Prop. 1981/82:175

om en nordisk experimentell telesatellit m.m.

Prop. 1981/82: 175

Regeringens proposition 1981/82: 175

om en nordisk experimentell telesatellit m.m.

beslutad den 25 mars l982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av .föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN NILS G. ÄSLlNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas det hittillsvarande projekterings- och förhand- lingsarbetet med att i samarbete mellan Sverige. Norge och Finland bygga en nordisk experimentell telesatellit kallad 'l'ele-X. Vidare föreslås rikt- linjer för projektets fortsättning under år 1982.

1 Riksdagen [981/82. ! sum/. Nr [75

Prop. 1981/82: 175

t'.)

Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-25

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström. Friggebo, Dahlgren, Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. Andersson. Boo. Petri. Eliasson. Gustafsson, Elmstedt. Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition om en nordisk experimentell telesatellit m. m.

1. Inledning

De nu gällande riktlinjerna för svensk rymdverksamhet lades fast genom beslut av statsmakterna år l979 (prop. 1978/79: l42. NU l978/79: 36. rskr l978/79:292). Beslutet innebar bl.a. att de statliga insatserna för rymd- verksamhet inom industridepartementets område successivt skulle byggas ut under en treårsperiod så att de i stort sett trefaldigas ijämförelse med den förutvarande nivån. Därefter skall satsningarna vidmakthållas på den- na nivå'under ytterligare en treårsperiod. Budgetårct 1982/83 kommer att vara det tredje året i den förstnämnda treårsperioden.

Statens delegation för rymdverksamhet (DFR) har med skrivelse den 2 december 1980 överlämnat förslag till kompletterande riktlinjer för indu- stripolitiken på rymdområdet.

Som ett led i nämnda satsningar har DFR uppdragit åt Svenska rymdak- ticbolaget (Rymdbolaget) att studera ett projekt avseende en experimentell telesatellit, kallad Tele-X. Regeringen beslöt den 20 november 1980 att anvisa DFR 30 milj. kr. till finansiering av kostnaderna för en definitions- fas av Tele-X-projektet, avsedd att fastställa prestanda och pris för satellit- systemet och därmed ge underlag för statsmakternas beslut om genomfö- rande av projektet.

DFR har i skrivelser den 30 september 198] och den 24 mars [982 överlämnat lägesrapporter avseende definitionsfasen.

Jag inbjöd den 20 november 1980 de övriga nordiska länderna att delta i defmitionsarbetet av Tele-X. Finland och Norge har uttalat sitt intresse för detta och har lämnat ekonomiskt bidrag till projektet sedan mitten av år 1981. Samtidigt har överläggningar ägt rum mellan företrädare för de svenska. finska och norska regeringarna om organisation och finansiering . av projektet under upphandlings- och konstruktionsfaserna.

'.!—J

Prop. 1981/82:175

Med tanke på det aktuella projektets storlek och betydelse anser jag att regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av vissa riktlinjer för det fortsatta arbetet.

2. Föredragandens överväganden

2.1. Allmänt

Verksamhet i rymden inleddes under slutet av 1950-talet genom att bärraketer som hade utvecklats för militärt bruk utnyttjades till att sända tipp enkla forskningssatelliter. Under det följande decenniet gjorde stor- makterna stora satsningarpå bemannade rymdfärder. Vidare lades stor vikt vid utveckling av militära spaningssatelliter. _

Redan från början insåg man att rymdtekniken småningom skulle använ- das praktiskt i civila tillämpningar och man räknade med att den industriel- la kapacitet som byggdes upp under 1950- och 1960-talen skulle utgöra grunden för snabba framsteg mot detta mål. En av forskningssatclliternas uppgifter var att klarlägga vilket underlag som behövdes för att stimulera industrin till att bygga upp den kompetens som skulle behövas för tillverk- ning av satelliter för praktisk tillämpning.

Detta motiv fanns också i bakgrunden när de europeiska rymdorganisa- tionerna ESRO ( European Space Research Organization) för utveckling av forskningssatellitcr och ELDO (European Launcher Development Organi- zation) för utveckling av bärraketer skapades omkring år 1964. Motivet blev fullt tydligt genom 1971 och 1973 års europeiska rymdpolitiska beslut, varigenom ESRO och ELDO slogs ihop till den nya organisationen ESA (European Space Agency). vars huvuduppgift är att säkerställa europeiskt oberoende vid tillverkning och uppsändning av satelliter för tekniska och vetenskapliga tillämpningar.

En betydelsefull milstolpe i strävan att uppnå europeiskt oberoende inom rymdomrädet passerades ijanuari 1982 när ESA:s bärraket Ariane förklarades operationellt användbar för satellituppsändningar.

