om fortsatt vattenkraftsutbyggnad

Prop. 1983/84: 160

Regeringens proposition

1983/84: 160

om fortsatt vattenkraftsutbyggnad

beslutad den 22 mars 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BIRGITTA DAHL

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en plan för utbyggnad av vattenkraften till 66 TWh/år. Planen är ett led i en strategi för att tillgodose det av riksdagen fastställda målet för vattenkraftens roll till år 1990, för att skapa sysselsättning och för att bevara kompetensen hos kraftföretagen och i den tillverkande industrin.

Förslagen ansluter i huvudsak till vad som har föreslagits av vatten-

kraftberedningen (1 1982:06). Den plan för utbyggnaden av vattenkraften

som läggs fram omfattar 3,8 TWh/år och syftar till att uppnå den av riksdagen beslutade vattenkraftsproduktionen om 66 TWh/är under första hälften av 1990-talet.

Planen omfattar en viss utbyggnad av Burc älv, som f. n. är skyddad från utbyggnad enligt riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen och som därmed också är upptagen i den uppräkning av älvar och älvsträckor som görs i 11 kap. I $ 4 vattenlagen (1983:291). Som följd härav föreslås att riktlinjerna ändras i fråga om denna älv och att älven tas bort från de älvar och älvsträckor som uppräknas i vattenlagen.

Vid utarbetandet av planen har en avvägning gjorts mellan bevarandeintressen och kraftförsörjningsintresset. Vidare har eftersträvats att skapå förutsättningar för regionalt samlad sysselsättning i ett flertal områden.

Åtgärder för att stimulera tidigareläggning av renovering av elektrisk och mekanisk utrustning föreslås.

I Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 160

Prop. 1983/84: 160 MM

Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1983: 291)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. I $ VL (1983:291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

11 kap.

183 Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av vattenföre-

tag, nämligen

1. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt av

minst 20000 kilowatt.

2. vattenregleringar med en större vattenståndsskillnad mellan dämnings- och sänkningsgränserna än två meter under året celler en meter under veckan samt regleringar med mindre vattenståndsskillnad än som har angetts nu, om därigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av minst

100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under veckan, |

3. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst en kubik-

meter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om den vat-

tenföring som skall tas i anspråk överstiger en femtedel av den normala oreglerade lågvattenföringen och det inte är uppenbart att bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna intressen,

4. andra vattenkraftverk och 4. andra vattenkraftverk och

andra vattenregleringar eller vat- andra vattenregleringar eller vattenöverledningar för vattenkraftän- tenöverledningar för vattenkraftän-

damål, om damål, om a) företaget avser någon av föl- a) företaget avser någon av föl-

jande älvar, nämligen Torne älv, jande älvar, nämligen Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven,

b) företaget avser någon av de b) företaget avser någon av de älvar eller älvsträckor som anges i älvar eller älvsträckor som anges i följande uppställning följande uppställning

Älv Sträcka Älv Sträcka Klar- sträckan mellan Kärr- Klaräl- sträckan mellan Kärrälven backstrand och Ede- ven "backstrand och Ede-

bäck bäck Dalälven Västerdalälven upp- Dalälven Västerdalälven upp-

ströms Hummelforsen ströms Hummelforsen

och nedströms Skifsfor- och nedströms Skifsfor-

sen, Österdalälven upp- sen, Österdalälven upp-

ströms Trängslet samt ströms Trängslet samt

sträckan mellan Näs sträckan mellan Näs

och Hedesundafjär- och Hedesundafjär-

darna darna Ljusnan sträckan mellan Hede Ljusnan sträckan mellan Hede

och Svegsjön (Härje- och Svegsjön (Härje-

dalsljusnan) och dalsljusnan) och

Prop. 1983/84: 160

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sträckan mellan Lafor- sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna sen och Arbråsjöarna

(Mellanljusnan) (Mellanljusnan)

Ljungan uppströms Storsjön Ljungan uppströms Storsjön Indalsäl- Åreälven, Ammerån Indalsäl- Åreälven, Ammerån

ven ovan Överammer, Sto- ven ovan Överammer, Sto-

rån— Dammån samt rån- Dammån' = samt Hårkan uppströms Ho- Hårkan uppströms Hotagen tagen Ånger- Lejarälven, Storån upp- Ånger- Lejarälven, Storån uppmanälven ströms Klumpvattnet, manälven ströms Klumpvattnet, Långseleån— Långseleån— Rörströmsälven, Saxån, Rörströmsälven, Saxån, Ransarån = uppströms Ransarån — uppströms Ransaren samt Vojmån Ransaren samt Vojmån uppströms Vojmsjön uppströms Vojmsjön Vapstäl- Vapstäl-

ven ven Moälven Moälven Lögde Lögde älv älv Öre älv Öre älv

Umeäl- Tärnaån och Girjesån, Umeäl- Tärnaån och Girjesån, ven Juktån uppströms Fjo- ven Juktån uppströms Fjo-

sokken samt Tärnafor- sokken samt Tärnafor-

sen mellan Laisan och sen mellan Laisan och

Gäutan Gäutan Bure älv Skellef- källflödena uppströms Skellef- källflödena uppströms

teälven Sädvajaure respektive teälven Sädvajaure respektive Rebnisjaure Rebnisjaure

Byske Byske älv älv Lule älv Stora Lule älv upp- Lule älv Stora Lule älv upp-

ströms Akkajaure, Lilla ströms Akkajaure, Lilla

Lule älv uppströms Lule älv uppströms

Skalka och Tjaktjajaure Skalka och Tjaktjajaure

samt Pärlälven samt Pärlälven Råne älv Rörån— Livas älv, Råne älv Rörån— Livas älv,

S. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än 10000 kubikmeter om dygnet,

6. andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbortledningar än som har angetts förut, om företaget avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan inverka märkbart på vattenståndet i eller vattenavrinningen ur sjön.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984

Rättelse: $. 4, under Närvarande Står: Lundkvist — — — Dahl

Rättat till: Sigurdsen — — — Wickbom

Prop. 1983/84: 160 4

Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-03-22

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl. Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande: statsrådet Dahl

Proposition om fortsatt vattenkraftsutbyggnad

1 Inledning

Enligt av riksdagen i olika sammanhang fastställda riktlinjer för hushållningen med landets mark- och vattenresurser gäller att vissa älvar och älvsträckor t. v. har undantagits från utbyggnad för vattenkraftsändamål.

Samtidigt har riksdagen i samband med olika energipolitiska beslut tagit stälining för en viss utbyggnad av vattenkraften. Riksdagens energipolitiska beslut år 1975 (prop. 1975:30, CU 28, NU 30, rskr 202 och 203) förutsatte en utbyggnad till en utbyggnadsnivå på 66 TWh år 1985.

Hösten 1982 tillkallades en parlarnentarisk beredning! (I 1982:06) med uppdrag att föreslå en plan för vattenkraftens utbyggnad. Enligt direktiven (Dir. 1982:90) skulle beredningen studera olika möjligheter att åstadkomma 66 TWh vattenkraft per år och belysa vattenkraftens möjliga roll i den svenska energiförsörjningen. Därvid skulle beredningen söka genomlysa alla aspekter på utbyggnad av vattenkraften. Det gällde de ekonomiska aspekterna, betydelsen för sysselsättningen i berörda regioner, inverkan på försörjningsberedskapen, inverkan på miljön, naturvården och kulturminnesvården liksom på skogs- och jordbruket, fisket. rennäringen och det rörliga friluftslivet. Stor vikt skulle läggas vid frågan om hur en utbyggnad av vattenkraft påverkar berörda kommuner. Vidare skulle översiktligt redovisas en jämförelse mellan inverkan på miljön från vattenkraftsutbyggnad och miljöpåverkan från andra tillgängliga energikällor. Utredningsarbetet borde planeras i samarbete med 1981 års energikommitté (I 1981:09).

Beredningen, som tog namnet vattenkraftberedningen, lämnade i augusti 1983 betänkandet (SOU 1983:49) Vattenkraft. Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling. En sammanfattning av betän-

! Ordförande f.d. landshövdingen Ragnar Edenman.

Prop. 1983/84: 160 5

kandet och remissinstansernas synpunkter härpå bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Statens energiverk har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor om vattenkraftsutbyggnaden under 1980-talet. Verket behandlar i utredningen den s.k. medelårsproduktionens storlek, möjligheterna att nå ett tillskott på 2.5 TWh/år genom beredningens förslag, situationen för den utrust- : ningstillverkande industrin, sysselsättningen och möjligheter till reinvesteringar i befintliga kraftverk. En sammanfattning av verkets utredning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2¶Nuvarande ordning

Frågan om utbyggnad av vattenkraften och den därmed sammanhängande avvägningen gentemot bevarandeintressen har behandlats av riksdagen vid åtskilliga tillfällen sedan början av 1970-talet. Innan jag går in på vattenkraftberedningens förslag skall jag göra en kort sammanfattning av frågans behandling i riksdagen under denna tid och de förutsättningar som på grund av riksdagens ställningstaganden f.n. gäller för vattenkraftsutbyggnad.

Riksdagen lade år 1972 fast vissa riktlinjer för hushållningen med landets mark- och vattenresurser (prop. 1972: 111. CU 35, rskr 348). Detta beslut innebar att outbyggda huvudälvar och källflöden i norra Sverige skulle bevaras opåverkade.

I samband med beslutet år 1972 tillkallades en sakkunnig (C 1972: 02) för att närmare studera vattenkraftsutbyggnader i norra Svealand och södra Norrland. Den sakkunnige lämnade i maj 1974 betänkandet (SOU 1974: 22) Vattenkraft och miljö.

För att komplettera detta material med liknande uppgifter rörande de . norra delarna av landet tillkallades år 1974 en sakkunnig (B 1974:01) med uppdrag att utreda frågor om vattenkraftsutbyggnader i norra Norrland. En lägesrapport (Ds B 1974:4) Vattenkraft och miljö 2 lämnades i oktober 1974. Utredningen slutredovisades senare i betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3.

Enligt riksdagens energipolitiska beslut år 1975 skulle vattenkraften, i avvaktan på ett nytt ställningstagande år 1978, byggas ut med ytterligare ca 5 TWh till en utbyggnadsnivå på 66 TWh/år år 1985. Denna utbyggnad ansågs kunna ske utan att någon allvarlig konflikt med naturvårdsintressena skulle uppstå.

År 1977 fattade statsmakterna beslut om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78:57, CU 9, rskr 100). I beslutet, som bl. a. grundas på de nämnda betänkandena (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö och (SOU 1976:28) Vattenkraft och miljö 3. anges vilka vattendrag och älvsträckor som t. v. borde undantas

Prop. 1983/84: 160 6

från fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Förutom de fyra s.k. huvudälvarna undantogs samtliga objekt som i de nämnda betänkandena hänfördes till klass 4 och därmed bedömdes som de mest skyddsvärda. Vidare undantogs också vissa älvar och älvsträckor i övriga klasser som det från översiktliga planeringssynpunkter ansågs finnas särskilda skäl att bevara.

Genom riksdagsbeslut åren 1979 och 1980 har undantag gjorts även för Västerdalälven nedströms Skivsforsen (prop. 1978/79:213, CU 6, rskr 87) och Ljungan uppströms Storsjön (prop. 1980/81:26, CU 3, rskr 12).

Vattenkraften behandlades också i samband med riksdagens energipolitiska beslut år 1981 (prop. 1980/81:90, CU 31, NU 60, rskr 277 och 381) utan att något förslag då förelades riksdagen. I propositionen redovisade det föredragande statsrådet gällande riktlinjer och utbyggnadsmöjligheter : samt gjorde den bedömningen att det var rimligt att räkna med och sträva efter att en utbyggnad av 2 till 3 TWh/år inleds under 1980-talet utöver redan pågående eller beslutade utbyggnader. Häri inkluderades tillskott från små vattenkraftverk med en effekt av 100—1500 kW. Dessutom räknades med ett tillskott av ca I TWh genom om- och tillbyggnader i befintliga vattenkraftstationer. Föredraganden ansåg att samtliga projekt som fordras för att nå upp till 66 TWh/år inte skulle hinna fullföljas till år 1990. För detta år räknade han därför med en vattenkraftsproduktion på 65 TWh/år.

Föredraganden framhöll vidare att det, för att denna utbyggnad skulle komma till stånd under 1980-talet, fordras att åtskilliga av de projekt som aktualiseras även kommer till utförande. Föredraganden ansåg det angeläget och rimligt att det långsiktiga kraftförsörjningsintresset tillmäts så stor vikt vid avgörande av de vattenkraftsärenden som under 1980-talet kommer att aktualiseras i älvsträckor som inte har undantagits från prövning att den föreslagna utbyggnaden verkligen kommer till stånd. En uppföljning av lämnade tillstånd borde göras under år 1983 för att om det då visade sig nödvändigt förelägga riksdagen kompletterande förslag så att den föreslagna utbyggnaden kan uppnås.

Civilutskottet (CU 1980/81:31 och 5y) behandlade i sitt yttrande till näringsutskottet bl. a. möjligheterna att uppnå målet för vattenkraftsproduktion samt prövningsförfarandet. Utskottet fann det tveksamt om man utan ändrade riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, ändrade tillåtlighetsregler i vattenlagen eller avsiktligt ändrade dispensregler kan nå upp till en total vattenkraftsproduktion om 66 TWh/år — och än mindre att vattenkraften år 1990 kan ge ett tillskott om 65 TWh/år.

Med anledning av motionen 1981/82: 2061 behandlade riksdagen våren 1982 på nytt frågan om vattenkraftsutbyggnaden. Civilutskottet (CU 1981/ 82:33) anförde därvid att uppgifter om att det är möjligt att nå nära beräknad utbyggnad år 1990 inte kan undanröja farhågorna för att utbyggnaden inte kommer att ske i önskad takt. De långa projekterings- och planeringsperioderna medför att beslut måste fattas så snart som möjligt

Prop. 1983/84: 160 7

för att vattenkraften skall kunna lämna sitt avsedda bidrag till den besluta-

de framtida energistrukturen. Utskottet konstaterade att kompletterande förslag om vattenkraftsutbyggnaden bör läggas fram år 1983 för att konkreta åtgärder skall kunna vidtas under 1980-talet. Utskottet ansåg därför att

en utredning borde tillkallas för att lägga fram ett sådant förslag. Utredningsresultatet borde enligt utskottet kunna läggas till grund för en plan för

vattenkraftsutbyggnaden och innefatta ställningstaganden även till frågan om i vilken mån gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen bör omprö-

vas, bl.a. mot bakgrund av att tidigare utredningar bakom dessa gjorts

innan riksdagen fattade nu gällande beslut om energipolitikens inriktning.

Riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna vad

civilutskottet anfört (rskr 1981/82: 338). Sammanfattningsvis har riktlinjerna för hushållningen med landets mark och vattenresurser den samlade innebörden att följande älvar resp. älvsträckor t. v. har undantagits från utbyggnad:

Älv Sträcka

Klarälven Sträckan mellan Kärrbackstrand och Edebäck Dalälven Västerdalälven uppströms Hummelforsen resp. nedströms

Skivsforsen, Österdalälven uppströms Trängslet samt

sträckan mellan Näs och Hedesundafjärdarna Ljusnan Sträckan mellan Hede och Svegsjön (Härjedalsljusnan)

och sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna (Melian-

ljusnan) Ljungan Uppströms Storsjön - Indalsälven Åreälven, Ammerån ovan Överammer, Storån-Dammån . samt Hårkan uppströms Hotagen Ängermanälven Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet, Långseleån-

Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransaren

samt Vojmån uppströms Vojmsjön Vapstälven Moälven Lögdeälven

Öreälven

Umeälven Tärnaån och Girjesån, Juktån uppströms Fjosokken samt

Tärnaforsen mellan Laisan och Gäutan Vindelälven Bureälven Skellefteälven Källflödena uppströms Sävdajaure resp. Rebnisjaure Byskeälven Piteälven Luleälven Stora Euleälven uppströms Akkajaure, Lilla Luleälven

uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven Råneälven Rörån-Livasälven. Kalixälven Torneälven

Av den ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften på ungefär 25 TWh/ år är därmed ca 20 TWh/år undantagna från utbyggnad. Någon lagreglering av riktlinjerna har hittills inte skett fastän detta föreslagits eller förutsatts i flera olika sammanhang av såväl regering som

riksdag. Ett förslag till lagreglering har nyligen lagts fram i departements-

Prop. 1983/84: 160 8

promemorian (DsBo 1984:3) Förslag till lag om hushållning med naturresurser m. m., som f.n. remissbehandlas. Enligt förslaget förutsätts i lagen en uppräkning ske av de vattenområden där utbyggnad inte får ske. I

avvaktan på ställningstagandet till vattenkraftberedningens förslag lämnar

promemorians lagförslag öppet vilka dessa vattenområden skall vara.

En prövning av vattenkraftsutbyggnad skall alltid ske enligt vattenlagen (1983:290), VL. En samordning i förhållande till riktlinjerna har i VL gjorts

på det sättet att enligt 11 kap. I $ VL regeringen skall pröva tillåtligheten

av bl. a. alla utbyggnadsföretag i de älvar och älvsträckor som omfattas av

nuvarande riktlinjer. En uppräkning av dessa vattenområden görs i 11 kap.

1 & VL. Regeringen förutsätts vid tillåtlighetsprövningen tillämpa de av

riksdagen beslutade riktlinjerna. Även i övrigt prövar regeringen tillåtligheten av viktigare utbyggnadsföretag. Det gäller bl. a. alla vattenkraftverk

om minst 20 MW.

Att en utbyggnad kommer till stånd i ett konkret fall förutsätter givetvis att initiativ tas av dem som har rådighet över det berörda vattenområdet. För statens del har statens vattenfallsverk ansvar bl. a. för att självt eller i samverkan med andra uppföra och driva anläggningar för el- eller värme-

försörjning. Utgifterna för verkets investeringar finansieras f.n. dels från

reservationsanslaget Statens vattenfallsverk m. m., dels genom medel som 1 Övrigt ställs till verkets förfogande. Verket har ett investeringsprogram med utbyggnadsprojekt. Verket har dock inte befogenhet att utan medgi-

vande i varje särskilt fall påbörja igångsättning av om- och tillbyggnader

utom när det gäller små vattenkraftverk om högst 1,5 MW. |

3¶Vattenkraftberedningens förslag

Enligt vattenkraftberedningen gör den sedan 1970-talet ändrade energipolitiska situationen med stigande oljepriser och beslutet om en avveckling av kärnkraften en utbyggnad av vattenkraften mera fördelaktig från ekono-

misk synpunkt än vid tidigare bedömningar. Ifråga om avvägningen mellan utbyggnads- och bevarandeintressen

framhåller beredningen att ambitionen att göra utbyggnader mera skon-

samma och att vidta olika kompensationsåtgärder efter hand har ökat.

