Jämställdhet som ett nytt mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete
Prop.
1995/96:153
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 mars 1996
Lena Hjelm-Wallén
Mats Hellström(Utrikesdepartementet)
I propositionen föreslår regeringen ett nytt biståndsmål: jämställdhetmellan kvinnor och män. Innebörden av det nya målet är att ett jämställd-hetsperspektiv skall integreras i hela biståndet. Biståndet skall såledesstödja utvecklingsländernas ansträngningar att skapa lika möjligheter,rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män.
Det överordnade målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbeteär att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Biståndet skall bidra till:
- resurstillväxt,
- ekonomisk och social utjämning,
- ekonomisk och politisk självständighet,
- en demokratisk samhällsutveckling,
- framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön, samt
- jämställdhet mellan kvinnor och män i mottagarländerna.
Biståndsmålen samverkar för att uppnå det övergripande målet. Deninbördes ordningen speglar inte en rangordning.
I propositionen redovisar regeringen också vissa bedömningar avseenderiktlinjer, former och resurser för genomförandet av det nya biståndsmålet,liksom avseende jämställdhet i samarbetet med länderna i Central- ochÖsteuropa.
1¶Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 153
1¶Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2¶Ärendet och dess beredning....................... 4
3¶Biståndsmålens framväxt......................... 4
4¶Jämställdhet och utveckling....................... 4
4.1¶En växande insikt om jämställdhetens betydelse .... 4
4.2¶Hur skall jämställdhetsarbetet utformas ?......... 6
4.3¶Jämställdhet som en genomgående fråga i biståndet . . 7
4.3.1¶Resurstillväxt ....................... 7
4.3.2¶Ekonomisk och social utjämning.......... 8
4.3.3¶Ekonomisk och politisk självständighet..... 8
4.3.4¶En demokratisk samhällsutveckling ........ 9
4.3.5¶Framsynt hushållning med naturresurser och
omsorg om miljön.................... 9
4.4¶En politik för jämställdhet i utvecklingssamarbetet . 9
5¶Jämställdhet som biståndspolitiskt mål ............... 10
5.1¶Ett nytt biståndsmål........................ 10
5.2¶Övriga biståndsmåls lydelse och inbördes ordning ... 11
5.3¶Genomförande ........................... 12
5.4¶Kompetensutveckling och uppföljning........... 13
6¶Jämställdhet i samarbetet med Central- och Östeuropa .... 14
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser.................. 16
Bilaga 2 Sammanfattning av remissyttranden och betänkande..... 18
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 7 mars 1996 .................................... 30
Regeringen föreslår att riksdagengodkänner att jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara ett målför Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
I budgetpropositionen 1994/95 presenterade regeringen sin avsikt att göraen översyn av de biståndspolitiska målformuleringarna i syfte att tydligarelyfta fram jämställdhetsfrågoma i biståndspolitiken.
Den 9 mars 1995 beslutade regeringen om direktiv till en särskildutredare (dir. 1995:32). Utredningen (UD 1995:03) fick i uppdrag att seöver biståndsmålen i syfte att i utvecklingssamarbetet främja ökadjämställdhet mellan kvinnor och män. Barbro Westerholm, riksdags-ledamot (fp), forordnades till utredare.
Utredningen lämnade sitt betänkande (SOU 1995:116) den 31 oktober1995. Betänkandet har remissbehandlats. En forteckning över remiss-instanserna finns i bilaga 1. En sammanfattning av betänkandet ochremissyttrandena finns i bilaga 2.
Målen for Sveriges utvecklingssamarbete har växt fram under bredpolitisk enighet. I regeringens budgetproposition 1962:100 angavs att”målet för biståndsgivningen är att höja de fattiga folkens levnadsnivå”.
Sedan den biståndspolitiska utredningen överlämnat sitt betänkande(SOU 1977:13) antog riksdagen år 1978 i bred enighet en liknandeformulering for det överordnade målet (prop. 1977/78:135, bet.1978/79:UU1, rskr. 1978/79:9). Målet preciserades så att biståndet skallbidra till
- resurstillväxt,
- ekonomisk och social utjämning,
- ekonomisk och politisk självständighet, samt
- demokratisk samhällsutveckling i mottagarländerna.
Ett femte biståndsmål om ”framsynt hushållning med naturresurser ochomsorg om miljön” antogs av riksdagen år 1988 (prop. 1987/88:100bil 5, bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:163) efter en översyn av debiståndspolitiska målen (SOU 1987:28).
Under biståndsmålens framväxt har riksdagen anslutit sig till regeringenssyn att biståndsmålen bör ses som en helhet och att det inte finns någoninbördes rangordning mellan biståndsmålen.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt mål for sam-hällsutvecklingen i alla länder. Det innebär att kvinnor och män skall halika rättigheter, möjligheter och skyldigheter på livets alla områden.
Jämställdhet har avgörande betydelse för ett samhälles sociala, ekonomis- Prop. 1995/96:153ka och politiska utveckling. Frågan om jämställdhet är ett nödvändigtperspektiv i arbetet med att finna lösningar på globala problem somfattigdom, miljöförstöring, befolkningsökning och migration. Vid alla destora konferenser som FN arrangerat under 90-talet har jämställdhet varitett återkommande tema.
FN:s konferens för miljö och utveckling år 1992 betonade kvinnornasbetydelse för en miljömässigt hållbar utveckling.
FN:s världskonferens om de mänskliga rättigheterna år 1993 slog fastatt kvinnors mänskliga rättigheter är oskiljbara från de universellamänskliga rättigheterna. Jämställdhet är en fråga om mänskliga rättigheter,inte en särskild kvinnofråga.
FN-konferensen om befolkning och utveckling år 1994 framhöll bl.a. atten stärkt ställning för kvinnorna och ökad utbildning ofta leder till enminskad befolkningstillväxt. Konferensen slog fast att kvinnor har rätt attbestämma över sin egen kropp och att ha tillgång till säkra preventiv-medel och hälsovård. I sammanhanget betonades särskilt männens ansvarför att ompröva sina roller, attityder och beteenden.
Sociala toppmötet år 1995 konstaterade att kvinnor utgör en opropor-tionerligt stor del av världens fattiga. Orsakerna till kvinnors fattigdomskiljer sig mellan olika grupper, t.ex. beroende på klass och etnisktillhörighet. Kvinnor har dock i allmänhet inte samma möjligheter attförändra sin och sin familjs situation. För att nå långsiktiga lösningar påfattigdomsproblemet är det därför nödvändigt att i all analys utgå från attkvinnor och män ofta lever under skilda livsbetingelser.
FN:s fjärde kvinnokonferens år 1995 byggde vidare på erfarenheternafrån de tidigare konferenserna. Kvinnokonferensen slog fast att kvinnorhar rätt att bestämma över sin egen sexualitet. Konferensen slog ocksåfast principen om lika arvsrätt för flickor och pojkar. Slutdokumentet -en konkret handlingsplan för det vidare arbetet främst på nationell nivå- kan betecknas som en milstolpe i det internationella politiska ochnormgivande arbetet för jämställdhet.
Insikten om jämställdhetsfrågomas betydelse för att uppnå en långsiktigthållbar samhällsutveckling har således gradvis fördjupats. Den öppnar nunya vägar för att erkänna kvinnors och mäns lika värde och rättigheter,vilket redan för femtio år sedan skrevs in som en av grundprinciperna iFN-stadgan. Ändå är det långt kvar till målet.
Kvinnorna utgör hälften av jordens befolkning, men deras möjligheteratt påverka, delta i och dra fördel av utvecklingen är i de flesta ländersmå. Detta tar sig bl.a. uttryck i betydande obalans mellan kvinnors ochmäns arbetsbörda och mellan deras tillgång till resurser och makt.
