Prop. 1980/81:87

om vissa frågor om hemslöjden

Regeringens proposition 1980/81 : 87

om vissa frågor om hemslöjden:

beslutad den 23 december l980.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

Pä regeringens vägnar ”l'l-lORBJÖRN FÄLLDlN NILS o. ÅSLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för det statliga stödet till hemslöjden. Den nuvarande rådgivande hemslöjdsnämnden vid statens industriverk föreslås bli ersatt med ett självständigt beslutande organ. nämnden för hcmslöjdsfrågor. Vidare anges att organisationen på regional nivå i framtiden bör omfatta två länshcmslöjdskonsulenter i varje län. Huvudmannaskapet skall kunna utövas av antingen hemslöjdsförcning eller landstingskommun. Finansieringsansvaret föreslås delas mellan stat och landstingskommun. Vidare nämns att konsulentverksamheten för de speciella slöjdomrädcna sameslöjd och knyppling i framtiden bör byggas ut. Ett väsentligt ökat stöd föreslås till Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbund och andra organisationer som bedriver hemslöjdsverksamhet. Stödet avses i fortsättningen inte vara begränsat till huvudsakligen ideell verksamhet. För budgetåret l981/82 beräknas 4057000 kr. till Främjande av hemslöjden.

! Riksdagen [980/8l. ] saml. Nr 87

Prop. 1980/81: 87

10

Utdrag lNDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-12-23

Närvarande: Statsminister Fälldin. statsråden Ullsten. Bohman. Wik- ström. Friggebo. Mogård. Dahlgren, Åsling. Söder. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri. Eliasson

Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition om vissa frågor om hemslöjden

] Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för industride- partementet i juni 1977 en särskild utredare med uppgift att genomföra en översyn av gällande riktlinjer för det statliga stödet till hemslöjden. Utre— darenl hari november 1979 överlämnat betänkandet (SOU 1979: 77) Hem- slöjd — kulturarbete. produktion. sysselsättning. i vilket förslag läggs om ett ökat samhällsstöd. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. Betänkandet har remissbehand- lats. En sammanställning över remissvaren bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

[ prop. 1980/81: 100 (bil. [7 s. 51) har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1981!82 under fjortonde huvudtiteln beräkna ett reservations- anslag av 2 752000 kr.

Jag anhåller nu om att få ta upp dessa frågor.

2. Allmänna synpunkter

Utredningen slår inledningsvis fast att hemslöjden har stor betydelse från ekonomisk. kulturell och social synpunkt. Ekonomiskt torde slöjden i dag ha särskild betydelse som kombinationssysselsättning i glesbygd och som deltidsarbete för äldre arbetskraft och hemarbetande. Hemslöjdsverk- samheten är ett väsentligt inslag i det svenska kulturlivet. Den textila slöjden torde vara den i dag mest levande. utpräglade och utbredda folk-

' Riksdagsledamoten Anna Eliasson

Prop. 1980/81: 87

'N

konsten i vårt land. Slöjdens sociala betydelse består bl.a. i att den kan erbjuda meningsfull sysselsättning ät människor. som har svårt att finna andra sysselsättningsalternativ_

Remissinstanserna delar utredningens principiella syn på hemslöjdens betydelse för det svenska samhället.

.lag instämmeri utredningens uppfattning beträffande hemslöjdens bety- delse frän ekonomisk. kulturell och social synpunkt. Det är därför enligt min mening till betydande del ett samhällsintresse att trygga hemslöjdens existens och utvecklingsmöjligheter.

Redan i dag finns det. vid sidan av det speciella stöd som utgår över anslaget Främjande av hemslöjden. flera olika stödformer som kan utnytt- jas för hemslöjdsverksamhet. Hemslöjden ingår exempelvis i målgruppen för de regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Inom ramen för gällan- de bestämmelscr finns generella stödmöjligheter i form av krediter och företagsservice. Ett annat exempel är stödet till företag och kommuner i glesbygd som utgår under fjortonde huvudtitelns anslag C 3. Åtgärder i glesbygd. Slöjdens karaktär av binäring och deltidssysselsättning gör den väl lämpad att använda som sysselsättningspolitiskt instrument, i synner- het i glesbygd.

Jag vill emellertid framhålla betydelsen av att stödet till hemslöjden inte medför sådana förändringar i verksamhetens karaktär som strider mot definitionen på hemslöjd. Av särskilt vikt är därvid att hemslöjdens starka lokala eller etniska förankring i bygd. miljö och traditioner bevaras. Vidare bör slöjdandet bygga på små produktionsenheter. ofta enstaka personer. med kunskap om hela tillverkningsproeessen och ha ett betydande inslag av manuellt arbete.

Jag övergår nu till att behandla vissa frågor om centralt myndighetsan- svar. hcmslöjdskonsulenternas verksamhet samt fördelningen av det stat- liga stödct till hemslöjden.

3. Centralt myndighetsansvar

Utredningen anser att hemslöjden har ett klart samband med såväl näringspolitik som kulturpolitik. För att hemslöjdens olika intressen på ett ändamålsenligt sätt skall kunna beaktas inom näringspolitikens ram bör den till statens industriverk knutna rådgivande hemslöjdsnämnden ersättas med ett självständigt och beslutande organ. nämnden för hemslöjdsfrågor. l administrativt hänseende bör denna emellertid vara bunden till industri- verket. Till den nya nämnden bör ett kansli som svarar för det löpande arbetet knytas.

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning och anser att ett självständigt beslutande organ bör inrättas.

För egen del vill jag anföra följande.

Prop. 1980/81: 87 4

Jag finner utredningens forslag beträffande förändringar i den nuvarande organisationen vara län'ipliga. Sålunda bor den nuvarande rådgivande hemslöjdsnämnden ersättas med ett självständigt och beslutande organ. nämnden för hetnslöjds'frägor. Nämnden bör disponera de medel som riksdagen anvisar för verksamheten.

Nämnden bör ha en allsidig sammansättning och representera olika samhällssektorer och intressen med väsentliga beröringssynpunkter med hemslöjden. Med hänsyn till det statsfinansiella läget bör enligt min me- ning nämnden inte nu erhålla någon egen kansliorganisation. Som föredra- gande åt nämnden bör fungera den förste hClllSlÖleSlx'OllSlllClll som i dag finns vid statens indtlstriverk. Nämndens verksamhet bör administrativt förläggas till industriverket. Det ankommer på regeringen att besluta om nämndens sammansättning och närmare verksamhet.

4. Hemslöjdskonsulentverksamheten

4.l l.änshemslöjdskonsulenterna

Utredningen föreslär att länshemslöjdskonsulcnternas verksamhet byggs ut till att omfatta i princip två länshemslöjdskonsulentcr i varje län. den ena med inriktning på härd slöjd. den andra på mjuk slöjd. Enligt utredningen bör huvudmannaskapet för lilnshemslöidskonsulenterna kun- na utövas av hemslöjdsftuening eller landstingskommun. Beträffande li- nansieringen av länshemslöjdskonsulenterna föreslar utredningen ett fort- satt delat ansvar mellan stat och landstingskommun. Utredningen räknar därvid med att landstingskommuncrnas bidrag skall vara minst lika stora som statens.

Det stora flertalet av remissinstanserna tillstyrker bifall till utredningens förslag om att inrätta tvä konsulenttjänster i varje län. Beträffande huvud- mannaskapet för länshemslöjdskonsulenterna delar sig remissinstanserna i princip i två lika stora grupper. Den ena instämmer i utredningens förslag. medan den andra förordar endast landstingskommunerna som huvudmän. Flertalet remissinstanser delar emellertid utredningens uppfattning att konsulentvcrksamheten skall vara helt samhällsfinansierad och att ansva- ret skall delas mellan stat och landstingskommun.

För egen del instämmerjag i utredningens uppfattning att den nuvarande organisationen på regional nivå bör byggas ut så att det i framtiden i varje län finns två länshemslöjdskonsulenter. en med inriktning på hård slöjd och en med inriktning på mjuk slöjd. [ rådande samhällsekonomiska läge kan emellertid inte någon utbyggnad ske nästa budgetår. Det bör enligt min mening bli en framtida uppgift för nämnden för hemslöjdsfrägor att inom ramen för anvisade medel avgöra i vilken ordning och i vilken takt utbygg- naden av den regionala organisationen skall ske.

Jag instämmer även i utredningens uppfattning att huvudmannaskapet

Prop. 1980/81 : 87 5

för länshcmslöjdskonsulenterna bör kunna utövas av antingen hemslöjds— förening eller landstingskommttn. ! varje län bör frågan om huvudmanna— skapet kttnna lösas i samförstånd mellan hemslt'äjdsförening. landstings— kotnmttn. konsulenter och nämnden för hemslöjdsfri'igör. (_ienom möjlighe— ten till ett alternativt huvttdmannaskap erhålls ett flexibilitet sä att fragan kan avgöras med hänsyn till de speciella förutsättningarna och uppfattning- arna inom varje län.

Jag delar utredningens ttppfattning att länshemslöidskonsulenterna skall vara helt samhällslinansieradc och att det ekonomiska ansvaret skall delas mellan stat och landstingskommun. Jag anser att statsbidraget till läns- hemslöjdskonsulenterna bör utformas som ett schablonbidrag beräknat i förhållande till den genomsnittliga årslönen för konsttlenterna. Bidraget bör beräknas till lltl % av den genomsnittliga årslönen exkl. statligt löne- kostnadspalägg. Statsbidraget bör liksom hittills lämnas till huvudmannen. Statsbidraget bör lämnas endast under förutsi'tttning att vederbörande landstingskommun svarar för samtliga å'iterstående kostnader för verksam- heten och att konsulentvcrksamheten bedrivs i enlighet med de i betänkan— det angivna riktlinjerna. Jag räknar därvid med att landstingskommunernas bidrag kommer att vara minst lika stora som statens.

4.2. Konsulentinsatser inom speciella slöjdomräden

Utredningen föreslår att statsmedel bör tttgä för att helt bekosta en tredje sameslöjdskonsulent och för att delvis bekosta en spetskonsulent. Vidare anser utredningen att det f.n. inte finns underlag för att föreslå inrättande av en särskild hemslöjdskonsulent för invandrare.

De remissinstanser som har behandlat frågan om en tredje sameslöjds- konsulent och en spetskonsulent är i princip positiva till utredningens förslag. Vissa äsiktsskillnader föreligger beträffande huvudmannaskap och finansiering. Några remissinstanser föreslår att en särskild tjänst som invandrarkonsulent inrättas. De flesta instanserna som har behandlat frä- gan delar emellertid utredningens uppfattning.

För egen del anser jag det vara önskvärt att konsulentverksamheten inom de speciella slöjdotnrädena knyppling och sameslöjd. byggs ut. Jag delar därvid utredningens uppfattning beträffande huvudmannaskap och finansiering. I det statsfinansiella läge som råder kan denna utbyggnad emellertid inte ske nästa budgetår utan får göras när ekonomiska förutsätt— ningar härför finns.

Jag vill i detta sammanhang betona värdet av att den verksamhet som bedrivs vid Föreningen Svenska Spetsar inte går förlorad utan kan bibehål- las för framtiden. Jag vill även understryka betydelsen av att sameslöjden står under överinseende av samerna själva. så att det samiska kulturarvet kan bevaras och utvecklas. Det blir en uppgift för nämnden för hemslöjds- frågor att bevaka dessa områden.

Prop. 1980/81: 87 b

Jag finner i likhet med utredningen att det f.n. inte bör inrättas en särskild tjänst som hemslöjdskonsulent för invandrare. Det bör emellertid ävila nämnden för hemslöjdsfrägor och länshemslöjdskonsulenterna att knyta kontakter med och väcka intresse för slöidtraditioner bland olika invandrargrupper.

5. Övriga frågor

Utredningen anser det angeläget med ett väsentligt utökat stöd till Svenska Hemslöjdsförcningars Riksförbund (SHR). Emellertid bör enligt utredningen det statliga stödet till organisationer som bedriver hemslöjds— verksamhet inte exklusivt vara förbehållet SHR. Vidare föreslär utred- ningen att det statliga stödet i fortsättningen inte skall vara begränsat till ideell verksamhet inom hemslöjden.