Företrädare för bevarandeintressena uppfattar detta som i och för sig

positivt men menar dock att även om projekt modifieras och landskapsvårdande åtgärder vidtas är det ingreppet i en tidigare orörd naturlig miljö som

är det avgörande steget.

Beredningen föreslår att ytterligare 2,5 TWh vattenkraft per år nu bör

byggas ut. Förslaget motiveras med att det tidigare nämnda 1975 års energipolitiska beslut förutsatte en utbyggnd med 5 TWh/år, av vilka

hittills 2,5 TWh/år byggts ut eller lovgivits.

Prop. 1983/84: 160 9

Med hänsyn till att vid prövningen enligt vattenlagen m. m. vissa projekt kan bortfalla har beredningen bedömt att utbyggnadspotentialen i en plan

bör vara något större än det tillskott som kan beräknas bli genomfört.

Beredningens förslag till plan omfattar därför ca 3,0 TWh/år.

Motivet för en så pass begränsad marginal som ca 0,5 TWh/år anser beredningen vara den stora politiska enigheten kring den föreslagna nivån och innehållet i planen. Beredningen förordar dock att regeringen fortlöpande följer upp i vilken mån den faktiska utvecklingen kommer att svara

mot intentionerna i planen. Beredningen har vid utformningen av förslaget till plan delat in projekten

i olika klasser. Klass 0 utgörs av om- och tillbyggnader samt effektivise-

ringar i befintliga stationer. Klass A utgörs av relativt okontroversiella

nybyggnader, medan klass B utgörs av projekt som medför mera betydan-

de inverkan på miljön men där nu gällande riktlinjer i den fysiska riksplane-

ringen inte hindrar en utbyggnad. Projekt som förutsätter ändrade riktlinjer

i den fysiska riksplaneringen har kallats klass C-projekt och har tagits med i ett fall. Beredningens förslag kan sammanfattas i följande tablå.

Avgår: vissa modifie-

ringar -100 Summa mer än 100 ca 3000

En utbyggnad med 2,5 TWh/år inom ramen för beredningens förslag skulle innebära investeringar på 5—6 miljarder kronor i 1982 års penning-

värde och ge en direkt sysselsättning på mellan 8000 och 9000 årsverken under den närmaste tioårsperioden. |

Vid övervägandena diskuterade beredningen vissa projekt som alternativ till, eller tillskott till, de projekt som slutligen togs med i planförslaget. Dessa projekt var Hocksjö och Storån i Ångermanälven, Mattmar och . Nedre Långan i Indalsälven, Sölvbacka i Ljungan, Härjedalsljusnan, Mel-

lanljusnan, Voxnan som är ett biflöde till Ljusnan, Nedre Västerdalälven samt Strängsforsen i Klarälven. Beredningen pekar på behov av komplettering av kunskapsunderlaget när det gäller vissa älvar och älvsträckor i södra och mellersta Sverige. I

planförslaget bör kunskapsunderlaget kompletteras för projekten Hallsta-

hammar i Kolbäcksån i det fall det inkluderar Sörkvarnsforsen och Fliseryd i Emån innan slutlig ställning för utbyggnad tas. Detsamma gäller Voxnan, Österdalälven med biflöden, Gimån samt Mörrumsån.

Prop. 1983/84: 160 10

I remissbehandlingen har tre frågor tilldragit sig det största intresset. Det gäller vattenkraftens produktionsförmåga under s.k. medelår, den före-

slagna planens omfattning samt dess innehåll.

En positiv inställning till fortsatt vattenkraftsutbyggnad intar bl. a. överstyrelsen för ekonomiskt försvar. skogsstyrelsen, statens industriverk, statens energiverk. statens vattenfallsverk, Svenska Kraftverksföreningen,

Landsorganisationen, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges In-

dustriförbund och Ingenjörsvetenskapsakademien.

En negativ inställning till fortsatt vattenkraftsutbyggnad har bl. a. riksantikvarieämbetet, fiskeristvrelsen, statens naturvårdsverk, statens planverk, Svenska Friluftsfrämjandet, Miljöförbundet, Svenska Naturskydds-

föreningen, Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Turistföreningen,

Älvräddarnas samorganisation och Sveriges Fritidsfiskares riksförbund.

4¶Föredragandens överväganden

4.1 Plan för vattenkraftsutbyggnad

För egen del anser jag att det är angeläget att förutsättningar skapas för

att öka den nuvarande låga takten i vattenkraftsutbyggnaden. Antalet inlämnade ärenden till vattendomstolarna minskade påtagligt åren 1977—

1978 och har sedan dess varit lågt. Den låga investeringsbenägenheten är oroande med hänsyn till bl. a. handlingsfriheten vid kärnkraftens avveck-

ling.

Det är nu viktigt att en vattenkraftsutbyggnad i tillräcklig omfattning kan

påbörjas för att tillföra landet viktig elproduktionskapacitet i den omfatt-

ning som statsmakterna tidigare har angivit. Därigenom kan också kunnandet inom såväl de byggande kraftföretagen som den tillverkande industrin bevaras, vilket ger handlingsfrihet inför de energipolitiska beslut som senare behöver fattas med anledning av riksdagens beslut att avveckla kärnkraften. En fortsatt vattenkraftsutbyggnad bidrar också till att i vart fall under utbyggnadsskedet lindra den allvarliga arbetslösheten i de regio-

ner där vattenkraftsutbyggnader kan bli aktuella. De förslag som jag i det följande kommer att lägga fram grundas på de förslag som vattenkraftberedningen med stor politisk enighet har kommit

fram till. Den noggranna avvägning mellan olika intressen som beredning-

en har gjort medför att beredningens förslag utgör ett lämpligt underlag för kommande beslut om den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden. Mina förslag

till tänkbara utbyggnadsprojekt utgör ett led i arbetet med att uppnå den av

riksdagen beslutade kapaciteten för elproduktion. De ger arbete i regioner med hög arbetslöshet och bidrar till att bevara kompetens för vattenkraftsutbyggnad i kraftföretagen och i den tillverkande industrin. I likhet med beredningen tolkar jag riksdagens begäran om en plan för

Prop. 1983/84: 160 1

vattenkraftsutbyggnaden så att planen bör innehålla en förhandsbedöm-: ning av hur en sådan utbyggnad bör kunna genomföras. Vad riksdagen bör ta ställning till som en plan för utbyggnaden är således en förhandsbedömning av hur olika utbyggnadsprojekt skall ses från övergripande utgångspunkter. Innan projekten kan komma till stånd måste de dock bedömas vara ekonomiskt genomförbara av fallrättsägarna samt prövas enligt vattenlagen.

Planen innebär inget hinder för att aktualisera projekt som inte är upptagna i planen. Detta är angeläget med hänsyn till att nya projekt kan tillkomma och att projekt som nu ej bedöms ekonomiskt intressanta kan modifieras så att de framstår som genomförbara från ekonomisk synpunkt.

Enligt vattenlagen har vattendomstolen som första instans att pröva ett vattenkraftsföretags tillåtlighet. Allmänt gäller enligt 3 kap. I och 2 §§ VL att ett vattenföretag inte får komma till stånd om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter eller fastställd plan. Ifråga om viktigare vattenföretag har, som framgått av det tidigare, tillåtlighetsprövningen lagts på regeringen. Handläggningen i övrigt av sådana mål sker dock vid vattendomstolen. Enligt 3 kap. 3 & VL gäller att även om hinder inte möter enligt 3 kap. I eller 2 § ett vattenföretag inte får komma till stånd, om det medför att någon skada eller olägenhet av större betydelse uppkommer för allmänna intressen. Regeringen kan dock utan hinder därav lämna sitt tillstånd om företaget är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Enligt förarbetena till den nya vattenlagen exemplifieras detta som ett intresse som är av stor positiv betydelse för t. ex. landet, orten eller näringslivet eller eljest från allmän synpunkt. Riksdagen har tidigare uttalat (JuU 1971:13 s. 18) att den motsvarande dispensmöjlighet som fanns enligt äldre lag borde utnyttjas endast då mycket starka skäl talar för att ett vattenbyggnadsföretag bör tillåtas.

Att ett projekt upptas i den plan som föreläggs riksdagen innebär självfallet inte att tillstånd automatiskt kommer att meddelas enligt VL. Det innebär dock en markering av den betydelse som regeringen och riksdagen fäster vid att planen för vattenkraftsutbyggnad kan genomföras i enlighet med de riktlinjer som riksdagen i olika sammanhang har uttalat sig för. "Genom att mitt förslag innehåller fler projekt än vad som verkligen behöver komma till stånd skapas vissa garantier för att riksdagens mål ändå kan uppnås om vissa projekt skulle falla bort av olika skäl.

Beredningens förslag till plan omfattar projekt om sammanlagt ca 3 100 GWh/år. Enligt beredningen är målet att ett tillskott på 2500 GWh/år skall kunna erhållas. Förslaget innehåller ca 740 GWh/år i form av om- och tillbyggnader i befintliga kraftverk, 440 GWh/år i enligt beredningen relativt okontroversiella projekt, I 700 GWh/år i projekt som enligt beredningen innebär mera betydande inverkan på miljön, 20 GWh/år i projekt som förutsätter ändrade riktlinjer i den fysiska riksplaneringen samt 200 GWh/ år i form av s.k. minikraftverk.

Prop. 1983/84: 160 | 12

Flera remissinstanser — bl.a. LO, TCO. statens energiverk, statens vattenfallsverk, den övriga kraftindustrin, Sveriges Industriförbund, Svenska Kommunförbundet och vissa kommuner — anser att det inte blir möjligt att nå ett tillskott på 2,5 TWh genom det förslag som beredningen lagt fram.

Enligt bl.a. fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, Svenska Naturskyddsföreningen, Älvräddarnas samorganisation och Fritidsfiskarna kan planen vara snävare och ändå leda till att det uppsatta målet nås. Enligt

dessa remissinstanser bör planen omfatta ungefär 2800 GWh/år för att

2500 GWh/år skall uppnås. Älvräddarnas samorganisation framhåller att ca 2000 GWh/år kan uppnås utan allvarliga konflikter med motstående intressen och att 500 GWh/år mer eller mindre knappast har någon betydel-

se för svensk energiförsörjning men är avgörande från miljösynpunkt.

Beredningen gav Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHD) i uppdrag att belysa den s.k. medelårsproduktionens storlek med användande av längsta möjliga tidserie. SMHI, som använde sig av tidsserien 1920—1980, kom fram till att det inte skulle behövas något ytterligare

tillskott för att uppnå 66 TWh/år. Vattenfallsverket och kraftindustrin i

övrigt, som numera tillämpar tidsserien 1950— 1980 i den långsiktiga planeringen och som förutsättning för det dagliga kraftutbytet, anser att det

fordras ett tillskott på ungefär 3,6 TWh/år för att uppnå 66 TWh/år.

Statens energiverk har ytterligare studerat frågan om medelårsproduk-

tionens storlek. Verket framhåller vissa brister i SMHI:s rapport till beredningen och anser att det inte finns någon grund för att nu gå ifrån bered-

ningens förslag om ett tillskott på 2,5 TWh/år. Enligt verkets mening bör

projekt om åtminstone 2,5 TW'h/äår förverkligas.

Energiverket har också sökt bedöma i vilken mån de möjligheter till omprövning av gamla tillstånd som finns enligt den nya vattenlagen kan komma att på sikt medföra en minskning av produktionen. Verket konstaterar att det inte finns grund för att nu bestämt avgöra huruvida omprövningsbestämmelserna i praktiken kommer att bli mera långtgående än de som fanns i den gamla vattenlagen. Enligt verket måste de nya omprövningsbestämmelserna dock anses utgöra ytterligare en faktor som gör det angeläget att planerade vattenkraftsutbyggnader genomförs.

Det råder således både osäkerhet och oenighet om hur stort tillskott som fordras för att nå upp till en årsproduktion om 66 TWh/år.

För egen del anser jag att det inte är möjligt att med någon större säkerhet uttala sig om den exakta storleken på det tillskott som krävs för

att den av riksdagen beslutade nivån på 66 TWh/år skall uppnås. En slutsats som man måste dra är dock att en plan bör innehålla utbyggnads-

projekt av en sådan omfattning att det kan vara möjligt att uppnå ett större

tillskott än 2500 GWh/år om det skulle visa sig nödvändigt. Vidare krävs en marginal med hänsyn till de förändringar i förhållande till planen som

blir resultatet av bl.a. företagens ställningstaganden till enskilda projekt

Prop. 1983/84: 160 13

och prövningen av projekten enligt vattenlagen. Statens energiverk, som i

den tidigare nämnda utredningen har studerat genomförbarheten av bered-

ningens förslag, anser att ungefär 1700 GWh/år kan komma till stånd med

beaktande av ekonomin för projekten och kommunernas ställningstaganden.

Den stora osäkerhet som råder gör att enligt min mening bör en plan omfatta utbyggnadsprojekt som kan leda till att ett tillskott på 3,5 TWh/år

kan uppnås om detta visar sig nödvändigt för att vattenkraften skall kunna bidra med 66 TWh/år i vår energibalans. Jag föreslår därför att den plan som bör fastställas för vattenkraftens utbyggnad under den närmaste tioårsperioden som nu föreläggs riksdagen skall omfatta projekt om ca 3,8 TWh/år. Detta innebär att de projekt jag nu föreslår skall upptas i planen kommer att behöva kompletteras med vissa projekt.

Mina förslag utgår i huvudsak från beredningens förslag vad avser omoch tillbyggnader, nybyggnader samt minikraftverk. Jag föreslår dessutom åtgärder för att stimulera renoveringar av befintliga kraftverk. För att göra det möjligt att uppnå ett större tillskott än 2500 GWh/år avser jag att

senare i ett annat sammanhang återkomma med förslag till kompletteringar

av planen med vissa projekt. Detta innebär enligt min mening att angelägna utbyggnader nu kan komma till stånd utan onödigt dröjsmål, samtidigt som olika intressenter kan beredas tillfälle att yttra sig över de kompletteringar

som kommer att redovisas.

Genom de utredningar om vattenkraft och miljö som genomfördes under 1970-talet och de riksdagsbeslut som följde på utredningarna kom ungefär 20 TWh/år vattenkraft att vara undantagna från prövning, medan ca 5

TWh/år fortfarande var fria för prövning. Härav har ca 2,5 TWh/år byggts

ut eller lovgivits. Då nu en plan om ca 3,8 TWh/år läggs fram bör detta göras med största möjliga hänsyn till miljön och till möjligheterna att uppnå en bred politisk förankring för planen. Viktiga utgångspunkter är därvid de bedömningar som gjordes när riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen

lades fast samt vattenkraftberedningens förslag.

Dessa skäl talar enligt min mening för att ett begränsat tillskott från vattenkraften bör uppnås i första hand bland projekt som kan genomföras

utan hinder av tidigare riksdagsbeslut. Projekten väljs så att inverkan på

miljön totalt sett blir så liten som möjligt. En stor del av projekten är om-

och tillbyggnader i befintliga kraftverk. När förslaget behöver komplet-

teras med andra projekt, bör detta göras utifrån de bedömningar om

projekten som gjordes i de tidigare vattenkraftsutredningarna. Givetvis är det då viktigt att även beakta de omarbetade och förbättrade förslag som i

vissa fall tagits fram senare.

Vattenfallsverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85

föreslagit en förstudie av två av de outbyggda huvudälvarna. Ett förbättrat

kunskapsunderlag beträffande huvudälvarna ses också som önskvärt av

flera remissinstanser, bl. a. överstyrelsen för ekonomiskt försvar och sta-

tens energiverk. Jag är emellertid inte beredd att ta ställning till denna

fråga i detta sammanhang. Frågan kan komma att aktualiseras när det förslag som 1981 års energikommitté skall lägga fram behandlas.

Sedan vattenkraftberedningens betänkande avlämnades har jag beträffande vissa projekt inhämtat ytterligare material. Som underlag för de

riktlinjer riksdagen nu föreslås ta ställning till är detta material enligt min

mening tillfyllest. Därtill ges en möjlighet till ytterligare överväganden inför de förslag till kompletteringar som kommer att läggas fram senare.

Dessutom har vi i Sverige ett vattenrättsligt prövningssystem där noggranna utredningar krävs som beslutsunderlag. |

4.2 Planens närmare utformning

Den aktuella vattenkraftsutbyggnaden är betydelsefull från allmän synpunkt. Detta hindrar inte att stor vikt bör fästas vid de argument som förs

fram mot utbyggnad i konkreta fall, ibland av bl. a. berörda kommuner och

länsstyrelser. I vissa fall kan emellertid en samlad prövning leda till slutsat-

sen att en älvsträcka bör få byggas ut trots att t.ex. kommunen motsätter sig en utbyggnad.

Vid remissbehandlingen har berörda kommuner i huvudsak varit posi-

tiva till beredningens förslag. I vissa fall avstyrker dock kommunerna

föreslagna projekt. Arjeplogs kommun avstyrker projektet Slagnäs, Vilhelmina kommun Vojmå och Sollefteå kommun Meåforsen. Krokoms kom-

mun avstyrker Hotagsströmmen och Edsoxforsen, Östersunds kommun

också Edsoxforsen, Ånge kommun Haverö medan Härjedalens kommun

avstyrker Hamre, Smedjemorasjön och Härjeåsjön. Följer man kommunens uppfattning kan inte heller projektet Kvarnforsen aktualiseras eftersom det förutsätter regleringarna i Härjeån.

Hallstahammars kommun avstyrker projektet Hallstahammar till den del det berör Sörkvarnsforsen som är ett naturreservat inom kommunen. Sammantaget svarar dessa projekt för ungefär 490 GWh/år.

I en del fall vill berörd kommun föreskriva vissa villkor för projekt.

Sammantaget kan sådana villkor minska produktionskapaciteten med un-

gefär 50 GWh/år. Berörda kommuner är i några fall tveksamma till projekt som redovisats

av beredningen. Det gäller främst uppströms Björnafallet i Gideälven i Örnsköldsviks kommun, Ammeråns överledning till Indalsälven inom

Ragunda kommun samt Galvån i Bollnäs kommun. Denna tveksamhet beror till stor del på att kommunerna anser att beslutsunderlaget inte är tillräckligt.

Kommunerna föreslår i vissa fall att andra utbyggnader än de som har

tagits upp i beredningen bör aktualiseras i en plan för vattenkraftens

utbyggnad. I många fall är det projekt som beredningen enligt betänkandet

har övervägt att ta med i förslaget. Sålunda föreslår Östersunds kommun

Prop. 1983/84: 160 . 15

att projekten i Nedre Långan tas med i en plan i stället för projektet

Edsoxforsen. Kommunen motiverar sitt ställningstagande utifrån miljö-

mässiga, kraftekonomiska och sysselsättningsmässiga skäl. Vilhelmina kommun förordar projektet Fatsjö i stället för projektet Vojmå. Ovanåkers

och Bollnäs kommuner föreslår att Hylsjöns reglering med projektet Hyl-

strömmen i Voxnan tas med i planen. Därmed skulle översvämningsriskerna i tätorterna minska påtagligt. Även några projekt som inte har diskuterats i beredningens betänkande föreslås av berörda kommuner. Jokkmokks kommun anser att projektet Tjäkovarats i Lilla Lule älv bör genomföras. Skellefteå kommun anser att

Byskeälven bör byggas ut redan nu med hänsyn till den goda ekonomin för

projekten och den svåra sysselsättningssituationen i regionen. Sammantaget tillför berörda kommuner projekt på tillsammans drygt 1250 GWh/år.

