om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.

Prop.

1992/93:154

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-gade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 december 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Ulf Dinkelspiel

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1991:341) om förbud mot utförselav vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. Förslagetinnebär att lagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta alla missileroch obemannade luftfarkostsystem som kan utnyttjas som bärare av mass-förstörelsevapen, sådana biologiska agenser som kan användas i biologiskavapen, utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller ke-miska vapen, biologiska agenser liksom kemiska prekursorer och vissa kärn-tekniska produkter. Vidare regleras kunskapsöverföring liksom förmedlingav produkter som finns i utlandet i en vidare omfattning än som är fallet en-ligt gällande bestämmelser.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1993.

1¶Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 154

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:341) om förbud mot utförsel

av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.

dels att 4 § skall upphöra att gälla,

dels att 1, 3, 5 - 6, 8 och 10 §§ samt rubrikerna närmast före 3, 5, 6 och

8 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2a§ och 5a§, samtnärmast före 2a§ en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Inledande bestämmelser Inledande bestämmelser

1§

Lagen gäller i den utsträckning regeringen föreskriver

1. fullständiga robot- och raket-system och andra obemannade luft-farkoster som har en lastförmåga avminst 500 kilogram och en räckviddav minst 300 kilometer,

2. delsystem, komponenter ochkonstruktionsmaterial för systemsom avses i 1,

3. provnings- och tillverkningsut-rustning som särskilt utformats försystem, delsystem och komponentersom avses i 1 och 2,

4. program för automatisk databe-handling och annan programvarasärskilt utformade för produkter somavses i 1 - 3,

5. utrustning som kan användasför tillverkning av biologiska ellerkemiska stridsmedel, och

6. kemiska produkter som kan an-vändas för tillverkning av kemiskastridsmedel (kemiska prekursorer).

1. fullständiga robot- och raket-system och andra obemannade luft-farkoster som kan utnyttjas som bä-rare av massförstörelsevapen,

2. delsystem, komponenter ochkonstruktionsmaterial för systemsom avses i 1 och som kan uppnå enräckvidd av minst 300 kilometer,

3. provnings- och tillverkningsut-rustning för system, delsystem ochkomponenter som avses i 1 och 2,

4. biologiska agenser som kan an-vändas i biologiska vapen och ke-miska produkter som kan användasför tillverkning av kemiska vapen(kemiska prekursorer),

5. utrustning som kan användasför tillverkning av biologiska ellerkemiska vapen samt av sådana biolo-giska agenser och kemiska prekurso-rer som avses i 4,

6. utrustning eller material som ärav väsentlig betydelse för framställ-ning av kärnladdningar och inte om-fattas av lagen (1984:3) om kärntek-nisk verksamhet, och

7. programvara för automatisk da-tabehandling och annan program-vara särskilt utformade för produkter

Nuvarande lydelse

Utförsel m.m.

Produkter som avses i 1 § får inteföras ut ur landet utan tillstånd avregeringen.

Programvara som avses i 1 § 4 fårinte heller medelst telekommunika-tion eller på annat liknande sätt över-föras från Sverige till mottagare i ut-landet utan tillstånd av regeringen.

Föreslagen lydelse

som avses i 1 - 3 eller sådan utrust-ning som avses i 5 - 6.

Definitioner

2a § I denna lag förstås medtillhandahållande:försäljning, upp-låtelse, utbjudande mot vederlag,lån, gåva eller förmedling,tillverkningsrätt: varje rätt att till-verka en produkt som omfattas av la-gens bestämmelser.

Utförsel

3§

Produkter som avses i 1 § får inteföras ut ur landet utan tillstånd avregeringen. Ifråga om programvarasom avses il §7 likställs med utförselöverföring till utlandet genom tele-kommunikation eller på annat lik-nande sätt.

4§

Upphävs

Prop. 1992/93:154

Upplåtelse eller överlåtelse av

tillverkningsrätt

Avtal om

tillverkningsrätt

5§

Avtal som innebär upplåtelse elleröverlåtelse av rätt att utom landet till-verka produkter som avses i 1 § 1-3får inte utan tillstånd av regeringeningås här i landet och inte heller utomlandet av svensk myndighet, svensktföretag eller den som är bosatt ellerstadigvarande vistas här.

Avtal som innebär upplåtelse elleröverlåtelse av tillverkningsrätt tillprodukter som avses i 1 § 1-6 till nå-gon i utlandet får inte ingås här ilandet utan tillstånd av regeringen.

Svenska myndigheter, svenskaföretag samt den som är bosatt ellerstadigvarande vistas här får inte hel-ler utom landet ingå sådant avtal utantillstånd av regeringen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ändring av avtal

5a § Avtal om tillägg till eller änd-ring av avtal av det slag som krävertillstånd enligt 5 § får inte ingås utantillstånd av regeringen, om ändringeneller tillägget avser

1. de produkter som omfattas avavtalet,

2. vidareupplåtelse eller vidare-överlåtelse av rätt enligt avtalet,

3. rätt att tillhandahålla produkttill mottagare som inte angivits tidi-gare, eller

4. förlängning av avtalets giltig-hetstid.

Prop. 1992/93:154

Tillhandahållande av

tillverkningsutrustning

Tillhandahållande

Produkter som avses i 1 § 5 - 6 ochsom finns utom landet får inte här ilandet och inte heller utom landet avsvensk myndighet, svenskt företag el-ler den som är bosatt eller stadigva-rande vistas här tillhandahållas ge-nom försäljning, utbjudande mot ve-derlag eller förmedling åt någon i ut-landet utan tillstånd av regeringen.

6§

Produkter som avses i 1 § och somfinns i utlandet får inte här i landettillhandahållas åt någon i utlandetutan tillstånd av regeringen.

Återkallelse av tillstånd

Tillstånd enligt 3, 4 och 6§§ fåråterkallas av regeringen om till-ståndshavaren har åsidosatt villkoreller brutit mot kontroll- eller ord-ningsbestämmelser som har medde-lats med stöd av lagen eller om detfinns andra särskilda skäl till återkal-lelse.

Svenska myndigheter, svenskaföretag samt den som är bosatt ellerstadigvarande vistas här får inte hel-ler i utlandet tillhandahålla sådanaprodukter utan tillstånd av rege-ringen.

Återkallelse

8§

Tillstånd enligt 3 och 5-6§§ kanåterkallas av regeringen, om till-ståndshavaren har åsidosatt en före-skrift i denna lag eller föreskrift, vill-kor eller bestämmelse som har med-delats med stöd av lagen eller om detfinns andra särskilda skäl till återkal-lelse.

En återkallelse får inte avse till-stånd till avtal enligt 5 § eller 5a § somredan ingåtts.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:154

Ansvarsbestämmelser m.m.

Ansvarsbestämmelser m.m.

10 §

Den som bryter mot 5,5 a eller 6 §döms,

1. om gärningen har skett uppsåt-ligen, till böter eller fängelse i högsttvå år,

2. om gärningen har skett av oakt-samhet, till böter eller fängelse ihögst sex månader.

Den som uppsåtligen genom vilse-ledande förmår regeringen att lämnatillstånd enligt 5, 5a eller 6 § och där-igenom föranleder att avtalet ellertillhandahållandet kommer tillstånd, döms till böter eller fängelse ihögst två år. Om gärningen har skettav oaktsamhet, döms till böter ellerfängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till an-svar.

Den som bryter mot 4, 5 eller 6 §döms,

1. om gärningen har skett uppsåt-ligen, till böter eller fängelse i högsttvå år,

2. om gärningen har skett av oakt-samhet, till böter eller fängelse ihögst sex månader.

Den som uppsåtligen genom vilse-ledande förmår regeringen att lämnatillstånd enligt 4, 5 eller 6 § och där-igenom föranleder att överföringen,avtalet eller tillhandahållandet kom-mer till stånd, döms till böter ellerfängelse i högst två år. Om gär-ningen har skett av oaktsamhet,döms till böter eller fängelse i högstsex månader.

I ringa fall skall inte dömas till an-svar.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1993.

Tillstånd som meddelats med stöd av äldre bestämmelse skall vid tillämp-ningen av de nya bestämmelserna anses som meddelat enligt dessa.

Bestämmelserna i 5 a § skall tillämpas på avtal av det slag som avses i 5 §,även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte krävt tillstånd.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet iparagrafens lydelse enligt propositionen 1992/93:98 om ändring i samma lagskall ha följande lydelse.

Lydelse enligt propositionen Föreslagen lydelse

1992/93:98 om ändring i lagen omkärnteknisk verksamhet

Prop. 1992/93:154

1§

Denna lag gäller kärnteknisk verksamhet, m.m.Med sådan verksamhet avses

1. uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk anläggning,

2. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av ellerannan befattning med kärnämne eller kärnavfall,

3. införsel till riket och utförsel ur riket av kärnämne eller kärnavfall,

4. utförsel ur riket av

a. mineral med halt av kärnämne,

b. vad som har framställts av kärn-ämne eller vara i vilken sådant ämne

4. utförsel ur riket av

a. mineral med halt av kärnämne,

b. vad som har framställts av kärn-ämne eller vara i vilken sådant ämne

ingår,

c. utrustning eller material somhar särskilt konstruerats eller iord-

ingår,

c. utrustning eller material somhar särskilt konstruerats eller iord-

ningställts för bearbetning, använd-ning eller framställning av kärn-ämne, i den utsträckning regeringenföreskriver, och

ningställts för bearbetning, använd-ning eller framställning av kärnämneeller som annars är av väsentlig bety-delse för framställning av kärnladd-ningar, i den utsträckning rege-ringen föreskriver, och

5. upplåtelse eller överlåtelse från svensk myndighet, svenskt företag ellerden som är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket till någon i utlandetav rätt att tillverka sådan utrustning eller sådant material som avses i 4 c, iden utsträckning regeringen föreskriver.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1993.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 december 1992

Prop. 1992/93:154

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lund-gren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Dinkelspiel

Sverige har i sin politik på nedrustningsområdet lagt mycket stor vikt vid in-ternationella avtal om begränsning och eliminering av massförstörelsevapen.Uttryck för detta är Sveriges starka stöd till fördraget om hindrande av sprid-ning av kärnvapen (Non Proliferation Treaty, NPT) och de krav om ett full-ständigt provstopp och om kärnvapennedrustning som sedan lång tid fram-förs av Sverige i internationella fora. Vårt land har också spelat en stor rolli de nyligen avslutade förhandlingarna i Geneve om en konvention om för-bud mot framställning och innehav av kemiska vapen.

