om ändrade avdragsregler för vissa förskottsräntor

Regeringens proposition

1981/82:80

om ändrade avdragsregler för vissa förskottsräntor:

beslutad den 26 november 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regerinesprotokoll.

På regeringens vägnar

THÖRBJÖRN FÄLLDIN ROLE WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposittonen föreslås att avdragsrätten för räntor som erlagts i förskott

ändras. Avdrag skall inte längre omedelbart medges för räntor som belöper

på tid efter det aktuella taxeringsåret. Överskjutande belopp skall i stället

fördelas på återstoden av den tid som räntan avser. Den ändrade

avdragsrätten berör de skattskyldiga för vilka avdrassrätten bestäms enliet

den s.k. kontantprincipen.

De nya reglerna är tidsbegränsade och skall tillämpas vid 1982-1985 ars taxeringar. Skälet härtill är ätt de nya bestämmelserna främst motiveras av risken att de aviserade beeränsningarna av underskoöttsavdravens skättemaässiga värde eljest urholkas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft omgående och bli tillämpliga på

ränteutbetalningar som skett efter den 12 november 1981. Regeringen har

tidigare i särskild skrivelse (skr 1981:52:76) lämnat riksdagen ett meddelande Om detta.

I Riksdagen VO8ES2. I saml. Nr SO

Prop. [981/82:80 2

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härtgenom föreskrivs att 418 kommunalskattelasen (1928:370) skall ha nedan ansivna Ivdelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

inkomst av jordbrukstastiehet eller rörelse skull beräknas enligt bokföringsmiässiva erunder. I oden man dessa icke stå i ostrid med särskilda bestämmelser I denna lag. Aven inkomst av annan fastighet beräknas enliut bokförinesmiöässiga grunder I de fall söm angivas i ponkt I av anvisningarna.

andra tall än nu saets skall intäkt anses hava atmjutits det beskattninesår. under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillväneliv för Ivftning. och skall utsift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsär. varunder utgiften betalats eller omköstnaden ägt rum. Sadan speciell skatt. avgift eller ränta. som ingår I slutlig eller tillkommande skatt enhet uppbördslagen. ävensom ränta a kvarstående skatt enligt samma lag anses dock belöpa på det beskattningsår då den slutliga etter tillkommande skatten påförts.

I fråga om inkomst av annan

fastighet som inte skall beräknas

enligt bokföringsmässiga grunder

SAM INKOMST av kapital gäller beträf-

lande ränta som har erlagts i förskott

att avdrag vid T9N2JYNA års tax-

erinsar inte medses för den del av

räntan som belöper på tid efter tax-

eringsärets uång. För rämda som

enligt denna bestämmelse inte kunnat

dras av omedelbart medges avdrag

med lika stora belopp varje år under

dterstoden av den tid som förskotts-

hetalningen har avsett.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kräft dugen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga op otbetalningar som har skett efter den 12 novemher 1981.

ESenaste Iydelse 1978:042,

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTIET PROTOKOLL

vid regerinessammanträde

1Y9ST-H-206

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström. Friggebo. Dahleren. Asling. Söder. Johansson. Wirtén. Andersson. Boo. Petri. Gustafsson. Flmstedt. Tillander. Ahrland

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändrade avdragsregler för vissa förskottsräntor

I Inledning

F.n. remissbehandlas departementspromemortan (1Ds BB 19ST:16) Reformerad inkomstbeskattning. Remisstiden går ut den 15 januari 1982. Avsikten är att under våren 1982 förelägga riksdagen ett förslag till skattereform innefattande marginalskattesänkningar och begränsningar av

underskotusavdragens skattemässiga värde. I oen särskild skrivelse (skr

1981/82:76) har regeringen också meddelat riksdagen sin avsikt att lämna

förslag om ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av förskotts-

räntor i syfte att förhindra att den kommande avdraesbegränsningen urholkas. Jag avser nu att tå upp denna fråga.