Kvinnor äger i allmänhet egendom i mindre utsträckning än män. Detär inte ovanligt att närmare 90 procent av ett lands resurser ägs av män.I u-världen visar sig könsdiskrimineringen främst genom att kvinnor harsämre tillgång till arbete och erhåller lägre löner. I u-länder tar sigdiskrimineringen tydliga uttryck i såväl arbetsbörda som utbildnings- ochhälsonivå. Av världens 900 miljoner analfabeter är ca 75 procent kvinnor.Statistik från UNDP:s rapport år 1995 om mänsklig utveckling (Human 5
Development Report 1995) visar att kvinnor har längre arbetsdagar än
män i praktiskt taget alla länder. Samtidigt är i industriländerna igenomsnitt två tredjedelar av männens arbete avlönat, men bara entredjedel av kvinnornas. I u-ländema får männen lön för tre fjärdedelar avsitt arbete, medan kvinnorna får lön för ungefar en tredjedel av sinaarbetstimmar. Statistiken visar också att världens kvinnor sammanlagt barahar 10 procent av parlamentsplatsema och 6 procent av regeringspostema.Kvinnor innehar endast en liten andel av de ledande posterna inomoffentlig förvaltning, näringsliv och internationella organisationer. U-landskvinnomas bristande politiska och ekonomiska makt är såväl enorättvisa som ett avgörande utvecklingsproblem.
Kvinnors och mäns olika roller bestäms av sociala, kulturella, rättsliga,ekonomiska och politiska förhållanden i samhället. Formella ochinformella strukturer i samhället konserverar eller förstärker i varierandegrad kvinnors underordning och mäns överordning. Roller, resursfördel-ning och maktförhållanden är invävda i ett komplext sammanhang.Förändring är en politisk fråga.
Det går inte att föreskriva vilken jämställdhetspolitik enskilda länderskall ha eller vilka metoder eller medel som bör användas i arbetet förjämställdhet. Jämställdhet måste komma ur en inre samhällelig process.
På senare år har emellertid en betydande samsyn växt fram bland enmajoritet av FN:s medlemsländer om viktiga utgångspunkter förjämställdhet. Denna samsyn förstärktes under Pekingkonferensen ochåterspeglas i dess slutdokument.
En ökad insikt finns också om vikten av mer kunskap om de bakomlig-gande orsakerna till bristande jämställdhet och det ojämna maktförhål-landet mellan kvinnor och män. Sådan analys bör föregå alla beslut somfattas i samhället och som påverkar människors livssituation. Det ärgenom att integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden somvaraktiga förutsättningar skapas för att förändra politiska, ekonomiska,sociala och kulturella betingelser i ett samhälle på ett sätt som bidrar tilljämställdhet mellan kvinnor och män. Det handlar om ett djupgående ochlångsiktigt förändringsarbete som tar sin utgångspunkt i samhällets behovav att utnyttja både kvinnors och mäns erfarenheter och potential, snarareän att söka förändra enskilda kvinnors och mäns värderingar ochbeteende.
Pekingkonferensen slog bl.a. fast att det är regeringen i varje land somhar huvudansvaret för att främja jämställdhet. Jämställdhet är därmed enviktig samhällsfråga och inte en fråga som rör enbart kvinnor. Att skapalika möjligheter, rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män innebärbl.a. förändringar på en rad samhällsområden, t.ex. i frågor som rörfördelningen av arbete, arbetets organisation och utbildning, fördelningenav ekonomiska resurser och makt, både inom hushållen och i samhälleti stort. Det innebär också att männens ansvar och roll tydligt måste lyftasfram.
Jämställdhetsarbetet pågår på många håll i världen. Nationella hand-
lingsplaner och lagar utarbetas i många länder för att främja jämställd- Prop. 1995/96:153heten. Kvinnor bygger upp organisationer och nätverk för att få fram sinaåsikter och därigenom stärka sina möjligheter att påverka den politiskautvecklingen både nationellt och internationellt. Insikten har vuxit om attutbildning för flickor och kvinnor är ett mål i sig, men även ett medel attfrämja både demokrati och utveckling.
Jämställdhet har i praktiken under lång tid varit ett mål i svensktutvecklingssamarbete. Såväl i Sidas arbete som i det multilateralasamarbetet har Sverige haft en tydlig och framsynt jämställdhetsprofil.Erfarenheterna från flera årtiondens arbete, med såväl framgångar sommotgångar, har fört jämställdhetsffågoma till en allt mer central position.Fokus ligger inte längre på särskilda kvinnoprojekt, utan på att integrerajämställdhet i hela utvecklingssamarbetet. Nedan redovisas några centralaslutsatser utgående från de nuvarande biståndsmålen.
Ekonomisk tillväxt är en förutsättning för utveckling i alla länder ochförbättrar möjligheterna till ökad jämställdhet. Det är en central ut-gångspunkt. Ekonomisk tillväxt leder emellertid inte automatiskt till ökadjämställdhet. Mycket kan också åstadkommas i fattiga länder för att ökajämställdheten utan att det kräver nya resurser. Viktigt är att se hurbefintliga resurser i samhället används och i vilken utsträckning de gynnareller missgynnar en utveckling i riktning mot jämställdhet.
Det ekonomiska argumentet för jämställdhet är starkt men oftaunderskattat. Med ökad jämställdhet ökar förutsättningarna såväl för ökadtillväxt som för att tillväxten skall bli socialt och ekonomiskt hållbar.
Åtskillig forskning har uppmärksammat att jämställdhetsaspekter kanvara avgörande för om ett ekonomiskt reformarbete skall lyckas. Kvinnorstunga arbetsbörda begränsar i många fall deras möjligheter att delta påden reguljära arbetsmarknaden. De har begränsad tillgång till resurser iform av inkomster eller krediter för att investera i ny lönsam produk-tionsteknik. Kvinnor och män har således sällan samma förutsättningar attsvara på marknadsekonomiska incitament.
Det är därför viktigt att i ekonomisk planering analysera och ta hänsyntill både kvinnors och mäns roller och behov. Det går då inte att bortsefrån sambandet mellan den produktiva delen och den reproduktiva delenav ekonomin. Likaså behövs det en djupare kunskap om hur förändringarpå det makroekonomiska planet påverkar den ekonomiska basnivån,särskilt inom familjen.
Inte minst gäller det att undvika försämringar för barn. Den traditionellarollfördelningen innebär att många flickor slutar skolan i förtid för atthjälpa till i hemmet. Flickor går miste om de möjligheter som utbildningger och landet gör en samhällsekonomisk förlust. En höjning av flickors 7
utbildningsnivå, framför allt på grundnivå, ger oftast större utslag än en
extra satsning på pojkar. En höjning av flickors kunskapsnivå far direkt Prop. 1995/96:153genomslag i familjens närings- och hälsosituation. Flickor med grundut-bildning får som vuxna i allmänhet färre barn än flickor utan utbildning.
Det är hög tid att kvinnors bidrag till den ekonomiska tillväxtenvärderas och beaktas i beslutsunderlaget vid all samhällsplanering.
Ekonomisk tillväxt måste ske i samspel med en jämnare resursfördelningför att alla medborgare, oberoende av kön, ekonomisk eller socialställning skall fa del av utvecklingen. Som framgår av avsnitten ovan ärresurstillväxt och utjämning ömsesidigt förstärkande processer. Bådamålen är uppenbart direkt förknippade med jämställdhet.
En särskild rättvisefråga gäller funktionshindrade. Kvinnor och flickormed funktionshinder utsätts ofta för dubbel diskriminering. De utsätts fördiskriminering vad avser hälsovård, utbildning, försörjningsmöjligheter,rätten att bestämma över sin egen kropp och sin sexualitet, rätten tillegendom m.m. För en ändring krävs såväl upplysning och nya attitydersom lagstiftning och praktiska åtgärder. Det är av särskild betydelse ur ettjämställdhetsprespektiv att demokratiska beslutsprocesser på lokal nivåi samhället förstärks.
När det gäller målet för det svenska utvecklingssamarbetet om ekonomiskoch politisk självständighet, har situationen förändrats under senaredecennier. Kampen mot kolonialism är i stort sett fullbordad. Globalise-ringen har gjort alla länder mer beroende av varandra. Oberoende iinskränkt mening är varken önskvärt eller möjligt. Självständighet ibetydelsen att ett land har utrymme att självt utforma sin framtid är dockfortfarande ett angeläget mål.
Kvinnor och män har påverkats olika av det växande ömsesidigaberoendet. Det skapar nya möjligheter för många men kan samtidigtinnebära att förhållandena för andra försämras. Det är därför viktigt attundersöka hur kvinnor respektive män påverkas av den ökade inter-nationaliseringen.
