SOU 1987:28
Bistånd för bättre miljö i u-land
& Bistånd för i bättre miljö * i u—land
Förslag om ett miljömål i utvecklingsbiståndet
' Översyn av de biståndspolitiska målen ' Betänkande
enn
1987: 28
Bistånd för A bättre miljö i u—land
Förslag om ett miljömål i utvecklingsbiståndet
Översyn av de biståndspolitiska målen Betänkande
SMU]
1987: 28
c 73 . px.
& Statens offentliga utredningar Wii? 1987z28 &?) Utrikesdepartementet
Bistånd för bättre miljö i u—land
Förslag om ett miljömål i utvecklingsbiståndet
Betänkande Översyn av de biståndspolitiska målen Stockholm 1987
Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst
162 89 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30
Beställare som är berättigade till remissexemplar eller triexemplar kan beställa sådana under adress:
Regeringskansliets lörvaltningskontor
SOU-förrådet
103 33 Stockholm . l l l l :
Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8'9—1200 (externt och internt) 08/763 10 05 1200—1640 (endast internt)
REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91 -38-1 0004—5 Stockholm 1987 ISSN 0375-250X
Till Biståndsministern, statsrådet Lena Hjelm—Wallén
Härmed överlämnas förslag till formulering av ett miljömål för biståndet. Efter regeringsbeslut den 14 maj 1987 angående översyn av de biståndspolitiska målen fick jag i uppdrag att framlägga ett sådant förslag. Direktiven återges i bilaga till denna promemoria.
Samråd har i enlighet med direktiven skett med en parlamentarisk referensgrupp. Den har bestått av riksdagsledamoten Pär Granstedt (c), kanslichefen Staffan Herrström (fp), riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand (s), internationella sekreteraren Maud Sundquist (vpk) och riksdagsledamoten Margaretha af Ugglas (m). Vi har träffats tre gånger. Vi är överens om att som ett femte biståndspolitiskt mål föreslå formuleringen:
Framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
Sekreterare"åt utredaren har varit Gun-Britt Andersson och Mats Karlsson i utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete.
Sammankomster har ägt rum med sakkunniga inom SIDA, BITS, SAREC, Lantbruksuniversitetet i Uppsala, Svenska naturskyddsföreningen, Institutet för vatten— och luftvårdsforskning m fl.
Den promemoria som följer innehåller motiveringen till förslaget och några uppgifter om svenska insatser inom biståndsprogram som berör utnyttjande av naturresurser och omsorg om miljön.
Uppdraget är härmed utfört.
Stockholm 30 juni 1987
tzhaa—Åääiåbxxnxtbx
Ernst Michanek
651.146)? MH WMP/(*x.
Gun—Britt Andersson
INNEHÅLL
BILAGOR
INLEDNING FÖRSLAG TILL FORMULERING AV ETT MILJÖMÅL I BISTÅNDET
SAMBANDET MELLAN DE FEM BISTÅNDSMÅLEN 3.1 Målen utgör en helhet 3.2 Miljömålet stärker övriga mål
MÅL ocn MEDEL FÖR BISTÅNDET
4.1 Ett konkret mål som är ett medel: l %
4.2 Huvudmålet: att höja de fattiga folkens levnadsnivå
4.3 Resurs— och miljöfrågor i måldiskussionen
MILJÖN I BISTÅNDSPOLITIKEN 5.1 Några internationella initiativ 5.2 Miljömålets uttryck i svenskt bistånd
insatser för miljö— och markvård samt byskogs- bruk 1985/86 22 insatser inom miljöområdet 23 genomförda och pågående insatser inom miljö— området 25
Utdrag avseende miljöverksamhet och miljömål ur utrikesutskottets betänkande l986/87:10
Kommittédirektiv (Dir. l987:25) Översyn av de biståndspolitiska målen
INLEDNING
A f rm 1 r iv m'l ...
Hur hänsyn till miljön bör formuleras som ett svenskt bi— ståndspolitiskt mål är den uppgift som föreligger. Därvid skall även de övriga fyra målen för svenskt utvecklings— samarbete belysas. Den översyn av målen, som därmed sker, har till syfte att i dem ge uttryck åt hänsynen till miljön.
De målformuleringar som berörs är dels det allmänna målet för biståndet som är att
HÖJA DE FATTIGA FOLKENS LEVNADSNIVÅ,
mera preciserade målformuleringarna, nämligen att
BISTÅNDET SKALL BIDRA TILL
&) RESURSTILLVÄXT
b) EKONOMISK ocn SOCIAL UTJÄMNING
c) EKONOMISK ocn POLITISK SJÄLVSTÄNDIGHET, samt d) EN DEMOKRATISK SAMHÄLLSUTVECKLING I MOTTAGARLÄNDERNA.
Dessa mål har styrt utformningen och inriktningen av de svenska offentliga biståndsinsatserna sedan början av 1960—talet. De har tillkommit och bekräftats i bred enig— het i riksdagen, och de har inte heller nu ifrågasatts.
Riksdagens beslut 1987 att förorda formuleringen av ett miljömål för biståndet fattades likaledes enhälligt. Riks— dagen har därvid uttalat sig också om innehållet i ett miljömål samt framhållit att miljöhänsyn i praktiken redan kan sägas utgöra ett av målen för vårt bistånd. Det kunde därför finnas goda skäl att bekräfta detta förhållande även i formuleringen av de biståndspolitiska målen.
För denna väl avgränsade uppgift har regeringen valt att tillkalla dels en utredare och dels en särskild parlamen— tarisk referensgrupp för att samråda med utredaren. Också bakom detta arrangemang ligger en från flera håll uttalad önskan att kunna manifestera enighet om målen för det svenska biståndet.
Men varken målformuleringen eller enigheten är det vikti— gaste, utan den diskussion som kommer till stånd och de impulser till handling som den ger.
Genom att en rad offentliga organ anmodas uttala sig och ett antal andra institutioner och organisationer inbjuds att säga sin mening om denna promemoria och dess förslag, kommer många att läsa, tänka och skriva något i ämnet. Utöver att ge underlag för ett beslut om en målformulering kan den öppna behandlingen påverka Opinionsbildare, be- slutsfattare, experter och andra som deltar i utvecklings— arbete hemma eller utomlands.
...och inspirera till handling
Utvecklingen kräver att människan vårdar och vidgar natu— rens tillgångar. Hon får bruka dem för produktiva ändamål men inte förbruka dem. Att ge alla de människor som finns
— och dem som kommer — en rättmätig del i en varaktig ut— veckling, är en stor och nödvändig uppgift. Den kräver att några av oss tar för sig mindre för att andra skall få mer ur en totalt växande produktion.
Läget i världen kräver att vi talar mycket mer om hur det— ta Skall gå till — och handlar tillsammans i större insikt och målmedvetenhet. Om denna promemoria kan bidra till den målmedvetenheten fyller den sitt syfte.
2 EÖBSLAQ TILL EQBMHLERING av ETT MILQöMAL I BISTÅNQET
FRAMåYNT HUSHÅLLNING MED NATURRESURSER OCH OMSORG OM MILJON.
Om denna formulering införes som ett av målen för-det svenska utvecklingsbiståndet, blir dessa följande inom ramen för det överordnade målet, som är att
nöJA DE FATTIGA FOLKENS LEVNADSNIVÅ.
BISTÅNDET SKALL BIDRA TILL
a) RESURSTILLVÄXT
b) EKONOMISK ocn SOCIAL UTJÄMNING
c) EKONOMISK ocn POLITISK SJÄLVSTÄNDIGHET
d) EN DEMOKRATISK SAMHÄLLSUTVECKLING, samt
e) FRAMSYNT HUSHÅLLNING MED NATURRESURSER ocn OMSORG OM MILJÖN
I MOTTAGARLÄNDERNA.
Den hänsyn till miljön, som enligt direktiven skall komma till uttryck i formuleringen av biståndsmålen, får därmed den form som synes närmast motsvara regeringens och riks— dagens intentioner.
Någon ändring av formuleringen av de gällande målen före— slås inte. Riksdagen har understrukit att målen utgör en helhet. Den ordning i vilken de presenteras innebär därför inte en inbördes rangordning.
Ledamöterna av den parlamentariska referensgrupp, som regeringen i enlighet med riksdagspartiernas förslag ut- sett att samråda med utredaren, har förklarat sig överens om att förorda formuleringen.
Neget gm målfermnleringens innebörd
Huvudordet i formuleringen är hushållning. Det är en god motsvarighet till det grekiska ursprungsordet till ekonomi, som handlar om att bebo och förvalta huset och vad därtill hör — och att använda dessa tillgångar så att de räcker för alla som tillhör hushållet. Utnyttjandet måste vara långsiktigt och bärkraftigt - inriktat på både dagens och framtidens behov: det skall vara fremeynt.
Detta mål handlar om netngresurserne - luften, jorden och vattnet och därmed vad som utvinnes av dessa element i
Olika omvandlingsprocesser, t ex mat, energi; även männi— skan hör dit — som resurs och nyttjare, tillgång och
efterfrågare.
Naturresurserna är var för sig en del av omgivningen — miljön — och deras användning påverkar denna. Människan måste skydda och vårda miljön, återställa den efte-r skador som uppstått, aktivt och hållbart nyttja den och utveckla dess möjligheter: det ligger i ordet emserg, som ger trygghet för hushållets framtida bestånd.
Biståndsmålen handlar om å!2£iggi_hid£gg i form av bistånd till de fattiga ländernas egna utvecklingsansträngningar. Miljömålet för biståndet erinrar om att Sverige och andra rika länder tillsammans med u—länderna tillhör en miljö, som behöver en efter allas behov avpassad hushållning med naturresurserna. Detta motsvarar på det globala planet vårt lands behov av en politik för Sveriges miljö. En del av den svenska politiken har i 1987 års lag om hushållning med naturresurser m m fått ett principiellt uttryck i första paragrafen, som lyder så: Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning främjas.
3 SMBANDEI MELLAN De FEM BISTANDSMALEN
3.1 Målen utgör en helhet
Som statsmakterna upprepade gånger understrukit skall målen för biståndet ses som en helhet. Målen förstärker och kompletterar varandra inom ramen för det gemensamma syftet att höja de fattiga folkens levnadsnivå.
Kampen mot fattigdomen och för förbättrade levnadsvillkor kräver angrepp på flera fronter samtidigt.
Den kräver resurstillväxt för att fylla människornas grundläggande behov av mat och vatten och ren luft, kläder och bostad, hälsa, utbildning och arbete, och den kräver inflytande för alla i samhällets angelägenheter.
Resurstillväxten skall ske inom ramen för ett förbättrat utnyttjande av naturtillgångarna. Tillväxten får inte ske så att den förstör kommande generationers förutsättningar att gå vidare i kampen mot fattigdomen och höja levnadsni— vån. Befolkningstillväxten måste begränsas och den mänsk— liga miljön skyddas. I omsorgen om miljön inbegripes även skyddet för växternas och djurens bestånd och artrikedom.
Ekonomiska klyftor och sociala orättvisor måste bringas att minska och en successiv utjämning komma till stånd både mellan människorna och mellan nationerna. Respekt för människovärdet och allas deltagande i den politiska beslutsprocessen och i kulturen är grunden för en demokratisk samhällsutveckling. Därmed främjas också en allmän välståndsökning inom de gränser som en framsynt resurshushållning sätter.
