Prop. 1977/78:84

om avtal mellan Sverige och Norge angående grunderna för fördelningen av beskattningen av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster.

Prop. 1977/78: 84

Regeringens proposition 1977/78: 84

om avtal mellan Sverige och Norge angående grunderna för fördel— ningen av beskattningen av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster;

beslutad den 6 april 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett nytt avtal mellan Sverige och Norge angående grunderna för fördelningen av beskatt- ningen av LKAB:s inkomster. Avtalet ersätter ett från norsk sida upp- sagt avtal från år 1962 i samma ämne, som tillämpades sista gången på 1975 års inkomster.

Avtalet träder i kraft så snart ratifikationshandlingar har utväxlats och avses bli tillämpligt på inkomst som uppbärs år 1976 eller senare år.

1. Riksdagen 1977/78. ] saml. Nr 84

Prop. 1977/78: 84

IJ

Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-04-06

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson. Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén

Föredragande: statsrådet Mundcbo

Proposition om avtal mellan Sverige och Norge angående grunderna för fördelningen av beskattningen av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster

1 Inledning

Efter uppsägning från norsk sida i juni 1975 upphörde avtalet mellan Sverige och Norge den 31 oktober 1962 angående grunderna för fördel- ning i beskattningshänseende av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster att gälla vid utgången av år 1975 (SFS 1975 : 989).

Förhandlingar om ett nytt avtal mellan de båda staterna i samma ämne hade emellertid inletts redan dessförinnan. Förhandlingarna avslu- tades i Oslo den 25 och den 26 januari 1977. Vid sistnämnda tillfälle pa- raferades ett förslag till avtal mellan de båda staterna angående grun- derna för fördelningen av beskattningen av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster och ett protokoll som är fogat till avtalet. Samti- digt paraferades ett förslag till överenskommelse angående inkomstbc- räkningen, vilket senare skall ingås mellan de båda staternas behöriga myndigheter. Handlingarna var upprättade på svenska. överenskom- melse har senare nåtts om texter på norska. Förslagen bör fogas till re— geringsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över förslagen till avtal, protokoll och överenskommelse avgetts av kammarrätten i Stockholm, riksskattever- ket, landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Luossavaara- ' Kiirunavaara Aktiebolag. Svenska kommunförbundet har bifogat ytt- randen av Gällivare kommun, Kiruna kommun, Luleå kommun och Stockholms kommun.

Sedan regeringen den 9 februari 1978 hade beslutat att avtalet och protokollet skulle undertecknas, har de den 14 mars 1978 underteck- nats för Sveriges del av beskickningschefen i Oslo.

Prop. 1977/78: 84 3

2. Tidigare avtalsregleringar

Transport av malm från de norrländska malmfälten till Narvik för ut- skeppning påbörjades redan år 1903. Transporterna reglerades genom ett transportavtal som hade ingåtts år 1898. Redan under de första verk- samhetsårcn i Norge uppstod tvist om och i vilken utsträckning den verksamhet som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) bedrev i Norge genom transport av malm genom norskt territorium och utskepp- ning från norsk hamn skulle medföra rätt för Norge att beskatta en del av bolagets vinst. Sådan beskattning skedde dock och under åren 1904—— 1912 uppskattades den del som skulle beskattas i Norge skönsmässigt för varje år. Bolaget önskade emellertid fastare normer för beskattning- en, särskilt för att förhindra alltför kraftiga skönstaxeringar. År 1913 ut- färdades en gemensam deklaration av den svenska och den norska rege- ringen som medförde, att 10 % av bolagets hela beskattningsbara in- komst beskattades i Norge. Så stor del av bolagets totala vinst ansågs nämligen hänförlig till bolagets anläggningar i Narvik. Överenskommel- sen innehöll ingenting om underlaget för beskattningen men det torde ha varit underförstått, att bolagets svenska deklaration skulle godtas vid beskattningen i Norge.

Genom ett avtal år 1937 (SFS 1937: 661) bestämdes, att en tiondel av bolagets samlade inkomst skulle beskattas i Norge och nio tiondelar i Sverige. Fördelningen avsåg såväl den statliga som den kommunala be- skattningen. Inte heller detta avtal innehöll bestämmelser om underlaget för beskattningen men i praktiken godtogs vid beskattningen i Norge i princip bolagets svenska deklaration. En del justeringar uppåt gjordes dock med hänsyn till att vissa avdrag som bolaget hade gjort inte god- togs vid beskattningen i Norge.

Frågan om en revision av 1937 års avtal aktualiserades i skilda sam- manhang i slutet av 1950-talet och efter förhandlingar under åren 1961 och 1962 undertecknades ett nytt avtal den 31 oktober 1962. Avtalet godkändes av riksdagen (prop. 1962: 199, BeU 1962: 65, rskr 1962: 396) och tillämpades första gången beträffande 1962 års taxering (SFS 1963: 61). Efter uppsägning från norsk sida upphörde som jag har nämnt tidigare avtalet att gälla vid utgången av år 1975.

