Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om krigsmateriel. Förslaget innebär att lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. förs samman till en lag i syfte att förtydliga de bestämmelser som skall gälla för den samlade kontrollen över tillverkning och tillhandahållande av krigsma- teriel liksom med avseende på samverkan med utlandet på området.

I den nya lagen införs regler om samverkan med utlandet i fråga om till- verkning och utveckling av krigsmateriel, m.m.

Propositionen innehåller en översyn och precisering av riktlinjerna för prövning av ärenden rörande undantag från lagens förbud, liksom av princi- perna för klassificering av krigsmateriel.

Propositionen behandlar därutöver vissa frågor om rutiner och kontrollåt- gärder vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna, liksom vissa ad- ministrativa frågor i sammanhanget.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag Prop. 1991/92:174

1. Förslag till Lag (1992:000) om krigsmateriel

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

lä Denna lag har avseende på vapen, ammunition och annan för militärt bruk utformad materiel som enligt regeringens föreskrifter utgör krigsmate- riel.

Definitioner

Zä I denna lag förstås med

tillverkning: framställning av sådan materiel eller delar därav som utgör krigsmateriel,

tillhandahållande: försäljning, upplåtelse, utbjudande mot vederlag, lån, gåva eller förmedling,

tillverkningsrätt: varje rätt att tillverka krigsmateriel.

Tillverkning

3 & Krigsmateriel får inte tillverkas här i landet utan tillstånd av regeringen.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta tillståndskrav för

]. ändring eller ombyggnad av skjutvapen i de fall som avses i 245 första stycket vapenlagen (1973:1176),

2. tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bruk.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndigheter som inte är affärsverk.

Tillhandahållande

45 Verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinningar rörande krigsmateriel och metoder för framställning av sådan materiel får inte bedrivas här i landet utan tillstånd av regeringen. Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller utom landet bedriva sådan verksamhet utan regeringens tillstånd. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för sådana statliga myndigheter som inte är affärsverk. Tillstånd enligt första eller andra stycket behövs inte för verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel till svenska statliga myndigheter el- ler sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller. Inte heller behöver innehavare av tillverkningstill- stånd ha tillstånd enligt första eller andra stycket, om verksamheten avser tillhandahållande av krigsmateriel som tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller tillhandahållande av uppfinning eller metod för fram- ställning av krigsmateriel till svenska statliga myndigheter eller sådana till- verkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahål- landet gäller. 2

• Sida 3
•  Original

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet en- ligt första och andra styckena i fråga om sådan handel med skjutvapen som regleras genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176) eller sådan hante- ring av ammunition eller annan explosiv vara som regleras genom föreskrif- terna i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

5 5 Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller sta- digvarande vistas här får inte utan tillstånd av regeringen i det enskilda fallet till någon i utlandet tillhandahålla krigsmateriel som finns i utlandet eller uppfinning rörande krigsmateriel eller metod för framställning av sådan ma- teriel.

Utförsel

65 Krigsmateriel får inte föras ut ur landet utan tillstånd av regeringen, om inte annat följer av denna lag eller annan författning. I fråga om program- vara likställs med utförsel överföring till utlandet genom telekommunikation eller på annat liknande sätt. I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligt första stycket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförsel av

1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning samt skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom riket,

2. skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,

3. skjutvapen som förts in i landet för åtgärd som avses i 2,

4. sådana jakt- och tävlingsskjutvapen och tillhörande ammunition som har förts in i landet i enlighet med bestämmelserna i 165 2 vapenlagen (1973:1176).

Avtal om tillverkningsrätt m.m.

7 & Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt till nå- gon i utlandet får inte ingås här i landet utan tillstånd av regeringen.

Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller utom landet ingå sådant avtal utan tillstånd av regeringen.

85 Avtal med någon utom landet om att gemensamt med denne eller för hans räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller om att gemensamt tillverka krigsmateriel får inte ingås här i landet utan tillstånd av regeringen. Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller utom landet ingå sådant avtal utan tillstånd av regeringen.

Ändring av avtal m.m.

9 & Avtal om tillägg till eller ändring av avtal av det slag som kräver tillstånd enligt 7 eller 85 får inte ingås utan tillstånd av regeringen, om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som omfattas av avtalet,

2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,

• Sida 4
•  Original

3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits tidi- gare,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

Militärt inriktad utbildning

10 & Militärt inriktad utbildning av personer som inte är svenska medborgare får inte bedrivas här i landet utan tillstånd av regeringen.

Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller utom landet yrkesmässigt bedriva sådan ut- bildning utan tillstånd av regeringen.

Tillstånd behövs inte för utbildning som anordnas av statliga myndigheter som inte är affärsverk eller som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller för de anställda i sådana företag som har tillstånd att till- verka krigsmateriel.

Marknadsföring m.m.

11 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 4 & liksom svenska statliga myndighe- ter som bedriver motsvarande verksamhet skall, i den ordning regeringen föreskriver, lämna redovisning till regeringen

1. om den marknadsföring av krigsmateriel som bedrivs i utlandet,

2. om åtgärder som syftar till avtal som är tillståndspliktigt enligt 7 eller 8 &.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om redovisningsskyldighet och om undantag från denna. Regeringen får också i det enskilda fallet medge undantag från sådan redovisningsskyldighet.

Anbudsgivning m.m.

12 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 4 & liksom svenska statliga myndighe- ter som bedriver motsvarande verksamhet skall underrätta regeringen innan anbud lämnas, eller, där anbudsförfarande inte förekommer, innan avtal in- gås om

1. tillhandahållande av krigsmateriel till någon i utlandet,

2. upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt som avses i 75, eller

3. tillverkning eller utVeekling av krigsmateriel eller metod för framställ- ning av krigsmateriel som avses i 8 &.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om senaste tidpunkt för un- derrättelse och om undantag från underrättelseskyldigheten. Regeringen får också i enskilda fall medge undantag från underrättelseskyldighet.

I ärenden som inte är av större omfattning eller i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel medge undantag i enskilda fall från föreskrifter om tid för läm- nande av underrättelse. '

Regeringen får i det enSkilda fallet förbjuda att sådant anbud lämnas eller avtal ingås, som avses i första stycket.

Villkor m.m.

13 5 Tillstånd enligt 3 eller 4 5 för ett svenskt aktiebolag får förenas med vill- kor om att endast en viss andel av aktierna, direkt eller indirekt, får ägas av utländska rättssubjekt. Ett tillstånd får också förenas med villkor om att

• Sida 5
•  Original

styrelseledamöter och suppleanter för dem samt verkställande direktör i bo- laget skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige.

Tillstånd enligt 3 eller 45 får även för handelsbolag förenas med villkor avseende ägandet.

145 Tillstånd enligt 3 — 10 55 får förenas med andra villkor än som avses i 13 5 samt med kontroll- och ordningsbestämmelser.

15 5 Tillstånd enligt 3 och 4 55 får meddelas för viss tid eller tills vidare.

Återkallelse

16 5 Tillstånd enligt 3 — 10 55 kan återkallas av regeringen, om tillståndshava- ren åsidosatt en föreskrift i denna lag eller föreskrift, villkor eller bestäm- melse som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra sär- skilda skäl till återkallelse.

En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt någon av 7 — 9 55 som redan ingåtts.

Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rättssubjekt

17 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 45 liksom svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksamhet utan att behöva tillstånd skall, enligt de föreskrifter som regeringen meddelar, lämna uppgifter till regeringen om ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, mark- nadsföring eller försäljning av krigsmateriel.

Tillsyn och uppgiftsskyldighet

18 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 45 skall stå under tillsyn av den myn- dighet som regeringen bestämmer. Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.

19 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 45 skall, enligt de närmare föreskrif- ter som regeringen meddelar, till tillsynsmyndigheten lämna deklaration på heder och samvete rörande den verksamhet för vilken tillstånd har medde- lats.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att lämna deklaration.

Regeringen får meddela föreskrifter om att

1. den som har tillstånd enligt 65 skall lämna uppgifter om krigsmateriel som förts ut ur landet,

2. den som har tillstånd enligt 7 eller 8 5 skall lämna uppgifter om ingångna avtal.

205 Den som har tillstånd enligt 3 eller 45 skall efter anmodan av tillsyns- myndigheten lämna de upplysningar och handlingar som behövs för kontrol- len samt lämna tillsynsmyndigheten tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs. Tillsynsmyndigheten har rätt att anlita biträde från andra statliga myndigheter i sin tillsyn.

21 5 Den som har tillstånd enligt denna lag är skyldig att vid ändring i förhål- landen som tagits upp i tillståndsansökan anmäla detta till regeringen i enlig- het med de föreskrifter som regeringen meddelar.

225 För att täcka kostnaderna för tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet skall den som har fått tillstånd enligt 3 5 årligen betala en avgift

• Sida 6
•  Original

som regeringen bestämmer. Avgiften beräknas efter ett för samtliga tillver- kare lika förhållande till det fakturerade värdet av försåld krigsmateriel.

Revisorskontroll

23 5 Om en revisor i sin granskningsverksamhet har anmärkt på ett företags efterlevnad av bestämmelserna enligt denna lag och anmärkningen har fram- förts i en sådan revisionsberättelse som sägs i 10 kap. 105 aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 105 lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall han genast sända in en kopia av revisionsberättelsen till regeringen. En revisor vid en svensk statlig myndighet har motsvarande skyl- dighet.

Ansvarsbestämmelser m.m.

245 Bestämmelser om olovlig utförsel och försök därtill finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

25 5 Den som bryter mot någon av 3 — 555 eller 7 _ 10 55 eller mot förbud som har meddelats med stöd av 125 döms,

1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen att lämna till- stånd enligt någon av 3 — 555 eller 7 — 10 55 och därigenom föranleder att avtal fullföljs eller tillhandahållande kommer till stånd döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen har skett av oaktsamhet, döms till bö- ter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

26 5 Om brott enligt 255 har begåtts uppsåtligen och det är att bedöma som grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett betydande värde, om brottet varit av stor omfattning eller varaktighet eller om gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.

27 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att underrätta regeringen enligt 125 eller att lämna uppgifter enligt 17 5,

2. underlåter att göra sådan anmälan som avses i 215,

3. i annat fall än som avses i 25 eller 265 lämnar en oriktig uppgift i ansö- kan om tillstånd eller i annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt denna lag eller som annars ges in till tillsynsmyndigheten,

4. åsidosätter ett villkor eller bryter mot en kontroll- eller ordningsbe- stämmelse som har meddelats med stöd av denna lag.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

285 Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

29 5 Utbyte av brott som avses i 25 eller 26 5 skall förklaras förverkat om det inte är uppenbart oskäligt.

30 5 Allmänt åtal för brott mot 3 eller 45 får väckas endast efter medgivande av tillsynsmyndigheten.

• Sida 7
•  Original

Denna lag träder i kraft den 1januari 1993, då lagen (1983:1034) om kon- troll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om för- bud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. skall upphöra att gälla.

Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligt denna.

Bestämmelserna i 9 5 skall tillämpas på avtal av det slag som avses i 7 eller 85, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte krävt tillstånd.

Prop. 1991/922174

• Sida 8
•  Original

2 Förslag till Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176) Härigenom föreskrivs att 5, 28 a och 46 55 vapenlagen (1973:1176)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55. Utan tillstånd enligt denna lag får inte någon

1. inneha skjutvapen,

2. införa skjutvapen eller ammunition till Sverige, eller

3. driva handel med skjutvapen.

Om ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen, som är avsett för målskjutning, eller ett harpunvapen har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt skall första stycket inte tillämpas på vapnet. En enskild per- son får dock inte utan tillstånd inneha, införa till Sverige eller driva handel med sådana vapen, om han inte har fyllt arton år.

Första stycket 1 gäller inte i fråga om verksamhet som omfattas av till- stånd enligt lagen (1983:1034 ) om kontroll över tillverkningen av krigs- materiel, m.m. Första stycket 3 gäl- ler inte i fråga om verksamhet som avses i 35" samma lag.

Första stycket 1 gäller inte i fråga om verksamhet som omfattas av till— stånd enligt 3-455' lagen (1992:000) om krigsmateriel. Första stycket 2 gäller inte ifråga om den som har till- stånd att tillverka eller tillhandahålla motsvarande materiel enligt 3 eller 4 5 samma lag. Första stycket 3 gäl- ler inte i fråga om verksamhet som avses i 4 5 samma lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att föreskriva undantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller sig- nalvapen.

Bestämmelser om ytterligare undantag i i vissa fall från skyldigheten att ha tillstånd finns i 13, 16, 21, 22, 25, 25 a, 26 och 45 55.

28a5

Skickas skjutvapen med posten, skall försändelser: vara assurerad, om det inte är fråga om vapen som avses i 5 5 andra stycket.

Postbefordras skall

skjutvapen

försändelsen skickas som ESS-Brev Värde eller motsvarande lika säkert sätt, om det inte är fråga om vapen som avses i 5 5 andra stycket.

Den som transporterar skjutvapen eller ammunition åt någon annan, skall vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer åt vapnen eller ammunitionen.

465

Om den som är intagen på sjuk- vårdsinrättning för vård av en psy- kisk störning innehar eller kan tän- kas inneha skjutvapen och det kan antas att han inte bör inneha ett så- dant vapen, skall den läkare som är ansvarig för den psykiatriska vården omedelbart anmäla förhållandet till polismyndigheten i den ort där pa- tienten är kyrkobokförd.

1 Lagen omtryckt 1991 :1181.

Om den som är intagen på sjuk- vårdsinrättning för vård av en psy- kisk störning innehar eller kan tän- kas inneha skjutvapen och det kan antas att han inte bör inneha ett så- dant vapen, skall den läkare som är ansvarig för den psykiatriska vården omedelbart anmäla förhållandet till polismyndigheten i den ort där pa- tienten är folkbokförd .

• Sida 9
•  Original

Prop. 1991/92:174 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

• Sida 10
•  Original

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs att 25 lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 51 Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie do- mare. Lagen gäller inte heller 1. beslut av en arrendenämnd, hy- resnämnd eller övervaknings- nämnd,

2. beslut om svenskt medborgar- skap,

3. beslut om utlänningars vistelse i riket,

4. beslut om värnpliktigas eller re- servpersonals inkallelse eller tjänst- göring inom försvarsmakten,

5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. beslut som rör skatter eller avgif- ter,

7. beslut enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel eller beslut i frågor om allmän likviditetsindrag- ning eller allmän prisreglering,

8. beslut enligt lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.,

9. andra beslut enligt lagen (1983:1034) om kontroll över till- verkningen av krigsmateriel, m.m. än sådana som avser återkallelse av tillstånd, 10. beslut om tillstånd till sådan verk- samhet sorn avses i 15" 3 — 5 lagen (1984.'3) om kärnteknisk verksam- het, II. beslut enligt lagen ( 1991:34I ) om förbud mot utförsel av vissa produk- ter som kan användas i massförstö- relsesyjie, m.m.

Föreslagen lydelse

25 Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie do- mare.

Lagen gäller inte heller

1. beslut av en arrendenämnd, hy- resnämnd eller övervaknings- nämnd,

2. beslut om svenskt medborgar- skap,

3. beslut om utlänningars vistelse i riket,

4. beslut om värnpliktigas eller re- servpersonals inkallelse eller tjänst- göring inom försvarsmakten,

5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. beslut som rör skatter eller avgif- ter,

7. beslut enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel eller beslut i frågor om allmän likviditetsindrag- ning eller allmän prisreglering,

8. andra beslut enligt lagen ( I992:000) om krigsmateriel än så- dana som avser återkallelse av till- stånd enligt 3 eller 4 5',

9. beslut om tillstånd till sådan verk- samhet som avses i 15 3 — 5 lagen ( ] 984:3) om kämteknisk verksam- het, 10. beslut enligt lagen ( I 991 :341 ) om förbud mot utförsel av vissa produk- ter som kan användas i massförstö- relsesyfte, m.m.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1993.

1 Senaste lydelse 1991:342

• Sida 11
•  Original

Utrikesdepartementet Prop. 1991/92:174

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 juni 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggcbo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Svensson, af Ugglas, Dinkel- spiel, Hellsvik, Wibble, Könberg, Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Dinkelspiel

Proposition med förslag till lag om krigsmateriel

1. Inledning

Den svenska tillverkningen, försäljningen och exporten av krigsmateriel kontrolleras av statsmakterna.

Tillverkning och tillhandahållande regleras genom lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. (tillverkningslagen, änd- rad senast SFS 1991:1896) och förordningen (1983:1036, ändrad senast SFS 1989:565) i samma ämne. Båda författningarna trädde i kraft den 1 januari 1984.

Regler om krigsmaterielexport finns i lagen (1988:558) om förbud mot ut- försel av krigsmateriel, m.m. (utförsellagen) och dithörande förordning (1988:561 ändrad senast SFS 1992:215). Båda författningarna trädde i kraft den ljuli 1988.

Riksdagen godkände år 1971 regeringens proposition (prop. 19712146, UU 21, rskr. 343) med riktlinjer för tillståndsprövningen. Riktlinjerna har sedermera bekräftats genom godkännandet av proposition med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. år 1982 (prop. 1981/82:196, UU 26, rskr. 345).

Då den nuvarande utförsellagcn trädde i kraft den 1 juli 1988 innebar detta en kraftig skärpning av kontrollen över krigsmaterielexporten, bl.a. genom reglering av den svenska krigsmaterielindustrins marknadsföring utom riket och utvidgning av dittills gällande regler om förbud mot teknologiöverföring till utlandet. Lagen innebar vidare möjligheter till effektivare kontroll av be- stämmelsernas efterlevnad.

I propositionen med förslag till nuvarande lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (prop. 1987/88:154, UU 30, rskr. 331) anmälde föredra- ganden sin avsikt att föreslå regeringen att tillkalla en parlamentarisk kom- mitté med uppgift att utreda bl.a. sambandet mellan en fortsatt livskraftig svensk försvarsindustri och denna industris export, konsekvenserna av och villkoren för försvarsindustriellt samarbete med utlandet samt behovet av ändringar i nu gällande riktlinjer jämte andra frågor på krigsmaterielexpor- tens område. Regeringen bemyndigade den 22 juni 1988 förutvarande utri- keshandelsministern att tillkalla en sådan kommitté med angivna uppgifter. Utredningen arbetade under ordförandeskap av f. ambassadören Lennart 11

• Sida 12
•  Original

Myrsten och antog namnet 1988 års utredning om krigsmaterielexporten (krigsmaterielexportutredningen, KMU).

I anslutning härtill gavs i oktober 1988 två särskilda ekonomiska experter, professorerna Peter J ennergren och Lennart Hjalmarsson, i uppdrag att var för sig belysa ekonomiska aspekter på svensk krigsmaterielproduktion.

Utredningen överlämnade i december 1989 sitt betänkande (SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet, där de särskilda eko- nomiska rapporterna fogades som bilagor. Betänkandet har remissbehand- lats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga Ia, dels utredningens lagförslag som bilaga lb, dels ock utredningens förslag till nya riktlinjer som bilaga le. Vidare bör en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttran- dena fogas till protokollet som bilaga Id.

I nyssnämnda proposition anfördes vidare att den tekniska utvecklingen på krigsmaterielområdet utgjorde skäl att se över krigsmaterielbegreppet med syftet att åstadkomma en korrekt klassificering av civil resp. militär ma- teriel. Regeringen bemyndigade den 22 juni 1988 dåvarande utrikeshandels- ministern att tillkalla en särskild utredare för att se över krigsmaterielbe- greppet och vissa därmed sammanhängande frågor. Med stöd av detta be- myndigande förordnades universitetskansler Gunnar Brodin att vara sär- skild utredare.

Utredaren överlämnade i september 1989 sitt betänkande, SOU 1989:66, Begreppet krigsmateriel (begreppsutredningen). Betänkandet har remissbe- handlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas, som bilaga 2a, utredningens sam- manfattning av betänkandet. Dessutom hör till protokollet fogas dels utred- ningens lagförslag som bilaga 2b, dels utredningens förslag till krigsmateriel- förteckning som bilaga 2c, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning över remissyttrandena som bilaga 2d . Därtill bör till proto- kollet fogas den nuvarande förteckningen över krigsmateriel som bilaga 3.

Regeringen hade tidigare — den 2 april 1987 — bemyndigat dåvarande stats- ministern att tillkalla en medborgarkommission för att granska vissa uppgif- ter om olaglig svensk vapenexport, m.m. Medborgarkommissionen över- lämnade i april 1988 sin rapport (SOU 1988:15) om svensk vapenexport. I rapporten framfördes långtgående kritik mot de sedan år 1971 gällande rikt- linjerna för krigsmaterielexport liksom mot deras tillämpning genom åren. Medborgarkommissionen lade därvid fram vissa förslag angående riktlinjer- nas utformning.

Medborgarkommissionen redovisade även synpunkter och förslag rö- rande bl.a. klassificering av krigsmateriel, slutanvändarintyg, reglering av det försvarsindustriella samarbetet liksom i frågan om sammanslagning av tillverkningslagen och utförsellagcn. KMU har i sitt betänkande delvis be- handlat medborgarkommissionens förslag.

Det förslag till ny lagstiftning på krigsmaterielområdet som jag nu lägger fram innebär att de nuvarande bestämmelserna i lagarna om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och om förbud mot utförsel av krigs- materiel, m.m. förs samman i en lag i syfte att förtydliga de bestämmelser

• Sida 13
•  Original

som skall gälla för den samlade kontrollen över tillverkning och tillhandahål- lande av krigsmateriel liksom med avseende på samverkan med utlandet på området.

Därutöver föreslår jag ändringar i vapenlagen (1973:1176) och i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Regeringen har den 21 maj 1992 beslutat inhämta lagrådets yttrande över utrikesdepartementets förslag till

1. lag om krigsmateriel (1992:000),

2. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

3. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvalt- ningsbeslut.

De till lagrådet remitterade förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Lagrådet har den 1 juni 1992 avgivit yttrande. lagrådets yttrande bör fo- gas till protokollet i detta ärende som bilaga 5. lagrådet har i allt väsentligt godtagit det remitterade förslaget till lag om krigsmateriel, men föreslagit en ändring av den inledande bestämmelsen, definitionsbestämmelsen och be- stämmelsen om återkallelse av tillstånd samt föreslagit en övergångsbestäm- melse. Lagrådets granskning har också lett till omdisponeringar och redak- tionella ändringar i lagtexten. Övriga lagförslag har lämnats utan erinran.

Efter sammanfattande synpunkter i avsnitt 2 kommer jag under avsnitt 3 att redogöra för gällande regelverk på krigsmaterielområdet. Jag kommer därvid också att lämna uppgifter om tillverkning och utförsel samt om den internationella regleringen av vapenhandeln. Under samma avsnitt gör jag också en utblick där den svenska regleringen sätts in i sitt internationella sammanhang. Här behandlas särskilt sådana frågor, som uppkommer i an- ledning av en kommande svensk anslutning till den Europeiska gemenska- pen (EG).

Under avsnitt 4 kommer jag att redovisa mina ställningstaganden och be- dömningar med anledning av begreppsutredningens betänkande. Under av- snittet redovisar jag också de kompletterande analyser som på vissa punkter tett sig nödvändiga.

Avsnitt 5 redovisar mina allmänna ställningstaganden och bedömningar i fråga om krigsmaterielindustrins utlandssamverkan mot bakgrund av krigs- materielexportutredningens betänkande i dessa delar, inkl. de särskilda eko- nomiska rapporterna.

Frågan om riktlinjer för tillstånd till krigsmaterielexport och andra former av utlandssamverkan är grundläggande för statsmakternas befattning med dessa frågor. I avsnitt 6 kommer jag att redovisa mina ställningstaganden i detta hänseende och i samlad form redovisa de riktlinjer som enligt min be- dömning bör ligga till grund för tillståndsprövningen.

Behovet av en ny lag om krigsmateriel tas upp under avsnitt 7. Jag kom- mer i avsnitt 8 att närmare redovisa mina förslag rörande tillverkning av krigsmateriel inkl. statsmakternas kontroll över utländskt ägande i sådan in- dustri. I avsnitt 9 kommer jag att redovisa mitt förslag till tillståndskrav för verksamhet avseende tillhandhållande av krigsmateriel och i avsnitt 10 till- stånd till tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning rörande krigsmate- riel eller metod för framställning av sådan materiel i enskilda fall.

• Sida 14
•  Original

Mitt förslag till bestämmelse om förbud mot utförsel av krigsmateriel mot- svarar den som finns i den nu gällande utförsellagcn och redovisas i avsnitt 11, som också tar upp frågan om slutanvändaråtaganden från de länder som mottar svensk krigsmateriel och bestämmelser som hänför sig till överföring av programvara i vissa fall.

I avsnitten 12 och 13 redovisar jag mina förslag till bestämmelser avseende dels teknologiöverföring i form av upplåtelse av tiIlverkningsrättigheter, m.m., vilka i huvudsak motsvarar bestämmelserna på detta område i den nuvarande lagstiftningen, dels de nya bestämmelser som jag vill föreslå för reglering av svenska företags utlandssamverkan beträffande gemensam ut- veckling och tillverkning av krigsmateriel. I avsnitt 14 behandlas förbud mot ändring m.m. av avtal.

Bestämmelser rörande tillstånd för militärt inriktad utbildning tas upp i avsnitt 15, där förslag ges till en utvidgning och precisering av nuvarande reglering.

I avsnitt 16 tar jag upp mina förslag rörande redovisning till regeringen av marknadsföring av krigsmateriel, vilka i huvudsak motsvarar de bestämmel- ser som återfinns i den nuvarande utförsellagcn. Bestämmelser föreslås där- till rörande redovisning av sådana marknadsföringsåtgärder som syftar till ingående av samarbetsavtal på krigsmaterielområdet.

Avsnitt 17 innehåller bestämmelser om underrättelse till regeringen om avsikten att lämna anbud resp. ingå avtal i vissa fall samt om regeringens rätt att förbjuda sådana åtgärder. Avsnitten 18 och 19 behandlar villkor och återkallelse av tillstånd resp. regeringens tillsynsverksamhet och tillstånds- havares uppgiftsskyldighet. En redovisning av mina ställningstaganden i frå- gan om revisorers ansvar enligt nu gällande utförsellagstiftning finns i avsnitt 20.

Ansvarsbestämmelser m.m. behandlas i avsnitt 21.

Avsnitt 22 behandlar vissa organisatoriska frågor rörande berednings- och tillsynsorganisationen inom regeringkansliet liksom KMI:s verksamhet och finansiering.

Avsnitten 23 och 24 behandlar arbetsformerna i den rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor resp. det teknisk-vetenskapliga rådet för klas- sificering av krigsmateriel.

Avsnitt 25 behandlar bl.a. övergångsbestämmelser och ikraftträdande. Specialmotiven'ngen till lagförslagen återfinns i avsnitt 27.

2. Sammanfattande synpunkter

Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och na- tionella oberoende. Denna säkerhetspolitik formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken. Ett viktigt inslag i säkerhets- politiken är, som regeringen fastslagit, att utåt verka för avspänning, ned- rustning, samarbete och demokratisk utveckling.

Den svenska utrikes- och säkerhetspolitikens utformning förändras i ett Europa som förändras. Det europeiska samarbetet visar sin livskraft inte bara genom att åstadkomma ekonomiska framsteg utan också genom att

• Sida 15
•  Original

verka som en motor för frihet och demokrati i hela Europa. Den nya poli- tiska situationen skapar nya möjligheter för Sverige att delta i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra europeiska stater. Regeringen har tidigare gjort klart att vi fullt ut vill delta i den kommande Europeiska unio- nen.

I Europa avtecknar sig ett dynamiskt mönster av multilaterala och bilate- rala kontakter som kan utgöra basen för den framtida europeiska samarbets- och säkerhetsstrukturen. Utgångspunkten för vår säkerhetspolitik är fortfa- rande, som regeringen tidigare fastslagit, den militära alliansfriheten med skyldighet att upprätthålla en betryggande självständig försvarsförmåga för att vi skall kunna vara neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde. Denna utgångspunkt, jämte de strategiska realiteterna i vårt geografiska närområde, innebär att den svenska säkerhetspolitiken under överskådlig tid förblir inriktad på att vi på egen hand skall försvara vårt territorium. Denna säkerhetspolitiska inriktning förutsätter ett starkt försvar. Riksdagen tar i särskild ordning ställning till regeringens förslag i dessa frågor i proposi- tionen (prop. 1991/92:102) om totalförsvarets utveckling till och med bud- getåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93.

Omsorgen om de grundläggande principerna om mänskliga rättigheter, frihet och demokrati i alla världens delar är en integrerad del av vår utrikes- politik. Förenta Nationerna (FN) förblir en hörnsten i den svenska utrikes- politiken.

När jag nu lägger fram förslag till ny lag om krigsmateriel är det mot bak- grund av att svensk försvarsindustri enligt min mening bör ges förutsätt- ningar att kunna delta i sådant utlandssamarbete och kunna genomföra så- dan export, som tillgodoser angelägna svenska försvarspolitiska mål och samtidigt är i linje med de utrikespolitiska mål som innefattas i en säkerhets- politisk helhetssyn.

Förslaget innebär bl.a. att bestämmelserna i nu gällande lag angående kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., jämte lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. samordnas i en lag i syfte att förtydliga de bestämmelser som skall gälla för den samlade kontrollen över tillverkning och tillhandahållande av krigsmateriel inom riket och med avseende på sam- verkan med utlandet på området.

Försvarsindustrins internationella verksamhet — för vilken jag använder den samlade beteckningen utlandssamverkan — har många olika former. Ex- port är en form av utlandssamverkan, licensgivning en annan. För att tillför- säkra industrin och försvaret information om teknikutveckling och teknologi som annars inte skulle vara tillgänglig inom landet importeras komponenter, delsystem och komplett utrustning. Vidare samarbetar svensk industri med industrier och myndigheter i utlandet. Det kan gälla t.ex. gemensam utveck- ling och produktion av materiel. Jag kommer därför att nu föreslå bestäm- melser som gör det möjligt för regeringen att pröva också sådan gemensam utveckling och produktion, utgående från en försvars-, säkerhets- och utri- kespolitisk helhetssyn.

Regeringen har fastslagit att den svenska utrikespolitiken skall vara en klar röst för mänskliga rättigheter, frihet och demokrati i världens alla delar. Beslut om undantag från det principiella förbudet mot export av krigsmate-

• Sida 16
•  Original

riel, eller annan samverkan med utlandet på området, får inte stå i strid med principerna eller målen för Sveriges utrikespolitik. Om således regeringen bedömer att utlandssamverkan på krigsmaterielområdet är angelägen för att bevara en livskraftig inhemsk försvarsindustri eller för att trygga försvarets försörjning med materiel eller kunnande, är det en principiell förutsättning för tillstånd att sådan utlandssamverkan inte möter hinder av utrikespolitisk natur. De riktlinjer som skall ligga till grund för regeringens ställningstagan- den bör utformas med hänsyn härtill, liksom till våra allmänna utrikespoli- tiska värderingar och inte minst kravet på respekt för de mänskliga rättighe- terna. När det gäller samverkan med eller export till de nordiska länderna, de traditionellt neutrala länderna i Europa och länderna inom EG saknar dessa skäl betydelse. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå i överensstämmelse med Sveriges säkerhetspolitik.

Sverige har under en lång tid varit en aktiv deltagare i det internationella arbetet för fred och avspänning. Det internationella nedrustningsarbetet be- drivs numera i en förändrad atmosfär. Även på detta område är det regering- ens strävan att förankra arbetet för rustningskontroll i ett ökat samarbete i Europa.

Arbetet inom FN förblir en väsentlig del i den svenska utrikespolitiken. Detta gäller inte minst arbetet för att ytterligare utveckla FN:s fredsska- pande och fredsbevarande verksamhet. I detta sammanhang fyller också det multilaterala nedrustningsarbetet inom FN:s ram en väsentlig uppgift. På se- nare tid har en rad viktiga initiativ tagits i fråga om icke-spridning såväl rö- rande kärnvapen och andra massförstörelsevapen som beträffande konven- tionella vapen. Förutsättningarna för ett konstruktivt arbete inom FN:s ram i dessa frågor har ökat väsentligt. I detta sammanhang bör särskilt nämnas arbetet för en ökad öppenhet i den internationella handeln med konventio- nella vapen som ett led i ansträngningarna att förhindra en okontrollerad spridning av vapen och militär teknologi. Sverige stöder aktivt detta arbete, tillsammans med många andra stater, bl.a. länderna inom EG.

Vårt defensivt inriktade försvar, liksom det svenska värnpliktssystemet, geografiska och klimatiska förhållanden, m.m., ställer särskilda krav på va- pensystemen. Vi måste under kris och krig själva kunna tillverka, anpassa och underhålla vapen och annan materiel. En inhemsk försvarsindustri utgör en väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken.

Sverige är för sin teknologiförsörjning på många områden, inte minst på det försvarsteknologiska området, hänvisat till olika former av internatio- nellt samarbete. Sverige har enligt regeringens bedömning ett starkt säker- hetspolitiskt behov av att i ökad utsträckning delta i det internationella forsknings- och utvecklingssamarbete som härvid pågår, inte minst mellan länderna i EG.

I den proposition som låg till grund för nu gällande lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (prop. 1987/88:154), uttalade föredraganden att en närmare analys borde göras av sambandet mellan den svenska för- svarsindustrins förmåga att tillgodose kravet på en ur neutralitetspolitisk synvinkel acceptabel självförsörjning av försvarsmateriel och denna indu- stris beroende av exportmöjligheter. Analysen borde genomföras i syfte att ge underlag för en bedömning av möjligheterna att ytterligare begränsa eller

• Sida 17
•  Original

helt avbryta den svenska krigsmaterielexporten. En analys av detta slag skedde inom ramen för den utredning som tillkallades, och som avgav sitt betänkande (SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet.

Utredningen har, i likhet med flera tidigare utredningar på försvarsmate- rielområdet, pekat på sambandet mellan försvarsindustrins förmåga att till- godose det svenska försvarets behov av materiel och industrins möjligheter att kunna exportera. Endast härigenom kan kompetens och kapacitet att inom landet utveckla och tillverka materiel för det svenska försvaret säker- ställas. Jag delar helt denna uppfattning. Jag vill därtill understryka att upp- rätthållandet av den svenska försvarsindustrins kompetens är en viktig fak- tor för att denna industri skall kunna utgöra en intressant partner för sådant internationellt samarbete som är av vikt för våra egna försvarsbehov. Den svenska försvarsindustrins internationella konkurrensförrnåga ingår i be- dömningen utomlands av den svenska försvarsförmågan.

Steget in i det europeiska samarbetet, genom arbetet för att Sverige sna- rast möjligt blir medlem av EG och den blivande Europeiska Unionen, på- verkar snart sagt alla samhällsområden. På krigsmaterielområdet ändrar dock inte denna strävan behovet av eller förutsättningarna för en på våra egna utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska grunder utformad reglering och kontroll. Denna reglering förutsätter en tydlig avgränsning av sådan ma- teriel som bör omfattas av bestämmelserna. I den nämnda propositionen (prop. 1987/88:154) uttalade föredraganden att en översyn av krigsmateriel- begreppet borde ske med syftet att genomföra de utvidgningar som kunde behövas för att åstadkomma en korrekt klassificering av civil resp. militär materiel. Föredraganden konstaterade också att den gällande förteckningen varit i princip oförändrad under en lång följd av år. Den utredare som senare tillkallades har lagt fram sitt betänkande (SOU 1989:66) Begreppet krigsma- teriel. Utredningen framhåller att de klassificeringskriterier som väljs skall resultera i korrekta och konsekventa klassificeringar och föreslår att denna klassificering bör ske med materielens funktion och konstruktion som grund. Produkter med såväl civil som militär användning bör klassificeras som krigsmateriel när de i sin militära funktion har en förstörelsebringande ef- fekt. Utredningen har därutöver föreslagit en indelning av krigsmaterielen i två kategorier med hänsyn till dess förstörelsebringande effekt.

Jag delar i stort den uppfattning som utredningen har gett uttryck för. Med utgångspunkt i utredningens förslag har en fortsatt analys skett, bl.a. i ljuset av motsvarande regler i EG-länderna. Jag kommer att föreslå att regeringen, liksom hittills, skall föreskriva vad som skall utgöra krigsmateriel. De be- dömningar jag redovisar i denna del bör utgöra utgångspunkter för regering- ens arbete med att fastställa en förteckning över vad som i lagens mening skall utgöra krigsmateriel. Hänsyn måste därvid tas till såväl våra nationella krav på en sådan förteckning som de som gör sig gällande med hänsyn till vår strävan efter medlemSkap i EG. Det leder till att fler försvarsrelaterade produkter än i dag kan komma att klassificeras som krigsmateriel. Jag förut- ser att denna förteckning kan komma att ses över med tätare mellanrum än vad som hittills har varit fallet.

Med den lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. som riksdagen antog år 1988 skärptes reglerna för krigsmaterielexporten på en rad punkter,

• Sida 18
•  Original

liksom systemet för kontroll av reglernas efterlevnad. Min bedömning är att dessa regler i huvudsak har visat sig väl fungerande och ändamålsenliga, och jag föreslår därför att de i huvudsak överförs till den nya lag jag här presente- rar. På några punkter kommer jag dock senare att föreslå regeringen vissa förenklingar i föreskrifterna som gäller företagens deklarationsskyldigheter i ljuset av de erfarenheter som har vunnits under den tid den nuvarande reg- leringen har varit i kraft.

Samverkan med andra länder på krigsmaterielområdet förutsätter bl.a. en stadga i relationerna och en ömsesidig förståelse för det andra landets syn i dessa frågor, som måste bygga på ett förtroende länderna emellan. På mot- svarande sätt har krigsmaterielindustrin ett ansvar inför det svenska samhäl- let som bygger på dess ställning som huvudsaklig försörjare av materiel för den svenska försvarsmakten. De förslag jag nu lägger fram syftar till att skapa en ram för att denna verksamhet kan äga rum i former som står i sam- klang med de försvars- och utrikespolitiska mål som innefattas i en säker- hetspolitisk helhetssyn. De skall därtill också tillhandahålla ett lämpligt och effektivt kontrollsystem för att tillämpningen sker i den ordning som riksdag och regering föreskriver.

3.2. Internationell reglering på krigsmaterielområdet

Efter det andra världskriget har flera försök gjorts att genom FN reglera den internationella vapenhandeln. Generalförsamlingen har antagit ett antal re- solutioner, framför allt med anledning av olika studier av denna handel. I enskilda fall, där brott eller hot mot freden konstaterats, har FN agerat ge- nom beslut om sanktioner. Så skedde bl.a. gentemot Sydafrika, där säker- hetsrådet år 1977 fattade ett bindande beslut om förbud mot all vapenexport. Efter Iraks invasion av Kuwait i augusti 1990 fattades bindande beslut om handelsembargo, som givetvis även omfattade krigsmateriel, gentemot Irak och Kuwait. Förbudet mot vapenexport till Irak kvarstår även sedan dess ockupation av Kuwait upphört. På senare tid har säkerhetsrådet fattat beslut om vapenembargo mot Jugoslavien, Somalia och Libyen. Jag kommer se- nare (avsnitt 6) att närmare redogöra för min bedömning av konsekvenserna för svensk del av FN:s befattning med dessa frågor.

En väsentlig fråga, som har kommit att uppmärksammas allt mer på se- nare tid, gäller s.k. transparens och öppenhet vad avser den internationella vapenhandeln. Det har tidigare visat sig svårt att definiera och vinna gehör för en klar FN-roll på vapenhandelns område. Detta hänger delvis samman med många länders, inte minst i den tredje världen, starkt kända beroende av vapenimport för sin nationella säkerhet. Bl.a. till följd av händelserna kring det s.k. Gulf-kriget våren 1991, liksom utvecklingen i det forna Sovjet- unionen och awecklingen av den tidigare Warszawa-pakten, har dock förut- sättningarna för FN:s roll på området förändrats.

FN:s generalförsamling har i december 1991 antagit en resolution som ställer långtgående krav på medlemsländerna att redovisa såväl sin import som export av tyngre konventionella vapen. Härigenom torde öppenheten i fråga om internationella vapenöverföringar komma att öka i väsentlig grad.

Regeringens skrivelse till riksdagen om krigsmaterielexporten under år 1990 överlämnades till FN i engelsk översättning. Även årets redogörelse överlämnas till FN som ett led ivår strävan efter ökad öppenhet. KMI kom- mer, i samråd med försvarets myndigheter, att för innevarande år samman- ställa de uppgifter som i enlighet med den nyss nämnda FN-resolutionen nästa år skall överlämnas till FN:s generalsekreterare.

• Sida 22
•  Original

3.3. Europaintegrationen, GATT-förpliktelser, m.m.

Min bedömning: Sveriges deltagande i den europeiska integrationen ändrar inte behovet av eller förutsättningarna för en på grundval av vår egen utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik utformad reglering och kontroll på krigsmaterielområdet men bör ge ökade möjligheter till samverkan, bl.a. vad avser forskning och utveckling inom detta område.

Utredningarna: Tidigare utredningar om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet har redovisat översikter vad gäller regler och riktlinjer för krigsmaterielexporten i olika länder, främst i Europa och Nordamerika (se bl.a. utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområ- det, SOU 198728, 5. ?jff och medborgarkommissionens rapport SOU 1988:15, s. 147ff). För samtliga redovisade stater gäller att tillstånd krävs för export av krigsmateriel. Det stora flertalet har ungefär samma typ av regle- ring som Sverige i fråga om export. En helt rättvisande jämförelse mellan olika länders vapenexportpolitik är emellertid knappast möjlig. Även om reglerna formellt är likartade kan nämligen den praktiska tillämpningen vara olika.

Krigsmaterielexponutredningen, KMU, som refererar ovannämnda utred- ningar, anför att det sammantagna intrycket från de gjorda kartläggningarna är att Sverige har en mer rigorös tillämpning än de flesta andra länder. Bort- sett från de största exportländerna är t.ex. Sverige i det närmaste ensamt om regler för upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrättigheter (licenser) och om marknadsföring utomlands.

KMU har i sitt betänkande vidare berört den svenska krigsmaterielexpor- ten mot bakgrund av Sveriges åtaganden inom Allmänna tull- och handels- avtalet (GATT), liksom inom den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och i förhållande till EG. KMU konstaterar att handel med krigsma- teriel är undantagen från de generella förpliktelser som i övrigt följer av av- talen på det handelspolitiska området. Grunden för dessa undantag är med- lemsstaternas egen bedömning av vilka åtgärder de anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintrcssen, bl.a. avseende handel med vapen, ammunition och annan krigsmateriel.

I begreppsutredningens betänkande konstaterar utredaren att det i Rom- fördraget görs uttryckligt undantag för krigsmateriel i principen om fri varu- cirkulation. Utredaren anför att vissa tecken tyder på att det nämnda undan- taget till följd av en artikel i Enhetsakten (European Single Act) från år 1986 kan komma att tillämpas mindre rigoröst i framtiden. Han anför dock vi- dare, att inget har framkommit om någon framtida, gemensam EG-policy beträffande krigsmaterielpolitiken. Utredaren drar därav slutsatsen, att ing- enting tyder på att ett genomförande av de förslag som ges i betänkandet på någon punkt skulle komma att försvåra Sveriges deltagande i det fortsatta integrationsarbetet i Västeuropa.

Remissinstanserna har endast i mindre utsträckning direkt tagit upp denna

• Sida 23
•  Original

del av utredningarnas redovisning. FOA påpekar dock att omvärldsutveck- lingen delvis sprungit ifrån krigsmaterielexportutredningen och dess beskriv- ning av dels struktur och samverkan inom försvarsindustrin, dels ”den poli- tiska kartan”. EG-integrationens konsekvenser borde enligt FOA ha kunnat diskuteras mer ingående. KK påminner om att ett eventuellt kommande EES-avtal kan tänkas komma att påverka Sveriges handelspolitiska åtagan- den och om de undantag i säkerhetssyfte som internationella regelverk på detta område brukar innehålla. Folkpam'ets kvinnoförbund (FPK) beteck- nar det som en brist i KMU:s betänkande att ingen information där ges om de planer som finns inom EG.

Skälen för min bedömning: Riksdagen bemyndigade i december 1990 re- geringen att ansöka om medlemskap i EG. Den ljuli 1991 överlämnade Sve- rige sin ansökan om medlemskap.

Den 2 april i år undertecknades avtalet mellan EG och dess medlemsstater och EFTA-länderna om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) där varor, kapital, tjänster och personer fritt skall kunna röra sig över grän- serna. Avsikten är att EES-avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1993.

Genom EES-avtalet övertar Sverige de delar av EG:s regelverk som har bedömts relevanta för att uppnå största möjliga cirkulation av varor, kapital och tjänster liksom personers fria rörlighet. Handel med och produktion av krigsmateriel är undantagna från de gemensamma reglerna enligt EES-avta- let genom en särskild klausul i avtalet (artikel 123). Denna bestämmelse går tillbaka på det förhållandet, att det inte heller inom EG föreligger någon gemensam politik på krigsmaterielområdet. Enligt artikel 223 i Romfördra- get har en medlemsstat rätt att vidta de åtgärder den finner nödvändiga för att skydda väsentliga säkerhetsintressen som har samband med produktion av eller handel med krigsmateriel. Det finns för närvarande inget som tyder på att denna princip kommer att förändras under överskådlig tid.

För regleringen på krigsmaterielområdet spelar deltagandet i det euro- peiska integrationsarbetet i dagsläget därför en underordnad roll jämfört med vår nationella lagstiftning. Däremot ser jag stora möjligheter för en för- djupad samverkan med länderna inom EG, bl.a. vad avser forskning och ut- veckling, till gagn för det svenska försvarets behov. Jag återkommer när- mare till denna fråga under avsnitt 5.

Inte heller i förhållande till övriga medlemsländer inom EFTA, eller i våra åtaganden inom GATT, finns för närvarande någon förändring i de förhål- landen som utredningarna har redovisat. Jag konstaterar därför att dessa åtaganden saknar relevans för de frågor som innehållcs i mina förslag till ny krigsmateriellag.

Jag kommer i det följande (avsnitt 4) att närmare redovisa min bedömning vad avser krigsmaterielbegreppet och principerna för klassificering av mate- riel. Denna fråga har beröring med den praxis som finns hos EG-länderna. Även om det förutsätts att medlemsländerna själva vidtar de åtgärder de an- ser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintrcssen, finns det stora fördelar i att enighet i huvudsak föreligger om vilka produktslag som i praktiken skall omfattas av undantagsbestämmelserna enligt artikel 223 i Romfördraget. På detta område pågår för närvarande inom EG ett omfat- tande utrednings- och samordningsarbetc, vilket ännu inte är slutfört. Det

• Sida 24
•  Original

finns ingen anledning att förvänta att en sådan anpassning, som för svensk del på sikt kan bli önskvärd, kommer att innebära några principiella föränd- ringar i den syn på klassificeringsfrågorna som jag närmare redovisar i av- snitt 4.

Som kommer att framgå av redovisningen av mina överväganden förutser jag dock att krigsmaterielförteckningen kan komma att behöva ses över med kortare mellanrum än vad som hittills har varit fallet. Detta motiveras dels av den snabba tekniska utvecklingen, dels — och inte minst — av de hänsyn i fråga om anpassning till EG:s regelverk som jag nyss har nämnt.

4. Krigsmaterielbegreppet 4.1 Allmänt

Mitt förslag: I lagen anges att denna har avseende på vapen, ammuni- tion och annan för militärt bruk utformad materiel som enligt rege- ringens föreskrifter utgör krigsmateriel. Regeringen får således — lik- som nu — föreskriva vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen om krigsmateriel.

Utredningarna: Kn'gsmaterielbegreppsutredningen erinrar om att den nu- varande utförsellagen inte närmare anger vilka varuslag regleringen avser utan ger ett bemyndigande åt regeringen att lämna föreskrifter om detta. Ut- redningen föreslår en ändring på så sätt att lagen byggs ut med en beskriv- ning i klartext av vilka materielslag som omfattas av regelsystemet. Härige- nom, menar utredningen, får riksdagen en mer ingående befattning än tidi- gare med avgränsningen av lagens tillämpningsområde. Den mer detalje- rade förteckningen över berörda varuslag bör det dock liksom hittills an- komma på regeringen att fastställa. Härvid får regeringen eniigt utredning- ens förslag undanta enstaka produktsiag som annars skulle ha omfattats.

KM U har i sitt betänkande tagit upp begreppsutredningens förslag. KMU anför att den respekterar motiven bakom utredarens förslag i dessa delar, nämligen att riksdagen skall få en mer ingående befattning med bestämmel- sernas materiella innehåll men ifrågasätter samtidigt förslaget att inkludera kategorierna i lagtexten. KMU anser att syftet kan uppnås genom att be- skrivningen av vilka materielslag som omfattas av regelsystemet delges riks- dagen, exempelvis i samband med förslag till ändringar i utförsellagcn. Ut- redningen anser således att den nuvarande ordningen bör bibehållas, dvs. att regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt utförsellagen.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har kommenterat begreppsut- redningens förslag i denna de] delar i stort sett dess synpunkter. Kammarrät- ten [ Göteborg påpekar dock att effekten av förslaget skulle urholkas av den nämnda undantagsbestämmelsen. RÅ anför att det skulle förtydliga reglerna om lagen innehåller en översiktlig uppräkning av vad som innefattas i be-

• Sida 25
•  Original

greppet krigsmateriel, men anser det mindre lämpligt att föra in själva för- teckningen i lagtexten.

Granskningsnämna'en för försvarsuppfinningar erinrar om att definitionen av krigsmateriel enligt utförselförordningen (1988:561) åberopas i förord- ningen (1988z563) i fråga om vad som avses med krigsmateriel i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar. Nämnden anser att den krigsmateriel som skall hänföras till försvarsuppfinningar därför, om utredningens förslag godtas, bör tas upp i en egen förordning med den avgränsning och omfatt- ning som i dag gäller.

Skälen för mitt förslag: Nu gällande lagar om tillverkning resp. förbud mot utförsel av krigsmateriel innehåller ett bemyndigande för regeringen att be- stämma vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen. I enlighet här- med anges i den förteckning, som är fogad som bilaga till förordningen (1988:561) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m., vilken materiel som utgör krigsmateriel och som därmed omfattas av utförsellagens bestäm- melser. Förteckningen upptar 16 huvudgrupper av materiel. Dessa är i sin tur indelade i undergrupper. (Se bilaga 3.)

I förordningen (1983:1036) om kontroll över tillverkningen av krigsmate- riel, m.m. ( idess lydelse efter ändring SFS 1988:562) anges att med krigsma- teriel i tillverkningslagens mening skall avses sådana varor, som är upptagna i den nyssnämnda förordningen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. med undantag för två av förteckningens materielgrupper. Dessa två undantag utgörs av för militärt bruk utformade kameror m.m. (position 12 i förteckningen) samt maskiner, verktyg och utrustningar, m.m. (position 16).

Det saknas såvitt jag bedömer skäl att ha skilda definitioner av krigsmate- riel vad gäller utförsel resp. tillverkning. Samma krigsmaterielbegrepp bör tillämpas i alla de avseenden som berörs av mitt förslag till ny lag om krigs- materiel.

En förteckning som den förevarande kan aldrig göras fullständig och enty- dig. Detta hänger delvis samman med svårigheterna att exakt definiera gränsdragningen mellan civil och militär materiel.

Den nu gällande förteckningen omfattar produkter som inte under alla förhållanden är att betrakta som krigsmateriel och som har större eller mindre användning även inom civila verksamhetsgrenar. För att underlätta klassificeringen i sådana fall används i förteckningen ofta uttrycket ”för mili- tärt bruk utformad”. Därmed anges att materielen för att falla under lagens bestämmelser skall ha konstruerats, utrustats eller ändrats på sådant sätt att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel. Andra i förteck- ningen förekommande uttryck är ”speciella delar till” eller ”speciella tillbe- hör till”. Dessa bestämningar anger att materielen inte skall ha civil använd- ning utan vara särskilt konstruerad eller ändrad för att infogas i en slutpro- dukt som är krigsmateriel.

Det anförs i begreppsutredningen att sådana allmänna bestämningar kan lämna alltför stort utrymme för varierande tolkningar. Strävan bör därför vara att definiera produkterna i så konkreta termer som möjligt. Det är dock enligt utredarens mening inte möjligt att helt undvika specifikationer av mer allmän art. Jag delar utredarens uppfattning och anser att sådana bestäm- ningar bör kunna användas där så är ändamålsenligt.

• Sida 26
•  Original

Som skäl för att införa en närmare beskrivning av vilka materielslag som skall utgöra krigsmateriel i lagen anför begreppsutredningen främst att tyng— den i det samlade regelverket ökar, om den lagstiftande församlingen i mer konkreta termer anger vilket produktkollektiv som omfattas.

