i sa t o ris ka p 1 a c e ri n g utanför försvarsstabsorganisationen direkt under överbefälhavaren. Vid en samlad bedömning av frågan om lB:s or- ganisatoriska placering finner utredningen emellertid att övervägande skäl talar mot att byrån är knuten direkt till överbefälhavaren. Utredningen dis- kuterar olika alternativ till den nuvarande organisationsformen. Utredningen anser att det med utgångspunkt bl. a. i kravet på en smidig övergång till krigsorganisation är lämpligast att IB för framtiden inlemmas i försvars- staben. I Rirsvarsstaben bör IB enligt utredningens mening underställas un- derrättelsechefen.

Iinligt utredningen bör medel i fortsättningen ställas till 1st förfogande för att ge byråns ledning tillgång 'till juridisk sakkunska p.

X-"erksamheten vid [B har hittills till viss del bedrivits bakom täck- före t ag och andra täckanordningar. Även i framtiden bör det enligt ut- redningens mening vara tillåtet att ttnder vissa villkor dölja verksamhet. anställnings- och ägandeförhållanden o. d. bakom företagsbcteckningar. en- skilda personers namn m.m.

l_.ltredningen framhåller att vårt samhälle har ett omfattande system för insyn i och kontroll av verksamhet inom den of- fe n t 1 i g a se k t o rn . Enligt utredningens uppfattning är det ändå av olika skäl nödvändigt med ytterligare åtgärder för att öka insynen i un- derrättelsetjänsten. Åtgärder som främjar kontakter mellan underrättelse- väsendet och övrigt samhällsliv bör enligt utredningens bedömande vara till fördel nted tanke både på verksamheten som sådan och på medarbetarna. Utredningen lörordår därför att särskilt utsedda förtroendemän fåri uppdrag att fortlöpande stå i nära förbindelse med underrättclseväsentlet.

Prop. 1975/76:189 - 82

Utredningen avvisar:tanken att en ökad allmän insyn i underrättelse- tjänsten skall åstadkommas genom en Iekmannastyrelse för försvarsstaben. Den föreslår i stället attett särskilt organ inrättas för ändamålet. Det nya organet bör enligt utredningen kallas fö rs v a re t 5 u n de r rättelse - nämnd. _ . . .. ,

Beträffande u ittlerr.li-.t.telsenii mndens " arbetsuppgifter - anser utredningen att huvuduppgiften bör vara att-fortlöpande hålla sig un- derrättad om verksamheten inom det militära underrättelseväsendet. Upp- giften bör avse verksamheten på central och .högre regional nivå. --

För att säkerställa nämndens- inflytande bör överbefälhavaren enligt ttt-_ redningens uppfattning ha skyldighet-att i.viktigare frågor. t.ex. anslags-. framställningar och samverkan nted främmande makters underrättelseor- ganisationer. samråda tned- nämnden..En|igt utredningens mening är det av olika skäl inte lämpligtatt stadga ett obligatoriskt samrädslörfarande. Utredningen förutsätter emellertid att nämnden i flertalet frågor av betydelse informeras i efterhand. om tiden inte har medgett samråd. Unt'lerrättelsechef och övriga till vilka överbefälhavaren kan delegera beslutanderätt i under- rättelsefrågor bör enligt utredningen ha motsvarande skyldighet att samråda med uttderrättelsenämnden. _ .

Utredningen anser att arbetsuppgifter m. m. för nämnden bör bestämmas i instruktion som utfärdas av regeringen.

Utredningen föreslår att underrättelsenämnden får fyra ledamöter. varav en ordförande. Ilos nämnden bör enligt utredningen vidare finnas en sek- reterare samt övrig hiträdespersonal i mån av behov och tillgång på medel. Experter och sakkunniga bör kunna anlitas ttnder samma förutsättningar.

Enligt utredningens mening bör det ankomma på regeringen att utse ord- förande och övriga ledamöter i nämnden. Sekreterare och övrig biträdes- personal bör nämnden få tillsätta-själv. Ledamöterna bör utses för tre år.

Överbefälhavaren och övriga myndigheter inom försvarsmakten bör enligt utredningen ha skyldighet att bistå nämnden med upplysningar och annat biträde. Inom ramen för sin insynsskyldighet bör nämnden givetvis ha rätt att enligt gällande sekretessbestämmelser få del av hemliga uppgifter.

Det är enligt utredningens mening viktigt att underrättelsenämnden fort- löpande redovisar sina synpunkter på verksamheten för överbefälhavaren eller andra berörda chefer. Om nämnden finner något förhållande otillfreds- ställande bör den i första hand verka för en förändring hos vederbörande myndighet. Ifall underrättelsenämnden finner att regeringen bör ingripa i något förhållande. hör nämnden enligt utredningens åsikt ha möjlighet att göra framställning om detta till regeringen.

Underrättelscnämndens verksamhet bör enligt utredningens mening be— drivas endast under normala fredsförhållanden.

Utredningen anser'i likhet med riksdagen (I"-'öU 197419. rskr 1974:190) att man inte bör öppet redovisa kostnaderna för IB. Enligt ut- redningen bör inte heller kostnaderna för övriga un der-

Prop. 1975/76:189 83

rä t t e l s e e n h e t e r redovisas fristående inom resp. myndighets anslag.

Utredningen har i särskich skrivelse i november 1975 föreslagit dels att försvarsstabens underrättelseavdelning i sin helhet budgeteras över försvarsstabens primäruppdrag till allmän ledning och förbandsverksamhet. dels att löner m. m. för tre anställda. sotn nu belastar annan myndighet. i fortsättningen skall budgeteras på primäruppdraget Insatsberedskap m. m.: Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Trots sitt ställningstagande till frågan om en generell särredovisning i budgeten av kostnaderna för underrättelsetjänsten anser utredningen att det behövs en samlad bild av underrättelsetjänstens kostnader och .verk- samhet bl. a. i budgetarbetet och för underrättelsenämndens arbete. Utred- ningen föreslår därför att ett särskilt fa c k inrättas för underrättelsetjänst.

Utredningen anser att k 0 st nad e rna fö r tä c kan o rd n i n gar för lB:s verksatnhet bör få betalas från det primäruppdrag som omfattar IB under villkor bl. a. att staten ensam svarar för finansieringen av täck- anordningarna och att vinster och förluster i samband med försäljning av objekten tillgodoförs resp. belastar primäruppdraget.