1962 års avtal innebar i huvudsak följande. I motsats till vad som gällde tidigare var den norska inkomstandelen i princip beroende av de malmkvantiteter som transporterades till norsk resp. svensk hamn. Under åren 1952—1959 transporterades årligen mellan 72 och 83 % av LKAB:s för utskeppning avsedda malm till Narvik medan återstoden transporterades till Luleå. De angivna procenttalen för transporterna till Narvik motsvarade en årlig transporterad malmkvantitet under angivna år av mellan 8,3 och 10,5 milj. ton. År 1961 uppgick till Narvik trans- porterad malmkvantitet till 12,5 milj. ton. Med utgångspunkt härifrån

Prop. 1977/78: 84 4 föreskrevs i avtalet, att Norge skulle ha rätt att beskatta 10 % av bola— gets samlade inkomst, om de kvantiteter gruvprodukter som transporte- rades mcd järnväg till hamn i Norge utgjorde lägst 74 % och högst 78 % av den totala kvantiteten av de under inkomståret till hamn med järnväg transporterade gruvproduktcrna. Om den norska transportande- len översteg 78 %, skulle den norska inkomstandelen ökas enligt vissa i avtalet angivna regler. Om den norska transportandelen däremot un— dersteg 74 %, minskades den norska inkomstandelen enligt motsvarande regler. Enligt en särskild spärregel skulle doek'den norska inkomstande— len aldrig kunna understiga 8 %, vilket motsvarade en norsk transport— andel av 59,2 %. Bestämmelserna gällde vid både den statliga och den kommunala beskattningen i Norge. Den ovan angivna lägsta procentsiff— ran 74 för tillämpning av en norsk inkomstandel av 10 % kunde höjas till 75, om den norska fastighetsskatten ("eiendomsskatten"), som utgick på bolagets fastigheter, översteg visst i avtalet angivet belopp, vilket an— knöt till då utgående fastighetsskatt i Norge. Den del av bolagets sam— lade inkomst, som enligt nu nämnda regler inte skulle beskattas i Norge, skulle beskattas i Sverige.

Som jag har nämnt tidigare innehöll de äldre avtalsregleringama inte några särskilda bestämmelser om inkomstberäkningen. Inte heller 1962 års avtal innehöll sådana regler. Däremot hade i avtalet tagits in bestäm— melser som gav de båda staternas behöriga myndigheter, dvs. de svenska och norska finansdepartementen, möjlighet att träffa överenskommelse om hur inkomstberäkningen skulle ske. I den överenskommelse som se— dermera träffades fastställdes, att vid inkomstberäkningen i Norge i princip skulle godtas samma underlag som vid taxeringen i Sverige. Vissa justeringar skulle dock få ske. Sålunda skulle vid beskattningen i Norge tillägg göras med 10 % av yrkade avdrag för substansminskning på gruva liksom även för föreningsavgifter. Vid taxeringen i Sverige cr- höll bolaget avdrag med endast 90 % i dessa hänseenden och fick så- ledes ingen kompensation för mistad avdragsrätt vid beskattningen i Norge. Vidare föreskrevs i överenskommelsen, att inkomstberäkningeni Norge skulle ske som om avsättning enligt den svenska lagstiftningen om investeringsfonder inte hade verkställts. Avsättning skulle dock en- ligt överenskommelsen få ske i vanlig ordning i fråga om den del av bo- lagets inkomst som beskattades i Sverige. I praxis har de sistnämnda reg- lerna tillämpats även i fråga om avsättning enligt den senare tillkomna svenska lagstiftningen om miljöfonder.

Det bör i detta sammanhang nämnas, att skattefrågor i allmänhet mellan Sverige och Norge reglerats i generella dubbelbeskattningsavtal mellan de båda staterna. Det första avtalet ingicks år 1947. Det ersattes senare av ett nytt avtal år 1956. Nu gällande dubbelbeskattningsavtal in- gicks den 1 november 1971 (SFS 1972: 35). I samtliga dessa avtal har in- tagits föreskrifter (art. 28 i nu gällande avtal) som innebär, att avtalet inte medför ändring i specialavtalet angående LKAB:s beskattning.

Prop. 1977/78: 84 5

3. Innehållet i avtalet, protokollet och förslaget till överens- kommelse

Det nya avtalet bygger liksom 1962 års avtal på principen att kvanti- teten av malm och andra produkter från bolagets gruvor som transpor- teras till norsk hamn för utskeppning skall vara avgörande för storleken av den norska beskattningen. Denna princip har emellertid i det nya av- talet i två hänseenden uttryckts något annorlunda än i 1962 års avtal. Enligt det nya avtalet är det storleken av skeppningarna från norsk hamn som är avgörande för den norska skattens storlek medan 1962 års avtal föreskrev, att kvantiteten malm och andra gruvprodukter som med järnväg transporterades till norsk hamn skulle bestämma skattens stor- lek i Norge. Transport av malm till norsk hamn för lagring kommer alltså inte att påverka beskattningens storlek. Avgörande blir i stället ut- skeppningen av malm från norsk hamn från lager där. Vidare är det enligt det nya avtalet den faktiskt utskeppade kvantiteten, uttryckt i ton, som bestämmer den norska beskattningens storlek, medan det enligt 1962 års avtal var relationen mellan transporterad kvantitet malm till norsk resp. svensk hamn som var avgörande.

