Vissa frågor om personlig assistans
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 22 maj 1997
Göran Persson
Margot Wallström
(Socialdepartementet)
I propositionen föreslås att kommunerna skall finansiera beviljadassistansersättning för de första 20 timmarna per vecka. Förslaget innebären ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning.
I propositionen föreslås också ett förtydligande av 9 § i lagen(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
1¶Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 146
1¶Förslag till riksdagsbeslut..........................3
2¶Lagtext ........................................3
3¶Ärendet och dess beredning ........................6
4¶Utgångspunkter för förslaget om kommunalt
finansieringsansvar...............................6
5¶Förändringar i assistansreformen ....................7
5.1¶Kommunalt finansieringsansvar för delar av
assistansersättningen.......................7
5.2¶Stöd och service till vissa funktionshindrade ... 10
6¶Författningskommentarer......................... 10
6.1¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade . 10
6.2¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389)
om assistansersättning..................... 11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997 12
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) omstöd och service till vissa funktionshindrade,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) omassistansersättning,
3. godkänner den föreslagna ändringen av anslaget B7 Kostnader förstatlig assistansersättning.
Regeringen har följande förslag till lagtext
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:387) om stöd och service tillvissa funktionshindrade skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9§'
Insatserna för särskilt stöd och service är
1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskildkunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora ochvaraktiga funktionshinder,
2. biträde av personlig assistenteller ekonomiskt stöd till skäligakostnader för sådan assistans, tillden del behovet av ekonomiskt stödinte täcks av assistansersättningenligt lagen (1993:389) omassistansersättning,
2. biträde av personlig assisstenteller ekonomiskt stöd till skäligakostnader för sådan assistans, tillden del behovet av stöd inte täcksav beviljade assistanstimmar enligtlagen (1993:389) om assistanser-sättning,
3. ledsagarservice,
4. biträde av kontaktperson,
5. avlösarservice i hemmet,
6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,
7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet ianslutning till skoldagen samt under lov,
8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn ellerungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
' Senaste lydelse 1996:534
1 * Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 146
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassadbostad för vuxna,
10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknarförvärvsarbete och inte utbildar sig.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1993:389) om assistansersättningskall införas två nya paragrafer, 19 och 20 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §
För den som beviljats personligassistans enligt denna lag skall denkommun där den ersättningsberätti-gade är bosatt, ersätta kostnadernaför de första 20 assistanstimmarnaper vecka.
20 §
När en person har beviljatsassistansersättning enligt 6 § skallförsäkringskassan underrätta denkommun där den ersättningsberätti-gade är bosatt om beslutet och detbelopp som kommunen skall betala.Kommunen skall även underrättasom ändringar av beslutet, om dessahar betydelse för kommunens er-sättn ingsskyldighet.
Kommunen skall månadsvis be-tala det angivna beloppet till för-säkringskassan. Kommunen harrätt att ta del av den slutavräkningsom skall göras enligt 10 §. Harkommunen betalat ersättning medett för högt belopp skall beloppetåterbetalas från försäkringskassan.
Denna lag träder i kraft den 1 november.
Stödformen statlig assistansersättning infördes den 1 januari 1994. Ersätt-ningen avser att täcka kostnader för personlig assistans för personer medsvåra funktionshinder, vilka har behov av sådant stöd under i genomsnittmer än 20 timmar per vecka.
Kostnaderna för den statliga assistansersättningen har blivit väsentligthögre än vad som beräknades när reformen genomfördes. För att brytakostnadsutvecklingen och uppnå en bättre kostnadskontroll tillkalladeregeringen den 12 april 1995 en särskild utredare med uppdrag att utredafrågan om finansieringen av och regelsystemet för stödformen.
Utredningen, som antog namnet Assistansutredningen, överlämnade idecember 1995 betänkandet (SOU 1995:126) Kostnader för den statligaassistansersättningen till regeringen. På grundval av detta föreslog rege-ringen (prop. 1995/96:146) vissa förändringar i lagen (1993:387) om stödoch service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) omassistansersättning (LASS). Riksdagen biföll i huvudsak regeringens för-slag (bet. 1995/96:SoU15, rskr. 1995/96:262). Detta innebär bl.a. att LSSoch LASS har kompletterats med bestämmelser som klargör innebördenav insatsen personlig assistans, att den tid under vilken ett beslut om bevil-jad assistansersättning skall gälla har förkortats och att avgränsningen avpersonlig assistans mot viss kommunal verksamhet gjorts tydligare.