Utredningen föreslår att de nu gällande föreskrifterna om redovis - ni ng och k on t roll av med el vid IB omarbetas i formellt avseende och kompletteras med bestämmelser om kontroll av förekom- mande täckarrangemang. Utredningen anser vidare att redovisningshand- lingarna för IB skall bevarats i fem år sedan de har granskats.

Utredningen finner att underrättelsehandlingar från IB bör a r k i v e ra s vid försvarsstabens underrättelseavdelning (motsvarande). De bör få gallras ut efter fem år. om inte regeringen efter framställning från underrättelsenämnden beslutar annat.

Utredningen anser det självklart att underrättelseenheterna måste få föra arbets - 0 c h 5 ö k re g i s t e r för att bringa reda i handlingar och upp- gifter. Register som är upplagda för att ge ledning vid bedömningen av en persons uppfattning i vissa frågor. framför allt politiska. skall emellertid enligt utredningen betraktas som åsiktsregister och vara otillåtna. Utred- ningen ansluter sig till försvarsutskottets och JO:s bedömning att de register som har förts vid IB inte har karaktären av åsiktsregister.

Utredningen framhåller att stora påfrestningar är förenade med anställning vid en organisation som IB. Vid re k ryte ri ng av personal till IB bör enligt utredningens bedömning i första hand personer med erfarenhet från arbetslivet komma i fråga.

Utredningen konstaterar att u t b i 1 d n i n ge n av pe rs o n al i un- derrättelseväsendets fredsorganisation inte är tillfredsställande f.n. Enligt utredningen bör det lämpligen ttppdras åt överbefälhavaren att på den grttnd som har lagts genom en utredning inom försvarsstaben av den militära underrättelsetjänsten (UM U 70) snarast utreda frågan och lägga fram förslag i ämnet.

A n s t ä | f n i n gs t i (I en v id IB bör enligt utredningens uppfatt- ning begränsas till förslagsvis 12--15 år. Under inga omständigheter får

Prop. 1975/76: 189 84

en anställd vid IB. som av olika skäl måste sluta sin anställning. lämnas att på egen hand klara problemen med ny anställning. Utredningen pekar på att frågor i samband med IB-personals avgång från tjänsten kan få sak- kunnig behandling genom statens personalnämnd.

Utredningen framhåller att dess överväganden och förslag till stor del utgörs av uttalanden av principiell innebörd om vad som bör gälla för den svenska militära underrättelsetjänsten i framtiden. Sådana ttttalanden bör enligt utredningen betraktas som riktlinjer för det fortsatta underrättelse-' arbetet.

Utredningen anser som tidigare nämnts att förslaget till ändrad örga- nisation inte bör läggas till grttnd för en fristående omorganisation av ttn- derriittelscväsendet. F.nligt utredningens mening bör det i stället i form av tilläggsdirektiv överlämnas till försvarsmaktens ledningsutredning för att beaktas i samband med den fullständiga översynen av den centrala stabs- organisationen. -

Utredningen anser att förslaget om försvarets ttnderrättelsettämnd bör behandlas för sig med sikte på att nämnden skall träda i funktion så snart som möjligt. Utredningen bedömer att nämndens verksamhet skall kunna börja senast den I januari 1977.

Underrättelsetjänsten bör enligt utredningen kttnna redovisas som fack första gången i samband med anslagsframställningar och årsredovisningar inför budgetåret 1977/78.

Utredningens förslag om nivåhöjningar och förstärkning av resurserna för underrättelsetjänstens ledning innebär ökade kostnader för försvarssta- ben. Kostnaderna bör enligt utredningens mening beräknas av försvars- maktens ledningsutredning som ett led i den toutla kostnadsberäkningen för den nya stabsorganisationen.

Förbättrad utbildning i enlighet med utredningens riktlinjer kommer också att föranleda ökade kostnader. Storleken av dessa kan enligt utredningen inte överblickas förrän de ytterligare undersökningar som utredningen för- ordat har genomförts.

Kostnaden för att IB skall få tillgång till särskild juridisk sakkunskap bedömer utredningen som mycket liten.

Utredningen anser att kostnaderna för underrättelsenämnden bör kttnna hållas inom en ram av 100 000 kr. för budgetår. Medel för nämndens verk- samhet bör enligt utredningen anvisas över anslaget Vissa nämnder m. m. under försvarshuvudtiteln.

De remissinstanser som har yttrat sig över underlaget för utredningens överväganden och förslag har i några fall t-tnmärkningar mot detta. Man anser att utredningen har överbetonat underrättelsetjänstens förvarnings- ttppgift på bekostnad av uppgiften att ge underlag för förbandsprodttktionen. Vidare har den tekniska underrättelsetjänsten inte alls behandlats.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning om behovet av en mi-

Prop. 1975/76:189 85

litär underrättelsetjänst, gränsdragningen mellan underrättelse- och säker- hetstjänsten samt kravet på allsidighet.

Överbefälhavaren och chefen för armén anser att den militära under- rättelsetjänsten bör ha större egna resurser för att inhämta underrättelser från länder utanför närområdet än vad utredningen har funnit. Chefen för armén har vidare den uppfattningen att utredningen har undervärderat un- derrättelsetjänstens roll i försvarsmaktens Iångsiktsplanering.

Överbefälhavaren delar utredningens uppfattning att det måste bedömas från fall till fall vad som är godtagbara former lör underrättelseinhämtning och att man därvid måste ta hänsyn till samtliga inverkande omständigheter. Enligt överbefälhavaren är det dock väsentligt att verksamheten inte regleras genom föreskrifter i vidare mån än vad som bedöms oundgängligen nöd- vändigt. Beträffande utnyttjandet av inhemskt hemligt material anser han att IB bör få ta del av sådant utan att redovisa alla motiv för berörd myn- dighet.

Bristen på bearbetningsresurser bekräftas av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Överbefälhavaren ansluter sig till utredningens uppfattning att datateknik bör tas i anspråk i ökad omfattning vid bearbetningen.

Utredningens lörslag att höja underrättelseledningens nivå och inrätta en befattning för underrättelsechcf får ett blandat mottagande. Marin- och flygvapeneheferna samt försvarets materielverk godtar förslaget medan överbefälhavaren och chefen för armen motsätter sig det.

förslaget att föra samman och förstärka underrättelsetjänstens lednings- oeh beredningsorgan mottas positivt. Enligt chefen för flygvapnet. försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt bör en förstärkt lednings- enhet också innehålla resurser föratt leda den tekniska underrättelsetjänsten.