På andra punkter finns emellertid viktiga principiella skillnader mel- lan tidigare avtalsregleringar och det nya avtalet. Medan enligt tidigare avtal den andel av bolagets vinst som fick beskattas i Norge var den- samma vid statlig och kommunal beskattning, i regel 10 %, gäller enligt det nya avtalet, att en större andel av vinsten får beskattas vid den kom- munala beskattningen än vid den statliga. Vidare innehåller det nya av- talet den viktiga nyheten, att bolagets kommunala inkomstskatt i Norge aldrig skall understiga visst i avtalet angivet minimibelopp, oavsett om skatten, om den beräknats med utgångspunkt från bolagets vinst, skulle understiga detta belopp. Möjlighet finns emellertid att ändra minimibe- loppet under avtalets giltighetstid.

Art. ] i avtalet innehåller bestämmelser om hur stor andel av bolagets vinst som får beskattas i Norge och om det nyss nämnda minimibelop- pet. Enligt punkt 1 skall vid den statliga beskattningen 10 % av bolagets totala inkomst beskattas i Norge. Detta överensstämmer med vad som i normalfallet gällde enligt 1962 års avtal. Punkterna 2—4 reglerar storle- ken av bolagets skatt vid den kommunala inkomstbeskattningen i Norge. Enligt punkt 2 skall normalt 12 % av bolagets totala inkomst beskattas i Norge. Denna andel gäller dock endast om den totala mängden malm eller andra produkter från bolagets gruvor, som utskeppas från norsk hamn, under beskattningsåret inte överstiger 22 milj. ton. Överstiger skeppningarna denna kvantitet, ökas den nyss angivna andelen. Bestäm- melser härom finns i punkt 3. Enligt dessa bestämmelser ökas andelen med en promilleenhet för varje fullt antal milj. ton varmed utskeppning- arna överstiger 22 milj. ton. Om utskeppningarna för ett beskattningsår

Prop. 1977/78: 84 6 uppgår till 25 milj. ton, ökas således den andel av bolagets inkomst som får beskattas kommunalt i Norge från 12 % till 12,3 %. Det kan i detta sammanhang nämnas, att malmtransporterna till Narvik ökade från 12,5 milj. ton år 1961 till 22,1 milj. ton år 1974. År 1975 sjönk transporterna till 15,5 milj. ton och uppgick år 1976 till 17,9 milj. ton och år 1977 till ca 14,4 milj. ton. Utskeppningarna från Narvik under åren 1975, 1976 och 1977 uppgick till 15,3, 17,6 resp. 14,4 milj. ton. Punkt 4 behandlar den tidigare nämnda minimiskatten. Enligt denna punkt skall LKAB:s kommunala inkomstskatt i Norge inte för något beskattningsår under- stiga ett belopp motsvarande 4 milj. svenska kr. Enligt art. 3 punkt 1 kan emellertid en stat vart tredje år under avtalets giltighetstid påkalla för- handlingar om ändring av det i art. 1 punkt 4 angivna minimibeloppet. Om överenskommelse inte nås vid sådana förhandlingar, kan avtalet sä- gas upp under avtalsperioden i enlighet med bestämmelserna i art. 6.

Art. 2 i avtalet reglerar beskattningen på svensk sida. Enligt punkt I utgår svensk inkomstskatt på 90 % av bolagets totala inkomst. Detta gäller även vid den kommunala beskattningen trots att den andel av in- komsten som får beskattas kommunalt i Norge uppgår till 12 % eller mer. Det nya avtalet avviker på denna punkt från 1962 års avtal. Som jag har nämnt tidigare föreskrev detta avtal, att den del av bolagets in- komst, som enligt avtalet inte skulle beskattas i Norge, skulle beskattas i Sverige. I det nya avtalet har emellertid i punkt 2 införts regler som är avsedda att förhindra dubbelbeskattning av bolagets inkomst till den del norsk kommunal inkomstskatt utgår på större andel av inkomsten än 10 %. Reglerna innebär, att norsk kommunal inkomstskatt, som utgår på ett belopp som överstiger 10 % av bolagets totala inkomst, skall av- räknas från bolagets svenska statliga inkomstskatt. Bolagets svenska kommunala inkomstskatt skall däremot inte tas i anspråk för avräkning. Avräkningsreglerna i punkt 2 gäller även det minimibelopp som bolaget har erlagt som norsk kommunal inkomstskatt enligt art. 1 punkt 4. För att minska risken för bolaget att avräkningsrätten går förlorad för något beskattningsår på grund av att bolaget för detta år inte skall erlägga svensk statlig inkomstskatt eller skall erlägga sådan skatt med lägre be- lopp än avräkningsbar norsk skatt, har i avtalet tagits in regler, som ger möjlighet för bolaget att utnyttja avräkningsrätten under sex är närmast efter ifrågavarande beskattningsår (punkt 3 ).

Bestämmelserna i art. 3 punkt ] har berörts i samband med redogö— relsen för art. 1 punkt 4. I punkt 2 har tagits in regler, som i sak åter— fanns även i 1962 års avtal och som tidigare har berörts i samband med redogörelsen för sistnämnda avtal. Det nya avtalet liksom 1962 års avtal saknar särskilda regler om inkomstberäkningen. Bestämmelserna i punkt 2 ger dock möjlighet för de båda staternas behöriga myndigheter att träffa särskild överenskommelse om inkomstberäkningen. Som jag nämnde inledningsvis har de båda förhandlingsdelegationema enats om

Prop. 1977/78: 84 7

ett förslag till sådan överenskommelse. Jag avser att senare återkomma med en redogörelse för förslagets innehåll.