Sverige är folkrättsligt bundet av fyra internationella överenskommelseravseende massförstörelsevapen. Dessa är det nyssnämnda icke-spridnings-fördraget (NPT) från år 1968, 1971 års fördrag om förbud mot placering avkärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbottnen, 1925 års Gene-ve-protokoll om förbud mot användning av biologiska eller kemiska vapensamt 1972 års konvention om totalförbud mot B-vapen.

På senare år har det vidtagits åtgärder på det internationella planet somsyftar till en begränsning av spridningen av massförstörelsevapen. Ett tjugo-tal industrinationer har infört utförselkontroll av vissa obemannade luftfar-kostsystem (missiler) som kan användas för spridning av kärnvapen och de-lar till sådana (Missile Technology Control Regime, MTCR). Även viss tek-nologiöverföring som är av särskild betydelse i sammanhanget kontrolleras.Den 1 juli 1991 infördes motsvarande kontroll i Sverige genom lagen(1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas imassförstörelsesyfte, m.m. (massförstörelselagen) och sedan i september1991 deltar Sverige i det samarbete som bedrivs inom MTCR (prop.1990/91:97, UU 13, rskr227).

Förutom denna åtgärd vad avser bärare av massförstörelsevapen harandra internationella åtgärder inriktats på att hindra framställningen avmassförstörelsevapen. Ett tjugotal länder har infört exportkontroll för vissa

kemiska produkter som kan användas för kemvapenframställning, s.k. ke-miska prekursorer. Dessa länder samarbetar i den s.k. Australiengruppen.Vissa länder har också infört exportkontroll för viss utrustning som kan an-vändas för framställning av kemiska och biologiska vapen.

I massförstörelselagen ges sedan den 1 juli 1991 möjlighet att kontrolleraexporten av såväl sådan utrustning som kan användas vid framställning avbiologiska och kemiska vapen som kemiska prekursorer. Sverige deltar se-dan september 1991 i Australiengruppens arbete.

Också på kärnteknikområdet förekommer det internationella ansträng-ningar att skapa kontrollregimer avseende utrustning och viss teknologi somhar en civil användning men som kan användas i massförstörelsesyfte. I mars1991 inleddes överläggningar inom den s.k. Nuclear Suppliers Group(NSG). Gruppen, som har 27 medlemmar, arbetar som ett samverkansorganför länder som exporterar kärnteknik och som önskar tillämpa likartade ex-portregler. Sverige deltar även i detta arbete. Kärnteknikområdet är reglerati Sverige i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen).Kärntekniklagen omfattar - i nu aktuellt hänseende - viss utrustning somfrämst svarar mot våra hittillsvarande internationella åtaganden på området.

Härutöver har Sverige sedan länge lagstiftning som reglerar bl.a. utförselav krigsmateriel. Krigsmateriellagstiftningen omfattar huvudsakligen pro-dukter som är utformade för militär användning, s.k. single use-produkter.I den mån produkter som kan användas i massförstörelsesyfte klassificerassom krigsmateriel, omfattas utförsel och teknologiöverföring av bestämmel-serna i båda lagarna.

Den 4 juni 1992 överlämnade regeringen till riksdagen ett förslag till nylag om krigsmateriel (prop. 1991/92:174). I propositionen anför föredragan-den att beträffande produkter som används för såväl militärt som civilt brukoch som inte har särskilt utformats för militärt bruk bör den allmänna princi-pen vara att de inte skall utgöra krigsmateriel. Någon ändring i detta hän-seende av den gällande ordningen föreslås alltså inte. De produkter som om-fattas av massförstörelselagen resp, nu är aktuella för reglering har, utöverbeskaffenheten att kunna användas i massförstörelsesyfte eller vid tillverk-ning av massförstörelsevapen, oftast också civila användningsområden. Deär s.k. dual use-produkter.

Kärntekniklagen har varit föremål för utredning. I betänkandet (SOU1991:95) av utredningen om översyn av kärntekniklagstiftningen föreslås attkontrollen över sådana dual use-produkter som är av väsentlig betydelse förframställning av kärnladdningar skall överföras till massförstörelselagen.Betänkandet har remissbehandlats. En redovisning av remissynpunkternafinns i propositionen 1992/93:98 s. 85. Till protokollet i detta ärende bör fo-gas utredningens lagförslag i betänkandet som bilaga.

De förslag jag nu lägger fram bygger dels på samarbetet inom MTCR resp.Australiengruppen sedan Sverige började deltaga i september 1991, dels påSveriges deltagande i NSG dels ock på nyssnämnda betänkande. Därutöverföreslår jag ett antal ändringar för att anpassa massförstörelselagstiftningentill förslaget i propositionen om en ny krigsmateriellag.

I det följande behandlas bakgrund och nuvarande bestämmelser i avsnitt2.1. NSG behandlas i avsnitt 2.2. En utvidgning av massförstörelselagens till-

Prop. 1992/93:154

lämpningsområde behandlas i avsnitt 2.3.1 och kriterier för regeringens be- Prop. 1992/93:154slut i avsnitt 2.3.2. Till bestämmelsen om förbud mot utförsel förs överföringav programvara, vilket behandlas i avsnitt 2.3.3, medan upplåtelse och över-låtelse av tillverkningsrätt behandlas i avsnitt 2.3.4. En ny bestämmelse omtillståndskrav för tillägg till eller ändring av avtal finns i avsnitt 2.3.5. Tillhan-dahållande av produkter som finns i utlandet behandlas i avsnitt 2.3.6. Åter-kallelse av tillstånd behandlas i avsnitt 2.3.7. Ikraftträdande, övergångsbe-stämmelser och kostnader tas upp i avsnittet 2.4.

De enskilda lagbestämmelserna kommenteras i avsnitt 4.

2.1.1¶Bakgrund

Den 1 juli 1991 trädde lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa pro-dukter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. (massförstörelsela-gen) i kraft (prop. 1990/91:97, UU 13, rskr227). Bakgrunden till lagstift-ningen var det internationella arbete som sedan mitten av 1980-talet har be-drivits inom Missilie Technology Control Regime (MTCR) och den s.k.Australiengruppen.

Spridningen till nya länder av robot-, raket- och andra obemannade luft-farkostsystem började under 1980-talet utgöra ett problem ur rustningskon-trollsynpunkt. Sådana system kan användas som bärare av såväl kärnvapensom biologiska eller kemiska vapen. De kunskaper som krävs för att kon-struera system av detta slag hade i alltmer ökad utsträckning börjat spridastill länder som inte undertecknat icke-spridningsfördraget (NPT), liksom tillländer som hade eller kunde förväntas skaffa biologiska eller kemiska va-pen. En av orsakerna till den alltmer spridda missilteknologin är de civilarymdprogram som finns i olika länder och en export av mindre sofistikerademissiler som stimulerar till utvecklingsarbete i köparländerna. Härtill kom-mer att icke-spridningsfördraget behandlar kärnvapen och kärnvapenladd-ningar men inte de vapenbärare som är aktuella i dessa sammanhang. Dettavar bakgrunden till det samarbete som de sju industrinationerna AmerikasFörenta Stater, Canada, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien och Ja-pan inledde år 1982.

Är 1987 tillkännagav dessa stater att man, var för sig, beslutat anta en nypolitik för begränsning av spridningen av missiler och missilteknologi, dens.k. sjustatsöverenskommelsen eller Missile Technology Control Regime(MTCR). Överenskommelsen omfattar kontroll av såväl missilsystem ochandra obemannade vapenbärare med stor räckvidd som komponenter ochteknologi som är av vital betydelse för att kunna tillverka sådana system.Syftet var att begränsa riskerna för insats av kärnvapen på långa avstånd ge-nom kontroll av utförsel av nyckelutrustning och teknologi avsedd för luft-burna och ballistiska vapenbärare. Däremot var inte avsikten att hindra ci-vila nationella och internationella rymdsamarbetsprogram.

Tillkännagivandet år 1987 av samarbetet inom MTCR hade formen av 9

1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 154

samtidiga nationella uttalanden. Resp, regering avsåg enligt dessa uttalan-den att agera i enlighet med gemensamt formulerade, samma dag publice-rade identiskt lika riktlinjer för exportkontroll av känslig utrustning och tek-nologi. Ett likaledes gemensamt utformat annex till riktlinjerna innehöll enförteckning över produkter och teknologi som skulle omfattas av kontrollre-gimen. Denna uppbyggnad av regimen har bibehållits. Enligt MTCR skallkontroll av teknologiöverföring regleras i den omfattning den nationella lag-stiftningen medger det. Enligt de gemensamt utformade riktlinjerna skallvissa principer iakttas vid prövningen av om utförsel kan tillåtas. En redogö-relse för riktlinjerna och annexet finns i förarbetena till massförstörelselagen(prop. 1990/91:97 s. 8-10).

Sedan år 1987 har kretsen av MTCR-stater utvidgats till att nu omfatta22 stater, däribland de nordiska staterna. Representanter för de deltagandenationerna möts i sammanträden vart tredje kvartal. Härvid diskuteras vilkaåtgärder de deltagande staterna har vidtagit, efterlevnaden av kontrollregi-men och förändringar av det kontrollerade området. Vid sidan av dessa sam-manträden träffas expertgrupper som arbetar med dels omfattningen av detkontrollerade området, dels exportkontrollens administration i de olika län-derna.

