Prop. 1977/78:71

om kvinnlig tronföljd

Prop.]977/78z71 Regeringens proposition

1977/78: 71

om kvinnlig tronföljd:

beslutad den 8 december 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN SVEN ROMANUS

2 Historik och gällande ordning m. m.

Under medeltiden utsågs de svenska konungarna genom val av menig- heter med olika sammansättning. Först under Gustav Vasas regeringstid infördes regler om arvsrätt till tronen. I en första arvförening på Västerås riksdag 1544 fastslogs en tronföljdsordning som räknade med arvsrätt endast för män och genom män. På riksdagen 1590 beslöts en ny arvförening, vilken innebar att arvsrätt på kvinnolinjen kunde komma i fråga om alla manslinjer dog ut. Enligt de arvföreningar som gällde under de följande hundra åren var arvsrätten tidvis begränsad till män. Under andra delar av samma tidsperiod tillerkändes kvinnor en subsidiär arvsrätt. Från år 1719, då Ulrika Eleonora valdes till drottning, har däremot kvinnlig arvsrätt varit utesluten. Nu gällande successionsordning av år 1810 fastslår en agnatisk tronföljdsordning för efterkommande till sedermera Karl XIV Johan.

1973/74 års författningsreforn'r innebar ingen ändring i successionsord- ningens regler om arvsrätt till kronan. Däremot upphävdes 9 ;" successions- ordningen som innehöll föreskrifter om utseende av nytt kungahus m. m. för bl. a. det fall att det nuvarande skulle utgå på den manliga sidan.

Motioner om införande av kvinnlig tronföljd har med början år 1952 behandlats av riksdagen vid flera tillfällen under de senaste årtiondena. I regel har motionerna avvisats. Vid riksmötet 1975/76 beslöt emellertid riksdagen att hos regeringen anhålla om utredning och förslag till kvinnlig tronföljd.

Enligt 1810 års successionsordning är endast äkta manliga bröstarvingar till Karl XIV Johan successionsberättigade till den svenska tronen. Inte bara kvinnliga medlemmar av kungahuset utan även deras manliga efterkom- mande saknar arvsrätt. Detta framgår bl. a. av 3 &" successionsordningen.

De arvsberättigade prinsarna inbördes företrädesrätt till tronen anges i 1 &. Den avgörs efter två principer, nämligen primogenitur- och linealprinciperna. Av flera bröder är det den äldste som ärver tronen. Tronen går därefter i arv till hans manliga efterkommande i den ordning som de i rätt nedstigande led är närmast ättens huvudman, dvs. Karl XIV Johan. Först när den äldste broderns släktlinje har dött ut, övergår tronen till hans närmast yngre broder och dennes avkomlingar i rätt nedstigande led osv.

I successionsordningen finns också regler om förlust av rätten till tronen.

I 45 erinras om att konungen enligt den alltjämt gällande 2 & i 1809 års regeringsform skall vara av den rena evangeliska läran, "sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är". Vidare föreskrivs att prinsar alltid skall uppfödas i samma lära. Den som inte bekänner sig till denna lära är utesluten från all successionsrätt. I 4 & föreskrivs också att prins skall uppfödas inom riket dock utan att någon verkan anges för det fall att detta inte sker.

Vidare föreskrivs i 5 & att prins som gifter sig utan att konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, lämnat samtycke därtill har förverkat arvsrätten

• Sida 7
•  Original

Prop. 1977/78:71 7

för sig, sina barn och efterkommande. Detsamma gäller om arvsberättigad prins med eller utan konungens samtycke ingår äktenskap med enskild svensk mans dotter.

Även i 8 åfrnns en bestämmelse om förlust av successionsrätten. Där sägs att prins inte lär bli regerande furste av utländsk stat vare sig genom val, arv eller gifte utan "Konungens och Riksens Ständers" samtycke. Sker annor- lunda är han och hans efterkommande inte berättigade att succedera till svenska tronen.

Vid sidan av de egentliga successionsreglerna innehåller successionsord- ningen bestämmelser om hur man skall förfara. när konungen dör utan att efterlämna manliga bröstarvingar men drottningen är havande (2 $). Vidare finns regler om prinsessors giftermål (6 &) och tronföljares utlandsresa (7 är.

Av Europas nu existerande åtta monarkier har fyra enbart manlig tronföljd, nämligen Sverige. Belgien, Norge och Spanien. Kvinnlig tronföljd finns i de fyra övriga, Danmark, Nederländerna, Storbritannien och Luxemburg. I Danmark, där kvinnlig tronföljd infördes år 1953, är arvsföljden kognatisk, vilket innebär att kvinnliga bröstarvingar till en avliden konung har arvsrätt till tronen, dock med företräde för manliga bröstarvingar inom samma led. så att en yngre son går före en äldre dotter. Även i Nederländerna, Storbritan- nien och Luxemburg har manliga arvingar företräde framför kvinnliga. En ordning som helt likställer man och kvinna och tillerkänner det äldsta barnet oavsett kön rätten till tronen kallas fullt kognatisk.

Utredningsmannens författningsförslag

1 Förslag till Lag om ändrad lydelse av 1 kap. 5 å regeringsformen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 Kap. Statsskickets grunder

Konungen är rikets statschef.

2 Förslag till

Konung eller drottning. som enligt sut't'esst'onsordningen inne/tar Sveriges tron. är rikets statschef.

Vad i denna regerings/bmi eller annan författning är stadgat om konungen skal/. därest drottning är statschef gälla henne.

