Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en vid en konferens i Geneve (len 10 oktober 1980 antagen konvention angående användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara särskilt inhumana eller ha urskillningslösa verkningar. Konventionen är avsedd att öka skyddet för krigets offer i internationella konflikter. Till konventionen är fogade tre vapenprotokoll. ett som förbjuder vapen vars huvudsakliga verkan är att skada genom fragment som ej syns på röntgen. ett som innehåller restriktioner i användningen av landminor och förbud mot vissa försåtvapen. samt ett som reglerar användningen av napalm och andra brandvapen.

] Riksdagen [%)/8.2. I sum/. Nr 206

• Sida 2
•  Original

Prop. 1981/82z206

lx.)

Utdrag UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-04-01

Närvarande: statsrådet Ullsten. ordförande. statsråden Wikström. Friggebo. Dahlgren, Söder, Johansson. Wirtén. Andersson. Boo. Petri. Eliasson. Gustafsson, Elmstedt. Tillander.

Föredragande: statsrådet Wikström.

Proposition om godkännande av konvention angående förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan avses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar

1. Inledning

De humanitära strävandena att folkrättsligt reglera användningen av vissa vapen i krig är av gammalt datum. De resultat som uppnåtts i de internationella förhandlingarna har emellertid varit av blygsam art. I S:t Petersburg introducerade man 1868 ett förbud mot explosivkulor med mindre vikt än 400 gram. På den första fredskonferensen i llaag 1899 antogs en deklaration angående förbud mot användning av kulor som lätt utvidga sig eller tillplattas i kroppen. s. k. dumdum-kulor. Deklarationen ratificerades av Sverige år 1900 (SFS 1900:76). Lantkrigsreglementet. fogat till den lV Haag-konventionen av 1907. stadgar i art. 22 att de krigförande inte har oinskränkt frihet i fråga om valet av medel att skada fienden. Art. 23 stadgar bl.a. att det är förbjudet att använda gifter eller förgiftade vapen samt vapen. projektiler eller ämnen som är ägnade att förorsaka onödiga lidanden. Konventionen ratificerades av Sverige år 1909 (SFS 1910:153). År 1925 antogs i Geneve ett protokoll rörande förbud mot användande i krig av kvävande, giftiga eller liknande gaser samt bakteriologiska stridsmedel. det 5. k. Genéveprotokollet. Protokollet ratificerades av Sverige år 1930 (_SO 193027).

Det dröjde sedan till 1977 innan en diplomatkonferens ånyo antog en konventionstext som berörde användningen av vissa vapen i väpnade konflikter. Den 8 juni 1977 antogs i Geneve två tilläggsprotokoll till Geneve-konventionerna av 1949 angående skydd för krigets offer. det ena

• Sida 3
•  Original

Prop. 1981/82:206 3

protokollet avseende internationella konflikter och det andra avseende interna konflikter. Art. 35 i det första tilläggsprotokollet bekräftar att det är förbjudet att använda vapen. projektiler och material "av sådan beskaffen- het att de förorsakaröverflödig skada eller onödig-t lidande". Art. 36 stadgar att varje stat är skyldig att pröva huruvida nya stridsmedel har effekter. som står i strid med folkrättens regler. Sverige har i likhet med hittills ett tjugotal andra stater ratificerat tilläggsprotokollen (_prop. 1978/79:77. SÖ 1979z22—23). De svenska ratifikationsinstrumenten deponerades den 31 augusti 1979 i Bern.

Diplomatkonferensen i Geneve antog inte några restriktioner eller förbud ifråga om användningen av särskilda vapenkategorier. Konferensen antog däremot en resolution där man rekommenderade ett fortsatt arbete i vapenfrågan. Förenta"nationerna uppmanades således att förbereda en särskild mellanstatlig vapenkonferens som skulle inkallas senast 1979. Förenta nationernas generalfi'årsamling antog under sitt 321a möte 1977 en resolution 32/15: där _man beslöt att sammankalla en FN-konferens om förbud mot eller begränsningar i användningen av urskillningslösa eller särskilt inhumana konventionella vapen. Två förberedande möten hölls i september 1978 resp. april 1979. Huvudkonferensen inleddes genom en session i september 1979 och avslutades genom en andra session i september—oktober 1980. Såväl förberedande möten som huvudsessioner avhölls i Geneve, Vid konferensens avslutande plenarmötc den 10 oktober 1980 antogs konferensens slutakt. till vilken en allmän konvention och tre protokoll avseende särskilda vapenkategorier fogades som annex. Konven- tionen (och därmed även dess protokoll) öppnades för undertecknande vid FN-högkvarteret i New York den 10 april 1981. Sverige undertecknade konventionen denna dag. Enligt meddelande från depositarien. FN:s generalsekrcterare. hade den 1 oktober 1981 konventionen undertecknats av 45 stater.

Konventionen blir bindande för signatärmakterna efter ratifikation. godtagande eller godkännande. Den står öppen för anslutning av stater. som inte har undertecknat den inom föreskriven tid. Konventionen träder i kraft sex månader efter dagen för deponering av det tjugonde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet. För stat som deponerar sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument senare än denna dag. träder konventionen i kraft sex månader efter det att dess instrument har deponerats. Varje stat som ratificerar eller ansluter sig till konventionen. måste samtidigt förklara sig bunden av minst två av de till konventionen fogade protokollen avseende särskilda vapenkategorier.

Vapenprotokollen är tre till antalet. Protokoll I förbjuder användning av vapen som huvudsakligen skadar genom icke—detekterbara fragment (split- ter). Protokoll ll innehåller förbud mot eller restriktioner i användningen av minor. försåtvapen och andra anordningar. Protokoll lll innehåller förbud mot eller restriktioner i användningen av brandvapen. Vart och ett av protokollen träder i kraft sex månader efter den dag då tjugo stater har

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82:206 4

meddelat sitt samtycke till att vara bundna av det. För stat som meddelar sitt samtycke att vara bunden efter den dag då tjugo stater har meddelat sådant samtycke. träder protokollet i kraft sex månader efter det att sådan stats samtycke har meddelats. '

Konventionen och protokollen i engelsk originaltext med översättning till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagor (nr. 1—4).

Efter remiss har yttrande över konventirmen och protokollen avgetts av ('_')verbefälhavaren (ÖB).

2. Konventionen och dess bifogade protokoll

2.1. Ramkonventionen

Konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar utgör en allmän juridisk ram till de bifogade vapenprotokollen. Konventionen består av en inledning och 11 artiklar.

I inledningen erinras om att varje stat i enlighet med Förenta nationernas stadga är skyldig att i sina internationella förbindelser avstå från våldshand- lingar eller hot om våld. vare sig riktat mot någon annan stats suveränitet eller integritet eller på _annat sätt oförenligt med Förenta nationernas ändamål. För det fall att en väpnad konflikt inte desto mindre utbryter. erinras bl. a. om den allmänna principen om skydd för eivilbefolkningen mot verkningarna av fientligheter.

I ari. ] anges konventionens och protokollens tillämpningsområde. I enlighet med art. 2 i 1949 års Genéve-konventitmer skall protokollen vara tillämpliga i varje väpnad konflikt där två eller flera av de föredragsslutande parterna deltar. oberoende av om någon krigsförklaring har lämnats och även om parterna inte erkänner att krigstillstånd föreligger. Protokollen är vidare tillämpliga mellan de fördragsslutande parter som tillträtt dem. även om inte samtliga parter i konflikten har anslutit sig till dem. Om en i konflikten inblandad stat. som inte har anslutit sig till ett visst protokoll. förklarar sig ändå tillämpa och även tillämpar protokollet skall det vara bindande mellan denna stat och de till protokollet anslutna staterna. l enlighet med art. 1. punkt 4 i det första tilläggsprotokollet till 1949 års Geneve-konventioner är vapenprott'3kollen tillämpliga i väpnade konflikter i vilka folk kämpar mot kolonialt förtryck. främmande ockupation eller mot rasistiska regimer under utövande av sin rätt till självbestämmande. såsom denna rätt kommit till uttryck i Förenta nationernas stadga och Förenta nationernas generalförsamlings förklaring från 1970 om folkrättsliga princi- per rörande vänskapliga förbindelser.

[art. 2 stadgas att ingentingi konventionen eller protokollen skall tolkas på ett sätt som inskränker andra skyldigheter som åvilar parterna enligt den internationella humanitära rätten tillämplig i väpnade konflikter.

