Prop. 1981/82:42

om fortsatt giltighet av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Prop.

Regeringens proposition 1981/82: 42 om fortsatt giltighet av lagen (1974: 922) om kreditpolitiska medel;

beslutad den 22 oktober 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar BIRGIT FRIGGEBO ROLF WIRTEN

Till regeringen Ekonomidepartementet

Giltighetstiden för lagen ( 1974: 922) om kreditpolitiska medel upphör den 31 december 1981. Fullmäktige. som är ansvariga för tillämpningen av förordnande enligt lagen. vill nu ta upp frågan om förlängning av giltighets- tiden.

Lagen om kreditpolitiska medel har tidigare förlängts två gånger. I sin skrivelse den 9juni 1977 utvecklade fullmäktige på ett ingående sätt skälen för nödvändigheten av att då förlänga lagens giltighetstid. Enligt fullmäk- tiges mening är det nödvändigt att riksbanken även under kommande år kan utnyttja lagens bestämmelser.

En mer allmän översyn över den svenska kreditpolitiken och därmed även av den nuvarande kreditpolitiska lagstiftningen sker för närvarande av den kreditpolitiska utredningen (E 1980: 03). Skulle utredningens arbete leda fram till en omprövning av kreditpolitikens former finns inget hinder att under löpande giltighetstid av den kreditpolitiska lagstiftningen ändra dess innehåll.

Fullmäktige får därför hemställa att regeringen måtte föreslå riksdagen att förlänga giltighetstiden för lagen (1974: 922) om kreditpolitiska medel med ytterligare tre år. dvs. till utgången av år 1984. '

Stockholm som ovan Å Fullmäktiges vägnar:

Allan Hernelius

T. af Jochnick

Prop. 1981/82: 42 9 Bilaga .? Sammanställning av remissyttrandena

Remissinstanserna har tillstyrkt eller i och för sig inte haft något att erinra mot att giltighetstiden för lagen om kreditpolitiska medel förlängs i enlighet med riksbankens förslag. Svenska bankförcningen. Post- och Kre- ditbanken. PK-banken. Finansbolagens förening samt försäkringsbolagen anser dock att lagen inte bör förlängas med längre tid än ett år.

Några remissyttranden innehåller i huvudsak endast att riksbankens framställning tillstyrks eller att någon erinran inte finns mot den begärda förlängningen av lagens giltighetstid. Så är fallet med yttrandena från Svenska sparbanksjöreningen. fal/mäktige i riksgäldslttmtoret. jörsäk- ringsinspelttionen och bankinspektimzen.

Övriga remissinstanser har anfört följande:

Bastadsstyrelsen: Ur de synpunkter bostadsstyrelsen har att företräda tillstyrker styrelsen förslaget om förlängning av lagen om kreditpolitiska medel.

Trots de årliga överenskommelserna mellan delegationen för bostadsti- nansiering och bankerna uppkommer i flera fall svårigheter att få bygg- nadskreditiv för de byggherrar som avser att påbörja företag med statlig bostadslånetinansiering. De svårigheter som inte har sin grund i bankernas kreditriskprövning beror på bankernas bedömning att ytterligare krediten- gagemang skulle gå utöver deras respektive åtaganden om viss andel av årets beräknade kreditivvolym. Den tid det tar att lösa kreditivfrågan kan leda till förseningar i det planerade påbörjandet och i vissa fall även kostnadsfördyringar. .

Detta visar enligt styrelsens uppfattning att det alltfort finns behov av en lagstiftning med bestämmelser om bl.a. "särskild placeringsplikt" som bakgrund till tillämpningen av de årliga överenskommelserna och som kan sättas i kraft om utvecklingen bedöms innebära risker för bostadsbyggan- det.

Delegationen för bostadsfinansiering: Delegationen har vid de två tidigare tillfällen. som förlängning av lagen om kreditpolitiska medel varit aktuell. tillstyrkt förlängning. Enligt delegationens mening behövs det alltjämt kreditpolitiska medel för att trygga bostadsbyggandets behov av såväl kortfristiga som långfristiga krediter. Om överenskommelser inte kan nås eller om tillämpningen av träffade överenskommelser försvåras skulle frånvaron av kreditpolitiska medel kunna medföra oacceptabla konsekven- ser för bostadsbyggandet. Delegationen tillstyrker därför. 1 de delar som rör bostadsbyggandets finansiering. den av riksbanksfullmäktige föreslag- na förlängningen.