Under 1970-talet har de civila rymdtillämpningarna alltmera trätt i för- grunden. Framför allt inom området telekommunikationer har utveckling- en gätt snabbt. Den större delen av de interkontinentala telekommunika- tionerna går idag via satelliter som ägs av den internationella organisatio- nen lNTELSA'l'. Stora prissänkningar har därigenom kunnat göras för användarna. '

En annan internationell organisation. lNMARSA'l'. har bildats för satel- litkommunikation med fartyg till sjöss. ! Europa f("irbereds en ny organisa- tion. EUTEl.SA'l'. för gemensam drift av regionala system för telekom- munikation via satellit. En interimsorganisation fungerar sedan år 1977. Sverige deltar genom televerket i dessa organisationers kommunikations- system.

Prop. 1981/82: 175 4

lndustrier i Förbundsrepubliken 'l'yskland och Frankrike samarbetar på uppdrag av sina regeringar om utveckling och försäljning av satelliter för direktsänd 'l'V. Belgien och Sverige har anslutit sig till detta projekt.

1 USA har tillverkningen av kommunikationssatelliter helt kommersiali- serats och närmast fått karaktären av serieproduktion. lnga federala anslag lämnas numera för utveckling av civila kommunikationssatelliter. lnom områdena meteorologi och navigation har utvecklingen ocksä lett fram till rutinmässiga tillämpningar och dessa representerar en inte ovä- sentlig marknad för rymdindustrin. Området fjärranalys från rymden. för övervakning av miljöeffekter och kartläggning av naturresurser. har fått allt större betydelse. Mottagningsstationer för data från sådana satelliter har byggts upp i många länder. bl.a. i Sverige. Den första europeiska tjärranalyssatelliten (SPO'l') byggs i Frankrike med svenskt deltagande. Satelliten kommer att sändas upp år 1984. ESA planerar att sända upp en fjärranalyssatellit år 1987. Telekommunikationer kommer att förbli det dominerande tillämpnings- området för rymdteknologin under hela 1980-talet. varvid nya tillämp- ningsgrenar såsom direkt-TV. videotji'tnster. datatrafik och förbindelser med mobila markstationer snabbt växer fram.

2.2. Mål för svensk rymdverksamhet

lnom rymdverksamheten används den mest avancerade teknik som finns att tillgå inom ett flertal tcknikområden.

Genom rymdverksamheten utvecklas och sprids kunskap inom tekniska nyckelområden som telekommunikation. mikroelektronik. datateknik. ma— terialteknik och tillförlitlighetsteknik. Särskilda krav ställs inom områdena systemteknik och projektadministration. Rymdverksamhet bör sålunda lämpa sig särskilt väl som drivkraft i utvecklingen av en högteknologisk industri. En sådan utveckling är ett viktigt industripolitiskt mål och ett av skälen till svenska statliga satsningar på rymdtekniken.

DFR har överlämnat förslag till kompletterande riktlinjer för industripo- litiken på rymdområdet. Dessa riktlinjer utvecklar närmare hur de industri- politiska mål som uppställts på rymdområdet skall realiseras. Jag återkom- mer till dem i det följande.

Rymdtekniken har också en växande allmänpolitisk betydelse inom områden som berör vitala nationella intressen. Det gäller t. ex. internatio- nella och nationella telckommunikationer inkl. rundradio och datatrafik. kartläggning av naturresurser. meteorologi och miljöövervakning. lnfly- tande och valmöjligheter måste säkerställas vad beträffar rymdtekniska tillämpningar för nationella syften. Rymdteknisk kompetens bör även av detta skäl upprätthållas inom landet.

Ett viktigt mål för svensk rymdverksamhct är att den skall främja indu- strins konkurrenskraft på expansiva marknader. Det gäller såväl kommer-

'.Il

Prop. 1981/82: 175

siella marknader för rymdtekniska produkter som marknader där rymdtek- niken utgör en nyckelfaktor för utveckling. tillverkning och marknadsfö- ring av produkter utanför rymdsektorn.

