Regeringens proposition

1996/97:150

1997 års ekonomiska vårproposition

Förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, ett program

för arbete och utbildning, utgiftstak, ändrade anslag för

budgetåret 1997, vissa skattefrågor, bedömning av

kommunsektorns ekonomiska utveckling, m.m.

.

Regeringens proposition

1996/97:150

1997 års ekonomiska vårproposition

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 april 1997

Göran Persson

Erik Åsbrink

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken. Förslag läggs om budgetpolitiska mål fr.o.m. år 1999 samt förslag till utgiftstak för staten för år 2000. Regeringen aviserar inom ramen för budgetmålen ett fempunktsprogram för arbete och utbildning och föreslår åtgärder för innevarande budgetår. Regeringen redovisar även en bedömning av kommunsektorns ekonomiska utveckling m.m. samt lämnar förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1997.

Regeringen förslår ett utgiftstak för staten på 744 miljarder kronor år 2000.

.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Innehållsförteckning

1 Finansplan ........................................................................................... 11 1.1 Politik för arbete och utbildning........................................... 11 1.2 Den ekonomiska utvecklingen.............................................. 12 1.2.1 Den internationella utvecklingen.......................................... 12 1.2.2 Den svenska utvecklingen..................................................... 13 1.2.3 Den förväntade utvecklingen................................................ 13 1.3 Sunda statsfinanser och stabila priser................................... 15 1.3.1 Finanspolitiken ..................................................................... 15 1.3.2 Fempunktsprogrammet ........................................................ 16 1.3.3 Penning- och valutapolitiken................................................ 18 1.4 Sysselsättningspolitiken ........................................................ 19 1.4.1 Sysselsättning och arbetslöshet ............................................. 19 1.4.2 Ett modernare Sverige........................................................... 20 1.4.3 Vården, omsorgen och skolan .............................................. 23 1.4.4 Offensivare arbetsmarknadspolitik ...................................... 24 1.4.5 Lönebildningen måste fungera ............................................. 25 1.5 Budget- och skattepolitiken .................................................. 26 1.5.1 Skattepolitiken ...................................................................... 27 1.6 Rättvis fördelning ................................................................. 28

2 Förslag till riksdagsbeslut .................................................................... 33

3 Lagförslag............................................................................................ 43

4 Politiska prioriteringar ........................................................................ 81 4.1 Inledning ............................................................................... 81 4.2 Utgångspunkter för regeringens politiska prioriteringar...... 81 4.3 Precisering av det budgetpolitiska målet om permanent överskott i de offentliga finanserna ...................................... 82 4.4 Fempunktsprogram för arbete och utbildning ..................... 82 4.5 Vården, omsorgen och skolan .............................................. 83 4.6 Utbildningssatsningar under perioden 1997-2000............... 84 4.7 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ....................................... 85 4.8 Insatser för en ekologiskt hållbar utveckling........................ 87 4.8.1 Lokala investeringsprogram ................................................. 87 4.8.2 Nationella program .............................................................. 87 4.9 Småföretagssatsning ............................................................. 89 4.10 Sammanfattning av fempunktsprogrammet ........................ 91

5 Utgiftstak för den offentliga sektorn................................................... 95 5.1 Förutsättningar ..................................................................... 95 5.1.1 Budgetpolitiska mål .............................................................. 95 5.1.2 Fempunktsprogrammet ........................................................ 95 5.1.3 Beräkningsförutsättningar .................................................... 96 5.2 De offentliga finanserna ....................................................... 96 5.3 Statsbudgetens utveckling..................................................... 96 5.3.1 Statsbudgetens inkomster ..................................................... 97

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Innehållsförteckning

5.3.2 Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor och nettoutlåning......................................................................... 97 5.3.3 Statsskuldsräntor .................................................................. 98 5.3.4 Statens lånebehov och statsskuld.......................................... 99 5.4 Uppföljning av 1997............................................................. 100 5.5 Utgiftstaket för den offentliga sektorn.................................. 101 5.5.1 Utgiftstaket för staten ........................................................... 101 5.5.2 Den offentliga sektorns utgiftstak......................................... 102 5.6 Utgiftstak för staten med fördelning på utgiftsområden...... 102 5.6.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden åren 1998-2000 .. 102 5.6.2 Beskrivning av utgiftsområden m.m..................................... 104 5.7 Utfallet för budgetåret 1995/96............................................ 118 5.8 Uppföljning av konsolideringsprogrammet.......................... 121 5.9 Uppräkning av basbeloppet.................................................. 121

6 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997....... 125 6.1 Inledning ............................................................................... 125 6.2 Avräkning av anslag och inkomsttitlar ................................ 125 6.3 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse ............................................ 126 6.4 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning ... 127 6.5 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet............................................. 134 6.6 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan............................................................................. 135 6.7 Utgiftsområde 6 Totalförsvar ............................................... 135 6.8 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd ............................... 136 6.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg .... 136 6.10 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet ...... 140 6.11 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv .................. 145 6.12 Utgiftsområde 15 Studiestöd ................................................ 159 6.13 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning ...... 160 6.14 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid ... 162 6.15 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande ........................................................................ 163 6.16 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling......... 168 6.17 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård................... 169 6.18 Utgiftsområde 21 Energi....................................................... 170 6.19 Utgiftsområde 22 Kommunikationer ................................... 171 6.20 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar .............................................................. 173 6.21 Utgiftsområde 24 Näringsliv ................................................ 177 6.22 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.............. 182 6.23 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen .... 183 Bilaga till avsnitt 6 ................................................................ 184 7 Vissa skattefrågor ................................................................................ 187 7.1 Inledning ............................................................................... 187 7.2 Allmänna överväganden....................................................... 187 7.3 Energirelaterade frågor ......................................................... 188 7.3.1 Energibeskattning ................................................................. 188

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Innehållsförteckning

7.3.2 Direktavdrag för investeringar i nya värme- och kraftproduktionsanläggningar.............................................. 190 7.4 Småföretagsåtgärder............................................................. 190 7.4.1 Lättnader i beskattningen för ägare i små och medelstora företag................................................................................... 190 7.4.2 Positiv räntefördelning.......................................................... 191 7.4.3 Nedsättning av arbetsgivaravgifter....................................... 192 7.4.4 Kapitalförluster och organisationskostnader ....................... 193 7.4.5 Medlemsinlåning till producentföreningar........................... 193 7.4.6 Stoppreglerna ses över .......................................................... 193 7.5 Omräkningstalen för 1998 års taxeringsvärden .................. 194 7.6 Övriga frågor ........................................................................ 194 7.6.1 Höjd tobaksskatt .................................................................. 194 7.6.2 Gåva från förälder till omyndigt barn.................................. 195 7.6.3 Inskränkt skattskyldighet för Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö ......................... 195 7.6.4 Gruppregistrering i mervärdesskattesystemet ...................... 196 7.6.5 Försäkransystem för växthusnäringen och yrkesfiskarna.... 196 7.7 Finansiella effekter för stat och offentlig sektor ................... 197

8 Kommunsektorn.................................................................................. 203 8.1 Allmänna förutsättningar ..................................................... 203 8.2 Kommunsektorns ekonomiska utveckling ........................... 204 8.2.1 Kommunsektorn i samhällsekonomin.................................. 204 8.2.2 Utvecklingen fram till år 1996.............................................. 204 8.2.3 Förutsättningar för de närmaste åren................................... 206 8.2.4 Sammanfattande bedömning................................................ 207 8.3 Den kommunala verksamheten............................................ 207 8.3.1 Sysselsättningen .................................................................... 207 8.3.2 Vård, omsorg och skola........................................................ 207 8.3.3 Sammanfattande bedömning................................................ 208 8.4 Ökade satsningar på kommuner och landsting.................... 209 8.4.1 Höjda statsbidrag ................................................................. 209 8.4.2 Allmänna förutsättningar för de höjda statsbidragen.......... 210 8.4.3 Redovisning och uppföljning................................................ 210 8.4.4 Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting........... 210 8.4.5 Andra insatser för kommuner och landsting........................ 211 8.5 Beräkning av ramen för utgiftsområdet 25 Allmänna bidrag till kommuner år 1998 .............................................. 211 8.6 Övriga frågor ........................................................................ 213 8.6.1 Lagreglerat balanskrav år 2000............................................ 213 8.6.2 Bildande av ett råd för kommunal redovisning.................... 214 8.6.3 Ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunerna år 1998........................................................... 214 8.7 Bedömning av den kommunala sektorns ekonomiska utveckling efter resurstillskottet under åren 1997-2000 ...... 215

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Innehållsförteckning

9 Europeiska revisionsrättens rapporter för verksamhetsåret 1995.............................................................................................. 219 9.1 Bakgrund............................................................................... 219 9.2 Utgångspunkter för Sveriges agerande ................................. 219 9.3 Iakttagelser i rapporterna för 1995 och svenskt agerande i rådet .................................................................................... 220 9.4 Årsrapporten......................................................................... 220 9.5 Revisionsförklaringen ........................................................... 220 9.6 Rapporter avseende andra EU-institutioner......................... 221 9.7 Bedömning av iakttagelser rörande Sverige i årsrapporten .............................................................................. 221

Bilagor

Bilaga 1 Svensk ekonomi Bilaga 2 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet Bilaga 3 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet

till år 2000

Bilaga 4 Redovisning av skatteavvikelser Bilaga 5 Ett hållbart Sverige

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

1

Finansplan

.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Hänvisningar till PS1

1. Finansplan

Hänvisningar till S1

1.1. Politik för arbete och utbildning

Den svenska ekonomin står idag starkare än på mycket länge. De offentliga finanserna har förbättrats i en takt som saknar internationellt motstycke. Inflationen är den lägsta inom OECD-området. Bytesbalansen uppvisar stora och växande överskott. Härigenom har en handlingsfrihet återskapats som gör det möjligt för regeringen att i denna proposition presentera en rad åtgärder som syftar till att öka sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten.

För bara tre år sedan stod Sverige på randen till en hotande statsfinansiell kollaps. För att bemästra den statsfinansiella krisen har nästan alla svenskar fått göra betydande uppoffringar. Det har genomförts såväl omfattande utgiftsnedskärningar som stora skattehöjningar.

Det har inte funnits något alternativ till saneringspolitiken. Den var nödvändig för att återskapa förtroendet för svensk ekonomi och svensk ekonomisk politik. Det är endast härigenom som det varit möjligt att åstadkomma en kraftig räntenedgång. Detta är i sin tur en förutsättning för att öka sysselsättningen och nedbringa arbetslösheten. Ytterst ger detta en möjlighet att slå vakt om och utveckla välfärden för alla människor.

De budgetpolitiska målen ligger fast. De kommer också att uppnås. Underskottet 1997 i den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas bli 2,1 procent av BNP. År 1998 uppnås balans i de offentliga finanserna.

Målet att etablera ett överskott i de offentliga finanserna efter 1998 preciseras nu till att långsiktigt motsvara ett överskott om 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Detta mål skall nås gradvis till år 2001.

Det är regeringens bestämda övertygelse att de budgetpolitiska målen är förenliga med målet att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.

Den ekonomiska politiken syftar till att skapa en stark och växande svensk ekonomi. Detta förutsätter att fler människor sätts i arbete och att deras kompetens höjs genom ett väl fungerande och utbyggt ut-

bildningsväsende. Villkoren för företagande måste förbättras. Arbetsmarknaden måste fungera väl och lönebildningen reformeras. Framtidstron måste återupprättas och rimligt stabila spelregler etableras.

Tillväxt och ökad sysselsättning är nödvändiga för att pressa tillbaka arbetslösheten och värna välfärden.

Genom framgångarna i den ekonomiska politiken är det nu möjligt att än mer sätta regeringens viktigaste mål – att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 – i fokus. Sysselsättningspolitiken bygger på fem grundstenar:

– Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen ge-

nom att fler människor får arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete. Arbets- och kompetenslinjen gäller. – Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-

mande åren bör ske i den privata sektorn. – I den offentliga sektorn skall verksamheter priori-

teras framför transfereringar. Vården, omsorgen och skolan utgör kärnan i välfärden.

– Det krävs en bättre fungerande lönebildning för

att arbetslösheten skall kunna halveras. – Statsfinanserna skall vara sunda och priserna sta-

bila.

Utifrån detta synsätt och till följd av den återvunna handlingsfrihet som de stärkta offentliga finanserna medger aviserar regeringen i denna proposition ett fempunktsprogram för arbete och utbildning: – Vården, skolan och omsorgen stärks för att främ-

ja sysselsättning och säkra kvaliteten på välfärden. 4 miljarder kronor tillförs den kommunala sektorn redan i år. År 1998 tillförs ytterligare 4 miljarder kronor. Satsningen är därmed en permanent åtgärd på 8 miljarder kronor per år för att minska arbetslösheten, främja sysselsättningen och höja kvaliteten. Resursarbeten, den s.k. Kalmarmodellen, införs temporärt redan år 1997 i hela landet. De upphör den 31/12 1998 då det

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

permanenta tillskottet till den kommunala sektorn fått full kraft.

Utbildningen byggs ut ytterligare för att långsik-

tigt stärka Sveriges konkurrenskraft. Antalet högskoleplatser utökas med 15 000 hösten 1998 och ytterligare 15 000 hösten 2000. Totalt har då 60 000 nya permanenta högskoleplatser inrättats under perioden 1997–2000. En ny modern lärlingsutbildning införs. Pilotförsök införs under hösten 1997. Försöksverksamheten med den kvalificerade yrkesutbildningen utökas med 1 500 platser hösten 1997 och 4 300 platser hösten 1998 för att då totalt omfatta ca 9 000 platser. En utökning av vuxenutbildningssatsningen inom kunskapslyftet föreslås med 10 000 nya platser hösten 1997, med möjlighet till ersättning motsvarande a-kassa. Regeringen bedömer att den utökade satsningen till stor del kommer att gälla vuxna över 25 år som är långtidsarbetslösa. Denna satsning utökas successivt även 1998, 1999 och år 2000 till att omfatta, inklusive tidigare satsningar, totalt 140 000 platser hösten 2000. – Politiken inriktas på hållbar tillväxt. En rad all-

männa åtgärder skall vidtas. Därtill kommer ett lokalt och ett nationellt investeringsprogram. Det lokala programmet omfattar 5,4 miljarder kronor under perioden 1998–2000. De nationella investeringarna omfattar de energipolitiska programmen för en omställning av energisystemet. Där ingår också vissa kostnader för utbyggnad av Botniabanan och reviderade storstadsprojekt i Stockholm och Göteborg. – Företagsklimatet i Sverige förbättras ytterligare.

Nedsättningen av arbetsgivaravgifter med särskild inriktning mot mindre företag utvidgas genom att underlaget för nedsättningen ökar till 850 000 kronor per år. Beskattningen av små och medelstora företag lindras genom att det s.k. löneunderlaget höjs från 70 till 100 procent vid beräkning av bl.a. lättnadsutrymmet. Enskilda näringsidkare m.fl. kommer också att kunna ta ut en större del av inkomsten som kapitalinkomst. Anslaget till miljöstöd för jordbruket höjs så att EU-ramen kan utnyttjas fullt ut. Elbeskattningen läggs om, så att belastningen på den elintensiva industrin minskas. Förslag kommer att läggas om direktavskrivning för investeringar i biobaserad energiproduktion. Rätt till tjänstledighet införs vid start av eget företag.

Arbetsmarknadspolitiken stärks för att minska

risken för utslagning och utanförskap. Regeringen aviserar en kvalitetshöjning inom arbetsmarknadspolitiken genom att tillföra 1 miljard kronor 1998 för kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. För att kraftsamla resurserna till de yngre föreslås under 1997 en möjlighet till tillfällig avgångser-

sättning för äldre arbetslösa. Dessutom aviseras förslag om en generationsväxling redan under 1997 där personer i åldern 63 och 64 år erbjuds avgångsersättning om arbetsgivaren anställer en långtidsarbetslös yngre person. För att påtagligt öka det lokala inflytandet och motverka passivitet och utslagning föreslås regeringen få ett bemyndigande att använda a-kassemedel på ett mera aktivt sätt under en tidsbegränsad period. Härmed uppnås en flexiblare användning av bidraget till arbetslöshetsersättningen. Vidare skapas en möjlighet att förlänga tiden i åtgärderna arbetslivsutveckling och arbetsplatsintroduktion upp till 1 år och ytterligare regelförenklingar genomförs.

Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning med uppgift att se över möjligheterna att förbättra lönebildningen. Detta kan bl.a. ske genom att förstärka medlingsinstitutionen.

Socialdemokraterna och centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för Sverige och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona. Den ekonomiska vårpropositionen har föregåtts av överläggningar med centerpartiet som därför står bakom propositionens förslag.

1.2. Den ekonomiska utvecklingen

Den ekonomiska utvecklingen hittills under 1990talet kan karaktäriseras som ett djupt fall och en begynnande återhämtning. Under tre år i rad föll produktionen i Sverige. Arbetslösheten steg dramatiskt och de offentliga finanserna försämrades på ett sätt som allvarligt hotade grunden för den svenska välfärden. Sedan dess har den ekonomiska politiken varit inriktad på att sanera statens finanser och att återställa förtroendet för svensk ekonomi. Detta har resulterat i att det nu finns en god grund för en gynnsam ekonomisk utveckling. Statsfinanserna har sanerats. Räntorna har i det närmaste halverats. Inflationstakten har sänkts. Kronan har stärkts. Detta har skapat goda förutsättningar för att halvera den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000.

1.2.1. Den internationella utvecklingen

Utsikterna för den internationella ekonomin är förhållandevis gynnsamma. Den amerikanska ekonomin uppvisar en fortsatt hög ekonomisk tillväxt. I EU väntas konjunkturen gradvis stärkas. Tillväxten i resten av världen är fortsatt god. I OECD-området stärks tillväxten något under 1997 och 1998 jämfört

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

med föregående år. Detta gynnar den svenska ekonomin via exportindustrin.

En viktig tendens i den internationella utvecklingen är att inflationen fortsätter att vara låg. I flera av de större EU-länderna ligger inflationen under två procent och för EU som helhet väntas inflationen hamna strax över två procent per år. Återhämtningen i EU väntas fortsätta med stöd av lägre räntor och en starkare dollar. Den budgetsanering som genomförts bland EU:s medlemsländer har på ett väsentligt sätt bidragit till lägre räntor. Arbetslösheten i EU är dock mycket hög. Drygt 18 miljoner personer, dvs. omkring 11 procent av arbetskraften, är arbetslösa i EU.

Förenta staterna har fört en framgångsrik makroekonomisk politik efter recessionen 1990–1991. Den ekonomiska tillväxten har varit god och inflationen låg. Utsikterna för de närmaste åren ser också goda ut. Det amerikanska budgetunderskottet har fallit och är idag förhållandevis lågt. Ytterligare åtgärder för att minska underskottet skulle lätta bördan på den amerikanska penningpolitiken, vilket vore positivt för världsekonomin. Arbetslösheten i Förenta staterna har fallit till drygt 5 procent.

tabell QNQ nyckeltal QYYVMQYYX fÖr euL fÖrenta staterna och japan

Årlig procentuell fÖrÄndring

1996 1997 1998

bnp

EU

1,6 2,3 2,6

Förenta staterna

2,4 2,4 2,1

Japan

3,6 2,2 3,0

k¯®³µ­¥®´°²©³¥²

EU

2,5 2,3 2,3

Förenta staterna

3,0 2,9 2,9

Japan

0,2 1,0 1,0

a²¢¥´³¬ö³¨¥´ H®©¶åI

EU

11,4 11,5 11,0

Förenta staterna

5,4 5,4 5,5

Japan

3,3 3,2 3,1

Källor: OECD och Finansdepartementet

I Japan har utvecklingen under 1990-talets första hälft varit svag. Trots tecken på en begynnande konjunkturuppgång under 1996 och 1997 råder osäkerhet som bl.a. reflekteras i oron på den japanska börsen. Genom en expansiv finans- och penningpolitik har de japanska myndigheterna stött återhämtningen. Budgetunderskottet är emellertid stort och regeringen avser att genomföra en sanering av de offentliga finanserna. En fortsatt stimulans från penningpolitiken är av vikt i ett läge där de offentliga finanserna stramas åt. Arbetslösheten i Japan är fortfarande låg, drygt 3 procent.

1.2.2. Den svenska utvecklingen

I början av 1990-talet genomled Sverige den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talets depression. Under tre år hade Sverige negativ tillväxt. Resultatet var förödande. År 1990 var arbetslösheten 1,7 procent, tre år senare hade den ökat till 8,2 procent. År 1990 uppvisade de offentliga finanserna ett överskott på 4,2 procent av BNP, tre år senare hade överskottet vänts till ett underskott på 12,3 procent av BNP.

Den ekonomiska politik som vidtagits för att vända denna utveckling har i de flesta avseenden varit framgångsrik. Tillväxten under 1994 och 1995 var god, 3,3 procent respektive 3,6 procent. Under 1995 föll räntenivån och inflationen kraftigt. Investeringarna och bytesbalansen utvecklades positivt. Sysselsättningen steg under 1994 och 1995 med ca 60 000 personer.

Under slutet av 1995 drabbades den svenska ekonomin av den svaga europeiska utvecklingen. Uppgången i den svenska industrin dämpades och i exempelvis pappers- och massaindustrin stoppades delvis tillverkningen under en period. Till detta kom en kraftig neddragning av lagren. Avmattningen fick till följd att sysselsättningsuppgången bröts och hushållens optimism sjönk. Arbetslösheten ökade och sysselsättningen minskade. Tillväxten dämpades till 1,1 procent 1996.

I dag står Sverige åter på en stark grund. Investeringarna har ökat kraftigt. Bytesbalansen företer stora och växande överskott. Sverige uppvisar den snabbaste förbättringen av de offentliga finanserna i västvärlden. Inflationen är obefintlig. Räntemarginalen mot Tyskland är i april 1997 en tredjedel av vad den var två år tidigare. Den stora politiska utmaningen är arbetslösheten, som fortfarande är oacceptabelt hög.

1.2.3. Den förväntade utvecklingen

Ekonomin visar nu tydliga tecken på en återhämtning. Industrins orderingång utvecklas gynnsamt och förstärkningen av den internationella konjunkturen bedöms fortsätta. Den relativt goda kostnadsutvecklingen gör att Sverige står sig väl i konkurrenskraft. Exportökningen beräknas därför bli ca 5-6 procent per år under de kommande åren. Importen antas öka i ungefär samma takt. På grund av att exportvolymen är större än importvolymen blir bidraget till tillväxten från utrikeshandeln positivt men med tiden avtagande. Investeringsutvecklingen bedöms dock gå in i en lugnare fas under de kommande två åren för att sedan återigen få en ökad betydelse som tillväxtmotor. Lagerinvesteringarna bör kunna ge ett litet positivt bidrag till tillväxten i år.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

tabell QNR fÖrsÖrjningsbalans QYYUMQYYX

MDR KR PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

1996 1995 1996 1997 1998

Export

670,4 12,6 5,6 6,3 5,8

Import

558,2 10,3 3,5 5,1 5,6

Privat konsumtion 885,3 0,8 1,5 2,0 2,0

Offentlig konsumtion 434,2 -0,1 -1,7 -0,1 -0,2

Stat

132,2 -3,3 -3,7 1,5 -0,5

Kommuner

302,1 0,0 -0,9 -0,9 0,0

Bruttoinvesteringar 249,6 10,9 4,7 1,5 5,8

Näringsliv

183,6 25,1 5,9 5,0 5,1

därav industri 69,1 44,3 13,3 0,0 3,0

Bostäder

30,3 -28,0 14,7 -12,3 13,7

Myndigheter

35,6 -0,5 -7,4 -3,3 3,3

Lagerinvesteringar

1

-3,2 0,5 -1,0 0,2 0,0

BNP

1678,1 3,6 1,1 2,3 2,5

1 Bidrag till BNP-tillväxt Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Hushållens situation har gradvis stabiliserats bl.a. genom att sparandet varit högt under ett antal år, men också tack vare att tillgångspriserna stigit de senaste åren. Förmögenhetsställningen har förstärkts avsevärt. Nybilsinköpen, som är en indikator på stigande konsumtion, har ökat. Då konsumtionen under en följd av år utvecklats svagt, bör det finnas ett uppdämt behov av kapitalvaror. De starka offentliga finanserna innebär att förtroendet för välfärdssystemen bör öka, vilket även det stimulerar till konsumtion. Konsumtionen beräknas därför stiga med ca 2 procent per år under den kommande 4-årsperioden.

tabell QNS nyckeltal

PROCENTUELL FÖRÄNDRING 1995 1996 1997 1998 1999 2000

Timlön kostnad 3,4 6,1 4,7 3,5 3,5 3,5

KPI, dec.-dec. 2,6 -0,2 1,8 1,5 2,0 2,0

5-årig ränta 9,9 7,2 5,6 5,9 6,1 6,2

Disponibel inkomst -0,4 -0,1 0,4 1,3 3,7 2,8

Sparkvot (nivå) 6,9 5,4 3,8 3,2 4,6 5,6

Öppen arbetslöshet

1

(nivå) 7,7 8,1 7,9 7,1 5,6 4,5

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1

(nivå) 4,4 4,5 4,7 4,7 4,7 4,4

Sysselsättning 1,5 -0,6 -0,7 0,7 1,6 1,4

1 I procent av arbetskraften Källa: Finansdepartementet

Kalkylen för åren 1999–2000 bygger på att arbetsmarknaden och framför allt lönebildningen fungerar bättre än under 1995 och 1996. Timlönerna antas stiga med 3,5 procent, vilket givet en rimlig produktivitetsökning innebär att inflationsmålet på 2 procent kan nås utan åtstramande finans- eller penningpolitik. Det arbete som arbetsmarknadens parter har bedrivit under våren liksom den oväntat låga infla-

tionen under slutet av 1996 och början av 1997 är indikatorer på att inflationsbenägenheten och lönebildningen genomgår viktiga förändringar, vilket ligger till grund för antagandet om löneökningarna framgent. Sverige håller på att anpassa sig till låg inflation.

Vid sidan av Sveriges anpassning till låg inflation talar ett flertal faktorer för att de kommande åren kommer att innebära en stark och stabil realekonomisk återhämtning. Den kraftfulla förstärkningen av de offentliga finanserna skapar tilltro till välfärden och ett stabilt företags- och investeringsklimat. De så gott som halverade räntorna medför billigare investeringar och ökad köpkraft för hushållen. I kombination med den stärkta arbetsmarknadspolitiken och det livslånga lärandet medför investeringarna att flaskhalsar vid produktionsökning kan undvikas och inflationen förbli låg. De många åtgärder som riksdagen har fattat beslut om under de senaste två åren har avsevärt förbättrat förutsättningarna för en långsiktig och stark tillväxt.

Det statsfinansiella utrymmet de kommande fyra åren innebär att Sverige kan kombinera Europas mest offensiva sysselsättningsstrategi med Europas snabbaste förbättring av de offentliga finanserna. Åtgärderna som i denna proposition presenteras för att stärka kompetensen, förbättra välfärden, påskynda den ekologiska omställningen och förbättra möjligheterna för små- och medelstora företag att etableras och växa, stärker Sveriges tillväxtmöjligheter långsiktigt och får genomslag på arbetslösheten redan 1997 och 1998.

Tillväxten beräknas mot bakgrund av detta bli ca 2,5 procent årligen under åren 1997–2000. Det är en lägre nivå än under den starka återhämtningen 1994–1995, men en högre nivå än under det konjunkturmässigt svaga 1996. Tillväxtökningen i år får genomslag i sysselsättningen först med viss tidseftersläpning. Därför förväntas sysselsättningen som genomsnitt under 1997 att sjunka, men fram till år 2000 ökar den reguljära sysselsättningen med närmare 4 procent, dvs. ca 150 000 personer.

Den goda utvecklingen i sysselsättningen under slutet av 1990-talet förutsätter att lönebildningen fungerar väl och att arbetsmarknaden är flexibel. Under 1998 förväntas medelarbetstiden plana ut för att därefter minska något. Det beror dels på att hushållens disponibla inkomster förbättras, vilket ökar utrymmet för att efterfråga fritid, dels på att de senaste årens kraftiga minskning av sjukfrånvaron nått så långt att den trenden inte kan fortsätta.

Den huvudsakliga tillväxten under de senaste åren har skett genom att industrin har expanderat, vilket har varit möjligt på grund av en exceptionellt hög produktivitetstillväxt. I takt med att hushållens ekonomi förbättras kan hemmamarknaden stärkas, vilket innebär en ökning av inte minst tjänstesektorn. Därigenom minskar möjligheterna till en fortsatt genomsnittligt hög produktivitetsökning. Under åren

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

1999 och 2000 bedöms ökningstakten minska till mer normal takt. Sammantaget beräknas sysselsättningen öka betydligt snabbare än den gjorde 1994 och 1995, trots den något lägre tillväxten.

Vidare hålls den öppna arbetslösheten tillbaka av att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förväntas ligga kvar på i stort sett oförändrade nivåer, samt att såväl generationsväxlingen som möjligheterna till tillfällig avgångsersättning och expansionen av utbildningen förväntas hålla tillbaka arbetskraftsutbudet.

En väl fungerande lönebildning, en måttfull utveckling av arbetskraftsutbudet främst som en följd av utbildningssatsningen och en kraftfull ökning av sysselsättningen leder till att den öppna arbetslösheten bedöms falla till i genomsnitt 4,5 procent år 2000. Dock är så långsiktiga kalkyler alltid behäftade med stor osäkerhet. Detta gäller särskilt beträffande arbetsmarknadens och lönebildningens funktionssätt. För att säkerställa att målet att halvera den öppna arbetslösheten verkligen nås kommer regeringen att fortsätta att inför riksdagen halvårsvis avstämma utvecklingen på arbetsmarknaden. Om utvecklingen visar sig sämre än väntat på grund av att åtgärder inte får det förväntade utfallet, lönebildningen blir sämre än väntat eller att konjunkturen försämras kan nya åtgärder aktualiseras. Vilka de i så fall blir är avhängigt orsaken till att utvecklingen blir sämre än förväntad. Mot bakgrund av den förväntade utvecklingen och de föreslagna åtgärderna i denna proposition gör regeringen dock bedömningen att målet kommer att nås under år 2000.

1.3. Sunda statsfinanser och stabila priser

Den ekonomiska politiken är inriktad på att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 procent 1994 till 4 procent år 2000. Sunda statsfinanser och stabila priser är nödvändiga förutsättningar för en uthålligt ökande sysselsättning. Förnyade underskott liksom ökat inflationstryck skulle allvarligt och långvarigt försämra den svenska ekonomiska utvecklingen och därigenom göra arbetslöshetsmålet omöjligt att nå.

1.3.1. Finanspolitiken

Grunden för en framgångsrik ekonomisk politik är makroekonomisk stabilitet. Denna grund har nu återställts. Därmed finns goda förutsättningar för en gynnsam ekonomisk utveckling.

När den socialdemokratiska regeringen tillträdde i oktober 1994 var den svenska välfärden hotad i grunden. Lånebehovet för budgetåret 1994/95 beräknades till över 230 miljarder kronor. I oktober 1991 var statsskulden 651 miljarder kronor. Tre år senare, i oktober 1994, hade statsskulden nästan fördubblats till 1 232 miljarder kronor. Situationen var ohållbar. Huvuduppgiften för finanspolitiken blev därför att snabbt och resolut minska underskottet i de offentliga finanserna. Saneringsprogrammet konstruerades efter tre grundläggande principer: Det skulle verka så snabbt att statsskuldens ökning kunde hejdas. Det skulle utformas fördelningspolitiskt så att de som har det bäst ställt skulle bidra med den största andelen. De offentliga verksamheterna skulle prioriteras framför transfereringar.

Regering och riksdag har satt upp fyra budgetpolitiska mål:

1. Statsskulden mätt som andel av BNP skall stabiliseras senast 1996.

2. Underskottet i de offentliga finanserna får ej överstiga 3 procent av BNP 1997.

3. År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans.

4. Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa ett permanent överskott. Det första målet är uppfyllt. Statsskulden mätt som andel av BNP nådde sin topp på 84,3 procent redan 1995. Underskottet i de offentliga finanserna beräknas för 1997 till 2,1 procent av BNP. Det innebär att även det andra målet uppfylls. Inom EU tillämpas en annan definition av offentligt underskott än den som traditionellt används i Sverige. Även med denna definition beräknas underskottet 1997 till 2,1 procent. Sverige är därmed ett av de länder som klarar EMUkriteriet för underskott i de offentliga finanserna. År 1998 kommer de offentliga finanserna åter att vara i balans. Då har beaktats att regeringen i denna proposition aviserar ett fempunktsprogram för arbete och utbildning på sammanlagt 16,3 miljarder kronor, som ryms inom ramen för målet om offentliga finanser i balans. Målet att etablera ett överskott i de offentliga finanserna efter 1998 preciseras. Regeringen föreslår ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Regeringen föreslår dessutom en gradvis anpassning mot det långsiktiga målet genom ett målsatt överskott på 0,5 procent av BNP 1999, 1,5 procent av BNP år 2000 och 2 procent av BNP år 2001. Målen för dessa år gäller vid den kalkylerade tillväxten. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt lägre kommer den offentliga sektorns sparande att tillåtas utvecklas sämre. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt högre

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

kommer kraven på överskott att skärpas. Detta för att undvika en finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna.

För 1999 och år 2000 uppgår överskottet i de offentliga finanserna till målsatta 0,5 respektive 1,5 procent av BNP efter en tänkt överföring från den offentliga till den privata sektorn. Utrymmet för en sådan överföring beräknas till ca 15 miljarder kronor 1999 och ytterligare ca 11 miljarder kronor år 2000. Överföringen skall användas för att öka rättvisan och jämlikheten i Sverige. Härvid bör dock beaktas att årliga utbetalningar i storleksordningen 10-12 miljarder kronor kommer att göras till premiereserven i det nya pensionssystemet. De målsatta överskotten på 0,5 procent 1999 och 1,5 procent år 2000 skall användas till att amortera den offentliga nettoskulden. Frågan om utrymmet och formerna för en överföring från den offentliga till den privata sektorn 1999 och år 2000 kommer att prövas i samband med de vårpropositioner som läggs fram 1998 och 1999.

1.3.2. Fempunktsprogrammet

År 1993 uppvisade de svenska offentliga finanserna OECD-ländernas näst största underskott med 12,3 procent av BNP. Fem år senare bedöms de vara i balans. Trots den kraftiga minskningen av budgetunderskottet fortsätter statsskuldsräntorna att vara höga. De utgör i dag den största enskilda budgetposten. För 1997 bedöms räntorna på statsskulden kosta 109 miljarder kronor.

Orsaken till den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna är det saneringsprogram som riksdagen har beslutat om. I budgetpropositionen i januari 1995 (1994/95:100) föreslog regeringen ett saneringsprogram motsvarande 113 miljarder kronor. Detta utvidgades till 118 miljarder kronor i samband med kompletteringspropositionen i april 1995 (1994/95:150). Under våren 1996 gjordes bedömningen att målet om balans i de offentliga finanserna 1998 inte skulle uppfyllas. Regeringen föreslog därför att saneringsprogrammet skulle förstärkas från 118 miljarder kronor till 126 miljarder kronor. Som ett resultat av den förda ekonomiska politiken har räntesatserna i det närmaste halverats, vilket i sin tur ytterligare har förstärkt de offentliga finanserna.

tabellQNT fempunktsprogram fÖr arbete och utbildning

MILJARDER KRONOR

1997 1998 1999 2000

Vård, omsorg, skola

4,0 8,0 8,0 8,0

Hållbar utveckling

1,5 5,1 5,9

Utbildning

0,5 2,5 4,3 6,0

Småföretag

1,6 1,8 1,7

Arbetsmarknadspolitik

0,9 2,8 1,9 1,6

sµ­­¡ °²¯§²¡­

ULU QVLS RQLP RSLS

Finansiering

-4,5 -2,4 -1,3 -1,2

Utrymme för överföring

0,0 0,0 14,7 25,8

Utrymme som tas i anspråk

1,0 13,9 34,4 47,9

Beräknat överskott, procent av BNP -2,1 0,0 0,5 1,5

Inom ramen för målet om offentliga finanser i balans finns ett utrymme för en offensiv mot arbetslösheten. Beräkningar visar att balans uppnås 1998 vid en satsning på 13,9 miljarder kronor. Regeringen aviserar därtill en omfördelning på 2,4 miljarder kronor, som är finansierad genom skattehöjningar och utgiftsneddragningar. Den sammanlagda insatsen på 16,3 miljarder kronor 1998 går till ett fempunktsprogram för arbete och utbildning: vård, skola och omsorg, omställningen till ett hållbart samhälle, utbildning, förbättrade villkor för små och medelstora företag samt arbetsmarknadspolitiken. Denna satsning kan genomföras tack vare att saneringsprogrammet fullföljs.

P QP RP SP TP UP VP WP XP

QYWP QYWU QYXP QYXU QYYP QYYU RPPP

DIAGRAM 1.1

Konsoliderade offentliga sektorns utgifter 1970-2000

u´´²¹£«´ ³¯­ ¡®¤¥¬ ¡¶ bnp

Källa: Finansdepartementet

Mellan 1990 och 1993 ökade de offentliga utgifterna som andel av BNP mycket kraftigt. År 1993 motsvarade de offentliga utgifterna hela 72,8 procent av BNP. Sedan dess har utgiftskvoten sjunkit påtagligt. I år utgör den 64,7 procent av BNP.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

tabell QNU offentliga finanser

PROCENT AV BNP

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000

Inkomstkvot

65,2 61,9 61,6 60,5 59,7 59,9 63,5 62,6 61,9 60,2 59,4

Skattekvot

55,8 52,8 51,1 50,2 49,8 50,0 54,3 53,6 53,2 52,1 51,3

Utgiftskvot

61,0 63,0 69,4 72,8 70,0 67,8 66,0 64,7 61,9 59,7 57,9

Statsskuldsräntor

4,5 4,4 4,7 5,5 6,3 6,5 6,6 6,2 5,6 5,1 4,7

Finansiellt sparande

4,2 -1,1 -7,8 -12,3 -10,3 -7,9 -2,5 -2,1 0,0 0,5 1,5

Statens lånebehov, mrd kr

25 75 150 242 185 138 21 26 9 9 -6

Nettoskuld

-8,2 -5,2 4,8 11,1 22,1 26,0 28,2 29,7 27,9 26,8 25,1

Statsskuld

45,5 47,9 61,1 78,3 84,0 84,3 84,1 82,6 78,8 75,7 72,2

Konsoliderad skuld

43,8 53,0 67,1 76,0 79,0 78,2 77,7 77,1 73,9 71,1 67,8

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet

Finanspolitiken efter 1998

Sverige hade fram till mitten av 1970-talet starka offentliga finanser. Under efterkrigstiden byggdes det upp en betydande finansiell förmögenhet inom den gemensamma sektorn, bl.a. genom sparande i APfonden. År 1975 uppgick den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet till motsvarande 30 procent av BNP. Detta bidrog till en god och stabil ekonomisk utveckling som gjorde det möjligt att förena full sysselsättning och stigande reallöner med låg inflation. Under senare delen av 1970-talet urholkades de offentliga finanserna, vilket kulminerade i den statsfinansiella krisen i 1980-talets inledning. Det fick till följd att den offentliga finansiella nettoförmögenheten förbyttes i en nettoskuld.

Budgetsaneringen under 1980-talet i kombination med en god sysselsättningsutveckling medförde att den offentliga sektorns förmögenhetsställning till stor del återställdes mot slutet av decenniet. Vid 1990talets inträde hade den gemensamma sektorn återigen en positiv finansiell förmögenhet genom de betydande tillgångarna i AP-fonden. Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet raderade dock ut den offentliga förmögenheten. I år beräknas den offentliga sektorns skulder överstiga motsvarande finansiella tillgångar med drygt 500 miljarder kronor eller 30 procent av BNP, dvs. en omvänd situation mot mitten av 1970-talet.

Regeringen föreslår i denna proposition ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Det finns en rad skäl för detta:

– En sådan politik innebär ett ansvarstagande för

välfärden. På längre sikt är det avgörande för Sveriges möjligheter att bibehålla en god välfärd och ett anständigt samhälle. En bit in på nästa sekel kommer de offentliga åtagandena att utsättas för en större belastning bl.a. genom ett växande antal äldre. Den offentliga sektorn måste då stå rustad för att möta denna utveckling. – I takt med att de offentliga finanserna bringas

under kontroll skapas utrymme för att aktivt använda finanspolitiken för att motverka försvag-

ningar av konjunkturen eller tendenser till överhettning. Med ett överskott på 2 procent som utgångsläge finns det en marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att underskottet i de offentliga finanserna hotar att bli för stort.

– Tendenser till stora underskott i de offentliga fi-

nanserna uppmärksammas snabbt – både internationellt och inom landet. Särskilt gäller detta naturligtvis de länder som har en stor offentlig skuld. – En stor offentlig sektor kräver starka offentliga fi-

nanser. För att Sverige skall kunna klara att behålla en trygg och stabil välfärd krävs därför ett gemensamt sparande. Detta garanterar det demokratiska inflytandet över vård, omsorg och skola. – EU-ländernas stats- och regeringschefer beslutade

i Dublin december 1996 om en stabilitets- och tillväxtpakt som syftar till att varaktigt upprätthålla sunda offentliga finanser i hela EU. Alla medlemsstater – även de som inte går in i EMU vid bildandet – har åtagit sig att på medellång sikt sträva mot offentliga finanser nära balans eller med överskott. Härigenom säkras en tillräcklig marginal till det s.k. referensvärdet för underskott i de offentliga finanserna, 3 procent av BNP. Detta uppnår Sverige med ett långsiktigt budgetmål om 2 procents överskott.

– Ett högt offentligt finansiellt sparande ger ut-

rymme för höga investeringar i Sverige utan att vår internationella skuldsättning ökar.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

MQT MQR MQP

MX MV MT MR P R T V

QYWP QYWU QYXP QYXU QYYP QYYU RPPP

DIAGRAM 1.2

Finansiellt sparande offentlig sektor

p²¯£¥®´ ¡¶ bnp

Källa: Finansdepartementet

Inom ramen för budgetmålen finns utrymme för att genomföra fempunktsprogrammet för arbete och utbildning. Programmet uppgår brutto till 16,3 miljarder kronor 1998, 21,0 miljarder kronor 1999 och 23,3 miljarder kronor år 2000.

1.3.3. Penning- och valutapolitiken

Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat prisstabilitetsmålet som att ökningen av konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en tolerans om 1 procentenhet uppåt respektive nedåt. Regeringen stödjer penningpolitikens inriktning och ställer sig bakom Riksbankens inflationsmål.

Prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik. Erfarenheterna visar att hög inflation försämrar förutsättningarna för en balanserad och uthållig tillväxt och därmed också för en stabilt ökande sysselsättning. Länder med varaktigt låg inflation är betydligt mindre sårbara när det inträffar ekonomiska störningar eller kriser av olika slag. Detta har varit mycket påtagligt i samband med den turbulens som vid olika tillfällen rått på de finansiella marknaderna under senare år. En hög inflation medför dessutom att inflationen varierar mer. Det försämrar möjligheterna för hushållen och företagen att planera och hämmar tillväxten. En hög inflation minskar möjligheterna till en god fördelningspolitik och en rättvis fördelning av tillgångar och inkomster. Utvecklingen under sent 1980-tal och tidigt 1990-tal visar tydligt risken med att släppa fram en ökad inflation. Förmögenheter omfördelades godtyckligt under inflationsåren och arbetslösheten steg dramatiskt när inflationsbubblan sprack.

0 2 4 6 8 10 12 14

DIAGRAM 1.3

Korta och långa räntor 1994 -1997

Procent

k䬬¡Z f©®¡®³¤¥°¡²´¥­¥®´¥´

3-månaders statsskuldsväxelar

10-års statsobligationer

1994

1995

1996

1997

Förtroendet för den svenska ekonomin har stärkts. De kraftigt förbättrade statsfinanserna är huvudorsaken till detta. Under 1996 och början av 1997 har inflationen och inflationsförväntningarna minskat. Även detta är en framgång för den ekonomiska politiken. Resultatet är att räntorna så gott som har halverats sedan januari 1995. Detta har skett trots den internationella ränteturbulensen i början av 1997. Den låga inflationen och det ökade förtroendet har möjliggjort för Riksbanken att lätta på penningpolitiken genom att stegvis sänka den s.k. reporäntan. I början av 1996 var reporäntan knappt 9 procent. I mitten av april 1997 var reporäntan drygt 4 procent.

Under de senaste månaderna har kronan försvagats. Detta har skett i en internationell finansiell miljö som varit mindre förmånlig än under 1996. Även om penningpolitiken primärt är inriktad på prisstabilitet och det därför inte finns något mål för växelkursen är instabiliteten icke tillfredsställande.

Lägre räntor är väsentligt på många vis. Investeringar och sysselsättning stimuleras. Det blir lättare att sanera de offentliga finanserna och därmed att säkra en god offentlig verksamhet. En lägre ränta får också ett direkt genomslag i hushållens ekonomi. Räntefallet har medfört att kostnaden för bl.a. villalån har sjunkit. I figuren nedan visas hur månadskostnaden för ett normalt villalån på 500 000 kronor efter skatt har fallit sedan 1994. Jämfört med april 1995 har månadskostnaden efter skatt minskat med 1 500 kronor. En liknande utveckling har även skett för bostadsrättslån. De som bor i hyresrätt gynnas också av de fallande räntorna i takt med att de sjunkande räntekostnaderna slår igenom i hyressättningen.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

P

QPPP RPPP SPPP TPPP UPPP VPPP WPPP

DIAGRAM 1.4

Månadskostnad för ett villalån på 500.000 kronor, rörlig och 5-års bindningstid, efter skatt

k²¯®¯²

Källa: Finansdepartementet

Rörlig 5-år

QYYQ

QYYR QYYS

1994 1995

1996

1997

Under hösten 1997 skall riksdagen ta ställning till ett svenskt deltagande i den europeiska valutaunionen. För att deltagande skall vara möjligt krävs att Sverige uppfyller inträdeskraven, de s.k. konvergenskriterierna. Endast genom att uppfylla dessa får Sverige en reell handlingsfrihet. Det kommande beslutet skall tas utifrån en styrkeposition. Regeringens bedömning är att Sverige kommer att kvalificera sig för ett deltagande i EMU.

Regeringens uppfattning är att det i dag inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM. Sedan november 1992 har Sverige en flytande växelkurs. Prisstabilitet är det övergripande målet för penningpolitiken. Denna inriktning av penning- och valutapolitiken har fungerat väl. Valet av vilken växelkurspolitik Sverige bör bedriva framgent är beroende av riksdagens beslut hösten 1997 om ett svenskt deltagande i valutaunionen.

Vissa lagändringar behöver göras till följd av de åtaganden Sverige gjort i anslutningsfördraget i samband med Sveriges inträde i EU. Detta gäller bl.a. Riksbankens ställning. EG-fördraget anger att Riksbanken inte får begära eller ta emot instruktioner från riksdag, regering eller andra organ. Vidare skall riksbankschefen kunna avsättas under mandatperioden endast om hon eller han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse eller inte längre uppfyller de krav som ställs för utövandet av ämbetet. Riksdagen skall i höst ta ställning till om Sverige skall gå med i valutaunionen eller ej. Vid ett ställningstagande för ett deltagande bör även en lagändring om sedelutgivningsmonopolet övervägas.

För närvarande pågår det överläggningar med representanter för riksdagspartierna om dessa frågor. Här ingår även de frågor som har aktualiserats av den s.k. valutakompetensutredningen. Strävan är att inom en snar framtid åstadkomma en bred samsyn kring erforderliga lagändringar. Detta bör ske på ett sådant sätt att trovärdigheten hos penning- och valutapolitiken stärks.

1.4. Sysselsättningspolitiken

Regeringens viktigaste uppgift är att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att den öppna arbetslösheten skall halveras till 4 procent år 2000.

Arbetslöshet innebär alltid ett slöseri med resurser. Arbetslöshet är en olycka för den som drabbas. Den skapar klyftor och påfrestningar för både vuxna och barn och för samhället som sådant. Möjligheterna att i längden upprätthålla välfärd och en god social service och trygghet är helt beroende av förmågan att upprätthålla en hög sysselsättning. Det är genom arbete välfärden säkras. Kampen för full sysselsättning är ytterst en kamp för att hålla samman Sverige.