Jag delar utredningens bedömning, som också understryks av KMU, att det ligger en styrka i att riksdagen ges en mer ingående befattning än tidigare med avgränsningen av lagens tillämpningsområde. Det finns därför starka skäl för att de principiella övervägandena för klassificering av krigsmateriel redovisas klart och ges en bred parlamentarisk förankring. Jag bedömer dock att det inte är möjligt att i lagen införa sådana klara definitioner att alla svårigheter vid gränsdragningen mellan civil och militär materiel undanröjs. Det är enligt min bedömning en uppgift som inte bör ankomma på riksdagen att göra de tekniska bedömningar som leder fram till fastställandet av en krigsmaterielförteckning.

Mot bakgrund av de svårigheter som kan uppkomma vid gränsdragningen mellan civil och miltär materiel använder sig krigsmaterielinspektören — inom vars ansvarsområde det ligger att göra bedömningar i klassificerings- ärenden — av möjligheten att inhämta synpunkter och råd från teknisk-veten- skaplig expertis på skilda områden. Sedan mitten av år 1984 har denna ord- ning fått fastarc form genom att regeringen utsett sex fristående experter med erfarenhet från skilda tekniska och vetenskapliga områden. Dessa ex- perter — det s.k. tekniskt-vetenskapliga rådet — står till KMI:s förfogande vid bedömningen av de avgränsningsproblem som kan uppstå vid klassifice- ringen av materiel. Jag återkommer (avsnitt 24) till min bedömning av ar- betsformerna inom det tekniskt-vetenskapliga rådet. Jag vill dock redan nu säga att jag finner nuvarande ordning väl motiverad och ändamålsenlig.

Jag föreslår mot denna bakgrund att det av lagens inledande bestämmelse skall framgå att den har avseende på vapen, ammunition och annan för mili- tärt bruk utformad materiel som enligt regeringens föreskrifter utgör krigs- materiel. Därmed uppnås en ökad tydlighet i lagens tillämpningsområde, samtidigt som jag således föreslår att regeringen ges bemyndigande att även i fortsättningen utfärda föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen om krigsmateriel. Samma definition av krigsmaterielbegreppet bör därvid gälla för samtliga moment som lagen omfattar. Liksom i dag bör sådana varor som har tillverkats före år 1890 inte utgöra krigsmateriel.

Jag avser att i följande avsnitt för riksdagens information redovisa de prin- cipiella överväganden som regeringen bör iaktta vid utfärdandet av dessa föreskrifter.

Vad beträffar begreppet krigsmateriel i vissa andra sammanhang, bl.a. i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar samt i luftfartslagen (1957:297) och dithörande förordningar och kungörelser bör i särskild ordning föreskri- vas vilken typ av produkter som bör omfattas av bestämmelserna. Frågan om prövning av försvarsuppfinningar är vidare för närvarande föremål för översyn (se Ds 1991:60 Granskning av försvarsuppfinningar).

• Sida 27
•  Original

4.2. Kriterier för klassificering

Min bedömning: Klassificering av krigsmateriel bör ske med utgångs- punkt i materielens funktion och konstruktion. Produkter med såväl civil som militär användning bör klassificeras som krigsmateriel när de i sin militära funktion har en förstörelsebringande effekt.

Begreppsutredningen anför att valda klassificeringskriterier skall resultera i korrekta och konsekventa klassificeringar. Korrekta i den meningen att de skall ge den tillämpande myndigheten tillräcklig vägledning om lagstiftarens intentioner. Konsekventa såtillvida att de skall innebära samma klassifice- ring för likartad materiel när t.ex. beslut har fattats vid olika tidpunkter lik- som för principiellt likartad materiel inom olika produktgrupper. Materielen bör primärt identifieras med utgångspunkt i dess potentiella användning i en process vars operativa slutmål är att åstadkomma förstörelsebringande vapenverkan. Ett funktionskriterium blir därför den överordnade principen. Därtill bör ett konstruktionskriterium tillämpas och klassificeringen sålunda även grundas på produktens tekniska sammansättning och prestanda.

Mot utnyttjandet av ett köparkriterium talar bl.a. att detta skulle leda till att samma produkt klassificeras på olika sätt vid leverans till olika köpare med åtföljande problem för de kontrollerande myndigheterna och risk för bulvanaffärer.

Utredningen anför i frågan om vilken hänsyn till en produkts civila an- vändning som skall tas vid klassificeringen, att nästan all teknik kan använ— das för militära syften och att kopplingen mellan teknisk utveckling för civila och för militära ändamål är och alltid har varit stark. Detta exemplifieras inom områdena datorer, kärnteknik, reamotorer, elektroniska komponen— ter, bioteknik, rymdteknik m.m. och leder till bl.a. slutsatsen att militära produkters prestanda och innehåll av högteknologi framgent inte blir lika specifika för dessa produkter som hittills. Det anförs också att egenskaper och funktion för ett antal produktgrupper i ökande omfattning bestäms mer av den ingående programvaran än av det materiella innehållet. Detta utgör enligt utredningen ett starkt motiv för att koppla krigsmaterielbegreppet starkare till den destruktiva vapenverkan hos materielen.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i fråga om klassifi- ceringskriterier förordar huvuddelen användandet av funktions- och kon- struktionskriterier enligt utredningens förslag. RÅ, regionsåklagaren i Karl- stad, KK, FF Voch FIF avstyrker således ett köparkriterium. För ett utnytt- jande av ett sådant kriterium uttalar sig SSU som anser att det är viktigt att ”på något sätt kunna ingripa om det är uppenbart att köparen använder svenska produkter (underförstått som utförts som ej krigsmateriel) i direkt stridsverksamhet.” SSU anför som ett alternativ till ett köparkriterium ett förslag som tidigare har anförts av medborgarkommissionen, nämligen att ge regeringen befogenhet att tillfälligt förordna att en vara som inte klassifi- cerats som krigsmateriel men som fått militär användning skall omfattas av bestämmelserna.

• Sida 28
•  Original

Flera remissinstanser har yttrat sig avseende principen för klassificering av materiel med såväl civil som militär användning (dual use). FOA framhåller att det bör göras tydligare att produkter av denna typ måste omfattas av lag- stiftningen om de har prestanda av väsentlig betydelse för stridsförloppct. Chalmers tekniskafredsgmpp menar att den politiska hanteringen av export- frågor försvåras av att viss ”militärt relevant materiel” på grund av civilt bruk klassificeras som ej krigsmateriel. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen påpekar att proportionerna mellan det militära och det civila användandet av en produkt bör utnyttjas vid klassificeringen och att vid prövningen av utförselärenden såväl köpare, presumtiv användare som teknisk utformning bör utgöra kriterier.

Skälen för min bedömning: Jag delar utredningens uppfattning att klassifi- ceringen av krigsmateriel bör grundas på ett funktionskriterium jämte ett konstruktionskriterium, samt på en anknytning av funktionskriteriet till en förstörelsebringande vapenverkan. Jag återkommer senare till mina bedöm- ningar av hur olika produkters närhet till det förstörelsebringande vapnet skall återspeglas i krigsmaterielförteekningen.

Ytterligare två grunder för klassificering har varit föremål för diskussion, nämligen dels om civil användning av en produkt generellt skall innebära en klassificering som ej krigsmateriel, dels om utnyttjandet i strid av en produkt som klassificerats som ej krigsmateriel skall medföra omklassificering. I den senare frågan har medborgarkommissionen i sin rapport (SOU 1988:15) fö- reslagit att man bör överväga att ge regeringen befogenhet att tillfälligt för- ordna att en viss produkt omfattas av bestämmelserna i utförsellagcn. Be- greppsutredningen awisar en sådan utvidgning av utförsellagcn bl.a. på grund av risken för påtryckningar på den svenska regeringen från utländskt håll i fall då det skulle vara av intresse för någon part att åstadkomma in- skränkningar i den fria handeln med en viss förnödenhet.

Jag delar utredningens bedömning som jag finner väl motiverad och kom- mer inte att föreslå någon utvidgning av lagens bestämmelser i detta av- seende. Jag förutser dock att krigsmaterielförteckningen kan komma att be— höva ses över med kortare mellanrum än vad som hittills varit fallet. Detta motiveras dels av den snabba tekniska utvecklingen, dels och inte minst av de hänsyn i fråga om anpassning till bl.a. EG-ländernas regelverk som jag kommer att redovisa närmare i det följande.

Vad avser produkter som används såväl militärt som civilt, och som inte har särskilt utformats för militärt bruk, bör enligt min mening den allmänna principen vara att de inte skall utgöra krigsmateriel. För produkter med för- störelsebringande effekt bör klassificeringskriteriet vara kopplat till produk- tens militära användning.

Jag menar därmed att ammunition, vapen, raketer, minor och andra lik- nande produkter som kan användas för militär stridsinsats samt de explosiv- ämnen som erfordras för deras framställning bör klassificeras som krigsma- teriel oavsett att också civil användning kan påvisas i det enskilda fallet. Där- emot bör t.ex. inte andra explosivämnen för sprängningsarbeten med domi- nant civil användning klassificeras som krigsmateriel, även om en använd- ning för samma ändamål i militära sammanhang förekommer.

Jag vill också i detta sammanhang redovisa mina överväganden rörande

• Sida 29
•  Original

en utvidgning av krigsmaterielbegreppet på området kunskapsöverföring i form av bl.a. konsultverksamhet och systemkunnande.

I direktiven till krigsmaterielexportutredningen (Dir. 1988t41) angavs att utredningen borde överväga huruvida även annan kunskapsöverföring än så- dan som ingår i begreppen upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrättig- heter, liksom utveckling av krigsmateriel åt någon utom riket, m.m., borde regleras. I direktiven angavs därvid särskilt konsultverksamhet eller system- kunnande inom krigsmaterielområdet. I direktiven till utredningen om krigsmaterielbegreppet (Dir. 1988z42) angavs bl.a. att det borde utredas i vilken utsträckning datorer och datorprogramvara skall klassificeras som krigsmateriel.

De båda utredningarna har i sina betänkanden redovisat överväganden härom. Begreppsutredningen har i fråga om datorprogram kommit fram till att programvara i allmänhet inte kan betraktas vare sig som krigsmateriel eller som materiel i övrigt. Skälen bakom detta ställningstagande är att pro- gramvara dels inte är ”materiel” och därmed inte möjlig att få och behålla säker kontroll över, dels inte har någon destruktiv vapenverkan. I den mån utförsel av programvara bör regleras, kan detta enligt utredaren ske på samma sätt som när det gäller tjänster och andra immateriella företeelser såsom tillverkningslicenser, ”know-how” osv.

KMU för i sitt betänkande (s. 150-152) ett resonemang kring begreppet kunskapsöverföring men avstår från att föreslå att kunskapsöverföring un- derkastas ytterligare reglering i annan mån än som kan bli följden av en ut- vidgning av krigsmaterielbegreppet i detta avseende. KMU finner det dock angeläget att främst KMI uppmärksamt följer utvecklingen, och betonar det önskvärda i att företagen rådgör med KMI i dessa frågor.

I proposition (1990/91:97) med förslag till förbud mot utförsel av vissa pro- dukter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. anförde föredragan- den beträffande utförselkontroll av programvara för vissa produkter som omfattas av bestämmelserna, att denna är så viktig för funktionen hos pro- dukterna att en reglering inte skulle nå avsett syfte, om inte även särskild programvara reglerades.

För egen del vill jag anföra följande. Kunskapsöverföring är ett vittgående begrepp som är svårt att avgränsa med erforderlig klarhet. Sverige verkar allmänt för att främja internationellt utbyte av kunnande och teknik samt att så långt som möjligt avskaffa restriktioner och hinder för detta. En utvidgad reglering av överföring av kunskap går i motsatt riktning. Detta hindrar inte, att det finns skäl att för vissa specificerade typer av kunskapsöverföring till annat land ha en kontroll inom krigsmateriel]agstiftningens ram. Jag delar KMU:s bedömning att en reglering på detta område i första hand bör ske genom en utvidgning av krigsmaterielbegreppet. Jag återkommer närmare till dessa frågor senare under detta avsnitt (4.4).

Internationaliseringen och teknikutvecklingen har gjort att kunskapsöver- föring tar sig många olika former och ekonomiskt blir allt viktigare. Liksom KMU finner jag det angeläget att KMI uppmärksamt följer utvecklingen inom detta område och att företagen rådgör med KMI i dessa frågor. Jag återkommer också härtill i samband med mina förslag i avsnitt 11 som även behandlar utförsel av programvara, i avsnitt 12 rörande bestämmelser om

• Sida 30
•  Original

upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt samt under avsnitt 15 om mili- tärt inriktad utbildning.

4.3. Europaintegrationen

Min bedömning: Vid fastställandet av krigsmaterielförteckningen bör hänsyn tas till det krigsmaterielbegrepp som tillämpas av länderna inom EG.

Utredningarna har diskuterat krigsmaterielfrågorna i förhållande till EG men inte lämnat något förslag i denna del (jfr. avsnitt 3.3).

Skälen för min bedömning: Jag har tidigare under avsnitt 3 redovisat min allmänna bedömning av bl.a. Europaintegrationens konsekvenser för regle- ringen på krigsmaterielområdet. Jag har också redovisat utredningarnas syn- punkter liksom remissynpunkter på frågan. Jag har anfört som min bedöm- ning, att Sveriges deltagande i den europeiska integrationen inte ändrar bc- hovet av eller förutsättningarna för en på våra egna utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska grunder utformad reglering och kontroll på krigsmaterie- lområdet, men att det närmare samarbetet bör ge ökade möjligheter till sam- verkan, bl.a. i fråga om forskning och utveckling på området.

Någon gemensam politik eller reglering avseende krigsmateriel föreligger inte inom EG. Som jag tidigare har redovisat har en medlemsstat enligt arti- kel 223 i Romfördraget rätt att vidta de åtgärder den finner nödvändiga för att skydda väsentliga säkerhetsintrcssen som har samband med produktion av eller handel med krigsmateriel.

Jag har tidigare redovisat min bedömning vad avser krigsmaterielbegrep- pet och principerna för klassificering av materiel. Denna fråga har beröring med den praxis som finns hos EG-länderna. Även om det förutsätts att med- lemsländerna själva vidtar de åtgärder de anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintrcssen, finns det stora fördelar i att enighet i hu- vudsak föreligger om vilka produktsiag som i praktiken skall omfattas av un- dantagsbestämmelserna enligt artikel 223 i Romfördraget. På detta område pågår för närvarande inom EG ett omfattande utredningsarbete, vilket ännu inte är slutfört.

I EG finns olika förteckningar som tillämpas inom krigsmaterielområdet. Redan år 1958 definierades i en hemlig förteckning de krigsmaterielproduk- ter som medlemsländerna för skydd av sina nationella intressen enligt artikel 223 får undanta från EG-gemensamma bestämmelser för upphandling m.m. Denna förteckning betraktas dock numera som föråldrad. I stället tillämpas av berörda länder nationella förteckningar som i huvudsak baserar sig på COCOM-förteckningens ”Munitions list” (ML)].

ML är föremål för kontinuerlig översyn och omfattar för närvarande 24 olika materielgrupper vilkas definitition i förteckningen i vissa fall är mycket detaljerad. Listans tio första materielgrupper, som omfattar huvuddelen av

lCOCOM — Coordinating Committee for Multilaterial Export Controls, se bl.a. be- tänkandena SOU 1989:102 5. 80 och SOU 1989:66 s. 29.

• Sida 31
•  Original

den förstörelsebringande materielen, har i stort samma innehåll som de tio första grupperna i den nuvarande svenska krigsmaterielförtcckningen. Yt- terligare två positioner i ML avser förstörelsebringande vapensystem, nämli- gen strålvapen och kinetiska högcnergivapen av typ elektromagnetiska ka- noner. Resterande tolv materielområden omfattar icke förstörelsebringande produkter av vilka några även finns i den svenska förteckningen (störutrust- ning, fotografisk utrustning, hjälmar och skyddsvästar, utbildningsmateriel och produktionsutrustningar), medan andra inte återfinns i denna.

Man kan således konstatera att medan stor överensstämmelse råder be- träffande den förstörelsebringande materielen omfattar den nämnda för- teckningen i övrigt många produkter som för närvarande inte betraktas som krigsmateriel i Sverige. Häribland återfinns ett antal produkter som med ut- gångspunkt från tidigare angivna kriterier inte kan anses utgöra krigsmate- riel. En sådan utvidgning av den svenska krigsmaterielförteckningen skulle, med oförändrade riktlinjer för tillståndsgivning, innebära en oönskad för- ändring av den svenska utförselpolitiken.

Jag anser dock att det finns skäl att regeringen vid fastställandet av krigs- materielförteckningen tar hänsyn till det krigsmaterielbegrepp som tillämpas av länderna inom EG. Detta utgör enligt min bedömning ett starkt skäl till en indelning av krigsmaterielen i två kategorier med utgångspunkt från dess förstörelsebringande verkan.

4.4. Kategoriindelning av krigsmateriel

Min bedömning: Krigsmaterielen indelas i två kategorier, krigsmate- riel för strid och övrig krigsmateriel.

Begreppsutredningen finner det inte lämpligt att föreslå en kategoriindel- ning av krigsmaterielen med utgångspunkt i om dess karaktär är defensiv eller offensiv, med därtill kopplad differentiering av besluten i utförselären- den. Den föreslår däremot en indelning i två kategorier med hänsyn till ma- terielens förstörelsebringande effekt, ”Krigsmateriel” och ”Med krigsmate- riel jämställd materiel”. Till den första gruppen hänförs härvid vapen och vapensystem, ABC-stridsmedel, vapenbärare, elektronisk utrustning för in- riktning och styrning av militära vapen samt krut och sprängämnen.

Till den andra gruppen, dvs. produkter jämställda med krigsmateriel, hän- förs störnings- och röj ningsmateriel, vissa fortifikatoriska anläggningar och tillverkningsanläggningar, vissa delsystem och insatsvaror samt viss övnings- materiel.

Utredningen betonar att avsikten med denna indelning av krigsmaterielen i två huvudgrupper är att vid utformningen av det nya regelverket använda ord och beteckningar som i möjligaste mån ansluter till gällande språkbruk.

Remissinstanserna: Frågan om kategoriindelning har kommenterats av FOA, FFV och försvarsindustnföreningen, som delar utredningens förslag att någon indelning som grundar sig på en bedömning av materielens defen- siva/offensiva karaktär inte bör Ske.

• Sida 32
•  Original

Vad uppdelningen i de två grupperna ”krigsmateriel” resp. ”med krigsma- teriel jämställd materiel” beträffar är reaktionen hos flertalet remissinstan- ser negativ. Det bör dock uppmärksammas att invändningarna delvis hänför sig till utredningens förslag att denna kategoriindelning även skall införas i lagen. Svea hovrätt påpekar således att lagtexten genom förslaget tyngs och förordar en grupp ”krigsmateriel”. RÅ delar denna uppfattning liksom FOA, som framhåller att begreppet ”jämställd med krigsmateriel” i sig är mycket oklart och ifrågasätter om en indelning av denna art behövs, särskilt som den inte av utredningen föreslås vara kopplad till någon särskild princip för tillståndsprövning.

Kammarrätten i Stockholm är positiv till den föreslagna gruppindelningen liksom ÖB och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Skälen för min bedömning: Som begreppsutredningen har redovisat är den militärt använda materielen mångskiftande och sträcker sig från rent civila förnödenheter till mycket speciella förstörelsebringande vapensystem. Jag har tidigare redovisat min bedömning av de kriterier som bör tillämpas vid fastställandet av sådan materiel som skall anses utgöra krigsmateriel. Hithö- rande produkter kan naturligtvis uppdelas i undergrupper/kategorier efter olika kriterier. Utredningen har föreslagit att den icke direkt förstörelse- bringande materielen skall särskiljas genom att den benämns ”med krigsma- teriel jämställd materiel”.

I Sverige har vi sedan utförselförbud för krigsmateriel infördes behandlat den i krigsmaterielförteckningen upptagna materielen som en kategori pro- dukter. I den förteckning som gällde fram till år 1967 indelades materielen dock i undergrupper enligt den statistiska varuförteckningen eller teknisk samhörighet i övrigt.

KMU påpekar i sitt betänkande avseende kategoriindelning att det i de rådande riktlinjerna har gjorts skillnad på offensiv och defensiv materiel. Utredningen föreslår att man som ett av flera led i bedömningen av ett en- skilt land bör väga in materielens art och vilken betydelse den har för landets s.k. militära potential, dvs. dess rustningsnivå och sammansättning av krigs- materiel. Denna aspekt kan enligt utredningens mening även ha betydelse som ett komplement till slutanvändarintyg eller motsvarande när det gäller att förvissa sig om att materiel avses för mottagarlandets egna behov. KMU anser vidare att de utrikespolitiska skäl som kan anföras mot export av krigs- materiel torde ha mindre tyngd i fråga om viss materiel utan förstörelse- bringande egenskaper.

Vilken funktion den enskilda produkten har i det totala militära stridsför- loppet bör, som jag tidigare har redovisat, utgöra en av bedömningsgrun- derna för frågan om en produkt utgör krigsmateriel eller ej. En grundläg- gande bedömning bör avse frågan om hur aktivt en viss produkt medverkar till att uppnå stridsverksamhetens yttersta syfte, dvs. att åstadkomma förstö- reise.

Även inom de materielgrupper som med dessa och andra bedömnings- grunder utgör krigsmateriel, finns det skillnader i närheten till stridsförlop- pet. Detta motiverar enligt min uppfattning en indelning av krigsmaterielen i två kategorier. De förstörelsebringande vapnen och vapensystemen, deras omedelbara stödsystem samt de krut och sprängmedel och kemiska och bio-

Prop. 1991/922174

• Sida 33
•  Original

logiska substanser som kan utgöra verkansmediet för sådana vapen skulle då hänföras till en kategori "krigsmateriel för strid”. Den andra kategorin, som bör benämnas ”övrig krigsmateriel” kommer då att omfatta resterande ma- teriel, som inte har förstörelsebringande egenskaper.

Som jag tidigare har framhållit finns det praktiska skäl att vid fastställan- det av krigsmatcricliörteckningen också ta hänsyn till det krigsmaterielbe- grepp som tillämpas i andra länder med vilka Sverige har mer omfattande samarbete, bl.a. inom EG. Flera EG-länder, däribland Tyskland, tillämpar en uppdelning av krigsmaterielen enligt motsvarande principer som jag här redovisat. En liknande uppdelning tillämpas också i Norge, USA m.fl. län— der.

En kategoriindelning framstår också som önskvärd med hänsyn till den internationella registrering av vapenhandeln i FN-regi som införs under detta år. Enligt föreliggande resolution skall denna registrering inledningsvis omfatta vissa tyngre förstörelsebringande vapensystem.

Jag anser mot denna bakgrund att krigsmaterielen bör indelas i två katego- rier, krigsmateriel för strid resp. övrig krigsmateriel. Jag kommer i följande avsnitt att redovisa mina närmare bedömningar av vilka materielslag som bör hänföras till de olika kategorierna. Den kategoriindelningjag här före- slår skail också ses mot bakgrund av de förslag till riktlinjer, baserade på vad som anförts av KMU, som jag kommer att redovisa närmare i avsnitt 6.

4.4.1. Krigsmateriel för strid

I kategorin krigsmateriel för strid bör enligt min mening ingå materiel, ammunition och explosiva varor som militärt kan utnyttjas för förstörelse- bringande verkan i strid. Somjag tidigare har anfört innebär detta att huvud- delen av de produkter som upptas i de tio första positionerna i den nuva- rande förteckningen bör ingå i denna kategori. Härutöver bör tillkomma strålvapen.

Vad avser finkalibriga vapen bör halv- och helautomatiska gevär, kulspru- tepistoler och kulsprutor ingå i denna kategori, medan pistoler samt jakt- och sportskyttevapen bör föras till kategorin övrig krigsmateriel. Positio- nerna artilleripjäser, ammunition samt robotar, raketer, torpeder, minor och bomber, ABC-stridsmedel och sprängämnen anser jag med smärre undantag bör föras till kategorin krigsmateriel för strid.

För gruppen materiel för stridsledning anser jag att en uppdelning är moti- verad. Denna bör innebära att eldledningsutrustningar och styrsystem för vapen och vapensystem förs till kategorin krigsmateriel för strid, medan öv- rig stridsledningsmateriel som inte står i omedelbart samband med en förstö- relsebringande verkan förs till kategorin övrig krigsmateriel. Uppdelningen bör i princip följa den av krigsmaterielbegreppsutredningen föreslagna defi- nitionen.

Också inom produktområdena fartyg, flygplan och fordon anser jag att en uppdelning bör ske. Till kategorin krigsmateriel för strid bör föras sådana farkoster som är beväpnade eller bepansrade för strid. Farkoster för andra militära uppgifter såsom underhållstransporter, bärgning etc. förs därmed till kategorin övrig krigsmateriel. Likaså bör dit föras lättare beväpnade

• Sida 34
•  Original

kustbevakningsfartyg m.m., som inte är utformade för militära stridshand- hngan

I EG-ländcrnas krigsmaterielförteckningar utförselkontrolle'ras för vissa produktkategorier också ”härför särskilt utformad programvara”. Program- vara har inte specifikt angetts i vår nuvarande krigsmaterielförteckning. I samband med propositionsarbetet avseende utförselkontroll av vissa pro- dukter som kan användas i massförstörelsesyfte (prop. 1990/91:97) togs emellertid frågan om programvara upp till behandling. Då gjorda övervä- ganden resulterade i att utförselkontroll infördes för viss programvara. Det finns enligt min uppfattning inte anledning att välja en annan väg när det gäller krigsmateriel. I remissbehandlingen av begreppsutredningen har riks— polisstyrelsen anfört att frågan om datorprogram bör uppmärksammas i den fortsatta beredningen. Jag anser mot denna bakgrund att särskilt utformad programvara för förstörelsebringande produkter som missiler, bomber, gra- nater och för vapensystem bör utförselkontrolleras. Även för programvara för vissa produkter inom gruppen ”övrig krigsmateriel” kan en utförselkont- roll vara aktuell. Jag återkommer närmare till denna fråga under avsnitt 11.

4.4.2. Övrig krigsmateriel

Till denna kategori anserjag bör hänföras övrig krigsmateriel enligt nuva— rande krigsmatericlförteckning. Den kommer därmed att förutom pistoler och icke automatiska gevär för jakt och sportskytte omfatta bl.a. följande produkter, i den mån de är utformade för militärt bruk, nämligen:

viss utrustning för operativ och taktisk ledning, materiel för störning och röjning, ubåtsbatterier, ubåts- och torpednät, markutrustning och förarut- rustning för stridsflygplan, utrustning för flygburcn trupp, militära fordon andra än sådana som är beväpnade eller bepansrade samt IR-utrustning (infrarött ljus), ljusförstärkare och laseravståndsmätare som inte ingår i eld- ledningsutrustning, viss fotomateriel, viss personlig skyddsutrustning mot stridsmcdcl, viss övningsmateriel samt övningsammunition och viss annan, icke förstörelsebringande ammunition.

Till kategorin övrig krigsmateriel bör också föras vissa utrustningar för produktion m.m. av krigsmateriel liksom flertalet delar och komponenter till krigsmateriel. Produktområdet broar m.m. bör utgå helt ur förteckningen. Endast Sverige tar för närvarande specifikt upp denna produktgrupp i sin förteckning.

Krigsmaterielbegreppsutredningen har föreslagit att också vissa fortifika- toriska anläggningar skall utgöra krigsmateriel. Fortifikationsförvaltningen (FortF) har i sitt remissyttrande anfört att en åtskillnad bör göras mellan fas- tighetskomponentcn i en fortifikatorisk anläggning och de vapen, maskiner och utrustningar som ingår där. Endast de senare bör enligt FortF kunna ut- göra krigsmateriel. FortF framhåller bl.a. att den s.k. fastighetskomponen- ten i en fortifikatorisk anläggning inte primärt är konstruerad för vapenin- sats, utan för att skydda och ge uthållighet.

Utredningens förslag avser-vissa men inte alla typer av fortifikatoriska an- läggningar. Dct gäller de som primärt är konstruerade för vapeninsats eller direkt ledning av sådan insats. Enligt förslaget faller däremot inte t.ex. led—

• Sida 35
•  Original

ningsccntralcr för taktisk ledning, skyddsrum för personal och materiel eller lagringsanläggningar in under denna definition.

Det ligger i sakens natur att det i praktiken knappast kan bli aktuellt med fysisk utförsel av en anläggning av här definierat slag. Klassificeringen kan däremot få betydelse i den mån ett svenskt företag t.ex. skulle vilja etablera licenssamarbcte, genomföra konstruktionsuppdrag eller ingå metodutveck- lingsavtal eller liknande med en part i annat land. Utredningen menar att regeringen härigenom skulle beredas möjlighet att tillståndspröva konstruk- tionsverksamhet avseende sådana anläggningar utförda i landet för någon i utlandet. I den typ av anläggningar som åsyftas är de skydds- och uthållig- hetsfaktorer som FortF angett i sitt remissvar enligt min mening en väsentlig del. Jag delar därför utredningens uppfattning och anser att sådana anlägg— ningar bör hänföras till kategorin övrig krigsmateriel.

I föregående avsnitt har en EG-anpassning av krigsmaterielförteckningen diskuterats. I awaktan på en slutlig gemensam EG-förteckning bör viss ut- rustning, som inte utgör krigsmateriel enligt vår nuvarande förteckning, men som ingår i EG-ländcrnas förteckningar, tillföras i förteckningen över övrig krigsmateriel. I första hand berör detta materiel inom områdena elektronik och fordonsmateriel, där gränsen mellan civil utrustning och krigsmateriel är diffus och där den norm som tillämpas bland flertalet EG-länder är mer restriktiv än den svenska. Även inom några andra områden bör en vidgning av krigsmaterielbegreppet övervägas.

Således bör enligt min uppfattning för militärt bruk utformad elektronik och elektro-optisk materiel för observation, igenkänning och identifiering samt utrustning för integrering av sådana sensorer utgöra krigsmateriel och föras till kategorin övrig krigsmateriel. För militärt bruk utformad materiel kännetecknas inom detta område härvid bl.a. av att den är skyddad mot av- siktlig elektromagnetisk störning eller att särskilda åtgärder vidtagits för att minska risken för upptäckt av den emitterade elektromagnetiska strål- ningen.

Inom fordonsområdet skiljer sig inte EG-ländernas definition nämnvärt från den nuvarande svenska. Tillämpningen synes dock i synnerhet på se- nare tid ha blivit striktare. För svenskt vidkommande bör detta enligt min uppfattning innebära att en klarare produktdefinition på fordonsområdet bör eftersträvas som grund för klassificeringen. Enligt min bedömning bör produktgruppen beskrivas som för militärt bruk utformade eller modifierade fordon, varvid med modifierad menas att en strukturell, mekanisk eller elektrisk ändring skett som inneburit att åtminstone en militär komponent tillförts.

Andra områden inom vilka en vidgning av krigsmaterielbegreppet bör övervägas är: — utrustning för försvar mot biologiska och kemiska stridsmedel och för upptäckt och identifiering av sådana stridsmedel. Häri inbegrips bl.a. varnings- och identifieringsutrustningar och motmedel mot nervgaser; — kemiska produkter inom krut-, sprängämnes- och det pyrotekniska om- rådet vilka har militär använding eller utgör väsentliga halvfabrikat för tillverkning av militära produkter inom området;

• Sida 36
•  Original

— viss ubåtsutrustning, bl.a. ubåtsmotorer särskilt utformade för militärt bruk samt

— viss övrig elektronisk utrustning utformad för militärt bruk, bl.a. störut- rustning inom radioområdet, och viss kryptoutrustning för datorer och signalverksamhct.

I samtliga här uppräknade materielgrupper bör sådan materiel som klassi- ficeras som krigsmateriel hänföras till kategorin övrig krigsmateriel.

Utformningen av den slutliga förteckningen bör beslutas av regeringen. En sådan förteckning kan komma att ytterligare anpassas t.ex. till EG:s nor- mer, om gemensamma sådana skulle beslutas.

Med de föreslagna nya klassificeringsreglerna kommer vissa produkter, som hittills ej varit klaSSificerade som krigsmateriel, att i framtiden kräva utförseltillstånd. Jag anser att regeringen vid sin handläggning av ärenden rörande tillstånd till utförsel av krigsmateriel och annan utlandssamverkan därvid bör ta hänsyn till de affärskontrakt som kan ha ingåtts före de nya klassificeringsreglerna och att, där så är skäligt, tillstånd övergångsvis bevil- jas till fortsatt utförsel enligt gällande kontrakt, även om utförsel av ny mate- riel till vederbörande mottagarland i övrigt inte kommer i fråga enligt de utri- kespolitiska riktlinjerna. Jag förutser samtidigt att sådana övergångsvisa hänsyn kommer att aktualiseras endast i begränsad omfattning.

5. Den svenska krigsmaterielindustrin och behovet av utlandssamverkan

Min bedömning: En inhemsk försvarsindustri utgör en väsentlig till- gång i den svenska säkerhetspolitiken. För att kunna upprätthålla för det svenska försvarsbehovet nödvändig kompetens bör möjlighet fin- nas till utlandssamverkan inom ramen för en försvars-, utrikes- och

säkerhetspolitisk helhetssyn.

Den pågående struktureringen av svensk försvarsindustri måste äga rum på samma villkor som inom andra branscher. Administrativa åt- gärder, t.ex. omställningsfonder, bör awisas.

KMU konstaterar att riksdagen bedömt att en livskraftig försvarsindustri är nödvändig för att fullfölja den svenska försvars- och säkerhetspolitiken, men att vi, i enlighet med våra strävanden att främja en fredlig utveckling i vår omvärld, skall eftersträva en restriktiv vapenexportpolitik. Utredningen gör bedömningen att internationell samverkan är nödvändig för att försvars- industrins livskraft skall kunna vidmakthållas men anser att sådan samver- kan inte bör få leda till utveckling och tillverkning enbart inriktad på ut- ländska marknader. Det svenska försvarets utvecklingsuppdrag och seriebe- ställningar bör enligt KMU utgöra en regulator för verksamhetens storlek. Varken en begränsning av exportmarknaden, t.ex. till de nordiska länderna och de neutrala staterna i Europa, eller av exporten av vissa kategorier krigs- materiel, är realiserbara lösningar. KMU konstaterar att så länge den tradi-

• Sida 37
•  Original

tionella inriktningen av försvars- och utrikespolitiken består, är den nuva- rande awägningen mellan skälen för och emot vapenexport rimlig och ända- målsenlig. Därför bör enligt utredningen mer omfattande ytterligare restrik- tioner för försvarsindustrins utlandssamverkan övervägas endast om kravet på upprätthållandet av en livskraftig inhemsk sådan industri ändras i grun- den. Utredningen understryker att staten, som enda inhemske köpare och som tillståndsgivare när det gäller viss utlandssamverkan har ett särskilt an- svar för utvecklingen inom försvarsindustrin, bl.a. vad avser sysselsätt- ningen.

Utredningen konstaterar att den svenska vapenexporten av konkurrens- skäl kommer att minska med undantag för tekniskt avancerad materiel, och att en sådan utveckling innebär ökade kostnader och behov av utländsk tek- nik. Man förutser därför att vapenexporten-får ett ökat inslag av internatio- nellt samarbete och annat kunskapsutbyte.

Jämsides med krigsmaterielexportutredningen utarbetades, som inled- ningsvis angetts, på särskilt uppdrag två rapporter, ”Företagsekonomiska ef- fekter av svensk vapenexport” av professor Peter Jennergren samt ”Sam- hällsekonomiska synpunkter på svensk vapenexport” av professor Lennart Hjalmarsson. Rapporterna redovisas i KMU:s betänkande.

I rapporten ”Företagsekonomiska effekter av svensk vapenexport” disktr- teras dels bidragseffekten, dels priseffekten. Det konstateras att om man önskar upprätthålla en nationell försvarsindustri måste denna vara större än vad som kan beläggas med beställningar enbart från det svenska försvaret. Rapporten visar att det bidrag krigsmaterielexporten ger för att täcka kost- naderna för industrins upprätthållande är mycket stort, och att det inte vore möjligt att bibehålla industrin genom bidrag i denna storleksordning i stället för export. Detta skulle medföra en ”drift i malpåse” och på lång sikt en av- veckling av viktiga kompetenser.

I rapporten diskuteras också om civil produktion inom försvarsindustrin skulle kunna vara ett alternativ till försvarsmaterielexport. Slutsatsen är att civil produktion bara kan utgöra ett marginellt alternativ till export.

Effekten på det svenska försvarets upphandlingskostnader om vapenex- porten minskar eller upphör är enligt rapporten svårbedömd. Denna prisef- fekt konstateras vara principiellt mindre viktig än bidragseffektcn.

Rapporten ”Samhällsekonomiska synpunkter på svensk vapenexport” vi- sar att skillnaden mellan företagsekonomiska och samhällsekonomiska kost- nader för begränsningar i vapenexporten är mycket svår att uppskatta nume- riskt men att den sannolikt är liten. Det framhålls att den omställning av pro- duktionen som blir följden av ett exportförbud kan leda till höga kostnader i form av regional- och industripolitiska åtgärder.

Beträffande de försvarsekonomiska kostnaderna av ett exportförbud kon- stateras i rapporten att det inte låter sig avgöra i vilken grad försvarets ut- veckling och ekonomi kommer att påverkas av variationer i storleken på den svenska vapenexporten och vapenproduktionen. Det existerar inget enkelt samband mellan försvarets ekonomi och den svenska vapenproduktionens ekonomi. I rapporten skisseras två scenarier i ett läge där huvuddelen av svensk vapenindustri har lagts ner. I det ena, där försvaret kan upphandla i fri internationell konkurrens, kan de försvarsekonomiska effekterna bli po-

• Sida 38
•  Original

sitiva och därmed uppväga andra negativa effekter. I det andra, där den kvarvarande vapenindustrin skall subventioneras via försvarsanslagen, blir effekterna för försvarets ekonomi negativa.

Frågan om omställning av försvarsindustrin till civil produktion har under det senaste årtiondet behandlats i flera utredningar och rapporter. I detta sammanhang har KMU enligt sina direktiv bl.a. behandlat rapporten ”En politik för nedrustning och utveckling” (Ds 1988:19). Där framlades förslag till åtgärder för bl.a. en omställning från militär till civil produktion som för- beredelse till ett beslut om begränsning av krigsmaterielexporten, med målet att skapa en alternativ civil produktion som kan tillgripas när försvarsbeställ- ningarna inte är tillräckliga.

KMU har ingående behandlat frågeställningarna i rapporten och tagit ställning till dess viktigare förslag. Förslaget att företag inom försvarsindu- strin skulle tvingas avsätta medel till en strukturomvandlingsfond awisas av KMU, som hävdar att en strukturomvandling inom denna industrisektor bör bedrivas på samma sätt som för annan svensk industri. KMU påpekar att företagen här själva har ett ansvar och goda möjligheter att i tid bedöma marknadsförutsättningarna.

KMU ställer sig tveksam till förslag om att med statliga bidrag stödja en alternativ civil/militär produktion och pekar på att industriell verksamhet måste bedrivas kontinuerligt, att det tar tid att etablera sig på en marknad, samt att förutsättningarna för att vara kvar där är kontinuerlig produktut- vcckling, marknadsbcarbetning och produktion. Detta innebär enligt KMU att den civila produktionen därför normalt inte ens planenligt kan överges för att tillverka krigsmateriel och sedan återupptas.

KMU kommer till slutsatsen att anpassningar i försvarsindustrin — vare sig de beror på teknisk utveckling eller förändringar när det gäller svensk upp- handling, internationella marknads- och konkurrensförhållanden eller svensk cxportrcglcring — inte kan betraktas annorlunda än motsvarande si- tuation i andra branscher. Utredningen ställer sig därför inte bakom tanken på att få till stånd en omställning av försvarsindustrin på administrativ väg genom t.ex. omställningsfonder.

I den reservation av Gunnel Jonäng som har fogats vid betänkandet anför hon, mot bakgrund av att hon anser att staten har ett särskilt ansvar för de anställda inom försvarsindustrin, att samhället tillsammans med berörda företag bör utarbeta konkreta handlingsaltcrnativ och skapa instrument för en stegvis genomförd omställning. Reservanten föreslår även att omställ- ningsfonder inrättas som stöd för de företag och orter, där exporten har stor betydelse, genom att viss procent av värdet av företagets krigsmaterielexport avsätts för detta ändamål. Statens ansvar skall, enligt reservantens förslag, manifesteras genom ett kraftigt budgetanslag till dessa fonder.

Remissinstanserna: Till utredningens uppfattning att upprätthållandet av en livskraftig svensk försvarsindustri förutsätter olika former av utlandssam- verkan, inkl. export, ansluter sig ett stort antal remissinstanser. FOA, Af- färsverket FFVoch ett antal länsstyrelser delar således denna uppfattning lik- som ÖB, som pekar på försvarsindustrins betydelse för den svenska säker- hetspolitiken. ÖCB betonar försvarsindustrins betydelse även för den civila beredskapen och FM V hävdar att pågående omstrukturering och den ökade

• Sida 39
•  Original

komplexiteten hos moderna försvarssystem ökar behovet av utlandssamver- kan. Även Industriförbundet, Försvarsindustriföreningcn, Statsanställdas förbund och K betonar behovet av utlandssamverkan.

Andra remissinstanser intar en mer kritisk hållning. Fonrkningspolitiska institutionen vid Universitetet i Lund anser bl.a. inte att argumenteringen kring det säkerhetspolitiska behovet av export är övertygande. SSKF och SSU hävdar att utredningen inte följt det mer restriktiva synsätt som angetts i direktiven, utan att betänkandet snarast andas en vilja till ökad export. SSU anser att utredningens förslagi detta avseende kommer att få en internatio- nalisering av den svenska försvarsindustrin som oönskad effekt. SSU anser därför inte att utredningen kan ligga till grund för ett ställningstagande rö- rande inriktningen av den svenska vapenexporten. FPK och IKFF anser att den svenska krigsmaterielexporten bör minska och på sikt upphöra. IKFF och Kristna fredsrörelsen anser, i motsats till utredningen, att krigsmatericl- exporten skadar Sveriges trovärdighet inom nedrustningsarbetet.

Vad avser omställning till civil produktion ansluter sig Affärsverket FFV och FOA till utredningens synpunkter. Flera länsstyrelser liksom Statsanställ- das förbund betonar statens särskilda ansvar för de anställda inom försvars- industrin. CKF, FPK, SSKF, SSU, IKFF, Kristna fredsrörelsen, Svenska kyr- kans centralstyreLYe, Sveriges frikyrkoräd och Svenska Freds- och Skiljedoms- föreningen uttalar sig för etablerandet av omställningsfonder och för en orn— ställning av försvarsindustrin. SSKF anser inte att utredningen i detta av- seende följt sina direktiv och i tillräcklig utsträckning beaktat de förslag som framförts i ”En politik för nedrustning och utveckling”. Man kräver att 2 % av vapenexportens värde avsätts till fonder för utveckling av civil produk- tion. SSU motsätter sig att staten ger stöd till försvarsmaterielföretagen i händelse av en sviktande vapenmarknad.

Skälen för min bedömning: Sverige har en avancerad krigsmaterielindustri som omfattar flertalet materielområden. Sveriges självförsörjningsgrad med försvarsmateriel har av tradition varit hög.

Försvarsindustrin genomgår för närvarande en period av anpassningar och strukturförändringar. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition om totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 (prop. 1991/92:102). Riksdagen tar i särskild ordning ställning till vad som i proposi— tionen rcdovisas om bl.a. regeringens syn på försvarsindustrins betydelse för den svenska säkerhetspolitiken.

Mot bakgrund av vad som har anförts i nämnda proposition, och med hän- syn till vad utredningen har kommit fram till i fråga om behovet av export och annan utlandssamverkan på krigsmaterielområdet, liksom vad remissin- stanserna anfört, vill jag för egen del anföra följande.

En inhemsk försvarsindustri utgör en väsentlig tillgång i den svenska sä- kerhetspolitiken. En hög egen förmåga att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel bidrar till att skapa respekt för Sveriges vilja och förmåga att föra en fast och konsekvent utrikes- och säkerhetspolitik.

Den nya politiska situationen i ett Europa och en omvärld i övrigt som förändras skapar nya möjligheter för deltagande också i utrikes- och säker- hetspolitiskt samarbete med andra europeiska stater. Regeringen har under- strukit att Sverige skall föra en politik med klar europeisk identitet.

• Sida 40
•  Original

Samtidigt kommer den svenska säkerhetspolitiken under överskådlig tid att behöva inriktas på att vi på egen hand skall försvara vårt territorium. Vårt defensivt inriktade försvar, liksom det svenska värnpliktssystemet, geogra- fiska och klimatiska förhållanden m.m. ställer särskilda krav på vapensyste- men. Vi måste också under kris och krig själva kunna tillverka och under- hålla vapen och annan materiel.

Den snabba utvecklingen av modern högteknologi kännetecknas av höga kostnader och minskande skillnader mellan militär och civil teknologi. En stark kompetens på det högteknologiska området måste tillmätas stor säker- hetspolitisk betydelse. Sverige är för sin teknologiförsörjning på många om- råden emellertid hänvisat till olika former av internationellt samarbete. Detta gäller inte minst på det försvarsteknologiska området. Sverige har en- ligt regeringens bedömning ett starkt säkerhetspolitiskt behov av att i ökad utsträckning delta i det internationella forsknings- och utvecklingssamarbete som härvid pågår, inte minst mellan länderna i EG. Här bör också erinras om vårt betydande samarbete på teknologiområdet med Förenta Staterna.

En förutsättning för deltagande i internationellt samarbete torde vara att varje part förmår tillföra kompetens som bedöms som viktig för samarbetet som helhet. Den svenska försvarsindustrin måste därför ges förutsättningar att kunna upprätthålla en så hög kompetens att den är intressant som samar- betspartner. .

Det föreligger dock enligt min mening inte skäl för svensk försvarsindust- ricll utlandssamverkan med mindre denna tillgodoser väsentliga svenska för- svars- och säkerhctspolitiska mål och behov. Det ligger inte inom mitt an- svarsområde inom regeringen att ange de kompetenser och produktionsre- surser som på sikt bör finnas inom landet. Riksdagen tar i särskild ordning ställning till de förslag i detta hänseende som regeringen har lagt fram (prop. 1991/92:102). Jag vill i detta sammanhang dock understryka, att den svenska krigsmaterielindustrins tillverkning och utveckling, antingen den sker på egen hand clleri samverkan med utlandet, skall främja den tekniska kompe- tens och kapacitet som kan nyttiggöras för vår egen försvarsförmåga.

Flera tidigare utredningar på försvarsmaterielområdet har, i likhet med vad som kommer till uttryck i nu föreliggande betänkande, pekat på samban- det mellan försvarsindustrins förmåga att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel och industrins möjligheter att kunna exportera. Endast härigenom kan kompetens och kapacitet att inom landet utveckla och till- verka materiel för det svenska försvaret säkerställas. Jag finner inte skäl att göra någon annan bedömning. Export av krigsmateriel och annan utlands- samverkan bör kunna ske i den omfattning som är betingad av våra försvars- och säkerhetspolitiska mål och behov och inom ramen för Sveriges allmänna utrikespolitiska principer. Jag kommer senare (avsnitt 6) att närmare redo- visa min bedömning av de riktlinjer som bör iakttas.

Det kan konstateras att KMU, som därvid har beaktat de särskilda eko- nomrapporterna, har avvisat åtgärder för att via förtida statliga åtgärder för— bereda en omställning av försvarsindustrin. KMU anser, med ett betonande av statens särskilda ansvar för denna industrigren, att försvarsindustrin vid behov skall strukturrationaliseras efter samma principer som annan svensk industri.

• Sida 41
•  Original

Jag delar den uppfattning som utredningen gett uttryck för. Som framgår Prop. 1991/92:174 av bl.a. regeringens proposition om försvarets framtida inriktning, som tidi- gare har nämnts, pågår för närvarande en omfattande strukturering av den svenska försvarsindustrin. Den anpassning som kommer att bli nödvändig — till följd av teknisk utveckling, förändringar när det gäller svensk upphand- ling, internationella marknadsförhållanden eller regleringen av denna indu- stris utlandssamverkan — sker på samma villkor som inom andra branscher. Även med beaktande av att staten har ett särskilt ansvar för denna industri— gren måste åtgärder för att på administrativ väg, genom t.ex. omställnings- fonder, styra denna strukturering awisas.

6. Riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan

Min bedömning: Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan samverkan med någon i utlandet avseende krigsmateriel, bör medges endast om sådan utförsel eller samverkan

1. bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets be— hov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt

2. inte ståri strid med principerna och målen för Sveriges utrikespo- litik.

Vid prövningen av ett tillståndsärendc ankommer det på regeringen att göra en totalbedömning av alla för ärendet betydelsefulla omstän- digheter med utgångspunkt från de nyss angivna grundläggande prin- ciperna.

Utrikespolitiska hinder föreligger inte i fråga om samverkan med eller export till de nordiska länderna, de traditionellt neutrala län- derna i Europa och länderna inom den Europeiska Gemenskapen. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå i överensstäm- melse med Sveriges säkerhetspolitik.

Tillstånd får endast avse stat, statlig myndighet eller av staten auk- toriserad mottagare; vidare bör vid utförsel av materiel ett slutanvän- darintyg eller ett intyg om egen tillverkning (bearbetningsintyg) före- ligga. En stat som trots åtagande gentemot den svenska regeringen har tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svensk krigs- materiel skall i princip inte komma i fråga som mottagare av sådan materiel från Sverige så länge omständigheterna kvarstår.

Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen skall inte beviljas om det skulle strida mot interna- tionell överenskommelse som Sverige har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder).

• Sida 42
•  Original

Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamver- Prop. 1991/92:174 kan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekom— mer.

Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan ut- landssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsma- teriel, bör inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter.

Tillstånd bör ges till utförsel av materiel som klassificerats som öv- rig krigsmateriel, förutsatt att mottagarlandet inte befinner sig i väp- nad konflikt mcd annan stat eller har inre väpnade oroligheter, eller det i landet förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter och om inte ovillkorligt hinder möter.

Ett meddelat tillstånd till utförsel bör återkallas, förutom vid ovill- korliga exporthinder, om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inrc väpnade oroligheter. Undantags- vis bör, i de två senare fallen, återkallande av tillstånd kunna underlå- tas om det är förenligt med de folkrättsliga reglerna och med princi- perna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar till tidigare, med veder- börligt tillstånd exporterad krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör gälla andra leveranser, t.ex. av ammunition, som har samband med tidigare utförsel eller där det annars vore oskä- ligt att inte ge tillstånd.

Vad särskilt angår avtal med utländsk part om gemensam utveck- ling eller tillverkning av krigsmateriel skall tillståndsbedömningen utgå från de angivna grundläggande kriterierna. Utförsel till samar- betslandet, som följer av avtalet, bör medges om inte ovillkorligt hin- der uppstår. Om ett samarbetsavtal med utländsk part förutsätter ex- port från samarbetslandet till tredje land bör fråga om sådan export, i den mån slutprodukten i fråga har en övervägande svensk identitet, bedömas i enlighet med riktlinjerna för sådan export från Sverige.

Beträffande materiel som har övervägande utländsk identitet bör export från samarbetslandet till tredje land medges inom ramen för samarbetslandets exportregler. Föreligger ett starkt svenskt försvars- politiskt intresse av att samarbetet kommer till stånd, och det är en förutsättning från samarbetspartnerns sida att viss utförsel får ske från samarbetslandet kan efter omständigheterna export till tredje land även i övrigt medges inom ramen för samarbetslandets exportregler.

När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare utlands- samverkan på krigsmaterielområdet bör en regeringsöverenskom- melse träffas mellan Sverige och samverkanslandet. Innan överens- kommelser av detta slag ingås, bör utrikesnämnden höras.

Utredningarna: Medborgarkommissionen föreslog att det principiella för- 42

• Sida 43
•  Original

budet mot krigsmaterielexport skulle bibehållas och att de hittillsvarande riktlinjerna skulle ersättas med två allmänna kriterier, vilka båda måste vara uppfyllda för att undantag från exportförbudet skall kunna medges. Till skillnad från riktlinjerna borde dessa kriterier enligt medborgarkommissio- nens uppfattning intas i lag.

Medborgarkommissionens förslag till kriterier var att export av krigsmate- riel bör kunna tillåtas förutsatt att

1) den bedöms nödvändig för att trygga en erforderlig försörjning med ma- teriel till det svenska försvaret,

2) den är förenlig med principerna och målen för svensk utrikespolitik. KMU, som i denna fråga har tagit upp medborgarkommissionens förslag till behandling, föreslår två grundläggande kriterier, som till sitt sakinnehåll överensstämmer med medborgarkommissionens förslag (se betänkandet SOU 1989:102 5. 153). KMU anser dock inte —— till skillnad från medborgar- kommissionen — att dessa kan ersätta de hittillsvarande riktlinjerna, även om kriterierna i fråga återger två element som bör vara grundläggande i den svenska krigsmatcrielexportpolitiken. KMU kommer till slutsatsen att ett principiellt förbud, kompletterat med riktlinjer för tillståndsprövningen, bör bibehållas. KMU påpekar i detta sammanhang att regeringens politiska an— svar är av mer avgörande betydelse än ett juridiskt ansvar och att det bör vara en strävan att göra det politiska ansvaret tydligare. Enligt KMU bör förutsättningarna för undantag från lagens förbud om utförsel mot denna bakgrund inte lagfästas. I den till betänkandet fogade reservationen av Gun- nel Jonäng anför hon att de två övergripande kriterierna bör tas in i utförsel- lagen. Reservanten finner att dessa därigenom bl.a. ges ökad tyngd, och hänvisar vidare till vad Europarådets parlamentariska församling uttalat be- träffande kriterier för vapenexport (se betänkandet ss.]70-171).