För att stärka sin politiska och ekonomiska självständighet måsteregeringarna i samarbetsländema ta ett större ansvar för en utvecklings-främjande politik. Förändringar som påtvingas utifrån har visat sig gebräckliga resultat. Givarna, bilaterala och multilaterala, har dock enskyldighet att politiskt driva viktiga utvecklingsfrågor. Jämställdhet måstehär lyftas fram som den avgörande utvecklingsfråga den är. En ansvarsfullutvecklingspolitik är en nödvändig förutsättning för en hållbar politisk ochekonomisk självständighet.
Vägen till demokrati går genom kvinnors frigörelse. Demokrati betyderfolkstyre. Detta styre måste utövas av både kvinnor och män. Kvinnor ochmän skall ha samma möjligheter att påverka besluten på alla nivåer isamhället. Jämställdhet går inte att lägga till i efterhand, utan måsteutgöra en del av den demokratiska samhällsutvecklingen.
En fullvärdig demokrati kräver respekt för både kvinnors och mänsmänskliga rättigheter. Trots det har 90 länder ännu inte ratificeratkonventionen om diskriminering mot kvinnor i dess helhet. Av de ländersom ratificerat konventionen brister många i genomförandet.
Av särskild betydelse ur ett jämställdhetsperspektiv är också attdemokratiska beslutsprocesser på lokal nivå i samhället förstärks.
Miljöhänsyn rör nästan alla samhällsområden. Kvinnors viktiga roll för attfrämja en miljömässig utveckling lyftes fram vid FN-konferensen ommiljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Erfarenheterna av t.ex.bistånd till skogs- och markvård visar att kvinnors medverkan äravgörande för om resultaten blir bestående. I projekt för vattenförsörjningrapporteras avsevärda förbättringar när kvinnor far möjlighet att delta iplanering och genomförande. Det finns således stora vinster med att ihögre utsträckning än i dag lyfta fram jämställdhetspersepektiv påmiljöplanering.
I budgetpropositionen 1994/95 presenterade regeringen sin avsikt att göraen översyn av de biståndspolitiska målformuleringarna i syfte att tydligarelyfta fram jämställdhetsfrågoma i biståndspolitiken. Samtidigt förklaraderegeringen avsikten att utarbeta politiska riktlinjer som utgår från bådekvinnors och mäns perspektiv i det internationella utvecklingssamarbetetoch en handlingsplan för dess genomförande.
Arbetet inom Utrikesdepartementet med att utveckla en övergripandepolitik för jämställdhetsfrågor i det internationella utvecklingssamarbetethar delvis löpt parallellt med förberedelserna inför FN:s kvinnokonferens1995 och andra internationella initiativ. Strävan har varit att ta vara påden kunskap och erfarenhet som biståndsmyndigheter, enskilda or-ganisationer, universitet och individer samlat på sig under den tid somkvinnofrågor och jämställdhet har behandlats inom biståndsverksamheten.En viktig insikt är att det inte räcker att fokusera på kvinnors situation.För att biståndet skall vara effektivt är det nödvändigt att ta hänsyn tillbåde kvinnors och mäns situation.
Ett viktigt steg i arbetet var det seminarium som Utrikesdepartementetoch Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) gemensamt arrangeradei januari 1995. Till seminariet inbjöds internationella experter på 9
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 153
jämställdhet och utveckling. Seminariet mynnade ut i att seminarie- Prop. 1995/96:153deltagarna presenterade en gemensam vision för jämställdhet ochutveckling och för biståndets roll i processen.
I april 1995 presenterades en studie som genomförts inom ramen förSekretariatet för analys och utvärdering (SAU) om biståndet lyckatsfrämja kvinnans ställning (Ds 1995:23).
OECD:s biståndskommitté, DAC, behandlade i maj 1995, jämställdhets-frågoma vid sitt årliga ministermöte. Mötet utmynnade i en rekommenda-tion att jämställdhet sätts upp som ett strategiskt mål för att främja enhållbar utveckling med människan i centrum.
Vid FN:s kvinnokonferens i Peking i september 1995 uttryckterepresentanter för 189 regeringar i slutdokumentet sin vilja att vidtakonkreta åtgärder på nationell nivå för att öka jämställdheten. Hand-lingsplanen, liksom det förberedelsearbete som pågått inför konferenseni olika länder i form av bl.a. framtagande av nationalrapporter, är enviktig utgångspunkt för det framtida arbetet med jämställdhetsfrågor inomdet svenska utvecklingssamarbetet.
Den årliga rapporten om mänsklig utveckling från FN:s utvecklings-program, UNDP, bör särskilt omnämnas. 1995 års rapport har jämställdhetsom tema och innehåller värdefull ny statistik om kvinnor och män i olikadelar av världen.
Under hösten 1995 genomförde Utrikesdepartementet en inventering avolika internationella organisationers riktlinjer för jämställdhet ochutveckling som ett led i arbetet med att fastställa svenska prioriteringar.
Inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika (SPA)utarbetas nu rekommendationer att beakta jämställdhetsaspekter i deekonomiska reformer som genomförs för att skapa bättre förutsättningarför ekonomisk tillväxt.
I december 1995 antog EU:s biståndsministrar en resolution där deförbinder sig att vidta aktiva åtgärder för att integrera jämställdhets-aspektema i hela utvecklingssamarbetet. EU:s ministrar med ansvar förjämställdhetsfrågor beslutade också i december 1995 att ministerrådet vidett årligt möte skall diskutera uppföljning och genomförande av slut-dokumentet från FN:s kvinnokonferens.
Regeringens förslag: Jämställdhet mellan kvinnor och män skallvara ett mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringensförslag.
Remissinstanserna: Alla remissinstanster utom en tillstyrker utred-ningens förslag.
10 Skälen for regeringens förslag: För att verklig förändring skall komma Prop. 1995/96:153till stånd bör jämställdhet lyftas fram som ett explicit mål i utvecklings-samarbetet.
Allt bistånd bör utgå från både kvinnors och mäns situation och bidratill att både kvinnor och män kan påverka, dra fördel av och själva bidratill utvecklingen. Särskilda kvinnoprojekt kan vara nödvändiga komple-ment för att stärka kvinnors situation och stödja kvinnors egna initiativ.Däremot har det visat sig vara otillräckligt att enbart driva särskildaprojekt för kvinnor för att åstadkomma långsiktiga förändringar avattityder, sedvänjor och lagar. Samtidigt skulle införandet av ett jämställd-hetsmål vara ett viktigt steg i vår strävan att nå de fattiga.
Ett särskilt biståndsmål ligger i linje med rekommendationen frånOECD:s biståndskommitté i maj 1995 som slår fast att jämställdhet börvara ett av de övergripande, strategiska målen för biståndet. Det skulleockså kunna utgöra en konsekvent uppföljning av besluten vid FN:skvinnokonferens 1995.
Erfarenheter från andra länder, där jämställdhet fastställts som ettsärskilt biståndsmål, visar att detta fungerar som en politisk markeringbåde i den egna offentliga förvaltningen och gentemot samarbetsländer,enskilda organisationer och andra givarländer.
Argumenten för ett nytt biståndsmål understöds också av att jämställd-het är ett övergripande mål för samhällsutvecklingen i Sverige och därförbör vara ett uttryckligt mål också för biståndet.
Regeringens slutsats är därför att jämställdhet bör formuleras som ettnytt biståndsmål, vilket liksom de nuvarande målen klargör och preciserardet övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete.
Regeringens bedömning: Det nya målet om jämställdhet i detsvenska utvecklingssamarbetet bör inte föranleda någon ändradlydelse eller en rangordning av biståndsmålen.
Utredningens förslag: Utan motivering föreslås en förändrad lydelseoch ordning mellan biståndsmålen enligt följande:
- demokratisk utveckling,
- jämställdhet mellan kvinnor och män,
- ekonomisk och politisk självständighet,
- resurstillväxt,
- ekonomisk och social utjämning,
- framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
Utan att lämna förslag har utredaren rekommenderat en översyn av denuvarande biståndsmålen inkl, det övergripande målet.
Remissinstanserna: Utredningens bedömning om biståndsmålensrangordning har i huvudsak lämnats utan kommentarer. Många remiss-instanser är positiva till en översyn av samtliga biståndsmål.
Skälen för regeringens bedömning: Biståndsmålen bör ses som en
helhet. En omgruppering av de befintliga målen skulle antyda att det finns Prop. 1995/96:153en rangordning mellan biståndsmålen, vilket inte är fallet. Jämställdhets-målet placeras efter de befintliga målen, utan att detta innebär en lägreprioritet än något av de andra målen.