2 Gällande regler

I korthet gäller följunde i fråga om avdragsrätten för räntor. Av 44§

kommunalskattelagen (1928:370). KL. framgår att avdrag för ränta skall

göras i den förvärvskälla vartill skulden hör. Avdragsreglerna är olika

utformade för olika förvärvskällor. Om inkomsten av förvärvskällan i fråva skall beräknas enligt bokförinusmässtea grunder medges enligt punkt I av

anvisningarna till 41 § KL avdrag för ränteutgifter med hänsyn till den tid

som räntan avser. Detta innebär att omedelbart avdrag inte medges för en förskottsränta som belöper på tid efter beskattningsårets utgång. Enligt 41 § KL skall inkomst av jordbruksfastighet och rörelse samt. i vissa fall inkomst av annan fastighet beräknas enhet bokföringsmässiga erunder.

För övriga förvärvskåällor gäller däremot den s.k. kontantprineipen. Hit

hör bl.a. inkomst av annan fastighet som beräknas enhat 248 2 mom, KL tvillasehablonen) samt inkomst av kapital. Koöntaniprincipen innebär att avgörande för avdragsrätten är den udpunkt när räntan faktiskt har betalats.

Detta gäller även om ränteutgitten avser ett flertal år.

3 Föredrapgandens överväganden

Under innevarande höst ökade intresset för törsköottsräntor kraftigt. ltt skäl härtill var de begränsningar av underskottsavdragens skattemässiga värde som tidigare hade aviserats och son sedermera också presenterades i den inledningsvis. nämnda departementspromemorian (Ds -B-1Yst:10)

Reformerad inkomstbeskattning. Detta förslag innebär i korthet att marpinalskatten skall vara högst va 3072 för det störa flertalet inkomsttagare

samtidigt som underskottsavdragen får ett skattemässigt värde på också hövst va Å0 67. Avsikten är att denna reform i sin helhet skall vara genomförd vid 1986 års taxering. Under taxeringsären 1984 och 1985 sker en successiv övergång tll det nva systemet.

Enligt min mening skulle det framstå som ytterst stötande om vissa inkomsttagare skulle kunna för kanske ett flertal år helt eller delvis omintetgöra den nämnda avdragsbegränsningen genom att nu göra avdrag för ränteutgifter som rätteligen hör till ett år när begränsningarna har trätt i kraft. Effekten av detta blir ju att avdraget får ett större skattemässigt värde

än som skulle bli fallet om räntan på normalt sätt dragits av löpande under lånetiden. I sammanhanget vill jag också erinra om att förskottsräntor även I vissa

andra fall kommit att utnyttjas i diskutabelt syfte. Jag tänker här på de försök att uppnå progressionsfördelar t. ex. i samband med realisautionsvinster som

uppmärksammats vid -1979/80 års riksmöte (mot. 1979/8S0:1583. SkU

1979/80:27). Nya regler för förskottsräntorna inskränker givetvis också

denna möjlighet.

Med hänvisning till vad jag nu har sagt föreslår jag att regler infö s som begränsar avdraesrätten för förskottsräntor. I fråga om den närmare utformningen vill jag nämna följunde.

Det som motiverar en begränsning av avdragsrätten är främst önskan att förhindra att den väntade skattereformen urholkas i viktiga delar. Detta talar för att reglerna görs tidsbegränsade och alltså tar sikte på uden fram till dess

inkomstskatteretformen är fullt eenomförd. I och för sig finns det. som jar antytt. vissa skäl som talar för mer bestående ändringar. Sådana bör

emellertid inte beslutas utan mer ingående överväganden. Erfarenheterna

från tillämpningen av de nu föreslagna tidsbegränsade reglerna bör också

avvaktas innan ställning tas på denna punkt. Vidare bör begränsningen göras så att den inte träffar varje form av förskottsbetalning eftersom situationer förekommer där ett visst utrymme bör finnas för betalning i förväg utan att

avdragsrätten rubbas. Att heh generellt frångå kontantprincipen även i fråga om räntebetalningar som endast avser en kortare period i förtid utöver beskattningsåret skulle enligt min mening vålla onödiga praktiska problem.