KMU finner vidare anledning att se över riktlinjerna och på vissa punkter omformulera och precisera dessa. Utredningens förslag till riktlinjer inne- håller bl.a. en strängare bedömning av stater där mänskliga rättigheter kränks.

Utredningens förslag överensstämmer i sina huvuddrag med min bedöm- ning. Utredningen har tagit upp frågan om indelning av krigsmaterielen i två kategorier men i övrigt huvudsakligen utgått från det gällande krigsmateriel- begreppet. Utredningen har dock anfört att i fråga om viss materiel utan för- störelsebringande egenskaper torde det utrikespolitiska huvudkriteriet ha mindre tyngd.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt KMU:s förslag till nya samlade riktlinjer för regeringens tillståndsgivning eller lämnat detta utan erinran. Några remissinstanser, bl.a. RRV, har dock framhållit att de föreslagna huvudkritericrna kan vara svåra att tillämpa, om de inte precise- ras. Några remissinstanser, bl.a. FMV, Kungl. krigsvetenskapsakademien och försvarsindustriföreningen anser att det första av de av KMU föreslagna huvudkriterierna — bedöms nödvändigt för att tillgodose det svenska försva— rets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd — är för snävt formulerat. Dessa remissinstanser framför att det svenska försvarets behov måste bedömas på lång sikt.

SSKF anser att utredningens föreslagna huvudkriterier inte kan godtas ef—

• Sida 44
•  Original

tersom de är otydliga. Även Svenska kyrkans centralstyrelse finner formule- ringen av riktlinjerna oprecis. Liksom Kristna fredsrörelsen yrkar styrelsen på en regel om att svensk vapenexport endast bör ske till demokratiska stater vars militärmakt inte befinner sig utanför det egna landets gränser, med vissa undantag.

Remissinstanserna har huvudsakligen ställt sig bakom utredningens för— slag att inte införa riktlinjerna i lagen.

Centerns kvinnoförbund har dock anfört att lagen bör förses med kravet att dispenser från förbud mot utförsel m.m. inte får stå i strid med princi- perna och målen för svensk utrikespolitik. Även åklagarmyndigheten i Göte- borg har uttalat att en lagfästning kunde minska risken för oklarheter (se vidare remissammanställningen, bilaga 1d, avsnitt 4).

Folkrättsdelegationen har anfört att betänkandets analys av de folkrättsliga aspekterna är bristfällig. Delegationen pekar framför allt på frågan om de folkrättsliga krav som ställs på en neutral stats vapenexport i krig liksom på konsekvenserna av FN-stadgans folkrättsliga regler. Delegationen utgår från att regeringen under propositionsarbetet kommer att närmare behandla de frågeställningar som är relevanta i ett folkrättsligt perspektiv.

Av de remissinstanser som yttrat sig i fråga om den del av utredningens förslag till nya riktlinjer som avser följdleveranser och reservdelar menar Svenska freds- och .s'kiljedomsföreningen att hela detta stycke skall utgå. F ör- eningen ser detta som en mycket allvarlig liberalisering av den svenska va- penexportpolitiken. Inte heller SSKF och SSU säger sig kunna acceptera ut- redningens förslag vad avser följdleveranser. SSU ifrågasätter förenligheten med Haag-konventionens neutralitetsbestämmelser. FFV anser å andra si- dan att även vissa underhållstjänster bör jämställas med följdleveranser.

Av de remissinstanser som yttrat sig över frågan om utredningens förslag till riktlinjer för bedömningen av avtal om gemensam utveckling och tillverk- ning framhåller FFV att om den svenska regeringen har synpunkter på sam- arbetslandets val av mottagarländer för vidareexport av gemensamt utveck- lad/tillverkad krigsmateriel bör en regeringsöverenskommelse träffas härom. FFV förutsätter att hänsyn tas till inblandade parters nationella lag- stiftning. Försvarsindustrtföreningen påpekar vikten av en samlad bedöm- ning i varje enskilt fall. Länsstyrelsen iKaImar län framhåller att det vore av värde att göra en distinktion mellan olika avtalstyper. Här åsyftas skillnaden mellan samarbete som innebär gemensam nyutveckling och sådant samar— bete som avser redan framtaget svenskt systemkunnande. Några remissin- stanser, däribland Sveriges kristna socialdemokraters förbund (SKSF ) m.fl., vänder sig emot att samarbetsprojekt skall kunna leda till tredjelandsexport som inte överensstämmer med de svenska exportreglerna (se remissam- manställningen, bilaga ld, avsnitt 6). SSU framhåller att det bör vara ett ab— solut krav att vidareexport regleras i avtal mellan samarbetslandet och Sve- rige, och att den svenska utgångspunkten skall vara att de svenska riktlin- jerna för vapenexport skall gälla. Folkpartiets kvinnoförbund (FPK) anser att samarbetsavtal bör överensstämma med de svenska utförselriktlinjerna i dessa fall av utlandssamarbete. FPK säger sig vidare inte kunna acceptera att samarbetsavtal skall kunna komma till stånd primärt för att garantera lc- veranssäkcrhet även i händelse av att samarbetslandet råkar i krig. I detta

• Sida 45
•  Original

sammanhang åberopas de åtaganden som gjorts i regeringsöverenskommel- sen med Indien om fälthaubitsar.

Riksåklagaren har liksom regionåklagannyndigheten i Karlstad anfört att ett åläggande bör övervägas för berörda svenska företag att underrätta rege- ringen i fall man misstänker att motparten inte följer samarbetsavtalets för- pliktelser.

Skälen för min bedömning: De element i Sveriges utrikespolitik som av tradition ligger bakom det principiella förbudet mot vapenexport, nämligen en önskan att stå utanför andra länders konflikter, liksom arbetet för rust- ningskontroll, äger alltjämt full giltighet. Häremot står de säkerhets- och försvarspolitiska hänsyn som, i enlighet med vadjag tidigare har anfört i av- snitt 5, enligt min bedömning gör utlandssamverkan nödvändig.

Frågan om riktlinjer för prövningen av ärenden om krigsmaterielexport och övrig utlandssamverkan är grundläggande för statsmakternas befattning med dessa frågor. Jag har tidigare (i avsnitt 3) redogjort för huvuddragen i de i dag tillämpade riktlinjerna för regeringens prövning av ansökningar om undantag från förbudet mot export av krigsmateriel. Riktlinjernas innehåll är i sina huvuddrag detsamma som då de formulerades år 1971 och grundar sig på principer som etablerats långt tidigare. Min uppfattning, som också delas av såväl medborgarkommissionen som KMU, är att riktlinjerna inte helt motsvarar dagens krav. Innebörden av riktlinjerna har heller inte i alla delar klargjorts med erforderlig tydlighet. Det finns därför, enligt min upp- fattning, anledning att i samband med attjag nu lägger fram förslag till en ny lag om krigsmateriel göra en översyn av riktlinjernas innehåll och närmare förtydliga vad de i praktiken bör innebära för regeringens beslut i dessa frå- gor.

Jag vill framhålla att det enligt min mening är av största vikt att regering-

' ens politiska ansvar för de enskilda beslut som fattas står klart. Det är inte möjligt att i lag föra in alla de kriterier som skall vägas in i en totalbedömning inför ett beslut om undantag från förbud mot utförsel eller annan samverkan med någon i utlandet.

Jag vill erinra om att KMU har konstaterat att det på grund av stadgandet i 11 kap. 8 5 regeringsformen (RF) inte är förenligt med vår grundlag att riks- dagen fullgör den förvaltningsuppgift som det innebär att besluta om utför- seltillstånd. Med hänsyn till att avgörandena berör utrikes- och försvarspoli- tiska frågor kan inte heller annan ordning än den nuvarande komma i fråga, dvs. att regeringen skall fatta besluten. Det bör i detta sammanhang också erinras om föreskriften i regeringsformen att regeringen i utrikesärenden av större vikt före avgörandet skall överlägga med utrikesnämnden, om det kan ske (10 kap. 65 RF), samt om den rådgivande nämnden i krigsmaterielex- portfrägor. Jag återkommer till frågan om den rådgivande nämndens arbets- former i avsnitt 23.

Det är samtidigt min bedömning att det finns mycket starka skäl, såväl inrikes- som utrikespolitiska, för att de allmänna, principiella övervägan- dena för att ge dispenser från förbuden skall vara klarlagda så långt det går. DeSSa skall inte bara tjäna som ledning för regeringens beslut utan även rikta sig till bedömare inom och utom landet. Jag ser därutöver en betydande styrka i att dessa grundläggande kriterier har bredast möjliga parlamenta-

• Sida 46
•  Original

riska förankring. Tillsammans med de förslag till bestämmelser somjag nu lägger fram, finnerjag det därför naturligt att inför riksdagen i samlad form redovisa min syn på dessa riktlinjer.

Riktlinjerna bör tillämpas vid bedömningen av sådana frågor som hänför sig till vad som enligt KMU samlat betecknats som försvarsindustriell ut- landssamverkan. Detta innefattar export, upplåtelse eller överlåtelse av till- verkningsrättigheter liksom samarbete avseende gemensam utveckling och produktion av materiel. Riktlinjerna bör också tillämpas vid bedömningen av frågor om tillstånd till militärt inriktad utbildning och i fråga om tillhanda- hållande som riktar sig mot utlandet.

Jag anser, i likhet med KMU, att det finns skäl att förse riktlinjerna med två övergripande kriterier för när undantag från de generella förbuden kan medges:

dels att utlandssamverkan är erforderlig för att tillgodose det svenska för- svarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd,

dels att samverkan inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Som jag tidigare har framhållit under avsnitt 5 utgör en inhemsk försvars- industri en väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. För att kunna upprätthålla för det svenska försvarsbehovet nödvändig kompetens bör möj- lighet finnas till utlandssamverkan inom ramen för en försvars-, utrikes- och säkerhetspolitisk helhetssyn. Den ena övergripande principen när det gäller att inom ramen för regeringens dispensbefogenhet ta ställning till om sådan verksamhet kan medges bör därför vara att den kan anses erforderlig för att trygga det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande.

Såväl lång- som kortsiktiga bedömningar bör göras. Frågan om utlands- samverkan bedöms nödvändig för att en livskraftig inhemsk försvarsindustri skall kunna bevaras och utvecklas är till stor del av långsiktig karaktär. Som jag anfört i avsnitt 5 är industrins kompetens och kapacitet beroende av att export, samarbete och annan utlandssamverkan kan komma till stånd. Vi- dare är det en ekonomisk förutsättning för betydande delar av industrin att den genom utlandssamverkan får möjligheter till en mer kontinuerlig be- läggning. I sammanhanget vill jag erinra om vikten av att försvarsmaktens försörjning vid kris och krig säkras. Detta motiv har avgörande betydelse främst för kapaciteten när det gäller vissa materielslag, t.ex. ammunition, liksom för olika slags underhållsarbeten och kunnande i detta sammanhang.

En faktor som enligt min mening också bör tillmätas betydelse är om ex- port eller annan samverkan fordras för att ivid mening trygga import av ma— teriel eller kunnande som den svenska försvarsmakten behöver. En sådan bedömning får inte ske på alltför kortsiktig grund. Jag vill i detta samman- hang gärna ta fasta på de remissynpunkter som har framkommit, och under- stryka vikten av att regeringens bedömningar, som bör ske i samråd med för- svarets myndigheter, ges en tillräcklig långsiktighet.

I vissa fall framstår, till följd av klara prioriteringar i försvarsbeslut eller på annat sätt, skälen för att på grund av det svenska försvarets behov av ma- teriel eller kunnande tillstyrka export eller utlandssamverkan som själv- klara. I andra fall kan bedömningarna vara betydligt svårare. Det kan, för

• Sida 47
•  Original

vissa materielslag eller inom ett särskilt teknikområde, förekomma situatio- ner där begränsningar av utlandssamverkan avsevärt skulle försvåra möjlig- heterna att på längre sikt upprätthålla en för Sveriges försvarsbehov erfor- derlig tillverkning eller kompetens i den egna krigsmaterielindustrin. Till detta kommer allmänna säkerhetspolitiska överväganden. Att export eller annan utlandssamverkan kommer till stånd kan i sin tur i vissa fall påverka möjligheterna att göra utländsk kvalificerad försvarsteknologi tillgänglig för svenska försvaret. I sådana situationer kan, som ett led i försörjningen av det svenska försvaret, särskild tyngdpunkt behöva läggas vid det första hu- vudkriteriet.

Om således regeringen för att bevara en livskraftig inhemsk försvarsindu- stri eller för att trygga försvarets försörjning med materiel eller kunnande bedömer att undantag bör medges från de principiella förbuden, måste detta vägas mot det andra villkoret. Ett tillstånd till utförsel eller annan utlands- samverkan får inte stå i strid med principerna och målen för Sveriges utrikes- politik. Främst gäller, liksom tidigare, att utlandssamverkan inte bör även- tyra att Sverige hålls utanför andra länders konflikter.

Vid den sammanvägning av försvarspolitiska och utrikespolitiska hänsyn som skall ske inom ramen för en säkerhetspolitisk helhetssyn bör Sveriges historiskt betingade nära och långvariga relationer till länderna i Norden samt till de av tradition neutrala länderna i Europa beaktas. Därtill kommer Sveriges avsikt att fullt ut delta i det europeiska integrationsarbetet, vilket kommit till uttryck i den svenska ansökan den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet med dessa länder, dvs. våra nordiska grannländer, Österrike, Schweiz samt länderna inom EG, bör därför i princip anses stå i överensstämmelse med Sveriges säkerhetspolitik.

Flera skäl talar för att svensk utlandssamverkan på krigsmaterielens om- råde på sikt kommer att ändra karaktär. En sannolik utveckling, som redan kan skönjas, är att merparten av utlandssamverkan kommer att koncentre- ras till ett mindre antal högt industrialiserade länder, samt att den efter hand kan komma att kännetecknas av minskad direkt export och mer inriktas på olika samarbetsformer.

Det är i det nyss nämnda perspektivet enligt min mening av särskild vikt att betona betydelsen av den utrikespolitiska bedömningen när det gäller samverkan med ett land med vilket sådan samverkan inte tidigare har ägt rum, eller på lång tid inte har förekommit, och landet i fråga ligger utanför den krets av länder som jag nyss har beskrivit. Detta anknyter till den sedan länge tillämpade övergripande principen om särskild restriktivitet i bedöm- ningarna i fråga om nya länder. Det kan ofta finnas skäl att ta upp ett sådant ärende i utrikesnämnden. Det bör också kunna komma i fråga att, till klargö- rande av olika förutsättningar, ställa som villkor att en mellanstatlig överens- kommelse träffas mellan länderna. Jag återkommer senare till denna fråga.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att långvariga relationer på krigs- materielområdet med ett land inte i sig självt regelmässigt bör anses medföra att det utrikespolitiska kriteriet är uppfyllt. Förutsättningarna för samverkan kan ändras över tiden. Ett givet land kan komma i fråga som mottagare av viss materiel från Sverige, medan andra materielslag bör undantas. Det bör

• Sida 48
•  Original

understrykas att regeringens tillämpning av riktlinjerna sker vid det bedöm- ningstillfälle då utförseln är aktuell.

Jag vill här i korthet beröra frågan om regeringen bör upprätta och publi- cera förteckningar över länder till vilka export kan medges eller med vilka samverkan på krigsmaterielområdet är möjlig. Frågan har rests i KMU:s be- tänkande och i Gunnel Jonängs reservation till detta. KMU awisar en sådan länderlista, medan reservanten anför att en sådan lista bl.a. skulle tjäna till ledning för företagens agerande och minska risken för att ett företag igång- Sätter marknadsföring i ett land, till vilket utförseltillstånd eller motsvarande senare inte skulle beviljas. Jag delar reservantens uppfattning, att sådana si- tuationer i möjligaste mån bör undvikas. Jag anser emellertid att de regler för företagens marknadsföring, som bl.a. innebär en redovisning till rege- ringen av sådana aktiviteter, som återfinnsi den nuvarande utförsellagcn och som jag kommer att föreslå ingå även i den nya lagen om krigsmateriel, är tillräckliga. Jag bedömer, i likhet med KMU, att en länderförteckning sna- rare riskerar att föregripa regeringens politiska ansvar för de enskilda beslut den har att fatta. Jag har därför inte för avsikt att föreslå att någon sådan förteckning upprättas.

I detta sammanhang vill jag föra fram frågan om materielens tekniska ka- raktär. I de rådande riktlinjerna görs en skillnad mellan defensiv och offensiv materiel. Denna skillnad har i praktiken visserligen utgjort en av flera be- dömningsgrunder vid beredningen av utförselärenden, men har inte haft nå- gon avgörande betydelse vid regeringens totalbedömningar. Jag föreslår inte att denna skillnad i sig skall ges någon utökad vikt i dessa bedömningar. Det saknas däremot inte fog att, som ett av flera led i bedömningen av ett enskilt land, väga in materielens art och vilken betydelse den skulle ha på landets s.k. militära potential, dvs. dess rustningsnivå och sammansättning av krigs- materiel. Denna aspekt kan även, som KMU påpekar, ha betydelse som ett komplement till slutanvändaråtaganden när det gäller att förvissa sig om att materielen är avsedd för mottagarlandets egna behov. I vissa fall kan det vara motiverat att även väga in rustningsnivån i regionen.

Därutöver anser jag att det i fråga om sådan materiel, som klassificeras som övrig krigsmateriel enligt de bedömningsgrunder jag tidigare redovisat (avsnitt 4), i vissa fall inte kan sägas stå i strid med principerna och målen för svensk utrikespolitik att exportera materielen i fråga, även om hinder mot export av krigsmateriel avsedd för strid bedöms föreligga. Detta gäller t.ex. viss radio- och telekommunikationsutrustning och annan elektronisk utrustning, fordon som inte är avsedda för stridsinsatser, övningsmateriel, skyddsutrustning och annan materiel utan förstörelsebringande egenskaper. I vissa fall, exempelvis i fråga om skyddsutrustning, kan tvärtom humanitära skäl för att medge export anses överväga.

KMU har som sin mening gett till känna att det andra huvudkriteriet, dvs. den utrikespolitiska bedömningen, ifråga om materiel utan förstörelsebring- ande egenskaper torde ha mindre tyngd än annars. Det skulle enligt KMU svårligen kunna anses vara en utrikespolitisk belastning att exportera mate- riel av en sådan beskaffenhet. Jag delar utredningens bedömning. Enligt min mening kan således de utrikespolitiska skälen mot export inte göras gällande med samma tyngd när det gäller sådan materiel som klassificeras som övrig

• Sida 49
•  Original

krigsmateriel som när det gäller utförsel av krigsmateriel avsedd för strid. Export av övrig krigsmateriel bör därför kunna medges, enligt min mening, om de försvars- och säkerhetspolitiska skälen talar för detta, om mottagar- landet inte bcfinner sig i väpnad konflikt med annan stat eller har väpnade inre oroligheter, eller omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer, och ovillkorligt hinder mot export inte föreligger.

Jag avser att nu övergå till att redovisa min bedömning av hur de riktlinjer bör fastställas som i övrigt skall tjäna som vägledning för regeringen i dess överväganden, i samband med den sammanhållna helhetsbedömning som skall äga rum under beaktande av de övergripande försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska" kriterier som jag nyss har redovisat. Jag redogör inled- ningsvis för min bedömning avseende de ovillkorliga hindren, vilka utgörs av folkrättsliga förpliktelser för Sverige. '

Folkrättsdelegationen har i sitt remissvar med anledning av KMU:s betän- kande som sin mening anfört, att betänkandets analys av de folkrättsliga aspekterna är bristfällig. Delegationen pekar framför allt på frågan om de neutralitetsrättsliga reglerna liksom på FN-stadgans folkrättsliga regler. Jag har tagit fasta på delegationens synpunkter i denna viktiga fråga. Jag kom- mer därför i det följande ge en utförlig redovisning av såväl bakgrunden som mina ställningstaganden i frågorna.

Internationella överenskommelser m. m.

Genom att ansluta Sverige till en internationell överenskommelse förpliktar sig regeringen att fullgöra de skyldigheter som följer av överenskommelsen. De begränsningar för svensk utlandssamverkan på krigsmaterielområdet som kan följa av en överenskommelse som Sverige har biträtt iakttas i prakti- ken genom att regeringen inte medger undantag från lagens förbud i berörda delar. De ovillkorliga hindren i riktlinjerna utgör således en erinran om att regeringen alltid måste fullgöra sina internationella förpliktelser. Jag tänker här framför allt på kärnvapenområdet, där Sverige genom sin anslutning till 1968 års icke-spridningsavtal har åtagit sig att medverka till att förebygga spridningen av kärnvapen och att främja internationellt samar- bete för kärnenergins fredliga utnyttjande. Genom anslutningen till 1972 års avtal om förbud mot utveckling, tillverkning och lagring av biologiska strids- medel föreligger en förpliktelse också på detta område. Jag vill i samman- hanget också nämna att Sverige sedan år 1991 deltar i arbetet inom den s.k. Australien-gruppen för begränsning av spridningen av kemiska prekursorer m.m. samt i Missile Technology Control Regime (MTCR) för kontroll av missilteknologi. De exportbegränsningar som ligger till grund för vår anslut- ning till dessa överenskommelser regleras i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.

Beslut av FN:s säkerhetsråd

Den viktigaste uppgiften för FN är, enligt dess stadga, att verka för upprätt- hållande av internationell fred och säkerhet. Inom FN-systemet är det säker- hetsrådet som enligt-stadgan bär huvudansvaret för detta. Om säkerhetsrå-

• Sida 50
•  Original

det konstaterar förekomsten av hot mot freden, fredsbrott eller angrepps- handling, ger FN-stadgans kapitel VII rådet möjlighet att fatta beslut om tvångsåtgärder mot vederbörande stat. Tvångsåtgärderna skall i första hand vara av en art, som inte innebär bruk av vapenmakt (art. 41). I den mån dessa åtgärder bedöms eller redan har visat sig vara otillräckliga, har rådet rätt att även besluta om militära sanktioner (art. 42). Verkliga tvångsåtgär- der enligt stadgans kapitel VII har inte kommit till användning mer än vid ett fåtal tillfällen. Så skedde gentemot Irak efter det folkrättsstridiga angrep- pet på Kuwait år 1990. De ekonomiska sanktioner som därvid beslutades, och som även innefattade embargo mot vapenexport i form av ett allmänt handelsembargo mot Irak, gäller i huvudsak fortfarande.

Det första bindande beslutet av FN:s säkerhetsråd om ekonomiska sank- tioner, som gällde Sydrhodcsia, fattades år 1966. År 1977 fattade säkerhets- rådet det första bindande beslutet om ett vapenembargo mot ett medlems- land, vilket gällde Sydafrika. Härutöver har säkerhetsrådet vid olika tillfäl- len utfärdat rekommendationer — utan hänvisning till stadgans kapitel VII — om mer eller mindre omfattande sanktioner av ekonomisk natur, bl.a. mot Sydafrika, och två gånger — i frågan om Korea år 1950 och Irak är 1991 — av militär art.

På senare tid har säkerhetsrådet fattat beslut om vapenembargo mot Jugo- slavien (september 1991), Somalia (januari 1992) och Libyen (april 1992).

Bindande beslut om sanktioner har alltså förekommit i relativt begränsad omfattning. En anledning härtill är givetvis, att de fem ständiga medlem- marna av säkerhetsrådet har vetorätt vid omröstningarna. För svenskt vid- kommande är det värt att erinra om att stormakternas vetorätt i fråga om sanktionsbeslut var en förutsättning för vårt medlemskap i FN. Inställningen får ses mot bakgrund av den dåvarande svenska säkerhetspolitiska huvudlin- jen som sammanfattats i uttrycket "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”.

Det är från svensk synpunkt både naturligt och nödvändigt att aktivt och solidariskt delta i det mellanstatliga samarbetet inom FN och andra interna- tionella organisationer. Genom de permanenta medlemmarnas vetorätt i sä- kerhetsrådet har vi ansett oss ha en garanti för att inte tvingas medverka i tvångsåtgärder mot en stormakt eller dennes intressen. Därutöver har det från svensk sida alltid ansetts vara av grundläggande betydelse att de beslut som fattas inom FN skall ha utsikter att bli effektiva, detta med hänsyn både till själva sakfrågornas behandling och till organisationens eget anseende. Endast säkerhetsrådet har bedömts ha förutsättningar att skapa detta ut- gångsläge i fråga om internationella sanktioner.

Det förekommer också att generalförsamlingen antar resolutioner som uppmanar medlemsländerna till sanktioner av olika slag. Eftersom general— församlingen till skillnad från säkerhetsrådet inte har befogenhet att fatta några för medlemsstaterna bindande beslut, har en resolution av den ak— tuella typen närmast en moralisk verkan. Praxis för svenskt vidkommande har varit att deltaga i diskussioner i generalförsamlingen om frågor rörande internationell fred och säkerhet och att deltaga i uppmaningar till säkerhets- rådet att verka i dessa frågor i enlighet med FN-stadgan. Uppmaningar till

• Sida 51
•  Original

sanktioner från generalförsamlingen har dock awisats på FN-konstitutio- nella och effektivitetsmässiga grunder.

För att ovillkorligt hinder för export av krigsmateriel eller annan samver- kan som avser sådan materiel skall föreligga bör, enligt min uppfattning, principen att beslut av eller rekommendation i FN:s säkerhetsråd är en förut- sättning ligga fast. Detta hindrar icke, att situationer kan uppträda där säker- hetsrådet av olika skäl inte har anledning att behandla frågan, men där för- hållandena är sådana att annat hinder för krigsmaterielexport eller annan samverkan enligt regeringens bedömning föreligger.

Även FN-beslut som inte innebär sanktioner kan i vissa fall utgöra hinder mot export. Jag syftar här på artikel 2.5 i FN-stadgan, som förpliktigar med- lemsstaterna att inte lämna bistånd till stater mot vilka FN vidtar förebyg- gande åtgärder eller tvångsåtgärder.

Det kan också förekomma att beslut eller rekommendationer om vapen- embargo fattas inom andra organisationer än FN. Sådana beslut eller rekom- mendationer har bl.a. fattats inom ramen för Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) och inom EG. Även om sådana beslut eller re- kommendationer enligt min bedömning inte kan utgöra ovillkorliga hinder för svensk krigsmaterielexport eller samverkan, måste givetvis en bedöm- ning ske av om det av andra skäl skulle anses stå i strid med principerna och målen för svensk utrikespolitik att bevilja ett tillstånd i sådana fall. På grund av det nära utrikespolitiska samråd som föregår beslut i ESK, resp. Sveriges nära relationer till länderna i EG, torde för svenskt vidkommande i regel redan föreligga utrikespolitiska hinder mot krigsmaterielexport, om dessa organisationer fattar beslut om vapenembargo mot ett visst land.

Regeringen har alltid skyldighet att mot bakgrund av gällande riktlinjer göra en totalbedömning av alla relevanta omständigheter innan beslut fattas i ett enskilt exportärende. Jag återkommer till detta i det följande.

Nelllmliletsreglenm

Det tredje elementet i de ovillkorliga hindren mot svensk export av krigsma- teriel utgörs av de folkrättsliga reglerna om export från neutral stat under krig. De folkrättsliga regler som här åsyftas är de som följer av 1907 års Haagkonventioner.

Neutralitet är ett begrepp som för sin formella tillämpning förutsätter krigstillstånd. Den svenska militära alliansfriheten har av tradition syftat till att i fredstid skapa så goda förutsättningar som möjligt för att Sverige skall kunna upprätthålla neutralitet vid krig i vår del av världen. Genom alliansfri- het i fred skall vår strävan att vara neutrala i krig göras trovärdig.

Neutralitetsrättens regler blir tillämpliga först i och med ett krigsutbrott, såväl för de krigförande som för stater som proklamerat sig neutrala. Om en väpnad konflikt utbryter, bör den stat som önskar förhålla sig neutral i konflikten normalt notifiera de krigförande och andra stater om ett sådant ställningstagande. Sverige utfärdade i samband med de båda världskrigens utbrott formliga neutralitetsförklaringar. Det förekommer emellertid också, att en stat icke förklarar sig neutral men trots detta betraktar sig som icke- krigförande. Den berörs då inte av neutralitetsrättens rättigheter och för-

• Sida 52
•  Original

pliktelser. En icke-krigförande stat kan behålla speciella förbindelser med den ena krigförande parten och även lämna visst understöd till denna part. Sverige hade ställning som icke-krigförande under finska vinterkriget åren 1939-1940.

1907 ars Haag- -konventioner om neutralitet, vilka Sverige har biträtt, inne- håller vissa neutralitetsrättsliga restriktioner för tillhandahallande av krigs- materiel. Enligt dessa får en neutral lstat inte förse en krigförande stat med örlogsfartyg, vapen eller annan krigsinateriel, men reglerna kräver inte att den neutrala staten förbjuder sina undersåtar att sälja krigsmateriel till en krigförande part. Beträffande kontroll av exporten sägs i V I-I'.1.1g- konventio- nen i art. 7 att .'

”En neutral makt är icke pliktig att förhindra utförsel eller genomförsel för den ena eller andra krigförande partens räkning av vapen, ammunition och överhuvudtaget dllt som kan vara till gagn för en armé eller flotta.”

ochi art. 9 att |

"Alla de av en neutral makt vidtaglna åtgärder till inskränkning eller för- bud i de hänseenden, som omförmälas i artiklarna 7 och 8, skola av den- samma likformigt tillämpas gentemot; de krigförande.”

Folkrättskommittén har i sitt betänkande Folkrätten i krig (SOU I984:56) anfört att innebörden av dessa regler 'kan tolkas så, att opartiskheten endast skulle kräva att tillstand till resp. förbi1d mot exempelvis vapenexport tilläm- pas lika för alla krigförande parter. Folkrättskommittén säger dock vidare 1 sitt betänkande, att det är tveksamt ollm dessa liberala regler behållit sin gil- tighet i dagens läge. En neutral stalts medborgare som exporterar vapen m.m. på egen köl gör detta på egen irisk. Krigförande stater kan alltid bc- slagta s. k. absolut krigskontraband, dvs. varor som är direkt användbara för krigsbruk. Erfarenheterna fran de tvalvärldskrigen visar, sägs i folkr.ittskom- mittens betänkande, att neutrala stater knappast kan räkna med skydd för varor med fientlig destination.

En fråga av särskild betydelse för tillämpningen av de ovillkorliga riktlin— jerna i regeringens handläggning av ansökningar om utförseltillstånd är den gränsdragning som görs i Haag-konventionerna mellan statligt och enskilt tillhandahållande. Det har i detta sammanhang ifrågasatts om det skulle an- ses rimligt att export från någon av de privata krigsmaterieltillverkarna till den ena sidan i en konflikt där Sverige har förklarat sig neutralt kan fortgå, medan export från något företag som på olika sätt har statligt majoritets- ägande skulle innebära neutralitetsbrott av Sverige. Frågan har bl.a. aktuali- serats mot bakgrund av att Sverige i vissa fall gjort utfästelser till annan stat — exempelvis om leveransgarantier — vars infriande enligt vad som gjorts gäl- lande skulle kunna innebära brott mot reglerna.

Min bedömning på denna punkt är, att det torde innebära ett brott mot neutralitetsreglerna om svenska staten i eget namn överlät eller försålde krigsmateriel i den situation som jag nyss beskrev. Detsamma skulle gälla försäljning eller tillhandahållande genom en svensk statlig myndighet eller affärsverk. När det däremot gäller den krigsmaterieltillverkande industrin, som bedriver verksamhet i bolagsform, har denna i övrigt att verka under likartade förutsättningar oavsett ägarförhållanden. Att staten, eller för den delen andra offentliga institutioner, kan förekomma som ägare till industri-

• Sida 53
•  Original

företag kan inte enligt min mening innebära att någon åtskillnad i behand- lingen i detta avseende kan göras. Avgörande för bedömningen på denna punkt är, enligt min uppfattning, huruvida företaget i fråga utgör ett själv- ständigt rättssubjekt och dess affärsmässiga verksamhet sälcdes inte står un- der regeringens kontroll. Det kan, enligt min bedömning, inte hävdas att de neutralitetsrättsliga restriktionerna för överlåtande av krigsmateriel från neutral stat bör tillämpas på olika sätt för företag med olika ägarstruktur.

Om Sverige emellertid skulle komma att införa restriktioner med hänvis- ning till de neutralitetsrättsliga reglerna som jag här har redovisat, måste de tillämpas likformigt med avseende på de krigförande. Om Sverige däremot inte inför några sådana restriktioner, och då inte heller mot den part med vilken man har en tidigare överenskommelse om försäljning av t.ex. reserv- delar, berättigar detta inte någon annan part att utan vidare få köpa krigsma- teriel från Sverige. Den svenska regeringen kan ha andra skäl, baserat på riktlinjerna för krigsmaterielexporten, för att inte tillåta försäljning till landet i fråga. Det kan enligt min mening inte anses utgöra ett brott mot de folkrättsliga reglerna om Sverige, med iakttagande av llaagkonventionerna, fortsätter att tillämpa sin traditionella krigsmatericlcxportpolitik i landets in- tresse.

Jag vill i detta sanunanhang också peka på det förhållandet, som jag har berört nyss, att FN:s säkerhetsråd i vissa situationer kan komma att fatta beslut som innebär en uppmaning till medlemsstaterna att med olika medel bistå en annan medlemsstat som utsätts för aggression. Detta inträffade i samband med Iraks ockupation av Kuwait. Det ligger i sådana fall som detta i vårt FN-medlemsskap och i vår skyldighet att följa säkerhetsrådets beslut att vi skall efterkomma sådana uppmaningar på ett lojalt sätt. Jag vill här, i anslutning till vadjag nyss anfört om de neutralitetsrättsliga reglerna om ex- port, konstatera att motiv och förutsättningar för Sverige att i en sådan situa- tion förklara sig neutralt inte föreligger, varför de nämnda reglerna inte hel- ler kan göras tillämpliga. Artikel 103 i FN-stadgan anger uttryckligen att medlemsstaternas förpliktelser enligt denna gäller före varje annan interna- tionell förpliktelse. Det kan i sam111anhauget erinras om att dåvarande utri- kesministern Östen Undén, när han 1946 föredrog frågan om Sveriges an— slutning till FN i riksdagens första kammare sade:

”— Vid ett krigsfall, som föranleder ett beslut av säkerhetsrådet om sank- tioner, finns för medlemsstaterna ingen rätt att föra neutralitetspolitik. Den konsekvensen tar alltså Sverige genom ett inträde. I själva verket tog Sverige samma steg vid anslutningen till Nationernas förbund.”

Övriga hinder mot utlandssamverkan och export

Utöver de ovillkorliga hinder mot utlandssamverkan och utförsel av krigs— materiel från Sverige, som jag nyss har redogjort för, finns det ytterligare faktorer som enligt min bedömning bör utgöra hinder för att medge tillstånd till samarbete eller export som gäller krigsmateriel. Sådana hinder kan före— ligga om det avser en stat där omfattande och grova kränkningar av mänsk— liga rättigheter förekommer, stat som har väpnade inre oroligheter, stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat eller stat som är invecklad i en internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt.

• Sida 54
•  Original

Främjandet av respekten för mänskliga rättigheter är inte enbart humani- tärt betingat utan har också säkerhetspolitiska bevekelsegrunder. Samban- det mellan respekt för de mänskliga rättigheterna och en fredlig utveckling erkänns numera allmänt. Detta har bl.a. tagit sig uttryck i den europeiska säkerhets- och samarbetskonfercnsens (ESK) behandling av frågan. Även om sanktionsbeslut i FN:s säkerhetsråd enligt stadgans kapitel Vll inte kan fattas enbart på grundval av konstaterade kränkningar av de mänskliga rät- tigheterna är det numera internationellt accepterat att kritik mot kränk- ningar av de mänskliga rättigheterna inte utgör en otillåten inblandning i en stats inre angelägenheter. Detta är ett uttryck för insikten 'att omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter kan utgöra ett hot mot stabilite- ten såväl inom ett land som i dess omgivning.

1 de hittillsvarande riktlinjerna sägs, att tillstånd inte bör beviljas för utför- sel till stat som på grund av deklarerade avsikter eller rådande politiska för- hållanden kan antas använda den aktuella materielen för att undertrycka de mänskliga rättigheter som anges i FN-stadgan. I praktiken har, vid regering- ens totalbedömning av förhållandena, den del i de nuvarande riktlinjerna som utgör en bedömning av omjust den aktuella materielen kan antas kunna användas tillmätts mindre vikt. Väsentligt är, anser jag, att med utgångs- punkt i de förslag till grundläggande kriterier somjag har föreslagit, bedöma huruvida tillstånd kan medges utan att detta står i strid med Sveriges utrikes- politiska mål och principer. Det får enligt min mening betraktas som klart, att det inte står i samklang med svensk utrikespolitik att samarbeta på krigs- materielområdet med stater som grovt och på ett systematiskt sätt förtrycker de mänskliga rättigheterna.

Det står på samma sätt klart att det inte är ett svenskt utrikespolitiskt in- tresse att bedriva ett aktivt samarbete på krigsmaterielområdet med länder som befinner sig i inre eller yttre väpnad konflikt, eller som är invecklad i en internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt. Det finns också i många fall skäl att vara särskilt återhållsam då det gäller samarbete med eller leveranser av krigsmateriel för strid till länder som befinner sig i konfliktfyllda regioner, om det finns skäl att befara att ett sådant land kan komma att dras in i konflikterna.

De här angivna hindren för krigsmaterielexport från Sverige, och annan utlandssamverkan på området, har till syfte att säkerställa att ett av de hu- vudsakliga ändamålen med den lagstiftningjag nu föreslår tillgodoses, näm- ligen att hålla Sverige utanför andra länders inre och yttre stridigheter.

] bedömningen av tillståndsärenden som avser sådan övrig krigsmateriel som inte har förstörelsebringande egenskaper bör dock, somjag tidigare har anfört, de försvars- och säkerhetspolitiska skälen kunna ges en större vikt än de utrikespolitiska.

Det kan finnas skäl att i detta sammanhang också understryka den gene- rella förutsättning som bör gälla för utförsel av krigsmateriel, nämligen att mottagaren är en stat, en statlig myndighet eller en av mottagar- eller samar- betslandet godkänd mottagare, t.ex. ett krigsmaterieltillverkande företag. Det får således icke förekomma att tillstånd ges till utförsel av krigsmateriel till gerillarörelser i en stat. Vid utförsel av krigsmateriel från Sverige bör slu-

• Sida 55
•  Original

tanvändarintyg eller motsvarande (s.k. bearbetningsintyg) föreligga. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt 11.

Det ligger i sakens natur att ett tillstånd till utförsel till en viss stat innebär att denna stat ges fri förfoganderätt över den aktuella materielen, med de begränsningar som följer av de åtaganden som staten ikläder sig i slutanvän- darintyg. Det betyder bl.a. att krigsmateriel som anskaffats från Sverige kan medföras av den mottagande statens väpnade styrkor vid gruppering t.ex. på en militär bas i annat land, sålänge detta inte innebär någon överlåtelse till annan part i strid med gällande slutanvändaråtagande.

Det är enligt min uppfattning en självklarhet att krigsmateriel avsedd för strid inte bör säljas till länder som begår folkrättsstridiga angrepp mot andra stater. Jag har tidigare, under avsnittet om de folkrättsliga reglerna om ex- port av krigsmateriel, berört frågan om beslut i FN:s säkerhetsråd om ge- mensamma aktioner för att upprätthålla fred och säkerhet, t.ex. genom att bistå en medlemsstat som utsätts för aggression av annan stat. Sådana beslut eller rekommendationer från säkerhetsrådet om hjälp till en stat i konflikt kan innefatta beslut om militära sanktioner mot den angripande staten. Ett sådant beslut eller rekommendation, som härrör från FN:s säkerhetsråd, tar i princip över de nyss angivna skälen mot export beträffande fortsatt till- ståndsgivning till länder som deltar i den typ av gemensamma aktioner som kan bli aktuella. En annan sak är vilken form Sveriges bidrag till militära sanktionsåtgärder bör få. Sådana avgöranden kan endast fattas mot bak- grund av säkerhetsrådets faktiska beslut i det enskilda fallet och regeringens totalbedömning av alla relevanta omständigheter.

Återkallelse av tillstånd

Jag kommer senare (avsnitt 18) att närmare beröra frågan om återkallelse av givna tillstånd. Sådan återkallelse bör enligt mitt förslag, som i huvudsak överensstämmer med gällande rätt, kunna ske om tillståndshavaren har åsi- dosatt föreskrift i lagen eller föreskrift, villkor eller bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till åter- kallande.

Sådana särskilda skäl kan vara att något av de ovillkorliga exporthindren inträder. I övrigt bör ett meddelat tillstånd endast återkallas om den motta- gande staten kommer iväpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Undantagsvis bör i sådana fall indragning av tillståndet enligt min bedömning kunna underlåtas, om det är förenligt med de folkrättsliga reglerna och med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Frågan om indragning av utfärdat exporttillstånd togs upp i 1971 års rikt- linjer för krigsmaterielexporten. Föredraganden anförde i denna del bl.a. att de svårigheter som uppstår i företagens planering, om påbörjade eller kontrakterade leveranser måste avbrytas, måste beaktas. Föredraganden anförde i sammanhanget också att man borde beakta de konsekvenser för sysselsättningen som kan uppstå, även om sådana skäl inte borde anses avgö- rande.

Föredraganden anförde vidare att en utfärdad exportlicens bör indragas, förutom vid ovillkorligt exporthinder, endast om den mottagande staten

• Sida 56
•  Original

kommer i väpnad konflikt med en annan stat eller får inre väpnade orolighe- ter. Även i fall av väpnad konflikt bör, enligt föredraganden, indragning av licensen kunna underlåtas, om det är förenligt med de neutralitetsrättsliga reglerna och mottagarstaten deltar i konflikten endast symboliskt.

I propositionen (prop. 1987/88:154) med förslag till nu gällande utförsellag citerade föredraganden vad som i denna del anfördes i 1971 års proposition och angav att hon i princip delade vad som där anförts som skäl för indrag- ning av ett givet exporttillstånd. Hon framhöll samtidigt att sysselsättnings- konsekvenser inte borde hindra ett återkallande, om skäl för återkallelse an- nars skulle föreligga.

KMU har i sitt samlade förslag till riktlinjer på denna punkt angett att ett meddelat tillstånd till utförsel bör återkallas om ovillkorligt hinder inträder samt om mottagarlandet kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Även i fall av väpnad konflikt, sägs i utredningens förslag, bör indragning av tillståndet kunna underlåtas om det är förenligt med de neutralitetsrättsliga reglerna och mottagarstaten deltar i konflikten endast symboliskt.

Min bedömning sammanfaller med KMU:s utom vad avser formuleringen av det senare ledet i riktlinjen. Somjag nyss anfört kan det förhållandet att en stat deltar i av FN beslutade gemensamma aktioner för att upprätthålla fred och säkerhet inte i sig innebära att hinder föreligger mot fortsatt till- ståndsgivning till denna stat. På motsvarande sätt föreligger i sådant fall inte heller skäl för återkallelse av tillstånd, även om staten i fråga faktiskt deltar i en väpnad konflikt. Jag anser att det står i bättre överensstämmelse med de situationer som sannolikt kan uppstå att därför ange att det är de folkrätts- liga reglerna som bör vara avgörande. Jag anser vidare att frågan om en stat deltar i en given konflikt endast symboliskt torde vara svår att bedöma ut- ifrån några objektiva kriterier. Enligt min bedömning är det avgörande huru- vida det kan anses vara förenligt med våra utrikespolitiska mål och principer att i ett enskilt fall avstå från att återkalla ett givet tillstånd.

Jag vill avslutningsvis i denna del säga, attjag instämmer i vad som anför- des i 1971 års proposition om att det är nödvändigt att beakta de svårigheter som uppstår för företagen om avbrott inträder i löpande affärer. Vad särskilt angår utförsel av reservdelar återkommer jag i det följande. Jag instämmer också i vad föredraganden av 1987/88 års proposition anfört om att syssel- sättningskonsekvenser eller andra liknande skäl inte borde hindra att åter- kallelse sker, om skäl i övrigt talar för att så bör ske. Om återkallelsen föran- leds av att tillståndshavaren har åsidosatt någon föreskrift eller något villkor får sådana omständigheter anses betydelselösa. När det gäller sådana andra grunder för återkallelse, somjag nyss har redogjort för, vill jag understryka att beslut bör fattas först efter noggranna överväganden, som särskilt tar fasta på den utrikespolitiska bedömningen av omständigheterna i ärendet.

Reservdelar och följdleveranser

KMU föreslår att reservdelar till tidigare, med vederbörligt tillstånd expor- terad materiel, bör kunna få exporteras om inte ovillkorligt hinder möter. Utredningen ställer sig därmed bakom vad som i detta avseende sägs i de nu

• Sida 57
•  Original

gällande riktlinjerna och nämner därutöver särskilt ammunition. Detsamma gäller enligt utredningen i många fall beträffande dels s.k. följdleveranser, dels utrustning för att modernisera och förbättra äldre materiel som tidigare har exporterats från Sverige.

Utredningen tar också upp frågan om leveransgarantier. Det framhålls att när det i särskilda fall finns skäl för sådana garantier på längre sikt bör frågan regelmässigt tas upp i utrikesnämnden och regleras mellan de båda regering- arna i en särskild överenskommelse.

Som jag tidigare har redovisat har det under remissbehandlingen fram- kommit kritik från flera håll mot denna delav utredningens förslag. Det häv- das bl.a. från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen att detta skulle ut- göra en väsentlig liberalisering av exportreglerna. Några remissinstanser ifrågasätter ingåendet av mellanstatliga avtal för att garantera leveranser över en längre tid. Jag delar utredningens uppfattning i denna fråga av de skäl somjag kommer att redovisa i det följande.

Varje utförselärende skall prövas för sig av regeringen med ledning av de riktlinjer som riksdagen ställt sig bakom. Någon allmän skyldighet att ge till- stånd till nya leveranser till ett land finns givetvis inte. Även med en sorgfäl- lig prövning i enlighet med riktlinjerna kan ändrade förhållanden inträda. Undantagsvis kan dock en situation uppstå där det, som en följd av tidigare leveranser eller av andra skäl, vore obilligt att inte medge begränsade enga- gemang, även om nya åtaganden inte kan komma i fråga.

Jag vill här erinra om att föredraganden i 1971 års proposition (1971:146) uttalade att det i fråga om reservdelar till tidigare levererad krigsmateriel föreligger särskilda förhållanden. Med en sträng restriktivitet för urvalet av de stater till vilka krigsmaterielexport skall medges är det osannolikt, fram- hölls i propositionen, att tveksamhet uppstår i fråga om export av reservde- lar till materiel, för vilken licens en gång lämnats. Skulle detta ändå inträffa, bör enligt dåvarande departementschefens mening avgörande vikt fästas vid att reservdelarna är ett komplement till materiel, som exporterats med ve- derbörligt tillstånd.

Jag delar denna bedömning. För att svensk krigsmaterielindustri skall kunna verka på exportmarknaden inom de ramar som jag har angivit är det angeläget att köparna har goda garantier för att de får reservdelar till inköpt materiel. Följdlevcranser av reservdelar m.m. till tidigare inköpt materiel bör därför få ske oavsett förhållanden som jag tidigare har angivit som hin- der för export, med undantag för de hinder som kan föranledas av internatio- nella avtal, beslut av FN:s säkerhetsråd eller de folkrättsliga reglerna om ex- port från neutral stat under krig, dvs. de ovillkorliga hindren. Återkallelse av ett givet tillstånd till export av reservdelar m.m. bör ske endast om ovill- korliga hinder uppträder.

Jag vill i sammanhanget nämna det specialfall av följdleveranser, som kan uppstå då viss materiel som tidigare har levererats till ett land återsänds till den svenske tillverkaren för reparation eller annan motsvarande åtgärd. Det rör sig i det fallet om materiel som befinner sig i köparlandets ägo. Icke desto mindre medför bestämmelserna i den nuvarande utförsellagcn att rege- ringen måste pröva återutförsel av sådan materiel efter att reparationen eller åtgärden har skett. Jag föreslår ingen ändring av bestämmelserna. Rege-

• Sida 58
•  Original

ringen bör dock enligt min mening alltid bevilja tillstånd till återutförsel av materiel i sådana fall, med mindre något av de ovillkorliga hindren har upp- stått.

I praktiken har regeringen bedömt utförsel av ammunition till tidigare ut- förda pjäser m.m. på motsvarande sätt som reservdelar. Jag bedömer att det av riktlinjerna bör framgå att sådana leveranserjämställs med reservdelsle- veranser. Detta innebär ingen liberalisering utan en bekräftelse av rådande praxis sedan lång tid tillbaka. Motivet för attjämställa ammunition med re- servdelar ligger bl.a. i det förhållandet, att det till ett antal typer av pjäser m.m. krävs speciell ammunition. Utan tillgång till denna ammunition är den levererade materielen i princip obrukbar. Det vore enligt min mening oskä- ligt att inte medge rimliga leveranser av såväl reservdelar som ammunition i sådana fall som här angetts, även om förhållandena i övrigt skulle innebära hinder för annan utförsel.

Vad beträffar frågan om s.k. leveranssäkerhetsavtal, dvs. regeringsöver- enskommelser i anslutning till avtal mellan svensk och utländsk part om leve- ranser från Sverige av krigsmateriel, vill jag till att börja med erinra om att svenska regeringar i vissa fall har ansett det motiverat att ingå sådana över- enskommelser. Det rör sig sammantaget om ett begränsat antal åtaganden under en lång följd av år, i samtliga fall i anslutning till affärer som har eller skulle ha inneburit mycket stora leveransåtaganden för den svenska parten. KMU har i sitt betänkande noterat dessa åtaganden, och också återgett de synpunkter i dessa frågor som konstitutionsutskottet anfört i sitt betänkande (1987/88:40, s. 380, främst med anledning av den regeringsöverens- kommelse som ingicks med Indien i anslutning till Bofors avtal om leverans av fälthaubitsar år 1986 (KMU s. 69).

Enligt min mening bör denna typ av överenskommelser ingås endast efter synnerligen noggranna överväganden och med stor urskiljning. Av avgö- rande betydelse för regeringens ställningstagande skall självfallet vara be— dömningen, att de åtaganden som aktualiserat frågan om en överenskom- melse är i full överensstämmelse med de riktlinjer som gäller för svensk krigsmaterielexport. Om det finns önskemål om leveransgarantier, och rege- ringen i sin totalbedömning finner att detta önskemål kan tillgodoses inom ramen för de övergripande kriterierna, serjag ingen motsättning i att sådana överenskommelser kan ingås. Även i sådana fall måste självfallet de ovill- korliga exporthindren hävdas.

Jag kommer senare under avsnitt 11 att redovisa regeringens praxis vad avser bruket av slutanvändarintyg. Bruket av slutanvändarintyg har sedan den nu gällande lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel beslutades, och i anslutning till vad föredraganden då anförde (prop. 1987/88:154), byggts ut och effektiviserats. Som ett komplement till slutanvändarintyg, och i synnerhet då det gäller mycket omfattande leveranser av svensk krigsmate- riel, kan det ivissa fall finnas skäl att i en särskild regeringsöverenskommelse med motparten bekräfta de åtaganden som här är aktuella. Detta kan såle- des vara ett betydelsefullt element i den typ av regeringsöverenskommelser som jag nyss har nämnt.

Det torde ha framgått av vad jag har anfört, att frågan om ingående av regeringsöverenskommelser normalt endast blir aktuell i ärenden som gäller

• Sida 59
•  Original

endera utlandssamarbete eller leveranser från Sverige till utlandet av större omfattning. I sådana utrikesärenden av större vikt skall regeringen före av- görandet överlägga med utrikesnämnden, om så kan ske. I de frågor som här är aktuella sker också ett löpande samråd med den rådgivande nämnden i krigsmaterielexportfrågor.

Samarbete med utländsk part

Somjag tidigare har framhållit torde frågor om samarbete med utländsk part om såväl utveckling som tillverkning av krigsmateriel komma att öka i bety- delse. Denna utveckling bör bejakas, när det rör sig om samarbete för att tillgodose väsentliga svenska försvars— och säkerhetspolitiska intressen och det sker i enlighet med våra allmänna utrikespolitiska mål.