Under mandatperioden har riksdagen fattat en rad viktiga beslut: budgetsaneringen, EU-medlemskapet, omställningen av energisystemet, arbetsmarknadspolitiken m.m. Att osäkerheten om dessa frågor försvinner och att var och en kan lita på att välfärden bärs upp av sunda offentliga finanser, kommer att ha en positiv effekt på medborgarnas framtidstro.

Regeringens ekonomiska strategi gör det möjligt att nå målet om 4 procents öppen arbetslöshet år 2000. Kunniga människor, ett gott företagsklimat och en omställning till ekologisk hållbarhet skall för lång tid göra Sverige som nation starkare. Kvaliteten på och tillgången till vård, omsorg och skola skall förbättras för att möjliggöra ett högt deltagande i arbetskraften för både kvinnor och män och för att skapa den för utvecklingen av samhället nödvändiga tryggheten. Utbildning och kompetens skall prägla hela Sverige. Såväl unga som äldre, kvinnor som män skall ges möjlighet att förbättra sin kompetens och kunskap. Arbetsmarknadspolitiken skall bli än mer flexibel, kvaliteten höjas och utnyttjandet av resurser förbättras.

1.4.1. Sysselsättning och arbetslöshet

Under början av 1990-talet förlorade Sverige mer än en halv miljon arbetstillfällen, drygt 400 000 i den privata sektorn och ca 120 000 i den offentliga sektorn, varav ca 100 000 i kommuner och landsting. Mellan 1990 och 1994 försvann 225 000 jobb inom industrin.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

P R T V X QP QR QT

QYYP QYYQ QYYR QYYS QYYT QYYU QYYV QYYW QYYX QYYY RPPP

DIAGRAM 1.5

Öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

p²¯£¥®´ ¡¶ ¡²¢¥´³«²¡¦´¥®

Källa:Finansdepartementet

Under 1995 och 1996 tillkom det ca 65 000 nya arbetstillfällen i den privata sektorn. Det var framför allt inom industrin som sysselsättningen ökade till följd av en kraftig ökning av industriproduktionen. Eftersom denna sektor har en större andel män som anställda har arbetslösheten för män fallit kraftigare än för kvinnor; från 9,1 procent 1994 till 8,5 procent 1996. Den exportinriktade sektorn är av central betydelse för Sverige. Utan en stark privat sektor går det inte att ha en stark offentlig sektor.

P Q R S T U V W X Y QP

QYYP QYYQ QYYR QYYS QYYT QYYU QYYV

Män

Kvinnor

DIAGRAM 1.6

Öppen arbetslöshet män och kvinnor

p²¯£¥®´

Källa: Statistiska centralbyrån

I den offentliga sektorn har sysselsättningen i stort sett fallit under hela 1990-talet. Mellan 1990 och 1994 försvann 120 000 jobb i den offentliga sektorn. Därefter har sysselsättningen minskat med ytterligare 30 000 personer. Orsaken till denna utveckling är att den svaga ekonomiska utvecklingen i den privata sektorn under 1990-talets början ledde till kraftigt försvagade offentliga finanser. Den offentliga sektorn har en större andel kvinnor som anställda. Arbetslösheten för kvinnor har stigit från 6,7 procent 1994 till 7,5 procent 1996. Satsningen på 8 miljarder kronor till den kommunala sektorn kommer också att bidra till att vända den stigande arbetslösheten för kvinnor. Utan den starka uppgången för det svenska

näringslivet och den framgångsrika budgetsaneringen hade denna satsning inte varit möjlig.

VPPP VQPP VRPP VSPP VTPP VUPP VVPP VWPP VXPP

QYYP QYYQ QYYR QYYS QYYT QYYU QYYV QYYW QYYX QYYY RPPP

DIAGRAM 1.7

Antal arbetade timmar

m©¬ª¯®¥² ´©­­¡²

Källa: Finansdepartementet

Under 1990-talet har produktiviteten stigit med i genomsnitt 2 procent per år. Samtidigt har dock medelarbetstiden ökat. Den höjda produktiviteten och den ökade medelarbetstiden tenderar i det korta perspektivet att öka arbetslösheten. På längre sikt är det positivt för den svenska ekonomin. Produktiviteten och människors vilja att arbeta utgör grunden för en hög standard.

Kvinnor fortsätter att förvärvsarbeta i nästan lika hög utsträckning som män. Det är en styrka för svensk ekonomi. Arbetsmarknaden är emellertid fortfarande könsuppdelad, vilket bl.a. leder till skilda villkor för kvinnor och män, t.ex. när det gäller löner och utvecklingsmöjligheter. De åtgärder regeringen nu föreslår bidrar till minskad könssegregering och ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

1.4.2. Ett modernare Sverige

Sverige skall stärkas för framtiden. Vi skall konkurrera med välutbildad arbetskraft, ett bra företagsklimat, en stark offentlig sektor samt med att vara ett ekologiskt föregångsland. De möjligheter som samarbetet i EU innebär för att stärka Sveriges förmåga skall aktivt tas tillvara.

Utbildning

Utbildning är en nödvändig förutsättning för att uppnå en uthålligt hög tillväxt. Nyckeln till lägre arbetslöshet, högre tillväxt, ökad jämställdhet och vidgad valfrihet är mer än något annat utbildning och kompetenshöjning. Samhällets omvandling medför att allt högre krav ställs på kunskap och kompetens. Förr räckte det med en utbildning i början av livet. Nu behövs ett livslångt lärande.

Sverige skall konkurrera med välutbildad arbetskraft. Tillgången på arbetskraft med högre utbildning, särskilt inom det naturvetenskapliga och tek-

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

niska området, är av central betydelse. Andelen högutbildade i det privata näringslivet i Sverige är mindre än i andra jämförbara länder. Av dessa skäl krävs en andra utbildningsrevolution i Sverige inför 2000talet. Regeringen har redan påbörjat en kraftfull insats i denna riktning

Under 1996 har riksdagen beslutat om en utbildningssatsning på i storleksordningen 10 miljarder kronor. Den är fullt ut finansierad. Att i en statsfinansiellt trängd situation satsa på utbildning är ett uttryck för den vikt regering och riksdag lägger på utbildningen. Antalet reguljära utbildningsplatser vid universitet och högskola har utökats med 30 000 och antalet reguljära vuxenutbildningsplatser med 100 000. Antalet sökande till högskolan har dock ökat mycket den senaste femårsperioden. En fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen är därför nödvändig för att bereda fler ungdomar plats och samtidigt ge möjlighet för fler vuxna att genomgå en grundläggande högskoleutbildning eller vidareutbildning.

Det är nu möjligt att ytterligare öka denna utbildningssatsning. Istället för passiv arbetslöshet kan utbildning stärka såväl enskilda människor som Sveriges långsiktiga tillväxt:

– Under hösten 1998 skall det tillkomma 15 000

nya högskoleplatser och under hösten 2000 ytterligare 15 000, dvs. sammanlagt 30 000 nya platser. Därigenom kan 60 000 nya permanenta högskoleplatser inrättats under perioden 1997– 2000. – En utökning av vuxenutbildningssatsningen för

arbetslösa med möjlighet till ersättning motsvarande a-kassa. Regeringen bedömer att den utökade satsningen till stor del kommer att gälla vuxna över 25 år som är långtidsarbetslösa. Utbyggnaden sker successivt för att omfatta 40 000 platser hösten år 2000. Därmed har totalt 140 000 platser inom vuxenutbildningen skapats år 2000. Kunskapslyftet blir verklighet. – En ny modern gymnasial lärlingsutbildning in-

förs. Utbildningen inleds med två års gemensam utbildning för alla inom programmet. Därefter ges möjlighet att antingen välja den traditionella studievägen eller en arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning varvad med studier i syfte att främja samspelet mellan skola och näringsliv. Vidare inrättas ett praktikprogram inom ramen för det s.k. individuella programmet.

– Resurstillskottet till kommunsektorn ger grund-

skolan bättre förutsättningar att uppfylla sina mål för alla elever. Enligt regeringen bör tillskottet leda till att förstärkta resurser ges till elever med behov av särskilt stöd, och att en särskild satsning görs på miljö, natur och teknik i skolan. – Den kvalificerade yrkesutbildningen utökas med

1 500 platser hösten 1997 och ytterligare 2.800

platser hösten 1998. Totalt kommer det att finnas ca 9 000 platser hösten 1998. Utbildningen är på eftergymnasial nivå och en tredjedel av den är arbetsplatsförlagd.

Framgångsrika och växande företag

Den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna och det därpå ökade förtroendet och de fallande räntorna har varit av stor vikt för företagandet. Antalet konkurser har minskat kraftigt. Antalet nyetableringar ligger på närmare 30 000 per år. Industrins lönsamhet – mätt som vinstandel av förädlingsvärdet – har stigit från 25 procent 1992 till 40 procent 1995. Räntabiliteten på eget kapital har under samma period stigit från 2,5 till 21 procent. De utländska direktinvesteringarna har stigit från runt 30 miljarder kronor i början av 1990-talet till att överstiga 100 miljarder kronor 1995.

P

UPPP QPPPP QUPPP RPPPP RUPPP SPPPP

QYYP QYYQ QYYR QYYS QYYT QYYU QYYV

DIAGRAM 1.8

Utvecklingen av företagskonkurser och nyetableringar 1990-1996

a®´¡¬

Källa: SCB

Konkurser

Nyetableringar

Anm: Nyetableringar avser företag med en omsättning på minst 30 000 kronor.

Endast genom starka företag i en konkurrenskraftig miljö kan Sverige fortsätta att utveckla ett gott samhälle med hög tillväxt och välstånd för hela folket. Det har dock inte varit möjligt att helt undanta näringslivet från budgetsaneringen. Samtidigt är det företagen som snabbast känner av de sänkta räntorna och uppgången i den inhemska ekonomin. Med sunda statsfinanser ökar även företagens styrka. När tryggheten hos medborgarna ökar och tilliten till de offentliga välfärdssystemen stärks kan den inhemska efterfrågan öka. En fortsatt ansvarstagande finanspolitik är därför det viktigaste bidraget till ett gott företagsklimat.

Riksdagen har därtill beslutat om en rad förbättringar i villkoren för företag som t.ex. sänkta socialavgifter med särskild inriktning på småföretag, lättnader i ägarbeskattningen för små och medelstora företag samt förenklingar i skattereglerna. Detta hindrar inte att ytterligare åtgärder behöver genomföras för att stärka företagen och då särskilt de små och medelstora:

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

– Vid start av eget företag ges rätt till tjänstledighet

under 6 månader. En förutsättning är dock att det nya företaget inte konkurrerar med det gamla.

– Nedsättningen av arbetsgivaravgifter med sär-

skild inriktning mot mindre företag utvidgas och kommer att omfatta en lönesumma på högst 850 000 kronor per år. – Beskattningen av små och medelstora företag

lindras genom att det s.k. löneunderlaget höjs från 70 till 100 procent vid beräkning av lättnadsutrymmet. – Enskilda näringsidkare ges möjlighet att ta ut en

större del av inkomsten som kapitalinkomst. – Det s.k. kapitalförlustbegreppet utmönstras ur

lagstiftningen, vilket gör det möjligt att dra av t.ex. förluster på grund av att man utsatts för brott.

– Villkoren för livsmedelsproduktion förbättras yt-

terligare genom att 0,7 miljarder kronor satsas på bl.a. en utbyggnad av miljöprogrammet för jordbruk så att detta EU-stöd kan utnyttjas fullt ut. Hälften finansieras av EU. Därmed utnyttjas nu miljöstöden fullt ut samtidigt som jordbrukets roll som en framtidsnäring ytterligare förstärks. – Regeringen aviserar ett tillskott för informations-

insatser m.m. till kooperativt företagande och kvinnors företagande. – Krånglet skall minska. Ett förslag om ett nytt sys-

tem för skatteinbetalningar kommer under våren att föreläggas riksdagen. Så kallade skattekonton kan därigenom tas i bruk redan nästa år. Det kommer att underlätta och effektivisera företagens arbete på en rad sätt.

– Produktionsskatten på vattenkraft sänks vilket

har särskild betydelse för den elintensiva industrin. – För att gynna små företag aviserar regeringen ett

utvidgat särskilt högriskskydd under sjuklöneperioden. – Regeringen kommer att lägga förslag om direkt-

avdrag för investeringar i biobaserad energiproduktion.

Hållbar tillväxt

En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag klarar våra behov utan att äventyra förutsättningarna för framtida generationer. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 betonade sambandet mellan social, kulturell, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Ekonomisk utveckling, en rik kultur och social välfärd måste gå hand i hand med skydd av miljön och hushållning med naturresurserna.

Vi i de rikare länderna har ett särskilt ansvar. Trots att vi utgör en begränsad del av jordens befolkning så står vi för huvuddelen av den globala belastningen på miljö och naturresurser. Vi har också de största möjligheterna att ändra livsstil och teknik eftersom vi kommit längst i ekonomisk utveckling och social välfärd. För oss är den nya stora uppgiften inför 2000-talet att utveckla den ekologiska hållbarheten.

Programmet för att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet bär i sig en tillväxtpotential och skall därför ses som en del i politiken för att stärka Sveriges konkurrenskraft och öka sysselsättningen. Omställningen medför ett ökat behov av investeringar och utvecklande av modern teknik. Detta gäller inte minst på energiområdet. Om Sverige går före och utvecklar ny teknik kan nya marknader skapas för svenska företag och många nya företag etableras på enerigområdet. Satsningen på den högre utbildningen, med särskild inriktning mot naturvetenskap och teknik, fyller ur detta perspektiv ett viktigt syfte.

En rad insatser har redan gjorts för att förbättra miljön och hushålla med naturresurserna. Regeringens ambition är att öka takten i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Det skall ske inom tre områden: Åtgärder för nationella investeringar, satsning på lokala investeringar och generella åtgärder för att påverka arbetet inom alla berörda samhällsområden.

Investeringarna är av avgörande betydelse för omställningen till ekologisk hållbarhet. Därför föreslås ett investeringsprogram på 5,4 miljarder kronor under tre år. Detta skall gå till investeringar som ökar den ekologiska hållbarheten. Avsikten är bl.a. att tidigarelägga investeringar och öka investeringstakten. Det lokala perspektiven i arbetet för en hållbar utveckling är av central betydelse. Många kommuner arbetar aktivt med lokala Agenda 21. För att bygga vidare på denna positiva utveckling föreslår regeringen medel till lokala investeringsprogram. Alla kommuner ges möjlighet att i samverkan med olika lokala investerare utforma och föreslå program för insatser som ökar den ekologiska hållbarheten. Målet är att hela Sverige skall delta i omställningsarbetet. De kommuner eller grupper av kommuner som utses inledningsvis har en viktig roll som föregångare i arbetet.

Staten skall i detta arbete vara ett föredöme. Verksförordningen kommer att ändras så att det krav som ställs på verksamheten med hänsyn till ekologiskt hållbar utveckling beaktas. Myndighetsinstruktionerna ses över. Statsförvaltningen skall arbeta mer med miljörevisorer och miljöledning. De statliga stöden bör utformas så att hållbarheten främjas. Det kan t.ex. gälla miljökrav på byggande.

Vidare skall den offentliga upphandlingen i större utsträckning gynna miljön. Ekonomiska styrmedel skall användas aktivt, och regeringens större propositioner av betydelse i detta sammanhang skall åtföljas

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

av en ekologisk hållbarhetsbeskrivning. Detsamma gäller statliga utredningar.

En effektivare energianvändning och ökad användning av förnybara energikällor är en avgörande del i omställningsarbetet. Därför förelår regeringen ett program som omfattar 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod i detta syfte. Programmet ingår i de i proposition 1996/97:84 föreslagna riktlinjerna för energipolitiken som syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från förnybara energikällor. Programmets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara ett föregångsland när det gäller att skapa en ekologisk hållbar utveckling.

Vidare aviseras ett nationellt investeringsprogram för ökade infrastrukturinvesteringar som bidrar till en ökad sysselsättning. I programmet ingår vissa kostnader för utbyggnad av Botniabanan mellan Nyland och Umeå. Programmet medger också en finansiell beredskap för ett fortsatt statligt stöd till Inlandsbanan. Vidare ingår en nationell finansiering av vissa storstadsprojekt i Stockholm och Göteborg. Denna nationella finansiering kommer att omprövas när förutsättningarna för regional finansiering ytterligare utretts.

En rad generella åtgärder vidtas. Regeringen avser att årligen i budgetpropositionen redovisa hur arbetet på respektive område fortskrider och att i en särskild skrivelse följa upp det samlade arbetet. Indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling skall utvecklas. Propositioner och utredningar av betydelse skall redovisa effekterna på miljö och resursförbrukning. Ekonomiska styrmedel och den offentliga upphandlingen skall användas aktivt i arbetet. Hållbar utveckling bör vara ett övergripande mål för EU och få genomslag i EU:s politik på berörda områden.

Östersjösamarbetet

Sverige engagerade sig tidigt i att bistå de före detta kommunistländerna för att främja reformprocessen mot demokrati och marknadsekonomi. Öppnandet av dessa länder mot omvärlden vidgade våra egna perspektiv t ex när det gäller inriktningen av miljövården, kommunikationsmönster, handel och investeringar. Nya marknader med stor tillväxtpotential öppnas för svenska varor och företag. Sverige stärks när länderna runt omkring blir ekonomiskt starkare. I Östersjösamarbetet finns även en viktig EUdimension, inte minst i ljuset av den kommande utvidgningen av unionen.

Stora svenska insatser har under 1990-talet gjorts på bl.a. energi- och miljöområdena. Dessa insatser har gett upphov till betydande leveranser från svenska företag. En grundläggande förutsättning för en expansion av den svenska ekonomin är att Sverige

befinner sig i en dynamisk ekonomisk miljö. Därför är svenska företagsetableringar i Östersjöregionen till stor fördel för Sverige. Det svenska näringslivet har emellertid i jämförelse med näringslivet i de övriga nordiska länderna haft en ganska avvaktande attityd till satsningar såväl när det gäller handel som företagsetableringar.

Östersjöområdet har en mycket stor ekonomisk potential. För att stimulera de svenska insatserna och därmed också främja sysselsättningen i Sverige, har regeringen introducerat den s.k. Östersjömiljarden. Medlen skall under en treårsperiod användas för att stärka samarbete och utveckling kring Östersjön, bl.a. genom åtgärder och projekt inom de fem prioriterade områdena livsmedel, energi, utbildning, infrastruktur och miljö. I samarbete med bl.a. Världsbanken och EBRD förbereds stora satsningar på energi- och miljöprojekt i varje land. Därutöver har man tagit emot en mängd ansökningar från företag, kommuner och enskilda om stöd till olika projekt. Bedömningar av dessa projektförslag pågår för närvarande i regeringskansliet.

Östersjömiljarden är ett värdefullt komplement till de reguljära samarbetsinsatserna i central- och östeuropa som Sverige finansierat sedan 1989. Regeringen förbereder nu en fortsättning på programmet.

1.4.3. Vården, omsorgen och skolan

Under tre år i början av 1990-talet hade Sverige negativ tillväxt och tappade jämfört med en normal trendmässig utveckling drygt 10 procent av BNP. Därmed försvagades skatteunderlagen och de offentliga finanserna och omkring 10 procent av jobben i den offentliga sektorn försvann. Krisen i början av 1990-talet har lett till att mer än 100 000 jobb har försvunnit i kommuner och landsting.

Vid utformningen av saneringsprogrammet var en grundläggande princip att verksamheter skall prioriteras framför transfereringar. Detta har inneburit att statsbidragen till kommuner och landsting har hållits nominellt oförändrade trots att nästan alla andra budgetposter har fått vidkännas omfattande besparingskrav. Det har däremot inte varit möjligt att skydda den kommunala sektorn mot effekterna av den svaga ekonomiska utvecklingen. Kommuner och landsting har utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar. Alternativet – att inte göra något åt de statsfinansiella problemen – hade emellertid varit ännu värre för kommuner och landsting. Växande räntekostnader för statsskulden hade snabbt trängt undan väsentliga utgifter för välfärden.

Att hejda sysselsättningsfallet i kommuner och landsting är avgörande för såväl arbetslösheten som för kvaliteten på vård, omsorg och skola. En satsning på verksamheterna skapar trygghet för både dem som är anställda och dem som är i behov av kommu-

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

nal service, samt för att upprätthålla respekten för och tilliten till den offentliga verksamheten. Den har också en stor betydelse för möjligheten till jämställt förvärvsarbete. Tillit till välfärden och trygghet i anställningen är avgörande för hushållens efterfrågan. Stabilitet i den kommunala sektorn kan därför få gynnsamma effekter även på den privata sysselsättningen.

Regeringen föreslår i denna proposition en nivåhöjande satsning på 8 miljarder kronor för 1998 och framåt till kommuner och landsting. Detta utrymme har skapats tack vare den framgångsrika saneringen av de offentliga finanserna. Under 1995 och 1996 har sysselsättningen i den kommunala sektorn fortsatt att falla. Att i dagens arbetsmarknadsläge ytterligare öka arbetslösheten genom att minska på den offentliga personalen är dålig ekonomisk politik. Regeringen har därför i tilläggsbudgeten för 1997 föreslagit att halva beloppet, 4 miljarder kronor, skall gälla redan under andra halvåret 1997. Regeringen föreslår också att tidpunkten för införande av balanskravet för kommuner förskjuts till samma år som för landstingen, nämligen år 2000.

Samhällets förmåga att möta vård och omsorgsbehoven hos gamla och sjuka är avgörande för välfärdssystemets legitimitet. Den är därmed också en viktig komponent i de förutsättningar som skapar trygghet och framtidstro. Den svenska sjukvården och omsorgen är i ett internationellt perspektiv av hög kvalitet. Det finns dock brister och otillfredsställda behov som hotar att växa om inte verksamheterna utvecklas och ytterligare resurser tillförs. De ökade statsbidrag som nu föreslås bör leda till att antalet sysselsatta inom den kommunala sektorn ökar och att resurstillskottet tillförs vården, omsorgen och skolan. Regeringen anser att inriktningen bör vara att resurstillskottet leder till att kommuner och landsting vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir kortare, kvaliteten i äldreomsorgen blir högre, de psykiskt störda ges en bättre vård och omsorgen och vården i livets slutskede förbättras. Resurstillskottet bör vidare leda till att förstärkta resurser ges till elever med behov av särskilt stöd och att särskild satsning görs på miljö, natur och teknik.

Tillskottet samt det uppskjutna balanskravet skapar utrymme i tiden för ett mer långsiktigt omstruktureringsarbete. Till följd av den demografiska utvecklingen bedöms behoven av kommunal verksamhet fortsätta att öka även efter sekelskiftet. Det är således nödvändigt att även i fortsättningen ständigt arbeta med att åstadkomma ett bättre utnyttjande av befintliga resurser. Regeringen vill därför framhålla att arbetet med omstruktureringen och effektiviseringen av den kommunala verksamheten måste fortsätta även om statsbidragen nu ökar.

För att ytterligare höja kvaliteten inom den offentliga sektorn under 1997 och 1998 kommer resursarbeten, den s.k. Kalmarmodellen, att temporärt införas. Det innebär att den offentliga sektorn får ta

emot en långtidsarbetslös som utför kvalitetshöjande arbete och erhåller ersättning motsvarande a-kassa under maximalt 6 månader med möjlighet till förlängning till 9 månader. Resursarbetena är en tillfällig lösning och inte ett permanent inslag.

Den nu föreslagna 8-miljarderssatsningen är en del av en större insats för att stärka verksamheterna i välfärden. Återbetalningsskyddet som utfärdades hösten 1996, med anledning av att de preliminära skatteinkomsterna räknades upp med 2,6 miljarder kronor, skapar en god grund för att sysselsättningen i den kommunala sektorn inte skall fortsätta falla utan tvärtom öka. Välfärdens kärna stärks. Eftersom andelen kvinnor som jobbar i offentlig sektor är stor, har dessa insatser särskilt positiva effekter på kvinnors möjlighet att få arbete.

Utjämningssystemets effekter för resursfördelningen mellan kommuner och landsting med befolkningsminskning och sådana med befolkningsökning behöver belysas närmare. Frågan bör med förtur behandlas av den parlamentariska kommitté som har till uppgift att utvärdera utjämningssystemets effekter.

Många människor känner i dag en oro i vardagslivet och en bristande trygghet på gator och torg. Regeringen aviserar därför ett tillskott på 200 miljoner kronor 1998 till rättsväsendet för bl.a. satsningar inom polisen. Denna satsning på lag och rätt syftar till att bekämpa brottsligheten och öka tryggheten.

Regeringen överväger frågan om privata pensionsförsäkringars ställning vid inkomstberäkningar av efterlevandepensionen. Regeringen återkommer med förslag i budgetpropositionen.

1.4.4. Offensivare arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll i den ekonomiska politiken. Den främjar tillväxt och sysselsättning genom att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverka inflationsdrivande bristsituationer, stärka arbetskraftens kompetens och förebygga permanent utslagning av personer från arbetslivet. Arbetsmarknadens funktionssätt är av avgörande betydelse för att målet om 4 procents öppen arbetslöshet år 2000 skall kunna uppnås.

Regeringen har sedan den tillträdde arbetat med att reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Utbildning och kompetenshöjning är ett centralt inslag i strategin för att återföra arbetslösa till reguljärt arbete. De lokala arbetsförmedlingarna har stärkts. Kommunerna har fått ett starkare inflytande. De arbetsmarknadspolitiska medlen har blivit mer flexibla och individuellt anpassade. Konkreta och realistiska individuella handlingsplaner upprättas mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen. Därigenom tydliggörs både den arbetssökandes och arbetsförmedlingens ansvar. Syftet är att påskynda återgången till den reguljära arbetsmarknaden.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Den höga arbetslösheten och stora åtgärdsvolymen ställer arbetsmarknadspolitiken inför svåra påfrestningar. Ett sådant problem är undanträngningseffekterna, bl.a. i form av att personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utför arbete som i annat fall skulle ha utförts av reguljärt sysselsatta. Åtgärder med en hög subvention av arbetskraften är verkningsfulla och möjliga enbart om de omges med ett regelverk som minskar sådana undanträngningseffekter. Subventionen måste riktas in mot arbetslösa som utan subvention skulle haft svårt att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden, t.ex. långtidsarbetslösa. Åtgärder som medför risk för en relativt stor undanträngning kan endast accepteras om subventionen inte är för hög. Åtgärden innebär då ett relativt stort åtagande av den som tillhandahåller åtgärdsplatsen och därmed en lägre tröskel för omvandling till reguljärt arbete.

Ett annat problem är att de stora åtgärdsvolymerna kan leda till att kvalitetskraven på arbetsmarknadspolitiken sänks. Regeringen aviserar därför ett tillskott på 1 miljard kronor till yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildningen för att höja kvaliteten. Därmed minskar risken för att det uppkommer brist på vissa yrkesgrupper. Arbetsmarknadsverket kommer också att tillfälligt tillföras ytterligare personalresurser för 1997.

Under återstoden av 1997 ges en möjlighet till tillfällig avgångsersättning för äldre långtidsarbetslösa. Möjligheten ges till dem som är mellan 60 och 64 år samt har varit inskrivna vid arbetsförmedlingen under minst 12 månader under tiden 1 januari 1996 till 15 april 1997. Ersättningen är permanent och motsvarar a-kassa utan aktiveringskrav. Regeringens avsikt är att senast i samband med budgetpropositionen föreslå att en s.k. generationsväxling skall genomföras. Regeringen kommer under hösten därutöver att presentera ytterligare förslag till ungdomsåtgärder.

För att motverka passivitet och utslagning aviserar regeringen en försöksverksamhet för arbetslösa att deltaga i olika projekt. Avsikten är att regeringen skall kunna medge undantag från vissa regler i bidraget för arbetslöshetsförsäkringen. Deltagare skall vara berättigade till a-kassa eller KAS. Försöket är tidsbegränsat fr.o.m. den 1 juli 1997 till utgången av 1998, därefter skall en utvärdering genomföras. Den totala omfattningen är 500 miljoner kronor 1997 och 1 miljard kronor 1998. Härmed uppnås en flexiblare användning av bidraget till arbetslöshetsersättningen och ytterligare steg mot ett ökat utrymme för den kommunala nivå i arbetsmarknadspolitiken tas.

Arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till trygghet vid omställning från ett arbete till ett annat, inte utgöra ett permanent försörjningssystem. Under arbetslöshetsperioden ska aktiva insatser göras som förstärker den enskildes ställning på arbetsmarknaden, genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbild-

ning. Försäkringen bygger på en arbets- och kompetenslinje där aktiva insatser alltid skall komma i första hand. Arbetslöshetsförsäkringen utgör ett ömsesidigt kontrakt mellan den arbetslöse och samhället. Om den arbetslöse gör allt vad han eller hon kan för att åter få ett jobb ställer staten upp med att erbjuda utbildning och kompetenshöjning. Regeringen har föreslagit en höjning av ersättningsnivån från 75 procent till 80 procent från den 29 september 1997. Höjningen är fullt ut finansierad bl.a. genom en höjning av arbetslöshetskassornas bidrag till försäkringen.

1.4.5. Lönebildningen måste fungera

En väl fungerande lönebildning är en förutsättning för att arbetslösheten skall kunna halveras. Under de senaste 20 åren har lönebildningen inte fungerat tillfredsställande. Lönerna har ökat för snabbt i förhållande till våra viktigaste konkurrentländer. Inför 1995 års avtalsrörelse formulerade den s.k. Edingruppen, som var sammansatt av ekonomer hos arbetsmarknadens parter, en norm som kom att kallas Europanormen. Denna gick ut på att lönekostnaderna på den svenska arbetsmarknaden i genomsnitt borde öka i samma takt som i det övriga Västeuropa.

De förhandlingar som följde under år 1995 kom att leda till att lönerna ökade snabbare än i Västeuropa i övrigt. Detta har möjligen på kort sikt varit till fördel för många som har arbete, eftersom löneökningarna och den låga inflationen kortsiktigt ledde till den högsta reallöneökningen sedan det tidiga 1960-talet. Men det har också varit till nackdel för sysselsättningen i Sverige och därmed för såväl sysselsatta som arbetslösa p.g.a. högre kostnader för arbetslösheten. Lönebildningen har gått i otakt med sysselsättningen.

Konsekvenserna av brister i lönebildningen är annorlunda nu mot förr. Om lönekostnaderna steg mer i Sverige än i omvärlden under 1970- och 1980-talen medförde det på kort sikt ökad inflation och först på längre sikt försvagad konkurrenskraft och risk för arbetslöshet och devalvering. Den djupa krisen i början av 1990-talet uppkom efter en sådan process med hög inflation och försvagad konkurrenskraft. Utvecklingen visar att en beredvillighet att acceptera inflation inte ger en hållbart låg arbetslöshet. Inflationsvägen är stängd.

Om lönekostnaderna stiger mer i Sverige än i omvärlden i dagens situation med stabilt låga pris- och löneökningar i vår omvärld, internationellt integrerade kapital- och valutamarknader och en stängd inflationsväg medför det stigande räntor och därmed även på kort sikt ekonomisk åtstramning och stigande arbetslöshet.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Förr var det under en övergångstid möjligt att misslyckas och leva med konsekvenserna av brister i lönebildningen. Det är det inte längre. Nu leder högre löneökningar än i omvärlden till att massarbetslösheten biter sig fast.

Viktiga förutsättningar för lönebildningen bestäms av regeringens och riksdagens beslut avseende den samlade ekonomiska politiken, dvs. skatte- och transfereringssystemen, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken samt arbetsrätten inklusive lagstiftning om konflikter och medling. Men det helt avgörande direkta inflytandet över lönebildningen ligger hos arbetsmarknadens parter, som bestämmer de regler som styr avtalsförhandlingar och avtalsinnehåll.

Regeringen gav i maj 1996 i uppdrag åt parterna på arbetsmarknaden att fram till den 31 mars 1997 gemensamt formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning. Detta uppdrag har resulterat i flera bidrag. Av särskilt intresse är det samarbetsavtal som har ingåtts mellan arbetstagare och arbetsgivare inom industrin och det förslag som har arbetats fram inom LO:s s.k. LISAprojekt. Regeringen välkomnar samtliga förslag och avser att tillsätta en utredning för att arbeta vidare med en del av de konstruktiva förslag som framkommit. Utredningen skall bl.a. undersöka möjligheterna att förstärka medlingsinstitutionen.

1.5. Budget- och skattepolitiken

Budgetpolitiken karaktäriseras av fortsatt stramhet. Aktuella beräkningar visar att det finns ett reformutrymme på ca 14 miljarder kronor för 1998. För att säkra detta utrymme har följande principer tillämpats: De återstående delarna av konsolideringsprogrammet genomförs. Överskridanden av budgeterade belopp skall finansieras. Besparingsförslag som visar sig få mindre effekt än beräknat skall kompletteras med nya åtgärder så att avsedda besparingar uppnås.

Utgiftstak 1998–2000

Den ekonomiska utveckling som ligger till grund för nuvarande beräkning är ur statsfinansiell synvinkel gynnsammare än den som budgetpropositionen baserades på. Denna utveckling i kombination med att de strama principerna för budgetpolitiken upprätthålls har lett till att ett utrymme för reformer uppkommer 1998. Utgiftsökningarna och skattelättnaderna som föreslås i denna proposition ryms därför inom de fastställda utgiftstaken och överensstämmer med de fastlagda budgetpolitiska målen. Utgiftstaken 1998 och 1999 ligger fast. Fördelningen mellan ut-

giftsområdena har dock reviderats sedan budgetpropositionen.

Taket för statens utgifter år 2000 föreslås vara 744 miljarder kronor. Denna nivå innebär att utgifterna realt sett är i stort sett oförändrade från de båda föregående åren. Utgiftstaket som andel av BNP sjunker därmed från 41,2 procent 1997 till 39,1, 38,0 och 36,7 procent 1998; 1999 respektive år 2000.

Saneringen av de offentliga finanserna

För att saneringen av statsfinanserna skulle ge ett snabbt, kraftigt och varaktigt resultat har arbetet bedrivits längs två linjer. Dels har ett konsolideringsprogram på sammanlagt 126 miljarder kronor genomförts, dels har institutionella förändringar som syftar till att förebygga och förhindra en framtida okontrollerad försämring av de offentliga finanserna vidtagits.

Konsolideringsprogrammet skall genomföras i sin helhet. Fortfarande återstår dock vissa delar att precisera och andra delar har ännu inte trätt i kraft. Dessa återstående delar kommer att preciseras och genomföras så att programmet får full effekt 1998. Varje halvår görs en uppföljning av programmet, senast i budgetpropositionen 1996 och nu även i denna proposition.

tabell QNV beslutslÄget QYYX

MIILJARDER KRONOR INKOMSTER UTGIFTER TOTALT

Preciserade beslut

59,4 65,0 124,4

Aviserade beslut

0,0 1,1 1,1

Återstår att åtgärda

0,0 0,0

0,0

Summa

59,4 66,1 125,5

Budgetprocessen

Stora förändringar av budgetprocessen och de institutionella förhållandena har ägt rum de senaste åren. Av de institutionella förändringarna är införandet av ett utgiftstak den mest genomgripande. Utgiftstaket omfattar i princip hela den offentliga sektorns utgifter. För staten, statsskuldsräntorna undantagna, samt socialförsäkringssektorn utanför statsbudgeten läggs ett utgiftstak fast. För kommunerna begränsas utgifterna indirekt genom att inkomsterna i form av skatt och statsbidrag begränsas samtidigt som ett balanskrav gäller för kommuner och landsting.

Utgiftstaket är treårigt och rullas varje år framåt. I 1996 års vårproposition fastställdes taken för åren 1997–1999. I föreliggande proposition föreslås tak för år 2000. Beräkningen av utgiftstaket bygger på prognoser för ett flertal samhällsekonomiska variabler såsom tillväxt, arbetslöshet, ränta och inflation. Taket är nominellt. Det statliga taket får inte överskridas. Om det krävs eller är önskvärt att utgifterna ökar inom vissa områden måste detta lösas genom omprövningar inom ramen för det totala taket.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Den första januari 1997 trädde lagen om statsbudgeten i kraft. Regelverken kring den nya budgetprocessen gavs därmed en fast form. Besluten om budgeten koncentreras, vilket ökar möjligheterna att göra prioriteringar mellan olika områden.

Ytterligare en del av de institutionella förändringarna är den skärpta uppföljningen av utgifterna under innevarande budgetår. Fackdepartementen har ansvar för att varje kvartal prognostisera utgifterna på samtliga anslag för det innevarande året. I de fall utgifterna ser ut att bli högre än budgeterat skall fackdepartementen komma med förslag till åtgärder för att förhindra att budgeten överskrids.

1.5.1. Skattepolitiken

Starka statsfinanser är ett grundläggande villkor för en uthållig välfärd. Det är viktigt att skattesystemet stimulerar till arbete och investeringar. Skatternas främsta syfte är dock att finansiera våra gemensamma utgifter. Tar man hänsyn till att även underskotten måste betalas har det egentliga skatteuttaget, dvs. skattekvoten plus det offentliga underskottet, sjunkit sedan 1993. Det förbättrade statsfinansiella läget gör att även det totala skatteuttaget kommer att kunna minskas något från 1999. En av flera tänkbara åtgärder är inkomstskattelättnader för låg- och medelinkomsttagare.

TU TW TY UQ US UU UW UY VQ VS VU

QYXP QYXR QYXT QYXV QYXX QYYP QYYR QYYT QYYV QYYX RPPP

DIAGRAM 1.9

Den egentliga skattekvoten

a®¤¥¬ ¡¶ bnp

Källa: Finansdepartementet

e§¥®´¬©§ ³«¡´´¥«¶¯´

Formell skattekvot

Skattesystemet medverkar till en rättvis fördelning. Ett exempel på detta är beskattningen av förmögenhet. En ny lag om förmögenhetsskatt har presenterats under våren. Skattesystemet är emellertid bara ett bland flera fördelningsinstrument. Minst lika viktig för att motverka ökade klyftor är en väl fungerande arbetsmarknad och en bra utbildningspolitik.

Det sammantagna resultatet av den ekonomiska politiken har medfört att företagsklimatet har förbättrats, trots att även företagen har fått bidra till saneringen av de offentliga finanserna. Företagsbeskattningen i Sverige är sedan länge förmånlig i ett

internationellt perspektiv. Lättnader i ägarbeskattningen har genomförts för att förbättra villkoren för nyinvesteringar och kapitalförsörjning i små och medelstora företag. Därigenom förbättras villkoren för de företag som inte har tillgång till den internationella kapitalmarknaden.

En rad åtgärder har genomförts och genomförs för att ytterligare förbättra företagsklimatet för de mindre och medelstora företagen. Nedsättningen av arbetsgivaravgifter med särskild inriktning mot mindre företag utvidgas och kommer att omfatta en lönesumma på högst 850 000 kronor per år. Beskattningen av små och medelstora företag lindras genom att det s.k. löneunderlaget höjs från 70 till 100 procent vid beräkning av bl.a. lättnadsutrymmet. Enskilda näringsidkare m.fl. kommer också att kunna ta ut en större del av inkomsten som kapitalinkomst. Det s.k. kapitalförlustbegreppet tas bort ur lagstiftningen, vilket gör det möjligt att dra av förluster t.ex. på grund av att man utsatts för brott. Skattereglerna har förändrats för att underlätta generationsskiften. Tjänstebeskattningsutredningen har lämnat sitt slutbetänkande som nu är föremål för remissbehandling. Det pågår även ett arbete för att förenkla skattereglerna för enskilda näringsidkare.

tabell QNW bolagsskatten i olika euMlÄnder

LAND BOLAGSSKATTESATS

Sverige

28,00

Belgien

40,17

Danmark

34,00

England

33,00

Finland

28,00

Frankrike

36,66

Grekland a) 40,00/35,00

Holland

35,00

Irland

38,00

Italien

53,20

Luxemburg

40,29

Portugal

39,60

Spanien

35,00

Tyskland b) 45,00/30,00

Österrike

34,00

a) lägre skattesats för noterade inhemska företag

b) lägre skattesats för utdelade vinster Källa: OECD

Under våren lägger regeringen förslag om ett nytt system för skattebetalningar. Därmed kommer både företagens och skatteförvaltningens arbete att underlättas och effektiviseras på en rad sätt. Det nya systemet med s.k. skattekonton skall träda i kraft den 1 januari 1998.

I strävan efter ett gott företagsklimat ingår också kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Konkurrensen får inte snedvridas av att en del företag

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

genom ohederlighet skaffar sig orättmätiga fördelar gentemot de hederliga. Regeringen har lagt en rad förslag som förbättrat och effektiviserat skattemyndigheternas arbete. Tidigare har 200 miljoner kronor per år avsatts till skatteförvaltningen som särskilda medel för skattekontroll. Genom ändring i revisionsreglerna kommer skattekontrollen att bli effektivare. I samma syfte har förslag nyligen lämnats till riksdagen om att skattemyndigheterna skall ges vidgade möjligheter att föra in uppgifter från andra myndigheter i skatteregistret. Flera utredningar som tillsatts inom området, bl.a. skatteflyktskommittén, skattekontrollutredningen och ekobrottsutredningen, har under vintern och våren lämnat förslag till ytterligare förbättringar inom området.

Ett högt skatteuttag ställer stora krav på att skattesystemet är ekonomiskt effektivt. Skatteplanering och andra snedvridningar kan annars undergräva ekonomins funktionsförmåga. För att skattesystemet skall ha en allmän acceptans är det viktigt att det är någorlunda enkelt och överskådligt och att möjligheterna till fusk och överutnyttjande är små. Genom skattereformen 1990–1991 fick Sverige ett hållbart skattesystem med förhållandevis enkla regler baserade på sunda principer. Sambandet mellan inkomsten och hur mycket man faktiskt betalade i skatt ökade väsentligt. Regeringen kommer att redovisa sin slutgiltiga bedömning av skattereformen i budgetpropositionen i höst.

Socialförsäkringarna finansieras genom allmänna egenavgifter, socialavgifter och allmänna skattemedel. De senaste åren har det gjorts stora förändringar av regelverket, bl.a. har egenavgiften omvandlats från en arbetslöshetsförsäkringsavgift till en sjukförsäkringsavgift samt höjts i flera etapper. Vidare har utgifter flyttats mellan de olika försäkringarna. Det har inneburit att en obalans uppstått i den meningen att intäkterna från de olika avgifterna inte motsvarar kostnaderna för motsvarande försäkringar. Sjukförsäkringen uppvisar t.ex. ett överskott, medan de pensioner som skattefinansieras uppvisar ett underskott. Totalt sett står socialavgifter och allmänna egenavgifter för 75 procent av socialförsäkringarnas samlade utgifter. Regeringen avser att se över strukturen på socialavgifterna och återkomma till riksdagen.

Skattepolitiken utgör också en del i arbetet för att göra Sveriges ekonomi långsiktigt hållbar även ur en ekologisk synvinkel. Genom att skatter används som ekonomiska styrmedel kan de bidra till att höja omvandlingstrycket och styra konsumtionen i miljövänlig riktning. Sverige ligger i dag mycket långt framme i beskattningen av fossila bränslen. Avskaffandet av försäljningsskatten för personbilar och den nya utformningen av beskattningen av förmånsbilar bidrar till att stimulera förnyelsen av bilparken. Därmed blir bilarna mer miljövänliga och trafiksäkra samtidigt som bilförmånshavarna får ökade incitament att minska det privata körandet. Den utredning som skall se över vägtrafikens samlade beskattning för att

uppnå en bättre styreffekt vad avser trafiksäkerhet och miljö kommer att redovisa sina resultat senare i år.

Vattenkraftskatten sänks. Därigenom skapas förutsättningar för sänkta elpriser för elintensiv industri. Regeringen avser att återkomma till frågan om nivån på och utformningen av produktionsskatten på el på längre sikt.

Utformningen av energibeskattningen kommer också att ses över. Uppgörelsen om det framtida energisystemet är klar, och skatteväxlingskommitténs och alternativbränslekommitténs förslag är ute på remiss. Frågorna om energibeskattningen bereds nu i ett sammanhang inom regeringskansliet. Viktiga utgångspunkter är att åstadkomma en bättre miljöstyrning, att genomföra inriktningen från energiuppgörelsen samt att den energiintensiva industrins konkurrenskraft inte skall äventyras. Avsikten är att en ny utformning av energibeskattningen skall kunna presenteras under våren 1998 och att den skall kunna träda i kraft 1999.

Skatteväxlingskommittén rekommenderar att en successiv skatteväxling genomförs. Regeringen avser att senare för riksdagen redovisa sin bedömning av frågan och också presentera olika förslag. Under det närmaste året kommer en avfallsskatt att införas.

1.6. Rättvis fördelning

När regeringen tillträdde i oktober 1994 var Sverige i ett mycket utsatt läge. Lånebehovet beräknades för budgetåret 1994/95 uppgå till 230 miljarder kronor. Var tredje krona i statsbudgeten utgjorde en lånad krona. I förlängningen hotade en statsfinansiell kollaps. En sådan utveckling hade varit oacceptabel, inte minst på grund av de fördelningspolitiska effekter den skulle ha fått. De människor som mest behöver den offentliga sektorn skulle ha drabbats hårdast om budgeten inte sanerats.

Saneringsprogrammet utformades efter tre grundläggande principer.

– Det skulle verka så snabbt som möjligt. Därmed

skulle statsskulden sluta växa och utgifterna för statsskuldsräntorna hållas nere samtidigt som ett återvunnet förtroende för den ekonomiska politiken skulle få räntorna att falla. – Bördorna skulle bäras rättvist. De som hade det

bäst ställt skulle bära den tyngsta bördan. – Vården, omsorgen och skolan skulle prioriteras

framför transfereringar. Det går att i efterhand kompensera några år med lägre materiell standard. En otrygg omsorg de första levnadsåren eller en förlorad skoltid är däremot nästan omöjlig att ersätta.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Rättvis fördelning är ett av de viktigaste målen för politiken. Regeringen är dock väl medveten om att de gångna årens förda politik har inneburit påfrestningar för många människor. En budgetsanering på 126 miljarder kronor märks givetvis i människors vardag. Med en så omfattande budgetsanering på kort tid har det varit oundvikligt att även svagare grupper fått göra stora uppoffringar. Samtidigt står det helt klart att saneringspolitiken var absolut nödvändig. I längden finns inte något utrymme för att bedriva en rättvis fördelningspolitik, om det saknas en fast grund bestående av sunda finanser. Det är därför de svagare grupperna som har allra mest att vinna på stärkta offentliga finanser. Även lägre räntor, prioriteringar av de offentliga välfärdsverksamheterna samt kraftsamlingen mot arbetslösheten har gynnsamma fördelningseffekter.

Regeringen har fortlöpande redovisat de fördelningspolitiska effekterna av den förda politiken. För att bördorna skall bäras rättvist har saneringsprogrammet omfattat både höjda skatter och besparingar.

MW MV MU MT MS MR MQ

P

Q R S T U V W X Y QP

DIAGRAM 1.10

Förändring av disponibel inkomst, justerad för för- sörjningsbörda, till följd av saneringsprogrammet

p²¯£¥®´

Decilgrupp

Källa: Finansdepartement

I diagram 1.10 redovisas en reviderad analys av saneringsprogrammets fördelningseffekter. Kalkylen avser de statiska effekterna av saneringsprogrammet, dvs. ingen hänsyn har tagits vare sig till vad som skulle ha hänt om ingenting hade gjorts eller till de fallande räntorna. Figuren visar de kombinerade direkta effekterna av i stort sett alla åtgärder inom skatte- och transfereringssystemen då alla åtgärder trätt i kraft 1998. Hushållen är uppdelade i deciler (tiondelar) beroende på ekonomisk standard (i decil 1 finns de med lägst ekonomisk standard, i decil 10 de med högst). Hänsyn har tagits till hushållens sammansättning.

