Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett avtal mellan Sveri- ge, Danmark, Finland. Island och Norge om ömsesidigt bistånd i tullfrå- gor. Avtalet möjliggör ett effektivare samarbete än hittills mellan de nor- diska länderna inom tullområdet.

] Riksdagen I 980/81 . I saml. Nr 169

• Sida 2
•  Original

Prop. 1980/81: l69

id

Utdrag HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-0349

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten, Bohman. Wikström. Friggebo. Mogard. Dahlgren, Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén, Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn, Danell, Petri. Eliasson

Föredragande: statsrådet Burenstam Linder

Proposition om godkännande av avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ömsesidigt bistånd i tullfrågor

1. Inledning

I en skrivelse till regeringen den 20 december l979 hemställde general- tullstyrelsen om åtgärder för genomförande av ett förslag till avtal mellan de nordiska länderna om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Avtalsförslaget. som bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga, har utarbetats inom Nordiska tulladministrativa rådet (NTR).

Regeringen beslöt den 22 januari l98l att förslaget till avtal skulle undertecknas.

2. Fördraganden

Genom den starka utvecklingen av det internationella handelsutbytet och resandeströmmen mellan länderna har trafiken över Sveriges gränser blivit alltmer intensiv. Samtidigt har stora krav ställts på snabba kommuni- kationer och frihet från en detaljerad tullkontroll. Bl.a. till följd härav har svårigheterna ökat att upprätthålla en effektiv kontroll vid gränserna. Ett internationellt samarbete som kan underlätta och förbättra denna kontroll är därför av stort värde. inte minst med hänsyn till intresset att stävja den internationellt organiserade smugglingen.

Med stöd av en konvention, som tillkom i Bryssel den 15 december 1950 och till vilken bl. a. de nordiska länderna har anslutit sig. har inrättats ett råd för samarbete inom tullområdet. Tullsamarbetsrådet — Custom Co- operation Council (CCC) — har antagit flera rekommendationer på tullom- rådet.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1980/81: 169 3

Den 5 december 1953 antog rådet en rekommendation om ömsesidigt administrativt bistånd. Sverige har anslutit sig till denna rekommendation. Enligt denna gäller bl.a. att tullmyndigheterna i en medlemsstat på begä- ran av tullmyndigheterna i en annan medlemsstat skall övervaka försän- delser av varor som är föremål för omfattande smuggling. Vidare skall tullmyndigheterna tillhandahålla varandra upplysningar om smuggling som är föremål för undersökning i någon annan av medlemsstaterna samt om nya metoder och medel för tullbedrägerier och översända de rapporter eller utredningar om brottstyper som kan antas vara av värde för andra medlemsstater.

Den 8 juni 1967 antogs en rekommendation om central registrering av upplysningar om smuggling. Medlemsstaterna skall lämna samarbetsrådets generalsekreterare upplysningar i den omfattning som sådana bedöms vara av särskilt intresse från internationell synpunkt. Upplysningama kan gälla personer som har dömts för smuggling. gömställen i transportmedel. smugglingsmetoder. gods som i särskilt hög grad är föremål för smuggling eller förfalskningar av handlingar och föremål. Sverige har anslutit sig även till denna rekommendation.

Den 22 maj 1975 antog rådet en rekommendation om informationsläm- nande, central registrering och spridning av information. Denna rekom- mendation är avsedd att ersätta den nyss berörda konventionen från år 1967. Den 9juni 1977 antog rådet en konvention (den s.k. Nairobikonven- tionen) om ömsesidigt administrativt bistånd för att förhindra. utreda och beivra tullbrott. Med tullbrott avses därvid varje överträdelse eller försök till överträdelse av en författningsbestämmelse som gäller införsel, utförsel eller transitering av varor och vars efterlevnad övervakas av tulladminis- trationema. Frågan om Sveriges anslutning till berörda rekommendation och konvention bereds f.n. inom handelsdepartementet.