Lag om ändring i successionsordningen

Nuvarande lydelse

Då hans kungl. höghets. kronprins JOHAN BAPTIST JULII ingångna äktenskap med manlig bröstarvinge välsignat är. och ännu framdeles kan välsignat varda. skall efterträda hans kungl. höghet irege— ringen hans kungl. höghets först- födde son. och efter honom denne senares manliga efterkommande. i den ordning de ättens huvudman i rätt nedstigande led närmast äro. Går den förstfödde sonens led på mans-- sidan ut. tillfalle då regeringen hans kungl. höghets andre son i ordning-- en. med successionsrätt för hans manliga efterkommande i samma ordning. som för den förstfödde stadgat är. nämligen allteftersom de i

redan

Föreslagen lydelse

Då hans kungl. höghets. kronprins JOHAN BAPTIST JULII redan ingångna äktenskap med manlig bröstarvinge välsignat är. och ännu framdeles kan välsignat varda. skall efterträda hans kungl. höghet på tronen hans kungl. höghets först- födde son. och efter honom denne senares manliga efterkommande. i den ordning de ättens huvudman i rätt nedstigande led närmast äro. Går den förstfödde sonens led på mans- sidan ut. tillfalle då tronen hans kungl. höghets andre son i ordning- en. med successionsrätt för hans manliga efterkommande i samma ordning. som för den förstfödde stadgat är. nämligen allteftersom dei

• Sida 23
•  Original

,;

Prop. 1977/78: 71

Nuvarande lydelse

rätt nedstigande led ättens huvud- man närmast äro. Utgår även den andre sonens linje på manssidan. gånge successionsrätten till den tred- je och så vidare till de övriga hans kungl. höghets söner. i ordning. och rätt nedstigande led efter förstfödslorätt. som här ovan- före för den förstföddes ätt före- skrivet är.

samma

Dör Konung i Sverige. utan att lämna manliga brösfarvingar. men Hans efterlämnade drottning sig i välsignat tillstånd befinner. före regent eller statsrådet regeringen med kung/. makt och myndighet. på sätt och med villkor. 4] och 93 få av regerings/minen föreskriva. till dess Riksens Ständer. å den tid regering - för-men utstakar. hunnit sammankom- ma. då dem til/hör. att om regeringens förande själva förordna. Bliver drott- ningens livs/rukt av mankön. förordne då Riksens Ständer riks/öreståtulare. varom i 93 å" regerings/ormen stadgat är. Bliver drottningens livsfrukt av kvinnokön. träde den av ätten. som efter förstfödslorätt Konungen i (trvs/rfiliden. på sätt lå

den avlidne

utstakar. närmast är, såsom Konung till regeringen.

föreslagen lydelse

rätt nedstigande led ättens huvud- man närmast äro. Utgår även den andre sonens linje på manssidan. gånge successionsrätten till den tred- je och så vidare till de övriga hans kungl. höghets söner. i samma ordning. och rätt nedstigande led efter förstfödslorätt. som här ovan- före för den förstföddes ätt före- skrivet är.

Konung Carl XVI Gustafs kvinnliga efterkommande sko/a äga enahanda rt'itt till Sveriges krona som de manliga.

Vad i denna strecessionsordning eller annanförfattning är stadgat om arvprins skall äga motsvarande til/- lämpning på anwrittsessa.

Dör Konung i Sverige och Hans efterlämnade drottning eller änkan efter arvprins sig i välsignat tillstånd befinner. då skall. om det väntade barnet är närmast till tronen. statsche- fens uppgifierfidlgöras tills vidare av en riks/öreständare såsom i 5 kap. 4 & regerings/ormen är stadgat.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1977/78:71

Nuvarande lydelse

:II-

De av kungl. huset av kvinnokön. och deras efterkommande, ändock dessa av mankön äro. have ingen rätt till Sveriges krona och regering.

”JI-

Såsom regeringsformens Zå ut- tryckligen stadgar. att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran. sådan som den. uti den oför- ändrade Augsburgiska bekännelsen. samt Uppsala mötes beslut av år 1593.antagen och förklarad är.alltså skola ock prinsar av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kung/. familjen, som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.

&

Prins av det kung/. huset må ej gifta sig. med mindre Konungen. sedan statsrådets tankar inhämtats. därtill lämnat samtycke. Sker det ändock. have han förverkat arvsrätt till riket för sig. barn och efterkommande. Lag samma vare. om han. med eller utan sådant samtycke. tager till gemål enskild svensk mans dotter.

& Prinsessor av det kungl. huset må ei träda i gifte utan Konungens vetskap och samtycke.

24

Föreslagen [vt/else

De av kungl. huset av kvinnokön. och deras efterkommande. ändock dessa av mankön äro. have ingen rätt till Sveriges krona.

Stadgandet i denna paragraf har icke avseende på efterkommande till Konung Carl X VI Gustaf."

Såsom den äldre regeringsformens 2,5 uttryckligen stadgar. att Konung alltid skall vara av den rena evange- liska läran. sådan som den. uti den oförändrade Augsburgiska bekän- nelsen. samt Uppsala mötes beslut av år 1593. antagen och förklarad är. alltså skola ock arvprinsar uppfödas i samma lära och inom riket. Arvprins. som ej sig till samma lära bekänner. vare från all successionsrätt uteslu-' ten.

Arvprins må ej gifta sig. med mindre regeringen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock. have han förverkat arvsrätt till riket för sig. barn och efterkommande. Lag sam- ma vare. om han. med eller utan sådant samtycke. tager till gemål enskild svensk mans dotter.

(Denna paragraf utgår)

• Sida 25
•  Original

Prop. 1977/78: 71

Nuvarande lydelse

Prins av kung/. svenska huset ma' ej. utan Konungens och Riksens Ständers samtycke. bliva regerande furste av utländsk stat. vare sig genom val.arv eller gifte. Sker annorlunda. vare han och hans efterkommande ej berätti- gade att succedera till svenska tronen.

3 Riksdagen 1977/78. ] sant/. Nr 7]

föreslagen lydelse

Arvprins må ej. med mindre riks- dagen genom lag lämnat samtycke därtill. bliva regerande furste av utländsk stat. vare sig genom val.arv eller gifte. Skerannorlunda. vare han och hans efterkommande ej berätti- gade att succedera till tronen.

svenska

& 9 Sveriges konung må ei bliva rege- rande _/urste av utländsk stat och ej heller träda i gifte. med mindre riks- dagen genom lag lämnat samtycke därtill.

& lO Gemålen till drottning som är stats- chefbär titeln prins. dock utan rätt till kronan.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1977/78:71 26

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (SOU l977:5) Kvinnlig tronföljd

] Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksmarskalksäm- betet. högsta domstolen. regeringsrätten. justitiekanslern, Svea hovrätt. hovrätten över Skåne och Blekinge. kammarkollegiet.jämställdhetskommit- tén. länsstyrelserna i Stockholms. Kronobergs. Blekinge. Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län. Centerns. Folkpartiets. Moderata samlings- partiets och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Centerns och Folkpartiets ungdomsförbund samt Fredrika-Bremer-Förbundet.