Det stora flertalet av remissinstanserna instämmeri utredningens förslag i dessa frågor.

För egen del finnerjag det motiverat med ett väsentligt utökat stöd till SHR. så att förbundet skall kunna fullgöra sina viktiga uppgifter för att främja svensk hemslöjd och dess utveckling. Vidare bör i fortsättningen även andra slöjdorganisationer än SHR kunna erhålla bidrag för projekt eller verksamhet av betydelse för hemslöjdens utveckling. Anslaget B lS. Främjande av hemslöjden bör i fortsättningen kunna utnyttjas mer obun— det. Användningsomrädena bör inte vara begränsade till i huvudsak ideell verksamhet. I likhet med utredningen anserjag emellertid att anslaget inte bör användas till att täcka eventuella driftsunderskott vid den av SHR drivna kursgården Sätergläntan. Hcmslöjdens kursgård. Det bör åvila den nämnd för hemslöjdsfrägor. somjag har förordat skall inrättas. att närmare fördela de medel som anvisas under anslaget.

De frågor som utredningen i sitt betänkande tar upp under rubriken Vissa särskilda frågor. bör särskilt uppmärksammas av nämnden för hem- slöjdsfrägor.

Beträffande de frågor rörande utbildningen inom hemslöjdsomrädet och verksamheten vid Sätergläntan. Hemslöjdens gård. som utredningen be— handlat. hänvisar jag till vad statsrådet Mogård har anfört tidigare denna dag (prop. l980/8l: 100 bil. [2 s. 332—333).

6. Medelsberäkning

Statens t'ndustrt'verk har i sin anslagsframställning för budgetåret l98l/82 beräknat 3 735 000 kr. under anslaget Främjande av hemslöjden i avvaktan på resultaten av 1977 års hemslöjdsutredning.

I enlighet med vad jag har anfört beräknarjag. i enlighet med huvudförs-

Prop. I980/81:87 . 7

laget. för de nuvarande länshemslöidskonsulenterna och för två same— slöjdskonsulenter 26l5000 kr. För Svenska Hemslöjdsföreningars Riks- förbund beräknas 696000 kr. och för övrig verksamhet 496000 kr. Slutli- gen beräknar jag för nämnden för hemslöjdsfrägor 250000 kr.. vari ingår lt'inekostnaderna för tjänsten som förste hemslöidskonsulent.

Sammanlagt bör alltså anslaget B l5. Främjande av hemslöjden för budgetåret NSI/82 föras upp med 4057000 kr.

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att I. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för det statliga stödet till hemslöjdsverksamheten.

l—J . godkänna att en nämnd för hemslöjdsfrågor med de uppgifter som jag har angett inrättas den ljuli l98l.

3. till Ii'n'imjumle' ur lwmslöidan för budgetåret l98l/82 under fjor-

tonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4057000 kr.

Prop. 1980/81 : 87 8 Billiga [

Sammanfattning av betänkande av 1977 års hemslöjdsutredning Hemslöjd — kulturarbete. produktion, syssel- sättning (SOU 1979:77)

1. Allmän bakgrund (kapitel 2—6)

I kapitel., behandlas vissa utgångspunkter och begrepp. Vid mitten av 1800- talet började slöjdandet i hemmen att kallas för hemslöjd. Detta hängde samman med industrialismens genombrott och att en kulturell rörelse bör- jade bildas kring hemslöjden som produktionsform.

Av tradition kan slöjdandet inom hemslöjdsomrädet delas in i två hu- vudgrupper. husbellovsslöjidande och saluslbjdande. Till dessa två huvudgru p- per kan läggas slöjdandc som skapande och aktiverande verksamhet på fritid samt slöjdandt' i terapisy/ie.

Karaktäristiskt för hemslöjden är att slöjdtillverkningen helt eller delvis är en manuell tillverkning. ett handens arbete. Slöjdandet påverkas av var- dagliga behov samt praktisk funktionsduglighet och estetiska kvaliteter hos slöjdprodukten. Slöjden kan i huvudsak delas in i två områden: ny'uk slöjd (textil slöjd. läder- och skinnarbeten m. m.) och hård slöjd (träslöjd. smide och metallslöjd. rotslöjd m.m.). Ett särbegrepp är sameslöjden.

I kapitel 3 ges en bakgrund till dagens hemslöjdsverksamhet och sam- hällets syn på hemslöjden. Hemslöjd till husbehov och till avsalu är av mycket gammalt datum. Fram till 1800-talets mitt var hemmen landets största tillverkare av alla de varor som behövdes till kläder. föda. utrustning i bostaden, redskap och transportmedel. Industrialismens genombrott följdes av en tillbakagång för hemslöjden. De svåra missväxtåren under slutet av 1860-talet och början av 1870-talet ledde emellertid till att hemslöjdens betydelse omvärderades. Det kom att framstå som en samhällelig uppgift att skapa ökade försörjningsmöjligheter genom att främja hemslöjden. som betraktades som främst en binäring till jordbruket.

l kapitel 4 beskrivs hemslöjdsföreningarnas och slöjdarnas organisations- arbete. De insatser som gjordes för hemslöjden under senare hälften av 1800-talet ledde fram till bildandet av den första hemslöjdsföreningen vid sekelskiftet. Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund (SHR) bildades år 1912. Riksförbundet omfattar idag 53 hemslöjdsföreningar med samman- lagt ca 11000 individuellt anslutna medlemmar. Riksföreningen Svenska Slöjdare (RSS) bildades år 1966 som en särskild organisation för slöjdare.

I kapitel 5 redovisas en enkät utredningen genomfört under våren 1978 om bl. a. slöjdandets omfattning. Enkäten riktade sig till samtliga länshemslöjdskonsulenter och till sameslöjdskonsulenterna. Sammantaget tyder konsulenternas uppgifter på att antalet saluslöjdare i landet är 13000

Prop. I980/SI: 87 9

eller fler. Enbart via hemslöjdsorganisationerna försäljs slöjd från närmare 2900 slöjdare. Sameslöjdskonsulenterna uppger sig ha kontakt med. eller kännedom om, 640 sameslöjdarc som slöjdar på hel— eller deltid och är beroende av slöjden som inkomstkälla eller av själva slöjdprodukterna. Av dessa är ca 420 saluslöjdarc. Enligt sameslöjdskonsulenterna finns det en klar tendens under senare år att antalet slöjdare ökar. främst i yngre ål- dersgrupper. Några närmare uppgifter om slöjdande i annan form än sa- luslöjdande har inte lämnats av konsulenterna.

Slöjdandet är spritt över hela landet, men förefaller att vara mest utbrett i skogslänen. En påfallande stor andel av saluslöjdarna. 45 %, finns enligt enkäten i dessa län. Slöjdandet har särskild betydelse för kvinnornas syssel- sättning, i synnerhet i skogslänen och i ljällområdct. Omkring 62 % av de slöjdare som levererar slöjd till hemslöjdsorganisationerna är över 50 år 22 % är över 60 år och endast 6 % är under 30 år. Nyrekryteringen sker också främst i de äldre åldersgrupperna. Flertalet slöjdare är deltids- slöjdare.

Många bedömningar pekar på att Slöjdandet. inte minst Slöjdandet för husbehov och som fritidssysselsättning. ökat under senare år i hela landet. Av den omfattande kursverksamhet som bl. a. Studieförbunden och hem- slöjdsorganisationerna bedriver kan utläsas ett kraftigt ökat intresse för ut- bildning i slöjdämnen och för eget slöjdande.

Kapitel 6 om hemslöjdsverksamheten i Norden bygger på uppgifter som utredningen har inhämtat från hemslöjdens riksorganisationer i de övriga nordiska länderna. I alla nordiska länder bedrivs en både till innehåll och omfattning betydande hemslöjdsverksamhet. I verksamheten ingår som vä- sentliga beståndsdelar ett organiserat konsulent- och rådgivningsarbete samt landsomfattande hemslöjdsrörelser. I alla de berörda länderna utom Dan- mark ingår affärsdrivande hemslöjdsföreningar i hemslöjdsorganisationerna. Organisationsformerna varierar dock. Det totala antalet medlemmar i de nordiska riksorganisationerna kan uppskattas till sammanlagt ca 70 000 per— soner. Den största omfattningen har konsulent- och rådgivningsverksam— heten i Finland. Endast på Island bedrivs konsulentverksamhet helt utan statligt stöd.

Enligt riksorganisationernas bedömningar. som är tämligen osäkra. torde det finnas 60000 eller fler saluslöjdare totalt i Norden. Inga uppgifter har redovisats om övrigt slöjdande.

Det nordiska samarbetet sker bl. a. genom Nordens Hemslöjdsförbund. som bildades år 1927. och inom sameslöjdens område främst mellan same- organisationerna i de berörda länderna.

II Bedömningar och förslag (kapitel 7-12)

7 Hemslöjdens roll i framtiden — utredningens grundsyn

Karaktäristiskt för hemslöjden är att dagens produktion har gamla slöjd- traditioner och kulturtraditioner som grund. Att hemslöjden har kunnat bevara och utveckla sin särprägel även i modern tid hänger samman med

Prop. 1980/81: 87 in

de stora insatser som har gjorts bl. a. av den organiserade hemslöjdsrörelsen för att i vida kretsar väcka intresse för och skapa medvetenhet om hem- slöjdens kännetecken. Det är därför genom ett samspel mellan det aktiva Slöjdandet och det ideella arbetet som hemslöjdsbegreppet ges ett åskådligt och praktiskt definierbart innehåll. som främst kan avläsas i de Slöjdpro- dukter som framställs. Det sätt på vilket kvalitetskänslan har hållits levande i hemslöjden i stort har avgörande betydelse för slöjdens livskraft och dess möjligheter att engagera många människor i slöjd som skapande verksamhet.

Slöjdandet har idag en omfattning och utbredning som visar att hem- slöjdsproduktionen för ett stort antal människor har betydelse som syssel- sättning och inkomstkälla. Slöjdens traditionella ställning som binäring, i första hand till jord- och skogsbruk. har trängts tillbaka. men är ändå fortfarande en realitet. Främst torde slöjden idag ha betydelse som kom- binationssysselsättning i glesbygd och som huvudsakligen deltidsarbete för äldre arbetskraft och hemarbetande.

Slöjdproduktionens ekonomiska betydelse, såväl för de enskilda hushållen som i ett större samhällsekonomiskt perspektiv. är svår att närmare ange. Det slöjdande som sker som fritidssysselsättning och för husbehov har en omfattning som väsentligt torde överstiga saluslöjdandets. Den totala slöjd- produktionen representerar ett betydande ekonomiskt värde.

Hemslöjdsverksamheten utgör ett väsentligt inslag i svenskt kulturliv. Slöjden har särskild betydelse genom att den utgår från lokala förutsättningar och ger möjligheter för i ston sett alla. oavsett ekonomiska. sociala och geografiska förhållanden, att med utgångspunkt i gamla kulturtraditioner producera med egna händer och forma sin miljö. Den textila slöjden. som främst har formats och utövats av kvinnor. torde vara den idag mest levande. utpräglade och utbredda folkkonsten i vårt land.

I socialt avseende har slöjden betydelse genom att den kan erbjuda me— ningsfull sysselsättning åt människor som av olika skäl har svårt att finna andra sysselsättningsalternativ. Slöjden används även i aktiverande och re- habiliterande syfte i terapiverksamhet inom sjukvård. äldrevård och annan institutionsvård.

Utredningen utgår från att hemslöjden även i framtiden kommer att ha betydelse ur ekonomisk. social och kulturell synpunkt. Med hänsyn till de frågor som fått ökad aktualitet genom samhällsutveeklingen under senare år finns skäl att beröra hemslöjdens roll som produktionsform i ett något vidare perspektiv.