De förändringar som gjordes syftade till att uppnå en bättre kontroll avkostnaderna för den statliga assistansersättningen och att få ett mer stabiltsystem. Förändringarna beräknades medföra att den årliga kostnaden förasssistansersättning skulle minska med 215 miljoner kronor.
Riksförsäkringsverkets uppföljning visar att de vidtagna åtgärderna intehaft några märkbara effekter i dessa avseenden. Även en arbetsgrupp inomregeringskansliet med bl.a. representanter från Riksförsäkringsverket harföljt utvecklingen och övervägt möjligheterna att vidta ytterligare föränd-ringar i regelsystemet mot bakgrund bl.a. av den tidigare Assistansutred-ningens förslag. I samband med dels den ekonomiska vårpropositionen(prop. 1996/97:150), där förslaget om kommunal finansiering för de första20 timmarna aviserades, och därefter i samband med arbetet med dennaproposition har regeringen haft överläggningar med Svenska kommunför-bundet och med Riksförsäkringsverket.
För innevarande år har kostnaden för asssistansersättning budgeterats till3 663 miljoner kronor. Enligt prognos kommer beloppet att överskridasmed 600 miljoner kronor. Från föregående budgetår finns ett överskridan-de på 290 miljoner kronor.
Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan staten och kommunernakan medföra ekonomiska motiv för kommunerna att förskjuta kostnadertill staten via assistansreformen. På motsvarande sätt kan det finnas in-tresse från statens sida att bedöma behov av personlig assistans på ca20 timmar i underkant för att kommunerna därmed skall få kostnadsan-svaret för denna insats. Försäkringskassorna har till skillnad från kommu-nerna inte några alternativa vård- och stödinsatser att erbjuda.
I den ekonomiska vårpropositionen har regeringen föreslagit attassistansersättningen schabloniseras och fastställs till ett visst belopp pertimme fr.o.m. den 1 september 1997. Om det föreligger särskilda skälskall försäkringskassan efter ansökan från den assistansberättigade kunnamedge att schablonen får överskridas - dock högst med 12 procent.
Assistansutredningen påpekade bl.a. att beräkning, redovisning ochkontroll av kostnaderna för assistansen har förorsakat de största admini-strativa svårigheterna vid tillämpningen av assistansreformen för såvälförsäkringskassor som arbetsgivare. Syftet med den föreslagna schabloni-serade ersättningen är bl.a. att underlätta för både assistansanordnare ochförsäkringskassor att administrera ersättningen och därmed minska kostna-derna för denna hantering.
Regeringen beräknar att införandet av en schabloniserad timersättningfr.o.m. den 1 september 1997 skulle kunna innebära en besparing på denstatliga assistansersättningen med ca 60 miljoner kronor för innevarandebudgetår. Helårseffekten beräknas till 180 miljoner kronor. Denna åtgärdär dock inte tillräcklig för att, i ett mer långsiktigt perspektiv, få stabilitetoch varaktighet i en reform som har inneburit mycket stora fördelar förden enskilde.
Regeringens förslag: Kommunerna skall fr.o.m. den 1 november1997 finansiera beviljad assistansersättning för de första20 assistanstimmama per vecka för alla som får assistansersättning.För budgetåret 1997 skall 135 000 000 kronor från anslaget B7 Kost-nader för statlig assistansersättning betalas ut till kommunerna enligtde fördelningsprinciper som gäller för det generella statsbidraget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler beslutarkommunen om och finansierar insatsen personlig assistans för personersom har ett assistansbehov upp t.o.m. 20 timmar per vecka. Om behovetuppgår till mer än 20 timmar per vecka kan den enskilde ansöka hos för-säkringskassan om statlig assistansersättning enligt lagen om assistanser-
sättning (LASS). Om ansökan beviljas betalar staten kostnaden från denförsta assistanstimman.
Det ursprungliga förslaget till assistansersättning utarbetades av 1989års handikapputredning och presenterades i betänkandet (SOU 1991:46)Handikapp - Välfärd - Rättvisa. Förslaget innebar att kommunen skullebesluta om och bekosta de första 20 assistanstimmama per vecka. Ombehovet översteg 20 timmar per vecka skulle den enskilde hos försäkrings-kassan kunna ansöka om assistansersättning för att täcka kostnaderna förassistans fr. o. m. den 21:a timman per vecka. Ett syfte med denna uppdel-ning var att kommunen, som alltid har ett basansvar för stöd- och ser-viceinsatser, genom förslaget skulle avlastas höga kostnader för stödinsat-ser.