Frågan om en översyn av hela målformuleringen hänger samman medmånga andra frågor om mål och medel for Sveriges internationellaansvarstagande. Regeringen utesluter inte att en sådan översyn kan varapåkallad. En sådan bör dock föregås av en bred diskussion blandfolkrörelser och allmänhet.
Regeringens bedömning: Regeringen avser att fastställa politiskariktlinjer för hur jämställdhetsmålet skall styra biståndsarbetet.
Utredningens bedömning: Utredningen påpekar att ett jämställdhets-mål i utvecklingssamarbetet i sig varken påverkar kvinnors eller mänsvillkor om inte målet omsätts i politisk vilja liksom i nödvändigaoperationella och institutionella förändringar.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrat siginstämmer i utredningens bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Det räcker inte med att formuleraett mål. Målet måste konkretiseras så att det kan leda till faktiskaförbättringar. Erfarenheterna från andra givarländer, där jämställdhet är ettbiståndsmål, bekräftar att målet måste kompletteras med riktlinjer för attresultat skall kunna uppnås.
Regeringen arbetar för närvarande med att ta fram riktlinjer förjämställdhetsfrågor i utvecklingssamarbetet. Huvudprincipen i riktlinjernaskall vara att ett jämställdhetsperspektiv skall integreras i hela utveck-lingssamarbetet. Jämställdhetsaspektema måste beaktas vid prioriteringmellan olika sektorer, mellan olika projekt inom en sektor och vid beslutom projektens inriktning och utformning. Såväl i det bilaterala biståndet,som i EU-samarbetet och i det multilaterala biståndet skall Sverige arbetaför att landstrategier och sektorstrategier baseras på grundlig analys avrelationerna mellan kvinnor och män. Sida kommer att presentera enhandlingsplan för jämställdhet i biståndet. Som medlem i EU är jämställd-het en av regeringens högst prioriterade frågor.
Det är av största vikt att jämställdhetsfrågoma lyfts upp på en över-gripande nivå i dialogen med våra samarbetsländer, med de multilateralaorganen, andra givarländer och enskilda organisationer. Varje landsregering har det yttersta ansvaret för att bedriva en politik som främjarjämställdhet.
Det internationella utvecklingssamarbetet bör verka för en bättreuppföljning av internationella konferenser, särskilt FN:s kvinnokonferens,och konventioner, särskilt konventionen om eliminering av diskrimineringmot kvinnor och FN:s barnkonvention.
Under vissa förutsättningar kan integreringen av ett jämställdhets-
perspektiv behöva kompletteras med särskilda insatser för att rätta till Prop. 1995/96:153avgörande obalanser mellan kvinnors och mäns situation. Vidare kan detvara lämpligt att lämna särskilt stöd till det jämställdhetsarbete sombedrivs av olika nätverk och organisationer i samarbetsländema.
De politiska riktlinjerna kommer härutöver att ta upp t.ex. ansvarsfrågor,behov av kompetensutveckling, finansiella och personella resurser samtutvärdering och uppföljning. Resursbehovet skall täckas inom ramen förexisterande budget.
Regeringens bedömning: En analys bör göras av
- hur kompetensen skall stärkas för att kunna driva jämställdhets-frågor i utvecklingssamarbetet, och
- hur en regelbunden uppföljning av jämställdhetsarbetet i utveck-lingssamarbetet skall kunna genomföras.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett fristående forsk-nings- och kompetenscentrum med internationella experter inrättas. Vidareföreslås kontinuerlig uppföljning ur jämställdhetssynpunkt av planer,program och enskilda insatser. Utredningen förordar en översyn av vilkenroll Kvinnorådet för internationellt bistånd (KIB) bör ha i uppföljningen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak eniga om behovetav att öka kompetensen på jämställdhetsområdet, medan åsikterna om ettforsknings- och kompetenscentrum går isär. Några är positiva till tanken,medan andra förespråkar lösningar inom ramen för nuvarande institu-tioner. När det gäller frågan om regelbunden jämställdhetsöversyn avbiståndet är remissinstanserna övervägande positiva. Många anser att KIBkan ha en roll i uppföljningen.
Skälen för regeringens bedömning: Behovet av konsultstöd, ut-bildningsinsatser och ny forskning förväntas öka som följd av enmarkerad satsning på att genomföra jämställdhetsmålet. Arbetet med attbygga upp sådan kompetens behöver därför förstärkas. I första hand börlösningar sökas som bygger vidare på den kompetens och de nätverk somfinns, snarare än att initiera nya strukturer.
Vad gäller behovet av regelbunden översyn av jämställdhetsarbetetkommer regeringen att närmare ta ställning till formerna i samband medatt de politiska riktlinjerna läggs fast.
13 Regeringens bedömning: De riktlinjer som regeringen håller på attutarbeta för jämställdhet i utvecklingssamarbetet bör även omfattaöstsamarbetet. Jämställdhetsperspektivet bör genomsyra helasamarbetet med Central- och Östeuropa. En särskild studie börockså göras av hur jämställdhet bättre kan främjas i samarbetet medCentral- och Östeuropa.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i proposition1994/95:160 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa, förklarat attfyra mål skall gälla för östsamarbetet, nämligen:
- främja en säkerhetsgemenskap,
- fördjupa demokratins kultur,
- stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,
- stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Frågan om jämställdhet lyfts fram i proposition 1994/95:160 (bet.1994/95 :UU 16, rskr. 1994/95:308). Där sägs: ”Ett könsrelaterat perspektivbör anläggas på hela östsamarbetet, från demokratistöd till näringslivssam-arbete och stöd till finansiella sektorn.”
Det är angeläget att kunskapen om reformprocessens olika påverkan påmän och kvinnor ökar, så att samarbetet kan utformas för att främja ökadjämställdhet. Traditionellt har kvinnor högre utbildningsnivå än män iCentral- och Östeuropa. Ändå visar statistiken att kvinnor i högreutsträckning än män drabbats av arbetslöshet under reformprocessen.Enligt Världsbanken utgör idag kvinnor 70-80 procent av det totala antaletarbetslösa och de är arbetslösa under längre perioder än män. Östsam-arbetet bör därför medverka till att kvinnor återfår och bibehåller sinposition på arbetsmarknaden. Att tillvarata kvinnors kunskap och förmågaskapar förutsättningar för högre tillväxt i ekonomin som helhet.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är oskiljbart från demokrati ochrespekten för mänskliga rättigheter. Det är angeläget att både män ochkvinnor tar aktiv del i det politiska livet och beslutsfattandet. Denpolitiska aktivitetsnivån hos kvinnor är emellertid låg i dagens Central-och Östeuropa. Stöd för att öka kvinnors möjlighet att engagera sig ochdelta i det politiska livet är således särskilt angelägna.
Samarbetet med Central- och Östeuropa omfattas inte av betänkandetSOU 1995:116, i vilket föreslås inrättandet av ett jämställdhetsmål församarbetet med utvecklingsländerna. Målen för östsamarbetet är somtidigare nämnts annorlunda utformade. De fyra målen kan också ipraktiken ses som verksamhetsfält inom vilka östsamarbetet bedrivs.Införandet av ett särskilt jämställdhetsmål i u-landssamarbetet föranlederinte någon förändring av målen för det nuvarande programmet församarbete med Central- och Östeuropa. Däremot anser regeringen att depolitiska riktlinjerna för hur jämställdhet skall integreras i det inter-nationella utvecklingssamarbetet också bör tillämpas på samarbetet med
14 Central- och Östeuropa. Prop. 1995/96:153
En studie kommer att genomföras för att dels göra en kartläggning avläget beträffande jämställdhet i de prioriterade samarbetsländema iCentral- och Östeuropa, och dels ge förslag på åtgärder för att främjajämställdhet i östsamarbetet.