Mångsidigheten i slöjden har blivit en allt mer betydelsefull faktor i takt med att mekanisering. sektorisering och datorisering har kommit att prägla stora delar av dagens arbetsliv. Slöjden förefaller att svara mot vissa grund- läggande behov av skapande verksamhet som har betydelse för människors självkänsla och välbefinnande. Denna slöjdens i grunden kulturella be- tydelse har fått allt större vikt och förtjänar växande uppmärksamhet.

Hemslöjdsprodukterna har kommit att bli ett komplement — och i viss mån ett alternativ — till industriellt massframställda varor. Slöjdprodukten har en egen identitet. Slöjdprodukten har också i allmänhet genom pro- duktionsformen ett socialt och kulturellt definierbart ursprung, vilket ger Slöjdprodukten ett särskilt värde. Hemslöjden har bevarat en mångsidighet och ursprunglighet genom sin lokala förankring. Den är därigenom en in-

Prop. 1980/8 [ : 87 .- l !

spirationskälla för annan skapande och konstnärlig verksamhet samt in- dustriell formgivning och en motvikt till det kommersiella masskulturut- budet.

l hemslöjdsverksamheten i de nordiska länderna finns erfarenheter, ge- mensamma intressen och en kulturell rikedom i slöjdens uttrycksformer som bör tas till vara i ett ökat nordiskt samarbete. Detta bör ses som en viktig uppgift också ur samhällelig synpunkt. t. ex. i det nordiska rådets arbete. De i hemslöjdsverksamheten samlade erfarenheterna torde även fylla en uppgift i internationellt utvecklingssamarbete för att stödja strävanden att ta till vara inhemska kulturtraditioner och produktionsformer i utveck- lingsländerna.

Hemslöjden bygger primärt på lokal produktion för lokala behov. För- nybara naturråvaror tas till vara. Genom att grundläggande tekniker för omvandling av naturråvaror till färdiga bruksting bibehålls kan i viss mån en alltför ensidig teknikstruktur motverkas. Ur resurshushållningssynpunkt och teknologisk synpunkt kan hemslöjden sägas utgöra — om än i blygsam skala — en utvecklingspotential i det moderna industrisamhället.

Att trygga hemslöjdens existens är till betydande del ett samhällsintresse. Det samhälleliga stödet till hemslöjden är emellertid otillräckligt för att ge de nödvändiga förutsättningarna för detta. varför utredningen lägger fram förslag om ett ökat samhällsstöd.

8 l'lems/öjdsvcrksamhe! och samhällsstöd

Närings-. regional- och sysselsättningspolitiskt stöd till hemslöjds- verksamhet

De statliga stödformerna till slöjdare och hemslöjdsverksamhet kan grovt sett delas in i tre huvudgrupper; kulturpolitiska stödinsatser. generella nä- ringspolitiska insatser samt regional- och sysselsättningspolitiska insatser. Anslaget Främjande av hemslöjden kan sägas spänna över samtliga nämnda områden. Med visst fog kan emellertid hävdas att de kulturpolitiska inslagen väger över. eftersom stöd enligt gällande riktlinjer i princip får utgå endast till den ideella delen av hemslöjdsverksamhet.

Hemslöjden som näringsgren utgör målgrupp för de regionala utveck- lingsfonderna. som inrättades den l juli 1978 med de tidigare företaga- reföreningarna som bas. Uppgifter som utredningen har inhämtat visar att fondernas (företagareföreningarnas) lånemöjligheter i synnerligen få fall har utnyttjats för hemslöjd. Inte heller fondernas företagsservice har — utom med vissa undantag — kommit hemslöjden till del i nämnvärd omfattning.

Tillkomsten av de regionala utvecklingsfonderna har inneburit att de ge- nerella stödmöjligheterna till småföretagen i form av krediter och företags- service har byggts ut väsentligt. Dessa förstärkta resurser är i princip till- gängliga även för hemslöjdsföretagen och hemslöjdsföreningarna. Det är emellertid nödvändigt att fonderna beaktar hemslöjdens särart som närings— gren i förekommande låne- och serviceärenden. Lönsamhetskraven i tra- ditionell mening får t. ex. inte ställas alltför högt vid bedömningen av lå- neansökningar. Fonderna bör i ökande grad i sin uppsökande verksamhet uppmärksamma även hemslöjdsföretag och dessas behov av rådgivning

Prop. 1980/81: 87 l”

m.m. inom bl. a. områdena marknadsföring. företagsadministration. pro- duktutveckling och utbildning. l detta syfte bör kontakterna fördjupas mel- lan fonderna och hemslöjdskonsulenterna.

På det regional- och sysselsiittningspolitiska området finns flera stödformer som förutom andra näringsgrenar är inriktade även på hemslöjd. Det ge- mensamma för dessa stödformer är deras avgränsning till särskilt under- sysselsatta områden.

Slöjden torde av många skäl vara väl lämpad att i ökad utsträckning användas som ett sysselsättningspolitiskt instrument. i synnerhet i glesbygd. Bl. a. har slöjden särskilda förutsättningar att ingå som kombinationssys- selsättning med för glesbygden typiska näringar. Den ännu i viss mån på- gående strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket. kvinnornas lägre lörvärvsfrekvens och den högre genomsnittsåldern hos den aktiva befolk- ningen i skogslänen — samt den äldre arbetskraftens särskilda svårigheter att finna ny sysselsättning — är starka skäl för att slöjden måste tillmätas betydelse ur sysselsättningssynpunkt. Även som deltidsarbete kan slöjden ge meningsfull sysselsättning och möjlighet till ett varaktigt förbättrat för- sörjningsunderlag.

Hemslöjdsföretagens behov av kapital för nödvändiga investeringar torde i många fall kunna tillgodoses genom att den tidigare målgruppsbegräns- ningen i det särskilda stödet till lantbruksföretag m. m. nu har undanröjts. Detta kan få stor betydelse för yrkesslöjdare i glesbygdsområden och regioner med särskilda sysselsättningsproblem under förutsättning att tillräckliga me- del ställs till förfogande.

Behov av stöd till investeringar av olika slag finns även i hemslöjdsföretag i områden som inte omfattas av det särskilda stödet till företag i glesbygder. Att bevara och utveckla hemslöjden är inte en angelägenhet som begränsar sig till de regionalpolitiskt motiverade insatserna. Möjligheter att stödja hem- slöjdsföretag — och främja tillkomsten av nya sådana företag — måste därför ges inom samtliga delar av landet.

Även om det ekonomiska tillskott som slöjden kan ge inte skulle vara betydande förstärker det sociala värdet i slöjdvcrksamhet motiven för en utveckling av sysselsättnings- och näringspolitiken så att den blir mer slöjd- anpassad.

Genom en ökad uppmärksamhet från de regionala utvecklingsfonderna kompletterat med en fortsatt utveckling av de nyligen utbyggda stödmöj- ligheterna inom regionalpolitiken. kan verksamhetsvillkoren för hemslöjden som näringsgren förbättras. Mot bakgrund av det ökade intresset för hem- slöjd under senare år. inte minst hos ungdom. finns skäl att anta att fler slöjdare kan få sysselsättning och att nya hemslöjdsföretag kan tillkomma med hjälp av sådana stödåtgärder. Insatser inom de nämnda områdena är enligt utredningens mening av avgörande betydelse för hemslöjden som näringsgren.

Hemslöjden och insatserna inom kulturpolitikens ram

Utredningen har inte haft anledning att på principiell grund söka fastslå vilka insatser som bör hänföras till kultursektorns ansvarsområde. till den närings-. sysselsättnings- och regionalpolitiska sektorn eller till området för

Prop. I980/8I: 87 l3

de särskilda hemslöjdsfrämjande insatserna. Inriktning och tyngdpunkter i insatserna kommer också i fortsättningen att vara av avgörande betydelse för i vilka sammanhang hemslöjdsverksamhet lämpligen bör bli föremål för stödåtgärder.

Utredningen anser att bredden i hemslöjdsintresset och Slöjdandet är av stor kulturell betydelse i linje med de mål som lagts fast för den statliga kulturpolitiken. Det samarbete som bedrivs mellan hemslöjdens organisa- tioner och folkbildningsorganisationerna har förutsättningar att utvecklas ytterligare. Detta bör även kunna ske i den allmänkulturella verksamheten. Som ett led i en estetiskt fostrande och utvecklande verksamhet bör slöj- dande av olika slag ges ökat utrymme i aktiviteter för barn och ungdom. Den ortstypiska slöjden, som i hög grad är ett uttryck för lokala kultur- traditioner. bör vårdas som ett inslag i det lokala kulturlivet i alla delar av landet, vilket bör beaktas av kommuner och landsting i deras kultur- politiska verksamhet. Ett närmare samarbete bör också kunna utvecklas på detta område mellan hemslöjdsorganisationerna. hembygdsrörelsen och länsmuseerna.

Inredning och konstnärlig utsmyckning av offentlig miljö bör i ökad ut- sträckning ske med hjälp av hemslöjdsalster. Dessa har ofta en lokal an- knytning som bl. a. kan medverka till att ge den offentliga miljön en egen identitet och representativitet. Utredningen anser att byggnadsstyrelsen. sta- tens konstråd och bl. a. landstingens och kommunernas kulturnämnder mås- te göras uppmärksamma på dessa möjligheter. Det är önskvärt att beställ- ningar kan ske inte enbart av enskilda slöjdares alster. utan också av kollektiv produktion genom hemslöjdsföreningarna.

Med hänsyn till slöjdens kulturella och estetiska kvaliteter skall en slöj- dares insatser kunna vinna fullt erkännande som skapande kulturell verk- samhet. Slöjdaren skall således inte missgynnas i förhållande till andra kul- turarbetargrupper i fråga om stipendier, bidrag. belöningar, uppdrag. inköp. medverkan i utställningar, m. m.

Sameslöjdens speciella förhållanden

Sameslöjden är direkt knuten till samerna som folkgrupp. Genom denna anknytning till en hel folkgrupp intar sameslöjden en särställning i för- hållande till hemslöjden i övrigt. Utredningen anser det väsentligt att kraftigt ökade insatser görs till stöd för sameslöjden. Dess betydelse ur sysselsätt— ningssynpunkt och det stora behovet av arbetstillfällen, särskilt bland kvin- nor. i det samiska kärnområdet är ytterligare starka skäl för ökade insatser. Behovet av stödåtgärder inom sameslöjden bör särskilt beaktas i beräkningen av medel för bl.a. de regionala utvecklingsfonderna i de nordliga länen och i det statliga glesbygdsstödet.

Sameslöjden måste enligt utredningens uppfattning utvecklas i huvudsak under samiskt ansvar. Detta är bl. a. en förutsättning för att sameslöjdens kvalitet och artrikedom skall bibehållas. Sameslöjdarnas ställning bör stärkas. Ett skäl till detta är att slöjdens traditionellt starka ställning som binäring i viss utsträckning har brutits genom bildandet av samebyar såsom eko- nomiska föreningar vilkas verksamhet är begränsad till det som har direkt samband med renskötseln. Många slöjdare kan inte enligt rennäringslagen

Prop. 1980/81: 87 '4

ingå som medlemmar i sameby. Detta gör det angeläget att slöjdarintressen kan uppmärksammas och tillgodoses utan att en lörutsättning för detta är att den enskilda slöjdaren ingår som medlem i sameby.

Sameslöjdarnas behov av lämpliga råvaror och möjligheter att förädla dessa kräver ökad uppmärksamhet. Tillgången på råvaror har försämrats under senare år för de icke renägande slöjdarna. I ett starkt försämrat läge kan restriktioner aktualiseras. t. ex. i fråga om exporten av renhorn Utredningen förutsätter dock att dessa frågor skall kunna lösas i första hand i samverkan mellan berörda parter.

Utredningen förutsätteratt kontakterna och samarbetet mellan sameslöjden och hemslöjden i övrigt kommer att utvecklas vidare. Det ligger ett stort värde i att för slöjden gemensamma frågor kan bevakas och lösas på bredast möjliga grund. De är därför också betydelsefullt att det inom sameslöjden finns en fast organisatorisk bas för att ta till vara de särskilda samiska slöjd- och slöjdarintressena.

