om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
Regeringens proposition
1977/78:168
om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.; beslutad den 16 mars 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
SVEN ROMANUS
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att alla frågor om återbetalning av bistånd som har lämnats enligt lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. skall prövas av utrikesdepartementet och att departementets beslut i dessa frågor skall bli direkt verkställbara. Vidare föreslås att småbelopp, som har utgått som bistånd i rättsligt förfarande i utlandet, skall stanna på statsverket.
1 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 168
Förslag till Lag om ändring i lagen (1973: 137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973: 137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare I utlandet m. m.
dels att nuvarande 10 § skall betecknas 11 §, dels att 1. 3 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny bestämmelse, 10 §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse
I $!
Svensk medborgare, som råkat i nöd eller annan svärighet i utlandet, kan erhålla tillfälligt ekonomiskt bistånd av beskickning eller konsulat enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Svensk medborgare, som är bo- Svensk medborgare, som är bosatt i utlandet och som på grund av satt i utlandet och som på grund av alder, sjukdom eller annan omstän- ålder, sjukdom eller annan omständighet är ur stånd att försörja sig, dighet är ur stånd att försörja sig. kan erhålla varaktigt ekonomiskt kan erhålla varaktigt ekonomiskt bistånd av utrikesdepartementets bistånd av utrikesdepartementet understödsnämnd enligt de närma- enligt de närmare föreskrifter som re föreskrifter som meddelas av re- meddelas av regeringen eller myngeringen eller myndighet som rege- dighet som regeringen bestämmer. ringen bestämmer.
Fråga om jämkning eller eftergift Återbetalas ej belopp som har utenligt 2 § prövas av utrikesdeparte- gått enligt I $, prövar utrikesdementets understödsnämnd på an- partementet frågan om återbetalsökan av den återbetalningsskyldi- ningsskyldighet. ge. När särskilda skäl föreligger, får nämnden även utan ansökan besluta om jämkning eller eftergift.
78 Chefen för utrikesdepartemen- Utrikesdepartementet prövar tets rättsavdelning beslutar om fråga om återbetalningsskyldighet återbetalningsskyldighet enligt 5 el- enligt 5 eller 6 &. ler 6 §.
! Senaste lydelse 1975: 1303.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse
Lagakraftägande beslut om ater- Bestämmelsen i 31 kap. I $ tredhetalningsskyldighet får verkställas je stycket rättegångsbalken om att i den ordning som gäller för luga- kostnad i vissa fall skall stanna på krafiägande dom. stätsverket gäller även helopp som
avses i 5 eller 6 §.
10 8
Lagakraftägande beslut om åter-
betialningsskyldighet får verkställas
i den ordning som gäller för laga-
krafiägande dom.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1 + Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 168
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1978-03--16
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman. Ullsten, Romanus, Turesson. Gustavsson, Antonsson, Mogård. Dahlgren, Äsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder. Wikström, Johansson och Wirtén
Föredragande: statsrådet Romanus
Proposition om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
I Inledning
Svensk medborgare som har fått ekonomiskt bistånd av svensk utlandsmyndighet under vistelse utomlands är i allmänhet skyldig att återbetala vad han har erhållit. De nuvarande reglerna härom infördes den 1 juli 1973.
Under den tid som reglerna har tillämpats har det visat sig att det finns
behov att ändra dem på några punkter.
Uppgiften att besluta om skyldighet att återbetala ekonomiskt biständ är enligt nuvarande bestämmelser fördelad mellan chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning och utrikesdepartementets understöds-
nämnd. Den förre beslutar om biståndstagare skall förpliktas att återbetala ekonomiskt biständ i brottmål (rättsligt bistånd), medan nämnden prövar
om den principiella skyldighet som enligt lag åligger biståndstagare att återbetala s.k. allmänt ekonomiskt bistånd (socialt bistånd) skall jämkas eller efterges. Det har visat sig att denna ordning inte är tillfredsställande, framför allt i de fall då biståndstagaren samtidigt erhållit båda formerna av
bistånd. En mera ändamålsenlig ordning synes därför vara att prövningen
av återbetalningsskyldigheten sker hos ett enda organ och att detta organ
blir utrikesdepartementet. Även understödsnämndens övriga uppgifter bör i samband därmed tillföras utrikesdepartementet. Även i ett annat hänseende finns f.n. en skillnad mellan de två typerna av bistånd. Medan beslut om skyldighet att återbetala rättsligt bistånd är omedelbart verkställbart, gäller inte detsamma om beslut som avser socialt
bistånd. För att så längt som möjligt likställa de båda typerna av bistånd synes det önskvärt att även göra beslut om äterbetalning av socialt bistånd
direkt verkställbart.