Delegationen vill i sammanhanget erinra om sina tidigare framförda förslag beträffande reglerna för tillämpning av den särskilda placeringsplik- ten. Det ena förslaget innebär att förutsättningarna för förordnande bör förtydligas mot bakgrund av att det kan sättas ifråga om nuvarande regler har den bästa utformningen för att nå en snabb och smidig fördelning av

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82: 42 lt)

byggnadskrediterna när det finns ett behov av ingripande från regeringens och riksbankens sida. Det andra förslaget innebär att den särskilda place- ringsplikten skall kunna tillämpas också för bostadsbyggnadsprojekt där kommunal borgen för byggnadskredit inte föreligger men där det finns annan säkerhet som är godtagbar i banklagens mening.

Den kreditpolitiska utredningen (E l98tlz03) skall enligt sina direktiv överväga dessa frågor. Delegationen anser i likhet med riksbanksfullmäk— lige att det inte finns några hinder att under löpande giltighetstid av den kreditpolitiska lagstiftningen ändra dess innehåll. t.ex. på det sätt som delegationen förordat.

Svenska hankfr'irmingen: När frågan om förlängning av giltighetstiden för

lagen om kreditpolitiska medel senast var aktuell — hösten l978 — förkla-

rade bankföreningen och de två övriga bankorganisationerna att de inte motsatte sig förlängning under förutsättning att vissa av dem framlagda förslag beaktades. Dessa förslag innebari huvudsak — att förordnande om emissionskontroll skulle få meddelas endast vid synnerliga skäl och för högst ett år.

— besvärsrätt ifråga om straffavgifter. — att utlåningsreglering' eller överenskommelse med motsvarande funk- tion inte skulle få bli ett normalt inslag i kreditpolitiken. — att riksbankens emissionskontroll i dess nuvarande utformning skulle ersättas av ett friare samrådssystem mellan kapitalmarknadens parter, — att räntekontrollen skulle upphöra i sin nuvarande form och att princi- pen om räntereglering såsom en extraordinär åtgärd, avsedd för korta perioder. skulle återupprättas.

Dåvarande ekonomiministern konstaterade (prop. 1978/79: 47 sid. I Hatt frågan om ändring av den kreditpolitiska lagstiftningen inrymde svåra problem som måste belysas och övervägas närmare. Detta skulle ske i den sedermera tillsatta kreditpolitiska utredningen (E 1980103). På grund härav beslutade riksdagen i enlighet med ekonomiministerns förlag att till utgång- en av år l98l förlänga giltighetstiden för den kreditpolitiska lagen i oför- ändrad form.

Bankföreningen anser att erfarenheterna under de gångna tre åren allt tydligare har klargjort de negativa effekter av olika kreditregleringar som bankföreningen m.fl. framhöll 1978. Bankföreningens kritik mot den kre- ditpolitiska lagens utformning och tillämpning kvarstår därför liksom önskemålen om snara ändringar i väsentliga avseenden.

På grund av det anförda och med hänsyn till den pågående utredningen anser bankföreningen att den kreditpolitiska lagens giltighetstid nu bör förlängas med endast ett år.

i behandlingen av detta ärende har Post- och Kredirbanken, PK—banken. deltagit. PK-banken har förklarat att den instämmer i detta yttrande.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam (gemensamt be- nämnda försäkringsbolagcn): Riksförbundet har i remissyttrande 1978-09- Ol framfört sin mening om lagen om kreditpolitiska medel och dess tillämp- ning. då senast föregående gång var fråga om förlängning av giltighetsti- den. Vidare har riksförbundet och Folksam i skrivelse till regeringen 1980- 04-l8 jämte bilagor till denna skrivelse framfört synpunkter på den då aktuella frågan om ikraftsättande av lagen i vad gällde allmän placerings- plikt och räntereglering. En uppföljning av dessa synpunkter gav riksför-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82: 42 11