Vissa särskilda frågor

Vissa frågor av vikt för hemslöjdsverksamheten har aktualiserats under ut- redningsarbetet. men inte kunnat tas upp till närmare behandling inom ramen för utredningens arbete. Utredningen föreslår att dessa frågor särskilt uppmärksammas av den i kapitel I I föreslagna nämnden för hemslöjdsfrågor.

[] Dokumentationsinsatserna på hemslöjdsområdet bör systematiseras och samordnas effektivare. De av hemslöjdsföreningarna bedrivna invente- ringarna av gammal slöjd bör i större utsträckning göras tillgängliga för slöjdintresserade och den breda allmänheten genom utställningsverksam- het. El Insatser för att bevara och upprätthålla kulturellt särskilt värdefulla slöjd- tekniker och produktion på hög konstnärlig nivå som kräver ett mycket kvalificerat kunnande bör kunna komma i fråga för statligt stöd. Cl Hemslöjdens beroende av tillgången på slöjdråvaror måte få ökad upp- märksamhet. Svårigheter finns f.n. bl. a. i fråga om tillgången på lin och olika typer av lantrasull samt i viss mån renhorn och skinn för sameslöjden. Cl Hemslöjdsföreningarna har förutsättningar att spela en ökad roll vad gäller insatser inom råvaruservice. marknadsföring och försäljning. Former bör utvecklas för sådana insatser av gemensam natur som kan utveckla slöj- dens sysselsättningsmöjligheter och förbättra saluslöjdens verksamhets- villkor. I:] Hemslöjdsföreningarnas service och materialförsörjning i fråga om folk- dräkter och bygdedräkter bör förbättras bl. a. genom att SHR får ökade resurser att bistå hemslöjdsföreningarna med service i dräktfrågor. El Utställningsverksamhet är av stor betydelse för att ge lokala slöjdare. hemslöjdsföreningar och andra slöjdorganisationer kontakt med en bre- dare allmänhet. Kommuner och landsting har en viktig roll när det gäller att ge uppmärksamhet åt god slöjd som framställs inom den egna kom- munen eller länet. !] Skapande verksamhet i vävstugor och gemensamma slöjdlokaler bör få

Prop. [980/81: 87 15

del av samhälleligt stöd i likhet med kultur- och fritidsverksamhet i andra former. El Fler centraler bör skapas för vård och underhåll av hemslöjdsalster för att komplettera mer specialiserad verksamhet som avser äldre föremål med kulturhistoriskt värde. D Erfarenheter och kunnande från hemslöjdsområdct bör i ökad utsträck- ning kunna utnyttjas föratt utveckla olika slags terapiverksamhet. l första hand är detta en fråga om att genom utbildningsinsatser öka terapiper- sonalcns möjligheter att ge verksamheten ett mer allsidigt och stimu- lerande innehåll.

Hemslöjden och organisationsarbetet

Med hänsyn till den betydelse SHR och hemslöjdsföreningarna har för hem- slöjdsverksamheten i alla delar av landet anser utredningen att det är an- geläget med ett väsentligt utökat statligt stöd till SHR. SHR har f. n. mycket små resurser att bedriva ett effektivt fortlöpande arbete såsom samlad riks- organisation för landets hemslöjdsföreningar. Det statliga stödet till SHR är av blygsam omfattning i jämförelse med stödet till många andra or— ganisationer av folkrörelsekaraktär med verksamhet av samhällelig bety- delse.

Det statliga stödet till av organisationer bedriven verksamhet på hem- slöjdsområdet bör enligt utredningens mening inte exklusivt vara förbehållet SHR. Kollektiva insatser inom Riksföreningen Svenska Slöjdare som är av betydelse för slöjdens utveckling bör kunna komma i fråga för statligt stöd.

Anslaget Främjande av hemslöjden

Utredningen anser att det liksom hittills bör finnas ett särskilt statligt anslag för olika hemslöjdsändamål av mer övergripande kollektiv karaktär. An— slaget bör dock i fortsättningen kunna utnyttjas mer obundet inom en given ram.

Huvuddelen av anslaget bör i likhet med tidigare användas till allmänt inriktade stödåtgärder. Användningsområdena bör emellertid inte vara be- gränsade till i princip ideell verksamhet inom hemslöjden. såsom nu är fallet. Det har bl. a. visat sig svårt att göra denna avgränsning på ett me- ningsfullt sätt. Enligt utredningens uppfattning finns det närings- och syssel- sättningspolitiskt värdefulla möjligheter inom hemslöjden som nu är out- nyttjade och som kan behöva visst stöd för att utvecklas. Från anslaget bör bidrag kunna utgå till utvecklingsinsatser i friare former än hittills. Så- dana utvecklingsinsatser kan gälla hemslöjden som kulturell företeelse. men också avse olika slags projekt och insatser för att främja och effektivisera råvaruinsamling. utvecklingsarbetet inom produktionen samt marknadsför- ingen och försäljningen. Bidrag bör kunna lämnas till även andra seriösa slöjdorganisationer än SHR för verksamhet eller projekt av betydelse för slöjdens utveckling.

Prop. [980/81: 87 lb

9. Hemslöjdsk0/15qu:rverksamheren Länshcmslöjdskonsulenterna

llemslöjdskonsulentverksamheten bildar en kärna i de insatser som orga- nisationer och samhälle har gjort för att främja hemslöjden. Den nuvarande statsunderstödda basorganisationen omfattar 24 länshemslöjdskonsulenter och två särskilda sameslöjdskonsulenter. Av länshemslöjdskonsulenterna är idag fyra konsulenter landstingsanställda medan övriga är anställda hos hcmslöjdsli'ireningar llänshemslöjdslöreningar eller länshemslöjdsförbund).

Konsulenterna svarar för en omfattande rådgivande och upplysande verk- samhet och utgör en viktig kontaktlänk mellan slöjdare. hemslöjdsförening— ar. myndigheter. organisationer och allmänhet. Enligt utredningens upp- fattning börockså för framtiden en viktig del i samhällets stöd till hemslöjden utgöras av stöd till konsulentverksamheten.

Hemslöjdskonsulentverksamheten har utvecklats i nära kontakt med det dagliga hemslöjdsarbetet med den förståelse detta har skapat för hemslöjdens särart. Sedan en lång tid tillbaka har flertalet hemslöjdskonsulenter varit anställda hos hemslöjdsföreningar som bedrivit både ideell och affärsdrivande verksamhet. Detta har bidragit till att konsulentvcrksamheten har kunnat utvecklas med en tyngdpunkt i det kulturella arbetet samtidigt som hem- slöjdens betydelse som näring och sysselsättning i hög grad har kommit att styra konsulenternas arbete.

Det är idag främst två frågor som enligt utredningens mening kräver ställningstaganden. Den första frågan gäller hur konsulentorganisationen skall utformas för att inte något av slöjdområdena hård och mjuk slöjd skall bli eftersatt och för att organisationen skall svara mot de ökande krav som ställs på verksamheten. Den andra frågan gäller hur konsulentorga- nisationen i framtiden skall finansieras för att verksamheten skall kunna bedrivas under likvärdiga villkori alla delar av landet i enlighet med givna riktlinjer.

Erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten har visat att den re- gionala basorganisationen med en konsulent i varje län är otillräcklig. Detta leder till en alltför stor arbetsbelastning på länshemslöjdskonsulenten och innebär att antingen den mjuka eller den hårda slöjden blir eftersatt. Vissa slöjdare får därmed inte tillgång till rådgivning och service och slöjdens sysselsättningsmöjligheter utnyttjas mindre väl. Utredningen anser att det finns starka skäl för en statlig medverkan i en utbyggnad av basorgani- sationen.

Utredningen föreslår att basorganisationen skall omfatta i princip två länshemslöjdskonsulenter i varje län. De båda länshemslöjdskonsulenterna skall komplettera varandra i inriktningen på slöjdområden och i övrigt dela på de allmänna konsulentuppgifterna. En konsulent bör därför ha huvud- saklig inriktning på hård slöjd och en konsulent huvudsakligen svara för den mjuka slöjden. Utbyggnaden bör ske med början budgetåret 1980/81. med inriktning att fullföljas inom loppet av en femårsperiod.

Enligt gällande riktlinjer utgår statligt stöd till konsulentvcrksamheten under förutsättning att resp. landsting svarar för minst lika stor del av kost- naderna som staten. Det statliga stödet skall täcka hälften av kostnaderna för konsulentens lön inkl. lönekostnadspålägg. rese- och traktamentskost-

Prop. 1980/81: 87 .. l7

nader samt vissa administrationskostnader. Som huvudmän törutsätts hem- slöjdsföreningarna delta i finansieringen av verksamheten. I dagsläget svarar de berörda hemslöjdsföreningarna för genomsnittligt ca 20 96 av totalkost- naderna.

Det ekonomiska beroendeförhållandet mellan hemslöjdskonsulenterna och hemslöjdsföreningarnas affärsdrivande verksamhet. och de följder detta har medfört för konsulenternas arbete. har varit det starkaste skälet till att förslag har förts fram om ett förändrat huvudmannaskap. Konsulenternas arbets- förhållanden är alltför olikartade och konsulenterna uppfattas i viss utsträck- ning som företrädare för föreningarnas affärsverksamhet. Enligt utredning- ens uppfattning bör konsulenternas arbetsförhållanden vara sådana att det framstår som uppenbart att de är tillgängliga för alla som har intresse för hemslöjd. Konsulentverksamheten. såväl lönekostnaderna som följdkost- nader i form av lokaler. utrustning. skrivhjälp och konsulenternas resor. bör i sin helhet vara samhällsfinansierad.

Under förutsättning att konsulentvcrksamheten blir samhällsfinansierad kan båda huvudalternativen, såväl föreningshuvudmannaskap som lands- tingshuvudmannaskap. diskuteras. De fördelar som kan vinnas med ett enhetligt landstingskommunalt huvudmannaskap jämfört med nuvarande förhållanden är främst att konsulenten kan ges en mer självständig och obunden ställning. Utredningen har övertygats om att dessa fördelar i allt väsentligt kan nås med en helt samhällsftnansierad konsulentvcrksamhet som möjliggör alternativa lösningar i huvudmannaskapsfrågan. Det bör fö- religga starka skäl om ett enhetligt huvudmannaskap nu skall föreslås fram- för en ordning som ger möjlighet till flexibilitet och ett decentraliserat be- slutsfattande där förutsättningarna och uppfattningarna inom resp. län ytterst får fälla avgörandet. Utredningen anser inte att sådana starka skäl föreligger.

Utredningen föreslår därför att huvudmannaskapet för länshemslöjdskon- sulenterna skall utövas av hemslöjdsförening eller landsting. De nu gällande riktlinjerna om att den senare lösningen endast skall få väljas i undantagsfall bör slopas. Även om utredningen förutsätter att hemslöjdsföreningar i de flesta fall kommer att vara huvudmän även i framtiden bör detta inte hindra landstingskommunalt huvudmannaskap om så befinns lämpligt.

Den föreslagna förstärkningen av konsulentorganisationen bör utnyttjas för att utveckla konsulenternas kontakt med slöjdare. föreningar och all- mänhet. Det är av stor vikt att verksamheten utformas så att den kan nå ut i alla delar av länen. Fältverksamhet bland slöjdarna bör spela en viktig roll i varje konsulents arbete. I många fall kan konsulenter med fördel placeras i annan kommun än länets huvudkommun.

Vidare bör eftersträvas att konsulenterna placeras i lämpliga arbetslokaler som är lättillgängliga för slöjdare och allmänhet. Föreningsanställda kon- sulenter bör inte ha sina arbetslokaler placerade inne i föreningarnas af- farslokaler.

Länshemslöjdskonsulenterna bör bedriva sitt arbete inom ramen för en gemensam allmän verksamhetsinriktning. Som vägledning bör därför finnas en normalinstruktion som kan utgöra en gemensam referensram. Förslag läggs till reviderad normalinstruktion som återfinns i bilaga ].