.För att uppnå den eftersträvade stimulansen för svenskt näringsliv och för att kunna bevaka de övriga nationella intressena måste svensk rymdin- dustri utveckla sin kompetens på system- och delsystemnivå. Detta kräver att insatserna koncentreras till några få företag med förutsättningar att etablera sådan kunskap. Samverkan mellan dessa är väsentlig. Det är av främst ekonomiska skäl emellertid inte realistiskt att räkna med att vi skall kunna få fram en oberoende svensk kapacitet för leverans av kompletta rymdtekniska system. Förutsättningen för att svensk industri skall kunna göra sig gällande på den kommersiella rymdmarknaden är medverkan i internationella industrikonsortier. Ett sådant samarbete måste baseras på den svenska industrins styrka och kompetens inom området. inom sina ' specialområden är svensk rymdindustri redan i dag bland de ledande i Europa. För att industrin skall få möjlighet att ta system- och delsystem- ansvar inom ett internationellt konsortium måste dess kompetens breddas. De redan etablerade specialiteterna bör konsolideras och utvidgas till angränsande teknikområden samtidigt som systemkompetens målmedve- tet byggs upp. Syftet härmed är att svensk industri på sikt skall kunna specificera hela rymdtekniska system. specificera och beställa delsystem och apparater och foga ihop delarna till en fungerande helhet.

[ prop. 19781795142 om svensk rymdverksamhet angavs hur statliga resurser bör användas för att möjliggöra en utveckling av kompetensen hos svensk rymdindustri. En satsning både internationellt. inom ESA. och nationellt på olika satellitprojekt förordades.

Den nationella satsningen innefattar dels utveckling inom Sverige av enkla. vetenskapliga satelliter till en relativt begränsad kostnad. dels ge- nomförande av nyttosatellitprojckt i samarbete _med andra länder. Det första steget tas i och med utvecklingen av den vetenskapliga satelliten Viking som kommer att sändas upp under år 1984. 1 ljuset av den interna- tionella utvecklingen och de allmänna målen för svensk rymdverksamhet är utveckling av en telekommunikationssatellit anpassad för trafik med små markstationer enligt min mening ett lämpligt andra steg i den nationel- la satsningen.

2.3. Sveriges internationella rymdsamarbete

Europa och den europeiska rymdindustrin är basen för svenskt rymd- samarbete. Sverige har aktivt deltagit i den europeiska rymdsatsning'som har gjorts inom ramen för ESA och dess föregångare. Den europeiska satsningen byggde under 1960-talet upp ett grundläggande rymdtekn'iskt kunnande. Under 1970-talet utveckladesi Europa kapacitet för kommande kommersiella rymdprojckt.

Prop. 1981/82: 175 6

Program för avancerade satelliter och en europeisk bärraket genomför- des och skapadc en kompetent industriell bas. 1 och med tillkomsten av bärraketen Ariane har ett av de primära målen för ESA:s verksamhet uppnåtts. En europeisk rymdindustri som kan konkurrera internationellt och därmed även skapa ett europeiskt oberoende inom områden av vitalt intresse har byggts upp. Europa är i dag i stånd att utveckla och sända upp egna nyttosatelliter. Kapacitetsuppbyggnaden under 1970-talet kan nu tit- nyttjas för kommersiella rymdsystem på hemmamarknader och för att konkurrera på världsmarknaden.

Samarbete inom ESA kommer också i framtiden att utgöra en hörnsten i svensk rymdverksamhet. Vårt medlemsskap i organisationen har varit en förutsättning för den kompetens inom rymdområdet som svensk industri har lyckats bygga upp. På grund av Sveriges relativt sett låga andel i ESA- budgcten har emellertid industrins möjligheter att delta med större system starkt begränsats. Utvecklingsbchoven hos vår rymdindustri måste därför. liksom fallet är i våra viktigaste konkurrentländer. delvis tillgodoses utan- för ESA genom nationella projekt eller samarbetsprojekt med ett fåtal länder.

Det avgörande för svensk del'vid val av projekt och former för interna- tionellt rymdsamarbete är att projekten är av hög teknisk standard och att konkurrenskraften hos svensk industri stärks. Principen bör vara att pro- jekt med stort inslag av långsiktig utveckling bedrivs i samarbete med ESA medan projekt där en kommersialisering ligger närmare i tiden bedrivs nationellt eller i samarbete med några få länder. Detta gäller särskilt när användningen av satelliten är av intresse för en mindre grupp länder. En satsning påen regional telesatellit är exempel på ett projekt av den senare typen. '

Vad beträffar Sveriges deltagande i de stora mångnationella telesatellit- organisationerna förutses inga förändringar. Även dessa kommer att ut- nyttja europeiska satellitkonstruktioner. Inom lNMARSAT skall bl.a. ESA:s satellit för marin kommunikation. Marccs tttnyttjas, och inom EU- TELSAT den europeiska kommunikationssatelliten liC'S som har data- tjänster. telefoni och eurovisionsöverföringar som uppgifter. Det bör i sammanhanget betonas att nationella eller regionala telesatelliter inte kon- kurrerar med utan kompletterar de internationella systemen.