För att kunna bedriva samarbete med andra länder erfordras i många fall avtal och överenskommelser som reglerar förutsättningarna för samarbetet. Detta gäller inte minst samarbete av olika slag på krigsmaterielområdet. Jag vill här erinra om behoven och önskvärdheten av att i vissa fall ingå sekre— tess- och säkerhetsskyddsarrangemang liksom samarbetsavtal eller överens— kommelser om ett bredare militärtekniskt samarbete. Jag vill också åter— knyta till vad jag tidigare har anfört (avsnitt 5) om det svenska intresset och behovet av ett utvidgat internationellt samarbete, inte minst med länderna inom EG. Inom ramen för sådana på regeringsnivå ingångna avtal eller över— enskommelser kan myndigheter och företag inom försvarssektorn, efter re- geringens godkännande, ingå de mer preciserade och omfattande avtal som

' det aktuella samarbetet kräver.

Jag har tidigare angett att jag i detta sammanhang kommer att föreslå att avtal om utlandssamverkan, i form av gemensam utveckling och tillverkning av krigsmateriel mellan ett svenskt företag och någon i utlandet, endast skall få ingås med regeringens tillstånd. Jag återkommer närmare till denna fråga senare (avsnitt 13). Jag har också angett att de allmänna riktlinjer för utför— sel och samverkan på krigsmaterielområdet, somjag behandlar under detta avsnitt, skall ligga till grund för regeringens prövning i dessa frågor.

Vid prövningen av samarbetsavtal bör en helhetsbedömning göras med ut— gångspunkt från de riktlinjer jag här har angett. Valet av samarbetspartner och därmed samarbetsland bör prövas grundligt. Kretsen av länder som kan antas komma i fråga för det mest angelägna samarbetet är begränsad. Det rör sig till övervägande del om länder med vilka vi har långvariga relationer på krigsmaterielområdet, i de flesta fall inom den krets av länder där enligt vad jag tidigare har anfört inga utrikespolitiska skäl föreligger mot utlands— samverkan. Det finns i de flesta fall som torde bli aktuella lång erfarenhet av samarbete, och sekretess- och säkerhetsskyddsfrågor har regelmässigt diskuterats i myndighetskontakter och i flera fall reglerats i särskilda över— enskommelser. Detta medför en ömsesidig förståelse för det andra landets syn på krigsmaterielfrågor, stadga i relationerna och ett gott underlag vid bedömningen av exportfrågor så att en praxis kan etableras.

Krigsmaterielcxportutrcdningen har ingående behandlat denna fråga ur olika aspekter. KMU har kommit till slutsatsen att villkoren för export från samarbetslandet av samproducerad krigsmateriel om möjligt bör regleras i

• Sida 60
•  Original

samarbetsavtalet och därigenom underställas regeringens prövning. Utred- ningen pekar vidare på möjligheten att inom ramen för särskilda myndig- hctsövercnskommelser ta särskild ställning till sådana frågor om vidareex- port, som kan uppkomma vid gemensam utveckling och produktion av krigs- materiel.

Jag ansluter mig till KMU:s bedömning att villkoren för export från sam- arbetslandet av samproducerad krigsmateriel i första hand bör regleras i de samarbetsavtal som ingås mellan berörda parter, t.ex. i form av en länder- lista. Saken kommer därigenom att underställas regeringens prövning. Re- geringen kan enligt de förslag jag senare kommer att lägga fram att kunna förena ett tillstånd med villkor, t.ex. om rapportering i anslutning till avtalets praktiska tillämpning (se avsnitt 18). Härigenom kan regeringen fortlöpande kontrollera att villkoren i avtalet, t.ex. om export från samarbetslandet, res- pekteras.

Samarbetsavtal behöver inte alltid innebära att frågan om utförsel, upplå- telse av tillverkningsrättigheter eller annan liknande åtgärd från det svenska företaget blir aktuell. Fråga härom kan i vissa fall uppkomma först i ett se- nare skede. KMU anför i detta sammanhang att regeringen i sådant fall skall pröva fråga om sådan utförsel m.m. som senare kan uppkomma, i enlighet med riktlinjerna. Jag ansluter mig till denna bedömning, men jag bedömer samtidigt att sådan utförsel till samarbetslandet för dess egen räkning, som är en konsekvens av samarbetsavtalet, alltid bör medges om inte ovillkorligt hinder uppstår.

Om samarbetsavtalet emellertid förutsätter export från samarbetslandet till tredje land måste bedömningen enligt min mening ske med hänsyn till flera faktorer.

Av avgörande betydelse är enligt min mening slutproduktens nationella identitet. Som har framhållits av utredningen, och ytterligare betonats av flera remissinstanser, bör en skillnad göras mellan fall där det svenska bidra- get till samarbetet är av mer underordnad betydelse och sådant samarbete som innebär att slutprodukten har en utpräglad svensk identitet. Vid bedöm- ningen kan sådana faktorer som patent och upphovsrätt till materielen tjäna som vägledning. Jag anser inte att det är möjligt att på förhand fastställa nå- gon generell regel på denna punkt. Bedömningen måste göras med beak- tande av alla relevanta omständigheter.

Iden mån slutprodukten i fråga bedöms ha en övervägande utländsk iden- titet bör export till tredje land medges inom ramen för samarbetslandets ex- portregler. Om materielen däremot har en övervägande svensk identitet bör frågor om export till tredje land avgöras i enlighet med riktlinjerna för sådan export från Sverige. Undantag från denna senare huvudregel bör kunna gö- ras för de fall att regeringen vid sin totalbedömning, och med beaktande av de grundläggande kriterierna för utlandssamverkan, kommer till slutsatsen att det är ett starkt svenskt försvarspolitiskt intresse att visst samarbete kom- mer till stånd. Det första huvudkriteriet, att det är försvars- och säkerhetspo- litiskt önskvärt att utlandssamverkan kommer till stånd, bör i sådant fall ges en särskild tyngd i bedömningen. En förutsättning är att den samverkan det gäller i sig bedöms stå i samklang med Sveriges egna utrikespolitiska princi- per och mål. Är det i ett sådant fall en förutsättning från samarbetspartnerns

• Sida 61
•  Original

sida att viss export kan äga rum, bör i det enskilda fallet enligt min mening export till tredje land kunna medges av regeringen inom ramen för samar- betslandets exportregler. även om slutprodukten inte har en övervägande ut- ländsk identitet. I de fall jag här anger kan det finnas skäl att ingå en särskild överenskommelse mellan svenska och utländska myndigheter, iviktigare fall mellan den svenska och den utländska regeringen.

7. Ny lag om krigsmateriel

Mitt förslag: Bestämmelserna om krigsmateriel som nu finns i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och i lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. samlas i en lag. I den nya lagen införs också vissa nya bestämmelser.

Utredningarnas förslag: Medborgarkommissionens och KMU:s förslag överensstämmer med mitt förslag såvitt gäller sammanläggningen.

Remissinstanserna: Riksåklagaren ställer sig bakom KMU:s uttalande och understryker därutöver vikten av att enhetliga sanktionsregler kan skapas på krigsmateriellagstiftningens område och på angränsande områden. Även FOA förordar en samlad enhetlig reglering av utlandssamverkan, inhemsk tillverkning samt utförsel inorn krigsmaterielområdet. FFVanser att de gäl- lande lagarna är svåröverskådliga och i vissa fall svårtolkade och att en ge- mensam lag kanske skulle vara fördelaktig från denna utgångspunkt.

Skälen för mitt förslag: Utförsel av krigsmateriel är underkastad kontroll sedan år 1918. Regleringen har byggts ut vid flera tillfällen. Nu gällande lag (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (utförsellagcn) trädde i kraft den 1juli 1988.

Enligt utförsellagcn ankommer det på regeringen att meddela föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel. I förordningen (1988:561) om för- bud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (utförselförordningen) anges att med krigsmateriel skall avses sådana varor som är upptagna i en bilaga till förordningen. I förordningen finns en förteckning över krigsmateriel som in- nehåller 16 grupper materiel, vilka inom sig innehåller undergrupper. I ut- försellagcn stadgas att krigsmateriel inte får föras ut ur landet utan tillstånd av regeringen. Regeringens prövning sker med utgångspunkt i de riktlinjer som har godkänts av riksdagen.

Förutom utförsel regleras upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt samt bedrivande av militärt inriktad utbildning av utländska medborgare. Genom nu gällande lag infördes också krav på tillstånd för att ingå avtal med någon utom landet om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel. Slutligen är även marknadsföring av krigsmateriel reglerad i lagen.

Tillverkning av krigsmateriel och därmed sammanhängande förfaranden är under statsmakternas kontroll sedan år 1935. En revision av bestämmel- serna gjordes genom den nu gällande lagen (1983:1034) om kontroll över

• Sida 62
•  Original

tillverkningen av krigsmateriel, m.m. (tillverkningslagen). Den grundläg- gande bestämmelsen innebär att det krävs regeringens tillstånd för att få till- verka eller tillhandahålla krigsmateriel. I förordningen (1.983:1036) om kon- troll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. (tillverkningsförordningen) har regeringen föreskrivit att i tillverkningslagen skall tillämpas i huvudsak samma krigsmaterielbegrepp som i utförsellagcn.

De två ursprungsförfattningarna från år 1918 resp. år 1935 reglerade olika sidor av krigsmaterielområdet. Utvecklingen har därefter varit sådan att de båda lagarna allt mer har kommit att gå in ivarandras områden.

För en sammanslagning av lagarna talar det förhållandet att de med två undantag tillämpar samma krigsmaterielbegrepp och att ärenden enligt båda lagarna bereds av krigsmaterielinspektionen. Vidare bygger båda lagarna på principiella förbud som det huvudsakligen ankommer på regeringen att med- dela undantag från.

Vidare talar det förhållandet att lagarna går in i varandras tillämpnings- områden för en gemensam reglering. Exempelvis regleras i dag tillverkning i utlandet i form av upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt i utförsel- lagen (4 5) medan bestämmelser om tillstånd att tillhandahålla krigsmateriel i utlandet återfinns i tillverkningslagen (3 5).

Med hänsyn till vad jag nu har anfört samt för att öka åskådligheten och klarheten med beaktande av att lagarna huvudsakligen har en gemensam målgrupp föreslår jag att tillverkning och tillhandahållande av krigsmateriel samt utlandssamverkan på krigsmaterielområdet skall regleras i en lag som har avseende på vapen, ammunition och annan för militärt bruk utformad materiel, benämnd lagen om krigsmateriel.

Till den nya lagen förs med vissa ändringar gällande bestämmelser i till- verknings- resp. utförsellagen samt tillkommande bestämmelser om överfö- ring av programvara och samarbetsavtal.

Den nya lagen är i stora drag uppbyggd enligt följande. Efter en inledande bestämmelse om lagens tillämpningsområde och ett bemyndigande till rege- ringen att meddela föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel samt vissa definitioner återfinns bestämmelser som huvudsakligen rör natio- nella förhållanden, dvs. tillverkning av krigsmateriel och tillhandahållande av krigsmateriel, tillverkningsrätt eller metod för framställning av krigsma- teriel. Härefter följer bestämmelser om utlandssamverkan. Som sådan sam- verkan betecknas dels utförsel av krigsmateriel inkl. överföring av program- vara genom telekommunikation etc. och tillhandahållande av krigsmateriel som finns i utlandet, dels upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt, samarbetsavtal och militärt inriktad utbildning av utländska medborgare. Av bestämmelserna är endast bestämmelserna om överföring av programvara och om samarbete med någon i utlandet nya. Beträffande andra bestämmel- ser har i en del fall gjorts vissa jämkningar.

Därpå följer bestämmelser som har till syfte att möjliggöra kontroll av ef- terlevnaden av lagen och meddelade tillstånd. Dessa bestämmelser överens- stämmer i huvudsak med gällande rätt.

Avslutningsvis innehåller lagen ansvarsbestämmelscr.

• Sida 63
•  Original

8. Tillverkning av krigsmateriel 8.1 Tillstånd att tillverka krigsmateriel

Mitt förslag: Det skall även i fortsättningen krävas tillstånd av rege- ringen för att få tillverka krigsmateriel, och ett sådant tillstånd skall även i fortsättningen kunna förenas med villkor avseende ägandet. Till skillnad från gällande rätt skall det inte anges några begränsningar i lagen för erhållande av tillstånd. Regeringen skall liksom i dag kunna meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet för ändring el- ler ombyggnad av skjutvapen som avses i 24 & vapenlagen och tillverk- ning av enstaka skjutvapen och ammunition för tillverkarens eget bruk. Krav på tillverkningstillstånd gäller inte för statliga myndigheter som inte är affärsverk.

Utredningarna har inte lämnat något förslag i denna del. Bakgrunden till mitt förslag: Jag vill redan inledningsvis framhålla att jag bedömer det som väsentligt att regeringen även i framtiden har möjlighet att ingripa om det utländska inflytandet i ett svenskt krigsmaterieltillverkande företag riskerar att överstiga vad som regeringen i det enskilda fallet anser förenligt med svenska nationella säkerhetspolitiska intressen. Jag vill härvid erinra om att artikel 223 i Romfördraget tillåter att en medlemsstat vidtar åtgärder som den anser nödvändiga för att skydda egna väsentliga säkerhets- intressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel. Vid ett svenskt medlemskap i EG skulle bestämmelser som inskränker utländskt ägande i krigsmaterieltillverkande företag inte vara i strid med Romfördraget. I sitt betänkande över totalförsvarspropositionen har försvarsutskottet uttalat att det är viktigt att erforderlig kontroll över denna del av industrin kan upprätthållas från svensk sida (prop. 1991/92:102, FöU 12).

Idag regleras rätten att tillverka krigsmateriel i 2 ä tillverkningslagen. Be- stämmelsen innebär att krigsmateriel inte får tillverkas här i landet utan till- stånd av regeringen. Sådant tillstånd får som huvudregel endast meddelas svensk myndighet, svensk medborgare, svenskt handelsbolag ivilket inte nå- gon av bolagsmännen är kontrollsubjekt enligt den upphävda lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag (företagsförvärvslagen) och svenska aktiebolag som har utlänningsförbehåll i sin bolagsordning. Även om dessa förutsättningar inte är uppfyllda, kan tillstånd att tillverka krigsmateriel meddelas, om det föreligger särskilda skäl härför. Regeringen får också meddela undantag från tillståndskravet för vissa typer av tillverk- ning.

I 45 tillverkningslagen anges att ett tillverkningstillstånd får förenas med villkor. Sedan mitten av 1980-talet har tillverkningstillstånd regelmässigt förenats med villkor avseende ägandet. Vanligen anges att tillståndet gäller under förutsättning att det i bolagsordningen finns ett utlänningsförbehåll som inte är mindre strängt än det som anges i företagsförvärvslagen.

• Sida 64
•  Original

Alltsedan de första bestämmelserna om tillverkningstillstånd infördes år 1935, har det ansetts vara betydelsefullt att utländska intressen inte får ett av- görande inflytande över den svenska krigsmaterieltillverkningcn. 1935 års förordning om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. innehöll därför begränsningar av möjligheterna för företag med ett utländskt infly- tande att få tillverkningstillstånd. Denna typ av begränsningar fanns i tillverk— ningslagen fram till införandet av företagsförvärvslagen år 1982. Enligt före- draganden var det då inte längre nödvändigt att vidmakthålla ett absolut för- bud mot tillverkningstillstånd för bolag utan utlänningsförbehåll, eftersom en betryggande ordning ansågs kunna uppnås inom tillståndsprövningens ram.

År 1987 ändrades emellertid åter 25 och tillfördes föreskrifter om be- gränsningar avseende ägandet. Ändringen motiverades med att regeringen regelmässigt villkorade tillverkningstillstånden för krigsmaterieltillverkning i aktiebolag såtillvida att det i bolagsordningen skulle finnas ett utlännings- förbehåll som inte är mindre strängt än det enligt företagsförvärvslagen. Att detta krav utgjorde tillämpad praxis borde enligt föredraganden avspegla sig i reglerna för tillståndsgivningcn.

Den 1 januari 1992 upphävdes företagsförvärvslagen. Härmed har rege- ringen inte längre någon möjlighet att förbjuda att utländska rättssubjekt förvärvar aktier i svenska företag. I samband med upphävandet infördes i tillverkningslagen den definition av utlänningsförbehåll som då fanns i före- tagsförvärvslagen.

Begreppet utlänningsförbehåll är utgångspunkt såväl för den nu gällande bestämmelsen om vem som kan meddelas tillverkningstillstånd som för de villkor som anges för tillstånden. Ett utlänningsförbehåll förutsätter att ak- tier kan förklaras bundna, vilket innebär att de inte kan förvärvas av andra än vissa i bolagsordningen angivna grupper.

Bestämmelser om bundna och fria aktier finns i 17 kap. aktiebolagslagen (1975:1385). Aktiebolagslagen är för närvarande föremål för en utredning. I delbetänkandet ”Bundna aktier” (SOU 1992:13) föreslår aktiebolagskom- mittén att 17 kap. aktiebolagslagen skall upphävas. Kommittén awisar alla tankar på att behålla systemet med bundna och fria aktier enbart på krigsma- terielområdet. Däremot finns det enligt kommitten inte något hinder mot att ha bestämmelser om förvärvskontroll för aktier i denna typ av företag.

Om kommitténs förslag leder till lagstiftning, kan en eventuell lagregle— ring av vem som kan medges rätt att tillverka krigsmateriel inte bygga på begreppet utlänningsförbehåll.

Skälen för mitt förslag: Att statsmakterna även i framtiden bör ha kontroll över vem som tillverkar krigsmateriel i Sverige har inte satts i fråga. Med hänsyn till de nationella säkerhetsintressen som är förenade med krigsmate- rieltillverkning bör sådan tillverkning liksom i dag som huvudregel kräva re- geringens tillstånd.

I den nu gällande bestämmelsen om tillverkningstillstånd (25 tillverk- ningslagen) begränsas regeringens möjlighet att meddela sådant tillstånd till att avse svensk myndighet, svensk medborgare, handelsbolag i vilket inte någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt och aktiebolag som har utlän- ningsförbehåll i bolagsordningen. Jag anser att det skall överlåtas åt rege-

• Sida 65
•  Original

ringen att utan begränsningar i lagen besluta om vem som kan betros med tillverkningstillstånd.

Statsmakternas intresse av att krigsmaterielindustrin förblir i svenska hän- der betingas enligt min mening bl.a. av det aktuella företagets strategiska betydelse. I normalfallet torde regeringens inställning vara att tillverknings- tillstånd endast kan meddelas ett företag som har ett stabilt nationellt ägande. Beträffande några av de strategiskt mindre viktiga företagen bör re- geringen i enskilda fall kunna acceptera att meddela tillverkningstillstånd till ett företag som har ett utländskt bestämmande inflytande. Regeringen bör i sådana fall inte vara begränsad av inskränkningar i lagen. I andra fall kan det vara ett nationellt intresse att få in ett utländskt ägande i ett krigsmate- rieltillverkande bolag, om alternativet är nedläggning av den svenska för- svarsindustrin i fråga.

En kontroll av det utländska ägandet i svenska krigsmaterieltillverkande företag, som enbart består i att regeringen har kännedom om och kan ta hän- syn till förhållandena vid ansökningstillfället, är inte tillräcklig. Regeringen måste enligt min mening därutöver ha en möjlighet att ingripa om aktier övergår i utländsk ägo i en omfattning, som regeringen anser ger ett i det enskilda fallet oacceptabelt utländskt inflytande i företaget. Detta bör kunna tillgodoses genom att regeringen när den ger tillverkningstillstånd, ifall 'där ett svenskt ägande är påkallat, villkorar tillståndet såtillvida att de intressen som dominerar företaget skall vara svenska. Jag kommer att utveckla detta närmare i det följande avsnittet.

Enligt 2å tillverkningslagen får regeringen meddela föreskrifter om un- dantag från tillståndskravet för tillverkning av krigsmateriel som bedrivs på uppdrag av den som har tillstånd att tillverka ifrågavarande krigsmateriel. Bemyndigandet har inte utnyttjats och jag kan inte förutse ett utnyttjande, varför bemyndigandet enligt min mening bör utgå. Regeringen får i dag också meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet för ändring el- ler ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 9 första stycket vapenlagen (1973: 1176) och för tillverkning av enstaka vapen och ammunition för till- verkarens eget bruk. I denna del föreslårjag inte någon ändring.

Med tillverkning av krigsmateriel skall förstås framställning av sådan ma- teriel eller delar därav som utgör krigsmateriel.

8.2. Kontroll över det utländska inflytandet i krigsmaterieltillverkande företag genom villkor för tillverkningstillstånden

Mitt förslag: Det skall i lagen uttryckligen anges att tillstånd för aktie- bolag att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel skall få förenas med villkor om att endast en viss andel av aktierna, direkt eller indi- rekt, får ägas av utländska rättssubjekt. Tillstånd skall vidare även i framtiden få förenas med villkor om att styrelseledamöter och supple- anter för dem samt verkställande direktör i bolaget skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige.

• Sida 66
•  Original

Även för handelsbolag skall det av lagen framgå att tillstånd till till- verkning och tillhandahållande får förenas med villkor avseende ägandet.

Utredningarna har inte lämnat något förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Som jag nyss har anfört bör kontrollen över ut- ländskt ägande av den svenska krigsmaterielindustrin tillgodoses genom att tillverkningstillstånd förenas med villkor avseende ägandet. Enligt tillverk- ningslagen har regeringen redan i dag en möjlighet att förena ett tillverk- ningstillstånd med villkor. Att åsidosätta ett villkor utgör grund att återkalla ett tillstånd.

Jag har i föregående avsnitt redogjort för att tillverkningstillstånd redan i dag regelmässigt förenas med villkor avseende ägandet. Normalt föreskrivs i villkoret att tillståndshavaren skall ha ett utlänningsförbehåll i sin bolags- ordning som inte är mindre strängt än det som stadgas i företagsförvärvsla- gen. Om en tillståndshavare med ett sådant villkor inför ett mindre strängt utlänningsförbehåll eller helt upphäver detta, utgör åtgärden ett sådant åsi- dosättande av villkoret som utgör grund för återkallelse av tillverkningstill- ståndet. '

Jag anser att denna nuvarande ordning skall bestå. Villkoren bör dock ges en mera individuell utformning än hittills. Ett villkor skall exempelvis kunna ange att det för tillverkningstillståndets bestånd krävs att det bestämmande inflytandet över ett bolag innehas av svenska rättssubjekt, medan det för ett annat bolag kan anges att tillståndet gäller under förutsättning att ett och samma utländska rättssubjekt inte äger ett bestämmande inflytande i bola- get. Olika villkor skall naturligtvis kunna förenas i ett tillstånd.

Utländskt ägande kan vara direkt genom innehav av aktier i det krigsma- terieltillverkande företaget eller indirekt genom innehav av aktier i ett så- dant företags moderbolag. De flesta av de krigsmaterieltillverkande företa- gen ingår i koncerner där de är helägda dotterbolag. Aktierna är därför nor- malt inte föremål för allmän handel. Ett villkor som endast tar sikte på vem som äger aktierna i det krigsmaterieltillverkande företaget blir enligt min mening verkningslöst i ett sådant fall. Villkoret bör därför även avse aktierna i moderbolaget eftersom moderbolaget har det totala inflytandet över det krigsmaterieltillverkande företaget. Ett villkor som inskränker utländska rättssubjekts direkta inflytande i ett krigsmaterieltillverkande företag kan i annat fall lätt kringgås genom att ett utländskt rättssubjekt för detta ändamål bildar ett aktiebolag i Sverige. Ett sådant bolag utgör ett svenskt rättssubjekt och kan köpa aktier i det krigsmaterieltillverkande företaget utan att föran- leda att detta åsidosätter det meddelade villkoret. En kontroll genom med- delande av villkor för tillverkningstillstånd måste alltså kunna inbegripa ak- tier i andra bolag i en koncern i vilket ingår ett krigsmaterieltillverkande företag. Detta kan ske genom att regeringen anger att tillståndet gäller under förutsättning att ett utländsk rättssubjekt varken direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande i det krigsmaterieltillverkande företaget.

Om förvärvet avser aktier i moderbolag kan förvärvaren vara okunnig om att hans förvärv kan komma att leda till att tillverkningstillståndet för ett

• Sida 67
•  Original

krigsmaterieltillverkande företag i koncernen kan komma att återkallas på grund av att villkoret har åsidosatts. När det gäller förvärv av en så stor aktie- post bör man dock kunna förmoda att en investerare gör en sådan undersök- ning av såväl företaget och koncernen som av de nationella bestämmelser som gäller för företaget, att han vet vilka företag som ingår i koncernen och vilka speciella regler som gäller för dessa. Jag anser därför inte att situatio- nen kommer att skapa några problem i praktiken.

När regeringen har att ta ställning till om ett företag skall ges tillverknings- tillstånd eller om ett tillverkningstillstånd skall återkallas sedan företaget har åsidosatt ett villkor som gäller ägandet, måste regeringen enligt min mening beakta från vilket land det utländska ägandet utgår. Jag har i avsnitt 6 om riktlinjerna för krigsmaterielexport och utlandssamverkan framhållit att ut- landssamverkan med de nordiska staterna, de traditionellt neutrala staterna i Europa och med länderna inom EG i princip får anses stå i överensstäm- melse med Sveriges säkerhetspolitik. Beträffande de strategiskt viktigaste företagen kan regeringen göra bedömningen att det vore mindre önskvärt att ett företag från ett sådant land fick ett bestämmande inflytande över det svenska krigsmaterieltillverkande företaget, men likväl kan regeringen komma till slutsatsen att ett sådant ägande vore att föredra framför en ned- läggning av industrin.

Regeringens kontrollmöjlighet ligger sålunda i att tillverkningstillståndet kan återkallas om det utländska inflytandet blir större än vad regeringen i villkoret har angivit som acceptabelt. Jag är medveten om att ett villkor inte utgör ett hinder för att aktier förvärvas av en utländsk konkurrent endast i avsikt att lägga ned det svenska företaget. En möjlighet att minska denna risk vore att införa förvärvsbestämmelser på krigsmaterielområdet. Efter- som det inte skulle vara tillräckligt att sådana bestämmelser omfattade före- tag med tillverkningstillstånd, utan de också skulle behöva reglera förvärv av aktier i andra bolag som ingår i en koncern i vilken det finns ett krigsmate- rieltillverkande företag, är jag för närvarande inte beredd att föreslå det. Det kan i detta sammanhang förtjäna att påpekas, att det inte heller i dag finns några bestämmelser som hindrar ett krigsmaterieltillverkande företag från att upphöra med sin verksamhet.

Jag återkommer i avsnitt 18 till bestämmelser om återkallelse av bl.a. till- verkningstillstånd. Där föreslår jag att ett tillstånd skall kunna återkallas bl.a. om tillståndshavaren har åsidosatt ett villkor eller brutit mot en kon- troll- eller ordningsbestämmelse eller om andra särskilda skäl till återkallelse föreligger. Om ett svenskt aktiebolag, som ägs av ett svenskt och ett ut- ländskt företag, har fått tillstånd att tillverka krigsmateriel och det utländska företaget sedan säljer sina aktier till någon i ett land med vilket svenska rege- ringen enligt riktlinjerna inte kan godkänna utlandssamverkan, bör det en- ligt min mening föreligga skälig anledning att återkalla tillståndet.

Som jag har redovisat tidigare kan regeringen redan i dag när ett tillstånd ges föreskriva villkor i fråga om ägandet. Med den lösningjag har föreslagit för kontrollen av det utländska ägandet och som således innebär att bestäm- melsen om förutsättningar för regeringens prövning slopas, anserjag att det av lagen i stället bör framgå att regeringen kan villkora tillstånden på det sätt jag nyss angivit.

• Sida 68
•  Original

Enligt min mening bör regeringen noga följa utvecklingen för de krigsma- terieltillverkande företagen i Sverige. Allmänt sett går vi mot en ökande in- ternationalisering, inte minst mot bakgrund av integrationsarbetet i Europa. Det är en utveckling som regeringen bejakar och som har många positiva effekter för Sverige och svenskt näringsliv. Dock kan det i enskilda fall upp- stå situationer, då det med hänsyn till våra nationella säkerhets- och försvars- intressen är angeläget att slå vakt om att viss försvarsteknologisk kompetens bevaras i Sverige och i svenska händer. Om det visar sig att de regler jag föreslår i detta lagförslag inte är tillräckliga för att tillgodose dessa nationella intressen, får frågan tas upp till förnyad prövning, eventuellt i form av en särskild utredning.

9. Tillhandahållande av krigsmateriel

Mitt förslag: Verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmate- riel, uppfinningar rörande krigsmateriel och metoder för framställ- ning av sådan materiel skall inte heller i framtiden få bedrivas här i landet titan tillstånd av regeringen. Svenska myndigheter, svenska företag och den som är bosatt eller sta- digvarande vistas här skall inte heller utom landet få bedriva sådan verksamhet utan tillstånd av regeringen. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för sådana statliga myndigheter som inte är affärsverk. Undantag skall göras för verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel till svenska statliga myndigheter eller tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller. Undantag skall också göras för innehavare av tillverkningstill- stånd, om verksamheten avser krigsmateriel som tillhör honom och som finns inom landet eller tillhandahållande av uppfinning eller me- tod för framställning av krigsmateriel till en svensk statlig myndighet eller tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller. Regeringen skall även i fortsättningen få meddela föreskrifter om un- dantag från tillståndskravet enligt första och andra styckena i fråga om sådan handel med skjutvapen som regleras genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176) eller sådan hantering av ammunition eller an- nan explosiv vara som regleras genom föreskrifterna i lagen (1988z868) om brandfarliga och explosiva varor.

Utredningarna har inte lämnat något förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Enligt 3 5 tillverkningslagen får krigsmateriel, upp- finning avseende krigsmateriel eller metod för framställning av krigsmateriel inte yrkesmässigt tillhandahållas här i landet och inte heller utom landet av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigva- rande vistas här. Från tillståndskravet gäller vissa undantag.

Prop. 1991/921174

• Sida 69
•  Original

Tillstånd behövs sålunda inte för tillhandahållande till en svensk statlig myndighet eller en tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet avser. Inte heller behövs tillstånd för en inneha- vare av tillverkningstillstånd, om tillhandahållandet avser krigsmateriel som tillhör tillståndshavaren och som .finns inom landet eller uppfinning eller me- tod som tillhör tillståndshavaren. Regeringen har också bemyndigats att meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet för handel med skjutvapen, ammunition eller annan explosiv vara som omfattas av vapenla- gen (1973:1176) eller lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

År 1988 gjordes den senaste ändringen av 35 tillverkningslagen. Änd- ringen innebar att förbudet utökades till att omfatta tillhandahållanden som sker utom landet av en svensk myndighet, ett svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här. Paragrafens undantag från tillstånds- kravet för innehavare av tillverkningstillstånd om tillhandahållandet avser krigsmateriel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av tillstånds- havaren begränsades samtidigt till att endast avse materiel som tillhör till— ståndshavaren och som fysiskt finns inom landet.

I propositionen 1987/88:154 anförde föredragande statsrådet att särskild försiktighet måste iakttas vid prövning av ansökningar om tillstånd att till- handahålla materiel eller metoder för utländska kontrahenters räkning. Till— stånd till sådana transaktioner borde endast ges i det enskilda fallet. Jag an- ser att en sådan uppdelning bör gälla även i framtiden.

Med tillhandahållande avses i denna lag försäljning, upplåtelse, utbju- dande mot vederlag, lån, gåva eller förmedling. Genom preciseringen av for- merna för tillhandahållandet framgår att åtgärder som innefattar ett rent fy- siskt tillhandahållande, t.ex. av ett transportföretag, inte omfattas av lagens bestämmelser. Bestämmelsen om tillståndsplikt motiveras av intresset att kunna kontrollera svenska intressenters engagemang också vad avser denna del av krigsmaterielhanteringen.

Tillstånd skall till en början kunna ges till verksamhet som består i att till- handahålla krigsmateriel inom landet. Ett tillstånd att tillhandahålla krigs— materiel torde i allmänhet kunna vara generellt och gälla under viss tid. Även ett tillstånd att bedriva motsvarande verksamhet i utlandet torde kunna vara generellt, dvs. ett tillstånd att befinna sig på marknaden i ett visst land. När det gäller transaktioner som exempelvis innebär förmedling för utländska kontrahenters räkning menar jag dock att det i enlighet med hit- tillsvarande praxis skall krävas tillstånd i det enskilda fallet. Detta bör regle- ras i en särskild paragraf. Jag återkommer till detta i nästa avsnitt.

Att verksamhet som består i tillhandahållande till någon i utlandet utöver de bestämmelser som regleras här kräver tillstånd enligt bestämmelserna om utförsel och avtal om tillverkningsrätt och samarbete framgår av de särskilda bestämmelser som reglerar dessa områden.

Undantaget från tillståndskravet för dem som tillhandahåller till en svensk statlig myndighet eller tillståndshavare som har tillstånd att tillverka krigs- materiel av det slag tillhandahållandet avser gäller endast när tillhandahål— landena uteslutande avser sådana mottagare. Avsikten är att ett företag som tillhandahåller en produkt som klassificeras som krigsmateriel till en statlig myndighet eller till någon som har tillstånd att tillverka motsvarande mate-

• Sida 70
•  Original

riel inte skall vara undantagen från tillståndskravet om han tillhandahåller produkten till någon annan inom landet. Denna situation torde dock vara sällsynt förekommande.

I undantaget från tillståndskravet för innehavare av tillverkningstillstånd som tillhandahåller uppfinning avseende krigsmateriel eller metod för fram- ställning av sådan materiel awiker mitt förslag från gällande rätt. Undanta- get bör enligt min mening gälla vid tillhandahållande till svenska statliga myndigheter eller tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet avser.

Avtal om upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt föreslås regleras i en särskild bestämmelse.

10. Förmedling av krigsmateriel, m.m.

Mitt förslag: Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadigvarande vistas här skall inte utan tillstånd av rege- ringen i det enskilda fallet till någon i utlandet få tillhandahålla bl.a. krigsmateriel som finns i utlandet eller uppfinning rörande krigsmate- riel eller metod för framställning av sådan materiel.

Utredningarna har inte lämnat något förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Jag har i föregående avsnitt föreslagit en bestäm- melse om tillstånd till sådan verksamhet som består i att tillhandahålla bl.a. krigsmateriel och i det sammanhanget påpekat att det utöver detta verksam- hetstillstånd krävs tillstånd i det enskilda fallet för exempelvis utförsel eller ingående av avtal om upplåtelse av tillverkningsrätt.

Tillhandahållande av krigsmateriel som finns i utlandet till någon i ut- landet liksom tillhandahållande av uppfinning rörande krigsmateriel eller metod för framställning av krigsmateriel till någon i utlandet träffas emeller— tid inte av dessa bestämmelser. Som föredraganden påpekade i propositio- nen l987/88:154 bör särskild försiktighet iakttas vid sådana transaktioner och tillstånd endast ges i det enskilda fallet Jag anser att denna ordning ut- tryckligen bör framgå av lagen.

Således skall enligt min mening svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadigvarande vistas här och som har regering- ens tillstånd att i utlandet bedriva en verksamhet som består i tillhandahål- lande av krigsmateriel, ansöka om tillstånd hos regeringen för att t.ex. få förmedla krigsmateriel som finns i ett land till ett annat land. Detsamma skall gälla för att få tillhandahålla en uppfinning rörande krigsmateriel eller en metod avseende sådan materiel till någon i utlandet.

En sådan ansökan skall prövas enligt de riktlinjer som jag har redogjort för i avsnitt 6. Såvitt gäller tillhandahållande av krigsmateriel som finns i ut- landet utgör förslaget inte någon ändring av den ordning som gäller i dag.

• Sida 71
•  Original

11. Utförsel av krigsmateriel

Mitt förslag: Utförsel av krigsmateriel skall även i framtiden omfattas av ett generellt förbud, från vilket regeringen kan meddela undantag. I fråga om programvara likställs med utförsel överföring till utlandet genom telekommunikation eller på annat liknande sätt. Ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt får prövas av det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförsel av skjutvapen och tillhörande am- munition för enskild persons räkning och skjutvapen och därtill hö- rande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom riket, av skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åt- gärd, av skjutvapen som förts in i landet för sådan åtgärd samt för sådana jakt- och tävlingsskjutvapen och tillhörande ammunition som har förts in i landet i enlighet med bestämmelserna i 16 ä 2 vapenlagen (1973:1176).

Utredningarna: Begreppsutredningen anför att programvara i allmänhet inte kan anses som krigsmateriel eller som materiel i övrigt som från export- regleringssynvinkel är att jämställa med krigsmateriel. Utredningen anför vidare att i den mån programvara bör regleras kan detta ske på samma sätt som gäller för tjänster och andra immateriella företeelser.

KMU delar denna uppfattning. Utredningen uttalar sig vidare för att ett principiellt förbud mot utförsel kompletterat med riktlinjer för tillstånds— prövningen bör behållas.

Remissinstanserna har lämnat utredningarnas synpunkter utan erinran, utom RPS som anser att också klassificeringen av datorprogram bör upp— märksammas i fortsättningen.

Skälen för mitt förslag: Det grundläggande förbudet mot krigsmaterielex- port återfinns i 25 utförsellagcn. Mitt förslag överensstämmer med detta stadgande.

Som jag har redovisat i avsnitt 5 har vi ett starkt säkerhetspolitiskt behov av att på olika sätt samverka med andra länder på krigsmaterielområdet, inte minst med länderna i EG. Flera tidigare utredningar har pekat på sambandet mellan försvarsindustrins förmåga att tillgodose det svenska försvarets be- hov av materiel och industrins möjlighet att kunna exportera. Genom export kan företagen behålla kompetens och kapacitet att inom landet utveckla och tillverka krigsmateriel för försvarets räkning. Export av krigsmateriel bör därför kunna ske inom ramen för våra allmänna utrikespolitiska principer i den omfattning som är betingad av våra egna försvars- och säkerhetspoli- tiska mål och behov.

En önskan att stå utanför andra länders konflikter och arbetet för rust— ningskontroll är de element som av tradition ligger bakom det generella för- budet mot vapenexport. Dessa skäl, som alltjämt äger giltighet, står mot de säkerhets- och försvarspolitiska skälen för export.

• Sida 72
•  Original

I avsnitt 4 har jag redogjort för min uppfattning att särskilt utformad pro- gramvara i vissa fall bör omfattas av krigsmaterielbegreppet. Programvara som är lagrad på fast medium omfattas av bestämmelserna om utförselkon— trollen. En begränsning av kontrollen till dessa fall skulle emellertid inne- bära att regleringen kan kringgås genom att programvara överförs på andra sätt. Motsvarande bedömning redovisades i propositionen 1990/91:97 om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelse- syfte, m.m.

Utan en reglering skulle exempelvis ett svenskt företag som fått i uppdrag att skapa ett program som är väsentligt för en utländsk produkt som utgör krigsmateriel fritt kunna överföra programvaran via telenätet mellan kon- struktörens dator och mottagarens dator i utlandet, medan utförseln av mot- svarande programvara i de fall den lagrats på medium skulle vara underkas- tad ett utförselförbud.

Detta skulle enligt min mening inte vara tillfredsställande. Jag anser där- för att förbudet mot utförsel av krigsmateriel bör kompletteras med att över- föring av programvara till någon i utlandet genom telekommunikation eller på annat liknande sätt likställs med utförsel. Detta förbud bör alltså omfatta de fall då programvara görs tillgänglig för någon i utlandet på annat sätt än via utförsel av programvara lagrad på fast medium.

Jag är inte främmande för att kontrollen av efterlevnaden av utförselför- budet i denna del kan vara förenad med svårigheter men anser inte att dessa svårigheter utgör skäl att avstå från en reglering.

Undantag från utförselförbudet skall även i framtiden som huvudregel meddelas av regeringen. Denna prövning skall ske med utgångspunkt i de riktlinjer jag har redovisat i avsnitt 6.

I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva sådana ärenden. Antalet regeringsärenden omfattar enligt de senaste årens statistik värdemässigt 98 %, medan ärenden som avgörs av statsrådet är de numerärt mest frekventa.

Jag anser att denna beslutsfördelning bör behållas. Den nuvarande ord- ningen, som har varit rådande under en lång följd av år och därvid visat sig vara i hög grad ändamålsenlig, är till stor del betingad av praktiska skäl. Även tidsmässiga aspekter spelar in. I många fall bör nämligen en ansökan om utförsel föranleda skyndsam handläggning.

Konstitutionsutskottet granskade år 1977 frågan om ett enskilt statsråds beslutanderätt och därvid särskilt statsråds beslutanderätt i ärenden som gäl- ler export av krigsmateriel. Utskottet uttalade bl.a. att granskningen inte gett anledning till erinran mot de beslut varigenom statsråd bemyndigats av- göra visst ärende eller grupp av ärenden (KU 1976/77:44).

Enligt 3 & utförsellagcn får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om utförsel av skjutvapen i vissa fall. Enligt utförselförordningen får därför enskild person vid utresa från riket utan sär- skilt tillstånd för personligt bruk föra med sig handeldvapen, som inte är hel- automatiskt vapen, och som han enligt vapenlagen är berättigad att inneha här i landet. Regeringen har exempelvis också bemyndigat polismyndighe— ten att pröva frågor om utförsel av handeldvapen och ammunition i anslut—

• Sida 73
•  Original

ning till jakt, tävling eller övning utom landet, liksom utförsel från enskild vapenhandlare av skjutvapen till enskild person eller vapenhandlare i ut- landet. Det kan härvid även röra sig om utförsel för utbyte, reparation eller översyn. .

Denna möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer att meddela föreskrifter bör enligt min mening behållas. De skäl som talar för denna särreglering är främst praktiska. I dessa fall är det inte heller fråga om export i egentlig mening.

I detta sammanhang har jag övervägt att föreslå att även införsel av krigs- materiel skall kontrolleras men inte funnit det motiverat. Ett skäl är att im- port i allmänhet sker för försvarets resp. krigsmaterielindustrins räkning el- ler omfattas av bestämmelserna i vapenlagen. Med denna fråga samman- hänger transitering av krigsmateriel genom Sverige. Transitering gäller till övervägande delen leveranser från och till våra nordiska grannländer. Av så- väl de nu tillämpade som av de föreslagna riktlinjerna följer att utrikes- och säkerhetspolitiska hinder i dessa fall generellt inte föreligger. Jag återkom- mer i avsnitt 25 i en fråga som rör tillstånd till införsel enligt vapenlagen.

Slutanvändarålagande

Export bör även i framtiden i princip endast kunna ske till stater, vars rege- ringar har åtagit sig att se till att vapnen inte vidareexporteras. Genom utfär- dande av ett slutanvändaråtagande förpliktar sig mottagarlandets regering att tillse dels att den svenska materielen endast skall disponeras av dess egen försvarsmakt, dels att materielen i fråga inte vidareexporteras i någon form till ett tredje land. Slutanvändarintygen kan kompletteras så att köparen också förbinder sig att bekräfta mottagandet av den materiel som omfattas av intyget.

Även det år 1986 införda systemet med en s.k. deklaration om egen till- verkning bör enligt min mening bestå. I en sådan deklarerar mottagaren av komponenter att dessa skall ingå som integrerade delar i egna produkter, att komponenterna inte skall ha någon inverkan på slutprodukternas identitet och att komponenterna inte skall vidareexporteras för sig. Även för stapel- varor som krut och sprängämnen används deklarationen om egen tillverk- ning.

Om det visar sig att en mottagare inte följer åtagandet genom att expor- tera till ett tredje land, skall detta påverka dennes möjligheter att i fortsätt- ningen köpa krigsmateriel från Sverige. Liksom i dag bör principen därvid vara att ett land vars regering tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareex- port av svensk materiel inte längre bör komma i fråga för utlandssamverkan med Sverige, så länge omständigheterna kvarstår.

I vissa fall saknas skäl att ställa krav på slutanvändarintyg. Det gäller i re- gel vid utförsel av handeldvapen för jakt- och sportskytte, vid utförsel för reparation, återutförsel efter reparation eller annan åtgärd, liksom i sådana fall av transitering till och från våra nordiska grannländer som har nämnts tidigare.

Som föredraganden betonade i propositionen 1987/882154 åligger det po— lis- och åklagarmyndigheterna att kontrollera att någon olovlig verksamhet

• Sida 74
•  Original

inte äger rum och utreda misstankar om överträdelser av bestämmelserna. När det gäller kontrollen över gränserna åvilar uppgiften tullmyndigheterna. Någon ändring i detta avseende åsyftas inte.

Varje enskilt utförselärende bör bedömas utifrån de riktlinjer som jag har redogjort för i avsnittet 6.

12. Upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt

Mitt förslag: Någon ändring görs inte i gällande regler. Detta innebär att avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt till någon i utlandet inte heller i framtiden skall få ingås här i landet utan tillstånd av regeringen. Inte heller skall svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadigvarande vistas här i landet få ingå sådana avtal utom landet utan tillstånd av regeringen.

Utredningarna har inte lämnat något förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt kan betraktas som ett alternativ till utförsel. Denna form av kunskapsöverföring blir allt mer frekvent och bör enligt min mening liksom i dag omfattas av regleringen.

Mitt förslag motsvarar med en redaktionell ändring nuvarande 45 utför- sellagcn. Med tillverkningsrätt avses det medgivande som lämnas någon an- nan att utnyttja viss rätt eller att i enlighet med av upplåtaren eller överlåta- ren tillhandahållna tekniska underlag såsom ritningar, beskrivningar eller programvara tillverka en viss produkt. Upplåtelse eller överlåtelse av till- verkningsrätt innebär att antingen en rättighet inom det industriella rätts- Skyddets område och/eller kunskap mot eller utan vederlag överförs till en utländsk mottagare. Objektet för avtalet kan utgöras av såväl immateriellt skyddade rättigheter som driftserfarenheter som saknar egentligt rättsskydd.

Det har rått osäkerhet rörande omfattningen av begreppet tillverknings- rätt. Jag finner därför anledning betona att härmed avses varje upplåtelse eller överlåtelse av tekniskt underlag som gör det möjligt för förvärvaren att framställa vad som utgör krigsmateriel enligt svensk definition.

Ett tillstånd av detta slag bör kunna förenas med villkor. Jag har tidigare i avsnitt 11 redovisat förfarandet med slutanvändarintyg i samband med ut— försel av krigsmateriel. Upplåtelser och överlåtelser av tillverkningsrätter sker normalt till en tillverkare i utlandet efter det att regeringen givit tillstånd till ingående av avtalet. I samband med prövningen av avtalet kan det dock ivissa fall vara önskvärt att infordra ett intyg från myndigheterna i det land där licenstillverkningen skall ske om att de är införstådda med de begräns-

• Sida 75
•  Original

ningar rörande nyttjandet av den licenstillverkade materielen som har före- skrivits som villkor i den svenska regeringens beslut.

13. Samarbete med utländsk part om gemensam tillverkning eller utveckling av krigsmateriel

Mitt förslag: Avtal med någon utom landet om att gemensamt med denne eller för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller om gemensam tillverkning av krigsmateriel får inte ingås här i landet utan tillstånd av regeringen. Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet ingå ett sådant avtal utan regeringens tillstånd.

KMU anser att regeringens tillstånd skall krävas även i framtiden för ingå- ende av avtal med någon i utlandet om att för dennes räkning utveckla krigs- materiel eller metod för framställning av krigsmateriel. Mot bakgrund av den förväntade utvecklingen av försvarsindustrins utlandssamverkan anser KMU att tiden nu är mogen att även reglera avtal med en utländsk part om att gemensamt utveckla eller tillverka krigsmateriel. Utredningen uttalar sig för att det bör övervägas att samordna 5 & utförsellagcn med den föreslagna bestämmelsen. Villkoren för export från samarbetslandet bör om möjligt re- gleras i samarbetsavtalet och därigenom underställas regeringens prövning. Om det svenska bidraget är av mer underordnad betydelse bör slutproduk- ten enligt KMU kunna disponeras fritt av samarbetspartnern. Om det är ett starkt svenskt försvarspolitiskt intresse att samarbete kommer till stånd, skall regeringen också i övrigt kunna medge export till tredje land i enlighet med samarbetslandets exportregler. KMU har föreslagit att undantag från tillståndskravet skall göras för avtal som uteslutande avser utveckling eller tillverkning av krigsmateriel som skall införas till Sverige.

Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till utredningens förslag. FMVbetonar dock att det föreslagna förbudet inte bör tolkas så att erforder- lig anpassning till köparens behov av modifieringar inkluderas, vilket helt skulle omöjliggöra export. FFV accepterar i princip den i utredningen före- slagna uppläggningen, men inte den uppdelning i materiel av svenskt ur- sprung och materiel som är en följd av gemensamt utvecklingsarbete som utredningen föreslår som grund för vilket lands exportregler som skall till- lämpas. FFV anser vidare att utredningens inställning att vidareleverans av svensk materiel skall få ske utan hänsynstagande till svenska restriktioner endast i fall när detta är ett starkt svenskt försvarspolitiskt intresse kommer att upplevas som en diskriminering av ett land som missgynnas. Slutligen an- ser FFV atti den mån den svenska regeringen har synpunkter på samarbets- landets val av mottagarländer, bör i förekommande fall en regeringsöverens- kommelse omfatta bestämmelser om detta. Kungl. Krigsvetenskapsakade- mien förutser svårigheter vid tillämpningen avseende t.ex. huruvida engage-

• Sida 76
•  Original

manget är av sådan art och omfattning att tillstånd krävs. Kritiken avser främst att lagtexten inte tar upp graden och sättet av engagemang vid gemen- sam utveckling eller tillverkning. RPS påpekar att säkerhetsskyddsfrågorna måste beaktas noga, vilket skulle kräva en ökad kompetens inom säkerhets- polisen.

Skälen för mitt förslag: Genom utförsellagen från år 1988 infördes det nu gällande förbudet mot att träffa avtal med någon i utlandet om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan mate- riel. Föredraganden konstaterade (prop 1987/88:154) att dåvarande regler inte täckte alla former av överföring av tekniskt kunnande på krigsmateriel- området och anförde att överföring av kunnande efter beställning eller upp- drag av någon utom riket att utveckla viss krigsmateriel för dennes räkning är en form av kunskapsöverföring som låg nära det då gällande förbudet mot upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt. Detsamma gällde utveckling av en metod för framställning av krigsmateriel som är avsedd att inpassas i den utländska kundens produktion. Föredraganden fann det lika angeläget i dessa fall som i fråga om kunskapsöverföring genom t.ex. upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt att en prövning kan ske beträffande omstän- digheter som bl.a. mottagarland och mottagarens möjligheter till export. I detta sammanhang anförde föredraganden också att sådan verksamhet inte bör äga rum, om den inte främjar den tekniska utveckling som kan nyttiggö- ras för vår försvarskraft (s. 37-39).

I avsnittet om riktlinjer för krigsmaterielexport och utlandssamverkan (avsnitt 6) har jag som ett av de två grundkriterierna för att utlandssamver- kan skall tillåtas angivit att den skall vara erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt vara säker- hetspolitiskt önskvärd. Jag har i samma avsnitt redogjort för min bedömning av hur detta kriterium bör tolkas och understrukit vikten av att såväl lång- som kortsiktiga bedömningar görs avseende försvarets behov.

Industrins kompetens och kapacitet är enligt min mening beroende av att export, samarbete och annan utlandssamverkan kan komma till stånd. En annan faktor som bör tillmätas betydelse för om utlandssamverkan skall till- låtas är om denna fordras för att ivid mening trygga import av materiel eller kunnande som den svenska försvarsmakten behöver.

I likhet med KMU anser jag att avtal med någon i utlandet om att gemen- samt eller för annans räkning utveckla krigsmateriel eller metod för fram- ställning av sådan materiel liksom gemensam tillverkning skall kräva rege- ringens tillstånd. Utan ett tillståndskrav finns risk för kringgående av be- stämmelserna om förbud mot upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt och om avtal om utveckling av krigsmateriel för annans räkning. En oönskad kunskapsöverföring till andra länder skulle härigenom kunna komma till stånd. Vidare har, som KMU konstaterat, regeringen anledning att styra svenska företags internationella samarbete till produktslag som har eller kan få betydelse för vår försvarsmakt. Vid gemensam tillverkning kan det röra sig om projekt som sträcker sig långt i tiden, och det finns därför anledning att göra en noggrann bedömning av det presumtiva samarbetslandet. Frågan om vidareexport till följd av gemensam tillverkning bör också bli föremål för regeringens prövning.

• Sida 77
•  Original

Med utveckling avses ett konstruktionsarbete som syftar till att åstad- komma ett produktionsunderlag för en krigsmaterielprodukt. Sådan modi- fiering och anpassning av en tidigare utvecklad produkt till annan standard som inte innebär en väsentlig förändring av produktens prestanda bör dock i detta avseende inte betecknas som utveckling.

Den föreslagna regleringen bör enligt min uppfattning inarbetas i den nu gällande bestämmelsen om avtal om att för annans räkning utveckla krigs- materiel eller metod för framställning av sådan materiel. Det bör vara för- bjudet att utan regeringens tillstånd ingå avtal med någon i utlandet om att gemensamt med eller för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller gemensamt tillverka krigsmateriel.