Utredningen har. med hänsyn till de bedömningar som ankommer på

Prop. 1980/81 : 87 18

utredningen att göra, inte sett'några påtagliga nackdelar med ett fortsatt delat finansieringsansvar mellan stat och landsting. Statsbidragsgivningen bör dock förenklas genom ett administrativt enklare och mer schabloniserat bidrag. Vidare bör de sammanlagda bidragen från stat och landsting avse totalkostnaderna för varje konsulent. vilket är en följd av utredningens för- slag om en helt samhällsfinansierad verksamhet.

Utredningen förestår att statsbidraget utformas som ett schablonbidrag beräknat i förhållande till den genomsnittliga årslönen för konsulenterna. Utredningen föreslår att statsbidraget per konsulent beräknas som 110 ”) av den för konsulenterna genomsnittliga årslönen (för heltidsanställda kon- sulenter) exkl. lönekostnadspålägg. Bidraget skall avse verksamheten som sådan. Statsbidraget skall utgå under förutsättning att vederbörande lands- ting svarar för samtliga återstående kostnader för verksamheten och att konsulentvcrksamheten bedrivs i enlighet med de av statsmakterna angivna allmänna riktlinjerna. Utredningen räknar därvid med att landstingens bi- drag kommer att vara minst lika stora som statens. Det föreslagna stats- bidragssystemet bör införas fr.o.m. budgetåret 1980/81.

På regionalt initiativ finns f.n. i sex län ytterligare konsulenter utöver länshemslöjdskonsulenterna. Enligt utredningens uppfattning är det av stort värde att insatser görs på regionalt initiativ för att stödja och ytterligare utveckla konsulentvcrksamheten inom länen.

Konsulentinsatser inom speciella slöjdområden

Utredningens principiella uppfattning är att behoven inom särskilda slöjd- arter, inom olika geografiska områden och inom olika befolkningsgrupper i första hand bör tillgodoses genom en utbyggd konsulentorganisation på regional nivå. Ett tungt vägande skäl till detta är att konsulentvcrksamheten ställer krav på god kännedom om lokala förhållanden och slöjdtraditioner.

F. n. finns inom den statsunderstödda konsulentorganisationen särskilda konsulenter enbart för ett slöjdområde. nämligen sameslöjden. Således finns två helt statligt finansierade konsulenttjänster vid föreningen Same-Ätnams slöjdutskott. Utredningen anser att särskilda sameslöjdskonsulenter är ett av de mest betydelsefulla instrumenten för att stödja bevarandet och ut- vecklandet av den samiska slöjden. Sameslöjden omfattar ett flertal olika slöjdtekniker med lokala variationer och det geografiska verksamhetsom- rådet är mycket stort. Utredningen föreslår att en tredje konsulenttjänst inrättas med statligt stöd inom en nära framtid. lämpligen vid ingången av budgetåret 1981/82.

Den under spetskonsulentens ledning bedrivna knyppelverksamheten vid Föreningen Svenska Spetsar i Linköping har förankring i den traditionella vadstenaknypplingen och i Östergötlands län. Samtidigt visar bredden och omfattningen av verksamheten att denna också har uppenbar rikskaraktär. Enligt utredningens mening är det ett samhällsintresse att denna väl ut- vecklade konsulentverksamhet som byggts upp sedan slutet av l930-talet inte går förlorad utan kan bibehållas för framtiden. Statsbidrag föreslås utgå till en tjänst som Spetskonsulent fr. o. m. budgetåret 1980/81 enligt samma beräkningsgrunder som för länshemslöjdskonsulenterna. Östergötlands läns landsting förutsätts täcka resterande kostnader.

Prop. 1980/81: 87 |9

Vad slutligen invandrarnas olika slöjdtraditioner beträffar anser utred- ningen att det är av stort värde om dessa kan tas till vara och utvecklas. Slöjd hör till de kulturtraditioner som har bred folklig förankring och som kan skapa kontakt även över språkgränserna. Utredningen anser dock att det f. n. inte finns underlag för att föreslå inrättande av en särskild tjänst som hemslöjdskonsulent för invandrare. bl. a. beroende på svårigheterna att söka samla in slöjdande av vitt skilda ursprung och i vitt skilda former inom ramen för en tjänst med uppgifter av samma slag som övriga hem- slöjdskonsulenter.

10. Utbildning inom hemslöjdsamrådel

Utbildningen av hemslöjdskonsulenter

Utbildningen av hemslöjdskonsulenter sker numera inom ramen för den tvååriga högre kursen i slöjd och inredning vid Föreningen Handarbetets Vänners vävskola i Stockholm. Utbildningen är huvudsakligen textilt in- riktad. De idag verksamma hemslöjdskonsulenterna har mestadels kort eller ingen utbildning inom hård slöjd, vilket innebär att detta slöjdområde blir eftersatt.

Det är av väsentlig betydelse att utbildningen av hemslöjdskonsulenter skapar förutsättningar för att såväl den mjuka som den hårda slöjdens behov kan tillgodoses. En grendelning bör därför komma till stånd mot mjuk resp. hård slöjd inOm en nära framtid. Detta torde tidigast kunna ske läsåret 1981/82. Utbildningen på hårdslöjdsområdet bör till en början bedrivas för- söksvis. Att ett utbildningsalternativ skapas inom hårdslöjdsområdet är be- tydelsefullt även med hänsyn till att utbildningen vänder sig till blivande hemslöjdschefer och annan hemslöjdspersonal. Vidare bör konsulenterna på ett tidigt stadium i sin utbildning få viss kännedom om det slöjdområde inom vilket de inte får sin huvudsakliga utbildning. Utbildningens anknyt- ning till hemslöjdsverksamheten bör förstärkas.

Starka skäl talar för att utbildningen omvandlas till högskoleutbildning. En förutsättning för att så skall ske måste emellertid vara att utbildningens speciella karaktär kan bibehållas och utvecklas vidare för att tillgodose ut- bildningsbehov inom hemslöjdsområdet. Frågornas karaktär gör att utred- ningens överväganden och förslag får bli föremål för överläggningar mellan berörda myndigheter och organisationer. Förändringarna förutsätts ske med beaktande av de särskilda samiska behoven.

Sätergläntan

Sätergläntan. Hemslöjdens gård i lnsjön har sedan lång tid tillbaka fyllt ett stort behov, främst för den textila hemslöjden. Kursgården som sådan har fått symbolisera hemslöjdsrörelsens strävan att sprida kännedom om hemslöjd, samtidigt som många slöjdare och andra intresserade fått möjlighet att samlas på en hemslöjdens egen gård. Skolanläggningen ägs av den eko- nomiska föreningen med samma namn. Helt dominerande andelsägare är SHR som också står som huvudman för skolan. Skolan erhåller statsbidrag såsom enskild yrkesskola i gruppen B-skolor.

Prop. l980/8l: 87 20

Sätergläntan har sedan flera årtionden bedrivit kvalificerad yrkesinriktad utbildning i vävning i form av terminskurser. Därutöver anordnas en rad kortare kurser som främst är textilt inriktade. Deltagarna rekryteras från hela landet. Utbildningen står på en hög nivå vad beträffar såväl innehåll som kvalitet. Någon annan utbildning som är jämförbar med Sätergläntans finns idag inte.

Enligt utredningens mening är det väsentligt att skolans framtid och sär- prägel tryggas. Skolan bör ges en lokal basorganisation som medger ett fullt kapacitetsutnyttjande och som samtidigt bättre tillgodoser efterfrågan på kurser inom hemslöjdsområdet. Sätergläntans lokala kursverksamhet bör därför successivt utökas från nuvarande 112 kursveckor till ca 150 kurs- veckor. Detta bör kunna ske inom en treårsperiod. De nuvarande sam- verkanskurserna mellan Sätergläntan och Hantverkets folkhögskola i Lek- sand kontmer därigenom att få minskad omfattning. Önskemålen om en breddad kursverksamhet bör tillgodoses genom att skolan ges möjligheter att anordna även längre kurser i hård slöjd. De föreslagna förändringarna och skolans delvis stora behov av upprustning och viss nybyggnation bör föranleda att ett utbyggnadsprogram upprättas från skolans sida i samrått nted berörda intressen. Detta program bör ligga till grund för utbyggnaden och Statsbidragsgivningen.

Utredningen har inte funnit anledning att föreslå att statsbidrag skall utgå till Sätergläntan under flera anslagsposter. Huvuddelen av det totala statsbidraget till Sätergläntan utgörs idag av ett extra statsbidrag. vilket f. ö gäller även flera andra skolor under anslaget till enskild yrkesutbildning. Att själva basen i statsbidraget utgör endast en mindre del av det totala statsbidraget skapar betydande problem i skolans planering. I andra delar av utbildningsväsendet har utvecklingen under senare år präglats av en strävan till förenkling, decentralisering och friare resursanvändning. Det är befogat att denna förändrade syn även får genomslag i det verksam- hetsområde inom vilket Sätergläntan återfinns. Utredningen förslår att skol— överstyrelsen får i uppdrag att göra en skyndsam översyn av gällande bi- dragsregler. Därvid bör bl. a. uppmärksammas att inackorderingsvcrksam— heten som ingår som en nödvändig del i Sätergläntans verksamhet idag inte utgör bidragsgrund för det reguljära statsbidraget.

Sätergläntans riksomfattande kursverksamhet består av deltidskurser som administreras vid Sätergläntan, men anordnas av hemslöjdsföreningarrta ute i landet. Den riksomfattande kursverksamheten ger särskilda möjligheter att anknyta till lokala slöjdtraditioner. Sedan de nya bidragsbestämmelserna tillkommit har hemslöjdsföreningarnas möjligheter att anordna kurser vä- sentligt förbättrats. Genom att statsbidraget beloppsmässigt knutits till bi- dragsnivån för studieförbundens studiecirkelverksamhet har en bättre an- passning kommit att ske till kostnadsutvecklingen. Utredningen föreslår att verksamhetsramen utökas från nuvarande 4 800 lektioner till minst 5 500 lektioner budgetåret 1980/81.

En namnändring bör göras av Sätergläntans riksomfattande resp. lokala kursverksamhet för att undvika missförstånd och sammanblandningar. För- slagsvis kan den förra kallas Sätergläntans regionala kursverksamhet och den senare Sätergläntans kursverksamhet vid kursgården.

Prop. l980/8l: 87 21

Viss övrig utbildningsverksamhet

Möjligheterna till utbildning för aktivt slöjdande. främst det mer kvalifi- ceradeslöjdandet och yrkesslöjdandet,behöver förbättras. Inom vissa tekniker riskerar det kvalificerade kunnandet att gå förlorat, om inte skynd- samma åtgärder vidtas. Det är väsentligt att det inom yrkesutbildningen på slöjdområdet finns utbildningsvägar som kan tillgodose krav som är spe- cifika för hemslöjden. De utbildningsmöjligheter som idag står till buds är oftast i begränsad utsträckning inriktade på handaslöjd och motiveras i betydande grad av arbetsmarknadspolitiska skäl. Rekryteringen av unga slöjdare är bl. a. därför låg.

Möjligheterna till slöjdutbildning inom gymnasieskolan som grund för yrkesverksamhet inom olika områden med anknytning till hemslöjd bör närmare prövas. Behov finns även av en starkare praktisk profilering av gymnasieskolan i sin helhet. Slöjd bör därför i ökad utsträckning kunna ingå i gymnasieskolans olika linjer som ett led i en undervisning med mc praktisk inriktning.

Den genuina kunskap om hela produktionsprocessen som fordras för sl'c daryrket kan vara svår att överföra inom en institutionaliserad skolfori Lärlingsutbildning kan därför vara ett lämpligt komplement eller alternativ till gymnasieutbildning. Det finns dock faktorer av bl. a. ekonomisk art som f. n. begränsar möjligheterna för ungdomar att få sin grundläggande yrkesutbildning i form av Iärlingsutbildning. Möjligheterna att anordna lä '- lingsutbildning måste förbättras och vidare måste lärlingsutbildningens framtida roll och ställning i förhållande till gymnasieutbildningen klarläggas. Dessa frågor har samband både med gymnasieutredningen och industriver- kets utredning om hantverkets situation och framtidsutsikter.