Vidare har ett antal västländer i den s.k. Australiengruppen sedan år 1985agerat tillsammans för att hindra spridningen av kemiska prekursorer i av-vaktan på en internationell konvention om totalförbud för kemiska vapen.För närvarande ingår samma länder i Australiengruppen som i MTCR. Kon-trollåtgärderna varierar något i de olika staterna i Australiengruppen, menalla iänder har infört någon form av utförselkontroll för 50 prekursorer.Detta har skett antingen i form av generella utförselförbud med krav på till-stånd till utförsel till alla länder eller i form av begränsade förbud med kravpå tillstånd för export till vissa länder. Kombinationer av dessa system före-kommer också. Omfattningen av de ämnen som är föremål för kontroll va-rierar, men alla de deltagande staterna har givit till känna sin avsikt att inomkort reglera 54 prekursorer. Därutöver har man enats om kontroll av biolo-gisk och kemisk tillverkningsutrustning och biologiska agenser. En mer de-taljerad redogörelse för Australiengruppen finns i den tidigare nämnda pro-positionen, s. 11 - 12. Även stater utanför Australiengruppen har infört reg-ler om kontroll av kemiska prekursorer.

Det senaste decenniets spridning av teknik för att tillverka och användamassförstörelsevapen till allt fler länder, däribland länder i regioner därsvåra bilaterala motsättningar råder, införandet av exportkontroll i andra in-dustrinationer och Sveriges inställning när det gäller spridning av massför-störelsevapen utgjorde bakgrunden till införandet av massförstörelselagenden 1 juli 1991. Genom denna lag införde Sverige ett kontrollsystem för attförhindra att produkter och viss teknologi som inte annat än i undantagsfallutgör krigsmateriel men som kan användas i massförstörelsesyfte främst fråneller via Sverige exporteras till länder som kan misstänkas använda dem idetta syfte.

Som jag nämnde i inledningen har Sverige sedan länge bestämmelser omutförsel av krigsmateriel. Inför införandet av massförstörelselagen föror-dade några av remissinstanserna att den föreslagna regleringen skulle sam-

Prop. 1992/93:154

ordnas med gällande lagstiftning, främst krigsmateriellagstiftningen. Före-draganden fann (prop. 1990/91:97 s. 19) att en samordning av kontrollenöver produkter som kan användas i massförstörelsesyfte med krigsmateriel-lagstiftningen inte är lämplig med hänsyn till produkternas karaktär av hu-vudsakligen civil utrustning och till att syftet med de två kontrollregimernaockså är olika.

Föredraganden påpekade att den föreslagna lösningen med reglering iolika lagar kan komma att innebära att vissa produkter kommer att under-kastas mer än en kontrollregim, främst beträffande sådana produkter somockså omfattas av krigsmateriellagstiftningen samt förordade att en samord-nad tillståndsprövning tillämpas i dessa fall. Massförstörelselagen utforma-des mot denna bakgrund med lagen (1988:558) om förbud mot utförsel avkrigsmateriel, m.m. som förebild.

Som jag inledningsvis har nämnt lämnade regeringen i juni 1992 en propo-sition (1991/92:174) till riksdagen med förslag till ny lag om krigsmateriel. Ide avseenden som nu är aktuella innehåller den propositionen vissa framförallt redaktionella ändringar i förhållande till den nuvarande utförsellagen påkrigsmaterielområdet. Jag anser att bestämmelserna i massförstörelselageni förekommande fall skall ändras så att de harmoniserar med de förslag somlämnas i förslaget till ny lag om krigsmateriel.

2.1.2¶Nuvarande bestämmelser

Massförstörelselagen bygger på generella förbud. Främst förbjuds utförselav de produkter som omfattas av lagen. Såvitt gäller missiler förbjuds ävenviss teknologiöverföring liksom överföring av viss programvara.Vid lagensinförande ansågs det inte föreligga något motsvarande behov beträffandetillverkningsutrustning och kemiska prekursorer. Däremot ansåg föredra-ganden (prop 1990/91:97 s. 14) att det beträffande dessa kategorier fannsskäl att förbjuda bl.a. försäljning och förmedling av produkter som finns inågot annat land till ett tredje, om försäljningen eller förmedlingen sker iSverige eller utomlands av svenska företag eller myndigheter eller någonsom är bosatt eller stadigvarande vistas här. För samtliga fall gäller att rege-ringen kan medge undantag från förbudet efter prövning i det enskilda fallet.

De principer som enligt föredraganden bör vara vägledande för pröv-ningen av en tillståndsansökan är följande (prop. 1990/91:97 s. 14). Den vik-tigaste prövningsgrunden är risken för att den aktuella produkten eller tek-nologin kommer till användning i massförstörelsesammanhang. En andraprövningsgrund är en värdering av kvaliteten på slutanvändaråtaganden omcivil användning som i förekommande fall görs av mottagaren. Risken förvidareexport till tredje land är en tredje bedömningsgrund. Föredragandenanförde att alla dessa faktorer borde vägas in i den totalbedömning det an-kommer på regeringen att göra i varje enskilt fall. Jag återkommer till krite-rierna för tillstånd (avsnitt 2.3.2).

I massförstörelselagen anges i 1 § ramen för lagens omfattning samtidigtsom det uppdras åt regeringen att genom föreskrifter närmare bestämmavilka produkter som skall omfattas. Bakgrunden till att regeringen bemyndi-gats bestämma lagens närmare omfattning är både den tekniska utveck-

Prop. 1992/93:154

lingen på området och att allt fler länder inför och utvidgar kontrollen fördenna typ av produkter. Det är viktigt att undvika att Sverige blir ursprungs-eller transitland för produkter som exportkontrolleras i vår omvärld. En vä-sentlig förutsättning för att åstadkomma detta är att det snabbt kan beslutasatt en produkt, eller grupp av produkter som täcks av huvudgrupperna, skallomfattas av kontrollen (jfr prop. 1990/91:94 s. 22).

De huvudgrupper som för närvarande omfattas av 1 § är fullständiga ro-bot- och raketsystem och andra obemannade luftfarkoster som har en last-förmåga av minst 500 kilogram och en räckvidd av minst 300 kilometer, del-system, komponenter och konstruktionsmaterial till sådana system liksomprovnings- och tillverkningsutrustning som särskilt har utformats för dessasystem, delsystem och komponenter och härför särskilt utformad program-vara. Vidare omfattas utrustning som kan användas för tillverkning av biolo-giska eller kemiska stridsmedel och kemiska prekursorer.

Produkter som omfattas av lagen får enligt 3 § inte föras ut ur landet utantillstånd av regeringen. Programvara som omfattas av bestämmelserna fårinte heller genom telekommunikation eller på annat liknande sätt överförasfrån Sverige till mottagare i utlandet utan tillstånd av regeringen (4 §).

Upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt till någon i utlandet av så-dana system, delsystem, komponenter och provnings- eller tillverkningsut-rustning som avser vapenbärare får inte heller ske utan tillstånd av rege-ringen (5 §).

Kemiska prekursorer eller utrustning som kan användas för tillverkningav biologiska eller kemiska stridsmedel som finns i utlandet får enligt 6 § intetillhandahållas här i landet åt någon i utlandet utan tillstånd av regeringenoch inte heller utom landet av svensk myndighet, svenska företag eller densom är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Vidare föreskrivs i lagen att tillstånd enligt lagen får förenas med villkoroch med kontroll- och ordningsbestämmelser. Tillstånd att föra ut en pro-dukt, att överföra programvara eller att tillhandahålla en produkt som finnsi utlandet kan enligt 8§ återkallas av regeringen. Lagen avslutas med an-svarsbestämmelser.

Kontrollen av användningen av klyvbart material regleras främst genom dets.k. icke-spridningsavtalet (NPT) som tillkom år 1968. Kontrollfrågor be-handlas i en särskild arbetsgrupp, Nuclear Suppliers Group (NSG) som bil-dades i London år 1975, även kallad Londongruppen. Sverige har deltagit idetta arbete sedan år 1976. Gruppen har utarbetat de s.k. Londonriktlin-jerna som bl.a. fastställer minimikrav på kontrollen av kärnämne och praxisför export av kärnämne samt viss utrustning som särskilt konstruerats elleriordningställts för bearbetning, användning eller framställning av sådantämne. Efter det inledande arbetet under slutet av 1970-talet avmattadesgruppens arbete.

I mars 1991 påbörjades överläggningar mellan 27 industriländer om vid-gade nationella kontrollregimer för kärnteknikrelaterad utrustning, materieloch teknologi inom ramen för NSG.

Prop. 1992/93:154

12 Avsikten är att på detta område skapa ett samarbete som har samma upp-byggnad som Missile Technology Control Regime. Detta innebär att de del-tagande staterna inför utförselkontroll också för utrustning, material ochteknologi som inte särskilt konstruerats eller iordningställts för kärntekniskverksamhet men som kan vara av betydelse för uppbyggnad av ett avanceratkärntekniskt program eller för framställning av kärnladdningar. Staternaskall ha likalydande varulistor och riktlinjer för exporten. Vid en gemensamtidpunkt skall varje stat tillkännage att den ämnar agera i enlighet med rikt-linjerna vid export av de produkter som finns på varulistan. Åtgärderna skallvidtas i enlighet med den nationella lagstiftningen och relevanta internatio-nella åtaganden.

Regeringen beslutade i februari 1992 att delta i det förberedande vidgadesamarbete som bedrivs inom NSG. Huvuddelen av de stater som ingår igruppen kommer att införa exportkontroll från och med den 1 januari 1993.Gruppens arbete med att utarbeta en produktlista och riktlinjer är avslutat.

Som jag skall återkomma till innebär ett deltagande i detta samarbete försvensk del att utförselkontrollen avseende kärnrelaterade dual use-produk-ter bör flyttas från kärntekniklagstiftningen till massförstörelselagen och in-lemmas i den lagens regler med utförselförbud, förbud mot vissa kunskaps-överföring och förmedling av produkter som finns i utlandet.