Människors frihet från förtryck och nationers självstän— dighet är en grund för en konstruktiv samlevnad och fred mellan folken. Därmed ökar möjligheterna att hindra rov— drift med naturtillgångar och förbättra den gemensamma hushållningen med jordens resurser.
Skyddet av miljön är en fråga för de små lokala samhällena likaväl som för världen som helhet. Samarbete inom länderna och internationell samverkan i detta syfte krävs nu i en omfattning som människosläktet inte tidigare prövat. Det kräver att solidaritet med de fattiga och maktlösa visas mer påtagligt i samarbetet.
Utvecklingsbiståndet är ett medel för det internationella samarbetet. För att motsvara sina syften måste biståndet lämnas inom ramen för ömsesidig respekt mellan de själv- ständigt samverkande parterna och för ändamål som de är överens om.
I tankegångar och ordalag som dessa har biståndsmålen och utvecklingssamarbetet många gånger beskrivits, och därvid har även hänsynen till miljön berörts. Nu eftersträvas på grundval av erfarenheten en ökad betoning av resurshus— hållningens och miljöskyddets roll i utvecklingen och där— med i utvecklingsbiståndet.
3.2 Miljömålet stärker övrige mål Miljömåletgtillvöxtmålet
Världskommissionen för miljö och utveckling, den s k Brundtlandkommissionen, lämnade sin rapport i mars 1987. Kommissionen skriver:
"En bärkraftig utveckling syftar till att tillfredsställa nuets behov och strävanden utan att äventyra möjligheten att tillfredsställa framtidens. Långt från att kräva att tillväxten upphör, erkänner en sådan utveckling att fattigdomens och underutvecklingens problem inte kan lösas utan att vi får ett nytt skede av tillväxt, i vilket u—länderna i högre grad får delta och njuta av frukterna." (Denna och följande översättningar är preliminära.)
U—ländernas fattiga människor är för sin överlevnad beroende av att få ut allt mer ur jorden. Enbart befolkningsökningen innebär ett kontinuerligt och snabbt växande tryck på marken, om nuvarande konsumtionsnivåer, som redan är låga, inte Skall sjunka ytterligare. Markförstöring, skogsskövling, torka, översvämningar — många är de olika yttringarna av den förstörelse av naturresurser och miljö som äger rum. Det är nödvändigt att öka produktionen utan att förbruka det naturens kapital den bygger på. Investeringar i nya produktionsmetoder behövs. Tekniken finns; problemet är att fattiga bönder inte har råd att arbeta långsiktigt. Det är fattigdomsfällan. Bistånd kan spela en stor roll för att bönderna skall kunna bryta sig ur denna. I målsättningen för ett sådant bistånd förutsätter miljömål och tillväxtmål varandra.
En höjd levnadsnivå i u—länderna kräver en stark tillväxt, en tillväxt som också är beroende av tillväxt i i—länderna. Här kommer miljömål och tillväxtmål lätt i konflikt med varandra. En långsiktigt bärkraftig utveckling så som den definierats i ovanstående citat kan inte äga rum med ett oavlåtligt ökat förbrukande av jordens begränsade naturresurser.
Lösningen på denna konflikt kan endast sökas i ständigt förbättrad produktivitet i bruket av naturresurser. För att sådan ny teknik och nya produktionsformer skall komma till stånd krävs stora politiska ansträngningar, som det blir mycket svårt att få igenom i tider av ekonomisk stagnation. I praktisk verksamhet kommer svåra avvägningar att ständigt behöva göras mellan vad som synes främja ett miljömål respektive ett tillväxtmål, men på sikt är endast den utveckling acceptabel som tillfredsställer dem båda.
Mil'"må1 /u 'ämnin måle
Miljömålet berör i hög grad det bistånd som vill främja ekonomisk och social utjämning. Den extrema fattigdomen är i sig, som så ofta beskrivits, orsaken till några av jordens allvarligaste miljöproblem. Åtgärdsprogram mot markförstöring hänger nära samman med åtgärdsprogram för förbättrade sociala villkor för de fattiga. Insatser för undervisning, omgivningshygien, familjeplanering, bostads- miljöer i städer är exempel på nödvändiga inslag i en framgångsrik miljöpolitik för u— länderna. Det är inte stor risk i biståndet att en konflikt skulle uppstå mellan miljömålet och utjämningsmålet.
På lite längre sikt ger bättre miljö högre levnadsnivå för alla. I dag är det uppenbart att det är de fattiga som drabbas hårdast av miljöförstöringen. Brundtlandkommissio— nen skriver:
"När ett system närmar sig sina ekologiska gränser skärps orättvisorna. Således lider fattiga bönder värst när ett flodsystem försämras; de har inte, som rikare bönder, råd att bekosta markvårdsåtgärder. När städernas luft försämras lider de fattiga i sina utsatta områden värre av hälsoriskerna än de rika, som oftast bebor mer oförstörda stadsdelar. När mineraltillgångarna uttöms drabbas de som sist inlett en industrialisering av att då inte ha förmånen av billiga råvaror. Globalt sett är rikare länder i ett bättre läge både finansiellt och teknologiskt för att möta följderna av eventuella klimatförändringar.
Vår oförmåga att främja det gemensamma intresset i en bärkraftig utveckling är således ofta en följd av att relativt sett ha negligerat ekonomisk och social rättvisa inom och emellan länder."
miljömålet/självständighetsmålet
En nations förutsättningar att utvecklas självständigt är beroende av styrkan i dess ekonomi. En ekonomisk utveck— ling utan hänsyn till miljön kan i längden inte upprätthållas.
I denna fundamentala mening verkar miljömålet i samma riktning som Självständighetsmålet. Detta är särskilt tydligt i länder där en ur miljösynpunkt mer hållbar jordbrukspolitik är en förutsättning för att slippa bero— endet av utländska livsmedelsleveranser. Andra länder har gjort den smärtsamma erfarenheten att det är ohållbart att bygga den politiska självständigheten på exploateringen av en enda naturresurs. Sambandet mellan de båda målen illustreras också av det svenska biståndet till några av länderna i södra Afrika. Detta motiveras i hög grad av självständighetsmålet samtidigt som markvård är ett naturligt koncentrationsområde.
Trots denna samstämmighet mellan nationella självständig— hetssträvanden och hänsyn till naturresurser och miljö är det uppenbart, att många av miljöproblemen sträcker sig över nationsgränserna och endast kan angripas genom inter— nationell samverkan. Den .enskilda nationens perspektiv är för trångt när ett land kan förbättra sin miljö, sin eko— nomi och sin politiska ställning i världen genom att lasta kostnaderna för detta på Sina grannar. Globala förore— ningar, utnyttjandet av vattnet i de internationella flod— systemen och exploateringen av jordens allmänningar (haven, atmosfären, rymden, Antarktis) är problemområden där enskilda nationer kan främja sina egna kortsiktiga intressen på bekostnad av andra länder. Särskilt tydligt blir problemet om frågan ställs vem som har rätt att ut— nyttja jordens unika naturmiljöer och ändliga råvaror.
I en kommentar till Brundtlandkommissionens rapport uttalade samväldets generalsekreterare, Sir Shridath Ramphal, tillika ledamot av kommissionen, bl a följande: "Det tjugonde århundrandet kan i själva verket komma att ses som en tid i vilken begreppen suveränitet och nationalstat nådde sin kulmen och började bli av allt mindre nytta för mänskligheten." Det är en historisk ironi att detta inträffar ungefär samtidigt som de flesta av jordens nationer bildas och innan dessa har fått utvecklas till fullo. Det ställer svåra politiska krav på både i—länder och u—länder.
I en annan kommentar säger kommissionsledamoten Maurice Strong, tidigare generalsekreterare för UNEP och FN:s världsmiljökonferens i Stockholm 1972, följande:
”Att på global nivå effektivt skapa ett styre och en förvaltning är helt klart den största enskilda uppgift som vi har att ta itu med under nästa århundrade. Jag finner det svårt att föreställa mig att vår civilisation skulle kunna bestå genom det kommande seklet om vi misslyckas med detta; å andra sidan, om vi lyckas, tror jag att vi står inför en ny, spännande och bestående tid av mänskligt framåtskridande."
I praktiskt biståndsarbete kommer miljömålet att stärka självständighetsmålet, men det är samtidigt uppenbart att miljödiskussionerna allmänt kommer att ställa många svåra frågor om nationell suveränitet.
Miljömåletédemokratimålet
I miljöproblemets kärna ligger att kostnaderna för en ekonomisk aktivitet inte är direkt uppenbara för aktören, att den samhälleliga kostnaden är större än den enskilda. För ett samhällsekonomiskt optimalt resursutnyttjande krävs därför ett samhälle som är starkt nog att rationellt balansera enskildas intressen mot vad naturen kan bära. Så som vi känner världens politiska system är den nödvändigheten ett tillräckligt argument för att visa att en demokratisk samhällsutveckling endast stärker förut- sättningarna för en lösning av miljöfrågorna.
Det argumentet kan föras vidare till att göra en demokra- tisk samhällsutveckling till en förutsättning i sig. Detta har tydligt bekräftats i erfarenheter av t ex markvårds— program i u—länder. För att ett sådant bistånd skall nå framgång krävs att ansvaret för programmens utformning och genomförande i högre grad vilar direkt på dem som berörs. Detsamma gäller skydd av naturskogar och andra värdefulla miljöer eller arter. Föreskrifter och förbud som inte tar hänsyn till människornas erfarenheter och grundläggande intressen når Sällan sina syften. För att ett upplyst egenintresse ska kunna utvecklas krävs en alltmer demokratiskt organiserad samhällsstruktur.
Att grupper med olika och kanske motstridiga intressen har rätt att driva dessa hör till definitionen av en demokra- ti. I många mindre demokratiska länder dominerar de ex— ploaterande intressena helt och ofta hänsynslöst. Demokra— tiska fri— och rättigheter är en förutsättning för att även andra intressen skall komma till uttryck. Det gäller politiska, fackliga och andra ideella grupper i allmänhet, och i synnerhet särskilda miljögrupper och nationella minoriteter. Även i mer demokratiska länder har statsmakterna visat sig vara långsammare med att förstå allvaret i miljöproblemen än vad många enskilda organisationer är. Det är av stor betydelse att de enskilda organisationerna i framtiden får spela en större roll i utformningen av miljöpolitiken i både i—länder och u—länder.
4 MÅL Ogr-r MEDEL FÖR BISTÅNDET
4.1 Ett könkret mål som är ett medel: l &
Det mest omtalade målet i svenskt bistånd har varit och är nog alltjämt en— —procentmålet. Det innebär att de pengar, som riksdagen varje år beslutar att staten skall bevilja till bistånd till u— länderna skall uppgå till ett belopp som är lika stort som en procent av det svenska folkhus— hållets samlade inkomster (uttryckt först som andel av bruttonationalprodukten BNP, numera som andel av bruttona— tionalinkomsten BNI). Denna biståndsvolym i pengar är 1987/88 i runt tal 10 miljarder kronor (10 000 miljoner), * dvs 1 % av bruttonationalinkomsten som beräknas till nära 1000 miljarder kronor; för tio år sedan var biståndets totala belopp 3 550 milj kronor, något över 1 % av en beräknad BNP på ca 350 miljarder kronor. Dessa belopp f säger inget eller föga om biståndets innehåll eller in— riktning men är ändå av intresse för diskussionen om mål.