Åtgärderna i skattesystemet, socialförsäkringen och bidragen har enligt de nya beräkningarna en något jämnare fördelningspolitisk profil än i tidigare redovisade kalkyler. Det beror främst på att effekterna av den reducerade uppräkningen av basbeloppet mildras på grund av förbättringarna i statsfinanserna och den kraftigt minskade inflationen. Basbeloppet för 1998 antas räknas upp med 80 procent

av förändringen i KPI i stället för med 60 procent. De höjda ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna till 80 procent bidrar också till en jämnare profil, liksom även att åtgärderna i arbetslöshetsförsäkringen inte får den utformning som tidigare antagits. Resultaten har också delvis påverkats av uppdateringen med de senaste riksdagsbesluten. Vid revideringen har använts en mer aktuell databas, nya ekonomiska antaganden om inflation, ränteläge, löneökning osv. samt i flera fall förbättrade metoder för att efterlikna olika åtgärder.

MX MW MV MU MT MS MR MQ

P

k¶©®®¯²

mä®

DIAGRAM 1.11

Effekter för kvinnor och män av saneringprogrammet disponibel inkomst

p²¯£¥®´

Källa: Finansdepartemenet

Anm: Kvinnors och mäns arbetsinkomster och transfereringar har beräknats efter skatt. För makar har hushållets skattefria transfereringar delats lika.

Analyserna visar också att nettoeffekterna av saneringsprogrammet i genomsnitt i stort sett är lika för kvinnor och män (diagram 1.11). Män berörs i högre grad av skatteåtgärderna, kvinnor främst av minskade transfereringar.

Ett annat sätt att studera effekterna av saneringsprogrammet är att se hur stor del respektive inkomstgrupp har bidragit med i saneringen av de offentliga finanserna. I diagram 1.12 visas utfallet av gjorda beräkningar. Resultatet är att den femtedel som har den högsta ekonomiska standarden (decil 9 och 10 tillsammans) bidrar med drygt 40 procent av saneringen, medan den femtedel som har lägst ekonomisk standard (decil 1 och 2 tillsammans) bidrar med knappt 13 procent.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

MSP MRU MRP MQU MQP

MU P

Q R S T U V W X Y QP

DIAGRAM 1.12

Andel av saneringsprogrammet som respektive decilgrupp bidrar med

p²¯£¥®´

k䬬¡Z f©®¡®³¤¥°¡²´¥­¥®´¥´ d¥£©¬§²µ°°

Den förda ekonomiska politiken har haft som en central uppgift att skapa förutsättningar för en lägre ränta. I april 1995 var räntan på en tioårig statsobligation 11,2 procent. Två år senare, i april 1997 ligger motsvarande ränta på 7,1 procent. Den lägre räntenivån bidrar på olika sätt till att tillväxten kan ta fart och till att sysselsättningen kan öka. Förutom att den gör det lättare att bära finansieringen av en investering minskar den även boendekostnaderna. Som framgår av diagram 1.13 är fördelningseffekterna av en sänkt räntenivå i huvudsak positiva. Alla decilgrupper tjänar på lägre räntor. Hushåll med lägst standard får emellertid den största förbättringen, främst eftersom en större andel av deras inkomster går till boendet. Boendekostnaderna är starkt beroende av räntenivån.

P Q R S T U V

Q R S T U V W X Y QP

DIAGRAM 1.13

Fördelningseffekter av den lägre räntan.

p²¯£¥®´

Källa:Finansdepartementet

Decilgrupp

Anm: Beräkningen visar förändringen av hushållens inkomster vid fullt genomslag av en bestående räntesänkning motsvarande ca 4 procentenheter lika för alla hushåll, i form av minskade ränteinkomster, ränteutgifter och bostadsutgifter. Värdeförändringar på olika tillgångar beaktas ej.

Den största fördelningspolitiska orättvisan finns idag mellan dem som saknar jobb och dem som arbetar. Den är inte enbart ekonomisk utan kanske framför allt mänsklig. Att inte ha ett jobb att gå till ökar utanförskapet och passiviserar. Det är ett av många skäl till att riksdagen på förslag av regeringen har ställt sig bakom målet att halvera den öppna arbets-

lösheten till 4 procent år 2000. I diagram 1.14 visas en beräkning av de omedelbara fördelningspolitiska konsekvenserna av en halverad öppen arbetslöshet till år 2000. En sådan utveckling har en mycket god fördelningsprofil.

P PLR PLT PLV PLX

Q QLR QLT QLV QLX

R

Q R S T U V W X Y QP

DIAGRAM 1.14

Fördelningseffekter av en halverad arbetslöshet

p²¯£¥®´

Källa: Finansdepartementet

Decilgrupp

Anm: Ett förenklat räkneexempel som visar effekterna på hushållens disponibla inkomster om arbetslösa får sysselsättning och lön i stället för arbetsmarknadsstöd.

Den kraftigt ökade inkomstspridningen 1994 har oroat många och tagits som bevis för att inkomstklyftorna ökar kraftigt i Sverige under 1990-talet. Analyserna i budgetpropositionen 1996 pekade dock på att ökningen var tillfällig och berodde på exceptionellt höga realisationsvinster 1994 (bilaga 4, prop. 1996/97:1). Många hushåll sålde aktier och andra värdepapper för att dra nytta av den tillfälligt låga skatten på realisationsvinster. De preliminära resultaten från SCB:s undersökning av hushållens inkomster visar nu att inkomstspridningen minskade kraftigt 1995, dvs. det första året som åtgärderna i saneringsprogrammet började påverka inkomstfördelningen. Därmed är det tveksamt om utvecklingen hittills under 1990-talet tydligt visar på några statistiskt säkra generella ökningar av inkomstklyftorna.

Med en halverad arbetslöshet, fortsatt låga räntor och låg inflation ökar möjligheten betydligt att inkomstklyftorna under återstoden av detta årtionde återigen skall minskas. Den ekonomiska politiken har således lagt en god grund för att öka jämlikhet och välstånd för hela det svenska folket.

Bilaga 1

Svensk ekonomi

.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

Innehållsförteckning

Förord ................................................................................................. 6

1 Inledning........................................................................................... 6 1.1 Den svenska ekonomin 1997 och 1998.................................. 6 1.2 Utvecklingen inom olika områden.......................................... 7 1.3 Utvecklingen på medellång sikt............................................... 11

2 Internationell utveckling................................................................... 13 2.1 Utvecklingen i OECD-länderna .............................................. 13 2.2 Länderna utanför OECD ........................................................ 16 2.3 Risker avseende internationell utveckling ............................... 17

3 Kapitalmarknaderna ........................................................................ 18 3.1 Internationell utveckling.......................................................... 18 3.2 Utvecklingen i Sverige ............................................................. 19

4 Utrikeshandeln ................................................................................. 20 4.1 Varuhandeln............................................................................ 20 4.2 Bytesbalansen .......................................................................... 21

5 Näringslivets produktion.................................................................. 23 5.1 Industrin .................................................................................. 23 5.2 Byggnadsverksamheten ........................................................... 25

6 Arbetsmarknad................................................................................. 26

7 Löner ................................................................................................ 29

8 Inflation ............................................................................................ 32

9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion ................................... 34 9.1 Hushållens inkomster.............................................................. 34 9.2 Privat konsumtion................................................................... 35

10 Bruttoinvesteringar........................................................................... 38 10.1 Näringslivets investeringar....................................................... 38 10.2 Bostadsinvesteringar................................................................. 39 10.3 Lagerinvesteringar.................................................................... 40

11 Den offentliga sektorn...................................................................... 41 11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn...................................... 41 11.2 Den statliga sektorn ................................................................. 44 11.3 Allmänna pensionsfonden........................................................ 45 11.4 Den kommunala sektorn ......................................................... 46

12 Medelfristig kalkyl............................................................................ 48 12.1 Den reala kalkylen................................................................... 48 12.2 De offentliga finanserna .......................................................... 50

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

Tabellförteckning

1.1 Prognosförutsättningar .................................................................... 7 1.2 Nyckeltal........................................................................................... 8 1.3 Försörjningsbalans, 1995 - 1998...................................................... 9 1.4 Finansiellt sparande .......................................................................... 10 1.5 Medelfrist, 1997-2000...................................................................... 11

2.1 Svensk export fördelad per region.................................................... 13 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet................................................... 15 2.3 BNP-tillväxt per region..................................................................... 17

4.1 Export och import av varor ............................................................. 21 4.2 Bytesbalans ....................................................................................... 22

5.1 Näringslivets produktion.................................................................. 23 5.2 Nyckeltal för industrin ..................................................................... 24 5.3 Byggnadsverksamhet ........................................................................ 25

6.1 Arbetsmarknad................................................................................. 26 6.2 Sysselsättning i olika branscher ........................................................ 27 6.3 Konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder ................. 28

7.1 Timlöner ........................................................................................... 29

8.1 Konsumentpriser .............................................................................. 33

9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande ......... 34

10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren .............................................. 38 10.2 Övriga näringslivets investeringar.................................................... 39

11.1 Den offentliga sektorns finanser ...................................................... 41 11.2 Finansiellt sparande enligt ENS-definition....................................... 42 11.3 Skatter och avgifter .......................................................................... 43 11.4 Den offentliga sektorns utgifter ....................................................... 43 11.5 Staten inkl. sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna .......................... 45 11.6 Allmänna pensionsfonden................................................................ 45 11.7 Kommunsektorn .............................................................................. 46

12.1 Förutsättningar 1997-2000.............................................................. 48 12.2 Försörjningsbalans 1997-2000 ........................................................ 48 12.3 Nyckeltal, 1997-2000 ...................................................................... 49 12.4 Arbetsmarknad ................................................................................ 49 12.5 Den offentliga sektorns finanser ...................................................... 51 12.6 Kommunsektorns finanser åren 1998- 2000................................... 52

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

Diagramförteckning

1.1 BNP-utvecklingen, 1984-1998......................................................... 7 1.2 Bidrag till BNP-tillväxten från olika komponenter, 1996-1998...... 7 1.3 Förändring i finansiellt sparande i offentlig sektor, 1980 - 1998 .... 10

2.1 BNP-tillväxt i OECD, EU, Förenta staterna och Japan, 1996-1998 13 2.2 Företagens och konsumenternas förtroende i EU 1990-1997......... 14 2.3 BNP- och exporttillväxt i EU, 1990-1998 ....................................... 14

3.1 5-års obligationsräntor i USA och Tyskland.................................... 18 3.2 Kronan, index................................................................................... 19 3.3 Ränteutvecklingen i Sverige ............................................................. 19

4.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor, 1988-1998 ............................................................................. 20 4.2 Bytesbalans som andel av BNP i Sverige och EU 1980-1998.......... 22

5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1998............................................... 24 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel, 1980-1998 ................................. 24

6.1 Antal sysselsatta och personer i arbetskraften, 1980-1998 ............. 27 6.2 Öppen arbetslöshet och konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 1985-1998.......................................................... 28

7.1 Timlöneutveckling i hela ekonomin, 1980-1998............................. 30 7.2 Timlöneutveckling i industrin i Sverige och OECD 14, 1986-1998 30

8.1 Konsumentprisutveckling, 1985 - 1998........................................... 33

9.1 Hushållens förmögenhetskvot 1970-1998....................................... 35 9.2 Privat konsumtion 1980-1998 ......................................................... 36 9.3 Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot 1970-1998 .... 37

10.1 Investeringar och lönsamhet i industrin, 1980-1998....................... 38 10.2 Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter 1976-1998.......... 40

11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1980-1998 ................ 41 11.2 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- och nettoskuld, 1980 - 1998.................................................................. 42

12.1 Bidrag till BNP-tillväxten från olika komponenter, 1998-2000 ..... 49 12.2 Arbetslösa, 1990-2000..................................................................... 50 12.3 Befolkningen uppdelad på olika grupper, 1980-2000 .................... 50 12.4 Sysselsatta och arbetskraftsutbud, 1980-2000................................ 50 12.5 Offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2000...................... 51 12.6 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 1980-2000 ............ 51 12.7 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld samt nettoskuld, 1980-2000.................................................................... 51 12.8 Den kommunala sektorns finansiella sparande, 1980-2000........... 52

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

Svensk ekonomi

fÖrord

Föreliggande bilaga till 1997 års ekonomiska vårproposition beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1998.

Bedömningen av den internationella utvecklingen grundar sig på material från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den 26 mars 1997. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.

Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveckling i ett något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1997 och 1998 kompletteras med ett scenario över utvecklingen på medellång sikt. Dessa beräkningar är gjorda med stöd av Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FI-MO. Ansvarig för bilagan är departementsrådet Anders Palmér. Kalkylerna baseras på information t.o.m. den 9 april 1997.

Q inledning

1.1 Den svenska ekonomin 1997 och 1998.

Konjunkturavmattningen i Europa i slutet av 1995 och i början av 1996 innebar en dämpning även i Sverige. Botten nåddes under första kvartalet 1996. Därefter har aktiviteten i den svenska ekonomin gradvis stärkts, om än i måttlig takt. Enligt de preliminära nationalräkenskaperna steg BNP med 1,1 % under förra året. Nivån låg under fjärde kvartalet 1,8 % högre än under motsvarande period året innan. produktionen stiger samtidigt som sysselsättningen fortsätter att falla. Detta skapar en viss osäkerhet i

Bilden av den svenska ekonomin våren 1997 äremellertid splittrad, tydligast illustrerat av att bedömningen av ekonomin under 1997 och 1998.

Viktiga ekonomiska förhållanden ter sig starka, vid en internationell jämförelse. De offentliga finanserna fortsätter att förbättras i snabb takt, inflationstrycket är obefintligt och överskottet i bytesbalansen stiger. De flesta tecken tyder på att den återhämtning av ekonomin som inletts fortsätter och även stärks.

Tillväxtförutsättningarna för den svenska ekonomin är därmed i många avseenden goda. Det finns i utgångsläget outnyttjade resurser som kan tas i anspråk utan att inflationen tar fart. Den europeiska konjunkturen håller på att förstärkas och orderingången till exportindustin stiger. Den nedgång i räntorna som inträffade under andra hälften av 1995 och under 1996 bör leda till fortsatt gynnsamma effekter för ekonomin. Dessutom kommer de kontraktiva effekterna av konsolideringsprogrammet att successivt minska i omfattning, eftersom merparten av budgetförstärkningarna trätt i kraft 1995 och 1996. Därutöver kan anpassningen av de tidigare alltför stora lagren förväntas vara avklarad snart. Tillväxten, och främst då den privata konsumtionen, kommer sannolikt också att stimuleras av stigande tillgångspriser.

Det finns emellertid flera faktorer som försämrar tillväxtutsikterna. Arbetsmarknaden har försvagats betydligt sedan mitten av 1996. Detta dämpar hushållens framtidstro och konsumtionsvilja. Denna tendens förstärks av att hushållens sparkvot minskat betydligt under 1996 och realinkomsterna utvecklas svagt under 1997 bl.a. som en följd av skattehöjningar och transfereringsminskningar. Därmed är det finansiella utrymmet för en expansion av den privata konsumtionen mera begränsat än vad som framgått tidigare. Det visar sig också att de inhemska sektorerna - handeln, byggsektorn och den offentliga sektorn - släpar efter i förhållande till den utlandsberoende delen av ekonomin. Till de faktorer som skapar osäkerhet om tillväxten framöver hör också

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

utvecklingen på de finansiella marknaderna i Europa, inte minst mot bakgrund av osäkerhet kring EMU-processen. Dessutom har den amerikanska räntehöjningen fört med sig förväntningar om ytterligare höjningar vilket påverkat aktiemarknaderna runt om i världen.

Tillväxten i BNP väntas bli 2,3 % 1997 och 2,5 % 1998. Uppgången, som hittills i huvudsak drivits av den utlandskonkurrerande sektorn, kommer i ökad utsträckning att stimuleras av den inhemska efterfrågan. Tillväxten väntas emellertid inte bli tillräcklig för att öka efterfrågan på arbetskraft för perioden som helhet. Nivån på sysselsättningen väntas vara densamma 1998 som 1996. Däremot kommer de föreslagna arbetsmarknads- och utbildningsåtgärderna att minska utbudet av arbetskraft, vilket gör att den öppna arbetslösheten ändå faller. Denna väntas uppgå till 7,9 % resp. 7,1 % för de båda åren. Inflationen bedöms först stiga upp mot 2 % i slutet av 1997 för att därefter stabiliseras på en nivå av ca 1,5 %. Den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras gradvis, till -2,1 % av BNP 1997 för att nästa år uppvisa balans.

1.2 Utvecklingen inom olika områden.

Konjunkturen inom EU-området håller på att förbättras, bl.a. beroende på genomslaget av lägre räntor på den reala ekonomin och på att dollarns uppgång stärkt de europeiska företagens konkurrenskraft. Dessutom upphör de negativa effekterna av lageranpassningen. BNP-tillväxten väntas gradvis tillta, samtidigt som inflationstakten stabiliseras på en nivå under 2,5 %. I detta perspektiv ter sig en viss nedgång av arbetslösheten möjlig att uppnå.

Den amerikanska ekonomin fortsätter att visa styrka. Den goda tillväxten upprätthålls utan att inflationen stiger. En viss avmattning ter sig dock sannolik för 1998, särskilt om räntenivån höjs ytterligare. Sammantaget väntas tillväxten i OECD-området bli 2-2½ % under prognosperioden, med en svagt

stigande tendens. Norden framstår som den starkaste regionen med en tillväxt kring 3 % och med genomgående mycket goda ekonomiska förhållanden, med undantag av arbetslöshetssituationen i Finland, Sverige och i någon mån Danmark.

Den gynnsamma utvecklingen i övriga världen, inte minst i Sydostasien och Kina, väntas fortsätta. Därmed kommer marknadstillväxten för svensk export att gradvis tillta.

I takt med att kapacitetsutnyttjandet tilltar i många länder kan såväl korta som långa räntor antas stiga något. Uppgången har redan startat i Förenta Staterna och väntas i ett senare skede komma i Europa. De svenska korta räntorna antas ligga kvar på i stort sett nuvarande nivå. Obligationsräntorna väntas i viss mån följa den internationella trenden uppåt, men de stabilt låga inflationsutsikterna antas leda till att räntemarginalen mot Tyskland krymper något. Kronan antas förstärkas såväl gentemot dollarn som de europeiska valutorna, bl.a. beroende på att överskottet i bytesbalansen successivt växer. Prognosen bygger på förutsättningen att EMU-processen fortlöper någorlunda smärtfritt. Det kan emellertid inte uteslutas att oro uppstår på de finansiella marknaderna med betydande ränte- och växelkursrörelser som följd. I ett sådant läge kan Sverige - trots låg inflationstakt och förhållandevis starka statsfi-

tabell QNQ prognosfÖrutsÄttningar

1995 1996 1997 1998

BNP-tillväxt i OECD (16)

2,0 2,2 2,3 2,4

Konsumentprisökning i OECD (16)

2,4 2,2 2,2 2,3

Dollarkurs (SEK)

1

7,1 6,7 7,3 7,1

TCW-index

1

127,3 116,0 119,2 117,9

Tysk ränta 5 års statsobligation

1

6,0 5,0 4,4 4,9

Svensk ränta 5 års statsobligation

1

9,9 7,2 5,6 5,9

Svensk ränta 6 månaders ssvx

1

8,9 5,6 4,0 4,1

1

Årsgenomsnitt. Källa: Finansdepartementet.

-5 -4 -3 -2 -1

0 1 2 3 4 5

84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 1.1

BNP-utveckling 1984-1998

Procentuell förändring jämfört med motsvarande kvartal föregående år

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

-2 -1

0 1 2 3 4

BNP Nettoexport Bruttoinvesteringar Privat konsumtion Offentlig konsumtion Lagerinvensteringar

DIAGRAM 1.2

Bidrag till BNP-tillväxten från olika komponenter, 1996-1998

Procentenheter

1996 1997 1998

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

nanser - komma att drabbas mer än genomsnittet. I så fall försämras möjligheterna att uppnå en god ekonomisk utveckling.

Trots att arbetsmarknadsläget under 1996 blev sämre än väntat och inflationen lägre steg timlönerna i ekonomin snabbare än vad som prognosticerats i budgetpropositionen. Reallöneökningarna före skatt blev de högsta på över tjugo år. Genom allt lägre inflationsförväntningar och ökade ambitioner från arbetsmarknadens parter att åstadkomma lönemoderation ter sig dock en nedväxling sannolik. Eftersom nu löpande avtal i stor utsträckning täcker 1997 blir ändå löneökningarna i år betydligt högre än i omvärlden. Först nästa år kan en anpassning till europeisk nivå förväntas. En sådan utveckling kräver dock att arbetsmarknadens parter vill och kan förändra den svenska modellen för lönebildning i en sådan omfattning att ett förbättrat arbetsmarknadsläge kan kombineras med en långsammare ökning av nominallönerna.

tabell QNR nyckeltal

1995 1996 1997 1998

Timlön kostnad

3,4 6,1 4,7 3,5

KPI, dec.-dec.

2,6 -0,2 1,8 1,5

NPI, dec.-dec.

1,0 -1,3 -0,8 0,1

Disponibel inkomst

-0,4 -0,1 0,4 1,3

Sparkvot (nivå)

6,9 5,4 3,8 3,2

Industriproduktion

9,8 2,1 4,8 4,3

Relativ enhetsarbetskostnad

-2,1 14,3 -3,7 0,9

Öppen arbetslöshet

1

7,7 8,1 7,9 7,1

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1

4,4 4,5 4,7 4,7

Handelsbalans (miljarder kr) 106,0 120,0 135,9 152,9

Bytesbalans

2

2,1 2,5 3,5 4,2

Finansiellt sparande i

offentlig sektor

2

-7,9 -2,5 -2,1 0,0

Konsoliderad bruttoskuld

2

78,2 77,7 77,1 73,9

1

Andel av arbetskraften.

2

Procent av BNP Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inflationstakten blev under förra året lägre än vad de

flesta bedömare räknade med, särskilt med tanke på de relativt snabba lönekostnadsökningarna. Marginalerna inom handeln pressades därmed ytterligare. Till en del kan den gynnsamma prisutvecklingen förklaras av tillfälliga faktorer såsom den markanta räntenedgången och förstärkningen av kronkursen. Därutöver har inflationsförväntningarna fallit kraftigt, vilket sannolikt påverkat beteendet hos producenter och konsumenter. En hög prismedvetenhet hos konsumenterna gör det svårare att vältra över kostnadsökningar på priserna utan skapar i stället ett rationaliseringstryck. Även om tillfälliga faktorer inte längre får så stor neddragande effekt väntas ändå inflationen förbli låg och väl i linje med Riksban-

kens mål. Inflationstakten bedöms först stiga upp mot 2% för att sedan stabiliseras på ca 1 ½ % under senare delen av 1998. Denna bedömning förutsätter att löneökningarna blir betydligt lägre under 1998.

Exporten steg något långsammare under 1996 än

vad som beräknades i budgetpropositionen, vilket tyder på en något sämre konkurrenssituation än väntat. Svenska företag lyckades dock hålla sina marknadsandelar, trots att såväl kostnadsläge som relativpriser försämrades. Apprecieringen av kronan och det faktum att lönerna inom industrin steg betydligt snabbare än i omvärlden medförde att det relativa kostnadsläget försämrades med nästan 15 %. En viktigt förklaring till den goda exportutvecklingen var framgångarna inom telekommunikationsområdet och på de expansiva marknaderna i Asien. Företagen väntas i år sänka sina priser i internationell valuta, vilket är nödvändigt för att marknadsandelarna ska kunna bibehållas. Eftersom konjunkturen på Sveriges viktigaste avsättningsmarknader i Europa är på väg att förbättras, torde exporten kunna växa något snabbare 1997 än under 1996, vilket styrks av orderingången hittills i år. Under 1998 bedöms exportökningen dämpas något i samband med att marknadsandelarna sjunker svagt. Den totala

importen steg under 1996 med 3,5 % och varuim-

porten med endast 2 %, vilket var mindre än den underliggande efterfrågeutvecklingen. Under prognosperioden beräknas importen i högre grad följa den långsiktiga trenden för importkvoten, vilket i så fall resulterar i en årlig uppgång på 5 % eller något mer. Eftersom exporten är betydligt större än importen i utgångsläget och dessutom stiger snabbare, fortsätter handelsbalansen att visa ett gradvis större överskott. Därmed blir bytesbalansen allt starkare och saldot beräknas 1998 motsvara över 4% av BNP.

Även investeringarna steg långsammare än beräknat under 1996, såväl inom näringslivet som myndigheterna och bostadssektorn. Speciellt bygginvesteringarna dämpades kraftigt mot slutet av året. SCB:s enkätundersökningar för 1997 tyder på att industrins investeringar stagnerar medan en expansion sker inom övrigt näringsliv. Den låga aktiviteten inom bostadssektorn väntas bestå ännu en tid och även myndigheternas investeringar faller. En rad förhållanden tyder dock på att byggandet tar fart under 1998. Räntorna har kommit ned, vakanserna på bostadsmarknaden har stabiliserats och priserna har börjat stiga. En förhållandevis gynnsam industrikonjunktur innebär att industriinvesteringarna kan komma att ligga kvar på förra årets höga nivå för att nästa år växa ytterligare. Även de statliga myndigheterna har expansiva investeringsplaner. Totalt väntas bruttoinvesteringarna stiga med ca 1½ % i år och med upp mot 6 % nästa år. Omslaget för bygginvesteringarna väntas bli betydligt, från -3 % 1997 till + 7,5 % 1998.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

Produktionstillväxten hölls under 1996 tillbaka av ett betydande omslag i lagercykeln, motsvarande 1 % av BNP. Den tidigare starka lageruppbyggnaden övergick under året i en viss lageravveckling, i synnerhet inom handeln. Anpassningen nedåt av industrins färdigvarulager har dock gått relativt långsamt och fortsätter troligen i år, vilket gör att det positiva bidraget från lagerinvesteringarna blir något mindre i år än tidigare beräknat. Nästa år väntas lagerinvesteringarna ligga på ungefär oförändrad nivå, vilket medför att effekten på BNP blir försumbar.

Hushållens realinkomster stagnerade under 1996,

trots de rekordhöga reallöneökningarna. Orsaken står att finna i minskade företagarinkomster, och slutskattejusteringar och i kraftigt sjunkande transfereringar från den offentliga sektorn, vilket delvis berodde på lägre inkomster från sjuk- och föräldraförsäkringen. Även i år ser hushållens köpkraft ut att utvecklas svagt. En marginell ökning ter sig sannolik. Visserligen fortsätter lönerna att ge ett betydande positivt bidrag, men konsolideringen av de offentliga finanserna verkar i motsatt riktning. För 1998 förutses en uppgång i realinkomsterna på drygt 1 %, då den negativa effekten av ökad inbetalning av direkta skatter avtar.

Den privata konsumtionens utveckling är i nuläget

svårbedömd. Förra året steg konsumtionen med 1,5 %, trots stagnerande realinkomster. Sparkvoten föll därmed markant. Det finansiella utrymmet för hushållen att öka sin konsumtion har därigenom blivit mer begränsat än tidigare beräknat. Dessutom dämpar den höga arbetslösheten hushållens fram-

tidsförväntningar, vilket också hämmar köplusten. Några faktorer talar dock för att konsumtionstillväxten snarast stärks. Dels har konsumtionen varit relativt svag i Sverige under många år, vilket innebär att det finns ett uppdämt behov hos många hushåll att förnya sitt innehav av kapitalvaror. Dels har räntorna kommit ned på lägre nivåer, vilket ger en allmänt positiv signaleffekt och kan väntas leda till stigande tillgångspriser. Dessutom har hushållens relativt höga finansiella sparande och Stockholmbörsens utveckling sedan förra sommaren lett till ökade förmögenhetsvärden. Om huspriserna stiger kommer hushållens samlade förmögenhet att växa ytterligare. Dessutom beräknas arbetsmarknadsläget gradvis förbättras, vilket minskar hushållens oro inför framtiden. Mot denna bakgrund verkar det sannolikt att den privata konsumtionen växer med ungefär 2 % per år under prognosperioden, vilket i så fall innebär att sparkvoten kommer ned mot 3 % 1998.

Den statliga konsumtionen har historiskt visat sig

vara speciellt svår att bedöma. Enligt det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna, som inte heller brukar vara helt tillförlitligt, föll den statliga konsumtionen med 3,7% år 1996. Förbrukningen av varor och tjänster drogs ned inom bl.a. försvaret och arbetsmarknadsverket. Trots konsolideringsprogramet finns ett visst utrymme för en volymökning i år medan en stagnation eller en liten minskning ter sig sannolik för 1998.

tabell QNS fÖrsÖrjningsbalansL QYYUMQYYX

Miljarder kronor PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996

1995

1996

1997

1998

Export

670,4

12,6

5,6

6,3

5,8

Import

558,2

10,3

3,5

5,1

5,6

Utrikeshandel, netto

1

112,2

1,4

1,1

0,9

0,6

Privat konsumtion

885,3

0,8

1,5

2,0

2,0

Offentlig konsumtion

434,2

-1,0

-1,7

-0,1

-0,2

Stat

132,2

-3,3

-3,7

1,5

-0,5

Kommun

302,1

0,0

-0,9

-0,9

0,0

Bruttoinvesteringar

249,6

10,9

4,7

1,5

5,8

Näringsliv, exkl. bostäder

183,6

25,1

5,9

5,0

5,1

därav industri

69,1

44,3

13,3

0,0

3,0

Bostäder

30,3

-28,0

14,7

-12,3

13,7

Myndigheter

35,6

-0,5

-7,4

-3,3

3,3

Lagerinvesteringar

1

-3,2

0,5

-1,0

0,2

0,0

Total inhemsk efterfrågan

2 236,3

5,1

1,7

3,0

3,3

BNP

1 678,1

3,6

1,1

2,3

2,5

Bidrag till BNP-tillväxten. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

Enligt det preliminära utfallet för 1996 uppgick

kommunernas finansiella sparande till -4,6 miljarder

kr, vilket är ca 1 miljard sämre än vad som bedömdes i budgetpropositionen. Den svaga finansiella situationen drev fram en minskning av konsumtionsvolymen med 0,9 %. Med hänsyn till de föreslagna tillskotten till kommuner och landsting beräknas nedgången i konsumtionen i år begränsas till knappt 1 % för att under 1998 vara realt oförändrad.

Läget på arbetsmarknaden har gradvis försämrats sedan början på 1996. Försvagningen har varit särskilt påtaglig under de senaste månaderna. Den öppna arbetslösheten låg i februari på nästan 9 %. Antalet sysselsatta låg mer än 70 000 personer lägre än den nivå som uppmättes för ett år sedan. Den svaga sysselsättningsutvecklingen hänger samman med låg tillväxt, förhållandevis stark produktivitetsökning samt stigande medelarbetstid, delvis som en följd av fallande sjukfrånvaro. Dessutom har sammansättningen av tillväxten i ekonomin, där den utlandskonkurrerande delen av ekonomin drivit utvecklingen, varit mindre fördelaktig från sysselsättningssynpunkt.

Efter den kraftiga nedgången väntas sysselsättningen börja stiga igen under andra halvåret 1997. Mätt som årsgenomsnitt faller dock sysselsättningen. Produktiviteten stiger kraftigt och medelarbetstiderna förlängs, om än inte i samma utsträckning som tidigare. Den öppna arbetslösheten väntas dock falla från nuvarande höga nivåer på grund av lägre utbud. Förutom av den stigande sysselsättningen dämpas utbudet av att en allt större del av arbetsstyrkan genom de föreslagna åtgärderna kommer att sättas i utbildning. Den öppna arbetslösheten väntas därför, som ett genomsnitt för året, hamna under 8 %. Högre BNP-tillväxt, en medelarbetstid som slutar att stiga samt ökade möjligheter för kommunerna att bibehålla arbetskraft gör att 1997 års sysselsättningsnedgång kan tas igen under 1998. Fortsatta åtgärder, bl.a. i form av utbildningssatsningar, begränsar utbudet av arbetskraft. Mot denna bakgrund beräknas den öppna arbetslösheten falla till drygt 7 %. Under nästa år har utrymme skapats för 340 000 personer att delta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller extraordinär utbildning. Jämfört med 1996 innebär det en ökning med över 70 000 personer. På grund av svårigheter att snabbt bygga ut kapacitet och olika typer av undanträngning kommer dock sannolikt nettoeffekten på den öppna arbetslösheten att bli betydligt lägre.

Trots den svaga tillväxten förstärktes de offentli-

ga finanserna kraftigt under 1996. Enligt de prelimi-

nära nationalräkenskaperna uppgick underskottet i den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande till 42 miljarder kr, vilket motsvarade 2,5 % av BNP. Underskottet reducerades därmed med 87 miljarder kr jämfört med 1995. Förbättringen

blev betydligt större än vad som beräknades i samband med budgetpropositionen i september.

Beslutade skattehöjningar jämte en rad tillfälliga faktorer, t.ex. omläggning av uppbörden av mervärdesskatt, medförde kraftigt ökade inkomster. Skatter och avgifter motsvarade 54,4 % av BNP 1996, jämfört med 50,2 % 1995. Samtidigt hölls de offentliga utgifterna tillbaka. De totala utgifterna minskade i nominella termer och med nära 2 procentenheter i förhållande till BNP. Bland annat bidrog ett oväntat lågt utnyttjande inom sjuk-och föräldraförsäkringen till detta. Den konsoliderade bruttoskulden i offentlig sektor uppgick vid utgången av 1996 till motsvarande 77,7 % av BNP. Skuldkvoten sjönk därmed för andra året i rad.

Den oväntat svaga utgiftsutvecklingen under förra året väntas till viss del kompenseras av högre utgifter under 1997. De åtgärder för en minskad arbetslöshet som nu aviserats väntas ha relativt begränsade effekter på de offentliga utgifterna under 1997. Genom att de tillfälliga faktorer som höjde skattekvoten 1996 faller bort sjunker skattekvoten med ca ½ procentenhet. Sammantaget beräknas det finansiella underskottet att fortsätta minska till 2,1 % av BNP. Det medför en fortsatt minskning av skuldkvoten till 77,1 % av BNP 1997.

tabell QNT finansiellt sparande

Procent av BNP, löpande pris

1995 1996 1997 1998

Bruttosparande

17,6 17,2 18,2 19,3

Realt sparande

15,5 14,7 14,7 15,1

Fasta investeringar

14,5 14,9 14,7 15,0

Lager investeringar

1,0 -0,2 0,0 0,1

Finansiellt sparande

2,1 2,5 3,5 4,2

Offentlig sektor

-7,9 -2,5 -2,1 0,0

Hushåll

4,9 4,0 2,9 2,3

Företag

5,1 1,0 2,8 2,0

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

-8 -6 -4 -2

0 2 4 6

DIAGRAM 1.3

Förändring i finansiellt sparande i offentlig sektor, 1980-1998

Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

Inom EU tillämpas principer för nationalräkenskaperna (ENS79) som delvis skiljer sig från de bokföringsregler som för närvarande används i Sverige. Enligt Statistiska centralbyrån uppgick underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande till 3,6 % av BNP 1996 om det mäts enligt principerna i ENS79, dvs. 1,1 procentenheter högre än enligt svenska redovisningsregler. Under 1997 beräknas dock denna bokföringsmässiga skillnad begränsas till ca 0,1 procentenhet. Sverige skulle därmed klara konvergensvillkoret för deltagande i EMU som innebär att underskottet inte får överstiga 3 % av BNP.

Under 1998 beräknas balans uppkomma mellan inkomster och utgifter i den offentliga sektorn. Tidigare beslutade åtgärder i konsolideringsprogrammet, minskade räntebidrag till bostäder samt fallande ränteutgifter skapar utrymme för de åtgärder som nu förslås inom ramen för det fastlagda målet om budgetbalans 1998. De samlade offentliga utgifterna beräknas minska med ca 2 % i reala termer. Utan de nu föreslagna åtgärderna skulle nedgången blivit större och den offentliga sektorn uppvisat betydande överskott.

1.3 Utvecklingen på medellång sikt

Utöver kortsiktsprognosen, vars perspektiv sträcker sig t.o.m. 1998, redovisas också en kalkyl över den ekonomiska utvecklingen fram t.o.m. år 2000. Beräkningarna bygger på flera grundläggande antaganden. En utgångspunkt är att tillväxten i OECDländerna uppgår till 2,5 %. Något speciellt konjunkturmönster har inte antagits, eftersom detta i praktiken är omöjligt att förutse. Vidare förutsätts att den samlade ekonomiska politiken läggs upp på ett sådant sätt att riksbankens inflationsmål uppnås. Dessutom antas att lönebildningen fungerar väl i den bemärkelsen att den nominella löneökningstakten begränsas till europeisk nivå på 3,5 %, trots ett gradvis allt starkare arbetsmarknadsläge. En ytterligare förutsättning är att det stora utbildningspaket och övriga arbetslöshetsminskande åtgärder som presenterats i denna och tidigare propositioner får de omfattande effekter på arbetslösheten som avsetts.

Till följd av att det sannolikt finns outnyttjad kapacitet i ekonomin i slutet av 1998 och under antagandet av lönebildningen fungerat väl kan tillväxten under de närmast påföljande åren överstiga den långsiktiga trenden utan att inflationsproblem uppstår. För åren 1999 och 2000 beräknas BNP stiga med 2,8 % resp. 2,7 %. Tillväxten drivs i första hand av investeringar och privat konsumtion, men även utrikeshandeln ger ett betydande bidrag under perioden. Med dessa antaganden beräknas den öppna arbetslösheten kunna falla till 4,5 %, motsvarande 192 000 personer, år 2000. Samtidigt kommer 186 000 personer att delta i någon form av arbets-

marknadspolitisk åtgärd och 188 000 personer studera i en extraordinär utbildningsplats för arbetslösa.

Risken att utvecklingen blir annorlunda än vad som beskrivits i denna kalkyl hänger främst samman med vad som händer på arbetsmarknaden. Om lönebildningen fungerar sämre än vad som antagits och effekterna av de olika föreslagna åtgärderna för att minska den öppna arbetslösheten blir svagare, kan utvecklingen på arbetsmarknaden bli väsentligt mindre gynnsam. Dessutom dämpas i ett sådant fall tillväxten, vilket gör att de offentliga finanserna då utvecklas mindre förmånligt.

En tillväxttakt på denna nivå medför en påtaglig förbättring av de offentliga finanserna vid oförändrade regler för skatter och transfereringar. Vid slutet av perioden skulle sålunda ett betydande finansiellt överskott uppstå. I den ekonomiska vårpropositionen föreslås mål för de offentliga finanserna i ett medelsiktigt perspektiv. År 1999 ska överskottet motsvara 0,5 % av BNP och år 2000 1,5 % av BNP. Det är inte lämpligt att förutsätta en finanspolitik som medför växande överskott i den offentliga sektorn utöver de föreslagna målen. I föreliggande kalkyl har det därför antagits att budgetmålen är styrande och att de offentliga överskotten bringas ned till de målsatta nivåerna. Därvid görs ett beräkningstekniskt antagande om att hushållens skatter sänks motsvarande 15 miljarder kr år 1999 och ytterligare 11 miljarder kr år 2000, varvid budgetmålen uppnås.

tabell QNU medelfristL QYYWMRPPP

Procentuell förändring

1997 1998 1999 2000

BNP

2,3 2,5 2,8 2,7

Öppet arbetslösa

1

7,9 7,1 5,6 4,5

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1

4,7 4,7 4,7 4,4

Sysselsatta

-0,7 0,7 1,6 1,4

KPI, dec.-dec.

1,8 1,5 2,0 2,0

Timlön

4,7 3,5 3,5 3,5

Finansiellt sparande i offentlig sektor

2

-2,1 0,0 0,5 1,5

Konsoliderad bruttoskuld

2

77,1 73,9 71,1 67,8

1

Andel av arbetskraften.

2

Procent av BNP. Källa: Finansdepartementet

Med dessa förutsättningar uppnås det målsatta offentliga finansiella sparandet på 0,5 % av BNP eller 10 miljarder kr 1999 och 1,5 % av BNP eller 30 miljarder kr år 2000.

Den underliggande förbättringen av de offentliga finanserna som ger utrymme för såväl skattesänkningen som ett stigande finansiellt sparande sker främst på utgiftssidan. Hushållstransfereringarna reduceras bl.a. till följd av den fallande arbetslösheten och transfereringarna till näringslivet minskar på grund av nedtrappningen av räntebidragen till bostäder. Den minskande statsskulden medför att även ränteutgifterna faller i relation till BNP. Förbättringen av de offentliga finanserna innebär att den offent-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

liga sektorns konsoliderade bruttoskuld fortsätter att minska i förhållande till BNP. Vid utgången av år 2000 beräknas skuldkvoten uppgå till 67,8 % av BNP.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

R internationell utveckling

Efter en avmattning i slutet av 1995 och i början av 1996 tilltog den ekonomiska aktiviteten i OECDområdet1 under loppet av 1996 och BNP-tillväxten uppgick som årsgenomsnitt till 2,2 %. Den amerikanska ekonomin fortsatte att utvecklas starkt medan tillväxten i EU föll jämfört med 1995. I Japan blev tillväxten förhållandevis hög under 1996 till följd av ett tillfälligt uppsving under årets inledning.

Mer expansiva monetära förhållanden samt en fortsatt stark efterfrågan från omvärlden väntas bidra till en uppgång i den europeiska konjunkturen under 1997. Tillväxten förväntas fortsätta att utvecklas förhållandevis starkt i Förenta staterna. Återhämtningen fortsätter i Japan. BNP-tillväxten i OECD-området sammantaget bedöms öka något jämfört med föregående år och nå 2,3 % 1997 och 2,4 % 1998.

BNP-tillväxten i länderna utanför OECD var förhållandevis hög även under 1996 och denna gynnsamma utveckling väntas fortsätta under prognosperioden. Tillväxten i de asiatiska dynamiska ekonomierna (DAE)2 och Kina bedöms fortsättningsvis förbli förhållandevis hög. Efter en avmattning till följd av lägre export till EU-länderna, har utsikterna i Central- och Östeuropa förbättrats bl.a. till följd av lägre inflation och stigande inhemsk efterfrågan.

Med OECD-området avses här 16 länder: Förenta staterna, Japan, Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna, Norge, Spanien, Schweiz, Sverige och Österrike.

2 Till dynamiska asiatiska ekonomierna räknas Hong Kong,

Singapore, Sydkorea, Taiwan, Malaysia och Thailand. Även om Sydkorea inkluderas i denna kategori bör det dock noteras att landet fr.o.m 1996 är medlem i OECD.

Världsmarknadstillväxten för svensk export förutses ligga kring 7 % både 1997 och 1998. I tabell 2.1 presenteras utvecklingen av olika regioners betydelse för svensk export. Medan andelarna för OECDländerna, Mellan- och Sydamerika samt gruppen ”resten av världen” minskat något under det senaste decenniet har de dynamiska asiatiska ekonomierna, Kina, Central- och Östeuropa samt Baltikum blivit allt viktigare regioner för svensk export.

tabell RNQ svensk export fÖrdelad per region

Regionens andel av svensk export

1985 1990 1996

OECD

79,9 81,1 76,1

Ryssland

-

-0,9

Baltikum

0

0 0,7

Öst- och Centraleuropa

1,8 1,6 2,6

Övriga Europa

4,1 5,6 4,6

DAE

2,5 3,0 4,6

Kina

0,7 0,4 1,4

Övriga Asien

4,0 3,1 3,6

Mellan- och Sydamerika

2,4 2,0 2,0

Resten av världen

4,6 3,1 3,5

t¯´¡¬´

QPPLP QPPLP QPPLP

Källor: SCB och Finansdepartementet.

2.1 Utvecklingen i OECD-länderna

Utvecklingen i EU

BNP-tillväxten i EU blev måttliga 1,6 % 1996. Höga räntor under 1994 och 1995 bidrog till en svag investeringsutveckling och den förhållandevis höga, i vissa länder stigande, arbetslösheten hämmade den privata konsumtionen. En viss uppgång i konjunkturen ägde dock rum under loppet av 1996 i samband med en förhållandevis kraftig exportökning som resulterade i en stigande industriproduktion. Företagens förtroende förbättrades och produktionsförväntningarna steg markant fr.o.m. sommaren. Mot slutet av året började också hushållens förtroende att förbättras, om än i liten utsträckning.

Under den senare delen av 1996 mattades den ekonomiska aktiviteten på nytt. Detta gällde särskilt Tyskland där arbetslösheten steg med negativa konsekvenser för de offentliga finanserna. Denna utveckling bedöms vara av tillfälligt slag då den i hög utsträckning hörde samman med ovanligt kallt väder.

Såväl korta som långa räntor fortsatte att sjunka i EU som helhet under 1996. Jämfört med våren 1995, då räntorna stod som högst, är de nu drygt 3 procentenheter lägre. Förändringen av de reala räntorna blev dock mindre eftersom inflationen har

0 0,5

1 1,5

2 2,5

3 3,5

OECD

EU

USA

Japan

1996 1997 1998

DIAGRAM 2.1

BNP-Tillväxt i OECD, EU, Förenta staterna och Japan, 1996-1998

Procent

Källor: OECD och Finansdepartementet

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

fortsatt att sjunka. EU:s reala effektiva växelkurs apprecierade något i genomsnitt förra året jämfört med genomsnittet för 1995. Till följd av de lägre räntorna blev emellertid de sammantagna monetära förhållandena expansiva 1996 jämfört med året innan.

Mot bakgrund av betydande budgetunderskott har flertalet länder i EU på senare tid fört en åtstramande finanspolitik. Underskottet i finansiellt sparande som andel av BNP för EU som helhet var som högst 1993 och uppgick till 6,5 %. En fortsatt budgetkonsolidering bidrog till att det totala underskottet i EU fortsatte att minska trots den avmattning i konjunkturen som ägde rum i slutet av 1995 och under inledningen 1996. Det genomsnittliga budgetunderskottet bedöms ha uppgått till 4,5 % av BNP 1996. Finanspolitiken förutses bli fortsatt stram under prognosperioden. OECD beräknar underskottet i EU:s samlade offentliga finanser till 3,3 % av BNP 1997 och till 2,8 % 1998.

Flera faktorer talar för att återhämtningen i EU fortskrider och att BNP-tillväxten ökar jämfört med 1996. Det lägre ränteläget förväntas ge en successivt ökad stimulans till ekonomin. Med hänsyn till den låga inflationen och den betydande lediga produktionskapaciteten bedöms dessutom räntorna förbli låga under prognosperioden. Vidare har på senare tid flertalet valutor inom EU, däribland D-marken, deprecierat gentemot den amerikanska dollarn, något som förutses inverka positivt på tillväxten. Sammantaget bedöms de lättare monetära förhållandena skapa förutsättningar för en alltmer gynnsam ekonomisk utveckling under prognosperioden.

Höga vinstmarginaler och måttliga löneökningar förväntas bidra till en god investeringsutveckling bland företagen. Lagercykeln förutses övergå i en mer expansiv fas vilket bidrar till en högre tillväxt.

En fortsatt stark efterfrågan från resten av världen väntas också stödja EU-konjunkturen under 1997 och 1998. Handeln med resten av världen förutses öka med ca 7 % under prognosperioden. EU gynnas av den goda tillväxten i Förenta staterna, Japan och

de dynamiska asiatiska ekonomierna samt Kina. Handelsutbytet med Central- och Östeuropa blir gradvis mer betydelsefullt för vissa av medlemsländerna, bl.a.Tyskland.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten i EU som helhet uppgå till 2,3 % 1997 och 2,6 % 1998.

Inflationen förväntas komma ned ytterligare under 1997 och ligga kring 2,2 % under prognosperioden. Denna bedömning baseras på låga inflationsförväntningar, måttliga löneökningar samt att det finns betydande ledig produktonskapacitet. I länder som Italien och Spanien, som tidigare haft hög inflation, har prisstegringstakten minskat betydligt under senare år. Den senaste tidens appreciering av den amerikanska dollarn mot flertalet europeiska valutor kan medföra högre importpriser. Detta har beaktats i prognosen. Löneökningstakten beräknas ligga kring 3-3½ % och med fortsatt låga inflation innebär det reala löneökningar på ca 1 %.

Arbetsmarknadsläget i EU

Arbetsmarknadsläget i EU försämrades under 1996. Utbudet av arbetskraft ökade mer än antalet sysselsatta vilket ledde till en ökning av arbetslösheten från 11,2 % 1995 till 11,4 % 1996, motsvarande drygt 18 miljoner människor. Bland de större medlemsländerna märks särskilt en försämring av arbetsmarknadsläget i Tyskland och Frankrike, medan arbetslösheten sjunkit i Storbritannien, Danmark och Nederländerna. Den förhållandevis höga arbetslösheten beräknas minska endast marginellt under prognosperioden trots den tilltagande tillväxten.