Flertalet remissinstanser ansåg att endast en huvudman borde vara an-svarig för beslut om och administration av personlig assistans. När detgäller finansieringen av verksamheten var remissopinionen mer splittrad.I propositionen (1992/93:159) Stöd och service till vissa funktionshind-rade föreslog regeringen den nu gällande ordningen. Riksdagen beslutadei enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:SoU 19,rskr. 1992/93:321).
Assistansutredningen redovisade i betänkandet (SOU 1995:126) Kost-nader för den statliga assistansersättningen en rad förslag, bl.a. följande:
"Ett förslag som framförts är att försäkringskassan skall debiterakommunen för de första 20 timmarna för samtliga personer medassistansersättning. Statens kostnader på assistansanslaget skulle dåminska med cirka l 000 Mkr.
Fördelen med alternativet är framför allt att det innebär minska-de ekonomiska motiv för kommunerna att dels försöka påverkabedömningen av assistansbehovet för den enskilde så att detta över-stiger 20 timmar per vecka, dels omdefiniera andra insatser till per-sonlig assistans.
Nya åligganden för kommunerna skall dock räknas in ibesparingskravet i enlighet med finansieringsprincipen. Den av-görande nackdelen är därför, enligt min bedömning, att kostnadernaendast flyttas från staten till kommunerna och att det därför inte skernågon nettobesparing.
Om denna förändring inte genomförs och om huvudmannaskapetäven i fortsättningen delas mellan stat och kommun bör kommuner-na göras betalningsskyldiga för de första 20 timmarna för att mot-verka framtida oönskade kostnadsförskjutningar."
Assistansutredningens betänkande remissbehandlades inte. Synpunkterpå betänkandet och frågan i övrigt inhämtades på annat sätt, bl.a. genommöte med handikapporganisationerna.
I regeringens proposition Vissa frågor om personlig assistans (prop.1995/96:146) behandlades inte det nu aktuella förslaget. Såväl 1989 årshandikapputredning som Assistansutredningen har dock framhållit attkommunerna bör ha det grundläggande ansvaret för personlig assistans.Regeringen delar denna ståndpunkt och anser att finansieringen av
assistansersättningen måste utformas så att den stimulerar kommunerna tillatt pröva behovet av stödinsatser enbart utifrån den enskildes situation ochbehov. Det skall inte finnas ekonomiska incitament for kommunerna attomdefiniera behov av andra insatser till personlig assistans.
Det är viktigt att framhålla den enskildes önskemål om och inflytandeöver det stöd och den service han eller hon är berättigad till. Det är sanno-likt också så att det är vanligare att det är den enskildes önskemål om juststödinsatsen personlig assistans som resulterar i en sådan än att kommu-nerna söker omdefiniera behovet och därmed insatsen. Men attraktivaalternativ bör finnas bl.a. för ökad valfrihet och integritet. Kommunernabör därför stimuleras till att bygga upp alternativ till personlig assistans.
Regeringen anser att kommunerna alltid skall ha finansieringsansvaretför de 20 första assistanstimmama per vecka, medan staten via assistanser-sättningen bekostar de timmar som överstiger 20. Detta bör gälla för er-sättningar som avser tid efter den 1 november 1997.
Regeringen anser att det finns nackdelar med att låta två instanser, för-säkringskassan och kommunen, fatta beslut i samband med ansökan omassistansersättning. Försäkringskassan föreslås därför, som hittills, få be-sluta om rätt till assistansersättning. Därefter skall kommunerna debiterasför 20 assistanstimmar per vecka. På så sätt utnyttjas försäkringskassornaserfarenhet och resurser att hantera assistansersättningen. Självfallet börförsäkringskassorna som hittills samråda med kommunernas socialtjänstvid bedömning av enskildas assistansbehov.
Regeringen har för avsikt att följa den ansvarsfördelning beträffandebeslut om assistansersättning som föreslås och återkomma till frågan vidett senare tillfälle om behov av detta föreligger.
Ekonomiska konsekvenser
Regeringens förslag medför ökade kostnader för kommunerna. Dessa skallenligt finansieringsprincipen kompenseras. De sammanlagda kostnadernaför de första 20 timmarnas assistansersättning per vecka beräknas uppgåtill 1 200 000 000 kronor. Regeringen föreslår att anslaget B7 Kostnaderför statlig assistansersättning fr.o.m budgetåret 1998 reduceras med800 000 000 kronor och överförs till det generella statsbidraget till kom-munerna. De resterande beräknade kostnaderna får anses täckta av detresurstillskott till kommunerna som regeringen föreslagit i den ekonomis-ka vårpropositionen.