2.4. Utvecklingen inom området kommersiella telesatelliter

Rymdtekniken tillämpas i dag kommersiellt på ett flertal områden. Det gäller i särskilt hög grad telekommunikationssatelliter. Redan under 1960- talet började man bygga ut de internationella teleförbindelserna med hjälp av satelliter. Det äldsta kommersiella systemet. lntelsat. som startade med uppskjutningen av satelliten Early Bird år 1965. är i dag helt världsomspän- nande. Över 100 medlemsländer knyts ihop, av detta interkontinentala

Prop. 1981/82: 175 7

telenät. Nätet utnyttjas främst för telefoni men också för 'l'V- och datatra- fik. Sedan starten har ett trettiotal satelliter i fem olika generationer sänts upp och en sjätte generation planeras. 'l'rafikvolymen genom systemet ökar alltjämt mycket snabbt.

'l'elekommunikationssatelliter spelar en allt större roll också på regional (flcrnationell) och nationell nivå. Ledande industrinationer bygger nu sa- tellitbaserade nät för rundradio och datatrafik. 1 länder med stora interna telcbehov och i utvecklingsländer byggs också klassiska teletjänster som telefoni och telex upp med hjälp av satelliter. Flera sådana system planeras och några finns i drift. t.ex. i Förenta Staterna. Canada. Sovjetunionen. Japan och indonesien. Orsaken till denna utveckling är att satelliternas kapacitet har ökat vilket har medfört successivt minskande kostnad per förbindelse i telesatellitsystemen. Systemen blir därmed konkurrenskrafti- ga på allt kortare sträckor trots att förbindelsekostnaden är oberoende av förbindelscns längd.

Sändareffekten i satelliterna har också ökat. Den högre sändareffekten har underlättat kommunikation med mindre. enklare och billigare marksta- _ tioner. Detta har i sin tur möjliggjort en rad nya tjänster på kommersiell basis. Kommersiella satcllittjänster för bl.a. datorkommunikation, kon- torskommunikation med överföring av text och faksimil. fji'irrtryckning av tidningar. videokonferens eller 'l'V—möte samt anknytning av kabel-TV finns redan i Förenta Staterna och blir snart tillgängligai Europa. 1 Sverige blir sådana tjänster tillgängliga när EUTELSAT-systemet blir operativt år 1983/84.

1 ett flertal länder i och utanför Europa genomförs experiment med liknande tjänster. Det gäller 1. ex. projekt inom ESA. där Sverige medver- kar. och på nationell nivå i Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland. Italien. lndien och Japan. Datasatellitcr planeras eller diskuteras på många håll. På nationell nivå blir Frankrike först i Europa med en operativ. nationell datasatellit. Telecom 1. som sänds upp år 1983. Även för kom- mttnikationer med mobila enheter används telesatelliter. Förutom de sy- stem för marina kommunikationer som finns i drift diskuteras land- och luftmobila telesystem.

Utvecklingen mot små och billiga markstationer har också gjort det möjligt att använda satelliter för sändning av TV- och ljudradioprogram direkt till enskilda hushåll. Här ligger ett viktigt område för den kommer- siella rymdverksamheten. Såväl experiment med som projektering och utveckling av direktsändande TV-satelliter pågår på många håll i världen. Flera länder i Europa har planer på nationella eller regionala 'l'V—satellit- system. Diskussion eller utveckling försiggår. förutom i Norden. i bl.a. Österrike. Schweiz. italien och Luxemburg. Förbundsrepubliken Tysk- land och Frankrike utvecklar som förut nämnts gemensamt operativa system för direkt-TV avsedda att tas i drift år 1985. Storbritannien planerar ett system med driftsstart'år 1986. '

Prop. 1981/82: 175 8

De här diskuterade distributionssystemen använder sig av s.k. geosta- tionära satelliter vilkas omloppsbanor ligger rakt över ekvatorn på ca 36000 km höjd. En satellit i en sådan bana-har 24 timmars omloppstid och står alltså stilla i förhållande tilljordytan. Satelliter för internationella eller interkontinentala system har mycket stora täckningsområden och står i förbindelse med en eller ett fåtal stora markstationer i många olika länder. Satelliter för regionala system är flexiblare. har fler specialtjänster och har genom en riktad. begränsad antennstråle ett mindre täckningsområde. De är framför allt avsedda för små och många markstationer vilket gör dern kommersiellt särskilt intressanta.

Principen för direkt-TV är att en markstation sänder 'l'V—programmen till en satellit i geostationär bana. varifrån de återsänds m_ed riktade antenn- strålar till hemmottagare och centralantennsystem i det avsedda täcknings- området. Programmen tas emot med hjälp av skålformade s. k. parabolan- tenner. vanligen ungefär en meter i diameter. och en särskild enhet som omvandlar signalen så att den kan tas emot av en vanlig 'l'V—apparat. De många sändare som i ett marknät behövs för att täcka landet ersätts i ett satellitsystem av en enda sändare i rymden. .