Bestämmelserna om ratifikation. anslutning och ikraftträdande i art. 4 och 5 har i sina huvuddrag berörts tidigare. Enligt art. 4. punkt 3 skall varje stat

• Sida 5
•  Original

!Jl

Prop. l98l/82:206

som ratificerat eller ansluter sig till konventionen. samtidigt förklara sig bunden av åtminstone två av de bifogade vapenprotokollen. l art. 4 punkt 5 sägs att varje protokoll som en fört'lragsslutande part är bunden av skall för denna part utgöra en integrerande del av konventionen.

I an. 6 förbinder sig de fördragsslutande parterna att såväl i fredstid som under väpnad konflikt ge största möjliga spridning åt konventionen samt de protokoll vilka de är bundna av. Parterna förbinder sig särskilt att införa studiet av konventionen och relevanta protokoll i planerna för den militära undervisningen så att dessa instrument blir kända av de väpnade styrkor- na.

Art. 7 om traktatförbindelser vid konventionens ikraftträdande bekräftar uttryckligen vissa regler om instrumentenstillämpningsområde som art. ]. inkorporerat genom en hänvisning till den gemensamma art. 2 i Geneve- konventionerna. Det faktum att en av parterna i konflikten inte är bunden av ett bifogat protokoll. innebär inte att andra parter i konflikten som tillträtt detsamma inte skulle vara bundna därav i sina ömsesidiga förbindelser. Parterna i konflikten skall dessutom vara bundna av ett bifogat protokoll i förhållande till part som inte är bunden av det men som godkänner och tillämpar dess bestämmelser och underrättar depositarien härom (art. 7. punkt 2).

En myndighet. som företräder ett folk som i en väpnad konflikt kämpar för sin självbestämmanderätt enligt art. 1:4 i det första tilläggsprotokollet till Geneve-konventionerna. kan äta sig att tillämpa konventionen och två eller tre. av dess bifogade protokoll. En bundenhet uppkommer därmed i förhållande till annan part i konflikten som anslutit sig till de relevanta vapenprotokollen och samtidigt är part till tilläggsprotokoll [ av 1977. Detta förutsätter dock att myndigheten ifråga (en befrielserörelse) deklarerat att man skall tillämpa Gencvc-konventionerna och Tilläggsprotokoll I. förutom vapenkonventionen och de av dess bifogade protokoll som motparten anslutit sig till (art. 7. punkt 4 a). ()m motparten i konflikten inte är part till Tilläggsprotokoll [ kan en befrielserörelse godta och tillämpa Geneve- konventionerna och de relevanta vapenprotokollen och därmed få till stånd en ömsesidig bundenhet i förhållande till motparten avseende dessa dokument (art. 7, punkt 4 b). En befrielserörelse och en fördragsslutande part kan alltid komma överens om att reciprokt godta och tillämpa åtagandena i tilläggsprotokoll I (art. 7. punkt 4. sista stycket).

Art. 8 behandlar möjligheten till framtida översyn och ändringar av konventionen och protokollen. Punkt [innehåller föreskrifterom förslag till revidering av konventionen eller de antagna vapenprotokollen. Sådana förslag kan när som helst efter ikraftträdandet framläggas av en eller flera parter till konventionen och protokollet ifråga. Om en majoritet av de föredragsslutande parterna (dock lägst 18 stycken) är eniga därom. skall depositarien (FN:s generalsekreterare) inbjuda alla stater till en översyns- konferens. Stater som inte är anslutna till konventionen får endast deltaga

• Sida 6
•  Original

Prop. l98|/82:206 6

som observatörer. Endast stater som är parter till det eller de avtal som diskuteras kan vara med och antaga tillägg till dessa avtal. Beslutsproceduren är densamma som gällde vid framförhandlandet av konventionen. dvs. faktiskt om än inte formell consensus. (Procedurreglerna för FN-konferen- sen innehöll inte någon beslutsmekanism.)

Punkt 2 i att. 8 behandlar förslag till nya vapenprotokoll. Föreligger sådana förslag kan en översynskonferens sammankallas och sammanträda under samma förutsättningar som i punkt 1. dock att inga stater behöver vara observatörer utan samtliga kan antaga nya regler på sätt som angetts ovan. Av detta följer att samma konferens kan antaga såväl revideringar av existerande regler som nya regler (avseende nya vapenkategorier). ] det senare fallet förvandlas observatörerna till ordinarie delegater med förhand- lingskapacitet.

Punkt 3 i art. 8 innehåller en automatik för sammankallande av en översynskonferens 10 är efter ikraftträdandet om vid denna tidpunkt ingen konferens sammankallats enligt de föregående bestämmelserna. (Det bör observeras att det ikraftträdande som art. 8 konsekvent utgår ifrån är ikraftträdandet av konventionen och inte ikraftträdandet av något av protokollen.)

Art. 9 innehåller bestämmelser om uppsägning av konventionen eller något av dess protokoll. Uppsägning av konventionen hänför sig även till de protokoll av vilka den uppsägande parten är bunden. En uppsägning träder inte i kraft förrän ett år efter det depositarien mottagit densamma. Är emellertid den uppsägande parten vid denna tid inblandad i en konflikt enligt art. 1. har uppsägningen ingen verkan förrän vid utgången av konflikten. För den händelse ett till konventionen bifogat protokoll innehåller bestämmelser om fredsbevarande operationer eller liknande funktioner utförda av Förenta nationerna. har uppsägningen ingen verkan förrän vid upphörandet av dessa funktioner.

Art. 10 anger de uppgifter som åvilar depositarien. dvs. FN:s generalsek- reterare.

Art. ]] — konventionens sista artikel — föreskriver att de arabiska. engelska. franska. kinesiska. ryska och spanska originaltexterna till konven- tionen och protokollen äger lika vitsord.

2.2. De särskilda vapenprotokollen 2.2.1 Protokoll I

Protokolll hänför sig till splittervapen. dvs. sådana vapen som skadar eller dödar genom att splitter. fragment eller kulor intränger i målet. Enligt protokollet är det förbjudet att använda vapen vars huvudsakliga effekt beror på att de skadar genom fragment. som efter inträngande i människo- kroppen inte kan upptäckas med röntgen. Sådana oupptäckta fragment torde

• Sida 7
•  Original

Pro-p. 1981/82:206 7

under vissa betingelser eventuellt kunna förvärra de medicinska effekter- na.

Denna regel har tillkommit mot bakgrund av diverse osäkra uppgifter om att ena sidan i Vietnamkriget skulle ha använt sig av splittervapen innehållande plastkulor. vilka ej skulle kunna upptäckas med röntgen. Det _ finns dock inga bevis för att några sådana vapen någonsin använts. Dessutom har ballistiska experter framhållit tekniska svårigheter med att konstruera sådana vapen. eftersom plastkulor. även om de utslungas med hög hastighet. mycket snabbt bromsas upp av luftmotståndet och förlorar i inträngnings- effekt.

Under förhandlingarna visade det sig att parterna lätt kunde acceptera en regel av detta slag. sannolikt beroende på att förbudet inte riktade sig mot några existerande eller planerade vapen. Förbudet kan emellertid utgöra en viss spärr i utvecklingen av nya antipersonella splittervapen. Regeln förbjuder endast vapen vars primära effekt beror på "osynliga fragment" och berör därför inte vapen. vilka endast sekundärt har dylika verkningar. exempelvis genom splitter från höljet på en landmina.

2.2.2. Protokoll 11

Protokoll II innehåller förbud och restriktioner i användningen av landminor, försåtvapen och vad som kallas "andra anordningar” —i samtliga fall gäller det vapen använda i landkriget. Regler om sjöminor ingår inte i protokollet. Vissa regler om sjöminor finns i VIII Haagkonventionen. som dock är föråldrad och av mycket begränsat värde.

”Andra anordningar" kan betraktas som en speciell typ av försåtvapen. från vilka de dock skiljer sig genom metoden för utlösning. Vanliga försåtvapen utlöses när en person nalkas eller försöker använda ett till synes ofarligt föremål eller utför en vanlig. till synes ofarlig handling. "Andra . anordningar" utlöses däremot genom fjärrkontroll eller med automatik viss tid efter utläggningen.

Begreppet mina omfattar även den moderna typen av fjärrutlagda minor. dvs. minor som sprids ut med artilleri. raketer. granatkastare eller som fälls från flygplan. helikopter eller annan typ av luftfarkost. Minor. försåtvapen och andra anordningar får. liksom andra typer av vapen. endast användas ' mot militära mål. De får inte i något fall användas mot vad som kan klassificeras som civila objekt.