15 Förteckning över remissinstanser, SOU 1995:116
1. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
2. Nordiska Afrikainstitutet (NAI)
3. Svenska institutet
4. JämO
5. Afrikagruppema
6. Diakonia
7. Utan Gränser, Swedish Cooperative center (SCC)
8. Svenska handikapporganisationers internationella biståndsstiftelse(SHIA)
9. Svenska missionsrådet
10. Pingstmissionens u-landshjälp/Lutherhjälpen/Svenska kyrkans mission
11. Rädda Barnen
12. Röda Korset
13. Kvinnorådet för internationellt bistånd (KIB)
14. Forum Syd
15. Stockholms universitet, efter hörande av samhällsvetenskapligafakulteten
16. Lunds universitet, efter hörande av samhällsvetenskapligafakulteten
17. Göteborgs universitet, efter hörande av samhällsvetenskapligafakulteten
18. Uppsala universitet, efter hörande av samhällsvetenskapliga fakulteten
19. Sveriges Lantbruksuniversitet
20. LO/TCO:s biståndsnämnd
21. Sveriges industriförbund
22. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)
23. Ambassaden i Colombo
24. Ambassaden i Dar es Salaam
25. Ambassaden i Dhaka
26. Ambassaden i Hanoi
27. Ambassaden i Harare
28. Ambassaden i Lusaka
29. Ambassaden i Nairobi
30. Ambassaden i New Delhi
31. Ambassaden i Peking
32. Ambassaden i Vientiane
33. Ambassaden i Windhoek
34. Delegationen i Paris
35. Representationen i Bryssel
36. Frivilligorganisationemas fond för mänskliga rättigheter
37. Svenska avdelningen av internationella juristkommissionen
Bilaga 1
1. Handelshögskkolan i Stockholm
2. Linköpings universitet
3. Umeå universitet
4. Ambassaden i Bangkok
5. Ambassaden i Phnom Penh
1. Swedfund International AB
2. Svenska FN-förbundet
3. Världsbanksforum
4. Olof Palmes Internationella Centrum
5. Ambassaden i Addis Abeba
6. Ambassaden i Bissau
7. Ambassaden i Gaborone
8. Ambassaden i Guatemala
9. Ambassaden i Kampala
10. Ambassaden i Luanda
11. Ambassaden i Managua
12. Ambassaden i Maputo
13. Ambassaden i Pretoria
14. Delegationen i New York
15. Delegationen i Geneve
- KFUK-KFUM
- Husmodersförbundet Hem och Samhälle
- Kvinnofolkhögskolan
Deltagare vid möte med remissinstanser och andra intresserade den
- Sida
- Forum Syd
- Svenska Missionsrådet
- RFSU
- NAI
- Diakonia
- Kvinnoforum
- Kvinnofolkhögskolan
- SHIA
- Rädda Barnen
- Utan Gränser
17 Regeringen bemyndigade den 9 mars 1995 det statsråd som har tilluppgift att föredra ärenden om internationellt utvecklingssamarbete atttillkalla en särskild utredare med uppdrag att utarbeta ett förslag om hurjämställdhet mellan kvinnor och män bör uttryckas i de biståndspolitiskamålen.
Samma dag förordnades riksdagsledamoten Barbro Westerholm (fp) tillutredare.
Från och med den 1 maj 1995 förordnades en referensgrupp beståendeav Eva Lannerö (kds), leg. läkare, Elisebeht Markström (s), riksdagsleda-mot, Ralph Monö (mp), kanslichef, Helena Nilsson (c), riksdagsledamot,Björn Nyblom (fp), avdelningschef, Bertil Persson (m), riksdagsledamot,och Maud Sundqvist (v) politisk sekreterare. Som sakkunniga förordnadesdepartementssekreterare Åsa Hermodsson och chefsekonom Mia Hom afRantzien. Journalisten Eva Åhlström förordnades som sekreterare iutredningen.
Utredningen, som har arbetat under namnet Utredningen om jämställd-het i de biståndspolitiska målen, överlämnade den 1 november 1995 sittbetänkande Jämställdhet ett mål i utvecklingssamarbetet (SOU 1995:116).Bertil Persson (m) fogade ett särskilt yttrande till betänkandet.
Sammanlagt 60 remissinstanser bereddes tillfälle att avge yttrande överbetänkandet. Av dessa inkom 42 med svar. Fem meddelade skriftligen attde avstod från att yttra sig. Utöver svaren från instanser som berettstillfälle yttra sig inkom tre svar på eget initiativ.
Ytterligare synpunkter inkom den 18 januari 1996, vid ett möte somUtrikesdepartementet anordnade med remissinstanser och andra somanmält intresse för att delta. Vid detta möte deltog representanter för 11organisationer, varav 9 var formella remissinstanser.
I avsnitten 2, 3, 4 och 5 har remissyttrandena inordnats under fyrahuvudrubriker: att främja jämställdhet mellan kvinnor och män (2), övrigabiståndsmål (3), genomförande av jämställdhetsmålet (4), forskning,kompetensutveckling och uppföljning (5).
Remissammanställningen är gjord av Åsa Hermodsson.
* Jämställdhet mellan kvinnor och män bör formuleras som ett nyttbiståndsmål "att främja jämställdhet mellan kvinnor och män", vilketliksom de nuvarande målen skall klargöra och precisera det övergripandemålet för svenskt utvecklingssamarbete "att höja de fattiga folkens
Bilaga 2
levnadsnivå".
* Innebörden av ett jämställdhetsmål bör vara att ett jämställdhetsperspek-tiv måste integreras i hela utvecklingssamarbetet.
* Biståndspolitiken skall främja en utveckling som ger kvinnor och mänsamma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
* Hur kravet på jämställdhet skall tolkas och tillämpas i varje enskildbiståndsinsats beror i första hand på den aktuella situationen i varje land.
Bilaga 2
Alla remissinstanser utom en tillstyrker förslaget att jämställdhet börformuleras som ett nytt biståndsmål "att främja jämställdhet mellankvinnor och män".
Sida delar utredningens uppfattning att ett särskilt biståndsmål förjämställdhet mellan män och kvinnor är önskvärt samt att ett jämställd-hetsperspektiv skall integreras i utvecklingsstrategin och baseras påmotpartens förutsättningar och önskemål. Vidare bekräftar Sida attuppmärksamheten kring jämställdhet kommer att skärpas om riksdagenslår fast att det är ett av huvudmålen.
Nordiska Afrikainstitutet tillstyrker utredningens förslag om ett separatbiståndspolitiskt mål, att främja jämställdhet mellan män och kvinnor ochatt könsmedvetenhet skall integreras i alla projekt och verksamheter.Samtidigt vill Nordiska Afrikainstitutet tydligare betona att jämställdhets-arbetet måste bygga på lokala krafter som verkar for jämställdhet.
Svenska Institutet instämmer i utredningens förslag vad gäller såvälinförandet av ett nytt biståndsmål om jämställdhet, som kravet attjämställdhetsperspektivet beaktas i de övriga biståndsmålen.
Jämställdhetsombudsmannen stödjer utredningens förslag att formulerajämställdhet som ett nytt biståndsmål.
Afrikagrupperna håller med om att jämställdhet bör vara ett särskilt måli utvecklingssamarbetet och att jämställdhetsaspekter är en nödvändig delav alla biståndsinsatser. Samtidigt understryks vikten av respekt for olikakulturer.
Diakonia ställer sig bakom förslaget att införa jämställdhet som ettgrundläggande mål för allt svenskt bistånd som en uppföljning av beslutenvid FN:s Kvinnokonferens i Kina.
Utan Gränser stödjer utredningens förslag om ett nytt biståndsmål omjämställdhet, liksom den föreslagna formuleringen. Utan Gränser anseratt förmågan att integrera ett jämställdhetsperspektiv i samarbetet medpartners i skiftande miljöer är avgörande för. resultatet.
Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftelse (SHIA)stödjer utredningens förslag att inrätta ett biståndspolitiskt mål som
behandlar jämställdhet. SHLA anser mer specifikt, att kvinnor och flickormed funktionshinder måste uppmärksammas i allt utvecklingssamarbete,vilket skulle tillföra en nu outnyttjad potential.
Svenska Missionsrådet stödjer utredningens förslag om att införa ett nyttbiståndsmål "att främja jämställdhet mellan kvinnor och män" ochinstämmer i utredningens principiella utgångspunkt, att jämställdhetmellan kvinnor och män är ett omistligt mål för hållbar mänskligutveckling samt en förutsättning för en sådan utveckling. Samtidigt villSvenska Missionsrådet understryka att jämställdhetsfrågoma kan te sigolika i olika kulturer. Svenska Missionsrådet betonar vidare att jämställd-hetsmålet måste fa betydelse också i EU-samarbetet.
Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission ställer sig bakom utredningensförslag om jämställdhet som ett sjätte biståndsmål och delar synen attjämställdhet mellan kvinnor och män är både ett mål för hållbar mänskligutveckling och en förutsättning för en sådan utveckling.Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission betonar att jämställdhet berörmannens roll och attityder i lika hög grad som kvinnans.
Rädda Barnen stödjer förslaget om ytterligare ett biståndspolitiskt mål ochanser att det är nödvändigt för att tillförsäkra ett jämställdhetsperspektivi allt utvecklingssamarbete. Rädda Barnen vill dock ha mer betoning påde mänskliga rättigheterna och på livscykelperspektivet så att rättvise-perspektivets betydelse för barnet kopplas till jämställdhet bland vuxnamän och kvinnor. Vidare efterlyser Rädda Barnen ett resonemang ompolitisk vilja, traditioner, brist på resurser, strukturanpassningsprogram,mänskliga rättigheter och det juridiska systemet.
Röda Korset tillstyrker förslaget om ett nytt självständigt jämställdhetsmålför svenskt bistånd och vill poängtera att även katastrofbiståndet, detmultilaterala biståndet och de resurser som förmedlas via EU böromfattas. Vidare ser Röda Korset behov av tydligare definition avjämställdhet för att klargöra hur mäns och kvinnors olika roller skallpåverka biståndet. Röda Korset betonar vikten av respekt för andrakulturer.
Kvinnorådet för Internationellt Bistånd anser att det i biståndspolitikensåväl som i den svenska politiken i övrigt, skall framgå tydligt attpolitiken skall främja en utveckling som ger både kvinnor och mänsamma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och att ett nytt bi-ståndsmål "att främja jämställdhet mellan kvinnor och män" bör for-muleras.
Forum Syd ställer sig bakom förslaget till formulering av ett nyttbiståndsmål.
Stockholms universitet instämmer i utredningens konstaterande attjämställdhet redan ingår i de existerande målen, men att det är viktigt att
Bilaga 2
det nämns som ett särskilt mål. Ett av universitetets båda remissvar Prop. 1995/96:153kritiserar de beskrivande delarna av utredningen for att vara alltför ytliga Bilaga 2och för att röra ihop begreppen. Samma källa upprepar frågan från BertilPerssons särskilda yttrande, om vilka samband som kommer att finnasmellan kvinnors och mäns relativa positioner i ett land som mottagareeller potentiell mottagare av svenskt bistånd och omfattningen ochutformningen av detta bistånd?
Lunds universitet stödjer utredningens förslag att jämställdhet bör införassom nytt biståndsmål.
Göteborgs universitet välkomnar förslaget att införa jämställdhet som ettsärskilt mål i utvecklingssamarbetet då detta, under vissa förutsättningar,kan utgöra ett viktigt stöd till de jämlikhetssträvanden som pågår på olikahåll i världen och därigenom bli ett viktigt styrinstrument för att nå detmer övergripande svenska biståndsmålet "att höja de fattiga folkenslevnadsnivå".
Uppsala universitet stödjer att jämställdhet mellan kvinnor och män börvara ett av flera övergripande mål i den svenska biståndspolitiken så attkvinnors och mäns behov och intressen erkänns fullt ut i varje utveck-lingsprojekt.
Sveriges Lantbruksuniversitet ställer sig bakom de förslag som utredarenframlagt.
LO/TCO:s biståndsnämnd tillstyrker utredningens förslag när det gälleratt införa jämställdhet som ett nytt separat biståndsmål. LO/TCO:s bi-ståndsnämnd ser det som positivt att målet skall ta hänsyn till olikaländers kultur.
Industriförbundet har inget att anföra mot att formulera ett nytt bi-ståndsmål som lyder "att främja jämställdhet mellan män och kvinnor",utom möjligtvis att alla former av diskriminering bör motverkas ibiståndet, oavsett om det beror på etnisk, politisk, social och religiöstillhörighet eller på kön eller annan särställning.
SACO delar utredningens uppfattning att det är logiskt att jämställdhetkommer till uttryck i de biståndspolitiska målen då det redan är ettövergripande mål för samhällsutvecklingen i Sverige. SACO anser att alltsvenskt bistånd måste genomsyras av krav på jämställdhet mellan kvinnoroch män.
De svenska ambassader och utlandsmyndigheter som yttrat sig stödersamtliga, med ett undantag, utredningens förslag. Ambassaden i Lusakahar ansett att fler mål innebär en risk för urvattning i målformuleringen.
Frivilligorganisationernas Fond för Mänskliga Rättigheter ställer sigbakom betänkandets förslag om att ställa upp ett sjätte mål för det
svenska biståndet. Med detta sjätte mål finns ytterligare förutsättningar förinternationellt samarbete för ökad jämställdhet.
Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen tillstyrkerutredningens förslag att som ett sjätte biståndsmål införa främjandet avjämställdhet mellan kvinnor och män, vilket innebär en integrering avjämställdhetsaspekter i hela utvecklingssamarbetet i kombination medsärskilda kvinnoprojekt.
De tre remissinstanser som yttrat sig på eget initiativ (KFUK-KFUMSRiksförbund, Husmoderförbundet Hem och Samhälle samt Kvinno-högskolan) är positiva till förslaget om ett jämställdhetsmål för biståndet.
Bilaga 2
* Utredaren rekommenderar att formuleringen av det övergripande målet"att höja de fattiga folkens levnadsnivå" ses över så att den bättremotsvarar den rådande uppfattningen om utvecklingssamarbetet som ettbidrag till samarbetsländemas egna ansträngningar för att skapa en hållbarutveckling och att formuleringen av även de övriga biståndsmålen sesöver.
* I avvaktan på en översyn skall målen för det svenska utvecklingssam-arbetet tills vidare lyda:
- demokratisk utveckling,
- jämställdhet mellan kvinnor och män,
- ekonomisk och politisk självständighet,
- resurstillväxt,
- ekonomisk och social utjämning,
- framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
Sida ser skäl för att i biståndsmålen ge uttryck för de samarbetsformersom nu råder och att människorna själva skall ta makten över sin tillvaro,men understryker vikten av att behålla fattigdomsdimensionen.
Ajrikagrupperna stödjer tanken på en revision av det övergripandebiståndspolitiska målet då detta är i linje med organisationens inställningatt bistånd innebär att stärka system och strukturer som folken i sam-arbetsländerna själva bygger upp.
Utan Gränser instämmer i utredningens förslag att se över det över-gripande biståndsmålet för att förtydliga biståndets roll som stöd tillsamarbetspartners egna ansträngningar. På motsvarande sätt håller UtanGränser med om att det kan behövas en analys av hur de övriga målenformulerats.
Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftelse stödjeratt övriga biståndspolitiska målen skall revideras ur jämställdhetssynpunkt.De anser att funktionshindrade kvinnors situation måste uppmärksammasinom ramen för demokratimålet för att slå vakt om alla medborgaresrättigheter, i fattigdomsmålet mot bakgrund av att funktionshindrade utgörde fattigaste av de fattiga och i utjämningsmålet.
Svenska Missionsrådet delar utredningens bedömning att initiativ bör tastill en översyn av de samlade biståndspolitiska målen.
Luther hjälpen/Svenska Kyrkans Mission stödjer förslaget om en totalöversyn av såväl det övergripande målet för svenskt biståndssamarbetesom av övriga fem mål för att anpassa dem efter hur biståndstänkandethar utvecklats. LutherhjälperdSvenska Kyrkans Mission anser attbiståndsmålen bör se fattiga kvinnor och män som aktörer i sin egenutveckling, inte som objekt. Vidare efterlyses ett fördjupat resonemangkring sambandet utveckling och jämställdhet.
Rädda Barnen välkomnar den föreslagna revisionen av de övergripandemålen.
Kvinnorådet för Internationellt Bistånd instämmer i att det behövs enöversyn av det övergripande målet som kan ses som föråldrat och inteligga i linje med det svenska samhällets numera jämställda syn på kvinnoroch mäns lika värde. Även de övriga biståndsmålen bör ses över ur ettjämställdhetsperspektiv, men att detta inte far fördröja införandet av detnya biståndsmålet.
Forum Syd ställer sig bakom den nya uppställningen av målen för svensktutvecklingssamarbete och ser liksom utredaren starka skäl för en översynav samtliga biståndsmål inom en snar framtid.
Ett av de bägge remissvaren från Stockholms universitet tror att jämställd-het mellan kvinnor och män skall sättas som femte eller sjätte mål omden listade ordningen följer någon outtalad prioritetsskala.