På lång sikt kommer en expansiv 'l'V—distribution i Europa snabbast och billigast att ske via satellit på grtrnd av brist på kanalutrymme för konven- tionella markbundna system. Erfarenheter från de försök som har gjorts med direkt-TV från satellit. t.ex. i Canada. visar dessutom att bildkvalite- ten kan bli högre än i dagens markbaserade system.

Projekteringen av system för direkt-TV via satellit ökade markant efter år 1977 då internationella teleunionens världskonferens WARC (World Administrative Radio Conference) tilldelade länderna satellitpositioncr och frekvenser för sådana sändningar. Varje land kan därmed få fem nya 'l'V—kanaler.

För att nya teletjänster skall ktlnna slå igenom fordras dels tillgång till en billig förbindelselänk med stor kapacitet. dels en snabb nätutbyggnad. Tclesatelliten uppfyller dessa förutsättningar. Den ger från första drifts- ögonblicket full täckning av serviceområdet. Placering av markstationer hos eller nära kunden. kan begränsa kostnaden för det marknät som erfordras. Kommunikationsnätet kan lätt förändras och anpassas till ak- tuella behov. Förbindelser kan snabbt upprättas över stora avstånd. Nya tjänster kan introduceras snabbare än i system baserade på marknät. Förbindelsekostnaden väntas minska ytterligare beroende på bl. a. satellit- tillverkning i större serier. ökande överföringskapacitet och minskade kostnader för uppsändning av satelliter genom bl.a. priskonkurrens mellan USA:s rymdfärja och Europas bärraket Ariane.

Efterfrågan på telekommunikationstjänster förutses öka avsevärt rrnder 1980-talet både nationellt och internationellt. Industriellt betyder det mark- nad för nya produkter inom områden där rymdtekniken möjliggör en snabb och billig expansion av telekommunikationerna. Undersökningar av den

Prop. 1981/82: 175 9

framtida marknaden för telesatelliter har gjorts av skilda organisationer. En kraftigt ökad användning av telesatelliter väntas allmänt. Studier inom bl.a. ESA pekar på ett behov av 150—200 telesatelliter av olika typer under de kommande 20 åren.

Satelliterna utgör i sig dock endast en liten del av de telesystem de ingår i. Tillhörande markutrustning erbjuder en mångdubbelt större marknad. Telesatelliterna är nyckeln för inträde på denna marknad. Därför satsar de stora tele- och elektronikförctagcn i världen kraftigt på satellitområdct. Härigenom skapas möjlighet att marknadsföra produkter som ingår i syste- mens marksegment liksom även'en grund för bedömningar av utvecklingen på telekommunikationsmarknaden i dess helhet.

Europeiska och amerikanska företag och konsortier har redan börjat konkurrera om leveranser av kompletta. satellitbaserade telesystem till utvecklingsländer. Här finns en stor potentiell telesatellitmarknad. främst för traditionella teletjänster och direkt-TV.

I de konkurrerande konsortierna samverkar teleföretag med satellittill- verkare. Teleföretagen levererar både utrustning för markstationer och telemateriel för rymdfarkosterna. Härvid är det viktigt för företagen att ha en dokumenterad rymdteknisk kompetens. Svensk industri har sedan lång tid en stark ställning på telekornmttnikationsmarknaden. Det är av vital betydelse att den kan göra sig gällande också ifråga om utvecklingen inom området kommersiell rymdteknik.

2.5 Värdet av en nordisk telesatellit

Som jag nyss har anfört kan utvecklingen av regionala satellitbaserade kommunikationssystem förmodas erbjuda stora potentiella marknader för tele- och rymdindustri. Norden är ett lämpligt geografiskt område för gemensamma satellitbaserade system för nya teletjänster. Regionala data- tjänster via satellit kan bli lönsamma redan under 1980-talet. Sändningar från TV-satelliter kommer troligen att kunna mottagas i Sverige redan år 1985.

En svensk eller nordisk regional telesatellit skulle ge såväl industri som användare erfarenhet av utveckling och användning av satellitbaserade telesystem. Den skulle höja kompetensen hos televerken samt tele- och rymdindustrin. lägga grunden för internationellt samarbete med svenskt deltagande och därmed stärka möjligheterna för svensk industri att vara med och leverera sådana system på de kommande nordiska och internatio- nella marknaderna.