"En-procenten" till bistånd antogs 1960 av FN som ett internationellt mål för resursöverföringen från de rika länderna till de fattiga, och det gjordes 1961 av Sveriges riksdag till ett riktmärke för våra ansträngningar.
Genom biståndspropositionen nr 100 år 1962 blev detta riktmärke en princip som kraftigt underströks (biståndsbe— * loppet var 131 milj kronor som då utgjorde 0,15 % av BNP). År 1968 hade anslagsbeloppet nått 400 milj kronor, 0,3 % av BNP. Då antog riksdagen en plan för hur målet genom successiva anslagshöjningar skulle uppnås vid 1970— talets mitt (1974/75). Målet 1 % uppnåddes genom budgeten för ! 1975/76 och procenttalet har därefter stått fast. Denna anslagsvolym, anknuten till en nationalinkomst som normalt växer både till belopp och värde, har ofta betecknats som ett "etappmål" och anges numera av regering och riksdag som den lägsta godtagbara volymen, en minimi— nivå.
FN— målet blev efter några år omdefinierat och preciserades till att avse 0,7 % av BNI i årliga överföringar (faktiska utbetalningar), ett mål som Sverige uppnådde 1974. (Norge, Holland och Danmark har också nått FN—målet och de tre har nu en högre biståndsnivå än Sverige. )
Detta biståndets volymmål har fördelen att vara enkelt, konkret och mätbart. Tillämpningen är dock inte självklar, och ofta är den omtvistad. Målets uppfyllande bevakas från många håll: ett förslag av regeringen 1984 att i det finansiellt ansträngda läget hålla tillbaka ökningen under ett år godkändes som en tillfällig åtgärd men anslagsnivån höjdes under året till i det närmaste 1 % av BNI och har därefter återgått till må1-nivån.
En justering uppåt av målsiffran föreslås ofta. Även sedan det ursprungliga målet kan anses ha uppnåtts, är därför målformuleringen ständigt en orsak till uppmärksamhet och diskussion om biståndet, dess volym, dess inriktning och dess effektivitet. Detta är bra för biståndets syftemål. Penningmedelsmålet är ett medel till mer och bättre bistånd.
4.2 Huvudmålet: att höja öe fattige folhens levnadsnivå
"Målet för biståndsgivningen är att höja de fattiga folkens levnadsnivå". Denna inledande målformulering från 1962 (prop. 100) anger både biståndets syfte och dess in— riktning. Den uttrycker ett övergripande mål, som oavlåt— ligt åberopas, tolkas och preciseras i likartade ordalag.
De nu gällande fyra biståndsmålen från 1978 kan alla rym— mas inom detta övergripande mål. De fanns alla med i lik— nande formulering i princippropositionerna 1962 (nr 100) och 1968 (nr 101). Den s k biståndspolitiska utredningen utmynnade i preciserade målformuleringar 1977 (i huvudbe— tänkandet, SOU 1977:l3). Regeringens förslag med anledning därav lades fram 1978 (prop. 1977/78:135), och målens for— mulering fastställdes av riksdagen samma er i enlighet med utrikesutskottets enhälliga förslag (UU 1978/7911).
För dem som är noga med formuleringar kan det påpekas, att det riksdagsbeslut om de fyra målen som fattades 1978 och som alltjämt gäller, innehåller just de ord som angivits i föregående avsnitt. Det första målet är resurstillväxt, inte ökad resurstillväxt som 1977 års utredningsförslag även använde. Det andra målet är ekonomisk och social ut— jämning, inte rättvisa som då och då står i referat. Det tredje målet är ehpnömisk och pölitisk ejälvständighet, inte oberoende som biståndspolitiska utredningen hade föreslagit. Det fjärde målet är n d m kra isk amhäll — utveekling. Orden biståndet_skall_hidua till som står först, och orden i mo a rlän rna som står sist, hänför sig till alla målen. (Ibland betecknas också de fyra målen som huvudmål.)
Hur riksdagen 1978 såg på målens samband med varandra framgår av följande utdrag ur utriksutskottets förslag till uttalande, som alltså antogs av riksdagen:
"Någon uttömmande beskrivning av syftena med vår biståndsverksamhet ger de fyra huvudmålen givetvis inte. De anger emellertid några av de främsta förutsättningarna för att åstadkomma en höjd lev— nadsnivå och rättvisare levnadsvillkor för de
fattiga människorna, för att deras grundläggande behov skall bli tillfredsställda och för att de skall bli engagerade i de politiska beslut som styr samhällsutvecklingen. Biståndets uppgift kan också sägas vara att på lång sikt göra sig självt överflödigt genom att ge de fattiga länderna hjälp till självhjälp, öka deras självtillit och Oberoende och på så sätt lägga grunden för ett mera jämlikt samarbete mellan länderna.
De fyra huvudmålen bör ses som en helhet. Framför allt är det angeläget att tillväxtmålet inte ses som ett självändamål. Det är lika mycket att be— trakta som ett medel för att åstadkomma ekonomisk och social rättvisa. Ekonomisk och annan resurs— tillväxt är av avgörande betydelse för att fattiga länder skall kunna komma ut ur sin underutveck— ling, men för att vara meningsfull måste till— växten komma till stånd utan rovdrift på natur— tillgångar och ytterst vara inriktad på att för— bättra levnadsvillkoren inte för ett fåtal utan för de breda och ofta förtvivlat fattiga folklag— ren i u—länderna."
4.3 Resure— ööh miljöfrågor i målöiskussionen
Biståndets tillväxtmål måste avse en resurstillväxt som sker utan rovdrift på naturtillgånger, fastslog alltså riksdagen 1978 (se ovan). Riksdagen anslöt sig också till ett regeringsuttalande som bl a innehöll följande: Till— växtmålet måste idag avse en produktionsökning som bevarar ekolögisk balans och föruteöttningerna för en fgrheett okning av resurserna,
Riksdagen uttalade för egen del, att ekologiska och miljö— aspekter borde ingå som självklara komponenter i varje biståndsprograms utformning och genomförande.
Då riksdagen antog de fyra målen hade den också att ta ställning till en motion (1977/78:1911) från två ledamöter (c), som ville att riksdagen skulle uttala sig för att ekologisk balans skulle införas som ett femte mål för den svenska biståndspolitiken. Riksdagen antog inte förslaget om det femte målet utan ansåg att det räckte med vad som sagts om tillväxtmålets innebörd. Tanken på ett övergri— pande miljömål hade väckts hos regeringen 1977 av univer— siteteten i Uppsala och Göteborg i deras yttranden över den biståndspolitiska utredningens förslag (prop. 1977/78:135 S. 13). Biståndsministern hade instämt i kravet på att ta ekologiska hänsyn men kommit till slut— satsen: "att uppställa ekologisk balans som ett särskilt femte mål för biståndspolitiken är måhända ej nödvändigt".
Före 1978 års diskussion om målformuleringar hade hänsynen till naturresurser och miljö i biståndet många gånger ta- gits upp i och utanför riksdagen.
I den rapport rörande det svenska utvecklingsbiståndet, som utarbetats av en interdepartemental arbetsgrupp och bifogades prop. 100 av 1962, behandlades bl a balans— och integrationsproblemen vid u—ländernas utveckling. Det vore önskvärt att till en del undvika "den västerländska in— dustrialiseringens sociala rubbnings— och desorganisa— tionsfenomen". "Ekonomiska investeringsinitiativ av miljö— mässigt genomgripande slag, såsom upprättande av tunga industrier o dyl bör därför regelbundet gå hand i hand med speciella sociala och socialpolitiska initiativ, uppbygg— nad av fackliga organisationer, yttre samhällsplanering, arbetsförmedling etc", uttalade rapporten (s. 92). Rapporten behandlar den redan pågående biståndsverksamhe— ten med dess kunskapsöverföring för både produktion och familjeplanering och ser den som viktig och välmotiverad.
Det var med den bakgrunden, som statsminister Tage Erlan— der i inledningen till prop. l962:100 framförde den enhäl— liga svenska Opinionens önskan — manifesterad genom en bred medborgarkommission under statsministerns ledning och bekräftad genom riksdagens bifall — att genom biståndet söka minska skillnaderna i levnadsvillkoren mellan industriländerna och de underutvecklade länderna, genom att "vidga handeln, lindra nöden, förmedla kunnande och tillföra kapital". Framstegen hade till någon del nått de fattiga länderna - t ex medicinens landvinningar, som därmed bidragit till att deras redan tidigare snabba befolkningstillväxt accelererat och nu utgjorde ett allvarligt hot mot en verklig förbättring av den enskilde individens levnadsvillkor. Biståndet skulle gå ut på "att hjälpa de fattiga folken att utvecklas ekonomiskt och socialt och därmed hjälpa sig själva".
Då miljödebatten kom igång i Sverige på 1960—talet, var det i—ländernas mer än u—ländernas miljöförstöring som var i blickpunkten.
I den svenska u—landsdebatten behandlades u-ländernas resursproblem till en början med den alltför snabba folk— ökningen som utgångspunkt. Den förutsebara befolkningsex- plosionen uppfattades som den utvecklingsfaktor,
vilken främst skapade obalans mellan produktion och konsumtion. Den mänskliga rättigheten till kunskap om födelsekontrollerande metoder befanns vara en huvudsak för direkt svenskt bistånd vid sidan om insatser på den ekonomiska utvecklingens område.
Jordbruk och livsmedelsproduktion blev efterhand viktigare i biståndet än t ex yrkesutbildning för industriarbete. En del nya insatser fick en klar anknytning till naturresur— ser. President Nyerere från Tanzania gav 1965 impulsen ! till en särskild för Östafrika ordnad universitetsutbild— ning i Uppsala i marklära. Mark— och skogsvård och vatten— försörjning på landsbygden kom efterhand in i landprogram— men för biståndet, och de har förblivit viktiga insats— områden vid Sidan om social service som utbildning och hälso— och sjukvård i kampen mot fattigdomen.
År 1970 planerades redan för 1972 års FN—konferens i Stockholm om den mänskliga miljön. Bidrag med pengar och personal lämnades för enskilda u—länders inventering av miljöproblem i rapporter till konferensen. I 1970 års verksamhetsberättelse från SIDA ser man skogsbruk och landsbygdens vattenförsörjning framhållas som allt viktigare insatsområden. Och i 1970 års anslagsfram— ställning för budgetåret 1971/72 kommer utnyttjandet av naturresurser och miljöbevarande åtgärder in som nya forskningsområden. Miljöskyddet uppmärksammas i växande grad i förberedelsearbete för biståndsinsatser på olika områden, t ex industriprojekt.
Diskussionen om mål och medel präglades mer och mer av egna svenska erfarenheter från u—landsarbetet.
Från 1971 och framåt utvecklades ett slags dialog mellan riksdagens utrikesutskott och biståndsmyndigheterna om hur u—ländernas resurs— och miljöfrågor bäst skulle uppmärk— sammas i svenskt bistånd. SIDAzs beskrivning av arbetets inriktning bedömdes positivt av riksdagen, som 1975 gjorde ett nytt uttalande till stöd för det miljöinriktade arbetet. Samtidigt uttalade riksdagen följande:
"U-ländernas mest pressande miljöproblem ligger . Ofta i deras fattigdom, i bristen på drickbart
vatten, i dålig kost och undermåliga bostäder. Även inom jordbruket är det ofta fattigdomen som leder till miljöproblem. Bönderna tvingas, för att få fram årliga skördar, att bruka jorden på ett
sätt som leder till sjunkande avkastning och ero— sion. Dessa problem kan avhjälpas bara med en för— bättrad levnadsstandard för folkflertalet i u—länderna."