Utvecklingen i större enskilda EU-länder

I Tyskland stannade BNP-tillväxten 1996 på 1,4 % till följd av bl.a. minskade investeringar och en svag utveckling av den privata konsumtionen. Den tyska konjunkturen förbättrades dock under andra halvåret stimulerad av en god exportutveckling. En avmattning ägde rum i slutet av året men denna bedöms som tillfällig då den i viss utsträckning berodde på ovanligt kallt väder som drabbade bl.a. byggnadsindustrin. Under prognosperioden förväntas den

-30 -25 -20 -15 -10

-5 0 5 10

90 91 92 93 94 95 96 97

DIAGRAM 2.2

Företagens och konsumenternas förtroende i EU, 1990-1997

Nettobalans

Industri

Konsument

Källa: EU-kommissionen

-2,0 0,0 2,0 4,0 6,0 8,0 10,0 12,0

90 91 92 93 94 95 96

DIAGRAM 2.3

BNP- och exporttillväxt i EU, 1990-1998

Procent

Export EU

BNP EU

Källa: OECD

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

tyska konkurrenskraften gynnas av den senaste tidens depreciering av D-marken gentemot den amerikanska dollarn. Vidare föll såväl korta som långa räntor under 1996 och de monetära förhållandena förutses bli fortsatt gynnsamma. Den tilltagande tillväxten kommer att drivas av exporten, medan den inhemska efterfrågan kommer att vara dämpad. Den höga arbetslösheten och de måttliga löneökningarna bedöms medföra att den privata konsumtionen utvecklas måttligt. Finanspolitiken blir fortsatt stram under 1997. BNP-tillväxten blir 2,2 % 1997 för att sedan öka till 2,6 % 1998 då de lättare monetära förhållandena väntas få större genomslag. Inflationen beräknas ligga kvar kring 1½ % 1997, men bedöms sedan tillta något 1998 då tillväxten ökar.

I Frankrike förstärktes tillväxten 1996 framför allt genom en återhämtning av den privata konsumtionen efter en omfattande strejk hösten 1995 och till följd av stimulansåtgärder inriktade på bilköp. Förutsättningarna för att den ekonomiska aktiviteten skall tillta är förhållandevis goda. Avvägningen mellan finans- och penningpolitik har förbättrats betydligt i takt med att budgetkonsolideringen har fortskridit och att de monetära förhållandena som helhet har lättat förhållandevis mycket. Den franska konkurrenskraften gynnas av växelkursutvecklingen samtidigt som exportefterfrågan bedöms stärkas ytterligare. En god utveckling i exportsektorn 1997, tillsammans med det låga ränteläget, förutses leda till en återhämtning av investeringarna. Eftersom en del av efterfrågan 1996 möttes med lageravveckling, väntas företagen bygga upp sina lager igen under 1997 vilket bidrar positivt till BNP-tillväxten. Den privata konsumtionen bedöms öka måttligt 1997 på grund av att sparkvoten redan fallit markant 1996 och att hushållen fortfarande känner en hög grad av osäkerhet bl.a. mot bakgrund av det svåra läget på arbetsmarknaden. Sammantaget väntas BNP växa med 2,2 % 1997 och 2,5 % 1998.

BNP-tillväxten i Italien dämpades under 1996 och stannade vid 0,8 %, bl.a. till följd av en kraftig appreciering av liran. De åtföljande lägre importpriserna medförde också en betydande nedgång i inflationen, vilket gav utrymme för lägre räntor. Sammantaget stramades dock de monetära förhållandena åt under 1996. Den italienska regeringen har beslutat om åtgärder för att markant reducera budgetunderskottet 1997 vilket skulle medföra en fortsatt stram finanspolitik. Bestående hög arbetslöshet väntas bidra till att den privata konsumtionen fortsätter att vara dämpad under 1997. BNP-tillväxten bedöms uppgå till 1,3 % 1997 för att sedan öka till 2,0 % 1998 i takt med att den europeiska konjunkturen allmänt stärks.

En stark inhemsk efterfrågan och en god exporttillväxt bidrog till att Storbritanniens ekonomi fortsatte att utvecklas gynnsamt under 1996 med en BNP-tillväxt på 2,2 %. Till skillnad mot flertalet övriga EU-länder bedöms främst privat konsumtion

bidra till en fortsatt god BNP-tillväxt under 1997. Exporten hämmas av den förhållandevis kraftiga apprecieringen av det brittiska pundet som ägt rum under det senaste året. Effekterna på exporten mildras dock något av den ökade ekonomiska aktiviteten i Europa. Under 1998 bedöms apprecieringen av pundet få fortsatt genomslag på exporten, vilket tillsammans med en dämpning av den privata efterfrågan bidrar till en lägre tillväxt. BNP-tillväxten bedöms uppgå till 3,0 % 1997 för att sedan minska till 2,6 % 1998.

tabell RNR bnpMtillvÄxtL kpi och arbetslÖshet

Årlig procentuell förändring

1995 1996 1997 1998

BNP

OECD

2,0 2,2 2,3 2,4

EU

2,5 1,6 2,3 2,6

Förenta staterna

2,0 2,4 2,4 2,1

Japan

0,9 3,6 2,2 3,0

Tyskland

1,9 1,4 2,2 2,6

Frankrike

2,2 1,3 2,2 2,5

Italien

2,9 0,7 1,3 2,0

Storbritannien

2,4 2,2 3,0 2,6

Norden

3,5 2,7 3,1 2,9

Danmark

2,6 2,3 3,1 3,2

Finland

4,2 3,2 4,0 3,6

Norge

3,7 4,8 3,3 2,7

Konsumentpriser

OECD

2,4 2,2 2,2 2,3

EU

3,1 2,5 2,3 2,3

Norden

2,3 1,1 1,6 2,1

Arbetslöshet i % av arbetskraften

OECD

6,9 6,9 6,9 6,7

EU

11,2 11,4 11,5 11,0

Norden

9,6 9,1 8,6 8,2

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

De nordiska länderna

De nordiska länderna har sammantaget erfarit en gynnsam utveckling under senare tid och i likhet med vad som varit fallet de två senaste åren förväntas BNP-tillväxten under prognosperioden bli högre än genomsnittet i OECD. En ökad efterfrågan i Europa väntas ge positiva effekter på exporten samtidigt som ett fortsatt allmänt lågt ränteläge och en gynnsam utveckling av sysselsättningen väntas stimulera den inhemska efterfrågan. Inflationen, som var avsevärt lägre än OECD-genomsnittet under 1996, bedöms

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

öka något under de närmaste två åren, men förblir ändå måttlig.

Till följd av en stark inhemsk efterfrågan fortsatte den danska ekonomin att utvecklas väl under 1996. Arbetslösheten sjönk från 9,4 % i december 1995 till 8,2 % samma månad förra året. Den danska kronans appreciering mot D-marken i kombination med en stram finanspolitik har bidragit till låga räntor. Under 1997 beräknas den positiva utvecklingen fortsätta genom att exporten stiger till följd av en ökande efterfrågan i Europa samtidigt som den inhemska efterfrågan tilltar. Sammantaget innebär detta att BNP-tillväxten ökar till 3,1 % 1997 och till 3,2 % 1998.

I Finland bidrog en stark utveckling av den privata konsumtionen och av exporten till en BNP-tillväxt på 3,2 % 1996. En stram finanspolitik och låg inflation har skapat utrymme för låga räntor. Finanspolitiken väntas bli fortsatt stram under prognosperioden. Hushållens förtroende har stärkts bl.a. till följd av en gynnsam sysselsättningsutveckling, även om arbetslösheten fortfarande ligger på en hög nivå. Denna trend väntas bestå 1997 och 1998. Samtidigt förväntas trä- och massaexporten öka till följd av en ökande efterfrågan i Europa. Sammantaget väntas detta leda till en BNP-tillväxt på 4,0 % 1997 och 3,6 % 1998.

I Norge växte BNP med hela 4,8 % 1996 mot bakgrund av bl.a. ökade intäkter från oljeexporten. Fastlandsekonomin växte dock också snabbt till följd av en hög inhemsk efterfrågetillväxt. I syfte att minska risken för överhettning förs en relativt stram finanspolitik. I januari lämnades kronan att tills vidare flyta fritt efter att ha utsatts för apprecieringstryck under en längre tid. Under 1997 väntas oljepriset sjunka bl.a. till följd av ökad konkurrens från andra oljeproducerande länder vilket därmed dämpar tillväxten. Den privata konsumtionen förväntas dock fortsätta att utvecklas starkt. BNP-tillväxten förutses avta till 3,3 % 1997 och till 2,7 % 1998.

Förenta staterna och Japan

Utvecklingen av den amerikanska ekonomin har varit god under de senaste fem åren. Under 1996 tilltog den privata konsumtionen något, men det som främst kan förklara den starka BNP-tillväxten var investeringarna, inte minst inom informationsteknologiområdet. Arbetslösheten sjönk till den lägsta nivån sedan 1989. Inflationen har inte tilltagit nämnvärt trots den goda ekonomiska tillväxten och den relativt låga arbetslösheten. Den amerikanska dollarns appreciering samt den måttliga utvecklingen av de sammanlagda arbetskostnaderna är exempel på faktorer som kan förklara den uteblivna inflationsökningen. Överenskommelsen om en balansering av budgeten år 2002 ligger fast och nedskärningar inom flertalet sektorer planeras att genomföras framför allt mot slutet av perioden. Mot bakgrund av ett starkt förtroende bland hushållen

väntas den privata konsumtionen fortsätta att öka i relativt snabb takt under prognosperioden. Investeringarna förutses bli förhållandevis starka samtidigt som en lageruppbyggnad bidrar positivt till tillväxten. Under 1997 bedöms BNP-tillväxten ligga kvar på 2,4 % för att sedan sjunka till 2,1 % 1998. Inflationen förväntas ligga kvar kring 3 %.

Efter ett mycket starkt första kvartal i Japan fortsatte den tidigare gradvisa och svaga återhämtningen under resten av 1996. Efterfrågan i den offentliga sektorn var dock stark och bostadsproduktionen ökade kraftigt under första hälften av 1996. Överskottet i Japans bytesbalans minskade dock kraftigt under samma period, vilket höll tillbaka BNPtillväxten. Finanspolitiken stramades åt under senare delen av 1996 och förutses förbli restriktiv under prognosperioden, medan penningpolitiken bedöms bli fortsatt expansiv. En betydande ökning av exporten förutses, eftersom yenens kraftiga depreciering sedan april 1995 väntas slå igenom samtidigt som exportefterfrågan ökar. Tillsammans med det låga ränteläget väntas den starka utvecklingen av exportsektorn bidra till att näringslivets investeringar ökar väsentligt under prognosperioden. Den privata konsumtionen bedöms öka endast måttligt. BNPtillväxten förutses uppgå till 2,2 % 1997 för att sedan öka till 3,0 % 1998. Kring årsskiftet skedde en markant nedgång på Tokyobörsen. Bankernas möjlighet till utlåning riskerar att begränsas om börsen skulle gå ner ytterligare. Vidare kan hushållens och företagens förtroende påverkas i negativ riktning av en fortsatt nedgång.

2.2 Länderna utanför OECD

BNP-tillväxten i de dynamiska asiatiska ekonomier-

na dämpades marginellt mellan 1995 och 1996 och

uppgick till drygt 6 %. Tendenser till överhettning ledde till en penningpolitisk åtstramning i slutet av 1995, vilken fick effekter på den reala ekonomin under det förra året. Samtidigt sjönk inflationen något och jämfört med de senaste åren synes tillväxten nu ligga på en mer långsiktigt hållbar nivå. BNPtillväxten beräknas uppgå till drygt 6 % även 1997 för att sedan öka marginellt 1998. Kina, som ligger något före övriga asiatiska ekonomier i konjunkturcykeln, har gynnats av en markant nedgång i inflationen sedan mitten av 1996 samtidigt som BNPtillväxten hållits uppe kring 9 %. Både Kina och de dynamiska asiatiska ekonomierna har haft en svag exportutveckling under det senaste året till följd av en kombination av cykliska och strukturella faktorer. Kinas tillväxt bedöms stärkas något till 10 % 1998.

BNP-tillväxten avtog i Central- och Östeuropa under 1996 till följd av en försvagning av exporten. Lägre efterfrågan i OECD-området bidrog till ned-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

gången, liksom begränsningar på utbudssidan då reformer i industrisektorn inte genomförts fullt ut. Den genomsnittliga inflationen har kommit ned till följd av penningpolitisk åtstramning och ökat förtroende för centralbankerna i regionen. Reformer inom den finansiella sektorn återstår på många håll. Den sammanlagda produktionen i regionen förväntas växa mellan 3 och 4½ % under prognosperioden. BNP-tillväxten i Ryssland förutses bli positiv under prognosperioden, kring 3 % 1997 och knappt 5 % 1998, till skillnad från de senaste åren då produktionen fallit kraftigt. Ökningen av den inhemska efterfrågan förutses tillta samtidigt som inflationen fortsätter att dämpas och ränteläget kommer ned. Osäkerheten kring denna bedömning är dock betydande. Tillväxten i Baltikum är fortsatt måttlig, men beräknas öka något under prognosperioden. Under 1996 växte ekonomierna i Estland, Lettland och Litauen med 3 %, 1½ % respektive 2½ %. Inflationen beräknas ligga strax under 20 % i de tre länderna.

tabell RNS bnpMtillvÄxt per region

Årlig procentuell förändring

1996 1997 1998

Världen

4,0 4,2 4,3

OECD

2,2 2,3 2,4

EU

1,6 2,3 2,6

S.k. transitionsekonomier

0,2 3,1 4,7

Central- och Östeuropa

1,6 3,3 4,5

F.d. Sovjetunionen

-1,7 3,0 4,8

U-länder

6,5 6,5 6,5

Afrika

4,9 4,4 4,8

Asien

8,3 8,0 7,8

Dynamiska asiatiska ekonomier

6,1 6,2 6,4

Kina

9,5 9,8 10,0

Mellan- och Sydamerika

3,5 4,4 5,1

Källor: OECD, IMF och Finansdepartementet.

2.3 Risker avseende internationell utveckling

Ett antal faktorer kan bidra till en annan utveckling än den som angivits ovan. Det finns en stor osäkerhet kring utvecklingen av privat konsumtion i de europeiska länderna bl.a. mot bakgrund av att arbetslösheten väntas förbli hög. Osäkerhet kring vilka länder som kan komma att delta i EMU kan leda till turbulens på ränte- och valutamarknaden i EU. Ränteutvecklingen 1996 skulle kunna vändas och räntan stiga i länder vars möjligheter att delta i EMU omvärderas. En kraftig räntehöjning skulle få negativa effekter på den realekonomiska utvecklingen. Den senaste tidens börsuppgång i Förenta staterna skapar viss osäkerhet eftersom en relativt kraftig vändning

skulle kunna få effekter på den reala ekonomin, inte minst den privata konsumtionen. Till riskbilden hör även att den ränteuppgång i Förenta staterna som är förutsedd i prognosen inte skulle vara tillräcklig och därtill komma för sent för att stävja en eventuellt tilltagande inflation. Den amerikanska centralbanken skulle under sådana omständigheter tvingas till mer omfattande räntehöjningar än prognosticerat, vilket även skulle kunna ge effekter på ränteutvecklingen i resten av världen.

Det finns också en möjlighet att tillväxten blir högre än beräknat. Man kan inte utesluta att de lättare monetära förhållandena i EU - låga räntor kombinerat med deprecieringen gentemot dollarn - får större genomslag på den realekonomiska utvecklingen än förutsett i prognosen.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

S kapitalmarknaderna

Under det senaste året har utvecklingen på de finansiella marknaderna i huvudsak varit stabil med sjunkande räntor och stigande kurser på aktiemarknaderna. I Sverige har såväl de korta marknadsräntorna som obligationsräntorna sjunkit, även om nedgången brutits under inledningen av 1997. Kronan nådde under hösten en förhållandevis hög nivå, varefter kronan försvagats under de senaste månaderna.

3.1 Internationell utveckling

Sedan mer än ett år tillbaka har en avgörande fråga på de finansiella marknaderna varit om den starka ekonomiska utvecklingen i Förenta Staterna skulle leda till en penningpolitisk åtstramning. Farhågor om en styrräntehöjning har under året tillfälligt bidragit till stigande obligationsräntor. Detta har dock inte hindrat att kurserna på New York-börsen har fortsatt att stiga det senaste året. Uppgången har under en period från årsskiftet 1995/1996 fram till och med mars 1997 varit knappt 25 %. Inte minst aktiekursernas höga nivå jämfört med den förväntande vinstnivån i de amerikanska företagen de närmaste åren har skapat oro för ett kursfall. Jämfört med aktiekurserna har de amerikanska obligationsräntornas utveckling varit mindre dramatisk. Det senaste året har 10-årsräntan i USA fluktuerat mellan 6 och 7 %. I slutet av mars genomförde Federal Reserve en första åtstramning av penningpolitiken. Omläggningen av penningpolitiken kommer dock sannolikt endast att innebära en måttlig höjning av de korta marknadsräntorna. För detta talar både att de korta marknadsräntorna redan i dagsläget är relativt höga samt att dollarn stärkts under året. Även obligationsräntorna kan komma att stiga men risken för en dramatisk obligationsränteuppgång liknande den under våren 1994 bedöms som liten.

Sedan sommaren 1995 har dollarn stärkts trendmässigt. Under det senaste året, t.o.m. början av april, har dollarns effektiva växelkurs stärkts med omkring 9 %. En förklaring till dollarns appreciering är skillnaden i konjunkturutveckling mellan Tyskland och USA som medfört en större divergens mellan de tyska och amerikanska räntorna. En viss osäkerhet kring den förväntade utvecklingen av den nya gemensamma valutan, euron, kan också ha bidragit till D-markens förnyade försvagning mot dollarn detta år.

I Japan har räntorna legat kvar på de mycket låga nivåer som etablerades under 1995. De korta marknadsräntorna har legat på nivån 0,25-0,5 % och den långa obligationsräntan på ca 2,5 %. Tokyobörsen har utvecklats svagt under det senaste året. Under

inledningen av 1997 föll exempelvis börsen med ca 10 %.

Förberedelserna inför den ekonomiska och monetära unionen har varit viktiga för utvecklingen på de europeiska finansiella marknaderna det senaste året. Under 1996 ökade allmänt förväntningarna om att valutaunionen kommer att inledas den första januari 1999 och under hösten togs beslut om den italienska lirans och den finska markens inträde i det europeiska valutakurssamarbetet ERM.

Spekulationer om hur stort deltagandet i valutaunionen kommer att bli påverkar ränteutvecklingen i de länder vars deltagande uppfattas som mer osäkert. Under inledningen av hösten bidrog förväntningar om att flertalet av EU:s medlemsstater skulle delta i valutaunionen från start till sjunkande räntor i länder som Italien och Spanien. Under senare delen av hösten reviderades dock förväntningarna om antalet deltagande länder vilket bromsade räntenedgången. Även skillnaden mellan obligationsräntorna i de länder som förväntas delta i valutaunionen har minskat påtagligt under det senaste året. I dagsläget är de franska obligationsräntorna i nivå med eller något under de tyska.

Den fortsatta budgetkonsolideringen i de europeiska länderna, delvis syftande till att uppfylla de s.k. konvergenskriterierna för de offentliga finanserna, har tillsammans med förväntningar om en fördröjd konjukturuppgång bidragit till lägre obligationsräntor i Europa det senaste året. Budgetkonsolideringen har också bidragit till att penningpolitiken har fått ett ökad utrymme att stödja den europeiska konjunkturen, något som inneburit korta marknadsräntor på en nivå runt 3-3,5 % i kärnländerna inom ERM. De korta realräntorna i dessa länder är därmed låga i dag jämfört med nivån under den senaste 20-årsperioden. Under prognosperioden väntas en starkare tillväxt i Tyskland vilket torde bidra till en viss ränteuppgång både vad gäller räntor med kort och lång löptid. Ränteuppgången förväntas dock bli måttlig.

3 4 5 6 7 8 9 10

DIAGRAM 3.1

5-års obligationsräntor i USA och Tyskland

Procent

95

96

Tyskland

USA

Källa: Hanson & Partners AB

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

3.2 Utvecklingen i Sverige

I Sverige har ett fortsatt ökat förtroende för såväl budgetsaneringen som låginflationspolitiken inneburit lägre obligationsräntor. Därtill är utvecklingen delvis en följd av den allmänna tendensen till mindre räntedifferenser i Europa. Sammantaget har räntedifferensen mellan svenska och tyska 10-åriga statsobligationer sjunkit med omkring 1 procentenhet sedan inledningen av 1996. Skillnaden är i dag ca 1,3 procentenheter. Sedan årsskiftet 1996/97 har obligationsräntenedgången i Sverige stannat av. Därtill har kronan försvagats med omkring 7 %, mätt med TCW-index, från oktober 1996 fram till och med slutet av mars i år. En förklaringen till kronans svagare utveckling är att dollarn allmänt har stärkts. En viss osäkerhet om den svenska utvecklingen har också påverkat kronans kurs och den svenska ränteutvecklingen. Kronans försvagning under inledningen av 1997 bedöms dock vara överdriven i skenet av den låga inflationen och den starka bytesbalansutvecklingen. Därför förväntas kronan åter appreciera under det närmaste året. Även räntedifferensen mot Tyskand bedöms komma att minska något. Trots detta förväntas stigande räntor i Tyskland under 1998 innebära en måttlig ränteuppgång även i Sverige.

Sveriges riksbank bedömde vid inledningen av 1996 att det fanns utrymme för lägre styrräntor. Detta mot bakgrund av den starkare kronan och den då svagare konjunkturutvecklingen. Med stöd av oväntat låg inflation och tecken på lägre inflationsbenägenhet i den svenska ekonomin fortsatte Riksbanken att sänka sina styrräntor under hela 1996. I sin inflationsrapport i december konstaterade Riksbanken att penningpolitiken var relativt väl avvägd och att utrymmet för ytterligare räntesänkningar var begränsat. Sedan dess har kronan försvagats så att de monetära förhållandena under inledningen av 1997

kommit att bli mer expansiva trots att styrräntorna lämnats oförändrade. Kronans försvagning har på så sett inneburit att förväntningarna om fortsatta räntesänkningar minskat, vilket förefaller stå i samklang med slutssatserna i Riksbankens senaste inflationsrapport som publicerades i mars.

Stockholmsbörsen har utvecklats mycket starkt under det senaste året. Under 1996 och inledningen av 1997 har generalindex stigit med ca 55 %, även om en nedgång skett under den senaste tiden. Bland branscherna har bankerna gynnats av de sjunkande räntorna samt den pågående strukturomvandlingen. Aktier i verkstadsföretag har stigit till följd av den starkare dollarn och förväntningar om en konjunkturuppgång i Tyskland. De lägre räntorna har därtill bidragit till att placeringar i högre grad gjorts i aktier än i räntebärande tillgångar. Ett fortsatt utländskt intresse för svenska aktier har också bidragit till kursuppgången. Under 1996 nettoköpte utländska placerare svenska aktier för 22 miljarder kronor. Den senaste statistiken tyder dock på att utlandets intresse för svenska aktier har minskat sedan slutet av 1996. Förra året tillfördes svenska bolag nytt riskkapital på 23 miljarder kronor via Stockholms fondbörs, vilket är i nivå med föregående år.

En måttlig ökning av bankernas kreditgivning har skett under 1996 och inledningen av 1997. Bankernas totala utlåning till allmänheten ökade under 12 månader fram till och med januari med ca 3 %. Bostadsinstitutens utlåning ökade i motsvarande takt.

110 115 120 125 130 135 140

ECU-index

TCW-index

DIAGRAM 3.2

Kronan, index

96

97

Källa: Hanson & Partners AB

0 2 4 6 8 10 12 14

DIAGRAM 3.3

Ränteutvecklingen i Sverige

Procent

Källa: Hanson & Partners AB

93

94

95

96

97

Statsobligationer (10 år)

Reporänta

Statsskuldväxlar (6 mån)

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

T utrikeshandeln

Exporten av varor ökade med 6 % förra året. Den svagare utvecklingen jämfört med åren innan förklaras av avmattningen i den internationella konjunkturen samt apprecieringen av kronan. Svensk industris goda lönsamhet och ett relativt lågt kapacitetsutnyttjande torde innebära att exportföretagen höjer priserna i begränsad omfattning åren 1997 och 1998. Detta tillsammans med en gynnsam exportinriktning med en växande andel elektroindustri bidrar till att marknadsandelarna förblir oförändrade trots den kraftiga kronförstärkningen förra året. En viss förstärkning av den internationella konjunkturen framdeles väntas bidra till att exporten utvecklas i något snabbare takt än under 1996. Sammantaget beräknas varuexporten växa med knappt 7 % 1997 och med drygt 6 % 1998. Trots att förstärkningen av kronan innebar att relativpriset på utländska varor sjönk förra året steg varuimporten med måttliga 2,3 %. Den svaga efterfrågan på utländska varor förklaras främst av en dämpad inhemsk efterfrågeutveckling. I år och nästa år beräknas varuimporten öka som en följd av en tilltagande aktivitet i den svenska ekonomin. Den totala varuimporten väntas därmed stiga med knappt 5 % 1997 och med knappt 6 % 1998. Överskottet i bytesbalansen ökar till 77 miljarder kronor år 1998 vilket motsvarar 4,2 % av BNP.

4.1 Varuhandeln

Marknadstillväxten inom OECD-området tilltog mot slutet av 1996 samtidigt som utvecklingen på de asiatiska marknaderna var fortsatt stark. Därigenom vände också den svenska exporten uppåt under andra halvåret. Marknadstillväxten i Västeuropa förutses öka successivt under åren 1997 och 1998 medan den amerikanska ekonomin nästa år går in i en lugnare fas. Sammantaget beräknas därmed marknadstillväxten för svenska varor stiga från 6 % år 1996 till 7 % såväl 1997 som 1998. Under båda åren bidrar den starka expansionen utanför OECDområdet i betydande omfattning till den goda utvecklingen även om importtillväxten i dessa länder avtar något. Varuexporten blev sammantaget något svagare än förväntat 1996. Utvecklingen tyder på ett något sämre konkurrensläge än förutsett. På OECDmarknaden uppgick andelsförlusten till 1 % medan exportutvecklingen på övriga marknader var fortsatt mycket gynnsam. Den negativa andelsutvecklingen på OECD-marknaden kan förklaras av de relativprishöjningar som följde på kronförstärkningen under 1995 och första halvåret 1996. Mätt som årsge-

nomsnitt steg de svenska relativpriserna mellan 1994 och 1996 med sammanlagt nästan 6 % vilket rimligtvis borde leda till betydande andelsförluster. Effekterna av prishöjningen motverkades emellertid delvis av svensk exportindustris gynnsamma produktinrikning med en kraftigt expanderande elektroindustri (inkl. teleproduktindustrin). Inom elektroindustrin är efterfrågetillväxten inom vissa segment för närvarande mycket hög. Andelen elektrovaror i den totala svenska exporten steg från 11 % i början av 1990-talet till 17 % förra året. En stor del av denna exportökning har skett på de asiatiska marknaderna där andelarna har ökat kraftigt de senaste åren. I denna region väntas den gynnsamma utvecklingen hålla i sig också i år vilket innebär att exportutvecklingen blir fortsatt mycket stark på marknaderna utanför OECD-området. Fr.o.m. 1998 antas att en fortsatt expansion i större utsträckning ske genom produktion på plats, snarare än genom export från Sverige.

De internationella priserna på industriprodukter antas öka i mycket liten omfattning de närmaste två åren. Svensk industris goda lönsamhet i utgångsläget och ett relativt lågt kapacitetsutnyttjande bedöms innebära att exportföretagen uppvisar ett mycket återhållsamt prisbeteende såväl 1997 som 1998 och därmed strävar efter att bibehålla marknadsandelarna. I år antas kronan försvagas med 2 % mätt som årsgenomsnitt för att 1998 åter stärkas något. Mätt i svensk valuta bedöms exportföretagen höja priserna på bearbetade varor med drygt 2 % mellan 1996 och 1998, vilket implicerar en lika stor sänkning av relativpriset. Som ett resultat av kvardöjande effekter av de mycket kraftiga relativprishöjningarna åren dessförinnan bedöms dock ändå svensk exportindustri förlora andelar på OECD-marknaden med knappt 1 % mellan 1996 och 1998. Den negativa utvecklingen inom OECD motverkas dock av exportframgångarna inom övriga regioner varvid andelarna på världsmarknaden antas bli oförändrade.

-10

-5 0 5 10 15 20 25

Export Marknadstillväxt Marknadsandelar

DIAGRAM 4.1

Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor, 1988-1998

Procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

tabell TNQ export och import av varor

MILJARDER KR PROCENTUELL VOLYMUTVECKLING PROCENTUELL PRISUTVECKLING

1996

1996 1997 1998

1996 1997 1998

Varuexport

Bearbetade varor

490,0

6,3 7,1 6,7

-5,7 0,9 1,3

Fartyg

2,7

-15,5 5,0 0,0

0,1 0,5 0,0

Petroleumprodukter

12,0

6,8 5,0 2,5

5,3 5,4 3,4

Övriga råvaror

60,9

4,0 3,4 2,2

-11,7 4,8 1,5

sµ­­¡ ¥¸°¯²´

UVULW

ULY VLV VLQ

MVLR QLT QLS

Varuimport

Bearbetade varor

356,3

0,8 6,0 6,0

-6,0 1,2 1,5

Fartyg

4,2

7,5 7,5 26,3

-0,3 -2,2 -0,2

Råolja

17,3

1,7 4,5 2,6

12,2 8,1 -7,1

Petroleumprodukter

17,0

31,0 -8,5 1,7

-0,6 8,6 -5,3

Övriga råvaror

49,8

5,4 1,9 2,3

-13,0 1,8 -1,8

Summa varuimport

444,7

2,3 4,9 5,5

-6,1 1,8 0,5

Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Efter två år med höga ökningstal steg importen av varor förra året med måttliga 2,3 %. Den dämpade importen förklaras framför allt av en avmattning i den inhemska efterfrågan. Den privata konsumtionen tilltog visserligen under året och en viss investeringstillväxt noterades, men lageravvecklingen inom industrin och handeln sänkte efterfrågan markant. Efter en oönskad lageruppbyggnad av framför allt industrins insatsvaror i slutet av 1995 påbörjades en avveckling av dessa lager i stället för att nya varor köptes in. Även den inhemska handeln justerade ned sina lagerstockar efter den lageruppbyggnad som skedde under 1995. Därtill skall läggas att exportens sammansättning under 1996 försköts i riktning mot mindre importberoende produktion. Exportökningen förklaras nämligen till stora delar av framgångarna för den svenska elektroindustrin. Denna bransch torde ha en lägre andel utländska insatsvaror än annan industriproduktion, t.ex. fordonsindustrin, vilket skulle kunna vara ytterligare en förklaring till den låga importen. Effekterna av exportens sammansättning väntas fortsätta inledningsvis i år men avtar i takt med att uppgången i industriproduktionen breddas.

Justeringen av lagren avslutas i år, och en ökad privat konsumtion tillsammans med en stigande industriproduktion medför ökad import av varor de närmaste åren. Även om den totala investeringstillväxten mattas betydligt i år beräknas ändå en fortsatt uppgång i maskininvesteringarna bidra till en stigande efterfrågan av utländska varor. Totalt väntas varuimporten öka med 4,9 % i år och med 5,5 % 1998.

Nettoexporten av varor, dvs. export minus import, har under åren 1993 till 1996 bidragit till BNP-

tillväxten i betydande omfattning. I genomsnitt har det årliga bidraget uppgått till 1,3 procentenheter. Orsaken är den låga inhemska efterfrågan samt svensk exportindustris gynnsamma konkurrensläge. Effekten avtar gradvis när ökningtakten för varuimporten åter tilltar i samband med att den inhemska efterfrågan återhämtar sig. Genom att exporten nu är så mycket större än importen medför samma ökningstal för dessa delar att nettoexporten ändå ger ett positivt bidrag till BNP. Under 1997 minskar nettoexportens bidrag till BNP-ökningen till 1 procentenhet för att 1998 uppgå till drygt 1/2 procentenhet.

4.2 Bytesbalansen

Under lågkonjunkturen i början på 1990-talet uppvisade bytesbalansen mycket stora underskott. På några få år har underskotten vänts till ett växande överskott. Därigenom kan också den totala nettoskulden till utlandet, som vid utgången av 1996 uppgick till 716 miljarder kronor, börja amorteras ned. Bytesbalansen som andel av BNP steg förra året till 2,5 % främst genom en stark förbättring av handelsbalansen. Varuexporten har under en följd av år ökat snabbare än importen vilket är förklaringen till de stora överskotten. Under de närmaste åren ökar överskottet i bytesbalansen ytterligare och beräknas uppgå till 61 miljarder kronor år 1997 och till 77 miljarder kronor 1998, motsvarande 4,2 % av BNP. Även i ett medelfristigt perspektiv beräknas bytebalansen motsvara drygt 4 % av BNP. Det finns ett antal faktorer som kan motivera överskott av denna storlek i bytesbalansen. En sådan faktor är den höga

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

nettoskulden gentemot utlandet. För att minska riskerna för allvarliga obalanser vid en lågkonjunktur i framtiden är det önskvärt att landets nettoskuld gentemot utlandet ligger på en betydligt lägre nivå än i dagsläget. En annan faktor är Sveriges åldersstruktur som i ett längre perspektiv kommer att kräva att landet har byggt upp en tillräckligt stor nettoförmörmögenhet som kan klara av resursförbrukningen, då en större andel av befolkningen är pensionärer

tabell TNR bytesbalansen

Miljarder kronor

1995 1996 1997 1998

Varuexport

564,4 561,1 606,7 652,4

Varuimport

458,8 441,0 470,8 499,4

Korrigeringspost

0,4 -0,1

h¡®¤¥¬³¢¡¬¡®³

106,0 120,0 135,9 152,9

Sjöfartsnetto

10,1 10,6 11,4 12,3

Övriga transporter

-0,8 -0,9 -1,5 -1,7

Resevaluta

-14,1 -17,4 -20,6 -23,8

Övriga tjänster

1,3 2,4 1,6 0,8

tªä®³´¥¢¡¬¡®³

-3,4 -5,3 -9,1 -12,4

lö®¥²

-1,2 -1,5 -1,5 -1,6

a¶«¡³´®©®§ °å «¡°©´¡¬

-45,0 -54,1 -44,4 -39,9

därav

räntenetto

-64,3 -64,1 -56,6 -53,1

direktinvesteringar

22,0 17,0 19,5 20,9

portföljaktier

-2,7 -6,9 -7,3 -7,7

Ö¶²©§¡ ´²¡®³¦¥²¥²©®§¡²

-21,1 -17,6 -19,4 -22,0

b¹´¥³¢¡¬¡®³¥®

35,3 41,5 61,4 77,0

a®¤¥¬ ¡¶ bnp

2,1 2,5 3,5 4,2

Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

Den viktigaste förklaringen till försämringen av tjänstenettot är att det svenska resandet utomlands steg med 16 % förra året. En del av den kraftiga försämringen i resevalutanettot 1996 beror dock på en kraftig ökning av gränshandeln samt direktimporten av bilar som registreras som utflöde av resevaluta. Dessa faktorer beräknas dock öka i mindre omfattning i år, bl.a. till följd av sänkt alkoholskatt på öl och sjunkande bilpriser på den svenska marknaden. Kronförstärkningen har emellertid gjort det relativt sett billigare att semestra utomlands och dyrare att semestra i Sverige. I kombination med en allmän uppgång av hushållens efterfrågan innebär detta att en viss försvagning i resevalutanettot kan förväntas fram till 1998. De övriga posterna i tjänstebalansen försämras marginellt på grund av det sämre konkurrensläge som uppstått efter apprecieringen av kronan under 1995 och 1996. Sammantaget försämras tjänstebalansen med 7 miljarder mellan 1996 och 1998.

Kapitalavkastningsnettot förbättras i snabb takt de närmaste två åren. Bytesbalansöverskotten med-

för att nettoskulden till utlandet minskar samtidigt som den internationella räntenedgången samt apprecieringen av kronan medför lägre räntebetalningar.

Konjunkturavmattningen förra året innebar att avkastningen på investeringar föll såväl i Sverige som internationellt. Resultatet blev att överskottet i avkastningen på direktinvesteringar minskade, eftersom de svenska tillgångarna utomlands överstiger de utländska i Sverige. I år och nästa år förutses en svagt stigande lönsamhet både i Sverige och utomlands varvid nettot av avkastningen på direkta investeringar ökar marginellt. Utdelningar på portföljaktier till utlandet steg kraftigt förra året. Det sammanhänger med att svenska företag har valt att dela ut en större del av vinsten än tidigare. Eftersom det utländska innehavet av portföljaktier är betydligt större än det svenska innehavet av utländska aktier medför en ändrad utdelningspolicy en försämrad nettoavkastning. Under prognosperioden antas en oförändrad utdelningspolicy och därmed ett oförändrat netto.

EU-medlemskapets nettobelastning på bytesbalansen blev 6,5 miljarder kronor år 1996. Belastningen på bytesbalansen ökar när infasningsavdraget successivt reduceras. Nettobelastningen beräknas uppgå till 8 miljarder kronor 1997 och till 11 miljarder kronor 1998.

-4 -3 -2 -1 0 1 2 3 4 5

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 4.2

Bytesbalans som andel av BNP i Sverige och EU, 1980-1998

Procent

Källor: OECD, Sveriges riksbank och Finansdepartementet

EU

Sverige

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

U nÄringslivets produktion

Efter två år med en årlig produktionstillväxt på 5 % dämpades tillväxttakten i näringslivet förra året till 2 %. Avmattningen i industrikonjunkturen mot slutet av 1995 och under inledningen av 1996 innebar också att produktionsökningen i de industrirelaterade tjänstesektorerna begränsades, samtidigt som expansionen i de hemmamarknadsinriktade delarna av näringslivet var måttlig.

tabell UNQ nÄringslivets produktion

Procentuell volymförändring

1995 1996 1997 1998

Jordbruk, fiske och skogsbruk

7,7 -3,7 2,5 2,3

Industri

9,8 2,1 4,8 4,3

El, gas, värme och vattenverk

1,9 0,2 3,3 0,0

Byggnadsindustri

-2,4 2,1 -0,9 4,7

Näringslivets tjänster

3,7 1,8 2,1 2,1

Summa näringsliv

5,0 1,7 2,7 2,9

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

En förstärkning av det europeiska konjunkturläget beräknas ge en exportledd uppgång i näringslivet under innevarande år. Investeringsvaruindustrin gynnas av den goda investeringskonjunkturen i Västeuropa samtidigt som den fortsatt starka produktionsutvecklingen inom telekommunikationsektorn väntas bidra till att sektorn växer snabbare än förra året. Produktionen inom basindustrin vänder också uppåt. Tudelningen mellan en expanderande exportsektor och en dämpad hemmamarknadssektor avtar successivt i år genom att uppgången i den privata konsumtionen beräknas stimulera de konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn. Den starkaste tillväxten inom tjänstesektorn väntas dock komma i företag som huvudsakligen producerar tjänster för industrin såsom uppdragsverksamhet och åkerier. Nästa år beräknas exportens bidrag till tillväxten minska vilket innebär att en större del av den förutsedda produktionstillväxten istället kommer inom den hemmamarknadsorienterade delen av industrin samt i de konsumtionsorienterade delarna av tjänstesektorn. Räntefallet och ett högre resursutnyttjande inom näringlivet förutses leda till ett kraftigt uppsving i byggnadsindustrin nästa år. Sammantaget beräknas produktionen i näringslivet öka med knappt 2,7 % år 1997 och med 2,9 % år 1998

5.1 Industrin

Industriproduktionen föll i början av 1996. Avmattningen märktes tydligast i den cykliska basindustrin där betydande ökningar av färdigvarulagren tvingade fram produktionsnedskärningar. En viss för-

stärkning i det europeiska konjunkturläget under andra halvåret samt ett lageromslag inom basindustrin innebar emellertid att industrikonjunkturen tog fart mot slutet av förra året. Produktionen steg med nära 4 % fjärde kvartalet jämfört med kvartalet innan. För helåret 1996 ökade industriproduktionen därmed med 2,1 %. Uppgången förra året var främst begränsad till elektroindustrin där produktionen inom teleproduktindustrin steg med hela 35 %.

I år och nästa år förutses en gradvis stigande efterfrågan på investeringsvaror i Västeuropa tack vare ett ökat resursutnyttjande och låga räntor. Detta gynnar den svenska verkstadsindustrin som i hög grad är specialiserad på investeringsvaror. Under 1997 beräknas också den fortsatt starka produktionsutvecklingen inom telekommunikationssektorn bidra till att investeringsvaruindustrin växer snabbare än förra året. Genom att lageranpassningprocessen inom basindutrin är över förväntas även produktionen inom denna sektor växa kraftigt i år.

Industrins orderingång steg oväntat kraftigt i början på 1997 vilket indikerar att konjunkturen är på väg upp. Tudelningen mellan en stark exportsektor och en svag hemmamarknadsindustri verkar emellertid bestå ännu en tid. Denna bild bekräftas också av Konjunkturinstitutets månadsbarometer från februari som visar på en kraftigt stigande orderingång på exportmarknaden för samtliga större industrisektorer medan orderflödet på hemmamarknaden ligger kvar på oförändrad nivå. Under andra halvåret 1997 och framförallt under 1998 väntas dock produktionen stiga snabbare i den inhemskt orienterade industrin i samband med att den inhemska investeringskonjunkturen åter vänder uppåt. Ökningstakten i exportindustrin avtar däremot något nästa år när de kraftiga relativprishöjningarna åren 1995 och 1996 beräknas slå igenom i form av vissa marknadsandelsförluster. Sammantaget beräknas industriproduktionen stiga med knappt 5 % i år och med drygt 4 % nästa år.

Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande ökade något under fjärde kvartalet 1996 och uppgick därmed till 88,4 % vilket var 1,6 procentenheter lägre än utnyttjandegraden vid förra konjunkturtoppen år 1994. Kapitalstocken beräknas växa med ungefär 10 % mellan 1996 och 1998. Mot bakgrund av den måttliga produktionsökningen bedöms därför kapacitetsutnyttjandet sjunka något under loppet av innevarande år för att sedan gradvis öka något. Under hela perioden 1997-1998 väntas det relativt låga resursutnyttjandet bidra till ett svagt pristryck.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

tabell UNR nyckeltal fÖr industrin

Procentuell förändring

1995 1996 1997 1998

Industriproduktion

9,8 2,1 4,8 4,3

Lönekostnad per timme

5,6 7,8 5,1 4,0

Produktivitet

5,1 2,2 5,5 3,0

Enhetsarbetskostnad, (ULC) 0,5 5,5 -0,4 1,0

14 OECD-länders ULC

1,0 1,5 1,1 0,9

14 OECD-länders ULC, SEK 2,6 -7,7 3,4 0,1

r¥¬¡´©¶ ulcL sek

-2,1 14,3 -3,7 0,9

v©®³´­¡²§©®¡¬L ¦ö²ä®¤²©®§

1,3 -2,3 0,3 0,4

Bruttoöverskottsandel

1

40,1 34,1 35,2 36,4

1

Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris.

Anm.: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. Arbetskostnad per producerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD-området är inte inkluderad. Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Svensk industris gynnsamma konkurrensläge försvagades avsevärt 1996. Lönekostnaderna steg betydligt mer än i omvärlden samtidigt som produktivitetstillväxten avtog. I kombination med apprecieringen av kronan innebar det att industrins relativa enhetsarbetskostnad, räknat i gemensam valuta, steg med ca 14 % jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer. Med ett sämre relativt kostnadsläge tilltar omvandlingstrycket vilket leder till ett större rationaliseringsbehov och därmed högre produktivitet. Den högre produktiviteten är också resultatet av att en betydande del av expansionen i år sker i de högproduktiva delarna av industrin såsom basindustri och elektroindustrin. Produktiviten beräknas öka med hela 51/2 % enbart i år och med 3 % nästa år. Löneökningarna såväl i år som nästa år förutses vara högre än i omvärlden men samtidigt utvecklas produktiviteten mer gynnsamt i Sverige. Därmed beräknas industrins relativa kostnadsläge åter förbättras och torde ur ett internationellt perspektiv vara förhållandevis fördelaktigt. Den snabba produktivitetsutvecklingen 1997 och 1998 motverkar en större

sysselsättningsökning i industrin. Trots att produktionen stiger med över 9 % resulterar det i endast 3 000 fler sysselsatta.

Industrins lönsamhet, mätt som driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, sjönk från extremt höga 40 % år 1995 till 34 % år 1996. Konjunkturavmattningen har medfört en stark priskonkurrens såväl i Sverige som utomlands. På basindustrins produkter har priserna till och med fallit rejält. Mätt i årstakt bröts dock prisnedgången i februari i år på såväl export - som hemmamarknaden. Trots mycket låga internationella prisökningar beräknas insatsvarukostnaden öka med drygt 1 % under 1997. Det kan förklaras av krondeprecieringen som höjer importpriserna. Arbetskraftskostnaden per timme stiger med ca 5 % i år men ökningen av de rörliga kostnaderna begränsas ändå till knappt 1 % till följd av den mycket fördelaktiga produktivitetsutvecklingen. Prisprognosen förutsätter ett fortsatt återhållsamt prisbeteende hos exportföretagen. Detta stöds av Konjunkturinstitutets februaribarometer där det framgår att exportföretagen planerar för mycket måttliga prisökningar. Produktpriserna beräknas sammanvägt öka med drygt 1 % år 1997. Lönsamheten beräknas således stiga svagt i år.

Nästa år väntas den starkare internationella konjunkturen leda till en högre internationell prisökningstakt. Till följd av överkapacitet inom de flesta sektorer antas dock prishöjningarna i ett historiskt perspektiv bli begränsade. I den cykliska basindustrin väntas däremot vinstmarginalerna åter stiga. Den pågående kapacitetsutbyggnaden i svensk exportindustri bedöms leda till ett dämpat prisbeteende i övriga exportindustrin och därmed oförändrade marginaler nästa år. En viss tillväxt i den inhemska efterfrågan beräknas innebära att de mer pressade hemmamarknadsföretagen förbättrar sin vinstsituation något. För industrin som helhet beräknas därmed vinstandelen stiga till 36 % 1998 vilket är en lönsamhet på god europeisk nivå.