bundet och Folksam i remissyttrande l98l—02-17 över riksbanksfullmäk- tiges framställning l98l—02-(l5 om nytt förordnande om placeringsplikt och räntereglering. Slutligen kan erinras om riksförbundets och Folksams skri- ve se 1981-06-22 angående statsgaranti för bostadsobligationer med hänsyn till att dessa obligationer.-s bonitet är beroende av statliga räntesubven- tioner. Det som framförts i dessa skrivelser har i allt väsentligt fortfarande giltighet när det gäller försäkringsbolagens syn på lagen om kreditpolitiska medel och de konsekvenser tillämpningen av densamma får.

Det måste emellertid konstateras att. sedan ovannämnda yttranden och skrivelser avgavs. balansbristerna i samhällsekonomin ytterligare förvär- rats. Dessa balansbrister är ett uttryck för det otillräckliga sparandet i landet. Bristen på sparande snarast förstärkes genom den diskriminering av sparandet som lagen om kreditpolitiska medel i sin tillämpning innebär. Dessutom tyder mycket på att lagens förekomst försvagar kraften i de åtgärder som vidtagits och som med nödvändighet måste ytterligare vidtas mot det växande statliga budgetunderskottet.

De gällande regleringarna motverkar ett effektivt utnyttjande av kapital- resurserna till produktiva ändamål. Mellan den reglerade kreditmarknaden och den oreglerade kan iakttas ett improduktivt flöde av kapital. vilket är resultatet av en konstlad segmentering av denna marknad. Regleringarna motverkar sålunda på detta och andra sätt en angelägen sanering av sam- hällsekonomin.

Som framgår av ovanstående — liksom av tidigare yttranden och skri- velser i ärendet —- ställer sig försäkringsbolagen avvisande till lagen om kreditpolitiska medel och dess tillämpning. Om av tekniska skäl en förläng- ning av lagen är oundgängligen nödvändig bör detta endast ske för högst ett år. Försäkringsbolagen hemställer under alla förhållanden att regeringen uppmanar kommitten om översyn av kreditpolitiken och den kreditpoli- tiska lagstiftningen att påskynda sitt arbete.

Finansbolugmzs Förening: Sedan den 1 juli 1980 omfattas finansbolag av lagen om kreditpolitiska medel. För 198] har regeringen förordnat om utlåningsreglering för finansbolag. Under 1981 medges finansbolag att öka det utestående beloppet av till allmänheten beviljade lån med högst l6 procent. Som skäl för att förordna om utlåningsreglering angav riksbanks- fullmäktige att denna skulle minska de negativa effekterna av det växande statliga budgetunderskottet och den tilltagande obalansen gentemot utlan- det.

Finansbolagens Förening påpekade i skrivelse av den 27januari l98l till ekonomidepartementet bl. a. att en utlåningsreglering av iinansbolagen ej skulle få angivna effekter. Finansbolagens krediter ger nämligen "defini- tionsmässigt inte upphov till någon likviditetsökning. såsom den mäts genom penningmängdsökningen" (sid. 37 ff i bilaga 1 till prop. 1980/ 81: 100). En reglering av iinansbolagens kreditgivning bidrar därför inte verksamt till att neutralisera effekterna av det statliga budgetunderskottet.

Trots detta förhållande som ej torde ifrågasättas beslutades att utlånings- reglering för ftnansbolagen skulle tillämpas under år l98l. Erfarenheterna från utlåningsrcgleringens tillämpning betr. t. ex. bankerna tyder också på att utlåningsreglering eller överenskommelse används permanent i stället för tillfälligt. vilket. ej varit avsikten.

Sedan utlåningsregleringen trätt i kraft har emellertid en rad negativa effekter uppstått.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82: 42 12

Finansbolagens kunder — främst ca 90—100000 sma och medelstora företag — kan ej längre garanteras krediter i behövlig omfattning. vilket Självfallet hämmar in vesteringsviljan.

Flera finansbolag står inför betydande investeringsprogram — både per- sonellt och maskinellt. Den osäkerhet över framtida expansionsmöjlig- heter som utlåningsregleringen innebär håller emellertid tillbaka dessa.