SIDA:s styrelse gjorde i sitt yttrande över biståndspoli— tiska utredningens betänkande 1977 följande uttalande som berör resurserna, fördelningen och ekologin:
”Under 1960— och 1970—talen har den fattiga värl- dens underläge blivit mera markerat. Framstegen i u—länderna kan te sig imponerande mot bakgrund av den låga utgångspunkten. Men de är inte stora nog för att hindra, att klyftan mellan fattiga och rika fortsätter att växa. Skillnaderna har också blivit mer uppenbara och kända av de eftersatta. Sedan några länder i "den tredje världen", som har stora resurser av olja och vissa andra naturtill— gångar, lyckats hävda sig mot exploaterande före— tag och mot köparna och kan börja skapa välstånd för sig själva, har majoriteten av u—länder börjat hänföras till "den fjärde världen". Fattigdomen i dessa länder är så djup, att för flertalet knap— past ens de mest grundläggande mänskliga behoven kan hjälpligt tillgodoses. Medan deras ”basbehov" av mat, vatten, hälsa, kläder, bostad, utbildning, arbete och medinflytande är i väsentlig mån ofyll- da, kan en minoritet av jordens befolkning — för— visso representerad av en ekonomisk överklass ock— så i u—länderna — fortsätta att konsumera på ett sätt som ur den fattiga världens synpunkt kan te sig både omåttligt och omåttligt.
Varken ekologin eller moralen tål*) att denna utveckling fortsätter. Jordens resurser är inte tillräckliga för att ge alla folk en konsumtions— standard liknande de rika ländernas, och den eko— logiska balansen är allvarligt hotad redan av vårt sätt att tillfredsställa våra nuvarande anspråk. De icke förnyelsebara tillgångarna måste förvaltas under gemensamt ansvar. I syfte att möta allas behov måste gemensamma mål uppställas för att ta tillvara de produktiva resurserna och fördela pro- duktionens resultat så att de fattiga får en stör— re del därav. Måtta i resursutnyttjandet och ut— jämning av komsumtionen är inte bara en fråga om solidaritet mot människorna i dagens värld - det är en förutsättning för våra barns välfärd i mor— gondagens."
*) Uttrycket bygger på ett uttalande 1970 av Canadas premiärminister Lester Pearson i anslut- ning till den s k Pearson—kommissionens rapport "Partners in Development", 1969.
Att frågor om hushållning med naturresurser och omsorg om miljön i u—länder tidigt fanns med i diskussionen om bi- ståndet och i utvecklingssamarbetet betyder inte, att dessa behov var tillfredsställande tillgodosedda i biståndet. Varken i—länders eller u—länders regeringar var starkt engagerade för miljön i u-länderna — den ekonomiska tillväxten gick före. Men erfarenheten visade allt tydligare att en säker produktionstillväxt krävde en resurs- och miljöskyddande utvecklingspolitik.
Resurs— och miljöfrågornas betydelse i biståndet kom att alltmer betonas i riksdagen under 1980—talet.
Motionsyrkandet (c) om ett särskilt miljömål för biståndet hade återkommit i riksdagen 1979 och 1980 men inte heller då bifallits. En ny ingående debatt om biståndets mål och medel följde 1981 i riksdagen med särskild hänvisning till resurs— och miljöfrågor, som tagits upp i SIDAs anslags— framställning och regeringens budgetförslag samt i motion om biståndets inriktning (se utrikesutskottets betänkande 1980/81:20). Ökade anslag föreslogs och beviljades till | miljö— och markvårdsinsatser, och behovet av Sådana insat— » ser underströks efterhand allt kraftigare från flera håll. Olika åsikter har rått om hur detta bör ta sig uttryck i anslagens storlek och budgetens fördelning på anslags— ( l l poster. Under denna diskussion har yrkanden på senare år återigen kommit fram om en mer omfattande översyn av bistånds— politiken, varvid miljö— och resursfrågornas växande roll i utvecklingen betonats. Fattigdomen som ett utvecklings- hinder och hurusom de fattiga tvingas till miljö— förstörande åtgärder för att överleva har understrukits mot bakgrunden av ett växande erfarenhetsunderlag, och riksdagen har varje år betonat vikten av att dessa förhållanden uppmärksammas i biståndet. Då yrkandet om ett Särskilt miljömål för biståndet togs upp i riksdagen 1987 (motion 1986/87 U 209 (c)) föranledde det utrikesutskottet att uttala bl.a. följande, som enhälligt godkändes av riksdagen:
"De nu gällande fyra biståndspolitiska målen fastställdes i sin nuvarande form för tio år sedan. Sedan dess har riksdag och regering fortlöpande gjort uttalanden om biståndets inriktning som, vid sidan om målen, tjänar som riktmärken för utvecklingssamarbetet. Biståndets innehåll har gradvis förändrats. Betoningen av landsbygdsutveckling, åtgärder mot miljöförstöring, koncentrationen av det landinriktade biståndet på de fattigaste länderna, särskilt i Afrika, är några inslag i denna förändring.
Miljö— och markvårdande insatser har numera fått så stort utrymme i det svenska utvecklingssamarbetet att miljöhänsyn i praktiken kan sägas utgöra ett av målen för vårt bistånd. Det kan därför finnas goda skäl för att bekräfta detta förhållande även i formuleringen av de biståndspolitiska målen. Utskottet föreslår att regeringen mot bakgrund av de gångna årens erfarenheter gör en översyn av formuleringen av biståndsmålen i syfte att i dem ge uttryck åt hänsynen till miljön."
För den närmare motiveringen till detta förslag hänvisas till bilaga.
5 MILJÖN I BISTÅNDSPOLITIKEN
5,1 Några internatiönellå initiåtiv
Miljöfrågornas angelägenhet har på senare tid inte formulerats tydligare och starkare än i Brundtland— kommissionens rapport. Brundtland—kommissionen, eller Världskommissionen för miljö och utveckling, ledd av Norges nuvarande statsminister Gro Harlem Brundtland, lade fram sin rapport "Our Common Future" i mars 1987 efter över tre års arbete. Initiativ till kommissionen togs av FN:s generalsekreterare, men kommissionen har arbetat med ett självständigt mandat, liksom tidigare både Brandt- och Palme—kommissionerna. Medlemmarna i Brundtland—kommis— sionen har varit individuellt inbjudna. De har represen— terat ett brett spektrum av geografisk härkomst, politisk övertygelse och professionell erfarenhet. Av stor betydel— se är den majoritet som medlemmar från u—länderna utgjort.
Brundtland-kommissionens slutsatser skall inte samman— fattas här. Kommissiones rapport kommer inom kort att finnas tillgänglig i svensk översättning. Två citat kan dock få belysa några av dess viktigaste budskap.
"När detta sekel inleddes hade varken mänsklighetens numerär eller tekniken kraften att radikalt ändra globala system. När seklet nu går mot sitt slut har inte endast det väldigt mycket större antalet människor och deras verksamhet den kraften, utan stora, oavsiktliga förändringar äger rum i atmosfären, i jordarna, i vattnen, bland växter och djur, och i sambanden mellan alla dessa. Takten i förändringarna överstiger vetenskapens förmåga och våra nuvarande möjligheter att bedöma och dra slutsatser. Den gäckar de politiska och ekonomiska institutionerna, som kommit till i en annan, mer splittrad värld, i deras försök att anpassa sig till och bemästra de nya villkoren. Den oroar djupt många människor, som söker vägar att placera dessa frågor på den politiska dagordningen."
'Vår rapport, 'Vår gemensamma framtid', är inte en förutsägelse om ständigt tilltagande miljöförstörelse, fattigdom och lidande i en ständigt mer förorenad värld bland ständigt minskande resurser. Tvärtom, vi ser möjligheten till en ny tid av ekonomisk tillväxt, en tid som baseras på en politik som upprätthåller och vidgar naturens resursbas. Och vi håller en sådan tillväxt för att vara absolut nödvändig för att lindra den stora fattigdom som nu fördjupas på många håll i u—världen."
Vilka internationella initiativ Brundtland-kommissionens rapport kommer att leda till återstår att se. I samband med dess presentation har den dock redan rönt stor uppmärksamhet. På svensk inbjudan arrangerades en nordisk konferens om miljö och utveckling i Saltsjöbaden den 8—10 maj 1987, då rapporten diskuterades av de nordiska regeringarna och en lång rad inbjudna miljöexperter, ekonomer, representanter för enskilda organisationer med flera.
Brundtland-kommissionens rapport var även en huvudpunkt vid UNEP:s senaste styrelsemöte, som hölls i Nairobi i juni 1987. På nordiskt initiativ rekommenderade UNEP alla regeringar och berörda FN—organ att revidera sina utvecklingsprogram i ljuset av rapportens analys och rekommendationer. Samtidigt antog UNEP ett eget dokument, det 5 k miljöperspektivet, "Environmental Perspective to the Year 2000 and Beyond", utarbetat i anslutning till kommissionens arbete med riktlinjer för hur hänsynen till miljön bör integreras i alla samhällssektorer. Samtidigt förändrades på svenskt initiativ inriktningen på UNEP: s särskilda u— landsprogram (det S k "clearing house") så att det direkt skall hjälpa ett antal u—länder att upprätta institutioner och planeringssystem för att säkerställa hänsynen till miljön i deras utvecklingsprogram.
Även Världsbanken, som tidigare fått utstå mycken kritik för att de projekt den finansierat inte tagit tillbörlig hänsyn till miljön, har ändrat sin inställning till miljöfrågor. I maj 1987 presenterade Världsbanken en lång rad åtgärder på miljöområdet. Dessa inkluderar en ny miljöavdelning inom banken, ett betydande antal nya tjänster och miljöstudier i de trettio mest utsatta u-länderna. Världsbankschefen Barber Conable deklarerade: "Om Världsbanken har varit en del av problemet i det förflutna, avser jag att göra banken till en föregångare i att finna lösningar för framtiden." Världsbankens tydligt ändrade inställning kan komma att få stor betydelse för utvecklingsprojekt runt om i världen, dels på grund av bankens egen storlek, dels på grund av det starka inflytande den har på andra organ.
En annan organisation som har stort inflytande på miljövårdsaktiviteter är Internationella naturvårds- unionen, IUCN. IUCN är en bred organisation som består av regeringar, enskilda organisationer och vetenskapsmän. Från Sverige deltar bl a Svenska Naturskyddsföreningen. IUCN har sedan 1948 arbetat med att ge miljöfrågorna ökad prioritet. 1980 presenterade IUCN tillsammans med UNEP och Världsnaturfonden (WWF) en världsstrategi för miljöskydd, "World Conservation Strategy". Det är ett stort och vetenskapligt väl genomarbetat dokument som här citeras:
"Syftet med Världsstrategin för naturvård är att uppnå tre övergripande mål när det gäller skyddet av de levande resurserna.
a. ett viömakthålla oumbärliga ekölögiskå pr ögesser eeh livsviktigå eys tem (t ex jordtäckets förnyelse och dess skydd, att näringsämnen får återgå till jorden och att vatten renas) som är nödvändiga för människans överlevnad och för utveckling;
b. att bevara genetisk variåtion (det spektrum av genetiskt material som finns i världens organismer) av vilken många av de ovannämnda processernas och livsviktiga systemens funktion beror; på den genetiska variationen beror också de förädlings— och uppfödningsprogram som krävs för skydd och förbättring av odlade växter, husdjur och mikroorganismer, liksom många av våra vetenskapliga och medicinska framsteg, teknisk innovation samt tryggheten för de många industrier som utnyttjar levande naturresurser;
'k r äll h lli lån sik i nyttjande av arter oeh ekösystem (framför allt fisk och vilt, skogar och betesmarker) som försörjer såväl miljontals små samhällen på landsbygden som stora industrier."
