om vissa ändringar i fråga om markvillkoret samt den produktionskostnadsanpassade belåningen i samband med statliga bostadslån m.m.
Regeringens proposition
1982/83: 118
om vissa ändringar i fråga om markvillkoret samt den produktions- .
kostnadsanpassade belåningen i samband med statliga bostadslån m.m.;
beslutad den 3 mars 1983.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar OLOF PALME
HANS GUSTAFSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det s.k. markvillkoret i samband med statlig bostadslångivning innebär i princip att bostadslån medges endast om kommunen har förmedlat den mark som skall bebyggas. Detta villkor gäller f.n. endast i exploateringsområden. I propositionen föreslås att markvillkoret införs även i saneringsområden. Mark som har förvärvats i sådana områden före den 9 februari 1983 undantas dock fram till den 1 juli 1985. För s.k. styckebyggda småhus lämnas enligt huvudregeln inte lån om förvärvet av mark är förenat med: villkor om leverans av hus eller material från viss byggintressent. Fram till den 1 juli 1985 skall dock ett undantag från denna huvudregel gälla i såväl exploaterings- som saneringsområden. Övergångstiden för undantag från markvillkoret i fråga om sådan mark i exploateringsområde som innehas sedan den 1 november 1974 bör förkortas med två år och således gälla endast t. o. m. den 30 juni 1985. :
Enligt propositionen bör reglerna för bostadslån förbättras i syfte att stimulera nyproduktion av bostäder. Reglerna om s.k. produktionskostnadsanpassad belåning för hyres- och bostadsrättshus samt gruppbyggda småhus bör gälla även om byggnadsarbetena upphandlas efter förhandling. Vidare bör den nu gällande temporära möjligheten till produktionskostnadsanpassad belåning av projekt som byggs i egen regi förlängas. De ändrade reglerna bör gälla i låneärenden i vilka låneansökan inlämnas fr.o.m. den I mars 1983 och avse sådana projekt där byggnadsarbetena påbörjas före utgången av juni 1985.
1 Riksdagen 1982183.1 saml. Nr I18
Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
| vid regeringssammanträde
1983-03-03
Närvarande: Statsminister Palme, statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer. Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg, Hellström
Föredragande: statsrådet Gustafsson
Proposition om vissa ändringar i fråga om markvillkoret samt den produk-
tionskostnadsanpassade belåningen i samband med statliga bostadslån m. m.
Inledning
Mark- och konkurrensvillkoren infördes år 1975 efter beslut av riksdagen (prop. 1974:150, CU 36, rskr 372). Syftet med villkoren är dels att förbättra kommunernas möjligheter att utöva inflytande över markanvändningen, dels att öka konkurrensen i bostadsbyggandet. :
Under senare år har vissa ändringar gjorts av de ursprungliga reglerna (prop. 1980/81:194, CU 40, rskr 400 och prop. 1981/82: 100, CU 24. rskr 238). Några av ändringarna är av permanent, andra av tillfällig natur. Enligt min mening är de nu gällande reglerna i vissa avseenden olämpliga. Samtidigt är jag emellertid med.veten om att nya snabba ändringar kan förorsaka störningar i bostadsproduktionen. Tillfälliga lättnader i villkoren kan därför behövas under ännu någon tid framöver.
Jag vill också ta upp frågan om den produktionskostnadsanpassade belåningen och dess anknytning till konkurrensvillkoret. En möjlighet att
få sådan belåning infördes år 19380 (prop. 1979/80: 100, CU 22, rskr 240) i syfte att lösa vissa problem i belåningssystemet, bl.a. problemen med
överkostnaderna. Jag anser att vissa ändringar bör göras i reglerna för
denna belåning.
Gällande bestämmelser
Markvillkoret innebär att bostadslån för ny- och ombyggnad beviljas endast om kommunen eller ett aktiebolag, som helt ägs av kommunen och vars verksamhet uteslutande består i att förvärva eller förvalta mark, har till lånesökanden för genomförande av byggnadsföretaget överlåtit mar-
ken, upplåtit den med tomträtt eller överlåtit tomträtt till marken. Med kommun och kommunalt aktiebolag jämställs landstingskommun och landstingskommunalt aktiebolag.