Bristerna i den nuvarande kreditpolitiska lagstiftningen föranledde rege- ringen att tillsätta den kreditpolitiska utredningen (E l980: 03). l direktiven (dir. l980: 35.) anges att kommittén bör "förutsättningslöst överväga i vad mån kreditpolitiska medel behöver användas mot finansbolag eller företag utanför den kontrollerade kreditmarknaden."

Mot bakgrund av ovanstående. nämligen att den kreditpolitiska utred- ningen kan komma att i grunden förändra lagen om kreditpolitiska medel. att utlåningsregleringen i praktiken tenderar vara permanent samt att ut- låningsregleringen har haft negativa effekter för finansbolagens kunder anser föreningen att lagens giltighetstid endast bör förlängas med ett år i sänder.

Sveriges Fåreningsbankcrs Förbund: Förbundet har tidigare i samband med att förlängning av lagens giltighetstid aktualiserats vid olika tillfällen framfört synpunkter på riksbankens tillämpning av lagen och behovet av lagändringar i olika avseenden. Gemensamma synpunkter från bankor- ganisationerna har också framförts. I allt väsentligt kvarstår dessa syn- punkter. Bankernas kritik har beaktats i så motto att den kreditpolitiska kommittén tillsattes för översyn av behovet av lagändring. Kommittén är inte färdig med sitt arbete.

Förbundet avvaktar med intresse slutförandet av den kreditpolitiska kommitténs arbete. Bankerna har förväntningar på att kommittéarbetet kan leda fram till att många av de synpunkter som tidigare framförts kan beaktas. Förbundet ifrågasätter naturligtvis inte att riksbanken behöver lagstöd för att kunna effektuera sin kreditpolitiska reglering. Detta gäller särskilt i den samhällsekonomiska situation som Sverige befinner sig i dag. en situation som sannolikt inte kommer att förbättras under de närmaste åren.

Mot denna bakgrund vill förbundet inte motsätta sig att giltighetsperio- den för lagen om kreditpolitiska medel förlängs på tre år i enlighet med riksbanksfullmäktiges förslag.

• Sida 13
•  Original

Prop.'1981/82: 42 13

Lagen om kreditpolitiska medel (prop. l974: 168") är en fullmaktslag. Den ger regeringen befogenhet att på framställning av fullmäktige i riksbanken förordna att riksbanken får använda kreditpolitiskt medel. Förutsättningen för sådant förordnande är att det behövs för att uppnå de mål som har fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet (3 å första stycket).

De kreditpolitiska medlen enligt lagen är likviditetskrav. kassakrav, utlåningsreglering, emissionskontroll. allmän placeringsplikt. särskild pla- ceringsplikt och räntereglering (] Q'). Utlåningsreglering, allmän och sär— skild placeringsplikt samt räntereglering är att anse som extraordinära medel. Förordnande om något av dessa medel får nämligen meddelas endast om synnerliga skäl föreligger (3 5 andra stycket).

Förordnande om kreditpolitiskt medel kan avse ett eller flera slag av bankinstitut. försäkringsinstitut eller annat kreditinstitut (4 5 första styc- ket). Förordnande om emissionskontroll eller räntereglering kan avse även annan än kreditinstitut. I lagen räknas som bankinstitut bankaktiebolag. sparbank och centralkassa för jordbrukskredit. Med försäkringsinstitut avses AP—fonden och försäkringsföretag med svensk koncession. Kreditin- stitut i lagens mening är vid sidan om bankinstituten och försäkringsinstitu- ten jordbrukskassa. kreditaktiebolag. finansbolag enligt lagen (198012) om finansbolag. landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionerna samt Svens- ka skeppshypotekskassan (2 ä).' Om regeringen har meddelat förordnande om kreditpolitiskt medel an- kommer det på riksbanken att svara för de föreskrifter som behövs för användningen (5 Ö). Riksbanken får begränsa användningen av kreditpoli- tiskt medel till ett eller flera slag av institut. undanta visst institut. om särskilda skäl föreligger. och utfärda olika föreskrifter för skilda institut (6 5).