1 protokollets art. __? stadgas förbud mot att använda någon av här nämnda vapentyper mot civilbefolkning eller enskilda civila. vare sig det gäller anfall eller försvar. En "sådan regel kan synas överflödig eftersom en liknande bestämmelse ingår i artikel 51 i tilläggsprotokoll I. Detta protokoll har emellertid ännu inte ratificerats av mer än ett litet antal stater. Desutom anser vissa stater att artikel 51 inte är tillämplig på minor och försåtva- pen.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82:206 ;;

Minor används mycket ofta för att hindra eller försvåra motpartens operationer inom ett område. Skulle civila uppträda inom samma område föreligger emellertid allvarlig risk för oavsiktliga skador och förluster bland dessa. Därför hari art. 3 införts en bestämmelse som förbjuder urskillnings- lös användning av minor. försåtvapen och andra anordningar. De nya metoderna för 'fjärrutläggning av minor skapar ökade möjligheter att mininfcktera mycket stora områden. I detta sammanhang har regeln om förbud mot urskillningslös användning särskild betydelse.

Art. 4 reglerar användningen av minor. försåtvapen och andra anordningar inom befolkade områden. För att om möjligt hindra allvarliga effekter för civila stadgas förbud mot att använda dessa vapen inom en stad. by eller något annat område innehållande en liknande befolkningskoncentration såvida inte anordningarna är placerade inom eller i omedelbar närhet av det militära mål som tillhör eller står under kontroll av motparten eller särskilda försiktighetsåtgärder vidtas för att skydda civilbefmkningen. Sådana åtgär- der kan exempelvis vara utmärkning av det minerade området eller utfärdande av varning till civilbefolkningen. Skulle emellertid strid mellan markstyrkor ha inletts inom det befolkade området eller bedömas överhäng- ande bortfaller kravet på försiktigshetsåtgärder.

Art. 5 innehåller restriktioner för användningen av fjärrutlagda minor. Art. 4 om minors användning i befolkade områden gäller inte fjärrutlagda minor. Anledningen härtill är att denna typ av minor över huvud taget inte. med hänsyn till art. 3. torde kunna användas inom befolkade områden på grund av bristande precision i utläggningen.

Art. 5 innehåller förbud mot användning av fjärrutlagda minor såvida inte ett antal villkor uppfylls. Som första villkor gäller att minorna endast får användas mot ett område som i sig utgör ett militärt mål eller som innehåller militära mål. Här öppnas sålunda möjlighet att utnyttja fjärrutlagda minor mot exempelvis ett område. SOm anses viktigt för motpartens förflyttning. Som ytterligare villkor gäller antingen att minornas lägen skall kunna bestämmas noggrant och protokollföras eller att varje mina är försedd med en effektiv anordning för självdestruktion. Förstnämnda regel bör i enlighet med art. 7 tolkas så att det är den fjärrutlagda mineringens och inte varje enskild minas läge som skall kunna bestämmas. Anordningen för självdes- truktion skall medföra att minan blir ofarlig eller förstörs. när det anses att minan inte längre tjänar något militärt ändamål. Anordningen kan också fungera så att minan blir ofarlig eller förstörs genom fjärrkontroll.

För att ytterligare motverka risken för urskillningslösa effekter av fjärrutlagda minor har i art. 5. punkt 2 angivits att utläggande part skall utfärda effektiv förhandsvarning. Regeln gäller emellertid endast om omständigheterna tillåter det. vilket innebär en allvarlig inskränkning.

Under senare tids konflikter har olika typer av försåtvapen använts i allt större omfattning för att allvarligt försvara för motparten att utnyttja ett erövrat område. Stridande parter har inte tvekat att förse även sådan

• Sida 9
•  Original

Prop. l98|/82:206 9

materiel som används för sjukvård eller religionsutövning med försåt. [ ett flertal fall har barnleksaker f("irsåtminerats och det finns många exempel på att sårade och döda har minerats. Denna användning av försåtminering innebär brott mot äldre folkrättsrcgler. Förbudet har nu upprepats och utvecklats.

Art. () stadgar förbud mot att använda synbarligen oskyldiga föremål såstmt radioapparater. pennor m. m. vilka konstruerats för att innehålla spräng- laddning. som avfyras när någon nalkas eller vidrör föremålet. Vidare förbjuds försåtminering i anknytning till internationellt erkända skyddsteck- en (såsom Röda Korset). sjuka. sårade eller döda personer. gravplatser och gravar samt ytterligare ett antal platser och föremål.

Under vissa konflikter har det varit vanligt att anordna försät i form av fällor. där motpartens soldater fångats och sårats genom mekaniska anordningar. Dessa har förorsakat allvarliga skador. vilka förvärrats genom att anordningarna i fällan varit avsiktligt infekterade. Art. 6. punkt 2 innehåller förbud mot fällor och försåtvapen som är konstruerade för att vålla överflödiga skador och onödiga lidanden. Den nämnda typen av fällor med infekterade knivar måste anses falla under detta förbud.

Erfarenheterna från andra världskriget och senare konflikter visar med stor tydlighet att minor och försåtvapen oftast medför allvarliga personför- luster eller skador på människor långt efter det att de aktiva fientlighetcrna upphört. Detta sammanhänger främst med att myndigheterna i respektive" land saknar kännedom om vilka områden som minerats samt om antal och. typ av utlagda minor och försåtvapen.

Art. 7 innehåller regler om protokollföring och delgivning av läget för minfält. minor och försåtvapen. Parterna i en konflikt skall protokollföra läget på minfält och områden som försåtminerats — detta är dock obligatoriskt endast beträffande förplanerade minfält och områden med' försåtvapen. Dessutom skall parterna eftersträva att även alla andra minfält och försåtminerade områden blir protokollförda. Uttrycket "förplanerad" innebär att minfältet kunnat planläggas före utläggning. oavsett om planläggningen gjorts i fred eller under pågående konflikt. Då det gäller mindre mineringar. som utläggs i en stridssituation exempelvis för att snabbt skapa ett flankstöd. kan kravet på protokollföring inte ställas lika högt som beträffande förplanerade mineringar.

Båda parter skall behålla sina respektive minprotokoll under hela konflikten. Omedelbart efter de aktiva fientlighetcrnas upphörande skall parterna vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att skydda civila från verkan av minfält. minor och försåtvapen. Man kan bland annat ingå bilaterala överenskommelser om utlämning av minprotokoll. allti syfte att så långt möjligt skydda civilbefolkningen. Krav på att under alla omständighe- ter utlämna minprotokoll omedelbart vid fientlighetcrnas upphörande föreligger endast om motparten dragit tillbaka samtliga styrkor till sin sida

• Sida 10
•  Original

Prop. l981/82:206 lt)

om gränsen. För fallet att motparten har några styrkor kvar på fel sida om gränsen. finns inga bindande regler om överlämnande av minprotokoll. men parterna bör ändå söka nå en överenskommelse i enlighet med art. 7z3 c) och art. 9.

Förekomsten av okända minfält och försåtminerade områden har skapat ' problem också under vissa av FN:s fredsbevarande operationer. I art. 8 har därför införts särskilda regler för att skydda FN-styrkor och FN-grupper vilka har fredsbevarande uppdrag eller används för observatörstjänst eller liknande funktioner. Om chefen för FN-enheten inom området så begär. skall varje part i konflikten så långt det är möjligt undanföra eller oskadliggöra alla minor och försåtvapen inom aktuellt område. Part i konflikten skall också vidta andra åtgärder som kan bli nödvändiga för att skydda styrkan eller gruppen från skador av minor och försåtvapen. Som en tredje säkerhetsåtgärd skall chefen för FN-enheten också få tillgång till all information rörande platser där minor och försåtvapen finns. Om FN- personal endast har till uppgift att insamla fakta inom ett område blir parternas åligganden mera begränsade. Parterna skall då ge FN-personalen skydd. Skulle detta inte kunna genomföras. skall chefen för FN-enheten erhålla all information rörande platser där minor och försåtvapen finns.

Art. 9 stadgar att parterna. efter fientlighetcrnas slut. skall eftersträva att nå överenskommelse sinsemellan och med andra stater samt internationella organisationer angående utlämnande av information samt teknisk och materiell hjälp. som "är nödvändig för att undanröja eller oskadliggöra minor och försåtvapen.

2.2.3. Protokoll 111

Protokoll III avser förbud och restriktioner vid användning av brandva- pen.