Utredningens förslag att centralisera bearbetningsresurserna till lörsvars- staben biträds av alla remissinstanser utom cheferna för armen och marinen. Också de som i princip biträder förslaget har vissa invändningar.

Av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser bara chefen för marinen att IB bör inordnas i försvarsstaben.

Förslaget att inrätta en försvarets underrättelsenämnd får ett positivt mot- tagande av alla remissinstanser tttom försvarets radioanstalt som dock inte vill motsätta sig att nämnden inrättas.

Utredningens förslag i ekonomi- och arkivfrågor godtas i stort sett. Nästan alla remissinstanser avstyrker förslaget att inrätta ett särskilt fack för un- derrättelsetjänst.

De remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag i personal- och utbildningsfrågor delar utredningens grundsyn på dessa men anmärker i vissa fall på detaljer.

Överbefälhavaren och chefen för marinen instämmer i att underrättel- setjänstens organisation bör bestämmas slutligt i samband med den pågående översynen av stabsorganisationen. Enligt överbefälhavaren bör regeringen dock ge viss inriktning beträffande lB:s lydnadsförhållanden.

7 Riksdagen l976. / sum/. Nr 1.5'9.

Prop. 1975/761189 86

Allmänna riktlinjer för den militära underrättelsetjänsten

Jag vill först i korthet beröra u t re d ni n ge n syn p u n k t e r på den hittills va rand 0 v e r k sa m hete n inom den militära un- derrättelsetjänsten. Enligt sina direktiv skulle utredningen göra de tillbaka- blickar på underrättelsetjänstens verksamhet som var nödvändiga för att få underlag för förslag om verksamhetens framtida inriktning. [)irektiven angav att det var särskilt viktigt att utredningen följde verksamhetens ka- raktär och inriktning under efterkrigstiden mot bakgrund av det interna- tionella skeendets inverkan på vårt land och hur detta vid vissa tidpunkter bedömdes påverka vårt försvar och vår säkerhet. Utredningen" har fullgjort denna del av uppdraget bl. a. genom en särskild expenundersökning. Jag anser att utredningen. inte minst genom expertundersökningen. på ett vär- defullt sätt har analyserat det militära underrättelseväsendet och dess roll i vårt lörsvar. Enligt min mening har utredningens redovisning av vår un- derrättelsetjänst också medfört att sådana frågor som förekom under den s.k. lB-affären nu kan diskuteras från mera sakliga utgångspunkter. Ut- redningens anmärkningar mot lB-verksamheten rör i huvudsak bara sek- retessen kring byråns existens och vissa rapporter av säkerhetsunderrättel- sekaraktär som byrån har lämnat vidare till försvarsstabens säkerhetsav- delning. Jag återkommer till den sistnämnda frågan i det följande.

Jag går så över till utredningens bedömning av behovet av en militär unde rrättelsetj änst i fred st i d. Riksdagen har ut- talat att en allsidig underrättelsetjänst skall ingå i vårt totalRSrsvar (se t. ex. FÖLJ 1972117. rskr 1972z231). Utredningen ansluter sig till detta och andra uttalanden av riksdagen. Enligt utredningens uppfattning är behovet av en underrättelsetjänst särskilt stort på grund av vårt läge i gränsområdet mellan två militära block samt vår alliansfria utrikespolitik. Jag har samma uppfattning som utredningen i denna fråga. Några nya omständigheter som minskar behovet av information om andra länder har inte kommit till sedan riksdagen senast uttalade sig om vikten av att vi har en verksamhet av detta slag. Det är inte heller något som tyder på att behovet av särskilda kunskaper om andra länder kommer att minska i framtiden. Därför måste vi även i fortsättningen ha en välorganiserad och effektiv underrättelsetjänst.

Som utredningen har påpekat är det nödvändigt att fortlöpande ha den normala verksamheten i främmande länder klar för sig. så att nya iakttagelser kan. bedömas mot en riktig bakgrund. En framgångsrik underrättelseverk- samhet bygger också på ett yrkeskunnande och en erfarenhet som inte kan förvärv-as först när ett krisläge redan har inträffat. Oavsett hur den aktuella utrikespolitiska situationen ter sig pågår hela tiden inom försvarsmakten en omfattande lörbandsproduktion som förutsätter kunskaper om andra län- ders krigsresurser m. m. Det kunskapsbehov som lörbandsprodttktionen så- lunda för med sig ställer ständigt krav på vår underrättelsetjänst. Vad jag

Prop. 1975/76:189 87

nu har anfört visar klart att vårt lands underrättelsetjänst måste verka också under normala fredliga förhållanden.

Jag delar utredningens uppfattning att u n d e r rä t t e 1 se tj ä n stens h u v u d s a k liga u p pg i ft e r även i fortsättningen bör vara att ge un- derlag för beslut om försvarsmaktens beredskap (den s.k. förvarningsfunk- tionen) och att förse försvarsmaktens ledning med underrättelser som har betydelse för krigsplanläggningen och långsiktsplaneringen. I den instruktion och det reglemente för underrättelsetjänsten som överbefälhavaren har fast- ställt finns bl.a. dessa uppgifter redan intagna.

Utredningen anser att ökade krav i framtiden kan komma att ställas på vår underrättelsetjänst när det gäller att kontrollera att ingångna nedrust- ningsavtal efterlevs. Överbefälhavaren instämmer i utredningens bedöm- ning. Även jag finner att denna uppgift för underrättelsetjänsten kan bli allt viktigare i fortsättningen.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om prioriteringen av under- rättelsetjänstens olika uppgifter. Enligt utredningens uppfattning är det nöd- vändigt att förvarningsfunktionen får företräde framför andra uppgifter när resurserna är otillräckliga. Detta är också min mening. Jag vill emellertid med anledning av vad bl. a. chefen för armén har anfört i sitt remissyttrande framhålla att behovet av underrättelser för Rjrbandsproduktionen inte kan eftersättas i någon större utsträckning utan att det påverkar vår försvarskraft. Prioriteringen av förvarningsfunktionen bör enligt min uppfattning gälla främst för de organ som har till uppgift att inhämta underrättelser med särskilda medel.