2.3.1¶En utvidgning av lagens tillämpningsområde

Mitt förslag: Lagens tillämpningsområde utvidgas så att den, i den ut-sträckning regeringen föreskriver, även omfattar

1. alla fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannadeluftfarkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,

2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för systemsom avses i 1, om dessa kan uppnå en räckvidd av minst 300 kilometer,

3. biologiska agenser som kan användas i biologiska vapen,

4. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska ellerkemiska vapen, biologiska agenser som kan användas i biologiska va-pen och kemiska prekursorer,

5. utrustning eller material som är av väsentlig betydelse för fram-ställning av kärnladdningar och som inte omfattas av lagen (1984:3)om kärnteknisk verksamhet, och

6. programvara för automatisk databehandling och annan program-vara särskilt utformade för utrustning som avses i förslagets 1 § 5-6.

Skälen för mitt förslag:

Obemannade luftfarkoster

Vid införandet av massförstörelselagen anförde föredragande stadsrådet(prop. 1990/91:97 s. 20) att regleringens omfattning borde bestämmas efterinternationell förebild och produkternas kapacitet för åstadkommande av

Prop. 1992/93:154

massförstörelse. Till kategorin obemannade luftfarkoster och produkter somär nödvändiga för framställning eller användning av vapenbärare hänfördesi propositionen fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannadeluftfarkoster som har en lastförmåga av minst 500 kilogram och en räckviddav minst 300 kilometer. Detta motsvarade de luftfarkoster som vid den tiden

omfattades av MTCR och som kunde användas för spridning av kärnvapen.

De stater som samarbetar i MTCR har därefter enats om att regimen börbringas att omfatta även system som kan utnyttjas som bärare av andra mass-förstörelsevapen. För insatssystem för nukleära vapen bedöms fortfarandekrävas en lastförmåga av minst 500 kilogram. Däremot kan stridsdelar förbiologiska och kemiska vapen med betydligt lägre vikt utgöra effektiva mass-förstörelsevapen. Bland flera alternativa förslag till en skärpning av kontrol-len har ett borttagande av parametern för lastförmåga befunnits utgöra denbästa lösningen. Denna innebär att kontroll i de olika länderna fortsättnings-vis avses utövas såväl beträffande system med en räckvidd av minst 300 kilo-meter och en lastförmåga av minst 500 kilogram och vissa delsystem till så-dana system - med en stark presumtion för avslag på exportansökningarna -som beträffande system med en räckvidd av 300 kilometer eller mer medobetydlig last. Det förutsätts härvid att system som har konstruerats för enkortare räckvidd men med stor lastförmåga skall omfattas av kontrollen, omde utan genomgripande konstruktionsändringar kan anpassas till att nå 300kilometers räckvidd, s.k. trade-off. I regimens riktlinjer har ”insatsvapen förnukleära system” därför ändrats till ”insatssystem för massförstörelseva-pen”.

För att ytterligare understryka sin strävan att förhindra spridning av bär-system för massförstörelsevapen, har de i MTCR samarbetande länderna be-slutat att i regimens riktlinjer härutöver införa en generell kontroll av allamissiler (robotar). Kontrollen sammanfattas i följande tillägg till riktlin-jerna: Särskild återhållsamhet kommer att utövas vid bedömningen av utför-seltillstånd avseende varje produkt i produktförteckningen, och för varjemissil (robot), oavsett om den finns i förteckningen eller ej, om regeringenbedömer, utgående från all tillgänglig, övertygande information, värderadenligt bl.a. de faktorer som framgår av riktlinjernas paragraf 3, att den äravsedd att användas för insättande av massförstörelsevapen, och det skallföreligga en stark presumtion att neka sådant utförseltillstånd.

Detta innebär att kontrollen enligt massförstörelselagstiftningen bör ut-sträckas till att omfatta alla missiler (robotar) oavsett prestanda. Den kom-mer således att omfatta såväl ett antal militära robotar som redan utförsel-

kontrolleras enligt krigsmateriellagstiftningen som alla civila robotar ochstyrda raketer för t.ex. forskningsändamål. Enligt 1 § massförstörelselagenankommer det på regeringen att bestämma vilka produkter som skall omfat-tas av lagen. Härvid bör regeringen beakta denna utvidgning av MTCR.

Jag anser det angeläget att utvidga lagens omfattning så att den överens-stämmer med det exportkontrollerade området i de länder som samarbetari MTCR för att begränsa spridningen av massförstörelsevapen.

När det gäller delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för så-dana vapenbärare som jag nu har nämnt bör de omfattas av lagen om deavser system som kan uppnå en räckvidd av minst 300 kilometer. Vidare bör

Prop.

1992/93:154

provnings- och tillverkningsutrustning för alla nämnda system, delsystem Prop. 1992/93:154och komponenter omfattas även om de inte är särskilt utformade för sådanasystem.

Biologiska agenser

Vid utarbetandet av massförstörelselagen var en reglering av biologiskaagenser, dvs. sådana bakterier, virus, rickettsier och toxiner som kan använ-das i biologiska vapen, inte aktuell. Några diskussioner om detta förekominte heller i internationella fora.

Sedan dess har Australiengruppen behandlat frågor om exportkontroll förbiologiska agenser som kan användas i biologiska vapen. Exportkontroll avhumana agenser har införts eller håller på att införas i flertalet av ländernainom gruppen.

I propositionen om förslaget till massförstörelselagen anförde föredragan-den (prop. 1990/91:97 s.31) beträffande bestämmandet av produktomfatt-ningen av kemiska prekursorer att regeringen bör ta hänsyn till bl.a. vilkaprodukter som regleras i andra länder. Som jag nyss anfört är det viktigt attSverige inte blir ett genomgångsland för produkter som kan användas i mass-förstörelsesyfte. Att exportförbud för biologiska agenser införs i mångaandra länder är enligt min mening tillräckligt för att vi också i Sverige börinföra ett förbud mot export av biologiska agenser. Härför talar i grundenicke-spridningshänsyn.

Det internationella samarbetet omfattar hittills enbart humana patogener.En utveckling där andra länder också inför exportkontroll för animala pato-gener och växtpatogener kan förutses. Jag anser att som lagens produktom-fattning i detta avseende bör anges biologiska agenser som kan användas ibiologiska vapen, vilket gör det möjligt för regeringen att i förordningen in-ordna alla aktuella biologiska patogener, om ett sådant behov uppstår.

Även på detta område bör det alltså ankomma på regeringen att meddelanärmare föreskrifter om vilka produkter som skall omfattas av regleringenoch i vilken omfattning.

Utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller kemiskavapen, biologiska agenser eller kemiska prekursorer

Vid införandet av massförstörelselagen var utrustning som kan användas förtillverkning av kemiska och biologiska stridsmedel inte föremål för interna-tionellt samarbete. Någon tillverkning inom Sverige av specifik utrustningavseende kemiska stridsmedel hade inte kunnat identifieras. Mot bakgrundav att kemiska vapen obestridligen kommit till användning i internationellkonflikt under 1980-talet och att kvalificerad tillverkningsutrustning för bio-logiska agens tillverkas i Sverige ansågs det ändå angeläget att införa en ord-ning som gör det möjligt för regeringen att ingripa och kontrollera handelnmed sådan utrustning, om ett behov härav skulle uppstå. Lagen ger därförredan i dag möjlighet för regeringen att föreskriva att bestämmelserna skallomfatta såväl utrustning som kan användas för framställning av biologiskastridsmedel som utrustning som kan användas för tillverkning av kemiskastridsmedel.

15 Med biologiska och kemiska stridsmedel avses de massförstörelsebring-ande substanserna. Lagen omfattar i dag den utrustning som kan användasför att framställa sådana substanser. I det biologiska vapnet utgörs dennasubstans av biologisk agens, i det kemiska av giftig gas eller vätska. Tillsam-mans med andra för vapnet erforderliga komponenter utgör substansernadet biologiska eller kemiska vapnet.

Staterna inom den s.k. Australiengruppen är numera ense om att vissa till-verkningsutrustningar som kan användas för framställning av kemiska strids-medel skall vara föremål för utförselkontroll i resp. land. Detta kan alltsågenomföras redan med nuvarande lagstiftning.

Därutöver har gruppen enats om att även tillverkningsutrustning som kananvändas för framställning av kemiska prekursorer bör exportkontrolleras.Prekursorerna kan i sin tur användas för framställning av kemiska vapen.Mot bakgrund såväl av Sveriges traditionella inställning i icke-spridnings-sammanhang som en önskan att inte bli ett genomgångsland för utförsel avprodukter som inte får fritt exporteras från andra länder, anser jag det riktigtatt utvidga lagens omfattning till att även omfatta tillverkningsutrustningsom kan användas för att framställa kemiska prekursorer.

Staterna inom Australiengruppen är numera också eniga om att införa ex-portkontroll av utrustning som kan användas för tillverkning av biologiskavapen. Utrustning som kan användas för framställning av biologiska agenser(stridsmedel) omfattas av den gällande lagen. Tillverkning av sådan utrust-ning förekommer i viss utsträckning i Sverige. I förordningen till den gäl-lande massförstörelselagen regleras bl.a. vissa fermentorer och centrifugal-separatorer. Enligt min mening bör regleringen härutöver omfatta utrust-ning som kan användas för att framställa biologiska resp, kemiska vapen,dvs. för att på ett säkert sätt förena agenser resp, kemiska stridsmedel medde komponenter som är erforderliga för att helheten skall utgöra ett biolo-giskt resp, kemiskt vapen. Detta kan t.ex. gälla den utrustning som krävs föratt överföra substansen till sin behållare.