Länsstyrelserna avstyrker i huvudsak samma projekt som kommunerna. Dessutom avstyrker länsstyrelsen i Gävleborgs län projekten i Galvån, medan länsstyrelsen i Blekinge län avstyrker projekten Hemsjö och Frida-

fors i Mörrumsån i den mån de medför negativa verkningar för fisket.

Sammantaget avstyrker länsstyrelserna projekt om tillsammans ungefär

390 GWh/år.

Länsstyrelsen i Jämtlands län går på samma linje som Östersunds kom-

mun och föreslår att Nedre Långan bör byggas ut i stället för Hotagsströmmen och Edsoxforsen i Hårkan. Länsstyrelsen föreslår dessutom att projektet Hocksjö i Ångermanälven tas med i planen. Länsstyrelsen i Väster-

botten föreslår liksom Vilhelmina kommun att Fatsjö byggs i stället för projektet Vojmå. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att en utbyggnad av Edänge i Mellanljusnan kan genomföras utan allvarliga ingrepp i landskapet. Denna utbyggnad är enligt länsstyrelsen att föredra framför det av beredningen föreslagna projektet Edeforsen. med hänsyn till ekonomiska skäl och sysselsättningen. Om Edänge genomförs inrymmer det även Edeforsen. Länsstyrelserna tillstyrker projekt utöver beredningens förslag till en omfattning av ungefär 580 GWh/år. |

Om man till beredningens förslag lägger projekt som kommunerna och länsstyrelserna har föreslagit skulle en nivå av ungefär 4 300 GWh/år kunna

uppnås jämfört med beredningens förslag på ungefär 3 100 GWh/år. Därvid - bör dock beaktas att kommunerna och länsstyrelserna motsätter sig vissa projekt så att nettoeffekten blir 3750 GWh/år.

Som jag nyss har nämnt intar flera myndigheter och organisationer en negativ inställning till en fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Dessa instanser menar att de ekonomiska argumenten har getts för stor tyngd i beredning-

ens förslag. Dessa remissinstanser hänvisar till ett till betänkandet fogat särskilt yttrande från representanter för statens naturvårdsverk, fiskeri-

styrelsen, Svenska Naturskyddsföreningen och Älvräddarnas samorganisation. I yttrandet framhålls att kraftföretagen till beredningen har redovisat ett antal okontroversiella projekt med lägre kostnad än koleldad

Prop. 1983/84: 160 16

kondenskraft och el från koleldade kraftvärmeverk men med högre kostnad än den gräns för genomförbara projekt på 3 kr/KWh, år som beredningen satt. Enligt yttrandet bör redan nu projekt med en kostnad som motsvarar kostnaden för kolkondenskraft kunna genomföras. Därigenom, menar man. kan planen tillföras ca 440 GWh/år i om- och tillbyggnader samt effektiviseringar i befintliga kraftverk och i form av okontroversiella nybyggnader. Däremot bör enligt yttrandet projekt inom beredningens klass B inte genomföras till mer än ca 530 GWh/år. I andra hand kan Råneälven med beaktande av rennäringens intressen och Fatsjö, alternativt Vojmå. i Ångermanälven föras fram. Sammantaget förordas en plan omfattande ungefär 2,8 TWh/år.

Flertalet remissinstanser som företräder mot vattenkraftsutbyggnad stående intressen avstyrker Randi i Luleälven, Sikfors i Piteälven, Klippen i Umeälven, Skinnmuddselet/Stennäs och Uppströms Björna i Gideälven, Meåforsen i Ångermanälven. Hotagsströmmen, Edsoxforsen och Ammeråns överledning i Indalsälven, Haverö i Ljungan. Hamre i Ljusnan, Hallstahammar i Kolbäcksån samt Fliseryd i Emån. Svenska samernas riksförbund avstyrker dessutom projekten i Råneälven.

Som framgått av vad jag tidigare har sagt är det enligt flera remissinstanser tveksamt om beredningens förslag är tillräckligt för att uppnå ett tillskott på 2,5 TWh/år. Förslagen från statens naturvårdsverk, fiskeristyrelsen m. fl. remissinstanser om att ekonomiskt fördelaktiga projekt i beredningens förslag skulle bytas mot projekt som beredningen i sina överväganden funnit vara alltför dyra för att vara genomförbara innebär enligt min mening en ytterligare försämring av möjligheterna att inom den närmaste tioårsperioden nå upp till den av riksdagen beslutade nivån för vattenkraftsproduktionen. Särskilt allvarligt är detta med tanke på att andra alternativa utbyggnader vid kärnkraftens avveckling i allmänhet kan bedömas innebära dyrare lösningar samtidigt som vår strävan bör vara att hålla priset på elektrisk kraft så lågt som möjligt.

Följande projekt i beredningens förslag är enligt min mening så osäkra från ekonomiska eller andra synpunkter att de inte bör tas med i förslaget till plan. Det är Pakkojokk i Luleälven, Slagnäs i Skellefteälven, Edeforsen i Ljusnan, Skivsforsen i Dalälven, Fiskeby i Motala ström och Vargön i Göta älv på tillsammans ca 140 GWh/år. Ändrade förutsättningar kan naturligtvis göra att projekten blir aktuella. Det finns i så fall, utom för Edeforsen som får prövas också mot bakgrund av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen, inget hinder för att de prövas i vanlig ordning.

I beredningens förslag finns ytterligare ett antal projekt som det från ekonomisk synpunkt är tveksamt om de kommer att aktualiseras under den närmaste tioårsperioden. Jag har trots det valt att ta med dessa projekt i mitt förslag till plan. Skälet härtill är bl.a. att andra projekt, som kan komma att aktualiseras då de i planen nu framlagda projekten behöver kompletteras, kan förbättra genomförbarheten av projekten.

Prop. 1983/84: 160 17

Beredningen föreslår att s.k. minikraftverk bör ingå i planen med ett

tillskott på 200 GWh/år. Även jag anser att man bör kunna räkna med ett

tillskott av denna storleksordning. Under år 1984 utgår investeringsbidrag med 15 92 av kostnaden vid utbyggnad av minikraftverk. Regeringen har tidigare gett statens energiverk i uppdrag att utreda vissa frågor om möjligheterna att bygga ut minikraftverk. När verkets utredning föreligger bör möjligheterna för att bygga ut sådana kraftverk säkrare kunna bedömas.

Enligt min mening kan minikraftverken, även om energitillskottet är mar-

ginellt, medföra betydande sysselsättningstillskott. För den tillverkande industrin bör utbyggnad av minikraftverk tillföra kompetens som även bör kunna komma till användning på exportmarknaden. Framför allt i utvecklingsländerna bör insatser på detta område kunna göras. Jag kan nämna att inom ramen för samarbetsavtalet mellan Sverige och Indien diskuteras

möjligheterna för svenska företag att bygga minikraftverk i Indien.

4.3 Särskilda överväganden angående vissa projekt

Av vad jag nyss har sagt framgår att beredningens förslag till projekten i

Råneälven, Vojmå i Ångermanälven samt Ammeråns överledning har behandlats relativt ingående i remissvaren. Dessa projekt är också av central

betydelse för sysselsättningen och i fråga om Ammerån för genomförande

av även andra projekt. Utanför beredningens förslag finns projekt som Tjäkovarats i Lilla Luleälv, Hocksjö i Ångermanälven, Nedre Långan, Hylströmmen m. fl. projekt i Voxnan samt Edänge i Mellanljusnan som kan vara möjliga att aktualisera när beredningens förslag behöver kompletteras. Även dessa projekt skulle ha en gynnsam inverkan på sysselsättningen i berörda regioner samtidigt som ekonomin för flera av projekten är tillfredsställande. I det följande redovisar jag mina ställningstaganden till de nu nämnda projekten.

Jag vill först kommentera projekten Hocksjö och Edänge som för att komma till stånd fordrar ändrade riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Enligt min mening bör förslag till sådana ändrade riktlinjer remitteras innan ställning till enskilda projekt tas. Jag är därför inte beredd att nu

föreslå att Hocksjö och Edänge skall ingå i planen.

I beredningens förslag ingår tre projekt i Råneälven. Det är Randaträsk- Mårdselet, Korpforsen och Lassbyforsen om 220, I6 resp. 12 GWh/år.

Enligt beredningen innebär projektet Randaträsk-Mårdselet överdämning

av 27 km? varav 18 km” är produktiv skogsmark samt starkt minskad

vattenföring i en 20 km lång älvsträcka. Minimitappning kan medföra en produktionsminskning med ca 10 GWh/år. Projektet kan genom magasinen

i Aimojokkdalen och Randaträsk påverka rennäringen inom Gällivare sameby, varför vissa modifieringar av projektet kommer att bli erforderliga. Av yttrandena till beredningens förslag framgår att Bodens kommun och 2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 160

Prop. 1983/84: 160 18

Gällivare kommun tillstyrker en utbyggnad av Råneälven. Samernas riksförbund avvisar en utbyggnad av Råneälven.

Fallrättsägare i Råncälven är Bålforsens Kraftaktiebolag (BÅKAB) och statens vattenfallsverk. Vattenfallsverket disponerar fallrättigheterna för Randaträsks kraftverk om 60 GWh/år och Korpforsen om 15 GWh/år. BÅKAB disponerar fallrättigheterna för Mårdselets kraftverk om 160 GWh/år och Lassbyforsen om 12 GWh/år. I sitt yttrande. framhåller BÅ- KAB att ytterligare projekt i Råneälven bör föras till planen. På grund av höga kostnader togs inte projektet Muorka tillhörande vattenfallsverket med i beredningens förslag. BÅKAB anser att om denna reglerings värde för de andra projekten i älven beaktas blir kostnaden väsentligt lägre.

I den s.k. Ekströmska utredningens betänkande (SOU 1976:28) gavs biflödet Rörån-Livas älv med projekten Livas-Skaitefors och Gårdforsen ett högt bevarandevärde bl. a. på grund av att området ingick i den hydrologiska forskning som bedrevs inom ramen för den internationella hydrologiska dekaden. Denna forskning har nu upphört. Enligt BÅKAB bidrar detta biflöde i hög grad till översvämningarna i Råneälvens nedre del där jordbruksbygden finns. En reglering av Rörån-Livas älv kommer också Lassbyforsens kraftverk till del. Om projekten Muorka, Livas-Skaitefors och Gårdforsen om 25. 35 resp. 9 GWh/äår tillförs planen skulle Råneälven sammantaget kunna bidra med ca 315 GWh/år. Utbyggnaderna som kan påbörjas i slutet av 1980-talet ger ett sysselsättningstillskott på ungefär 1300 årsverken.

Jag är inte beredd att nu föreslå att riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen ändras beträffande Rörån-Livas älv. Däremot bör projektet Muorka tillsammans med de andra projekten i Råneälven ingå i förslaget till plan.

Projektet Tjäkovarats i Lilla Luleälv innebär att en kraftstation anläggs i Sitoätno som flyter från Sitojaure ned till Tjaktjajaure som är regleringsmagasinet uppströms Seitevare kraftverk. Projektet har på regeringens uppdrag utretts av vattenfallsverket i samarbete med länsstyrelsen i Norrbottens län och Jokkmokks kommun. Energitillskottet är 255 GWh/år och" kostnaden 3:10 kr/k Wh, år. Eftersom avsikten har varit att sjön Sitojaure inte skall regleras kommer en stor del av krafttillskottet att komma sommartid. Detta gör att ekonomin jämfört med andra projekt som kostar omkring 3 kr/kWh, år måste betraktas som svag.

Jokkmokks kommun anser att projektet bör byggas ut med hänsyn till sysselsättningsläget för vattenfallsverkets anläggningsarbetare i kommunen. Projektet fordrar en ändring av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för att komma till stånd. Med hänsyn till projektets ekonomi och ingreppets art är jag inte beredd att förorda en sådan ändring.

Vattenkraftberedningen anser att en komplettering av Sikfors kraftverk bör ingå i planen för vattenkraftsutbyggnad. Enligt beredningens uppfattning skulle en ombyggnad av Sikfors inte på något sätt äventyra beslutet att undantaga Piteälven från utbyggnad. Piteå kommun, länsstyrelsen i

Prop. 1983/84: 160 . | 19

Norrbottens län och statens planverk har tillstyrkt en utbyggnad av Sikfors i enlighet med beredningens förslag. Planverket finner en sådan utbyggnad förenlig med gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Statens naturvårdsverk, fiskeristyrelsen m. fl. centrala verk och ett antal organisationer avstyrker att en utbyggnad sker av Sikfors enligt beredningens förslag.

Jag anser att en ombyggnad av Sikfors i enlighet med vattenkraftberedningens förslag bör föras till planen. En sådan utbyggnad bör vara förenlig med syftet med riksdagens beslut att undantaga Pite älv från vattenkraftsutbyggnad, eftersom riksdagsbeslut mot utbyggnad enligt uttalanden av riksdagen inte behöver förhindra smärre åtgärder som hänför sig t. ex. till redan företagen reglering. Starka invändningar mot projektet har riktats bl.a. från fiskets intressen. I likhet med beredningen anser jag att för fisket acceptabla förhållanden kan uppnås genom bl. a. lämpligt utformade tappningsbestämmelser. Slutlig ställning till projektets tillåtlighet kan dock som jag tidigare konstaterat ske tidigast i samband med prövningen enligt vattenlagen. Jag har vid mina bedömningar rörande Sikfors samrått med chefen för jordbruksdepartementet och chefen för bostadsdepartementet.

När det gäller Bure älv föreslår vattenkraftberedningen att undantaget mot vattenkraftsutbyggnad i den fysiska riksplaneringen upphävs. Motivet till detta är att älven enligt beredningens uppfattning inte har sådana bevarandevärden att ett undantag från vattenkraftsutbyggnad är motiverat och att de aktuella projekten har modifierats sedan riksdagen undantog: Bure älv från vattenkraftsutbyggnad. Förslaget har med något undantag inte mött erinran från remissinstanserna.

Jag delar vattenkraftberedningens uppfattning att Bure älv inte har så stora bevarandevärden att ett undantag från vattenkraftsutbyggnad längre är motiverad. De modifieringar som gjorts av projektens utformning innebär att dessa medför mindre ingrepp än de projekt som låg till grund för riksdagens beslut om undantag. En sådan utbyggnad kräver som beredningen anfört ändrade riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Mot denna bakgrund föreslår jag att riktlinjerna ändras på denna punkt och vidare att 1! kap. 1§ VL ändras så att tillåtligheten av vattenkraftsprojekt som aktualiseras i Bure älv inte längre skall prövas av regeringen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för justitie-, jordbruks- och bostadsdepartementet.

Beredningen tog i sitt förslag med projektet Vojmå i Ångermanälven. Som alternativ diskuterades projektet Fatsjö. Vojmåprojektet innebär utbyggnad och dämning av en del av nedre Vojmån, varigenom ytterligare fallhöjd tas ut genom en 3—4 km lång tunnel. Härvid avsnörs 17 km av ån och får kraftigt minskad vattenföring. Projektet ger ett produktionstillskott på 139 GWh/år till en kostnad av 360 milj. kr. Fatsjö som innebär överledning från Vojmsjön till Malgomaj och en kraftigt minskad vattenföring i nedre Vojmån ger 220 GWh/år till en kostnad av 880 milj. kr.

Prop. 1983/84: 160 20

Enligt beredningen skulle de delar av Vojmån som påverkas mest vid

Vojmåprojektets genomförande, i detta fall få förhållanden som är avse-

värt bättre än de som uppkommer vid ett genomförande av Fatsjöprojek-

tet. Skälet härtill är att den bättre ekonomin i Vojmåprojektet tillåter större minimitappning i ån än vad Fatsjöprojektet kan bära. På en sträcka innebär Fatsjöprojektet starkt minskad vattenföring medan Vojmåprojektet inne-

bär att en konstgjord sjö skapas. Den sträcka som avsnörs av tunneln i Vojmåprojektet får trots detta högre vattenföring än i Fatsjöprojektet.

Nedströms tunnelutloppet består nuvarande förhållanden i Vojmåprojek-

tet medan Fatsjöprojektet innebär starkt minskad vattenföring på hela sträckan ned till utloppet i Ångermanälven. Mot denna bakgrund förordade beredningen Vojmåprojektet framför Fatsjöprojektet.

Fatsjö har tidigare förklarats ekonomiskt otillåtligt i vattendomstolen.

Vilhelmina kommun redovisar i sitt remissvar en omfattande jämförelse mellan de båda projekten, dock utan de modifieringar i Vojmåalternativet

som beredningen har föreslagit. Utifrån denna jämförelse förordar kommunen Fatsjöprojektet samtidigt som man motsätter sig projektet Vojmå. Även länsstyrelsen i Västerbottens län och några grannkommuner förordar Fatsjö.

Fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges fiskares riksförbund och Fritidsfiskarna anser att Vojmå bör väljas före Fatsjö om inte det senare projektet förknippas med en

minimitappning sommartid på minst 15 m/s. I den utformning av Fatsjö som förklarades otillåtlig i domstolen hade

förutsatts en minimitappning sommartid på 6 m'/s. I det fall minimitapp-

ningen utökas till 15 m'/s minskar produktionen från 220 GWh/år till 200

GWh/år. Det skulle innebära en specifik anläggningskostnad på 4:40 kr/ kWh, år. Av vad som har framkommit av vattendomstolens yttrande enligt

4 kap. 20 § VL (1918:523) och remissbehandlingen av detta är det inte

lämpligt att projektet Fatsjö ingår i planen. Jag anser att Vojmå är att föredra framför Fatsjö även från naturskyddssynpunkt.

Ammerån med tillflödena Storån och Öjån är det största helt orörda vattendraget i Jämtlands län. De övre delarna, innan de båda åarna flyter

ihop och bildar Ammerån, består enligt länsstyrelsens inventering av ett

vildmarksområde med flera utomordentligt värdefulla delobjekt. Även

nedströms sammanflödet finns säregna naturtyper. Projektet Ammeråns överledning innebär att vattnet i åns nedre del ca 16

km från utloppet i Indalsälven överleds genom en tunnel till sjön Gesun-

den. Härigenom nyttiggörs vattnet i kraftverken Krångede och Gammel-

änge. Projektet är det från kraftekonomisk synpunkt mest gynnsamma

projektet i beredningens förslag. Det ger enskilt ett energitillskott på 136—

158 GWh/år beroende på vilken minimitappning som föreskrivs och möjliggör samtidigt utbyggnad av stationerna Krångede. Gammelänge, Hammar-

forsen, Svarthålsforsen och Stadsforsen med ett produktionstillskott på ungefär 215 GWh/år.