2 Remissyttrandena Kvinnlig tronföljd

Under denna rubrik redovisas remissinstansernas inställning till förslaget om införande av kvinnlig tronföljd.

Bland remissinstanserna är meningarna delade när det gäller förslaget att införa kvinnlig tronföljd. En grupp remissinstanser godtar förslaget. en något mindre grupp ställer sig avvisande medan en tredje grupp avstår från att yttra sig i frågan.

Förslaget om kvinnlig tronföljd tillstyrks av riksmarskalksämbetet. hovrätten över Skåne och Blekinge. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Västerbottens län. _iämsräl/dhetskommitten.' (."enterns. Folkpartiets och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund samt Fredrika-Bremer-l-örbzmdet. Riksmarska/ksämbetet konstaterar med tillfredsställelse att frågan om kvinnlig tronföljd nu har blivit utredd och att utredningsmannens förslag innebär ett positivt ställningstagande i huvudfrågan. Hovrätten över Skåne och Blekinge menar att det är uppenbart att de uppgifter som tillkommer statschefen kan fullgöras lika väl av kvinna som av man. Centerns kvinnoförbund hänvisar till att jämställdhet klart och entydigt finns angiven i grundlagen och att det är orimligt att göra undantag för statschefsämbetet. Folkpartiets kvinnoförbund ansluter sig till tankegången bakom förslaget att den fullajämställdheten mellan könen är en fundamental princip av högsta ordningen samt att avsteg från denna princip i detta sammanhang skulle innebära ett allvarligt psykologiskt bakslag för jämlikhetssträvandena. Jämställdhe/skommitten tillstyrker utredningsmannens förslag under hänvis- ning till att principen om jämställdhet mellan könen redan är fastlagd i regeringsformen.

lYttrandet inte enhälligt.

Prop. 1977/78:71 27

Förslaget om kvinnlig tronföljd avstyrks av länsstyrelserna i .S'tockho/ms.l Kronobergsl och Blekinge län.l Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Centerns ungdomsförbund och Folkpartiets ungdomsförbund. Av dessa menar länsstyrelsen i Stockholms län att införande av tronföljd för även kvinnliga medlemmar av kungahuset innebär en utvidgning av monarkin som föga står i överensstämmelse med de allmänna strömningarna i tiden vare sig i vårt land eller internationellt sett. I den offentliga debatten ifrågasätts starkt den obegränsade arvsrätten till de stora dominerande ekonomiska enheterna. eller till de opinionsbildande massmediaorganen. såsom tidningar etc. Samhällets ansträngningar i fråga om jämställdheten mellan könen är helt inriktad på att skapajämlikhet i såväl ekonomiskt som socialt och kulturellt avseende. Detta skall gälla på den offentliga och privata sektorn. inom organisationsväsendet. inom politiken etc. Länsstyrelsen kan dock inte finna att dessa strävanden har ett samband med frågan om monarkins ställning och vill sålunda ansluta sig till vad konstitutionsutskottet anförde i betänkandet 1974241 med anledning av motioner om kvinnlig tronföljd. I betänkandet erinras om att förslaget till ny författning inte innehöll någon ändring vad beträffar tronföljdsreglerna. [ den delen byggde författningsförslaget på tanken att riksdagen. för den händelse kungahuset skulle utslockna.skulle få rådrum för att ta ställning till den framtida statsformen. Sveriges socialdemo- kratiska kvinnoförbund hänvisar till att republikanskt statsskick bör införas samt att förslaget saknar betydelse ur jämlikhetssynpunkt. Centerns ungdomsförbund uttalar som sin principiella mening att en enskild människa inte skall ärva ett ämbete och att förbundet därför verkar för monarkins avskaffande. '

Folkpartiets ungdomsförbund framhåller inledningsvis att man anser att monarkin bör avskaffas. Beträffande kvinnlig tronföljd och könsjämlikhet anför förbundet bl. a. följande. Ett minimikrav på utredningen hade varit att man närmare analyserat de skäl som finns för och mot kvinnlig tronföljd. Detta har inte gjorts. Någon sådan analys linnet man heller inte i de tre riksdagsmotionerna. i konstitutionsutskottets utlåtande eller reservation, i riksdagsprotokollet eller i direktiven som gav upphov till utredningen. Det enda som förekommer är några allmänna formuleringar om strävan till jämställdhet mellan könen samt konstaterandet att 1975 var ett internatio- nellt kvinnoår. Vi har alltså fått ett förslag till grundlagsändring utan att något organ presterat en analys överstigande en fjärdedels A 4-sida av argumenten för denna förändring. Det kan därför vara lämpligt att närmare betrakta sambandet mellan könsjämlikhet och kvinnlig tronföljd. För en strävan till jämställdhet finns två huvudskäl. Genom att få bort fördomar och diskrimi- nering ökar man dels människors möjlighet att forma sitt liv efter sina egna förutsättningar. dels möjligheterna att få olika poster besatta av så kompe- tenta personer som möjligt. Det första skälet kallas i fortsättningen ”valfri-

' Yttrandet inte enhälligt.

