Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att räntebidrag inte skall lämnas för de lån som tas över av den nye ägaren när ett allmännyttigt ägt bostadshus överlåts. Vida- re föreslås att räntebidrag inte skall lämnas för de lån som har beviljats ett allmännyttigt bostadsföretag, om kommunens bestämmande inflytande i företaget upphör. Bestämmelserna om detta skall träda i kraft snarast möj- ligt och tillämpas för överlåtelser eller inflytandeförändringar som sker efter den 3 juni 1987.

• Sida 2
•  Original

Bostadsdepartementet Prop. 1986/87: 168

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition om slopande av räntebidrag vid överlåtelse av allmännyttiga bostadsföretag eller sådana företags bostadsbestånd m. m.

1. Inledning

Kommunerna har möjligheter att utöva ett avgörande inflytande på allmän- nyttiga bostadsföretag och på försäljning av allmännyttiga bostäder.

Enligt vad jag har erfarit förs diskussioner i en del av landets kommuner om att avveckla allmännyttiga bostadsföretags verksamhet genom försälj- ning av bostadsbeståndet eller företaget. Argument för försäljning som förs fram i dessa diskussioner är av såväl ideologisk som ekonomisk natur.

Vissa försäljningar av detta slag har genomförts. I ett uppmärksammat fall har aktierna i ett allmännyttigt bostadsföretag överlåtits till ett företag med annan verksamhet, varvid förvärvaren gavs möjlighet att umyttja de betydande skattemässiga underskott som uppkommit i det överlåtna företa- get. I den proposition (prop. 1986/87: 119) om ändrade förlustavdragsreg- ler för vissa bostadsföretag, som regeringen nyligen lämnat till riksdagen, föreslås att skattemässiga underskott som uppkommit i ett schablonbe- skattat allmännyttigt bostadsföretag inte skall få utnyttjas i form av för- lustavdrag, om företagets allmännyttiga karaktär upphör.

De diskussioner om avveckling som jag har nämnt är oroande, eftersom det enligt min bedömning skulle skada bostadsförsörjningen om de utmyn- nar i omfattande överlåtelser av allmännyttigt bostadsbestånd.

Jag vill erinra om den centrala roll som de allmännyttiga bostadsföreta- gen har i den sociala bostadspolitiken. Syftet med företagens verksamhet är att tillgodose behovet av bostäder. Verksamheten bedrivs utan vinstsyfte. Företagen står under kommunal och statlig kontroll. De är ett viktigt me- del när kommunerna tar ansvar för planering och genomförande av bostads- produktion samt förmedlar bostäder. Företagen är ledande i fråga om ut- veckling av hyresgästinllytandet, och hyrorna för företagens bostäder är normerande på hela bostadshyresmarknaden.

• Sida 3
•  Original

Genom att de allmännyttiga företagen verkar utan vinstsyfte fastställs hyrorna i deras lägenhetsbestånd på grundval av företagens självkostnader. Hyroma för de allmännyttiga bostäderna utgör det främsta jämförelsemate- rialet vid hyressättning för andra bostäder. Härigenom knyts hyrorna på hela marknaden till den självkostnadsbaserade hyressättningen hos de all— männyttiga företagen. Detta gör det möjligt att undvika en allmän höjning av hyresnivån i situationer med stark efterfrågan eller bristande utbud av bostäder. Det blir alltså möjligt för bostadssökande att välja hyresboende med självkosmadsnivå på marknaden.

De allmännyttiga företagen har nått den utbredning på bostadsmarknader— na och den ställning i det bostadspolitiska systemet som de har i vårt land, genom en långvarig och planmässig uppbyggnad. Under denna tid har före- tagen fått ett mycket omfattande statligt ekonomiskt stöd. Detta har inte lämnats med sikte på försäljningar av företagens bostadsbestånd eller så- dana vinster för de inblandade aktörerna som då kan utlösas. Även om det är kommunema som har ansvaret för försäljningar av allmännyttiga bostä- der, finns det därför ett statligt intresse att motverka en avveckling av före- tagens verksamhet.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag har för avsikt att tillsätta en arbetsgrupp inom regeringskansliet med uppgift att ingående belysa de all- männyttiga bostadsföretagens situation och att ta fram underlag för beslut om åtgärder av betydelse för företagens ställning inom det bostadspolitiska systemet. Emellertid behöver vissa åtgärder vidtas redan nu i avvaktan på resultat från en sådan arbetsgrupp.

Mot bakgrund härav vill jag nu ta upp frågan om räntebidrag vid överlå- telse av allmännyttiga bostadsföretag eller sådana företags bostadsbestånd.

2. Gällande regler

Ett aktiebolag eller en stiftelse som förvaltar bostadsfastigheter och arbetar utan vinstsyfte kan godkärmas som allmännyttigt bostadsföretag. Beslut härom fattas av länsbostadsnämnden. Företagets verksamhet skall syfta till att tillgodose behovet av bostäder. Företaget får dock bedriva även annan verksamhet.