Konventioncr om ömsesidigt bistånd på tullområdet brukar i allmänhet vara bilaterala. Sverige har hittills ingått endast ett bilateralt avtal om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. nämligen med Förbundsrepubliken Väst- tyskland den 18 december 1972 (jfr prop. 1973: 117, SkU 36, rskr 194 och prop. 1975/76:74. SkU 16, rskr 53 samt SFS 1976: 929). Avtalet gör det bl. a. möjligt för tullmyndigheterna i den ena staten att vid utredning av brott mot tullagama efter särskild framställning till den andra staten få upplysningar för det aktuella fallet. Tullmyndigheterna skall dessutom se till så att sådana administrativa och rättsliga åtgärder vidtas som behövs för att tillmötesgå framställningen. Samarbetet omfattar även utbyte av upplysningar för tulltaxeringen samt för varukontrollen vid in- och utför- sel. Vidare har tullmyndigheterna enligt avtalet möjlighet att utan anmodan lämna upplysningar till varandra i fråga om bl. a. narkotika. vapen, alkohol och tobak.

Mellan de nordiska länderna finns sedan länge ett väl fungerande tull- samarbete som har resulterat i generella överenskommelser och åtgärder i enskilda fall, 1Ll Riksdagen 1980/81. ] saml. Nr 169

• Sida 4
•  Original

Prop. 1980/81: 169 4

En överenskommelse om gemensam bevakning för bekämpning av olov- lig införsel av alkoholvaror träffades mellan Sverige och Finland den 29 december 1933. Bestämmelser om detta samarbete finns i kungörelsen (1934:65. ändrad 1961.):463) med föreskrifter i anledning av en mellan Sverige och Finland den 29 december 1933 avslutad överenskommelse angående gemensam bevakning för bekämpande av olovlig införsel av alkoholvaror. En motsvarande överenskommelse har träffats mellan Sveri- ge och Danmark. Bestämmelser om detta samarbete finns i kungörelsen (1936: 13. ändrad 1960: 464) med föreskrifter i anledning av en mellan Sverige och Danmark den 28 oktober 1935 avslutad överenskommelse angående gemensam bevakning för bekämpande av olovlig utförsel av alkoholvaror.

Gränstullsamarbetet regleras i lagen (1959:590. ändrad l975:686) om gränstullsamarbete med annan stat. i kungörelsen (1959: 591. senast änd- rad 1974: 677) om gränstullsamarbete med Norge samt i kungörelsen (1963z2, ändrad l974:678) om gränstullsamarbete med Finland. lnom ra- men för detta samarbete utövar svensk gränsbevakningspersonal kontroll för norsk Och finsk räkning inom fastställda zoner längs gränserna. På motsvarande sätt utövar norsk och finsk tullpersonal kontroll för svensk räkning.

Sedan år 1953 har företrädare för de centrala 'tulladministrationerna i Sverige. Danmark. Finland och Norge träffats regelbundet vid 5. k. nordis- ka tullmöten för att behandla gemensamma angelägenheter. Sedan år 1957 har också företrädare för tullstyrelsen på Island deltagit i dessa möten. Samarbetet administreras av det tidigare nämnda Nordiska tulladmini- strativa rådet (NTR). vilket är ett samarbetsorgan som består av cheferna för tullstyrelserna i de olika länderna. Den nuvarande stadgan för samarbe- tet har för Sveriges del godkänts av regeringen den 28 augusti 1975.

Frågan om en ytterligare utveckling och formalisering av det hittillsva- rande samarbetet mellan de nordiska tullmyndigheterna togs upp på NTR:S tullmöte i Moss i Norge år 1977. Därvid beslöts att en expertgrupp skulle utarbeta ett utkast till avtal mellan de nordiska länderna om ömsesi- digt bistånd i tullfrågor. Vid det påföljande tullmötet. som hölls i Helsing- fors i Finland år 1979. godkändes ett förslag till avtal. Samtidigt träffades en överenskommelse om att detta avtalsförslag skulle föreläggas respekti- ve regeringar.