I lagen anges den närmare innebörden av de olika kreditpolitiska med- len. Likviditerskrav kan endast träffa bankinstitut. Med likviditetskrav avses att bankinstitutets likvida medel vid viss tidpunkt skall uppgå till ett belopp som motsvarar viss andel —— högst 50 % — av institutets förbin- delser med de avdrag och undantag som riksbanken anger (7 och 8 så). Har regeringen förordnat om likviditetskrav. skall riksbanken i sina föreskrifter ange vid vilken tidpunkt kravet skall vara uppfyllt (beräkningstidpunkten). kravets storlek uttryckt i procent, vilka tillgångar som får räknas som likvida medel. vilka skulder som därvid skall dras av samt vilka skulder och andra förbindelser som får undantas vid beräkning av förbindelserna. I

' Senaste lydelse 1980: lO95.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82: 42 14

lagen anges särskilt att skattkammarväxlar. obligationer och andra förbin- delser som staten har utfärdat skall räknas som likvida medel. Det före- skrivs också att som likvida medel skall räknas dels obligationer som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank. dels sådana obligationer som har utfärdats av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan eller kreditaktiebolag och som avser kreditgivning för nyproduktion av bostäder eller, i den mån statligt bostadslån utgår, för annat byggande (9 5).:

I fråga om beräkningen av de likvida tillgångarna gäller en specialregel för sådana bankaktiebolag som Sparbankernas Bank och Föreningsban- kernas Bank. Deras förbindelser utgörs huvudsakligen av inlåning från en särskild grupp av bankinstitut. dvs. sparbanker resp. centralkassor för jordbrukskredit. Sådan inlåning skall dras av från summan av de likvida medlen endast i den mån tillgodohavande hos sparbank resp. centralkassa har tagits upp som likvida medel. För de nämnda båda bankerna kan riksbanken emellertid föreskriva högre likviditetskrav än det annars gäl- lande maximitalet 50 % (10 å).

Liksom likviditetskrav är kassa/trav ett medel som kan användas endast mot bankinstituten. Syftet är att förmå bankerna att hålla viss del av kaSsamedlen bundna på räkning i riksbanken eller som inneliggande kassa. Bankinstituts medel på checkräkning i riksbanken jämte så stor del av inneliggande kassa som riksbanken medger skall vid viss tidpunkt uppgå till ett belopp som motsvarar viss andel. högst 15 % av bankens förbin- delser med de undantag som riksbanken anger. Meddelas förordnande om kassakrav skall riksbanken ange när kassakravet skall vara uppfyllt (be- räkningstidpunkten). det procenttal som skall gälla och i vad mån innelig- gande kassa får medräknas och undantag från förbindelserna får göras (11— 13 åå).

Utlåningsregfering innebär att ett högsta belopp fastställs för bankernas utlåning. Utlåningsreglering kan numera också gälla utlåning från finans- bolagen. Regleringen kan avse inte bara utlämnade lån utan också bevil- jade men ännu inte utlämnade (disponerade) lån. Med lånjämställs likvider för fordringar som finansieringsbolag förvärvar för att medverka till finan- siering. Även garantiförbindelser kan omfattas av utlåningsreglering till den del de är knutna till kreditgivning. Vidare kan ett högsta belopp fastställas för värdet av lös egendom. som finansbolag för att medverka till finansiering upplåter till nyttjande (leasingobjekt) sedan ett förordnande om utlåningsreglering trätt i kraft. Krediter till särskilda ändamål kan undantas. Det s.k. utlåningstaket kan enligt prop. 1974: 168 (s. 196) be- stämmas som en kvotdel av kreditvolymens storlek vid en viss tidigare tidpunkt. Det kan också bestämmas på grund av ett genomsnitt av utlå- ningsvolymen under viss tid eller på annat sätt. Riksbanken skall sålunda

2 Senaste lydelse 1979: 1055.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82:42 15

för viss tidpunkt (beräkningstidpunkten) eller för viss tidsperiod (beräk- ningsperioden) fastställa maximibelopp i förhållande till länens eller garan- tiförbindelsernas storlek eller leasingsobjektets värde vid viss tidpunkt eller på annat sätt. Utlåningstaket kan bestämmas olika för utlåning. garan- tiförbindelser eller leasingobjekt till olika ändamål (14— 16 åå).3