Prop. 1983/84: 160 | 21

För beredningen har projektet presenterats enligt ett tio år gammalt förslag som innebär en överledning av maximalt 80 m?/s och en minimitappning i Ammerån nedströms överledningen på 1 m'/s vintertid och 5 m/s sommartid. Under ungefär en fjärdedel av sommarperioden måste normalt avsevärt mer än 5 m'/s spillas eftersom flödet då överstiger tunnelns kapacitet.

Totalt innebär Ammeråns överledning och om- och tillbyggnaderna i Indalsälven en sysselsättning lokalt om ca 900 årsverken. Arbetena skulle kunna pågå i sex till sju år.

Länsstyrelsen och Ragunda kommun anför i remissvaren till beredningen att man finner beredningens betänkande i dessa delar alltför bristfälligt som beslutsunderlag. Man önskar en opartisk utredning av överledningsprojektet och effektiviseringarna. Av särskilt intresse är minimitappningens storlek, vilka åtgärder som kan vidtas nedströms överledningen, i vilken mån sjön Gesunden tål ytterligare reglering samt hur om- och tillbyggnaden i de fem kraftverken genomförs och tidsutdräkten för detta.

Centrala myndigheter som naturvårdsverket, fiskeristyrelsen och riksantikvarieämbetet avstyrker en överledning av Ammeråns vatten till Gesunden. Naturvårdsverket och fiskeristyrelsen gör bedömningen att omoch tillbyggnaderna bör komma till stånd även utan Ammeråns överledning.

BÅKAB som äger fallrättigheten i Ammerån anför att de berörda kraftföretagen har framme det ekonomiska underlag som behövs för att ta ställning till det samlade projektet. BÅKAB anser att inverkan kan minskas om minimivattenföringen utformas på ett sådant sätt vad gäller såväl kvantitet som säsongsvariation att fisk kan reproduceras och ges näring för tillväxt. Detta torde enligt bolaget kräva en så stor vattenföring att hänsynen till landskapets utseende tillgodoses och att landskapsvårdande åtgär-

der endast behöver vidtas i mindre omfattning. |

BÅKAB framhåller vidare att det till beredningen redovisade förslaget till minimitappning på älvsträckan nedströms bortledningspunkten i Överammer, I m?/s vintertid och 5 m?/s sommartid, utformades för drygt tio år sedan I samband med redovisningen till Sehlstedtutredningen. Med dagens synsätt på landskapsvård och fiskefrågor finns det enligt företaget anledning att omarbeta detta minimitappningsförslag.

Frågan om Ammeråns överledning och effektutbyggnaderna i Indalsälven har varit föremål för överläggningar mellan företrädare för industridepartementet, Ragunda kommun, länsstyrelsen och de berörda kraftföretagen. Med utgångspunkt från dessa överläggningar kan konstateras att det inte föreligger något ekonomiskt alternativ till Ammeråns överledning för att få till stånd effektutbyggnaderna. |

Efter överläggningarna har.de berörda kraftföretagen i yttrande till departementet utfäst sig att genomföra utbyggnaderna i Indalsälven. genom utbyggnad av stationerna på sträckan Krångede—Stadsforsen till en utbyggnadsvattenföring om ca 630 m"/s, om överledningen av Ammerån kan

Prop. 1983/84: 160 | 22

genomföras. Ragunda kommun har sedermera i ett förnyat yttrande över

vattenkraftberedningens förslag tagit ställning mot en utbyggnad av en överledning och för att Ammerån i sin helhet undantas från utbyggnad. För egen del förordar jag efter en sammanvägd bedömning av redovisade förhållanden att projektet Ammeråns överledning bör föras till planen. Jag

vill i detta sammanhang särskilt betona att en förutsättning för att överledningen skall få genomföras bör vara att om- och tillbyggnaderna i de fem

kraftstationerna nedströms sjön Gesunden verkligen kommer till stånd under planperioden och att projekten genomförs på ett sådant sätt att sysselsättningen kan utsträckas i ungefär:sex år.

Långan, som är ett biflöde till Indalsälven, har två större källflöden som

förenas i Yttre Oldsjön. Därifrån rinner Långan genom Rönnösjön och Landösjön och mynnar i Indalsälven inom Litsselet som ingår i dämnings-

området för Midskogs kraftverk. Från och med Landösjön och uppströms:

finns sammanlagt sju regleringar. Nedre Långan omfattar en sträcka av ca

36 km mellan Landösjön och Indalsälven med en fallhöjd av ca 68 m. På sträckan finns i strömriktningen följande strömfall, nämligen Kvarnforsen,

Djupeforsen, Långforsen, Lillforsen, Gråmäraforsen, Holmforsen, Bötels-

forsen, Sladderforsen och Klöstaforsarna. Av dessa är Långforsen utbyggd i Långfors kraftstation.

Den 25 januari 1980 avgav Jämtbygdens tingsrätt vattendomstolen ytt-

rande avseende ansökan från Stensjöns Kraftaktiebolag om uppförande av två kraftverk, Långforsens och Litsnäsets kraftverk, på 95 resp. 114 GWh/

år inom den aktuella älvsträckan. Samtidigt avsågs den gamla kraftsta-

tionen i Långforsen rivas. Vattendomstolen ansåg att företagen uppfyller kraven på tillåtlighet jämlikt 2 kap. 3 § första och andra styckena samt 12 §

första stycket den då gällande vattenlagen (1918:523). Vattendomstolen gjorde bedömningen att företagen var ekonomiskt tillåtliga, att fiskerinäring av större betydenhet eller rennäringen inom Offerdals sameby inte . lider väsentligt förfång genom företagen, att levnadsförhållandena för befolkningen inte försämras väsentligt samt att väsentligt minskad trevnad

inte uppkommer för personer bosatta vid eller i närheten av Nedre Långan, eftersom befolkningen i Östersundsregionen hittills inte utnyttjat

Nedre Långan i nämnvärd grad. Det fanns dock, enligt vattendomstolen,

viss risk att även den nu diskuterade modifierade utformningen av projektet kan vara oacceptabel från rennäringssynpunkt. När det gäller naturskyddet ansåg vattendomstolen att även om företagen orsakar en beståen-

de ändring av naturförhållandena — främst genom inverkan på landskaps- :

bilden — är likväl betydande förlust från naturskyddssynpunkt inte att

befara. Vattendomstolen ansåg vidare att allmänna intressen, bl. a. kultur-

minnesvården, inte kan anses påverkas i sådan nämnvärd mån genom tillkomsten av de ansökta företagen att tillåtlighetshinder föreligger i ifrå-

gavarande hänseende. Såvitt vattendomstolen kunde finna föreligger inte

heller hinder mot företagen från allmänna planeringssynpunkter.

Prop. 1983/84: 160 23

Vid regeringens prövning inkom remissyttranden från bl. a. kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen. statens plan-

verk, statens industriverk, länsstyrelsen i Jämtlands län, Östersunds och

Krokoms kommuner samt från flera organisationer och föreningar.

Lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, länsstyrelsen och Östersunds kommun tillstyrkte företagen.

Kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, fiskeristyrelsen, naturvårdsver-

ket, planverket och Krokoms kommun och de organisationer och föreningar som yttrat sig avstyrkte företagen.

Enligt fiskeristyrelsen skulle ett strömvatten som från fiskesynpunkt är

riksintressant totalskadas. Länsstyrelsen framhöll att visserligen blir fisket

totalförstört, men att det f.n. inte har någon större omfattning. I yttrande till domstolen angav fiskeriintendenten i Nedre norra distriktet att fiskerinäring av betydenhet i vattenlagens mening inte berörs av företagen. Naturvårdsverket framhöll det stora värdet från fiske- och friluftssyn-

punkt och' det mycket höga värdet för faunan, bl.a. för älg och utter.

Vidare ansåg naturvårdsverket tillsammans med planverket och kammarkollegiet att ett stort värde ligger i närheten till Östersundsregionen med ca

50000 invånare och det därmed förhållandevis lättillgängliga läget. Läns-

styrelsen anförde att området är mycket svårtillgängligt och har i vart fall hittills ej i nämnvärd omfattning utnyttjats som rekreationsområde.

Riksantikvarieämbetet, kammarkollegiet och planverket ansåg att bety-

dande kulturvärden i form av fångstgropar och stenåldersboplatser skulle försämras om utbyggnaden genomförs.

Den dåvarande regeringen ansåg i sitt beslut den 9 april 1981 att företagens verkningar på naturförhållandena i området var så betydande att de

fick anses utgöra hinder mot företagen enligt 2 kap. 3 § andra stycket VL

(1918: 523). En utbyggnad skulle enligt regeringen också leda till intrång för

rennäringen. Den skulle vidare medföra en sådan onödig förstörelse av miljövärden att hinder även möter mot företagen från allmänna planerings-' synpunkter. På grund härav förklarade regeringen att hinder enligt 4 kap. 18 § andra stycket vattenlagen förelåg mot företaget.

Sökanden har nu omarbetat projekten. Omarbetningen innebär att i stället för de två kraftverken byggs fyra kraftverk. Den areal som berörs av dämning minskar därmed från 2700 ha skogsmark och impediment till : 1800 ha. Enligt länsstyrelsen bör alternativet med fyra kraftverk i Nedre

Långan väsentligt reducera de invändningar som lämnades mot de tidigare företagen och projekten bör därför kunna ges tillstånd för utbyggnad. Liknande synpunkter förs fram av Östersunds kommun, medan Krokoms

kommun avstyrker.

Med hänsyn till vad som nu anförts bör Nedre Långan enligt min mening föras till planen.

Utöver de nu nämnda projekten bör ett projekt i Indalsälven tas med i en

Prop. 1983/84: 160 24

plan för utbyggnaden av vattenkraften till 66 TWh/år. Det gäller projektet Rönnöforsen i Långan som av beredningen ansågs vara för dyrt för att kunna komma till stånd. Projektet var dock dåligt känt. Nu har fallrättsägaren studerat projektet grundligare och kommit fram till att det kan byggas ut till acceptabla kostnader. :

Projekteten i Långan skulle väl kunna samordnas sysselsättningsmässigt med andra projekt. Det bör vara möjligt att bygga ut Högfors. Nedre Långan, Yttre Oldsjön, Rönnöforsen och Storsjötunneln i följd. Eftersom projekten ligger bara någon eller några mil från varandra skulle en geografiskt samlad, i sex till sju år varaktig, sysselsättning kunna skapas. Energimässigt tillförs planen på detta sätt ca 200 GWh/år. Det finns i detta sammanhang skäl att beakta Östersunds kommuns och länsstyrelsens klara prioritering av Nedre Långan framför Hotagsströmmen och Edsoxforsen. Då dessa projekt enligt min mening inte bör tas med i planen blir - nettotillskottet av Nedre Långan ca 90 GWh/år.

Voxnan är ett biflöde till Ljusnan som rinner upp sydost om Sveg för att sedan från sydväst flyta in i Ljusnan strax söder om Bollnäs. Älven är starkt påverkad av vattenkraftsutbyggnader, såväl uppströms som ned-. ströms den nu aktuella älvsträckan. I beredningens förslag ingår projektet Runemo om 26 GWh/år. Beredningen framhåller att uppgifterna för projektet baseras på att en reglering av Hylsjön uppströms Runemo kommer till stånd. Enligt fallrättsägaren kan Runemo inte genomföras under den närmaste tioårsperioden utan Hylsjöns reglering. Beredningen tog inte med Hylsjöns reglering med Hylströmmens utbyggnad i förslaget utan ansåg att projekten i Voxnan borde utredas närmare innan slutlig ställning tas.

Ovanåkers kommun, Bollnäs kommun och kammarkollegiet tillstyrker en utbyggnad av Hylströmmen i sina yttranden över beredningens förslag. Kammarkollegiet kommenterar i sitt yttrande frågan huruvida kunskapsunderlaget i detta fall är tillräckligt. Enligt kollegiet finns i detta ärende som nu ligger hos regeringen avseende frågan om tillåtligheten av Hylsjöns reglering och Hylströmmens utbyggnad utförliga beskrivningar av företagets inverkan på allmänna och enskilda intressen inom hela det område som påverkas av företaget. Kammarkollegiet framhåller att utredningsmaterialet är väl så gott som det som redovisats för andra vattenkraftsprojekt i betänkandena Vattenkraft och miljö.

Kommunerna betonar projektets betydelse för att minska översvämningarna i tätorterna samt betydelsen för sysselsättningen.

Ovanåkers kommun framhåller att det sedan prövningen i vattendomstolen inte har framkommit något förhållande som motiverar en ändrad inställning i fråga om tillåtlighet och magasinsstorlek. Ärendet ligger f.n. i regeringen för prövning efter det att vattendomstolen tillstyrkt en utbyggnad. Av handlingarna i ärendet framgår bl. a. följande.

Sökandena har ansökt om två alternativ till Hylsjöns reglering, ett alternativ med en magasinsvolym om 100 miljoner m? och ett med 80 miljoner

Prop. 1983/84: 160 25

m? samt om tillstånd att uppföra en kraftstation vid Hylströmmen. Vatten-

domstolen har funnit företagen tillåtliga enligt 2 kap. 3 § första och andra styckena VL (1918:523). Hinder mot företagen föreligger enligt domsto-

lens mening ej heller enligt 2 kap. 11 och 12 §§. Domstolen har således

funnit att den ekonomiska nyttan av företagen är större än det ekonomiska

värdet av de skador som uppstår. Vidare medför företagen inte sådana återverkningar i fråga om befolkningens bostäder, näringsfång, trevnad

och levnadsförhållanden i övrigt som skulle strida mot tillåtligheten. Före-

tagen orsakar enligt domstolen inte heller sådan bestående ändring av naturförhållandena varigenom betydande förlust från naturskyddssynpunkt är att befara. Företrädare för motstående intressen har yrkat på högre minimitappning än den sökandena föreslagit samt föreslagit en begränsning till 80 miljoner

m? magasin. Vidare har kammarkollegiet föreslagit att magasinsnivån I m under dämningsgränsen skall vara uppnådd senast den 25 juni. Vattendom-

stolen anser att värdet av en ökad minimitappning icke tillnärmelsevis kan uppgå till värdet av den därmed orsakade energiförlusten. Domstolen

finner kostnaden för det av statens naturvårdsverk föreslagna magasinsal-

ternativet oskäligt stor i förhållande till värdet av de fördelar som därmed

kan uppnås. Vattendomstolen anser även att fördelarna med ett garanterat

vattenstånd den 25 juni enligt kammarkollegiets förslag inte står i rimlig proportion till de därmed sammanhängande förlusterna från kraftproduk-

tionssynpunkt. :

Vid remissbehandlingen inför regeringens beslut i ärendet tillstyrker naturvårdsverket det större vattenmagasinet. Planverket tillstyrker det större vattenmagasinet och anser att den av sökandena föreslagna minimitappningen kan föreskrivas. Kammarkollegiet vidhåller sin uppfattning om

minimitappningen men tar inte på nytt upp frågan om magasinsfyllnadsgra-

den per den 25 juni.

Kammarkollegiet menar att det nu finns erforderligt beslutsunderlag

varför vattenkraftberedningens tveksamhet beträffande möjligheten att bedöma projektens inverkan på älvsträckan nu kan anses undanröjd. Därför anser jag att dessa projekt bör föras till planen.

Beredningens förslag till plan omfattade bl. a. projektet Edeforsen, som

skulle innebära utbyggnad av den nedersta forsen i Mellanljusnan. Detta projekt avvisas i remissbehandlingen såväl av fallrättsägaren som av bevarandeintressenterna. Projektet berörs av riktlinjerna i den fysiska riks-

planeringen. Inom ramen för dessa kan endast en begränsad utbyggnad av det befintliga kraftverket komma till stånd. Jag är inte beredd att nu föreslå

en ändring av riktlinjerna vad avser denna del av Mellanljusnan. Om en

sådan skall komma till stånd talar en total avvägning för att det större

projektet Edänge, som dämmer in såväl Edeforsen som den uppströms liggande Edängeforsen, bör förordas i stället för Edeforsen.

Beredningens förslag omfattade också projekt i Galvån som är ett bi-

Prop. 1983/84: 160 26

flöde till Ljusnan. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har förordat en utbyggnad av Edänge i Mellanljusnan i stället för Galvån. Bollnäs kommun är tveksam till Galvån. Innan ställning till bl. a. Edänge slutligen tagits är jag inte beredd att föreslå en utbyggnad i Galvån.

4.4 Förslaget till plan

Den av mig föreslagna planen för vattenkraftens utbyggnad under den närmaste tioårsperioden innehåller två delar. Den ena delen består av projekt som i dag kan namngivas och som redovisas i efterföljande förteckning. Dessa projekt motsvarar ett produktionstillskott om ca 3000 GWh/ år. Därav bedöms dock ca 100 GWh/år falla bort genom bl.a. projektmodifieringar och föreskrivna minimitappningar. För att uppnå en plan med projekt som kan ge ett produktionstillskott om ca 3800 GWh måste således förteckningen utökas med ytterligare ett antal projekt. Detta är den andra delen av planen. Denna del bör bestå av projekt som tillsammans kan ge ett produktionstillskott om ca 900 GWh/år.

Min avsikt är att, om riksdagen godkänner dessa utgångspunkter för planen, låta genomföra en studie av möjliga projekt som skall kunna ge sammanlagt ca 900 GWh/år och utgöra den andra delen av planen. Förslag om detta bör enligt min mening kunna redovisas för riksdagen i den proposition om energipolitiken som planeras till våren 1985.

För att snabbt kunna påbörja genomförandet av planen och skapa arbetstillfällen är det angeläget att ställning snarast tas till dessa projekt. Hos regeringen ligger f.n. ett antal ärenden för avgörande. När riksdagen har tagit ställning till den av mig föreslagna planen förordar jag att regeringen fattar beslut som omfattar samtliga dessa ärenden så att de projekt som regeringen kan anse tillåtliga genomförs. Jag har i denna fråga samrått med chefen för jordbruks- och bostadsdepartementet. Mitt förslag till plan omfattar följande projekt.