Dispens från markvillkoret kan medges av länsbostadsnämnden efter ansökan av kommunen, om det finns starka skäl.
Från markvillkoret har vissa undantag gjorts. Våren 1981 upphävdes sålunda markvillkoret i fråga om lån till projekt på mark i saneringsområden (prop. 1980/81:194, CU 40, rskr 400). I exploateringsområden. dvs. områden utan samlad äldre bebyggelse, gäller markvillkoret inte om lånesökanden har ägt marken eller innehaft den med tomträtt sedan den 1 november 1974 och om ansökan om bostadslån ges in före den I juli 1987. Markvillkoret gäller inte heller för lån till s.k. styckebyggda småhus. om sökandens förvärv av marken inte är förenat med sådana villkor som binder sökandens upphandling av material och byggnadsarbeten till en viss byggintressent. Med styckebyggda småhus avses sådana småhus som skall bebos av den som söker lånet. Förbudet mot bindning till viss byggintres-
sent är tillfälligt satt ur spel (prop. 1980/81: 100 bil. 16, CU 22, rskr 238).
Konkurrensvillkoret innebär att bostadslån får lämnas endast om byggnadsarbetena upphandlas genom infordrande av anbud och genom prövning och antagande av anbud utan föregående förhandling med anbudsgivare. Som ytterligare förutsättning gäller att lånesökanden inte får ha antagit ett anbud som är påtagligt sämre än andra anbud, om detta innebär att anbudsgivaren gynnas på ett otillbörligt sätt.
Prövningen av frågan om konkurrensvillkoret är uppfyllt ankommer i första hand på kommunen (förmedlingsorganet). Länsbostadsnämnden får frångå förmedlingsorganets yttrande endast om det finns särskilda skäl. Om förmedlingsorganet har tillstyrkt lån, skall dock nämnden göra en särskild prövning av upphandlingen, om detta har begärts av anbudsgivare eller när det annars finns anledning til! det. |
Kravet på anbudsupphandling gäller endast i fråga om nybyggnad av. hyres- och bostadsrättshus samt gruppbyggda småhus. Med gruppbyggda småhus avses småhus som skall säljas till dem som skall bebo husen. Kravet är inte absolut. Lån kan beviljas även om upphandlingen har skett efter förhandling. För att detta skall kunna ske krävs dock att upphandlingen kan antas vara lika fördelaktig som anbudsupphandling och att förhandlingsentreprenaden även i övrigt anses vara en lämplig produktionsform. Det sistnämnda kravet är tillfälligt slopat. Har förmedlingsorganet tillstyrkt en låneansökan kan länsbostadsnämnden frångå förmedlingsorganets bedömning endast om det föreligger särskilda skäl. Har förmedlingsorganet avstyrkt ansökningen måste det finnas särskilda skäl för att lån skall kunna medges.
Motsvarande gäller i fråga om s.k. egenregibyggen, dvs. byggen 'som utförs av ägaren till marken eller av tomträttshavaren.
S.k. produktionskostnadsanpassad belåning innebär att bostadslånets tl Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 118
storlek bestäms med ledning av ett låneunderlag som motsvarar anbudssumman med tillägg för skäliga kostnader som inte omfattas av anbudet.
Metoden innebär säledes att bostadslån lämnas även för godkänd över-
kostnad, dvs. även för skillnaden mellan en godkänd produktionskostnad och ett schablonmässigt beräknat låneunderlag. Produktionskostnadsanpassad belåning får enligt huvudregeln tillämpas vid nybyggnad av hyresoch bostadsrättshus samt gruppbyggda småhus. Som förutsättning gäller att projektet är upphandlat genom anbudsupphandling.
Produktionskostnadsanpassad beläning tillämpas f.n. inte bara på anbudsupphandlade projekt utan ocxså på projekt som har upphandlats efter förhandling och för egenregiprojekt. För de sistnämnda produktionsformerna är dock reglerna om produktionskostnadsanpassad beläning tidsbegränsade. Reglerna tillkom i syfte alt stimulera nyproduktionen och gäller för ärenden i vilka preliminärt b2slut meddelas före den I Juli 1983 och under förutsättning att byggnadsarbetena påbörjas senast den 30 september 1983. Som ytterligare förutsä:tning gäller att låneansökan har kommit in till kommunen (förmedlingsorganet) före utgången av februari 1983.