I art. 4 anges vilka myndigheter som är behöriga att träffa över- enskommelse enligt art. 3 punkt 2.

Enligt art. 5 skall avtalet ratificeras. Avtalet träder i kraft med utväx- lingen av ratifikationshandlingarna och blir tillämpligt på inkomst som har uppburits år 1976 eller senare år. Då 1962 års avtal tillämpades sista gången beträffande 1975 års inkomst, uppkommer ingen avtalslös period mellan de båda avtalen.

Art. 6 innehåller regler om uppsägning av avtalet. Uppsägning får normalt ske tidigast år 1981. Som jag har nämnt tidigare får dock upp- sägning ske dessförinnan, om överenskommelse enligt art. 3 punkt 1 inte kan nås. Vidare får avtalet sägas upp före år 1981, om förutsättningarna för avtalet väsentligen rubbas genom strukturella förändringar inom LKAB.

Protokollet utgör en integrerande del av avtalet. I protokollet har an- givits vilka norska statliga och kommunala inkomstskatter som omfattas av avtalet. Det bör påpekas, att den i Norge utgående fastighetsskatten ("eiendomsskatten”), som utgår på bolagets fastigheter i Norge, icke omfattas av avtalet. Vidare avger de båda staterna i protokollet en ge- mensam deklaration, vari man slår fast, att avtalet utgör en förhand- lingsprodukt med schablonmässigt utformade beskattningsregler. Avtalet skall enligt deklarationen inte anses prejudicerande för vinstfördel- ningen, om avtalet skulle upphöra att gälla.

Som nämndes i samband med redogörelsen för art. 3 punkt 2 i avtalet har de båda förhandlingsdelegationerna upprättat ett förslag till över- enskommelse som skall träffas av de behöriga myndigheterna med stöd av denna punkt.

I punkt 1 i förslaget slås fast den redan enligt tidigare avtalsreglering— ar gällande principen, att bolagets inkomstberäkning skall godtas vid be- skattningen i Norge, om beräkningen stämmer överens med svenska be— skattningsregler. Punkt 2 innehåller undantag från denna regel. Undan— tagen är i sak desamma som de som gällde enligt 1962 års avtal. Sålunda får vissaavdrag, som medges vid beskattningen i Sverige, återläggas vid den norska beskattningen. Detta gäller avdrag för föreningsavgifter, substansminskning av gruva, koncernbidrag samt avsättning till vissa fonder såsom investeringsfond, miljöfond etc. Enligt punkt 3 skall den del av de avdrag, som på grund av bestämmelserna i punkt 2 inte har medgivits vid beskattningen i Norge, i stället medges vid bolagets svenska beskattning. Bestämmelsen avviker delvis från vad som gällde enligt 1962 års avtal. Som jag nämnde vid redogörelsen för detta avtal, medgavs avdrag för föreningsavgifter och substansminskning endast i den mån bolagets inkomst beskattades i Sverige, dvs. i regel med 90 % av avdragets totala belopp. Anledningen till de nya bestämmelserna är

Prop. 1977/78: 84 8

att det ansetts obilligt att bolaget beskattas för hela sin inkomst men inte får fullt avdrag för samtliga avdragsgilla kostnader. Punkterna 4 och 5 är nya och motsvarar principiellt på intäktsidan vad punkterna 2 och 3 föreskriver på avdragssidan. Statsbidrag som bolaget erhåller på grund av lagerökning och andra liknande statsbidrag skall inte tas med vid be- skattningen i Norge men skall beskattas i sin helhet i Sverige. Punkt 6 slutligen föreskriver, att inkomst av viss verksamhet, som bolaget bedri- ver i Norge, antingen direkt eller genom norskt bolag, och som inte di- rekt hängcr samman med gruvhanteringen, inte skall räknas med vid uppdelningen av beskattningen enligt avtalet. Sådan inkomst beskattas endast i Norge.,

4. Remissyttrandena

4.1. Avtalet och protokollet

Avtalet och protokollet har i sak godtagits eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom LKAB. Bolaget menar att man inte kan biträda en överenskommelse som medför ökad skattebelastning för bolaget. Enligt bolaget utgör visserligen den föreslagna avtalskonstruk— tionen inte någon belastning för bolaget vid den vinstnivå som bolaget tidigare har kunnat uppvisa. Under nuvarande förhållanden med en all- varlig försämring av bolagets ekonomi är det emellertid enligt bolaget viktigt, att bolaget inte får en ökad skattebelastning. Den minimiskatt som på grund av bestämmelserna i art. 1 punkt 4 i avtalet skall utgå till Narviks kommun innebär enligt bolaget en sådan merbelastning, vilken bolaget under nuvarande förhållanden inte anser sig kunna godta. Bola- get önskar att avtalet arbetas om i detta hänseende eller, om detta inte är möjligt, att bolaget på annat sätt erhåller kompensation för den ökade skattebelastningen.

Kammarrätten i Stockholm har gjort ett påpekande beträffande rela- tionen mellan förevarande avtal och 1971 års allmänna dubbelbeskatt- ningsavtal med Norge. Kammarrätten erinrar om att art. 28 i 1971 års dubbelbeskattningsavtal föreskriver, att dubbelbeskattningsavtalet inte ändrar 1962 års specialavtal rörande LKAB:s beskattning. Denna be- stämmelse saknar enligt kammarrätten numera aktualitet, eftersom 1962 års avtal har upphört att gälla. Kammarrätten föreslår, att art. 28 i 1971 års avtal ändras så att hänvisningen i stället avser förevarande avtal el— ler att förevarande avtal kompletteras med en förklaring att det skall gälla oavsett bestämmelserna i 1971 års avtal.