Slutligen bör beträffande återbetalning av rättsligt bistånd en bestämmelse införas som gör bestämmelsen i 31 kap. I $ tredje stycket rättegångsbalken tillämplig. Enligt den sistnämnda bestämmelsen skall rättegångs-
kostnad som tilltalad är skyldig att ersätta men som understiger visst av regeringen fastställt belopp stanna på statsverket. Regeringen har fastställt beloppet till 100 kr. enligt förordningen (1977:126) om lägsta belopp för
återbetalning enligt 31 kap. I $ rättegångsbalken.
2 Nuvarande ordning m.m.
2.1 Biståndets art och omfattning
Svensk medborgare i utlandet kan få allmänt ekonomiskt bistånd eller ekonomiskt bistånd i brottmål enligt lagen (1973:137) om ekonomiskt
bistånd till svenska medborgare 1 utlandet m.m. (ändrad 1975:1303). Allmänt ekonomiskt bistånd (socialt bistånd) är dels tillfälligt bistånd
som svensk utlandsmyndighet lämnar svensk medborgare som råkat i nöd eller annan svårighet i utlandet, dels varaktigt bistånd (periodiskt understöd) som utrikesdepartementets understödsnämnd lämnar svensk med-
borgare som är bosatt i utlandet och inte kan försörja sig. Tillfälligt socialt
bistånd utgår I form av lån för huvudsakligen mat-, hemrese- och sjukvårdskostnader.
Ekonomiskt bistånd i brottmål (rättsligt bistånd) lämnas av svensk utlandsmyndighet till svensk medborgare som vid vistelse utomlands
berövats friheten genom beslut av utländsk myndighet. Biståndet utgår i
form av förskottering av kostnader för försvarare, rättegångskostnader
m.m.
Under budgetåret 1976/77 erhöll 4.668 personer tillfälligt socialt samt rättsligt bistånd med sammanlagt nära 6 milj. kr. Av beloppet utgjorde ca 70.000 kr. rättsligt bistånd.
Rättsligt bistånd har under de senaste fyra åren lämnats i medeltal ca 40 personer varje år. Med få undantag har dessa samtidigt också fått tillfälligt socialt bistånd.
Under budgetåret 1976/77 utgick periodiskt understöd till något mer än
200 personer till ett sammanlagt belopp av ca 1,4 milj. kr.
2.2 Äterbetalning av bistånd
Den som erhållit soctalt bistånd är enligt 2 § lagen om ekonomiskt
biständ till svenska medborgare i utlandet m.m. principiellt återbetalnings-
skyldig för det belopp som han har mottagit. Återbetalningsskyldigheten
kan jämkas eller efterges, om särskilda skäl föreligger med hänsyn till
biständstagarens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Enligt 3 § samma lag prövar utrikesdepartementets understödsnämnd fråga om jämkning eller eftergift av fordran antingen på ansökan av
biståndstagaren eller självmant, om det finns särskilda skäl.
Ärenden om indrivning av statsverkets fordringar på grund av socialt bistånd — handläggs inom = utrikesdepartementet = (rättsavdelningens konsulära enhet). Betalar inte biståndstagare vad han mottagit som tillfålligt socialt bistånd och har han inte ansökt om jämkning celler eftergift. undersöks hans ekonomiska och sociala förhållanden. Saknar han medel eller finns det andra skäl för jämkning eller eftergift av biståndsbeloppet.
lämnas ärendet till understödsnämnden för prövning. I annat fall görs i
allmänhet ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande hos allmän underrätt.