Bland nordiska länder har Norge mest explicit uttryckt miljöhänsyn som en del av sin biståndspolitik. I juni 1987 antog stortinget en proposition "Om hovedspörsmål i norsk utviklingshjelp". I den förs en utförlig måldiskussion. Bland de norska biståndspolitiska målen står miljömålet först. De övriga heter "ökonomisk vekst, bedre levekår for de fattigste befolkningsgrupper, sikring av menneskerettigheter och fremme av fred mellom nasjoner og regioner” . Miljömålets formulering är värd att citeras i sin helhet:
r v rli f rv l nin av n urr r mil'"
Den sterke forringelsen av naturgrunnlaget i mange utviklingsland som svekker deres muligheter for framtidig utvikling, gjör det naturlig å stille opp forsvarlig forvaltning av naturressurser og miljö, nasjonalt og internasjonalt, som et viktig delmål for norsk utviklingshjelp. ökonomisk vekst og forvaltning av naturressursene er oppgaver som må vurderes samlet og löses under ett, for å sikre en varig og bärekraftig utvikling."
Miljöhänsynen har vunnit ett ständigt ökat utrymme inom det svenska biståndet. Sveriges agerande i internationella fora har varit och är betydelsefullt. Sedan Sverige var värdland för miljökonferensen 1972 har Sverige, särskilt tillsammans med de övriga nordiska länderna, varit på— drivande i den internationella debatten. Detta engagemang har också speglats i den hänsyn som givits miljöfrågorna i biståndsprogrammet. Att denna hänsyn faktiskt fått ett ökat utrymme är ett av skälen till att utrikesutskottet föreslog en översyn av de biståndspolitiska målen.
Miljö kan inte betraktas som en särskild sektor. Ett miljömål måste prägla biståndsverksamheten inom alla samhällssektorer. Det går därför inte att lista och kvantifiera miljöhänsynen i biståndet. Det finns dock ett stort antal insatser som mer eller mindre tydligt kan definieras som ett miljöinriktat bistånd.
SIDAs klart miljöinriktade insatser ingår till största delen i det bilaterala landprogrammerade biståndet. Det handlar huvudsakligen om långsiktiga program för markvård och skogsbruk. (Det är viktigt att notera att många miljöanknutna program inom t ex jordbruk, vattenförsörj- ning och hälsovård då inte alls eller bara delvis räknas med.) SIDA bedriver sådana miljöinriktade projekt i de flesta mottagarländer. Viktigast bland dem är Indien (byskog), Etiopien (katastrofförebyggande insatser) och Kenya (markvård). Utöver detta ges stöd via andra anslagsrubriker till fältprogram i vissa länder utanför programlandskretsen (i Sahel och Tunisien), till regionala program, till internationella organisationer, bland andra ett par enskilda organisationer (framför allt IUCN), samt till metodutveckling, utbildning med mera. Bland dessa åtgärder kan särskilt miljökonsekvensutredningar framhävas som ett nödvändigt inslag i utformningen av biståndsinsatser. Där sådana görs som en del av förberedelsearbetet kan ofta miljöhänsyn tas utan de höga kostnader som följer när produktionen skall ändras eller miljön repareras i efterhand. I en bilaga framgår de insatser som finansieras genom SIDA tydligare. Följande tabell illustrerar några proportioner i utvecklingen av SIDAs miljöinriktade bistånd.
SIDAs insatser fö; miljö— eeh mårkvård Samt stegshruk (uppskattade utbetalningar 1 miljoner kronor)
81/82 82/83 83/84 84/85 85/86
Landramar 73 129 175 148 211 Ovriga anslags— - poster 23 24 40 26 49 Totalt 96 153 215 174 260 Andel av SIDAs totala utbetal- ningar (i %) '3,2 4,3 5,7 4,3 5,9
Även SAREC har blivit allt mer aktivt i att stödja miljöorienterad verksamhet. Detta har skett mot bakgrund av en ökande insikt om det stora behovet av en fördjupad kunskap om miljöproblemen och hur de kan hanteras. I en särskild skrivelse (skr l985/86:76) i december 1985 föreslog regeringen att 100 miljoner kronor skulle kana— liseras via SAREC till ett femårigt forskningsprogram kring avskogning och markförstöring. I en bilaga framgår SARECs planerade användning av dessa pengar, som för det första året anslogs av riksdagen 1986.
SIDAs och SARECs program är huvudsakligen fattigdoms— inriktade. De handlar främst om att främja långsiktigt hållbara metoder för bruk av mark och skog. Men u—ländernas befolkningsbild håller snabbt på att ändras. Huvuddelen av den kraftiga befolkningsökningen äger rum i städerna. SIDA överväger nu också större satsningar för att bekämpa urbaniseringens miljöproblem.
I takt med urbaniseringen och u—ländernas industria— lisering växer den typ av miljöproblem som för några decennier sedan föreföll begränsad till den industria— liserade världen. Denna utveckling speglas också i det ökade utrymme som miljöinriktade insatser får inom Sveriges bredare samarbete med u—länderna. BITS stödjer en lång rad projekt och studier som till övervägande del handlar om skydd mot föroreningar. BITS insatser framgår av bifogade lista.
Sveriges bistånd på miljöområdet är inte begränsat till vad som görs av SIDA, SAREC och BITS. Enskilda organisationer har spelat och måste fortsätta att spela en stor roll. Både på det nationella och det internationella
planet agerar flera olika typer av både statliga och enskilda organisationer.
Framväxten av miljöinsatser i det svenska biståndet speglar den ökade insikten om betydelsen av att värna om miljön. Den har också, särskilt inom det industriella området, underlättats av att miljöarbetet i det svenska samhället bidragit till att skapa en god resursbas för biståndet.
miljöfrågornas ökade betydelse har hittills främst kommit till uttryck i verksamheten utan ändring av biståndsmyndigheternas organisation. Behovet av utbyggd kapacitet inom miljöområdet uppmärksammades av regeringen och riksdagen i samband med den särskilda forskningspolitiska propositionen våren 1987. SAREC gavs då möjlighet att inrätta forskartjänster kring bl a ekologi och miljöfrågor.
Inom den tid som stått till förfogande för denna översyn av de biståndspolitiska målen har det inte varit möjligt att på något mer ingående sätt redovisa eller sammanfatta erfarenheter av biståndet på miljö och naturresursområdena. Berörda organisationers egna redovisningar av verksamhet och resurser kan utgöra en värdefull komplettering inför riksdagens och regeringens behandling av översynen.
IDA- 'n f"r mil "_ m r v'r m k k 1 (uppskattade utbetalningar 1 miljoner kronor, totalt ca 260 mkr)
Landprogrammerat bistånd samt katastrofmedel
Indien (byskogsprogram i fr a Tamil Nadu, Orissa och Bihar)
Etiopien (byskogsprogram, markvård, katastrof— förebyggande insatser) Kenya (markvård) Tanzania (skog, naturvårdsverk) Lesotho (markvård, markanvändningsplanering, skoglig utbildning) Mocambique Guinea-Bissau Nicaragua
Laos
Vietnam
II övriga anslagsposter Regionala program SADCC:markvårdsenhet Mekongkommittén: naturresursplanering
Försöksverksamhet och metodutveckling (efter insatstyp; urval) Fältprogram, pilotprojekt Byskogsprogram FAO Sahel Tunisien Zambia Naturresursplanering IUCN, naturresursstrategier för 2-3 programländer Miljökonsekvensutredningar (t ex för pappersbruket Mufindi i Tanzania) Inventering/metodutveckling International Council for Research on Agroforestry UNEP, teknisk miljövård Etiopien, inventering av mark— och vegetationsför— ändringar Okonventionell planteringsteknik Utbildning/rådgivning/stipendier International Maritime Organization Regional markvård i östafrika Information/dokumentetion Earthscan Eucalyptusutredning
SAREgginsatser inom miljöområdet
Utöver 100 miljoners—programmet beräknar SAREC att 15 milj. kr. per år eller ca 7 % av det totala forskningsstödet avser miljö och naturresurser.
1. Egrskningssamarbete med länder
Forskningen utförs av u-landsinstitutioner ofta med stöd och medverkan från svensk forskningsinstitution.
Botswana — Jordbruksutveckling i Ngamiland * Studier, bl a av brukningsmetoder och % markanvändning ! 1 !
Etiopien — Botanisk forskning om Etiopiens flora — Varningssystem för torkan — Utveckling av vattenresurser för olika ändamål — Seismologisk kartläggning i Rift Valley — Geologisk studie av området kring Addis Abeba som bakgrund bl a för miljö—
? skyddsåtgärder ! Mocambique — Studier av marina resurser Somalia — Kamelforskning
— Studier av medicinväxter
Tanzania — Produktion på och användning av betes— marker — Skogsplanteringars vattenanvändning » — Studier av regnskogen Usambara ' — Kvävefixerande träds potential i byskogsbruk
Zimbabwe - Karibasjöns ekologi — Lantarbetares arbetsmiljö
Regionala insatser om ökenutbredning och kamelforskning.
Vietnam - Studier av metoder för stabilisering av lerjordar — Klimatologi i byggnader (arbets— och boendemiljö) Kuba — Studier av ekologin hos en tropisk flod
och effekten av föroreningar — Användning av avfall från sockerindustrin
Nicaragua - Studier av medicinalväxter.
SAREC ger anslag efter ansökan till u—landsforskning i Sverige. Budgetåret 1986/87 avsåg ett 20—tal projekt naturresurser och miljö. Bland forskningsmiljöer som får mer långsiktigt stöd från SAREC ingår institutionen för skoglig ståndortslära vid lantbruksuniversitetet, som forskar kring jordförbättring genom träd. Andra enskilda projekt rör grundvatten i Sahelområdet, återhämtning av skogs— och gräsmarker i Tunisien, torvmossarnas ekologi i Lesothos berg, förbättring av savannjordar, genetisk analys av tork— och salthärdiga vetesorter, effekter av kalhuggning av regnskog, sociala och miljömässiga krav vid konstbevattning.
3. Stöd till internationell forskning
De internationella iordbtuksfgrskningsiQSLifuten har delprojekt kring naturresurser och miljö. SAREC stödjer
bl a den internationella genbanksstyrelsen, ICARDA som är inriktad på jordbruk i torra områden i Afrika och ILCA som forskar kring boskapsskötsel.
4. 190 miljoners—pregrammet
Med finansiering från det särskilda anslaget för forskning om skog och miljö under en femårsperiod har följande insatser beslutats:
Torra områden: Master of Science—utbildning och forskning i Markvård vid Nairobi- universitetet
Bidrag till det internationella centret för byskogsbruk, ICRAF
Regnskog: Stöd till ARENA som forskar kring skogs— odling i fyra olika ekologiska zoner i Afrika
Studier i Malaysia av miljöeffekter av olika avverkningsmetoder i regnskog
Studier av effekter av förändrad markanvändning på ekologi och klimat i Amazonas.