60 70 80 90 100 110 120 130 140

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 5.1

Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder, 1980-1998

Index 1980=100

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Nationell valuta

Gemensam valuta

15 20 25 30 35 40 45

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 5.2

Industrins bruttoöverskottsandel, 1980-1998

Procent

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Industri

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

5.2 Byggnadsverksamheten

Byggsektorns produktion steg med 2 % förra året efter att ha fallit med närmare 30 % mellan 1990 och 1995. Stabiliseringen var delvis resultatet av omfattande statliga stimulansåtgärder riktade mot bostadssektorn men också av det kraftigt ökande byggandet av industrilokaler samt en viss uppgång för övrigt husbyggande.

tabell UN S byggnadsverksamhet

Miljarder kr Löpande priser

Årlig

procentuell förändring

1996 1995 1996 1997 1998

Byggnadsinvesteringar 114,9 -3,6 2,8 -3,2 7,4

Näringslivet

58,9 13,1 3,7 1,9 5,8

Myndigheter

25,7 -1,5 -10,5 -3,9 4,3

Bostäder

30,3 -28,8 14,7 -12,3 13,7

Reparationer och underhåll

81,0 -1,2 1,1 2,8 0,8

Totalt

195,9 -2,7 2,1 -0,9 4,7

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Byggvolymen beräknas falla tillbaka något i år för att sedan stiga kraftigt under 1998. Sysselsättningsökningen i byggsektorn begränsas dock till 2 000 fler årsarbeten 1998 jämfört med 1996. De temporära investeringsbidragen förefaller ha lett till en tidigareläggning av påbörjandet av bostäder 1996 från slutet av året till början på förra året. Det medför att bostadsinvesteringarna i år tillfälligt sjunker trots att de fundamentala faktorerna talar för att en stabil uppgångsfas är nära förestående. Räntorna har sjunkit, vakansgraden har stabiliserats och en viss prisuppgång på bostäder har inletts. Regionalt har också vissa bristsituationer redan uppstått. Inom storstadsområdena ligger marknadsvärdet redan idag över nyproduktionskostnaden vilket gör det lönsamt att bygga nytt. Låga realräntor samt en gradvist förbättrad arbetsmarknad bör öka efterfrågan på nya bostäder nästa år. Under åren 1997 och 1998 beräknas också låga räntor och ökad privat konsumtion medföra en viss uppgång av byggandet av kommersiella lokaler och kontorslokaler. Till följd av förseningar och inskränkningar av vissa av de stora infrastrukturprojekten beräknas myndigheternas bygginvesteringar fram till 1998 bli betydligt lägre än vad som tidigare angivits. År 1997 erhålls skattereduktion för reparation av och ombyggnad av bostäder vilket tillfälligt drar upp underhållsvolymerna.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

V arbetsmarknad

Efter en successiv förbättring under perioden 1994-1995 försvagades arbetsmarknadsläget under 1996. Antalet sysselsatta minskade under loppet av året med ca 20 000 personer. Den öppna arbetslösheten steg samtidigt från knappt 8 % till ca 8,5 % av arbetskraften. Ökningen av arbetslösheten dämpades av att antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade med knappt 10 000 år 1996, mätt som årsgenomsnitt. Under de första månaderna i år har arbetsmarknadsläget försvagats ytterligare och det finns ännu inga tydliga tecken på förbättring. Produktionen bedöms dock stiga under året vilket väntas resultera i ökad sysselsättning under andra halvåret. Sysselsättningen fortsätter sedan att öka under 1998. Den öppna arbetslösheten beräknas falla från 8,1 % 1996 till 7,1 % 1998. Minskningen av antalet arbetslösa beror framför allt på satsningar inom arbetsmarknadspolitiken och ett ökat antal reguljära utbildningsplatser. Summan av öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder faller från 12,6 % 1996 till 11,8 % 1998.

tabell VNQ arbetsmarknad

Årlig procentuell förändring

1995 1996 1997 1998

BNP, producentpris

4,2 1,1 2,2 2,4

Produktivitet

2,0 1,0 2,7 1,6

Antal arbetade timmar

2,0 0,1 -0,5 0,7

Medelarbetstid

0,5 0,7 0,2 0,0

Antal sysselsatta

1,5 -0,6 -0,7 0,7

Arbetskraft

1,2 -0,2 -0,9 -0,2

Öppen arbetslöshet

1

7,7 8,1 7,9 7,1

Personer i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1

4,4 4,5 4,7 4,7

1

Procent av arbetskraften, nivå. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sysselsättningen föll mellan 1990 och 1995 med knappt 500 000 personer. Sysselsättningsnedgången motsvarades inte av en lika kraftig produktionsminskning eftersom produktiviteten steg mycket snabbt dessa år. En hög produktivitetstillväxt leder på kort sikt till en svag sysselsättningsutveckling medan det på lite längre sikt ökar förutsättningarna för en god tillväxt i ekonomin och hög standard och ökad välfärd. Produktiviteten steg under perioden 1990-1995 med drygt 2 % per år i genomsnitt, vilket var betydligt högre än den genomsnittliga produktivitetstillväxten under 1980-talet. Utöver de omfattande rationaliseringar som genomfördes under perioden, i synnerhet inom industrin, finns flera troliga förklaringar till den starka produktivitetstillväxten. Personalomsättningen sjönk efter 1990, vilket bl.a.

ledde till minskade kostnader för administration och upplärning m.m. Sjukfrånvaron har också minskat under 1990-talet. En minskad sjukfrånvaro gör att arbetsstyrkan bättre anpassas till produktionen och situationer med för många eller för få arbetare undviks. Företagens behov av att hålla ett överskott av anställda, för att klara produktionen även vid sjukfrånvaro, minskar därmed.

Under de närmaste åren antas produktiviteten fortsätta att stiga i snabb takt. Visserligen är det inte sannolikt att sjukfrånvaron och personalomsättningen fortsätter att minska i samma takt som under de senaste åren men däremot är det troligt att rationaliseringarna inom näringslivet fortsätter. Rationaliseringstrycket har också ökat på grund av de förhållandevis höga löneökningarna under 1996. Åren 1996-1998 antas den totala produktiviteten stiga med i genomsnitt drygt 1,5 % per år, vilket är lägre än i början på 1990-talet men högre än på 1980talet. Produktivitetstillväxten varierar dock relativt kraftigt mellan åren. I början av 1996 mattades aktiviteten i ekonomin tillfälligt av, vilket ledde till en viss överkapacitet med lägre produktivitet som följd. Under 1997 ökar produktionen på nytt vilket inte förutsätts resultera i ökad sysselsättning förrän under andra halvåret. Tillväxten väntas också bli hög inom näringar med hög produktivitetsnivå, främst basoch elektroindustrin. Därmed stiger den genomsnittliga produktiviteten markant. Under 1998 blir ökningen mer måttlig.

Medelarbetstiden har, liksom produktiviteten, stigit kraftigt under hela 1990-talet. Även en ökning av medelarbetstiden leder på kort sikt till en svagare sysselsättningsutveckling medan den på längre sikt förbättrar förutsättningen för hög produktivitet och därmed hög standard och tryggad välfärd. Huvudorsaken till att medelarbetstiden ökat är att sjukfrånvaron har minskat. Den lägre sjukfrånvaron torde i sin tur bero på de regeländringar som genomförts i sjukförsäkringssystemet och det sämre arbetsmarknadsläget. Frånvaron på grund av vård av barn har också minskat sedan början på 1990-talet. Detta hänger samman med att antalet nyfödda har minskat under de senaste åren. En annan faktor som har bidragit till den stigande medelarbetstiden är att andelen egna företagare ökat. Denna grupp har en högre genomsnittlig arbetstid än de anställda. Övertidsuttaget varierar med konjunkturen och steg således under 1994 och 1995. Övertidsuttaget har dock en relativt begränsad effekt på medelarbetstiden.

Hur medelarbetstiden kommer att utvecklas framöver är svårt att bedöma. De flesta faktorer talar dock för att ökningen av medelarbetstiden dämpas. Sjukfrånvaron kan visserligen fortsätta att minska något under innevarande år till följd av förlängningen av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. Effekten torde dock bli relativt begränsad med

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

tanke på att sjukfrånvaron nu ligger på en historiskt sett låg nivå. Inom vissa sektorer förekommer också arbetstidsdelning och övergång mot mer konjunkturanpassad arbetstid på lokal nivå, vilket kan bidra till att arbetstiden sjunker.

Sysselsättningen föll markant i början av 1996 men planade sedan ut under det andra halvåret. Under inledningen av 1997 har emellertid sysselsättningen vänt nedåt igen. Det finns inte heller några tydliga tecken på en uppgång under den närmaste framtiden. Antalet nyanmälda lediga platser ligger fortfarande på en låg nivå och enligt den senaste konjunkturbarometern räknar inte företagen med att öka antalet anställda. Produktionen bedöms dock stiga relativt snabbt under innevarande år vilket antas resultera i en ökad efterfrågan på arbetskraft under andra halvåret. Trots detta minskar antalet sysselsatta med ca 30 000 personer, mätt som årsgenomsnitt. Under 1998 väntas såväl produktionen som efterfrågan på arbetskraft fortsätta att stiga. Det innebär att den genomsnittliga sysselsättningen år 1998 ligger på ungefär samma nivå som år 1996. I vissa sektorer stiger dock sysselsättningsnivån under perioden medan den faller inom andra. Inom industrin ökar antalet sysselsatta med ca 3 000 personer. I byggsektorn antas produktionen och därmed efterfrågan på arbetskraft förbli svag under 1997 för att sedan stiga kraftigt 1998 i samband med att bostadsinvesteringarna vänder uppåt från en mycket låg nivå. Sett över hela perioden ökar sysselsättningen i byggsektorn med 2 000 personer. I takt med att den privata konsumtionen stiger väntas sysselsättningen inom de konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn att öka. Även inom de industrirelaterade delarna av tjänstesektorn väntas sysselsättningen stiga till följd av den relativt kraftiga produktionsökningen inom industrin. Inom kommunala myndigheter fortsätter sysselsättningsminskningen under 1997. Ökade statsbidrag till kommunsektorn 1998 innebär att konsumtionen och även sysselsättningen kan hållas oförändrad i sektorn som helhet detta år.

tabell VNR sysselsÄttning i olika branscher

Tusental personer

Förändring från

föregående år

1995 1995 1996 1997 1998

Jord och skogsbruk

124 -11 -9 -3 -1

Industri

803 41 7 -7 10

Byggnadsverksamhet

230 6 -5 -4 6

Privata tjänster

1 541 29 7 -1 14

Kommunala myndigheter 1 094 -1 -24 -12 0

Statliga myndigheter

193 -3 0 -2 -1

t¯´¡¬´

S YXV UY MRS MRY RX

Arbetskraft, totalt

4 319 53 -9 -37 -10

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

I vilken mån arbetslösheten minskar vid en viss sysselsättningsutveckling beror på utvecklingen av arbetskraftsutbudet. Under 1996 minskade utbudet samtidigt som sysselsättningen föll, vilket begränsade ökningen av arbetslösheten. Förändringar i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken påverkar i hög grad utvecklingen av arbetskraftsutbudet. Utöver de åtgärder som redan är beslutade tillkommer nu flera nya förslag inom båda områdena. Inom arbetsmarknadspolitiken föreslås bland annat tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa och resursarbete. Resursarbete innebär att arbetsgivare inom offentliga verksamhet får ta emot en långtidsarbetslös som, med ersättning motsvarande a-kassa, utför kvalitetshöjande arbete under en begränsad tidsperiod. Dessa kommer inte att registreras som sysselsatta utan som varande i åtgärd utanför arbetskraften. Inom utbildningspolitiken föreslås utökad kvalificerad yrkesutbildning från och med hösten 1998 samt en utökning av tidigare beslutad utbildningssatsning. Tillsammans med de redan beslutade satsningarna på reguljär utbildning innebär detta att det år 1998 tillförs medel för ca 23 000 extra platser inom den högre utbildningen och ca 118 000 extra platser inom vuxenutbildningen, mätt som årsgenomsnitt. Alla ovanstående åtgärder reducerar arbetskraftsutbudet under prognosperioden. På grund av olika typer av undanträngningseffekter kommer dock sannolikt utbildningssatsningen inte att få fullt genomslag på den öppna arbetslösheten. Övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder ligger sammantaget på ungefär samma nivå som år 1996. Det sker dock en omfördelning från åtgärder i arbetskraften till åtgärder utanför arbetskraften, vilket innebär att arbetskraftsutbudet sänks. Sammantaget beräknas arbetskraftsutbudet 1997 minska mer än vad sysselsättningen gör vilket innebär att den öppna arbetslösheten faller. Under 1998 fortsätter arbetskraftsutbudet att minska trots att sysselsättningen då stiger.

3800 3900 4000 4100 4200 4300 4400 4500 4600

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 6.1

Antal sysselsatta och personer i arbetskraften, 1980-1998

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån (Arbetskraftsundersökningen) och Finansdepartementet

Arbetskraft

Sysselsatta

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

tabell VNS konjunkturberoende arbetsM marknadspolitiska ÅtgÄrder

Tusental personer

1995 1996 1997 1998

t¯´¡¬´

189 196 202 202

I arbetskraften

59 41 26 24

Beredskapsarbete

14 8

Rekryteringsstöd

20 12

Utbildningsvikariat

11 10

Starta-eget-bidrag

10 10

Övrigt

1

4 0

Utanför arbetskraften

129 155 176 178

Arbetsmarknadsutbildning

55 46

Arbetslivsutveckling

41 52

Kommunavtal/Ungdomspraktik

20 13

Datortek

2 12

Arbetsplatsintroduktion

11 32

1

I posten övrigt ingår ungdomsintroduktion och invandrarpraktik. Anm.: För åren 1997 och 1998 ingår även offentligt tillfälligt arbete och personer i resursarbete i begreppet konjunkturoberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa är per definition utanför arbetskraften. Däremot ingår inte åtgärderna jobbsökaraktivitet, företagsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Trots den relativt svaga sysselsättningsutvecklingen faller därmed den öppna arbetslösheten relativt kraftigt, från 8,1 % av arbetskraften 1996 till 7,1 % 1998. Det motsvarar ca 45 000 personer. Summan av öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder faller från 12,6 % av arbetskraften 1996 till 11,8 % 1998. Nivån år 1998 är 0,7 procentenheter högre än vad som antogs i budgetpropositionen. Den främsta orsaken till detta är att efterfrågan på arbetskraft väntas utvecklas betydligt svagare än vad som bedömdes då.

Prognosen över sysselsättning och arbetslöshet är i flera avseenden osäker. För det första är det mycket svårt att bedöma i vilken mån näringslivet har möjlighet att fortsätta att rationalisera. Det finns i dagsläget inga tydliga tecken på en ökad efterfrågan på arbetskraft trots att flera faktorer talar för en rela-

tivt stark produktionstillväxt. Håller denna utveckling i sig under resten av året finns det en risk för att sysselsättningen utvecklas svagare än vad som bedöms i prognosen. För det andra är det svårt att avgöra effekterna på utbudet och den öppna arbetslösheten av de nu föreslagna åtgärderna. Antalet åtgärder är mycket omfattande både inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken. Visar det sig svårt att genomföra vissa åtgärder eller få till stånd alla utbildningsplatser, till följd av t.ex. lärarbrist, finns det risk för att arbetslösheten blir högre än vad som antas i prognosen. Dessutom är det svårt att avgöra i vilken utsträckning arbetsmarknadspolitiska åtgärder tränger undan ordinarie sysselsättning.

0 2 4 6 8 10 12 14

85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 6.2

Öppen arbetslöshet och konjukturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 1985-1998

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån (Arbetskraftsundersökningen) Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet

Öppen arbetslöshet

Öppen arbetslöshet + åtgärder

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

W lÖner

Den genomsnittliga timlönen i ekonomin steg från 1995 till 1996 med drygt 6 % enligt Statistiska centralbyrån. Avtalen gav löneökningar på 4,4 % och löneglidningen beräknas därmed till drygt 1,5 %. Det är en betydligt högre löneökningstakt än under föregående år då lönerna steg med 3,4 %. Det är dock delvis en effekt av avtalens konstruktion. De avtalade löneökningarna började nämligen gälla senare år 1995 än år 1996, vilket resulterade i en särskilt hög ökning av genomsnittslönen från 1995 till 19963. Från 1994 till 1997 beräknas den årliga löneökningen till 4,7 % vilket också är anmärkningsvärt högt, sett i ljuset av det svaga arbetsmarknadsläget. Som jämförelse kan nämnas att timlönerna i tillverkningsindustrin i OECD 14 beräknas öka med i genomsnitt 3,3 % per år. De kraftigaste löneökningarna 1996 noteras inom industrin där ökningstakten översteg de avtal som slutits inom branschen med flera procentenheter. Inom övriga sektorer var löneglidningstakten lägre. Under innevarande år beräknas lönerna stiga med 4,7 % varav avtalen står för 3,7 procentenheter och löneglidningen för 1,0 procentenheter. Avtalsförhandlingarna 1998 torde kunna resultera i att löneökningstakten dämpas ytterligare. För detta talar bl.a. att inflationsförväntningarna sjunkit, att vinstmarginalerna faller samt en ökad medvetenhet bland arbetsmarknadens parter om vikten av lönemoderation. Därtill bedöms arbetsmarknadsläget vara fortsatt svagt. Löneökningarna antas därmed avta till 3,5 % år 1998.

De centrala avtalsförhandlingarna beräknas ha gett löneökningar för industrin på 3,7 % år 1996. Därtill uppgick löneglidning till knappt 4 %. Det är dock sannolikt att en del av den uppmätta löneglidningen kan förklaras av att flera företag sköt fram tidpunkten för när avtalen skulle börja gälla från 1995 till 1996 samtidigt som övriga avtalsrevisioner troligtvis skedde tidigare under 1996 än vad som var överenskommet vid förhandlingarna. Detta innebär att de avtal som registreras i beräkningarna är för höga 1995 och för låga 1996. Löneglidningen har i så fall ett jämnare förlopp än vad som redovisas i tabell 7.1. Bortsett från dessa tekniska faktorer måste löneglidningstakten ändå betraktas som förhållandevis hög. En förklaring till detta kan vara att de senaste årens ökning av vinstmarginalerna, framför allt inom exportindustrin, nu kommer löntagarna till del. Mot bakgrund av den kronförstärkning som skett sedan mitten av 1995 bedöms dock vinstläget inom industrin sjunka något. Löneglidningstakten inom

Det innebär att det vissa månader 1996 registrerades två avtalshöjningar vid jämförelse av lönenivån motsvarande månad 1995, vilket drog upp den genomsnittliga årstakten för helåret 1996.

denna sektor torde därmed dämpas. Dessutom har inflationsförväntningarna successivt fallit samtidigt som sysselsättningen inom industrin har minskat. Löneglidningstakten antas därmed falla till 2 % år 1997.

tabell WNQ timlÖner

Årlig procentuell förändring

1995 1996 1997 1998

Industri

4,7 7,5 5,1

Avtal

3,0 3,7 3,1

Löneglidning

1,7 3,8 2,0

Byggnadsindustri

4,3 3,5 3,6

Avtal

2,3 2,6 3,1

Löneglidning

2,0 0,9 0,5

Privata tjänster

3,6 5,6 4,7

Avtal

2,5 4,6 3,7

Löneglidning

1,1 1,0 1,0

Statliga myndigheter

2,5 6,6 4,0

Avtal

1,0 5,0 3,5

Löneglidning

1,5 1,6 0,5

Kommunala myndigheter

1,5 5,9 5,2

Avtal

0,9 5,3 4,7

Löneglidning

0,8 0,6 0,5

t¯´¡¬´

SLS VLQ TLW SLU

a¶´¡¬

RLQ TLT SLW

lö®¥§¬©¤®©®§

QLR QLV QLP

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Arbetsmarknadsläge och lönsamhet förefaller i begränsad omfattning ha påverkat lönekraven vid den förra avtalsrörelsen. Trots ett finansiellt underskott och minskad sysselsättning i kommunsektorn blev avtalen för åren 1995-1997 ca 1 procentenhet högre i denna sektor än i industrin, där sysselsättningen steg och lönsamheten var god. Löneglidningen blev å andra sidan relativt svag inom kommunsektorn 1995 och 1996 vilket sannolikt är en effekt av de höga avtalen, även om löneglidningen historiskt sett är lägre inom denna sektor. Lönerna inom byggnadssektorn uppvisar tecken på hög känslighet för förändringar av arbetslösheten medan däremot nivån på arbetslösheten verkar ha mindre betydelse. I början av 1996 föll arbetslösheten något vilket kan vara en förklaring till att löneglidningstakten var relativt hög, ca 2 %, under första halvåret 1996, trots att arbetslösheten fortfarande låg kvar på en extremt hög nivå, ca 30 %4. Under andra halvåret steg arbetslösheten på nytt samtidigt som löneglidningstakten avtog till strax under 0 %.

Att avtalen blev höga vid förra avtalsrörelsen kan delvis bero på att inflationsförväntningarna vid tid-

4

Källa: Byggnadsarbetarförbundet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

punkten för avtalsförhandlingarna var förhållandevis höga och senare visade sig vara en överskattning, vilket tyder på att lönebildningen inte hade anpassats fullt ut till en låginflationsekonomi. Det fick också till följd att reallönerna steg kraftigt 1996 för första gången under 1990-talet. Reallöneökningarna motsvarades inte av en lika hög produktivitetstillväxt, vilket innebär att företagens lönsamhet försämrades. Försämrad lönsamhet kan endast i begränsad omfattning kompenseras via höjda priser då penningpolitiken anpassas för att uppnå inflationsmålet. Istället drivs rationaliseringar fram vilket dämpar sysselsättningsutvecklingen.

Det finns flera faktorer som talar för att avtalsförhandlingarna 1998 ger ett ur sysselsättningssynvinkel bättre utfall än de som slöts 1995. Inflationsförväntningarna är betydligt lägre. Arbetslösheten har under flera år legat på en mycket hög nivå. Företagens vinstläge har också försämrats sedan 1995, bl.a. som en följd av inträffade löneökningar och apprecieringen av kronan. Vissa avtal löpte ut redan vid årskiftet 1996/1997. De löneförhandlingar som är klara för dessa branscher resulterade i lägre avtalade löneökningar än vid föregående förhandlingar. Det kan ses som en indikation på att lönekraven även inom andra branscher kan komma att bli lägre än vid föregående avtalsförhandlingar. Det finns dock faktorer som talar för att lönekraven kan komma att vara fortsatt höga framöver. Trots höga nominella löneökningar under 1996 och 1997 ökar exempelvis inte hushållens köpkraft nämnvärt, till följd av höjda skatter och sänkta transfereringar från den offentliga sektorn. Dessutom verkar förhandlingssystemet vara känsligt för de kortsiktiga makroekonomiska förutsättningarna vid de kritiska tidpunkter då avtalen sluts. Har sysselsättningen börjat öka och arbetslösheten falla när avtalsförhandlingarna sker skulle det kunna öka lönetrycket. Sammantaget väger dock de faktorer som talar för lägre avtal sannolikt tyngst. I prognosen antas lönerna öka med i genomsnitt 3,5 % år 1998, vilket innebär en reallöneökning på 1,8 %.

Löneökningarna år 1995 och 1996 låg över den s.k. Edinnormen på 3,5 %, som definierats som en årlig ökning av arbetskraftskostnaden i takt med övriga europeiska länder. I en utvärdering av den senaste avtalsrörelsen gör den s.k. Edin-gruppen, som etablerade normen, bedömningen att arbetskraftskostnaderna för åren 1995-1997 kommer att stiga med ca 1,5 % mer per år än genomsnittet i övriga europeiska OECD-länder5. Det kompenseras inte fullt ut av en högre produktivitetstillväxt i Sverige vilket innebär att konkurrenskraften försämras under perioden. Därmed dämpas sysselsättningsutvecklingen via dels ett ökat rationaliseringstryck, dels en svagare efterfrågan till följd av högre priser på svenska exportvaror. De ökade arbetskraftskostnaderna har dock inte till fullo slagit igenom i höjda priser vilket än så länge begränsat effekten på efterfrågan. Företagen har kunnat anpassa prisutvecklingen bl.a. genom att sänka vinstmarginalerna, som var mycket höga i början av 1995. Vinstmarginalerna kan dock inte fortsätta att falla i samma takt som under de senaste åren utan att det hämmar den framtida tillväxten och ökar rationaliseringstrycket ytterligare.

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 7.2

Timlöneutveckling i industrin i Sverige och OECD 14, 1986-1998

Procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån , Konjunkturinstitutet, OECD och Finansdepartementet

Sverige

OECD 14

Arbetsmarknadens parter fick i samband med vårpropositionen förra året i uppdrag av regeringen att den 31 mars i år gemensamt formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning. Inom industrisektorn har diskussionerna resulterat i ett samarbetsavtal om en förhandlingsordning för de framtida avtalsförhandlingarna. Även

5

Vid bedömningen av arbetskraftskostnaderna i Sverige använder Edin-gruppen Konjunkturinstitutets prognos över lön per timme inklusive lönebikostnader. För övriga länder används OECD:s prognos över arbetskraftskostnad per sysselsatt i de europeiska OECD-länderna exklusive Turkiet, Tjeckien, Polen och Ungern.

-4 -2

0 2 4 6 8 10

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 7.1

Timlöneutveckling i hela ekonomin, 1980-1998

Procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Nominell timlön

Real timlön före skatt

Anm.: Jämförelsen omfattar endast löneutvecklingen i industrin eftersom internationell statistik avseende timlöneutvecklingen för hela näringslivet saknas. OECD redovisar endast statistik över lön per sysselsatt för andra branscher. I detta begrepp fångas även förändringar i t.ex. medelarbetstiden upp vilket ger en något missvisande bild av konkurrensläget.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

inom andra avtalsområden har vissa initiativ tagits till liknande samarbetsavtal. Från samtliga centralorganisationer på såväl arbetsgivarsidan som arbetstagarsidan har synpunkter på den framtida lönebildningen inkommit men uppdraget har ännu inte lett till någon enighet i lönebildningsfrågan. De synpunkter som framförts tyder dock på att det finns en ökad insikt om löneutvecklingens betydelse för arbetslösheten, sysselsättningen och tillväxten i ekonomin. Det kan i framtiden leda till löneökningarna som ligger mer i linje med löneökningarna i omvärlden.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

X inflation

Inflationstrycket i Sverige är för närvarande mycket lågt. De senaste fem månaderna har konsumentprisindex (KPI) legat på en lägre nivå än under motsvarande period året innan. Den senaste noteringen (februari) visar en inflationstakt på -0,4 %. Nettoprisindex (NPI), vilket anger konsumentprisutvecklingen exklusive indirekta skatter och subventioner, hade samtidigt fallit med hela 1,7 % under de senaste 12 månaderna. Fallen i KPI och NPI bör dock särskiljas från den ur samhällsekonomisk synvinkel skadliga deflation som kännetecknas av fallande tillgångspriser. Tillgångspriserna stiger för närvarande och den mycket låga uppmätta inflationen är till stor del en effekt av den kraftiga kronförstärkningen under 1996 samt de sjunkande räntorna, vilka har resulterat i betydande sänkningar av importpriser respektive boendekostnader för egnahemsägare. Detta illusteras av att inflationen enligt det nyligen lanserade EU-harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP), som inte omfattar räntekostnader för egnahemsägare, uppgick till 1,1 % i februari 1997. Förutom räntefallet och kronförstärkningen förklaras den låga registrerade inflationstakten även av att inflationsbenägenheten i ekonomin har fallit betydligt. Dessa faktorer antas även vara av stor betydelse för den framtida inflationsutvecklingen.

Sedan oktober har den importvägda växelkursen försvagats med drygt 5 %. Detta bedöms resultera i en successiv höjning av importpriserna under 1997. Under de närmaste två åren antas däremot kronan förstärkas, vilket väntas leda till oförändrade importpriser under 1998. Importprishöjningarna under de senaste månaderna förefaller dock hittills inte ha påverkat konsumentpriserna nämnvärt. Det kan finnas flera orsaker till detta. Terminsäkrade växelkurser i samband med import är en möjlig förklaring. En annan är att lagren inom detaljhandeln är stora, varvid importprisökningar påverkar prisnivån med en betydande fördröjning. Konjunkturinstitutets tjänstebarometer ger ett visst stöd åt ett sådant resonemang. En tredje och kanske viktigare orsak är att inflationsbenägenheten fallit som en följd av dels ökad konkurrens, dels svårigheter att övervältra kostnadsökningar på konsumenterna när den inhemska efterfrågan är svag och inflationen låg. Högre importpriser beräknas till en del absorberas av lägre marginaler inom handeln, vilket begränsar genomslaget på inflationen.

Räntorna har sedan årsskiftet vänt uppåt, delvis som en följd av kronförsvagningen. Givet en relativt oförändrad räntenivå framöver medför ändå det kraftiga räntefallet under 1996 fortsatt sänkta räntekostnader i och med att ca 80 % av hushållens bostadslån utgörs av bundna lån. Dessa kommer under de närmaste åren att successivt omsättas och då sannolikt till en lägre ränta än tidigare. Lägre räntekost-

nader bedöms således fortsätta att dra ned konsumentprisindex under 1997. Däremot väntas denna effekt avta betydligt under 1998.

I dagsläget bedöms riskerna för ett kraftigt ökat inhemskt genererat inflationstryck som små. Efter en viss avmattning under 1996 beräknas visserligen den privata konsumtionen växa i en något snabbare takt. Ökningen begränsas dock till 2 % per år 1997 och 1998, vilket bedöms vara förenligt med en fortsatt låg inflation. Samtidigt medför de omfattande produktivitetshöjande investeringar som företagits under 1995 och 1996, i kombination med det pressade arbetsmarknadsläget, att risken för en kostnadsdriven inflationsökning bedöms vara fortsatt liten.

Framtida inflationstryck beror även på vad olika marknadsaktörer tror om inflationen framöver, i och med att dessa förväntningar bl.a. påverkar lönebildningen samt andra typer av kontrakt och avtal. I takt med att konsumentprisindex föll under 1996 sänktes också inflationsförväntningarna successivt. Hushållens liksom industri- och tjänsteföretagens inflationsförväntningar på ett års sikt har fallit ytterligare något enligt de senaste undersökningarna av hushållens inköpsplaner och enligt Konjunkturinstitutets industri- och tjänstebarometrar. Bland aktörerna på arbets-, varu- och penningmarknaden, som undersöks av Prospera och Aragon, är inflationsförväntningarna i stort sett oförändrade över samtliga tidshorisonter enligt februarienkäterna. Aktörerna bedömer att Riksbanken klarar inflationsmålet under de närmaste fem åren.

Ovanstående faktorer är viktiga för att bedöma inflationsutvecklingen under de närmaste två åren. På längre sikt är det huvudsakligen utvecklingen av löneökningstakten minus trendmässig produktivitetsökning som bestämmer inflationstakten. Utifrån ett sådant långsiktigt inflationssamband innebär en penningpolitik som utgår från ett prisstabilitetsmål en restriktion på förhållandet mellan löneökningar och produktivitetsökningar. Höga löneökningstakter tvingar fram arbetskraftsrationaliseringar och produktivitetsökningar. Effekterna av en lönesättning i otakt med den i våra konkurrentländer har med nuvarande penningpolitiska mål sålunda övergått från att vara inflationsdrivande till att bli sysselsättningsdämpande. Nuvarande ekonomiska situation med hög arbetslöshet samtidigt som KPI faller kan ses som en kortsiktig avvikelse från det långsiktiga sambandet på grund av svårigheter att, ur penningpolitiskt hänseende, korrekt bedöma framtida inflationsutveckling.

Den sammantagna bedömningen avseende 1997 är att inflationen ökar under loppet av året till följd av höjda indirekta skatter och högre importpriser. Genomslaget från högre importpriser på inflationen antas dock bli relativt måttligt till följd av en lägre inflationsbenägenhet i ekonomin. Lägre räntekostnader för egnahemsägare beräknas ha en fortsatt

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

neddragande effekt även under resten av 1997. Ränteeffekten under året beräknas dessutom bli något

tabell XNQ konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

1995 1996 1997 1998

kpiL å²³§¥®¯­³®©´´

RLY PLW PLV QLW

kpiL ¤¥£NM¤¥£N

RLV MPLR QLX QLU

Basbelopp

35 700 36 200 36 300 36 300

npiL å²³§¥®¯­³®©´´

QLV MPLS MQLV MPLT

npiL ¤¥£NM¤¥£N

QLP MQLS MPLX PLQ

IPI, privat konsumtion

2,4 1,2 2,1 2,2

HIKP

, årsgenomsnitt

-0,8 1,9 2,1

HIKP

, dec.-dec.

-0,5 2,9 1,5

KPI , OECD

2,4 2,2 2,2 2,3

Harmoniserat index för konsumentpriser.

Anm.: Vid beräkning av basbeloppen 1995-1997 har en avräkning gjorts på 40% av uppräkningsfaktorn och 1998 har en avräkning gjorts på 20%. Vid framräkning av prisökningstalen har ett tillägg gjorts för skillnaden mellan december månads långtids- och korttidsindex, i enlighet med Statistiska centralbyråns principer för inflationsberäkning. Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

större än i tidigare beräkningar beroende på att hushållen i viss utsträckning antas ha förtidsinlöst sina bundna bostadslån.6 En hög produktivitetstillväxt i näringslivet i kombination med en balanserad konsumtionsökning bedöms leda till ett lågt inhemskt inflationstryck. Inflationen beräknas sålunda komma att vara lägre än 1 % under första halvåret 1997. I juli väntas höjda energiskatter på bränsle och el samt höjd tobaksskatt dra upp inflationen. Tobaksskatten höjdes även i januari då också investeringsbidraget till nybyggnation av bostäder slopades. Totalt beräknas höjda indirekta skatter under 1997 ge ett bidrag till KPI motsvarande nästan 1 procentenhet. Sammantaget bedöms KPI öka med 1,8 % under loppet av innevarande år. Den låga inflationen i början av året innebär dock att årsgenomsnittet beräknas bli så lågt som 0,6 %. NPI beräknas under loppet av året minska med 0,8 %. Prisökningstakten enligt NPI har varit lägre än enligt KPI under perioden 1994-1996 på grund av höjda indirekta skatter och minskade subventioner. Av samma orsaker beräknas differensen öka under 1997 och då framför allt till följd av en snabbare minskning av räntesubventioner.

I januari 1998 höjs vissa punktskatter utifrån prisutvecklingen mellan 1996 och 1997 samtidigt som ROT-avdraget försvinner. Inflationsbidraget från indirekta skatter och subventioner beräknas dock bli betydligt lägre än under 1997. Effekten av lägre räntekostnader för egnahemsägare beräknas avta under 1998 och boendekostnaderna totalt sett

I KPI undersökningarna mäts räntekostnader som den gen-

omsnittliga räntan på utestående lån för ett urval av bostadsinstitut. Däremot inkluderas inte avgiften för att förtidsinlösa ett bundet bostadslån i mätningarna varvid den verkliga boräntekostnaden underskattas, om än tillfälligt, i KPI.

öka. Kronans förväntade appreciering under senare delen av 1997 och under 1998 medför däremot att inflationstrycket från importpriserna försvinner. Den sammantagna effekten beräknas ge en inflationstakt under första halvåret 1998 i underkant av 2 %. När sedan tolvmånaderseffekten av tobaks- och energiskattehöjningarna från juli 1997 faller ur i juli 1998 innebär det att inflationstakten skiftar nedåt med ca ½ procentenhet. Genomsnittet för 1998 beräknas bli 1,7 %. Inflationen enligt NPI beräknas vara fortsatt negativ under nästan hela 1998 men stiga över noll mot slutet av året.

-4 -2 0 2 4 6 8 10 12 14

DIAGRAM 8.1

Konsumentprisutveckling, 1985-1998

Årlig procentuell förändring

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

KPI

NPI

I mars presenterades för första gången utfall enligt det harmoniserade index för konsumentpriser, HIKP, som bl.a. ska användas för uppföljningen av konvergenskriteriet avseende prisstabilitet. Den stora skillnaden jämfört med KPI är att egnahemsposten inte ingår i HIKP.7 Dessutom exkluderas större delen av hälso- och sjukvårdsposten. Inflationen mätt som HIKP var i februari 1997 1,5 procentenheter högre än utfallet enligt KPI och uppgick till 1,1 %. Under 1997 kommer HIKP fortsätta att visa en högre inflationstakt än KPI beroende på antagandet om fortsatt fallande räntekostnader för egnahemsägare. Inflationen enligt HIKP beräknas uppgå till 2,9 % under loppet av 1997 och 1,5 % under loppet av 1998.

2

I slutet av 1997 kommer en utvärdering av HIKP att göras och

beslut kommer att tas huruvida HIKP i framtiden eventuellt ska utvidgas till att även omfatta inköpspriser för nybyggda egnahem. Anledningen till att inte låta HIKP omfatta kostnader för boende i egnahem är att man i HIKP vill ha ett renodlat inflationsindex. Svenska KPI mäter nämligen förutom priser på varor och tjänster som säljs ”över disk”, även vissa s.k. imputerade priser. Imputerade priser sätts inte via marknadstransaktioner, utan är uppskattade kostnader för utnyttjandet av en vara, som t.ex. boendekostnaden i eget hem. Därför är KPI till viss del även ett levnadskostnadsindex och används i egenskap av ett sådant som uppskrivningsfaktor för basbeloppet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

Y hushÅllens ekonomi och

privat konsumtion

Hushållens realt disponibla inkomster sjönk något under 1995 och 1996 medan den privata konsumtionen steg. Sparkvoten har därmed gått ned från ca 8 % 1994 till ca 5,5 % 1996. Även för de närmaste två åren väntas konsumtionen öka snabbare än inkomsterna vilket reducerar sparkvoten ytterligare.

9.1 Hushållens inkomster

Hushållens realinkomster stagnerade 1996, vilket var en svagare utveckling än vad som beräknades i budgetpropositionen. Reallöneökningen före skatt var visserligen den högsta på över 20 år men företagarinkomsterna minskade samtidigt som nettot av räntor och utdelningar förbättrades mindre än väntat.

Transfereringarna från den offentliga sektorn sjönk mer än beräknat, delvis beroende på oväntat låga utgifter för sjuk- och föräldraförsäkringen.

Konsolideringen av de offentliga finanserna fortsätter att hämma hushållens inkomstutveckling de närmaste två åren. En relativt stark utveckling av löneinkomsterna och en förbättring av hushållens räntenetto leder dock till att de realt disponibla inkomsterna beräknas stiga med 0,4 % 1997 och med 1,3 % 1998. För 1997 stiger löneinkomsterna till följd av en fortsatt stark real timlöneutveckling, medan sysselsättningen faller. Nästa år väntas sysselsättningen ge ett positivt bidrag till inkomstökningen. Förbättringen av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar är en följd av det fortsatt höga finansiella sparandet, vilket innebär att hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reducerar skulden. Räntefallets effekt på inkomsterna är på medellång sikt positiv. På kort sikt kan emellertid en räntenedgång reducera hushållens räntenetto genom

tabell YNQ hushÅllens disponibla inkomsterL konsumtion och sparande

Miljarder kr Löpande priser

Procentuell utveckling

1991 års priser

Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen

1996 1995 1996 1997 1998 1995 1996 1997 1998

lö®¥³µ­­¡ ©®«¬N ³ªµ«¬ö®

WSQLY QLY ULV SLV RLU QLT TLR RLY RLP

därav timlön före skatt

-0,2 5,4 4,0 1,8 -0,2 4,2 3,2 1,4

sysselsättning

2,2 0,2 -0,4 0,7 1,6 0,1 -0,3 0,6

t²¡®³¦¥²¥²©®§¡² ¦²å® ¯¦¦¥®´¬©§ ³¥«´¯²

SXWLX MRLQ MRLT QLU PLT MPLY MQLP PLV PLR

Pensioner

214,4 -0,4 1,0 0,1 -0,7 -0,1 0,2 0,0 -0,2

Sjukförsäkring m.m.

36,3 -5,8 -16,9 -2,0 2,9 -0,3 -0,8 -0,1 0,1

Arbetslöshetsbidrag m.m.

53,5 -8,3 -2,4 5,7 -2,9 -0,5 -0,1 0,3 -0,2

Övriga transfereringar

83,7 0,1 -3,4 -3,8 4,4 0,0 -0,3 0,3 0,4

rä®´¯² ¯£¨ µ´¤¥¬®©®§¡²L ®¥´´¯

MQPLW

PLY PLR PLW PLV

Ö¶²©§¡ ©®«¯­³´¥²L ®¥´´¯

QYYLY RLV MSLR MTLX MPLY PLU MPLW MQLP MPLR

d©²¥«´¡ ³«¡´´¥² ¯£¨ ¡¶§©¦´¥²

SWSLS VLV WLS WLP SLP MRLS MRLX MRLX MQLS

d©³°¯®©¢¥¬ ©®«¯­³´

YSULV

MPLT MPLQ PLT QLS

p²©¶¡´ «¯®³µ­´©¯®

XXULS

PLX QLU RLP RLP

Sparande, nivå i % av disponibel inkomst

n¥´´¯³°¡²¡®¤¥ H³°¡²«¶¯´I

VLY ULT SLX SLR

Finansiellt sparande

8,8 7,1 5,3 4,2

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst är deflaterat med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten ”övriga inkomster, netto”. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

att ränteinkomsterna på banktillgodo havanden sjunker snabbare än ränteutgifterna på bostadslån.

Transfereringarna från offentliga sektorn stiger realt något under prognosperioden, trots tillkommande besparingar på bl.a. bostadsbidragen. Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen höjs den 1 oktober i år och i övriga socialförsäkringar den 1 januari 1998. I år stiger utbetalningar av arbetsmarknadsstöd också genom förtidspensionering av arbetslösa. Antalet personer som uppbär olika former av studiestöd ökar successivt under de närmaste åren. Pensionerna, som svarar för över hälften av transfereringarna, stagnerar i år och sjunker nästa år i reala termer, trots att antalet pensionärer med hög ATP ökar. Det är en följd av den låga uppräkningen av basbeloppet, som styr pensionerna. Uppräkningen av basbeloppet uppgick för åren 1995 t.o.m. 1997 till 60 % av inflationen. Nedgången i inflationen under 1996 har medfört att det reala värdet av basbeloppet ändå steg förra året och minskar marginellt i år. Den fortsatt låga inflationen under 1997 medför att basbeloppet blir nominellt oförändrat 1998. Det reala värdet av basbeloppet sjunker då i takt med att konsumentpriserna stiger.

De direkta skatterna stiger bl.a. genom att de allmänna egenavgifterna har höjts med 1 procentenhet i år och höjs med ytterligare 1 procentenhet 1998. Skatteuttaget ökar också till följd av att skiktgränserna i skatteskalan räknas upp i betydligt lägre takt än löneökningarna. Vidare finansieras den höjda ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen delvis genom ökade egenavgifter. I år stiger också skattebetalningarna tillfälligt till följd av att hushållen realiserade kursvinster på aktier i ovanligt stor utsträckning under 1996. En bidragande orsak kan vara att beskattningen på allemansfonder höjdes från 20 till 30 % till nyåret 1997. Värdeförändringar, såväl realiserade som orealiserade, på aktier och fastigheter påverkar inte hushållens disponibla inkomster, som de definieras i nationalräkenskaperna. I den mån värdeförändringar realiseras, genom försäljning av tillgångar, reduceras den uppmätta disponibla inkomsten eftersom realisationsvinster utlöser en skattebelastning.

9.2 Privat konsumtion

Den privata konsumtionen ökade med 1,5 % från 1995 till 1996. Efter en svag inledning tilltog den privata konsumtionen under loppet av 1996. Den tveksamma inledningen av förra året berodde sannolikt på den osäkerhet som då rådde om konjunkturutvecklingen. Därefter ljusnade emellertid utsikterna för svensk ekonomi. Räntorna sjönk betydligt, de offentliga finanserna förbättrades snabbare än väntat och det mesta tydde på att avmattningen i den internationella konjunkturen var tillfällig. I takt med

att det ekonomiska läget stabiliserades steg konsumtionen medan sparandet sjönk. Förra årets uppgång av den privata konsumtionen var större än vad som förutspåddes i budgetpropositionen. Samtidigt sjönk de realt disponibla inkomsterna med ett överraskande lågt sparande som följd. Nettosparkvoten, dvs. sparandet som andel av de disponibla inkomsterna, föll från 6,9 % 1995 till 5,4 % förra året.

Nedgången i sparandet förra året kan till stor del förklaras av hushållens förbättrade förmögenhetsställning. Det för svenska förhållanden höga finansiella sparandet under 1990-talet har bl.a. medfört ett ökat aktieinnehav. Om hushållens börsaktier och fondinnehav ökade i värde i takt med uppgången på Stockholm fondbörs förra året så skulle det innebära en värdeökningen på ca 140 miljarder kr, vilket motsvarar ca 15 % av 1996 års disponibla inkomster. Trots att det uppmätta sparandet sjönk förra året ökade således hushållens finansiella förmögenhet starkt. Hushållen har därför kunnat realisera värdeökningen för att t.ex. finansiera kapitalvaruinköp. Börsuppgången och det höga sparandet de senaste åren har medfört att hushållens finansiella nettoförmögenhet har ökat från att 1991 ha utgjort ca 40 % av den disponibla inkomsten till ca 110 % 1996.

Värdet av hushållens reala tillgångarna steg måttligt förra året på grund av det låga byggandet och att priserna på småhus i riket som helhet endast ökade svagt. Den totala förmögenheten, dvs. de finansiella och reala tillgångarna sammantaget minus skulder, motsvarade 250 % av den disponibla inkomsten, vilket överensstämmer med 1989 års höga nivå. Förra årets förmögenhetskvot är således en av de högsta noteringarna under perioden 1970 -1996 (se diagram 9.1). Hushållen har, främst genom det höga finansiella sparandet, kompenserat sig för den förmögenhetsförlust som uppkom genom raset i fastighetspriserna under inledningen av 1990-talet. Generellt sett bör hushållen därmed ha anpassat sin skuldsättning och uppnått en finansiell buffert som upplevs som tillräcklig för att täcka eventuella framtida oväntade inkomstbortfall. Hushållens förbättrade förmögenhetsställning talar därför för ett lägre

0 50 100 150 200 250 300

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98

Finansiell nettoförmögenhet

Småhus och bostadsrätter

Börsaktier och fondandelar

DIAGRAM 9.1

Hushållens förmögenhetskvot, 1970-1998

Förmögenhet i relation till disponibel inkomst i procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

sparande och en tilltagande konsumtion de närmaste åren.

Hushållens förväntningar om sin framtida ekonomiska situation styr i stor utsträckning konsumtionsbeteendet. Att konsumtionstillväxten under andra halvåret 1996 kom till stånd trots den svaga inkomstutvecklingen skulle således kunna förklaras av att de låga inkomsterna var väntade av hushållen. Konsumtionsnivån var därmed redan anpassad till dessa förväntningar medan räntenedgången liksom värdeökningen på börsen var oväntad och därför orsakade en uppjustering av konsumtionen. SCB:s undersökning beträffande hushållens inköpsplaner visar också att det fanns en betydande osäkerhet avseende förväntningarna om den egna ekonomin under den senare delen av 1995, vilket indikerar att hushållen inte blev helt överraskade av förra årets svaga inkomster. Det bör understrykas att bilden av inkomstutvecklingen är splittrad. Lönerna stiger trots en dämpad sysselsättningsutveckling samtidigt som transfereringarna till hushållen utvecklas svagt. Detta medför att många hushåll, som t.ex. är drabbade av arbetslöshet, har en ytterst svag inkomstutveckling och därför endast ett mycket begränsat utrymme för sparande. Hushåll med höga reallöneökningar har däremot goda förutsättningar för konsumtion och sparande.

Förra årets konsumtionsuppgång var oväntat stark med hänsyn till att arbetslösheten steg och att hushållen var fortsatt pessimistiska om utsikterna på arbetsmarknaden. Enligt Hushållens inköpsplaner låg andelen hushåll som trodde på en stigande arbetslöshet stabilt kring 50 % under hela 1996. Det försämrade läget på arbetsmarknaden är sannolikt en viktig orsak till den svaga efterfrågan under 1990talet, och den kommer troligen att verka hämmande på konsumtionen även framdeles. Arbetslösheten har dock legat på en hög nivå en längre tid varför konsumtionen och sparandet troligen är anpassade därefter. Arbetslöshetens negativa inverkan på konsumtionen minskar därför sannolikt så länge som arbetsmarknadsläget inte förändras drastiskt. Detta skulle kunna förklara varför efterfrågan steg under 1996 trots uppgången i arbetslösheten. Arbetslösheten bedöms minska något i år och nästa år och därför begränsas troligen effekterna på konsumtionen. Skulle arbetslösheten däremot falla markant förstärks sannolikt uppgången i hushållens efterfrågan i likhet med utvecklingen i t.ex. Finland, Danmark, Norge och Storbritannien som samtidigt med en minskande arbetslöshet har haft en betydande tillväxt av den privata konsumtionen.

Ränte- och prisutvecklingen det senaste året kan stimulera efterfrågan framöver. De förhållandevis låga räntorna underlättar finansieringen av kapitalvaruinköp, och de kan även medföra stigande priser på småhus. Den nominella räntenivåns stimulerande effekter på konsumtionen motverkas dock av fortsatt höga realräntor. Under 1996 sjönk priserna på vissa

kapitalvaror. Förväntningar om ytterligare prisfall kan hålla tillbaka efterfrågan. När dessa upphör kan konsumtionen komma att tillta.