• Sida 28
•  Original

Prop. l977/78:71 28

hctsargumentet" och det andra "kompetensargumentet". Kan dessa argu- ment motivera kvinnlig tronföljd'? Om man tittar på jämställdheten inom kungahuset kan man konstatera att ett införande av kvinnlig tronföjd inte nämnvärt påverkar varken valfriheten eller kompetensen. Kronprinsessor kan förväntas vara lika kompetenta som kronprinsar. Ingen annan än den som står näst i tur till tronen enligt successionsordningen har möjlighet att välja mellan att bli monark eller något annat. Möjligen kan man säga att eftersom fler personer kommer att vara arvsberättigade till tronen. så kommer fler människor att behöva följa de restriktioner som gäller för arvprinsar och -prinscssor. Eftersom införandet av kvinnlig tronföljd inte kan förväntas leda till en ökad omsättning av regenter kommer inte fler arvsberättigade personer att ställas ien situation där de kan välja mellan att bli regent eller inte. Den sammanlagda effekten blir alltså att valfriheten minskar något för personerna i kungliga huset och att denna minskade valfrihet främst går ut över de blivande arvprinsessorna. De skäl som finns förjämställdhet är alltså inte tillämpliga på kvinnlig tronföljd. då det gäller jämställdheten mellan prinsar och prinsessor. Detta hänger samman med att en arvsmonarki i sig innebär att statschefen rekryteras genom ett system där vissa personer rangordnas. utan hänsyn till deras kompetens eller egna önskemål. Två personer kan aldrig vara jämställda i ett sådant system. oavsett om de är av samma eller olika kön. Att då tala om jämställdhet kan bara vara en lek med ord. Ett införande av kvinnlig tronföljd förändrar inte detta grundläggande faktum. Klart står dessutom att införande av kvinnlig tronföljd inte ökar jämställdheten mellan kungahuset och övriga medborgare. Däremot innebär en sådan förändring att man utökar antalet tronarvingar och därmed stärker kungahusets möjligheteratt överleva. Eftersom monarkin i mindre utsträck- ning än en republik tillgodoser valfrihets- och kompetensargumentet innebär införandet av kvinnlig tronföljd att man går emot de strävanden som ligger bakom kraven påjämställdhet mellan könen. Att få se en kvinnlig statschef beträda ett ämbete. med en så förlegad konstruktion som det svenska torde inte vara speciellt befrämjande fören modern kvinnosyn. Frågan om kvinnlig tronföljd är alltsa inte en jämställdhetsfråga. utan handlar om ett eventuellt stärkande av monarkin. Eftersom utredningen inte förts under korrekta premisser kan frågan inte anses vara tillräckligt ingående behandlad för att leda till en förändring av successionsordningen. Sammanfattningsvis anser förbundet bl. a. att man på ett olyckligt sätt brutit ut en delfråga ur statschefsproblematiken. att man ingenstans gjort en analys av skälen för och emot den föreslagna förändringen. att införandet av kvinnlig tronföljd inte kan motiveras av jämställdhetsskäl och att därmed utredningen förts under falska premisser samt att en rad otidsenliga bestämmelser utan sakliga skäl. behållits i successionsordningen.

Flera remissinstanser har avstått från att yttra sig över principfrågan om kvinnlig tronföljd bör införas eller inte. nämligen högsta domstolen. regerings- rätten. justitiekanslern. Svea hovrätt och kammarkollegiet.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1977/78:71 29

Ordningen/ör den kvinnliga tronföljden

Endast några få remissinstanser berör frågan i vilken utsträckning tronföljdsrätt bör medges kvinnor och deras avkomlingar.

Regeringsrätten. hovrätten över Skåne och Blekinge. kammarkollegiet och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker fullt kognatisk tronföljd. Regeringsrätten hänvisar därvid till principen om likställighet mellan könen. Denna princip. som grundlagsfästs i 2 kap. 16 & regeringsformen. bör enligt regeringsrätten tillämpas även i detta sammanhang. Enligt kammarkollegiet skulle en inte fullt kognatisk tronföljd stämma mindre väl överens med strävandena i vårt land till likställighet mellan könen. Länssivrelsen i Göteborgs och Bohus län menar att andra ordningar med kvinnlig tronföljd än den fullt kognatiska utgör nödfallsvägar och därför är oacceptabla. Länssty- relsen understryker att det i första hand är psykologiska jämställdhetsskäl som talar för den föreslagna ändringen.

Riksmarskalksämbetet förordar i första hand en kognatisk arvsordning enligt den gängse modellen. Ämbetet framhåller att en fullt kognatisk tronföljdsordning inte finns i något europeiskt land och ämbetet veterligt inte heller har funnits i ett sådant land.. Kognatisk tronföljdsordning finns däremot i Danmark. Nederländerna och Storbritannien; och den infördes i Danmark så sent som 1953 och i Nederländerna år 1963. Ämbetet finner anledning saknas att f. n. göra större ingrepp i 1810 års successionsordning än att möjlighet öppnas för kvinnlig tronföljd enligt den kognatiska ordningen sådan den praktiseras i oss så närstående länder som Danmark. Nederlän- derna och Storbritannien. Skulle emellertid en dylik ordning av olika skäl inte befinnas genomförbar. vill ämbetet inte motsätta sig utredningsmannens förslag om fullt kognatisk tronföljd. Därest frågan om kvinnlig tronföljd skulle betraktas som en fråga om jämställdhet mellan man och kvinna. vill ämbetet erinra om övergångsbestämmelsen till 2 kap. 16% i nya regerings- formen. enligt vilken äldre föreskrift. som innebär särbehandling på grund av kön. behåller sin giltighet tills vidare. Sådan föreskrift får dessutom ändras. även om ändringen innebär fortsatt särbehandling.

Förslaget att fullt kognatisk tronföljd skall avse endast efterkommande till Carl XVI Gustaf godtas uttryckligen av riksmarskalksämbetet och regerings- rätten och lämnas i övrigt utan erinran.

Omarbetning av gällande successionsordning eller en ny successionsordning?

Det stora fiertalet remissinstanser har inte särskilt kommenterat den av utredningsmannen valda metoden att omarbeta gällande successionsord- ning. I de yttranden som uttryckligen behandlar frågan är kommentarerna i regel kritiska.

Justitiekanslern framhåller sålunda att den föreslagna bestämmelsen i l & om kvinnlig tronföljd liksom det föreslagna nya andra stycket i 3 ;" direkt bryter mot det i successionsordningens ingress upprepade poängterandet av

• Sida 30
•  Original

Prop. 1977/78:71 30

att successionsordningen reglerar Karl XIV Johans manliga bröstarvingars rätt till tronen. Justitiekanslern framhåller vidare att eftersom det inte är fråga om någon provisorisk lösning det enda riktiga givetvis är att utarbeta en helt ny successionsordning. Detta är så mycket mera motiverat som fiera ändringar och tillägg måste ske i den gällande successionsordningen om kvinnlig tronföljd införs. Man skulle därigenom också undvika den föga tilltalande blandningen av arkaistiskt och modernt språkbruk som blir följden av de föreslagna ändringarna och tilläggen. Vidare skulle man kunna undanröja i ingressen förekommande olika uttryck av innehåll att konungen styr riket. vilket strider mot nu gällande regeringsform. Man skulle också ha större anledning överväga att genom uttryckliga bestämmelser undanröja varje tvivel om vad som gäller på vissa punkter. där. såsom framhålls i betänkandet. regler nu saknas. Tva" ledamöter av regeringsrätten. Petrén och Mueller. anser att successionsordningen bör underkastas en allmän översyn. De framhåller att det på två ställen i ingressen till successionsordningen anges att den gäller för sedermera Karl XIV Johans manliga bröstarvingar. Det strider enligt nämnda ledamöters mening mot vanligt lagstiftningsskick att i successionsordningen dels behålla dessa föreskrifter oförändrade. dels föra in bestämmelser om successionsrätt även för vissa kvinnliga bröstarvingar. Det finns därför starka skäl av lagstiftningsteknisk natur som talar för att successionsordningen omarbetas i sin helhet i samband med att de föreslagna bestämmelserna om kvinnlig trortföljd förs in. Det är också av allmänt intresse att successionsordningen som en av våra grundlagar får en klarare och mera tidsenlig utformning.