Också för styckebyggda småhv.s gäller temporärt regler som i vissa fall kan ge en högre belåning än som följer av normalreglerna. Denna ordning gäller under i huvudsak samma tid som reglerna om produktionskostnadsanpassad belåning för förhandlingsentreprenader och egenregiprojekt.
Föredragandens överväganden
Jag tar först upp frågan om ändring i reglerna om markvillkoret för
bostadslån.
Markvillkoret infördes som jag nyss nämnde år 1975. Som grundläggande motiv angavs att det skulle vara ett verksamt medel när det gäller att genom en kommunal markfördelr ing se till att bostadsbyggandet anförtros byggherrar som har de bästa förutsättningarna och viljan att bygga goda och billiga bostäder. Markvillkoret skulle även medföra en minskad konkurrens om marken och därmed dämpa prisnivån.
Regeringen gav är 1978 bostadsstyrelsen i uppdrag att belysa effekterna av mark- och konkurrensvillkoren. I uppdraget ingick bl.a. att kartlägga markvillkorets effekter för ny- och ombyggnadsverksamheten med avseende på konkurrensförhållandena, bostadsbyggandets omfattning och kommunernas markpolitik.
Bostadsstyrelsen, som redovisade uppdraget i början av år 1981, tolkade resultatet av sin utvärdering av markvillkoret som att kommunerna ansåg
att villkoret allmänt sett hade haft positiva effekter för bostadsbyggandet.
Markvillkoret utgör enligt vad stvrelsen dä anförde en betydelsefull grund för kommunens mark- och bostadspolitik. Bostadsstyrelsen fann för egen del inte några bärande skäl för at: markvillkoret borde slopas.
Med anledning av förslag i prop. 1980/81: 194 beslöt riksdagen emellertid att markvillkoret skulle slopas i saneringsområden (CU 40, rskr 400). Föredragande statsrådet angav som motiv för sitt förslag att det inte fanns några tecken som tydde på att markvillkoret hade lett till ökade kommunala markförvärv i saneringsområden. Däremot hade kommunerna i samband
med sin prövning av frågan om dispens från markvillkoret övervägt sådana frågor som överlåtelsepriser, lägenhetsfördelning och gårdssanering. Så-
dana frågor skulle dock enligt föredragandens uppfattning i tillräcklig utsträckning kunna beaktas inom ramen för det kommunala inflytandet i lämplighetsfrågor enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946).
Riksdagens beslut innebar en ändring av bestämmelserna i enlighet här-
med.
För cgen del anser jag att de möjligheter att utöva inflytande över
bostadsbyggandet i saneringsområden som kommunerna har enligt de nya
reglerna inte är tillfyllest. De ger t.ex. inte kommunerna de erforderliga möjligheterna att fördela marken på ett sätt som står i överensstämmelse med de mål som kommunen har ställt upp för sin bostadsförsörjning.
Jag förordar därför att markvillkoret återinförs i saneringsområden.
Kommunerna får på detta sätt ett reellt inflytande över markanvändningen och angränsande frågor och kan därigenom styra bostadstörsörjningen på ett sådant sätt att den främjar de sociala, miljöpolitiska och andra mål som samhället har ställt upp.
Att återinföra markvillkoret i fråga om bostadslån för ny- och ombyggnad i saneringsområden bör närmast ses som en markering av det kommu-
nala inflytandet över hur marken i sådana områden skall användas. För att
uppnå detta syfte är det dock inte nödvändigt att ställa ett absolut krav på
att marken faktiskt har upplåtits av kommunen. Det är enligt min mening tillräckligt att kommunen ges möjlighet att utöva ett avgörande inflytande
på lånefrägan i de fall där marken har förvärvats från annan än kommunen.
Detta bör ske genom att huvudregeln om markvillkoret kombineras med en regel om att länsbostadsnämnden skall ge dispens från markvillkoret om kommunen tillstyrker att dispens ges. I annat fall skall dispensansökan
avslås. .