Fordringar avseende bistånd som utgivits som periodiskt understöd bevakas vid biståndstagares fränfälie av den svenska utlandsmyndigheten i
det land där denne var bosatt. Med få undantag saknas medel i dödsboet. I
enstaka fall sker återbetalning i samband med att biståndstagarens ekono-
miska situation förbättrats. Vad gäller rättsligt bistånd beslutar chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning om återbetalningsskyldigheten enligt 7 § lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Enligt samma paragraf är lagakraftägande beslut om återbetalningsskyldighet direkt exigibelt. Prövning skall ske i varje enskilt fall. I 5 och 6 §§ i lagen finns bestämmelser till ledning för prövningen, vilka i stort anknyter till bestämmelserna i rättegångsbalken om återgäldande av kostnader i brottmål (31 kap. I $ RB). Bl.a. får återbetalningsskyldigheten jämkas eller efterges, om det finns skäl härför med hänsyn till biståndstagarens brottslighet eler hans personliga eller ekonomiska förhållanden. Även ärendena om återbetalning av rättsligt bistånd handläggs inom
rättsavdelningens konsulära enhet. För prövningen av återbetalnings-
skyldigheten undersöks biståndstagarens ekonomiska och andra förhållanden. Beslut om återbetalningsskyldighet tillställs honom med anmaning att betala. Gör han inte det och anför han inte besvär över beslutet, överlämnas ärendet till kronofogdemyndighet för indrivning.
I de fall då en biståndstagare erhållit både tillfälligt socialt bistånd och
rättsligt bistånd delas ärendet upp på beredningsplanet. Handläggningen av varje del sker var för sig enligt de skilda procedurerna för de båda biståndsformerna.
Statistiken visar att utgivet ekonomiskt biständ (med undantag av periodiskt understöd) återbetalas tll ca 909. Till största delen sker åter-
betalning via biståndstagarnas reseförsäkringar.
Under budgetåret 1976/77 eftergavs utgivet biständ till ett sammanlagt
belopp av nära 300.000 kr.. varav ca 250 000 kr. hänförde sig till tillfälligt socialt bistånd (ungefär 4 72 av det utgivna beloppet) och ca 50.000 kr. till rättsligt biständ (ungefär 70 2 av det utgivna beloppet). Merparten av det förra beloppet utgjordes av kostnader för sjukvård och hemtransport av
svårt sjuka personer som saknat reseförsäkring samt av bistånd som utgivits till personer som senare avlidit och inte efterlämnat nägra medel.
2.3 Understödsnämndens uppgifter och sammansättning m.m.
Understödsnämnden inrättades den 1 juli 1950 genom beslut av regeringen, som av riksdagen bemyndigats att meddela bestämmelser om
understöd åt sjömän vid arbetslöshet i utländsk hamn (prop. 1950:145, SU
1950:122, rskr 1950:204). Regeringen har också utfärdat en instruktion för nämnden, enligt vilken nämnden skall handlägga ärenden om understöd
till sjömän vid arbetslöshet I utländsk hamn och andra ärenden om utrikes-
departementets hjälpverksamhet i utlandet som överlämnas till nämnden enligt särskilda förordnanden.
Nämndens understödsverksamhet reglerades i kungörelsen (1950:473) ang. understöd till sjömän vid arbetslöshet i utländsk hamn. Verksamheten var knuten till arbetsförmedlingen för sjömän i de s.k. centralhamnarna utomlands, vilka samtidigt inrättades. I samband med att arbetsförmedlingen upphört vid utgången av år 1977 har också nämndens understödsverksamhet upphört. Nämnda kungörelse har upphävts med verkan fr.o.m. den 1 januari 1978 (SFS 1977:528, ändrad 1977:1100).
Genom kungörelsen (1953:475) om eftergift i vissa fall av belopp, vilka lämnats såsom ekonomiskt bistånd av utlandsmyndighet (eftergiftskungörelsen), fick understödsnämnden till uppgift att på framställning av chefen
för utrikesdepartementets arvs- och ersättningsbyrå (numera konsulära enhet) besluta att helt eller delvis efterge skuldbelopp som förskotterats
av statsmedel som ekonomiskt bistånd. Eftergiftskungörelsen upphörde
att gälla den 1 juli 1973 (SFS 1973:147) samtidigt som lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. trädde i kraft. Som
tidigare nämnts beslutar understödsnämnden enligt denna lag om
jämkning eller eftergift av belopp som utgivits som allmänt ekonomiskt bistånd, medan chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning beslutar om biståndstagares skyldighet att återbetala ekonomiskt bistånd i brottmål.