Göteborgs universitet efterlyser en analys av hur övriga svenskabiståndspolitiska målsättningar bör anpassas och vilka övriga åtgärder sombehöver vidtagas i det svenska biståndet för att det särskilda målet omjämställdhet också skall fa praktisk betydelse.
LO/TCO:s biståndsnämnd stödjer förslaget om en total översyn av denuvarande biståndsmålen. Frågan om jämställdhet bör då på ett klart ochtydligt sätt integreras i ett övergripande mål.
Industriförbundet instämmer i att formuleringen av det övergripandebiståndsmålet bör ses över och anser att det bör prövas om "användandeav den svenska resursbasen" kan läggas till för att att uppnå bistånds-målen.
Bilaga 2
23 SACO instämmer i att formuleringen av det övergripande målet idag ärhögst föråldrat och kräver en total översyn.
De svenska utlandsmyndigheterna har i huvudsak delat utredarensuppfattning om en översyn av samtliga biståndsmål.
Frivilligorganisationernas Fond för Mänskliga Rättigheter uttrycker stödför en översyn av biståndsmålen.
* Målet måste omsättas i politisk vilja liksom i nödvändiga operationellaoch institutionella förändringar för att kunna påverka kvinnors och mänsvillkor och relationerna dem emellan.
* En övergripande policy for jämställdhet som preciseras i strategier ochhandlingsplaner för det praktiska arbetet blir en viktig grund för detfortsatta arbetet.
* Vaije biståndshandläggare måste ha ett tydligt ansvar för att alltid utgåfrån ett jämställdhetsperspektiv och det yttersta ansvaret måste ligga påhögsta ledningen.
Sida betonar att utformningen av projekt och program måste vägledas avland- och sektorstrategier för att inte styrningen av biståndet skallförsvagas genom upprättandet av for många biståndsmål.
Nordiska Afrikainstitutet pekar på vikten av operationalisering av målenfor att undvika att jämställdhetsmålet generellt ställs i motsättning tilltillväxtmålet och hänvisar till forskning kring effekter av strukturan-passningsprogrammen, som visat att det inte finns någon bra modell foratt integrera kvinnors arbete i ekonomiska analyser. Nordiska Afrika-institutet påpekar också att det finns exempel på hur stöd till kvinno-organisationer enbart gagnat elitens kvinnor, trots att jämställdhet gårtvärs över andra former av diskriminering och ett sådant bistånd därförkan fungera som en katalysator för ett jämlikare samhälle.
Afrikagrupperna håller med om att ansvar for jämställdhetsaspektemamåste ligga hos alla, från den högsta positionen till den lägsta hos allamyndigheter, enskilda organisationer m.fl., som sysslar med bistånd.Afrikagrupperna anser också att UD och Sida bör ha kriterier förjämställdhet for alla bidrag som ges, såväl till multi- som bilateraltbistånd.
Diakonia vill understryka utredningens konstaterande att demokratin är
Bilaga 2
ofullständig utan jämställdhet mellan kvinnor och män och att ettbiståndsmål måste knytas till ett handlings- och utvärderingsprogram somåläggs biståndshandläggare på alla plan. Diakonia påpekar att jämställdhetberör män i lika hög grad som kvinnor och att det krävs samarbete ochdialog på alla plan for att nå ökad demokrati och jämställdhet. I dettaarbete lyfter Diakonia fram NGO:s viktiga roll genom att påminna om attarbetet kräver tid, men inte mycket resurser. Vikten av långsiktighet ochav att utgå från motpartens nivå betonas. Vidare ser Diakonia köns-uppdelad statistik som ett viktigt arbetsredskap.
Utan Gränser håller med om utredningens konstaterande att ett mål måstevidareutvecklas genom utarbetande av riktlinjer, strategier, hand-lingsplaner, etc. Utan Gränser anser att ungdomar är en viktig målgruppfor det svenska biståndet, inte minst for att uppnå attitydförändringar ij ämställdhetsfrågor.
Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftelsepåpekar att det finns behov av kunskapshöjande såväl som lagliga ochrent praktiska åtgärder för att undanröja diskrimineringen av funktions-hindrade kvinnor och flickor.
Svenska Missionsrådet instämmer i att införandet av jämställdhet som ettnytt biståndspolitiskt mål måste följas av målmedvetna insatser när detgäller utbildning, metoder, handlingsplaner och strategier samt att det ärnödvändigt med nya instrument för utvärdering av biståndsinsatser urjämställdhetssynpunkt. Svenska Missionsrådet påpekar att Sida bör ha ettövergripande ansvar för detta, samtidigt som frivilligorganisationemaskompetens tas till vara.
Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission vill tillägga att det krävsfördjupade kunskaper kring jämställdhet och förbättrade metoder förstrategier och analys för att jämställdhetsmålet skall kunna uppnås.
Rädda Barnen vill påpeka barnkonventionens användbarhet sominstrument för att främja jämställdhet mellan könen och anser att staternasegna rapporter, samt enskilda organisationers rapporter bör utnyttjas fördetta ändamål.
Röda Korset vill understryka den roll som de enskilda organisationernahar i förverkligandet av ett jämställdhetsmål, både i själva biståndsgenom-förandet och som attitydpåverkare. Röda Korset menar att klara upp-följningsrutiner för myndigheter och organisationer måste etableras för attbättre kunna mäta förändringar till följd av målet samt att det krävsmycket tid och stora resurser för att nå framgång.
Kvinnorådet för Internationellt Bistånd vill särskilt uppmärksamma viktenav att ansvariga politiker och verksledningar för olika biståndsorgan tarett huvudansvar för att jämställdheten genomsyrar allt biståndsarbete.
Bilaga 2
Forum Syd ställer sig bakom utredarens syn att det nya biståndsmåletmåste kombineras med andra åtgärder inom biståndet. Särskild upp-märksamhet bör ges åt funktionshindrade kvinnor, männens roll samtopinionsbildning i Sverige och i Syd. Forum Syd understryker ocksåbehovet av att jämställdhetsmålet kopplas till åtagande för biståndsor-ganisationerna att ha en långtgående jämställdhetsplan med konkretamålsättningar för den egna organisationen.
Stockholms universitet är överens med utredaren om att det krävsingående kunskaper om förhållandena i varje mottagarland. Det ena av detvå remissvaren betonar vikten av andra förhållanden, som t.ex. klass,etnicitet och religion, som är av central betydelse för relationer mellankvinnor och män.
Lunds universitet vill särskilt understryka att könsperspektiv ochkonsekvenser för män och kvinnor skall beaktas i planering och utform-ning av alla typer av program och policy inom utvecklingssamarbetet.
Göteborgs universitet understryker att relationerna mellan man och kvinnavarierar lokalt och att en genderanalys därför måste tillämpas i varjeenskild situation. Vidare påpekas att ett utifrån påfört kvinnoinriktatbistånd utan förankring och anpassning till lokala jämställdhetsprocesser,många gånger riskerar att komma i konflikt med kulturella mönster.Göteborgs universitet poängterar även vikten av ökat kvinnligt deltagandefrån u-länder för att påverka det ensidigt västerländska utvecklings-tänkandet.
LO/TCO:s biståndsnämnd stödjer UD:s arbete med att ta fram en policyför jämställdhet. Det är mycket viktigt att dessa utvecklas i konkretahandlingsplaner för det praktiska biståndsarbetet. LO/TCO:s bistånds-nämnd anser att UD bör ta tillvara den kunskap som finns inom deenskilda organisationerna och vill själva bidra med ett fackligt perspektiv.Vidare betonas vikten av att arbeta både med integrering och medkvinnospecifika insatser och för att kvinnokonferensens resultat fargenomslag i det svenska biståndet, inte minst fokuseringen på männensroll. LO/TCO:s biståndsnämnd trycker särskilt på hur den kvinnligaarbetskraften drabbas av strukturanpassningsprogram, i ekonomiskafrizoner och i den informella sektorn.
Industriförbundet lyfter fram de positiva effekterna på kvinnors ställningi mottagarländerna genom krediter och föreslår att bistånd kan ges i formav garantier som främjar utvecklingen av lokala kreditmarknadsfunktioner.Industriförbundet anser att utredningens kritik mot krediter till kvinnor ärosaklig. Vidare betonas att kreditbistånd bör kombineras med att kvinnorskall delta i formuleringen av riktlinjer, strategier och metoder.