KMU har föreslagit att undantag från tillståndskravet skall göras för avtal som uteslutande avser utveckling eller tillverkning av krigsmateriel som skall införas till Sverige.

Jag har i avsnitt 6 redogjort för de utrikespolitiska överväganden som bör göras i samband med utlandssamverkan. Valet av samarbetspartner och där- med samarbetsland är härvid av avgörande betydelse. Det är min uppfatt- ning att också samverkan avseende materiel som uteslutande skall införas till Sverige bör bedömas med utgångspunkt från samma typ av överväganden och att detta område därför inte bör falla utanför regeringens prövning. En samverkan som inledningsvis består i en gemensam utveckling för svensk räkning kan också senare övergå till att bli tillverkning för samarbetslandets eller tredje lands räkning. Däremot bör dock inte sådana avtal som en svensk tillverkare sluter med underleverantör i utlandet för medverkan i utveckling eller tillverkning av komponenter omfattas av bestämmelsen.

14. Avtal om ändring av eller tillägg till avtal

Mitt förslag: Avtal som innebär tillägg till eller ändring av avtal av det slag som kräver tillstånd enligt 7 eller 8 5 i förslaget till ny lag om krigs- materiel skall inte heller i framtiden få ingås utan tillstånd av rege- ringen, om tillägget eller ändringen avser

. den materiel som omfattas av avtalet, . vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet, . rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte har an-

givits tidigare, . förlängning av avtalets giltighetstid, eller . bestämmelser om sekretess. Bestämmelserna skall tillämpas på avtal av det slag som nyss angi- vits, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte krävt till- stånd.

KMU föreslår att ändringar i avtal om att gemensamt utveckla eller till- verka krigsmateriel skall införas i den nu gällande bestämmelsen om förbud mot ändring av avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt.

• Sida 78
•  Original

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I dag krävs enligt 6 & utförsellagcn regeringens till- stånd vid ändring av ett avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverknings- rätt till någon i utlandet men inte för ändring av avtal med någon utom landet om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställ- ning av sådan materiel.

Vid prövningen av tillstånd till avtal om upplåtelse och överlåtelse av till- verkningsrätt, liksom till avtal med någon utom landet om att gemensamt med denne eller för dennes räkning utveckla eller tillverka krigsmateriel el- ler metod för framställning av sådan materiel eller gemensamt tillverka krigsmateriel, skall i huvudsak samma riktlinjer tillämpas som vid utförsel av krigsmateriel. Vid prövningen bör regeringen lägga särskild vikt vid vad parterna har kommit överens om i fråga om bl.a. rätten till export av tillver- kad materiel, möjlighet till vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av till- verkningsrätt, avtalets giltighetstid samt bestämmelser om sekretess. Som jag redan har anfört i avsnittet 6 bör export av samproducerad krigsmateriel i första hand regleras i samarbetsavtalet.

Mot bakgrund av att dessa faktorer tillmäts stor vikt vid regeringens pröv- ning av en ansökan, är det naturligt att ändringar härav skall anmälas till regeringen.

Det förtjänar att påpekas att regeringens tillstånd även skall inhämtas för ändring i sådana äldre avtal, som har ingåtts utan regeringens ursprungliga prövning, dvs. innan krav på tillstånd för ingående av avtal om upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt infördes genom 1983 års utförsellag eller innan krav på tillstånd infördes för avtal om att gemensamt eller för annans räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan mate- riel eller om gemensam tillverkning enligt detta förslag. I enlighet med vad lagrådet anfört föreslår jag att detta skall anges i en särskild övergångsbe- stämmelse (se avsnitt 25).

Mitt förslag går utöver KMU:s förslag genom att även vissa ändringar i avtal om att för annans räkning utveckla krigsmateriel eller metod för fram- ställning av sådan materiel skall kräva regeringens tillstånd.

15. Militärt inriktad utbildning

Mitt förslag: Militärt inriktad utbildning av personer som inte är svenska medborgare skall inte heller i framtiden få bedrivas här i landet utan tillstånd av regeringen. Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadigvarande vistas här skall inte heller utom landet yrkesmässigt få bedriva sådan utbildning utan till- stånd av regeringen. Undantag från tillståndskravet skall gälla för ut- bildning som anordnas av statliga myndigheter som inte är affärsverk eller i samband med försäljning av krigsmateriel eller för de anställda i sådana företag som har tillstånd att tillverka krigsmateriel.

Utredningarna har inte lämnat något förslag i denna del.

• Sida 79
•  Original

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande bestämmelse förbjuds militärt inriktad utbildning av utländska medborgare inom landet. Med sådan utbild- ning avses utbildning i handhavande av krigsmateriel som har samband med en möjlig stridsinsats eller som syftar till att möjliggöra utveckling eller till- verkning av krigsmateriel.

Förbudet gäller inte utbildning som anordnas av staten och inte heller ut- bildning som har direkt samband med försäljning av krigsmateriel och ut- bildning vid ett företag av dess egen personal.

Vid införandet anförde föredragande statsrådet (prop. 1981/82:196 s. 21) att för den händelse utvecklingen skulle visa att det uppställda syftet inte helt kan nås med regleringen och den i något hänseende behöver kompletteras, får detta tas upp mot bakgrund av gjorda erfarenheter.

Sedan bestämmelsen infördes år 1982 har ett fåtal ansökningar behand- lats. Bestämmelsen har inte medfört några egentliga tillämpningsproblem.

En av de grundläggande principerna bakom regleringen av utlandssam- verkan på krigsmaterielområdet är emellertid att Sverige skall stå utanför andra länders konflikter. Detta är motivet till att i detta sammanhang också reglera militärt inriktad utbildning i utlandet. Vid den översyn av lagstift- ningen på krigsmaterielområdet jag nu föreslår finner jag det lämpligt före- slå att också militärt inriktad utbildning av personer som inte är svenska medborgare i utlandet skall kräva regeringens tillstånd i vissa fall, nämligen när ett svenskt företag, en svensk myndighet eller någon som är bosatt eller stadigvarande vistas här avser att yrkesmässigt bedriva militärt inriktad ut- bildning av personer som inte är svenska medborgare. En sådan reglering skulle motsvara förbudet mot att i utlandet tillhandahålla produkter som inte finns i Sverige och också i övrigt korrespondera med bestämmelserna om kunskapsöverföring, dvs. upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt och samverkan med någon i utlandet om att utveckla eller tillverka krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel.

Jag menar att det är lämpligt att begränsa förbudet avseende militärt inrik- tad utbildning utom landet till utbildning som anordnas yrkesmässigt.

16. Marknadsföring m.m.

Mitt förslag: Den som har tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel och svenska statliga myndigheter som bedriver motsva- rande verksamhet skall även i fortsättningen i den ordning regeringen föreskriver lämna redovisning till regeringen om marknadsföring av krigsmateriel som bedrivs utom landet. Därutöver skall motsvarande redovisning lämnas om åtgärder som syftar till avtal med någon i ut- landet av det slag som kräver tillstånd enligt 7 eller 85 i förslaget till ny lag om krigsmateriel.

• Sida 80
•  Original

Regeringen skall få meddela närmare föreskrifter om redovisnings- skyldighet och om undantag från sådan skyldighet. Regeringen får också i det enskilda fallet medge undantag från redovisningsskyldig- heten.

KMU:s förslag överensstämmer i sak med mitt i denna del. Remissinstanserna: KMU:s förslag har lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om redovisning och underrättelse till regeringen finns i 85 utförsellagen under rubriken marknadsföring av krigsmateriel. Enligt denna bestämmelse skall den som har tillstånd att till- verka eller tillhandahålla krigsmateriel och statliga myndigheter som bedri— ver motsvarande verksamhet bl.a. vara skyldig att i den ordning regeringen föreskriver lämna redovisning till regeringen om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring av krigsmateriel bedrivs, vilka bestämda mottagare marknadsföringen riktar sig till och vilken materiel den avser.

Bestämmelserna syftar till att ge regeringen en bild av pågående mark- nadsföringsaktiviteter. Redovisningen utgör också ett underlag för de infor- mella kontakter som sker mellan industrin och KMI. Erfarenheterna av denna form för redovisning är enligt min bedömning goda. KMI kan i kon- takter med företagen lämna upplysningar om regeringens aktuella syn på ett visst land som mottagare av svensk krigsmateriel. Jag anser därför att be- stämmelserna i sak bör överföras till den nya lagen.

KMU har föreslagit att redovisning också skall lämnas till regeringen om åtgärder som syftar till ett samarbetsavtal som är tillståndspliktigt. Enligt KMU skulle detta ge regeringen dels en bild av den pågående utvecklingen, dels möjlighet att i förekommande fall föra fram synpunkter på det tänkta samarbetet. Jag delar utredningens uppfattning och föreslår i konsekvens härmed att även åtgärder som syftar till ingående av avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt skall omfattas av bestämmelsen. Redovis- ningen bör göras på ett tidigt stadium, dvs. redan när de första kontakterna har tagits. På detta stadium motsvaras sådana kontakter av allmänna mark- nadsföringsåtgärder, som inte innefattar några bindande åtaganden för nå- gon av parterna. Detta ger KMI möjlighet att i sina informella kontakter med företaget, på motsvarande sätt som i fråga om marknadsföring enligt nuvarande bestämmelser, lämna upplysningar om regeringens syn på det presumtiva samarbetslandet.

Som jag anförde inledningsvis preciseras i dag i lagen vilka uppgifter redo- visningen av marknadsföring skall innehålla, nämligen vilken materiel mark- nadsföringen avser och vilka bestämda mottagare den riktar sig till. Utöver de uppräknade uppgifterna kan det dock finnas andra upplysningar som det kan vara av betydelse för regeringen att få kännedom om. Jag föreslår därför att regeringen får meddela föreskrifter om redovisningsskyldighetens om- fattning. För planerad gemensam utveckling eller tillverkning är exempelvis inriktningen av samverkan och eventuell export till tredje land av betydelse.

• Sida 81
•  Original

17. Anbudsgivning m.m.

Mitt förslag: Den som har tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel och svenska statliga myndigheter som bedriver motsva- rande verksamhet skall underrätta regeringen innan anbud lämnas, eller, där anbudsförfarande inte förekommer, innan avtal ingås om

1. tillhandahållande av krigsmateriel till någon i utlandet,

2. upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt som avses i 75 i för— slaget till lag om krigsmateriel, eller . tillverkning eller utveckling av krigsmateriel eller metod för fram-

ställning av krigsmateriel som avses i 85 i samma lagförslag.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om senaste tidpunkt för underrättelse och om undantag från underrättelseskyldigheten. Regeringen får också i enskilda fall medge undantag från underrät- telseskyldighet.

I ärenden som inte är av större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt, får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel medge undantagi det enskilda fallet från föreskrifter om tid för lämnande av underrättelse.

Regeringen får i det enskilda fallet förbjuda att sådant anbud läm- nas eller avtal ingås som avses i första stycket.

Utredningarna har inte lämnat något förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Skyldighet att lämna underrättelse till regeringen innan anbud lämnas om tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom landet eller om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt eller avtal in— gås om tillhandahållande av krigsmateriel eller upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt finns i dag i 8 & utförsellagcn, medan regeringens rätt att förbjuda sådant anbud eller avtal finns i 9 & samma lag. Bestämmelserna in— fördes med anledning av att det i några fall hade förekommit att företag hade gått längre i sin marknadsföring i vissa länder än vad som från allmänna syn— punkter ansågs vara lämpligt.

Föredragande statsrådet motiverade förslaget med att det måste ligga i statsmakternas intresse att ha ökad kännedom om industrins marknadsfö- ring i utlandet och om åtgärder som planeras i fråga om utbjudande av krigs— materiel och kunnande samt att regeringen i vissa avseenden borde ha möj— lighet att ingripa på ett tidigare stadium än vad som då var fallet (prop. 1987/88:154 5.32). Föredraganden anförde också att det även måste ligga i företagens eget intresse att hålla tillståndsgivande myndighet underrättad om sin verksamhet på utländska marknader, detta inte minst för att undvika investeringar i marknadsföringi länder till vilka tillstånd enligt lagen inte kan komma att medges.

Den nuvarande ordningen har enligt min uppfattning fungerat väl. Den bör nu kompletteras med en skyldighet att underrätta regeringen även innan avtal ingås om att gemensamt med någon i utlandet eller för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller

• Sida 82
•  Original

om att gemensamt tillverka krigsmateriel. Underrättelsen bör också kunna leda till förbud från regeringen i det enskilda fallet. Utredningens argument att underrättelseskyldigheten, med hänvisning till att ett följande avtal skulle kräva regeringens godkännande, inte behöver vara förenad med förbuds- möjlighet och sanktionsbestämmelser finnerjag inte väga särskilt tungt, om man beaktar att underrättelser om anbud och avtal avseende tillhandahål- lande av krigsmateriel resp. upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt enligt nuvarande regler kan leda till ett sådant förbud. Jag finner det önsk- värt att de olika formerna av utlandssamverkan ges en likartad hantering och kan inte se något skäl att särbehandla denna typ av utlandssamverkan.

För att företagen skall kunna veta när underrättelse skall lämnas krävs att detta tillfälle är klart avgränsat i lagen. Jag föreslår därför att underrättelse skall lämnas till regeringen innan anbud lämnas eller avtal ingås. Med avtal skall i detta avseende förstås även sådana gemensamma avsiktsförklaringar, exempelvis s.k. Letter of Intent, som ofta föregår ett senare fullständigt av- tal. I förslaget ges regeringen rätt att meddela närmare föreskrifter om se- naste tidpunkt för underrättelse och om undantag från underrättelseskyldig- heten.

Jag har i avsnitt 11 föreslagit att det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel alltjämt skall få pröva frågor om utför- sel som inte är av större omfattning eller i övrigt av större vikt. Denna dele- gationsmöjlighet bör nu också införas beträffande regeringens rätt att medge undantag från skyldigheten att lämna underrättelse till regeringen med av- seende på den tid inom vilken underrättelse skall ske. Enligt 13 & utförselför- ordningen skall underrättelse lämnas till regeringen senast fyra veckor innan anbudet beräknas avges eller avtalet beräknas ingås. Jag kommer senare att föreslå regeringen en motsvarande föreskrift. Ansökan om undantag från underrättelseskyldigheten avser i allmänhet en begäran om förkortning av denna tidsfrist. Genom ett sådant beslut ges företaget därigenom en möjlig- het att lämna anbudet inom kortare tid än fyra veckor. Dessa beslut är ofta rutinartade och i materiellt hänseende av liten vikt. Det bör därför öppnas en möjlighet för det föredragande statsrådet att fatta beslut i stället för rege- ringen i ärende rörande nedsatt tidsfrist avseende ett anbud som inte är av större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt.

18. Villkor och återkallelse av tillstånd m.m.

18.1. Villkor samt kontroll- och ordningsbestämmelser

Mitt förslag: Tillstånd skall även i framtiden få förenas med villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser.

KMU har inte lagt fram något förslag i denna del. Skälen för mitt förslag: Beslut enligt lagen måste kunna förenas med vill- kor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser. Jag har i avsnitt 9 om

• Sida 83
•  Original

tillverkningstillstånd redogjort för min inställning till statsmakternas infly- tande över utländskt ägande i krigsmaterieltillverkande företag. Resone- manget utmynnade i att jag inte anser att det behöver slås fast i lagen att det svenska ägandet måste utgöra en viss andel för att tillverkningstillståndet skall bestå och att erforderlig kontroll kan erhållas genom bestämmelserna om villkor för tillverkningstillstånd.

Denna möjlighet finns redan i dag även om det inte uttryckligen anges i lagen att villkor avseende ägandet är möjliga. Somjag redovisade i avsnitt 9 är det viktigt att det framgår att denna förutsättning beträffande ägarförhål- landena i stället kan ges som ett villkor i det enskilda fallet när den uttryck- liga begränsningen tas bort ur bestämmelsen om tillstånd.

Regeringens villkorskrav på svenskt ägande kan ställas högre eller lägre än vad som anges i 25 tillverkningslagen. Som jag anförde i avsnitt 8 är det emellertid inte min avsikt att regeringen i normalfallet skall avvika från de villkor för tillverkningstillstånd som i dag regelmässigt meddelas.

Ett tillverkningstillstånd bör innehålla ordningsbestämmelser som anger var tillverkning får äga rum. I syfte att kontrollera att levererad materiel har kommit avsedd mottagare tillhanda bör ett utförselbeslut kunna förenas med ett åliggande för exportören att inge en handling som utvisar att materielen nått avsedd mottagare.

I ett utförselbeslut kan regeringen i kontrollsyfte ange att detta skall åter- sändas till KMI efter verkställd leverans. Om ett utförselbevis avser materiel exempelvis för demonstrationsändamål, bör ett sådant beslut av samma skäl innehålla bestämmelser som ålägger exportören att anmäla till KMI när ma- terielen återinförs.

Behovet av villkor samt kontroll— och ordningsbestämmelser gör sig också gällande i fråga om tillstånd att upplåta eller överlåta tillverkningsrätt. Be- träffande tillstånd att gemensamt med någon i utlandet eller för dennes räk- ning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller gemensamt tillverka krigsmateriel torde såväl villkor som kontroll- och ordningsbestämmelser spela en mycket stor roll. Det kan t.ex. röra sig om skyldighet att lämna rapporter till regeringen om hur avtalet löper och om- fattningen av tillverkning enligt avtalet.

18.2. Återkallelse av tillstånd

Mitt förslag: Tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel och tillstånd att bedriva militärt inriktad utbildning av utländska med- borgare skall även i framtiden kunna meddelas för en viss tid eller tills vidare. Tillstånd enligt lagen skall kunna återkallas av regeringen, om tillståndshavaren har åsidosatt föreskrifter i lagen eller föreskrifter, villkor eller bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen eller det finns andra särskilda skäl till återkallelse.

Utredningarna har inte lagt fram något förslagi denna del. Skälen för mitt förslag: Återkallelse av tillstånd att tillverka eller tillhan-

• Sida 84
•  Original

dahålla krigsmateriel regleras i dag i 45 tredje stycket tillverkningslagen. Återkallelse av utförseltillstånd regleras i 135 utförsellagcn. För vissa fall bör det finnas en möjlighet för regeringen att återkalla ett meddelat tillstånd. Detta bör gälla i fråga om tillstånd att tillverka eller inom landet tillhanda- hålla krigsmateriel. Vidare bör tillstånd till utförsel och till tillhandahållande av krigsmateriel som finns i utlandet omfattas av återkallelsemöjligheten lik- som tillstånd att bedriva militärt inriktad utbildning. Härutöver kan det fin- nas skäl att återkalla även sådana tillstånd att ingå avtal som har redovisats i avsnitten 12— 14. Ett skäl att återkalla ett tillstånd kan vara att tillståndsha- varen åsidosätter ett villkor eller bryter mot en ordnings- eller kontrollbe- stämmelse. Att tillstånd kan återkallas på grund av vilseledande eller felak— tiga uppgifter följer redan av allmänna förvaltningsrättsliga principer.

Andra särskilda skäl att återkalla ett utförseltillstånd kan vara att förhål- landena i den mottagande staten har ändrats. Jag har i avsnitt 6 redogjort för mina bedömningar vad avser riktlinjer för regeringens tillståndsprövning. Jag har därvid anfört att tillstånd skall återkallas om ovillkorliga exporthin- der uppstår. Även i andra fall kan sådana ändrade förhållanden uppstå att ett tillstånd bör återkallas.

När det gäller fråga om återkallelse av tillstånd att ingå avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt och om avtal att gemensamt med någon i utlandet eller för dennes räkning tillverka eller utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av krigsmateriel vill jag säga följande. Regeringens tillstånd krävs för avtalens ingående. Ett återkallande av ett sådant tillstånd skulle kunna få effekt bara under tiden mellan regeringens tillståndsgivning och avtalets ingående. Om vilseledande är för handen, kan ett sådant till- stånd återkallas utan särskilda föreskrifter därom. Som lagrådet har anfört kan det emellertid finnas annan anledning att återkalla ett meddelat tillstånd att ingå ett avtal av det slag som kräver tillstånd enligt 7—9 55 i förslaget till lag om krigsmaterial. Jag instämmer i lagrådets bedömning och föreslår där- för att bestämmelsen om återkallelse av tillstånd skall omfatta alla de till— stånd regeringen kan meddela med stöd av den föreslagna lagen. En sådan återkallelse får inte avse tillstånd till avtal som redan ingåtts med stöd av regeringens beslut.

Förutsättningen för att återkalla ett givet tillstånd är självfallet att utför- seln, tillhandahållandet, utbildningen eller avtalet helt eller delvis inte har kommit till stånd.

• Sida 85
•  Original

19. Tillsyn och uppgiftsskyldighet 19.1 Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rättssubjekt

Mitt förslag: Någon ändring i gällande regler görs inte. Detta innebär att den som har tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel, liksom svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verk- samhet utan att behöva tillstånd, även iframtiden skall, enligt de före- skrifter som regeringen meddelar, lämna uppgift till regeringen om ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel.

Utredningarna har inte lagt fram något förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Förslaget överensstämmer med 105 utförsellagcn som trädde i kraft år 1988. Föredraganden anförde i propositionen (1987/88: 154 s. 43) att det är av vikt att statsmakterna fortlöpande ges en bild av den svenska krigsmaterielindustrins engagemang i utlandet med avseende på verksamheten inom krigsmaterielområdet. Hon förordade därför att den som har tillstånd att tillverka eller försälja krigsmateriel och svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhet skall vara skyldiga att enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar lämna uppgifter om ägande i sådana utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverk- ning, marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel.

Jag anser inte att det finns anledning att ändra denna uppgiftsskyldighet och föreslår att en ny bestämmelse med motsvarande lydelse införs i den nya krigsmateriellagen.

19.2. Tillsyn

Mitt förslag: Den som har tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel skall även i framtiden stå under tillsyn av den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.

Utredningarna har inte lagt fram något förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Förslagets första led motsvarar 5 & tillverkningsla- gen. Redan i den proposition som låg till grund för 1935 års förordning om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. (prop. 1935189), anfördes bl.a. att den tillsyn som kontrollen nödvändiggjorde borde utövas av en krigsmaterielinspektion som borde inordnas i regeringskansliet. Kontroll- myndigheten föreslogs förläggas till handelsdcpartementet, till vilket depar- tement handläggningen av ärenden rörande exportförbudet av krigsmateriel redan hörde.

Jag anser att den som har fått regeringens tillstånd att tillverka eller till- handahålla krigsmateriel även i framtiden skall stå under tillsyn av den myn-

• Sida 86
•  Original

dighet som regeringen bestämmer. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt Prop. 1991/92:174 22.

Jag föreslår vidare att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om till- synen.

19.3. Deklarationsskyldighet m.m.

Mitt förslag: Den som har tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel skall även i framtiden, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, till tillsynsmyndigheten lämna deklaration på heder och samvete rörande den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldighe- ten att lämna deklaration.

Regeringen får meddela föreskrifter om att den som har tillstånd enligt 6å i förslaget till lag om krigsmateriel skall lämna uppgifter rö- rande utförd krigsmateriel och den som har tillstånd att ingå avtal en- ligt 75 om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt eller avtal enligt 85 om samarbete med någon i utlandet skall lämna uppgift om ingångna avtal.

Utredningarna har inte lagt fram något förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Förslaget motsvarar 6 & tillverkningslagen och 125 utförsellagcn. Bestämmelsen syftar till att möjliggöra en effektiv kontroll över krigsmatericltillverkningen och säkerställa att villkor som har medde- lats i samband med tillståndsgivningen efterlevs. Denna deklarationsskyldig- het bör kvarstå även i fortsättningen.

I likhet med vad som för närvarande gäller, bör regeringen få meddela föreskrifter om att den som fått tillstånd till utförsel skall lämna uppgifter rörande utförd materiel liksom att den som fått tillstånd att upplåta eller överlåta tillverkningsrätt skall lämna uppgifter om det. Därtill bör läggas en skyldighet för den som erhållit tillstånd att ingå avtal om samarbete med nå- gon i utlandet att lämna uppgifter om sådana avtal.

19.4. Upplysningsskyldighet

Mitt förslag: Den som har tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel är skyldig att efter anmodan av tillsynsmyndigheten lämna de upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen och att lämna tillsynsmyndigheten tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs. Tillståndsmyndigheten har rätt att ta hjälp av andra statliga myndigheter i sin tillsyn.

Utredningarna har inte lagt fram något förslag i denna del. 86

• Sida 87
•  Original

Skälen för mitt förslag: Förslaget motsvarar i princip 75 tillverkningsla- gen. Mitt förslag avviker dock från dessa bestämmelser såtillvida att tillsyns- myndigheten uttryckligen ges rätt att påkalla biträde av andra statliga myn- digheter i sin tillsyn.

19.5. Anmälningsskyldighet

Mitt förslag: Den som har tillstånd enligt lagen skall vara skyldig att, vid ändring i förhållande som har upptagits i tillståndsansökan, an- mäla detta till regeringen i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar.

Utredningarna har inte lagt fram något förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: I flera fall fordras tillämpningsföreskrifter till la- gen. Det ankommer på regeringen att utfärda sådana. En sådan uppgift bör vara att närmare ange vad en ansökan om tillstånd skall innehålla. Det kan vara lämpligt att föreskriva t.ex. att en ansökan om tillverkningstillstånd skall innehålla en uppgift om ägande i bolaget eller att en ansökan om utför- seltillstånd skall innehålla uppgift om slutmottagare. Uppgiftslämnandet bör vara förenat med straffansvar.

De uppgifter som lämnas i en ansökan ligger till grund för regeringens prövning av aktuellt tillståndsärende och för utformningen av eventuella vill- kor. Med hänsyn till uppgifternas betydelse för utgången av ärendet finner jag det viktigt att det i lagen uttryckligen anges att tillståndshavaren skall vara skyldig att anmäla till regeringen om dessa förhållanden ändras. Sådan anmälan bör ske snarast.

20. Revisorskontroll

Mitt förslag: Om en revisor i granskningen av verksamheten har an- märkt på ett företags efterlevnad av bestämmelserna i förslaget till lag om krigsmateriel och anmärkningen har framförts i en revisionsberät— telse enligt aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen (1980:1103) om årsredovisningar m.m. i vissa företag, skall han genast sända in en ko- pia av revisionsberättelsen till regeringen. En revisor vid en svensk statlig myndighet har motsvarande skyldighet.

KMU har föreslagit att revisorer i aktiebolag eller företag som omfattas av bestämmelserna i tillverkningslagen alltid skall sända in en kopia av företa- gets revisionsberättelse till regeringen.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har huvudsakligen varit positiva till förslaget eller lämnat detta utan erinran. Svea Hovrätt anser att förslaget innebär en förbättring eftersom revisorn enligt förslaget inte åläggs att ta

• Sida 88
•  Original

ställning till om någon misstänkt överträdelse av utförsellagcn har förekom- mit. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om den föreslagna ordningen är mer ändamålsenlig än den nuvarande. Åklagannyndigheten [ Göteborg bi- träder utredningens förslag och anser att erforderlig specialistkompetens skulle kunna utnyttjas vid behov, vilket skulle kunna leda till större möjlig- heter att upptäcka oegentligheter. Regionåklagarmyndigheten iKarlstad an- ser att betydelsen av den föreslagna bestämmelsen inte bör överskattas. RPS anför att en förutsättning för att den föreslagna regeln skall medföra en skärpt kontroll och bli ett effektivt sätt att upptäcka eventuella oegentlighe- ter är att en regelmässig granskning av berättelserna sker även när de inte innehåller särskilda anmärkningar. En sådan tillämpning av bestämmelsen kommer att kräva en hög grad av sakkunskap hos granskarna för att kontrol- len skall kunna bli effektiv. Kommerskollegium anser att det i stället bör an- komma på de berörda företagens styrelser att sända in revisionsberättelse och årsredovisning till regeringen. RRV delar utredningens uppfattning att krigsmaterielföretagens revisorer alltid skall delge regeringen sina revisions- berättelser även när de inte innehåller anmärkningar, medan FFV anser att förslaget kommer att leda till stor byråkrati vars värde förefaller tvivelaktigt. Föreningen Sverige Auktoriserade Revisorer (FA R) avstyrker förslaget och hänvisar till sitt remissyttrande över förslaget till den nuvarande bestämmel- sen. I detta hade FAR funnit att det bör ingå i den offentliga tillsynen att kunna begära in årsredovisningar och revisionsberättelser från alla krigsma- terielexporterande företag.

Skälen för mitt förslag: I propositionen 1987/88:154, som föregick införan- det av bestämmelserna om skyldigheten för revisor att sända in en kopia av revisionsberättelsen till regeringen om han i sin granskningsverksamhet har framfört någon anmärkning, anförde föredraganden, (s. 50-52) att en revi- sionsberättelse skall innehålla uppgifter om de anmärkningar med anledning av försummelser som verkställande direktören eller någon i styrelsen kan ha gjort sig skyldig till. Revisorerna kan dessutom där redovisa de upplysningar som de anser bör komma till aktieägarnas kännedom. Förvaltningsrevisio- nen skall bl.a. gå ut på att upptäcka och förebygga olagliga eller eljest oför- svarliga förvaltningsåtgärder. Föredraganden anförde vidare att överträdel- ser av bestämmelserna rörande krigsmaterielexporten riskerar att skada ett företag inom vars verksamhetsområde det ligger att exportera materiel. En granskning av åtgärder som strider mot exportbestämmelserna ligger därför inom ramen för ett revisionsuppdrag som en revisor har åtagit sig för ett krigsmaterieltillverkande eller exporterande företag. Olagliga åtgärder kan enligt föredraganden komma till uttryck i det underlag som revisorerna har att gå igenom för fullgörandet av sitt uppdrag.

KMU har nu föreslagit att revisorerna alltid skall delge regeringen sina revisionsberättelser, sålunda även när de inte innehåller någon anmärkning av angivet slag. Mer än 150 företag har tillstånd att tillverka krigsmateriel och ytterligare ett tjugotal har tillstånd att tillhandahålla sådan materiel. Av dessa tillståndshavare är den övervägande delen aktiebolag. Utredningens förslag innebär konkret att över ett hundra revisionsberättelser skulle ges in till regeringen där de skulle granskas av KMI för att utröna om det hade förekommit några överträdelser på krigsmaterielområdet.

• Sida 89
•  Original

Jag ställer mig avvisande till en sådan ordning. KMI skulle med givna re- Prop. 1991/92:174 surser ha utomordentligt små möjligheter att konstatera att en överträdelse skett, om revisorn inte gjort en anmärkning om en ev. oegentlighet. En utök- ning av KMI:s resurser skulle, enligt min mening, inte stå i relation till vad som står att vinna med en sådan utökad kontrollordning. Jag förordar därför att nuvarande system behålls.

21. Ansvarsbestämmelser m.m.

Mitt förslag: Överträdelse av utförselförbudet bestraffas enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Överträdelse av förbudet mot att tillverka krigsmateriel och verk- samhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning rö- rande krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel, liksom av förbud mot att i det enskilda fallet göra ett sådant tillhanda- hållande och av förbudet mot att ingå avtal om upplåtelse eller över- låtelse av tillverkningsrätt eller om att gemensamt eller för motpar- tens räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller gemensamt tillverka krigsmateriel skall föranleda straffansvar, om det inte är fråga om ringa fall. Motsvarande skall gälla vid överträdelse av förbud som regeringen har meddelat mot att avge anbud m.m., eller mot bestämmelsen om militärt inriktad utbild- ning. Detsamma gäller uppsåtligt vilseledande av regeringen att med- dela undantag från sådant förbud som nämnts i detta stycke. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

På samma sätt som gäller enligt varusmugglingslagen i fråga om ut- försel skall för de nyssnämnda gärningarna en särskild straffskala gälla för grovt brott. Vidare skall, liksom fallet är beträffande utbyte av brott enligt varusmugglingslagen, utbyte av brott enligt ansvarsbe- stämmelserna kunna förklaras förverkat. Underlåtelse att lämna före- skriven underrättelse eller anmälan till regeringen liksom lämnande av oriktig uppgift i ansökan om tillstånd eller annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt lagen eller överträ- delse av ett villkor eller en kontroll- eller ordningsbestämmelse som meddelats med stöd av lagen omfattas av straffansvar, om det inte är fråga om ringa fall.

Allmänt åtal för brott mot förbudet mot att tillverka eller tillhanda- hålla krigsmateriel får väckas endast efter tillstånd av tillsynsmyndig- heten.

KMU:s förslag överensstämmer med mitt såvitt gäller överträdelse av för- budet mot att gemensamt med någon i utlandet tillverka eller utveckla krigs- materiel. Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran. Skälen för mitt förslag: I samband med remissbehandlingen av departe- 89

• Sida 90
•  Original

mentspromemorian ”Kontroll av vissa produkter som kan användas i mass- förstörelsesyfte” (Ds 1990z4) anförde vissa remissinstanser, bl.a. RÅ, att en- hetliga straffbestämmelser borde skapas för hela exportkontrollområdet. Föredraganden anförde i propositionen 1990/91:97 med förslag till lag om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelse- syfte, m.m. att samordningen med ansvarsbestämmelserna i krigsmateriel- lagstiftningen skulle kunna komma att aktualiseras i samband med översy- nen av krigsmateriellagstiftningen.

Överträdelse av ett förbud mot att utan tillstånd föra ut krigsmateriel ur landet bestraffas som varusmuggling enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen). Enligt varusmugglingslagen är dess- utom ett antal andra i den lagen angivna förfaranden att anse som varu- smuggling, t.ex. försök till olovlig utförsel eller vilseledande av tillståndsgi- vande myndighet att utfärda tillstånd om man därigenom föranleder att god- set förs ut. Dessa bestämmelser blir tillämpliga när det gäller olovlig utförsel av krigsmateriel.

Bestämmelser om överträdelse av förbudet mot att tillverka eller tillhan- dahålla krigsmateriel återfinns i dag i 9å tillverkningslagen. Straffet uppgår till böter eller fängelse i högst två år. Bestämmelsen har funnits sedan år 1983 och har inte föranlett något åtal. Det finns inte anledning att ändra denna straffsats.

Överträdelse av förbudet mot att utan tillstånd ingå avtal som innefattar upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt regleras i dag i 16 å utförsella- gen med en straffskala som omfattar böter eller fängelse i högst två år för uppsåtligt brott. För överträdelse som begåtts av grov oaktsamhet är straff- skalan böter eller fängelse i högst sex månader. För uppsåtligt brott anser j ag inte att någon ändring bör ske. Även uppsåtlig överträdelse av förbudet mot att gemensamt med någon i utlandet eller för dennes räkning utveckla krigs- materiel eller metod för framställning av sådan materiel eller gemensamt till- verka krigsmateriel bör enligt min mening i ansvarshänseende jämställas härmed.

Det jag nu har anfört beträffande straffskalan för nyssnämnda överträdel- ser bör enligt min mening gälla även för uppsåtlig överträdelse av förbudet att tillhandahålla krigsmateriel som finns utom landet eller tillhandahålla uppfinning rörande krigsmateriel eller metod för framställning av sådan ma- teriel.

Till skillnad från vad som gäller enligt 165 utförsellagcn anser jag att straffsanktionen när det gäller gärning som har begåtts av oaktsamhet inte bör begränsas till sådan gärning som har begåtts av grov oaktsamhet. En så- dan gradering av det subjektiva rekvisitet kan vålla svårigheter i rättstillämp- ningen. Även bestämmelsen om oaktsamt brott bör omfatta överträdelse av förbudet mot att gemensamt med någon i utlandet eller för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller gemensamt tillverka krigsmateriel. Den bör även omfatta oaktsamt brott mot förbuden mot att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel. I ringa fall bör inte dömas till ansvar.

Som jag redan har anfört kan den som genom vilseledande förmår rege- ringen att lämna tillstånd till utförsel som annars är förbjuden bestraffas en-

• Sida 91
•  Original

ligt varusmugglingslagen, om man därigenom föranleder att krigsmateriel förs ut i strid med förbudet. Till skillnad från varusmugglingslagen innehåller varken tillverkningslagen eller utförsellagcn bestämmelser som uttryckligen straffbelägger vilseledande av regeringen att meddela tillstånd enligt lagen. Enligt min mening bör dock även den som genom att vilseleda regeringen utverkar tillstånd till ingående av avtal om upplåtelse eller överlåtelse av till- verkningsrätt kunna dömas till ansvar om brottet skett uppsåtligen. Det- samma bör gälla den som genom att vilseleda regeringen får tillstånd att ge- mensamt med någon i utlandet eller för dennes räkning utveckla krigsmate- riel eller metod för framställning av sådan materiel eller att gemensamt till- verka krigsmateriel. Straffskalan bör, liksom vad som gäller enligt varu- smugglingslagen i fråga om olovlig utförsel bestämmas till böter eller fäng- else i högst två år. Har vilseledandet skett genom oaktsamhet, bör dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall bör inte dömas till ansvar.

I utförsellagcn, men inte i tillverkningslagen, finns en särskild straffskala för grovt brott. För egen del anser jag att omständigheterna även vid brott mot tillverknings- och tillhandahållandeförbuden i vissa fall kan vara sådana att en strängare påföljd är motiverad. I enlighet med vad som gäller enligt utförsellagcn bör för brott som är att anse som grovt dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Den som underlåter att underrätta regeringen om förestående anbud eller avtal eller om ägande i utländska rättssubjekt och den som inte anmäler änd- ring i förhållande som har upptagits i tillståndsansökan till regeringen liksom den som lämnar en oriktig uppgift i en ansökan om tillstånd eller förtiger en uppgift som kan vara av betydelse för regeringens bedömning bör kunna straffas för detta förfarande. Detta bör även gälla uppgifter i andra hand- lingar som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt lagen, t.ex. uppgifter i samband med att en fråga om återkallelse av tillstånd aktualise- ras. Den som i en utförselanmälan uppger ett visst land som mottagare av den aktuella krigsmaterielen kan alltså straffas enligt denna bestämmelse, om han vid lämnandet av uppgiften visste att denna var felaktig.

Även den som åsidosätter ett villkor eller bryter mot en kontroll- eller ord- ningsbestämmelse som har meddelats med stöd av lagen bör kunna straffas. Straffsatsen bör bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall bör inte dömas till ansvar.

I fråga om förverkande av utbyte av brott återkommer jag i specialmotive- ringen.

Detta förslag innebär att bestämmelserna har samordnats med de bestäm- melser som finns i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produk- ter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.

• Sida 92
•  Original

22. Organisatoriska frågor m.m. 22.1 Berednings- och tillsynsorganisationen inom regeringskansliet

Min bedömning: Beredningen av ärenden om krigsmateriel bör även i fortsättningen ske inom krigsmaterielinspektionen (KMI).

KMI bör vara tillsynsmyndighet över den som har tillstånd att till- verka eller tillhandahålla krigsmateriel.

Skälen för min bedömning: KMI inrättades under 1930-talet som en följd av de genom Nationernas Förbund initierade nedrustningsförhandlingarna i Geneve. En ökad kontroll från regeringarnas sida över vapenindustrin skulle bidra till att förebygga nya krig. I den proposition som ligger till grund för 1935 års förordning om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. (pröp. 1935:89), vilken lag föregick den nu gällande, anfördes bl.a. att den tillsyn som kontrollen nödvändiggjorde borde utövas av en krigsmaterielin- spektion som borde inordnas i regeringskansliet. Kontrollmyndigheten före- slogs förläggas till handelsdepartementet, till vilket departement handlägg- ningen av ärenden rörande exportförbud av krigsmateriel redan hörde.

KMI hör efter en departementsreform år 1983 till utrikesdepartementet; organisatoriskt inom dess handelsavdelning. KMI utgör dels en departe- mentsenhet för beredning av tillståndsärenden enligt tillverkningslagen resp. utförsellagen, dels en myndighet som utövar kontroll enligt tillverkningsla- gen.

Som har framgått av mina förslag rörande ny lag om krigsmateriel anser jag att den som har fått regeringens tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel skall stå under tillsyn av den myndighet som regeringen be- stämmer. Denna myndighet bör vara KMI.

Jag vill erinra om att den s.k. KMI-utredningen år 1987 (betänkandet Krigsmaterielinspektionens verksamhet och organisation) bl.a. hade till uppgift att lämna förslag till hur handhavandet av de uppgifter som ankom- mer på KMI bör organiseras. Utredningen kom därvid fram till att de olika delarna av krigsmatericlinspektionens verksamhet med fördel kompletterar varandra. KMI-utredningens förslag behandlades i den tidigare nämnda pro- positionen (prop. 1987/88:154). Föredraganden anslöt sig till utredningens uppfattning. Med mitt tidigare framlagda förslag att sammanföra tillverk- nings- och utförsellagarna i en lag framstår skälen för att de olika delarna av tillstånds- och tillsynsverksamheten sker samlat än starkare. Jag anser alltså att KMI även i fortsättningen skall handlägga ärenden av alla de slag som föranleds av mitt förslag till ny lag om krigsmateriel.

• Sida 93
•  Original

22.2. Krigsmaterielinspektionens verksamhet och finansiering

22.2.1 KMI:s verksamhet och resurser

Kraven på KMI har ökat väsentligt under senare år. De regler som infördes genom lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. med- förde ytterligare arbetsuppgifter för inspektionen. I samband härmed utöka- des KMI:s personalplan och omfattar för närvarande nio tjänster, varav en för krigsmaterielinspektör samt tre för handläggare.

Befattningen som krigsmaterielinspektör innehas för närvarande av en högre tjänsteman med beskickningschefs erfarenheter. Därutöver finns en tjänst för militär rådgivare som för närvarande innehas av en högre militär, en tjänst som rättssakkunnig och en utrikespolitisk handläggartjänst.

KMI har fått ytterligare arbetsuppgifter, utöver dem som betingas av åren- den enligt krigsmateriellagstiftningen, till följd av att även beredningen av ärenden enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. har anförtrotts KMI. Det bör i annat sammanhang övervägas om det finns skäl till någon förändring av berednings- och beslutsordningen vad avser de frågor som handläggs inom KMI.

Till följd av förslag som jag tidigare har redogjort för kommer KMI att tillföras ärenden om tillstånd till samverkan med utlandet i form av gemen- sam utveckling och tillverkning. Samtidigt genomför KMI redan enligt hit- tillsvarande praxis granskning och beredning av ett stort antal ärenden av motsvarande karaktär. Sådana ärenden innebär i de flesta fall även upplå- telse av tillverkningsrättigheter eller utförsel av materiel. Rutiner för denna beredning har därför i stor utsträckning redan etablerats. Det är mot denna bakgrund min bedömning, att den organisation och de personalresurser som finns inom KMI för dagen är tillräckliga för den beredning och tillsyn som mitt förslag till ny lag om krigsmateriel medför.

22.2.2. KMI:s finansiering

Mitt förslag: För att täcka kostnaderna för tillsynsmyndighetens orga- nisation och verksamhet skall den som har fått tillstånd till tillverkning av krigsmateriel årligen betala en avgift som regeringen bestämmer. Avgiften beräknas efter ett för samtliga tillverkare lika förhållande till det fakturerade värdet av försåld krigsmateriel. Mitt förslag överenstämmer med gällande rätt.

KMU har ansett att kostnaderna för KMI:s verksamhet, till den del de måttliga expeditionsavgifterna inte förslår, i princip borde finansieras över statens budget.

Remissinstanserna: Förslaget om helfinansiering av KMI:s verksamhet över statsbudgeten har rönt instämmanden från de flesta av de remissinstan— ser som har yttrat sig särskilt över denna fråga. Centerns kvinnoförbund an-

• Sida 94
•  Original

ser att finansieringen fortsatt bör ske genom avgifter från försvarsindustrin och inte över statsbudgeten, men baserat på exportvärdet och inte på det samlade tillverkningsvärdet.

Skälen för mitt förslag: Kostnaderna för KMI:s organisation och verksam— het bestrids för närvarande genom avgifter från tillverkare av krigsmateriel och genom expeditionsavgifter främst för tillstånd till utförsel av krigsmate- riel. De avgifter som tas ut från tillverkare av krigsmateriel och som tillförs statskassan (genom kammarkollegiet) utgår efter visst — för samtliga tillver- kare lika — förhållande till det fakturerade värdet av försåld materiel enligt föreskrifter i Bä lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Kostnaderna utgörs till större delen av löner och lokalkostnader. De upp- gick budgetåret 1990/91 till ca 4 milj.kr. Expeditionsavgifterna uppgick för samma tid till ca 400 000 kr. och täckte således ca. tio procent av kostnaderna för verksamheten.

I prop. 1987/88:154 anfördes att den nuvarande ordningen borde bestå. Riksdagen fann inte anledning att föreslå någon ändring av finansieringsord- ningen men ansåg likväl att regeringen borde överväga om det nuvarande uppbördssystemet är det mest ändamålsenliga (UU 1987/88:30, rskr. 331).

KMU har till stöd för sitt förslag, som för övrigt också tidigare framlagts av KMI-utredningen år 1987, anfört att det inte får finnas utrymme för miss- tankar om att inspektionen inte är oväldig. Detta är avgörande i frågan om KMI:s finansiering enligt utredningens mening. Dessutom framhålls att in- spektionens uppgifter enligt utförsellagcn numera är mer omfattande, och att endast cirka tio procent av arbetet kan hänföras till tillverkningslagen.

Jag kan i och för sig dela utredningens uppfattning på den senare punkten. De förslag till nya regler som finns i mitt förslag till ny lag om krigsmateriel innebär som jag tidigare anfört ytterligare arbetsuppgifter som kan sägas gå vid sidan av de uppgifter inspektionen ursprungligen inrättades för att lösa. Det finns därför visst fog för överväganden om gällande finansieringsformer kan anses lämpliga för dagens verksamhet inom krigsmaterielinspektionen.

Jag delar däremot inte uppfattningen som framförts i en reservation till KMU:s betänkande att avgifterna skall beräknas enbart på värdet av till ut- landet försåld krigsmateriel. Inte minst mot bakgrund av vad jag tidigare an- fört, nämligen att det kan skönjas utvecklingstendenser mot en minskad di- rekt export och istället ökat samarbete av olika slag, där inte minst gemen- sam utveckling och tillverkning liksom överlåtelse av tillverkningsrättigheter m.m. spelar stor roll, anser jag att ett avgiftsuttag baserat på exportvärdet inte kan vara en lämplig beräkningsmetod.

Eftersom finansieringen i princip med nuvarande ordning sker över stats- budgeten, och de uttaxerade avgifterna således inte tillförs inspektionen di- rekt, kan jag inte se att någon tveksamhet om KMI:s integritet i detta av- seende kan uppstå. Några sådana skäl att frångå nuvarande ordning finns inte enligt min bedömning.

KMI:s funktion som tillsynsmyndighet för den krigsmaterieltillverkande industrin utgör vidare alltjämt kärnan i dess verksamhet. Huvuddelen av de ärenden som inkommer till KMI rörande utförsel, upplåtelse eller överlå- telse av tillverkningsrätt m.m. hänför sig till den krigsmaterieltillverkande

• Sida 95
•  Original

industrins verksamhet. Jag anser därför att något klart behov av en föränd- ring av hittillsvarande principer för finansiering inte heller av detta skäl före- ligger för närvarande. Detta hindrar inte att frågan kan behöva ses över i framtiden i ett bredare sammanhang. Viss översyn av budgetteknisk karak- tär bör också ske i det löpande budgetarbetet. Jag vill inte föregripa de ställ- ningstaganden som senare kan bli aktuella och avstår från att i detta sam- manhang föreslå någon förändring vad avser finansieringen av KMI:s verk- samhet. Bestämmelsen i 8 5 i tillverkningslagen bör därför överföras till den nya lagen om krigsmateriel.

23. Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor

Min bedömning: Nämndens verksamhet tillgodoser intresset av en bred politisk förankring av beslut om krigsmaterielexport. Även ären- den om annan typ av utlandssamverkan enligt förslaget till ny lag om krigsmateriel bör vara föremål för samråd i nämnden.

KMU har närmare beskrivit de arbetsformer som numera tillämpas i sam- band med nämndens sammanträden och särskilt den praxis som tillämpas beträffande samrådsärendena. Utredningen har inhämtat synpunkter från nämnden på dess arbete och noterat att den betecknar erfarenheterna som goda.

KMU fastslår att de konstitutionella gränserna har förblivit klara. Det är regeringen som har ansvaret för besluten i utförselärenden; nämnden är ett rådgivande organ på beredningsstadiet. Den har vidare avlastat utrikes- nämnden, som dock hörs i vissa ärenden, t.ex. i fråga om länderval, samar- betsavtal med andra länder och i ärenden av principiell innebörd.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har allmänt betonat behovet av största möjliga insyn och öppenhet kring tillståndsgivningen för vapenexpor- ten, nämligen Kristna fredsrörelsen och Svenska kyrkans centralstyrelse. Även Svenska freds- och Skiljedomsföreningen förordar en större öppenhet. Endast ett par remissinstanser har yttrat sig direkt om den rådgivande nämn- dens arbetsformer, nämligen Folkpartiets kvinnoförbund, som förordar att nämnden avskaffas för att regeringens ansvar i utförselärenden skall göras tydligare, och Centerns kvinnoförbund som framhåller att samråd måste ske kontinuerligt med såväl utrikesnämnden som med den rådgivande nämnden i krigsmaterielexportfrågor.

Skälen för min bedömning: Det är inte möjligt att utforma riktlinjer för tillståndsprövningen så att alla svårigheter i tillämpningen kan undanröjas. Det är därför naturligt att prövningen av de enskilda tillståndsärendena till- mäts särskild betydelse. Enligt 10 kap. 65 regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av större vikt överlägga med utrikesnämnden före avgöran- det, om så kan ske. Vissa utförselärenden rörande krigsmateriel är av den arten att överläggning med nämnden skall äga rum. Även om sådana över-

• Sida 96
•  Original

läggningar inte bedöms erforderliga, har det likväl ansetts önskvärt att pröv- ningen av vissa enskilda ärenden ges en bredare förankring. Riksdagen be- slutade år 1984 på grundval av propositionen (1984/85:82) om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport att en rådgivande nämnd i krigsmaterielexportfrågor skulle inrättas (UU 1984/855, rskr. 61).

Nämnden, som består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk grund, inledde sin verksamhet i februari 1985. Nämndens uppgift är att lämna råd i enskilda krigsmatericlexportfrågor. Den sammanträder vanligtvis varje må- nad på kallelse av krigsmaterielinspektören, som också leder sammanträ- dena. Det ankommer på inspektören att redovisa samrådet för det föredra- gande statsrådet.

Alla principiellt viktiga ärenden görs till föremål för samråd inom nämn- den. Dess månatliga sammanträden ger ledamöterna en fortlöpande insyn i regeringens handläggning av krigsmaterielexportärendena. Nämnden ersät- ter dock inte utrikesnämnden i sådana ärenden som regeringen enligt rege- ringsformen har att överlägga med utrikesnämnden om.

I propositionen med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmate- riel, m.m. (prop. 1987/88:154) anförde föredraganden, bl.a. mot bakgrund av att nämnden kunde förutses tas i anspråk i större omfattning än vad som vid den tidpunkten hade varit fallet, att arbetsformerna fortlöpande borde förbättras och effektiviseras. Krigsmaterielexportutredningen noterar att re- former av arbetsformerna har lett till att nämnden kunnat fungera effekti- vare och att dess ställningstaganden fått ökad tyngd. Mot bakgrund av det anförda konstaterar KMU, under erinran om att regeringen har ansvaret för besluten, att den rådgivande nämnden i krigsmaterielexportfrågor nu har funnit arbetsformer där den genom sina ledamöter och sammansättning på parlamentarisk grund fyller betydelsefulla uppgifter när det gäller samråd och för att främja insyn.

Jag ansluter mig helt till utredningens bedömning. Nämndens tillkomst har enligt min mening främjat en ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexporten. Genom sammanträdena i nämnden, och den fylliga information som där lämnas till ledamöterna, tillgodoses intresset av en bred politisk förankring av besluten om vapenexport.

Jag förutser att även frågor om utlandssamarbete enligt de nya regler som jag förordat i det föregående bör göras till föremål för samråd i nämnden.

24. Krigsmaterielinspektionens tekniskt- vetenskapliga råd

Min bedömning: Rådets verksamhet bidrar till att klassificeringsfrå- gorna kan beredas med konsekvens och sakkunskap och bör fortsätta som hittills.

Utredningarna har inte berört frågan.

• Sida 97
•  Original

Skälen för min bedömning: Som jag tidigare har redovisat (avsnitt 4) före- slår jag att regeringen får föreskriva vad som skall avses med krigsmateriel.

Krigsmaterielförteckningen kan dock inte utformas så att den ger fullstän- dig klarhet i gränsdragningen mellan civil matcriel och krigsmateriel. Ärli- gen inkommer till KMI ett stort antal förfrågningar om klassificering av en- skilda produkter. De bedömningar som i dessa fall skall göras är inte sällan av kvalificerad teknisk natur.

Regeringen beslutade år 1984 mot denna bakgrund, på grundval av propo- sitionen (1981/82zl96) och efter förslag i 1979 års krigsmaterielexportkom- mittés betänkande (SOU 1981:39), att utse fristående sakkunniga experter med erfarenhet från skilda tekniska områden för att ge krigsmaterielinspek- tören råd i frågor om gränsdragning mellan civil och militär materiel.