Vissa remissinstanser är kritiska mot den av utredningsmannen använda metoden utan att dock avstyrka den. Detta gäller högsta domstolen. regering - rätten. Svea hovrätt. kammarkollegiet samt länsstyrelsen iGöteborgs och Bohus län. Högsta domstolen framhåller bl. a. att när nya bestämmelser förs in i 1810 års successionsordning. detta historiska. av ett ålderdomligt språkbruk präglade dokument. måste resultatet. såsom också Utredningsförslaget visar. komma att kännetecknas av bristande enhetlighet både i sak och i form. Förhållandet mellan ingressen till successionsordningen och dess innehåll i övrigt kan tagas till exempel härpå. I ingressen fastslås. att successionsrätt skall tillkomma "manliga bröstarvingar" eller ”äkta manliga bröstarvingar" till Karl XIV Johan på sätt och under villkor som närmare framgår av den efterföljande regleringen. När regler om kvinnlig tronföljd och regler som förutsätter sådan tronföljd i enlighet med utredningsförslaget införs i successionsordningens paragrafer utan ändring av ingressen. blir följden. att ingressen och den efterföljande regleringen inte stämmer överens. Regerings- rätten påpekar att successionsordningen på två ställen i ingressen anges gälla Karl XIV Johans manliga bröstarvrngar. Det strider onekligen mot vanligt lagstiftningsskick att i en författning med denna uppläggning införa bestäm- melser om successionsrätt även för vissa kvinnliga bröstarvingar. Även om skäl kan anföras för att inskriva den nya ordningen i en helt ny författning.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1977/78:71 3]

anser sig dock regeringsrätten med hänsyn till lagstiftningsuppgiftens särart kunna godta den uppläggning utredningen valt. Svea hovrätt framhåller att partiella ändringar i successionsordningen av det slag det nu är fråga om möter svårigheter av både formell och saklig natur. Förslaget vittnar klart härom. Även om en mera genomgripande revision av successionsordningen eller en helt ny tronföljdsordning kunde te sig motiverad.synes en begränsad revision på sätt utredningen stannat för dock kunna godtagas. Kammarkol- legiet uttalar att lagtekniskt skulle en ny successionsordning vara att föredraga. då ett införande av nya bestämmelser i den gamla successions- ordningen måste resultera i bristande enhetlighet både i form och i sak. Utredningsförslaget vittnar därom. Kollegiet finner dock att den av utred- ningsmannen valda uppläggningen med hänsyn till omständigheterna bör kunna godtagas.

Regeringsrätten upptar även några te r min olo g is k a fr å g 0 r. Regeringsrätten framhåller sålunda att successionsordningen nu talar om prins av det kungliga huset för att ange manlig person som har arvsrätt till tronen. medan termen prinsessa har en mera obestämd innebörd. Utred- ningen föreslår införande av benämningarna arvprins och arvprinsessa. Regeringsrätten kan tillstyrka dessa nya benämningar. då de synes ge klart uttryck för vad som åsyftas. en person med arvsrätt till tronen. Det bör övervägas om inte den nya terminologin bör vinna insteg också i 5 kap. 3 & regeringsformen. Regeringsrätten framhåller vidare att utredningen redo- visar innebörden av nuvarande begreppet kungliga huset som omfattande konungen. tronföljdsberättigade. ogifta prinsessor och ingifta. I 5 kap. regeringsformen användes uttrycket konungahuset. Det är inte helt klart huruvida dessa båda begrepp är identiska. Med kvinnlig tronföljd kommer under alla omständigheter begreppet konungahuset att få en delvis annan innebörd och omfatta statschefen. alla till tronen arvsberättigade samt ingifta familjemedlemmar.

] kap. 5 9" i regeringsformen

I anslutning till denna paragraf upptar justitiekanslern några rättstekniska spörsmål. Justitiekanslern menar till en början att det kan övervägas att i successionsordningen intaga en hänvisning till det föreslagna nya andra stycket i l kap. 5 & regeringsformen. I huvudsak samma mening uttalas av kammarkollegiet.

Justitiekanslern pekar vidare på att det är tveksamt om det med den föreslagna formuleringen av 1 kap. H regeringsformen är klart att 2.5 i successionsordningen i dess föreslagna lydelse är tillämplig för det fall att kvinnlig statschefavlider och arvprinsessa är havande. Enligtjustitiekanslern kan nämligen 2å i successionsordningen knappast betraktas såsom något stadgande om "konungen" utan om änkedrottning och änkeprinsessa. För att oklarhet inte skall uppstå förordar justitiekanslern en omformulering

• Sida 32
•  Original

Prop. 1977/78: 71 32

antingen av 1 kap. 5 ;S regeringsformen eller att till 2 & successionsordningen fogas ett andra stycke av innehåll att första stycket äger motsvarande tillämpning om drottning som är statschef dör och änka efter aerrins befinner sig i välsignat tillstånd.

1—3 M" i sttet'essionsordningen ( fit/lt kognatisk tronföljd efter Carl XVI Gustaf och utseende av riksföreståndare)

I formellt hänseende gör högsta domstolen och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund några påpekanden. Högsta domstolen menar att läsningen av den inledande villkorssatsen i 2 ; skulle underlättas om den fick lyda: "Dör Konung i Sverige och befinner sig Hans efterlämnade drottning eller änkan efter arvprins i välsignat tillstånd. då skall" etc. Moderata samlingspartiets kvinno/örbtmd föreslår en formell ändring av innebörd att den föreslagna hänvisningen i l ;" sista stycket till successionsordningen utgår och att till följd härav lagen på förekommande ställen bör omnämna förutom arvprinsen även arvprinsessan.