Vid införandet av massförstörelselagen framhöll föredraganden (prop.1990/91:97 s. 27) att den utrustning som kan användas vid tillverkning av bio-logiska stridsmedel är av utpräglad dual use-karaktär, varför det är möjligtatt tillverka stridsmedel med utrustning avsedd för civil användning, t.ex.vaccin- och läkemedelsproduktion . Vidare anförde föredraganden att medhänsyn till att utrustning som är användbar för framställning av B-stridsme-del huvudsakligen används för civila uppgifter, en reglering bör göras så litebetungande som möjligt för den civila sektorn. Motsvarande argumenteringgäller enligt min mening också för tillverkningsutrustning som kan användasför att framställa biologiska och kemiska vapen resp, kemiska prekursorer.Avsikten är således inte heller nu att allehanda civila produkter som i någonform eller sammansättning kan tas i anspråk för tillverkning av vapen, pre-kursorer eller agenser skall underkastas en reglering.

Sammanfattningsvis bör enligt min mening den nu gällande regleringenavseende tillverkningsutrustning för framställning av biologiska stridsmedel(agens) och kemiska stridsmedel utvidgas till att avse utrustning för fram-ställning av biologiska och kemiska vapen, biologiska agenser samt kemiskaprekursorer.

Prop. 1992/93:154

16 Kärntekniska produkter

Sverige är bundet av internationella överenskommelser på kärnvapenområ-det och då främst av Non-Proliferation Treaty (NPT), Zanggerkommitténsom behandlar frågor om uttolkningen av vissa bestämmelser i icke-sprid-ningsavtalet och de tidigare nämnda s.k. Londonriktlinjerna.

Utförsel av utrustning eller material som har särskilt iordningställts förbearbetning, användning eller framställning av kärnämne eller som annarsär av väsentlig betydelse för framställning av kärnladdningar omfattas i dagav lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen), i den ut-sträckning som regeringen föreskriver (1 § 4c). För utförsel krävs tillståndav regeringen enligt 2 § förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet(kärnteknikförordningen).

Genom bestämmelserna i punkt 4 c regleras således även frågan om dualuse-produkter inom kärnenergiområdet. Med dual use-produkter avses idetta sammanhang sådan utrustning som inte är direkt avsedd för att använ-das inom kärnenergiområdet men som ändå kan komma att användas förframställning av kärnladdningar. I förarbetena till bestämmelsen anförs bl.a.att det torde vara givet att en närmare utförselkontroll av dual use-produkterendast bör avse sådana produkter som är av betydelse från fördragssyn-punkt. Kontrollen borde därför endast avse produkter som är strategiskt be-tydelsefulla för framställning av kärnladdningar (prop. 1983/84:60 s.53).Dual use-produkterna är upptagna i den förteckning som återfinns i en bi-laga till kärnteknikförordningen. Den svenska förteckningen är kortfattadoch begränsad till produkter som kan tänkas vara av betydelse för framställ-ning av kärnladdningar och som tillverkas eller används i Sverige.

Kärntekniklagens syfte är att ta tillvara säkerheten vid kärnteknisk verk-samhet och att reglera kärnenergins användning i Sverige. Utförselkontrol-len har ett helt annat syfte och är nödvändig med hänsyn till Sveriges syn påoch internationella åtaganden vad gäller spridning av kärnvapen till ytterli-gare länder. Vid kärntekniklagens tillkomst fanns ett konkret behov att reg-lera utförsel av vissa produkter utöver dem som särskilt iordningställts förbearbetning, användning eller framställning av kärnämne. Samtidigt fannsdet inte någon lagstiftning som reglerade dual use-produkter. Kärnteknikla-gen kompletterades därför med regler för utförsel av viss utrusning som ärav väsentlig betydelse för framställning av kärnladdningar.

Sedan kärntekniklagens införande år 1984 har massförstörelselagen sominnehåller bestämmelser som tar sikte på dual use-produkter trätt i kraft. Idag omfattar massförstörelselagen dels vapenbärare som kan användas förkärnvapen, dels tillverkningsutrustning som kan användas för framställningav biologiska eller kemiska stridsmedel och dels kemiska prekursorer somkan användas för framställning av kemiska vapen. Jag har i de föregåendeavsnitten föreslagit att lagens omfattning skall utvidgas med dels alla obe-mannade luftfarkoster som kan användas som bärare av massförstörelseva-pen, dels vissa biologiska agenser liksom viss tillverkningsutrustning. Desistnämnda produkterna kan användas för framställning av massförstörelse-vapen.

Som jag har redovisat tidigare har kärntekniklagen varit föremål för en

Prop. 1992/93:154

utredning, Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95). Prop.Utredningen föreslår att utrustning eller material som har särskilt konstrue-rats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning avkärnämne alltjämt skall omfattas av kärntekniklagen, medan dual use-pro-dukterna, dvs. utrustning eller material som annars är av väsentlig betydelseför framställning av kärnladdningar, skall omfattas av massförstörelselagen.

De remissinstanser som har yttrat sig över förslaget har genomgående va-rit positiva till detta.

Det är därför naturligt att också utrustning eller material som är av väsent-lig betydelse för framställning av kärnladdningar och som har karaktären avdual use-produkter skall omfattas av bestämmelserna i massförstörelsela-gen.

Liksom beträffande övriga produkter bör det ankomma på regeringen attbestämma den närmare omfattningen av kontrollen. Härvid bör regeringenbeakta vilka produkter som utförselkontrolleras i andra länder.

Vid beredningen av ett ärende bör yttrande inhämtas från t.ex. FOA,Kärnkraftsinspektionen och Generaltullstyrelsen när det anses påkallat.

Det sagda föranleder en ändring i 1 § andra stycket 4 c kärntekniklagensåvitt avser dual use-produkterna. Utförsel av utrustning m.m. som direktär avsedd för hantering av kärnämne kommer alltjämt att regleras genomkärntekniklagen. Det kan vidare finnas skäl att anpassa kärntekniklagensbestämmelser om tekniköverföring till motsvarande bestämmelser i massför-störelselagen. Jag har erfarit att chefen för Miljö- och Naturresursdeparte-mentet avser att återkomma med förslag i denna fråga.

Programvara

Vid införandet av massförstörelselagen anförde föredragande statsrådet attprogramvara som erfordras för bl.a. kontroll, styrning och navigering avmissiler är att hänföra till produkter som är nödvändiga för framställning el-ler användning av vapenbärare och att om sådan programvara inte omfattasav regleringen skulle denna utan någon kontroll kunna överlåtas för använd-ning i t.ex. kärnvapenmissiler. Programvara särskilt utformade för detta om-råde borde därför enligt föredraganden omfattas av regleringen.

Datorer för styrning och kontroll är numera vanliga i vapensystem och in-dustriella tillverkningsutrustningar. Härvid kan såväl allmänt tillgängliga da-torer som för resp, funktion speciellt utformade sådana utnyttjas. Härutöverfordras en för de önskade funktionerna särskilt utformad programvara.

Tillgången till sådan, ofta kvalificerad, programvara är nödvändig för attt.ex. i en tillverkningsutrustning kontinuerligt bearbeta informationen frånolika sensorer om tillverkningsprocessens förlopp och omsätta denna infor-mation i styrkommandon. De noggrannhetskrav som ställs inom missilområ-det och för tillverkning av kärnstridsdelar kan i praktiken svårligen uppnåsutan datorstyrd utrustning med kvalificerad programvara.

Bestämmelserna om programvara bör därför förutom det redan i dag re-glerade området också avse programvara särskilt utformad för utrustningsom kan användas för tillverkning av biologiska vapen, kemiska vapen, bio-logiska agenser som kan användas i biologiska vapen eller kemiska prekur-

1992/93:154

sorer eller utrustning som är av väsentlig betydelse för framställning av kärn- Prop. 1992/93:154

laddningar.

Jag återkommer (avsnitt 2.3.3) med förslag till ändring av bestämmelsen

om överföring av programvara.

2.3.2¶Kriterier för tillstånd

Nuvarande kriterier för tillstånd

Jag har tidigare redogjort för (avsnittet 2.1.2) att det råder ett generellt ut-förselförbud avseende de produkter som omfattas av lagen liksom förbud ivissa fall mot att träffa avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverknings-rätt samt att förmedla vissa produkter som finns i utlandet. Regeringen kani det enskilda fallet meddela undantag från dessa förbud.

I propositionen (1990/91:97) redovisar regeringen de kriterier som börligga till grund för regeringens prövning. Kriterierna varierar något bero-ende på vilket produktslag ansökan gäller.

Till grund för regeringens prövning av ärenden rörande vissa obemannadeluftfarkoster m.m. bör ligga mottagarlandets mål för missil- och rymdprog-ram, den aktuella exportens potentiella betydelse i mottagarlandet för ut-veckling eller framställning av obemannade bärare av massförstörelsevapenoch tillämpliga multilaterala bestämmelser (prop. 1990/91:97 s. 24).

Vid beslut rörande tillverkningsutrustning bör regeringen beakta om detfinns anledning anta att tillverkningsutrustningen kan komma att användasantingen för framställning av biologiska eller kemiska stridsmedel eller vidforskning, utveckling, utprovning eller liknande åtgärd för att främja fram-ställning av sådana vapen och risken för vidareexport (prop. 1990/91:97s.29).

De bedömningsgrunder som bör ligga till grund för regeringens tillstånds-bedömning för kemiska prekursorer är om det finns skälig anledning anta attprekursorn kan komma att användas för framställning av kemiska stridsme-del eller vid forskning, utveckling, utprovning eller annan liknande åtgärdför att främja framställning av kemiska stridsmedel, mängden aktuell vara -eftersom det krävs vissa mängder för att kemiska prekursorer skall vara mili-tärt intressanta - och risken för vidareexport (prop. 1990/91:97 s. 32).

Mottagaren avkrävs regelmässigt ett skriftligt åtagande om att produk-terna skall ha civil användning och om att vidareexport inte skall ske. Vidvärderingen av slutanvändaråtagandet bör regeringen pröva den förväntadeanvändningen i mottagarlandet och risken för vidareexport.