Art. ] innehåller diverse definitioner av begrepp som förekommer i protokollet. Art. 1. punkt I definierar begreppet brandvapen. Definitionen inkluderar såväl s. k. flamvapen (typ eldkastare och fougasser) som s. k. intcnsivbrandstridsmedel. Särskilda brandämnen räknas inte upp i definitio- nen. men det är uppenbart att ämnen som magnesium. termit. termat. napalm och trictylaluminium är inkluderade. Det har varit nödvändigt att avskilja viss. ammunition vars karaktär är oklar. Därför stadgas att brandvapen inte omfattar lys-. spårljus-. rök- eller signalammunition.

Som brandvapen anses inte heller ammunition med kombinerade effekter. Sådana ammunition bygger sin verkan på genomträngning. tryck- eller splitterverkan och har dessutom brandverkan såsom en tilläggseffekt. Undantaget avser vapen med kombinerade effekter som inte är specifikt konstruerade för att åstadkomma brännskador på människor. utan för att användas mot militära mål som pansrade fordon. flygplan samt installationer på marken. Vid sådan användning har inte vapnens direkta brandverkan någon avgörande betydelse.

• Sida 11
•  Original

Prop. l98l/82:206 _ ”

Art. 1 punkt.? definierar begreppet "koncentration av civila". Protokollet tillerkänner en "koncentration av civila" ett närmast totalt skydd mot- luftangrepp med brandvapen. Definitionen innebär inte att städer och byar generellt klassificeras som koncentration av civila. Om huvuddelen av befolkningen har flytt eller evakuerats från en stad. förlorar staden sitt folkrättsliga skydd mot brandvapenangrepp. Skulle befolkningen ha evakue- rats från en del av en storstad. är det knappast riktigt att beteckna den endast delvis befolkade staden som en koncentration av civila. Punkt 2 stadgar att enbart befolkade delar av städer skall anses som koncentration av civila. Att göra en motsvarande uppdelning av mindre samhällen är inte meningsfullt eller möjligt.

Definitioner har också införts av begreppen "militära-mål" och "civila objekt". Dessa är av grundläggande betydelse eftersom endast militära mål får utsättas för anfall. medan civila objekt skall erhålla skydd mot vapenverkan. De i protokollet införda definitionerna överensstämmer med vad som angivits i art. S_Z i tilläggsprotokoll I till 1949 års Genevekonven- tioner. ' '

PunktS definierar begreppet-"möjliga f("irsiktighetsmått" eftersom sådana försiktighetsåtgärder skall vidtas om anfall utföres med ickc luftburna brandvapen mot mål inom en befolkningskoncentration.

Art. .? — som berör protokollets kärna — har rubriken "skydd för civila och civil egendom". I punkt [ stadgas ett ovillkorligt förbud mot att låta civilbefolkningen. enskilda civila eller civila objekt utgöra mål för anfall med brandvapen. Detta innebär endast en upprepning av de begränsningar som gäller för alla typer av anfall enligt artiklarna 51 och 5.2 i tilläggsprotokoll I till Genevekonventionerna.

Den ur folkrättslig synpunkt nya begränsningen vid användning av brandvapen framgår av art. 2. punkt 2. Enligt denna är det under alla omständigheter förbjudet att anfalla militära mål belägna i en koncentration av civila med luftburna brandvapen. Termen "luftburna" innebär i detta sammanhang att brandvapnen insätts från flygplan. helikoptrar eller andra typer av luftfartyg. Före anfallet måste därför befälhavaren för flygstyrkan informera sig om läget i målområdet eller själv konstatera huruvida det förekommer någon koncentration av civila.

Av art. 2. punkt 3 framgår vidare att det under vissa omständigheter även är förbjudet att använda icke luftburna brandvapen. exempelvis brandgra- nater. brandraketer och eldkastare för att anfalla militära mål belägna i en befolkningskoncentration. Sådana anfall är tillåtna endast om det militära målet är klart avskilt från befolkningskoncentrationen och möjliga försiktig- hetsätgärder vidtas för att begränsa brandverkan till det militära målet och för att undvika eller i varje fall reducera oavsiktliga skador på civila och civil egendom till ett minimum. '-

Även när det gäller insats av icke luftburna brandvapen mot mål i en

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82z206 12

koncentration av civila finns sålunda starka restriktioner. men möjligheten kvarstår att exempelvis sätta in eldkastare och napalmraketer mot befäst- ningar och ledningscentraler i städer. En svårighet är dock att det är den lokale befälhavaren som skall avgöra huruvida de angivna villkoren för insats mcd brandvapen är uppfyllda.

Militär personal skyddas endast indirekt genom bestämmelsen i art. 2. punkt 2. I övrigt finns inga regler som rör komlmttanter. Protokollet kan därför karakteriseras som ett partiellt brandvapenförbud.

3. Remissyttranden

ÖB betonar i sitt yttrande att främst landminor men också vissa typer av försåtvapen spelar en framträdande roll i mindre staters planläggning av sitt invasionsft'.')rsvar. Mot denna bakgrund sägs det vara av största vikt att inga restriktioner införs. vilka skulle kunna påtagligt hindra eller försvåra användningen av landminor och försåtvapen i mindre staters defensiva försvar.

Oavsett syftet måste dessa vapensystem emellertid användas så. att risken för skador och förluster på civila blir så liten som möjligt. Detta syfte. anser ÖB. kommer att främjas genom nu föreslagna regler.

Vid den granskning som gjorts beträffande tillämpningen av protokoll II om landminor och försåtvapen har framgått att reglerna i nämnda protokoll inte bedöms få några från svensk försvarssynpunkt negativa konsekvenser.

ÖB välkomnar de nya reglerna 'om skydd för FN-styrkor och FN- observatörer. '

Beträffande protokoll III om brandvapen vill ÖB anmäla att tillämpningen av nämnda protokoll inte möter några svårigheter. eftersom brandvapen inte ingår i det svenska försvarets utrustning.

ÖB anser det vara av stor vikt att svensk militär personal i så tidigt skede som möjligt skall kunna konstatera om en motpart gör sig skyldig till avtalsbrott. Detta underlättas genom att reglerna i protokoll III. enligt ÖB:s mening. är lätta att tolka och lära ut. ÖB framhåller slutligen att en ratificering av FN:s vapenkonvcntion med vidhängande protokoll medför att svensk militär personal måste erhålla undervisning om innehållet i konven- tionen samt de tre protokollen. Denna undervisning kan väl inrymmas i den folkrättsliga utbildning som i dag genomförs inom försvarsmakten.

4. Föredraganden

4.1. Allmänt

Framläggandet av FN:s vapenktmvention markerar avslutningen på ett omfattande förhandlingsarbetc. som pågått under en stor del av 1970-talet.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82z206 13

Sverige har tagit mycket aktiv del i detta förhandlingsarbetc.

I detta sammanhang måste framhållas vilka betydande svårigheter som föreligger då det gäller för staterna att överenskomma om restriktioner i befintliga vapensystem. Närmast föregående folkrättsliga begränsning av vapen var Geneveprotokollet om förbud mot användning av bakteriologiska och kemiska vapen. vilket antogs 1925. Det har sålunda förflutit 56 år sedan ett liknande vapenavtal tillkom. Från humanitär utgångspunkt är detta långa uppehåll oroande. Å andra sidan måste svenska regeringen med stor tillfredsställelse konstatera att det nu varit möjligt för staternas representan- ter att komma överens om den nya vapenkonventionen med dess tre protokoll innebärande viktiga begränsningar av vapen. vars verkningar kan anses som särskilt inhumana.

Det har från en del håll framförts att vapenkonventionens tillkomst inte innebär annat än en marginell förbättring från humanitär utgångspunkt. eftersom konventionen inte utgör något hinder mot att inleda väpnade konflikter. Inte heller begränsas parternas möjligheter att under en konflikt genomföra militära operationer eller använda alternativa vapen i stället för de förbjudna.

Jag vill gentemot detta framhålla att betydelsen av vapenkonventionens tillkomst inte får underskattas. Det är från humanitär synpunkt långt ifrån oväsentligt om de civila kan få ett bättre skydd mot de grymma effekterna av brandvapen. Likaså är det en betydande humanitär vinst om de civila offren för landminor och försåtvapen kan reduceras. De regler som nu föreligger är emellertid endast att betrakta som ett första steg och måste därför kompletteras inom en relativt snar framtid. Konventionens regler om översyn är av stor betydelse i detta sammanhang.

4.2 Ratifikation av konventionen

En ratifikation av konventionen förutsätter att den ratil'icerande staten ansluter sig till minst två av de bifogade protokollen.