4.2. Överenskommelsen

Förslaget har i huvudsak lämnats utan erinran av rcmissinstanserna. Riksskatteverket anser att punkt 3 är oklar och bör formuleras om men

Prop. 1977/78: 84 9

har ingen erinran mot bestämmelsens sakliga innehåll. Svenska kont- munförbundet däremot har erinringar i sak mot innehållet i punkt 3. Förbundet finner, att den avdragsrätt vid beskattningen i Sverige som föreskrivs i denna punkt innebär en försämring i beskattningshänseende för svenska staten och de berörda svenska kommunerna i jämförelse med 1962 års avtal. Förbundet menar, att det inte finns någon anledning att medge sådana avdrag, i varje fall inte vid den svenska kommunala inkomstbeskattningen.

5. Föredraganden

Skatteförhållandena för ett svenskt företag med verksamhet i Norge regleras normalt enligt gällande allmänna dubbelbeskattningsavtal. Mel- lan Sverige och Norge har sådana avtal funnits sedan år 1947. Nuva- rande avtal ingicks år 1971. Enligt de principer som gällt och som allt- jämt gäller enligt dessa avtal får ett svenskt företag beskattas i Norge om företaget är så fast etablerat där att företaget anses ha ett s. k. fast driftställe där.

LKAB påbörjade utskeppning av svensk malm över norsk hamn (Narvik) redan år 1903. Efter vissa tvister i inledningsskedet accepte- rade bolaget så småningom, att bolagets verksamhet i Norge var av den omfattningen att en del av bolagets vinst kunde beskattas där. Sådan be- skattning skedde till en början skönsmässigt för varje år. Ganska snart fann man det dock önskvärt att utforma mer bestämda normer för be- skattningen. Detta skedde första gången år 1913. En då träffad över- enskommelse innebar i princip, att 10 % av bolagets inkomst beskatta- des i Norge och återstoden i Sverige. År 1937 ersattes överenskommel- sen av ett specialavtal av i huvudsak samma innehåll som den tidigare överenskommelsen. 1937 års avtal ersattes år 1962 av ett nytt avtal med i stort sett samma inkomstfördelning som tidigare överenskommelse och avtal. Det nya avtalet medgav dock vissa justeringar av inkomstfördel- ningen beroende på kvantiteten transporterad malm. 1962 års avtal upphörde att gälla vid utgången av år 1975 efter uppsägning från norsk sida.

Förslaget till nytt avtal och protokoll bygger i huvudsak på 1962 års avtal. Liksom tidigare fastställs i avtalet den andel av bolagets inkomst som normalt skall beskattas i Norge. Det nya avtalet föreskriver vidare, liksom 1962 års avtal, att vissa justeringar kan ske i denna andel, be- roende på utskeppade malmkvantiteter. På två punkter avviker dock det nya avtalet i dessa hänseenden från 1962 års avtal. Den första avvikel- sen innebär, att den andel av LKAB:s inkomst som får beskattas i Norge är olika vid den statliga och vid den kommunala beskattningen. Enligt 1962 års avtal fick normalt 10 % av bolagets inkomst beskattas i Norge både statligt och kommunalt. I det nya avtalet kvarstår denna an-

Prop. 1977/78: 84 10

del såvitt gäller den statliga beskattningen men i fråga om den kommu— nala beskattningen har den normalt gällande andelen höjts till 12 %. Den andra avvikelsen gäller justeringen av den andel som får beskattas i Norge med hänsyn till kvantiteten transporterad malm. Sådan justering skall enligt det nya avtalet ske endast vid den norska kommunala be- skattningen.

Den väsentligaste nyheten i det nya avtalet är dock att ett minimibe- lopp fastställs i avtalet såvitt gäller bolagets kommunala inkomstskatt i Norge. Sådan skatt skall alltid utgå med ett belopp som motsvarar lägst 4 milj. svenska kr. oberoende av om skatteberäkning enligt avtalet på grundval av bolagets verkliga vinst skulle medföra lägre norsk kommu- nal inkomstskatt. En stat kan dock vart tredje år under avtalets giltig- hetstid påkalla förhandlingar om storleken av ifrågavarande belopp. I praktiken innebär bestämmelsen om minsta skattebelopp en begräns- ning av bolagets skattskyldighet till norsk kommunal inkomstskatt en— ligt norsk skattelagstiftning. Jag vill understryka, att bestämmelsen inte tillskapar någon skattskyldighet för LKAB utöver vad som utan avtal skulle gälla enligt svensk eller norsk skattelagstiftning.

Avtalet och protokollet har, om man bortser från bestämmelsen om garanterat minsta belopp av norsk kommunal inkomstskatt, i sak godta- gits eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. I fråga om nyssnämnda garantibelopp har emellertid LKAB haft invändningar, ef- tersom bestämmelsen med hänsyn till bolagets nuvarande besvärliga ekonomiska situation innebär en ökad skattebelastning för bolaget, för vilken bolaget önskar kompensation i annan ordning, om inte avtalet kan ändras på denna punkt.