Prop. 1983/84: 160

Plan för utbyggnad av vattenkraften under tioårsperioden 1984—1993

Produk- Anläggnings- = Syssel- -

Älv Projekt Effekt tion kostnad sättning, Ägare MW GWh/år SK Ärsverken

milj, kr. kr/kWh,

Råneälven - Muorka 9 25 70 300 Vattenfall

Randaträsk-

Mårdselet Se 220 475 650 Båkab, Vattenfall

Korpforsen 3 16 25 75 Vattenfall Lassbyforsen 3 12 23 55 Båkab

Luleälven Kaltisjokk = 6 17 IS Vattenfall

Bureälven Lappkvarns-

forsen 0. 4 2 4.0 20 Skellefteå kraftverk Mjödvattenforsen = 0. 3 12 4.0 20 Skellefteå kraftverk Falmarksforsen 0. 4 16 4.0 25 Skellefteå kraftverk Strömsholm 1.6 9 36 4.0 50 Skellefteå kraftverk

Rickleån Bygdsiljum + 1 + 5 15 3.0 20 Skellefteå kraftverk

Umeälven = Abelvattsån 3 H 25 2.3 35 Vattenfall

Klippen 22 95 280 3.0 460 Vattenfall Gideälven Skinnmuddselet 49 60 1.2 55 Graningeverken

Stennäs 6 27 55 2.1 ” Graningeverken Uppströms Björnafallet 25. 100 200 2.0 110 Graningeverken Gideå 16 74 120 1.7 60 Graningeverken Gideåbacka + 5 + 15 45 3.0 30 Graningeverken

Moälven Gottne + 3 + 9 30 3.4 65 Vattenfall Nätraån Hinnsjöån 3 14 30 2.1 30 Graningeverken m. fl.

Brynge + 2 + 12 33 1.3 75 Graningeverken Nyfors l 6 12 2.0 40 Graningeverken Fors + 2 + 7 20 2.0 40 Graningeverken Hällafors 1 4 12 <3.0 40 Graningeverken

Ångerman- = Vojmå 32 139 360 2.6 550 Vattenfall

älven Sjougden 2 7 20 2.9 25 Korsselbränna AB

Prop. 1983/84: 160

- Produk- Anläggnings- Syssel- = Älv Projekt Effekt tion kostnad sättning, Agare

MW GWh/år HS årsverken

milj. kr. kr/KWh,

år

Ljungan Ljunga - + 1 0.5 0.5 IS Sydkraft Haverö 3 17 26 1.6 60 Kema Nord Ljusnan Lottefors + 3.5 + 4 i0 2.5 20 Korsnäs Marma Ljusneströmmar - + 10 15 1.5 10 Stora Kopparberg-

Bergvik Hamre 2 U 12 1.1 10 Stora Kopparberg-

Bergvik Hamresjön - 46 57 1.2 130 Ljusnans reglerings-

företag Smedjemorasjön - IS 15 1.0 40 Ljusnans reglerings-

företag Kvarnforsen + 4 + 13 21 1.6 50 Härjeåns KAB Härjeåsjön - 10 10 1.0 20 Ljusnans reglerings-

företag : Hylsjöns reg). - 27 60 2.2 260 Ljusnans reglerings-

företag Hylströmmen 8 25 40 1.6 Skand. Elverk Runemo S 26 52 2.0 130 Skand. Elverk

Gavleån Åbyfors 2 13 19 1.S 15 Gävle kommun Prästforsen 2 13 18 1.4 15 Gävle kommun

Dalälven Brunnsberg 14 65 100 1.5 350 Älvdalens jordägare Noppikoski 4 16 40 2.5 110 Korsnäs-Marma

m. fl. Stackmora övre 2 9 21 2.3 Stora Kopparberg,

Orsa kommun Stackmora nedre 2 13 23 1.8 Stora Kopparberg,

Orsa kommun Borgärdet + 1 + 4 25 2.0 20 Stora Kopparberg Eldforsen + 8 + 20 56 1.6 170 Korsnäs-Marma Mockfjärd + 10 + 15 60 1.3 20 Västerdalälvens kraft

AB Johannisholm 1 7 12 1.7 10 Stora Kopparberg

m. fl. Van 2 5 15 3.0 10 Enskilda jordägare Forshuvud + 20 + 58 110 1.9 90 Stora Kopparberg Bullerforsen + 20 + 73 140 1.9 120 Stora Kopparberg Näs - li 28 2.6 Vattenfall Söderfors - + I] Vattenfall

strömmen

Prop. 1983/84: 160 29

- Produk- Anläggnings- Syssel- .

Alv Projekt Effekt tion kostnad sättning, Ägare MW GWh/år — CC Ärsverken

milj. kr. kr/kWh,

år

Rönneån Forsmölla + I + 4 9 8 15 Sydkraft

Nissan Hylte-Rydö + 13 + 50 200 2.2 300 Sydkraft

Göta älv- Edsforsen 14 14 1.0 Sv. Personal-

Klarälven Pensionskassan Edsforsen Sv. Personal-

Pensionskassan

Skoga Sv. Personal-

Pensionskassan Krakerud Sv. Personal-

Pensionskassan

Forshult | 27 LI Sv. Personale Pensionskassan Skymnäs Sv. Personal-

Pensionskassan Munkfors Sv. Personal-

Pensionskassan

Dejefors Uddeholm-Billerud

4.5 Lokala sysselsättningseffekter

I beredningens direktiv ingick att belysa en vattenkraftsutbyggnads betydelse för sysselsättningen i berörda regioner. Beredningen bedömer att långsiktiga sysselsättningseffekter inte generellt kan anföras som skäl för

utbyggnad, såvida inte mera kraftfulla åtgärder än hittills görs för regional

utveckling. Vid val mellan utbyggnadsprojekt anser beredningen att den temporära sysselsättningsstimulans som själva utbyggnaden ger inte kan vara utslagsgivande eftersom i stort sett alla berörda regioner präglas av en svår arbetsmarknadssituation. .

Flera kommuner och länsstyrelser har i sina remissyttranden pekat på den allvarliga sysselsättningssituationen i de regioner som kan beröras av

nu aktuell vattenkraftsutbyggnad. LO och Svenska byggnadsarbetareför-

bundet pekar på den stora arbetslösheten i byggnadsarbetarkåren. Vatten-

fallsverket anför de problem som finns att behålla byggnadskåren inom

verket. SS

Jag delar den oro många känner för arbetsmarknadssituationen i berörda

bygder. Till nedgången i vattenkraftsutbyggnaden skall läggas nedgången i byggnadsverksamhet över huvud taget i landet och i synnerhet i glesbyg-

den. Mot den bakgrunden kan den nu aktuella vattenkraftsutbyggnaden skapa ett värdefullt tillskott i en besvärlig sysselsättningssituation. Det är

Prop. 1983/84: 160 30

därför viktigt att projekt som snabbt kan påbörjas finns med i planen. Det är också viktigt att geografiskt någorlunda väl samlade projekt tas med för att skapa underlag för sysselsättning under en följd av år.

I mitt förslag för fortsatt vattenkraftsutbyggnad skapas möjligheter till en regionalt relativt väl samlad sysselsättning i ett flertal fall. Jag skall i det följande beröra några sådana projekt och den betydelse de kan få för sysselsättningen.

Sysselsättningssituationen är särskilt svår i Norrbottens inland. I mitt förslag till plan finns Sikfors i Piteälven, Flarkån i Luleälven samt några projekt i Råneälven. De aktuella projekten med början med Sikfors och utbyggnad i Råneälven under andra halvan av tioårsperioden bör kunna skapa underlag för en varaktig sysselsättning för 75—100 personer per år från mitten av 1980-talet och för ungefär 250 personer per år under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Det föreligger vidare långt framskridna planer på utbyggnad av minikraftverk i flera vattendrag i länet. Även dessa utbyggnader bör kunna få en positiv effekt för sysselsättningen.

Projektet Vojmå i Ångermanälven ger en sysselsättning på ungefär 200 personer per år under tre år. Projekten Klippen och Abelvattsån i Umeälven ger tillsammans sysselsättning för ungefär 200 personer i tre år.

Projekten i Gideälven och Nätraån har förutsättningar att ge sysselsättning för ungefär 100 personer i fem å sex år under senare delen av 1980talet och början av 1990-talet.

I Ångermanälven med biflöden kan projekten Meåforsen, Flåsjöån, Sjougden, Korpå samt Liliå bereda arbete för 50 till 100 personer under fyra till fem år under senare delen av 1980-talet och början av 1990-talet.

I Indalsälvens tillrinningsområde ligger mer än tio projekt som ingår i planen. Av särskild vikt i detta sammanhang är projekten i Nedre Långan och Ammeråns överledning. Genom Ammeråns överledning skapas förutsättningar för om- och tillbyggnad i fem kraftstationer i Indalsälven, nämligen Krångede, Gammelänge, Hammarforsen, Svarthålsforsen och Stadsforsen. Härigenom kan ungefär 150 personer beredas sysselsättning under sex till sju år genom att de olika projekten successivt avlöser varandra. Genom utbyggnaderna i Nedre Långan och projekten Storsjötunneln, Yttre Oldsjön, Rönnöforsen och Högfors kan närmare 100 personer beredas sysselsättning i minst sex år från år 1985.

De här redovisade projekten medför således ett sysselsättningstillskott i Östersundsregionen med 200-300 personer i bortåt sju år. Ett lika stort sysselsättningstillskott kan inte skapas i denna region, som har svåra problem på arbetsmarknaden, utan mycket omfattande statliga stödinsalser.

Till den här redovisade sysselsättningen, som enligt vad jag har nämnt bör kunna bli förhållandevis varaktig i geografiskt sammanhållna områden, skall läggas ungefär 3000 årsverken genom andra projekt i planen. Dessa blir dock mera spridda över landet.

Prop. 1983/84: 160 | 31

Sammantaget innebär detta att de förordade projekten kan ge ett direkt sysselsättningstillskott av storleksordningen 9000 årsverken under den

närmaste tioårsperioden i områden som överlag har en mycket besvärlig arbetsmarknadssituation. Till detta kommer även lokal sysselsättning

inom servicenäringarna på de orter där utbyggnader görs.

4.6 Åtgärder för att upprätthålla kompetens och sysselsättning i tillverkningsindustrin, m. m.

Statens energiverk, som i sin utredning också har behandlat den utrust-

ningstillverkande industrins situation, framhåller att även om vattenkraftberedningens förslag genomförs kommer vattenkraftsutbyggnaden i landet

att minska kraftigt i förhållande till verksamhetens omfattning under de senaste decennierna. Eftersom också en kraftigt minskad export av vat-

tenkraftsutrustning har ägt rum under senare år står enligt verket de industrier som tillverkar utrustning som används i dessa sammanhang,

dvs. främst turbiner och generatorer, inför en besvärlig situation. I vissa fall står företag inför beslut huruvida tillverkning skall bedrivas även fortsättningsvis. Det är enligt verket angeläget att statsmakternas inställ-

ning till fortsatt vattenkraftsutbyggnad klargörs för att korrekta beslut skail

kunna fattas. Ett genomförande av beredningens förslag innebär enligt verket anläggningskostnader om sammanlagt 5,4 miljarder kr. Antalet årsarbeten kan uppskattas till ca 8400. För utrustningsindustrin kan enligt verket leveran-

ser om sammanlagt ca 1400 milj. kr. påräknas inom denna period. Även med en två till tre gånger så stor exportvolym och en betydande reinveste-

ringsverksamhet innebär det att industrin måste minska sin nuvarande

kapacitet.

Energiverket anser att en viktig fråga I detta sammanhang är i vilken utsträckning kraftindustrins upphandlingar och den tillverkande industrins produktionsmöjligheter kan fås att stämma överens. Företrädare för kraftindustrin har under utredningsarbetet till energiverket förklarat sig bered-

da att samråda med tillverkningsindustrin i avsikt att uppnå en sådan

överensstämmelse.

Verkets utredning visar att det finns en stor potential för reinvesteringar i vattenkraftverk. Denna skulle kunna få stor betydelse för möjligheterna

att vidmakthålla kompetens och sysselsättning i industrin. För utrustnings-

industrins del skulle dessa upprustningsarbeten kunna vara av samma storleksordning som blir följden om nyinvesteringarna enligt beredningens

förslag fullföljs. En modell för värdering av tidigareläggning av reinvesteringar som verket har låtit utarbeta visar att det under vissa förutsättningar : kan vara samhällsekonomiskt lönsamt att tidigarelägga sådana investering-

ar. Verkets analys visar emellertid att ett ekonomiskt incitament erfordras

för att upprustningsåtgärderna skall tidigareläggas. En naturlig åtgärd i

Prop. 1983/84: 160 32

detta sammanhang skulle enligt energiverket vara att den skatt som utgår för produktion i äldre vattenkraftverk sänks för produktion i anläggningar som har renoverats.

Statens energiverk framhåller vidare att företagen f.n. kan utnyttja investeringsfonder fram till den I mars 1985 för byggnads- och markarbe-

ten samt fram till den 31 december 1984 för maskiner och inventarier.

Enligt verket skapar denna begränsning i tiden en osäkerhet. Verket före-

slår att regeringen medger att investeringsfonder får utnyttjas för ny- eller reinvesteringar i vattenkraftverk fram till år 1990. Vidare bör enligt verket,

för projekt som fallrättsinnehavaren inte anser lönsamma, övervägas om arbetsmarknadspolitiskt stöd skulle kunna utgå efter granskning i varje särskilt fall.

Energiverket har i enlighet med sitt uppdrag redovisat olika åtgärder för att upprätthålla kompetens och sysselsättning inom tillverkningsindustrin. Jag anser att det är av stor vikt att kompetensen och sysselsättningen kan

upprätthållas hos kraftföretagen och den utrustningstillverkande industrin.

Detta har varit en av utgångspunkterna vid mina överväganden om den plan för vattenkraftens utbyggnad som jag nyss har redogjort för. Jag

finner det värdefullt att företrädare för kraftindustrin förklarat sig beredda

att samråda med tillverkningsindustrin i avsikt att uppnå en överensstämmelse mellan kraftindustrins upphandlingar och den tillverkande industrins produktionsmöjligheter. Jag avser att ta initiativ till överläggningar med intressenterna i denna fråga.

Härutöver fordras enligt min mening att åtgärder vidtas för att få till stånd upprustning och ombyggnad av äldre vattenkraftverk. Härvid bör bl. a. klarläggas vilka projekt som kan tidigareläggas och vilka ekonomiska

incitament som kan behövas för att få till stånd en tidigareläggning. Jag

avser att ta initiativ till överläggningar i dessa frågor. Enligt energiverkets utredning kan kostnaderna för förnyelsearbeten fram till sekelskiftet uppskattas till 3370 milj. kr. Den direkta arbetsvolymen har uppskattats till 4220 årsarbeten. Energiverket har föreslagit ekonomiska incitament för att

få till stånd en tidigareläggning av reinvesteringarna. | Mot bakgrund -av bl.a. den redovisning som energiverket har lämnat

finns det skäl att närmare överväga förslaget att genom förändringar i skattesystemet stimulera tidigareläggning av reinvesteringar. Jag avser att

senare återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag vill vidare, efter samråd med chefen för finansdepartementet, anföra följande beträffande energiverkets förslag i fråga om utnyttjande av investeringsfonder. Regeringen har enligt 4 § lagen (1979: 609) om allmän inve-

steringsfond rätt att besluta att allmän investeringsfond skall eller får tas i

anspråk för ändamål som avses i 5 § samma lag. Regeringen kan vidare besluta att belopp som framdeles avsätts till allmän investeringsfond får tas

i anspråk. Beslut som nu sagts får avse endast den tid och skall förses med

de villkor i övrigt som läget på arbetsmarknaden eller andra förhållanden

Prop. 1983/84: 160 33

motiverar. Regeringen har således rätt att medge att investeringsfond tas i

anspråk under längre tid än den som kan medges av statens industriverk enligt förordningen (1980: 846) om frisläpp av investeringsfonder. Som jag

tidigare har nämnt är det från samhälleliga utgångspunkter angeläget att under 1980-talet stimulera utbyggnad och upprustning av vattenkraftverk. Mot denna bakgrund bör investeringsfonder normalt kunna få utnyttjas för ny- eller reinvesteringar i vattenkraftverk till och med år 1990. Det ankom-

mer på regeringen att besluta i denna fråga.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 anförde vattenfallsver-

ket att beslutsprocessen för olika typer av anläggningar har en tendens att

öka i volym och tid. Detta försvårar möjligheten att anpassa utbyggna-

derna till den aktuella sysselsättningssituationen och att på kort tid bygga upp en användbar projektreserv. Ett sätt att förenkla administrationen och

därmed korta av beslutsprocessen är att öka verkets beslutanderätt i samband med om- och tillbyggnader. Vattenfallsverket ansåg att verket

bör få besluta om till- och ombyggnader som ej skall tillåtlighetsprövas av

regeringen. Jag anförde i min anmälan till budgetpropositionen 1984 (prop. 1983/84: 100 bil. 14 s. 132) att jag skulle återkomma till bl. a. denna fråga vid behandlingen av vattenkraftberedningens förslag våren 1984.

Enligt nu gällande praxis har i budgetpropositionen ärenden rörande utbyggnad av små vattenkraftverk om högst I 500 kW effekt redovisats på samma sätt som övriga kompletteringar (jfr prop. 1978/79: 115 bil. I s. 322). Ärenden rörande utbyggnad av vattenkraftverk med en effekt större än

1500 kW har särredovisats för riksdagen innan vattenfallsverket medgivits att ta investeringsmedel i anspråk.

Jag anser liksom vattenfallsverket att det är väsentligt att öka möjligheterna att anpassa utbyggnaderna till den aktuella sysselsättningssituationen och att på kort tid bygga upp en användbar projektreserv. Om beslutsprocessen i fråga om utbyggnad av relativt små vattenkraftverk kan avkortas, skulle t.ex. regeringens flexibilitet i samband med beslut om konjunkturstimulerande åtgärder öka. Fortsättningsvis bör därför enligt min mening nu nämnd praxis ändras så att endast utbyggnadsprojekt om minst 8 MW effekt särredovisas för riksdagen, innan vattenfallsverket av

regeringen medges rätt att ta investeringsmedel i anspråk.

Det är från samhälleliga utgångspunkter angeläget att utbyggnad enligt den föreslagna planen för vattenkraftens utbyggnad verkligen kommer till stånd. Genom den successiva utbyggnaden av vattenkraften i Sverige och de spridda ägareförhållandena har olika kraftföretag kommit att disponera s.k. andelskraft och ersättningskraft från kraftverk som andra kraftföretag äger. Dessa kraftresurser utgör ersättning när ett företag byggt ut en älvsträcka där något annat företag hade andelar i fallrätten eller när intrång i ett annat företags fallrätt åstadkommits genom en utbyggnad. Vidare förekommer att kraftverk ägs gemensamt genom aktiebolag.