Från svensk synpunkt kan de tre protokollens värde bedömas på följande sätt:

Protokoll I om splitter. som inte kan upptäckas med röntgen. torde i nuläget knappast ha annat än ett mycket begränsat. huvudsakligen politiskt värde. Det finns möjlighet att protokollet på sikt kan få betydelse i samband med utvecklingen av nya vapen.

Protokoll Il innebär en nyhet eftersom det är första gången som användning av landminor och försåtvapen blir folkrättsligt reglerad. De nya relgerna torde kunna medföra att parter. som biträder protokollet. i framtiden kommer att iaktta större försiktighet vid användning av dessa vapen.

Av särskild betydelse är de regler. som fl:")rbjudcr varje form av urskillningslös användning av dessa vapen. Reglerna för användning av

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82:206 14

minor och försåtvapen i befolkade områdenkan får stort värde. särskilt om metoderna för att varmt civilbefolkningen kan göras effektiva. Dessa regler gäller dock inte för fjärrutlagda minor. eftersom denna mintyp över huvud taget inte bör användas i närheten av befolkade områden på grund av bristande precision.

Fjärrutläggning av minor kan numera ske inom stora områden. men precisionen vid utläggning blir sämre än om minor läggs ut för hand. Detta motiverar särskilda försiktighetsåtgärder vid utläggning utöver det generella förbudet mot urskillningslös användning. I protokoll II har reglerna om försiktighetsåtgärder knutits till möjligheterna att bestämma minornas lägen. Vid fjärrutläggning av defensiva. förplanerade minfält torde precisio— nen i de flesta fall bli tillräcklig för att minornas lägen skall kunna anges i protokoll eller minkartor. I sådant fall ställs inte krav på att minorna skall vara försedda med anordning för självdestruktion.

Vid fjärrutläggning av minor i en stridssituation är det mindre troligt att . minornas lägen kan anges med tillräcklig noggrannhet. Minorna skall då vara försedda med anordning för självdestruktion varigenom risken för urskill- ningslös verkan minskar.

Emellertid är det normalt den lokale befälhavaren. som avgör valet av mintyp. Detta kan medföra att minor utan anordning för självdestruktion utläggs även om minornas lägen inte kan protokollföras. Ett skäl till ett sådant beslut kan vara en önskan att spara de minor. som är försedda med anordning för självdestruktion. Genom att använda enklare minor. som kan vara aktiva under mycket lång tid. ökar risken för urskillningslös verkan i väsentlig grad.

Med hänsyn härtill och till staternas stigande intresse för fjärrutläggning av minor är det nödvändigt att uppmärksamt följa hur reglerna i protokoll II om fjärrutlagda minor kommer att tolkas och tillämpas av parter till konventio- nen. Det är viktigt att skyddet mot urskillningslös verkan inte under några omständigheter får reduceras.

Försåtvapen och olika typer av försåt har ofta an 'änts av små stater. som vill försvara sig mot invaderande motståndare. Det är därför orealistiskt att tänka sig ett totalförbud mot alla försåtvapen.

Emellertid har försåtvapen på senare år fått en allt vidare användning och ofta utformats på ett sätt. som strider mot grundläggande humanitära principer. De har ofta använts förrädiskt och haft extremt inhumana . verkningar. Med hänsyn till skyddet av både civilbefolkning och kombattan- ter är det viktigt att den utpräglat inhumana användningen av försåtvz-tpen förbjudcs såsom skett i protokoll II.

De nya bestämmelserna angående protokollföring av minfält och försåt- mineradc mnråclcn måste hälsas med tillfredsställelse med hänsyn till civilbefolkningens ökade möjligheter till skydd mot kvarliggande krigsmate- riel efter fientligheternas upphörande. Från överbefälhavz'irens sida har inte heller anmälts några svårigheter. då det gäller reglernas praktiska tillämp- ning".

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82:206 15

Bestämmelsen om överlämnande av minkartor till andra parten är inte bindande så länge några av motpartens styrkor står kvar på fel sida om gränsen. Skälet kan vara att tillbakadragande har fördröjts av transport- tekniska eller andra förhållanden. Så länge styrkor finns kvar inom fel område kan de uppfattas som ockupationstrupp. Mot denna bakgrund kan det finnas säkerhetspolitiska motiv för motparten att hemlighålla minering- ar. vilka kan få betydelse vid återtagning av eget område.

Regeln om minprotokolls överlämnande i det s. k. ockupationsfallet tar sålunda inte tillräcklig hänsyn till civilbefolkningens säkerhet. Från u- landsgruppen hävdades att den part som har motsidans styrkor kvar på sitt område. skulle kunna allvarligt försämra sina möjligheter att återerövra området om kvarvarande mineringars lägen skulle "uppges. Detta innebär sålunda att man prioriterar återtagande av besatt (ockuperat) område högre än säkerheten för egen kvarvarande civilbefolkning.

Från svensk utgångspunkt måste säkerheten för civilbefolkningen i gränsområdena prioriteras högst. Det är bl. a. mot denna bakgrund som Sverige hävdat nödvändigheten av att omedelbart vid fientlighetcrnas upphörande och oavsett styrkornas lokalisering. genom unilateralt tillkän- nagivande. bilateral överenskommelse med motparten. hänvändelse till . FN:s generalsekreterare eller på annat sätt få kännedom om de mineringar. som motparten kan ha utlagt inom svenskt territorium. Särskilt bör eftersträvas. att bestämmelser om överlämnande av minprotokoll införes i avtal om eld upphör. Bestämmelserna i artikel 7:3('a)(i) och 7:3(c) ger grund för ett sådant handlingssätt.

De nya bestämmelserna om skydd av FN-styrkor. FN-grupper och FN-observatörer kan medföra ökad säkerhet för FN-personalen och måste därför välkomnas.

Reglerna om internatitmellt samarbete för röjning av minfält och försåtminerade områden innebär inga bindande åtaganden för någon part. Den allmänna inriktningen mot ökad internationell samverkan bör förhopp— ningsvis få positiva konsekvenser. Svcrigcyerkar aktivt härför inom olika FN-organ.

Beträffande protokoll III kan sägas att uppmärksamheten sedan länge varit riktad mot brandvapnen på grund av deras synnerligen allvarliga medicinska effekter och urskillingslösa verkan. Redan på 1930-talet fram- lades förslag om förbud mot användning av brandvapen i internationella konflikter. men förslaget kunde inte genomföras. Under andra världskriget kom brandvapen till vidsträckt användning främst vid de omfattande bombningarna av storstäder och dessa vapen förorsakade mycket stora förluster bland civilbefolkningen bl.a. i Hamburg. Dresden och Tokyo. Under konflikter. som förekommit efter 1945. har brandvapen återigen tagits i bruk delvis för nya uppgifter. Det har sålunda ansetts lämpligt att

använda främst napalm för att anfalla utspridda gerillaförband samt förstöra - " '

civil bebyggelse utanför städer. Napalm har också använts för understöd åt

• Sida 16
•  Original

Prop. 198l/82z206 IG

egna markförband samt för förstöring av motpartens förråd samt flygplan och fordon på marken. Även dessa typer av anfall har medfört omfattande och allvarliga perstmskzalor.

I samband med försöken under 1970-talet att skapa folkrättsliga förbud mot vissa särskilt inhumana vapen har brand 'apnen kommit att stå i centrum för intresset. Allt fler medicinska experter har medgett att omfattande brännskador på människor medför svåra och långvariga lidanden — skadorna kan sålunda med fog anses som överflödiga. Den psykologiska effekten vid skadetillfället kan också förvärra skadorna. särskilt bland civila. Behand- lingen av större brännskador är tids- och resurskrävande samt smärtsam för den sårade. Särskilt under krigsfifuhållanden ger behandlingen osäker grund för rehabilitering. Jämsides med dessa medicinska verkningar har risken för spridning vid angrepp med brandvapen och därav följande urskillingslös verkan kommit att uppmärksammas allt mera.

Förslag om totalt förbud mot användning av alla brandvapen har under 1970-talet framförts av en grupp mindre stater. däribland Sverige. Detta förslag mötte från början starkt motstånd från vissa NATO-stater. som betonade brandvapnens militära betydelse och försökte tona ner de medicinska verkningarna. Trycket från allmänna opinionen medförde dock en gradvis ändrad inställning inom sistnämnda grupp. Detta ledde till att Australien och Nederländerna i början av FN:s vapenkonferens framlade förslag om restriktioner i användningen av napalm i syfte att ge civilbefolk- ningen ett visst skydd mot brandvapen. Förslaget innehöll däremot inte någon bestämmelse om skydd för militär personal.