Mot denna bakgrund anvisade regeringen den 20 november 1980 DFR medel till kostnaderna för att påbörja den tekniska definitionen av en telekommunikationssatellit för regionala tjänster, Tele-X. DFR har upp- dragit åt Rymdbolaget att genomföra definitionsstudien. Som namnet an- tyder är satelliten i första hand experimentell men konstruktionen syftar

Prop. 1981/82: 175 10

fram mot operativa system för datatrafik. videotjänster och direkt-TV. Tele-X avses kunna användas preoperativt. vilket betyder att satelliten skall tillhandahålla tjänster av ungefär samma tekniska karaktär som i ett senare operativt system. Den utrustning som utnyttjas skall alltså kunna användas även i det operativa systemet.

Operativa efterföljare till Tele-X kan bli datakommunikationssatelliter. satelliter för direkt-TV eller satelliter med blandade uppdrag i likhet med Tele-X. Utformningen av satelliten avses bli så flexibel att den ger möjlig- het att undersöka mångskiftande användarbehov och den förväntas ge en god grund för operativa efterföljare och därmed för en stadigvarande hemmamarknad för rymdteknik.

De statliga insatserna bör enligt min mening huvudsakligen koncentreras till rymdsegmentet. Få företag har resurser att utveckla en avancerad kunskap inom alla de olika teknikgrenar som krävs för att bygga en satellit. Betydligt fler företag har intresse av tillverkning och marknadsföring av de markstationer. terminaler. 'l'V-mottagare och abonnentutrustningar som utgör den dominerande marknadsdclen av de satellitbaserade telekom- munikationssystemen. Rollen för Tele-X och dess efterföljare blir. därför att stimulera tele- och elektronikindustrin i Sverige och övriga Norden och därigenom skapa en nordisk produktionskapacitet för den internationella telesatellitmarknaden.

Som jag tidigare har antytt är avsikten att Tele-X skall bli ett svensk- norsk-flnskt samarbetsprojekt. Satelliten har kapacitet att täcka det s. k. östnordiska serviceområdet. dvs. Danmark. Finland. Norge och Sverige. Diskussioner med de tre förstnämnda länderna har därför förts om att genomföra projektet i samarbete. Starkt intresse har visats från norskt och frnskt håll och båda dessa länder deltar i projektets definitionsfas. Dan- mark har beslutat att inte deltaga. Med tanke på framtida nordiska behov av data- och videotjänster och intresset för nordiskt 'l'V-utbyte är det enligt min mening utomordentligt önskvärt att etablera ett nordiskt samarbete om Tele-X. Sådant samarbete innebär också en delning av kostnader och risker.

I förutsättningarna för det hittillsvarande arbetet med Tele-X-projektet har ingått bl.a. att satelliten skall baseras på en plattform som serietillver- kas och som därigenom blir billigare. Plattformen är den del av satelliten som förser nyttolasten. dvs. i det här fallet telekommunikationsutrustning- en. med energi och som håller satelliten stabiliserad i ett bestämt läge och i en bestämd bana. De studier som utförts har bl.a. visat att den planerade fransk-tyska TV-satellitens plattform väl uppfyller dessa och andra viktiga krav. Samma grundkonstruktion bör även kunna användas i framtida satel- litprojekt.

Utnyttjandet av den fransk-tyska konstruktionen skapar även rnöjlighe- ter att få leverera delar till det konsortium som Förbundsrepubliken Tysk- land och Frankrike har bildat för att förse dessa länder med TV-satelliter.

Prop. 1981/82: 175 . lf

Detta innebär ett utökat samarbete mellan svenska och andra europeiska företag som arbetar på rymdområdet. Det får även till följd att en stor exportmarknad öppnas för svenska företag och att högteknologiskt kun- nande tillförs Sverige.

2.6 Beskrivning av Tele-X

Rymdbolaget har i en rapport till DFR överlämnat ekonomiskt underlag för beslut om projektarbetets fortsättning. Denna kostnadsberäkning utgår bl.a. från en modifierad teknisk lösning jämfört med det underlag som förelåg vid beslut om definitionsfasen. De tidigare planerade experimenten med vågtttbredning i höga frekvensområden och med kommunikation med fordon kommer sannolikt att utgå av ekonomiska skäl.

Tele-X planeras innehålla utrustning för experiment med överföring av data. video och direkt-TV. Satelliten avses bli utrustad med två kanaler för data- och video-experimenten och två kanaler för direkt-TV-experimentet.

Dataerperinrenret innefattar i sig flera möjliga tjänster baserade på olika överföringshastigheter.

Tjänster för kontorsautomation kan överföra text och faksimil mellan företag. myndigheter och organisationer men kanske framför allt mellan olika geografiskt spridda delar av samma företag. myndighet eller organi- sation. Ordbehandlingsmaskiner på skilda orter kan knytas ihop för snabb överföring av stora informationsmängder. Överföring av en A4-sida kan exempelvis göras på ungefär en sekund.