Bakom förra årets totala konsumtionstillväxt på 1,5 % låg en hög efterfrågan av dagligvaror och tilltagande inköp av kapitalvaror under loppet av året. Den ökade efterfrågan under de tre senaste åren har ändå inte kompenserat för raset i konsumtionen under inledningen av 1990-talet. Till exempel ligger inköpen av kapitalvaror fortfarande under 1987 års nivå. Det innebär således en nio år lång stagnation i inköpen av dessa varor, något som torde betyda att det finns ett stort uppdämt behov att tillgodose. Efterfrågan av bilar steg förra året och en stor del av den totala konsumtionsuppgången under andra halvåret förklaras av just bilinköpen. Enligt inregistreringsstatistiken var efterfrågan fortsatt stark även under det första kvartalet 1997. Hushållens markant ökade efterfrågan av bilar ger signaler om att en uppgradering av kapitalstocken har inletts. Även månadsstatistiken över detaljhandeln visar positiva siffror för sällanköpshandeln inledningsvis i år.

Många faktorer talar således för en expansion av den privata konsumtionen de närmaste åren. Hushållens tilltro till den egna ekonomin har sannolikt stärkts under 1996 och inledningsvis i år främst som ett resultat av de lägre räntorna och den förbättrade förmögenhetsställningen. Framtidstron, och därmed också konsumtionen, torde dessutom tillta ytterligare i takt med uppgången i den inhemska och den internationella konjunkturen. Den stigande efterfrågan av kapitalvaror under förra årets senare del visar också att en viss återhämtning av konsumtionen troligen redan har inletts. Hushållen är emellertid alltjämt bekymrade över arbetslösheten, vilket dämpar uppgången. Sammanfattningsvis väntas uppgången från andra halvåret 1996 hålla i sig med draghjälp av en tilltagande aktivitet i ekonomin. Konsumtionen väntas därmed öka med i genomsnitt 2,0 % i år (se diagram 9.2). Uppgången sker genom att den tilltagande konsumtionen av kapitalvaror håller i sig samtidigt som trenden med stigande efterfrågan av tjänster fortgår. Energikonsumtionen var hög förra

90 95 100 105 110 115 120 125

DIAGRAM 9.2

Privat konsumtion, 1980-1998

Index1980=100

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

80 81 82 83 84 85 86 87 88 90 89 91 93 95 98 96 92 94 97

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

året till följd av den kalla vintern, vilket sannolikt slår tillbaka i år genom minskad användning av energi. Svenskars turism ökade markant förra året genom att apprecieringen av kronan gjorde det billigare för svenskar att resa utomlands. Den kraftiga ökningen av turistutgifterna förklaras även av att den privata direktimporten av bilar och gränshandeln, vilka var omfattande i fjol, bokförs som turistutgifter i nationalräkenskaperna. Svenskars turism beräknas fortsätta att stiga de närmaste åren, men genom minskad gränshandel och avtagande egenimport av bilar till följd av lägre inhemska priser, mattas ökningen i turistutgifterna. Nästa år stärks konsumtionsuppgången av en ökad sysselsättning men den begränsas samtidigt av en fortsatt svag utveckling av de realt disponibla inkomsterna. Konsumtionstillväxten är beräknad till 2,0 % även 1998.

Prognoserna över konsumtionen och de disponibla inkomsterna innebär att nedgången i nettosparkvoten under de senaste två åren fortsätter (se diagram 9.3). En stor del av den förväntade konsumtionsökningen utgörs dock av olika typer av kapitalvaruinköp, som ur en ekonomisk synvinkel är att jämställa med en investering, dvs som en form av sparande. Detta avspeglar sig emellertid ej i nationalräkenskapernas definition av nettosparkvoten. Således kommer sparandet i realiteten att vara högre än vad nedgången i sparkvoten indikerar. Av diagram 9.3 framgår också att trots att sparandet bedöms fortsätta att falla så är ändå nästa års beräknade finansiella sparkvot historiskt sett hög vilket utgör ett visst stöd för föreliggande prognos. Det reala sparandet, som ingår i nettosparkvoten och som till största delen utgörs av egnahemsbyggande, väntas liksom tidigare under 1990-talet vara mycket lågt även de närmaste åren.

-8 -6 -4 -2

0 2 4 6 8 10 12

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98

DIAGRAM 9.3

Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot, 1970-1998

Sparande i relation till disponibel inkomst i procent

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Nettosparkvot

Finansiell sparkvot

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

QP bruttoinvesteringar

Investeringsökningen halverades 1996 i samband med att den exportledda konjunkturen försvagades. Inom den exportinriktade delen av näringslivet minskade utbyggnadsbehovet samtidigt som investeringsvolymerna inom hemmamarknadssektorerna dämpades av ett relativt lågt resursutnyttjande. Bostadsbyggandet steg emellertid något förra året till följd av att de temporära investeringsbidragen gav upphov till tidigareläggning av bostadsprojekt. När dessa bidrag i år faller bort minskar därför bostadsproduktionen tillfälligt. Sammantaget avtar tillväxttakten för de totala bruttoinvesteringarna i år trots ett starkare konjunkturläge. Nivån på industriinvesteringarna är så hög att redan oförändrade volymer innebär en betydande kapacitetsutbyggnad. De offentliga myndigheternas investeringar blir lägre än tidigare angivet till följd av förseningar av de avgiftsfinansierade infrastrukturprojekten. Låga räntor och starkare efterfrågan från både hemma- och exportmarknaden torde dock innebära en stigande investeringsaktivitet inom övrigt näringsliv såväl i år som nästa år. Nästa år beräknas också de låga räntorna, en fallande vakansgrad samt en bättre sysselsättningsutveckling resultera i en återhämtning av bostadsinvesteringarna. Investeringarna i energisektorn stiger också kraftigt. Regeringen föreslår avsättning av ca 1,5 miljarder kronor per år från och med 1998 till ett omställningsprogram i energisektorn. Sammantaget beräknas de totala bruttoinvesteringarna stiga med 1,5 % 1997 och med 6 % 1998.

10.1 Näringslivets investeringar

Industrins investeringar nådde rekordnivåer förra

året trots att en del av de planerade investeringarna verkar ha förskjutits till 1997. Senareläggningen beror troligen på den relativt kortvariga konjunkturavmattningen under 1996. Kapacitetsutnyttjandet sjönk under större delen av förra året men vände upp fjärde kvartalet när industriproduktionen steg kraftigt. Statistiska centralbyråns investeringsenkät från februari indikerar att investeringsnivån även i år förblir hög. Förutsättningarna för att ytterligare bygga ut industrins kapacitet är också mycket gynnsamma. Lönsamheten bedöms stiga ytterligare från en hög nivå samtidigt som räntorna är låga och produktionsökningen förutses bli betydande. Under innevarande år beräknas därför industrins utbyggnad komma till stånd i samma omfattning som investeringsplanerna visar. Industrins investeringar väntas därmed bli oförändrade i år jämfört med förra året vilket innebär en ökning av kapitalstocken med 5 %. Därigenom sjunker sannolikt kapacitetsutnyttjandet något under loppet av året. Mot bakgrund av den prognosticerade produktionsuppgången beräknas behovet av kapacitetsutbyggnad bli relativt stort också 1998. Nästa år bedöms investeringsvolymerna kunna öka något ytterligare. Prognosen är dock osäker. Lönsamheten beräknas visserligen stiga ytterligare vilket höjer den relativa kapitalavkastningen på realkapital, men samtidigt minskar behovet av ny produktionkapacitet något, i synnerhet inom basindustrin. Inom denna bransch uppförs för närvarande en lång rad anläggningar som står klara i år. En viss överkapacitet förutses sedan kvarstå till och med 1998. Tidigast 1999 kan investeringscykeln åter vända uppåt i basindustrin. Den goda lönsamheten nästa år bedöms ändå sammantaget medföra att de totala industrinvesteringarna ökar med 3 %. Expansionen förutses bli kraftig både i den exportberoende investeringsvaruindustrin men också inom konsum-

tabell QPNQ bruttoinvesteringar efter nÄringsgren

ÅRLIG PROCENTUELL

MILJARDER KR VOLYMFÖRÄNDRING

1996 1995 1996 1997 1998

Näringslivet

183,6 25,1 5,9 5,0 5,1

Industri

69,1 44,3 13,3 0,0 3,0

Övriga näringsliv 114,5 17,0 2,1 7,8 6,2

Bostäder

30,3 -28,0 14,7 -12,3 13,7

Nybyggnad 13,0 -31,0 14,7 -3,5 18,0

Ombyggnad 17,3 -25,0 14,8 -20,5 8,8

Offentliga myndigheter

35,6 -0,5 -7,4 -3,3 3,3

t¯´¡¬´

RTYLU QPLY TLW QLU ULX

Maskiner

134,6 29,2 6,4 5,9 4,5

Bygg och anläggning

114,9 -3,6 2,8 -3,2 7,4

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

16 20 24 28 32 36 40 44

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

20 30 40 50 60 70 80

Bruttoinvesteringar i Mdkr

Lönsamhet i procent

DIAGRAM 10.1

Investeringar och lönsamhet i industrin, 1980-1998

Procent Mdkr

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

tionsvaruindustrin när den privata konsumtionen tilltar.

Investeringarna i övrigt näringsliv steg med 2 % för ra året vilket var en betydligt lägre ökningstakt än de föregående åren. Avmattningen i exportkonjunkturen innebar att utbyggnadstakten i de industrirelaterade tjänstesektorerna avtog, medan investeringsvolymerna inom de hemmamarknadsberoende sektorerna fortfarande dämpades av det låga kapacitetsutnyttjandet. Inom den mycket expansiva telekommunikationsektorn har de planerade investeringarna till stor del blivit framflyttade till innevarande år.

tabell QPNR Övriga nÄringslivets investeringar

MILJARDER KR ÅRLIG PROCENTUELL FÖRÄNDRING

1996 1995 1996 1997 1998

Jordbruk och skogsbruk 8,6 1,4 16,8 2,5 2,6

Energi och vattenverk 12,9 9,4 -1,2 6,5 8,5

Byggnadsindustri

3,7 12,3 -2,6 1,0 12,0

Handel

16,8 13,4 -3,4 4,5 9,0

Finansiell verksamhet

2,3 -15,3 2,4 6,0 2,0

Företagstjänsteverksamhet 13,8 49,8 2,9 7,0 6,0

Fastighetsverksamhet 10,7 -3,4 15,3 2,0 6,0

Hushållstjänsteverksamhet 6,9 12,8 3,6 4,0 5,0

Övriga tjänstebranscher 38,7 25,8 -1,0 14,6 5,2

Summa

114,5 17,0 2,1 7,8 6,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under prognosperioden förutses investeringsökningen i övrigt näringsliv åter tillta på grund av en högre tillväxttakt inom de industrinära tjänstesektorerna men också till följd av en starkare hemmamarknad. Den fortsatta utbyggnaden av telekommunikationsnätet bidrar också till den positiva investeringsutvecklingen. Däremot stagnerar volymökningarna i de stora avgiftsfinansierade infrastrukturprojekten. En svag konsumtions- och sysselsättningsutveckling samt ett överskott på kommersiella lokaler har sedan lågkonjunkturen i början på 1990-talet dämpat investeringsutvecklingen inom varuhandel och fastighetsförvaltning. Tydliga tecken på en vändning uppåt i de hemmamarknadsberoende sektorerna finns dock. Priserna på kommersiella lokaler steg med 9 % 1996 samtidigt som vakanserna i centralt belägna områden sjönk. Under förra året steg också investeringarna inom fastighetsförvaltning med hela 15 %. Till detta kommer att räntorna antas förbli låga under hela prognosperioden. Mot bakgrund av den positiva konsumtionsutvecklingen och en viss sysselsättninguppgång bör därför investeringskvoterna åter kunna stiga inom varuhandel och fastighetsförvaltning. År 1998 beräknas också investeringarna i energisektorn stiga kraftigt. Regeringen har beslutat om att avsätta ca 1,5 miljarder kronor per år från och med 1998 till ett omställningsprogram. Pro-

grammet innehåller bland annat stöd till investeringar i mindre vattenkraftverk och vindkraftverk. Potentialen för högre energinvesteringar är också stor. Bland annat har kapitalkvoten i sektorn under ett antal år sjunkit, något som sannolikt sammanhänger med den osäkerhet som har omgärdat den långsiktiga energipolitiken. Sammantaget beräknas investeringarna inom övrigt näringsliv öka med 8 % 1997 och med 6 % 1998.

10.2 Bostadsinvesteringar

Bostadsinvesteringarna steg något förra året. Bo-

stadsbyggandet fjärde kvartalet blev dock oväntat svagt. Det temporära investeringsbidragen förefaller ha lett till en tidigareläggning av bostadsproduktion från slutet av 1996 till början på året. Dessutom har sannolikt osäkerheten om det framtida bostadsfinansieringssystemet bidragit till den låga nivån mot slutet av året. Nyproduktionen på bostadsmarknaden har under en längre tid varit liten i förhållande till det långsiktiga behovet vilket på sikt leder till stigande fastighetspriser och ökat byggande. Den underliggande bostadsefterfrågan ligger emellertid kvar på en mycket låg nivå trots att de fundamentala faktorerna talar för att en stabil uppgångfas är nära förestående. Räntorna har sjunkit, vakansgraden har stabiliserats och en viss prisuppgång på bostäder har inletts. Vakansgraden, dvs. andelen lediga lägenheter i förhållande till det totala antalet lägenheter, är i en internationell jämförelse relativt låg (3,4 %). I USA uppgår motsvarande siffra enligt det amerikanska handelsdepartementet till knappt 8 %. Regionalt har vissa bristsituationer redan uppstått. Vakansgraden i exempelvis Stockholms län låg i september 1996 på drygt 1 %. En begränsande faktor för en markant uppgång i bostadsbyggandet är dock fortfarande de låga priserna på andrahandsmarknaden som i allmänhet understiger nyproduktionspriset, vilket gör det olönsamt att bygga. Enligt en undersökning från 1996 av Institutet för bostadsforskning skulle priserna behöva stiga med 15 % innan bostadsproduktion åter generellt blir lönsam. Inom storstadsområdena ligger dock marknadsvärdet redan idag över nyproduktionskostnaden. Förutsättningarna för en ökad nyproduktion förutses förbättras gradvis framdeles. Antalet outhyrda lägenheter väntas till följd av det låga färdigställandet av nya bostäder minska ytterligare. Priserna på egnahem hade i början av 1997 ökat med 4 % jämfört med motsvarande period året innan samtidigt som produktionskostnaden i stort var oförändrad. En gradvist förbättrad arbetsmarknad samt låga räntor bör öka efterfrågan på nya bostäder och leda till högre priser. Det temporära investeringsbidraget till studenbostäder leder också till en viss ökning av bostadsproduktionen. Sammantaget beräknas antalet påbörjade lägenheter i nyproduk-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

tion uppgå till drygt 14 000 i år och till 18 000 under 1998. Osäkerheten om hur många bostäder som kan komma att byggas under 1998 är dock avsevärd.

Antalet påbörjade ombyggnader föll kraftigt andra halvåret 1996. Det extra statliga stödet för förbättring av bostäder medförde starka incitament till tidigareläggning av ombyggnader från 1997 till början av 1996. Antalet ansökningar om räntebidrag till ombyggnad steg dock under fjärde kvartalet 1996 vilket indikerar att den reguljära ombyggnationen under prognosåren 1997 och 1998 kan återgå till mer normala nivåer. Det låga påbörjandet andra halvåret 1996 medför dock att ombyggnadsvolymerna tillfälligt faller under 1997 för att sedan öka något nästa år. Innevarande år beräknas också bidraget till miljöförbättrande åtgärder till viss del hålla uppe den totala ombyggnationen. För år 1998 avsätts totalt 800 miljoner kronor till programmet ”hållbara Sverige”. De bidrag som kan erhållas inom ramen för detta program bedöms ha en viss uppdragande effekt på den totala ombyggnadsvolymen.

Anm: Antal outhyrda lägenheter avser 1 mars respektive år. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.

10.3 Lagerinvesteringar

Mot slutet av 1995 överraskades industrin av en vikande efterfrågan. Produktionstakten drogs ner och framför allt insatsvarulagren växte kraftigt. Förra året påbörjades därför en reducering av lagren inom industrin. Denna lageranpassning blev dock mindre omfattande än vad som förutspåddes i budgetpropositionen, framför allt vad gäller färdigvarulagren som oväntat växte förra året. Lagerjusteringen torde därför fortsätta inledningsvis i år. En tilltagande produktion under loppet av innevarande år inom framför allt exportindustrin medför dock att den genomsnittliga lagerhållningen kommer att stiga.

Inom partihandeln gjordes oväntat stora lageruttag 1996. Det innebär att partihandelns lagerstockar nu har reducerats under ett flertal år i rad. Denna strukturella förändring väntas dock avta. Även inom detaljhandeln drogs lagren ned 1996 i samband med att den privata konsumtionen steg under årets senare del. Den tilltagande inhemska efterfrågan i år, och då främst från hushållens sida, antas medföra en fortsatt avveckling av detaljhandelns lager, vars stockar fortfarande är betydande efter den kraftiga uppbyggnaden under 1994 och 1995.

Sammanfattningsvis sker en svag lageruppbyggnad innevarande år. Med hänsyn till förra årets kraftiga minskning innebär ändå årets blygsamma lagertillväxt ett bidrag till BNP-tillväxten motsvarande 0,2 % av BNP.

Även nästa år fortsätter industrin att öka sina lager som en konsekvens av en tilltagande industriproduktion. Sammantaget för handeln sker en svag lageruppbyggnad, och då främst inom de delar av partihandeln som är nära knutna till industrin. Totalt växer lagren i samma takt som i år, vilket gör att effekten på BNP-tillväxten blir neutral.

0 10 20 30 40 50 60 70

76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 10.2

Antal outhyrda respektive påbörjade lägenheter, 1976-1998

Tusental

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Påbörjade

Outhyrda

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

QQ den offentliga sektorn

De offentliga finanserna förbättrades kraftigt under 1996. Det finansiella sparandeunderskottet, som andel av BNP, sjönk från ca 8 % 1995 till 2,5 %. År 1997 beräknas underskottet minska ytterligare för att sedan vara eliminerat 1998. Denna utveckling medför att statsskulden som andel av BNP fortsätter att reduceras.

-14 -12 -10

-8 -6 -4 -2 0 2 4 6

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 11.1

Den offentliga sektorns finansiella sparande, 1980-1998

Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Jämförelse med tidigare prognoser

Den offentliga sektorns finansiella sparande blev enligt nationalräkenskapernas redovisning ca 25 miljarder kr, motsvarande 1,5 procent av BNP, bättre för 1996 än vad som beräknades i budgetpropositionen. Skillnaden förklaras till stor del av att transfereringarna till hushållen blev 11 miljarder kronor och utgifterna för konsumtion och investeringar 10 miljarder kronor lägre än beräknat. Det största bidraget till nedrevideringen av transfereringarna kommer från sjuk- och föräldraförsäkringen.

Att det finansiella sparandet blev så mycket bättre än väntat 1996 föranleder inte motsvarande uppjustering av prognosen för det finansiella sparandet 1997 jämfört med budgetpropositionen. Prognoser över statens utgifter tyder nämligen på att de oväntat låga utgifterna 1996 delvis beror på förskjutningar i tiden av vissa myndigheters utgifter. Det finansiella sparandet för 1997 har därför uppjusterats med endast 10 miljarder kronor eller 0,5 % av BNP

Bedömningen av 1998 har också reviderats i positiv riktning. Lägre utgifter har gett ett utrymme för de åtgärder med syfte att minska arbetslösheten som

föreslås i vårpropositionen inom ramen för målet om balans 1998.

tabell QQNQ den offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor , löpande priser

1995 1996 1997 1998

i®«¯­³´¥²

YXULU QPVULY QPYXLP QQSXLU

procent av BNP

59,9 63,5 62,6 61,9

Skatter och avgifter 823,1 911,6 940,8 980,2

procent av BNP

50,0 54,3 53,6 53,2

Övriga inkomster

162,3 154,3 157,2 158,4

u´§©¦´¥²

QQQTLY QQPWLX QQSULQ QQSYLS

procent av BNP

67,8 66,0 64,7 61,9

Transfereringar till hushåll

394,7 387,8 395,9 404,3

Övriga transfereringar 129,9 125,4 130,3 117,4

Ränteutgifter

117,3 119,3 116,3 111,4

Konsumtion

424,9 434,2 449,9 461,7

Investeringar

48,1 41,0 42,7 44,6

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥ MQRYLT MTQLY MSWLQ MPLX

procent av BNP

-7,9 -2,5 -2,1 0,0

Primärt finansiellt

sparande

-108,2 -9,8 -3,3 27,7

procent av BNP

-6,6 -0,6 -0,2 1,5

f©®¡®³©¥¬¬ ³´ä¬¬®©®§

Nettoskuld

426,3 472,4 520,7 513,2

procent av BNP

25,9 28,2 29,7 27,9

Konsoliderad bruttoskuld 1 286,6 1 303,8 1352,0 1359,9

procent av BNP

78,2 77,7 77,1 73,9

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Utvecklingen 1995 - 1998

År 1996 uppgick underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande enligt nationalräkenskapernas redovisning till ca 42 miljarder kr eller 2,5 % av BNP.

Det är en förbättring med nära 90 miljarder kr från 1995. Den synnerligen starka förbättringen beror delvis på tillfälligt höga skatteinkomster bl.a. till följd av en omläggning av uppbörden av mervärdesskatt. Vidare beräknas att det har skett en senareläggning av vissa utgifter. För 1997 beräknas därför endast en mindre förbättring av det finansiella sparandet. Nästa år förutses en relativt kraftig nedgång i de offentliga utgifterna leda till att underskottet i det finansiella sparandet elimineras.

De svenska nationalräkenskaperna skiljer sig delvis från bokföringsreglerna i det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS). ENS tillämpas inom EU vid bedömningen av de offentliga finanserna i samband med förfarandet vid alltför stora underskott, den s.k. Excessive Deficit Procedure. Enligt Statistiska centralbyrån innebär en tillämpning av ENS-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

reglerna att det finansiella underskottet 1996 uppgick till 3,6 % av BNP. Justeringarna beror huvudsakligen på annan periodisering av inkomsterna av mervärdesskatt och särskild löneskatt samt utgifterna för läkemedelssubventioner. Enligt ENS ska skatter och subventioner på varor och tjänster samt på produktionsfaktorer bokföras när skatten är upplupen och inte vid betalning, som i de svenska nationalräkenskapernas nuvarande redovisning. I justeringen ingår också AP-fondens fastighetsköp, som förbisetts i nationalräkenskaperna. För 1997 och 1998 förutses för närvarande endast smärre skillnader mellan de två redovisningarna. Kommande beslut inom EU avseende bokföring av ränteutgifter m.m. kan emellertid komma att leda till ytterligare justeringar.

tabell QQNR finansiellt sparande enligt ensMdefinition

Miljarder kr

1995 1996 1997 1998

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥ ¥®¬©§´ nr

MQRYLT MTQLY MSWLQ MPLX

procent av BNP

-7,9 -2,5 -2,1 0,0

jµ³´¥²©®§¡² ´©¬¬ ensM¤¥¦N SLR MQXLV MPLV MRLP

Begreppsjusteringar

7,6 -15,9 1,4 0,0

Momsjusteringar

8,2 -11,4

Läkemedelssubventioner -0,2 -1,4 1,4

Särskild löneskatt

0,0 -3,9

Övrigt

-0,4 0,8

Beräkningsjusteringar

-4,4 -2,7 -2 -2

AP-fondens fastighetsköp -3,7 -2,1 -2 -2

Övrigt

-0,7 -0,6 0 0

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥ ¥®¬N ens

MQRVLR MVPLU MSWLW MRLX

procent av BNP

-7,7 -3,6 -2,1 -0,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det finansiella sparandet visar den förändring av den finansiella förmögenheten som sker genom transaktioner. Värdeförändringar påverkar således inte det finansiella sparandet. Detsamma gäller försäljningar av aktier och andra finansiella tillgångar, då de inte förändrar den finansiella förmögenhetsställningen. Den offentliga skuldsättningen påverkas däremot av anskaffning och försäljningar av finansiella tillgångar, omdisponeringar på balansräkningen samt värdeförändringar på skulden i utländsk valuta. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad enligt de s k Maastrichtkriterierna, motsvarade 79 % av BNP vid utgången av 1994. Skuldkvoten har sedan reducerats och uppgick till 77,7 % vid utgången av 1996 och väntas gå ned till ca 74 % i slutet av 1998. Knappt 1,5 procentenheter av denna nedgång kan tillskrivas planerade försäljningar av statliga tillgångar under 1997 och 1998.

Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld, dvs. skulder minus samtliga finansiella tillgångar är väsentligt lägre än den konsoliderade bruttoskulden, vilket huvudsakligen beror på att AP-fonden har betydande finansiella tillgångar vid sidan av statsobligationer. Nettoskulden sjunker emellertid inte i takt med förbättringen av bruttoskulden då även de finansiella tillgångarna minskar som andel av BNP.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Not. Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht)

Staten kommer under 1997 och 1998 att erhålla betydande utdelningsinkomster från det statliga aktiebolaget Securum. Bolagets uppgift är att avyttra de tillgångar som staten övertog i samband med bankkrisen. Dessa återbetalningar av bankstöd förutses uppgå till ca 11 miljarder kronor, vilket inräknats i det finansiella sparandet. Det råder emellertid osäkerhet om dessa extraordinära utdelningar får tillgodoräknas det finansiella sparandet enligt ENSreglerna. Den offentliga skulden reduceras i vilket fall genom inkomsterna från Securum. Därtill minskar skulden genom försäljningar av statens aktieinnehav. I prognosen har antagits att dessa uppgår till 25 miljarder kronor 1997 och 10 miljarder kronor 1998.

Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1995 och 1996 skedde främst genom kraftigt stigande skatteinkomster. Skattekvoten (skatteinkomsterna i relation till BNP) ökade med 4,3 procentenheter. Denna uppgång beror till stor del på ett omslag från tillfälligt låga till tillfälligt höga inbetalningar av mervärdesskatt. Omläggningarna av uppbörden av mervärdesskatt innebär nämligen i princip att staten under 1996 får inkomster från 13 månaders uppbörd mot 11 månader under 1995. Uppbördsförändringen ger en tillfällig höjning av skatteinkomsterna under 1996 på drygt 11 miljarder kronor. Även inkomsterna av bolagsskatten var extra höga 1996 då skatteinbetalningarna var ca 4,5 miljarder kronor

-20 -10

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

DIAGRAM 11.2

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- och nettoskuld, 1980-1998

Procent av BNP

Konsoliderad bruttoskuld

Nettoskuld

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

högre än den beräknade slutliga skatten för inkomståret 1996. År 1995 var i stället den inbetalda skatten lägre än den slutliga skatten. De stora inkomsterna från bolagsskatten under 1996 beror dels på slutregleringen av skatten på 1995 års höga vinster, dels på att företagen synes betala in en förhållandevis stor andel av slutskatten under loppet av inkomståret. Det senare kan i sin tur förklaras av att de preliminärt debiterade skatterna för 1996 styrs av 1994 års relativt höga vinster. En ytterligare tillfällig effekt år 1996 utgörs av engångsvisa inbetalningar av särskild löneskatt på ca 4 miljarder kronor. Ökningen av skattekvoten från 1995 till 1996 beror också på att lönesumman, som är det viktigaste skatteunderlaget, stiger betydligt mer än nominell BNP på grund av de relativt stora löneökningarna. Därtill kommer ökade inkomster till följd av höjda taxeringsvärden på fastigheter.

Sammanfattningsvis beror den kraftiga ökningen av skattekvoten med 4,3 procentenheter mellan 1995 och 1996 huvudsakligen på periodiceringar och skattebasernas utveckling i förhållande till BNP. De egentliga skatte- och avgiftshöjningarna beräknas motsvara ½ % av BNP. Av skatteinkomsterna 1996 beräknas ca 20 miljarder kr, motsvarande 1 1/4 % av BNP, vara tillfälliga. Den varaktiga nivån på skattekvoten för 1996 kan således uppskattas till ca 53 %.

tabell QQNS skatter och avgifter

Procentandel av BNP

1995 1996 1997 1998

Hushållens direkta

skatter och avgifter

20,6 21,8 22,5 22,4

Företagens direkta

skatter

3,0 3,2 3,0 2,9

Arbetsgivaravgifter

13,6 14,7 14,3 14,2

Mervärdesskatt

7,1 8,0 7,0 7,0

Övriga indirekta skatter 5,8 6,5 6,8 6,7

s«¡´´¥² ¯£¨ ¡¶§©¦´¥²

UPLP UTLS USLV USLR

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

När de tillfälligt höga inkomsterna faller bort 1997 sjunker skattekvoten, trots tillkommande skattehöjningar. Skattehöjningar sker bl.a. genom att den allmänna sjukförsäkringsavgiften höjdes med 1 procentenhet i år och höjs med ytterligare 1 procentenhet 1998. Den statliga inkomstskatten för inkomster under brytpunkten höjdes från 100 till 200 kr vid årskiftet. Skatterna höjs också i flera steg på energi och tobak. Arbetsgivaravgifterna har sänkts i år för den del av lönesumman som understiger 600 000 kr samt för att delvis kompensera företagen för den utökade arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. Skatten på allemansfonder höjdes från 20 till 30 % vid årsskiftet. I år dras skattekvoten också upp av att hushållen under våren gjort ovanligt stora egna inbe-

talningar av skatt. Det beror sannolikt på att hushållen realiserat kursvinster på aktier under 1996.

De offentliga utgifterna minskade realt med ca 2,5 % förra året och utgiftskvoten (utgifterna som andel av BNP) gick ned med knappt 2 procentenheter. Minskningen av utgiftskvoten 1996 bromsades dock av en relativt kraftig prisökning för den offentliga konsumtionen. Löneutbetalningarna till följd av löneavtalen för den offentliga sektorn avseende 1995 och 1996 belastar till stor del de offentliga utgifterna under 1996. I volym sjönk den offentliga konsumtionen med 1,7 %.

tabell QQNT den offentliga sektorns utgifter

Miljarder kr Procentuell förändring i 1991 års priser

1996 1995 1996 1997 1998

sµ­­¡ µ´§©¦´¥² Q QPWLX QLP MRLV PLV MQLX

exklusive räntor 988,5 0,2 -3,1 1,1 -1,3

Hushållstransfereri ngar

387,8 -2,1 -2,4 1,5 0,4

Pensioner

214,4 -0,4 1,0 0,1 -0,7

Sjukförsäkring m.m.

36,3 -5,8 -16,9 -2,0 2,9

Arbetsmarknad sstöd

53,5 -8,3 -2,4 5,7 -2,9

Övrigt

83,7 0,1 -3,4 3,8 4,4

Övriga transfereringar

125,4 11,1 -4,1 3,3 -11,4

Läkemedel och tandvård

13,5 9,3 8,2 5,4 -0,6

Räntebidrag

27,8 -4,4 -13,8 -26,8 -41,9

Bidrag till EU 16,8 -6,9 11,4 6,7

Bistånd

10,7 -9,0 -12,0 20,5 -13,0

Övrigt

56,6 -1,7 -2,7 11,9 -9,1

Ränteutgifter

119,3 9,0 1,0 -3,1 -5,8

Konsumtion

434,2 -1,0 -1,7 -0,1 -0,2

Investeringar

41,0 2,9 -15,4 3,4 1,7

Anm: Deflatering med implicitprisindex för offentlig konsumtion resp. investeringar. Övriga delar deflaterade med KPI. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

För 1997 fortsätter nedgången i utgiftskvoten men realt stiger utgifterna med 0,6 %, trots sjunkande ränteutgifter. Transfereringarna till hushåll stiger främst till följd av höjd ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen, förtidspensionering av arbetslösa samt att antalet personer som uppbär olika former av studiestöd ökar. Utbetalningarna från sjukförsäkringen minskar eftersom arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förlängts. De därav ökade kostnaderna för näringslivet kompenseras delvis genom sänkt arbetsgivaravgift. Fortsatta besparingar sker bl.a. på bostadsbidragen.

Utgifterna för läkemedelssubventioner fortsätter att öka trots vidtagna besparinger. Det beror på att utbetalningarna av subventionerna sker i år på den hamstring av läkemedel, som ägde rum i slutet av

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

förra året. Transfereringarna till utlandet stiger genom att avgiften till EU höjs samt av att utbetalningar av biståndsmedel ökar efter att ha minskat förra året. Den offentliga konsumtionen beräknas vara i stort sett oförändrad medan investeringarna återhämtas efter en kraftig nedgång förra året. Utgifterna stiger också i övrigt till följd av att de statliga myndigheterna förutses förbruka sina budgetmedel i större utsträckning än förra året. Därtill väntas myndigheterna förbruka delar av det anslagssparande, som byggts upp under senare år.

För nästa år förutses en real minskning av utgifterna med nära 2 %. Exklusive sjunkande ränteutgifter uppgår nedgången till knappt 1,5 %. Ett stort bidrag till utgiftsminskningen kommer från räntebidragen till bostäder, som halveras mellan 1997 och 1998 till en nivå 1998 på knappt 12 miljarder kr. Detta beror på en kombination av lägre räntor, minskat bostadsbyggande och ändrade regler. Andra orsaker till utgiftsminskningen är sjunkande arbetslöshet och att det reala värdet av pensioner och andra basbeloppsstyrda transfereringar reduceras när inflationstakten stiger. Nedgången i utgifterna motverkas av att ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna höjs samt av de nu föreslagna åtgärderna för att minska arbetslösheten.

Förbättringen av de offentliga finanserna från 1994 till 1998

Den offentliga sektorns finansiella underskott reduceras enligt prognosen från 10,3 % av BNP 1994 till 0 % 1998. Förbättringen fördelas mellan en sänkning av utgiftskvoten med 8,1 procentenheter och en höjning av inkomstkvoten med 2,2 procentenheter. Den beräknade förbättringen kan jämföras med att programmet för att sanera de offentliga finanserna omfattar åtgärder motsvarande 8 % av BNP under perioden 1995-1998, varav 3,8 procentenheter består av skattehöjningar och 4,2 procentenheter består av besparingar. Därutöver tillkommer de besparingar som har skett inom den kommunala sektorn, där utgifterna har minskat med 1,7 procentenheter som andel av BNP. Dessa och övriga bidrag till förbättringen av de offentliga finanserna framgår av nedanstående tablå.

Förändringen av den offentliga sektorns finansiella sparande kan också delas upp på en cyklisk respektive en strukturell komponent. Den cykliska delen kan beräknas som 75 % (elasticiteten) av skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP. Den genomsnittliga tillväxten från 1994 till 1998 uppgår till 2,2 %. Om den underliggande tillväxten antas vara 2 % uppgår den sammanlagda konjunkturförbättringen under perioden till 0,8 % av BNP. Den cyklisk betingade förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande kan således grovt uppskattas till 0,6 procentenheter av BNP. Förbättringen av det offentliga sparandet beror således huvudsakligen

på icke-cykliska faktorer och, som framgår av tablån ovan, till största delen på konsolideringsprogrammet.

bidrag till fÖrbÄttringen av den offentM liga sektorns finansiell sparande frÅn QYYT till QYYXL procent av bnp

t¯´¡¬ ¦ö²¢ä´´²©®§

QPLS

Ö«¡¤¥ ©®«¯­³´¥²

RLR

konsolideringsprogrammet

3,8

övrigt

-1,6

m©®³«¡¤¥ µ´§©¦´¥²

XLQ

konsolideringsprogrammet

4,2

kommunala utgifter

1,7

ränteutgifter

0,8

övrigt

1,4

Skattekvoten stiger med drygt 3 procentenheter mellan 1994 och 1998, huvudsakligen till följd av skattehöjningarna i konsolideringsprogrammet. Fallande räntor och försäljningar av statliga tillgångar medför att kapitalinkomsterna minskar som andel av BNP.

Transfereringarna till hushållen sjunker som andel av BNP med drygt 3,5 procentenheter och övriga transfereringar med ca 1 procentenhet. Åtgärderna inom konsolideringsprogrammet och den lägre arbetslösheten är de viktigaste förklaringarna.

Den offentliga sektorns utgifter för konsumtion och investeringar minskar som andel av BNP med drygt 2,5 procentenheter. Detta beror på de besparingar som ligger i konsolideringsprogrammet samt anpassningen till de balanskrav som ställs på den kommunala sektorn.

Den offentliga sektorns konsoliderade skuld är ca 155 miljarder kronor större 1998 än 1994. Genom nedgången i ränteläget kan ändå ökningen av ränteutgifterna begränsas och dessa sjunker som andel av BNP med 0,8 procentenheter.

11.2 Den statliga sektorn

Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även fonder m.m. utom budgeten, som t.ex. delpensionsoch lönegarantifonderna. Statliga affärsverk och bolag ingår däremot inte.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

tabell QQNU staten inklN sjukM och arbetslÖshetsfÖrsÄkringarna

Miljarder kr., löpande priser

1995 1996 1997 1998

i®«¯­³´¥²

UTULR UYVLV VRWLR VUVLX

Skatter och avgifter

481,5 533,2 559,0 587,7

Övriga inkomster

63,7 63,4 68,2 69,1

u´§©¦´¥²

VYPLW VUPLS VVYLV VVRLQ

Transfereringar till hushåll 248,2 233,8 238,9 242,9

Bidrag till kommuner

73,4 55,8 58,3 63,5

Övriga transfereringar 105,4 100,7 105,4 90,5

Ränteutgifter

107,7 110,0 109,0 102,9

Konsumtion

131,9 132,0 138,1 141,7

Investeringar

24,2 18,0 19,9 20,5

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥ MQTULU MUSLV MTRLT MULS

Procent av BNP

-8,8 -3,2 -2,4 -0,3

Primärt finansiellt sparande

-67,6 30,8 40,0 69,1

Procent av BNP

-4,1 1,8 2,3 3,8

Lånebehov

138,6 21,0 25,7 9,0

Procent av BNP

8,4 1,3 1,5 0,5

Statsskuld

1 386,2 1 411,2 1448,7 1450,2

Procent av BNP

84,3 84,1 82,6 78,8

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Statens (inkl. sjuk-och arbetslöshetsförsäkringarna) inkomster består till ca 90 % av skatter och avgifter. År 1996 bestod utgifterna enligt nationalräkenskapernas redovisning till ca 19 % av konsumtion, 3 % av investeringar, 62 % av transfereringar och ca 16 % av räntor. Det är endast konsumtion och investeringar som utgör real resursförbrukning och ingår i BNP.

Den statliga konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan åren och har visat sig vara svår att förutsäga. Genom systemet med anslagssparande kan statliga myndigheter delvis förskjuta de budgeterade utgifterna i tiden.

Den statliga konsumtionen i fasta priser minskade under 1995 och 1996 med sammanlagt ca 7 %. Förra året var nedgången 3,7 %. Under andra halvåret 1996 skedde en återhämtning av den statliga konsumtionen och uppgången väntas fortsätta i år. Storleken på ökningen är dock mycket osäker. Enkäter till myndigheterna avseende förbrukningen av anslagssparande tyder på att ökningen kan bli mycket kraftig. Å andra sidan fanns liknande uppgifter avseende 1996 vid samma tid förra året, som visade sig vara felakiga. Mot denna bakgrund uppskattas den statliga konsumtionen öka med måttliga 1,5 % i år och sedan minska med 0,5 % nästa år.

Den förbättring av det offentliga sparandet som beskrivs ovan motsvaras av en ännu kraftigare förstärkning av statens finanser. Underskottet i statens finansiella sparande minskade från ca 145,5 miljarder kronor 1995 till till 53,6 miljarder kronor 1996.

Försäljning av aktier och andra finansiella transaktioner, som inte inräknas i det finansiella sparandet, reducerade lånebehovet 1996 till ca 21 miljarder kronor.

För de kommande åren beräknas en fortsatt förbättring av statens finansiella sparande. Lånebehovet minskar emellertid inte lika mycket. Tillkommande försäljningar av aktier drar visserligen ned lånebehovet men andra finansiella transaktioner, som t.ex. återbetalningar av lån, blir av mindre omfattning än under 1996.

Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lånebehovet, även av att skulderna i utländsk valuta påverkas av valutakursförändringar. Kronans förstärkning under 1995 reducerade statsskulden med nära 40 miljarder kr. Utvecklingen av valutakursen under 1996 medförde ingen nämnvärd värdeförändring av statsskulden. Den förutsatta valutakursutvecklingen under 1997 och 1998 leder inte heller till några större värdeförändringar på statsskulden. Sammantaget fortsätter statsskulden som andel av BNP att gå ned från toppåret 1995.

Med anledning av den planerade ålderspensionsreformen avsätts sedan 1995 11 % av influtna inkomster från ATP-avgiften, ca 10 miljarder kr per år, till ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Dessa medel är avsedda att motsvara den pensionsrätt som tjänas in i ett framtida premiereservsystem. Avsättningen ingår i statens finansiella sparande och reducerar statens lånebehov, medan AP-fondens sparande reduceras med motsvarande belopp. I prognosen har antagits att nuvarande ordning bibehålls under 1997 och 1998.

11.3 Allmänna pensionsfonden

Pensionsutbetalningarna från AP-fonden överstiger avgiftsinkomsterna. En allt större del av pensionerna finansieras med avkastningen på fondkapitalet. Sparandet är dock alltjämt positivt och därigenom kan fonden fortsätta att växa. AP-fondens sparande har dock minskat kontinuerligt sedan 1990 och minskningen fortsätter under prognosperioden.

tabell QQNV allmÄnna pensionsfonden

Miljarder kr, löpande priser

1995 1996 1997 1998

i®«¯­³´¥²

QSSLX QSULR QSTLV QSVLU

Avgifter

80,6 85,0 88,2 92,0

Övriga inkomster

53,2 50,2 46,4 44,5

u´§©¦´¥²

QQTLQ QQXLY QRRLW QRVLP

ATP

113,2 117,9 121,5 124,9

Övriga utgifter

0,9 1,0 1,1 1,1

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥ QYLW QVLS QQLY QPLU

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

11.4 Den kommunala sektorn

De tidigare årens expansion inom den kommunala sektorn bröts i början av 1990-talet. Från 1980 till och med 1991 ökade den kommunala konsumtionen med sammanlagt 25 procent i fasta priser. Under åren 1992-1996 har konsumtionen minskat med 4,4 procent och är därmed tillbaka på samma nivå som i slutet av 1980-talet. Lågkonjunkturen i början av 1990-talet i kombination med då gällande skattestopp medförde att de kommunala skatteinkomsterna utvecklades svagare, om än med ett par års eftersläpning. Till detta kan läggas att även kommunsektorn bidragit till minskningen av det offentliga sparandeunderskottet vid sidan av saneringsprogrammet, som inte inkluderar besparingar avseende kommunerna. Produktiviteten har samtidigt ökat under början av 1990-talet, varför produktionen har kunnat hållas uppe trots ett minskat antal anställda.

Enligt det preliminära utfallet för 1995, som bedömningen i budgetpropositionen hösten 1996 byggde på, beräknades den kommunala konsumtionen minska med 1,2 procent i fasta priser mellan 1994 och 1995. Det reviderade utfall som därefter erhållits visar på realt oförändrad konsumtion. Besparingarna verkar därmed ha flyttas fram i tiden. Enligt det preliminära utfallet för 1996, som överensstämmer med bedömningen i budgetpropositionen, minskade den kommunala konsumtionen med 0,9 procent.

Vad gäller förutsättningarna för de närmaste åren föreslår regeringen i denna propostion att statsbidragen till kommunsektorn ökas med 4 miljarder kr 1997 och ca 8 miljarder kr fr.o.m. 1998. Till detta kommer förändringar på grund av ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn. Slutligen tillkommer ett engångsbidrag 1999 för att täcka den återbetalning av skattemedel till staten på 2,3 miljarder kronor som prognosen nu visar att kommuner och landsting beräknas behöva göra. En nivåhöjning av statsbidragen med 8 miljarder kronor motsvarar ca 2,5 % i kommunal konsumtion. Därtill kommer vissa satsningar på bl.a. kommunala utbildningsplatser, som också höjer nivån på den kommunala konsumtionen något.

Vidare förutsätts att kravet på budgetbalans träder i kraft år 2000 för såväl kommuner som landsting. Balanskravet innebär att de årliga intäkterna skall överstiga kostnaderna, dvs. resultatet (förändringen av det egna kapitalet) skall vara positivt.

Den genomsnittliga kommunala skattesatsen antas ligga kvar på en oförändrad nivå under de närmaste åren. Den uppgår 1997 till 31,66 procent. År 1994 uppgick den genomsnittliga skattesatsen till 31,05 procent. Riksdagen har beslutat om särskilda åtgärder mot kommunala skattehöjningar under åren 1997 och 1998. Formellt gäller dock inget skattestopp. Om en kommun eller ett landsting höjer

skatten, reduceras statsbidraget för kommunen respektive landstinget med ett belopp som motsvarar hälften av den inkomstökning som följer av skattehöjningen.

Efter en tillfällig förbättring i början av 1990-talet har de finansiella sparandet i kommunsektorn försämrats. Det finansiella sparandet 1996 uppgick enligt det preliminära utfallet till -4,6 miljarder kronor, vilket är ca 1 miljard kronor sämre än enligt bedömningen i budgetpropositionen hösten 1996. För åren 1997 och 1998 beräknas stora sparandeunderskott, vilket innebär en fortsatt försämring av det egna kapitalet för sektorn som helhet

tabell QQNW kommunsektorn 1

Miljarder kronor, löpande priser

1995 1996 1997 1998

Inkomster Skatter 2

261,3 293,9 294,4 301,8

Statsbidrag

3

73,4 55,8 58,3 63,5

Övrigt

55,2 45,9 47,7 49,3

sµ­­¡

SXYLY SYULV TPPLS TQTLW

Utgifter

Transfereringar

76,6 75,1 72,5 76,7

Konsumtion

292,8 302,1 311,6 319,8

Investeringar

23,9 23,0 22,8 24,0

sµ­­¡

SYSLS TPPLR TPVLY TRPLV

Konsumtion

4

,%

0,0 -0,9 -0,9 0,0

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥ MSLU MTLV MVLV MULY

1

Utjämningsbidrag till respektive utjämningsavgift för kommuner och landsting ingår inte i kalkylen.

2

Redovisas t.o.m. 1995 netto efter avdrag för ekonomiska regleringar.

3

Redovisas fr.o.m.1996 netto efter avdrag för kommunernas och landstingens tillskott till det kommunala momsåterbetalningssystemet.

4

Årlig förändring, fasta priser. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Utgifterna beräknas öka något snabbare än inkomsterna mellan 1996 och 1997, även med beaktande av det tillskott regeringen föreslår. Det är främst kommunsektorns skatteinkomster som utvecklas svagt. Skatteinkomsterna är i stort sett oförändrade i löpande priser mellan 1996 och 1997, främst på grund av tillfälliga faktorer. 1996 betalade staten i efterskott ut 7,7 miljarder kronor i skattemedel till kommuner och landsting avseende slutavräkning för 1994 och delavräkning för 1995. Slutavräkningen för 1995 innebär att kommuner och landsting måste betala tillbaka 1,5 miljard kronor 1997.

Fr.o.m. inkomståret 1996 görs inte längre delavräkningar. Enligt nu gällande regelsystem, vilket kalkylen bygger på, görs 1998 därför endast en slutavräkning avseende 1996 års preliminära kommunalskattemedel.

Statsbidragen redovisas netto efter avdrag för det tillskott som kommuner och landsting betalar till det inomkommunala momsåterbetalningssystemet. Under 1997 uppgår avdraget till närmare 23 miljarder

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

kronor. Detta avdrag beräknas öka något i löpande priser under de närmaste åren.

Kommunernas utgifter för socialbidrag ökade med ca 1 miljard kronor mellan 1995 och 1996. Den del som går till flyktingar har dock minskat. Ökningstakten bromsades emellertid upp under andra halvåret 1996 även för den del av socialbidragen som inte går till flyktingar. En fortsatt minskning väntas under 1997 av bidragen till flyktingar, vilket beräknas innebära en viss minskning även av de totala socialbidragsutgifterna. Dessa beräknas därefter ligga kvar på en hög nivå.