Jag har förståelse för att LKAB särskilt under nuvarande förhållan- den har ett starkt intresse av att undvika ökad skattebelastning. Det har emellertid vid förhandlingarna inte varit möjligt att undvika en bestäm- melse av detta slag på grund av Narviks stora ekonomiska beroende av bolaget. LKAB är det utan jämförelse största företaget i kommunen och ett bortfall av hela eller större delen av inkomstskatten från bolaget skulle vara katastrofal för kommunens ekonomi. Det är därför inte rea- listiskt att räkna med ett avtal utan denna garantibestämmelse. Inte hel- ler synes det lämpligt eller möjligt att i annan ordning, t.ex. genom svenska statsbidrag, kompensera bolaget för den ökade skattebelast- ningen. Jag vill emellertid i detta sammanhang peka på den möjlighet som finns enligt art. 2 punkt 3 i avtalet att under sex år efter beskatt- ningsåret avräkna norsk kommunal inkomstskatt mot svensk statlig in- komstskatt. Vidare finns viss möjlighet att senare få till stånd en reduk- tion av minimiskatten, om bolagets ekonomiska och andra förhållanden då ger anledning till detta.

Beträffande kammarrättens påpekande att hänvisningen till 1962 års avtal i art. 28 i 1971 års dubbelbeskattningsavtal numera saknar aktuali-

Prop. 1977/78: 84 11

tet, vill jag nämna, att det finns anledning att tro. att ett multilateralt dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska staterna kommer att träffas inom en nära framtid. Detta avtal kommer att hänvisa till vid varje tid- punkt gällande specialavtal om LKAB:s beskattning. I praktiken är det vidare helt klart, att det nya specialavtalet helt ersätter 1962 års avtal. Någon ändring av 1971 års dubbelbeskattningsavtal eller komplettering av det nya specialavtalet för att under en övergångstid formellt bekräfta detta är därför inte nödvändig.

Beträffande förslaget till överenskommelse mellan de behöriga myn- digheterna har Svenska kommunförbundet ifrågasatt om det finns skälig anledning att medge bolaget avdrag vid svensk beskattning i de fall som anges i punkt 3 i överenskommelsen. Som jag tidigare har påpekat har bestämmelsen tillkommit för att förhindra att avtalet medför att bolaget inte får fullt avdrag för vissa kostnader. Enligt min mening har bolaget ett berättigat intresse av att få dessa avdrag utan inskränkning och jag anser att den svenska behöriga myndigheten bör bemyndigas ingå över- enskommelsen med en bestämmelse av detta sakliga innehåll.

Riksskatteverkets påpekanden beträffande vissa formella brister i ut- formningen av punkt 3 i överenskommelsen torde i erforderlig utsträck- ning kunna iakttagas av de behöriga myndigheterna vid ingåendet av överenskommelsen.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen att godkänna avtalet mellan Sverige och Norge angående grunderna för fördelningen av beskattningen av Luos- savaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster och det protokoll som är fogat till avtalet.

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före- draganden har lagt fram.

Prop. 1977/78: 84

Avtal mellan Sverige och Norge an- gående grunderna för fördelningen av beskattningen av Luossavaara-Kiiruna- vaara Aktiebolags inkomster

Sveriges regering och Norges regering har överenskommit att inkomst som uppburits av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag vid beskattningen skall fördelas enligt föl- jande regler.

Artikel ]

1. Vid statlig inkomstbeskattning skall 10 procent av bolagets totala inkomst beskattas iNorge. .

2. Vid kommunal inkomstbeskattning skall 12 procent av bolagets totala inkomst beskattas i Norge, om icke annat föreskrives i punkterna 3 eller 4.

3. Om den totala mängden malm och andra produkter från bolagets gruvor, som utskeppas från norsk hamn, under beskatt- ningsåret överstiger 22 miljoner ton, ökas den i punkt 2 angivna andelen av bolagets inkomst som får beskattas i Norge med en promilleenhet för varje fullt antal miljoner ton varmed utskeppningen överstiger 22 miljoner ton.

4. Bolagets kommunala inkomstskatt i Norge skall icke för något beskattningsår understiga ett belopp motsvarande 4 miljo- ner svenska kronor.

Artikel 2

1. Svensk inkomstskatt utgår på 90 pro- cent av bolagets totala inkomst.

2. Från svensk statlig inkomstskatt avräk- nas ctt belopp motsvarande skillnaden mel- lan norsk kommunal inkomstskatt på 10 procent av bolagets totala inkomst och så- dan norsk skatt som uttagits med stöd av ar- tikel ] punkterna 2—4.

3. Avräkning enligt punkt 2 av denna artikel får senast ske från bolagets skatt för sjätte beskattningsåret närmast efter det för vilket norsk kommunal inkomstskatt erlagts.

Artikel 3

]. Avtalsslutande stat kan vart tredje år under avtalets giltighetstid påkalla förhand- lingar om det i artikel 1 punkt 4 angivna minsta skattebeloppet.