Jag föreslär därför att avdragsrätten för förskottsräntor begränsas på så sätt alt avdrag inte medges för längre tid framåt än till utgången av det aktuella taxeringsåret. Den del av ränteutgitten som inte blir omedelbart avdragsgill bör få dras av under den återstående tid som räntebetalningen avser. Av enkelhetsskäl bör detta ske med lika deltar under varje kalenderar son berörs.

Innebörden av det föreslagna kan belvsas med ett exempel. En person erlägger den juli 1982 ränta för tre ar förskott (för tiden den I juli 1982 -den ån) juni 1985 ). Vid 1983 ars taxering medges då avdrag för ränta för tiden till utgången av ar 1983. dvs. med halva beloppet. Vid 1984 års taxering medges inget avdrag eftersom räntan som belöper på år 1983 redan har dragits av. Aterstäående förskottsbelopp (avseende tiden den I januari 1984—-den 30 juni 1985) delas i två lika delar som får dras av vid 1985 resp. 1986 års taxeringar.

Mitt förslag berör bara skattskyldiga för vilka kontantprincipen gäller — sker inkomstberäkning enligt bokföringsmässiva erunder är söm jag nämnt ändå I princip inga förskottsräntor avdragsgilla, De nya reglerna bör tas in i 41 § KL och som jag nämnt tillämpas vid 1982-1985 års taxeringar. Bestämmelserna bör träda 1 kraft snarast och i enlighet med regeringens tidigare skrivelse tillämpas på utbetalningar som sker efter den 12 november LYST.

I fråga om ikraftträdandet vill jag tillägga följande. De nva reglerna berör ' de förskottsbetalningar som sker efter den 12 november 1981. I tydlighetens intresse vill jag erinra om att detta gäller även om utbetalningen grundar sig på ett avtal som är ingånget dessförinnan. Det är nämligen tiden för själva utbetalningen av räntan och inte för avtalets ingående som är avgörande för avdraesrätten. Förslaget har ingen tillbakaverkande kraft av annat stag än den som alltid kan ligga i att skattevillkor ändras på ett sätt som påverkar avkastningen på en redan gjord investering eller placering. Likvälär det givet att det alltid finns en problematisk avvägning i fall som dessa. Att införa särskilda övergångsbestämmelser för utbetalningar som grundar sig på äldre avtal ter sig emellertid vanskligt. inte minst med tanke på att det inte sällan kan bli svårt att fastställa när under ett beskattningsär avtalet verkligen ingåtts. Om delbetalningar på förskottsränta under år 1981 har skett såväl före som efter den 12 november. torde det i allmänhet inte vara möjligt att hänföra viss betalning till viss tidsperiod med ledning av avtalet. Den skattskyldige hör då vara oförhindrad att fördela inbetalningarna efter egen önskan.

Avslutningsvis vill jag nämna att de nu redovisade provisoriska åtgärderna bara berör ränteutbetalningar. För mottagaren av förtidsräntor innebär

förslagen ingen ändring i skattehänseende. Det bör dock framhållas att för flertalet. mottagare torde gälla att inkomstredovisning skall ske enliat bokföringsmässiga grunder. Skulle detta inte vara fallet skall mottagaren beskattas det år beloppet mottas. Några särskilda regler om detta behövs inte.

4 Frågan om lagrådets hörande

De nya reglerna bör träda i kraft så snart som möjligt. Författningar bör finnas utfärdade i så god tid som möjligt före deklarationstidpunkten 1982. Det är därför angeläget att en proposition snarast kan behandlas av riksdagen. Med hänsyn härtill bör lagrådets yttrande inte inhämtas över det aktuella förslaget.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att anta ett inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.