Enligt 35 § 3 mom. tredje stycket kommunalskattelagen (1928: 370) har 3 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 160

Prop. 1983/84: 160 34

regeringen möjlighet att medge befrielse, helt eller delvis, från realisationsvinstbeskattningen om den skulle utgöra hinder mot en strukturrationali-

sering som är önskvärd från allmän synpunkt. Bestämmelsen är emellertid oftast inte tillämplig i de ovan nämnda fallen, vid vilka bolagen byter

endast mindre aktieposter. Varje sådant byte i sig innebär nämligen ofta inte en strukturrationalisering som motiverar eftergift av de stora skattebe-

lopp som det oftast blir fråga om. Av statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl bör vidare stor restriktivitet gälla för denna typ av skattebefrielse. Jag vill i detta sammanhang nämna att KRAFTSAM i en skrivelse den 19 december 1983 har föreslagit att den nämnda bestämmelsen skall ändras på det sättet, att regeringen får möjlighet att bevilja inte bara befrielse från

beskattningen utan även uppskov därmed. Beskattningen skulle därige-

nom skjutas upp till den tidpunkt då det köpande bolaget i sin tur avyttrar aktierna, och vinsten skulle vid detta senare tillfälle beräknas med utgångs-

punkt i vad bolaget en gång betalade för de utbytta aktierna.

Frågan kräver ytterligare överväganden. Skrivelsen kommer därför att

överlämnas till kapitalvinstkommittén (B 1979:05). Jag har i denna fråga

samrått med chefen för finansdepartementet.

5¶Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom industridepartementet upprät-

tats förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Förslaget har upprättats efter samråd med chefen för justitie-, jordbruks-

och bostadsdepartementet.

Lagrådets hörande av förslaget skulle uppenbarligen sakna betydelse.

6 Hemställan

Med. hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att

1. antaga förslaget till lag om ändring av vattenlagen (1983: 291),

2. ändra riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen så att den före-

slagna utbyggnaden av Bure älv kan ske,

3. godkänna de riktlinjer för vattenkraftens utbyggnad som jag har

förordat.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar

att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra-

ganden har lagt fram.

Prop. 1983/84: 160 35

Bilaga I

SOU 1983:49, Betänkande av vattenkraftberedningen. Sammanställning av remissinstansernas yttranden

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av:

Överbefälhavaren, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens vägverk, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, riksrevisionsverket. lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning, statens energiverk,. statens vattenfallsverk, domänverket, kammarkollegiet. länsstyrelserna i Östergötlands. Kronobergs. Kalmar. Blekinge, Hallands, Älvsborgs. Värmlands. Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs. Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, kommunerna Älvkarleby, Mönsterås, Västervik, Karlshamn, Ronneby, Vänersborg. Forshaga, Hagfors, Kil,

Munkfors, Torsby. Hallstahammar, Orsa, Älvdalen. Bollnäs, Gävle, Ljusdal, Ovanåker, Sollefteå, Örnsköldsvik, Härjedalen, Krokom, Ragunda, :

Strömsund, Östersund. Dorotea, Skellefteå, Storuman, Vilhelmina. Åsele,

Arjeplog, Boden, Gällivare, Jokkmokk och Piteå. Centralorganisationen

SACO/SR, Friluftsfrämjandet, Ingenjörsvetenskapsakademien, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund,

Miljöförbundet. Svenska Elverksföreningen. Svenska Kraftverksförening-

en, Svenska Kommunförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Svens-

ka Samernas Riksförbund, Svenska Turistföreningen, Sveriges Industriförbund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fritidsfiskares riksför-

bund. Tjänstemännens centralorganisation, Kungl. Vetenskapsakademien samt Älvräddarnas samorganisation.

Därutöver har på eget initiativ inkommit yttranden från:

SSU-dist. Länsförbundet i Jämtlands län. Aktionsgruppen för Voxnans

bevarande, Aktionsgruppen Lät Långan Leva, Aktionsgruppen Rädda Hårken, Byggförbundet och Sv. Byggentreprenörföreningen, Centerns ungdomsförbund, Stockholm, Folkpartiet, Länsförbundet i Jämtlands län,

Föreningen Rädda Klarälven, Föreningen Rädda Övre Umeåälven, Hallstahammars SNF. AB Hälsingekraft. Gudrun Isakson. Ljusdals miljövårdsförening, Ljusdals soc.dem. arb.kommun, LO-Ljusdal. Moderata

Samlingspartiet, Krokom. Moderaterna i Värmland. Rädda Ljusdalsbygden, Rädda Ljusnan, Socialdemokraterna i Bollnäs, Stockholmsgruppen

Rädda Ljusnan, Sv. byggnadsarbetareförbundet avd. 2. Sv. elektrikerförbundet, Uddeholms AB. Uppsala Rädda Ljusnan, VPK. Jämtlands län och

Älvdalens miljögrupp.

Prop. 1983/84: 160 36

2¶Planens omfattning och innehåll

2.1 Allmänt

Inställningen till en mera omfattande vattenkraftsutbyggnad är positiv hos bl.a. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, skogsstyrelsen, statens industriverk, statens energiverk, statens vattenfallsverk, Svenska Kraftverksföreningen, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges industriförbund och Ingenjörsvetenskapsakademien. |

En negativ inställning till fortsatt vattenkraftsutbyggnad har bl. a. riks-

antikvarieämbetet, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens planverk, Friluftsfrämjandet, Miljöförbundet, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Turistföreningen. Älvräddarnas samorganisation och Fritidsfiskarna.

Hos kommuner och länsstyrelser varierar den allmänna inställningen. Det finns dock en tendens till att berörda kommuner är negativa till

utbyggnader i den egna kommunen. Motsvarande inställning har i viss mån också länsstyrelserna.

Majoriteten av remissinstanserna ger dock inte uttryck för någon allmän inställning. Flertalet kommuner, exempelvis, behandlar enbart de projekt som de berörs av.

Den här bilden dominerar remissutfallet:

— Vissa statliga verk, näringslivet och löntagarorganisationerna föresprå-

kar vattenkraftsutbyggnad. — Vissa statliga verk och miljörörelsen motsätter sig vattenkraftsutbygg-

nad.

— Inställningen hos kommuner och länsstyrelser varierar i den mån de

uttalar sig allmänt om vattenkraftsutbyggnad. = Mer än hälften av remissinstanserna redovisar inte någon allmän inställ-

ning till en fortsatt vattenkraftsutbyggnad.

Tre frågor har fått särskild tyngd i remissbehandlingen. Det gäller e vattenkraftens produktionsförmåga e planens omfattning e planens innehåll

Remissinstansernas allmänna inställning har starkt påverkat deras in-

ställning i dessa tre frågor.

De som förespråkar en fortsatt vattenkraftsutbyggnad enligt ovan häv-

dar ofta att man bör utgå från 30-årsserien 1950—1980 för att bestämma

vattenkraftens normalärsproduktion. Med den utgångspunkten krävs ett

tillskott på ca 3,5 TWh/år för att uppnå direktivens krav. De hävdar vidare

att det behövs en rätt stor marginal för att målet säkert ska nås — och det

innebär en plan som omfattar ca 5 TWh/år. Vidare ges de ekonomiska argumenten stor tyngd och man anser att beredningens plan innehåller

Prop. 1983/84: 160 37

alltför många dyra projekt, som inte kommer att aktualiseras av fallrätts-

ägarna under de närmaste tio åren.

De som motsätter sig en mera omfattande fortsatt vattenkraftsutbyggnad

hävdar å andra sidan att det inte behövs några större tillskott för att uppnå

66 TWh/år. Man hänvisar till Sveriges metcorologiska och hydrologiska instituts (SMHI) utredning, baserad på årsserien 1920— 1980, som anser att

vi redan uppnått 66 TWh om man räknar in befintliga och lovgivna anlägg-

ningar. Man motsätter sig dock inte utbyggnader som bedöms vara okontroversiella, främst om- och tillbyggnader men också vissa nybyggnader.

Något behov av en omfattande plan eller stor marginal finns inte med dessa utgångspunkter. Dessutom anser man att de ekonomiska argumenten getts

för stor tyngd, eftersom också i dag relativt dyra anläggningar kommer att

vara lönsamma under den period då kärnkraften skall avvecklas. I det följande redovisas närmare remissinstansernas syn på de tre huvudfrågorna.

2.2 Vattenkraftens produktionsförmåga

Oklarheten om vattenkraftens normalårsproduktion gjorde att beredningen, mot bakgrund av tidigare fattade beslut, tolkade direktivens krav

så att det krävs ett tillskott på 2,5 TWh för att uppnå nivån 66 TWh/år.

Beredningen har därvid utgått från vad som framkom i chefens för bostadsdepartementet föredragning i bilaga till 1975 års energiproposition (prop. 1975:30). Där talades om ett tillskott på 5 TWh. Eftersom sedan dess 2,5

TWh/år byggts ut eller lovgivits är det erforderliga tillskottet 2,5 TWh/år.

Relativt få remissinstanser har haft invändningar mot beredningens tolkning.

Enligt kraftindustrin (statens vattenfallsverk och Svenska Kraftverks-

föreningen) bör man dock utgå från årsserien 1950-1980, vilket skulle innebära att det behövs ett tillskott på 3.5 TWh/år för att uppnå 66 TWh/år.

Vattenfall och statens energiverk redovisar invändningar mot SMHI:s utredning, vars resultat tolkats så att vi redan nu uppnått 66 TWh/år. Vattenfall anser att utredningen är behäftad med osäkerheter som orsakas av brister 1 den äldre tillrinningsstatistiken. Dessutom framhåller Vatten-

fall och energiverket att medelårsproduktionen blivit för hög då SMHI inte

tagit hänsyn till nödvändigt spill under nederbördsrika år.

Ett tiotal remissinstanser, bl.a. Svenska Samernas Riksförbund, Miljöförbundet, Älvräddarnas samorganisation. Svenska Naturskyddsföreningen, Fritidsfiskarna och Sveriges Fiskares Riksförbund, hänvisar till . SMHI:s utredning och framhåller att någon ywuerligare utbyggnad inte

behövs för att nå 66 TWh/år. Man betonar i likhet med SMHI vikten av att

ha så långa årsserier som möjligt som underlag för att bestämma medelärsproduktionen. |

Planverket anser att de stora skillnaderna mellan olika synsätt, som mest 43 Riksdagen 1983i84. 1 saml. Nr 160

Prop. 1983/84: 160 38

3.6 TWh/år, måste diskuteras ytterligare. I avvaktan på ett klarläggande förordar verket återhållsamhet vad gäller beslut om ytterligare vattenkraftsutbyggnad.

SMHI stöder beredningens tolkning av direktiven mot bakgrund av att institutet inte anser det möjligt att ange ett exakt värde på medelårsproduktionen. I stället kan man ange ett intervall inom vilket medelårsproduktionen med viss sannolikhet ligger. Enligt institutet ligger värdet för medelårsproduktionen med 95 sannolikhet i intervallet 61,5—68,7 TWh/år. SMHI vidhåller sin ståndpunkt att så lång tidsperiod som möjligt bör användas för beräkning av medelårsproduktionen.

2.3 Planens omfattning

Med hänsyn till att vissa projekt, av olika skäl, inte kommer till utförande måste planen omfatta mer än det tillskott som skall uppnås. Beredningens förslag omfattar ca 3 TWh/år, medan avsikten är att få ett tillskott på 2,5 TWh/år.

Som framgått av föregående avsnitt finns det andra uppfattningar om vilket tillskott beredningens plan borde ha syftat till. Här skall endast behandlas om planen är tillräcklig eller ej för att uppnå tillskottet 2.5 TWh/ år under den närmaste tioårsperioden.

Löntagarorganisationerna LO och TCO, Vattenfall, Svenska Kraftverksföreningen, vissa kommuner, bl.a. Hagfors, Munkfors, Östersund och Piteå, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund m.fl. anser att tillskottet 2,5 TWh inte kommer att uppnås genom det förslag som presenterats.

LO:s uppfattning är följande:

”"... Inte bara p.g.a. bevarandeintressena, utan även p. g. a. de ägandeförhållanden som råder inom kraftindustrin är det LO:s uppfattning att en plan på 3 TWh ej kommer att ge de 2,5 TWh som behövs för att uppnå riksdagens mål. Alternativa vägar bör diskuteras, Styrmedel av olika slag, t.ex. ekonomiska är en väg som kan prövas. Ett ökat förstatligande av kraftindustrin är en annan väg (i enlighet med linje 2s förslag i kärnkraftsomröstningen). En tredje väg är att utvidga den plan beredningen föreslagit. Enigt LO:s uppfattning bör samtliga tre åtgärder övervägas. De ekonomiska incitamenten för genomförande av planen är mycket svaga. Den starka elbalansen gör att priserna på kraftbörsen är mycket låga under större delen av året. För kraftbolag som drivs enligt företagsekonomiska kriterier är det uppenbart att det inte är på kort sikt lönsamt att bygga ut ny vattenkraft under den närmaste perioden. Detta innebär att utan styrmedel kommer inte många v projekten att genomföras. Vattenfall äger ju endast en begränsad del av fallrättigheterna.”

Fiskeristyvrelsen, naturvårdsverket, Svenska Naturskyddsföreningen, Älvräddarnas samorganisation. Fritidsfiskarna, Svenska Samernas Riks-

Prop. 1983/84: 160 39

förbund m.fl. anser däremot att planen kan ha en mindre marginal och

ändå leda till det uppsatta målet.

I det särskilda yttrande av Frisén m. fl. som är fogat till betänkandet och som flera remissinstanser hänvisar till anförs att grundprincipen bör vara

att marginalen görs så snäv som möjligt. Därigenom får planen ett mindre

kontroversiellt innehåll och kan genomföras med större säkerhet. Planen

inkl. marginal bör enligt yttrandet minskas till 2,8 TWh/år.

Älvräddarnas samorganisation framhåller att ca 2 TWh/år kan byggas ut . utan allvarliga konflikter med motstående intressen. Man anför att 0,5 TWh mer eller mindre knappast har någon betydelse för svensk energiför-

sörjning men är avgörande ur miljösynpunkt.

2.4 Planens innehåll — ekonomi

Beredningens förslag till plan skulle kosta mellan 5—6 miljarder kronor

att genomföra. Den genomsnittliga specifika anläggningskostnaden för de

projekt som ingår i planen är 2,15 kr./KWh, år. De som nu förespråkar en fortsatt utbyggnad, bl.a. Vattenfall, Svenska Kraftverksföreningen, LO och Sveriges Industriförbund, anser att beredningen tagit med för många dyra projekt och lagt alltför lite vikt vid projektens ekonomi,

Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) anser att vattenkraftsutbyggnaden 1 första hand skall ske efter ekonomiska hänsynstaganden. Det skulle enligt akademin innebära en kostnadsreduktion på 2—3 miljarder kronor jämfört

med beredningens förslag. Detta belopp skulle vid alternativ användning kunna ge både bättre och långvarigare sysselsättningseffekter. | Vattenfall anger att behovet av produktionstillskott under den närmaste

tioårsperioden är begränsat. Av den anledningen kommer bara projekt som

ger låga produktionskostnader att genomföras. De ekonomiska motiven

för att bygga anläggningar som kostar 3—3,5 kr./KWh, år är svaga. Jämfört med det ekonomiskt mest gynnsamma alternativet innebär beredningens

förslag en fördyring av storleksordningen ett par miljarder. Vattenfall

kritiserar beredningen för att inte ha redogjort för motiven för denna stora merkostnad eller hur avvägningen mellan utbyggnads- och bevarandeintressena har gjorts.

Från bevarandesidan kritiseras beredningen för att alltför mycket ha gått kraftintressenterna till mötes när det gäller att dra gränsen för projektens

lönsamhet. Flera instanser, bl. a. fiskeristyrelsen och naturvårdsverket, hänvisar till det särskilda yttrandet från Frisén m.fl. Där sägs bl. a.:

”Kraftbolagen har till beredningen redovisat ett antal okontroversiella projekt som anses ha en god ekonomi, dvs. lägre kostnader än för kolkon-

denskraftverk (4 kr.) och koleldade kraftvärmeverk 3.5 kr., men högre än

Prop. 1983/84: 160 40

beredningens principiella gräns 3 kr./KWh. Vi anser att flera projekt av detta slag bör föras fram 1 planen eftersom gränsen 3 kr./KWh är satt för lågt när de verkligt kontroversiella projekten skall bedömas. 1 ett sådant fall bör annat projekt väljas, som visserligen är dyrare att bygga, men som samtidigt är ett utbyte för vad miljön är värd sett ur ett långsiktigt perspektiv. Tillsammans kan dessa projekt omfatta 350 GWh.”

Älvräddarnas samorganisation hänvisar till de bedömningar som beredningen redovisat — bl. a. att projekt med en kostnad upp mot 4.50 kr./kWh, år kommer att vara lönsamma vid kärnkraftens avveckling — och anser att en rimlig gräns för projektens lönsamhet borde ha satts vid 4 kr./kWh, år.

Vidare bemöter älvräddarna den kritik om fördyringar på miljardbelopp som kommit från bl.a. kraftindustrin. Älvräddarna menar att kraftintressenterna vid jämförelsen utelämnat bl. a. nödvändiga ombyggnader. vilket gett en orättvis kostnadsjämförelse. Vidare pekar man på att beredningens plan skulle ge en medelkostnad på 2:15 kr./KWh, år medan en utbyggnad av Kalixälven skulle kosta 1:90 kr./KWh, år. Detta visar enligt älvräddarna att beredningens plan är ekonomiskt helt rimlig och att det finns utrymme för ytterligare fördyringar då miljöskäl talar för detta.

3 Minikraftverk

Vattenkraftberedningen räknade med ett tillskott på 200 GWh/år under de närmaste tio åren utan några särskilda styrmedel. Beredningen föreslog också ytterligare utredningsinsatser som syftar till att ta fram åtgärder som stimulerar utbyggnaden av minikraftverk. Ett sådant utredningsuppdrag har lämnats till statens energiverk som skall presentera sina resultat hösten 1984.

Flera remissinstanser är positiva till en mera omfattande utbyggnad av minikraftverk, bl.a. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, planverket, lantbrukarnas riksförbund (LRF) samt vissa länsstyrelser och kommuner. ÖEF framhåller att en utbyggnad av mindre kraftverk är betydelsefull från beredskapssynpunkt. Den ger ökade möjligheter till lokal elförsörjning vid avbrott på stamnätet.

Några remissinstanser — bl.a. Svenska Elverksföreningen, Sveriges Industriförbund och Byggarna — anser däremot att tillskottet på 200 GWh/år genom minikraftverk är helt orealistiskt.

Också från miljösynpunkt finns invändningar mot en mera omfattande utbyggnad av minikraftverk. Oftast är det skador på fisket som betonas. Sådana synpunkter framförs av Sveriges geologiska undersökning (SGU). fiskeristyrelsen, vissa fiskeriintendenter och fiskenämnder, länsstyrelsen i Älvsborgs län, Sveriges naturvetareförbund och av Fritidsfiskarna.

Fritidsfiskarna anser att minikraftverk ger oproportionerligt stora skador på fisket genom att de medför låg vattenföring och har svag lönsamhet. Därigenom saknas-utrymme för att kompensera skador.