Avtale mellom Norge og Sverige om grunnsetningene for fordelingen av beskatningen av Luossavaara-Kiiruna- vaara Aktiebolags inntekter

Norges regjering og Sveriges regjering er kommet overcns om at inntekt oppebåret av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag ved beskatningen skal deles etter folgende regler:

Artikkel ]

1. Ved inntektsbeskatning til staten skal 10 prosent av selskapets totale inntekt skatt— legges i Norge.

2. Ved den kommunale inntektsbeskat— ning skal 12 prosent av selskapets totale inn- tekt skattlegges i Norge, såfremt ikke annet folger av punkt 3 eller 4.

3. Hvis den totale mengde av malm og andre produkter fra selskapets gruver som utskipes fra norsk havn, i et inntektsår over- stiger 22 millioner tonn, okes den i punkt 2 angitte andel av selskapets inntekt som kan skattlegges i Norge med en promille-enhet for hver hele million tonn hvormed utskip— ningen overstiger 22 millioner tonn.

4. Selskapets kommunale inntektsskatt i Norge skal ikke for noe inntektsår vzere mindre enn et belop som svarer til 4 millio- ner svenske kroner.

Artikkel 2

1. Svensk inntektsskatt beregnes av 90 prosent av selskapets totale inntekt.

2. Fra svensk statlig inntektsskatt fratrek- kes et belop som svarer til differansen mel- lom norsk kommunal inntektsskatt på 10 prosent av selskapets samlede inntekt og norsk skatt utlignet med hjemmel i artikkel 1 punktene 2—4.

3. Fradrag etter punkt 2 i denne artikkel kan senest skje i selskapets skatt for det sjette inntektsår nzermcst etter det år norsk kommunal inntektsskatt ble erlagt for.

Artikkel 3

1. Så lenge avtalen er gyldig kan en kon— traherende stat hvert tredje år kreve for— handlinger om det i artikkel 1 punkt 4 an- gitte minste skattebelop.

Prop. 1977/78: 84

2. I den mån olika regler för inkomstbe- räkningen tillämpas vid taxeringen i Sverige respektive Norge kan de behöriga myndig- heterna genom särskild överenskommelse avgöra hur inkomst som avses i artikel 1 punkterna 1—3 i detta avtal skall beräknas.

Artikel 4

Med behörig myndighet avses i detta av- tal i Sverige budgetministern eller den myn- dighet åt vilken uppdragits att i budgetmi- nisterns ställe handha frågor rörande detta avtal och i Norge finansministern eller den myndighet åt vilken uppdragits att i finans- ministerns ställe handha frågor rörande det- ta avtal.

Artikel 5

1. Detta avtal skall ratificeras och ratifi- kationshandlingama utväxlas i Stockholm snarast möjligt.

2. Detta avtal träder i kraft med utväx- lingen av ratifikationshandlingama och dess bestämmelser tillämpas på inkomst som uppbäres från och med år 1976.

Artikel 6

Detta avtal förblir i kraft tills det uppsä- ges av endera staten. Envar av staterna kan skriftligen uppsäga avtalet hos den andra staten minst sex månader före utgången av ett kalenderår, dock icke tidigare än år 1981. Uppsägning kan dock ske dessförin- nan, om förutsättningarna för avtalet vä- sentligen rubbas genom strukturella föränd- ringar inom bolaget, eller om överenskom- melse efter förhandlingar enligt art. 3 punkt 1 icke kan nås. Sker uppsägning, upphör av- talet att gälla i fråga om inkomst som upp- bäres efter det kalenderår då uppsägningen skedde.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Oslo den 14 mars 1978 i två exemplar på svenska och norska språ- ken.

För Sveriges Regering Yngve Möller

För Norges Regering Per Kleppe

2. I den utstrekning det anvendes for- skjellige regler for inntektsberegningen ved ligningen i henholdsvis Norge og Sverige, kan de kompetente myndighetene ved saer- skilt overenskomst avgjore hvordan inntekt som omhandlet i artikkel 1 punktene 1—3 i denne avtale skal beregnes.

Artikkel 4

Som kompetent myndighet anses i denne avtale i Norge finansministeren eller den myndighet som har fullmakt til i finansmi- nisterens sted å behandle spörsmål som gjelder denne avtale, og i Sverige budgett- ministeren eller den myndighet som har fullmakt til i budgettministerens sted å be- handle spörsmål som gjelder denne avtale.

Artikkel 5

1. Denne avtale skal ratifiseres, og ratifi- kasjonsdokumentene skal snarest mulig ut- veksles i Stockholm.

2. Denne avtale trer i kraft ved utvcks- lingen av ratifikasjonsdokumentene og dens bestemmelser anvendes på inntekt oppebå- ret fra og med året 1976.

Artikkel 6

Denne avtale forblir i kraft inntil den oppsies av en av statene. Hver av statene kan skriftlig si opp avtalen overfor den an- nen stat senest innen seks måneder för ut- gangen av et kalenderår, dog ikke tidligere enn i 1981. Oppsigelsc kan likevel skje forut for dette tidspunkt, hvis forutsetningene for avtalen vesentlig forrykkes gjennom struktu- relle forandringer innenfor selskapet, eller hvis overenskomst etter forhandlinger i hen- hold til artikkel 3 punkt 1 ikke kan nås. Skjer Oppsigelsc, oppherer avtalen å gjelde for inntekt oppebåret etter det kalenderår da oppsigelsen skjedde.

Til bekreftelse av foranstående har de un- dertegnede, som er behörig bemyndiget til det av sine respektive Regjeringer, under- skrevet denne avtale.