Rådet, som inledde sin verksamhet i juli 1984, består av sex ledamöter, för närvarande ledande befattningshavare vid Försvarets forskningsanstalt (FOA), Försvarets forskningsanstalt (FFA), Rymdstyrelsen (tidigare DFR), Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA), Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) (tidigare STU). Rådets uppgift är att ge råd i klassificeringsfrågor. Det sammanträder i regel varan- nan månad på kallelse av krigsmaterielinspektören, som också leder sam- manträdena.

Alla principiellt viktiga klassificeringsärenden görs till föremål för samråd i rådet. Årligen avhandlas där ca. 20 ärenden.

Rådets tillkomst har breddat krigsmaterielinspektionens kompetens och enligt min uppfattning verksamt bidragit till att klassificeringsfrågorna kun- nat beredas med ökad konsekvens och sakkunskap.

Det är därför min bedömning att rådet bör fortsätta sin verksamhet på det sätt som hittills skett.

25. Övriga lagändringar, ikraftträdande m.m.

Jag föreslår att den nya lagen om krigsmateriel skall träda i kraft den 1 ja- nuari 1993 och att lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigs- materiel, m.m. upphävs vid samma tidpunkt. Lagrådet har ansett att det föreligger behov av en övergångsbestämmelse som anger att bestämmelsen om krav på regeringens tillstånd för ändring av avtal enligt den föreslagna 95 skall tillämpas även vid ändring av avtal som på grund av äldre bestäm- melser inte krävt tillstånd. Jag delar lagrådets bedömning och har i avsnitt 14 närmare berört denna övergångsbestämmelse.

Den nya lagens bestämmelser bör tillämpas även för tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser.

Som jag har redogjort för i avsnitt 22 bör beredningen av ärenden liksom i dag ske inom utrikesdepartementet (vid krigsmaterielinspektionen, KMI). Handläggningen av ärenden kommer inte att föranleda ytterligare kostnader för statsverket.

Den nya lagen medför ändringar i vapenlagen (1973:1176) och lagen

• Sida 98
•  Original

(1988:205) om rättsprövning av förvaltningsbeslut. Dessa ändringar bör träda i kraft vid samma tidpunkt.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om införsel av sådan krigsmate- riel som också omfattas av vapenlagen (1973:1176) när införseln görs av nå— gon som har rätt att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel. I dag krävs i 55 vapenlagen att polismyndigheten ger tillstånd till införseln. Sådant till- stånd kan som huvudregel inte lämnas till enjuridisk person.

I samma lagrum görs undantag från kravet på tillstånd för innehav av va— pen för den som har tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel. På motsvarande sätt görs undantag från kravet på tillstånd att handla med vapen för den som har tillstånd att tillhandahålla krigsmateriel. Jag anser att den som har rätt att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel i analogi här- med skall ha rätt att föra in sådana vapen som omfattas av tillståndet enligt krigsmateriellagen. 5 5 vapenlagen bör ändras i enlighet härmed.

Jag vill i detta sammanhang också föreslå att 28a5 och 465 vapenlagen ändras. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

26. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom utrikesdepartementet upprättats förslag till

1. lag om krigsmateriel

2. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

3. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvalt- ningsbeslut.

De under 2.och 3. avgivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet respektive med statsrådet Laurén. Förslagen har granskats av lagrådet.

27. Specialmotivering 27.1 Förslaget till lag om krigsmateriel

Inledande bestämmelse

15 Denna lag har avseende på vapen, ammunition och annan för militärt bruk utformad materiel som enligt regeringens föreskrifter utgör krigsmate- riel.

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde och innehåller ett bemyndi- gande för regeringen att meddela föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen. Bestämmelsen har sin motsvarighet i lä tillverk- ningslagen och 1 & utförsellagcn.

Definitioner

25 I denna lag förstås med tillverkning: framställning av sådan materiel eller delar därav som utgör krigsmateriel,

• Sida 99
•  Original

tillhandahållande: försäljning, upplåtelse, utbjudande mot vederlag, lån, gåva eller förmedling, tillverkningsrätt: varje rätt att tillverka krigsmateriel.

I bestämmelsen definieras tre termer som återkommer vid upprepade tillfäl— len i lagen. Med tillverkningsrätt avses således varje åtgärd varigenom en part ger en annan part rätt att tillverka krigsmateriel. Även del till krigsmate- riel kan utgöra krigsmateriel.

Tillverkning

3 & Krigsmateriel får inte tillverkas här i landet utan tillstånd av regeringen.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta tillståndskrav för

1. ändring eller ombyggnad av skjutvapen i de fall som avses i 245 första stycket vapenlagen (1973:1176),

2. tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bruk.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndigheter som inte är affärsverk.

Paragrafen innehåller i första stycket det grundläggande kravet på regering- ens tillstånd för att få tillverka krigsmateriel här i landet. Detta grundläg- gande krav finns i dag i Zå tillverkningslagen.

Till skillnad mot gällande bestämmelser tas nu kravet på svenskdominerat ägande bort. Regeringen är inte bunden i sin prövning av vem som skall kunna meddelas tillverkningstillstånd. Bestämmelsen har kommenterats ut- förligt i den allmänna motiveringen (avsnitt 8).

Andra stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillverkningstillstånd ivissa fall. Be- stämmelsen har överförts från 25 andra stycket tillverkningslagen.

Tredje stycket innebär att statliga affärsverk liksom för närvarande omfat- tas av kravet på tillverkningstillstånd, medan detta inte gäller andra statliga myndigheter.

Tillhandahållande

45 Verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinningar rörande krigsmateriel och metoder för framställning av sådan materiel får inte bedrivas här i landet utan tillstånd av regeringen. Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller utom landet bedriva sådan verksamhet utan regeringens tillstånd. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för sådana statliga myndigheter som inte är affärsverk. Tillstånd enligt första eller andra stycket behövs inte för verksamhet som avser tillhandahållande av krigsmateriel till svenska statliga myndigheter el- ler sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller. Inte heller behöver innehavare av tillverkningstill- stånd ha tillstånd enligt första eller andra stycket, om verksamheten avser tillhandahållande av krigsmateriel som tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller tillhandahållande av uppfinning eller metod för fram- ställning av krigsmateriel till svenska statliga myndigheter eller sådana till-

• Sida 100
•  Original

verkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahål- landet gäller.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet en- ligt första och andra styckena i fråga om sådan handel med skjutvapen som regleras genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176) eller sådan hante- ring av ammunition eller annan explosiv vara som regleras genom föreskrif- terna i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 9. Den har sin motsvarighet i 35 tillverkningslagen. Enligt första stycket får verk- samhet avseende tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning rörande krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel inte bedrivas här i landet utan tillstånd av regeringen. Vad som skall förstås med tillhanda- hållande framgår av definitionen i 25. Enligt andra stycket gäller motsva- rande krav för svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadigvarande vistas här som vill bedriva verksamhet avseende tillhan- dahållande krigsmateriel, uppfinning rörande krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel i utlandet.

I tredje stycket undantas andra statliga myndigheter än affärsverk från la- gens tillämpningsområde.

Från kravet på regeringens tillstånd görs vissa undantag i fjärde stycket. Sålunda krävs inte tillstånd för tillhandahållande av krigsmateriel till svensk statlig myndighet eller till tillverkare som har tillstånd att tillverka materiel av det slag som det tillhandahållandet avser. Inte heller krävs tillstånd för innehavare av tillverkningstillstånd, om verksamheten avser krigsmateriel som tillhör honom och som finns inom landet eller tillhandahållande av upp- finning eller metod till svenska statliga myndigheter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäl- lcr. Således får en tillverkare t.ex. sälja egen materiel utan tillstånd, medan tillstånd krävs för den som avser att förmedla materiel för en tillverkares räk- ning. Om mottagaren emellertid är svenska staten eller krigsmaterieltillver- kare med tillstånd att tillverka samma materiel krävs, i enlighet med vad som nyss sagts, inte något tillstånd.

Femte stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet i vissa fall. Bestämmelsen har övertagits från 35 tillverkningslagen.

5 5 Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller sta- digvarande vistas här får inte utan tillstånd av regeringen i det enskilda fallet till någon i utlandet tillhandahålla krigsmateriel som finns i utlandet eller uppfinning rörande krigsmateriel eller metod för framställning av sådan ma- teriel.

I paragrafen slås fast att det utöver det i 45 angivna kravet på ett generellt tillstånd att bedriva verksamhet som innebär tillhandahållande av krigsmate- riel, uppfinning rörande krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel även krävs tillstånd i det enskilda fallet för att exempelvis förmedla krigsmateriel som finns i utlandet till någon i ett annat land. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 10.

• Sida 101
•  Original

Utförsel

65 Krigsmateriel får inte föras ut ur landet utan tillstånd av regeringen, om inte annat följer av denna lag eller annan författning. I fråga om program- vara likställs med utförsel överföring till utlandet genom telekommunikation eller på annat liknande sätt. I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligt första stycket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförsel av

1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning samt skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom riket,

2. skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,

3. skjutvapen som förts in i landet för åtgärd som avses i 2,

4. sådana jakt— och tävlingsskjutvapen och tillhörande ammunition som har förts in i landet i enlighet med bestämmelserna i 165 2 vapenlagen (1973:1176).

Paragrafens första stycke, första meningen motsvarar 25 första stycket i nu- varande utförsellagen och slår fast att krigsmateriel inte får föras ut ur riket utan tillstånd av regeringen, om inte annat följer av lagen eller av annan för- fattning. Sålunda finns i 175 vapenlagen (1973:1176) bestämmelser om ut— försel av handeldvapen från riket utan tillstånd av regeringen. Bestämmel- sen avser utförsel såväl efter tillverkning i Sverige som efter import till Sve- rige eller utförsel efter transitering, förvaring på tullager, tullupplag eller i frihamn.

Programvara kan lagras på fast medium som databand, disketter och kretskort och omfattas därmed av utförselförbudet. Om emellertid överfö- ring sker t.ex. via telenätet, kan inte utförselförbudet bli tillämpligt. Överfö- ring av programvara regleras i sådana situationer genom föreskriften att i fråga om programvara jämställs med utförsel överföring genom telekommu- nikation eller på annat liknande sätt. Bestämmelsen är tillämplig exempelvis för det fall någon i Sverige konstruerar ett dataprogram för krigsmateriel i utlandet och för över programvaran till sin uppdragsgivare i utlandet via tele- nätet.

Innehållet i andra stycket är överfört från 25 andra stycket utförsellagcn. Denna ordning som ger ett enskilt statsråd rätt att besluta i enklare ärenden och som har varit rådande under en lång följd av år och därvid har visat sig vara i hög grad ändamålsenlig är till stor del betingad av praktiska skäl. Även tidsmässiga faktorer spelar in. I många fall fordrar en dispensansökan i ären- den av nyssnämnda slag omedelbara åtgärder.

Konstitutionsutskottet granskade år 1977 frågan om beslutanderätten och omnämnde därvid särskilt enskilt statsråds beslutanderätt i ärenden som gäl- ler export av krigsmateriel. Utskottet uttalade bl.a. att granskningen inte gett anledning till erinran mot de beslut varigenom statsråd bemyndigats att avgöra visst ärende eller viss grupp av ärenden.

Det tredje stycket motsvarar 35 utförsellagcn och anger inom vilket om- råde regeringen cller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförsel.

• Sida 102
•  Original

Avtal om tillverkningsrätt m.m.

7 5 Avtal som innebär upplåtelseeller överlåtelse av tillverkningsrätt till nå- gon i utlandet får inte ingås här i landet utan tillstånd av regeringen.

Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller utom landet ingå sådant avtal utan tillstånd av regeringen.

Materiellt motsvarar paragrafen 45 utförsellagen och gäller avtal som ingås här i landet eller utom landet av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 12, omfattar inte bara upplåtelse eller överlåtelse av rättighet som åtnjuter legalt skydd, t.ex. iform av patent, utan varje sådant tillhandahållande av ett sådant tekniskt underlag eller dy- likt som utgör en förutsättning för mottagaren att starta egen tillverkning.

Med tillverkningsrätt avses sålunda det medgivande som genom ett avtal lämnas en motpart att utnyttja viss rätt eller att i enlighet med av upplåtaren eller överlåtaren tillhandahållna tekniska underlag, som ritningar, beskriv— ningar o.d. tillverka viss krigsmateriel. I de tekniska underlagen kan ingå upplysningar om uppfinningar och metoder, konstruktions- och kontroll- föreskrifter, beskrivningar av arbetsprocesser, dataprogram m.m. Med nå- gon i utlandet förstås såväl fysiska personer med hemvist utom landet som juridiska personer som är bildade enligt lagen i en främmande stat liksom främmande stater och myndigheter i sådana stater.

85 Avtal med någon utom landet om att gemensamt med denne eller för hans räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller om att gemensamt tillverka krigsmateriel får inte ingås här i landet utan tillstånd av regeringen. Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller utom landet ingå sådant avtal utan tillstånd av regeringen.

Paragrafen består delvis av förbudet i den nu gällande 55 utförsellagcn mot att utan regeringens tillstånd ingå avtal med någon utom riket om att för den- nes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel. Härutöver förbjuds ingående av avtal med någon i utlandet om att gemensamt med denne utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel liksom att gemensamt tillverka krigsmateriel.

I första stycket förbjuds ingående av ett sådant avtal inom landet och i andra stycket förbjuds svensk myndighet, svenskt företag och den som är bo- satt eller stadigvarande vistas här att ingå ett sådant avtal i utlandet. Begrep- pet någon i utlandet har samma innebörd som i föregående paragraf.

Med utveckling av krigsmateriel förstås den verksamhet som bedrivs för att t.ex. med hjälp av en kravspccifikation utforma ett tekniskt underlag för produktion av krigsmateriel. Häri inbegrips även vidareutveckling av befint- lig krigsmateriel. Med en metod för framställning av krigsmateriel avses det underlag som behövs för att framställa materiel på ett specifikt sätt.

• Sida 103
•  Original

Ändring av avtal m.m.

9 5 Avtal om tillägg till eller ändring av avtal av det slag som kräver tillstånd enligt 7 eller 8 5 får inte ingås utan tillstånd av regeringen, om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som omfattas av avtalet,

2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,

3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits tidi- gare,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 14, anger att tillägg till ett avtal genom vilket tillverkningsrätt har upplåtits eller överlåtits till någon utom landet el- ler ändring av sådant avtal inte får ingås utan tillstånd av regeringen. Det- samma gäller tillägg till eller ändring i avtal med någon i utlandet om att ge- mensamt eller för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller om att gemensamt tillverka krigsmate- riel.

Sålunda skall varje tillägg till eller ändring av tidigare avtal som rör den materiel som omfattas av avtalet underkastas regeringens prövning. Detta kan t.ex. vara fallet om parterna avser att utöka omfattningen av den krigs- materiel som får tillverkas eller precisera omfattningen av en tillverknings- rätt med avseende på materielen. Detta kan också vara fallet om parterna avser att utvidga ett avtal om gemensam utveckling ytterligare ett steg i förfi- ning av slutprodukten. Hit hör också ändringar eller tillägg som avser att förse motparten med uppdaterad kunskap i fråga om materielen.

Likaså skall tillägg eller ändring som innebär att en rätt enligt avtalet upp- låts eller överlåts till någon som inte tidigare har denna rätt prövas av rege- ringen.

Detsamma gäller en ändring eller utvidgning av klausuler som gäller rät- ten att försälja materiel till en mottagare som inte har angivits i tidigare av- tal. Detta kan gälla export till ett annat land eller försäljning till en annan användare i samarbetslandet.

Militärt inriktad utbildning

105 Militärt inriktad utbildning av personer som inte är svenska medbor- gare får inte bedrivas här i landet utan tillstånd av regeringen. Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller utom landet yrkesmässigt bedriva sådan ut- bildning utan tillstånd av regeringen. Tillstånd behövs inte för utbildning som anordnas av statliga myndigheter som inte är affärsverk eller som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller för de anställda i sådana företag som har tillstånd att till- verka krigsmateriel.

Paragrafens första och tredje stycke motsvarar 75 utförsellagen. I första stycket föreskrivs att militärt inriktad utbildning av personer som inte är svenska medborgare inte får bedrivas här i landet utan tillstånd av rege- ringen. I andra stycket föreskrivs att svenskt företag, svensk myndighet och den som är bosatt eller stadigvarande vistas här inte heller i utlandet får be— driva sådan utbildning yrkesmässigt utan tillstånd av regeringen.

• Sida 104
•  Original

Allmänt sett bör utbildning som avser sådant handhavande av krigsmate- riel som har samband med en möjlig stridsinsats vara att hänföra till begrep- pet militärt inriktad utbildning. Vägledning torde också kunna hämtas ge- nom en jämförelse med vad som ingår i undervisningen i en skola av vanlig typ och en skola av militär art.

Undantagen i tredje stycket motsvarar undantagen i 75 andra stycket ut- försellagen. Där anges att förbudet inte gäller utbildning som anordnas av statliga myndigheter som inte är affärsverk. Statliga bolag — som är självstän- digajuridiska personer — är alltså inte undantagna från förbudet. Utbildning som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller med anställ- ning i företag för tillverkning av sådan materiel omfattas inte heller av förbu- det.

Vid prövning av ansökan om tillstånd att bedriva sådan utbildning som det här är fråga om hämtas stöd i de riktlinjer som gäller för export av krigsmate- riel. Huvudprincipen är att tillstånd till militärt inriktad undervisning inte bör meddelas om undervisningen riktar sig till medborgare i land med vilket annan utlandssamverkan ej skulle komma i fråga. I de fall undervisningen riktar sig till medborgare i olika länder måste en sammantagen bedömning göras av lämpligheten av att undervisningen tillåts.

Marknadsföring m.m.

11 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 45 liksom svenska statliga myndighe- ter som bedriver motsvarande verksamhet skall, i den ordning regeringen föreskriver, lämna redovisning till regeringen

1. om den marknadsföring av krigsmateriel som bedrivs i utlandet,

2. om åtgärder som syftar till avtal som är tillståndspliktigt enligt 7 eller 8 5.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om redovisningsskyldighet och om undantag från denna. Regeringen får också i det enskilda fallet medge undantag från sådan redovisningsskyldighet.

Paragrafen föreskriver skyldighet dels för den som har fått regeringens till- stånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel, dels för svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhet att lämna redovisning om den marknadsföring av krigsmateriel som bedrivs i utlandet.

I begreppet marknadsföring ligger att det skall vara fråga om åtgärder som syftar till att främja avsättningen av varor och tjänster och andra nyttigheter. Hit hör framställningar som vänder sig till allmänheten eller en viss grupp av intressenter. Termen täcker också åtgärder som är inriktade på enskilda.

Enligt andra punkten skall redovisning också lämnas om åtgärder som syf- tar till avtal som är tillståndspliktigt enligt 7 och 855. Redovisningen skall göras på ett tidigt stadium redan när de första kontakterna har tagits, alltså innan parterna har gjort några bindande åtaganden.

Redovisningen är avsedd att ge en bild av företagens och myndigheternas marknadsföring av krigsmateriel utom landet. Uppgifterna bör lämnas fort- löpande. Det bör vara en uppgift för regeringen att meddela föreskrifter om med vilka tidsintervall redovisning skall lämnas. Skyldighet att lämna redo- visning gäller även om marknadsföringen uppdras åt någon annan, t.ex. ett utlandsbolag.

• Sida 105
•  Original

I andra stycket ges bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om redovisningsskyldigheten och om undantag från denna skyldighet. Här- vid kan regeringen exempelvis föreskriva att redovisningen skall avse de be- stämda mottagare som marknadsföringen riktar sig till och den materiel marknadsföringen avser. Med stöd av bestämmelsen kan också undantag medges exempelvis i fråga om viss materiel.

Anbudsgivning m.m.

12 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 4 5 liksom svenska statliga myndighe- ter som bedriver motsvarande verksamhet skall underrätta regeringen innan anbud lämnas, eller, där anbudsförfarande inte förekommer, innan avtal in- gås om

1. tillhandahållande av krigsmateriel till någon i utlandet,

2. upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt som avses i 7 5, eller

3. tillverkning eller utveckling av krigsmateriel eller metod för framställ- ning av krigsmateriel som avses i 8 5.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om senaste tidpunkt för un- derrättelse och om undantag från underrättelseskyldigheten. Regeringen får också i enskilda fall medge undantag från underrättelseskyldighet.

I ärenden som inte är av större omfattning eller i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel medge undantag i enskilda fall från föreskrifter om tid för läm- nande av underrättelse.

Regeringen får i det enskilda fallet förbjuda att sådant anbud lämnas eller avtal ingås, som avses i första stycket.

I paragrafens första stycke anges att tillståndshavare och statliga myndighe- ter som bedriver motsvarande verksamhet är skyldiga att lämna underrät- telse till regeringen innan anbud lämnas om tillhandahållande av krigsmate- riel till någon i utlandet, om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt eller om samarbete om tillverkning eller utveckling av krigsmateriel eller metod för framställning av krigsmateriel. Där anbud inte lämnas skall rege- ringen i stället underrättas innan avtal ingås.

I andra stycket ges regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter om senaste tidpunkt för underrättelse och om undantag från skyldighet att lämna underrättelser som avses i första stycket. Med stöd av denna bestäm- melse kan undantag medges t.ex. i fråga om viss materiel eller i fråga om mera rutinartade avtalsslut avseende komponentleveranser o.d. En förut- sättning för sådana undantag måste vara att syftet med regleringen inte även- tyras.

I tredje stycket införs en rätt för det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel att medge undantag i det enskilda fallet från sådan föreskrift om att underrättelse skall ske inom viss tid.

Enligt fjärde stycket får regeringen i det enskilda fallet förbjuda att anbud lämnas eller avtal ingås. Härigenom ges regeringen möjlighet att förbjuda att vissa åtgärder kommer till stånd och kan därmed förhindra vidare mark- nadsföring i förhållande till land som inte kan godtas som mottagare av svensk materiel eller svenskt kunnande.

Ett förbud förutsätter inte att uppgifterna om marknadsföringen har kom- mit till regeringens kännedom genom 115.

• Sida 106
•  Original

Villkor m.m.

13 5 Tillstånd enligt 3 eller 4 5 för ett svenskt aktiebolag får förenas med vill- kor om att endast en viss andel av aktierna, direkt eller indirekt, får ägas av utländska rättssubjekt. Ett tillstånd får också förenas med villkor om att styrelseledamöter och suppleanter för dem samt verkställande direktör i bo- laget skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige.

Tillstånd enligt 3 eller 45 får även för handelsbolag förenas med villkor avseende ägandet.

Paragrafen anger uttryckligen att tillstånd enligt 3 eller 45 att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel får förenas med villkor avseende ägandet. Be- stämmelsen har ingående behandlats i avsnitt 8. Liksom enligt 45 utförsella- gen kan tillståndet härutöver förenas med villkor om att styrelseledamöter och suppleanter för dem samt verkställande direktör i aktiebolag skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige.

14 5 Tillstånd enligt 3 — 10 55 får förenas med andra villkor än som avses i 135 samt med kontroll- och ordningsbestämmelser.

Paragrafen motsvarar i sak 45 andra stycket tillverkningslagen och 11 5 ut- försellagcn. Tillstånd enligt 3 — 10 55 kan enligt paragrafen förenas med andra villkor än sådana som gäller ägandet samt med kontroll- och ordnings- bestämmelser. Av allmänna principer får anses följa att villkoren samt kon- troll- och ordningsbestämmelserna inte får vara onödigt betungande.

15 5 Tillstånd enligt 3 och 4 55 får meddelas för viss tid eller tills vidare.

Paragrafen motsvarar del av 45 tredje stycket tillverkningslagen. Av para- grafen framgår att även ett tillstånd att tillhandahålla krigsmateriel kan med- delas tills vidare. Om tillhandahållandet avser krigsmateriel som finns i ut- landet och som skall levereras till någon i utlandet krävs emellertid tillstånd i det enskilda fallet, vilket framgår av avsnittet 10 där frågan har behandlats utförligt.

Återkallelse

16 5 Tillstånd enligt 3 — 10 55 kan återkallas av regeringen, om tillståndshava- ren åsidosatt en föreskrift i denna lag eller föreskrift, villkor eller bestäm- melse som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra sär- skilda skäl till återkallelse.

En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt någon av 7—9 55 som redan ingåtts.

Paragrafen motsvarar delvis bestämmelserna i 45 tillverkningslagen och 13 5 utförsellagcn. Bestämmelsen förskriver att alla tillstånd som har meddelats med stöd av lagen kan återkallas.

Möjligheterna att återkalla ett tillstånd bör i princip utnyttjas endast när detta är nödvändigt.

Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rättssubjekt

17 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 45 liksom svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksamhet utan att behöva tillstånd skall, enligt

• Sida 107
•  Original

de föreskrifter som regeringen meddelar, lämna uppgifter till regeringen om ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, mark- nadsföring eller försäljning av krigsmateriel.

Paragrafen motsvarar 105 tillverkningslagen. Bestämmelsen ålägger såväl den som har tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel som svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhet att re- dovisa ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel. Bestämmelsen syftar till att vid varje tidpunkt ge regeringen möjlighet att kunna bedöma utveck- lingen av berörd industris utlandsengagemang på området.

Med utländska rättssubjekt avses främst juridiska personer som är bildade enligt lagen i främmande stat.

Tillsyn och uppgiftsskyldighet

185 Den som har tillstånd enligt 3 eller 45 skall stå under tillsyn av den myn- dighet som regeringen bestämmer. Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.

Paragrafen, som har berörts i avsnittet 21, överensstämmer i sakligt hän- seende med 55 tillverkningslagen.

19 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 4 5 skall, enligt de närmare föreskrif- ter som regeringen meddelar, till tillsynsmyndigheten lämna deklaration på heder och samvete rörande den verksamhet för vilken tillstånd har medde- lats.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att lämna deklaration.

Regeringen får meddela föreskrifter om att

1. den som har tillstånd enligt 65 skall lämna uppgifter om krigsmateriel som förts ut ur landet,

2. den som har tillstånd enligt 7 eller 85 skall lämna uppgifter om in- gångna avtal.

Bestämmelsen överensstämmer i sakligt hänseende med 65 första stycket första punkten och andra stycket tillverkningslagen. Bestämmelsen har be- rörts i avsnitt 19.3.

205 Den som har tillstånd enligt 3 eller 45 skall efter anmodan av tillsyns- myndigheten lämna de upplysningar och handlingar som behövs för kontrol- len samt lämna tillsynsmyndigheten tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs. Tillsynsmyndigheten har rätt att anlita biträde från andra statliga myndigheter i sin tillsyn.

Paragrafens första mening motsvarar i huvudsak 75 tillverkningslagen. Upp- giftsskyldigheten som regleras i första meningen gäller enbart den som har tillstånd enligt lagen. En ytterligare begränsning sker genom att en anmodan skall avse material som behövs för kontrollen. Av detta följer att materialet måste ha relevans för kontrollen. Vidare får inte krävas in mera än som er- fordras. Anmodan får avse upplysningar eller handlingar. Det kan gälla ex— empelvis handclsböcker, inneliggande beställningar och uppgifter angående pågående tillverkning.

Vid tillämpningen av bestämmelsen bör givetvis beaktas att skyldighet att

• Sida 108
•  Original

yttra sig eller vidta annan åtgärd enligt allmänna principer inte bör åläggas någon i fråga om omständighet, vars yppande skulle röja att vederbörande har begått brott.

Tillsynsmyndigheten får anlita biträde från annan statlig myndighet i sin tillsyn. Så kan t.ex. experthjälp behövas för granskning av såväl tekniska un- derlag som bokföring.

21 5 Den som har tillstånd enligt denna lag är skyldig att vid ändring i förhål- landen som tagits upp i tillståndsansökan anmäla detta till regeringen i enlig- het med de föreskrifter som regeringen meddelar.

Paragrafen ålägger den som har tillstånd enligt lagen att anmäla till rege- ringen om något av de förhållanden som har redovisats i en ansökan om till- stånd ändras. Det kan t.ex. beträffande ett tillverkningstillstånd vara ägar- förhållandena och beträffande ett utförseltillstånd slutanvändare. Rege- ringen ges i paragrafen rätt att meddela föreskrifter om anmälningsskyldig- heten.

225 För att täcka kostnaderna för tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet skall den som har fått tillstånd enligt 3 5 årligen betala en avgift som regeringen bestämmer. Avgiften beräknas efter ett för samtliga tillver- kare lika förhållande till det fakturerade värdet av försåld krigsmateriel. Paragrafen är i sak överförd från 85 tillverkningslagen.

Revisorskontroll

23 5 Om en revisor i sin granskningsverksamhet har anmärkt på ett företags efterlevnad av bestämmelserna enligt denna lag och anmärkningen har fram- förts i en sådan revisionsberättelse som sägs i 10 kap. 105 aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 105 lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall han genast sända in en kopia av revisionsberättelsen till regeringen. En revisor vid en svensk statlig myndighet har motsvarande skyl- dighet.

Paragrafen motsvarar 14 5 utförsellagen.

Ansvarsbestämmelser m.m.

245 Bestämmelser om olovlig utförsel och försök därtill finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

25 5 Den som bryter mot någon av 3 —5 55 eller 7 — 10 55 eller mot förbud som har meddelats med stöd av 125 döms,

1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två ar,

2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen att lämna till- stånd enligt någon av 3—5 55 eller 7— 10 55 och därigenom föranleder att av- tal fullföljs eller tillhandahållande kommer till stånd döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen har skett av oaktsamhet, döms till bö- ter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

26 5 Om brott enligt 255 har begåtts uppsåtligen och det är att bedöma som grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

• Sida 109
•  Original

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett betydande Värde, om brottet varit av stor omfattning eller varaktighet eller om gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.

275 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att underrätta regeringen enligt 12 5 eller att lämna uppgif- ter enligt 17 5,

2. underlåter att göra sådan anmälan som avses i 215,

3. i annat fall än som avses i 25 eller 265 lämnar en oriktig uppgift i ansö- kan om tillstånd eller i annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt denna lag eller som annars ges in till tillsynsmyndigheten,

4. åsidosätter ett villkor eller bryter mot en kontroll- eller ordningsbe- stämmelse Som har meddelats med stöd av denna lag.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

285 Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

29 5 Utbyte av brott som avses i 25 eller 26 5 skall förklaras förverkat om det inte är uppenbart oskäligt.

30 5 Allmänt åtal för brott mot 3 eller 45 får väckas endast efter medgivande av tillsynsmyndigheten.

I 245 har tagits in en erinran om att överträdelse av utförselförbudet och försök därtill bestraffas enligt bestämmelserna i varusmugglingslagen. Även den som genom vilseledande förmår tillståndsgivande myndighet att lämna tillstånd till utförsel och därigenom föranleder att tillhandahållandet kom- mer till stånd kan dömas för varusmuggling enligt varusmugglingslagen. Att olovlig utförsel liksom vilseledande under vissa omständigheter är att anse som grov varusmuggling och bestraffas enligt en strängare straffskala fram- går av varUSmugglingslagen.

Straffbestämmelserna i 25 5 avser brott mot förbuden mot att tillverka el- ler tillhandahålla krigsmateriel, mot att tillhandahålla krigsmateriel som finns utom landet till någon i utlandet eller tillhandahålla uppfinning rörande krigsmateriel eller metod för tillverkning av sådan materiel till någon i ut- landet, mot att ingå avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt eller avtal Om att gemensamt med någon i utlandet eller för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller gemensamt tillverka krigsmateriel eller att ändra ett sådant avtal samt att bedriva militärt inriktad utbildning utan tillstånd av regeringen liksom mot förbud att lämna anbud eller ingå avtal utan sådant tillstånd.

I andra stycket har tagits in en bestämmelse om ansvar för den som uppsåt- ligen eller av oaktsamhet genom vilseledande förmår regeringen att lämna tillstånd enligt 3—5 55 eller 7—1055 och därigenom föranleder att tillverk- ning, tillhandahållande, avtal eller militärt inriktad utbildning kommer till stånd.

Straffskalan inrymmer böter eller fängelse i högst två år. Av tredje stycket i paragrafen följer att det i ringa fall inte skall dömas till ansvar.

En särskild straffskala gäller om brott som avses i 255 är att anse som grovt. En bestämmelse om detta finns i 26 5. Bestämmelsen tar sikte endast

• Sida 110
•  Original

på uppsåtliga gärningar. Straffskalan inrymmer fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. I bestämmelsen anges exempel på omständigheter som skall beaktas vid bedömande av om brottet är grovt. En gärning av särskilt allvarlig art får anses föreligga exempelvis om överlåtelse av en tillverknings- rätt har inneburit att materiel av utomordentligt kvalificerat slag kunnat komma att tillverkas i ett land till vilket utförsel av krigsmateriel från Sverige inte kan komma i fråga. Likartade synpunkter kan anläggas i fråga om kun- skapsöverföring i form av t.ex. samarbetsavtal och militär utbildning.

I 27 5 föreskrivs straff för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet under- låter att underrätta regeringen innan anbud lämnas eller avtal ingås eller un- derlåter att anmäla ändrade förhållanden eller i övrigt i annat fall än som avses i 255 eller 26 5 lämnar oriktig uppgift i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling som är av betydelse för prövning av ett ärende enligt lagen eller som åsidosätter ett villkor eller som bryter mot en kontroll- eller ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av lagen. Med lämnande av oriktig uppgift jämställs förtigande av en uppgift. Bestämmelsen är subsi- där till såväl varusmugglingslagen som till denna lags bestämmelser. Straff- skalan inrymmer böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Straffbestämmelserna i denna lag är subsidiärt tillämpliga, om gärningen redan är belagd med straff i brottsbalken (BrB). En bestämmelse om detta finns i 285. Närmast kan det bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna om osann försäkran eller osant intygande i BrB. Likaså kan bestämmelsen om spioneri komma att aktualiseras.

Enligt 295 skall utbyte av brottsligt förfarande som avses i 25 och 26 55 kunna förklaras förverkat.

När det gäller brottsligt förfarande som avses i 245 medför hänvisningen till varusmugglingslagen att den lagens bestämmelser om förverkande blir tillämpliga på sådant förfarande. Med utbyte avses den nettovinst som kan bli följden av ett brottsligt förfarande.

Förverkande kan underlåtas om det är uppenbart oskäligt. Detta undan- tag, som torde följa redan av 36 kap 16 5 BrB, har för tydlighets skull förts in i lagen.

305 innehåller en regel om att allmänt åtal vid brott mot 3 eller 45 får väckas endast efter tillstånd av tillsynsmyndigheten. Vid tillsynsmyndighe- tens prövning kan hänsyn tas bl.a. till att lagföring skulle kunna te sig stö- tande eller att en gärning, som är förbjuden, i det enskilda fallet kan vara särskilt ursäktlig.

27.2. Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Hänvisningarna i 5 5 vapenlagen till lagen (1983:1034) om kontroll över till- verkningen av krigsmateriel, m.m. ändras till att i stället avse den nya lagen (1992:000) om krigsmateriel. Samtidigt utvidgas undantaget från krav på till- stånd till att även avse införsel av den som har tillstånd att tillverka eller till- handahålla motsvarande materiel. Jag har redovisat detta förslag i avsnitt 25.

Postens tjänst ”assurerad” försändelse tillhandahålls inte längre. 28 a5 har därför ändrats. Vapen, som omfattas av paragrafen, skall postbefordras ge—

• Sida 111
•  Original

nom att skickas som ”ESS-Brev Värde” eller, om den tjänsten inte tillhanda- hålls av postföretaget, på motsvarande lika säkert sätt.

Uttrycket ”kyrkobokförd” har i konsekvens med den 1 juli 1991 genom- förda folkbokföringsreformen ändrats till ”folkbokförd” i 46 5.

Jag hari denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet.

27.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

I paragrafen görs undantag från lagen om rättsprövning av vissa förvaltnings- beslut för beslut enligt den föreslagna lagen om krigsmateriel. Undantaget motsvarar de nu gällande undantagen för beslut enligt lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel och andra beslut enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. än så- dana som avser återkallelse av tillstånd. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Laurén.

28. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om krigsmateriel, 2. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176), 3. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa för- valtningsbeslut.

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört om bl.a. klassificering av krigsmateriel samt rikt- linjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan (avsnitten 3—6 och 22 - 24).

29. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

• Sida 112
•  Original

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:102) FT_OP- 1991/921174 Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet B'laga la

I 1987 års försvarsbeslut framhöll en enig riksdag att inhemsk kapacitet att utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel är en för Sverige bety- dande säkcrhetspolitisk tillgång. Samma breda uppslutning föreligger kring huvudlinjerna i svensk utrikespolitik, däribland att verka för fred och ned- rustning. I förlängningen av denna politik ligger en restriktiv inställning till internationell handel med krigsmateriel. Denna kommer bl.a. till uttryck i ett principiellt förbud mot export av krigsmateriel.

Av utförsellagcn följer att export av krigsmateriel inte får ske utan rege- ringens tillstånd. Det finns också bestämmelser om marknadsföring samt om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrättigheter (licenser) m.m. när det gäller krigsmateriel. Till ledning för regeringens avgöranden finns rikt- linjer som har godkänts av riksdagen.

Uppgifter om oegentligheter på vapenexportens område, vilket utretts bl.a. av medborgarkommissionen, har ställt krigsmaterielexporten och för- svarsindustrins utlandsverksamhet i övrigt på krigsmaterielområdet - av ut- redningen benämnd utlandssarnvcrkan — under debatt.

Utredningen har haft tre huvuduppgifter: Analysera sambandet mellan en fortsatt livskraftig svensk försvarsindustri och denna industris export.

Utreda konsekvenserna av och villkoren för försvarsindustriellt samarbete med utlandet.

Pröva behovet av ändrade riktlinjer för krigsmaterielexporten. I kapitel 1-3 ger utredningen en bakgrund till sina närmare överväganden. Dessa redovisas i kapitel 4-10. Efter att i kapitel 4 och 5 ha funnit att upprätt- hållandet av en livskraftig inhemsk försvarsindustri förutsätter utlandssam- verkan, tar utredningen i kapitel 6 och 7 upp de båda övriga huvudfrågorna. Vi föreslår att avtal med någon utom riket om gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel blir tillståndspliktigt. Vidare föreslås revide- rade riktlinjer för utlandssamverkan. I kapitel 8 redovisas ett samlat förslag till sådana riktlinjer.

Ikapitel ] återges huvuddragen i utrikes- och försvarspolitiken. Vidare be- skrivs principerna för försvarsplancringen och försvarets materielanskaff— ning. Därvid berörs försvarets materielverks roll. Verket upphandlar i prin- cip försvarsmateriel under konkurrens. För närvarande importeras ungefär 15 procent av denna materiel och lika mycket importeras av försvarsindu- strin. Sveriges självförsörjningsgrad är således förhållandesvis hög.

Försvarsanslagen har, räknat i fasta priser, legat still under en femtonårs- period och uppgår till cirka 28 000 milj. kr. Deras andel av bruttonational- produkten har under samma tid gått ned från 3,3 till 2,5 procent efter att tidigare ha varit ännu högre. En följd av detta har blivit minskade beställ- ningar hos försvarsindustrin, de har kommit glesare och gällt kortare serier. Dessa och andra ekonomiska svårigheter för det militära försvaret har lett till att nästa femåriga försvarsbeslut tidigarelagts. Under 1990 skall den för- svarskommitté som nu arbetar avge sina förslag och då bl.a. prioritera de 112

• Sida 113
•  Original

områden i försvarsindustrin där kompetenser och produktionsresurser skall Prop. 1991/922174 upprätthållas inom landet. Bilaga 13

Under rubriken krigsmaterielexporten ger utredningen ikapitel 2 en bak- grund när det gäller den svenska tillverkningen och exporten av sådan mate- riel sedan 1970. Exportandelen har varierat över åren och beror mycket av det genomslag enskilda stora exportaffärer får. Den andel avi Sverige tillver- kad krigsmateriel som exporterats ökade under andra hälften av 1970-talet från 25 till 40 procent och har efter en nedgång ökat även under senare år. Något mer än hälften av den inhemska tillverkningen exporterades 1988. Ut- förseln hade ett värde av 6 150 milj. kr. och svarade därmed för cirka två procent av hela den svenska varuexporten. Under senare årtionden har detta tal fluktuerat omkring en procentenhet, men ökat på grund av exporten till Indien av fälthaubitsar. Utan dessa leveranser, som 1988 utgjorde nära hälf- ten av utförseln, skulle den svenska vapenexporten ha legat på ungefär samma nivå som 1979 och 1980 räknat i fasta priser. Vapen och ammunition, däribland granatgevär, fältartilleri, luftvärnspjäser, robotar, torpeder och minor, har successivt ökat sin andel av krigsmaterielexportens värde till drygt tre fjärdedelar. En annan produktgrupp, militära flygplan m.m., har minskat sin exportandel sedan 1970-talet.

Merparten av den svenska exporten av krigsmateriel under perioden 1970- 1988 har gått till Västeuropa, men exporten till länder i Asien har, bl.a. till följd av Indienordern, ökat kraftigt under senare år. Ett sextiotal länder har tagit emot export från Sverige 1979-1988; de främsta mottagarländerna un- der denna period, räknat i fasta priser, är Indien, Norge, Singapore, Malay- sia, Jugoslavien, Finland, USA, Storbritannien, Italicn och Förbundsrepub- liken Tyskland.

Utredningen konstaterar i kapitel 2 också att även om de flesta länder som framställer vapen och annan militär utrustning har någon form av kontroll över försäljningen till andra länder, är en helt rättvisandejämförelse mellan olika länders vapenexportpolitik knappast möjlig. Även om regler är for- mellt likartade kan nämligen den praktiska tillämpningen skilja sig åt. Det sammantagna intrycket är emellertid att Sverige har en jämfört med andra länder mer rigorös tillämpning. När det gäller de internationella förhållan- dena noteras att en tidigare snabb ökning av världshandeln med vissa tyngre vapen har övergått i en mer långsam ökningstakt under 1980-talet. Till detta bidrar bl.a. en ökad efterfrågan på andra vapen och vapensystem än de mest dyrbara, många vapens ökade livslängd samt en alltmer utvecklad försvars- industri i olika länder. Detta för med sig ett ökat inslag av licenstillverkning och teknologiöverföring på bekostnad av rena exportaffärer. En allmän trend är också att äldre vapen och vapensystem moderniseras i allt större omfattning. Dessa omständigheter leder till ökad långsiktighet i utlandssam- verkan, t.ex. inom ramen för försvarsindustriellt samarbete vid utveckling och produktion.

I kapitel 2 redovisar utredningen vidare huvuddragen i den rådande regle- ringen och hur den har vuxit fram. Avslutningsvis finns i kapitlet ett avsnitt om folkrättsliga regler och handelspolitiska aspekter när det gäller krigsma- terielexport.

I kapitel 3 ges en orientering om den svenska försvarsindustrin och dess 113

• Sida 114
•  Original

betingelser. Efter en allmän beskrivning av de större försvarsindustriföreta- Prop. 1991/92:174 gen uppmärksammas särskilt internationaliseringen och utlandsberoendet. Bilaga 13

Den snabba utvecklingen av modern högteknologi kännetecknas av höga kostnader och minskande skillnader mellan militär och civil teknologi. Hög- teknologisk kompetens har internationellt alltmer kommit att tillmätas sä- kerhetspolitisk betydelse. I dag torde endast USA vara självförsörjande vad gäller högteknologi och därmed också försvarsteknologi. Övriga nationer — även Sverige — är för sin teknologiförsörjning hänvisade till olika former av internationellt samarbete. Satsningen på olika civila och militära utveck- lingsprogram främst mellan olika europeiska länder är ett uttryck för detta. En förutsättning för deltagande i sådant samarbete är att varje part förmår tillföra kompetens som bedöms som viktig för samarbetet som helhet.

Behovet av teknologiförsörjning är en viktig orsak till internationalise- ringen inom den högteknologiska industrin. Andra motiv är delad risktag- ning och ökad produktionsbas för komplicerade och kostnadskrävande pro- jekt.

Internationellt sett knyts därmcd export och annan samverkan samt im- port samman i olika gemensamma projekt iväxande grad, såväl inom mili- tära som civila teknik- och produktområden. Den svenska försvarsindustrins import av kunskap, komponenter och delsystem blir därmed i ökande grad beroende av dess utlandssamverkan. Sverige är nettoimportör inom aktuella tekniska områden.

Försvarsindustrin är beroende av kvalificerade utländska underleverantö- rer för sin försörjning med olika komponenter och delsystem. Totalt sett är dock försvarsindustrin inte mer importberoende än verkstadsindustrin i all- mänhet.

Det totala importinnehållet i det svenska försvarets upphandling är alltså cirka 30 procent. Därav är hälften försvarets direkta upphandling hos ut- ländska leverantörer, medan lika mycket upphandlas av försvarsindsutrin hos underleverantörer utomlands. Industrins största leverantör är USA, som svarar för knappt hälften av den svenska importen, följt av de euro- peiska NATO-länderna. Från de nordiska länderna kommer endast en mindre del. För flygplans- och elektronikområdena gäller höga importande- lar främst från USA. Importen inom områdena vapen och ammunition har däremot en europeisk prägel.

Exporten har stor betydelse för företagen inom vapen-, ammunitions- och elektronikområdena. Dessa företag exporterar mellan hälften och två tred- jedelar av produktionen av krigsmateriel. Inom fartygs-, fordons- och flyg- plansområdena gäller väsentligt lägre exportandelar. Huvuddelen av expor- ten gär till utländska försvarsmyndighcter, men en viss del är underleveran- ser till utländsk industri.

Den undersökning utredningen genomfört av samarbetsavtal som ingåtts under senare år mellan svenska och utländska försvarsindustriföretag ger vid handen att antalet har ökat kraftigt sedan början av 1980-talet. Företagen som tillverkar vapen och ammunition svarar för de flesta avtalen. Samar- betspartnerna finns främst i Västeuropa. Också amerikanska företag spelar en stor roll.

Den helt övervägande delen av avtalen gäller gemensam utveckling. Till- 114

• Sida 115
•  Original

verkning och marknadsföring i gemensamma former har också betydelse, Prop. 1991/92:174 företagen uppger att drygt hälften av avtalen syftar till att öka försäljningen. Bilaga la Det förekommer också att ett annat lands regering ställer krav på samarbete för att det svenska företaget skall få leverera materiel. I andra fall har brist på kunnande eller kapacitet eller möjligheten till kostnadsbesparingar varit en drivfjäder för det svenska företaget. I några fall har också svenska myn- digheter krävt att en utländsk leverantör skall samarbeta med en svensk till- verkare.

I kapitel4 ger utredningen sin syn på försvarsindustrins utlandssamverkan. Vi konstaterar att Sverige har en särskilt för en liten nation avancerad krigs- materielindustri. Dess verksamhet kommer i blickpunkten i tider av mins- kade resurser för det militära försvaret och dess materielanskaffning.

Den inhemska försvarsindustrin omfattar flertalet materielområden. Olika faktorer, främst kostnadsökningar, teknisk utveckling och internatio- nell specialisering, har emellertid successivt lett till ändrade förhållanden. Försvarsindustrin synes stå inför anpassningar och strukturförändringar, där inriktningen av nästa försvarsbeslut blir avgörande. Utredningen avstår från att föregripa 1988 års försvarskommittés arbete, men anser att —vilken bredd och volym den inhemska försvarsindustrin än kommer att få — den bibehåller en viktig säkerhetspolitisk roll för Sverige. Här kan särskilt nämnas elektro- nikindustrin, ammunitionsindustrin och erforderliga underhållsresurser. Vi- dare är det angeläget att den svenska försvarsindustrin åtminstone på några områden kan behålla en så hög nivå att den är intressant som samarbetspart- ner internationellt; därigenom ökar möjligheterna att delta i det internatio- nella teknikutbytet.

Även om utlandsberoendet till följd av såväl teknisk nödvändighet som medvetna val med hänsyn till kostnader tenderar att öka, är det avgörande att hålla beroendet under kontroll och att självständigt kunna säkerställa att materielen fungerar i krig och krislägen. Särskilt på elektronikens område är få länder oberoende av omvärlden.

Ett totalt avbrytande av försvarsindustrins utlandssamverkan går enligt ut- redningens mening inte att förena med kravet på en livskraftig sådan in- dustri. Motiven för utlandssamverkan står främst att finna i behovet av kom- petens och kapacitet inom landet att utveckla och tillverka materiel för det svenska försvaret. Den svenska försvarsindustrins konkurrensförmåga, så- dan den kommer till uttryck i viss export i internationell konkurrens, är vi- dare en positiv faktor vid bedömningen utomlands av den svenska försvars- förmågan.

På grundval av två rapporter, utarbetade av särskilt förordnade experter, kan utredningen konstatera att såväl det samhällsekonomiska värdet av krigsmaterielexport som kostnaderna för att begränsa denna export svårli- gen kan beräknas. Exporten ger emellertid ett täckningsbidrag till upprätt- hållandet av försvarsindustrin. Detta belopp var 1987 i storleksordningen ?. 500 milj. kr. Det avgörande är dock att denna industri har kontinuerlig be- läggning genom att svackorna mellan det svenska försvarets utvecklings— och produktionsuppdrag fylls ut. I detta sammanhang har utredningen också ut- talat att det är angeläget att en översyn av systemet med royalties fullföljs. Utredningen, som finner att konsekvensen av att avstå från vapenexport är 115

• Sida 116
•  Original

att betydande delar av krigsmaterielindustrin läggs ned, vill framhålla att Prop. 1991/921174 motivet för att bevara försvarsindustrin är säkerhetspolitiskt, inte ekono- Bilaga 1a miskt.

Med stöd av rapportering från Sveriges utlandsmyndighcter bedömer ut- redningen att volymen, inriktningen och arten hos den svenska krigsmate- rielexporten inte i sig är sådan att trovärdigheten i den svenska utrikespoliti- ken sätts i fråga på grund av denna export. Förekomsten av en självständig svensk försvarsindustri med förmåga att ta fram komplicerade vapensystem som stridsflygplan och ubåtar har snarare förstärkt intrycket av beslutsamhet att fullfölja neutralitetspolitikcn. Tanken att utlandssamverkan när det gäl- ler krigsmateriel skulle skada den svenska utrikespolitikens strävan att aktivt verka för internationella överenskommelser om fred och nedrustning be- kräftas inte heller av erfarenheterna.

Utredningen ansluter sig till den av bl.a. medborgarkommissionen fram- förda uppfattningen att försvarsindustriell utlandssamverkan inte kan till- låtas med mindre den tillgodoser väsentliga försvarspolitiska mål och samti- digt står i samklang med de utrikespolitiska mål som innefattas i en säker- hetspolitisk helhetssyn. En av restriktivet och omsorg om det egna oberoen- det betingad export m.m. av krigsmateriel omfattas av omvärldens respekt och förståelse. Under betoning av de utrikespolitiska skäl som allmänt sett talar för restriktivet vid vapenexport vill utredningen därför slå fast att med en återhållsam syn på sådan utlandssamverkan denna står i överensstäm- melse med Sveriges utrikespolitik. Däremot får den inte motiveras med sys- selsättningsskäl eller andra ekonomiska skäl utan säkerhetspolitisk grund. Det principiella förbudet mot export av krigsmateriel är i sig ett ställningsta- gande som dels ger uttryck åt en grundsyn, dels ger möjlighet att utöva en ingående kontroll.

En reglerad och noga övervakad handel med vapen av Sveriges modell står således enligt utredningens mening inte i strid med Sveriges freds- och nedrustningspolitik. Den export och den utlandssamverkan i övrigt som är nödvändig ger upphov till en skenbar motsägelse mellan olika inslag i Sveri- ges säkerhets— och utrikespolitik. Detta, som ibland uppfattas som ett mora- liskt dilemma, löses emellertid inte om Sverige skulle gå över till import i stället för att så långt som möjligt inom landet tillverka sin krigsmateriel. Enligt utredningens mening ger den nuvarande regleringen en i huvudsak tillfredställande balans mellan olika hänsyn. Detta utesluter inte ytterligare kontroll, t.ex. av samarbete.

För att underlätta för Sverige att föra en restriktiv vapenexportpolitik bör den krigsmaterieltillverkande industrin inte vara större än vad som är säker- hets- och försvarspolitiskt motiverat. Det är en del av försvarskommitténs uppdrag att ange de kompetenser och produktionsresurser som på sikt bör finnas inom landet. För utredningens del finns det dock skäl stryka under - vikten av att resurserna för utveckling och tillverkning anpassas till försvars- maktens behov. Någon utveckling och tillverkning enbart inriktad på ut- ländska marknader bör således inte förekomma och verksamheten skall i öv- rigt främja den tekniska utveckling som kan nyttiggöras för vår försvarsför- måga. Av detta följer att försvarets utvecklingsuppdrag och seriebcställ- ningar hos försvarsindustrin är en regulator för verksamhetens storlek. De 116

• Sida 117
•  Original

prioriteringar som görs av den sittande försvarskommittén kan komma att Prop. 1991/922174 leda till en minskning av den nuvarande kapaciteten. Bilaga 13

Vad angår möjligheterna att främst geografiskt begränsa vapenexporten — varvid Norden och neutrala stater i Europa nämnts särskilt — har utredningen funnit att denna tanke inte är realiserbar. Det finns två skäl för detta. Det ena är dessa länders utom för vissa materielslag begränsade import från Sve— rige, det andra att de inte kan tillföra oss all den teknik och det kunnande som vi behöver. Mer omfattande ytterligare restriktioner för försvarsindu- strins utlandssamverkan bör övervägas endast om kravet på upprätthållan- det av en livskraftig inhemsk sådan industri ändras i grunden.