I exploateringsområden har länsbostadsnämnden f. n. möjlighet att lämna: dispens från markvillkoret efter ansökan av kommunen och om det finns starka skäl. Enligt min mening finns det med hänsyn till syftet bakom
markvillkoret inte skäl att ställa strängare krav på dispensgivningen i fråga om mark i exploateringsområden än i fråga om mark i saneringsområden.
till projekt i exploateringsområden ändras så att det som villkor för dispens
är tillräckligt att kommunen tillstyrker en dispensbegäran. Omvänt innebär
detta att. om kommunen avstyrker, dispens inte skall lämnas. På samma sätt som nu gäller i fråga om exploateringsområden bör från
markvillkoret i saneringsområden undantas bl. a. förvärv genom arv, gåva,
testamente m. m., om markvillkoret inte hade utgjort hinder för lån till
förre ägaren, eller förvärv gehom fusion. Även en bostadsrättsförenings förvärv från riksorganisation som föreningen tillhör bör undantas, liksom en bostadsrättsförenings förvärv av mark som säljaren har förvärvat av
kommunen, om föreningen är underkastad kommunal insyn. Dessutom
bör markvillkoret inte gälla i fråga om lån för ny- eller ombyggnad av småhus som skall bebos av sökanden (styckebyggda småhus), om markför-
värvet inte binder sökandens upphandling av material och byggnadsarbe-
ten till en viss byggintressent.
Markvillkoret i sarieringsområden bör återinföras så snart som möjligt.
Jag avser därför. om vad jag nu har föreslagit godkänns, att föreslå rege-
ringen att de nya bestämmelserna skall träda i kraft redan två veckor efter den dag då bestämmelserna utkornmit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna skall tillämpas för alla beslut om lån som
meddelas efter ikraftträdandet. Jag anser det dock rimligt att de som den 8 februari 1983 ägde mark eller innehade mark med tomträtt under en över-
gångstid får lån utan hinder av att marken eller tomträtten har förvärvats från någon annan än kommunen. Undantaget bör dock gälla endast under förutsättning att man lämnar in sin låneansökan före den 1 juli 1985. Som jag nyss har nämnt gäller i fråga om lån för styckebyggda småhus
f.n. inte förbudet att sälja mark med villkor om upphandling av material
och byggnadsarbeten från viss byggintressent. Detta undantag är tillfälligt och gäller i ärenden, i vilka länstostadsnämnden beslutar om lån senast den 30 juni i år.
Med hänsyn till behovet att stimulera bostadsinvesteringarna samt sysselsättningsläget inom småhusindustrin anser jag att undantaget bör för-
längas ytterligare en tid. Prisnivån på småhus torde inte påverkas nämn-
värt av en sådan förlängning. Jag vill i sammanhanget erinra om den
kraftigt dämpade efterfrågan på småhus under senare tid samt kommunens möjlighet att inom bostadslångivningens ram förhindra projekt som enligt
kommunens bedömning är för dyra. Jag förordar således att nuvarande
undantag från markvillkoret i fråga om lån för styckebyggda småhus där
markförvärvet är förenat med villkor om upphandling förlängs. Detta undantag bör gälla i ärenden i vilka beslut meddelas senast den 30 juni 1985. Det bör avse även sådana styckebyggda småhus som uppförs i saneringsområden.
Jag vill i sammanhanget också ta upp frågan om markvillkorets tillämp-
ning i exploateringsområden. Enligt de regler som riksdagen beslutade om
med anledning av förslag i prop. 974: 150 om riktlinjer för bostadspoliti-
ken m. m. (CU 36, rskr 372) hade byggföretag och andra, som sedan den 1
november 1974 hade ägt mark i exaloateringsområden eller innehaft sådan
mark med tomträtt, fram till den 1 juli 1984 rätt till bostadslån för att bebygga den utan hinder av markvillkoret. Bostadsstyrelsen framhöll i den
i det föregående nämnda skrivelsen att byggföretag m.fl. år 1980 alltjämt
ägde betydande markområden som inte skulle komma att tas i anspråk före den 1 juli 1984. Mot den bakgrunden föreslog regeringen (prop. 1980/81: 194) att denna övergångstid skulle utsträckas till den 30 juni 1987. Riksdagen beslöt I enlighet med förslaget (CU 40, rskr 400).