Bestämmelser om allmännyttiga bostadsföretag finns i förordningen (1986: 694) om handläggning, förvaltning, rn. rn. av bostadslån och ränte— bidrag. För att ett bostadsföretag skall godkärmas som allmännyttigt krävs att kommunen tillskjuter hela grundkapitalet och att kommunen utser samtliga ledamöter i företagets styrelse. 1 företag som godkänts som all— männyttiga före år 1975 kan finnas intressenter vid sidan av kommunen. Den allmännyttiga karaktären kan upphöra genom att aktier överlåts eller att det annars görs ändringar i fråga om företaget. I sådana fall skall läns- bostadsnämnden återkalla godkännandet som allmännyttigt bostadsföretag, varvid villkoren för bostadslån skall ändras som om lånet hade övertagits av någon som inte är ett allmännyttigt bostadsföretag.

• Sida 4
•  Original

Det finns inga bestämmelser som hindrar allmännyttiga bostadsföretag att sälja sina fastigheter. Godkännandet som allmännyttigt bostadsföretag torde dock kunna återkallas om överskott förs till ägaren - kommunen - genom hög aktieutdelning eller om företaget i stor utsträckning bedriver handel med fastigheter så att förvaltningssyftet kommer i skymundan.

I den nämnda förordningen f inns också bestämmelser om övertagande av lån och räntebidrag vid överlåtelse av fastighet. Den nye ägaren kan efter ansökan hos länsbostadsnämndcn få överta bostadslånet helt eller delvis, om det kan antas att han har förutsättningar att fullgöra de ekonomiska förpliktelser som följer med lånet och att förvalta huset på ett tillfredsställ- ande sätt. Om bostadslånet på grund av bestämmelsema om låns storlek för skilda kategorier av låntagare är större än det skulle ha varit om det bevil- jats den nye ägaren, medges övertagande endast med det lägre beloppet. Om länsbostadsnämndcn medger att bostadslån får övertas, skall nämnden be- stämma den garanterade räntesatsen för återstoden av lånetiden som om lå- net hade beviljats den nye ägaren.

Det finns kommuner som valt att själva äga och hyra ut bostäder i stället för att överlåta denna uppgift till ett allmännyttigt bostadsföretag. För des- sa kommunalt ägda bostadshus är de statliga finansieringsvillkoren desam- ma som för de allmännyttiga företagens.

3. Föredragandens överväganden

Mitt förslag: Om ett allmännyttigt ägt bostadshus överlåts, lämnas inte räntebidrag för lån som övertas av den nye ägaren. Bestämmelser om detta skall tillämpas för överlåtelser som sker efter den 3 juni l987. Räntebidrag lämnas inte för de lån som har beviljats ett allmännyttigt bostadsföretag. om kommunens bestämmande inflytande i företaget upp- hör. Bestämmelser härom skall tillämpas om en sådan förändring inträf- far efter den 3 juni 1987.

De nu avsedda bestämmelserna skall träda i kraft snarast möjligt.

Skälen för mitt förslag: Enligt den syn som jag redovisade inled- ningsvis på de allmännyttiga bostadsföretagens centrala roll i den sociala bostadspolitiken, främjar det inte bostadsförsörjningen om ett sådant före- tags innehav av bostadshus övergår till andra ägare. Det är uppenbart att förutsättningama för hyressättningen ändras om en kommun mister sitt enda allmännyttiga företag. Även på orter där flera allmännyttiga företag verkar, kan en försäljning av ett av företagen medföra ett försämrat jäm- förelsematerial vid hyressättningen. Följden kan bli densamma om väsent- liga delar av företagens bostadsbestånd går över till andra ägare. Om nu- varande grunder för den självkostnadsbaserade hyressättningen förändras. blir det nödvändigt att överväga alternativ till den nuvarande bruksvärde- principen.

• Sida 5
•  Original

Allmänt sett skulle försäljningar av det allmännyttiga bostadsbeståndet leda till att möjligheterna försämras för kommunernas invånare att välja ett självkostnadsbaserat hyresboende. Jag anser att bostadspolitiska skäl talar för att sådana förfaranden motverkas. Det bör ske genom att räntesubven— tionema slopas vid överlåtelser av detta slag. Om ett allmännyttigt ägt bostadshus överlåts, bör räntebidrag därför inte lämnas för bostadslån och underliggande krediter som övertas av den nye ägaren. Också i det fall ett bostadshus som ägs av kommunen överlåts, bör räntebidragen upphöra. När de nya bestämmelserna träder i kraft, vilket bör ske så snart som möjligt, bör räntebidragen upphöra för de lån som övertagits, även om överlåtelsen skett under tiden före ikraftträdandet och efter den 3 juni 1987. För att hindra att bcstämrnelsema kringgås, bör räntebidrag slopas för övertagna bostadslån och underliggande krediter som beviljats ett all— männyttigt bostadsföretag, även om företaget fått godkännandet som all— männyttigt återkallat efter den 3 juni 1987.