Genom regeringens beslut den 3 juni 1966 uppdrogs slutligen ät under-
stödsnämnden att handlägga ärenden om periodiskt understöd till svenska medborgare bosatta i utlandet. Tidigare hade dessa ärenden avgjorts av regeringen i socialdepartementet. En bestämmelse om nämndens behörighet i detta avseende togs in i lagen om ekonomiskt biständ till svenska medborgare i utlandet m.m. Understödsnämnden hestår enligt dess tidigare nämnda instruktion av fyra (ursprungligen tre) ledamöter, utsedda av chefen för utrikesdepartementet för högst tre är i sänder. Suppleanter för var och en av ledamöterna
utses för samma tid. Chefen för utrikesdepartementet förordnar ord-
förande i nämnden. Vid förfall för ordföranden inträder dennes suppleant som ordförande. Nämnden är beslutför då samtliga ledamöter eller, vid förfall för ledamot, dennes suppleant är närvarande. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Sekreterare i nämnden utses av chefen för
utrikesdepartementet. Nämnden kan överlåta till ordföranden och sekre-
teraren eller någon av dem att på dess vägnar handlägga ärenden, vilka
befinnes kunna avgöras i sådan ordning. Denna delegationsmöjlighet har
utnyttjats i viss utsträckning. Enligt lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. förs talan mot beslut av nämnden hos kammarrätten genom besvär.
I betänkandet (SOU 1949:51) av 1946 års sjömanskommitté, vilket läg
till grund för bestämmelserna om understödsnämndens verksamhet
avseende understöd till arbetslösa sjömän. förutsattes att chefen för den byrå tnom utrikesdepartementet som hade hand om sociala ärenden skulle vara ordförande i nämnden. Vidare föreslogs att en representant för sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa skulle ingå som ledamöter i nämnden.
Kommitténs förslag följdes. I samband med att nämnden år 1953 tillades uppgiften att besluta om jämkning eller eftergift av ekonomiskt biständ enligt eftergiftskungörelsen utökades nämnden med en ledamot som utsågs av socialstyrelsen. Syftet var att tillföra nämnden expertis i socialvårdsfrågor, eftersom enligt riktlinjerna för tillämpningen av kungörelsen frågan om eftergift av bistånds-
belopp skulle avgöras med ledning av den praxis som hade utbildats i
socialhjälpsärenden (prop. 1952:209, SU 1952:196, rskr 1952:416).
Därefter har ingen ändring skett i nämndens sammansättning. Nämndens sekreterare är en handläggande tjänsteman i utrikesdeparte-
mentet (rättsavdelningens konsulära enhet).
Som framgår av vad som sagts avgör nämnden f.n. frågor om jämkning eller eftergift av belopp som förskotterats som tillfälligt socialt bistånd till svenska medborgare som vistas i utlandet samt frågor om beviljande av
periodiskt understöd till svenska medborgare som är bosatta i utlandet.
Ärendena bereds inom utrikesdepartementet (rättsavdelningens konsulära enhet) och avgörs vid nämndens sammanträden, som äger rum i utrikesdepartementet fyra gånger om äret. Vid varje sammanträde behandlas
20-30 jämknings- och eftergiftsärenden och ett tiotal ärenden om perio-
diskt understöd. Vid det sammanträde som föregår nytt budgetår fattas beslut om förlängning för det nya budgetåret av tidigare utgående understöd.
3 Föredraganden
Svenska medborgare som vistas utomlands kan få biständ av svensk utlandsmyndighet för att komma ur en tillfällig nödsituation (tillfälligt
socialt bistånd). Biståndet avser i allmänhet matpengar, hemresebiljett eller sjukvärdskostnader. Biständstagaren är principiellt skyldig att äter-
betala det mottagna beloppet. men utrikesdepartementets understöds-
nämnd kan besluta om jämkning eller eftergift på ansökan av den äter-
betalningsskyldige eller självmant. om det finns särskilda skäl. Vid pröv-
ningen tas hänsyn till biståndstagarens ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt.