4 _sf i sttt"('essionsortlningen (upp/ostron ittom riket och religionstillhörighet)

Några remissinstanser tar upp frågan om inte i 4 & borde intas en uttrycklig bestämmelse om verkan av att tronarvinge uppfostras u to m ri k e t . Högsta domstolen framhåller att med kravet på uppfostran inom riket tydligen avses att tillgodose intresset att en statschefi vårt land är väl förtrogen med svenska förhållanden. Om prinsessas äktenskap med utlänning i allmänhet kommer att leda till att hon flyttar utomlands. kan — i vart fall om laglig möjlighet att lämna villkorat samtycke till tronarvinges äktenskap inte skulle föreligga — det finnas större anledning än tidigare att förse stadgandet i 4 & successionsordningen med uttrycklig bestämmelse om verkan av att tronarvinge uppfostras utom riket. Även för andra fall kan det vara av värde att en uttrycklig bestämmelse finns. Någon annan rättsföljd torde inte kunna ifrågakomma än att den utomlands uppfostrade tronar- vingen och alla hans efterkommande förlorar sin successionsrätt. Riksmar- skalksämhetet menar att det vore önskvärt att rättsföljden av att arvprins uppföds utom riket anges. Även Svea hovrätt riktar uppmärksamheten på att en uttrycklig bestämmelse saknas för det fall tronarvingen uppfostrats utom riket. Hovrätten framhåller dock att en sådan bestämmelse kan ge upphov till gtänsdragningsproblem. Det är nämligen oklart hur långvarig bosättningen utomlands skall vara för att successionsrätten skall gå förlorad. Att några års studier utomlands inte skall ha diskvalificerande verkan synes klart. men hur gränsen i övrigt bör dragas är ovisst. Å andra sidan kan sägas. att frånvaron av en bestämmelse ger upphov till problem av i stort sett samma slag.

Några remissinstanser tar upp frågan v i l k e n k re t 5 a v efte rk o m - mande till tronarvinge som bör uteslutas från succes- sionsrätt om tronarvinge överger den rena evangeliska

• Sida 33
•  Original

Prop. 1977/78:71 33

l ä ra n . Enligt riksmarskalksämbetet synes det vara rimligt att de efterkom- mande som var födda redan innan arvprinsen övergav den rena evangeliska läran bibehålls vid sin successionsrätt. Högsta domstolen framhåller att det får antagas att de av arvprinsens efterkommande som föds först efter det att arvprinsen övergav den evangeliska läran blir uteslutna från successionsrätt. Däremot torde de efterkommande som var födda redan vid den angivna tidpunkten bibehållas vid sin successionsrätt. Det synes önskvärt att när förlust av successionsrätt jämväl för efterkommande åsyftas detta framgår av lagtexten i all synnerhet som de efterkommande särskilt nämns i liknande sammanhang. Kammarkollegiet menar också att det av paragrafen bör framgå att även efterkommande är uteslutna från all successionsrätt. Med efterkom- mande torde då enligt kollegiet inte avses sådana barn som var födda redan vid tidpunkten för trosavfallet då dessa får anses ha en självständig på släktskap med ättens huvudman grundad arvsrätt. som de behåller även om fadern förlorar sin.

Kammarkollegiet berör också frågan om stats c h e fe n s re ] i g i o n s - ti l lh ö r i g h et . Kollegiet menar att en uttrycklig bestämmelse om vad som händer om konungen inte bekänner sig till den rena evangeliska läran också borde ha tagits in i förslaget. Kollegiet förutsätter emellertid att frågan om innehållet i 4 & tas upp i samband med det fortsatta utredningsarbetet rörande det framtida förhållandet mellan stat och kyrka. varför det inte torde vara nödvändigt att i dag göra några ändringar i dessa avseenden i paragrafen.

Frågan om vilken inverkan förlusten av s v e n s kt m e d b 0 rga r s ka p skall ha på successionsrätten berörs av riksmarskalksämbetet. Ämbetet uttalat att arvprins eller arvprinsessa som förlorar sitt svenska medborgarskap också bör gå förlustig sin successionsrätt. Enligt ämbetet bör också undersökas om arvprins eller arvprinsessa kan bibehållas vid sin successionsrätt om han eller hon utöver det svenska medborgarskapet förvärvar jämväl utländskt medborgarskap. Regeringsrätten tar också upp frågor om medborgarskapet och uttalar att det för bibehållande av arvsrätt till tronen bör gälla samma kvalifikationer som ställs på statschef enligt 5 kap. regeringsformen och nionde punkten sjätte stycket övergångsbestämmelserna till regeringsfor- men. Arvprins eller arvprinsessa skall ju enligt 5 kap. Bä regeringsformen kunna inträda som tillfällig riksföreståndare. På sådan ställs krav att bl. a. vara svensk medborgare. Arvprins och arvprinsessa bör därför ha svenskt medborgarskap. Om kvinnlig tronföljd införs. särskilt om samtidigt motsva- righet till nuvarande 5 & tredje meningen successionsordningen behålls. måste härvid uppmärksamhet ägnas åt rättsläget när arvprinsessa gifter sig med utländsk man. Hennes barn torde: då enligt gällande rätt i allmänhet inte få svenskt medborgarskap och det kan också inträffa att hon själv mister sitt svenska medborgarskap.

Högsta domstolen och justitiekanslern gör i anslutning till 4 &" några formella påpekanden. Högsta domstolen menar att hänvisningen i 4 & till "den äldre" regeringsformens 2 & i tydlighetens intresse bör bytas ut mot en hänvisning till 2; i 1809 års regeringsform. Enligt justitiekanslern bör övervägas att

• Sida 34
•  Original

Prop. 1977/78:71 34

överflytta bestämmelsen i den äldre regeringsformens 2å om konungens bekännelse till den rena evangeliska läran till 4 & i successionsordningen.