Beträffande den internationella bilden kan noteras att vapenhandeln för närvarande är köparens marknad. Det minskade utrymmet för militär mate- riel i många avancerade industriländers budgetar är en orsak, importländcr- nas ökade benägenhet att få till stånd egen produktion en annan. Vidare har ett flertal länder etablerat sig som exportörer av den inte mest kvalificerade men samtidigt av många importländcr efterfrågade krigsmaterielen. För Sveriges del kan detta leda till minskad export av annat än tekniskt avance- rad krigsmateriel. Där styr i sin tur ökade kostnader och behov av utländsk teknik utvecklingen mot samarbete med andra framstående industrinatio- ner. Dessa omständigheter och en därav förändrad struktur på den inhemska försvarsindustrin kommer enligt utredningens åsikt sammantaget att föra med sig förändringar av Sveriges vapenexport, bl.a. genom att den får ett ökat inslag av internationellt samarbete och annat kunskapsutbyte.

Vad gäller frågan om omställning av försvarsindustrin till civil produktion konstaterar utredningen ikapitel 5 att den från sina utgångspunkter inte har anledning att närmare diskutera en fullständig nedläggning av försvarsindu- strin, dvs. en permanent omställning. Utredningen har vidare funnit att — med hänsyn till försvarsindustrins särdrag — minskad produktion som följd av variationer i det svenska försvarets upphandling eller bortfall av export endast i begränsad män kan mötas genom alternativ civil produktion.

Ett företag i försvarsindustrin som till följd av minskande beställningar måste säga upp anställda möter i stort samma problem som företag i andra branscher när motsvarande situation inträffar. Utredningen vill dock under- stryka att staten, som ende inhemske köpare och som tillståndsgivare när det gäller utlandssamverkan, har ett särskilt ansvar för utvecklingen inom försvarsindustrin, bl.a. vad gäller sysselsättningen. Staten måste därför ha god beredskap att gå in med tillräckligt omfattande åtgärder om sysselsätt- ningsproblem skulle uppstå. De medel som kommer i fråga är enligt utred- ningens mening de som man traditionellt förfogar över genom arbetsmark- nads-, utbildnings-, industri- och regionalpolitiken. Utredningen ställer sig således inte bakom tanken på att söka få till stånd en omställning av försvars- industrin på administrativ väg genom t.ex. omställningsfonder.

I kapitel 6 diskuteras bl.a. riktlinjesystemet. Här kan erinras om att det generella förbudet mot krigsmaterielexport, med en dispensbefogenhct för regeringen, infördes 1918 samt att principerna för vapenexport i sina huvud- drag har varit oförändrade sedan de redovisades vid mitten av 1950-talet. Som en följd av tidigare översyner har riksdagen medverkat dels 1971 genom att godkänna av regeringen förordade riktlinjer till ledning vid avgöranden i 117

• Sida 118
•  Original

Bilaga la

utförselärenden, dels 1982 då förbudet lagfästes och regleringen utsträcktes att bl.a. omfatta licenser, dels "1988 då en ny utförsellag antogs samt kontrol- len över utlandssamverkan utvidgades.

Utredningen konstaterar att såväl själva riktlinjerna och enskildheter däri som tillämpningen av riktlinjerna har diskuterats i olika sammanhang. Ex- port av krigsmateriel aktualiserar ofta principiella problem och tillstånds- prövningen är en grannlaga uppgift. Det kan bl.a. erinras om att medborgar- kommissionen har haft kritiska synpunkter på riktlinjerna och deras tillämp- ning. Riktlinjernas sakliga innehåll är i sina grunddrag detsamma som 1971— då endast utförsel av krigsmaterielvaror var reglerad — med påbyggnader 1982 och 1988. Det är därför naturligt att se över riktlinjerna.

Enligt utredningens mening har inte riktlinjerna helt anpassats till utveck- lingen och de motsvarar därför inte dagens krav. Utredningen instämmer i medborgarkommissionens åsikt att riktlinjerna och deras tillämpning har fört med sig trovärdighets- och informationsproblem. Innebörden av riktlin- jerna har i den inhemska debatten inte klargjorts med erforderlig tydlighet. Detta har gett upphov till oklarheter och misstro, vilket tillsammans med ”vapenaffärer” har skapat en atmosfär där det blivit lätt att angripa vapenex- porten som sådan. I debatten har därvid väsentliga säkerhetspolitiska mål och den likaledes allmänt omfattade försvarspolitikens intressen kommit i bakgrunden.

I den inhemska debatten har — som medborgarkommissionen också varit inne på — motsatsförhållandet mellan förbudet mot vapenexport samt en av säkerhets- och försvarspolitiska skäl betingad export, återhållen av utrikes- politiska hänsyn, uppfattats som präglat av dubbelmoral och hyckleri. Det beror enligt utredningens mening till stor del på att förbudet och de återhål- lande delarna av de utrikespolitiska aspekterna har setts isolerat. Eftersom export och övrig samverkan inte kan undvaras finns enligt utredningens me- ning fog för att i debatten också ge plats för motiven för en säkerhets- och försvarspolitiskt betingad utlandssamverkan på krigsmaterielområdet.

Det har i utredningens arbete inte funnits skäl att närmare diskutera om det finns anledning att upphäva det hävdvunna generella förbudet mot va- penexport. Den modell som är gängse i många andra länder och som bäst tillgodoser intresset av en kontrollerad vapenhandel är, som nu, ett lagfäst förbud med en dispensbefogenhct. På grund av regeringsformens bestäm- melser kan inte riksdagen besluta i utförselärenden. Dessa bör avgöras av regeringen under sedvanligt konstitutionellt ansvar.

Det är angeläget att den valda regleringen tillgodoser två viktiga anspråk. Det ena är att regeringens ansvar görs tydligt. Det andra är att motiven och förutsättningarna för att ge dispenser är klarlagda så långt det går. Detta skall inte bara tjäna som ledning för regeringens beslut utan även rikta sig till bedömare inom och utom landet. Det måste därför finnas kriterier för när dispens kan meddelas. Utredningen har till en början haft att överväga om dessa kriterier skall lagfästas eller inte.

För lagfästa kriterier talar enligt medborgarkommissionen att de annars inte är rättsligt sett bindande, utan endast uttalanden i en proposition, om än godtagna av riksdagen. Vidare framhålls särskilt att sådana riktlinjer ofta uppfattas som lagregler. Även om s.k. lagstiftning genom motivuttalanden

• Sida 119
•  Original

kan kritiseras i andra sammanhang, gör sig enligt utredningens mening här Prop. 1991/92:174 andra skäl gällande med större styrka. För det första är i detta fall uppenbart Bilaga 1a regeringens politiska ansvar av mer avgörande betydelse än det juridiska an- svaret. En strävan bör, som nämnts, vara att göra regeringens politiska an- svar tydligare. Vidare skulle i författning reglerade undantag bli upphöjda till norm, vilket åter kan uppfattas som en rätt att få köpa vapen enligt un- dantaget. Det måste framhållas att inget land kan åberopa riktlinjerna för att kräva rätt att importera från eller i övrigt samverka med Sverige på krigs- materielområdet.

Utredningen har således stannat för att den nuvarande principen med ett lagfäst förbud, kompletterat med riktlinjer, bör bestå. Det bör vara regering- ens ansvar att med två övergripande kriterier som grund — dels att utlands- samverkan är nödvändig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, dels att samverkan inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikes- politik — göra en totalbedömning i enskilda ärenden. Genom överläggningar med utrikesnämnden och samråd med den rådgivande nämnden i krigsmate- rielfrågor kan underlaget för att ta ställning breddas. Det är enligt vår me- ning av särskild vikt att regeringen — dock under beaktande av den sekretess som måste gälla — i de fall då utlandssamverkan kommer upp till allmän de- batt söker göra klart de motiv som finns bakom dess ställningstaganden. Re- geringen kan därigenom inte minst inom landet skänka stadga åt en på de nämnda två huvudkriterierna grundad vapenexportpolitik. Samtidigt som det är av vikt med stadga i vapenexportpolitiken skall emellertid riktlinjerna kunna tillämpas i situationer som inte kan förutses fullt ut i dag. De kan där- för inte vara alltför detaljerade.

Utredningen vill stryka under några av de generella förutsättningar som bör gälla för utförsel av krigsmateriel. För det första skall den avse en stat, statlig myndighet eller av mottagarlandet godtagen mottagare. För det andra skall så långt det är möjligt, genom s.k. slutanvändarintyg eller på annat sätt, skapas visshet om att det är mottagarlandets egna behov som skall tillgodo- ses. För det tredje skall utlandssamverkan och efterlevnaden av bestämmel- serna även i övrigt vara noggrant kontrollerad.Utredningen vill också stryka under att utlandssamverkan inte bör få äga rum med mindre den främjar Sveriges försvarsförmåga och våra säkerhetspolitiska intressen. Utgångs- punkten för den inhemska krigsmaterielindustrin måste vara att den är an— passad efter det svenska försvarets behov.

Utredningen föreslår att de för regeringen folkrättsligt bindande ovillkor- liga hindren — internationella avtal, beslut av FN:s säkerhetsråd och folk- rättsliga regler om export från neutral stat under krig, dvs. Haagkonventio— nerna från 1907 — består oförändrade. Även de s.k. villkorliga hindren kvar- står, dock med en annan utformning av det hinder som beror av att mänsk- liga rättigheter kränks. Eftersom nya åtaganden kan skapa bindningar för lång tid betonar utredningen särskilt betydelsen av försiktighet när fråga uppkommer om att inleda samverkan med ett nytt land.

De två huvudkriterierna ger, tillsammans med de ovillkorliga och villkor- liga hindren, den restriktiva prövningen av nya mottagarländer samt den för- väntade utvecklingen när det gäller utlandssamverkans art och inriktning, en 119

• Sida 120
•  Original

Bilaga 1a

ram för regeringens prövning. Det finns anledning erinra om att något hin- der inte möter för regeringen att tillämpa riktlinjerna på ett än mer restrik- 1th Sätt.

Riktlinjerna bör, som för närvarande, också innehålla uttalanden till led- ning i ärenden om utförsel som har samband med tidigare leveranser, t.ex. reservdelar, och om återkallelse av utförseltillstånd. Vidare bör det anges att en stat, som trots ett åtagande gentemot den svenska regeringen har tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel, i princip inte vidare skall komma i fråga som mottagare av sådan materiel från Sve- rige.

De av utredningen förordade riktlinjerna skall, förutom för tillstånd till utförsel, i tillämpliga delar tjäna till ledning också vid andra överväganden enligt utförsellagen. Vad särskilt angår avtal med någon utom riket om att gemensamt utveckla eller tillverka krigsmateriel (samarbetsavtal) som inte uteslutande avser import till Sverige föreslår utredningen i kapitel 7 en un- derrättelse— och en tillståndsplikt; Om ett sådant avtal förutsätter export från samarbetslandet skall huvudprincipen vara att det inte får ske i strid med riktlinjerna. Undantag kan dock göras i den mån svensk materiel endast in- går i ringa omfattning eller i övrigt inte är ägnad att påverka slutproduktens egenskap av utländsk. Föreligger ett starkt svenskt försvarspolitiskt intresse av att samarbetet kommer till stånd och är det en förutsättning från motpar— tens sida att viss utförsel får ske från samarbetslandet kan efter omständighe- terna export till tredje land även i övrigt medges inom ramen för samarbets- landets exportregler. När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare samarbete bör en regeringsöverenskommelse träffas mellan Sverige och samarbetslandet. Innan överenskommelsen ingås bör utrikesnämnden hö- ras.

Ett samlat förslag till riktlinjer finns i kapitel 8.

I kapitel 7 tar utredningen också upp frågan om att ytterligare reglera olika former av kunskapsöverföring till andra länder. Flera skäl talar emot detta. En komplettering av reglerna skulle visserligen göra lagstiftningen mer hel- täckande, men möjligheterna att kringgå dem vore betydande. Det gäller här framför allt att avgränsa ett straffbart område. Detta låter sig inte utan vidare göra med erforderlig klarhet, vartill kommer att ett fullständigt kon- trollsystem lätt kan överskrida vad som normalt kan accepteras i en rättsstat. Utredningen har också övervägt dels ett förbud för vissa tillverkare eller per- soner att t.ex. sälja konsulttjänster, dels ett förbud som gäller viss teknik. Även mot sådana förslag kan resas enahanda invändningar. Alternativet att reglera all export av högteknologi som har strategisk betydelse, således inte bara försvarsteknologi, skulle innebära en reglering som faller utanför utred- ningens ram. Utredningen avstår från att föreslå att kunskapsöverföring un- derkastas ytterligare reglering.

I kapitel 9 tas fyra olika frågor upp, nämligen den rådgivande nämndens arbetsformer, principer och former för regeringsöverenskommelser, reviso- rernas uppgifter enligt utförsellagcn samt krigsmaterielinspektionens finan- siering.

Utredningen lämnar en redogörelse för den rådgivande nämndens rutiner

• Sida 121
•  Original

och arbetsformer, vilka förändrades för något år sedan. Vi konstaterar att Prop. 1991/921174 nämndens verksamhet tillgodoser intresset av en bred politisk förankring av Bilaga 13 besluten om vapenexport. Med det nya arbetssättet har nämnden kunnat fungera mer effektivt och dess ställningstaganden har fått ökad tyngd. Även om regeringen har ansvaret för besluten i utförselärenden har enligt utred- ningens mening nämnden en betydelsefull uppgift när det gäller samråd och för att främja insyn.

Regeringsöverenskommclser kan vara ett sätt att skänka stadga och klar- het åt mellanhavanden isamband med t.ex. långtgående försvarsindustriellt samarbete, export m.m. för första gången till ett land och i andra mer sär- präglade situationer. Det finns, utöver vad som följer av regeringsformen, särskilda skäl att när det gäller för vapenexportpolitiken viktiga frågor hålla utrikesnämnden underrättad och överlägga med den.

1988 fick revisorer i bl.a. krigsmaterielexporterande företag en informa- tionsplikt, nämligen att fästa regeringens uppmärksamhet på anmärkning i en revisionsberättelse i fråga om efterlevnaden av utförsellagcns bestämmel- ser. Utredningen anser att syftet med regeln i än högre grad skulle tillgodoses om dessa revisorer alltid delger regeringen sina revisionsberättelser, således även när de inte innehåller någon anmärkning av angivet slag, och föreslår därför en sådan bestämmelse.

KMI:s verksamhet finansieras främst genom särskilda avgifter från dem som har tillstånd att tillverka krigsmateriel, oavsett om de exporterar den eller inte. Utförselärendcn tar emellertid i anspråk huvuddelen av inspektio- ncns resurser. Till detta kommer att det enligt utredningens mening inte får finnas utrymme för misstankar om att inspektionen inte är oväldig. På grund härav — och med hänsyn till vikten av såväl tillsynen enligt tillverkningslagen som inspektionens mest omfattande uppgift, den grannlaga och från många synpunkter politiskt känsliga beredningen av regeringens avgöranden i ut- förselärenden — anser utredningen att kostnaderna, till den del de måttliga expeditionsavgifterna inte förslår, i princip borde finansieras över budgeten.

• Sida 122
•  Original

Utredningens lagförslag Prop. 1991/92:174

B'l lb 1 Förslag till ' aga

lag om ändring i lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

dels att 1, 6, 11-12, 14 och 16-1755 skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 8 & skall lyda ”Marknadsföring av krigsma- teriel, m.m.”,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, Sa å och 9a &, av föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5 I denna lag finns föreskrifter om förbud mot 1. utförsel av krigsmateriel, 2. upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel, 3. avtal med någon utom riket om utveckling av krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel,

4. bedrivande av militärt inriktad 4. avtal med någon utom riket om utbildning inom riket av utländsk att gemensamt utveckla ellertillverka medborgare, och krigsmaten'el,

5. marknadsföring av krigsmate- 5. bedrivande av militärt inriktad riel. utbildning inom riket av utländsk

medborgare, och 6. marknadsföring av krigsmate- riel.

I lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av krigsmateriel och tillhan- dahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel.

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsmate- riel enligt denna lag.

.5a &

Avtal med någon utom riket om att gemensamt utveckla eller tillverka krigsmateriel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndig- het, svenskl företag eller den som iir bosatt eller sladigwrande vistas här. Detta gäller dock inte sådana avtal som uteslutande avser utveckling el- ler tillverkning av krigsmateriel som skall införas till Sverige.

65 Avtal om tillägg eller ändring av Avtal om tillägg till eller ändring avtal som innebär upplåtelse eller av avtal som avses i 4 eller 5 a 5 får överlåtelse av rätt att utom riket till- inte ingås utan tillstånd av rege- 122

• Sida 123
•  Original

Bilaga 1b

Nuvarande lydelse

verka krigsmateriel får inte ingås utan tillstånd av regeringen, om till- lägget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas,

Föreslagen lydelse

ringen, om tillägget eller ändringen avser

2. rätt att vidareupplåta eller vidareöverlåta rätten att tillverka krigsmate- riel till någon annan,

3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits i det

ursprungliga avtalet,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

9aå

Den som har tillstånd enligt 2 eller 3 & lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. samt svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksam- het skall, enligt de närmare föreskrif- ter sorn regeringen meddelar, lämna redovisning till regeringen om åtgär- der som syftar till avtal som är till- ståndspliktigt enligt 5a s? .

115

Tillstånd enligt 2, 4, 5, 6 eller 75 får förenas med villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmel- ser.

Tillstånd enligt 2, 4, 5, 5a, 6 eller 75 får förenas med villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmel- ser.

125 Regeringen får meddela föreskrifter om att 1. den som har tillstånd enligt 25 skall lämna uppgifter rörande utförd krigsmateriel,

2. den som har tillstånd enligt 45 skall lämna uppgifter om upplåten eller överlåten rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

2. den som har tillstånd enligt 45 skall lämna uppgifter om upplåten eller överlåten rätt att utom riket tillverka krigsmateriel,

3. den som har tillstånd enligt 5 a 5 skall lämna uppgifter om den verk- samhet som regleras i avtalet.

l4ä

Om en revisor i sin granskning '- verksamhet har framfört någon an- märkning i en sådan revisionsberät- telse som sägs i 10 kap. 105 aktiebo- lagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 1.05 lagen (1980:1103) om årsredo- visning m.m. i vissa företag ifråga om företagets efterlevnad av bestäm- melserna i denna lag, skall han ge- nast sända in en kopia av revisions- berättelsen till regeringen. Motsva-

Revisor i aktiebolag eller företag som omfattas av bestämmelsema [ denna lag skall till regeringen sända in en kopia av sådan revisionsberät- telse som sägs i 10 kap. IOä aktiebo- lagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 105 lagen (1980:1103) om årsredo- visning m.m. i vissa företag. Motsva- rande skyldighet åligger en revisor vid en svensk statlig myndighet.

• Sida 124
•  Original

Bilaga 1b

Nuvarande lydelse

rande skyldighet åligger en revisor vid en svensk statlig myndighet.

Föreslagen lydelse

16?)

Den som bryter mot 4, 5 ,6 eller 75 eller förbud som har meddelats med stöd av 95 döms,

Den som bryter mot 4, 5, 5a, 6 el- ler 7å eller förbud som har medde- lats med stöd av 9ä döms,

1. om gärningen skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två år, 2. om gärningen skett av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

17 & Om brott som avses i 16å första stycket 1 är att anse som grovt, döms till fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det avsett tillverkningsrätt av betydande värde, utveckling, utbildning eller marknadsföring av betydande om- fattning eller varaktighet eller om gärningen annars varit av särskild allvarlig art.

Denna lag träder i kraft den

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det avsett tillverkningsrätt av betydande värde, utveckling, gemensam ut- veckling eller tillverkning, utbildning eller marknadsföring av betydande omfattning eller varaktighet eller om gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.

• Sida 125
•  Original

Bilaga 1b

Utredningens förslag till riktlinjer Pr0p- 1991/921174 Bilaga 1c

Riktlinjer till ledning vid prövning av frågor om tillstånd m.m. enligt lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Tillstånd förutsätter att den utlandssamverkan det gäller

I. bedöms nödvändig för att tillgodose det svenska försvarets behov av

materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd;

2. inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik. Vid prövningen av ett tillståndsärende skall en totalbedömning göras av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter.

Tillstånd får inte beviljas om det skulle strida mot internationell överens- kommelse som Sverige har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig (ovillkorliga hin- der).

Tillstånd bör inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad kon- flikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad kon- flikt eller stat som har inre väpnade oroligheter.

Tillstånd bör inte heller lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.

Utlandssamverkan förutsätter ett förtroendefullt förhållande till det andra landet. Övervägandena bör därför vara särskilt ingående innan samverkan inleds med ett nytt land. Utförsel bör, om annat inte avtalats, endast medges till ett land vars regering har åtagit sig att se till att materielen inte vidareex- porteras och avse en stat, statlig myndighet eller av landet godtagen motta- gare; vidare bör vid utförsel av materiel ett slutanvändarintyg eller ett intyg om egen tillverkning (bearbetningsintyg) föreligga.

Reservdelar till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad materiel, bör kunna få exporteras om inte ovillkorligt hinder möter. Detsamma bör gälla andra leveranser, t.ex. av ammunition, som har samband med tidigare utförsel eller där det annars vore obilligt att inte ge tillstånd.

Ett meddelat tillstånd till utförsel bör återkallas om ovillkorligt hinder in- träder samt om mottagarlandet kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Även i fall av väpnad konflikt bör indrag- ning av tillståndet kunna underlåtas om det är förenligt med de neutralitets- rättsliga reglerna och mottagarstaten deltar i konflikten endast symboliskt.

Stat som trots åtagande gentemot den svenska regeringen har tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel skall i princip inte vidare komma i fråga som mottagare av sådan materiel från Sverige.

De angivna riktlinjerna gäller, förutom för tillstånd till utförsel, i tillämp- liga delar andra överväganden enligt utförsellagcn. Vad särskilt angår avtal om gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel (samarbetsavtal) gäller följande.

Förutsätter ett samarbetsavtal export från samarbetslandet skall huvud- principen vara att det inte får ske i strid med riktlinjerna. Undantag kan dock göras i den mån svensk materiel endast ingår i ringa omfattning eller i övrigt 126

• Sida 127
•  Original

inte är ägnad att påverka slutproduktens egenskap av utländsk. Föreligger Prop, 1991/92:174 ett starkt svenskt försvarspolitiskt intresse av att samarbetet kommer till Bilaga 16 stånd och är det en förutsättning från motpartens sida att viss utförsel får ske från samarbetslandet kan efter omständigheterna export till tredje land även i övrigt medges inom ramen för samarbetslandets exportregler. När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare samarbete bör en regeringsöverenskommelse träffas mellan Sverige och samarbetslandet. In- nan överenskommelsen ingås bör utrikesnämnden höras.

• Sida 128
•  Original

Förteckning över remissinstanser och Prop. 1991/92:174 sammanställning av remissyttranden över Bilaga ld betänkandet (SOU 1989:102) Utlandssamverkan

på krigsmaterielområdet (1988 års utredning om krigsmaterielexporten)

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet i fråga avgetts av justitiekans- lern (JK), riksåklagaren (RAo ), folkrättsdelegationen (UD 1972.'02), kom- merskollegium (KK), Överbefälhavaren (ÖB), försvarets materielverk (FMV), överstyrelsen för civil beredskap ( CB ), försvarets forskningsanstalt (FOA), generaltullstyrelsen (GTS), statens industriverk (SIND), styrelsen för teknisk utveckling (STU), affärsverket FFV, riksrevisionsverket (RRV), riks- polisstyrelsen (RPS), Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm, Sveriges ex- porträd, forskningspolittska institutionen vid Lunds universitet, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen iSöderrnanlands län, länsstyrelsen i Östergöt- lands län, länsstyrelsen i Kalmar län, länsstyrelsen iMalrnöhus län, länsstyrel- sen i Örebro län, länsstyrelsen i Västmanlands län, Svenska kyrkans central- styrelse, Kungl. krigsvetenskapsakadernien, Sveriges Industriförbund, För- eningen Auktoriserade Revisorer (FA R), Sveriges akadernikers centralorgani- sation (SACO), Centerns kvinnoförbund ( CKF ), Folkpartiets kvinnoförbund ( FPK), Sveriges socialderrtokratiska kvinnoförbund ( SSKF ), Sveriges social- dernokratiska ungdomsförbund (SSU), 1988 års försvarskommitté (Fo" 1988:04 ), Sveriges frikyrkoråd (i samverkan med De fria kristna samfundens råd ), Sveriges kristna socialdemokraters förbund ( SKSF ), Svenska freds- och Skiljedomsföreningen och Sveriges Försvarsindustriförening.

Landsorganisationen i Sverige (LO) och universitetet i Linköping har an- mält att de avstår från att yttra sig.

RÅ har bifogat yttranden från statsåklagarmyndig/teten för speciella mål, från åklagamzyndigheten i Göteborg samt från regionåklagamzyndighetenza i Karlstad, Linköping och Malmö. LO har bifogat yttrande från Statsanställ- das förbund (SF). Yttranden har dessutom inkommit från svenska sektionen av Intemationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF ), från Kristna fredsrörelsen och från folkrättsforskaren Pål lVrange.

Remissyttrandena 1. Allmänna synpunkter

Utredningen har haft tre huvuduppgifter, nämligen 1) att analysera samban- det mellan en fortsatt livskraftig svensk försvarsindustri och denna industris export, 2) att utreda konsekvenserna av och villkoren för försvarsindustriellt samarbete med utlandet samt 3) att pröva behovet av ändrade riktlinjer för krigsmaterielexporten. Utredningen har funnit att upprätthållandet av en livskraftig inhemsk för- svarsindustri förutsätter olika former av utlandssamverkan, inklusive ex- 128 port.

• Sida 129
•  Original

Utredningen har föreslagit att avtal mellan svenska och utländska för- Prop. 1991/92:174 svarsindustriella företag om gemensam utveckling eller tillverkning av krigs- Bilaga 1d materiel skall bli tillståndspliktiga, analogt med vad som redan gäller beträf- fande utförsel av krigsmateriel och avtal om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel m.m. Utredningen har vidare före- slagit reviderade riktlinjer för tillslåndsgivningen i frågor som rör utlands- samverkan. Vidare har utredningen anlagt vissa synpunkter på bl. a. princi- perna och formerna för regeringsöverenskommclser rörande krigsmateriel- export och annan utlandssamverkan på detta område, revisionskontrollen, finansieringen av krigsmaterielinspektionens verksamhet och arbetsfor- merna för den rådgivande parlamentariska nämnden i krigsmaterielexport- frågor.

JK har begränsat sig till att uttala att de förslag som framförts i utred- ningen inte föranleder någon erinran.

RRV instämmer i allt väsentligt med utredningens förslag och slutsatser men påpekar samtidigt att de säkerhetspolitiska förutsättningarna föränd— rats i betydande grad sedan utredningens tillkomst. ÖB tillstyrker utredning- ens förslag och generaltullstyrelsen har ingen erinran mot dessa. SIND har heller inte något att invända mot utredningens förslag och anser att betän- kandet omfattar en allsidig och nyanserad analys. STU tillstyrker de före- slagna ändringarna. RPS har inget att erinra mot grundläggande tankar, idéer och överväganden i betänkandet men fäster uppmärksamheten på ett antal frågeställningar som enligt styrelsens uppfattning inte belysts tillräck- ligt. FMV säger sig i allt väsentligt dela utredningens syn på utlandssamver- kan.

FOA anser att utredningen ger en förtjänstfull och ovanligt tydlig beskriv- ning oeh klar analys av motiven för svensk försvarsindustris utlandssamver- kan inom ramen för och som ett väsentligt led i den svenska säkerhetspoliti- ken. FOA anser det angeläget att vad utredningen i dessa delar anfört slås fast och hävdas konsekvent. Det hade dock varit önskvärt med en analys av de avtal som svenska företag har ingått med utländska företag inom olika områden, liksom av vad EG:s inre marknad kan få för konsekvenser inom högteknologiområdet. FOA påpekar också att omvärldens utveckling delvis sprungit ifrån utredningen och dess beskrivning av dels struktur och samver- kan inom försvarsindustrin, dels ”den politiska kartan”. Utredningen har en- ligt FOA tydligt slagit fast att utlandssamverkan inte bara är förenlig med utan i ökande grad nödvändig för genomförandet av Sveriges säkerhetspoli- tiska linje.

Affärsverket FFV anser att utredningen har lagt fram förslag som i allt vä- sentligt bedöms kunna bilda en god grund för fortsatt utlandsverksamhet.

Universitetet i Lund har genom sitt forskningspolitiska institut kritiserat utredningen för bl.a avsaknad av en klar och åskådlig presentation av hur total produktion, leveranser till det svenska försvaret och export förhåller sig till varandra inom olika industrier och produktområden. Institutet anser också att det föreligger en betydande brist i faktaredovisningen och analysen vad beträffar den s.k. grå vapenhandeln. I utredningens avsnitt om motiven för utlandsverksamhet saknar institutet konklusioner om varför huvuddelen av den svenska försvarsindustrin — och till yttermera visso de mest FoU-in- 129

• Sida 130
•  Original

tensiva delarna — så gott som helt kan sakna exportberoende och ändå kunna Prop. 1991/921174 anses vara av vital säkerhetspolitisk betydelse. Institutet anser att utred- Bilaga 1d ningen på denna punkt i alltför hög grad har fastnat i ett relativt ytligt resone- mang om det säkerhetspolitiska behovet av utlandssamverkan, i stället för att kritiskt granska under vilka betingelser och på vilka områden detta verk- ligen gäller och var det säkerhetspolitiska behovet i stället kan komma att utgöra en legitimering för affärsverksamhet som i realiteten tjänar andra syf- ten. Institutet har även svårt att dela utredningens föreställning om en okom- plicerad kappling mellan Sveriges politiska intressen, försvarsindustrins be- hov och den framtida vapenmarknaden. För institutet framstår de ändringar i lagstiftning och riktlinjer som utredningen föreslagit därför som otillräck- liga och baserade på en i flera avseenden ofullständig analys.

Länsstyrelsen i Stockholm har inga erinringar mot utredningens förslag, och länsstyrelserna i Kalmar och Västmanlands län tillstyrker i allt väsentligt utredningens förslag. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför att samverkan med andra länder framstår som en nödvändighet. En sådan samverkan måste grundas på både ett givande och tagande, och Sverige måste därför acceptera att en reell överföring av teknologisk kompetens sker till företaget i det andra landet, för att den svenska samarbetspartnern själv skall kunna bli mottagare.

SSKF hävdar i sitt yttrande att utredningen inte följt sina direktivs mer restriktiva synsätt, att den inte gjort någon förutsättningslös ekonomisk bc- dömning av följderna av en begränsning eller ett avbrytande av vapenexpor- ten samt att utredningens förslag tvärtemot intentionerna är ägnade att sna- rare öka än minska den svenska vapenexporten. SSKF påminner om sitt kongressuttalande år 1987, enligt vilket det bästa vore om ingen vapenexport alls förekom men att den annars borde inskränkas till de nordiska länderna och till alliansfria och neutrala länder, främst i Europa.

SSU anser på likartat sätt att utredningen, i motsats till den restriktiva syn som präglade dess direktiv från regeringen, snarast andas en vilja till ökad export. En annan viktig effekt av utredningens förslag skulle enligt SSU bli att svensk krigsmaterielindustri ytterligare internationaliseras, vilket försvå- rar en politisk styrning från riksdag och regering och kan innebära att svenska vapen skulle kunna hamna i länder som idag är otänkbara för svensk krigsmaterielexport. SSU anser att utredningen inte har följt det uppdrag den fått från regeringen och att utredningsbetänkandet därför inte kan ligga till grund för ett ställningstagande om den svenska krigsmaterielproduktio- nen och -exporten. SSU påtalar vidare att regeringen under 1980-talet tillåtit krigsmaterielexport till en rad länder som enligt SSU:s mening agerat på ett sätt som klart strider mot de svenska riktlinjerna. Utredningen borde enligt SSU ha slagit fast att denna dissonans mellan riktlinjerna och deras tillämp- ning skadat Sveriges anseende. SSU anser att den merkostnad som inhemskt producerade vapen belastas med till följd av minskad export bör bestridas genom budgetmedel.

För SKSF, som av den starka ökningen av vapenexporten säger sig ha fått intryck av en ytterst splittrad och motsägelsefull politik, framstår utredning- ens betänkande som både principiellt betydelsefullt och samtidigt problema- tiskt. SKSF finner hela utvecklingen i riktning mot storskaliga högteknolo- 130

• Sida 131
•  Original

giska system av typ JAS 39 Gripen och därmed sammanhängande satsningar Prop. 1991/92:174 på utlandssamverkan betänklig, både från kontrollsynpunkt och utifrån sä— Bilaga 1d kerhetspolitiska överväganden. SKSF hänvisar till ett av en arbetsgrupp inom förbundet framlagt freds- och säkerhetspolitiskt program, där det före- slås en omläggning till ett försvar med s.k. icke-provocerande profil. I awak- tan på en sådan omläggning bör enligt SKSF utlandssamverkan på krigsma- terielområdet bedrivas på hittills gällande villkor.

Synpunkter sammanfallande med SKSF:s i detta spörsmål har även fram- förts av Sveriges frikyrkoråd tillsammans med De fria kristna samfundens råd (SAMRÅD).

Ett par remissinstanser har vänt sig emot att utredningen inkluderar va- penexport i begreppet ”utlandssamverkan”. Detta betecknas som missvi- sande både av FPK och av IKFF och som ett försök att åstadkomma mer positiva attityder till vapenexporten. FPK anser att förståelsen av utred- ningsbetänkandet försvåras av dess vidlyftiga användning av begreppet ut- landssamverkan. Både FPK och IKFF-"sektionen deklarerar för övrigt som sin grundåsikt att den svenska krigsmaterielexporten bör minska och på sikt upphöra. Detsamma gör knlstnafredsrörelsen liksom Svenska freds- och skil- jedomsföreningen i sina yttranden. FPK anger som alternativ till upphörande att exporten begränsas till de nordiska länderna.

I motsats till utredningen hävdar några av remissinstanserna att krigsmate- rielexporten skadar Sveriges trovärdighet inom nedrustningsarbetet. Kristna fredsrörelsen ser med speciell oro på att exporthandeln till tredje världen ökar och förespråkar ett krympt militärt försvar, som skulle omöjliggöra en omfattande svensk försvarsindustri och därmed annat än en mindre krigsma- terielexport. Rörelsen ser det också som rimligt att på kort sikt acceptera höjda kostnader som följd av minskad export. IKFF säger sig inte kunna dela utredningens uppfattning att en livskraftig egen försvarsindustri kan ses som ett led i alliansfriheten och finner det allt svårare att försvara svensk vapen- export som ökat, främst dess andel till u-länder.

3.1. Tillståndsplikt för samarbetsavtal, ändringar därav liksom redovisningsplikt

Utredningen har föreslagit att avtal mellan svenska och utländska företag om gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel skall vara till- ståndspliktiga, på samma sätt som export av krigsmateriel eller avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrättighet till utländsk part i dag förutsätter regeringens tillstånd enligt utförsellagcn. Dessutom har utred— ningen föreslagit en skyldighet att för regeringen redovisa åtgärder som syf- tar till sådant samarbetsavtal.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot utredningens förslag att tillståndsplikt införs även för samarbetsavtal med utländsk industri om gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmate- riel.

FMV anser att utredningens förslag innebär att ÖB och FMV ges viktiga uppgifter avseende bedömning av de länder mot vilka industrin riktar sin marknadsföring samt bedömning av sekretessfrågor, upprättande av sekre- tessavtal för exporterade system m.m. Enligt FMV löses dessa uppgifter i nära samverkan med KMI, dock utan direkt koppling till KMI:s generella utrikespolitiska bedömning. FMV påpekar att det för utlandssamverkan av- seende utveckling av gemensamma projekt fordras ett till tid och målsättning 133

• Sida 134
•  Original

sammanfallande behov, samarbetande industrier i berörda länder och regle- Prop. 1991/92:174 rat myndighetssamarbete som underlag för politiskt ställningstagande i varje Bilaga 1d enskilt fall.

FOA anser den väsentliga och viktiga effekten av utredningens förslag vara att ett nytt och för framtiden allt viktigare instrument ställs till regering- ens förfogande, nämligen en samlad prövning av samarbetsavtal som ofta är kopplade till någon form av avtal rörande framtida produktion. FOA anser dock att uttrycket ”utveckling och/eller tillverkning” vore en rimligare for- mulering än ”utveckling eller tillverkning”, som det står i utredningen.

FFV understryker att behovet av samarbete med utländska företag har ökat och fortsätter att öka. Svenska företags systemsammanhållande kom- petens måste, för att kunna förnyas, fortlöpande nyttiggöras genom nya pro- jekt. Vad beträffar utrcdningsförslagcn om tillståndsplikt m.m för nya sam- arbetsavtal påpekar FFV, att man bör skilja mellan två slag av samarbetsfor- mer med olika integrationsgrad, nämligen dels underleveranser av kompo- nenter och delsystem, dels gemensam framtagning och exploatering av den slutliga produkten. Den förstnämnda samarbetsformen har att göra med den specialisering som utbildat sig mellan företag i branschen i Europa och Nord- amerika. Denna specialisering är enligt FFV till fördel för alla tillverkare. Om ett svenskt deltagande i ett sådant samarbete skulle hindras av en alltför restriktiv tillämpning av reglerna för vidareexport, skulle detta enligt FFV komma att få en hämmande inverkan på svensk industris möjligheter även att importera dylik materiel. Vad beträffar den andra och mer integrerade . samarbetsformen, dvs. gemensam utveckling och produktion, säger sig FFV inse nödvändigheten av att överenskommelser med utlandet av denna digni- tet blir prövade av regeringen och accepterar i princip den av utredningen förordade uppläggningen. En förutsättning för ett lyckat samarbete är emel- lertid, enligt FFV:s uppfattning, att det utländska företaget inte betraktar det förhållandet att partnern är svensk som ett hinder för ett utnyttjande av marknadens möjligheter.

RPS påpekar att säkerhetsskyddsfrågorna noga måste beaktas i samband med samarbetsavtal, något som också sägs ha vitsordats av SÄPO-kommit- tén. Detta förutsätter dock en ökad kompetens inom säkerhetspolisen. RPS erinrar också om vikten av att det skapas klara regler beträffande de åtgär- der — säkerhetsskyddsöverenskommelser m.m. — som behöver vidtagas. Det finns enligt RPS risk för dubbelarbete mellan berörda myndigheter. RPS be- tecknar det som viktigt att rollfördelningen mellan ÖB, FMV och RPS blir helt klar och att samspelet mellan dessa myndigheter och i förhållande till KMI kommer att fungera på ett smidigt och resurseffektivt sätt.

Statsåklagannyndigheten för speciella mål betecknar förslaget som ett vik- tigt komplement till utförsellagcn. Statsåklagarmyndigheten ansluter sig till den del av den till utredningen fogade reservationen, där det föreslås att en icke offentlig lista upprättas — av regeringen efter samråd med den rådgi- vande nämnden — över möjliga samverkansländer, en tanke som utredningen diskuterat men förkastat. Enligt åklagarmyndigheten i Göteborg torde man vid ett förverkligande av utredningens förslag klart markera att alla former av samarbetsavtal kräver tillstånd och även vinna fördelen att regeringen kommer in på ett tidigare stadium av förhandlingarna och därmed på ett 134

• Sida 135
•  Original

bättre sätt kan kontrollera försvarsindustrin. Samma åtgärder betecknas av Prop. 1991/921174 regionåklagarmyndigheten i Karlstad som lämpliga. Regionåklagarmyndig- Bilaga 1d heten i Karlstad betecknar det som angeläget att frågor rörande export eller reexport från samarbetspartnerns land noga regleras i samarbetsavtalet]. En- ligt myndighetens uppfattning borde det svenska företaget även åläggas att underrätta regeringen, om företaget får anledning misstänka att motparten inte följer avtalet i dessa avseenden. Regionåklagarmyndighetcn anser det vidare självklart att ändringar i och tillägg till samarbetsavtal också bör un- derställas regeringen för prövning och att underlåtenhet att göra detta bör straffbeläggas, något som torde kräva ett tillägg till föreslagen ny punkt i ut— försellagcn 1 5. Enligt åklagarmyndigheten måste regeln emellertid avgrän- sas på ett lämpligt sätt, så att den tar sikte på ändringar och tillägg till avtalet som är av betydelse utifrån de intressen som tillståndsplikten anses tillgo- dose. RÅ hänvisar till samme regionåklagares synpunkter och anser själv att ett åtagande av angivet slag bör övervägas.

Kungl. Krigsvetenskapsakademien påpekar att den föreslagna nya 5 a ä i utförsellagcn inte tar upp graden och sättet av engagemang vid gemensam utveckling och tillverkning, något som kan innebära praktiska svårigheter vid tillämpningen, t.ex. då det gäller att bedöma huruvida engagemanget är av sådan art och omfattning att tillstånd krävs.

SF ansluter sig till att samarbetsavtal med utländsk partner för gemensam utveckling och tillverkning skall prövas av regeringen.

FPK konstaterar att vårt land, som redan i hög grad är beroende av andra stater för sin krigsmaterielförsörjning, genom utbyggd samverkan framgent gör sig än mer beroende. Det blir enligt FPK därför allt svårare att hävda Sveriges självförsörjning i detta avseende, och Sveriges pågående anpass- ning till EG:s inre marknad pekar i samma riktning. FPK betecknar det som en brist i utredningsbetänkandet, att ingen information där ges om de planer som finns inom EG.

5.3. Fölidleveranser

FFV har noterat utredningens synpunkter på följdleveranser av reservdelar och ammunition med tillfredställelse. Dock anser FFV att vissa underhålls- tjänster bör jämställas med dylika följdleveranser.

SSKF säger sig inte kunna acceptera utredningens förslag i de reviderade riktlinjerna vad beträffar följdleveranser. SSKF betecknar förslaget som en liberalisering av gällande riktlinjer, som kan leda till att Sverige mer än nu dras in i andra länders stridigheter.

SSU säger sig heller inte kunna biträda utredningens förslag om riktlinjer avseende följdleveranser. SSU ifrågasätter också denna riktlinjes förenlighet med Haag-konventionens neutralitetsbestämmelser.

Freds- och Skiljedomsföreningen vill att hela det stycke i förslaget till revi- derade riktlinjer som handlar som s.k. följdleveranser (reservdelar, ammu- nition m.m.) stryks. Stycket om följdleveranser beskrivs som en mycket all- varlig liberalisering av den svenska vapenexportpolitiken, som om den ge- nomförs, kommer att öka Sveriges bidrag till krig runtom i världen.

5.4. Mänskliga rättigheter

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) ironiserar i sitt yttrande över förslaget till skärpning av ifrågavarande villkorliga exportförbud för stater där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter före- kommer och säger sig utgå ifrån att den nya formuleringen innebär att ingen export av något slag till sådan stat skall förekomma, dvs. att ingen åtskillnad görs mellan krigsmateriel och exempelvis livsmedel. Export av livsmedel kan enligt organisationens yttrande vara av större värde än vapen när det gäller att konservera en regim som brutalt undertrycker mänskliga rättigheter. En- ligt SACO:s mening bör man därför inte generellt koppla samman vapenex- port med frågan om mänskliga rättigheter.

Svenska Freds- och skiljedomsjföreningen välkomnar de reviderade riktlin— jernas skärpta formulering beträffande export till länder som kränker mänskliga rättigheter men betonar att det som följd härav också måste 141

• Sida 142
•  Original

komma till en reell skärpning i fråga om ländervalet. Indonesien och Singa— Prop. 1991/92:174 pore betecknas av föreningen som exempel på länder där omfattande och Bilaga 1d grova kränkningar förekommer.

5.5 Sambandet mellan krigsmaterielexport och det svenska försvarets egna behov

Om det nära samband som enligt utredningen bör råda mellan krigsmateriel— exporten och det svenska försvarets egna behov på kortare eller längre sikt har några instanser yttrat sig mer utförligt. Detsamma gäller uttalandet i ut- redningen att någon utveckling eller tillverkning av krigsmateriel, som är in- riktad enbart på utländska marknader, inte bör förekomma.

Enligt FMV:s uppfattning finns idag ingen onödig utvecklingskapacitet inom den svenska försvarsindustrin, men ändå måste en långsiktig anpass- ning ske till framtida försvarsekonomiska förutsättningar.

FFVsäger sig länge ha arbetat i enlighet med de av utredningen framförda grundsatserna, att den krigsmaterieltillverkade industrin inte bör vara större än som är säkerhets- och försvarspolitiskt motiverat och att någon utveckling och tillverkning enbart inriktad på utländska marknader sålunda inte bör förekomma. FFV är därför berett att acceptera principen, men endast under förutsättningen att inte ett alltför snävt betraktelsesätt blir vägledande för tillståndsgivningcn. Inte enbart materiel upptagen i försvarets fastställda an- skaffningsplaner bör enligt FFV sålunda utgöra förutsättning för exporttill- stånd. Vid sidan om beslutad anskaffning måste det kunna ligga i försvarets intresse att viss materiel utvecklas och/eller tillverkas för export. Det svenska försvaret kan ju vilja ha en beredskap för att sådan materiel senare blir upptagen i planerna eller anse att viss verksamhet och förkovran inom ett produktområde senare kan komma försvaret till godo beträffande samma eller likartad produkt. FFV önskar i sammanhanget också betona att en allt- för restriktiv svensk behandling av utvecklingsuppdrag från utlandet kan medföra en motsvarande behandling av dylika uppdrag i motsatt riktning, varigenom risk för isolering av svensk försvarsindustri skulle uppstå. FFV framhåller vidare att ammunitionsindustrins betydelse för produktion i kris- och kristider är stor och att industrin så tidigt som möjligt bör få klara besked om de verksamhetsgrenar som prioriteras av staten i dess egenskap av bestäl- lare. FFV understryker också att när det talas om det svenska försvarets be- hov, så är det dess behov i såväl fred som kris och krig som avses. Det är enligt FFV med andra ord kris- och krigsproduktionen som blir storleksnor- merande även för försvarindustrins utlandssamverkan.

RRV erinrar om att utredningen i sina direktiv anmodats att även över- väga om exportbehovet med hänsyn till det svenska försvarets intressen är större eller mindre beträffande olika materielkategorier men anser att utred- ningen avstått från att göra sådana bedömningar. Enligt RRV hade en sådan analys varit värdefull, eftersom ett av de föreslagna huvudkriterierna bland annat går ut på att exporten skall bedömas nödvändig för det egna försvarets behov. RRV anser det möjligt att dra vissa slutsatser redan av de i utred- ningen framlagda statistiska uppgifterna. Verket ser i dessa två trender, som på sikt kan innebära att värdet av att upprätthålla en inhemsk försvarsindu- 142

• Sida 143
•  Original

stri av beredskapsskäl minskar. Dels har försvarsindustrins export ökat både Prop. 1991/92:174 generellt och som andel av företagens totala produktion, dels har importan- Bilaga 1d delen för både förvarsindustrin och försvaret ökat över en längre tidsperiod, vartill kommer att exportandelarna i hög grad varierar mellan olika katego- rier av krigsmateriel. Om svensk försvarsindustri alltmer exporterar sin pro- duktion samtidigt som försvaret och försvarsindustrin alltmer blir beroende av utländska komponenter, kan man enligt RRV ifrågasätta om det finns nå- got samband mellan försvarets behov och krigsmaterielexportcn. Om dessa trender fortsätter, måste det föreligga särskilda utrikespolitiska förhållanden för att motivera en inhemsk försvarsindustri på nuvarande nivå, framhåller RRV.

5.6 Utveckling inriktad enbart på utländska marknader

Utredningens konstaterande, att någon utveckling och tillverkning enbart inriktad på utländska marknader inte bör få förekomma, har föranlett vissa kritiska påpekanden.

FOA anser att detta uttalande från utredningen kan leda till allvarliga missförstånd och därför behöver omformuleras. Om t.ex. en viktig svensk kompetens riskerar att gå förlorad men kan vidmakthållas genom att berörd industri går in som underleverantör till ett ”godkänt” lands försvarsindustri i ett av dess projekt, så bör detta enligt FOA:s tolkning av utredningens egentliga intentioner ändå vara tillåtet. En mera adekvat formulering hade därför enligt FOA varit: ”Andra kompetenser och resurser för utveckling och produktion av krigsmateriel än de som bör finnas för den svenska för- svarsmaktens behov och därför inriktade på enbart utländska marknader bör sålunda inte förekomma.”

Också Krigsvetenskapsakademien anmärker på nu ifrågavarande utta- lande i utredningsbetänkandet och påpekar att endast i undantagsfall, och då oftast mindre utvecklade länder, godtar mottagarlandet utan vidare en befintlig konstruktion eller produkt. Anpassningar måste då göras till förhål- landena hos köparen. Regelsystemet och tillämpningarna måste därför en- ligt akademiens mening kunna medge sådant som anpassningar, vidareut- veckling och utveckling av nya generationer av svenska lösningar i syfte att tillmötesgå mottagarlandets önskemål eller krav.

SACO anser att det ligger en riskabel motsägelse i den nu aktuella utred- ningstesen. Organisationen frammanar antagandet att ett vänskapligt och stabilt land — såsom ett nordiskt grannland — vill uppdra åt svensk försvarsin- dustri att utveckla och producera ett nytt vapensystem, som Sverige under överskådlig tid inte har råd med eller kortsiktigt behov av. Genom att avstå från en sådan eventuell beställning, skulle vårt land kunna gå miste om möj- ligheterna att vidmakthålla kompetens som i ett senare skede kan behövas, påpekar SACO.

Försvarsindustnföreningen anser att ett anammande av utredningsuttalan- det på denna punkt i många fall skulle kunna leda till att industrin inte kan utnyttja teknologiskt kunnande och produktionsresurser i svenska och ut- ländska projekt för att få ett effektivare resursutnyttjande och därigenom inte kunna minska det svenska försvarets kostnader, och det också i relation 143

• Sida 144
•  Original

Bilaga 1d

till länder vars politik i alla avseenden kan stödjas av den svenska rege- ringen. I det aktuella och för försvarsindustrin besvärliga läget borde enligt föreningens mening varje tillfälle att få ekonomisk och teknisk stöttning från utlandet prövas i en klart positiv anda, och inte i den negativa anda som ut- redningsbetänkandet på denna punkt ger uttryck för. Föreningen hemställer därför att utredningsuttalandet i fråga inte tas med i kommande regerings- förslag eller att det ersätts av följande formulering: ”Utveckling och tillverk- ning enbart inriktad på utländska marknader bör sålunda förekomma endast då detta främjar det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd.” Föreningen anser det vidare viktigt att regeringen gör totalbedömningar som inbegriper såväl mottagar- landets som den exporterande industrins situation.

1.4. Övriga frågor 14.1 Länderlista

Utredningen har behandlat frågan om det finns anledning att upprätta en särskild lista över de länder som kan komma i fråga för utlandssamverkan och funnit att övervägande skäl talar mot en sådan lista.

I en reservation har framförts att det borde finnas en icke offentlig lista över de länder med vilka samverkan är möjlig.

Statsåklagaren för speciella mål anser att en sådan lista skulle tjäna till led- ning när försvarsindustriförctagen ämnar inleda marknadsföringsåtgärder och förhindrar överträdelser av Utförsellagen.

14.2. Import

SKSF menar att det är viktigt att inte begränsa diskussionen till enbart ex- porten. I viktiga avseenden är Sverige enligt SSKF beroende av import på vapenområdet: dels importerar vi komponenter att ingå i de vapen svensk industri tillverkar, dels köper vi också färdiga vapen för försvarets behov. Om vi anser att Sverige måste förbehålla sig rätten att importera viss krigs- materiel, är det svårt att samtidigt fördöma all export. Enligt SKSF bidrar vi 154

• Sida 155
•  Original

i båda fallen till en internationell vapenhandel som i många avseenden är Prop_ 1991/921174 fördärvlig. Bilaga ld

• Sida 156
•  Original

Bilaga 211

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:66) Begreppet krigsmateriel

Utjörsel/agen innehåller bestämmelser som gäller export av krigsmateriel från Sverige, avtal om licenstillverkning eller metodutveckling utomlands m.m. Utan särskilt tillstånd av regeringen får utförsel etc. inte äga rum. I lagen anges dock inte närmare vilka varuslag regleringen avser, utan det ges bemyndigande åt regeringen att lämna föreskrifter om detta.