Svensk medborgare som vistas utomlands och som har berövats friheten genom beslut av utländsk domstol eller annan myndighet kan få sädant bistånd som är nödvändigt för att ge honom ett fullgott rättsskydd (rättsligt bistånd). Biständet utgär i form av ersättning till försvarare, betalning av rättegångskostnader m.m. Chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning beslutar om återbetalningsskyldigheten i varje enskilt fall. Principerna i rättegångsbalken om återbetalning av rättegångskostnader är vägledande vid prövningen. Sålunda skall den, som fått bistånd för att
bestrida kostnader i rättegång eller förundersökning om brott, återbetala
vad han har mottagit om han döms för brottet. Återbetalningsskyldigheten får dock jämkas eller efterges, om det finns skäl till det. Bl.a. skall biståndstagarens personliga och ekonomiska förhållanden beaktas.
Under de senaste fyra ären har rättsligt bistånd lämnats i medeltal ca 40 personer om aret. Med få undantag har dessa personer samtidigt också erhållit tillfälligt socialt bistånd. Frågorna om återbetalning av de båda biståndsdelarna handläggs var för sig enligt de skilda procedurerna för socialt och rättsligt bistånd.
Hithörande frågor regleras i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Enligt en UD-promemoria som låg till grund för lagen kunde det i och för sig vara en fördel om prövningen av de bäda biständsformerna anförtroddes samma organ, bl.a. i de fall då en
person fått båda slagen av bistånd. Emellertid pekades i promemorian på
att de båda biståndsformerna är av olika art, så till vida som det i fråga om socialt bistånd skall bedömas om en existerande fordran skall efterges i ett
enskilt fall, medan det beträffande rättsligt bistånd i varje enskilt fall skall avgöras om en betalningsförpliktelse skall åläggas den enskilde eler inte.
Med hänsyn härtill fanns det enligt promemorian starka skäl för att prövningen skulle ske enligt skilda procedurer och av skilda organ. Vad som sålunda anförts i promemorian godtogs i propositionen med förstag till lagstiftning i ämnet (prop. 1972:132 s. 159). Det har emellertid i praktiken visat sig att denna ordning inte är tillfredsställande. Förfarandet ter sig av naturliga skäl förvirrande för biständstagaren, som fär kravbrev och andra meddelanden från olika organ och vid
olika tidpunkter i vad som han uppfattar som ett enda ärende. Det finns
vidare en risk för att olika bedömningar görs av biståndstagarens eckonomiska och andra förhållanden, som skall beaktas vid avgörandena i båda biståndsdelarna. Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet har jug kommit fram till att bedömningen av frågorna om återbetalning av de båda formerna av bistånd bör göras av ett och samma organ. Det förhållandet att avgörandena kan anses vara av olika art utgör inte något hinder mot att så
sker. Genom att avgörandena förläggs till ett och samma organ skapar
man förutsättningar för en enhetlig bedömning av en biståndstagares ekonomiska förhållanden. Det kan också ske en samtidig bedömning av biståndstagarens återbetalningsskyldighet i fråga om båda slagen av bistånd. Jag anser inte att den omständigheten att det är ett relativt litet antal biståndsfall som det är fråga om gör det mindre angeläget att prövningen görs av ett enda organ.
Jag anser vidare att utrikesdepartementet bör bli beslutsmyndighet för båda biständsformerna. Det innebär i fråga om rättsligt bistånd den skill-
naden mot nuvarande ordning att myndigheten som sådan blir beslutsorgan i stället för en tjänsteman inom myndigheten. Jag vill nämna att motsvarande ändring nyligen gjorts i en författning om utfärdande av äktenskapscertifikat med följdförfattningar (SFS 1977:799—-801). I fråga om socialt bistånd innebär den ordning jag förordar att understödsnämndens uppgift att besluta om jämkning eller eftergift övergår till utrikesdepartementet. Om de nu framlagda förslagen genomförs, innebär det att understöds-
nämndens enda återstående uppgift skulle bli att bevilja periodiskt understöd. Frågan är emellertid om nämnden bör behållas för detta ändamål.
Skäl talar enligt min mening för att även prövningen av frågor om perio-
diskt understöd bör föras över till utrikesdepartementet.