När det gäller den militära underrättelsetjänstens mål 0 c h v e r k sam h e t 5 om r å d e kan jag ansluta mig till utredningens uppfattning att uppgiften att in r i k t a u nde r rä t t e 1 se tj ä n ste n måste ligga på de befattningshavare inom försvarsmakten som behöver un- derrättelser om främmande makter för att kunna lösa sina arbetsuppgifter. Självfallet måste dock underrättelsetjänstens verksamhet. liksom all annan statsverksamhet. ligga i linje med statsledningens intentioner i utrikespo- litiska och andra frågor. Vissa övergripande anvisningar från statsledningen måste därför finnas liksom en fortlöpande granskning och kontroll av verk- samheten. Enligt utredningens uppfattning. som jag delar. är det inom dessa ramar som överbefälhavaren skall ha rätt att närmare inrikta underrättel- setjänsten.

Utredningen tar i detta sammanhang upp frågan om gränsdrag- ningen mellan underrättelse- och säkerhetstjäns- te n s v e r k sa m h e ts o m rå d e. Regler som skall förhindra att un- derrättelseorganen verkar utanför sina områden måste enligt utredningen utgå från underrättelsetjänstens syfte. De enheter som hör till underrät- telseväsendet bör enligt utredningens uppfattning bara få inhämta. bearbeta och lagra sådan information som är klart ägnad att öka eller befästa vår kunskap om andra länder i sådana avseenden som har betydelse för vån

Prop. 1975/76: l89 88

lands yttre säkerhet. Avsteg från denna regel bör enligt utredningens mening få göras bara i vissa situationer när ett underrättelseorgans eget säkerhets- skydd berörs. Utredningens uppfattning i denna fråga ansluter nära till den mening som försvarsutskottet har gett uttryck åt (FöU 1973125 s. ll). Re- missinstanserna har godtagit utredningens förslag i denna del. För egen del vill jag betona att frågan om gränsdragningen mellan underrättelse— och säkerhetstjänst är så komplicerad att det är svårt att på ett klarare sätt än vad utredningen har gjort ange skillnaden mellan dem. Det torde därför inte heller gt" att dra skarpare gränser för underrättelseorganens ansvars- område än vad utredningen har föreslagit. I likhet med utredningen anser jag det dock viktigt att de båda verksamhetsgrenarna samverkar med va- randra, t. ex. isituationerdå en informations karaktärav utrikesunderrättelse cller säkerhetsunderrättelse ännu inte har blivit klarlagd.

Jag delar utredningens uppfattning att vi redan under normala fredsför- hållanden behöver inhämta och bearbeta sådan information som andra länder försöker hålla hemlig. Det ligger i sakens natur att sådana uppgifter kan vara mycket betydelsefulla för våra säker- Itetspolitiska bedömningar. Våra underrättelseorgans beredskap kräver dess— utom att de tränas i att inhämta och i övrigt handskas med hemlig in- formation under lugna förhållanden.

Utredningen har enligt min mening helt riktigt framhållit att våra kunskaper om omvärlden måste vara allsidiga. Som utredningen har belyst skiftar emellertid tillgången på allmänt tillgänglig information mycket från ett land till ett annat. Jag anser i likhet med tit— redningen att un_derrättelsetjänstens insatser måste anpassas till dessa för- hållanden. Jag delar också utredningens bedömning att den skiftande till- gangen pa öppen information helt naturligt främst påverkar inriktningen av de enheter som inhämtar underrättelser med s.k. särskilda medel. De remissinstanser som har yttrat sig över utredningens bedömning av behovet av information om länder utanför närom- rådet anser i likhet med utredningen att sådan information behövs. Man menar samtidigt att utrikesdepartementet inte kan fullgöra uppgiften att skaffa fram sådan inlörmation och att försvarsmakten därför behöver egna resurser för detta ändamål. Enligt utredningens uppfattning behöver den militära underrättelsetjänsten information från mera avlägsna områden för att få bakgrund till sina bedömningar av utvecklingen inom närområdet. Utredningen framhåller också att konflikter i andra delar av världen kan sprida sig till vårt närområde eller binda stormakternas resurser på annat håll. Jag delar utredningens bedömning i dessa avseenden. Jag vill emellertid också framhålla att vi för vår förbandsprmluktion behöver underrättelser om den senaste vapenutvecklingen. stridstekniken m.m. Sådana under- rättelser måste vi till stor del hämta in från aktuella krigsskädeplatser. oavsett var dessa är belägna. Underrättelser av detta slag är ofta rent militärt eller militärtekniskt betonade. lnhämtandet av dem förutsätter i hög grad ett

Prop. 1975/76:189 89

fackkunnande som finns främst inom försvarsmakten. Jag bedömer emel- lertid att den militära underrättelsetjänstens egna resurser f. n. är tillräckliga för detta ändamål. Som utredningen har framhållit är dock en nära sam- verkan mellan utrikesdepartementet och det militära underrättelseväsendet nödvändig.

Jag behandlar härefter inhämtningen av underrättelser och vill först ta upp frågan vilka rn ed el oc h m e t od e r som bör kunna komma i fråga vid inhämtning av hemlig information.

Enligt utredningens mening spelar sig n als pan i n g e n en viktig roll vid kartläggningen av främst den militära aktiviteten i vårt närområde. Ut- redningen påpckar bl.a. att signalspaningen medför mindre risker för ut- rikespolitiska förvecklingar och för enskilda personer än andra sätt att med särskilda medel inhämta underrättelser. Utredningen förordar en fortsatt stark satsning på den verksamhet som bedrivs vid försvarets radioanstalt. Jag ansluter mig till utredningens bedömning att radioanstaltens verksamhet också under den närmaste framtiden kommer att ha stor betydelse. Den tekniska utvecklingen kommer dock i ett längre perspektiv sannolikt att göra det svårare för radioanstalten att verka. Jag anser att vi därför noga måste följa utvecklingen inom radioanstaltens verksamhetsområde så att anstaltens resurser kan anpassas till förändringari möjligheterna att inhämta underrättelser genom signalspaning.

lnhämtning av underrättelser med andra särskil- da medel 'än sign a I span i ng måste enligt utredningens bedöm- ning bedrivas också i fortsättningen. Utredningen anser att vad som därvid är godtagbart måste bedömas från fall till fall och att hänsyn därvid måste tas till alla omständigheter. t. ex. försvarets behov av underrättelserna. den utrikespolitiska situationen och riskförhållandena. Det hade givetvis varit önskvärt att kunna ge mer detaljerade riktlinjer för detta slags underrät- telseinhämtning. Det går emellertid inte att förutse vilka situationer vår underrättelsetjänst kommer att ställas inför i framtiden. Jag ansluter mig till vad utredningen har uttalat i detta hänseende. Jag vill dock särskilt understryka den utrikespolitiska situationens betydelse i sammanhanget. Vad som kan anses otillbörligt under normala fredsförhållanden kan i ett kritiskt läge eller i krig vara försvarligt eller nödvändigt.