Ambassaden i New Delhi anser att det handlar om att prioritera jämställd-het gentemot andra aktiviteter och t.ex. satsa lite mer på de områden somdirekt har effekt på kvinnors situation och att föra fram jämställdhet
Bilaga 2
starkare i samtal med motparten.
Ambassaden i Windhoek betonar vikten av att den jämställdhetsanalys,som skall ligga till grund för biståndsinsatser görs utifrån ett mottagar-landsperspektiv och att givarens roll primärt är att föra en dialog införsådana analyser. Vidare förordar ambassaden i Windhoek att både kvinnoroch män deltar i utarbetandet av policy och strategier i Sverige och imottagar 1 änderna.
Frivilligorganisationernas Fond för Mänskliga Rättigheter saknar endiskussion om hur biståndsmålen används i det konkreta arbetet. Vidareunderstryks vikten av en kontinuerlig uppföljning av biståndsmålensanvändning i det praktiska arbetet.
Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen instämmer iatt det behövs mer än ett mål för att åstadkomma förändringar och anseratt jämställdhetskrav bör ställas på mottagarländerna för att de skall fåbistånd. Vidare framhålles rättsväsendets och rättssystemets betydelse föratt stärka kvinnornas ställning.
* Planer, program och enskilda insatser måste kontinuerligt följas upp ochutvärderas ur jämställdhetssynpunkt, t.ex. genom regelbunden jämställd-hetsrevision.
* En översyn bör göras av vilken roll Kvinnorådet för InternationelltBistånd, KIB, bör ha i uppföljningen och utvecklingen av jämställdhets-perspektivet i det svenska utvecklingssamarbetet.
* Det behövs mer kunskap om rådande rollfördelning mellan kvinnor ochmän i olika samhällen och inom olika samhällsgrupper. Exempelvis skulleett fristående forsknings- eller kompetenscentrum med internationellaexperter kunna inrättas.
Sida delar uppfattningen att KIB kan ha en roll i uppföljningen av hurbiståndet i praktiken utformas för att uppfylla jämställdhetsmålet genomatt ett detaljerat program upprättas för den fortsatta verksamheten.
Nordiska Afrikainstitutet instämmer i betänkandets påpekande, att behovetav ökad kunskap är stort och anser därför att förslaget om ett friståendeforsknings- eller kompetenscentrum bör utredas och ställas mot andramöjligheter att stärka genusforskningen vid redan existerande institutioneroch universitet. Därutöver framhåller Nordiska Afrikainstitutet vikten avatt stödja kunskapsproduktion om könsrelationer vid de inhemskauniversiteten i fattiga länder.
Bilaga 2
27 Jämställdhetsombudsmannen stödjer särskilt de delar av förslaget som Prop. 1995/96:153avser att förbättra vår kunskap om hur biståndet påverkar jämställdheten Bilaga 2i mottagarländerna.
Afrikagrupperna är positiva till att införa jämställdhetsrevisioner avbiståndsinsatser och anser att KIB samt Sidas genderenhet därvid bör fastörre befogenheter. Vidare håller Afrikagrupperna med om att det behövsen ökad kompetens och understryker vikten av att resurser skapas förmassiva utbildningsinsatser, som även tar tillvara den stora kunskapeninom enskilda organisationer. Afrikagrupperna stödjer även förslaget omett forsknings- eller kompetenscentrum.
Diakonia instämmer i att utbildning behövs både bland biståndshandläg-gare och mottagande partners. Färdiga lösningar bör dock inte presenterasför våra partners.
Utan Gränser instämmer i utredningens syn på delegerat ansvar, behovetav utbildning, kompetensutveckling samt uppföljning för att hållamedvetenheten uppe. Vikten av att påverka, utbilda och informera männenom varför jämställdhet är bra för alla, bör enligt Utan Gränser betonastydligare för att få fler aktiva män i jämställdhetsarbetet i det svenskabiståndet. Utan Gränser betonar också folkrörelsernas roll i opinionsbild-ningen i Sverige, liksom deras möjligheter att arbeta med frågor som detstatliga biståndet finner alltför känsliga.
Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftelseföreslår utbildningsinsatser för människor verksamma på olika nivåerinom biståndssamarbetet så att funktionshindrade människors situationgenomgående skall beaktas i det jämställdhetsinriktade biståndet.
Svenska Missionsrådet stödjer tanken att inrätta ett fristående forsknings-eller kompetenscentrum, som kan anlitas av både statliga biståndsorganoch enskilda organisationer. Svenska Missionsrådet är också positivt tilltanken på regelbundet återkommande jämställdhetsrevision av svenskabiståndsinsatser, men är tveksamt till tanken att KIB skulle svara för dettaoch föredrar att detta förläggs till det förslagna fristående centret. Vidarevill Svenska Missionsrådet tydligare lyfta fram betydelsen av en förändradmansroll och understryker att det krävs mer studier, forskning ochutbildning kring detta.
Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission ser positivt på förslaget att Sidasenskilda biståndsinsatser skall följas upp och utvärderas ur jämställdhets-synpunkt. Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission stödjer därför förslagetatt inrätta ett forsknings- eller kompetenscentrum, men anser det mycketviktigt att sakkunniga kvinnor och män från tredje världen far delta.Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission anser att alla som arbetar medbistånd, på alla nivåer, bör ha en gedigen utbildning i jämställdhet ochrekommenderar att detta görs obligatoriskt. Vidare betonas Sidas roll i attskapa fora för erfarenhetsutbyte där också frivilligorganisationemas
erfarenheter tas tillvara.
Rädda Barnen betonar att jämställdhetsperspektivet måste genomsyrapolicyutveckling, planering, genomförande och utvärdering i utvecklings-samarbetet, inte minst om det är baminriktat.
Röda Korset vill poängtera att ett jämställdhetsmål kräver utbildning ochkompetensutveckling på alla nivåer och bland alla parter som är inblan-dade i genomförandet av svenskt utvecklings- eller katastrofbistånd.
Kvinnorådet för Internationellt Bistånd vill uppmärksamma behovet avkompetensutveckling, stöd och rådgivning på jämställdhetsområdet somen följd av jämställdhetsmålet. KIB stödjer därför utredarens förslag attinrätta ett fristående forsknings- och kompetenscentrum med inter-nationella experter och föreslår att regeringen undersöker möjligheten attdetta kan utvecklas till ett EU-institut förlagt till Sverige. KIB menarvidare att regelbundna jämställdhetsrevisioner av svenska biståndsinsatseräj nödvändiga för att genomföra avsedda förändringar. KIB ser ensjälvklar roll för sig i detta arbete och ställer sig därför positivt påförslaget om en översyn av KIB:s egen roll och organisatoriska form.
Forum Syd betonar vikten av att det införs ett system med regelbundenjämställdhetsrevision av svenska biståndsinsatser, statliga såväl somenskilda. Vidare trycker Forum Syd på vikten av genderutbildning och attresurser för detta ändamål tillhandahålls av Sida.
Ett av de två remissvaren från Stockholms universitet uttrycker stöd föröversyn av KIB:s roll och uppgifter och anser att en förstärkning av KIBmed mer u-landskompetens bör övervägas.
Uppsala universitet är berett att inom ramen för sina resurser ta ett ansvarför implementering av jämställdhetsmålet i det praktiska utvecklingssam-arbetet genom sin forskning och kunskap om relationer mellan kvinnoroch män samt genom att samverka om utbildningsformer och innehåll isamband med ett inrättande av ett forsknings- eller kompetenscentrummed internationella experter.
LO/TCO:s biståndsnämnd delar utredarens bedömning om behovet avkompetens men är tveksam till inrättandet av ett fristående forsknings-och kompetenscentrum då detta kan innebära forskning på så hög nivå attden inte blir användbar i biståndsarbetet. LO/TCO:s biståndsnämndföreslår ett särskilt öronmärkt anslag av samma karaktär som MR-anslagetinrättas för att nya områden skall kunna kartläggas. Vidare välkomnasSidas och KIB:s förstärkta roll i jämställdhetsarbetet, liksom införandetav regelbunden jämställdhetsrevision.
Bilaga 2
29 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,
Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh,Johansson
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar proposition 1995/96:153 Jämställdhet som ett nyttmål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
gotab 49631, Stockholm 1996