Utredningen föreslår att vissa frågor som rör arbetsmarknadsutbildningen snarast tas upp till överläggningar mellan arbetsmarknadsstyrelsen, skol- överstyrelsen. statens industriverk och företrädare för slöjdarna samt den organiserade hemslöjdsrörelsen.

Vad beträffar äldre slöjdtekniker som riskerar att gå förlorade finner ut- redningen det angeläget att ett brett inventeringsarbete skyndsamt inleds som kan ligga till grund för dokumentationsinsatser och fortbildning av aktiva slöjdare.

Studieförbunden har med sin breda verksamhet stor betydelse för att väcka många människors intresse för hemslöjd och aktivt slöjdande. Ut- redningen understryker vikten av att handledarna i slöjdämnen är väl skick- ade för sina uppgifter. Då slöjdämnena i cirkelverksamheten kan profileras på vitt skilda sätt har röster höjts för att hemslöjdsämnena lättare skall kunna identifieras som hemslöjdsämnen och att hemslöjdens särart skall hävdas med olika åtgärder. Frågor av detta slag har särskilt aktualiserats vad beträffar sameslöjden. Utredningen pekar på att ett bättre informa- tionsutbyte och ökade kontakter mellan folkbildningsorganisationerna och hemslöjds-, same- och slöjdarorganisationer torde vara en förutsättning för att cirkelverksamheten skall utvecklas i en riktning som svarar mot de krav som ställs från olika håll.

Utbildningsvägar måste erbjudas inom sameslöjden som fullt ut motsvarar annan utbildning med anknytning till hemslöjdsområdet. Den slöjdutbild-

Prop. l980/8 l : 87 22

ning som ges vid Samernas Folkhögskola i Jokkmokk spelar i detta avseende en central roll, både genom utbildningens innehåll och skolans särställning som samisk skola. Utbildningen inom sameslöjdsområdet, och därmed även arbetsmarknadsutbildningen, bör ske under samisk ledning eller utformas under samisk medverkan i syfte att hävda sameslöjdens särart och utveckla slöjden som samisk näring och kulturyttring.

11. Centra/r m_vndighetsansvar

Hemslöjden har ett klart samband med såväl näringspolitiken som kul- turpolitiken. Med rådande ansvarsfördelning är hemslöjdsområdet på myn- dighetsplanet knutet till den närings- och industripolitiska sektorn.

Den nuvarande knytningen av hemslöjdsfrågorna till industriverket har den fördelen att de näringspolitiska aspekterna på hemslöjden kan särskilt beaktas. Verkets totala ansvarsområde är emellertid så omfattande att hem- slöjdsfrågorna i förhållande till övriga frågor kan betraktas som marginella. Det faktum att de kulturpolitiska aspekterna ligger utanför verkets arbets- område kan dessutom i viss mån vara en begränsande faktor.

Utredningen har funnit, efter att ha vägt flera alternativ mot varandra. att de förefaller mest ändamålsenligt att hemslöjdsfrågornas organisatoriska anknytning till industridepartementets verksamhetsområde bibehålls, men att hemslöjdsfrågorna får en mer självständig ställning. Utredningen föreslår att den nuvarande rådgivande hemslöjdsnämnden vid industriverket ersätts med ett självständigt och beslutande organ. Detta organ, förslagsvis med namnet nämnden för hemslöjdsfrågor, bör således få karaktär av självständig myndighet med egen förfoganderätt över de medel som riksdagen anvisar till verksamheten. [ administrativt hänseende bör dock nämnden vara knu- ten till statens industriverk som följaktligen kommer att svara för nämndens ekonomi- och personaladministration. Nämnden bör ha till uppgift att bl.a. följa utvecklingen inom hemslöjdens område samt planera, samordna och låta genomföra insatser som främjar hemslöjden.

Nämnden för hemslöjdsfrågor bör bestå av nio ledamöter. Nämnden skall ha en allsidig sammansättning och representera olika samhällssektorer och intressen med väsentliga beröringspunkter med hemslöjden. För varje le- damot bör utses en personlig suppleant. Nämnden bör utses av regeringen. Till nämnden bör knytas ett kansli som svarar för det löpande arbetet, för- slagsvis omfattande 2 l/2 tjänst - en kanslichef, en handläggare och ett halvtidsanställt biträde. De uppgifter som idag handhas av förste hemslöjds- konsulenten vid industriverket, och som kräver en nära kännedom om hem— slöjdsverksamheten, kommer således att föras över till och byggas ut inom ramen för den nya nämndens kansliorganisation. I det särskilda hemslöjds- anslaget bör rymmas medel för nämndens verksamhet samt kanslifunktion. Förslag till förordning med instruktion för nämnden för hemslöjdsfrågor återfinns i bilaga 2.

Prop. 1980/81: 87 33

12. K osmadsberäkningar

Utredningen föreslår att hemslöjdsanslaget blir uppfört med ett sammanlagt belopp av 6500000 kr för budgetåret 1980/81. Detta är en ökning med 3904000 kr i förhållande till innevarande budgetår.

För konsulentvcrksamheten beräknas därvid 3 540 000 kr (en ökning med 1 434000 kr), för SHR:s allmänna verksamhet 800000 kr (en ökning med 555 000 kr) och för övrig verksamhet, bl. a. stöd i friare former till utveck- lingsinsatser. ] 660000 kr (en ökning med 1 415 000 kr). För nämnden för hemslöjdsfrågor, som bl. a. kommer att överta de funktioner som idag upp- rätthålls av den rådgivande hemslöjdsnämnden och förste hemslöjdskon- sulenten vid statens industriverk, har beräknats sammanlagt 500000 kr.

För utbyggnaden av Sätergläntans kursverksamhet har för budgetåret 1980/81 beräknats ett med 250000 kr ökat statsbidragsbehov.

Prop. 1980/81 : 87 24

Remissyttranden över betänkandet (SOU l979: 77) Hemslöjd — kulturar- bete. produktion, sysselsättning

Över betänkandet (SOU l979: 77) Hemslöjd — kulturarbcte. produktion. sysselsättning — avgivet av l977 ärs hcmslöjdstttredning (] 1977105) har yttranden avgivits av socialstyrelsen (SoS). statskontoret. riksrevisions- verket (RRV). riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ). universitets— och högskolcämbetet (UHÄ). skolöverstyrelsen (SÖ). statens kulturråd. Iantbruksstyrelsen (LBS). Sveriges turisträd (S'l'). '.trbctsmarknadsstyrelsen (AMS). statens invandrat-verk (SlV). statens in— dustrivcrk (SlND). länsstyrelsen i Stockholms. Östergötlands. Malmöhus. Göteborgs och Bohus, Värmlands. Gävleborgs. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens lätt. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Svenska samernas rikslörbund (SSR). Sveriges hantverks- och industrier— ganisation — Familjeföretagcn (SHIO). Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Tjänstemännens ccntralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO./' SR (SACO/SR). landstingen i Stockholms. Uppsala. Östergötlands. Kal- mar. Blekinge. Kristianstads. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Skaraborgs. Värmlands. Örebro, Västmanlands. Kopparbergs. Gävleborgs. Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Gotlands kommun. Göteborgs kommun. Föreningen Handarbetets vänner. För» eningen Svensk Form. Föreningen Sveriges konsthantverkare och indu- striformgivare, Hushållningssällskapens förbund. Nordiska muséet, Riks- föreningen Svenska slöjdare (RSS). Svenska Hcmslöjdsföreningars riks- förbund (SHR), Föreningcn Same-Ätnam. Samernas Folkhögskola i Jokk- mokk. Gietta Daida. Stockholms. Gotlands. Värmlands. Gävleborgs. Jämtlands och Norrbottens läns utvecklingsfonder. Studieförbundet Med- borgarskolan. Studieförbundet Vuxenskolan, Httsmodersförbundet Hem och Samhälle. Jämtslöjds försäljningsft'irening u.p.a.. Sveriges Hem- slöjdskonsulenter. Högre kurs i slöjd och inredning vid föreningen Handar- betets Vänners vävskola (HV). länsmuseernas samarbetsråd. Göran West- ling. Hemslöjdsförbundet för Sverige.

Vidare har UHÄ bifogat yttranden av universiteten i Uppsala. Linkö- ping. Göteborg och Umeä samt konstfackskolan. Länsstyrelsen i Östergöt- lands län har bifogat yttranden från Linköpings kommun. Vadstena kom— mun. Valdermarsviks kommtln. Östergötlands-och Linköpings stads muse— um. Östergötlands läns utvecklingsfond samt ()stergötlands Skärgärdsför- ening. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden från Bohusslöjd. länsarbetsnämnden samt utvecklingsfonden. Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttranden från den regionala stiftelsen för skyd— dat arbete i Värmlands län. ERRESS. Föreningen Värmlands Hemslöjd samt Arvika kommun. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har bifogat yttran- den från lantbruksnämnden. Sandvikens kommun, Ljusdals kommun samt länsmuseet. Länsstyrelsen i Jämtlands län har bifogat yttranden från Strömsttnds och Krokoms kommuner samt Jämtlands läns museum. Läns- styrelsen i Västerbottens län har bifogat yttranden från Umeå. Skellefteå. Storumans och Norsjö kommttncr. utvecklingsfonden. Västerbottens läns Hemslöjdsförening samt Västerbottens museum. Länsstyrelsen i Norrbot- tens län har bifogat yttranden från utvecklingsfondcn och Norrbottens läns Hemslöjdsförening.

Prop. 1980/81: 87 »;

Ilr'ms'lr'i/d.)reflexum/w! ut'/t .t'am/u'illsslt'id

)cn övervägande delen av remissinstanserna delar utredningens grund- syn pa hemslöjden och dess betydelse ur ekonomisk. social och kulturell synpunkt.

Hcmslöjdens näringspolitiska betydelse betonas av statskontoret. AMS. länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län. LRF. landstingen i Upp- sala och Norrbottens län. Samernas Folkhögskola i Jokkmokk. Västerbot— tens läns utvecklingsfond och Jämtslöjds försäljningsförening u.p.a.

Den regional— och arbetsmarknadspolitiska betydelsen uppmärksammas av SoS. RAÄ. SÖ. LBS. AMS. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus. Gävleborgs och Norrbottens län. LRF. landstingen i Göteborgs och Bohus samt Värmlands län. Samernas Folkhögskola i Jokkmokk. Gävleborgs läns utvecklingsfond och Studieförbundet Vuxenskolan.

Hemslöjdcns kulturpolitiska roll betonas bl.a. av RRV. RAÄ. SÖ. sta- tcns kulturråd. SlND. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Norrbot- 'em; län. landstingen i Kristianstads. Malmöhus, Älvsborgs. Värmlands. Örebro. Kopparbergs och Gävleborgs län, Föreningen Handarbetets Vän- ner. Hushällningssällskapens förbund. RSS, SHR.

Utvecklingsfonderna bör i ökande grad i sin uppsökande verksamhet uppmärksamma även hemslöjdsföretag och dessas behov av krediter och företagsservice anser flera av remissinstanscrna tex statens kulturråd. LBS. SlV, länsstyrelserna i Stockholms. Östergötlands, Malmöhus. Värmlands. Göteborgs och Bohus och Norrbottens län. Svenska kommun- förbundet, SSR, SHlO. LRF, landstingen i Stockholms. Uppsala, Kalmar. Kristianstads. Hallands. Göteborgs och Bohus. Skaraborgs. Värmlands. Örebro och Jämtlands län. Gotlands kommun. Göteborgs kommun. Hus- hällningssäliskapens förbund, SHR. Föreningen Same-Ätnam, Gävle- borgs. Västerbottens och Norrbottens läns utvecklingsfonder. Studieför- bundet Vusenskolan, Husmodersförbundet Hem och Samhälle. Jämt- slöjds försäljningsförening u.p.a.. Hemslöjdsförbundet för Sverige.