Den självkostnadsbaserade hyressättningen kan försvagas på annat sätt än genom överlåtelser av allmännyttigt ägda bostadshus, nämligen genom att kommunen avvecklar sitt engagemang i ett företag så att dess allmännyt- tiga karaktär går förlorad. Också sådana förfaranden anser jag bör motverkas genom slopande av räntesubventioner. Enligt min mening för det alltför långt att utlösa en sådan åtgärd enbart med hänsyn till om godkännandet som allmännyttigt bostadsföretag återkallas. Den för detta sammanhang avgörande händelsen anser jag inträffar när kommunen frånhänder sig det avgörande inflytandet i företaget, t. ex. genom att aktier överlåts till andra ägare. Därför bör räntebidrag slopas för alla bostadslån och underliggande krediter som har beviljats ett allmärmyttigt bostadsföretag, om kommu- nens bestämmande inflytande i företaget upphör. När de nya bestämmelser- na träder i kraft bör räntebidragen upphöra, även om en sådan förändring av inflytandet skett under tiden före ikraftträdandet och efter den 3 juni 1987.

En försäljning av ett allmännyttigt bostadshus är givetvis inte alltid till nackdel för den självkostnadsbaserade hyressättningen. Överlåtelser av all- männyttigt bostadsbestånd kan i vissa fall vara väl ägnade att främja bo- stadsförsörjningen. Allmännyttiga företag kan t. ex. sälja fastigheter i syfte att åstadkomma en allsidigare sammansätming av upplåtelseformema i ett bostadsområde eller att företaget effektivare skall kunna fullgöra sina grundläggande uppgifter. Överskott från enstaka fastighetsförsäljningar kan behövas för att stärka företagets ekonomi. De medel som frigörs genom försäljningar kan användas för att genomföra fastighetsköp som ger en lämpligare sammansättning av företagets bostadsbestånd med avseende på ålder, läge m. m. Medlen kan vidare användas för finansiering av bostads- investeringar, för ökad service åt hyresgästerna o. d. Därför bör möjlig- heterna undersökas att låta nuvarande regler för villkorsändn'ng för över- tagna lån gälla oförändrade, om överlåtelsen främjar bostadsförsörjningen på orten. Det bör bli en uppgift för den arbetsgrupp rörande de allmän- nyttiga företagen som jag avser att tillsätta enligt vad jag har nämnt inledningsvis. Den ordning i fråga om räntebidrag som jag nu har förordat

Prop. 1986/87: 168

• Sida 6
•  Original

anser jag bör prövas på nytt med stöd av de resultat som en sådan arbets- grupp kan lägga fram. Arbetet skall bedrivas skyndsamt. Jag avser att åter- komma med förslag till riksdagen under hösten 1987.

1 de fall av fastighetsförsäljningar som jag senast har talat om, förutsätter jag att de medel som företagen får tillgång till genom försäljningarna i allt väsentligt nyttiggörs i företagens verksamhet och alltså inte delas ut till ägarna.

Jag vill i detta sammanhang beröra en fråga som enligt riksdagens begä- ran behöver klargöras, nämligen vilken aktieutdelning som kan anses för- enlig med reglerna för godkännande av bostadsföretag som allmännyttigt (BoU 1986/87: 20, rskr 248).

Företagens ägare — kommunerna - avgör själva om någon avkastning skall lämnas på det kapital som de har skjutit till. Sådan avkastning kan komma i fråga endast om företaget drivs i aktiebolagsform. Kommunerna kan givetvis avstå från utdelning på aktiekapitalet. Ett sådant beslut kan enligt min mening ses som ett naturligt led i kommunernas bostadspoli- tik. Däremot anser jag att höga krav på avkasming kommer i konflikt med företagens grundläggande uppgifter. Om utdelning sker och om den ger en avkasming på aktiekapitalet utöver vad som svarar mot normal upplå- ningsränta för långfristiga krediter, bör det enligt min mening anses som en grund för länsbostadsnämndcn att återkalla ett godkännande av bostads- företaget som allmännyttigt enligt förordningen (1986: 694) om handlägg- ning, förvaltning, m.m. av bostadslån och räntebidrag. En sådan utdelning kan inte anses förenlig med kravet att företaget skall arbeta utan vinstsyfte.

4. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

1. dels föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat i frå- ga om räntebidrag vid överlåtelse av allmännyttiga bostadsföretag eller sådana företags bostadsbestånd m. m.

2. dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående om aktieutdelningen från allmännyttiga bostadsföretag.

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987