1997 beräknas den kommunala konsumtionen minska med knappt en procent, för att 1998 vara realt oförändrad. Sysselsättningen, mätt i antal arbetade timmar, beräknas utvecklas i ungefär samma takt som konsumtionen. Utvecklingen av antalet anställda påverkas också av förändringar i medelarbetstiden och förändringar i frånvaron. En viss ökning av medelarbetstiden antas för 1997 och antalet anställda beräknas minska med 12 000 i hela kommunsektorn. Därefter beräknas antalet anställda vara oförändrat. Om konsumtionsminskningen blir mindre 1997 än vad som här antas innebär det, givet balanskravet, att en viss konsumtionsminskning i stället krävs under de närmast följande åren.

Sammantaget beräknas inkomsterna öka något snabbare än utgifterna mellan 1997 och 1998, framför allt på grund av den föreslagna ökningen av statsbidragen. Därmed minskar sparandeunderskottet något.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

QR medelfristig kalkyl

Utöver kortsiktsprognosen, vars perspektiv sträcker sig t.o.m. 1998, redovisas en kalkyl över utvecklingen fram t.o.m. år 2000. Denna medelfristiga kalkyl ska inte ses som en prognos utan som en möjlig utveckling under vissa givna förutsättningar. De två viktigaste förutsättningarna är att lönebildningens funktionssätt förbättras och att den stora satsningen på ökad reguljär utbildning för arbetslösa och övriga nu föreslagna arbetslöshetsminskande åtgärder kommer att få avsedda stora effekter på arbetslösheten.

Kalkylen baseras huvudsakligen på den ekonomiska politik och de regler som beslutats av riksdagen samt de förslag till förändringar som regeringen presenterar i föreliggande proposition. Några undantag från denna regel har dock gjorts. I de fall där det ännu inte finns några politiska beslut och där det är osannolikt att inga nya beslut fattas, har tekniska antaganden gjorts. Det finns inga beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för perioden 1999-2000. I kalkylen har det antagits att antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar något under perioden. Vidare görs ett tekniskt antagande om en överföring från den offentliga sektorn till hushållen som dimensioneras så att målen om 0,5 procents överskott år 1999 och 1,5 procents överskott år 2000 uppnås.

En utgångspunkt är att inflationen kommer att ligga i linje med Riksbankens inflationsmål på 2 %. Förutsättningarna för att detta ska kunna uppnås utan att penningpolitiken behöver vara särskilt stram, har förbättrats avsevärt under den senare tiden då inflationsförväntningarna har justerats ned markant.

12.1 Den reala kalkylen

I ett medelsiktigt perspektiv är det mycket svårt att förutsäga konjunktursvängningar. Kalkylen är i stället uppbyggd kring ett antagande om att det vid utgången av 1998 finns outnyttjade resurser, som kan tas i anspråk utan att det uppstår ett inflationstryck i ekonomin. Storleken på detta extra expansionsutrymme är beroende av hur väl arbetsmarknaden och särskilt lönebildningen fungerar. Då kalkylen baseras på att lönebildningens funktionssätt förbättras blir expansionsutrymmet förhållandevis stort och möjliggör en tillväxt på 2,8 % respektive 2,7 % åren 1999 och 2000. Genom denna metod fokuseras analysen på vad som krävs för att uppnå en balanserad ekonomisk utveckling med en stor minskning av den öppna arbetslösheten. Metoden

ger däremot begränsad information om vad som kan hända vid alternativa förlopp.

tabell QRNQ fÖrutsÄttningar QYYWMRPPP

1997 1998 1999 2000

BNP OECD (16)

2,3 2,4 2,5 2,5

KPI OECD (16)

2,2 2,3 2,3 2,3

Marknadstillväxt, OECD (14) 6,3 6,6 6,0 6,0

Tysk ränta 5 års statsobligation

1

4,43 4,88 5,25 5,25

Svensk ränta 5 års statsobligation

1

5,59 5,88 6,13 6,25

TCW-index

1

119,2 117,9 117,0 117,0

1

Årsgenomsnitt. Källa: Finansdepartementet

Den ekonomiska tillväxten i OECD-området väntas bli förhållandevis god på medellång sikt. Med tanke på den lediga produktionskapacitet, som finns i OECD för närvarande, är det rimligt att anta att den faktiska tillväxten på medellång sikt kommer att överstiga den potentiella tillväxten något. Vidare bedöms förutsättningarna vara goda för en fortsatt hög tillväxt i resten av världen. Den genomsnittliga tillväxten i OECD-området väntas uppgå till ca 2,5 % per år under perioden 1999-2000. Något explicit konjunkturmönster har inte antagits. Inflationen i OECD-området bedöms ligga kvar på 2,3 % under perioden. I EU kan den t.o.m. bli något lägre. Det förefaller ha skett en omställning till lägre inflation än under 70- och 80-talet. En viktig anledning är den betydelse som regeringar och centralbanker idag fäster vid låg inflation.

tabell QRNR fÖrsÖrjningsbalansL QYYWMRPPP

Miljarder kronor Procentuell förändring

1996 1997 1998 1999 2000

BNP

1 678,1 2,3 2,5 2,8 2,7

Import

558,2 5,1 5,6 5,4 5,0

Tillgång

2 236,3 3,0 3,3 3,4 3,3

Privat konsumtion

885,3 2,0 2,0 2,1 2,0

Offentlig konsumtion 434,2 -0,1 -0,2 0,2 0,2

Stat

132,2 1,5 -0,5 0,5 0,5

Kommuner

302,1 -0,9 0,0 0,0 0,0

Bruttoinvesteringar

249,6 1,5 5,8 7,6 6,8

Näringsliv exkl. bost.

183,6 5,0 5,1 7,6 5,8

Bostäder

30,3 -12,3 13,7 12,0 15,0

Myndigheter

35,6 -3,3 3,3 3,4 5,3

Lagerinvesteringar

1

-3,2 0,2 0,0 0,0 0,0

Export

670,4 6,3 5,8 5,2 5,1

Användning

2 236,3 3,0 3,3 3,4 3,3

Inhemsk användning 1 565,9 1,5 2,1 2,6 2,5

1

Förändring i procent av föregående års BNP

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

tabell QRNS nyckeltalL QYYWMRPPP

1997 1998 1999 2000

KPI, dec.-dec.

1,8 1,5 2,0 2,0

Kostnadstimlön

4,7 3,5 3,5 3,5

Öppen arbetslöshet

1

7,9 7,1 5,6 4,5

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1

4,7 4,7 4,7 4,4

Antal sysselsatta

-0,7 0,7 1,6 1,4

Real disponibel inkomst

0,4 1,3 3,7 2,8

Hushållens nettosparkvot (nivå) 3,8 3,2 4,6 5,4

Andel av arbetskraften. Källa: Finansdepartementet

Under perioden 1998-2000 antas lönerna stiga med ca 3,5 % per år, vilket är förenligt med 2 % inflation och i linje med den förväntade utvecklingen i Europa. Antagandet är kritiskt för kalkylen. Med en väl fungerande lönebildning fortsätter konkurrenskraften att vara god under hela perioden. Både exporten och importen beräknas öka med drygt 5 % per år. Totalt ger utrikeshandeln ett positivt bidrag till tillväxten på ca 0,5 procentenheter varje år.

Den fortsatt låga inflationen och de förbättrade statsfinanserna medför att förtroendet för den svenska ekonomin kommer att vara fortsatt högt. Räntemarginalen mot den tyska 5-åriga statsobligationen antas ligga på 1 procentenhet under perioden. Det innebär att räntan på en 5-årig svensk statsobligation hamnar på 6,25 %. Växelkursen antas ligga på en oförändrad nivå från utgången av 1998, med ett TCW-index på 117.

Den låga räntan och de relativt höga vinstnivåerna utgör goda förutsättningar för att investeringarna ska utvecklas gynnsamt. Tillgången på arbetskraft och den goda makroekonomiska miljön med sunda statsfinanser och prisstabilitet befrämjar långsiktiga investeringar. Den relativt höga investeringsaktiviteten är i sin tur en förutsättning för att kostnadsdrivande flaskhalsar ska kunna undvikas. Även bostadsbyggandet kan förväntas stiga eftersom räntorna är låga, hushållens realinkomster ökar och tillväxten i ekonomin i övrigt tilltar. Det tidigare

mycket låga byggandet medför att bristsituationer relativt snabbt kan uppkomma på vissa orter. Nyproduktionen stiger gradvis till 25 000 bostäder år 2000 vilket historiskt sett fortfarande är en relativt låg nivå. Ett gradvis större lokalbehov beräknas medföra växande investeringskvoter inom näringslivet från och med 1998. Under åren därefter ökar också infrastruktursatsningarna avsevärt. Av de större satsningarna kan nämnas Dennispaketet i Stockholm, Botniabanan, Citytunneln i Malmö samt Göteborgslederna. Programmet ”ett hållbart Sverige” kan också i viss omfattning bidra till den större byggvolymen. Regeringen föreslår avsättning av sammanlagt 5,4 miljarder kronor för perioden 1998 till 2000 till ett program för ekologisk hållbarhet. Det positiva scenario som tecknas i det medelfristiga perspektivet är dock avhängigt av att tillväxten kan komma till stånd utan att lönerna ökar med mer än 3,5 %. Tidigare erfarenheter visar att byggbranschen är mycket känslig för svängningar i efterfrågeläget.

Den privata konsumtionen beräknas öka med i genomsnitt knappt 2 % per år. Sparkvoten beräknas stiga i ett medelfristigt perspektiv och i slutet av perioden hamnar den på en nivå som är högre än genomsnittet för den senaste 20-årsperioden. Denna höjning av sparkvoten ska ses mot bakgrund av att hushållen under de närmaste åren förväntas dra ned sparkvoten mer än vad som är långsiktigt önskvärt i samband med att man ökar sina inköp av kapitalvaror, samt mot bakgrund av det tekniska antagandet om en överföring från staten till hushållen år 1999 och 2000.

I den medelfristiga kalkylen förutsätts att kommunerna klarar det aviserade balanskravet när detta träder i kraft, vilket det förutsätts göra år 2000 för såväl primärkommuner som landsting. Tack vare de ökade statsbidragen till kommunerna kan man hålla en realt oförändrad kommunal konsumtion under åren 1998-2000. Det statliga tillskottet antas huvudsakligen gå till kommunal konsumtion.

I kalkylen faller den öppna arbetslösheten till 4,5 % år 2000. Då omfattas 4,4 % av arbetskraften av konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Nedgången av arbetslösheten beror delvis på att antalet extraordinära utbildningsplatser riktade till arbetslösa ökar kraftigt under perioden och håller

-1

0 1 2 3 4 5

BNP Nettoexport Bruttoinvesteringar Privat konsumtion Offentlig konsumtion Lagerinvensteringar

DIAGRAM 12.1

Bidrag till BNP-tillväxten från olika komponenter, 1998-2000

Procentenheter

1998 1999 2000

Källa: Finansdepartementet.

tabell QRNT arbetsmarknad

Tusental personer

1996

Förändring till

2000

Sysselsättning

3 963

118

Reguljär sysselsättning

3 922

137

Öppet arbetslösa

347

-155

Konjunkturberoende åtgärder

196

-10

Utbud

4 310

-37

Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

tillbaka arbetskraftsutbudet och därmed arbetslösheten. År 2000 antas 188 000 studera i en extraordinär utbildningsplats.

Sysselsättningen stiger från år 1996 till 2000 med totalt 118 000 personer. De extraordinära utbildningsplatserna antas öka med 122 000 under samma period. Den utökade utbildningen antas ha en kraftig effekt på arbetskraftsutbudet som minskar med 37 000 personer trots att befolkningen i åldern 16-64 år stiger med 53 000 personer.

12.2 De offentliga finanserna

Det av riksdagen fastlagda målet om ett permanent överskott i de offentliga finanserna efter 1998 föreslås i den ekonomiska vårpropositionen preciseras som ett långsiktigt överskott på 2 % av BNP. Vidare föreslås att det sker en successiv anpassning genom ett målsatt överskott på 0,5 % år 1999, 1,5 % år 2000 respektive 2,0 % år 2001.

Till grund för kalkylen av de offentliga finanserna på medellång sikt ligger den ekonomiska utveckling som skisseras i föregående avsnitt. Den prognos över de offentliga finanserna fram till 1998, som redovisas i kapitel 11, utgör också en utgångspunkt för beräkningarna. Vidare tas hänsyn till det ökade stödet till kommunerna samt övriga förslag från regeringen som syftar till att reducera arbetslösheten.

En tillväxttakt på den nivå som antagits för den medelfristiga kalkylen medför, vid strikt oförändrade regler inom skatte- och transfereringssystemen, en trendmässig förbättring av de offentliga finanserna. Därigenom skulle det uppkomma finansiella överskott utöver budgetmålen för 1999 och 2000. Samtidigt utvecklas hushållens inkomster förhållandevis svagt. Det uppkommer därmed en växande finansiell spänning mellan offentlig och privat sektor.

I föreliggande kalkyl antas att budgetmålen är styrande och att det offentliga överskottet bringas ned till målsatta nivåer 1999 och 2000. I de här redovisade beräkningarna görs ett tekniskt antagande om att hushållens statliga skatter och avgifter sänks så att budgetmålen uppnås. Sänkningen är inlagd så att kommunernas skatteunderlag inte påverkas. Beräkningarna visar att överföringen till hushållen kan uppgå till ca 15 miljarder kronor från och med år 1999 och ytterligare 11 miljarder kronor från och med år 2000, varvid överskotten i de offentliga finanserna motsvarar de målsatta nivåerna 0,5 % respektive 1,5 % av BNP. I den mån arbetslösheten inte faller till 4,5 % år 2000 blir utrymmet för överföring till hushållen motsvarande lägre.

Utvecklingen 1999-2000

Den underliggande förbättringen av de offentliga finanserna, som skapar utrymme för såväl den tekniskt antagna ningen som växande överskott, faller till största delen på den statliga sektorn, främst genom en avtagande utgiftskvot. Utgifterna exklusive räntor faller som andel av BNP med 3,1 procentenheter mellan 1998 och 2000. Främst är det transfereringarna till hushållen som minskar. En fallande arbetslöshet innebär att arbetslöshetsersättningarna kan reduceras. På grund av den höga tillväxten sjunker också pensionsutbetalningarna som andel av BNP. Utgifter för sjukförsäkring och föräldraförsäkring ligger däremot på en oförändrad nivå i relation till BNP. Nedtrappningen av räntebidragen till bostäder innebär att

0 2 4 6 8 10 12 14

90 91 92 93 94 95 96 97 98 99

DIAGRAM 12.2

Arbetslösa, 1990-2000

Procent av arbetskraften

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Öppet arbetslösa

Öppet arbetslösa och personer i åtgärder

00

65 70 75 80 85 90 95

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00

Åtgärder utanför arbetskraften Öppet arbetslösa Åtgärder i arbetskraften Reguljär sysselsättning

DIAGRAM 12.3

Befolkning i åldern 16-64 år uppdelad på olika grupper, 1980-2000

Procent av befolkningen

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

3600 3700 3800 3900 4000 4100 4200 4300 4400 4500 4600

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99

DIAGRAM 12.4

Sysselsatta och arbetskraftsutbud, 1980-2000

Tusental personer

Källor: Statistiska centralbyrån (Arbetskraftsundersökningen) och Finansdepartementet

Arbetskraftsutbud

Sysselsatta

00

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

transfereringarna till näringslivet minskar i relation till BNP.

Till följd av det förbättrade finansiella sparandet i staten och den minskande statsskulden faller ränteutgifterna med 0,8 procentenheter av BNP mellan 1998 och 2000.

Även statens inkomster faller i relation till BNP under kalkylperioden. Fr. o.m 1999 faller den s.k. värnskatten bort vilket tillsammans med den kalkylerade skattelättnaden för hushållen innebär att skattekvoten faller med 1,9 procentenheter mellan 1998 och 2000. Skattekvoten minskar även till följd av att lönesumman och den privata konsumtionen, som utgör de viktigaste skattebaserna, utvecklas långsammare än BNP.

Den ackumulerade förbättringen av de offentliga finanserna innebär att den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld fortsätter att minska i relation

-14 -12 -10

-8 -6 -4 -2 0 2 4 6

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00

DIAGRAM 12.5

Offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2000

Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

35 40 45 50 55 60 65 70 75

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00

DIAGRAM 12.6

Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, 1980-2000

Procent av BNP

Skatter inkl avgifter

Utgifter

Inkomster

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

-20 -10

0 10 20 30 40 50 60 70 80

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00

DIAGRAM 12.7

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld samt nettoskuld, 1980-2000

Procent av BNP

Nettoskuld

Konsoliderad bruttoskuld

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

tabell QRNU den offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor, löpande priser

1998 1999 2000

i®«¯­³´¥²

Q QSY Q QVT Q RPS

procent av BNP

61,9 60,2 59,4

Skatter och avgifter

980 1007 1039

procent av BNP

53,2 52,1 51,3

Kapitalinkomster

88

84 88

Övriga inkomster

71

73 75

u´§©¦´¥²

Q QSY Q QUT Q QWR

procent av BNP

61,9 59,7 57,9

Hushållstransfereringar

404 405 408

Övriga transfereringar

117 118 118

Ränteutgifter

111 108 106

Konsumtion

462 476 491

Investeringar

45

47 49

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥

MQ

QP SP

procent av BNP

0,0 0,5 1,5

Staten

-5

2 20

AP-fonden

10

11 10

Kommunsektorn

-6

-3 0

Statens lånebehov, netto

9

9 -6

Primärt sparande

1

28

34 48

procent av BNP

1,5 1,8 2,4

f©®¡®³©¥¬¬ ³´ä¬¬®©®§

Nettoskuld

513 519 508

procent av BNP

27,9 26,8 25,1

Konsoliderad bruttoskuld

2

1 360 1 375 1 373

procent av BNP

73,9 71,1 67,8

Statsskuld

1 450 1 463 1 462

procent av BNP

78,8 75,7 72,2

Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.

Den konsoliderade bruttoskulden definieras enligt EU:s kriterier (Maastricht). Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 1

till BNP. Enligt EU:s konvergenskriterier ska den konsoliderade bruttoskulden inte överstiga 60 % av BNP alternativt närma sig den nivån i tillfredsställande takt. Enligt den kalkyl som nu föreligger kommer den konsoliderade bruttoskulden att uppgå till 68 % av BNP vid utgången av år 2000. Skuldkvoten skulle därmed ha minskat med 11,2 procentenheter sedan 1994.

Den kommunala sektorn

I den medelfristiga kalkylen förutsätts att kommuner och landsting uppfyller det föreslagna balanskravet samt att den genomsnittliga kommunalskattesatsen är oförändrad. De tillskott i form av ökade statsbidrag som föreslås i den ekonomiska vårpropositionen har beaktats. Balanskravet förutsätts träda i kraft år 2000 för såväl primär kommuner som landsting, vilket för primärkommunerna innebär en framflyttning med ett år jämfört med tidigare förslag.

Balanskravet är formulerat i termer av det resultatmått som används i den kommunala redovisningen. Detta är förenligt med ett visst sparandeunderskott i den kommunala sektorn som helhet, eftersom balanskravet i princip tillåter lånefinansiering av investeringsutgifter överstigande avskrivningarna. Kostnaden för pensionsförmåner som tjänas in av de kommunanställda inom ramen för avtalspensionssystemet ska också beaktas.

Efter en tillfällig förbättring under början av 1990-talet har det finansiella sparandet i kommunsektorn försämrats. Under åren 1999-2000 beräknas inkomsterna öka något snabbare än utgifterna. Därmed förbättras det finansiella sparandet successivt.

Den kommunala konsumtionen beräknas åren 1999-2000 ligga kvar på en realt oförändrad nivå. Därvid har antagits att höjningen av statsbidragen i huvudsak används till kommunal konsumtion, som utan denna höjning skulle minska. Avgörande för hur den kommunala konsumtionen kommer att utvecklas under de närmaste åren är hur dagens utgiftsnivå förhåller sig till inkomstutvecklingen under perioden. Eftersom balanskravet inte avses träda i kraft förrän vid sekelskiftet har kommuner och landsting möjlighet att, som ett alternativ till utgiftsminskningar, låta det egna kapitalet försämras. De beräknade sparandeunderskotten de närmaste åren innebär en viss fortsatt försämring av det egna kapitalet för sektorn som helhet, en försämring som beräknas upphöra vid sekelskiftet.

Sysselsättningen, mätt i antal arbetade timmar, beräknas utvecklas i samma takt som den kommunala konsumtionen under åren 1999 och 2000. Det bör dock framhållas att förutsättningarna varierar mellan enskilda kommuner och landsting.

tabell QRNV kommunsektorns finanser Åren QYYXMRPPP 1

Miljarder kronor, löpande priser

1998 1999 2000

Inkomster

Skatter

301,8 314,0 329,8

Statsbidrag 2

63,5 66,3 64,2

Övrigt

49,3 50,9 52,6

sµ­­¡

TQTLW TSQLR TTVLV

Utgifter

Transfereringar

76,7 79,2 80,8

Konsumtion

319,8 329,9 340,1

Investeringar

24,0 25,0 26,0

sµ­­¡

420,6 434,1 446,9

Konsumtion

3

,%

0,0 0,0 0,0

f©®¡®³©¥¬¬´ ³°¡²¡®¤¥

MULY MRLY MPLS

1

Utjämningsbidrag till respektive utjämningsavgift för kommuner och

landsting ingår inte i kalkylen.

2

Redovisas netto efter avdrag för kommunernas och landstingens till-

skott till det kommunala momsåterbetalningssystemet.

3

Årlig förändring, fasta priser.

Källa: Finansdepartementet.

-10

-5 0 5 10 15 20

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00

DIAGRAM 12.8

Den kommunala sektorns finansiella sparande, 1980-2000

Miljarder kr

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Bilaga 2

Avstämning av

det svenska

konvergensprogrammet

.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 2

BILAGA 2

Avstämning av det svenska

konvergensprogrammet

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning .................................................................................. 4

2 Det svenska konvergensprogrammet .................................................. 5

3 Den ekonomiska utvecklingen ............................................................ 6 3.1 Den svenska ekonomin under 1995 och 1996 .......................... 6 3.2 Utsikterna för åren 1997-2000 .................................................. 8

4 Den offentliga sektorns finanser.......................................................... 10 4.1 Utvecklingen under 1995 och 1996........................................... 10 4.2

Utsikterna för åren 1997-2000 .................................................. 11

Tabeller

1.1 Nyckeltal för 1995, 1996 och 1997.................................................... 4

2.1 Tidsfördelning av budgetförstärkningar ............................................. 5 2.2 Konsolideringsprogrammet................................................................. 5

3.1 Försörjningsbalans............................................................................... 7 3.2 Nyckeltal för den svenska ekononomin.............................................. 9

4.1 Offentliga sektorns finanser ................................................................ 11 4.2 Offentliga finanser, differenser mot konvergensprogrammet ............ 12

Diagram

3.1 Ränta på 5-årig statsobligation........................................................... 6 3.2 ECU-index........................................................................................... 6 3.3 KPI-utvecklingen i Sverige och EU...................................................... 6 3.4 Öppen arbetslöshet.............................................................................. 9

4.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande ...................................... 10 4.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter................................... 12 4.3 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- och nettoskuld .......... 12

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 2

1 Sammanfattning

I denna bilaga lämnas den fjärde avstämningen av det konvergensprogram för den ekonomiska politiken som regeringen lade fram i juni 1995.

Avstämningen visar att konjunkturavmattningen under 1996 medförde att produktion och sysselsättning hittills utvecklats svagare än vad som förutskickades i konvergensprogrammet. Det var främst investeringarna som inte ökade i den takt som förväntades, bl.a. till följd av en tillbakagång i bostadsbyggandet och ett kraftigt lageromslag under 1996.

Sedan mitten av 1995 har inflationstakten avtagit markant och under loppet av förra året var den allmänna prisnivån i stort sett oförändrad. Detta har bidragit till att räntenivån sjunkit betydligt mer än vad som förutsattes i konvergensprogrammet. Likaså har kronan under den gångna perioden stärkts mer än väntat.

Trots den svaga tillväxten har underskottet i de offentliga finanserna minskat i oväntat snabb takt. Under 1996 uppgick underskottet i det offentliga finansiella sparandet enligt de svenska nationalräkenskapernas redovisning till 42 miljarder kronor eller 2,5 procent av BNP, vilket kan jämföras med prognosen på 5,2 procent i konvergensprogrammet och 4,0 vid den senaste avstämningen i september 1996. Detta innebar en förbättring med mer än åtta procentenheter av BNP sedan 1994. Mätt enligt de bokföringsregler som tillämpas inom EU (ENS) uppgick dock underskottet till motsvarande 3,6 procent av BNP 1996. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld har mätt som andel av BNP fallit två år i rad och uppgick vid utgången av 1996 till 77,7 procent.

Trots en viss oro på de finansiella marknaderna och en fallande sysselsättning i början av året tyder

flera tecken på att det kommer att ske en återhämtning i den svenska ekonomin under 1997. Tillväxten väntas uppgå till 2,3 procent och vara tillräcklig för att den negativa sysselsättningsutvecklingen skall vända under loppet av året. Under dessa förutsättningar förstärks de offentliga finanserna ytterligare, om än inte i samma takt som de två gångna åren. Underskottet 1997 beräknas uppgå till drygt 2 procent. Underskottet beräknas bli lika stort mätt enligt bokföringsprinciperna i ENS. Det medför att den offentliga skuldkvoten minskar med ytterligare en halv procentenhet.

Prognosen innebär en fortsatt god tillväxt och stigande sysselsättning under 1998. Tillsammans med det konsolideringsprogram med åtgärder på sammantaget 126 miljarder kronor som riksdagen beslutat innebär detta att de offentliga finanserna under 1998 kommer att uppvisa överskott. Det finns därför inom ramen för det budgetpolitiska målet om balans i de offentliga finanserna utrymme för det program med åtgärder i syfte att reducera arbetslösheten som föreslås i den ekonomiska vårpropositionen. Med hänsyn tagen till effekten av dessa åtgärder beräknas den offentliga sektorns inkomster och utgifter i stort sett balansera under 1998. Den konsoliderade bruttoskulden beräknas vid utgången av året motsvara ca 74 procent av BNP, vilket är en nedgång med fem procentenheter från toppnivån 1994.

Enligt den medelfristiga kalkylen fram till om med år 2000 förstärks de offentliga finanserna med oförändrade regler ytterligare efter 1998, vid den antagna tillväxten på 2 ¾ procent per år. De budgetpolitiska mål regeringen satt upp om överskott motsvarande 0,5 procent av BNP år 1999 och 1,5 procent år 2000 ger ett visst utrymme för en överföring från den offentliga sektorn till den privata.

tabell QNQ nyckeltal fÖr QYYUL QYYV och QYYW

1995

1996

1997

KONVER-GENSPRO-GRAMMET

AVSTÄM-

NING

APRIL 1997

KONVER-GENSPRO-GRAMMET

AVSTÄM-

NING

APRIL 1997

KONVER-GENSPRO-GRAMMET

AVSTÄM-

NING

APRIL 1997

BNP-tillväxt

2,5 3,6

2,9

1,1

2,6

2,3

KPI, årsgenomsnitt

2,9 2,9

2,7

0,7

2,7

0,6

Arbetslöshet

7,0 7,7

6,1

8,1

5,8

7,9

5-årig obligationsränta

10,6 9,9

10,0

7,2

9,0

5,6

ECU-index

129,0 126,1

125,0 115,1

121,0 116,3

Bytesbalans

1

2,6 2,1

4,0

2,5

4,0

3,5

Offentligt finansiellt sparande

1

-9,0 -7,9

-5,2 -2,5 (-3,6

2

)

-3,5

-2,1

Offentlig bruttoskuld

1

84,3 78,2

84,8

77,7

84,0

77,1

1

Procent av BNP.

2

Enligt ENS-definitionen Källa: Finansdepartementet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 2

2. Det svenska konvergensprogrammet

I juni 1995 presenterade regeringen ett konvergensprogram för den ekonomiska politiken. Syftet med programmet är bl.a. att Sverige skall uppfylla de krav som ställts upp för deltagande i EU:s monetära union, de s.k. konvergenskriterierna. Det anges i programmet att ett slutligt ställningstagande till ett svensk deltagande i EMU skall göras i ljuset av den forsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget, men att konvergenskriterierna skall uppfyllas oavsett om Sverige ansluter sig eller ej.

Konvergensvillkoren ställer upp krav på att prisstegringstakt och räntor inte får avvika för mycket från vad som gäller i andra medlemsländer samt på en stabil växelkurs. Vidare får den offentliga sektorns finanser inte, annat än under speciella omständigheter, uppvisa underskott som överstiger 3 procent av BNP. Den offentliga bruttoskulden skall inte överstiga 60 procent av BNP eller, om den överstiger denna nivå, minska i tillfredsställande takt. För att deltagande i monetära unionen skall vara möjligt fr.o.m. den planerade starten 1999 måste dessa villkor vara uppfyllda under år 1997.

I det svenska konvergensprogrammet ställs därutöver upp mål för de offentliga finanserna med innebörden att statsskulden som andel av BNP skall stabiliseras senast 1996 samt att balans i de offentliga finanserna skall uppnås år 1998.

I konvergensprogrammet anges att regeringen varje halvår skall göra en avstämning av programmet och att justeringar av den ekonomiska politiken då kan bli aktuella om den ekonomiska utvecklingen skulle komma att avvika från den avsedda kursen. Sådana avstämningar har gjorts i oktober 1995, i anslutning till regeringens proposition En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25), i april 1996 i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) samt i september 1996 i samband med 1997 års budgetproposition (prop. 1996/97:1). I föreliggande bilaga lämnas den fjärde avstämningen.

Konvergensprogrammet baserades på den bedömning av den ekonomiska utveckligen som gjordes i den reviderade nationalbudgeten i april 1995. I anslutning till konvergensprogrammet redovisades ett konsolideringsprogram med åtgärder som sammantagna ger en varaktig förstärkning av de offentliga finanserna med 118 miljarder kronor, motsvarande 7,5 procent av BNP, mellan åren 1994 och 1998.

Vid avstämningen i april 1996 gjordes bedömningen att de planerade budgetförstärkande åtgärderna inte skulle vara tillräckliga för att uppfylla de angivna målen för de offentliga finanserna. I den ekonomiska vårpropositionen samma år föreslogs därför ytterligare åtgärder med en permanent effekt på 8 miljarder kronor 1997 och 1998. Konsolide-

ringsprogrammet omfattar därmed åtgärder som fram till och med år 1998 medför en förstärkning av de offentliga finanserna på sammantaget 126 miljarder kronor eller 8 procent av BNP.

Tidsmässigt fördelar sig konsolideringsprogrammets åtgärder på det sätt som framgår av tabell 2.1.

tabell RNQ tidsfÖrdelning av budgetfÖrstÄrkningar

Effekt som procentuell andel av BNP

ÅR KONSOLIDERINGS-ÅTGÄRDER I VÅR-SAMMANLAGD

PROGRAMMET PROPOSITIONEN 1996

EFFEKT

1995

3,5

3,5

1996

2,0

5,5

1997

1,0

0,4

6,9

1998

1,0

0,1

8,0

Källa: Finansdepartementet.

Den angivna omfattningen på åtgärderna avser de direkta effekterna i form av inkomstförstärkningar eller utgiftsminskningar beräknade netto med hänsyn bl.a. till att minskade transfereringar leder till lägre skatteinkomster. Däremot har inte indirekta effekter via ränta eller arbetslöshet räknats in.

Åtgärderna fördelar sig ungefär lika mellan inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar, se tabell 2.2. Riksdagen fattade 1995 ett principbeslut om hela konvergensprogrammet där belopp och områden för besparingar lades fast. Därefter har beslut fattats som preciserar besparingar och inkomstförstärkningar. I stort sett omfattas nu hela konsolideringsprogrammet av preciserade beslut. I några fall har det visat sig att de tilltänkta åtgärderna inte givit den effekt som beräknats eller att de av olika skäl inte gått att genomföra. Regeringen står emellertid fast vid att uppnå den avsedda budgetförstärkningen. I de fall planerade åtgärder faller bort ersätts de därför med andra besparingar för motsvarande belopp. För närvarande återstår att precisera åtgärder motsvarande 1 miljard kronor.

tabell RNR konsolideringsprogrammet

Varaktig effekt i miljarder kronor

INKOMSTER UTGIFTER TOTALT

Av riksdagen fattade beslut

59,4 65,0 124,4

Aviserade beslut

1,1 1,1

Totalt

59,4 66,1 125,5

Källa: Finansdepartementet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 2

Hänvisningar till S2

3. Den ekonomiska utvecklingen

3.1 Den svenska ekonomin under 1995 och 1996

Det halvår som föregick presentationen av konvergensprogrammet i juni 1995 präglades av en betydande oro på de finansiella marknaderna såväl i Sverige som utomlands. För svensk del förstärktes oron av ett bristande förtroende för att återhämtningen i den svenska ekonomin skulle gå att förena med fortsatt låg inflationstakt och att det skulle vara möjligt att genomföra en konsolidering av de offentliga finanserna. Räntenivån steg därför mer i Sverige än i andra länder, samtidigt som kronan försvagades. Räntedifferensen mot Tyskland på femåriga statsobligationer steg under våren till ca fyra procentenheter.

5 6 7 8 9 10 11

Dec

94

Mar Jun Sep Dec

95

Mar Jun Sep Dec

96

Mar

Utfall

Konvergensprogrammet

DIAGRAM 3.1

Ränta på 5-årig statsobligation

Procent

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

Trots ränte- och valutaoron fortsatte dock produktion och sysselsättning att öka. Särskilt export- och investeringsefterfrågan steg kraftigt. Under andra halvåret 1995 stabiliserades läget på de finansiella marknaderna med fallande räntor som följd. Ett

stärkt förtroende för den svenska ekonomin medförde en krympande räntemarginal och stigande kronkurs. Inflationstakten avtog markant och Riksbankens inflationsmål uppfylldes. De mer gynnsamma villkoren avspeglades även i att hushållens förtroende för både den egna och landets ekonomi stärktes, vilket också tog sig uttryck i en fallande sparkvot. En svag tillväxt av de disponibla inkomsterna, bl.a. som en följd av konsolideringen av de offentliga finanserna, höll dock tillbaka den privata konsumtionen.

Mot slutet av 1995 skedde en avmattning i den europeiska konjunkturen, vilken även dämpade efterfrågan i Sverige. Produktionen hölls dock till viss del uppe av en kraftig lageruppbyggnad. För helåret 1995 blev BNP-tillväxten hela 3,6 procent, vilket var mer än vad som förväntades när konvergensprogrammet lades fram. Produktionstillväxten var dock inte tillräcklig för att förhindra att uppgången i sysselsättningen bröts mot slutet av året.

Ur finansiell synvinkel fortsatte den svenska ekonomin att förstärkas under större delen av 1996. Marknadsräntorna fortsatte ned och kronan stärktes. Mot slutet av året hade marginalen mot den tyska räntan reducerats till två procentenheter. Ränteoch växelkursutveckling bidrog tillsammans med konjunkturavmattningen och en reducerad inflationsbenägenhet till att inflationen successivt avtog under året och hamnade under nivån i övriga EUländer. Mot slutet av året uppmättes deflation, räknat på årsbasis. Under loppet av året sjönk konsumentpriserna med 0,2 procent. Tendenserna till prisfall kan dock i huvudsak tillskrivas tillfälliga faktorer. Löneökningarna uppgick under 1996 till hela 6 procent, vilket således innebar kraftigt stigande reala timlöner.

Den internationella konjunkturavmattningen medförde att tillväxten i efterfrågan på exportmarknaderna försvagades jämfört med året innan. Den svenska exportindustrin lyckades dock hålla uppe försäljningsvolymen förhållandevis väl, med beaktande av att konkurrenskraften påtagligt försvagades av en apprecierande växelkurs och höga timlöneökningar. En låg import gjorde att utrikeshandelns bi-

110 115 120 125 130 135

Dec 94 Mar Jun Sep Dec 95 Mar Jun Sep Dec 96 Mar

Utfall

Konvergensprogrammet

DIAGRAM 3.2

ECU-index

Index 1991=100

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

0 2 4 6 8 10 12 14

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000

Sverige

EU

DIAGRAM 3.3

KPI-utvecklingen i Sverige och EU

Årlig procentuell förändring

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 2

drag till tillväxten under förra året bara var något svagare än under 1995.

De senaste årens kraftiga återhämtning i näringslivets investeringar mattades av under 1996. Detta förklaras bl.a. av att stigande lönekostnader och svag prisutveckling medförde en nedpressning av vinstnivån, om än från en hög nivå. Därtill minskade de offentliga investeringarna kraftigt.

Främst till följd av de höga timlöneökningarna under 1996 ökade hushållens faktorinkomster före skatter och transfereringar med 3,5 procent i reala termer, vilket var mer än åren innan. De budgetförstärkande åtgärderna i konsolideringsprogrammet innebar emellertid att högre skatter och minskade transfereringar till fullo vägde upp de högre faktorinkomsterna. Hushållens disponibla inkomster förblev i stort sett oförändrade jämfört med 1995. Ett fall i sparkvoten från 6,9 procent till 5,4 procent gav dock utrymme för en tillväxt i privat konsumtion.

En betydande del av efterfrågetillväxten kunde tillgodoses genom en neddragning av de lager som byggts upp under 1995. Det var främst detta omslag i lagercykeln som gjorde att näringslivets produktionstillväxt hölls tillbaka. Enligt det preliminära utfallet ökade BNP under 1996 med 1,1 procent, vilket var betydligt lägre än prognosen i konvergensprogrammet. Frånräknat effekten av lageromslaget uppgick tillväxten till 2,1 procent.

Den dämpade tillväxten ledde till att antalet sysselsatta under loppet av 1996 föll med ca 20 000

personer. En stigande medelarbetstid till följd av en påtagligt minskad sjukfrånvaro bidrog dock till att sysselsättningsnedgången var mer begränsad mätt i timmar. Den öppna arbetslösheten, som under de närmast föregående åren successivt minskat, vände uppåt igen. Den genomsnittliga arbetslösheten under 1996 uppgick till 8,1 procent av arbetskraften.

Sammantaget har BNP-tillväxten under de två år som förflutit sedan prognosen i konvergensprogrammet varit knappt 1 procent svagare än beräknat. Bidraget från utrikeshandeln blev ungefär som beräknat, trots att den internationella avmattningen under förra året inte förutsågs i konvergensprogrammet. Däremot har investeringarna varit svagare, såväl vad gäller näringliv, bostadsbyggande som offentliga myndigheters investeringar.

De svenska hushållens ekonomi har utvecklats mer gynnsamt än vad som förutsågs för två år sedan, bl.a. har nettot av skatter och transfereringar gett ett mindre negativt bidrag än väntat. Genom att sparkvoten har reducerats i den omfattning som förutsågs har den privata konsumtionen därmed varit mer expansiv. I gengäld har den offentliga konsumtionen dragits ned i betydligt större omfattning än väntat, 2,7 procent jämfört med beräknade 1,0 procent. Avvikelsen ligger helt på den svårprognosticerade statliga konsumtionen som har minskat kraftigt. Neddragningen av den kommunala konsumtionen under 1995 och 1996 blev mindre än beräknat.

tabell SNQ fÖrsÖrjningsbalans

MILJARDER PROCENTUELL VOLYMFÖRÄNDRING

KRONOR

1996

1995 1996 1997 1998 1999 2000 1994-DIFFERENS

3

2000

2

1994-2000

BNP

1 678,1

3,6 1,1 2,3 2,5 2,8 2,7 2,5 0,2

Import

558,2 10,3 3,5 5,1 5,6 5,4 5,0 5,8 -0,9

Privat konsumtion

885,3

0,8 1,5 2,0 2,0 2,1 2,0 1,7 0,2

Offentlig konsumtion

434,2 -1,0 -1,7 -0,1 -0,2 0,2 0,2 -0,4 0,1

Stat

132,2 -3,3 -3,7 1,5 -0,5 0,5 0,5 -0,8 -0,3

Kommuner

302,1

0,0 -0,9 -0,9 0,0 0,0 0,0 -0,3 0,2

Bruttoinvesteringar

249,6 10,9 4,7 1,5 5,8 7,6 6,8 6,2 -0,7

Näringsliv, exkl. bostäder

183,6 25,1 5,9 5,0 5,1 7,6 5,8 8,9 -0,3

Bostäder

30,3 -28,0 14,7 -12,3 13,7 12,0 15,0 1,0 -1,9

Myndigheter

35,6 -0,5 -7,4 -3,3 3,3 3,4 5,3 0,0 -2,0

Lagerinvesteringar

1

-3,2

0,5 -1,0 0,2 0,0 0,0 0,0 -0,1 -0,1

Export

670,4 12,6 5,6 6,3 5,8 5,2 5,1 6,8 0,1

Förändring i procent av föregående års BNP.

Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.

Differens mot konvergensprogrammet.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 2

Den mest påtagliga skillnaden mot konvergensprogrammets prognos gäller dock sysselsättningen. I stället för den beräknade sysselsättningsökningen på 170 000 personer mellan 1994 och 1996, begränsades uppgången till 36 000 personer räknat som genomsnittligt antal sysselsatta under året. Den totala arbetslösheten hamnade 1,3 procentenheter högre. Samtidigt nådde inte volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder upp i den planerade nivån, varför den öppna arbetslösheten hamnade två procentenheter högre.

3.2 Utsikterna för åren 1997-2000

Bilden av den svenska ekonomin vid ingången av 1997 är splittrad. Sedan slutet av förra året har kronan försvagats och under de första månaderna 1997 har också marginalen mot den tyska räntan stigit. Denna utveckling speglar främst en oro på den internationella kapitalmarknaden bl.a. till följd av osäkerhet kring EMU-processen, men kan även tolkas som att det kvarstår en viss misstro mot den svenska ekonomin. Det kan dock noteras att jämfört med den prognos som gjordes i konvergensprogrammet är den svenska räntan 3 procentenheter lägre och kronkursen ca 3 procent starkare. Vidare har sysselsättningen fortsatt minska. Under de två första månaderna 1997 var 60 000 färre sysselsatta än motsvarande period förra året.

Med hänsyn till att inflationstakten ligger på en stabilt låg nivå, att de offentliga finanserna fortsätter att förstärkas och att bytesbalansen visar betydande överskott bedöms ränte- och valutaoron vara övergående. Till grund för kalkylerna ligger ett antagande om att kronans kurs stärks under loppet av 1997 och att denna utveckling fortsätter även nästa år. Vidare förutsätts räntorna komma ned något från dagens tillfälligt höga nivå.

Den svaga arbetsmarknaden under 1997 är en bidragande faktor till att inflationstakten beräknas förbli låg. Konsumentpriserna väntas i år i genomsnitt vara 0,6 procent högre än förra året. Prisökningarna under loppet av året uppgår dock till 1,8 procent. Under 1998 beräknas priserna öka med 1,5 procent. Frånräknat effekter av skatte- och subventionsändringar m.m. som påverkar prisnivån råder för närvarande deflation, det s.k. nettoprisindex sjunker för närvarande i en årstakt på nära 2 procent. Denna utveckling bedöms emellertid vända under året, men det dröjer till 1998 innan nettoprisindex börjar stiga. De påtagligt dämpade inflationsförväntningar och den negativa utvecklingen av sysselsättningen efter 1996 års höga lönelyft bedöms medföra en långsammare löneökningstakt under 1997 och ytterligare en nedväxling under 1998.

Flera skäl talar för att det finns förutsättningar för en god tillväxt under 1997 och 1998. Återhämtning-

en i omvärlden fortsätter. I de europeiska länderna kommer finanspolitiken förmodligen att vara stram till följd av en strävan att uppfylla konvergenskriterierna, men detta motverkas av ett utrymme för lättnader i penningpolitiken. För EU, liksom för OECDområdet som helhet, beräknas tillväxten uppgå till 2,5 procent både 1997 och 1998.

Det finns även tecken på att den internationella efterfrågan nu är på väg att förskjutas mot investeringsvaror, något som skulle gynna svenska företag. Det återhållsamma prisbeteende som konstaterades hösten 1996 torde tillsammans med deprecieringen av kronan under årets första månader dessutom innebära att de svenska exportpriserna kan komma att sjunka i förhållande till våra konkurrentländer sammantaget. Tillväxttakten i exporten väntas därmed kunna hållas uppe på en hög nivå. Exporten beräknas öka med ca 6 procent under både 1997 och 1998.

I takt med att de åtstramande effekterna av konsolideringsåtgärderna klingar av skapas utrymme för stigande disponibla inkomster för hushållen. Under 1997 beräknas de öka med ca ½ procent och 1998 med 1,3 procent. Hushållens förmögenhetsställning har förbättrats, inte minst genom den höga nivån på hushållens sparande. Under senare tid har även funnits tecken på stigande fastighetspriser. Eftersom den privata konsumtionen utvecklats mycket svagt under senare år, växer behovet av att ersätta kapitalvaror. Ett tecken på en vändning är den kraftiga ökningen av hushållens bilinköp under senare delen av 1996. Den privata konsumtionen bedöms sålunda komma att växa i något snabbare takt, även om den höga arbetslösheten sannolikt medför en viss återhållsamhet vad gäller hushållens konsumtions- och investeringsbeslut. Prognosen är att hushållens sparkvot fortsätter sjunka för att 1998 uppgå till drygt 3 procent, vilket är fem procentenheter lägre än toppnivån 1993-1994.

Bruttoinvesteringarna kommer sannolikt att endast ge ett mindre bidrag till tillväxten under 1997. Industrins produktionskapacitet har under senare år byggts ut kraftigt, vilket innebär att behovet av ytterligare kapacitet nu minskar. Industriinvesteringarna beräknas dock ligga kvar på en hög nivå. Bostadsinvesteringarna förefaller bli lägre än under förra året, bl.a. som en följd av att det tillfälliga stödet till ny- och ombyggnad slopats från årsskiftet. Under 1998 beräknas det dock ske en vändning i bostadsinvesteringarna, vilket medför att investeringarna totalt sett ger ett större bidrag till tillväxten.

Lageranpassningen väntas snart gå mot sitt slut och lagren bedöms under prognosperioden vara i stort sett oförändrade och därmed endast ge ett svagt bidrag till tillväxten.

Sammantaget beräknas BNP öka med 2,3 procent under 1997 och 2,5 procent under 1998. Denna tillväxt bedöms vara tillräcklig för att under senare delen av 1997 vända sysselsättningsutvecklingen i posi-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 2

tiv riktning. Nedgången vid årets början medför emellertid att den genomsnittliga sysselsättningen ändå sjunker. Den öppna arbetslösheten beräknas i genomsnitt uppgå till 7,9 procent och antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 4,7 procent av arbetskraften vilket innebär en lika hög total arbetslöshet som under 1996. Arbetslösheten beräknas dock minska under loppet av året.

0 2 4 6 8 10

1985

1990

1995

2000

DIAGRAM 3.4

Öppen arbetslöshet

Procent av arbetskraften

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prognosen innebär att förbättringen av arbetsmarknadsläget fortsätter under 1998 med en sysselsättningsökning på 28 000 personer. Den genomsnittliga arbetslösheten reduceras med nära en procentenhet till 7,1 procent.

Eftersom Sverige tillhör den grupp EU-länder som har den lägsta inflationstakten och väntas göra det även under 1997 uppfylls konvergenskriterierna vad avser inflation och ränta. Prognosen att kronan stärks under året innebär att värdet på den svenska valutan, mätt med ECU-index, har varierat inom ett intervall på mindre än 4 procent under en tvåårsperiod sedan slutet av 1995.

I den medelfristiga kalkylen för åren 1999 och 2000 antas inflationen ligga inom gränserna för Riksbankens inflationsmål och räntenivån ligga på en nivå runt 6 procent för femåriga statsobligationer. Räntedifferensen gentemot Tyskland ligger kvar på nivån en procentenhet.