Enligt min mening är denna övergångstid alltför lång. Jag förordar att den begränsas till den 1 juli 1985, dvs. samma tidpunkt som enligt mitt förslag i det föregående skall gälla för rätten att bygga på egen mark i saneringsområden. Jag är medveten om att problem kan uppstå i vissa fall, t.ex. då en kommun inte anser sig kunna eller vilja köpa den mark som är aktuell för bebyggelse. Kommunen bör dock enligt min bedömning inom ramen för sitt ställningstagande i dispensfrågan kunna hantera dessa problem på et smidigt sätt. .
Genom ett markvillkor med den utformning som jag nu har föreslagit får kommunerna möjlighet att påverka bostadsbyggandet i olika avseenden, t.ex. i fråga om markpris, lägenhetssammansättning och gårdssanering. De särskilda regler om det kommunala inflytandet i hithörande frågor som infördes år 1981 saknar därmed självständig betydelse och bör följaktligen slopas om mina förslag beträffande markvillkoret godkänns.
Jag övergår nu till frågan om den produktionskostnadsanpassade belåningen och dess koppling till konkurrensvillkoret.
Konkurrensvillkoret innebär att bostadslån för nybyggnad får beviljas endast om byggnadsarbetena har upphandlats i konkurrens. Villkoret är dock som jag nyss har nämnt inte absolut. Egenregibyggen och förhandlingsentreprenader kan också godtas under förutsättning att kostnadsnivån inte är högre än om byggnadsarbetena hade upphandlats i konkurrens och att produktionsformen är lämplig i det enskilda fallet. Det sistnämnda kravet på att produktionsformen skall vara lämplig har tillfälligt upphävts i syfte att stimulera bostadsbyggandet. .
Vad gäller frågan om produktionskostnadsanpassad belåning vill jag lämna följande uppgifter.
De generella reglerna för beräkning av bostadslån för nybyggnad innebär bl.a. att lån lämnas med viss andel av ett schablonberäknat låneunderlag och att säkerhet skall ställas inom ett på motsvarande sätt beräknat pantvärde, ofta lika med låneunderlaget. En förutsättning för att bostadslån skall lämnas är att produktionskostnaden inte väsentligt överstiger pantvärdet. De kostnader som inte ryms inom det schablonmässigt beräknade låneunderlaget får betalas med egen insats eller krediter på öppna markna- ' den utan räntebidrag. Sedan några år tillbaka är det emellertid möjligt att få produktionskostnadsanpassad belåning för hyres- och bostadsrättshus samt gruppbyggda småhus som uppförs efter anbudsupphandling. Detta innebär i princip att de anbudsbaserade kostnaderna läggs till grund för beräkning av låneunderlag och pantvärde även om de överstiger de schablonberäknade. Därav följer att även överkostnader kan täckas med län som berättigar till räntebidrag. Även i dessa fall gäller dock att kostnaden
inte väsentligt får överstiga pantvärdet. Är detta fallet kan bostadslån över huvud taget inte beviljas.
Våren 1981 beslöt riksdagen i syfte att stimulera bostadsbyggandet att produktionskostnadsanpassad belåning temporärt skall kunna lämnas även vid förhandlingsentreprenader och egenregibyggen. Denna utvidgade möjlighet till produktionskostnadsanpassad belåning gällde från början för
ärenden i vilka preliminärt beslut meddelades senast den 30 juni 1982 och
under förutsättning att byggnadsarbetena påbörjades senast den 30 scp-
tember samma år. Som ytterligare förutsättning gällde att låneansökan
skulle ha kommit in till kommunen (förmedlingsorganet) före utgången av februari 1982. Reglerna har sedermera efter förslag i prop. 1981/82: 100 bil.
16 (CU 24, rskr 238) förlängts och gäller numera för ärenden i vilka prelimi-
närt beslut meddelas senast den 30 juni 1983 och under förutsättning att byggnadsarbetena påbörjas senast den 30 september 1983. Som ytterligare förutsättning gäller att låneansökan skall ha kommit in till kommunens förmedlingsorgan före utgången av februari 1983.
I princip anser jag att produktionskostnadsanpassad belåning bör användas för att främja upphandling i konkurrens. Det var ju också ett av motiven för riksdagens beslut att godta förslaget om sädan belåning (prop.