Prop. 1983/84: 160

Många har redovisat en positiv inställning till fortsatt utredning om

minikraftverk, i syfte att få fram åtgärder som kan stimulera en ytterligare

utbyggnad. Det gäller bl. a. statens energiverk, flera länsstyrelser, framför

allt i södra Sverige, LRF och Svenska Kommunförbundet.

LRF framhåller att man bör se över främst finansiella och organisatoriska hinder för en utbyggnad av minikraftverk. LRF föreslår att utredningen

om minikraftverk också skall omfatta s.k. mikrokraftverk, dvs. anlägg-

ningar mindre än 100 kW.

Kungliga vetenskapsakademin anser att möjligheterna till en ökad ut-

byggnad av minikraftverk bör utredas kritiskt. Miljöeffekterna i mindre

vattendrag kan enligt akademin bli betydande.

4¶Behov av ytterligare utredningar

" Vattenkraftberedningen redovisade i sitt betänkande de brister som finns i kunskapsunderlaget. Sådana brister föreligger bl. a. vad gäller vissa vattendrag i södra och mellersta Sverige. Beredningen föreslog i detta: avseende att en komplettering av kunskapsunderlaget borde göras. Bered-

ningen uppgav också att ett jämförbart material saknas vad gäller de fyra

outbyggda huvudälvarna.

Beredningens förslag om komplettering av underlagsmaterialet vad gäller vissa mindre vattendrag får stöd av bl. a. riksantikvarieämbetet, naturvårdsverket, domänverket, flera av de berörda länsstyrelserna (Kalmar,

Västmanland, Jämtland), Sveriges naturvetareförbund och Arbetsgruppen för Voxnans bevarande. Älvdalens miljögrupp anser att också projektet Brunnsberg i beredningens förslag bör utredas ytterligare. Planverket anser att vissa projekt bör utredas ytterligare. Det handlar

dock inte om samma projekt och älvsträckor som beredningen föreslagit utom vad gäller Fliseryd och Ammeråns överledning.

Fiskeristyrelsen anser att en genomgång bör göras av vattendrag i södra Sverige, ett förslag som endast delvis sammanfaller med beredningens.

Andra förslag till utredningar som kommit fram i remisssvaren är: e att man bör utreda möjligheterna att tidigarelägga ombyggnader och

revisioner av befintliga vattenkraftverk, e att man bör utreda de outbyggda huvudälvarna så att man för dessa får

ett jämförbart material.

En tidigareläggning av ombyggnader och revisioner kan motiveras av

den goda tillgången på el under 1980-talet, behovet av sysselsättning samt

önskemålet om att bibehålla den inhemska kompetensen och kapaciteten,

inte minst inom tillverkningsindustrin. Detta bör enligt bl.a. statens energiverk, LO och Sveriges Industriförbund utredas närmare.

Ytterligare utredningsinsatser bör omfatta också de outbyggda huvudälvarna. Det anser bl.a. statens industriverk, statens energiverk, TCO,

Vattenfall, Svenska Elverksföreningen och Piteå kommun.

Prop. 1983/84: 160 42

Statens energiverk skriver att ett definitivt beslut om utbyggnad eller

bevarande av de stora vattendragen i landet inte behöver fattas nu. Sett i ett längre perspektiv är det dock enligt energiverket otillfredsställande att

ett likartat utredningsmaterial saknas för dessa vattendrag.

Bland övriga förslag kan nämnas att vetenskapsakademin föreslagit en

noggrann totalinventering och värdering av outbyggda älvar och älv-

sträckor. SMHI vill få fram en inventering av de potentiella vattenkraftstillgångarna, inte minst vad som kan erhållas genom utbyggnad av minikraftverk. Lantbruksstyrelsen vill närmare utreda konsekvenserna för

jordbruk och rennäring av de projekt som ingår i planförslaget.

5¶Projektvis redovisning

I följande tabell redovisas de berörda kommunernas, länsstyrelsernas

och fallrättsägarnas inställning till de projekt som finns upptagna i beredningens förslag.

I texten efter tabellen redovisas de projekt som varit föremål för mest

diskussion samt de projekt där remissbehandlingen inneburit justeringar

eller korrigeringar av tidigare uppgifter.

Tabell Berörda kommuners, länsstyrelsers och fallrättsägares inställning till projekten i beredningens förslag

älven

Prop. 1983/84: 160 43

Älv Projekt Fallrätts- Kommun Läns- Anm.

ägare! styrelse

Nätraån 23 Hinnsjöån

24 Brynge

25 Nyfors +++ +++ +++

26 Fors

27 Hällafors ++ ++ ++

Ångerman- 28 Vojmå älven 29 Korpå I++ +!

30 Sjougden 31 Lillå 32 Flåsjöån 1 +++

33 Mcåforsen + I +++)

Indals- 34 Korsvattenån

älven 35 Yttre Oldsjön 36 Storsjötunneln +++ 37 Hotagsströmmen + I+t+t+ 38 Edsoxforsen dl I ll 39 Högfors

40 Ammeråns överledning tt

ks 41 Krängede-Gammelänge 42 Hammarsforsen tt ++

43 Svarthålsforsen +++

44 Stadsforsen

45 Sillre titt +++ tt

Ljungan 46 Haverö

47 Ljunga tt S tl

Ljusnan 48 Hamre

ll

49 Smedjemorasjön

50 Härjeåsjön

St Kvarnforsen tttt Ot+t 52 Edeforsen 53 Lottefors tl

54 Galvån

55 Runemo

S6 Ljusne strömmar tet titt

Gavleån 57 Åbyfors

58 Prästforsen tt tt ++

Dalälven . 59 Johannisholm 60 Van 61 Eldforsen 62 Skivsforsen CTCOEO 63 Mockfjärd 64 Brunnsberg

65 Noppikoski

66 Stackmora O THERE 67 Stackmora N OC2SDSICOCac 68 Borgärdet

69 Forshuvud It+tl+t+t+tl+tl+t

70 BulHerforsen I

71 Näs

72 Söderfors Tillständsgivet

73 Alvkarleby ++ FRSECOCEtE

Kolbäcksån 74 Virsbo OO

75 Seglingsberg

76 Hallstahammar +++

Motala 77 Skärblacka ström 78 Fiskeby 79 Bergsbron ++ +++

Prop. 1983/84: 160 44

Älv Projekt Fallrätts- Kommun Läns- Anm.

ägare! styrelse Botorps- 80 Svarteström + + + strömmen

Teckenförklaring: + positiv inställning

— negativ inställning

2? tveksam

0 ingen inställning redovisad

U Utredning bör göras I Fallrättsägarnas inställning har närmare utretts genom uppdrag från industridepartementet till statens energiverk. Här redovisade uppgifter är hämtade ur energiverkets redovisning. En positiv inställning frän fallrättsägarnas sida har innebörden att man är beredd att genomföra projekten inom de närmaste tio åren. En negativ inställning betyder att man bedömt att projekten inte kommer att genomföras under de närmaste tio åren. ? Om Ammerån överleds. 3 Fortsatta regleringar i Härjeån. + Beror på Hylsjön.

5.1 Råneälven

Svenska Samernas Riksförbund, Älvräddarnas samorganisation samt Kungliga Vetenskapsakademin anser att Råneälven bör utgå ur planen.

Enligt samerna skulle regleringarna innebära stora skadeverkningar. Planverket anser att Råneälven bör utredas ytterligare innan man kan ta ställning.

Bodens och Gällivare Kommuner är för en utbyggnad och en av fallrättsägarna — Båkab — uppger alt planerna för hur en utbyggnad av Råneälven skall kunna ske ännu är preliminära. En reglering i Muorka kan bli aktucll och eu önskemål är att få utnyttja också Rörån—Livasån som f.n. är

undantagen från utbyggnad.

Prop. 1983/84:160 = - 45

5.2 Luleälven

Projektet Pakkojokk har av Vattenfall bedömts vara ekonomiskt osäkert. Planverket anser att projektet bör utredas närmare. Jokkmokk kommun tar inte ställning till projektet, eftersom det inte är känt.

Projektet Randi, som innebär att man slopar minimitappningen, bedöms

som tveksamt av Jokkmokks kommun, med hänvisning till inverkan på

fisket. Fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund och Fritidsfiskarna hänvisar till det särskilda yttrandet från Frisén m. fl. enligt vilket Randi inte bör ingå i planen.

5.3 Piteälven

Projektet Sikfors tillstyrks av statens planverk, Piteå kommun och länsstyrelsen i Norrbotten men avstyrks av fiskeristyrelsen, naturvårdsverket,

Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund, Fritids-

fiskarna, Sveriges geologiska undersökning (SGU), Centerns ungdomsförbund, Älvräddarnas samorganisation och Kungliga Vetenskapsakademin.

Älvräddarnas samorganisation motsätter sig projektet bl. a. då det ansés

skada fisket och man förordar att projektet ersätts med en mindre ombygg-

nad (högst 75 m'/s i utbyggnadsvattenföring). SGU anser bl.a. att sedi-

menttransporten skulle förändras och störa påbyggnaden av deltat vid Bölebyn. Motståndet mot projektet hänger starkt samman med att det

berör Piteälven, som är undantagen från utbyggnad.

Kammarkollegiet anser att projektet kan accepteras förutsatt att tillräck-

liga medel ställs till fiskeristyrelsens förfogande för fiskefrämjande åtgär-

der.

5.4 Skellefteälven

Arjeplogs kommun och kammarkollegiet ställer sig negativa till en utbyggnad av projektet Slagnäs, med hänvisning till dess inverkan på Slagnäsforsarna, som har stor betydelse för fisket. Fisket i forsarna har betydelse också för turismen i området. Enligt Vattenfall är det tveksamt om

projektet bör genomföras av ekonomiska skäl.

5.5 Bureälven

Planverket anser att projektet Strömsholm på grund av dess inverkan på miljön bör utgå ur planen.

S Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 160

Prop. 1983/84: 160 46

5.6 Umeälven

Projektet Klippen tillstyrks av Storumans kommun och länsstyrelsen i

Västerbotten men avstyrks av en lång rad remissinstanser, bl. a. fiskeristy-

relsen, naturvårdsverket, planverket, SGU, Svenska Samernas Riksför-

bund (SSR). Älvräddarnas samorganisation, Kungliga Vetenskapsakade-

min, kammarkollegiet och Föreningen Rädda övre Umeälven. Inverkan på

bl.a. fiske och rennäring och förändringen av landskapsbilden i ett område med omfattande turism (Hemavan) är skäl som utgör motiv för att motsätta sig projektet.

Älvräddarnas samorganisation anser inte att projektet, med bibehållen

ekonomi, kan modifieras i sådan grad att det på nytt kan prövas enligt

vattenlagen. |

5.7 Gideälven

Invändningar har rests mot projekten Skinnmuddselet/Stennäs och upp-

ströms Björnafallet.

Fiskeristyrelsen, naturvårdsverket. SSR. Älvräddarna och Kungliga Vetenskapsakademin hör till dem som anser att projektet Skinnmuddselet/ Stennäs bör utgå ur planen. Invändningarna avser den omfattande uppdämningen och O-tappningen. Planverket anser att projektet bör utredas

ytterligare. De berörda kommunerna (Åsele, Bjurholm och Örnsköldsvik)

och länsstyrelserna (Västerbotten, Västernorrland) ställer sig med vissa reservationer positiva till en utbyggnad.

Projektet Uppströms Björna är okänt. Örnsköldsviks kommun tar inte ställning till projektet men framhåller att en utbyggnad kan innebära konflikter med motstående intressen. Planverket och Älvräddarnas samorganisation anser att projektet bör utgå ur planen.

5.8¶Ångermanälven

Projektet Vojmå avstyrks av Vilhelmina kommun och länsstyrelsen i

Västerbotten, till förmån för projektet Fatsjö. Denna inställning har också vissa grannkommuner, planverket och kammarkollegiet. Vetenskapsaka-

demin, Älvräddarnas samorganisation, fiskeristyrelsen, naturvårdsverkat

m. fl. anser att projektet bör utgå ur planen utan att ersättas av Fatsjö.

Fiskeristyrelsen och naturvårdsverket m.fl. hänvisar till det särskilda

yttrandet från Frisén m. fl. I detta anges att projektet Vojmå är att föredra framför Fatsjö om inte minimitappningen i det senare projektet uppgär till

minst 15 m'/s.

Prop. 1983/84: 160 47

Älvräddarnas samorganisation skriver:

”"Samorganisationen anser att Vojmån är så viktig för fiske och rekrea-

tion att inget av projekten Fatsjö eller Vojmå bör komma till stånd. Om vi kommer till den punkt där vi tvingas välja mellan de två projekten anser vi

att Vojmå är att föredra eftersom det ger större möjligheter till minimitapp-

ningar och eftersom skadorna totalt sett blir mindre, även i Vojmån.”

För projekten Sjougden, Korpå och Lillå skall som ägare stå Korsselbränna AB och inte Båkab som angetts av vattenkrafiberedningen. Viss osäkerhet har redovisats vad gäller ägarens intresse att genomföra projekten under de närmaste tio åren.

Projektet Meåforsen avstyrks av Sollefteå kommun och länsstyrelsen i

Västernorrland.

Andra instanser som anser att projektet bör utgå ur planen är bl.a.

fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, Älvräddarnas samorganisation och

Kungliga Vetenskapsakademin.

Sollefteå kommun framhåller att Meåforsen är den sista outbyggda fors-

sträckan I kommunen och att den har mycket stor betydelse för rekreation

och fiske.

5.9 Indalsälven

Projektet Korsvattenån avstyrks av kammarkollegiet som uppger att fallhöjden hör till en renbetesfjällsfastighet som lyder under kollegiet.

Projektet Yttre Oldsjön kan enligt Båkab ge 15 GWh/år till en kostnad av 2:60 kr/kW, år. . Ett stort antal remissinstanser är negativa till en utbyggnad av projekten

Hotagsströmmen och Edsoxforsen i biflödet Hårkan.

De berörda kommunerna (Krokom och Östersund) och länsstyrelsen i Jämtland, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, planverket, kammarkollegiet, Älvräddarnas samorganisation, Kungliga Vetenskapsakademin, Cen-

terns ungdomsförbund, Folkpartiet och VPK i Jämtland, Aktionsgruppen

Rädda Hårkan m. fl. anser att projekten bör utgå ur planen. De skäl som anges för att motsätta sig projekten är älvsträckans läge nära Östersund, dess lättillgänglighet, dess betydelse för fiske och för kulturminnesvården.

Länsstyrelsen och Östersunds kommun anser att de båda projekten bör bytas ut mot Nedre Långan.

Projektet Högfors avstyrks av planverket. Jämtlandskraft AB uppger att tillskottet genom projektet skall vara 50 GWh/år och inte 65 GWh/år som -

uppges i beredningens betänkande.

Projektet Ammeråns överledning avstyrks av bl.a. riksantikvarieämbe-

tet, firkeristyrelsen, naturvårdsverket, SGU, kammarkollegiet, Kungliga Vetenskapsakademin och Älvräddarnas samorganisation. Det viktigaste

skälet för att motsätta sig projektet är att Ammerån är helt outbyggd och

Prop. 1983/84: 160 48

har bedömts höra till de mest skyddsvärda vattendragen i landet. En

överledning skulle påverka den nedre delen av Ammerån.

Länsstyrelsen i Jämtland och Ragunda kommun anser att projektet

behöver utredas ytterligare innan man är beredd att ta ställning. Bäkab

anser att de berörda kraftföretagen redan i dag har det kraftekonomiska underlaget för den utredning som eventuellt behövs för att alternativa lösningar skall studeras. Ytterligare utredningar före en domstolsprövning

skulle enligt Båkab inte vara meningsfulla utan bara försena och fördyra totalprojektet. som omfattar Ammeråns överledning och effektutbyggnader av de fem stationerna på sträckan Krångede—Stadsforsen.

5.10 Ljungan

Projektet Haverö avstyrks av Ånge kommun, länsstyrelsen i Västernorrlands län, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, Älvräddarnas samorganisation och Kungliga Vetenskapsakademin. Bl.a. anges att älvsträckan i tidigare utredningar bedömts höra till de mest skyddsvärda och att kraftnyttan är relativt liten. Forsarnas värde för det rörliga friluftslivet. kulturminnesvården, den vetenskapliga naturvården och fisket framhålls.

5.11 Ljusnan

Projektet Hamre avstyrks av Härjedalens kommun och länsstyrelsen i

Jämtlands län: dessutom av bl. a. fiskeristyrelsen. naturvårdsverket, planverket. kammarkollegiet. VPK och Folkpartiet i Jämtland, Älvräddarnas

samorganisation, Centerns ungdomsförbund och Kungliga Vetenskaps-

akademin.

Kommunens inställning är följande:

”Hamresjöns utbyggnad skulle påtagligt och negativt påverka livsbetingelserna för befolkningen i Eillhärdal bland annat genom den starkt begränsade vattenföringen i älvfåran, som passerar rakt genom samhället Lillhärdal.” :

En utbyggnad av Smedjemorasjön och Härjeåsjön avstyrks av Härjedalens kommun, Älvräddarnas samorganisation samt VPK och Folkpartiet i Jämtland.

Projektet Edeforsen avstyrks av Rädda Ljusnan-gruppen, Föreningen

Rädda Ljusdalsbygden och Ljusdals miljövårdsförening. Som ett viktigt

skäl uppges att en utbyggnad i enlighet med vad som redovisats av beredningen skulle stå i strid med gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Vidare skulle utbyggnaden allvarligt skada fisket. Fallrättsägaren, AB Hälsingekraft. uppger att någon utbyggnad av Edeforsen inte kommer att aktualiseras eftersom det större projektet Edänge är ekonomiskt avsevärt

gynnsammare.

Prop. 1983/84: 160 49

Projektet Galvån avstyrks av länsstyrelsen i Gävleborgs län. som anser att projektet Edänge bör ersätta Galvån. Samma inställning har Bollnäs

socialdemokratiska arbetarekommun. Som skäl uppges framför allt skador

på fisket. Fallrättsägaren, AB Skandinaviska Elverk, uppger att projektet skulle kunna ge 38 GWh/år till en kostnad av 1:60 kr./kWh, år.

Projektet Runemo bör enligt planverket utredas ytterligare. Fallrättsägaren. AB Skandinaviska Elverk, uppger att kostnaden för projektet nu

beräknats till 1:70 kr./KWh, år.

Projektet Ljusne strömmar avstyrks av Fritidsfiskarna.

5.12 Dalälven

Projekten Johannisholm och Van i Vanån bör enligt kammarkollegiet betraktas som undantagna enligt riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen (Västerdalälven är undantagen). Älvräddarnas samorganisation avstyrker

projektet Van. Projektet Skivsforsen kommer enligt fallrättsägaren Stora Kopparberg

inte att aktualiseras.