Övrigt
Stöd till ICIPE insektsforskningscentret i Nairobi som studerar insekters fysiologi och ekologi i syfte bl a att finna kontrollmetoder som inte skadar miljön.
Bidrag till den nordiska miljökonferensen i Saltsjöbaden i maj 1987.
1. Miljöinsatseä
ALGERIET: Utbildning av vattenverkspersonal översvämmningsskydd, Annaba och Batna
U1N —— UNC!)
BOLIVIA: Studie av miljöproblem vid tennsmältverk DOMINIKANSKA REPUBLIKEN: Skogsvårdsprojekt, Plan Sierra
Sopbilar till Santo Domingo EGYPTEN: Energisparstudier i industrin
—
—
—
Studie av miljöeffekter av Qattara- projektet FILIPPINERNA: Kartering av naturresurser
NHHNDNIO ..r
y.:
JAMAICA: Studie av miljöeffekterna av torvutvinning KINA: Energisparstudie
. Symposium om miljövård % KUBA: Avloppsrening pappersindustri
Kemikalieåtervinning, pappersindustri » Energibesparing, pappersindustri i Miljöstudier, sockerindustri
, MEXICO: Utbildning, avloppsreningsteknik
PERU: Reservdelar, sopbilar PORTUGAL: Miljöskyddsstudie SUDAN: Utnyttjande av jordbruksavfall för energiproduktion THAILAND: Energisparande TUNISIEN: Vattenrening
Sophantering Reningsverksstudier Riskzonkartering URUGUAY: Energisparande
SEYCHELLERNA: Avfallstudie SUMMA
—
poor-4 .
x x
HHOO ss—s MAGNWHNIANONNARDOHkaOhJP—lobdm
NNÖHNOOOD —————
xx—s
Ch UIF) » U'IN
2. lnternetionelle kurser_i_vilka_miliöespekter_ingår Utveckling och förvaltning av vattenresurser Vattenkraftsutveckling Standardisering Träbaserad energiproduktion Energibesparing inom industri Skogsförvaltning och skogsindustrier Teknologi för pappersframställning Organisation och skötsel av utsädesproduktion Gruvteknologi (arbetsmiljö)
Utdrag avseende miljöverksamhet och miljömål ? ur Utrikesutskottets betänkande && ]986/87.10 den 26 mars 1987 &
om internationellt utvecklingssamarbetet m. m. (prop. l986/87zl00. bil. 5) UU. 1986 871l0
2 Allmänna riktlinjer för biståndet Propositionenls.45-—56l Regeringens förslag i .ilil/ti/vrzihlemen | u-litnderna har uppmdrksammats alltmer. Flera studier budgetpropositionen 1987 har pat tsat att miljol'orstöringen i u-lhnderna har delt is andra orsaker än i i—landerna. Fattigdomen. ofta kombinerad med snabb folkökning leder till en tillta- gande nothing på miljön och särskilt marken, Allt sämre jordar utnyttjas för jordbruksandamål och mera skog utnyttjas för bränsle och b)ggnadsvirke. Återplantering försummas. och ått-nätt motverkas av stigande betestrjck fran tiixande kreaturshjordan Detta Innebär minskad vegetation på det tunna jordtäcket och ökad erosion. Markens produktionsförmåga försäm- ras.
En sadan process försvarar den ekonomiska och sociala utvecklingen _xtterligare. Den fattiga befolkningen får försämrade möjligheter att brjta den negatita trenden. En växelterkan uppkommer mellan uttecklingens stagnation och naturens nedslilning. Detta leder på sikt ofrånkomligen till en sjunkande materiell lex nadsstandard.
[vissa uvländer förorsakas miljöproblemen at en kortsiktig och otillräck- ligt genomtänkt uttecklingspolitik som tillåter ekonomiska tinstintresscn att gå före hänsynen till täsentliga ekologiska samband och till långsiktiga utt ecklingsaspekter. Som exempel kan nämnas okontrollerade utsläpp från industrier och sköt ling ut tropiska skogar.
Miljöförstörelse förekommer också i samband med täpnade konflikter och genom bristande kontinuitet i fråga om politiska beslut och åtgärder.
Direkta åtgärder för att förbättra miljon i u-lander - trädplantering och ;iterbeskogning. förbittrad bränsleekonomi. terrassering at åkerjord. för- bättrade fodergrödor och tattenreglering — ingår sedan åtskilliga dr. ochi en ökande omfattning. i svenskt bistånd.
Det räcker emellertid inte med isolerade åtgärder. som i bästa fall kan leda till ett uppskot med den fortskridande naturförstörelsen på vissa geo- graiiskt begränsade platser. Det krats en helhetssyn och åtgärder som på många områden tillsammans t'ramjar en ekologiskt balanserad miljö i u-länderna.
Manga miljöproblem sträcker sig långt öter nationella gränser tilket understr) ker behox et ut att miljövalrdsaspekter och miljöinsatser utgör en lika betydelsefull del av det st enska agerandet i internationella biståndsor- ganisationer som i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Vikten av ett lang- siktigt betraktelsesätt och ut till den fysiska miljön bevaras och förbättras bör betonas.
Miljöfrågorna har nära samband med katastrofsituationer i u-länderna. Flertalet regeringar och organisationer iir numera medvetna om tiktett .n liirebsggttnde åtgärder för att het ara den produktita miljön och därmed undt ika eller lindra de allt oftare förekommande torkkatastrofcma. Mark- t ården iir härtid särskilt angelägen. Inte minst enskilda organisationer har tagit tiirdefulla initiativ. Sådana initiativ bör stödjas.
|p.irtimotionerna Ultl9 (c). Llllo (fp). UZIS (i pk) och U239 (m) och vissa andra motioner framförs förslag som berör de biståndspolitiska målen och de allmänna riktlinjerna för uti ecklingssamarbetet. I det följande samman- lliitas dessa förslag. iariid särskilt betonas det som är gemensamt i motio—
llCl'll'J.
___.—
l. titler rubriken "litt cfl'ektii .ire bistand"
anges i folkpartirnotioii L Zlo ett antal områden som det siensk
.t utiecklingssamarbetet enligt motionärer- nas mening särskilt bor inriktas pa. nämligen miljö—. markiftrds- och ener- g gor. landsbygdsutieckling. stöd till inhemskt enskilt företagande och smuindustri. bistånd for kiinnor. familjeplanering och katastrofförebyg- gande bistand.
Hera ai dessa områden framhäis i lika man i partimotionerna från mo- derata samlingspartiet och centerpartiet. Gemensamt är således betoningen .ti miljö- och markiardsfragorna. Centerpartiets motion gör en kritisk be- dömning av regeringens åtgärder mot miljo-. mark- och resursförstöring. i ilka motionarcrna anser perifera. Riksdagen bör göra ett uttalande om en l'orandring di biståndet på detta timrade. I alla dessa tre motioner föreslås iiien i ar att ett särskilt anslag inrättas för milj . markvård och energi för att på detta sittt markera den iikt som bör tillmätas miljöfrågorna i biståndet. Detta anslag bör kunna ani andas även för insatser utanför programlands- kretsen. Xliljön får för den skull inte betraktas som en aigriinsad sektor i bistzindet. heter det i (fp)-motionen. Hansynen till miljön maste pch erka allt histandssamarbete. men ett kompletterande specifikt miljöanslag skulle anda vara av mycket stort tärde.
I centermotionen anförs att miljöperspektivet också måste föras ini FN- bistandet och i andra internationella samarbetsområden såsom valutapoli- tiken. skuldproblemariken och handelspolitiken. Det föreslås i motionen att hushallning med naturreruser och miljön skall bli ett at de biståndspoli— tiska malen.
Bchoxei at Iandsbigdsuii eckling betonas likaledes i (m)- och tci—motio- nerna.
Vänsterpartiet kommunisternas pariimotion UZIR behandlar också ut- förligt miljöfrågorna och det hot mot jordens klimat och mot jordbrukets produktionsbetingelser som sköilingen ai skogarna innebar.
I motion UZOS (c) anförs att betoningen av de ekonomiska tilliättmalen maste tonas ned och att biståndet i högre grad måste inriktas på de allra fattigaste. Huvuddelen ai insatserna mäste inriktas på småskalig lands» bvgds- och jordbruksuti eckling.
len omfattande motion. LSI? tml. rubricerad Naturmiljt'ianknutna rikt- linjer för biståndet. framförs tankegångar occh synpunkter som deltis lig- ger nära de nu nämnda partimOtionernas i fråga om miljöbevarande bi- stånd. Enligt motionären bor biståndet titta på fem grundstenar. namligen fattigdomsorientering. medierkan ax befolkningen. landsbygdsutieckling. grundbehotsstralegi och sjalitillit. Vad som behöver ytterligare uttecklas är en aktii samverkan mellan dessa grundstenar sa att det stenska bistånds- samarbetet styrs att en i ierklig mening integrerad utvecklingsplanering. [ motionen Finns också ett aisnitt om i'egetationens betydelse för jordens nederbördsklimat och om behotet att bevara de tropiska regnskogarna. Motionären föreslar ökad forskning på naturmiljöområdet. battre samord- ning mellan FN-organen. regeringarna och de icke-statliga organisationer- na samt att en gemensam strategi utformas inom FN mot förstörelse och utarmning av jordens förnybara naturkapital. Yrkanden till förmån för skydd ai de tropiska regnskogarna framförs också i motion U2l9 (fp).
Både (ml— och (fp)-motionerna understryker att det är viktigt att stödja enskilt företagande och priiata initiativ såväl på lantbruksområdet som inom industrin. En sådan inriktning ai biståndet skulle bidra till resurstill—
tlixtun och till den mungt'uld mim ger näring ut en demokratink _somhullxut- teckling. heter det hl. u. | (fp)-motionen.
l imivmntiunen framhålla .ttt eentmlplnnenngen och kollektnisermgen hiimmur tilhinten. i ilket vi.—ar »lgl mänga ufrikunaku länder. Tilh attmtilet hör durl'ör ge> 0de tyngd i biståndet. som i at'orre utsträckning hor gel till den enskilda sektorn. I detta syfte .ir det angeläget .llt ta till turn de erfaren— heter som det sx enakd näringslitet kan bidra med i utvecklingssamarbetet.
___—___.
Motionsyrkande om miljömål i biståndet
I motion U209 (c) hemställs bl a att riksdagen beslutar att hushållning med naturresurser och miljö skall vara ett av de biståndspolitiska målen.