RRV, SIND. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Landstingsför- bundet. landstinget i Västmanlands län. Gotlands och Värmlands läns utvecklingsfonder m.fl. anser emellertid att ett större engagemang på hcmslöjdsområdet frän fondernas sida inte kan rymmas inom ramen för fondernas nuvarande verksamhet och medelstilldelning.

Inredning och konstnärlig utsmyckning av offentlig miljö bör i ökad utsträckning ske med hjälp av hemslöjdsalster. särskilt med lokal anknyt- ning. framhålles bl.a. av RAÄ. SÖ. statens kulturråd. länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet. LRF. landstingen i Kalmar. Kristianstads. ÄlvsborgS, Skaraborgs. Värmlands. Örebro. Västmanlands och Koppar— bergs län, Hushållningssällskapens förbund, Nordiska museet, RSS. För- eningen Same—Ätnam.

Utredningens uppfattning om att kraftigt ökade insatser bör göras speci- ellt för sameslöjden. delas av statens kulturråd. LBS. SlND. länsstyrelsen och landstinget i Jämtlands län, SSR, TCO. SACO/SR. Hushållningssäll- skapens förbund, Nordiska muséet, SHR. Föreningen Same-Ätnam. Sa- mernas'folkhögskola i Jokkmokk. Västerbottens läns utvecklingsfond.

Statens kulturråd anför att sameslöjdens särart och sameslöjdarnas ut- komstmöjligheter inte bör få undergrävas av snävt kommersiellt inriktad och industriellt betonad slöjd som saluförs under beteckningen samiskt. men som saknar förankring i traditionellt samiskt slöjdande.

Länsstyrelsen och Norrbottens'läns utvecklingsfond anser att sameslöj-

Prop. 1980/81: 87 26

den visserligen bör erhälla ökat stöd. men att nägra skiljelinjer inte bör dras mellan sameslöjd och övrig slöjd.

Utredningens uppfattning om att dokumentationsinsatserna pä hem- slöjdsomri'idct bör effektiviseras delas av ett stort antal instanser.

Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens uppfattning att hem- slöjdens rävarutörsörining. marknadsföring och försäljningsvcrksamhet bör uppmärksammas.

LRF understryker att det är väsentligt att möjligheten till svensk rävaru- produktion tillvaratas sä längt detta är samhällsekonomiskt berättigat. Speciellt nämns lin- och ullproduktionen.

Svenska kommunförbundet framhällcr att marknadsföringen av hem- slöjdsprodukter bör effektiviseras och att nya okonventionella försälj- ningsvägar prövas.

RRV anser att utredningens förslag som berör utvecklingsfondernas insatser för finansiering. produktutveckling och marknadsföring är exem- pel pä ett utvecklingstänkande pä hemslöjdens omräde som kan komma i konflikt med det kulturella syftet i den regionalt förankrade hemslöjden.

Möjligheterna att använda hemslöjden inom terapiverksamheten i bl. a. s_jukvärd. rehabilitering och äldrevärd betonas av 505. RRV. statens kul— turräd. SlV. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. landstinget i Stockholms. Uppsala. Östergöt— lands. Kalmar och Norrbottens län m.fl.

Statens kulturråd anför beträffande terapiverksamheten att det ä ena sidan finns risk för slentrian och tnallar. ä andra sidan kan slöjden i terapiverksamhet utvecklas till något mycket fruktbart i den mån arbetet bedrivs kreativt och uppmuntrar till egna initiativ.

SHR betonar dock att terapiarbcten vid försäljning skall äsättas ett pris som svarar mot marknadens pris på likartade varor.

Landstingsförbundet delar utredningens uppfattning att bidrag även bör kunna utgå till seriösa slöjdorganisationer som inte är anslutna till SHR. Denna uppfattning delas även av RAÄ. statens kulturrad. LRF. TCO. Föreningen Svensk Form. Hushällningssällskapens förbund. SHR m.fl.

Utredningens uppfattning att anslaget Främjande av hemslöjden skall kttnna vara obundet och inte endast begränsas till i princip ideell verksam- het delas av bl.a. Landstingsförbundet. länsstyrelsen i Värmlands län. landstinget i Kalmar. LRF. Hushällningssällskapens förbund. SHR.

Flera instanser instämmer med utredningen om att anslaget inte bör utnyttjas för att täcka eventuella driftsundcrskott vid den av SHR drivna kursgärden Sätergläntan.

chzslöidsknHsu/cun'erksuntlwlt'lt

Det stora llertalet av remissinstanserna delar utredningens förslag om att inrätta tvä konsulenttjänster i varje län. Landstinget i Värmlands län framhåller att genom den föreslagna utbyggda basorganisationen skulle möjligheter skapas att tillgodose en differentierad och utvidgad rådgivning till slöjdare. föreningar och allmänhet frän konsulenter som kan komplette- ra varandra genom att vara spccialierade pä härd resp. mjuk slöjd. Liknan- de synpunktertörs fram av UHÄ. statens kulturråd. LBS. SIND länssty- relserna' i Stockholms. Östergötlands. Malmöhus Göteborgs och Bohus. Värmlands. Gävleborgs. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. SHlO. LRF. TCO. SACO/"SR. landstingeni Uppsala. Östergötlands. Kalmar. Blekinge. Malmöhus. Hallands. Göte- borgs och Bohus Älvsborgs. Orebro Kopparbergs. Gävleborgs. Jämt-

Prop. l980/8l: 87 27

lantis. Västerbottens och Norrbottens län. Gotlands kommun. Föreningen handarbetets vänner, Föreningen Svensk Form. Hushällningssällskapens förbund. Nordiska museet. RSS. SHR. Gotlands. Värmlands. Gävleborgs. Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens lärts utvecklingsfonder. Studie- förbundet Medborgarskolan. Studieförbundet Vuxenskolan. Husmoders- förbundet Hem och Samhälle. Jämtslöjds försäljningsförening u. p. a.. Sve- riges hetnslöjdskonsulenter m.fl.

Landstinget i Kristianstads län och Göteborgs kommun delar uppfatt- ningen att konsulentvcrksamheten behöver tner personal men ställer sig kritiska till Uppdelningen av ansvaret mellan härd och mjuk slöjd.

Landstingsförbundet och landstinget i Västmanlands län framhåller att med tanke på det rådande ekonomiska läget knappast kan vara rimligt med den föreslagna utbyggnaden. Landstinget i Blekinge län ställer sig tve- kande till den föreslagna genomförandeperioden t.o.m. [984/85 som man anser väl kort.

Landstinget i Västerbottens län instämmer i utredningens synsätt att fördelarna med flexibilitet och ett decentraliserat beslutsfattande där förut- sättningar och uppfattningar inom ett län får avgöra i valet mellan för- eningshuvudmannaskap eller landstingskommunalt huvudmannaskap för konsulentvcrksamheten väger tyngre än skälen för ett enhetligt huvudman- naskap. Denna uppfattning delas även av statens kulturråd. SlN D. länssty- relserna i Värmlands. Västerbottens och Norrbottens län. SHK), LRF. landstingen i Kalmar. Malmöhus, Göteborgs och Bohus. Värmlands och Norrbottens län. Föreningen Svensk Form, Hushällningssällskapens för- hand. SHR. Samernas Folkhögskola. Värmlands och Norrbottens läns utvecklingsfonder. Studieförbundet Vuxenskolan.

Beträffande huvudmannaskapet talar enligt landstinget i Jämtlands län enstämmiga vittnesbörd för att man organisatoriskt bör skilja den ideella och den kommersiella verksamheten. Härigenom kan man medverka till att ge hemslöjden tillräcklig flexibilitet föratt kunna utvecklas och pröva nya verksamhetsformer. Hemslöjdskonsulentcrna bör därför ha landsting- en till huvudmän. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Göte- borgs och Bohus. Gävleborgs och Jämtlands län. TCO. SACO/SR. lands- tingen i Uppsala. Östergötlands. Blekinge. Skaraborgs och Kopparbergs län. Nordiska museet. RSS. Jämtlands läns utvecklingsfond. Jämtslöjds försäljningsförening u.p.a.. Sveriges hemslöjdskonsulenter. länsmuseer- nas samarbetsråd. .

Landstingen i Stockholms. Örebro och Västmanlands län anser att hemslöjdsföreningarna i första hand bör vara huvudmän för konsulen- terna.

Gävleborgs läns utvecklingsfond anför som enda instans att utvecklings- fonderna bör vara huvudmän för konsulenterna med hänsyn bl.a. till fondernas finansiella engagemang i hemslöjdsverksamheten.

Några remissinstanser lämnar frågan om huvudmannaskap öppen tills vidare i avvaktan på vidare utredning eller hur finansieringsfrägan löses. Till dessa hör landstingsförbundet, landstingen i Kristianstads och Hal- lands län.

Flertalet av remissinstanserna delar utredningens uppfattning om att konsulentvcrksamheten skall vara helt samhällsfinansierad. De flesta in- stämmer i att ansvaret skall delas mellan stat och landsting bl. a. statskon- toret. SlND. länsstyrelserna i Gävleborgs och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet. TCO. SACO/SR. landstingen i Östergötlands, Kalmar. Kristianstads. Hallands. Värmlands. Västmanlands. Gävleborgs och Norr-

Prop. 1980/81: 37 :s

bottcns län. Studielt'ärbandct Vuxenskolan. Vissa lämnar dock frågan om hur samhallslinansieringen skall ske öppen t.ex. landstinget i Göteborgs och Bohus län. Gotlands kommun. SHR. (_iävleborgs läns utvecklings- fond.

RRV anser att överläggningar skall tas tipp om möjligheterna att över— föra hela det finansiella ansvaret för hemslöjdskonsulenterna till landsting- en. Enligt RRV:s mening överenssti'immer detta med intentionerna i riks— dagens beslut om ny kulturpolitik. där landstingens utökade ansvar beto- nas. Dessutom anför RRV att landstingen har ansvar för frågor som rör terapiverksamhet för handikappade och äldre.

l)e remissinstanser som behandlat frägan om inrättande av en tredje sameslöjdskonsulent är samtliga positiva till förslaget. LBS finner försla— get ändamälsenligt och angeläget bl.a. med hänsyn till förhållande inom renskötseln. Liknande synpunkter äterfmns hos statens kulturräd. SlNl). länsstyrelsen i Jämtlands län. SSR. 'l'CÖ. SACO/SR. landstinget i Jämt— lands län. Hushällningssällskapens förbund. Nordiska museet. SHR. För- eningen Same-Ätnam. Samernas folkhögskola. Västerbottens läns utveckv lingsfond. Studieförbundet Vuxenskolan. Husmodersförbundet Hem och Samhälle. Sveriges Hemslöjdskonsulenter.

Beträffande huvudmannaskapet för sameslöjdskonsulenterna framhällcr flera instanser i likhet med utredningen att sameslöjden skall utvecklas under samiskt ansvar. Landstingslörbundet anser att konsulenterna skall knytas till Föreningen Same- Ätnams slöjdutskott liksom även statens kul- turråd. SIND. landstinget i Norrbottens län. Föreningen Same- Ätnam. Norrbottens läns utvecklingsfond.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller däremot i sitt remissvar att det inte föreligger nägon motsättning mellan slöjd i allmän mening och sameslöjden. Länsstyrelsen är därför av den uppfattning att stödet till slöjden också skall inkludera sameslöjden utan någon särskild huvudman för denna. På så sätt uppnås vissa samordningsområden beträffande bl. a. rävaruförsörining. utbildning. kursverksamhet.

SSR ser det som naturligt att den nya konsulenttjänsten fär SSR som huvudman.

De remissinstanser bl.a. SlND. länsstyrelsen i Östergötlands län. Landstingsförbundet. TCO. SACO/SR. landstinget i Östergötlands län. Nordiska museet. SHR. Studieförbundet Vuxenskolan. Sveriges Hem— slöjdskonsulenter. Högre kurs i slöjd och inredning vid Föreningen Hand- arbetets Vänners vävskola. som tar upp frågan om inrättandet av en spetskonsulent. är positiva till detta.