Projektet Brunnsberg avstyrks av Fritidsfiskarna och Älvräddarnas

samorganisation. Inverkan på landskapsbilden och skador på fisket uppges

som skäl för att motsätta sig projektet. Älvdalens miljögrupp anser att projektet, i likhet med t.ex. utbyggnaderna i Voxnan och Emån. bör utredas. Älvdalens kommun ställer sig positiv till fortsatt utredning av

projektet.

Projekten Stackmora Ö, Forshuvud och Bullerforsen kommer enligt fallrättsägaren Stora Kopparberg inte att aktualiseras under de närmaste

tio åren.

Projektet Älvkarleby är enligt Vattenfall osäkert med hänsyn till ekono-

min.

5.13 Kolbäcksån

Projektet Hallstahammar — i den mån det inkluderar en utbyggnad av Sörkvarnsforsen — avstyrks av bl. a. Hallstahammars kommun, fiskeristyrelsen. naturvårdsverket, Älvräddarnas samorganisation och Kungliga Ve-

tenskapsakademin. Vissa av remissinstanserna framhåller att de motsätter

sig all utbyggnad som berör det föreslagna naturreservatet. Detta omfattar

Sörkvarnsforsen men också den uppströms liggande Norrkvarnsforsen.

Beslutet att inrätta naturreservat har av fallrättsägaren BGK överklagats till regeringen. |

Länsstyrelsen i Västmanlands län avstår från att ta ställning i avvaktan

på den komplettering av kunskapsunderlaget som beredningen föreslagit.

Prop. 1983/84: 160 ' 50

5.14 Motala ström

Projektet Fiskeby är enligt Vattenfall tveksamt från ekonomisk syn-

punkt. Projektet Bergsbron avstyrks av riksantikvarieämbetet.

5.15¶Emån

Projektet Fliseryd avstyrks, med hänvisning till bl.a. skador på fisket

och påverkan på landskapsbilden, av bl. a. fiskeristyrelsen, naturvårdsver-

ket, Älvräddarnas samorganisation, Kungliga Vetenskapsakademin och Centerns ungdomsförbund.

Planverket och länsstyrelsen i Kalmar län ställer sig positiva till ytterligare utredning, medan Mönsterås kommun är positiv till projektet.

5.16 Mörrumsån

Om- och tillbyggnaderna av Fridafors och Hemsjö bör enligt länsstyrel-

sen i Blekinge och Fritidsfiskarna inte komma till stånd om de på något sätt

ytterligare påverkar fisket och naturmiljön i Mörrumsån.

En ombyggnad av Fridafors får enligt Tingsryds kommun inte äventyra

fortsatt drift i Fridafors Bruk.

Rönneån

Projektet Forsmölla bör enligt planverket utredas ytterligare innan ställning tas.

5.17 Klarälven — Göta älv

Länsstyrelsen i Värmlands län uttrycker viss tveksamhet till projektet

Värsjö — eftersom det skulle innebära omfattande uppdämningar — och tar

inte ställning. Fallrättsägaren Uddeholm-Billerud är tveksam till projektet om inte även Strängsforsen byggs ut.

En dämningshöjning i Edsforsen bör enligt Hagfors kommun utredas noga innan ställning kan tas. Enligt Uddeholms AB skulle effektiviseringarna i kraftverken Edsforsen—-Forshaga kunna ge ett tillskott på 27 GWh/år med rimlig ekonomi,

inte 44 GWh/år som anges i beredningens betänkande.

Tillbyggnaden av Vargön är enligt Vattenfall ett ekonomiskt tveksamt projekt.

Prop. 1983/84: 160 51

6¶Projekt utanför planförslaget

De projekt som ingår i planförslaget skulle uppfylla följande krav: e godtagbar ekonomi

e så liten miljöpåverkan som möjligt . ; Vissa projekt avfördes från förslaget på grund av dålig ekonomi. andra därför att miljöpåverkan bedömdes vara för stor. Vissa projekt som avfördes av ekonomiska skäl bedöms av berörda

fallrättsägare, efter närmare studier, ha acceptabel ekonomi. Det gäller:

e Muorka m. fl. projekt i Råneälven (Båkab) e Rönnöforsen i Indalsälven (Båkab) Många remissinstanser som är starkt kritiska till en fortsatt vattenkrafts-

utbyggnad, bl.a. fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, Svenska Naturskyddsföreningen, anser att förslaget borde ha omfattat en rad dyrare projekt, angivna i det särskilda yttrandet från experterna Frisén m. fl. Det gäller projekten: e Gallejaur, Vargfors, Rengård, Granfors och Krångfors i Skellefteälven e Ajaure, Gardikfors, Uman, Bjurfors nedre, Harrsele och Purgfors i

Umeälven e Borga, Borgasjö och Hjälta i Ångermanälven

e Höljebro, Alfta och Sunnerstaholm i Ljusnan

e Mackmyra och Forsbacka i Gavleån |

e Domnarvet, Långhag, Skedvi, Avesta Storfors och Kalkbruket i Daläl-

ven e Björnåsen i Göta älv — Klarälven

Av dessa projekt — som huvudsakligen är om- och tillbyggnader — har som redan nämnts Rönnöforsen efter närmare studier bedömts ha acceptabel ckonomi.

Projektet Farsjö avfördes från förslaget då det bedömdes ha ej acceptabel ekonomi och dessutom vara från miljösynpunkt ofördelaktigt jämfört med ett modifierat Vojmåprojekt.

Enligt det ovan nämnda särskilda yttrandet — till vilket bl. a. Fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund och Fritidsfiskarna ansluter sig — sägs beträffande valet

mellan Vojmå och Fatsjö följande. Vojmå bör väljas före Fatsjö om inte det senare projektet förknippas med en minimitappning på lägst 15 m'/s.

Älvräddarnas samorganisation anser nu att varken Fatsjö eller Vojmå

bör komma till stånd men säger också att projektet Vojmå i en valsituation är att föredra, eftersom det projektet ger större möjligheter till minimitapp-

ningar och totalt sett mindre skador i Vojmån.

Vattenfall har tidigare föreslagit en utbyggnad av Vojmå. Vad gäller Fatsjö anför Vattenfall att kostnaderna är så höga att projektet nu inte bör komma till stånd. Man anger sig dock vara berett att medverka till ett

Prop. 1983/84: 160 52

genomförande om det från sysselsättningssynpunkt är angeläget och under

förutsättning att en det av kostnaden kan ställas till Vattenfalls förfogande

utan förräntningsplikt.

Flera av remissinstanserna talar för en utbyggnad av Fatsjö i stället för

Vojmå. Det gäller främst den berörda kommunen — Vilhelmina kommun —

och länsstyrelsen 1 Västerbottens län samt flera av inlandskommunerna i Västerbotten — Åsele, Dorotea och Storumans kommuner. Också planverket, kammarkollegiet och LO förordar en utbyggnad av Fatsjö.

Vilhelmina kommun redovisar en omfattande jämförelse mellan Fatsjö-

projektet och en utbyggnad av Vojmå utan de modifieringar som beredningen förutsatt, dvs. omfattande minimitappningar och ingen eller obe-

tydlig korttidsreglering.

Kommunens slutsats är att Vojmåprojektet möjligen ger bättre ekonomi men att skadeverkningarna på miljön blir större. Vid en samlad bedömning anser kommunen att Fatsjöprojektet och inte Vojmåprojektet bör komma

till utförande. Kommunen motsätter sig besämt en utbyggnad av projektet Vojmå. Projektet Vensjön i Ljusnan avfördes från förslaget på grund av plane-

rad torvbrytning, vilken innebär att projektet skulle komma till stånd först efter den tioårsperiod som förslaget avser. Trots detta anser länsstyrelsen i Jämtlands län att projektet bör föras tll planen.

Vissa projekt togs inte med i planen då de i jämförelse med andra

aktuella projekt bedömdes ge större skadeverkningar. Av dessa projekt har främst följande diskuterats i remissvaren: | e Tjäkovarats I Luleälven

e Hocksjö i Ångermanälven

e Nedre Långan i Indalsäiven e Edänge i Ljusnan e Strängsforsen i Klarälven

Projektet Tjäkovarats bör enligt Jokkmokks kommun och Byggnadsarbetareförbundet komma till utförande.

Projektet Hocksjö ställer sig Strömsunds kommun negativ till medan

länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det bör ingå i planen.

Projekten i Nedre Långan bör enligt bl. a. länsstyrelsen i Jämtlands län, Sveriges Industriförbund, Byggarna och Östersunds kommun föras till

planen. Projekten är belägna i Krokoms kommun som motsätter sig en

utbyggnad. F.ö. är inställningen till en utbyggnad av Nedre Långan väl känd genom den vattenmålsprövning som slutade med ett avslag hos regeringen. |

Projektet Edänge bör enligt bl.a. länsstyrelsen i Gävleborgs län, Bollnäs

kommun. de socialdemokratiska arbaterekommunerna i Ljusdal och Boll-

näs, LO-sektionen i Ljusdal och byggnadsarbetareförbundet avd. 27 föras

till planen. Utifrån remissvaren kan inga slutsatser dras om motståndet

mot en utbyggnad eftersom projektet inte fanns med i förslaget. Några

Prop. 1983/84: 160 53

I remissinstanser från bevarandesidan har dock tagit upp och motsatt sig projektet Edänge. Ljusdals kommun har valt att inte avge något yttrande.

Projektet Strängsforsen, beläget inom Torsby kommun, bör enligt Hagfors och Munkfors kommuner samt bl.a. Svenska Elektrikerförbundet, Byggarna och Sveriges Industriförbund föras till planen. Bland dem som motsätter sig en utbyggnad finns bl. a. Torsby kommun samt länsstyrelsen : i Värmlands län.

Prop. 1983/84: 160 54

Bilaga 2

Sammanfattning av statens energiverks utredning, Vattenkraftsutbyggnad under 1980-talet

Genom beslut den 10 november 1983 uppdrog regeringen åt statens energiverk att genomföra vissa utredningar på vattenkraftsområdet.

Vattenkraftsberedningens projektkatalog innehåller projekt om sammanlagt 3 TWh/år syftande till ett tillskott på 2,5 TWh/år för att uppnå den av riksdagen beslutade målsättningen för vattenkraftsproduktionen 66 TWh/år.

I energiverkets uppdrag ingick att utreda vilken medelårsproduktion som skall anses utgöra utgångspunkt för bedömning av vattenkraftsberedningens förslag. Olika metoder grundade på beräkningar av medelårsproduktionen ger värden från 61 TWh/år till 64 TWh/år på den framtida vattenkraftsproduktionen med den produktionsapparat som fanns den 1 januari 1983. Det finns enligt verkets bedömning inte grund för att nu avgöra vilken metod som bör användas och därmed vilket värde på den framtida vattenkraftsproduktionen som bör utnyttjas. Verket fann därför inte anledning att frångå beredningens förslag om att ett tillskott om 2,5 TWh/år erfordras. Det arbete i denna fråga som har bedrivits av energiverket pekar enligt verket på att åtminstone projekt om 2,5 TWh/år nu bör förverkligas. |

Energiverket har även sökt bedöma i vilken mån omprövningsbestämmelserna i den nya vattenlagen i högre grad än bestämmelserna i den gamla vattenlagen kan leda till en minskad vattenkraftsproduktion.

Det finns enligt verket inte nu grund för att kvantifiera effekterna i form av eventuell minskad vattenkraftsproduktion vid framtida omprövningar av vattendomar. Det går heller inte att nu avgöra om den nya vattenlagen i sin tillämpning kommer att innebära skärpningar härvidlag. Risken för att så blir fallet finns emellertid och den utgör därmed enligt verket ytterligare en faktor som pekar på behovet av att bygga ut vattenkraften under 1980talet.

Urvalet av projekt i beredningens plan gjordes efter en avvägning mellan motstående intressen främst på riksplanet. Statens energiverk har gått igenom samtliga projekt i planen och undersökt fallrättshavarens och resp. kommuns inställning till en utbyggnad.

Verket bedömer mot bakgrund av denna detaljerade genomgång att projekt om sammanlagt ca 750 GWh/år kommer att genomföras inom fem år och projekt om ytterligare ca 950 GWh inom tio år. Därutöver kan enligt verket projekt om ytterligare 200-300 GWh/år komma att utföras genom särskilda insatser, främst genom statens vattenfallsverk. Vissa projekt med stora energitillskott är av särskild betydelse för att huvuddelen av vattenkraftberedningens plan skall förverkligas. Dessa är Råneälven, Sik-

Prop. 1983/84: 160 | | 55

fors, Klippen och Ammeråns överledning. Energiverket föreslår att Fatsjöprojektet ersätter Vojmå i planen. Totalt skulle således en vattenkraftsutbyggnad om tillsammans ca 2 TWh/år kunna genomföras under den närmaste tioårsperioden.

För att dessa projekt — ca 65 av vattenkraftberedningens 100 projekt — skall komma till stånd krävs enligt verket en bestämd inriktning på detta från såväl statsmakternas som kraftindustrins sida. Verket föreslår därför att regeringen, med reservation för utgången av vattenmålsbehandlingen, uttalar att de projekt som ingår i beredningens plan i princip skall genomföras. Energiverket anser också att regeringen av samma skäl, snarast och i ett sammanhang, bör fatta beslut i de 15 ärenden om utbyggnad av vattenkraftsprojekt som f.n. är föremål för regeringens prövning.

En ytterligare åtgärd med samma syfte kan enligt energiverket vidtas med investeringsfonderna. F.n. gäller att företagen kan utnyttja investeringsfonder fram till den I mars 1985 för byggnads- och markarbeten samt för maskiner och inventarier fram till den 31 december 1984. Enligt energiverket skapar denna begränsning en viss osäkerhet som inte är ägnad att stimulera initierandet av projekt. Verket föreslår därför att regeringen medger att investeringsfonder får utnyttjas för ny- eller reinvesteringar i vattenkraftverk fr. o. m. år 1990.

Statens energiverk har även studerat vattendomstolarnas behandling av ärenden. För att inte tillståndsbehandling av vattenkraftsärenden skall försenas bör enligt verket vattendomstolarnas möjligheter till en snabb behandling uppmärksammas.

Vissa projekt i beredningens förslag bedöms av fallrättshavaren inte vara genomförbara från ekonomisk synpunkt. För dessa projekt bör enligt verket övervägas om efter granskning i varje särskilt fall arbetsmarknadspolitiskt stöd skulle kunna utgå. För viss del av investeringen i Fatsjö bör enligt energiverket kapital utan förräntningsplikt ställas till vattenfallsverkets förfogande. |

Vattenfallsverket bör enligt energiverket ges i uppdrag av regeringen att redovisa projekt som kan vara intressanta att genomföra i ett samhällsekonomiskt perspektiv men som inte väntas komma till utförande genom . nuvarande privata fallrättshavare. Sådan projekt skulle kunna ge ett energitillskott om ca 200 GWh/år.

Med dessa åtgärder bör enligt verket huvuddelen av de i vattenkraftsberedningens plan ingående projekten komma till utförande.

Energiverkets utredning behandlar den utrustningstillverkande industrins situation relativt omfattande. Verket framhåller att en betydande kompetens har byggts upp inom landet för projektering och uppförande av vattenkraftverk samt för tillverkning av elektrisk och mekanisk utrustning för sådana kraftverk. Enligt verket kommer även med genomförande av vattenkraftsberedningens förslag vattenkraftsutbyggnaden i landet att minska kraftigt i förhållande till verksamhetens omfattning under de senas-

Prop. 1983/84: 160 56

te decennierna. Därmed står de industrier som tillverkar specifik vattenkraftsutrustning, dvs. främst turbiner och generatorer. inför en mycket besvärlig situation. I vissa fall står företag inför beslut om huruvida tillverkning skall bedrivas även fortsättningsvis. För att korrekta beslut skall kunna fattas är det enligt verket av avgörande betydelse att statsmakternas inställning till fortsatt vattenkraftsutbyggnad klargörs.

Ett genomförande av beredningens förslag innebär enligt verkets beräkningar anläggningskostnader om sammanlagt 5,2 miljarder kronor. Antalet årsarbeten kan uppskattas till ca 8500. De ca 65 projekt som verket bedömer kommer att genomföras inom tio år kommer att ge leveranser från utrustningsindustrin om sammanlagt ca 1400 milj. kr. Med genomförande av de projekt, inkl. t.ex. Fatsjö. om sammanlagt ca 2,2 TWh/år som verket bedömer kan genomföras kan den direkta syselsättningen uppskattas till ca 7400 årsarbeten och investeringsvolymen till ca 4600 milj. kr.

En viktig fråga i detta sammanhang är i vilken utsträckning kraftindustrins upphandlingar och den tillverkande industrins produktionsmöjligheter kan fås att stämma överens. Enligt energiverket har kraftindustrin under utredningsarbetet förklarat sig beredd att samråda med tillverkningsindustrin i avsikt att uppnå en sådan överensstämmelse.

I landet finns 688 vattenkraftsstationer större än I MW med en sammanlagd installerad effekt av ca 15500 MW. 5595 av dem är äldre än 30 år. Dessa kraftverk svarar för ca 25 76 av den totala vattenkraftseffekten.

Verkets utredning visar att det finns en stor potential för reinvesteringar i vattenkraftverk, vilket skulle kunna få stor betydelse för möjligheterna att vidmakthålla kompetens och sysselsättning i industrin.

Omfattningen för utrustningsindustrins del skulle kunna vara av samma storleksordning som genomförande av nyinvesteringarna enligt beredningens förslag. Särskilt på den elektriska sidan synes det finnas ett uppdämt renoveringsbehov. En modell för värdering av tidigarcläggning av reinvesteringar som verket har låtit utarbeta visar att det under vissa förutsättningar f.n. kan vara lönsamt att tidigarelägga sådana investeringar. Emellertid visar verkets utredning att ett ekonomiskt incitament erfordras för att reinvesteringarna skall tidigareläggas. En åtgärd som enligt verket ligger nära till hands i sammanhanget är att den skatt som utgår för produktion i äldre vattenkraftverk sänks för produktion i anläggningar som har renoverats. Verket framhåller att det under den korta tid som stått till förfogande inte har varit möjligt att kvantifiera vilka tidigareläggningar av reinvesteringar som härmed skulle kunna uppnås. Det har heller inte varit möjligt att slutligt utforma ett förslag till system för skattenedsättning. Denna fråga bör enligt verket snarast övervägas närmare av statsmakterna i samråd med kraftindustrin och den tillverkande industrin. Det samarbete med tillverkningsindustrin som kraftindustrin har förklarat sig intresserad av bör härvidlag kunna utnyttjas.

Genom verkets utredning har ett betydande material beträffande de

Prop. 1983/84: 160 57

projekten i vattenkraftsberedningens plan, utrustningsindustrins situation

och potentialer för och lönsamheten i reinvesteringar i befintliga kraftverk

tagits fram. Denna information bör enligt energiverket bidra till ökad verksamhet inom dessa områden.

Prop. 1983/84: 160 | 58