1979/80: 100 bil. 16, CU 22, rskr 240). Det är därför viktigt att reglerna i det statliga bostadsfinansieringssystemet är sådana att detta stimulansmoment
bevaras. En ordning där i princip alla upphandlingsformer godtas för produktionskostnadsanpassad belåning uppfyller inte detta krav. Jag anser dock att en upphandling efter förhandling i vissa fall kan innebära sådana fördelar att även projekt med denna upphandlingsform bör kunna medges den förmånligare finansiering som den produktionskostnadsanpassade be-
låningen innebär. Detta kan gälla t.ex. när bostadsområden byggs ut
etappvis. Förhandlingsentreprenaden kan, såsom HSB:s riksförbund har nämnt i en skrivelse till regeringen, även vara en lämplig produktionsform då en byggherre för att pressa byggnadspriserna gemensamt upphandlar
produktionskostnadsanpassad belåning i fortsättningen också skall omfatta projekt i vilka byggnadsarbetera upphandlas efter förhandling. De nya reglerna bör tillämpas på projekt för vilka ansökan om lån lämnas in till förmedlingsorganet efter utgången av februari 1983.
Samtidigt med att produktionskostnadsanpassad belåning för förhandlingsentreprenader görs permanent bör också vissa ändringar göras i de särskilda villkoren för att få bostadslån till dessa projekt. För det första bör det temporära undantaget från kravet på att förhandlingsentreprenaden i det särskilda fallet skall anses vara en lämplig produktionsform inte för-
längas. I fortsättningen bör således både kravet på viss högsta kostnads-
nivå och kravet på lämplig produktionsform hävdas i fråga om lån till för-
handlingsupphandlade projekt.
Vidare bör bedömningen av orn kravet på lämplig produktionsform är
uppfyllt göras till en uteslutande kommunal angelägenhet. Om kommunen godkänner förhandlingsentreprenaden bör kravet således anses uppfyllt. Någon ytterligare prövning i denna fråga från länsbostadsnämndens sida bör inte ske. Detsamma bör gälla om kommunen inte godkänner upphandlingssättet. Det bör understrykas att vad jag nu har föreslagit inte innebär någon ändring i synsättet att konkurrensupphandling skall vara den dominerande upphandlingsformen.
Kravet på att kostnadsnivån för en förhandlingsentreprenad inte får överstiga kostnadsnivån för jämförbara konkurrensupphandlade projekt bör däremot vara en fråga som den lånebeviljande myndigheten skall avgöra. Den nuvarande regeln, att kommunens bedömning i frågan får frångås endast om det finns särskilda skäl, bör således upphävas.
Samma ändringar som jag nu har föreslagit i fråga om villkoren för bostadslån till projekt som upphandlas efter förhandling bör göras beträffande motsvarande villkor i fråga om lån för egenregibyggen.
De föreslagna ändringarna i villkoren för lån till förhandlingsupphandlade projekt och egenregibyggen bör tillämpas från samma tidpunkt som jag har förordat i fråga om produktionskostnadsanpassad belåning av förhandlingsentreprenader, dvs. i ärenden i vilka ansökan ges in till förmedlingsorganet efter utgången av februari 1983.
Eftersom nybyggnadsverksamheten behöver hållas uppe anser jag avslutningsvis beträffande belåningen av projekt som byggs i egen regi att sådana bör få produktionskostnadsanpassad belåning under ytterligare en period. Det är den f.n. lugna prisutvecklingen inom bostadsbyggnadssektorn som enligt min mening gör en' sådan förlängning möjlig. Som förutsättning för produktionskostnadsanpassad belåning bör gälla att byggnadsarbetena påbörjas före den 1 juli 1985.
Som jag nämnde tidigare finns temporärt för styckebyggda småhus vissa möjligheter till en högre belåning än som följer av normalreglerna. Jag anser inte att det finns skäl att förlänga dessa regler .
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de ändringar i fråga om markvillkoret som jag har
förordat,
2. godkänna vad jag har förordat i fråga om ändrade regler för
produktionskostnadsanpassad belåning för förhandlingsentre-
prenader,
3. godkänna de av mig förordade ändringarna av villkoren beträf-
fande bostadslån för förhandlingsentreprenader och egenregibyg-
gen,
4. godkänna den förlängning av möjligheten till produktionskost-
nadsanpassad belåning av egenregibyggen som jag förordat.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och: beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983