Jag vill särskilt framhålla att all medverkan i den verksamhet som det här gäller måste vara frivillig och att de personer som tar emot uppdrag inom sådan verksamhet skall upplysas om risker o. d. med uppdragen. Det är vidare angeläget att tillfälliga medarbetare i lB:s verksamhet så långt det är möjligt ges bestämda uppdrag. som de inte utan organisationens gr.)dkännande får gå utanför. Som utredningen har framhållit bör inte heller sådana medarbetare få sekretessbelagd bakgrundsinformation för sina upp- drag utan särskild prövning. Enligt min mening skall informationen inte vara mer omfattande än vad som behövs för varje uppdrag.

Prop. 1975/76:189 90

Utredningen avvisar tanken på en särskild lagstiftning som skulle göra det möjligt för personer som är knutna till underrättelsetjänsten att i sin verksamhet använda sig av metoder som innebär kränkning av svensk lag. Enligt utredningen får de begå eljest kriminaliserade handlingar bara om det är tillåtet enligt allmänna rättsgrundsatser. främst i situationer när nöd- eller nödvärnsrätt föreligger. Jag har samma grundinställning som utred- ningen i denna fråga.

Utredningen har också övervägt om det behövs regler som inskränker underrättefseorganens handlingsfrihet inom ramen för vad gällande lagstift- ning tilfåter. Utredningen konstaterar i anslutning till JO:s uttalande att infiltration i legala sammanslutningar inte bör få förekomma i fredstid. Även jag anser att sådan infiltration inte kan tillåtas här i landet. Jag delar vidare utredningens uppfattning att det inte är möjligt att avfatta inskränkande regler för varje tänkbar situation. Jag återkommer i stället i det följande med förslag att principiella överväganden i dessa frågor får göras i samverkan mellan underrättelsetjänstens ledning och företrädare för det allmänna.

I likhet med utredningen anserjag att underrättelseorganen bör få tillgång till hemlig information som finns hos andra svenska stats my n dig h e t e r under samma förutsättningar som gäller förövriga myndigheter. dvs. att motiven anges och att den utlämnande myndigheten bedömer att informationen behövs för den andra myndighetens verksamhet. Med utgångspunkt i vad överbefälhavaren har anfört i denna fråga vill jag dock understryka att det är angeläget att finna sådana former för tillämp- ningen av de gällande bestämmelserna att underrättelseorganen inte i prak- tiken avskärs från möjligheten att få del av informationen i fråga.

Utredningen bedömer att vårt sa m a r bete m c (1 an d ra u n d e r - rä t tel seo rga n isa t io ne r är till övervägande nytta för landet. Ut- redningen anser emellertid att samarbetet rymmer åtskilliga vanskliga nto- ment. Bl. a. är det svårt att överblicka vilka underrättelser som vi i olika sammanhang lämnar till andra länder. Enligt utredningens mening är det också en viktig fråga vilken information vi själva bör bidra med inom ramen för ett sådant samarbete. Personuppgifter om svenska medborgare och ut- ländska medborgare bosatta här i landet bör enligt utredningens uppfattning inte få lämnas till främmande underrättelseorganisationer utan prövning i varje särskilt fall. Utredningen anser att uppgifter av detta slag bör få lämnas ut bara när svenska säkerhetsintressen är berörda. Vid prövningen bör beaktas att samverkan inom underrättelsetjänsten inte får utnyttjas för att ge främmande makt tillgång till uppgifter som den är förhindrad att få genom internationell samverkan på polisens och det övriga rättsväsendets område. .

Jag delar utredningens uppfattning att samarbete med utländska under- rättelseorganisationerär nödvändigt för en sr jämförelsevis liten organisation som vår. Genom samarbetet får vi del av information som kräver sådana särskilda resurser m. m. som vi saknar. Liksom utredningen anser jag att

Prop. 1975/76:189 91

alla försvarsmaktens kontakter med andra länder behöver samordnas så att vi får en helhetsbild av den information som vi lämnar till dessa. De principer som hittills har varit vägledande för utbytet av information med främmande underrättelseorganisationer redovisades inför riksdagens konstitutionsutskott (KU 1974122) under dess behandling av fli—affären. Ut— redningen har i anslutning till denna redovisning som sin uppfattning uttalat att hemliga uppgifter om det svenska försvaret inte bör få lämnas ut och att informationsutbytet uteslutande bör ske i syfte att tjäna det svenska försvaret. Jag instämmer i utredningens uttalande. Jag ansluter mig också till utredningens bedömning i fråga om utlämnande av personuppgifter. Prövningen av sådant utlämnande bör enligt min mening ske synnerligen restriktivt. Detta gäller inte minst om uppgifterna avser politiska flyktingar.

Utredningens bedömning att resurserna för bearbetning a v u n - de rrä ttelse r är otillräckliga bekräftas av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Enligt utredningen är detta en följd av bl.a. det ökade informationsflödet och de allt större svårigheterna att bedöma utrikespo- litiska frågor. Jag delar uppfattningen att de resurser som står till förfogande föratt bearbeta inkommande underrättelser f. 11. inte är tillräckliga. Liksom utredningen finner jagatt frågan hör nära samman med underrättelsevä- sendets och särskilt bearbetningsenheternas organisation. Jag återkommer i det följande till denna del av utredningens förslag.

Jag delar utredningens uppfattning om behovet av att u t v ä rd e ra verk- samheten. särskilt på bearbetningssidan. Även enligt min åsikt framstår det som sannolikt att en återkommande. genomgripade utvärdering skulle kunna ge underlag för en bättre resursanvändning.

Utredningen tar i samband med bearbetningsfrågorna upp a n vänd - nin ge n av data mas k in e r i underrättelsetjänsten. Enligt utredning- ens uppfattning skulle effektiviteten i bearbetningen av underrättelser öka om datatekniken togs i anspråk i högre grad än nu. Överbefälhavaren fram- håller i sitt remissyttrande att också 18 kan få behov av att utnyttja datateknik för sina särskilda behov av informationsbehandling. Jag godtar utredningens och överbefälhavarens bedömningar i denna fråga. Jag vill dock framhålla att underrättelsetjänstens behov av datamaskinkapacitet måste vägas mot andra angelägna datakraftbehov.