Avtalet har till syfte att åstadkomma ett ökat samarbete mellan tullmyn- digheterna i de nordiska länderna för att säkerställa en riktig tillämpning av tullagstiftningen och för att bekämpa överträdelser av densamma. Tull- myndigheterna skall lämna varandra bistånd främst genom uppgiftsläm- nande. Om de begärda uppgifterna inte finns tillgängliga hos en tullmyn- dighet så skall denna svara för den utredning som behövs. Enligt avtalet skall bistånd vidare lämnas bl.a. i ärenden om indrivning av annan stats fordringar som har uppstått vid tillämpning av tullagstiftningen.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1980/81: 169

'Jl

Bistånd inom ramen för avtalet får således lämnas endast vid tillämp- ningen av tullagstiftningen. Med "tullagstiftning" förstås enligt avtalet (art. ]) bestämmelser i lag eller annan författning om tull, skatt och andra avgifter m.m. såvitt avser införsel. utförsel eller transitering av varor — härunder inbegripet sundhets- och säkerhetsbestämmelser — och betal- ningsmedel. En begränsning av staternas möjlighet att lämna bistånd enligt avtalet följer av art. 2. Här anges att bistånd inom ramen för avtalet lämnas enligt den anmodade statens rätt och inom ramen för tullmyndighetens behörighet och resurser.

Det finns anledning att närmare beröra vissa ytterligare bestämmelser i avtalet.

Enligt art. 4 skall tullmyndigheterna lämna varandra vissa tillgängliga upplysningar och handlingar. En del upplysningar skall lämnas självmant eller på begäran. exempelvis upplysningar om verksamhet som misstänks leda till överträdelse av annan stats tullagstiftning. Andra upplysningar och handlingar skall lämnas endast på begäran. exempelvis upplysningar om varuförseln som finns i tulldeklarationer.

I art. 7 finns bestämmelser om att inhämtade upplysningar och handling- ar får användas som bevis i enlighet med avtalets syfte och inom ramen för dess tillämpningsområde. Om upplysningarna eller handlingarna skall an- vändas för något annat ändamål än vartill de har inhämtats så måste uttryckligt samtycke inhämtas från den tullmyndighet som har lämnat upplysningarna eller handlingarna. Vidare finns här en bestämmelse om sekretess som anger att upplysningarna. handlingarna m.m. i övrigt skall behandlas som hemliga i den stat som har mottagit dem.

Bestämmelserna i avtalet om informationsöverföring aktualiserar vissa frågor som rör handlingssekretess och tystnadsplikt.

I sekretesslagen (1980: 100) regleras såväl handlingssekretess som tyst- nadsplikt. Lagen gäller inte bara i förhållandet mellan myndigheterna och allmänheten utan även i förhållandet mellan myndigheterna inbördes. l förarbetena till sekretesslagen anförs (prop. 1979/80:2 s. 122) att utläm- nande av hemliga handlingar till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation tills vidare får ske på i huvudsak samma sätt som hittills. Detta innebär i huvudsak att en hemlig handling kan lämnas till utländsk myndighet enligt samma grunder som gällde före den nya sekretesslagen för utbytet av handlingar mellan inhemska myndigheter (se prop. 1973: 117 s. 17).

Bestämmelser om sekretess inom skatte- och tullväsendet finns i 9 kap. 1—3 %% sekretesslagen. 1 3 & anges att sekretess enligt 1 och 2 55 också gäller i ärenden om handräckning eller bistånd i motsvarande verksamhet hos myndighet eller annat organ i främmande stat. i den mån avtal härom har träffats med den andra staten. Detta innebär att svenska sekretessbe- stämmelser får tillämpning beträffande den information som enligt det nordiska biståndsavtalet i tullfrågor ingår till en svensk tullmyndighet. Det

• Sida 6
•  Original

Prop. 1980/81: 169 6

bör dock understrykas att sekretesskyddet avser endast upplysningar och handlingar som har inhämtats enligt bestämmelserna i avtalet. dvs. sådana upplysningar och handlingar som har samband med tillämpningen av tull- lagstiftningen. Avtalet ger alltså inte upphov till någon vidsträcktare sekre- tess än vad som följer av de nu berörda bestämmelserna i sekretesslagen.

I det här sammanhanget kan nämnas att bestämmelserna i sekretessla- gen inte medger att en svensk tullmyndighet till utländsk tullmyndighet lämnar uppgift eller utdrag ur allmänt kriminalregister eller polisregister. Om utlämnande av sådan uppgift gäller enligt 7 kap. 17 & sekretesslagen vad som är föreskrivet i lag om register som nu har nämnts och i förordning som har stöd i sådan lag. Däremot torde det i och för sig inte möta hinder att uppgifter som tullmyndigheten har fått fram vid en utredning vidarebe- fordras till utländsk tullmyndighet, även om uppgifterna också skulle frn- nas i kriminalregistret eller polisregister.