Datatrafrk med olika hastigheter kan också provas. Det kan t. ex. röra sig om överföring av en databas mellan datorer eller sammanknytning av terminaler med en centraldator.

Videnavperi/nen!el_ syftar till att prova vissa tjänster för rörliga bilder med tillhörande ljud. Exempel är TV-möten. bildtelefoni. fjärrundervis- ning. telemedicin. konferensöverföringar. inkl. videodistribution.

Direkt-TV—experimenter avser att undersöka möjligheterna för direkt mottagning av 'l'V—program med små mottagare i hem och på arbetsplatser. Som jag tidigare har nämnt pågår diskussioner om ett nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit. Användningen av de två 'f'V-kanalerna i Tele-X bör diskuteras i detta sammanhang. Enligt vad jag har inhämtat kommer chefen för utbildningsdepartementet att senare under detta riksmöte åter- komma till regeringen med förslag i dessa frågor.

Satcllitkommunikationssystemets markutrustning omfattar flera typer av stationer. En kontrollstation behövs för att hålla satelliten på plats i banan och få dess antenner att peka rätt. En markstation behövs för att kontrollera tilldelning av satellitkapacitet för data- och videoexpcrimen- ten. För direkt-TV-experimentet behövs en upplänkstation för sändning till satelliten. Slutligen fordras ett antal små markstationer hos deltagarna i experimenten.

Prop. 1981/82: 175 [2

De flesta av dessa stationer är bundna till lokalisering av bl.a. var efterfrågan på teletjänster finns. Kontrollstationen är dock mer oberoende i sin lokalisering. Enligt min mening bör denna station placeras i anslutning till de rymdtekniska anläggningar som redan finns i Kiruna. Därmed utvid- gas och befästs dcn rymdtekniska verksamheten i Kiruna som är av största regionalpolitiska betydelse för orten och regionen i stort.

Rymdbolaget har av DFR givits ansvaret för genomförandet av Tele-X- projektets definitionsfas. En stark användaranknytning av de teletekniska experimenten uppnås genom en aktiv medverkan av televerket. Enligt ett avtal mellan Rymdbolaget och televerket skall verket ansvara för utform- ningen och genomförandet av experimenten. Satellitsystemet skall vidare utformas så att senare preoperativa och operativa tillämpningar underlät- tas och det skall vara väl avpassat för televerkets framtida nationella och. internationella telenät. När Tele-X efter experimentperioden övergåri pre- operativt eller operativt bruk kommer televerket. enligt avtalet. att överta såväl rymd- som marksegmentet till marknadsvärde.

En styrkommitté har. på uppdrag av DFR. överinseende över projektet under definitionsfasen. Styrkommittén är sammansatt av representanter för bl.a. DFR. televerket och Sveriges Radio samt representanter för Norge och Finland.

Under arbetet med systemdefrnitioncn har Rymdbolaget lämnat uppdra- gen till Saab-Scania AB. Telefonaktiebolaget LM Ericsson och Svenska Radio AB (SRA) samt till det norska företaget A/S Elektrisk Bureau och det finska Nokia Oy. Svensk industri assisteras av industrikonsortiet Etr- rosatellite. Rymdbolaget assisteras av den franska nationella rymdorgani- sationen CNES.

Bärraketen avses tillhandahållas av Arianespace. det bolag som mark- nadsför den europeiska bärraketen Ariane. '

En fundamental del i definitionsfasen är att bestämma satellitens upp- byggnad och välja tekniska lösningar. Televerkets krav och synpunkter väger här tungt. Tcleverket har i definitionen av användarkraven samver- kat mcd Rymdbolaget och industrin. Kraven gäller primärt trafikmetoder. markstationskarakteristika och täckningsområden för resp. tjänster.

2.7. Riktlinjer för det fortsatta arbetet med Tele-X

Enligt planerna för definitionsfascn av Tele-X skulle de deltagande före- tagen under januari 1982 lämna en budgetuppskattning av kostnaden för konstruktion och tillverkning av satcllitsystemet. Denna uppskattning vi- sade sig ligga högre än väntat och av denna anledning har projektets tekniska innehåll och industrins planerade arbetsfördelning reviderats. De tekniska modifieringar-na innebär bl.a. att det experimentella system med tvåvägskommunikation med fordon och det vågutbredningsexperimcnt som planerades sannolikt kommer att utgå. Mot bakgrund av dessa modi-

Prop. 1981/82: 175 13

fieringar har industrin lämnat ett s. k. takpris för satelliten. I enlighet med de ursprungliga planerna väntas industrin lämna den slutliga offerten på systemets alla delar den ljuni 1982.