Utskottet
De 5) npunkter och förslag som framföra i de f_t ra partimotionerna U209 tel. L'2l6 tfp). UZIR (t'pk) och U2191m) är deltis av samma innebörd som de som framförts i motsx arande motioner i anledning av tidigare proposi- tioner om utvecklingssamarbetet, Utskottet far därför inledningstis hänvi- sa till atanitten om allmänna riktlinjer för biståndet i bl. a. hetinkundena L'L' HIS—l SFLIZ och |985'i'86rl5. Det >t en>ka utvecklingssamarbetet >tyrs sedan lång tid » |") ru mål. Bistån- det skull medverka t|ll resurstillväxt. ekonomisk och social utjämning. ekod nomi>k och politisk >jiihstiind|ghet samt en demokratisk samhällsutteck- ling i samarbetsländernu. Dessa fyra mdl .tr Iiktärdigd tilket dock inte hör uppfattas så att alla fyrd i lika mån måste uppfyllas i idrje bixtåndsinsats. Ihland när själntändighetsmulet i förgrunden. såsom i fraga om biståndet till l'rontstuternu i södra Afrika, ibland :ir demokratimdlet särskilt framträ- dande, _»;laom i frågan om det humdmllird bi>tåndet till LJlin'Jmeikai
|)e hixtundapoliusku mulen akull inte uppfattas som en he>krnn|ng .n l'othllmdenu i de lander med tilku ti ön.—kur sumurhetu. De akull i stället niga nugot om den utteckling>proce>s ti önskar att det >iensku biståndet xkd” fr.:mja. Mulen :kJ” ge utrymme for biståndasumurbete med lunder med >kildu politiska >)»(Cm,
l): gmgnu åren> erfarenheter ut utiecklingssumurbete har gixit o» en mer redli>ti>k >)n po biståndet.— mojligheter och begränsningar. Det hur hlix it uppenbart ut en rad fuktorer mmm sociulu och kulturella traditioner i u-ldndernu. den .tllmitnnu ekunomBkJ »itudtionen i i ;irlden och priser pit u-llnidernua export- och importturor. he—tJmmer lex nudnillkoren | u—liin- dernd til'ttnt ! lungt xtiirre grad än >_iultu tie—(andet, xur> tol)m ddrtill minx- kat under senor: ur. Det Jr mot denna lukgrund åt en det » enskd utteckv lurig—urmrhetet nidxte hetruku). Det Jr inte redlistiakt Jlt tro att de m::l ett ctt—kilt lJnd mm St enge wlitter upp för .»itt bistand anubht sk.!” iter>pegld> i ».tthlixl'timndringur | mtltugurldndet.
lcentermouonen L 209 föreslås i )rkunde : du hushållning med naturre- Nllfsfl' och miljö slel göra) till ett hi—tJnd—polimkt m.!l,
Utrikesutskottets förslag till riksdagen 1987
De nu gällande f_t ra biståndspolitiska malen fastställdes i sin nutarande form for tio år sedan. Sedan dess har riksdag och regering fortlöpande gjort uttalanden om bistandets inriktning som. tid sidan om malen. tjänar som riktmärken för utt ecklingssamarbetet. Biståndets innehåll har gradtis för- ändrats. Betoningen at landsbygdsuttcekling. åtgärder mot miljöförstö- ring. koncentrationen at det landinriktade biståndet pa de fattigaste liin- derna. särskilt i Afrika. är några inslag | denna förändring.
Miljö- och marktéirdande insatser har numera fan så stort utr) mme i det st enska utvecklingssamarbetet att miljöhansyn i praktiken kan sägas utgö- ra ett at målen för rån his-tänd. Det kan därför finnas goda skäl för att bekräfta detta förhållande även i formuleringen av de biståndspolitiska malen. Utskottet föreslår att regeringen mot bakgrund '.IY de gångna årens erfarenheter gör en översyn av formuleringen at' biståndsmålen i syfte atti dem ge uttrjck At hänsynen till miljön. Yad utskottet med anledning av
_trkande 2 i molittn L ItN te) sålunda anfört hor riksdagen som sin mening ge re ' 'ringen till kanna.
liisiand—malen iir .illmlint formulerade och ger som sadana s_"iltfallet inte tillrackligt iipplt—iiing om utsikten med enskilda histatidsinsatser, Pm- . icklmalen maste konkretiseras efter de s_tften som skall uppnås med tarje enskilt proiekt och efter de ftirutsattningar som Lider | t arje sainarhetssilua- rian. -kllm;ini kan konstateras att de mal har hiisi utsikter att realisera.— som ligger i linje med den allmänna utvecklingspolitik som fors i landet.
En tiktig uppgiii for dialogen med mottagarländerna är att parterna pieci—crar projektmalen Nar su skett bor det tara ett stenskl krut. att det parterna eiiat— om ocksa hlir genttml'ort. De kortsiktiga malen maste vara l'rdilsllsitif thng—ikiigi bor St erige ha högt stiillda m_il som ocksa kan inne- hara kiat pit l'ttrandriiigar i mottagarlandels politik,
( lt u. It!/ligt mmm/'ere” inr/kining
L mi.-r denna ruhrik utser utskottet behandla uttecklingssamarhetets in- riktnzzig pa ämne.—områden och de förslag som V' *ks i motionerna beträf- fande miljö— och marktard. landsbtgdsutteckling. enskilt företagande. be- folkningsfra'gor. barn- och kt innoinriktat bistånd samt tissa hälsot årdsfrå-
!UL
Miljofrligor. Iandsbygdsutteckling
Inom det landinriktade utvecklingssamarbetet är insatser för att bevara och (ner—ialla naturresurser och miljö sedan llera år högt prioriterade. l årets hi—tand—propositittn ägnar regeringen ett betydande at snitt .'it dessa frågor. Vikt—Jil _ll ett langsiktigt betraktelse-satt betonas. Det slits fast att skövlingen ;it naturmiljön ofta ar en följd ut' leiindernas nödsituation och att orsaker- na da Lir att söka i ltittigdttmen. Markforstoringen iir saledes sarskilt p.it.ig- lig i de omraden dar fattigdomen iir störst.
Åtgarder mot miljöförstöring iir na'ra sammanhangande med lands- h) gd>ult eckling. ett annat at prioritet—områdena för t art bistand. Partimo- tioneriu lägger stor t ikt vid att det stenska hisiandet inriktas pri att hetura och .iierstallzi miljo och naturresurser och på att förhattra försörjning—he- iingelserna på landsh) gden. Det arendast genom atgiirder pa landsbtgden com u-landerna åter skulle kunna bli I stånd att försörja sin befolkning. heter det i (fm-motionen U2lfi.
Utskottet gör samma bedömning som motionärerna at miljöbi—tandets och landsbygdsutt ecklingens atgbrande hett delse för u-Iiindernas framtid. At propositionen framgår att äten regeringen till fort.—atta pa den tag st etiskt uit eCkiings—amarhete redan slagit in pa, dt s. strat an efter långsik"- ga lit.—ningar pa mil-inomradet, fort—att atsd för internationellt samarhete eftersom miljöproblemen ofta smicker sig åt er nationella gränser. ller div rekta niiljo- och marktardande insatser I det bilaterala hislandel. okad be- toning at katastrot'ilirehyggande insatser. förstärkning at u—Iandernas forskning.—"kapacitet pa omradet m. m.
Bexarande at naturmiljön och försörjningsbetingelserna på landsbtg- den kommer att för lang tid framöter förbli den t'ikti aste uppgiften for det internationella uttecklingssamarbetet eftersom det * pa landsb) gden ller- talet at u-ländernas intanare bor och måste söka sin forsörjning. | de fatti. naste u-litnderna. i t ilka St erige ar terksamt. är det inte realistiskt ;itt rakiia i'ned Ju industrisektorn under oterskadltg tid skall kunna sta för nagon stor del a*. s_tsselsattniit-'en, [ ller-a lander ar den ärliga I'olkokningen storre att anta . it_t.i arbetstillfällen i industrin.
Ett uttrt ck för de bristande försorjningsmojligheterna pa landsbt gdeii är intandringen till staderna och de taxande slumomradena. De för enskilda manniskor st åraste miljöproblemen finns ofta i des a slumområden.
Det bör enligt utskottets mening salunda kunna räda enighet om malen för uttecklingSsamarbetet pa miljons och landsbygdsuttecklingeiis omra- den. | föregående .it snitt har utskottet redan gjort bedömningen att hans) n till milton i praktiken. om än inte formellt. redan ar ett täsentligt bistands- politiskt mal. Utskottet har också föreslagit att en öt erstn at bistandsnia- lens formulering skall genomföras.
Med hänvisning till tad utskottet salunda anfört om miljöinriktning at bistandet farifragatarande del at yrkande I imotion Lillotfp).)rkande12 i motion [5209 (C) och ifrågavarande del at yrkande 5 i motion (229 (ml anses bestarade. Ltskottet kan emellertid inte bitrada förslaget i motion UZOS ut) att huvuddelen av biståndet skall gå till landsbygdsuiteckling. Fördelningen av biståndsmedlen bör ske med hänsyn till behov och resur- ser och inte styras at kvantitativa mål. Yrkande l0 i motion U205 at stt rks därför.
Om medlen att nå ett miljöinriktat mål för biståndet kan det rada olika meningar. Folkpartiet t ill. som utskottet tolkar motion U2l6 (fp). att miljö- program skall förbli viktiga inslag i landprogrammen men vill därutöt er inrätta en möjlighet att göra ytterligare insatser som inte behöver begränsas till hut udmottagarländerna. Som exempel nämns regionala satsningar. ('ettterpartiet anser att de atgärder regeringen presenterari budgetproposi— tionen .ir perifera och vill ha en llingt kraftigare betoning at miljol'rägorna i uttecklingssamarbetet. Det är bl. a. mot denna bakgrund som det i motion [1209 (c) föreslås att en bisrandspolitisk utredning tillsatts. med uppgift att föreslå nya riktlinjer för uttecklingssamarbetet. Denna fråga behandlas senare i detta betänkande. Liksom undertidigare .lr föreslas av (mktfpl och (c) att en speciell anslagspost inrättas för miljö-. marktards- och energibi- stånd i s>fte att möjliggöra större miljö- och energiinsatser tid sidan at landprogrammen.
Enligt det synsätt som sedan länge styrt st enskt utt ecklingssamtirbetc är det nödtändigt att olika biståndsinsatser samordnas och samverkar med den nationella politik som mottagarländerna för. Detta galler ut en det mul- tilaterala bistandet. För det bilaterala landinriktade bistandet är landpro- grammcringen den metod som talts for att tillgodose krat et pa samordning at olika bi tandsinsatser. Pa det multilaterala omradet stöder Sverige LINDP som i varje mottagarland skall samordna FN—bistandet. Det är ut detta skiil som Sterige inom det landinriktade bistfindet som regel inte har speciella anslagsposter för biständ inriktat endast på specifika ämnesomra- den. sasont utbildning. halsotärd. landsbtgdsutteckltng, befolkniitgsfr;'i- gor eller miljt'itard. Detta betyder sjaltfallet inte att des—ti iiinnesomradeti skulle tara mindre tiktigu.
Vid sidan at Iandprogrammen finns diirtill flera anslagsposter som an— tiinds för särskilda miljötardsinsatser i länder inom och utom program- landskretsen. Det gäller anslagsposten för katastrofer och för enskilda or- ganisationer och inte minst den nyinrättade anslagsposien Särskilda pro- gram. som innehåller en delpost just för miljö- och marktard,
__...—
I motion L'll7 (mt. rubricerad Naturmiljoanknutet bistånd. föreslas bl. a. att regeringen tar initiativ till en gemensam FN-strategi mot utarm- ning av jordens förn_vbara naturkapital. Liknande tankegångar finns även i centerpartiets partimotion, tari det bl. a. heter att miljö- och naturresursfrå- gorna också maste bli en delat den internationella normbildningen inom FNB») stemet och föras in i diskussionen om skuldregleringar och i handels- och valutapolitiken. Ökad samordning maste .istadkommas mellan FN. regeringar och icke-statliga organisationer. föreslas det tidare i motion U3I7 yrkande 9.