Bestämmelser om bistånd med indrivning av vissa fordringar finns upp- tagna i art. 10 i avtalet. I huvudsak motsvarande bestämmelser finns i avtalet den 9 november 1972 mellan de nordiska länderna om handräck- ning i skatteärenden (jfr prop. 1972: 142, SkU 63, rskr 297 och prop. 1976/ 7719. SkU l. rskr 1 samt SFS 1978:723).

Enligt art. 10 p. 1 skall eri-tullmyndighet på anmodan bistå med indriv- ning av en annan stats fordringar. som har uppstått vid tillämpning av tullagstiftningen. I art. 10 p. 10 anges att i ärenden om indrivning ett rättegångsförfarande inte får inledas vid annan domstol än förvaltnings- domstol och inte heller får konkurs begäras i den stat. i vilken indrivning har begärts. med mindre behöriga myndigheter i berörda stater har blivit eniga därom. Den sistnämnda bestämmelsen i avtalet har till syfte att förhindra t.ex. att en svensk tullmyndighet här inleder en rättegång eller ett konkursförfarande som kan belasta tullmyndigheten i den främmande staten med kostnader. Eftersom avtalet endast gäller samarbetet mellan myndigheterna kan bestämmelsen däremot inte anses utgöra något hinder t.ex. för en tredje man att efter föreläggande väcka talan enligt 6955 utsökningslagen (1877: 31 s. 1) eller en annan borgenär att ansöka om att den tullskyldige skall försättas i konkurs.

Avtalet skall enligt art. 15 ratificeras. Det träder i kraft tre månader efter den dag då samtliga staters ratifikationshandlingar har deponerats i det norska utrikesdepartementet.

Enligt min uppfattning möjliggör avtalet ett effektivare samarbete än hittills mellan de nordiska länderna inom tullområdet. Jag förordar att Sverige ansluter sig till avtalet.

Jag övergår härefter till vissa författningstekniska frågor. Vid tillkomsten av det tidigare berörda avtalet med Förbundsrepubliken Tyskland konstaterades (prop. 1973: 117 s. 23) att för att en svensk tull— myndighet skulle kunna lämna tysk tullmyndighet bistånd enligt i avtalet angivna riktlinjer krävdes regler härom i lag. Mot denna bakgrund infördes

• Sida 7
•  Original

Prop. 1980/81: 169 7

den lagstiftning som behövdes för att bistånd skulle kunna lämnas från svensk sida enligt avtalet och de avtal av samma slag som kunde komma att ingås med andra länder. Lagen ( 1973: 431) om utredning angående brott mot utländsk tullag innehåller ett bemyndigande för regeringen att före- skriva att bistånd för utredning angående brott mot utländsk tullag skall lämnas främmande stat genom svensk tullmyndighet. i den mån det påkal- las av överenskommelse mellan Sverige och främmande stat om ömsesi- digt bistånd för att förhindra, utreda och beivra brott mot tullag.

Lagstöd krävs även för att Sverige skall kunna lämna handräckning i fråga om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift. Om indrivning av utländska skatter m.m. finns bestämmelser i lagen (1969: 200. omtryckt 1973: 432) om uttagande av utländsk skatt, tull och annan allmän avgift. I den mån utländsk skatt m.m. får tas ut i Sverige enligt en överenskom- melse mellan Sverige och främmande stat får regeringen förordna att skatten skall uppbäras och indrivas i samma ordning som svensk skatt och bestämma villkoren för uppbörden och indrivningen.

Enligt min uppfattning krävs inte någon lagändring eller ny lagstiftning för att en svensk tullmyndighet skall kunna lämna en annan nordisk tull- myndighet bistånd enligt de riktlinjer som anges i avtalet. En svensk ratificering av avtalet bör således kunna ske utan att några lagstiftningsåt- gärder behöver vidtas. Jag finner emellertid att avtalet har sådan vikt att riksdagens godkännande bör inhämtas. Det bör ankomma på regeringen att godkänna de ändringar av avtalet som kan behöva vidtas och som inte är av sådan beskaffenhet att frågan bör underställas riksdagen.

3. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1980/81:169 3