De ärenden som understödsnämnden avgör bereds inom utrikesdepartementets konsulära enhet. Enhetschefen är nämndens ordförande. Man är inom enheten genom mångårig erfarenhet väl förtrogen med hithörande frågor. Den expertis i socialvårdsfrågor som f.n. tillförs nämnden
genom den ledamot som är utsedd av socialstyrelsen bör vid behov kunna
erhållas genom de kontakter som enheten upprätthåller med socialvårds-
myndigheterna. Sammanfattningsvis anser jag att utrikesdepartementet är väl skickat att
överta understödsnämndens samtliga beslutsfunktioner. Jag förordar alltså
att nämnden skall upphöra med sin verksamhet och att även prövningen av frågor om periodiskt understöd förs över till utrikesdepartementet.
Frågan vem som inom departementet skall besluta i ärenden enligt den aktuella lagen bör bestämmas enligt delegeringsbestämmelserna i instruktionen för departementet. Det naturliga på nuvarande stadium är enligt min mening att chefen för departementets konsulära enhet anförtros denna uppgift när det gäller både socialt och rättsligt bistånd.
Belopp som har erhällits som socialt bistånd betalas ofta tillbaka frivilligt. Om så sker, synes ärendet inte påkalla någon särskild prövning.
Sker inte frivillig återbetalning av socialt bistånd bör, liksom när fråga är
om rättsligt bistånd, återbetalningsskyldigheten fastställas i särskilt beslut. Av förvaltningslagen (1971:290) följer att ett sådant beslut i allmänhet inte får meddelas utan att den som beslutet gäller har beretts tillfälle att yttra sig. När det gäller ärende om återbetalning av socialt bistånd synes lämpligt att den återbetalningsskyldige samtidigt med att han föreläggs att
yttra sig uppmanas att betala frivilligt. Betalar han beloppet efter den uppmaningen eller framställer han inte någon invändning mot det, saknas som
regel anledning att ta upp frågan om jämkning eller eftergift. I andra fall
bör den frågan prövas självmant av departementet. Enligt min mening bör
man alltså inte behålla nuvarande huvudregel att jämkning eller eftergift av äterbetalningsskyldighet av socialt bistånd prövas endast efter ansökan.
När det gäller rättsligt bistånd är lagakraftägande beslut om återbetalningsskyldighet direkt exigibelt. En motsvarande bestämmelse saknas i fråga om socialt bistånd. För att få en exekutionstitel för indrivning av
fordringar av det senare slaget måste man använda sig av betalningsföreläggande eller lagsökning. Även i detta avseende anser jag att samma
ordning bör gälla för båda typerna av bistånd. Det är otillfredsställande att i ett fall då en person fått både socialt och rättsligt bistånd de olika beloppen skall drivas in genom två olika förfaranden. Det vore vidare värdefullt att få en procedur för indrivning av fordringar avseende socialt bistånd som är mindre tids- och arbetskrävande än förfarandet via betalningsföreläggande och lagsökning. Jag förordar därför att även besluten om dessa fordringar görs direkt exigibla.
Enhigt 31 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken skall rättegångskostnad som tilltalad är skyldig att ersätta men som understiger visst av regeringen fastställt belopp — f.n. 100 kr. — stanna på statsverket. Enligt den proposition som ligger till grund för bestämmelsen har den till syfte att förebygga att statsverket belastas med indrivnings- och andra kostnader
som klart överstiger det belopp som skall indrivas (prop. 1969:156 s. 26-27).
Principerna för ersättning av rättegångskostnader enligt 31 kap. I $ rättegångsbalken är vägledande för prövningen av återbetalningsskyldighet avseende rättsligt bistånd. Lagen om ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m.m. saknar emellertid en bestämmelse som
motsvarar 31 kap. I $ tredje stycket rättegångsbalken. Jag finner det rimligt att denna regel skall gälla även i fråga om belopp som har mottagits
som rättsligt biständ utomlands. Jag förordar därför att en bestämmelse om tillämpning av 31 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken tas in i lagen.
De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1978.
Beslut som har meddelats av understödsnämnden eller chefen för
utrikesdepartementets rättsavdelning före ikraftträdandet bör givetvis
även därefter kunna överklagas till kammarrätten så länge besvärstiden
löper. Vidare bör beslut som har meddelats av chefen för utrikesdeparte-
mentets rättsavdelning före ikraftträdandet vara direkt verkställbart även därefter. I en övergångsbestämmelse bör därför anges att äldre bestämmelser alltjämt gäller i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m.m.
5 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978