Protokoll III innebär visserligen inte att all användning av brandvapen blir förbjuden. vilket Sverige och andra stater eftersträvade. men de nya reglerna torde dock få stort värde genom att civila får ett väsentligt bättre skydd än tidigare.

Bland de begrepp. som definierats. ingår "koncentration av civila". vilket har betydelse även i samband med tilläggsprotokoll I till l949 års Genevekonventioner. Det är värdefullt att också utrymningstransporter från städer och områden anses som en koncentration av civila och följaktligen skall erhålla skydd.

Brandvapen har haft särskilt svåra verkningar på civila i de fall då vapnen använts mot militära mål belägna inom en stad. by eller liknande bcfolkningskoncentration. Anfall har som regel insatts från luften. vilket generellt ger större spridning i målet än vid markanfall. Den nya regeln. som förbjuder brandvapenanfall från luften mot mål av detta slag. kan därför bedömas som mycket betydelsefull.

Det är fortfarande tillåtet att använda brandvapen vid anfall på marken mot nämnda typ av mål. Tillståndet är emellertid kringgärdat av så starka restriktioner att risken för urskillningslösa effekter på civila torde kunna bedömas som förhållandevis liten.

Den 1 oktober 1981 hade konventionen undertecknats av 45 stater. Sverige

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82z206 l7

undertecknade konventionen den lt.) april 1981. Det är ett starkt önskemål att konventionen så snart som möjligt ratificeras av de stater som har undertecknat den. och därutöver finner vidsträckt anslutning av andra stater! .

Konventionen och dess bifogade protokoll utgör ett betydelsefullt tillskott till den internationella humanitära rätten tillämplig i väpnade konflikter. Sverige har i förhandlingsarbctet. i enligt med sina utrikespolitiska traditio- ner. engagerat sig hårt och spelat en väsentlig roll för att nå detta resultat. Jag förordar att Sverige tillträder konventionen ifråga samt förklarar sin anslutning till samtliga dess protokoll.

4.3. Återstående frågor

Även om svenska regeringen har hälsat tillkomsten av FN:s vapenkon- vention med stor tillfredsställelse måste jag samtidigt framhålla att flera frågor återstår att lösa. .

Som tidigare framgått är det nu framlagda partiella brandvapenförbudet endast att anse som ett etappmål på vägen mot ett fullständigt brandvapen- förbud. De medicinska effekterna av brandvapen är lika" allvarliga oavsett om eivilpersoner eller kombattanter blir träffade. Från humanitär synpunkt är det därför angeläget att även bereda kombattanter skydd mot brandvap- nens verkningar. Det är beklagligt att vissa stater-inte velat acceptera några som helst regler till skydd för kombattanter. Mot denna bakgrund bedömer jag det som nödvändigt att fortsätta ansträngningarna på att få till stånd ett totalt förbud mot användning av brandvapen.

Det är vidare beklagligt att staterna. trots allt material som presenterats i frågan. ännu inte kunnat biträda det av Sverige och andra stater framlagda förslaget till konstruktionsregel beträffande finkalibriga vapensystem. Vis- serligen har FN:s vapenkonferens hösten 1979 antagit en resolution beträffande dess vapensystem. vilken torde bifogas "denna proposition i svensk översättning (bilaga 5). Antagandet av denna resolution är endast att anse som en interimslösning. Ansträngningarna från svensk sida beträffande dessa vapensystem måste därför fortsätta.

Under vapenkonferensen väcktes förslag också beträffande andra vapen med särskilt inhumana verkningar. däribland de extrema tryckvapnen (s. k. kvävningsbomber) samt vissa splitterbomber med extremt stor yttäckande verkan. Förslagen hann emellertid inte behandlas under konferensen. De bör därför tas upp på en översynskonferens.

Mot bakgrund av vad som här anförts finns det starka skäl som talar för att en uppföljning av FN:s vapenkonferens bör äga rum inom en relativt snar framtid.

• Sida 18
•  Original

Prop. I981/82:206 18

4.4. Åtgärder till följd av en ratifikation

I samband med en ratifikation påtar sig svenska regeringen ett ansvar för att det bland berörd militär personal sprides kunskap om innehållet i FN-konventionen och särskilt i de tre protokollen. Dessutom skall den militära personalen informeras om hur de nya reglerna skall tillämpas. Fi'irberedelser härför har redan vidtagits inom den militära organisationen. I den mån så erfordras kan den av chefen-för försvarsdepartementet tillkallade kommittén angående folkrättens tillämpning m. in. under väpnade konflik- ter, folkrättskommittén. biträda i arbetet.

Eftersom svenska f("iirsvarsmakten helt saknar brandvapen och dessutom redan tillämpar regler i stort liknande dem. som nu avses gälla för landminor och försåtvapen. torde inlärning och utbildning inte ställa några stora krav. Det är emellertid viktigt att svenska kombattanter är väl förtrogna med de nya bestämmelserna för att snabbt kunna konstatera eventuella avtalsbrott av en motpart.

Protokoll I-Ill innehåller ett antal regler som kan inverka på konstruktio- nen av i Sverige aktuella vapentyper. Efter samråd med chefen för försvarst'lepartemcntet har jag funnit att dessa regler bör ligga till grund för arbetet inom den av chefen för försvarsdepartementet utsedda delegationen för folkrättslig granskning av vapenprojekt för det svenska militära försvaret. ' Mot denna bakgrund har riktlinjerna för delegationcns verksamhet nyligen omarbetats och ansluter sig nu till bestämmelserna i vapenkonventionen.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna konventionen angående förbud mot eller inskränk- ningari användningen av vissa konventionella vapen samt de till konventio- nen bifogade protokollen avseendc icke-detekterbara fragment (Protokoll I). landminor. försåtvapen och andra anordningar (Protokoll 11) samt brandvapen (Protokoll III"). '

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att _ genom proposition föreslå riksdagen att godkänna konventionen angående förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventitmella vapen samt de till konventionen bifogade protokollen.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82z206

Konvention om förbud mot eller inskränk- ningar i användningen av vissa konventio- nella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar

Inledning De höga fördragsslutancle parterna.

Som erinrar om att varje stat i enlighet med Förenta nationernas stadga är skyldig att i sina internationella förbindelser avstå från vålds- handlingar eller hot om våld. vare sig riktat mot någon annan stats suveränitet. territoriel- la integritet eller politiska oberoende eller på annat sätt oförenligt med Förenta nationernas ändamål.

som vidare erinrar om den allmänna principen om skydd för civilbefolkningen mot verkning- arna av fientligheter.

söm utgårfrån den folkrättsliga principen att rätten för parterna i en väpnad konflikt att välja stridsmetoder eller stridsmcdel inte är obegränsad samt principen som förbjuder användning i väpnade konflikter av vapen. projektiler samt krigsmateriel och stridsmeto- der av sådant slag att de kan förorsaka överflödig skada eller onödigt lidande.

som även erinrar om att det är förbjudet att använda stridsmetoder eller stridsmcdel som är avsedda att eller kan tänkas förorsaka omfattande. långvariga och svåra skador på den naturliga miljön.

som bekräftar sin fasta föresats att civilbefolk- ning och kombattanter i fall som inte täcks av denna konvention eller av andra internationel- la avtal alltid skall stå under de folkrättsliga principers skydd och överhöghet som härleder sig från etablerad sedvana. humanitetens prin- ciper och det allmänna samvetets bud.

som önskar bidra till internationell avspän- ning. avslutande av kapprustningen och ska- pande av ft'irtroende mellan staterna samt

19

Bilaga ]

Convention on the Prohibition or Restric- tions of the Use of Certain Conventional Weapons which may be Deemed to be Exeessively Injurious or to have lndiscri- minate Effects .

Preamble The High Contracting Parties.

Rara/ling that every State" has the duty. in eonformity with the Charter of the United Nations. to refrain in its international relations from the threat or use of force against the sovereignty. territorial integrity or political independence of any State. or in any other manner inconsistent with the purpose of the United Nations.

Further rara/ling the general principle of the protection of the civilian population against the effects of hostilities.

Brising t/wmselves on the principle of interna- tional law that the right of the parties to an armed. conflict to choose methods o_r means of warfare is not unlimited. and on the principle that prohibits the employment in armed con- flicts of weapons. projectiles and material and methods of warfare of a nature to cause supertluous injury or unnecessary suffering.

Also reval/ing that it is prohibited to cmploy methods or means of warfare wich are interi- ded. or may be expected. to cause widesprcad. longterm and severe damage to the natural environment.