Landstinget i Östergötlands län. Nordiska muséet och SHR anser att Föreningen Svenska Spetsar (FSS) skall vara huvudman för konsulenten Genom ett sådant förfarande betonas den riksomfattande karaktären i konsulentens arbete.

Till skillnad från utredningen som föreslår att spetskonsulenten skall finansieras på liknande sätt som de vanliga konsulenterna dvs. genom stat och landsting (i detta fall landstinget i Östergötlands län). sä avser lands- tinget och länsstyrelsen i Östergötland att staten skall stå för hela finansie— ringsansvaret. Man jämför därvid med sameslöjdkonsulenterna.

SoS. SlND. Landstingsförbundet. landstingen i Östergötlands och Älvs- borgs län. Föreningen Svensk Form. Studieförbundet Vuxenskolan anseri likhet med utredningen att det för närvarande inte finns underlag för att föreslå inrättandet av en särskild tjänst som hemslöjdskonsulent för in- vandrare på grund av svårigheterna att inom ramen för en tjänst samla in

Prop. 1980/81: 87 39

slöjdande av sä vitt skilda ursprung och former samt att invandrarorganisa— tionerna själva ej fört fram önskemål om en särskilt konsulent.

SlV föreslär inrättandet av en särskild invandrarkonsulent. för att stödja och tttvcckla invandrarnas hcmslöjdstraditioner. Denna uppfattning delas av statens kulturråd. LRF. Hushällningssiillskapens förbund. Nordiska museet och SHR.

Landstinget i Stockholms län anför att stöd till hemslöjden ej fär innebä- ra att invandrargruppernas möjligheter att bevara och utveckla sin kultur försvaras.

Utbildning inom hems/(Udointräde!

SÖ tillstyrker i princip utredningens förslag om grendelning av den tvååriga högre kursen i slöjd och inredning mot mjuk resp. härd slöjd samt att utbildningen bör ske försöksvis. Även SlN D. länsstyrelsen i Västerbot- tens län. Landstingsförbundet. SSR. LRF. TCÖ. SACO/SR. landstinget i Örebro län. Föreningen Svensk Form. Hushällningssällskapens förbund. Nordiska muséet. Norrbottens läns utvecklingsfond. Studieförbundet Vuxenskolan. Sveriges Hemslöjdskonsulenter. Högre kurs i slöjd och inredning vid Handarbetets Vänners vävskola. Även SHR anför att en grendelning måste komma till stånd inom en nära framtid. men betonar också kravet pä utbildning för hemslöjdschefer och övrig hem- slöjdspersonal.

Också beträffande omvandlingen av Handarbetets Vänners tvääriga högre kurs för slöjd och inredning till högskoleutbildning. är flertalet av de instanser som behandlat frägan positiva. Statskontoret anför att utbild- ningen därigenom kan bli mer komplett och anpassas bättre till de skilda krav som ställs på hemslöjdskonsulenterna. Frågan bör dock utredas ytter- ligare. Liknande synpunkter förs fram av SO. länsstyrelserna i Stock- holms. Östergötlands och Västerbottens län. landstingsförbundet. SSR. LRF. landstinget i Örebro län. Göteborgs kommun. Handarbetets Vänners vävskola. Hushållningssällskapens förbund. Nordiska muséet. SHR. För- eningen Same-Ätnam. Samernas folkhögskola i Jokkmokk. Högre kurs i slöjd och inredning vid Föreningen Handarbetets Vänners vävskola.

UHÄ finner att tillräckligt underlag för att avgöra frågan ej föreligger. Man påpekar emellertid att en anpassning till de för flertalet högskoleut- bildningar gällande allmänna behörighetskraven skulle medföra att många grupper som idag kan söka utbildningar skulle utestängas.

Samtliga de remissinstanser som behandlat frågan om Sätergläntan är positiva till skolans fortsatta existens. Nordiska muséet instämmer i utred- ningens förslag till förstärkning av stödet till Sätergläntan eftersom den kvalitet som kännetecknar skolans verksameht är av största betydelse för att hemslöjdens grundläggande traditioner och kunnande skall kunna vid- makthållas.

Föreningen Svensk Foim ifrågasätter om inte Sätergläntan skulle ha folkhögskolestatus vilket kunde ge de studerande studiemedel och billigare inackordering.

SÖ. statens kulturråd. SIND. LRF. Handarbetets Vänner. Nordiska muséet. SHR. Västerbottens läns utvecklingsfond anseri likhet med utred- ningen att Sätergläntans lokala kursverksamhet successivt bör utökas un- der den närmaste framtiden till att omfatta ca 150 kursveckor.

Nordiska muséet anför att det är önskvärt att undervisningen på Säter- gläntan anpassas till den förstärkning som förslås på konsulentsidan. så att undervisningen i hård slöjd får samma höga kvalitet som utmärker skolans

Prop. 1980/81: 87 30

undervisning i textil slöjd. Denna uppfattning delas av SlNl). LRF. Väs- terbottens lärts tltvecklingsfond m.fl.

Däremot ifrågasätter länsstyrelsen i Jämtlands län. landstinget i Jämt— lands län och Jämtslöjds försäljningsförening u. p. a. om den hårda slt'")jden kommer att få det utrymme den måste ha för att utvecklas om även denna utbildning förläggs till Sätergläntan. ] stället föreslås att det bör prövas om inte denna utbildning kan förläggas till någon folkhögskola i Jämtlands län.

Utredningens förslag att SO får i uppdrag att skyndsamt genomföra en översyn av bidragsreglerna för Sätergläntan får medhåll av statens kultur- rad. SlND. SHlO. LRF. Nordiska muséet och Västerbottens läns utveck- lingsfond.

SO anser emellertid att förslaget bör hänskjutas till utredningen om skolor med annan huvudman än stat och kommun (U l979: 13).

Förslaget att den riksomfattande verksamheten skall utökas till minst 5500 lektioner budgetåret l980/81 mottages positivt av bl.a. SÖ. statens kulturråd. SIND. LRF. Nordiska muséet. SHR. Västerbottens läns ut- vecklingsfond.

Mot utredningens förslag om namnförändring i fråga om den riksomfat- tande resp. lokala kursverksamh'et som bedrivs vid Sätergläntan föreligger inga invändningar utom frän SHR som anser att det ger en tyngd åt kursverksamheten att SHR står bakom den.

De instanser som tagit upp frågan om slöjdutbildning på gymnasiesko- lans olika utbildningslinjer har inget att erinra mot utredningens förslag. Svenska kommunförbundet anser dock att denna fråga bör behandlas i samband med andra överväganden om företagsförlagd utbildning och lär- lingsutbildning.

Beträffande lärlingsutbildning är även här remissinstanserna positiva. SÖ framhåller att man i budgetpropositioncn 1980 föreslår att lärlingsut- bildningen på försök skall inordnas i gymnasieskolan. Skolöverstyrelsen har erhållit uppdrag att utarbeta förslag till bestämmelser för detta.

AMS är beredd att medverka i de av utredningen föreslagna överlägg- ningarna rörande inrättande av en yrkresnämnd för hemslöjdsutbildning och tillägger att man sedan lång tid tillbaka har fortlöpande kontakter med berörda parter i frågor av denna art.

Beträffande studieförbundens cirkelverksamhet instämmer Värmlands läns landsting i utredningens uppfattning att ett ökat informationsutbyte mellan å ena sidan studieförbunden och å andra sidan hemslöjdsorganisa- tionerna och hembygdsrörelsen bör leda till ett större intresse för hem- slöjdsarbete. Positiva omdömen om cirkelverksamheten lämnas också av SÖ. SlN D. länsstyrelsen i Västerbottens län. Landstingsförbundet. SHlO. LRF. landstinget i Hallands. Göteborgs och Bohus och Skaraborgs län. Nordiska muséet. Västerbottens läns utvecklingsfond. Studieförbundet Medborgarskolan. Husmodersförbundet Hem och Samhälle.

SSR och Same-Ätnam påtalar olägenheterna som uppstått till följd av många studieförbunds ovilja att förstå det viktiga i att med samhällsmedel exploatera den samiska slöjden. Denna verksamhet leder till dälig s.k. sameslöjd och slår samtidigt undan möjligheterna för samiska slöjdsföretag att etablera sig och expandera.

Handarbetets Vänner framhåller att SHR:s riksomfattande kursverk- samhet är ett kvalitativt bättre alternativ än studieförbundens cirkelverk- samhet och därför bör ges högre bidrag än vad studieförbunden får.

De remissinstanser som särskilt behandlar sameslöjden delar utredning- ens uppfattning att all utbildning skall stå under samisk ledning eller ske

Prop. 1980/81287 Bl

med samisk medverkan i utformningen av utbildningen i syfte att hävda sameslöjdens särart och utveckla slöjden som samisk näring eller kultur— yttring. Bland dessa instanser återfinns SÖ. statens kulturrad. LBS. SIND. Landstingsförbttttdet SSR. L RF landstingen i Uppsala. Älvs- borgs. Göteborgs och Bohus Jämtlands och Notrbottcns län Nordiska museet. RRS. SHR Föreningen Same-Ätnam. Norrbottens läns utveck— lingslottd. Jämtslöjds lorsaljntngslotentng u. p. .t.

Avvikande mening framförs endast av länsstyrelsen i Nort'bottens lätt som framhåller att santeslt'ftjden skall stå öppen för alla slöjdare oavsett ursprung. Vidare anser länsstyrelsen i Norrbottens län att i den man slöjden skall stimulera samekulturclla aktiviteter eller allmänna allmoge- traditioner torde detta kunna ske även om länsstyrelsen fördelar anslagen till de organ som har slöjden på sitt arbetsprogram.

(cittra/l myndig/ivt.s'rmst'ar

Huruvida utredningens uppfattning att hemslöjdsfrägornas organisato- riska anknytning till industridepartementets verksamhetsområde skall bi- behållas är avhängigt av remissinstansernas grundsyn på om hemslöjden skall scs som en närings-. regional-. kulturpolitisk ete. fråga. Detta har behandlats tidigare i remissamntanställningen.

Sålunda biträder statskontoret. statens kulturråd. SlV. länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus lätt. Landstingsförbundet. SHlO. LRF. lands- tingen i Blekingc. Kristianstad. Malmöhus och Örebro län. SHR. Stock— holms läns utveeklingsfond utredningens uppfattning att industrideparte- mentet och SIND skall handha hemslöjdsfrågorna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att SIND skall fränkopplas och att hemslöjdsfrågorna skall knytas närmare industridepartementet.

Flera instanser anser att frågorna om hemslöjd bör komma under utbild— ningsdepartementets verksamhetsområde. Som myndighet förordas i de flesta fallen statens kulturråd. RRV anser att hemslöjdsanslaget endast skall fördelas på grundval av kulturpolitiska överväganden. Uppfattningen delas i stort av SIND. länsstyrelsen i Östergötlands län. landstingen i Uppsala och Hallands län.

Utredningens förslag om inrättandet av den självständiga nämnden för hemslöjdsfrågor med tillhörande hemslöjdskansli biträds av SÖ statens kulturråd. länsstyrelserna i Malmöhus. Västerbottens och Norrbottens län. LRF TCO. SAC O/SR. landstingen i Östergötlands. Blekinge. Hal- lands. Örebro Kopparbergs och Gävleborgs län. Göteborgs kommttn. Hushällningssällskapcns förbund. Nordiska museet. RSS. SHR. Förening- en Same-Ätnam. Västerbottens läns utvecklingsfond. Studieförbundet Vuxenskolan.

Statskontoret anser det ej nödvändigt med ett självständigt organ. RRV ifrågasätter om en central organisation av den storlek som föreslås på ett meningsfullt sätt kan fullgöra de tilltänkta planerings- och samordnings- uppgifterna. SlND och Landstingsförbundet är av i stort samma uppfatt- ning.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981