Regeringen bör göra en totalbedömning av samtliga relevanta omständig-heter i varje enskilt fall. Vid bedömningen av risken för vidareexport kanförekomsten av en tillfredsställande exportkontrollagstiftning och export-kontroll i mottagarlandet vara av betydelse.

Regeringen bör också införskaffa de ytterligare skriftliga försäkringar be-träffande produkternas användning som kan anses påkallade. Sådana för-säkringar kan inhämtas antingen från köparlandets regering eller det kö-pande företaget.

19 Reviderade kriterier för tillstånd

Enligt min mening är de i propositionen 1990/91:97 angivna kriterierna förtillståndsgivning ändamålsenliga och bör tillämpas även i framtiden. Härvidbör de riktlinjer som i dag tillämpas för kemiska prekursorer också tillämpasför biologiska agenser.

I dag prövas varje enskilt ärende av regeringen. Det kan härvid kostaterasatt den absoluta huvuddelen av exporten sker till länder som deltar i det ak-tuella internationella samarbetet på dessa områden, dvs. Missile TechnologyControl Regime (MTCR), Australiengruppen och Nuclear Suppliers Group(NSG). Dessa länder tillämpar exportkontrollbestämmelser som motsvararde svenska.

När det är fråga om export till ett land som deltar i relevant internationelltsamarbete och som har tillfredsställande nationell exportkontroll bör rege-ringen, i sådana fall där någon risk för militär användning inte bedöms före-ligga, kunna medge ett företag ett generellt tillstånd till utförsel eller förmed-ling för vissa produkter och viss tid. I sådana fall kan regeringen inte avkrävamottagaren ett slutanvändarintyg. Däremot bör ett sådant tillstånd kringgär-das med villkor och kontrollbestämmelser.

Ett sådant villkor kan vara att vidareexport kräver regeringens tillstånd.Som kontrollbestämmelse kan föreskrivas att exportören i efterhand skallredovisa vilka produkter som har nått vilken mottagare eller att exportörenskall lämna in ett slutanvändaråtagande från mottagarna.

Kriterier för tillstånd för kärntekniska produkter

De kriterier som bör ligga till grund för regeringens tillståndsprövning av-seende kärntekniska produkter bör utformas på ett sådant sätt att de motsva-rar de kriterier för tillståndsgivning som tillämpas vid andra beslut enligtmassförstörelselagen. De riktlinjer som länderna som deltar i Nuclear Sup-pliers Group kommer att tillämpa bör beaktas.

De faktorer som regeringen enligt min mening främst bör väga in i sin be-dömning är:

- om mottagarstaten är part i något internationellt bindande icke-sprid-ningsavtal och är underkastad IAEA:s (International Atomic EnergyAgency) kontroll genom ett särskilt avtal med IAEA, täckande all kärn-teknikverksamhet i landet

- om mottagarstaten inte är part i ett sådant avtal och har anläggningar el-ler installationer som varken är eller kommer att bli underkastadeIAEA:s kontroll

- om produktens uppgivna användning är trovärdig och rimlig

- om ansökan avser något som har samband med forskning, utveckling, ut-formning, konstruktion, användning eller underhåll av en anrikningsan-läggning, en upparbetningsanläggning eller en anläggning för framställ-ning av tungt vatten

- om staten agerar i enlighet med sina internationella åligganden inom detnukleära området.

På samma sätt som för närvarande tillämpas beträffande de övriga produkt-

Prop. 1992/93:154

grupperna bör det ankomma på regeringen att göra en totalbedömning av Prop. 1992/93:154samtliga relevanta omständigheter. Regeringen bör också kunna införskaffade ytterligare skriftliga försäkringar beträffande produkternas användningsom kan anses påkallade. Sådana försäkringar skall kunna inhämtas an-tingen från köparlandets regering eller det köpande företaget.

Även beträffande kärnteknikrelaterade dual use-produkter bör rege-ringen kunna meddela ett företag ett generellt tillstånd avseende vissa pro-dukter och viss tid.

2.3.3¶Utförsel av programvara

Mitt förslag: Överföring av programvara till utlandet genom telekom-munikation eller på annat liknande sätt likställs med utförsel. Nuva-rande 4 § i lagen skall därför upphävas.

Skälen för mitt förslag: I massförstörelselagen finns ett förbud mot utför-sel i 3 §. I den nu gällande 4 § förbjuds överföring av programvara avseendemissilprodukter till mottagare i utlandet genom telekommunikation eller påannat liknande sätt. Programvara avseende utrustning som kan användas förtillverkning av biologiska eller kemiska vapen omfattas däremot för närva-rande inte. Som jag tidigare har anfört bör exportkontrollen även omfattaviss programvara för tillverkningsutrustning.

I propositionen (1991/92:174) med förslag till ny lag om krigsmateriel lik-ställs med utförsel överföring av programvara till någon i utlandet genomtelekommunikation eller på annat liknande sätt. I enlighet med syftet attskapa harmoni mellan de båda regelkomplexen föreslår jag att frågan skallbehandlas på samma sätt i massförstörelselagen, att det sakliga innehållet i4§ skall överflyttas till 3 § med de utvidgningar jag tidigare förordat och attnuvarande 4 § därför skall upphävas.

2.3.4¶Upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt

Mitt förslag: Förbudet mot att utan regeringens tillstånd här i landetingå avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrättavseende missilprodukter utvidgas till att också gälla biologiska agen-ser som kan användas i biologiska vapen och kemiska prekursorersamt utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska va-pen, kemiska vapen, biologiska agenser som kan användas i biolo-giska vapen och kemiska prekursorer samt utrustning eller materialsom är av väsentlig betydelse för framställning av kärnladdningar.

Svenska myndigheter, svenska företag och den som är bosatt ellerstadigvarande vistas här får inte heller utom landet ingå sådant avtalutan tillstånd av regeringen.

Skälen för mitt förslag: I 5 § massförstörelselagen finns för närvarande ett

förbud mot att utan tillstånd ingå avtal som innebär upplåtelse eller överlå-telse till någon i utlandet av rätt att tillverka missilprodukter. Vid lagens in-förande ansågs det inte föreligga något behov av ett motsvarande förbud av-seende utrustning som kan användas för framställning av biologiska eller ke-miska stridsmedel eller kemiska prekursorer.

I propositionen till massförstörelselagen anförde föredraganden (prop.1990/91:97 s. 26) att upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt kan be-traktas som som ett alternativ till utförsel. Föredraganden anförde vidare attdet inte finns något svenskt säkerhetspolitiskt intresse som talar för attsvensk teknologi som riskerar att bli använd för tillverkning av missiler m.m.görs tillgänglig i utlandet varför denna form av kunskapsöverföring bordeomfattas av regleringen.

Enligt min uppfattning kan vad som anfördes i den propositionen jämvälutgöra skäl att nu reglera upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt av-seende biologiska agenser som kan användas i biologiska vapen och kemiskaprekursorer samt sådan utrustning m.m. som föreslås omfattas av regle-ringen. Detta innebär att tillverkningsutrustning som kan användas för fram-ställning av biologiska vapen, kemiska vapen, biologiska agenser som kananvändas i biologiska vapen eller kemiska prekursorer eller utrustning ochmaterial som är av väsentlig betydelse för framställning av kärnladdningaromfattas av förbudet mot upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt.Härför talar allmänna säkerhetspolitiska skäl men också, med en allt merinternationellt omfattande exportkontroll, strävan att undvika att Sverige pånågot sätt utnyttjas för att kringgå bestämmelser som syftar till icke-sprid-ning i andra länder.

Som jag tidigare har redovisat i avsnittet om kriterier för regeringsbeslut(avsnitt 2.3.2) bör något olika riktlinjer tillämpas beträffande missilproduk-ter, tillverkningsutrustning och kärntekniska produkter. Motsvarande skill-nad måste göras vid en ansökan om upplåtelse eller överlåtelse av tillverk-ningsrätt. Samma riktlinjer bör tillämpas vid upplåtelse eller överlåtelse avtillverkningsrätt som vid utförsel av motsvarande produkt.

2.3.5¶Avtal om tillägg till eller ändring av avtal

Mitt förslag: Avtal om tillägg till eller ändring av avtal av det slag somkräver tillstånd enligt 5 § får inte ingås utan tillstånd av regeringen omändringen eller tillägget avser

1. de produkter som omfattas av avtalet,

2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,

3. rätt att tillhandahålla produkt till mottagare som inte angivits ti-digare, eller

4. förlängning av avtalets giltighetstid.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser med krav på regeringens tillståndför ingående av avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt finnsi 5 § massförstörelselagen. Lagen innehåller däremot inte några bestämmel-

Prop. 1992/93:154

ser om krav på regeringens tillstånd för ändring av ett redan ingånget avtal. Prop. 1992/93:154Frågan behandlas inte heller i propositionen med förslag till införande avmassförstörelselagen (prop. 1991/91:97).

I lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. krävsregeringens tillstånd för ändring av avtal om upplåtelse eller överlåtelse avtillverkningsrätt avseende krigsmateriel. Denna paragraf återfinns i någotförändrad form i förslaget till ny krigsmateriellag. I propositionen(1991/92:174 s.78) har jag anfört att mot bakgrund av de faktorer som till-mäts stor betydelse vid ansökan om tillstånd att ingå ett avtal, bl.a. rätten tillvidareexport av tillverkade produkter och möjligheten till vidareupplåtelseeller vidareöverlåtelse av tillverkningsrätten, är det naturligt att ändringarhärav skall kräva tillstånd av regeringen.

På samma sätt som beträffande krigsmateriel anser jag att de faktorer somtillmäts betydelse vid regeringens beslut om tillstånd att ingå avtal ocksåmåste beaktas vid senare ändringar av ett avtal.

De ändringar i och tillägg till avtal som bör underställas regeringens pröv-ning är enligt min mening sådana som berör de produkter som omfattas avavtalet, vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av tillverkningsrätt, rätt atttillhandahålla produkt till mottagare som inte angivits tidigare och förläng-ning av avtalets giltighetstid.