Confirming their determination that in cases not covered by this Convention or by other international agreemcnts. the civilian popula- tion and the combatants shall at all times remain under the protection and authority of the principles of international law derived fro'm established custom. from the principles of humanity and from" the dictates of public conseience. '

Desiring to contribute to international de'ten- te. the ending ofthe arms race and the building of confidence among States. and hence to the

• Sida 20
•  Original

Prop. 1981/82:206

därigenom till ett förverkligande av alla folks önskan att leva i fred.

som erkänner vikten av att fullfölja varje åtgärd som kan bidra till en utveckling mot allmän och fullständig nedrustning under strikt och effektiv internationell kontroll.

som på nytt bekräftar behovet att fortsätta kodifieringen och den gradvisa utvecklingen av de folkrättsliga regler som är tillämpliga på väpnade konflikter.

som Önskar förbjuda eller ytterligare inskrän- ka användningen av vissa konventionella .vapen och som anser att de positiva resultat som uppnåtts på detta område kan underlätta de betydelsefulla diskussionerna om nedrust- ning i syfte att sätta stopp för produktion. lagring och spridning av sådana vapen.

som betonar önskvärdhcten att alla stater blir parter till denna konvention och dess bifogade protokoll. särskilt de ut militär synpunkt betydelsefulla staterna.

som är medvetna om att Förenta nationernas generalft'irsamling och Förenta nationernas nedrustningskotnmission kan besluta att utre- da frågan om en eventuell utvidgning av ramen för de förbud och restriktioner som förekom- mer i denna konvention och de bifogade protokollen.

som vidare är medvetna om att ncdrustnings- kommitten kan besluta att överväga frågan om vidtagande av nya åtgärder för förbud mot eller inskränkning i användningen av vissa konventionella vapen.

Har kommit överens om följande:

Artikel 1 Tillämpningsområde

Denna konvention och dess bifogade protokoll skall tillämpas i de situationer som anges i artikel 2 gemensam för Genévekonventioner- na den 12 augusti 1949 rörande skydd för krigets offer. inbegripet den situation som beskrivs i moment 4 i artikel 1 i tilläggsproto- koll [ till dessa konventioner.

20

realization of the aspiration of all peoples to live in peace.

Reargnizing the importance of pursuing every effort which may contribute to progress towards general and complete disarmament under strict and effective international con- trol.

Rcajfirming the need to continue the'codifica- tion and progressive development of the rules of international law applicable in armed con— flict.

Wir/ting to prohibit or restrict further the. use of certain conventional weapons and belicving that the positive results achieved in this area may facilitate the main talks on disarmament with a view to putting an end to the. production. stockpiling and prolifcration of such wea- pons.

Emphasizing the desirability that all States become parties to this Convention and its annexed Protocols. especially the militarily significant States.

Bearing in mind that the General Assembly of the United Nations and the United Nations Disarmament Commission may decide. to examine the question ofa possible broadening of the scope of the prohibitions and restrictions contained in this Convention and its annexed Protocols.

Further hearing in mind that the Committee on Disarmament may decide to consider the question of adopting futher measures to prohi- bit or restrict the use of certain conventional weapons.

Have agreed as follows:

Article ] Scope of application

This Convention and its annexed Protocols shall apply in the situations referred to in Article 2 common to the Geneva Conventions of 12 August 1949 for the Protection of War Victims. including any situation described in paragraph 4or Article 1 ofAdditional Protocol [ to these Conventions.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1981/82:206

Artikel 2 Förhållande till andra internationella avtal

Ingenting i denna konvention eller dess bifo- gade protokoll skall tolkas på ett sätt som inskränker andra skyldigheter som åvilar de höga föredragsslutande parterna enligt inter- nationell humanitär rätt tillämplig i väpnade konflikter.

.Artikel 3 Undertecknande

.Denna konvention skall stå öppen för under-

- tecknande av alla stater i Förenta nationernas högkvarter i New York under en tid av tolv månader från den 10 april 1981.

Artikel 4

- Ratifikation. godtagande. godkännande eller ' anslutning

1. Denna konvention är underställd ratifika- tion. godtagande eller godkännande av signa- tärerna. Stat sotn inte har undertecknat denna konvention kan ansluta sig till den.

2. Ratifikations-. godtagande-. godkännande- eller anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.

3. Det skall stå varje stat fritt att uttrycka sitt samtycke till att vara bunden av något av 'de protokoll som bifogats konventionen. under förutsättning att denna stat vid tidpunkten för deponeringen av sitt ratifikations-. godtagan- de-. godkännande eller anslutningsinstrument underrättar depositarien om sitt samtycke till .att vara bunden av två eller flera av dessa protokoll.

4. När som helst efter deponeringen av sitt ratifikations-. godtagande-. godkännande- el- ler anslutningsinstrument till denna konven-. tion. kan en stat underrätta depositarien om sitt samtycke till att vara bunden av ett bifogat protokoll som den inte redan är bunden av.

5. Protokoll som en hög fördragsslutande part är- bundet av skall för denna part utgöra en integrerande del av denna konvention.

Article 2 Relations with other international agreements

Nothing in this Convention or its annexed Protocols shall be interpreted as dctracting from other obligations imposed upon the High Contracting Parties by international humanita- rian law applicable in armed conflict.

Article 3 Signature

This Convention shall be open for signature by all States at United Nations lleadquarters in New York for a period of twelve months from 10 April 1981.

Article 4

Rattfieation. acceptance. approval or acces- sion

1. This Convention is subject to ratification. acceptance or approval by the Signatories. Any State which has not signed this Conven- tion may accede to it.

2. The instruments of ratification. acceptance. approval or accession shall be deposited with the Depositary.

3. Expressions of consent to be bound by any of the Protocols annexed to this Convention shall be optional for each State. provided that at the time of the deposit of its instrument of ratification. acceptance or approval of this Convention or of accession thereto. that State shall notify the Depositary of its consent to be bound by any two or more of these Proto- cols.

4. At any time after the deposit of its instru- ment of ratification. acceptance or approval of this Convention or of accession thereto. a State may notify the Depositary of its consent to be bound by any annexed Protocol by which it is not already bound. -

5. Any Protocol by which a High Contracting Party is bound shall for that Party form an integral part of this Convention.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1981/82z206

Artikel 5 1 k rafttra'dande

1. Denna konvention träder i kraft sex måna- der efter dagen för deponering av det tjugonde "ratifikationsn godtagande-. godkännande- el- ler anslutningsinstrumentet.

2. För stat som deponerar sitt ratifikations-. godtagande-. godkännande- eller anslutnings- instrument eftcr dagen för deponeringen av det tjugonde ratifikations-. godtagande-. god- kännande- eller anslutningsinstrumentet trä- der denna konvention i kraft sex månader efter den dag då denna stat har deponerat sitt ratifikations-. godtagande-. godkännandc- el- ler anslutningsinstrument.

3. Vart och ett av de protokoll som bifogats denna konvention träder i kraft sex månader efter den dag då tjugo stater har meddelat sitt samtycke till att vara bundna av det i enlighet med punkt 3 eller 4 i artikel 4.

4. För stat som meddelar sitt samtycke till att vara bunden av ett protokoll som bifogats denna konvention efter den dag då tjugo stater har meddelat sitt samtycke till att vara bundna av det. träder protokollet i kraft sex månader efter den dag då denna stat har meddelat sitt samtycke till att sålunda vara bunden.

Artikel 6 I n [ ormationsspridnin g

De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att såväl i fredstid som under väpnad konflikt ge denna konvention samt de av dess bifogade protokoll till vilka de är bundna största möjliga spridning inom sina respektive länder och särskilt att införa studiet därav i planerna för den militära undervisningen. så att dessa instrument blir kända av deras väpnade styrkor.

Artikel 7

Traktatsförbindelser vid denna konventions ikraftträdande

1. När en av parterna i en konflikt inte är bunden av ett bifogat protokoll. skall de parter som är bundna av denna konvention och det

lx) fx)

Article 5 Entry into force

1. This Convention shall enter into force six -months after'thc date of deposit of the twentieth instrument of ratification. acceptan- ce. approval or accession.

2. For any State which deposits its instrument _of ratification. acceptance, approval or acces- sion after the date of the deposit of the twentieth instrument of ratification. acceptan— ce. approval or accession. this Convention shall enter into force six months after the date on which that State has deposited its instru— ment of ratification. acceptance. approval or accession.

3. Each of the Protocols annexed to this Convention shall enter into force six months after the date by which twenty States have notified their consent to be bound by it in accordance with paragraph 3 or 4 of Article cl.