Förändringen skall enligt regeringens förslag genomföras från den1 november 1997. För innevarande år skall därför sammanlagt135 000 000 kronor från anslaget utbetalas till kommunerna enligt defördelningsprinciper som gäller för det generella statsbidraget.Resurstillskottet för år 1997 till kommunerna får anses täcka övriga beräk-nade kostnader, 65 000 000 kronor.
Regeringens förslag: 9 § i lagen (1993:387) om stöd och service tillvissa funktionshindrade (LSS) skall förtydligas for att klargöra kom-munens ansvar för personlig assistans enligt den lagen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt LSS är kommunen ansvarig för atten person som omfattas av denna lagstiftning får vissa insatser i form avsärskilt stöd och särskild service som han eller hon behöver om inte beho-ven tillgodoses på annat sätt. Den enskilde kan bl.a. enligt 9 § punkten 2få biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostna-der för sådan assistans, till den del behovet av ekonomiskt stöd inte täcksav assistansersättning enligt LASS.
Enligt vad som angavs i den tidigare nämnda propositionen Stöd ochservice till vissa funktionshindrade avsågs med skäliga kostnader sammaslags kostnader som i LASS. Det belopp som regeringen varje år skullebestämma såsom den högsta ersättningen per assistanstimme enligt LASSborde vara vägledande även i fråga om det ekonomiska stödet frånkommunen.
I den ekonomiska vårpropositionen förslås, som tidigare nämnts, attden statliga assistansersättningen skall uppgå till ett visst - av regeringenfastställt belopp - som skall vara lika för alla men med möjlighet att ivissa fall, om det föreligger särskilda skäl, ansöka om en höjning av be-loppet med högst 12 procent.
För att det inte efter denna ändring skall uppstå någon oklarhet omvilket ansvar kommunen har för att tillhandahålla personlig assistansföreslås här ett förtydligande på så sätt att det är när behovet av personligassistans inte tillgodoses genom de beviljade assistanstimmama enligtLASS, som kommunen blir ansvarig enligt 9 § punkten 2 LSS.
9§
Justeringen av punkten 2 klargör att en person som beviljats ett visst antalassistanstimmar med statlig assistansersättning inte kan begära ytterligareersättning från kommunen enbart på grund av att den beviljade assi-stansersättningen inte är tillräckligt hög. Om det däremot tillfälligt behövsytterligare assistanstimmar t.ex. på grund av att den ordinarie assistentenär sjuk så är det kommunen som är ansvarig for att såväl tillhandahållaassistansen som att finansiera den.
19 §
Av denna nya paragraf framgår att kommunen skall finansiera de första
20 assistanstimmama per vecka som beviljats för en person som är bosatti kommunen. Ersättningsskyldigheten skall grunda sig på det beviljadeantalet timmar. För en ersättningsberättigad som beviljats 25 assistans-timmar per vecka men som under en tvåveckorsperiod utnyttjar t.ex.
19 timmar ena veckan och 26 timmar den andra skall kommunen ändåfinansiera sammanlagt 40 timmar. Ersättningen skall motsvara den fak-tiska kostnaden för assistansen, dvs. i de fall där den ersättningsberättigadehar beviljats ersättning utöver schablonbeloppet så skall kommunens er-sättning motsvara detta belopp. Att kommunen skall finansiera de första
20 timmarna innebär inte att kommunen har fullgjort sina skyldigheter attanordna assistans enligt reglerna i lagen (1993:387) om stöd och servicetill vissa funktionshindrade, t.ex. om den ordinarie assistenten är sjuk.
20 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om försäkringskassans underrättelse-skyldighet och kommunens betalningsskyldighet. Assistansersättningbeviljas för högst sex månader i taget. Sedan kommunen underrättats omett beslut om beviljat antal assistanstimmar skall kommunen månadsviserlägga det belopp som motsvarar kostnaderna för de 20 första timmarnaper vecka. Underrättelse om vilket belopp kommunen skall betala, somskall lämnas enligt denna paragraf, skall inte lämnas förrän beslutet ärslutligt. Kommunen blir dock ersättningsskyldig för hela den period somdet slutliga beslutet avser. Eftersom ersättningen skall basera sig på beslu-tet om beviljat antal timmar kan det kanske förekomma att det i sambandmed slutavräkningen visar sig att den ersättningsberättigade har utnyttjadefärre timmar än som beviljats och att kommunen därför har betalat ett förhögt belopp. Detta skall i så fall regleras. Om ett beslut om assistansersätt-ning skulle ändras skall kommunen genast underrättas om detta, om änd-ringen skulle påverka kommunens ersättningsskyldighet.
11 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg,Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall,Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Wallström
Regeringen beslutar propositionen 1996/97:146 Vissa frågor om personligassistans.
gotab 53371. Stockholm 1997