L tskottet till gärna instämma i att det finns ett behox aven gemensam strategi. battre samordning mellan olika gitarorgan och ett större interna- tionellt medt etande om miljöfrågornas bet) delse. Det ar inte lika lätt att genomdrit a de förändringar som är erforderliga. Tre stora utvecklingsstra- tegier med tioårsperspektit har utarbetats at FN' : den nu gällande strategin utser årtiondet Nito—1990. Handlingsplaner med specifik inriktning på miljön har antagits av FN:s miljöorgan. UNEP. som sedan mitten av l970- talet arbetar med sexåriga miljöprogram för FSI—systemets olika organisa— tioner. Internationella naturskyddsunionen tIL'CN) har antagit en World Conservation Strategy.
Linder titren l9it7 kommer Världskommissionen för miljö och utveck- ling. som arbetat under ledning at Norges statsminister Gro Harlem Brundtland. att framlägga en rapport. som bl. a. beskriver den att eckling com iir möjlig i n-länder och i-länder utan negativa effekter på miljön. Värld.—kommissionens rapport kommer senare att behandlas at UNEP och därefter l'orelaggas I— N :s generalforsamling. [).irmed ges rapporten en stark anknytning till FN-ststemet.
Inget hindrar t arldssamfundets länder från att ta nödvändiga hänsyn till miljön i sin utt ecklingsplanering. St arigheterna på detta och andra interna» tionella samarbetsfalt ligger uppenbarligen pa annat plan. Ett hinder är bristen p.": resurser i u-tarlden. Regering-arna l u-Iiinderna iir ofta ttingade all anlägga kortsiktiga perspektit. Stater har motstridiga intressen. Därtill kommer att forskarna och de tetenskapliga institutioner som skall ge råd till regeringarna och till FN :s organ ofta inte iir eniga i sina bedömningar om de rätta framkomstxligarna. L'nder sadana omständigheter är det för- klarligt att ni) cket återstår att göra innan enighet kan nås om iilka de allra angelägnaste malen är och om att därefter i idta de nödvändiga åtgärderna.
St erige tillhor de länder som på olika satt försökt stärka FN:s auktoritet och inom FIN-systemet förespråkat battre samordnign och koncentration at arbeet pa de centrala fragorna. Det dr i linje med denna uppfattning som ti telat betona VDP:s ställning som centralt finansieringsorgan och sam- ordnande institution inom FN:s bistandsterksamhet. Enligt utskottets me- ning bör regeringen åt en fortsatt terka för att de angelägna frågor som tas upp i motion l, :l7 tm | och L'209 (ct diskuteras i de berörda internationella organisationerna.
Med det anförda torde aterstaende del ai yrkande I! i motion [209 te) och yrkandena S och 9 i motion L: 7 fa anses besiarade.
I motion L'ZI'I (mt föreslas t idare att St erige i berörda forum skall verka för att jordens regnskogar betaras. I motionen redogörs utförligt för forsk- ningsresultat och teorier rörande sambandet mellan nederbörd och avverk— ning av skog. Liknande _xrkanden finns ocksa i motion U2l9 tfpt. t'ari före- slas att SIDA bör verka för bevarandet at regnskog inom ramen för det bilaterala bistandet (_trkande 3). att stöd skall lämnas till IUCN:s program (yrkande 3l och att Sterige genom sin representant i International Timber Trade Organisation (lTTOt hör verka för genomförandet ut en uppföran- dekod framlagd av Friends ofthe Earth International (yrkande dt. Utskot- tet behandlade i UU I983 54:15 relatixt utforligt en motion at liknande innebörd som UZI7 tm). I betänkandet framhölls att sambandet mellan skogsavverkning å ena sidan och förändringar i klimatet och nederbörds- mängden & den andra. var ofullständigt klarlagt. men att det oatsetl detta
Detta konstaterande gäller font'arande. Skiddet av de tropiska skogarna är mycket ofullständigt, Det Finns ingen internationell konvention på områ- det. Det internationella avtalet för tropiskt timmer är inte så utformat att det iir nagot effektivt hinder mot stora avverkningar.
Inom det sv enska bilaterala biståndet intar skogsprogramnten numera en bendande plats. Även i de internationella organisationerna har medvetan- det om skogsvegetatiottens hetvdelse för förserjtttngshetingelserna pa jor— den okat, Utan tv ekan linns det emellertid anledning att _vtterligare hetona vikten av att de tropiskt! regnskogarna bevaras. Ltskttttet utgar fran att regeringen gör vad som ar möjligt för att rikta de internationella organisa- tionernas uppmärksamhet pa denna fråga.
X .td gallervrkandena 2 och 3 i motion Ulli) (fp) vill utskottet erinra om att Sverige i sitt bilaterala bi.—tand redan verkar for skvddet av skogar och att vi med årliga belopp stöder internationella naturskyddsunionen. Ett bety- dande stod till forskning pa miljö- och skogsområdet lamnas genom det särskilda program SAREC liiirra året beviljades medel till (reg. skrivelse l985 86:7. UU |985w no:!) ).
International Timber Trade Organisation tlTl'O) är den organisation som nvligen satts uppför att övervaka tillämpningen av |983 ars avtal om tropiskt timmer ( lnternational Tropical Timber Agreement. lTTA)_ Orga- nisationen skall ha sitt första rådsmöte i Japan i slutet av mars. Det är ännu för tidigt att avgöra vilka möjligheter det l'tnns att få till stånd någon form av uppförandekod för avtalet. Regeringen. som aktivt medverkat i tillkomsten av avtalet, följer dock ärendet.
Med det anförda får yrkande 4 i motion U2l7 tm). yrkandena 2—4 i motion L2l9tfp) och aterstaende del av yrkande I) i motion U209 tc)anses besvarade,
(De uttalanden av utrikesutskottet som här återgivits godkändes av riksdagen.)
Kommittédirektiv
Översyn av de biståndspolitiska målen
Dir. 1987z25 Beslut vid regeringssammanträde 1987-05-14.
Statsrådet Lena Hjelm-Wallén anför.
]. Mitt förslag
En särskild utredare bör tillkallas med uppgift att göra en översyn av de biståndspolitiska målen.
2. Bakgrund
Målen för Sveriges utvecklingssamarbete har växt fram under bred politisk enighet. I prop. 1962:100 angavs att "målet för biståndsgivningen är att höja de fattiga folkens levnadsnivå". Efter den biståndspolitiska utredningen (SOU 1977113) antog riksdagen i bred enighet en liknande formulering. Målen preciserades också närmare som:
a) resurstillväxt.
b) ekonomisk och social utjämning,
c) ekonomisk och politisk självständighet samt
d) demokratisk samhällsutveckling. Dessa mål har sedan styrt utformningen och inriktningen av de svenska biståndsinsatserna.
I utrikesutskottets betänkande över budgetpropositionen 1987 (UU 1986/87110) konstaterades, att miljö- och markvårdsinsatserna numera har fått så stort utrymme i det svenska biståndet, att miljöhänsyn i praktiken kan sägas utgöra ett av målen för vårt bistånd. Utskottet föreslog att regeringen, mot bakgrund av de gångna årens erfarenheter, skulle göra en översyn av formuleringen av biståndsmålen i syfte att i den ge uttryck åt hänsynen till miljön. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.
3. Utredningsuppdraget
Jag anser mot denna bakgrund, att en sådan översyn bör genomföras och föreslår att en särskild utredare tillkallas. Det är angeläget att den breda enigheten kring de allmänna målen för svensk biståndspolitik bibehålls. Utredaren bör därför genomföra sitt uppdrag efter samråd med en särskild parlamentarisk referensgrupp. Uppgiften är att utreda hur hänsyn till miljön bör formuleras som ett biståndspolitiskt mål, samt att därvid belysa de övriga fyra målen för svenskt utvecklingssamarbete. Utredningsarbetet bör vara slutfört före utgången av juni 1987. _
För arbetet skall gälla direktiven (dir. 19845) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.
4. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd, som har till uppgift att föredra ärenden om internationellt utvecklingssamarbete,
att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (1976: 1 19) — med uppdrag att göra en översyn av de biståndspolitiska målen i syfte att i dem ge uttryck åt hänsynen till miljön.
att tillsätta en särskild parlamentarisk referensgrupp för att samråda med utredaren,
att besluta om sakkunniga, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta reservationsanslaget 111 C 8. Övriga u-landspolitiska insatser m. m.. delpos- ten E. Utredningar m. m.
5. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Utrikesdepartementet)
Statens offentliga utredningar 1987
Kronologisk förteckning
1. Otillbörlig efterbildning. Ju. 2. Dödsboägande och samägande av iordbruksfastighet m.m. Ju. 3. Långtidsutredningen '87. Fi.
4. En ny kyrkolag. Del 1. C.
5. En ny kyrkolag. Del 2. C. 6
7 8 9
. Folkstyrelsens villkor. Ju. . Barnets rätt. Ju. . Svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet. Ud. . Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. Fö. 10. lndrivningslag m.m. Fi. 11. Skydd för det väntade barnet. Ju. 12. Legitimation för vissa kiropraktorer. S. 13. Översyn av rättegångsbalken 3. Ju. 14. Mordet på Olof Palme. Ju. 15. Miljöskadefond. Me. 16. Begravningslag. C. 17. Franchising. Ju, 18. lnternationella familjerättstrågor. Ju. 19. Varannan damernas. A. 20. Läkemedel och hälsa. S. 21. Äldreomsorg i utveckling. S. 22. Missbrukarna Socialtjänsten och Tvånget. S. 23. Medicinteknisk säkerhet. $. 24. Produktsäkerhetslag. Fi. 25. Ökat kommunalt väghållningsansvar. K. 26. Enskilda vägar. K. 27. Skeppslega till utlänning. Tillstånd, dispenser, flaggskifte. K. . Bistånd för bättre miljö i u-Iand. Ud.
Statens offentliga utredningar 1987
Systematisk förteckning
________________.____—_—————————-_———
Justitiedepartementet
Otillbörlig efterbildning. [1]
Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m.m. [2] Folkstyrelsens villkor. [6] Barnets rätt. [7] Skydd för det väntande barnet. [11]
Översyn av rättegångsbalken 3. [13] Mordet på Olof Palme. [14] Franchising. ]17] Internationella familjerättsfrågor. [18]
' Utrikesdepanementet Svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet. [8] Bistånd för bättre miljö i u—Iand [28]
Försvarsdepartementet Det svenska totalförsvaret inför Slo-talet. [9]
Socialdepartementet
Legitimation för vissa kiropraktorer. [12] Läkemedel och hälsa. [20] Äldreomsorg i utveckling. [21] Missbrukarna Socialtjänsten och Tvånget. [22] Medicinteknisk säkerhet. [23]
Kommunikationsdepartementet
Ökat kommunalt väghållningsansvar. [25] Enskilda vägar. [26] Skeppslega till utlänning. Tillstånd, dispenser, flaggskifte. [27]
Finansdepartementet Långtidsutredningen '87. [3] lndrivningslag m.m. [10] Produktsäkerhetslag. [24]
Miljö- och Energidepartementet Miljöskadefond. [15]
Arbetsmarknadsdepartementet Varannan damernas. [19]
___.-_ ...-— '
KU N G L B [B l.. Civildepartementet En ny kyrkolag rn. m. Del 1. [4] 1987 "07" 2 0 En ny kyrkolag m.m. Del 2. [5] Begravningslag. [16]
ALLMÄNNA FÖRLAGET