Vid prövningen av om en ändring av ett avtal skall tillåtas skall regeringenbeakta samma riktlinjer som vid den ursprungliga bedömningen.

2.3.6¶Tillhandahållande av produkter som finns i utlandet

Mitt förslag: Förbudet mot att utan regeringens tillstånd här i landettillhandahålla tillverkningsutrustning och kemiska prekursorer somfinns i utlandet utvidgas till att gälla alla produkter som omfattas avlagen och som skall tillhandahållas någon i utlandet. Likaså utvidgasförbudet för svenska myndigheter, svenska företag samt den som ärbosatt eller stadigvarande vistas här mot att i utlandet utan tillståndav regeringen få tillhandahålla dessa produkter till att gälla alla pro-dukter enligt lagen.

Skälen lör mitt förslag: I 6 § massförstörelselagen förbjuds tillhandahål-lande av tillverkningsutrustning och kemiska prekursorer som finns i ut-landet. Vid införandet av bestämmelsen anförde föredraganden bl.a. att detfinns skäl att från svensk sida se till att sådana produkter inte sprids genomsvensk försorg, även om det inte är fråga om utförsel från Sverige. Föredra-ganden anförde vidare att det är angeläget att förhindra att någon här ilandet utan kontroll t.ex. köper upp tillverkningsutrustning som finns i ut-landet och säljer den vidare utan att den passerar svenskt territorium ellerförmedlar sådan utrustning som finns i utlandet till ett annat land. Ett sådanthandlande skulle stå i direkt motsats till de svenska nedrustningssträvandena(prop. 1990/91:97 s. 30).

Sedan massförstörelselagen infördes den 1 juli 1991 har de internationella

förhållanden som rör produkter som kan användas förstörelsesyfte ändrats. Prop. 1992/93:154Utvidgade internationella kontrollregimer försvårar anskaffningen för na-tioner som vill bygga upp en arsenal av massförstörelsevapen eller bibehållaen befintlig sådan. A andra sidan finns det uppgifter om internationell han-del med t.ex. plutonium som kommer från länder med mindre effektiva ex-portkontrollsystem än det svenska. Skälen att hindra s.k. förmedling är där-för starkare i dag än vid massförstörelselagens införande.

De skäl som anfördes vid införandet av förbudet mot förmedling av till-verkningsutrustning och prekursorer gör sig enligt min mening gällande ävenbeträffande det produktområde som rör luftburna vapenbärare.

Jag har tidigare (avsnitt 2.3.1) föreslagit att lagens tillämpningsområdeskall utvidgas till att gälla även tillverkningsutrustning som kan användas föratt framställa biologiska eller kemiska vapen och utrustning eller materialsom är av väsentlig betydelse för framställning av kärnladdningar och sominte omfattas av lagen om kärnteknisk verksamhet. Enligt min uppfattningbör det s.k. förmedlingsförbudet omfatta också dessa produkter. De skälsom anfördes av föredraganden i den föregående propositionen utgör enligtmin mening också anledning att förbjuda förmedling och annat tillhandahål-lande av missiler och missilprodukter, biologiska agenser som kan användasi biologiska vapen och kemiska prekursorer som finns i utlandet. Det finnsskäl att se till att produkterna inte sprids genom svensk försorg, ett hand-lande som skulle strida med de svenska nedrustningssträvandena.

Vid bedömning av om tillstånd skall ges att tillhandahålla en produkt somfinns i utlandet bör de kriterier som jag tidigare har nämnt (avsnitt 2.3.2)tillämpas.

2.3.7¶Återkallelse av tillstånd

Mitt förslag: Regeringens rätt att återkalla ett tillstånd om tillstånds-havaren har åsidosatt föreskrift i lagen eller förekrift, villkor eller be-stämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller om det finnsandra särskilda skäl till återkallelse utvidgas till att också omfatta till-stånd att ingå avtal.

En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt 5 § eller 5a §sedan avtalet har ingåtts.

Skälen för mitt förslag: Återkallelse av tillstånd regleras i 8 § massförstö-relselagen och omfattar tillstånd till utförsel och tillstånd att tillhandahållaen produkt som finns i utlandet. Ett tillstånd att ingå avtal om upplåtelseeller överlåtelse av tillverkningsrätt kan däremot inte återkallas.

Vid bestämmelsens införande anförde föredragande statsrådet(prop. 1990/91:97 s. 36) bl.a. att regeringens tillstånd att upplåta eller över-låta en tillverkningsrätt avser avtalets ingående och att ett återkallande av ettsådant tillstånd skulle kunna få effekt enbart under tiden mellan regeringenstillståndsgivning och avtalets ingående. Föredraganden anförde vidare attett tillstånd kan återkallas utan några särskilda föreskrifter om vilseledande

är för handen samt att en återkallelse torde vara verkningslös om avtalet re- Prop. 1992/93:154dan är ingånget. Hon menade därför att en bestämmelse om återkallelse avtillstånd till ingående av avtal avseende tillverkningsrätter inte skulle tas in ilagen.

Regeringen inhämtade i maj 1992 Lagrådets yttrande över förslaget till nylag om krigsmateriel (prop. 1991/92:174). I lagrådsremissen fanns en be-stämmelse motsvarande 8§ massförstörelselagen. Tillstånd enligt lagenskulle enligt remissen kunna återkallas av regeringen. Detta skulle dock integälla tillstånd att ingå avtal eller ändra ett tidigare avtal. Enligt remissproto-kollet skulle regeringen emellertid utan särskild föreskrift härom kunna åter-kalla ett tillstånd även i dessa fall om vilseledande är för handen, vilket skullefölja av allmänna förvaltningsrättsliga principer. Lagrådet anförde härom:”Eftersom den föreslagna bestämmelsen innebär att återkallelsemöjlighetenreglerats för vissa sådana fall där samma principer eljest skulle ha kunnattillämpas, kan tveksamhet uppkomma om tillämpningen av principen föricke reglerade fall. Om det inte anses tillräckligt att återfalla på den i remiss-protokollet angivna möjligheten att avslå en ansökan om eller återkalla etttillstånd till utförsel som har samband med sådana avtal som avses..., synesdet därför böra övervägas att i förvarande paragraf reglera också återkallelseav tillstånd till nämnda avtal, även om fall där sådan återkallelse kan kommai fråga torde vara av ren undantagskaraktär.” Vidare anförde Lagrådet atten bestämmelse om återkallelse av tillstånd att ingå avtal endast bör gällatillstånd till avtal som ännu inte träffats, eftersom en återkallelse endast kanfå effekt under tiden mellan regeringens tillståndsgivning och avtalets ingå-ende (prop. 1991/92:174 s. 186).

I propositionen beaktade regeringen Lagrådets synpunkter och föreslogatt alla tillstånd enligt lagen skall kunna återkallas, tillstånd att ingå avtaldock inte sedan avtal ingåtts.

Som jag har nämnt bl.a. i inledningen tangerar krigsmateriellagstiftningenoch massförstörelselagstiftningen varandra. Redan vid införandet av mass-förstörelselagen var det därför en målsättning att bestämmelserna i de bådaregelkomplexen skulle ges harmoniserade utformningar. Jag anser därför attde synpunkter som Lagrådet framfört vid behandlingen av förslaget till nylag om krigsmateriel bör beaktas även vid motsvarande bestämmelses ut-formning i massförstörelselagen. Även ett tillstånd att ingå avtal om upplå-telse eller överlåtelse av tillverkningsrätt bör därför kunna återkallas sålänge avtalet inte har ingåtts.

Jag föreslår att lagen om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförselav vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. och lagenom ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall träda i kraftden 1 mars 1993.

Den nya lagens bestämmelser bör tillämpas även för tillstånd som harmeddelats med stöd av äldre bestämmelser.

Bestämmelserna i 5a§ lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissaprodukter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m., skall tillämpas på 25

avtal av det slag som avses i 5 §, även om avtalet på grund av äldre bestäm- Prop. 1992/93:154melser inte krävt tillstånd.

Handläggningen av de ytterligare ärenden som blir en följd av den före-slagna utvidgningen kan hanteras inom ramen för tillgängliga resurser ochkommer således inte att föranleda ytterligare kostnader för statsverket. Jagvill i detta sammanhang nämna att regeringen under den tid som har gåttsedan lagen trädde i kraft den 1 juli 1991 har prövat 41 ärenden. Jag görbedömningen att den nu föreslagna utvidgningen av lagen inte kommer attleda till någon större ökning av ärendevolymen.

I enlighet med det anförda har inom Utrikesdepartementet upprättats för-slag till

1. lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa pro-dukter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Det under 2. avgivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för Mil-jö- och naturresursdepartementet.

De upprättade lagförslagen har inte granskats av Lagrådet. Förslaget in-nebär i huvudsak en harmonisering av reglerna i propositionen 1991/92:174med förslag till lag om krigsmateriel. Dessa bestämmelser har granskats avLagrådet. De nu upprättade lagförslagen är således i dessa delar av sådanbeskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Också övrigaförslag är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna bety-delse.

1§

Paragrafen anger i punktform de olika huvudgrupper inom vilka regeringenhar att bestämma lagens tillämpningsområde. I denna paragraf har flera änd-ringar gjorts. För det första skall lagen i framtiden enligt första punkten till-lämpas på alla fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannadeluftfakoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen. Den ti-digare begränsningen vad avser lastförmåga och räckvidd har tagits bort.

Enligt andra punkten skall delsystem, komponenter och konstruktionsma-terial för system som avses i första punkten omfattas av lagen, om systemetkan uppnå en räckvidd av minst 300 kilometer. Även detta är en utvidgningi förhållande till de gällande bestämmelserna som innebär en begränsning tillsystem med en lastförmåga av minst 500 kilogram och en räckvidd med minst

300 kilometer. Med system avses även sådana andra obemannade luftfarkos-ter som nämns i första punkten.