5 y' isuecessionsordningen (samtycke till äktenskap samtjörbudet mot äktenskap med enskilt] svensks barn)

I frågan om samtycke till tronarvinges äktenskaptar några remissinstanser upp spörsmålet om utredningsmannens tolkning av den gällande formuleringen "Konungen. sedan statsrådets tankar inhämtats". Högsta domstolen är tveksam om utredningsmannens tolkning av gällande rätt är riktig och menar att det mest sannolika är att övergångsbestämmelsen i punkt 7 till den nya regeringsformen måste tolkas så att samtycke skall lämnas av "regeringen på hemställan av konungen". Om högsta domstolens tolkning är riktig innebär alltså utredningsmannens förslag en saklig ändring av gällande rätt av innebörd att samtycke krävs endast av regeringen. Högsta domstolen gör i tolkningsfrågan gällande att den av utredningsmannen föreslagna ändringen bygger på antagandet att ”Konungen” i 5 äsuccessions- ordningen ej betyder annat eller mera än konungen i egenskap av rikets styrelse. Huruvida detta antagande är riktigt är emellertid högst osäkert. Eftersom fråga. om prinsessa av det kungl. huset skall få ingå ett tillämnat äktenskap. i successionsordningen (6 &) betraktas såsom en angelägenhet som berör konungen personligen. närmast i hans egenskap av företrädare för det kungl. huset. är det nämligen föga troligt. att successionsordningen skulle behandla motsvarande fråga när det gäller prins av det kungl. huset såsom en angelägenhet som ej angår konungen i hans egenskap av företrädare för det kungl. huset eller eljest personligen. Det mest sannolika är. att ordet "Konungen" i Så successionsordningen betyder konungen i hans dubbla egenskap av riksstyrelse och företrädare för det kungl. huset. Uttrycket "Konungen. sedan statsrådets tartkar inhämtats" Skulle alltså överförda på nuvarande konstitutionella förhållanden närmast motsvara orden "rege- ringen på hemställan av konungen". Riksmarskalksämbetet förmenar att den naturligaste tolkningen av uttrycket "Konungen" i 5 och 6 ä;" successions- ordningen är att det åsyftar konungen personligen.

[ sakfrågan. om samtycke skall lämnas av regeringen. yttrar sig några remissinstanser. Regeringsrätten tillstyrker uttryckligen att samtycke lämnas av endast regeringen under hänvisning till att statscshefens samtycke är ett internt spörsmål som inte är av beskaffenhet att behöva regleras i grundlag. Två remissinstanser. rikstnarskalksämbetet och Svea hovrätt. förordar att samtycke skall lämnas även av statschefen. Frågan om samtycke till arvprins äktenskap torde. enligt hovrt'itten över Skärte och Blekinge. vara en angelä- genhet som bör avgöras av riksdagen.

Utredningsmannens uttalande att 5 a m t y c k e till ä k t e n s k a p b ö r k u n n a fö re n a s me d villkor berörs av några remissinstanser.

Regeringsrätten finner ej tanken. godtagbar. Riksmarskalksämbetet. högsta

• Sida 35
•  Original

Prop. 1977/78:71 35

domstolen och kammarkollegiet menar att för att villkor skall kunna uppställas stadgande härom måste tas in i successionsordningen. Högsta domstolen uttalar sålunda att. om samtycke anses böra kunna förenas nted villkor. detta uttryckligen bör anges i lagtexten. Det bör vidare enligt högsta domstolen av lagtexten framgå. vilket statsorgan som har att pröva om uppställt villkor blivit uppfyllt. Ävenjustitiekanslern finner det mycket tveksamt huruvida det över huvud skulle vara möjligt att uppställa villkor utan uttryckligt författningsstöd. Justitiekanslern uttalar sålunda att dörren i varje fall inte torde stå öppen för vilka villkor som helst. Någon gräns måste uppenbarligen under alla förhållanden dragas i författningen.

Flera remissinstanser behandlar frågan om möjligheten för arvprins att ä k t a e n s k i 1 d 5 v e n s k m a n s (1 ot te r . nämligen rikstnarska/ksämbe- tet, regeringsrätten, S vea ltovrätt. hovrätten över Skåne och Blekinge. kammar- kollegiet samt rttinort'teterna i länsstyrelserna_lör Kronobergs och Blekinge län. Nämnda remissinstanser har i huvudsak uttalat sig för att förbudet mot sådant gifte slopas. Riksmarskalksämbetet uttalar sålunda att tillräcklig garanti mot ett ur dynastisk synpunkt olämpligt äktenskap finns inbyggd i det samtycke som fordras enligt paragrafens första mening. Ämbetet delar ej heller utredningsmannens farhågor att ett alltmera utökat antal äktenskap mellan tronarvingarna och vanliga svenska medborgare kan leda till att det kungliga blodet blir allt mer urvattnat med påföljd att det blir allt svårare. biologiskt och socialt. att upprätthålla "föreställningen om kungahusets särart och därmed också att motivera den ärftliga monarkin. Om förbudet ej slopas bör enligt regeringsrätten den nuvarande formuleringen av bestämmelsen ej bibehållas. Regeringsrätten menar sålunda att det ej kan vara avgörande om fadern eller modern till den tilltänkta partnern är svensk. Bestämmande bör i angivet fall bli om partnern själv är svensk. Vidare framhåller regeringsrätten att enligt ordalagen förbudet drabbar arvprins som vill gifta sig med svensk mans dotter. däremot inte arvprinsessa. som vill gifta sig med svensk mans son. I formellt hänseende påpekar/lägsta domstolen att uttrycket "arvsrätt till riket" i 5 & lämpligen torde böra ersättas med "successionsrätt till tronen".

8 _.t' i successionsordningen (tronarvinges upphöiande till regerande furste av utländsk stat)

Riksmarskalksämbetet har intet att invända mot regeln i gällande rätt att riksdagen skall lämna sitt samtycke till att arvprins upphöjs till regerande furste i utländsk stat.

Frågan om rättsföljden av att arvprins upphöjs till regerande furste i utländsk stat berörs av regeringsrätten. som anser att diskvalifikations- grunden i 8 & successionsordningen knappast har större aktualitet i dagens värld.

Frågan om sättet för samtyckets lämnande berörs av högsta domstolen. som

• Sida 36
•  Original

Prop. 1977/78:71 36

påpekar att en lag måste ha ett allmängiltigt innehåll. Orden ”genom lag” bör därför utgå i denna paragraf liksom i 9 55. Även riksmarskalksämbetet gör samma påpekande.