Emissionskontroll innebär att andra obligationer än de som utges av bankinstitut och har en löptid på högst ett år, förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev inte får ges ut av annan än riksgäldskontoret, om inte riksbanken ger tillstånd till det. "Denna kontroll omfattar både kreditinstitut och andra utom t'iksgäldskontoret. vars emis- sioner av statsobligationer alltså faller utanför kontrollen. Emissionskon- troll kan också avse andra skuldebrev som kreditinstitut ger ut. Här undantas dock inlåning på motböcker i bank och i övrigt inlåning på räkning från allmänheten. Emissionskontrollen kan avse såväl emissioner- nas volym som räntesatser och andra villkor. Riksbanken anger vilka slag av värdepapper som inte får ges ut utan tillstånd och från vilken tidpunkt ett förordnande om emissionskontroll gäller ( 17 och 18 åål.4

Syftet med ett förordnande om allmän placeringsplikt är att tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller för bostadsbyggandet. Förord- nande om allmän placeringsplikt kan avse bank- och försäkringsinstitut. Det innebär krav på instituten att en viss andel av den ökning. som deras totala placeringar undergår under viss tidsperiod (beräkningsperioden). skall bestå av prioriterade placeringar. När det gäller bankerna kan ökning- en av de prioriterade placeringarna i stället bestämmas som en andel av institutets totala placeringar. Riksbanken bestämmer vilka placeringar som skall anses prioriterade och hur underlaget för placeringsplikten skall beräknas (19—21 åå).

Förordnande om särskild plmreringsplikr kan meddelas för att tillgodose kreditbehovet för bostadsbyggandet under byggnadstid. s. k. byggnadskre- dit. Mcd särskild placeringsplikt avses skyldighet för bankinstitut att läm- na byggnadskredit för särskilt angivet byggnadsprojekt. Endast sådana projekt kommer i fråga för vilka utgår eller kommer att utgå statligt bostadslån. En ytterligare förutsättning är att det finns kommunal borgen för projektet. Riksbanken anger vilket eller vilka bankinstitut som skall lämna byggnadskredit för visst byggnadsföretag (22—24 åå). Riksbanken förutsätts enligt prop. 1974: 168 (s. 177 och 200) vid denna fördelning samråda med bostadsmyndigheterna och med bankerna och deras organi- sationer.

Riintereglcring innebär att högsta eller lägsta ränta fastställs för inlåning eller att högsta ränta fastställs för utlåning. Förordnandet kan avse samtli- ga kreditinstitut utom finansbolag. lnlåningsräntorna kan dessutom regle-

3 Senaste lydelse av 14—16 åå 1980: 522. * Senaste lydelse 1979: 1055.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 42 16

ras för annan som driver inlåning på räkning av det slag bank allmänt begagnar. Ränta som bestäms i särskild ordning eller som beräknas enligt särskilda bestämmelser berörs inte av förordnande om räntereglering. Med ränta likställs varje annan gottgörelse som utgör ersättning vid pcnninglån. Riksbanken får bestämma olika räntor för skilda slag av in- eller utlåning (25—27 åå).5 '

Lagen om kreditpolitiska medel innehåller vidare bestämmelser om upp- gifrsskyldighet. Kreditinstitut skall efter anmodan av riksbanken lämna de uppgifter som riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditpoli- tiskt medel behöver användas eller för att tillämpa meddelat förordnande. Även annan som kan omfattas av förordnande om räntereglering har motsvarande uppgiftsskyldighet. Riksbanken får föreskriva att uppgift om ränteändring skall lämnas senast 15 dagar före ändringen (28 å).

Lagen innehåller också bestämmelser om särskild avgift för den som åsidosätter föreskrift som har meddelats med stöd av förordnande enligt lagen. Slutligen finns bestämmelser om straffi vissa fall för den som i samband med fullgörande av uppgiftsskyldighet lämnar oriktig uppgift och en bestämmelse om att talan inte får föras mot riksbankens beslut enligt lagen.

5 Senaste lydelse av 25 å 1980: 522. Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981