4. For any State which notifies its consent to be bound by a Protocol annexed to this Convention after the date by which twenty States have notified their consent to be bound by it. the Protocol shall enter into force six months after-the date on which that State has notified its consent 50 to be bound.

Article 6

Dissemination

The lligh Contracting Parties undertake. in time of peace as in time of armed conflict. to disseminate this Convention and those of its

' annexed Protocols by which they are bound as

widely as possible in their respective countries and. in particular. to include the study thereof in their programme of military instruction. so that those instruments may become known to their armed forces.

Article 7

Treaty relations upon entry into force of this Convention

l. When one of the parties to a conflict is "not bound by an annexed Protocol. the parties bound by this Convention and that annexed

• Sida 23
•  Original

Prop. 1981/82:206

bifogade protokollet likväl förbli bundna av dem i sina ömsesidiga förbindelser.

2. Varje hög fördragsslutande part skall vara bunden av denna konvention och av varje bifogat protokoll som den har godkänt. i situationer som avses i artikel 1. i förhållande till stat som inte är part till denna konvention eller bunden av relevant. bifogat protokoll. om denna stat godtar och tillämpar denna konvert- tion eller protokollet ifråga och underrättar depositarien härom.

3. Depositarien skall omedelbart underrätta vederbörande höga fi'irdragsslutande parter om notifikation som mottagits enligt denna artikel.

4. Denna konvention och de bifogade proto- koll som en hög fördragsslutande part är bunden av skall tillämpas gentemot denna höga fördragsslutande part i en väpnad kon- flikt av den typ som anges i artikel 1. punkt 4. i tilläggsprotokoll I till Gcnevekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för krigets offer:

a) när den höga ft'irdragsslutande parten även tillträtt tilläggsprotokoll 1 och en myndighet. som anges i artikel 96. punkt 3. i nämnda protokoll har åtagit sig att tillämpa Geneve- konventionerna och protokoll l i enlighet med artikel 96. punkt 3. i nämnda protokoll samt åtar sig att tillämpa denna konvention och relevant bifogat protokoll med avseende på denna konflikt; eller

b) när den höga fördragsslutande parten inte tillträtt tilläggsprotokoll 1 och en myndighet av den typ som anges ] moment a) ovan godtar och tillämpar åtagandena enligt Genevekon- ventionerna samt denna konvention och rele- vant bifogat protokoll i förhållande till nämnda konflikt. Godtagandc och godkännande av detta slag skall med hänsyn till nämnda konf- likt ha följande verkningar:

i) Genevekonventionerna samt denna kon-

vention och dess relevanta. bifogade pro- " tokoll träderi kraft för parterna i konflik- ten med omedelbar verkan:

ii) nämnda myndighet ikläder sig samma rättigheter och förpliktelser som en hög fördragsslutande part till Genevekonven-

|" J '.)J

Protocol shall remain bound by them in their mutual relations. ' '

2. Any High Contracting Party shall be bound by this Convention and any Protocol annexed thereto which it has accepted. in any situation eontemplated by Article ]. in relation to any State which is not a party to this Convention or bound by the relevant annexed Protocol. if the latter accepts and applies this Convention or the relevant Protocol. and so notifies the Depositary.

Depositarie

l. Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för denna konvention och för dess bifogade protokoll.

Article 9 '

Demmciation

] . Any High Contracting Party may denounce this Convention or any of its annexed Proto- cols by so notifying the Depositary.

2'. Any such denunciation shall ' only take effect one year after receipt by the Depositary of the notification 'of denunciation. lf'. how- ever. on the expiry of that year the denouncing High Contracting Party is engaged in one of the situations referred to in Article 1. the Party shall continue to be bound by the obligations of this Convention and of the relevant annexed Protocols until the end of the armed conflict or occupation and. in any case. until the termina- tion of operations connected with the final release. repatriation or re-establishment of the persons protected by the rules of international law applicable in armed conflict. and in the case of any annexed Protocol containing pro- visions concerning situations in which peace- keeping. observation or similar functions are performed by United Nations forces or mis- sions in the area concerned. until the termina- tion of these functions.

3. Any denunciation of this Convention shall be considered as also applying to all annexed Protocols by which the denouncing lligh Contracting Party is bound.

4. Any denunciation shall have effect only in respect of the denouncing High Contracting Party.

5. Any denunciation shall not affect the obli- gations already incurred. by reason of an armed conflict. under this Convention and its annexed Protocols by such denouncing High Contracting Party in respect of any act commi- ted before this denunciation becomes effecti- ve.

Article 10

Depositary

]. The Secretary-General of the United Nations shall be the Depositary of this Con- vention and of its annexed Protocols.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82z206

2. Utöver sina vanliga uppgifter skall deposi- tarien underrätta alla stater om:

a) undertecknanden av denna konvention enligt artikel 3: '

b) deponeringar av ratifikations-. godtagande. godkännande och anslutningsinstrument rö- rande denna konvention enligt artikel 4;

c) notifikationer om samtycke till attvara bunden av bifogade protokoll enligt artikel 4:

d) dagar för ikraftträdande av denna konven- tion och av vart och ett av dess bifogade protokoll enligt artikel 5; och

e) notifikationer om uppsägning mottagna enligt artikel 9 samt faktisk tidpunkt härför.

Artikel 1 ] Lika vits-ord

Originalet till denna konvention med de bifo— gade protokollen. varav de arabiska. engelska. franska. kinesiska. ryska och spanska texterna äger lika vitsord. skall deponeras hos deposi- tarien. som skall överlämna bestyrkta kopior därav till alla stater.

27

2. ln addition to his functions. the Depositary shall inform all States of:

(a) signatures affixed to this Convention under -Article 3;

(b) deposits of instruments of ratification. acceptance or approval or accession to this Convention deposited under Article 4;

(c) notifications of consent 'to be bound by annexed Protocols under Article 4;

(d) the dates of entry into force of this Convention and of each of its annexed Proto- cols under Article 5; and

(e) notifications of denunciation received under Article 9 and their effective date.

Article l] Authentic texts

Thc' original of this Convention with the annexed Protocols. of which the Arabic. Chi- nese. English. French. Russian and Spanish texts are equally authentic. shall be deposited with the Depositary. who shall transmit certi- fied true copies thereof to all States.

• Sida 28
•  Original

Prop. l981/82:206 28

Bilaga 2 Protokoll om icke-detekterbara fragment Protocol on Non-Detectable Fragments (Protokoll l) (Protocol I) Det är förbjudet att använda vapen vars It is prohibited to use any weapon the primary huvudsakliga effekt är att skada genom frag- effect of which is to injurc by fragments which ment som i människokroppen inte kan upp- in the human body escape detection hy X- täckas medelst röntgenstrålning. rays.

• Sida 29
•  Original

Prop. l98l/82:206

Protokoll om förbud mot eller restriktio- ner i användningen av minor, försåtvapen och andra anordningar (Protokoll II)

Artikel I . Matcriellt tillämpningsområdc

Detta protokoll avser användning på land av minor. försåtvapen och andra anordningar som anges häri. inbegripet minor som utlagts för att hindra motparten från att använda stränder. övergångsställen vid vattenleder eller floder. men omfattar inte användning av sjöminor till havs eller i inre vattenleder.

Artikel 2. Definitioner

För detta protokolls syfte används följande definitioner:

1. "Mina" betecknar ammunition som är placerad på. under eller nära marken eller på annat område och är konstruerad att detonera eller explodera genom persons eller fordons närvaro. närhet eller kontakt: Med "fjärrut- lagd mina" avses en sålunda definierad mina som utlagts med hjälp av artilleri. raket. granatkastare eller liknande hjälpmedel eller som fällts från flygplan. '

2. "Försåtvapen" betecknar anordning eller material som utformats. konstruerats eller anpassats för att döda eller skada och som fungerar på oförutsett vis när en person rubbar eller nalkas ett till synes ofarligt föremål eller utför en till synes riskfri handling.

3. "Andra anordningar" betecknar manuellt utplacerade sprängladdningar och anordning- ar som är avsedda att döda. såra eller skada och som sätts i funktion genom fjärrkontroll eller automatiskt efter viss tid.

4. "Militärt mål" betecknar. i vad avser materiella ting. varje föremål som till följd av art. läge. ändamål eller användning effektivt bidrar till de militära operationernas genomfö- rande och vars totala eller delvisa förstöring, intagande eller neutralisering under de vid tidpunkten ifråga gällande förhållandena med- för en avgjord militär fördel.

29