Jag delar utredningens syn på d e f g i v n i n ge n av u n d e rrä t tel - s e r. Också jag anser således att i princip allt inhämtat underrättelsematerial skall lämnas över till den enhet som svarar för bearbetningen inom an- svarsområdet i fråga. Bara i verkliga undantagsfälf bör det få förekomma att underrättelser går förbi bearbetningsenheterna till andra delar av för- svarsledningen.

.Jag går härefter över till vissa b u d ge t —. ar k i v - och p c rs o n a l - frågor som utredningen har behandlat.

Jag delar utredningens uppfattning att kost nad e r na fö r a n de r —

Prop. 1975/76: l89 92

rä t te l s e tj ä n s 1 e n inte bör redovisas fristående i budgetsammanhang. En sådan särredovisning strider enligt min mening mot grunderna för det planerings- och budgeteringssystem som tillämpas inom försvarsdeparte- mentets verksamhetsområde.

Vid sin behandling av prop. l974:l (bil. 6 s. 189) uttalade riksdagen (FöU l974zl9 s. 38—39. rskr l974zl90) att kostnaderna för [8 inte heller i fort- sättningen borde redovisas öppet inom det primäruppdrag och anslag som 18 ingår i. Utredningen har för sin del instämt i riksdagens uttalande. Jag ansluter mig också till denna uppfattning. [ likhet med utredningen anser jag nämligen att en sådan öppen redovisning skulle lämna främmande un- derrättelse- och säkerhetsorgan alltför stora möjligheter att kartlägga lB:s inriktning och verksamhet.

I likhet med utredningen anser jag att säkerhetsskyddet kring 18 kräver s ä rs k i f (1 a a n o rd n i n ga r för att dölja verksamhet. anställnings- och ägandeförhållanden m. m. Sådana anordningar bör alltså vara tillåtna också i fortsättningen. Utredningen föreslåratt vissa villkor skall gälla föratt medel avsedda för 18 under anslaget Insatsberedskap m. m. skall få användas för. täckanordningar. Även jag anser att det finns skäl att knyta vissa villkor till användningen av ifrågavarande anslag för dessa ändamål. Jag avser att återkomma i denna fråga vid begäran om medel för verksamheten.

I anslutning till vad jag har anfört om den hittillsvarande verksamheten vill jag ta upp frågan hur sådana uppgifter bör behandlas som uppenbart saknar betydelse både för underrättelse- och säker- hetstjänsten. I första hand bör man givetvis försöka undvika att över huvud taget inhämta sådant material. 1 andra hand bör material av detta slag som ändå har överlämnats till underrättelsetjänsten förstöras där så kan ske med hänsyn till gällande bestämmelser om arkivering vid statliga myndigheter. Detta bör enligt min mening gälla oavsett varifrån materialet härstammar. [ motsats till utredningen finner jag att betydelselösa uppgifter av den art det här är fråga om bör avlägsnas från underrättelsehandlingar.

Liksom utredningen finner jag det självklart att underrättelseenheterna måste få föra arbets - och sök register för att bringa reda i hand- lingar och uppgifter. Lika klart är det att register som läggs upp och förs för att kartlägga personers åsikter i vissa frågor. framför allt politiska. inte skall tillåtas vare sig inom underrättelsetjänsten eller i andra sammanhang.

Jag går så över till p e rs o n al frå g 0 r na . Utredningen framhåller att stora påfrestningar är förenade med anställning vid en organisation som lB. Särskilda krav måste därför enligt utredningen ställas på den personal som anställs vid fB. Utredningen anser att ingen bör anställas vid byrån innan vederbörande har informerats om arbetets natur och påfrestningar. Enligt utredningens uppfattning bör i första hand personer med tidigare erfarenhet från yrkeslivet komma i fråga. För att förhindra att problem upp- kommer under anställningen är det enligt utredningen angeläget att man tar hänsyn till sådana faktorer som bakgrund och psykisk status. Utredningen

Prop. 1975/76:189 93

anser att sådana förhållanden bör kunna iakttas under provtjänstgöring inom en annan del av underrättelseväsendet än lB. Jag ansluter mig till utred- ningens överväganden i dessa frågor.

Anställningstiden vid lB bör enligt utredningens uppfattning begränsas till 12—15 år. Överbefälhavaren har i sitt remissyttrande kritiserat utredningen på denna punkt och anfört att anställningstiden för lB-personal inte bör låsas utan som nu vara flexibel. Jag delar överbefälhavarens uppfattning.

Utredningen anser att frågor om lB-personalens avgång före normal pen- sionsålder bör behandlas av statens personalnämnd. Överbefälhavaren och chefen för armén har i sina remissyttranden funnit att denna ordning inte bör tillämpas. Enligt min mening talar bl.a. sekretessynpunkter för att t.ex. frågor som rör omplacering av lB-personal normalt handläggs av överbe- falhavaren.

lnsyns- och kontrollfrågor

Jag behandlar härefter frågorna om allmän insyn i och kontroll av den militära underrättelsetjänsten. Jag vill till en början erinra om att det redan i dag finns en väl utbyggd insyns- och kontrollapparat på detta område. I likhet med utredningen och flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga anser jag det ändå nödvändigt med ytterligare åtgärder för att öka insynen i underrättelsetjänsten. Den insyn och kontroll som förekommer f. n. är till stor del en granskning i efterhand av fattade beslut och vidtagna åtgärder i övrigt. Jag delar därför utredningens uppfattning att kontrollen av och insynen i verksamheten bör vara fortlöpande. Un- derrättelseorganen kan eljest komma att under långa tider bedriva sin verk- samhet utan närmare kontakt med och insyn från samhället i övrigt. Bl.a. sådana förhållanden har enligt min mening gjort att den debatt som hittills har förts om vår underrättelsetjänst ibland har varit ensidig och inte till- räckligt har belyst t.ex. behovet av en sådan verksamhet. -Jag har vidare samma åsikt som utredningen om främst personalens behov av kontakter med samhället i övrigt. Jag tillstyrker därför utredningens förslag att särskilda förtroendemän skall lå i uppdrag att fortlöpande stå i nära förbindelse med underrättelseväsendet och följa verksamheten inom detta.