Kostnaderna för Tele-X beräknas till högst 1250 milj. kr. i penningvär- det januari 1982. I förhandlingarna med Norge resp. Finland diskuteras f.n. en kostnadsdclning innebärande att det ankommer på Sverige att betala 800 milj. kr. under de fem btrdgetåren 1982/83—1986/87. Detta innebär en procentuell fördelning av 64 %. 26 %- resp. 10%. mellan Sverige. Norge och Finland. Dessa procenttal kan komma att bli föremål för smärre justeringar efter slutliga förhandlingar om resp. länders industriers med- verkan i projektet. Om dessa kostnader för Sveriges del skall bestridas från fjortonde huvudtitelns anslag F 4. Europeiskt rymdsamarbete m.m. inne- bär det att den i proposition 1978/79: 142 angivna ramen för industripoli- tiskt motiverade satsningar på svensk rymdverksamhet inte är tillräcklig för att genomföraprojektet. Jag anser dock att projektets värde är sådant att det med den nu uppskattade kostnaden är motiverat att gå vidare med projektarbetet. Jag vill också peka på möjligheten att en del av projektkost- naden kan finansieras genom lån som senare kan förräntas och amorteras genom försäljning av satelliten. Det är dock ännu för tidigt att avgöra hur stor delav kostnaderna för projektet som skall finansieras över statsbudge- ten och denna fråga måste därför beredas ytterligare.

Som jag tidigare nämnt kommer televerket att överta satelliten till ett beräknat marknadsvärde. Detta värde kommer enligt min mening att bli betydande.

Givetvis kvarstår det tidigare kravet på att projektet skall kunna genom— föras till en kostnad som motiveras av dess industripolitiska och kommer- siella utbyte för att ett förslag om genomförande därefter skall kunna läggas fram. Detta innebär således att om det. när ett slutligt underlag föreligger. visar sig inte gå att genomföra Tele-X-projektet till den ovan nämnda beräknade kostnaden. så får en förnyad prövning göras av projek- tets fortsättning. _

Tele-X-projektet innebär ett långtgående industrisamarbete mellan Sve- rige. Norge och Finland av stor industripolitisk betydelse. Exempelvis har A/S Elektrisk Bureau i Norge och Tclefonaktiebolaget LM Ericsson i Sverige avtalat om ett samarbete rörande utveckling. tillverkning och marknadsföring på världsmarknaden av dataterminaler för telesatellitsy- stem. Ett genomförande av Tele-X-projektet medför att en nordisk indu- stristruktur bildas som kan utnyttjas för kommande nordiska telesatellit- projckt. Kostnaderna för Tele-X-projcktct ger en kompetenshöjning för industrin som innebär att kostnaderna för kommande nordiska telesatellit- projekt blir väsentligt lägre.

I arbetet med Tele-X ingår också att finna en lämplig form för samarbe- tet mellan Sverige. Norge och Finland. Förhandlingar förs om hur samar- betet skafl organiseras. [ detta sammanhang undersöks möjligheten att

Prop. 1981/82: 175 14

bilda ett konsortium för att genomföra projektet. Det är enligt min uppfatt- ning väsentligt att den organisatoriska lösning som väljs lägger grunden för en stark och enhetlig ledning. För upphandling av satellitsysternet bör som verkställande organ ett svenskt aktiebolag bildas med de deltagande län- derna som ägare. 1 övrigt bör genom organisationen lämpliga former sökas för de deltagande länderna att behandla frågor om specifikation. upphand- ling och drift av telesatelliter. De slutliga användarna av projektet måste ges ett sådant inflytande över systemets utformning att det uppfyller an- vändarnas krav och kan sättas i preoperationell drift efter experimentfa- sen. Det är även viktigt att satellit ,och markstationen efter experimentfa- sen på ett enkelt sätt kan överlåtas till den driftsorganisation som skall svara för den preoperationella driften. Av denna anledning bör systemet ägas av aktiebolaget som är en juridisk person som representerar deltagar- länderna.

Jag anser att regeringen redan nu bör orientera riksdagen om det hittills- varande projektarbetet och inhämta riksdagens godkännande av Tele-X- projektets principella inriktning och de riktlinjer för det fortsatta projekte- rings- och förhandlingsarbetet under 1982 som-jag här förordat. Av hänsyn till de förhandlingar som nu förs om Finlands och Norges medverkan i projektet är ett sådant ställningstagande från riksdagens sida av stort värde.

3. Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om det hittillsvarande arbetet med projektet Tele-X. dels föreslår riksdagen att godkänna Tele-X-projektets principiella inriktning och de riktlinjer för det fortsatta projekterings- och förhandlingsarbctet under år 1982 som jag har förordat.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandens hemstäl- lan.