Huvudförslag

Krigs/naterielbegreppsutreclningen föreslår nu en ändring på så sätt att lagen byggs ut med en beskrivning i klartext av vilka materielslag som omfattas av regelsystemet. Härigenom får riksdagen en mer ingående befattning än tidigare med avgränsningen av lagens tillämpningsområde. Utredningen an- ser att tyngden i det samlade regelverket ökar, om den lagstiftande försam- lingen i mer konkreta termer anger vilket produktkollektiv som omfattas. Den mer detaljerade förteckningen över berörda varuslag bör det dock lik- som hittills ankomma på regeringen att fastställa.

Utredningen har bl.a. haft i uppgift att pröva själva krigsmaterielbegrep- pet. Den har noterat att uttryck som vapenexport, vapenhandel etc. allt of- tare används i den allmänna debatten för att beteckna just utförsel av och handel med krigsmateriel. Trots att skäl sålunda kan finnas för ett utbyte av den sistnämnda termen föreslår utredningen inte en sådan förändring, efter- som invändningar kan resas även mot de alternativ som är tänkbara. För att få terminologin bättre anpassad till gängse språkbruk föreslår utredningen däremot, att utförsellagens tillämpningsområde skall definieras till att gälla krigsmateriel och produkter jämställda med krigsmateriel.

Utredningen specificerar sammanlagt tio huvudkategorier av materiel som bör omfattas av utförsellagcn och uttryckligen nämnas i denna. För fem av dessa kategorier anser utredningen att beteckningen krigsmateriel är tek- niskt och språkligt adekvat, medan de övriga fem avser produkter som i ut- försellagens mening skall anses jämställda med krigsmateriel. Följande ma- terielslag hänförs till begreppet krigsmateriel:

- militära vapen och vapensystem, - ammunition och stridsdelar till sådana vapen och system, - fordon och farkoster utformade för strid,

- utrustning för inriktning och styrning av militära vapen, - krut och sprängämnen med egenskaper som är karaktäristiska för an— vändning i strid.

Som produkter jämställda med krigsmateriel bör enligt förslaget räknas: —- sådan materiel för störning eller röjning, vars funktion regelmässigt har direkt samband med en militär vapeninsats,

—- sådana fortifikatoriska anläggningar som primärt är konstruerade för va- peninsats eller direkt ledning av sådan insats,

• Sida 157
•  Original

— anläggningar, maskiner och annan utrustning för tillverkning eller kon- Prop. 1991/92:174 troll av krigsmateriel, Bilaga 23 — delsystem, komponenter, reservdelar och insatsvaror, som har vital bety- delse för funktionen hos ett militärt stridsmedel och som inte är tillgäng- liga på den civila marknaden, — sådan tekniskt kvalificerad övningsmateriel, som utformats för ett visst vapensystem och vars funktionella samband med den förstörelsebring- ande effekten hos detta är påtagligt. Ett konkret förslag till de ändringar i utförsellagcn som blir en konsekvens av utredningens ställningstaganden samt förslag till en ny, omredigerad pro- duktförteckning redovisas i betänkandet.

Den principiella analysen

Som utgångspunkt för sina ställningstaganden presenterar utredningen en analys av den tekniska utvecklingens inverkan på materielklassificeringen. Vissa trender i denna utveckling har efter hand medfört allt större problem när det gäller att upprätthålla en distinktion mellan militärt och civilt. Här kan exempelvis nämnas den ökade användningen av elektronik, den ökade standardiseringcn, den allt kraftigare påverkan från civil teknik även på rent militärtekniska tillämpningar samt den påbörjade men ännu svårbedömbara utvecklingen inom biotekniken.

Utredningen redovisar utförligt sina överväganden i fråga om vilken mate- riel som bör — resp. inte bör — omfattas av utförselregleringen. Grundläg- gande bör vara en bedömning av vilken funktion den enskilda produkten har i det totala militära stridförloppet. Tre faser kan urskiljas om man ser detta förlopp i övergripande perspektiv. I kronologisk ordning rör det sig om

1) ett förberedelseskede, till vilket kan hänföras dels tillverkning, utprov- ning och iståndsättande av materiel, dels olika introduktionsåtgärder i form av utbildning, övning m.m., 2) ett skede som omfattar planering och ledning av krigets förande i stort, inbegripet olika förflyttningar av personal och materiel, sambandstjänst m.m., och 3) den på direkt konfrontation inriktade egentliga stridsinsatsen.

Viss utrustning kommer givetvis till användning under samtliga faser, men för huvuddelen kan man enligt utredningen urskilja en principiell grund— funktion som går att hänföra till endera av förloppets tre skeden. Detta bör tillmätas betydelse när man avgränsar de materielkategorier som skall om- fattas av utförsellagens restriktioner. En grundläggande bedömning bör avse frågan om hur aktivt en viss produkt medverkar till att uppnå stridsverksam- hetens yttersta syfte, dvs. att åstadkomma förstörelse.

Ett fitnktionskriterium är sålunda den överordnade principen vid utred- ningens avgränsning av de varuslag som skall beröras av reglerna i utförsella- gen. På det praktiska planet bör bestämningen dock enligt utredningen så långt möjligt bygga på tekniska och andra verifierbara data. Vid den mer detaljerade klassificeringen av enskilda produkter bör man sålunda, liksom hittills, utgå från ett konstruktionskriterium. 157

• Sida 158
•  Original

Utredningen tar ställning mot tanken på införandet av ett s.k. köparkrite- Prop. 1991/92:174 rium, som skulle göra klassificeringen flexibel på så sätt att hänsyn i varje Bilaga 23 särskilt fall skulle tas till den avsedda köparens förhållanden. Detta skulle enligt utredningen motverka strävandet efter tydlighet och konsekvens i re- geltillämpningen. En annan sak är att den tilltänkte köparens identitet och nationalitet givetvis måste beaktas när frågan om eventuellt utförseltillstånd etc. prövas. Denna bedömning, som ankommer på regeringen, bör dock principiellt vara helt skild från själva materielklassificeringen.

Särskilda frågor och kommentarer

Utredningen diskuterar en tanke som framfördes i slutrapporten från 1987 års medborgarkommission med innebörden att en regel skulle införas, var- igenom regeringen skulle få rätt att tillfälligt föreskriva exportförbud även för varor som normalt inte omfattas av Utförsellagen. Utredningen redovisar flera skäl som talar emot att man inom utförsellagens regelsystem skulle till- skapa en sådan specialregel. Den pekar emellertid på möjligheten att för än- damålet stifta en särskild fullmakts- eller beredskapslag, om det trots allt skulle anses befogat att fullfölja medborgarkommissionens tanke.

I betänkandet kommenteras också det förhållandet att begreppet krigsma- teriel förekommer i lagstiftningen även på helt andra rättsområde/t än det nu aktuella, och därvid ibland åtföljt av speciella definitioner. Enligt mervär- desskattelagen skall visserligen samma klassificering som enligt utförsella— gcn gälla när frågan om skattefrihet för krigsmateriel prövas. Men kopp- lingen mellan de båda skilda regelsystemen har likväl medfört påtagliga komplikationer, som enligt utredningen behöver undanröjas. Så kommer automatiskt att ske om de nyligen framlagda förslagen från kommittén för indirekt beskattning godtas, varför utredningen i denna del avstår från att presentera ett eget konkret förslag.

Utredningens ställningstagande innebär att vissa materielslag, som inte ti- digare omfattats av utförsellagcn eller beträffande vilka varierande tolk- ningar förekommit, nu förs in under regleringen medan man i stället undan- tar vissa andra produktgrupper som f.n. berörs av densamma. Varken för försvarsindustrin eller för staten räknar utredningen med att dess förslag skall medföra ekonomiska nettoejåfekter av betydelse. En viss resursbespa- ring förutses dock till följd av att regelverket blir tydligare, så att företagen får ett säkrare underlag för sin planering samtidigt som löpande ärenden kan handläggas smidigare hos berörda myndigheter.

Den nu slutförda utredningen har haft sitt uppdrag begränsat till att gälla definitions- och klassificeringsfrågor. Exportregleringens utformning i övrigt är föremål för en översyn i annan ordning, nämligen genom den parlamenta- riskt sammansatta krigsmaterielexpanutredningen.

• Sida 159
•  Original

Bilaga 2b

Utredningens lagförslag Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

deLs att rubriken skall ha följande lydelse, dels att 1, 2, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 55 samt rubrikerna närmast före 2, 4 resp. 8 55 skall ha följande lydelse,

dels att en ny paragraf, lb &, av följande lydelse skall införas.

Lag (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel och därmed jämställda produkter, m.m.

Nuvarande lydelse Inledande bestämmelser

I denna lag finns föreskrifter om förbud mot

1. utförsel av krigsmateriel,

2. upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsma- teriel,

3. avtal med någon utom riket om utveckling av krigsmateriel och me- tod för framställning av sådan mate- riel,

Föreslagen lydelse Inledande bestämmelser

15

I denna lag finns föreskrifter om förbud mot

]. utförsel av krigsmateriel och produkter jämställda med krigsmate- riel,

2. upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsma- teriel och produkter jämställda med krigsmateriel,

3. avtal med någon utom riket om utveckling av krigsmateriel och pro- dukter jämställda med krigsmateriel samt metod för framställning härav.

4. bedrivande av militärt inriktad utbildning inom riket av utländsk med-

borgare, och 5. marknadsföring av krigsmate- riel.

5. marknadsföring av krigsmate- riel och produkter jämställda med krigsmateriel.

I lagen (1983: 1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av krigsmateriel och tillhan- dahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel.

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsma- teriel enligt denna lag.

lbå

Med krigsmateriel enligt denna lag skall avses

]. militära vapen och vapensys- tem,

2. ammunition och stridsdelar till sådana vapen och vapensystem,

• Sida 160
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1991/92 : 1 74

3. fordon och farkoster; utformade Bilaga 2b för strid,

4. utrustning för inriktning och styrning av militära vapen,

5. krut och sprängämnen med egenskaper som är karaktäristiska för användning i strid.

Som produkter jämställda med krigsmateriel skall räknas

]. sådan materiel för störning eller röjning, vars funktion regelmässigt har direkt samband med en militär vapeninsats,

2. sådana fortifikatoriska anlägg- ningar som primärt är konstruerade för vapen insats eller direkt ledning av sådan insats,

3. anläggningar; maskiner och an- nan utrustning för tillverkning eller kontroll av krigsmateriel,

4. delsystem, komponenter, re- servdelar och insatsvaror; som har vi- tal betydelse för funktionen hos ett militärt stridsmedel och som inte är tillgängliga på den civila marknaden,

5. sådan tekniskt kvalificerad öv- ningsmateriel, som utfomtats för ett visst vapensystem och vars funktio- nella samband med den förstörelse- bringande efekten hos detta är på- tagligt.

Regeringen meddelar nämiare föreskrifter om vilka produkter, komponenter; substanser m.m. som innefattas i de materielkategorier som anges i första respektive andra stycket. Om det finns särskilda skäl, får regeringen därvid undanta en- staka produktslag som annars skulle ha omfattats.

Utförsel av krigsmateriel Utförsel av krigsmateriel och där- med jämställda produkter

25 Krigsmateriel får inte föras ut ur Krigsmateriel och produkter jäm- riket utan tillstånd av regeringen, ställda med krigsmateriel får inte om inte annat följer av denna lag el- föras ut ur riket utan tillstånd av re- ler annan författning. geringen, om inte annat följer av denna lag eller annan författning. I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligt första stycket. 160

• Sida 161
•  Original

Bilaga 21)

Nuvarande lydelse

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel, m.m.

Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket till- verka krigsmateriel får inte utan till- stånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Avtal med någon utom riket om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för fram- ställning av sådan materiel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt före- tag eller den som är bosatt eller sta- digvarande vistas här.

Avtal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket till- verka krigsmateriel får inte ingås utan tillstånd av regeringen, om till— lägget avser

1. den materiel som får tillverkas,

2. rätt att vidareupplåta eller vida- reöverlåta rätten att tillverka krigs- materiel till någon annan,

3. rätt att tillhandahålla krigsma- teriel till mottagare som inte angivits i det ursprungliga avtalet,

4. förlängning av avtalets giltig- hetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

Föreslagen lydelse

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel och produkter jämställda med krigs- materiel, m.m.

45

Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket till- verka krigsmateriel eller produkter jämställda med krigsmateriel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt före- tag eller den som är bosatt eller sta- digvarande vistas här.

55

Avtal med någon utom riket att för dennes räkning utveckla krigs- materiel eller produkter jämställda med krigsmateriel eller metod för framställning härav får inte utan till- stånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

65

Avtal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket till- verka krigsmateriel eller produkter jämställda med krigsmateriel får inte ingås utan tillstånd av regeringen, om tillägget avser

1. den materiel som får tillverkas,

2. rätt att vidareupplåta eller vida- reöverlåta rätten att tillverka krigs- materiel eller produkter jämställda med krigsmateriel till någon annan,

3. rätt att tillhandahålla krigsma- teriel eller produkter jämställda med krigsmateriel till mottagare som inte angivits i det ursprungliga avtalet,

4. förlängning av avtalets giltig- hetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

7å

Militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare får inte bedrivas inom riket utan tillstånd av regeringen. Första stycket gäller inte

Första stycket gäller inte

• Sida 162
•  Original

Bilaga 2b

Nuvarande lydelse

1. utbildning som anordnas av sta- ten,

2. utbildning som anordnas i sam- band med försäljning av krigsmate- riel eller med anställning i företag för tillverkning av sådan materiel.

Marknadsföring av krigsmateriel

F öreslagen lydelse

1. utbildning som anordnas av sta- ten,

2. utbildning som anordnas i sam- band med försäljning av krigsmate- riel eller produkter jämställda med krigsmateriel eller med anställning i

foretag för tillverkning härav.

Marknadsföring av krigsmateriel och produkterjämställda med krigs- materiel

Så Den som har tillstånd enligt 2 eller 35 lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. samt svensk statlig myndighet som be- driver motsvarandc verksamhet skall, i den ordning som regeringen föreskri-

ver

1. lämna redovisning till rege- ringen om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring av krigsmate- riel bedrivs, vilka bestämda motta- gare som marknadsföringen riktar sig till och vilken materiel mark- nadsföringen avser,

2. lämna underrättelse till rege- _ringen

a) innan anbud lämnas om försälj- ning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket,

b) innan anbud lämnas om upplå- telse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel,

c) innan avtal ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket.

1. lämna redovisning till rege- ringen om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring av krigsmate- riel eller produkter jämställda med krigsmateriel bedrivs, vilka be- stämda mottagare som marknadsfö- ringen riktar sig till och vilken mate- riel marknadsföringen avser,

2. lämna underrättelse till rege- ringen

a) innan anbud lämnas om försälj- ning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel eller produkter jäm- ställda rned krigsmateriel till någon utom riket,

b) innan anbud lämnas om upplå- telse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel eller produkter jäm- ställda med krigsmateriel,

c) innan avtal ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel eller produkter jäm- ställda rned krigsmateriel till någon utom riket.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från redovisningsskyl- dighet som avses i första stycket. Regeringen får också i enskilda fall medge undantag från sådan redovisnings- och underrättelseskydlighet.

Regeringen får i enskilda fall för- bjuda att

1. anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket,

2. anbud lämnas om upplåtelse el- ler överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel,

Regeringen får i enskilda fall för- bjuda att

]. anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel eller produkter jäm- ställda med krigsmateriel till någon utom riket,

2. anbud lämnas om upplåtelse el-

• Sida 163
•  Original

Bilaga 2b

Nuvarande lydelse

3. avtal ingås om

a) försäljning eller annat tillhan- dahållande av krigsmateriel till nå- gon utom riket,

b) upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsma- teriel.

Föreslagen lydelse

ler överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel eller produk- ter jämställda med krigsmateriel,

3. avtal ingås om

a) försäljning eller annat tillhan- dahållande av krigsmateriel eller produkter järrtställda med krigsmate- riel till någon utom riket,

b) upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsma- teriel eller produkter jämställda med krigsmateriel.

• Sida 164
•  Original

Prop. "1991/92:174 Bilaga 2c

Utredningens förslag till krigsmaterielförteckning

Förteckning över materiel som avses i 1 b & lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel och därmed jämställda produkter; m.m.

A. KRIGSMATERIEL (enligt 1 b 5 första stycket 1-5) 1. Militära vapen och vapensystem

1.1 Eldrörsvapen med kaliber ( 20 mm

a) Pistoler och revolvrar utom Cl sådana med en kaliber ( 7,5 mm, D sådana som speciellt utformats för tävlingsskytte enligt internatio- nella regler eller för utskjutning av rök- och lyssignaler.

b) Gevär och karbiner som utformats för strid eller som är halv- eller helau- tomatiska, samt kulsprutepistoler, kulsprutegevär och kulsprutor.

c) Sådana delar till krigsmateriel under a) och b) som är underkastade be- stämmelserna i vapenlagen.

1.2 Eldrörsvapen med kaliber ? 20 mm

a) Artilleripjäser, såsom kanoner och haubitsar, granatkastare samt pansar- värnsvapen såsom granatgevär och pansarskott.

b) Eldsprutor samt för stridsinsats utformade anordningar för utskjutning av pyroteknisk materiel och rökmateriel.

1.3 Robotar, raketer; torpeder, bomber m.m. a) Robotar (missiler), raketer och torpeder för stridsinsats. b) Bomber, handgranater, land- och sjöminor.

c) För stridsinsats utformade apparater och anordningar för funktionskon- troll, armering, utskjutning och utläggning av materiel under a) och b).

1.4 ABC-stridsmedel a) Kärnladdningar samt radiologiska, biologiska och kemiska stridsmedel.

b) Apparater och andra anordningar särskilt utformade för spridning av ra- diologiska, biologiska och kemiska stridsmedel.

1.5 Strålvapen

Laser-, partikelstråle- eller mikrovågssystem särskilt utformade för att skada eller förstöra ett mål.

• Sida 165
•  Original

2. Ammunition och stridsdelar Prop, 1991/92:174 Ammunition och stridsdelar användbara för materiel under 1 utom Bilaga 20 El omantlad och halvmantlad ammunition, E! salongsgevärsammunition, D hagelpatroner.

3. Fordon och farkoster

3 . 1 Krigsfartyg m.m.

Fartyg, båtar och andra farkoster utformade för strid genom att de är B beväpnade eller förberedda för beväpning, Cl utrustade eller utformade för utläggning av minor.

3.2 Stridsflygplan, stridshelikoptrar m.m.

Flygplan, helikoptrar och rymdfarkoster som utformats för strid genom att de är B beväpnade eller förberedda för beväpning, El utrustade med fällningsanordningar för bomber, robotar, raketer, torpeder eller andra stridsmedel eller förberedda för montering av så- dana anordningar.

3.3 Stridsfordon m.m.

Fordon som utformats för strid genom att de El beväpnats eller förberetts för beväpning, Cl utformats eller utrustats för utläggning av minor.

4. Utrustning för inriktning och styrning av militära vapen

Apparater och utrustningar för inriktning och styrning av krigsmateriel en- ligt 1, nämligen följande produkter:

4.1 Eldledningsutrustningar funktionellt ingående i vapensystem, såsom va- pensikten och riktinstrumcnt samt eldledningsradar och sonarer med en mätnoggrannhet som medger direkt vapeninsats.

4.2 Eldledningsutrustningar ingående i förbandsutrustning, som artillerilo— kaliseringsradar och ljudmätutrustningar.

4.3 Styrsystem och målsökare för torpeder, robotar, bomber och ammuni- tion samt målföljningssystem som medger direkt insats av dessa stridsmedel.

5. Krut och sprängämnen

5.1 Sprängämnen till ammunition för eldrörsvapen samt för materiel enligt 1.3, nämligen trotyl, hexogen, oktogen, hexanitrostilben, pentyl, PYX (di- pikrylaminodinitropyridin) och TATB (triaminotrinitrobensen) jämte blandningar där något av dessa ämnen ingår. "165

• Sida 166
•  Original

5.2 Krut till ammunition för eldrörsvapen samt för materiel enligt 1.3 med Prop. 1991/92:174 undantag av svartkrut. Bilaga 2c

5.3 Sprängladdningar, pyroteknisk materiel, rökmateriel och brandmedel som utformats för stridsinsats.

5.4 Tändmedel för krigsmateriel under 5.1-3.

B. PRODUKTER JÄMSTÄLLDA MED KRIGSMATERIEL (enligt 1 b 5 andra stycket 1-5)

1. Materiel för störning, röjning m.m. ] .l Materiel för störning

Apparater och utrustningar för störning vilka i samband med strid medger aktiv verkan mot vapen eller andra stridsmedel.

1.2 Materiel för röjning m.m.

Sådana apparater och utrustningar för svepning, röjning och desarmering av minor, vilkas användning normalt har direkt samband med en efterföljande vapeninsats.

2. Fortifikatoriska anläggningar

Fortifikatoriska anläggningar som primärt är konstruerade för vapeninsats eller för direkt ledning av sådan insats.

3. Tillverkningsanläggningar m.m.

3.1 Anläggningar, maskiner och andra särskilt utformade utrustningar för tillverkning och kontroll av materiel enligt A 1-3 och A 5.

3.2 Produktionsunderlag för tillverkning av materiel under 3.1.

4. Delsystem, insatsvaror m.m.

4.1 Magasin och matningsutrustningar till militära vapen.

4.2 Eldrör, mekanismer och lavetter till eldrörsvapen samt eldrör och lavet- ter till robotar och raketer.

4.3 Speciella drivmedel för torpeder, robotar och raketer avsedda för strids- insats.

4.4 Ackumulatorer till militära ubåtar. 4.5 Efterbrännkammare till motorer för militära flygplan.

4.6 Sådana för militärt bruk utformade G-dräkter, tryckdräkter, syrgasut- rustningar, övertrycksanordningar och hjälmar, vilka är nödvändiga tillbe- hör för en pilot i stridsflygplan.

4.7 Skyddskonstruktioner innehållande explosiva ämnen. 166

• Sida 167
•  Original

4.8 Andra delsystem, komponenter och reservdelar, som har vital betydelse Prop. 1991/921174 för funktionen hos ett militärt stridsmedel och som inte är tillgängliga på den Bilaga 2c civila marknaden.

4.9 De med förkortningarna QL och DF betecknade binära prekursorerna för framställning av stridsgas.

4.10 Gelatineringsmedel för framställning av brandstridsmedcl.

4.11 Andra sådana insatsvaror av vital betydelse för framställning av ett mi- litärt stridsmedel, vilka inte är tillgängliga på den civila marknaden.

Remissyttrandena

]. Allmänna synpunkter

Utredningen har genomfört en prövning av krigsmaterielbegreppet och ana- lyserat den tekniska utvecklingens inverkan på materielklassificeringen och vilka kriterier som bör uppställas vid definitionen av begreppet. Med ut- gångspunkt i denna prövning har utredningen presenterat förslag som syftar till en klarare definition av de produktslag som skall omfattas av utförsel- kontroll enligt krigsmateriel]agstiftningen.

En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig över utredningen anser att utredningens förslag skapar ökad klarhet i begreppsfrågan. RÅ menar att utredningens förslag står väl i samklang med dess strävanden att nå ökad ändamålsenlighet och konsekvens vid tolkningen av krigsmaterielbegreppet. SÄ] konstaterar att utredningens diskussioner och förslag till definition av begreppet krigsmateriel ger ett betydligt klarare underlag för bedömning av när en vara skall anses utgöra krigsmateriel, samt att utredningens förslag väsentligt skulle underlätta bedömningen av vad som är att betrakta som 168

• Sida 169
•  Original

krigsmateriel. GTS anser att ett genomförande av utredningens förslag i Prop, 1991/921174 stort kan medföra bättre förutsättningar både för klassificeringen av krigs- Bilaga 2d materiel och för tullens utförselkontroll. KK finner utredningens förslag väl grundade. FOA instämmer i huvuddragen i utredarens argumentation och slutsatser och anser att denne skapat en god idémässig grund för avgränsning av tillståndspliktig materiel. FMVoch FortF tillstyrker i huvudsak utredning- ens förslag. ÖB finner att utredningens resonemang är systematiskt och 10- giskt. Några invändningar mot utredningens slutsatser har därför ÖB inte. FFA ansluter sig i allt väsentligt till utredarens förslag till definition av be- greppet krigsmateriel oeh anser att föreslagna regler leder till ökad klarhet inte minst för försvarsindustrin.

Sveriges Försvarsindustnförenings inställning till förslagen i betänkandet är att de är väl genomarbetade och skapar förutsättningar för en mer konse- kvent och mer förutscbar klassificering än som tidigare varit fallet. Det syste- matiska sätt på vilket utredaren angripit sin uppgift välkomnas. Föreningen delar i allt väsentligt de bedömningar utredaren gör och stödjer i stort hans förslag.

Kritik av allmän art framförs av Sveriges socialdemokratiska kvinnoför- bund som anser att betänkandet är mångordigt och krångligt skrivet samt att det bitvis är svårt att tolka texten och ännu besvärligare att bedöma effek- terna av föreslagna åtgärder. Avslutningsvis pekar man på att det ankommer på riksdagen, den allmänna opinionen och intresserade organisationer att noga följa vapenexportutvecklingen och att möjligheterna till detta skulle förbättras något med det vidare krigsmaterielbegrepp utredningen lanserar.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser att utredningens för- slag skulle skapa ökad klarhet kring vad som inräknas i begreppet krigsmate- ricl, vilket man tycker är positivt.

Svenska freds- och Skiljedomsföreningen anser att utredningen vantolkat direktiven genom att man inte inriktat sig på att utvidga begreppet som så— dant, d.v.s. det antal produktgrupper som bör omfattas, utan istället på en utvidgning av bestämmelserna för att uppnå större tydlighet och fullständig- het.

Ledningsgruppen för teknisk fredsforskning vid CTH anser att utredning- ens förslag visserligen ger ökad precision och underlättar KMI:s verksamhet, men att förslaget på väsentliga punkter awiker från vad man i vanligt språk- bruk förstår med begreppet ”krigsmateriel”.

2. En eller flera huvudkategorier

Några remissinstanser kommenterar utredningens ställningstagande att nå- gon indelning i flera huvudkategorier (offensiv-defensiv, vapen/vapenbä- rare — övrig materiel) inte bör göras. FOA anser det förtjänstfullt att utredaren inte föreslår en kategoriindel- ning, i t.ex. defensiv och offensiv materiel, som en grund för prövning av ärenden om utförseltillstånd. FOA delar uppfattningen att det är materie- lens potentiella användning för att åstadkomma förstörelsebringande vapen— verkan som skall ligga till grund för avgränsning av vilka materielkategorier som skall omfattas av utförsellagcn och sålunda inte bakomliggande FoU- 169 insats eller vem som är köparen.

• Sida 170
•  Original

Bilaga 2d

FOA anser att utredaren därmed har lagt grunden till de förändringar, främst motiverade av den tekniska utvecklingen, som FOA finner mest an- gelägna ifråga om regelverket och dess tillämpning, nämligen en förskjut- ning från en klassificeringspraxis av väsentligen ”single-use”-betonad natur till ett på materielens tekniska egenskaper grundat regelverk och ett därmed sammanhängande krav på en längre gående, teknisk precisering av de mate- rielslag, egenskaper och prestanda som omfattas av tillståndstvånget.

FFV har uppfattningen att krigsmateriels offensiva eller defensiva karak- tär inte skall ligga till grund för bedömning av ett mottagarland. Någon an- nan indelningsgrund än krigsmateriel/icke krigsmateriel bör således inte till- lämpas eller utbildas. Även försvarsindustriföreningen delar denna uppfatt- ning.

3. Kriterier för klassificering

Flera remissinstanser kommenterar utredningens förslag att grunda klassifi- ceringen på ett funktionskriterium, baserat på ett konstruktionskriterium.

RÅ biträder utredningens förslag att ett funktionskriterium skulle vara den överordnade principen vid avgränsningen av det ifrågavarande objekt- kollektivet. Ett konstruktionskriterium bör enligt utredningen liksom hittills användas vid den mer detaljerade klassificeringen av enskilda produkter. Vad gäller ett s.k. köparkriterium ansluter sig RÅ till den uppfattning som redovisats av överäklagaren i Karlstad, som i sitt yttrande till RÅ framfört som sin uppfattning att det är riktigt att man vid klassificeringen inte skall ta hänsyn till vem som är köpare. En sådan ordning skulle som utredningsman- nen påpekar leda till att viss materiel vid ett tillfälle anses vara krigsmateriel och vid ett annat tillfälle civil materiel. Detta verkar inte tilltalande. Frågan om betydelsen av vem som är köpare hör till prövningen av frågan om ex- porttillstånd skall medges i ett särskilt fall.

KK finner utredningens förslag bl.a. ifråga om förordet för ett funktions- kriterium och mot ett köparkriterium välgrundat som överordnad princip.

FOA kommenterar utredningens förslag att produkter som också före- kommer på den civila marknaden, s.k. dual-use-produkter, inte skall utgöra krigsmateriel. FOA anför att det bör göras tydligare att produkter med ”dual-use” måste omfattas av lagstiftningen om de har prestanda av väsentlig betydelse för stridsförloppet och hävdar att utredaren är något otydlig i detta avseende främst i samband med att ett marknadskriterium införs. FOA framhåller också att begreppet ”den civila marknaden” är ett oklart begrepp eftersom tillgängligheten där varierar för olika köpare. Det kan t.ex. disku- teras om insatsvaror som omfattas av COCOM-bestämmelser anses tillgäng- liga på den civila marknaden (enligt B 4.11 i produktförteckningen). FOA delar utredarens grundsyn att det är verkninglöst att förbjuda utförsel av produkter som är allmänt tillgängliga. Men utredarens förslag att utgå från en allmänt hållen ”marknadsdefinition” leder enligt FOA:s uppfattning till att nya typer av tolkningsproblem och oklarheter införs, tvärt emot utred- ningens syfte och intentioner. Den enda tydliga och verkningsfulla vägen att nå syftet hade enligt FOA även här varit att i förteckningen explicit ange de produkttyper, egenskaper och prestanda som skall underkastas tillstånds- plikt.

• Sida 171
•  Original

Försvarsindustnföreningen finner det välbetänkt att ett funktionskrite- Prop. 1991/92:174 rium och därunder ett konstruktionskriterium ligger till grund för klassifice- Bilaga Zd ringen och instämmer i att vem som är tilltänkt köpare icke bör påverka klas- sificeringsövervägandena.

SSU förstår utredningens vilja att använda konstruktions- och funktions- kriterier istället för köparkriterium, om det senare skulle vara alltför kompli- cerat att tillämpa. Man framhåller emellertid att det samtidigt är viktigt att på något sätt kunna ingripa om det är uppenbart att köparen använder svenska produkter i direkt stridsverksainhet och refererar till Medborgar- kommissionens förslag i denna fråga.

Svenska freds- och skiljedomsjöreningen menar att också ett köparkrite- rium och ett användarkriterium måste kunna tillmätas betydelse vid bedöm- ning av huruvida en produkt skall anses militär eller inte. Man föreslår infö— randet av ett begrepp ”Militär export”, vilket skall avse export som går till militära köpare av något slag eller som på goda grunder kan förväntas komma till militär användning eller avser produkter som är tillverkade, änd— rade eller konstruerade för rent militär användning.

4. Utbyggnad av lagtexten

Utredningens förslag att lagtexten skall byggas ut, och därmed även omfatta en förteckning över de huvudproduktgrupper som skall anses utgöra krigs— materiel, kommenteras av flera remissinstanser.

Kammarrätten i Stockholm delar utredningens uppfattning. Även kam— marrätten i Göteborg instämmer men påpekar att den avsedda effekten med förslaget emellertid urholkas om det — såsom föreslås — i den nya lagtexten tas in också en bestämmelse, som tillåter regeringen att besluta om undantag från krigsmaterielbegreppet. Betänkandet innehåller enligt kammarrätten inte någon tillfredsställande motivering till att också en sådan undantagsbe— stämmelse föreslås. Man har svårt att förstå att utredningen samtidigt före- slår en möjlighet för regeringen att besluta att viss sådan materiel eller vissa sådana produkter skall falla utanför lagstiftningen och anser att det i vart fall måste lämnas en klargörande motivering till ett sådant undantag.

RÅ anser att förslaget att i själva lagen översiktligt räkna upp vad som skall innefattas i begreppen krigsmateriel och produkter jämställda med krigsmateriel förtydligar reglerna på ett bra sätt och bejakar att den mer de- taljerade avgränsningen av de enskilda produkterna enligt förslaget skall in- rymmas i en regeringsförordning. På grund av det omfång och den detaljri- kedom som kännetecknar förslaget om ”ny förteckning” finner RÅ det vara mindre lämpligt att införa den i lagtexten. RÅ har därför inget att erinra mot den föreslagna uppdelningen.

1988 års utredning om krigsmaterielexporten har en avvikande uppfattning och framför följande:

”Den särskilde utredaren föreslår att utförsellagcn byggs ut med en be- skrivning av vad begreppen krigsmateriel och därmed jämställda produkter omfattar. De tio huvudkategorier som föreslås återgivna i utförsellagcn ut- gör en översiktlig beskrivning av vilka produkter som omfattas av lagen. Be- skrivningen är dock inte uttömmande. Den skall kompletteras av en särskild 171

• Sida 172
•  Original

Bilaga 2d

produktförteckning som regeringen fastställer. Praktiska skäl eller rimlig- hetsbedömningar kan föranleda att produkter undantas i förteckningen vilka annars sakligt faller under huvudkategorierna. Dessa senare tjänar sålunda inte syftet att entydigt definiera de produkter på vilka lagen har avseende. Skälen för utredarens förslag ligger i stället på det politiska planet. Riksda- gen skall få en mer ingående befattning med bestämmelsernas materiella in- nehåll. Härigenom ökar tyngden i det samlade regelverket, menar utreda- ren.

Utredningen respekterar motiven men ifrågasätter samtidigt om förslaget att inkludera kategorierna i lagtexten utgör en lämplig metod. Den innebär att riksdagen måste ta ställning till detaljerade, tekniska frågor. Vidare leder den till en omfattande utökning av lagtexten, vilken för sin rätta förståelse ändå måste kompletteras med en särskild förteckningjämte kommentarer.

Syftet kan uppnås och olägenheterna samtidigt undgås, synes det utred- ningen, om beskrivningen av vilka materielslag som omfattas av regelsyste- met dclges riksdagen, exempelvis i samband med de förslag till ändringar i utförsellagcn som begreppsutredningen i övrigt kan föranleda. Riksdagen skulle då ges möjlighet att framföra sina eventuella synpunkter utan att ge- nom lag binda sig. Utredningen anser således att den nuvarande ordningen bör bibehållas, d.v.s. att regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt Utförsellagen.”

FOA instämmer i förslaget till en precisering redan i lagen av det område inom vilket regeringen har att bestämma det närmare innehållet genom en särskild förteckning. FOA tar dock inte ställning till detaljerna i utredning- ens förslag till lagtext.

ÖB biträder förslaget om utbyggnad av lagtexten. Sveriges soda/demokratiska kvinnoförbund ställer sig också positivt härtill och anser att det är ett vällovligt syfte att ”riksdagen därmed skulle få mer ingående befattning än tidigare med avgränsningen av lagens tillämpnings- område”.

5. Särskiljande av vissa produkter under benämningen ”med krigsmateriel jämställd materiel”

Utredningen föreslår en indelning av det produktkollektiv som skall kontrol— leras i två grupper: — krigsmateriel — den förstörelsebringande materielen — med krigsmateriel jämställd materiel — övrig materiel som skall kontrol- leras enligt lagen. Remissinstanserna har härvidlag haft följande synpunkter. Svea hovrätt påpekar att lagtexten genom förslaget tyngs och ifrågasätter om inte lagförslagets lb & istället skulle kunna bestå av tio punkter (alla un- der benämningen krigsmateriel).

RÅ har samma uppfattning och framhåller att frågan om en uppdelning skall ske i enlighet med förslaget eller om man skall ha ett enhetligt krigsma- terielbegrepp är mer av formell natur och inte påverkar innehållet i sak. Vid ett val föredrar RÅ därför ett enhetligt begrepp.

Kammarrätten i Stockholm tycker att en uppdelning i dessa två grupper bör kunna vara en lämplig utgångspunkt för definition och klassificering.

• Sida 173
•  Original

KK har ingen erinran mot förslaget. Prop. 1991/92:174 FOA anser att den föreslagna indelningen i ”krigsmateriel” respektive Bilaga 2d ”produkterjämställda med krigsmateriel” bör omprövas eller utgå. Man an- ser att begreppet ”jämställda med krigsmateriel” i sig är mycket oklart och ifrågasätter om en indelning av denna art behövs, särskilt som den inte före— slås vara kopplad till någon särskild princip för tillståndsprövning. ÖB biträder utredningens förslag liksom Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Ledningsgmppen för teknisk freds/forskning vid CTH anser att uppdel- ningen är semantisk, att den ökar den begreppsliga klarheten men saknar praktisk betydelse såvida inte olika principer tillämpas för bedömning av ex- porttillstånd för de båda grupperna.

Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1991/92:174

B'l' ' 4 1 Förslag till ”gå Lag (1992:000) om krigsmateriel

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 & Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall förstås med krigsma- teriel enligt denna lag.

Definitioner

25 Med tillhandahållande skall i denna lag förstås försäljning, utbjudande mot vederlag, lån, gåva eller förmedling. Med tillverkningsrätt skall i denna lag förstås en rätt att tillverka krigsma— teriel.

Tillverkning

3 & Krigsmateriel får inte tillverkas här i landet utan tillstånd av regeringen, om inte annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta tillståndskrav för ,

1. ändring eller ombyggnad av skjutvapen i de fall som avses i 24%") första stycket vapenlagen (1973: 1 176), och

2. tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bruk.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndigheter som inte är affärsverk.

Tillhandahållande

45 Krigsmateriel, uppfinningar avseende krigsmateriel och metoder för framställning av sådan materiel får inte här i landet åt någon inom landet eller i utlandet yrkesmässigt tillhandahållas utan tillstånd av regeringen. Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller utom landet utan sådant tillstånd yrkesmäs- sigt tillhandahålla krigsmateriel, uppfinningar avseendc krigsmateriel eller metoder för framställning av sådan materiel. Tillstånd enligt första och andra stycket behövs inte för

1. tillhandahållande till svenska statliga myndigheter eller sådana tillver- kare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållan- det avser,

2. innehavare av tillverkningstillstånd, om tillhandahållandet avser sådan krigsmateriel som tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller om tillhandahållandet avser uppfinning eller metod för framställning av krigsmateriel till svenska statliga myndigheter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet avser.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet en- ligt första stycket i fråga om sådan handel med skjutvapen som regleras ge- nom föreskrifterna i vapenlagcn (1973:1176) eller sådan hantering av ammu- 179

• Sida 180
•  Original

Bilaga 4

nition eller annan explosiv vara som regleras genom föreskrifterna i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

Bestämmelserna i första — fjärde styckena gäller inte för sådana statliga myndigheter som inte är affärsverk.

Utförsel

5 & Krigsmateriel får inte föras ut ur landet utan tillstånd av regeringen, om inte annat följer av denna lag eller annan författning.

I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt, får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel, pröva frågor om tillstånd enligt första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförsel av

1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning samt av skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom riket,

2. skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,

3. skjutvapen som förts in i landet för åtgärd som avses i 2,

4. sådana jakt- och tävlingsskjutvapen och tillhörande ammunition som har förts in i landet i enlighet med bestämmelserna i 16% 2 vapenlagen (1973:1176).

Överföring av programvara i vissa fall

65 Programvara som omfattas av denna lag får inte heller genom telekom- munikation eller på liknande sätt överföras från Sverige till mottagare i ut- landet utan tillstånd av regeringen.

Tillverkningsrätt m.m.

7 & Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt till nå- gon i utlandet får inte ingås här i landet utan tillstånd av regeringen.

Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller utom landet ingå sådant avtal utan tillstånd av regeringen.

8å Avtal med någon i utlandet om att gemensamt eller för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel eller om att gemensamt tillverka krigsmateriel får inte ingås här i landet utan till- stånd av regeringen.

Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller i utlandet ingå sådant avtal utan sådant till- stånd.

Andring av avtal m.m.

95 Avtal om tillägg till eller ändring av avtal enligt 7 eller Så får inte ingås utan tillstånd av regeringen, om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som omfattas av avtalet,

2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,

3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits tidi- gare,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

• Sida 181
•  Original

Militärtlinriktad utbildning Prop. 1991/922174

105 Militärt inriktad utbildning av utländska medborgare får inte bedrivas Bilaga 4 här i landet utan tillstånd av regeringen. Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller stadig- varande vistas här får inte heller i utlandet yrkesmässigt bedriva sådan ut- bildning utan regeringens tillstånd. Tillstånd behövs inte för utbildning som anordnas av staten eller som an- ordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller "med anställning i företag för tillverkning av sådan materiel.

Marknadsföring m.m.

11 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 4 & liksom svenska statliga myndighe- ter som bedriver motsvarande verksamhet skall, i den ordning regeringen föreskriver, lämna redovisning till regeringen

1. om den marknadsföring av krigsmateriel som bedrivs i utlandet,

2. om åtgärder som syftar till avtal som är tillståndspliktigt enligt 7 — 85. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om redovisningsskyldighet och om undantag från denna. Regeringen får också i det enskilda fallet medge undantag från sådan redovisningsskyldighet.

Anbudsgivning m.m.

12 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 4 & liksom svenska statliga myndighe- ter som bedriver motsvarande verksamhet skall, inom den tid regeringen fö- reskriver, underrätta regeringen innan anbud lämnas, eller, där anbudsförfa- rande inte förekommer, innan avtal ingås om

]. tillhandahållande av krigsmateriel till någon i utlandet,

2. upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt,

3. tillverkning eller utveckling av krigsmateriel eller metod för framställ- ning av krigsmateriel som avses i 8 &.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om undantag från underrät- telseskyldigheten. Regeringen får också i enskilda fall medge undantag från sådan underrättelseskyldighet.

I ärenden som inte är av större omfattning eller i övrigt inte är av större vikt, får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor som avser medgivande till förkortad tidsfrist för lämnande av sådan underrättelse som avses i första stycket.

Regeringen får i det enskilda fallet förbjuda att sådant anbud lämnas eller avtal ingås, som avses i första stycket.

Villkor m.m.

13 & Tillstånd enligt 3 och 4 åå för ett svenskt aktiebolag får förenas med vill- kor om att endast en viss andel av aktierna, direkt eller indirekt, får ägas av utländska rättssubjekt. Ett tillstånd får också förenas med villkor om att en styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget samt suppleanter för dem skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige.

Tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel får även för han- delsbolag förenas med villkor avseende ägandet.

145 Tillstånd enligt 3 — 8 åå och 105 får förenas med andra villkor än som avses i 135 samt med kontroll- och ordningsbestämmelser.

15 & Tillstånd enligt 3 och 4 åå får meddelas för en viss tid eller tills vidare. 181

• Sida 182
•  Original

Återkallelse m.m. Prop. 1991/921174 165 Tillstånd enligt 3 — 655 och 10å kan återkallas av regeringen, om till- Bilaga 4 ståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i denna lag eller föreskrift, villkor

eller bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse.

Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rättssubjekt

175 Den som har tillstånd enligt 3 eller 45 liksom svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksamhet skall, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, lämna uppgifter till regeringen om ägande i ut- ländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel.

Tillsyn och uppgiftsskyldighet

18 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 4 5 skall stå under tillsyn av den myn- dighet som regeringen bestämmer. Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.

19 5 Den som har tillstånd enligt 3 eller 4 5 skall, enligt de närmare föreskrif- ter som regeringen meddelar, till tillsynsmyndigheten lämna deklaration på heder och samvete rörande den verksamhet för vilken tillstånd har medde- lats.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldighet att lämna deklaration.

Regeringen får meddela föreskrifter om att

1. den som har tillstånd enligt 5 & skall lämna uppgifter om utförd krigsma- teriel,

2. den som har tillstånd enligt 7 — Såå skall lämna uppgifter om ingångna avtal.

205 Den som har tillstånd enligt 3 eller 45 skall efter anmodan av tillsyns- myndigheten lämna de upplysningar och handlingar som behövs för kontrol- len samt lämna tillsynsmyndigheten tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs. Tillsynsmyndigheten har rätt att anlita biträde från andra statliga myndigheter i sin tillsyn.

21 & Den som har tillstånd enligt lagen är skyldig att vid ändring i förhållan- den som tagits upp i tillståndsansökan anmäla detta till regeringen i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar.

225 För att täcka kostnaderna för tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet skall den som har fått tillstånd enligt 35 årligen betala en avgift som regeringen bestämmer. Avgiften beräknas efter ett för samtliga tillver- kare lika förhållande till det fakturerade värdet av försåld krigsmateriel.

Revisorskontroll

23 & Om en revisor i sin granskningsverksamhet har anmärkt på ett företags efterlevnad av bestämmelserna enligt denna lag och anmärkningen har fram- förts i en sådan revisionsberättelse som sägs i 20 kap. 105 aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 105 lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall han genast sända in en kopia av revisionsberättelsen till regeringen. En revisor vid en svensk statlig myndighet har samma skyldig- 187 het. "

• Sida 183
•  Original

Ansvarsbestämmelser m.m. Prop. 1991/92:174 24s Bestämmelser om olovlig utförsel och försök därtill finns i lagen Bilaga4 (1960:418) om straff för varusmuggling.

25 & Den som bryter mot 3 — 4, 6 — 10 åå eller förbud som har meddelats med stöd av 125 döms,

1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två ar,

2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst Sex månader.

Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen att lämna till- stånd enligt 3 — 4 55 eller 6 — 10 55 och därigenom föranleder att avtal fullföljs eller tillhandahållande kommer till stånd döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen har skett av oaktsamhet, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

265 Om brott enligt 24 eller 25å har begåtts uppsåtligen och det är att be- döma som grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett betydande värde, om brottet varit av stor omfattning eller varaktighet eller om gärningen annars varit av särskilt farligt slag.

27 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet '

1. underlåter att anmäla ändring i förhållande som upptagits i tillståndsan- sökan,

2. i annat fall än som avses i 25 — 26 55 lämnar en oriktig uppgift i ansökan om tillstånd eller i annan handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt denna lag eller som annars ges in till tillsynsmyndigheten,

3. åsidosätter ett villkor eller bryter mot en kontroll- eller ordningsbe- stämmelse som har meddelats med stöd av denna lag.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

285 Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

295 Utbyte av brott som avses 25 — 26535 skall förklaras förverkat om inte detta är uppenbart oskäligt.

305 Allmänt åtal för brott mot kravet på tillstånd enligt 3 — 45?) får väckas endast efter medgivande av tillsynsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (1983:1034) om kon- troll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558) om för- bud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. skall upphöra att gälla.

Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligt denna.

• Sida 184
•  Original

Bilaga 4

förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs att 25 lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

25 Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie do- mare. Lagen gäller inte heller

1. beslut av arrendenämnd, hyres- nämnd eller övervakningsnämnd,

2. beslut om svenskt medborgar- skap,

3. beslut om utlänningars vistelse i riket,

4. beslut om värnpliktigas eller re- servpersonals inkallelse eller tjänst- göring inom försvarsmakten,

5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. beslut som rör skatter eller av- gifter,

7. beslut enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel eller beslut i frågor om allmän likviditetsindrag- ning eller allmän prisreglering,

8. beslut enligt lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmate- riel, m.m.,

9. andra beslut enligt lagen (1983:1034) om kontroll över till- verkningen av krigsmateriel, m.m. än sådana som avser återkallelse av tillstånd,

10. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 5” 3 — 5 lagen (1984:3) om kånlteknisk verksam- het,

1]. beslut enligt lagen ( [991.341 ) om förbud mot utförsel av vissa pro- dukter sam kan användas i massför- störelsesyfte, m.m.

Föreslagen lydelse

25 Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie do- mare. Lagen gäller inte heller

1. beslut av arrendenämnd, hyres— nämnd eller övervakningsnämnd,

2. beslut om svenskt medborgar— skap,

3. beslut om utlänningars vistelse i riket,

4. beslut om värnpliktigas eller re— servpersonals inkallelse eller tjänst— göring inom försvarsmakten,

5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenf'ri tjänst,

6. beslut som rör skatter eller av- gifter,

7. beslut enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel eller beslut i frågor om allmän likviditetsindrag— ning eller allmän prisreglering,

8. andra beslut enligt lagen (1992:000) om krigsmateriel än så— dana som avser återkallelse av till- stånd enligt 3 eller 4 5' ,

9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i I 5 3 —5 lagen (1984:3) om kåmteknisk verksam- het,

10. beslut enligt lagen ( 199134] ) om förbud mot utförsel av vissa pro- dukter som kan användas i massför- störelsesyfte, m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

• Sida 185
•  Original

Propositionens innehåll

Propositionen .............................................. Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... Propositionens lagförslag .................................... Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 juni 1992 . . 1 2 3

10 11 12 13

14 15 16 17 18

19

Inledning ............................................. Sammanfattande synpunkter ............................. Allmänna utgångspunkter ............................... 3.1 Uppgifter om tillverkning och utförsel ................ 3.1.1 Tillverkning av krigsmateriel — nuvarande regle-

ring .......................................

3.1.2 Utförsel av krigsmateriel — nuvarande riktlinjer

och reglering ...............................

3.2 Internationell reglering på krigsmaterielområdet ....... 3.3 Europaintegrationen, GATT-förpliktelser m.m ......... Krigsmaterielbegreppet ................................. 4.1 Allmänt .......................................... 4.2 Kriterier för klassificering ........................... 4.3 Europaintegrationen ............................... 4.4 Kategoriindelning av krigsmateriel ................... 4.4.1 Krigsmateriel för strid ....................... 4.4.2 Övrig krigsmateriel ......................... Den svenska krigsmaterielindustrin och behovet av utlands— samverkan ............................................ Riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamver- kan .................................................. Ny lag om krigsmateriel ................................. Tillverkning av krigsmateriel ............................ 8.1 Tillstånd att tillverka krigsmateriel ................... 8.2 Kontroll över det utländska inflytandet i krigsmaterieltill- verkande företag genom villkor för tillverkningstillstånd Tillhandahållande av krigsmateriel ....................... Förmedling av krigsmateriel, m.m ........................ Utförsel av krigsmateriel ................................ Upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt ............. Samarbete med utländsk part om gemensam tillverkning eller utveckling av krigsmateriel .............................. Avtal om ändring av eller tillägg till avtal ................. Militärt inriktad utbildning .............................. Marknadsföring m.m. .................................. Anbudsgivning m.m. ................................... Villkor och återkallelse av tillstånd m.m ................... 18.1 Villkor samt kontroll- och ordningsbestämmelser 18.2 Återkallelse av tillstånd ...................... Tillsyn och uppgiftsskyldighet ............................ 19.1 Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rätts- subjekt ....................................

Nu—hr—t

11

14 18 18

19

20 21 22 24 24 27 30 3 1 33 34

36

41 61 63 63

65 68 70 71 74

75 77 78 79 80 82 82 83 85

85

• Sida 195
•  Original

19.2 Tillsyn .................................... 19.3 Deklarationsskyldighet m.m .................. 19.4 Upplysningsskyldighet ....................... 19.5 Anmälningsskyldighet ....................... 20 Revisorskontroll ....................................... 21 Ansvarsbestämmelser m.m. .............................

22 Organisatoriska frågor m.m .............................. 22.1 Berednings- och tillsynsorganisationen inom re- geringskansliet .............................

22.2 Krigsmaterielinspektionens verksamhet och fi- nansiering ................................. 22.2.1 KMI:s verksamhet och resurser ...............

22.2.2 KMI:s finansiering .......................... 23 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor ........ 24 Krigsmaterielinspektionens tekniskt-vetenskapliga råd ...... 25 Övriga lagändringar, ikraftträdande m.m. ................. 26 Upprättade lagförslag ................................... 27 Specialmotivering ...................................... 27.1 Förslaget till lag om krigsmateriel ............

27.2 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176) ................................ 27.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut .......

28 Hemställan ............................................ 29 Beslut ................................................

Bilaga 1 a Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:102) Ut- landssamverkan på krigsmaterielområdet. ............ Bilaga 1 b Utredningens lagförslag ............................ Bilaga 1 c Utredningens förslag till riktlinjer ................... Bilaga 1d Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet .......... Bilaga 2 a Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:66) Begrep- pet krigsmateriel .................................. Bilaga 2 b Utredningens lagförslag ............................ Bilaga 2 c Utredningens förslag till krigsmaterielförteckning ..... Bilaga 2 d Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (SOU 1989:66) Begreppet krigsmateriel ...........................

Bilaga 3 Nuvarande förteckning över krigsmateriel ............ ' Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ........................ Bilaga 5 Lagrådet .........................................

85 86 86 87 87 89 92

92

93 93 93 95 96 97 98 98 98

110

111 111 111

112 122 126

128

156 159 164

168 176 179 186

• Sida 196
•  Original

gotab 41516. Stockholm 1992