Ifråga om förtroendemännens befogenheter villjag betona titt en ökad insyn i och kontroll av underrättelsetjänsten inte får föra med sig att försvarsledningcn får ett minskat ansvar för verksamheten. Inte heller får resultatet av förtroendemännens verksamhet bli att t. ex. JO:s och JKZS tillsyn inskränks. I likhet med utredningen anser jag därför att en sådan grupp av förtroendemän inte skall ha rätt att besluta i frågor om t. ex. un- derrättelseorganens mål och inriktning eller överta sådana arbetsuppgifter som f. n. ligger på olika kontroll- och insynsorgan. Förtroendemännen bör begränsa sig till att fortlöpande följa och informera sig om försvarsmaktens underrättelsetjänst.

Prop. 1975/76:189 94

För att säkerställa Rjrtroendemännens inflytande föreslår utredningen att överbefälhavaren skall samråda med dem i viktigare frågor som anslags- framställningar och samverkan med främmande untlerrättelseorganisatio- ner. Utredningen anser dock inte att samrådsförfarandet bör vara obliga- toriskt med hänsyn bl.a. till kravet på snabbhet i beslutsprocessen. Ut- redningen förutsätter emellertid att förtroendemännen informeras i efter- hand i de fleSta frågor. om inte tiden har medgett samrått. Jag tillstyrker utredningens förslag också i denna del.

Jag biträder utredningens uppfattning att förtroendemännen bör ha möj- lighet att hos vederbörande myndighet eller regeringen föreslå de åtgärder som deras iakttagelser kan föranleda.

Jag instämmer i utredningens bedömning att en eventuell lekmanna- styrelse för försvarsstaben kommer att få alltför många andra arbetsuppgifter för att hinna ägna den tid som behövs åt underrättelsetjänsten och att sek- retesskravet kan bli svårt att tillgodose i ett sådant organ. Jag anser därför i likhet med utredningen att ifrågavarande kontrolluppgifter inte bör läggas på en styrelse för försvarsstaben. På grund härav biträderjag utredningens förslag titt ett särskilt organ inrättas för ändamålet. Benämningen för- s va rets un de r rättelse n ä mn d harjag inte något att invända mot.

Inte heller i fråga om underrättelsenäm ndens verksam - h e t 5 o m rå d e harjag någon erinran mot utredningens förslag. Nämnden bör således ägna uppmärksamhet åt verksamheten inom det militära un- derrättelseväsendet på central och högre regional nivå. Den bör särskilt följa den del av underrättelsetjänsten som inhämtar underrättelser med s. k. sär- skilda medel. Nämnden bör — som utredningen ltar förordat — själv avgöra vilka frågor i övrigt som skall tas tipp. Jag vill i sammanhanget endast peka på att de bearbetande enheternas slutprodukter i form av bedömningar. handböcker m. m.. samverkan med främmande underrättelseorganisationer. medel och metoder för underrättelseinhämtning. uppläggande och förande av register. personalrekrytering samt frågor i samband med anställdas avgång är sådant som bör vara av särskilt intresse. Som utredningen har föreslagit bör nämnden vidare sträva efter att fortgående bilda sig en uppfattning om underrättelsetjänstens betydelse för vårt lantis säkerhetspolitik.

Utredningen finner det önskvärt att olika samhällsuppfattningar blir re— presenterade i untlerrättelsenämnden. Utredningen anser dock att antalet ledamöter av praktiska skäl måste starkt begränsas. Den föreslåratt nämnden får f_vra ledamöter. ordföranden medräknad. Hos nämnden bör enligt tit- redningen vidare finnas en sekreterare och övrig hiträdespersonal i mån av behov och tillgång på medel. Experter och sakkunniga bör enligt ut- redningens mening kunna anlitas under samma förutsättningar. Utredning- en föreslår att regeringen utser ordförande och övriga ledamöter i nämnden för en tid av tre år medan sekreterare och övriga hiträdespersonal skall tillsättas av nämnden själv.

Jag anser liksom utredningen att olika uppfattningar i samhällsfrågor bör

Prop. 1975/762189 9 (J!

vara representerade i underrättelsenämnden. Enligt min mening bör dess- utom någon av ledamöterna ha särskild juridisk sakkunskap. Detta kräver enligt min bedömning att ledamöterna är flera än vad utredningen har fö- reslagit. Jag förordar att nämnden får sex ledamöter. Jag biträder utred- ningens förslag att ordförande och övriga ledamöter skall utses av regeringen för en tid av tre år. Enligt min mening bör även sekreterare i nämnden utses av regeringen. Kravet på sekretess kring nämndens verksamhet gör att utomstående experter och sakkunniga bör anlitas bara i begränsad om- fattning. Nämndens behov av att anlita sådana experter m. m. kan enligt min bedömning inte heller bli särskilt stort. Jag anser det därför inte moti- verat att ge nämnden uttrycklig befogenhet att använda sig av experter och sakkunniga.

I likhet med utredningen anserjag att nämndens verksamhet bör bedrivas endast under normala fredsförhållanden.

Jag biträder utredningens förslag att underrättelsenämndens arbetsupp- gifter. organisation och verksamhetsformer m. m. bör närmare anges i en särskild instruktion.

Nämnden bör enligt min mening kunna börja sitt arbete den l juli 1976. Liksom utredningen anserjag att medel för underrättelsenämndens verk- samhet bör anvisas över försvarshuvudtitelns anslag Vissa nämnder m. m. Kostnaderna för nämndens verksamhet under budgetåret 1976/77 bör bli jämförelsevis blygsamma. De bör enligt min mening kunna täckas genom anslagsöverskridande.

Organisationsfrågor

Utredningens förslag om den militära underrättelsetjänstens framtida or- ganisation innebär att ansvaret för verksamhetens ledning och samordning närmast under överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben läggs på en nyinrättad befattning som underrättelsechef. Befattningen skall enligt ut- redningen placeras på samma nivå som chefen för operationsledningen i staben. Underrättelsechefen får enligt förslaget till sitt omedelbara förfogande ett beredningsorgan. Utredningen föreslår vidare att de centrala stabernas resurser för bearbetning av underrättelser förs samman i försvarsstaben och där under underrättelsechefen bildar en enhet för bearbetning av under- rättelser. lB inordnas enligt förslaget i försvarsstabens organisation och un- derställs underrättelsechefen. som blir verksamhetens öppet redovisade chef. Utredningen överlämnar åt försvarsmaktens ledningsutredning att ta ställ- ning till försvarsstabens säkerhetsavdelnings resp. attachéavdelnings fram- tida plats i organisationen.