Den provnings- och tillverkningsutrustning som regleras i tredje punktenskall inte längre behöva vara särskilt utformad för sådan system, delsystemoch komponenter som avses i första och andra punkten för att kunna omfat-tas av lagen. Fjärde punkten avser biologiska agenser som kan användas ibiologiska stridsmedel och kemiska prekursorer. Kemiska prekursorer reg-leras i den gällande lagen i 1 § 6 medan biologiska agenser inte regleras i dag.

I femte punkten utvidgas regleringen av tillverkningsutrustning som kananvändas för framställning av biologiska eller kemiska stridsmedel till attdels omfatta utrustning som kan användas för framställning av biologiskaagenser som kan användas i biologiska vapen eller kemiska prekursorer, delsutrustning som kan användas för framställning av biologiska eller kemiskavapen. I den nu gällande lagen används termen stridsmedel, vilken har byttsut mot termen vapen. Detta innebär inte någon annan saklig ändring än atti begreppet vapen inbegrips inte bara den massförstörelsebringande substan-sen (stridsmedlet) utan också andra för vapnets funktion erforderliga kom-ponenter. Den tillverkningsutrustning som kan komma i fråga i detta sam-manhang är t.ex. utrustning som används för att överföra den förstörelse-bringande substansen i den behållare i vilken den skall inneslutas.

Sjätte punkten reglerar i den gällande lagen kemiska prekursorer. Prekur-sorer skall i fortsättningen i stället ingå i fjärde punkten. I sjätte punkteninförs ett nytt område, nämligen utrustning och material som är av väsentligbetydelse för framställning av kärnladdningar och inte omfattas av lagen(1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Härmed avses s.k. dual use-produk-ter, dvs. produkter som kan ha såväl civil som militär användning.

I sjunde punkten utvidgas regleringen av programvara till att avse pro-gramvara särskilt utformad för alla produkter som omfattas av lagen utombiologiska agenser och kemiska prekursorer.

2a§

I paragrafen definieras två termer som återkommer i lagen. Med tillverk-ningsrätt avses således varje åtgärd varigenom en part ger en annan part rättatt tillverka en produkt som omfattas av lagen.

3§

Paragrafens första mening motsvarar första meningen i 3 § i den nuvarandelagen. Programvara kan lagras på fast medium som databand, disketter ochkretskort och omfattas därmed av utförselförbudet. Om emellertid överfö-ringen sker t.ex. via telenätet kan utförselförbudet som sådant inte bli till-lämpligt. Överföring av programvara i sådana situationer regleras genomföreskriften i andra meningen varigenom överföring av programvara genomtelekommunikation eller på annat liknande sätt jämställs med utförsel över-föring. Bestämmelsen är tillämplig exempelvis för det fall någon i Sverigekonstruerar ett datorprogram för utrustning som skall användas vid tillverk-ning av biologiska vapen och överför programvaran till en uppdragsgivare iutlandet.

5§

Prop. 1992/93:154

27 Förbudet mot att ingå avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverknings- Prop. 1992/93:154rätt utvidgas til] att gälla alla produkter enligt lagen utom programvara.

Paragrafen omfattar inte bara upplåtelse eller överlåtelse av rättighet somånjuter legalt skydd, t.ex. i form av patent, utan varje sådant tillhandahål-lande av ett sådant tekniskt underlag eller dylikt som utgör en förutsättningför mottagaren att starta egen tillverkning.

Med tillverkningsrätt avses sålunda det medgivande som genom ett avtallämnas en motpart att utnyttja viss rätt eller att i enlighet med av upplåtareneller överlåtaren tillhandahållna tekniska underlag, som ritningar, beskriv-ningar o.d. tillverka en produkt som omfattas av lagen. I de tekniska under-lagen kan ingå upplysningar om uppfinningar och metoder, konstruktions-och kontrollföreskrifter, beskrivningar av arbetsprocesser, dataprogramm.m. Med någon i utlandet förstås såväl fysiska personer med hemvist utomlandet som juridiska personer som är bildade enligt lagen i en främmandestat liksom främmande stater och myndigheter i sådana stater.

5a§

Paragrafen anger att avtal om tillägg till ett avtal genom vilket tillverknings-rätt upplåtits eller överlåtits till någon utom landet eller om ändring av så-dant avtal inte får ingås utan tillstånd av regeringen. Sålunda skall varje till-lägg till eller ändring av tidigare avtal som rör de produkter som omfattas avavtalet underkastas regeringens prövning.

Detta kan t.ex vara fallet om parterna avser att utöka omfattningen av deprodukter som får tillverkas eller precisera omfattningen av en tillverknings-rätt med avseende på produkten. Hit hör också ändringar eller tillägg somavser att förse motparten med uppdaterad kunskap i fråga om produkten.

Likaså skall tillägg eller ändring som innebär att en rätt enligt avtalet vida-reupplåts eller vidareöverlåts till någon som inte tidigare hade denna rättprövas av regeringen.

Detsamma gäller en ändring eller utvidgning av klausuler som gäller rät-ten att försälja produkter till en mottagare som inte har angivits i tidigareavtal. Detta kan gälla export till ett annat land eller till en annan mottagarei tillverkningslandet. Också förlängning av ett avtals giltighet skall underkas-tas regeringens prövning.

6§

Förbudet mot att tillhandahålla tillverkningsutrustning som kan användasför att framställa biologiska eller kemiska stridsmedel och mot att tillhanda-hålla kemiska prekursorer som finns utom landet till någon i utlandet utvid-gas till att gälla alla produkter som omfattas av lagen.

Denna bestämmelses syfte är att förhindra att produkter som omfattas avlagen sprids genom andra förfaranden än utförsel. Genomgående gäller attdessa förfaranden skall avse produkter som finns utanför Sverige. Så snartprodukterna kommer in i Sverige gäller i stället vad som sägs i 3 § om utför-sel. Bestämmelsen är tillämplig t.ex. för det fallet att en person eller ett före-tag i Sverige avser att förmedla utrustning eller material som är av väsentligbetydelse för framställning av kärnladdningar från ett land till ett annat elleratt angiven krets personer, företag eller myndigheter i utlandet avser för-

medla ifrågavarande utrustning åt någon i utlandet. Tillhandahållande defi- Prop. 1992/93:154nieras i 2a§.

8§

I bestämmelsens första stycke utvidgas regeringens rätt återkalla ett medde-lat tillstånd till att även omfatta ingående av avtal och ändring av avtal somomfattas av lagen. En sådan återkallelse får enligt andra stycket inte avserätten att ingå avtal sedan sådant avtal ingåtts.

Möjligheterna att återkalla ett tillstånd bör i princip utnyttjas endast närdetta är nödvändigt.

10 §

Straffbestämmelsen utvidgas till att omfatta också förbudet mot att göraändring i eller tillägg till ett avtal som omfattas av lagen. Bestämmelsen om-fattar därutöver förbudet att ingå avtal om upplåtelse eller överlåtelse av till-verkningsrätt liksom förbudet mot att tillhandahålla produkter som omfattasav lagen och som finns i utlandet.

1§

Ipunkten 4 har utrustning och material som är av betydelse för framställningav kärnladdningar tagits bort. Detta medför att utförsel av s.k. dual use-pro-dukter inte längre skall prövas enligt kärntekniklagen utan enligt massförstö-relselagen. Däremot skall utförsel av utrustning som har särskilt konstrue-rats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning avkärnämne alltjämt prövas enligt kärntekniklagen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-slår riksdagen att anta förslagen till

1. lagom ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa

produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragandenhar lagt fram.

29 Prop. 1992/93:154

Bilaga

1 § Lagen gäller i den utsträckning regeringen föreskriver

1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade luftfarkos-ter som har en lastförmåga av minst 500 kilogram och en räckvidd av minst300 kilometer,

2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för system som av-ses i 1,

3. provnings- och tillverkningsutrustning som särskilt utformats för sy-stem, delsystem och komponenter som avses i 1 och 2,

4. program för automatisk databehandling och annan programvara sär-skilt utformade för produkter som avses i 1 - 3,

5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller ke-miska stridsmedel,

6. kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska strids-medel (kemiska prekursorer), och

7. utrustning eller material som är av väsentlig betydelse för framställningav kärnladdningar och ej omfattas av lagen (1984:3) om kärnteknisk verk-samhet.

30 Prop. 1992/93:154

Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1

Propositionens lagförslag.................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde................. 7

1¶Inledning ............................................. 7

2¶Allmän motivering..................................... 9

2.1¶Bakgrund och nuvarande bestämmelser............... 9

2.1.1¶Bakgrund.................................. 9

2.1.2¶Nuvarande bestämmelser.................... 9

2.2¶Nuclear Suppliers Group............................ 12

2.3¶Ändringar i massförstörelselagen..................... 13

2.3.1¶En utvidgning av lagens tillämpningsområde ... 13

2.3.2¶Kriterier för tillstånd........................ 19

2.3.3¶Utförsel av programvara..................... 21

2.3.4¶Avtal om tillägg till eller ändring av avtal...... 21

2.3.5¶Tillhandahållande av produkter som finns i ut-landet ..................................... 22

2.3.6¶Avtal om tillägg till eller ändring av avtal...... 23

2.3.7¶Återkallelse av tillstånd...................... 24

2.4¶Ikraftträdande, övergångsbestämmelser och kostnader. . 25

3¶Upprättade lagförslag................................... 26

4¶Specialmotivering...................................... 26

4.1 Förslaget till ändring i lagen (1991:341) om förbud mot ut-

försel av vissa produkter som kan användas i massförstö-relsesyfte, m.m.................................... 26

4.2¶Förslaget till ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet ....................................... 29

5¶Hemställan............................................ 29

6¶Beslut................................................ 29

Bilaga Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud

mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massför-

störelsesyfte, m.m................................... 30

gotab 42514, Stockholm 1992