9 s i successionsordningen (statschtfs giftermål m. m. )

Regeringsrätten tar både i sakligt och formellt hänseende avstånd från förslagetsåvittangårstatschefs ingående av äktenskapoch anför att frågan om hur statschefens ingående av äktenskap skall regleras inte sammanhänger med införandet av kvinnlig tronföljd. Det saknas enligt regeringsrättens mening anledning att nu aktualisera detta spörsmål. Förslaget är även i sig knappast ändamålsenligt. Valet av maka eller make är inte ett ämne som över huvud lämpar sig för behandling i riksdagen (motionsrätt. utskottsutlåtande. offentlig debatt etc.). Om statschefs val av make/maka skall diskvalificera från fortsatt funktion som statschef är detta ett ämne som bör regleras i 5 kap. regeringsformen.

[ övrigt gör ingen remissinstans invändning mot regeln att samtycke skall lämnas. Några remissinstanser tar upp frågan om v e r k a n a v b rista n d e s a m t y c k e.

Högsta domstolen påpekar att något stadgande om verkan av att bestäm- melsen i 9 ä åsidosätts ej föreslås. Högsta domstolen framhåller emellertid att en positiv bestämmelse härom är erforderlig mot bakgrund av motsvarande reglering för tronarvinge för att förebygga ett inte avsett motsatsslut. Efter förebild av vad som i motsvarande fall får anses gälla beträffande tronarvinge torde rättsföljden böra vara. att konungen förlorar sin behörighet att vara statschef och att efterkommande till honom eller vissa av dem mister sin successionsrätt. Med en uttrycklig regel om sådan verkan blir även klarlagt. att uteblivet samtycke till ett av konungen eller i förekommande fall drottningen ingånget äktenskap ej inverkar på äktenskapets giltighet. Även justitiekanslern och hovrätten över Skärte oclt Blekinge menar att av paragrafen klart skall framgå att konungen. om han utan föreskrivet samtycke ingår äktenskap eller mottar regentskap i utländsk stat. förlorar tronen. Denna uppfattning delas av kamtttarko/legiet. som också uttryckligen tillstyrker den nya paragrafen.

Av de remissinstanser som tar upp frågan om v e m 5 o m 5 k all lä m n a sam tycke till konungens giftermål är det endast länsstvrelseni Göteborgs och Bohus lätt som tillstyrker att den uppgiften bör ankomma på riksdagen. Riksmarskalksämbetet. kattttnarkollegiet samt länsstyrelsen för Kronobergs lätt menar att samtycke till giftermål i stället kan ges av regeringen. Enligt Svea hovrätt är det — om någon bestämmelse härom över huvud taget anses erforderlig — till fyllest att kräva regeringens samtycke till äktenskap.

Frågan om var ett stadgande om förbud för konungen att utan riksdagens samtycke mottaga utländskt regentskap eller ingå äktenskap och om verkan

• Sida 37
•  Original

Prop. 1977/78: 71 37

av överträdelse härav lämpligen bör ha sin plats berörs av högsta domstolen. som anför att ehuru skäl kan anföras för stadgandets placering i 5 kap. regeringsformen. stadgandet även kan försvara sin plats i successionsord- ningen med hänsyn till sitt nära samband med reglerna däri. Enligt regeringsrätten bör ett stadgande om förbud av nyssnämnt slag intas i 5 kap. regeringsformen.

10 _l" i suecessionsordningen (titlar)

Frågan om vilken titel gemålen till drottning—statschef skall bära och förlust av titeln berörs av några remissinstanser.

Enligt riksmarskalksämbetets mening är det naturligast att gemålen, om drottning-statschefen lämnar tronen eller om paret träder i skilsmässa. får behålla sin prinstitel. under vilken han kanske i årtionden varit känd. Detta gäller i all synnerhet om han blir änkeman. De avslutande orden i 10 & "dock utan rätt till kronan" torde enligt ämbetet kunna utgå. Riksmarskalksäm- betet framhåller vidare att vad i övrigt gäller frågor om titlar samt om tillhörighet till det kungliga huset och andra hithörande spörsmål dessa bör liksom hittills regleras enligt vid varje aktuellt tillfalle gällande europeisk fursterätt och med beaktande av iakttagen inhemsk praxis. Det är enligt ämbetet lätt att konstatera att vad utredningsmannen härutinnan anfört ej till alla delar motsvarar tillämpad sedvänja. Regeringsrätten menar att anledning saknas att i grundlag särskilt reglera titulaturen för gemålen till drottning- statschefen.

Behovet av övergångsbestämmelser

Remissinstanserna tar i regel inte upp frågan om övergångsbestämmelser behövs. l två yttranden anförs dock synpunkter på denna fråga.

Riksmarskalksämberet menar att avsteget från regeln att lagar. och i all synnerhget grundlagar. ej bör tillerkännas tillbakaverkande kraft inte bör drivas längre än att om vårt kungapar före ikraftträdandet av en ny successionsordning lår först en eller flera döttrar och sedan en son, som enligt nu gällande ordningalltså står närmast till tronen.så skall ändring därutinnan ej ske även om den nya tronföljdsordningen är fullt kognatisk. Enligt justitiekanslern innebär förslaget att de nya tronföljdsreglerna skall beröra samtliga manliga och kvinnliga avkomlingartill Carl XVI Gustafatt man ger lagstiftningen tillbakaverkande kraft. Det är en allmän princip i vår lagstift- ning att denna inte ges retroaktiv giltighet utan att särskilda skäl föreligger. vilket stundom ansetts vara fallet inom exempelvis skattelagstiftningen. I förevarande fall tillkommer att fråga är om att ge grundlag tillbakaverkande kraft. vilket bör mana till särskild restriktivitet.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1977/78:71 38

F amil/enamn

Riksmarskalksämbetet och regeringsrätten tar upp frågan om behovet av en rättslig reglering i fråga om släktnamnet för kungahusets medlemmar.

Riksmarska/ksämbetet delar utredningsmannens uppfattning att en rättslig reglering i framtiden kan komma att krävas i fråga om släktnamn för de barn som föds i en arvprinsessas eller en drottning-statschefs äktenskap. Ur dynastisk synpunkt synes det ligga närmast till hands att dessa barn bär släktnamnet Bernadotte. Arvprinsessans eller drottningen-statscshefens gemål kan tänkas bära släktnamnet Bernadotte i förening med det egna namnet. Enligt regeringsrätten förtjänar frågan övervägande. Det är ej självklart att namnlagens regler utan vidare skall tillämpas på kungahusets medlemmar.