Utferdiget i Oslo den 14. mars 1978 i to eksemplarer på norsk og svensk.

For Norges Regjering Per Kleppe

For Sveriges Regjering Yngve Möller

Prop. 1977/78: 84

Protokoll

Vid undertecknandet av avtalet mellan Sverige och Norge angående grunderna för fördelningen av beskattningen av Luossa— vaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster har undertecknade överenskommit, att föl- jande bestämmelser skall utgöra en integre- rande del av avtalet.

Uttrycket ”statlig inkomstbeskattning” omfattar följande norska skatt på inkomst: statlig inkomstskatt.

Uttrycken ”kommunal inkomstbeskatt- ning” och ”kommunal inkomstskatt” omfat- tar följande norska skatter på inkomst:

a) inkomstskatt till kommuner,

b) inkomstskatt till fylkeskommuner

(från och med inkomståret 1977), och

e) den gemensamma skatten till Skatte-

fördelningsfondcn.

Avtalet tillämpas vidare på alla skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter tidpunkten för undertecknandet av av- talet uttages vid sidan av eller i stället för de ovan angivna skatterna på inkomst.

Parterna är eniga om att avtalet utgör ett förhandlingsresultat med schablonmässigt utformade beskattningsregler, vilka icke nödvändigtvis återspeglar den faktiska för- delningen av vinsten på bolagets verksamhet i Sverige respektive Norge. Avtalet kan där- för ickc anses som prejudicerande för vinst- fördelningen för det fall att avtalet skulle upphöra att gälla.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta protokoll.

Som skedde i 0510 den 14 mars 1978 i två exemplar på svenska och norska språ- ken.

För Sveriges Regering Yngve Möller

För Norges Regering Per Kleppe

Protokoll

Ved undertegningen av avtalen mellom Norge og Sverige om grunnsetningene for fordelingen av beskatningen av Luossavaa- ra-Kiirunavaara Aktiebolags inntekter er undertegnede kommet ovcrens om at föl- gende bestemmelser skal utgjöre en inte- grerende del av avtalen. _

Uttrykket ”inntektsbeskatning til staten" omfatter fölgende norske skatt av inntekt: statlig inntektsskatt.

Uttrykkene ”kommunal inntektsbeskat- ning” og ”kommunal inntektsskatt” omfat- ter fölgende norske skatter av inntekt:

a) inntektsskatt til kommuner,

b) inntektsskatt til fylkeskommuner (fra og med inntektsåret 1977), og

c) fellesskatt til Skattcfordelingsfondet.

Avtalen gjelder for övrig alle skatter av samme eller vesentlig lignende art som i til- legg til eller i stedet for de ovenfor angitte skatter av inntekt blir utskrevet etter tids— punktet for undertegningen av avtalen.

Partene er enige om at avtalen utgjör et forhandlingsresultat med sjablonmessig ut- formede beskatningsregler, hvilket ikke nöd- vendigvis gjenspeiler den faktiske fordeling av inntekten ved selskapets virksomhet i Sverige, respektive Norge. Avtalen kan der- for ikke anses som prejudiscrende for inn- tektsfordelingen for det tilfelle at avtalen skulle opphöre å gjelde.

Til bekreftelse av foranstående har de un- dertegnede, som er behörig bemyndiget til det av sine respektive Regjeringer, under- skrevet dette protokoll.

Utferdiget i Oslo den 14. mars 1978 i to eksemplarer på norsk og svensk.

For Norges Regjering Per K Ieppe

For Sveriges Regjering Yngve Möller

Prop. 1977/78: 84 15 Bilaga

Överenskommelse enligt artikel 3 punkt 2 i avtalet den 14 mars 1978 mellan Sverige och Norge angående grunderna för fördel- ningen av beskattningen av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster

Med stöd av artikel 3 punkt 2 i ovannämnda avtal har de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna träffat följande överenskom- melse.

1. Om bolagets inkomstberäkning står i överensstämmelse med svens— ka beskattningsregler skall den godtas vid taxering i Norge, såvida icke annat föreskrives nedan.

2. Vid beskattning i Norge får inkomstberäkning ske som om avdrag ej yrkats för föreningsavgifter, substansminskning av gruva, koncern- bidrag eller avsättning till investeringsfond, miljöfond eller därmed jäm- förlig fondavsättning.

3. Belopp som enligt punkt 2 icke skall nedbringa den i Norge skatte- pliktiga andelen av bolagets inkomst får i stället dragas av vid beräkning av skattepliktig inkomst i Sverige.

4. Vid beskattning i Norge skall inkomstberäkning ske som om bola- get ej erhållit statsbidrag på grund av lagerökning eller därmed jämför- ligt statligt bidrag.

5. Belopp som enligt punkt 4 icke skall ingå i den i Norge skatteplik- tiga andelen av bolagets inkomst får i sin helhet beskattas i Sverige.

6. Vid beräkning av den inkomst som i bcskattningshänseende skall fördelas enligt artikel 1 punkterna 1—3 i avtalet skall hänsyn icke tagas till inkomst förvärvad av A/S Bukserbåter och ej heller till inkomst för- värvad genom bogserbåtsverksamhet eller mäklarvcrksamhet bedriven i Narvik av LKAB. Sådan inkomst beskattas endast i Norge.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780115