Utredningen pekar på att de centrala stabernas organisation f. n. utreds av försvarsmaktens ledningsutredning. (_)rganisationsförslaget bör därför en— ligt utredningens mening inte löranleda en fristående omorganisation av underrättelseväsendet. Utredningen anser att det i stället genom tilläggs-

Prop. 1975/76:189 96

direktiv bör lämnas över till försvarsmaktens ledningsutredning för att be- aktas vid översynen av stabsorganisationen i stort. Enligt min mening bör ledningsutredningen få i uppdrag att närmare pröva om underrättelseutred- ningens överväganden av underrättelseledningens nivå och resurser samt bearbetningsresursernas fördelning bör läggas till grund för den framtida organisationen. Jag ämnar därför föreslå regeringen att utfärda tilläggsdi- rektiv för försvarsmaktens ledningsutredning i denna del.

Jag vill dock redan i detta sammanhang ta upp frågan om 1825 or- ganisatoriska anknytning. Nästan alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser i motsats till utredningen att IB inte bör inordnas i försvarsstaben. Som skäl för sitt ställningstagande anför remissinstanserna bl.a. att en anknytning till försvarsstaben skulle försvåra samarbetet med utländska underrättelseorganisationer och att lB-pcrsonalen bör vara åtskild från annan underrättelsepersonal.

Jag delar utredningens uppfattning att det är en fördel om lB inte avviker alltför mycket från annan statlig verksamhet i organisatoriskt avseende. I likhet med utredningen kan jag inte heller finna att en organisatorisk anknytning till försvarsstaben på något avgörande sätt bör påverka vårt sam- arbete med främmande underrättelseorganisationer. Kravet på snabb över- gång till krigsorganisation tillgodoses vidare enligt min bedömning lika väl med den föreslagna organisationsanknytningen som med den nuvarande. Jag förordar därför att fB organisatoriskt knyts till försvarsstaben. Enligt min mening kan denna organisationsförändring genomföras oberoende av vilken ställning som kommer att tas till utredningens organisationsförslag i övrigt.

Förslaget att knyta fB närmare samman med försvarsstaben får ses som ett principförslag. Som jag har nämnt utreds bl.a. försvaisstabens framtida organisation f. n. Underrättelseledningens placering i staben är därför inte klar. Med hänsyn härtill ärjag f. n. inte beredd att närmare ange lB:s framtida plats i staben. Jag avser föreslå att regeringen tar upp denna fråga i till- läggsdirektiven till försvarsmaktens ledningsutredning.

Jag vill betona att den organisationsanknytning som jag nu har förordat kan medföra bl. a. säkerhetsproblem som kräver specialregferi ng i förhållande till vad som gäller för försvarsstaben i övrigt. Det ankommeri huvudsak på överbefälhavaren att besluta om sådana åtgärder som tillgodoser bl. a. kravet på säkerhetsskydd.

Övriga frågor

Utredningens förslag i övriga delar rör i de flesta fall sådana frågor som regeringen äger besluta i. För sammanhangets skull och för att informera riksdagen om min syn på utredningens förslag vill jag ändå kort beröra även dessa frågor.

I fråga om budgetering av vissa personallöner m.m.

Prop. 1975/76:189 97

har regeringen på min föredragning (prop. l975/76:lf)0 bil. 6 s. 147 och 293) föreslagit riksdagen ändringar som i stort innebär att kostnaderna för försvarsstabens underrättelseavdelning resp. lB skall budgeteras samlat un- der anslagen Försvarsstabcn resp. Insatsberedskap m.m.

Utredningens förslag att inrätta ett särskilt s.k. fack för underrättel- setjänst med överbefälhavaren som fackmyndighet mottas negativt av re- missinstanserna. Man anser bl. a. att de olika underrättelsefunktionerna skil- jer sig så mycket från varandra att det knappast är möjligt att inordna alla verksamheter i samma fack. Enligt min mening är underrättelsetjänsten med sina olika delfunktioner ett samlat kompetensområde som berör flera program och produktionsområden. Jag finner vidare att en samlad redo- visning av underrättelsetjänstens kostnader och verksamhet i de planer och redovisningar som skall upprättas för facket underrättelsetjänst kommer att vara värdefull bl.a. för underrättelsenämndens arbete. Jag delar därför utredningens uppfattning att ett fack bör inrättas för underrättelsetjänst med överbefälhavaren som läckmyndighet.

Utredningen föreslår att gällande fö re s k ri ft e r o m re d 0 vis - nin g och k 0 n t ro ll av m edel som har anvisats för 18 omarbetas bl.a. i formellt avseende och att de kompletteras med bestämmelser om kontroll av förekommande täckarrangemang. Utredningen anser vidare att redovisningshandfingarna skall bevaras i fem år sedan de har granskats. Utredningens förslag bör enligt min mening i allt väsentligt kunna ligga till grund för nya redovisningsbestämmelser.

A r k i v e ri n g 5 frå gorna bör lösas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. .

Jag delar utredningens uppfattning att u t b i ] tl n i n ge n av personal i underrättelseväsendets fredsorganisation inte är helt tillfredsställande f.n. Jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt överbefälhavaren att. på den grttnd som nyligen utförda undersökningar utgör. utreda underrättelseut- bildningen inom försvarsmakten. Jag är medveten om att lB-personalens utbildning därvid i viss mån måste särbehandlas.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nti har anfört hemställer jag att regeringen l. bereder riksdagen tillfälle att yttra sig över de allmänna rikt- linjer lör den militära underrättelsetjänsten som jag har angett i det föregående.

fx) föreslår riksdagen att godkänna de grunder för allmän insyn i och kontroll av underrättelsetjänsten samt den organisations- anknytning för fB som jag har redovisat i det föregående.

Prop. 1975/76: [89 98

Beslut

Regeringen ansluter Sig till f'öretlragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad löredraganden har anfört för de åtgärder som han har hemställt om.

Prop. 1975/76:189 99

lnnehå"

Inledning ................................................... 2 Underrättelsetjänstens grunder ................................ 7 Den militära underrättelsetjänstens funktion ................... 11 Den militära underrättelsetjänstens nuvarande organisation m.m. 14 Andra länders underrättelseverksamhet ........................ 34 Lfnderrättefseutredningen ..................................... 35 Särskilt yttrande ............................................ 62 Remissyttrandena ........................................... 64 Föredraga nden ............................................. 74

Beslut ..................................................... 98

Gotab, Stockholm 1976 50.275