Nettoexportens betydelse för tillväxten blir av samma storleksordning som 1997 och 1998. Investeringarna väntas däremot ge ett ökat bidrag till tillväxten. Det bedöms inte finnas något utrymme för hushållen att ytterligare reducera sparkvoten. Men genom att de disponibla inkomsterna växer förhållandevis starkt, bl.a. till följd av den antagna överföringen från offentlig till privat sektor, kan den privata konsumtionen växa med 2 procent per år. Detta ger sammantaget en förväntad BNP-tillväxt på 2 3/4 procent både 1999 och år 2000. Därmed skapas möjligheter att arbetslösheten skall reduceras ned till en nivå strax över 4 procent vid sekelskiftet.

tabell SNR nyckeltal fÖr den svenska ekonomin

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 1994-DIFFERENS

3

2000

2

1994-2000

Årlig procentuell förändring

Timlön, kostnad

2,4 3,3 6,1 4,7 3,5 3,5 3,5 4,1 -0,2

KPI, årsgenomsnitt

2,4 2,9 0,7 0,6 1,7 2,0 2,0 1,7 -1,1

Real disponibel inkomst

1,4 -0,4 -0,1 0,4 1,3 3,7 2,8 1,3 0,5

Industriproduktion

14,0 9,8 2,1 4,8 4,3 3,2 3,3 4,6 -0,4

DIFFERENS

ÅR 2000

2

Nivå i procent

Hushållens nettosparkvot

8,0 6,9 5,4 3,8 3,2 4,6 5,4

1,1

Öppen arbetslöshet, andel av arbetskraften

8,0 7,7 8,1 7,9 7,1 5,6 4,5

-1,3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, andel av arbetskraften 5,3 4,4 4,5 4,7 4,7 4,7 4,4

0,6

Bytesbalans, % av BNP

0,4 2,1 2,5 3,5 4,2 4,3 4,4

0,6

Svensk 5-årig ränta

9,0 9,9 7,2 5,6 5,9 6,1 6,3

-1,7

Tysk 5-årig ränta

6,2 6,0 5,0 4,4 4,9 5,3 5,3

-1,5

ECU-index (1991=100), nivå

123,8 126,1 115,1 116,3 114,9 114,0 114,0

0,0

Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.

Differens mot konvergensprogrammet.

Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges Riksbank, Konjunkturinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 2

4. Den offentliga sektorns finanser

4.1 Utvecklingen under 1995 och 1996

Trots en svagare tillväxt än vad som beräknades i konvergensprogrammet har förbättringen i de offentliga finanserna skett snabbare än väntat. Målet att stabilisera statsskulden som andel av BNP uppnåddes redan 1995. Underskottet i det finansiella sparandet minskade mellan 1994 och 1996 med 120 miljarder kronor eller motsvarande nära 8 procent av BNP. Underskottet uppgick därmed till 42 miljarder kronor eller 2,5 procent av BNP, vilket är mindre än hälften av det underskott som beräknades i konvergensprogrammet för detta år. Det är också ett mindre underskott än vad som förutsågs vid föregående avstämning i september 1996.

Jämfört med bedömningen för två år sedan är det främst den offentliga sektorns inkomster som utvecklats mer expansivt. Skatteintäkterna som andel av BNP uppgick under 1996 till 54,3 procent, vilket var fyra procentenheter mer än under 1994 och tre procentenheter mer än vad som beräknades i konvergensprogrammet. De skattehöjningar som ingår i konsolideringsprogrammet, bl.a. höjd allmän sjukförsäkringsavgift, bidrog med 2 1/4 procent 1995 och 0,5 procent 1996. En omläggning av uppbörden av mervärdesskatt och en tidsmässig förskjutning i företagens skatteinbetalningar innebar att skatteinkomsterna blev tillfälligtvis höga under 1996. Höjda taxeringsvärden medförde högre intäkter från fastighetsskatten. En starkt bidragande orsak var också att lönesumman, som är den viktigaste skattebasen, ökade betydligt snabbare än BNP.

Även den offentliga sektorns utgifter har hållits tillbaka mer än vad som antogs i konvergensprogrammet. Utgiftkvoten - utgifternas andel av BNP reducerades under 1995 och 1996 med 4 procentenheter. Med hänsyn till att BNP-tillväxten blev svagare motsvarar detta en betydligt stramare utgiftsutveckling. I reala termer minskade utgifterna med 1½

-14 -12 -10

-8 -6 -4 -2 0 2 4 6

1980

1985

1990

1995

2000

DIAGRAM 4.1

Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

Konvergens-

program

Vårpropositionen 1997

Källlor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

procent i stället för den tillväxt på ½ procent som konvergensprogrammet medgav. Att räntenivån blev lägre var en starkt bidragande orsak. Exklusive räntor reducerades de samlade offentliga utgifterna med 2,6 procent, mot konvergensprogrammets beräknade 2 procent.

Den reala minskningen av de offentliga utgifterna har omfattat både transfereringar och konsumtion. Men den mycket kraftiga reduktionen av transfereringarna till hushållen som beräknades i konvergensprogrammet på 7,5 procent i reala termer mellan 1994 och 1996 begränsades till 4 procent. I gengäld blev neddragningen av den offentliga konsumtionen större eller 2,7 procent i volymtermer. Stigande timlönekostnader m.m. innebar dock att utgifterna för offentlig konsumtion ökade med 4,5 procent.

De svenska nationalräkenskaperna skiljer sig på vissa punkter från bokföringsreglerna i det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS) som tillämpas inom EU bl.a. vid bedömningen av medlemsländernas underskott. Vid en tillämpning av dessa regler jämte en viss korrigering beräknas att underskottet år 1996 uppgick till 3,6 procent av BNP, dvs. 1,1 procentenheter mer än svenska nationalräkenskaperna utvisar. Skillnaden ligger främst på inkomstsidan och beror bl.a. på att effekten av den ändrade momsuppbörden, vissa utgifter för läkemedelssubventioner m.m. enligt ENS-reglerna skall omperiodiseras. För 1995 innebar motsvarande justering att underskottet istället blev 0,2 procentenheter mindre än den redovisade siffran.

Den konsoliderade bruttoskulden var, mätt som andel av BNP, vid utgången av 1996 1,3 procentenheter mindre än två år tidigare. Nedgången kan till en del förklaras av minskade finansiella tillgångar bl.a. till följd av försäljningar av aktier. Den offentliga sektorns nettoskuld ökade som andel av BNP såväl 1995 som 1996.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 2

tabell TNQ offentliga sektorns finanser

Löpande priser

MILJARDER KRONOR PROCENT AV BNP

1996

1995 1996 1997 1998 1999 2000

Inkomster

1 066

59,9 63,5 62,6 61,9 60,2 59,4

Skatter och avgifter

912

50,0 54,3 53,6 53,2 52,1 51,3

Kapitalinkomster

88

5,9 5,2 5,1 4,8 4,3 4,3

Övriga inkomster

67

4,0 4,0 3,9 3,8 3,8 3,7

Utgifter

1 108

67,8 66,0 64,7 61,9 59,7 57,9

Hushållstransfereringar

388

24,0 23,1 22,6 22,0 20,9 20,2

Övriga transfereringar

125

7,9 7,5 7,4 6,4 6,1 5,8

Ränteutgifter

119

7,1 7,1 6,6 6,0 5,6 5,2

Konsumtion och investeringar

475

28,8 28,3 28,1 27,5 27,1 26,7

Finansiellt sparande

-42

-7,9 -2,5 -2,1 0,0 0,5 1,5

Stat

-53

-8,8 -3,2 -2,4 -0,3 0,1 1,0

Socialförsäkring

16

1,2 0,9 0,7 0,6 0,6 0,5

Kommun

-5

-0,2 -0,3 -0,4 -0,3 -0,2 0,0

Primärt sparande

1

-10

-6,6 -0,6 -0,2 1,5 1,8 2,4

Nettoskuld

473

26,0 28,2 29,7 27,9 26,8 25,1

Konsoliderad bruttoskuld

2

1 304

78,2 77,7 77,1 73,9 71,1 67,8

Statsskuld

1 411

84,3 84,1 82,6 78,8 75,7 72,2

BNP, nivå (mdr kr)

1 645 1 678 1 754 1 841 1 933 2 025

Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter.

Enligt definitionen i Maastricht-villkoren.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

4.2 Utsikterna för åren 1997-2000

Till en del kan de låga offentliga utgifterna 1996 förklaras med en senareläggning av vissa investeringsoch konsumtionsutgifter. Detta, i kombination med att de tillfälliga faktorerna på inkomstsidan faller bort, gör att förbättringen i de offentliga finanserna beräknas bli förhållandevis liten under 1997. De budgetförstärkande åtgärder som ligger i det ursprungliga konsolideringsprogrammet jämte den utvidgning av detta som skedde i samband med förra årets vårproposition beräknas ge budgeteffekter motsvarande 1,4 procent av BNP.

Exklusive räntor beräknas de samlade utgifterna i reala termer vara ungefär oförändrade jämfört med 1996. Transfereringarna till hushållen stiger något till följd av ökade utgifter för utbildningsbidrag m.m. när antalet utbildningsplatser utökas. Övriga transfereringar minskar dock främst genom en kraftig neddragning av räntebidragen till bostäder. Likaså beräknas den lägre räntenivån slå igenom i minskade ränteutgifter, även om den offentliga sektorns bruttoskuld fortsätter växa.

Den offentliga sektorns inkomster stiger med ca 1,0 procent i reala termer. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften höjdes med ytterligare en procentenhet från årsskiftet. Därtill har hushållen gjort ovanligt stora egna skatteinbetalningar under våren. Genom att de tillfälliga faktorer som drog upp inkomsterna under 1996 faller bort sjunker emellertid skattekvoten. Det finansiella sparandet förbättras, med motsvarande 0,4 procent av BNP. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande skulle därmed i år beräknas uppgå till 2,1 procent av BNP. Justering för ENS-regler bedöms för närvarande inte innebära några större effekter.

Ett finansiellt sparandeunderskott av denna storleksordning är i sig tillräckligt för att reducera den offentliga bruttoskulden som andel av BNP. För 1997 har därtill antagits att omfattningen av de utförsäljningar som aviseras i konvergensprogrammet uppgår till ca 25 miljarder kronor. Detta medför tillsammans med en viss förstärkning av kronan att bruttoskuldkvoten faller med 0,6 procentenheter.

Kalkylen för 1998 visar att med fattade beslut, bl.a. vad avser åtgärderna i konsolideringsprogram-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 2

met, skulle det budgetpolitiska målet överträffas och ett överskott uppkomma. Mot bakgrund av den svaga arbetsmarknaden föreslås i den ekonomiska vårpropositionen ett antal åtgärder för att minska arbetslösheten. Dessa innefattar bl.a. ökade bidrag till kommunerna för att ge bättre förutsättningar att bibehålla sysselsättningen, utökat antal studieplatser samt miljöinvesteringar. Med dessa åtgärder beräknas den offentliga sektorn under 1998 vara i stort sett i finansiell balans.

Den totala utgiftskvoten reduceras med tre procentenheter till 61,9 procent av BNP 1998. De offentliga utgifterna är därmed tillbaka på samma relativa nivå de hade före recessionen i början av 1990talet.

tabell TNR offentliga finanserL differenser mot konvergensprogrammet

Löpande priser Procentenheter av BNP

1995 1996 1997 1998 1999 2000

Inkomster

-0,7 2,3 1,2 -0,2 -1,4 -2,3

Utgifter

-2,1 -0,4 -0,3 -1,0 -2,1 -3,1

Finansiellt sparande 1,1 2,7 1,4 0,9 0,7 0,8

Primärt sparande

1

0,6 2,2 1,0 0,3 -0,1 -0,3

Statsskuld

-5,9 -7,2 -7,7 -8,9 -9,6 -10,1

Konsoliderad bruttoskuld

2

-6,1 -7,1 -6,9 -7,4 -7,6 -7,7

Nettoskuld

-5,4 -6,3 -6,0 -6,8 6,6 -6,1

1

Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter.

2

Enligt definitionen i Maastricht-villkoren. Källa: Finansdepartementet.

Med det scenario för den ekonomiska utvecklingen som förutsätts i de medelfristiga beräkningarna kommer den offentliga sektorns finanser vid en oförändrad politik att fortsätta förstärkas under 1999 och 2000. Bland annat den offentliga konsumtionen antas ligga kvar på en oförändrad nivå och utgifterna för arbetsmarknadsrelaterade ersättningar antas kunna reduceras i takt med att arbetslöshetsnivån minskar.

Regeringen preciserar i den ekonomiska vårpropositionen mål för de offentliga finanserna efter 1998 som innebär att det etableras ett långsiktigt överskott på 2 procent av BNP. För åren 1999 och 2000 har målet preciserats som ett överskott motsvarande 0,5 procent respektive 1,5 procent av BNP. Beräkningar visar att med oförändrade regler för bl.a. skatter och transfereringar skulle det offentliga sparandet vid den antagna tillväxten bli högre än dessa mål. För att undvika finansiell obalans mellan privat och offentlig sektor har det i kalkylen gjorts ett beräkningstekniskt antagande om att hushållens skatter under dessa år reduceras i den utsträckning de budgetpolitiska målen medger. De på detta sätt kalkylerade skattesänkningarna uppgår till ca 0,5 procent av BNP fr.o.m. 1999 och ytterligare ca 0,5 procent av BNP år 2000.

40 45 50 55 60 65 70 75

1980

1985

1990

1995

Inkomster

Utgifter

Skatter

DIAGRAM 4.2

Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

-20

0 20 40 60 80 100

1980 1985 1990 1995 2000

D I A GR A M 4 . 3

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- och nettoskuld

Procent av B NP

K o nver g ens pr o gr ammet

K o ns o l i der ad br ut t o s kul d

N et t o s kul d

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Bilaga 3

Avstämning av målet

om en halverad öppen

arbetslöshet till

år 2000

.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

BILAGA 3

Avstämning av målet om en halverad öppen

arbetslöshet till år 2000

Innehållsförteckning

1 Inledning.............................................................................................. 4

2 Utveckling på arbetsmarknaden till och med 1996 ............................ 4 2.1 Sysselsättningsutvecklingen under 1990-talet............................ 4 2.2 Arbetslöshetens utveckling under 1990-talet............................. 5 2.3 Utvecklingen av lediga platser.................................................... 7 2.4 Löneutvecklingen ....................................................................... 8

3 Regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.......................................................................................... 8 3.1 Den förda politiken hittills ......................................................... 8 3.2 Regeringens förslag i den ekonomiska

vårpropositionen 1997............................................................... 9

4 Bedömning av utvecklingen av tillväxt och sysselsättning fram till år 2000 .................................................................................. 14 4.1 Bedömning av den ekonomiska utvecklingen

fram till år 2000 ......................................................................... 14

4.2 Bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000 ......................................................................... 15

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

Hänvisningar till S4

1 Inledning

Den svenska ekonomin har under 1990-talet präglats av två stora obalanser; betydande underskott i de offentliga finanserna och en hög arbetslöshet. Regeringens politik är inriktad på att komma till rätta med dessa obalanser.

Saneringen av de offentliga finanserna har varit framgångsrik, och målet om balans i de offentliga finanserna kommer att uppnås 1998. Förstärkningen av de offentliga finanserna har skett genom en kombination av besparingar och skattehöjningar för att få en rimlig fördelningsprofil. Den förda politiken har medfört ett ökat förtroende för den ekonomiska politiken och därigenom möjliggjort lägre räntor.

Att minska arbetslösheten är nu den främsta uppgiften för regeringen. I regeringsförklaringen i mars 1996 uttalade regeringen att den satt som mål att Sverige år 2000 skall ha halverat den öppna arbetslösheten till 4 procent. Riksdagen ställde sig i juli 1996 bakom detta mål.

I 1996 års reviderade finansplan utfäste sig regeringen att inför riksdagen varje halvår redovisa en avstämning i förhållande till målet om en halverad öppen arbetslöshet år 2000. Regeringens avsikt är att åstadkomma ett sorts konvergensprogram, där politiken fokuseras och åtgärder steg för steg genomförs för att nå målet. Genom en sådan procedur ställs arbetslöshetsproblemet i centrum och förutsättningarna stärks för att målet skall förverkligas.

I det följande redovisas den första av dessa halvårs visa avstämningar. Den innehåller en redogörelse för utvecklingen på arbetsmarknaden hittills samt en redovisning av regeringens politik för en halverad arbetslöshet år 2000.

2 Utvecklingen på arbetsmarknaden till och med 1996

Fram till början av 1990-talet präglades den svenska arbetsmarknaden av en hög och stigande sysselsättning och en internationellt sett låg arbetslöshet. Andelen av befolkningen i åldrarna 16-64 år som hade arbete var den högsta i världen. Skillnaden mellan mäns och kvinnors sysselsättningsgrad var endast ca 4 procentenheter. Sysselsättningsgraden föll under de första åren på 1990-talet med hela 11 procentenheter från 83 procent år 1990 till 72 procent 1994. Antalet sysselsatta minskade med ca 530 000 personer under denna period. Den öppna arbetslösheten steg från 1,7 procent till ca 8 procent och antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder från 1,2 procent till ca 5 procent av arbetskraften.

Denna dramatiska försämring av arbetsmarknadsläget var en följd av att svensk ekonomi i början

av 1990-talet genomgick den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Nedgången var resultatet av flera samverkande faktorer. Den viktigaste anledningen till sysselsättningsfallet och den snabba ökningen av arbetslösheten var ett mycket kraftigt efterfrågebortfall. Världsekonomin utvecklades svagt under början av 1990-talet, efter 1980-talets långa högkonjunktur. Överhettningen i den svenska ekonomin i slutet av 1980-talet skapade problem för industrins internationella konkurrenskraft med produktionsminskningar som följd. Därtill uppkom en stark omsvängning i hushållens sparkvot, från minus 5 procent till plus 8 procent på bara några år.

2.1 Sysselsättningsutvecklingen under 1990-talet

Kring årskiftet 1993/94 förbättrades arbetsmarknadsläget, främst till följd av att deprecieringen av kronan medförde att det svenska kostnadsläget relativt omvärlden blev mycket gynnsamt. Industriproduktionen ökade kraftigt och även sysselsättningen ökade, dock i betydligt lägre takt än produktionen. Totalt ökade sysselsättningen med drygt 100 000 personer mellan början av 1994 och slutet av 1995, vilket historiskt sett är en mycket hög ökningstakt.

Den konjunkturförsvagning som inträffade internationellt, och därmed för den svenska exportindustrin, under andra halvåret 1995 har under 1996 resulterat i fallande sysselsättning. Mellan fjärde kvartalet 1995 och fjärde kvartalet 1996 föll sysselsättningen med ca 35 000 personer. Under januari och februari 1997 har sysselsättningen fortsatt att minska.

Under lågkonjunkturens inledning minskade sysselsättningen i arbetade timmar och i antal personer i ungefär samma omfattning, men när konjunkturen vände 1993, ökade antalet arbetade timmar mycket snabbare än sysselsättningen. I arbetade timmar har sysselsättningen minskat med 5 procent bland kvinnor medan antalet arbetade timmar bland män minskat med närmare 10 procent mellan 1990 och 1996. I antal personer har sysselsättningen minskat mer likartat för kvinnor och män.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

85 90 95 100

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

DIAGRAM 2.1

Sysselsättning i personer och i arbetade timmar för kvinnor och män

Index 1990 = 100

Sysselsatta, kv

Sysselsatta, män

Arb. tim., män

Arb. tim., kv

Källa: Statistiska centralbyrån

Sysselsättningen i arbetade timmar totalt för män och kvinnor var 1996 ca 7 procent under nivån 1990 medan antalet sysselsatta var ca 12 procent färre än 1990. Skillnaden i utveckling mellan arbetade timmar och antalet sysselsatta beror bl.a. på en minskad frånvaro. Sjukfrånvaron har halverats under perioden 1990 till 1996. Även frånvaron på grund av föräldraledighet, studier och värnplikt har minskat. Även om det ökade antalet arbetade timmar per sysselsatt tillsammans med en betydande produktivitetsökning kan ha fördröjt uppgången i antalet sysselsatta personer, så är denna utveckling gynnsam för samhällsekonomin. Den ökar ekonomins samlade produktionskapacitet och stärker de offentliga finanserna.

Under åren 1990-1994 försvann 25-30 procent av jobben inom industrin, byggsektorn och jord- och skogsbruk. Antalet industrisysselsatta minskade med över 250 000. Antalet sysselsatta inom byggsektorn minskade med ca 90 000 och inom jord- och skogsbruk med omkring 20 000. Många jobb förlorades också inom privata tjänster, t.ex. inom handel och kommunikationer. I relation till antalet sysselsatta inom den privata tjänstesektorn 1990 så minskade sysselsättningen med 7-8 procent.

Den offentliga sysselsättningen började minska kring 1992 och har därefter minskat kontinuerligt. I dag är antalet offentligt sysselsatta ca 150 000 färre än 1992 vilket motsvarar en minskning med närmare 10 procent. Under perioden 1992-1994 var det främst antalet sysselsatta inom förvaltning som minskade men under senare år är det framför allt antalet sysselsatta inom vård och omsorg som minskat.

Under den exportledda uppgångsperioden 1994-1995 var det främst sysselsättningen inom industri och privata tjänster som ökade. En viss återhämtning skedde alltså i den starkt decimerade industrisektorn. Antalet industrisysselsatta ökade med 60 000-70 000 personer mellan början av 1994 och början av 1996. Sysselsättningen i den privata tjänstesektorn ökade med i storleksordningen 80 000 under perioden 1993-1996. Enskilda delar av tjänstesektorn har dock utvecklats olika. Inom varuhandel, samfärdsel,

post och tele har sysselsättningen minskat kraftigt medan bank och försäkring, uppdragstjänster samt privata personliga tjänster har ökat antalet sysselsatta.

-300000 -250000 -200000 -150000 -100000

-50000

0

50000

90 91 92 93 94 95 96

DIAGRAM 2.2

Sysselsättningsförändring branschvis sedan 1990, säsongrensade kvartalsdata

Förändring av antal sysselsatta

Källa: Statistiska Centralbyrån

Jord- & skogsbruk

Privata tjänster

Byggnadsind.

Offentlig sektor

Tillverkningsindustri

Sedan årskiftet 1995/1996 har sysselsättningen återigen minskat inom industrin samtidigt som sysselsättningen inom offentlig verksamhet fortsatt att minska. Ungefär 25 000 - 30 000 industrijobb har förlorats det senaste året. Antalet sysselsatta inom offentlig sektor har minskat något mer.

2.2 Arbetslöshetens utveckling under 1990-talet

Den djupa lågkonjunkturen och det stora sysselsättningsfallet avspeglas i en kraftig ökning av arbetslösheten. Arbetslösheten steg från 1,6 procent av arbetskraften 1990 till 8,2 procent 1993. I antal personer motsvarar det en ökning från 75 000 till 356 000 personer. Dessutom ökade omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna från ca 60 000 till ca 210 000 personer under samma period. Sammantaget innebar det att antalet personer som var öppet arbetslösa eller i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder ökade från drygt 100 000 till närmare 570 000 personer på 3 år. Dessutom lämnade över 200 000 personer arbetskraften under dessa år. Arbetskraftsminskningen kan till stor del förklaras av ett ökat antal studerande.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

0 2 4 6 8 10 12 14

76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96

DIAGRAM 2.3

Personer i öppen arbetslöshet och i åtgärder, procent av arbetskraften

Procent

Totalt

Öppen arbetslöshet

I åtgärder

Källa: Statistiska Centralbyrån

Under konjunkturuppgången 1994/1995 skedde en viss förbättring av arbetsmarknadsläget. Arbetslösheten var 7,7 procent under 1995 och omfattade 332 000 personer. Under 1996 har arbetsmarknadsläget återigen försvagats och arbetslösheten steg till 8,1 procent eller 347 000 personer. Dessutom befann sig ca 195 000 personer i konjukturberoende åtgärder. Sammantaget innebär det att i dag är ca 540 000 personer antingen arbetslösa eller i konjunkturberoende åtgärder. De senaste fyra åren har arbetslösheten och de konjunkturberoende åtgärderna tillsammans omfattat 12 - 13 procent av arbetskraften och den öppna arbetslösheten har legat mellan 7,5 och 9 procent.

Unga, lågutbildade och invandrare hårt drabbade av arbetslöshet

Eftersom konjunkturnedgången först drabbade manliga sysselsättningsgrenar steg arbetslösheten först bland män och den är i dag fortfarande högre bland män än bland kvinnor. Arbetslösheten bland män var som högst 9,7 procent 1993. En viss förbättring har skett och arbetslösheten bland män var 8,5 procent 1996. Arbetslösheten bland kvinnor var inledningsvis betydligt lägre, men har ökat allteftersom sysselsättningen inom vård och omsorg har minskat. Arbetslösheten bland kvinnor var 7,5 procent under 1996. När skillnaden var som störst var kvinnornas arbetslöshet 3 procentenheter lägre än männens.

Arbetslösheten drabbade främst nytillträdande och yngre arbetskraft. Fördelat efter ålder är den relativa arbetslösheten högst bland de yngsta och lägst bland 45 - 54 åringarna. Allra lägst är arbetslösheten bland kvinnor i åldern 45 - 54 år. I antal personer så är det stor dominans bland de yngre, drygt hälften av de öppet arbetslösa är under 35 år.

Arbetskraftsdeltagandet har sjunkit mycket kraftigt främst i den yngsta åldersgruppen, 16 - 19 år. Det hänger samman med de stora satsningar på utbildning som gjorts. Exempelvis är nu all gymna-

sieutbildning treårig. Antalet arbetslösa under 20 år är därför litet, ca 15 000 personer. Arbetslösheten i åldersgruppen 20-24 år är betydligt högre ca 60 000.

0 2 4 6 8 10 12 14 16 18

16-24 25-34 35-44 45-54 55-64

Män

Kvinnor

DIAGRAM 2.4

Andelen arbetslösa fördelade efter ålder och kön, 1996

Procent

Källa: Statistiska Centralbyrån

Arbetslösheten är högre bland personer med kort utbildning än bland högutbildade. Framför allt har högskoleutbildade en lägre andel bland de arbetslösa. Skillnaden mellan grundskoleutbildade och gymnasieutbildade är dock relativt liten, vilket delvis kan förklaras med att arbetslösheten i större utsträckning drabbat yngre och att den yngre generationen i allmänhet har längre utbildning än den äldre. Om man kombinerar ålder och utbildning så ser man en kraftig ökning av arbetslösheten för den grupp som är lågutbildad och var relativt ung då arbetslösheten ökade. Arbetslösheten är t.ex. drygt 15 procent bland personer i åldern 25 - 34 år med enbart grundskoleutbildning, att jämföra med en arbetslöshet på knappt 5 procent för personer i samma ålder med eftergymnasial utbildning.

0 5 10 15 20 25 30

20-24 25-34 35-44 45-54 55-64 Totalt, 20-64

Grundskola

Gymnasium

Eftergymnasial utbildning

DIAGRAM 2.5

Arbetslöshet efter ålder och utbildning

Procent

Källa: Statistiska Centralbyrån

Invandrare har drabbats särskilt hårt av arbetslösheten. Bland personer födda utanför Sverige var arbetslösheten 17 procent 1996. Mest bekymmersam är situationen för de utomnordiska medborgarna,

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

arbetslösheten bland dem har ökat från ca 5 procent 1990 till ca 31 procent 1996. Samtidigt har sysselsättningsgraden halverats från 66 procent till 35 procent under samma period. Anledningen är inte bara en ökad arbetslöshet utan även att det tillkommit en stor mängd utomnordiska invandrare under den senaste tioårsperioden och att dessa i mycket liten utsträckning kommit in på arbetsmarknaden.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

Svenska Ickenordiska

Svenska Ickenordiska

Män

Kvinnor

Totalt

DIAGRAM 2.6

Sysselsättningsgrad för svenska och ickenordiska medborgare, 1990 och 1996

Procent av befolkningen i arbetsför ålder

1990

1996

Källa: Statistiska Centralbyrån

Antalet långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna

Den kvardröjande arbetslösheten medförde att långtidsarbetslösheten (d.v.s. de som varit arbetslösa längre än sex månader) steg från 17 procent av de arbetslösa 1991 till ca 38 procent av de arbetslösa 1996. Långtidsarbetslösheten är något högre bland män än bland kvinnor. Andelen långtidsarbetslösa är högre bland äldre arbetslösa, ca 55 procent av de arbetslösa i åldern 55 -64 år är långtidsarbetslösa. Eftersom arbetslösheten domineras av relativt unga, så är dock många av de långtidsarbetslösa förhållandevis unga.

I en internationell jämförelse, är den svenska långtidssarbetslösheten relativt låg, vilket kan förklaras med att vi starkt har prioriterat arbetsmarknadsåtgärder. Deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder betraktas som ett avbrott i arbetslösheten. Arbetmarknadsåtgärderna har de senaste fyra åren omfattat mer än 200 000 åtgärdsplatser som årsgenomsnitt. Många personer har genomgått mer än en åtgärd och en rundgång förekommer mellan åtgärd och öppen arbetslöshet.

Många personer har således varit kontinuerligt inskrivna vid förmedlingen en längre period. Ca 40 procent av de inskrivna vid arbetsförmedlingen har en inskrivningstid på över två år. På senare tid har det skett en kraftig ökning av personer med riktigt lång inskrivningstid. Antalet personer med inskrivningstid mellan ett och tre år har mellan oktober 1994 och oktober 1996 minskat från 161 000 till 133 000, medan antalet personer med en inskrivningstid över fyra år har ökat från 22 000 till

84 000. Männen dominerar bland personer med riktigt lång inskrivningstid, men andelen långtidsinskrivna kvinnor har ökat betydligt det senaste året.

Även om situationen ser mycket bekymmersam ut, ökade de långtidsinskrivnas möjlighet att få jobb relativt mer än för övriga arbetslösa när sysselsättningen ökade under 1994/95.

2.3 Utvecklingen av lediga platser

Antalet nyanmälda lediga platser låg vid 1990-talets inledning på en rekordhög nivå, beroende på den överhettning som då rådde i ekonomin. Därefter föll antalet lediga platser dramatiskt, från ca 70 000 per månad till som lägst färre än 20 000 per månad vid slutet av 1992. Under 1993 - 1995 ökade de nyanmälda lediga platserna återigen, men enbart till som mest ca 40 000 vid 1995 års inledning. Därefter har platserna återigen minskat och uppgick till drygt 20 000 per månad under 1996.

Sedan nedgången vid 1990-talets inledning har de nyanmälda lediga platserna varit få, bara ungefär hälften så många som under 1980-talet. De mer konjunkturkänsliga platserna inom tillverkningsindustrin har utvecklats ungefär som de lediga platserna i stort. Kraven på de sökande har ökat, så till vida att det krävs yrkesutbildning och/eller erfarenhet för över 90 procent av de anmälda platserna.

0

10000 20000 30000 40000 50000 60000 70000

0 1 2 3 4 5 6

DIAGRAM 2.7

Nyanmälda platser samt vakanstider i veckor

Nyanmälda lediga platser

Nyanmälda platser

Vakanstid i veckor

Vakanstid i veckor

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

Utvecklingen av vakanstiderna har i stor utsträckning följt utvecklingen i nivån på nyanmälda platser. På grund av administrativa förändringar vad gäller registreringen av nyanmälda platser är dock vakanstiderna de senaste åren inte helt jämförbara med tidigare års vakanstider.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

2.4 Löneutvecklingen

Löneökningarna uppgick till i genomsnitt nästan 4 procent per år under åren 1992-1994. En så hög löneökningstakt är inte förenlig med minskad arbetslöshet. Under år 1995 minskade löneökningarna något. Den s.k. Edin-gruppen föreslog 1995 en norm för hur mycket lönerna kan öka på medellång sikt, som innebär att lönerna inklusive löneglidning och lönebikostnader i Sverige inte får öka mer än arbetskraftskostnaderna i övriga västeuropeiska länder. Edin-gruppen kom fram till att lönerna inte borde öka mer än 3,5 procent per år, för att Sverige ska kunna behålla en konkurrenskraftig ekonomi. Lönerna började emellertid öka relativt kraftigt under slutet av år 1995, en utveckling som fortsatt under 1996, då lönerna enligt preliminär statistik ökade med hela 6,1 procent. Det finns stora skillnader mellan olika näringsgrenar. Medan lönerna i övriga Europa har ökat med i genomsnitt ca 3,4 procent per år mellan åren 1994 till 1996 ökade lönerna i Sverige med ca 4,8 procent per år.

tabell RNQ lÖneutvecklingen under perioden QYYSMQYYV

Procentuell förändring

1993 1994 1995 1996

Tillverkningsindustri 3,4 3,1 4,7 7,5

Byggnadsindustri

2,5 0,1 4,3 3,5

Övrigt näringsliv

2,9 2,4 3,6 5,6

Stat

2,5 2,7 2,5 6,6

Kommuner

2,4 2,5 1,5 5,9

TOTALT

2,9 2,4 3,3 6,1

Källa: Konjunkturinstitutet

3 Regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet

3.1 Den förda politiken hittills

Regeringens ekonomiska politik är inriktad på att komma till rätta med de två stora obalanserna i svensk ekonomi: underskotten i de offentliga finanserna samt den höga arbetslösheten. Konsolideringsprogrammet för de offentliga finanserna har lett till en markant förbättring på bara några år. Underskottet i de offentliga finanserna var 1993 12,3 procent av BNP. År 1996 hade underskottet minskat till 2,5 procent av BNP, i år beräknas det bli 2,1 procent och för 1998 kommer målet om balans att uppnås.

Konsolideringsprogrammet är en integrerad del av regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Utgångspunkten är att sunda offentliga finanser och prisstabilitet ger en god sam-

hällsekonomisk grund för en hållbar ekonomisk tillväxt och en hög sysselsättning. En sådan politik skapar utrymme för lägre räntor och medverkar till att återupprätta förtroendet för den ekonomiska politiken. Ett konkret uttryck för detta är det senaste årets räntenedgång. Konsolideringsprogrammet och dess fullföljande är därför en väsentlig beståndsdel i regeringens tillväxt- och sysselsättningspolitik.

I den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning för sitt arbete för att stärka tillväxten och sysselsättningen. Dagordningen har fyra huvudbeståndsdelar. För det första måste kunskaps- och kompetensnivån höjas. För det andra måste arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Sverige kan inte ha löneökningar som avviker nämnvärt från viktiga konkurrentländer. För det tredje krävs goda villkor för företag och företagande. För det fjärde måste kampen mot arbetslösheten föras även på den internationella nivån. EU och dess medlemsländer måste prioritera kampen mot arbetslösheten.

Regeringen har konkretiserat tillväxtpropositionens dagordning i bland annat den ekonomiska vårpropositionen 1996 (prop. 1995/96:150), den så kallade sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96: 222), budgetpropositionen för år 1996 (prop. 1996/ 97:1), den arbetsrättsliga propositionen (prop. 1996/ 97:16) och den nyligen framlagda propositionen om arbetslöshetsförsäkringen (prop. 1996/97:107). I det följande ges en kort översikt över ett antal av de viktigare riksdagsbeslut som dessa propositioner föranlett.

Utbildning och kompetensutveckling

En särskild vuxenutbildningssatsning omfattande minst 100 000 studieplatser per år under fem år med start 1 juli 1997, är beslutad. Samtidigt har ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med arbetslöshetsersättningen införts för det första studieåret. Arbetslösa skall prioriteras i denna satsning. Kommunerna skall ha frihet att organisera och genomföra utbildningen utifrån sina lokala förutsättningar.

Beslut har fattats om att högskolan skall byggas ut med 30 000 reguljära platser fram till hösten 1999. Utbyggnaden av den högre utbildningen skall främst ske vid de mindre och medelstora högskolorna.

Då regeringen anser det angeläget att stimulera kompetensutvecklingen i mindre företag har reglerna för utbildningsvikariat förändrats. En övergång till bidrag i stället för avdrag gör det möjligt även för små företag att använda sig av utbildningsvikariaten.

Arbetsmarknaden

Lönebildningen är central för att målet om en halverad arbetslöshet skall kunna uppnås. Regeringen gav förra året arbetsmarknadens parter i uppdrag att gemensamt presentera förändringar av förhandlings-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

och lönebildningssystemet som är nödvändiga för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning.

Regeringen har sedan sitt tillträde arbetat med att reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Kompetenshöjning är ett centralt inslag i regeringens strategi för att återföra arbetslösa till reguljärt arbete. Flera andra åtgärder har också genomförts. Kommunerna har fått ett större inflytande över de lokala arbetsförmedlingarna. Konkreta och realistiska individuella handlingsplaner skall upprättas i samarbete mellan de arbetssökande och arbetsförmedlingen. Under hösten 1996 infördes också en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. Äldre långtidsarbetslösa får genom denna åtgärd möjlighet till offentliga tillfälliga arbeten inom kommuner, landsting och stat. Ersättningen till den arbetslöse motsvarar arbetslöshetsersättningen plus 45 kronor per dag. Denna åtgärd omfattar nu ca 4 000 personer.

För att minska arbetslösheten bland kvinnor och för att öka kvinnors företagande har en möjlighet till ett förlängt starta-eget-bidrag införts. Bidraget kan utgå under högst tolv månader till kvinnor som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen en längre tid. Kompletterande insatser i form av vägledning, utbildning och stödjande nätverk erbjuds också.

I mars i år lade regeringen fram en proposition där förändringar i arbetslöshetsersättningen föreslås. Arbetsvillkoret för kvalificering till arbetslöshetsersättningen ändras. För rätt till arbetslöshetsersättning skall den sökande ha arbetat i minst sex månader under minst 70 timmar per månad alternativt har arbetat i minst 450 timmar inom en sammanhållen period om 180 dagar. Nya samordningsregler för arbetslöshetsersättning i samband med avgångsvederlag, studier, permittering och bisyssla föreslås. Egna företagare får dessutom möjlighet att erhålla arbetslöshetsersättning vid tillfälliga uppehåll i den personliga verksamheten. Detta kommer att minska riskerna vid startandet av nya företag, vilket främjar företagandet. Vidare höjs ersättningsnivån i arbetslöshetsersättningen till 80 procent från den 29 september 1997. Den 29 december 1997 höjs den högsta och lägsta dagpenningen. Redan i samband med tillväxtpropositionen infördes skärpta regler vad avser avstängningstid vid egen uppsägning och avvisande av arbete eller arbetsmarknadspolitik åtgärd.

Arbetsrätten har förändrats för att göra det lättare för företagen att anställa. En ny anställningsform, överenskommen visstidsanställning, har införts fr.o.m. 1 januari 1997. Ökade möjligheter till nyanställningar är särskilt viktigt i en konjunkturuppgång. Samtidigt har möjligheterna till långvariga vikariatsanställningar begränsats. Företrädesrätten till återanställning har kortats till att gälla under nio månader i ställer för tolv. Vidare har uppsägningstiden förändrats så att den nu sätts i relation till anställningstidens längd och inte till arbetstagarens ålder. Deltidsanställda har genom förändringen av

arbetsrätten fått företrädesrätt till anställning med högre sysselsättningsgrad.

Näringspolitiken

Flera åtgärder för att förbättra villkoren för företagen har genomförts. Arbetsgivaravgifterna har sänkts på lönesummor upp till 600 000 kronor. Lättnader i dubbelbeskattningen för aktier i onoterade bolag har införts liksom möjligheten att kvitta underskott i nystartad enskild näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. AP-fonden har fått rätt att köpa aktier för ytterligare 10 miljarder kronor, även onoterade aktier omfattas av detta. Reglerna bör förenklas och en delegation har utsetts för att ta fram förenklingsförslag. Vidare har ett treårigt program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt inrättats.

Nya infrastruktursatsningar har beslutats, vilket kommer att ge sysselsättning inom framför allt byggsektorn. Bland annat har beslut fattats om Citytunneln i Malmö och Botniabanan. Även ROTavdragen som löper till och med utgången av 1997 har betydelse för sysselsättningen inom byggsektorn. Det beslutade femåriga programmet om 1 miljard kronor för miljöinvesteringar kan också leda till positiva sysselsättningseffekter särskilt i byggsektorn.

EU:s samarbete för tillväxt och sysselsättning

Sverige har en aktiv och pådrivande roll i det europeiska samarbetet för ökad tillväxt och sysselsättning. Regeringen ger därför sysselsättningsfrågan högsta prioritet i EU:s regeringskonferens och verkar för att det nya fördraget skall innehålla en särskild avdelning om sysselsättning. En väl fungerande inre marknad i EU har en viktig roll för sysselsättningen i Europa. Sverige kommer därför att ge starkt stöd åt det fortsatta arbetet med att avveckla återstående hinder för en väl fungerande inre marknad. Sverige deltar med sex områden i EU:s samarbete om territoriella sysselsättningspakter. Dessa skall inom strukturfondernas ram genom samverkan mellan flera aktörer på arbetsmarknaden ta fram modeller för att öka sysselsättningen inom sina områden.

Det ligger i svenskt intresse att utvecklingen runt Östersjön fortskrider och påskyndas. Östersjöområdet kan utvecklas till en marknadsplats i Sveriges närområde omfattande över en halv miljard människor. I syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning har en fond omfattande 1 miljard kronor skapats för att stärka samarbete och utveckling i Östersjöregionen.

3.2 Regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen 1997

I 1996 års budgetproposition redovisade regeringen kalkyler för den ekonomiska utvecklingen fram till

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

år 2000. Enligt det s.k. basalternativet beräknades den öppna arbetslösheten minska från 7,7 procent 1996 till 5,7 procent år 2000. Regeringen deklarerade då att den kommer att vidta de ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att nå målet om 4 procents öppen arbetslöshet år 2000 och att dessa åtgärder skulle redovisas i samband med riksdagens halvårsvisa uppföljning av arbetslöshetsmålet.

Mycket tyder på att vi befinner oss i inledningen på en period av ökad tillväxt. Men arbetsmarknaden har utvecklats sämre än prognoserna i budgetpropositionen. Den öppna arbetslösheten 1996 blev 8,1 procent i stället för beräknade 7,7 procent. För 1997 beräknas den bli 7,9 procent istället för 6,9 procent. Därför föreslår eller aviserar regeringen i den ekonomiska vårpropositionen ett antal ytterligare åtgärder i syfte att stärka sysselsättningen och minska antalet arbetslösa.

Dessa åtgärder inriktas på fem prioriterade områden: den offentliga sektorns verksamhet inom vård, omsorg och skola, omställningen till ett hållbart Sverige, utbildning, förbättrade villkor för små och medelstora företag samt arbetsmarknadspolitiken. I det följande ges en översikt av de aktuella förslagen.

Den offentliga sektorns verksamhet inom vård, omsorg och skola

Enligt regeringens bedömning torde det, vid oförändrade nominella statsbidrag till kommuner och landsting, bli nödvändigt med fortsatta neddragningar för att åstadkomma balans i den kommunala sektorns ekonomi.

För att undvika detta, och för att möjliggöra satsningar på ökad kvalitet i vård, omsorg och skola, föreslår regeringen att statsbidragen till kommuner och landsting höjs med 8 miljarder kronor från år 1998 och framåt. Denna nivå är en avvägning mellan det som regeringen anser vara möjligt inom nuvarande samhällsekonomiska ramar och behovet av att värna de kommunala kärnverksamheterna utifrån de rationaliseringskrav som sektorn står inför.

Vidare föreslår regeringen i tilläggsbudget för år 1997 att halva nivåhöjningen, 4 miljarder kronor, skall utgå redan fr.o.m. andra halvåret i år.

Satsningen på kommuner och landsting ligger väl i linje med regeringens uttalade inriktning att den offentliga sektorns verksamheter inom vård, omsorg och skola skall prioriteras. Den kommunala sektorn är dessutom en betydelsefull del av svensk arbetsmarknad, inte minst för kvinnor. Det är viktigt att främja kommunal sysselsättning, dels för att minska arbetslösheten, dels därför att behovet av kommunal service ökar.

Regeringen avser att begära en redovisning från varje kommun och landsting av vilka åtgärder de avser att vidta med anledning av resurstillskottet. Ef-

fekten av denna satsning kommer sedan att följas upp mycket noggrant när det gäller såväl sysselsättningen som kvaliteten i verksamheten. Uppföljningen kommer att göras både för riket totalt och för varje enskild kommun respektive landsting.

Regeringen föreslår också att balanskravet för såväl kommuner, landsting som kommunalförbund införs från år 2000. Även kommunerna behöver en längre anpassningsperiod för effektiviseringar och besparingar för att kunna uppnå en ekonomi i balans. Därmed undviks behovet att ta till stora neddragningar med negativa sysselsättningseffekter som följd.

Utbildning

Utöver den tidigare beslutade utbildningssatsningen inom vuxenutbildningen och utbyggnaden av högskolan föreslår regeringen ytterligare satsningar inom vuxenutbildningen och högskolan.

Regeringen föreslår i tilläggsbudget för år 1997 att den tidigare beslutade utbildningssatsningen inom vuxenutbildningen, som i första hand inriktas på arbetslösa mellan 25 och 55 år, tillförs ytterligare 10 000 platser från hösten 1997. Vidare avser regeringen att i budgetpropositionen föreslå att ytterligare 10 000 platser skapas hösten 1998. Satsningen byggs därefter successivt ut så att det sammanlagt blir ett tillskott på 40 000 platser år 2000. Därmed har 140 000 platser inom vuxenutbildningen skapats år 2000.

Regeringen föreslår också att försöksverksamheten med kvalificerad eftergymnasial yrkedsutbildning tillförs ytterligare 1 500 platser från hösten 1997. Utöver denna satsning kommer den kvalificerade yrkesutbildningen att ökas med ytterligare 2 800 platser 1998 enligt regeringens kommande förslag, vilket innebär att den kvalificerade yrkesutbildningen då totalt kommer att omfatta ca 9 000 platser.

När det gäller högskolan avser regeringen föreslå att 15 000 platser tillskapas hösten 1998 samt ytterligare 15 000 platser hösten år 2000. Tillsammans med tidigare beslut har därmed 60 000 nya platser inom högskolan skapats under åren 1997 - 2000. Tyngdpunkten på den nya satsningen skall vara på de naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdena.

Regeringen föreslår vidare att en ny modern lärlingsutbildning införs i gymnasieskolan. Utbildningen inleds med två års gemensam utbildning för alla inom programmet. Därefter ges möjlighet att antingen välja den traditionella studievägen eller en arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning varvad med studier.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

Arbetsmarknadspolitiken

Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen

Enligt gällande regler skall den som får ersättning stå till arbetsmarknadens förfogande vilket innebär att det i princip inte får finnas något som hindrar personen från att ta erbjudet lämpligt arbete. Detta innebär i praktiken att den arbetslöse under ersättningstiden inte får ägna sig åt någon annan verksamhet än att aktivt söka arbete för att kunna få ersättning. En viss begränsad möjlighet att delta i utbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning finns dock.

Denna restriktiva ordning i fråga om rätten att sysselsätta sig när man får ersättning är enligt regeringens mening i vissa fall kontraproduktiv. Den kan passivisera i stället för att främja en återgång till arbetsmarknaden. Därigenom kan allt eftersom tiden går den arbetslöses anställningsbarhet komma att minska.

Möjlighet bör därför skapas för att på försök använda arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt sätt. Ersättning bör enligt regeringens mening i viss begränsad omfattning kunna lämnas även i andra situationer än vid öppen arbetslöshet. Exempel på sådana situationer är praktik som inte ryms inom de vanliga praktiksystemen och ökade möjligheter till utbildning. Försöksverksamheten ger också ett större utrymme för olika lokala initiativ, vilket ökar det lokala inflytandet i arbetsmarknadspolitiken.

Avsikten är att regeringen för särskilda projekt skall medges möjlighet att tillåta att undantag görs som innebär att arbetslöshetsersättning får lämnas till deltagare i projekt, trots att deltagarna inte står till arbetsmarknadens förfogande enligt reglerna för arbetslöshetsersättning.

Denna ordning föreslås gälla för en försöksverksamhet från och med den 1 juli 1997 till utgången av december 1998. Försöksverksamheten får omfatta en arbetslöshetsersättning till deltagarna i verksamheten som totalt uppgår till 500 miljoner kronor för 1997 och 1 000 miljoner kronor under 1998.

Projekten får inte medföra konkurrenssnedvridningar. De får heller inte leda till undanträngning av ordinarie arbetstillfällen. Vidare skall projekten inte medföra några inlåsningseffekter. Bemyndigandet skall givetvis endast gälla ersättningsberättigade och endast omfatta personer som redan uppbär ersättning. Personer med en svagare ställning på arbetsmarknaden såsom ungdomar, långtidsarbetslösa, äldre, arbetshandikappade och utomnordiska medborgare skall prioriteras. Verksamheten skall betraktas som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Resursarbeten

Regeringen föreslår att det på basis av erfarenheterna från det s.k. Kalmarprojektet införs en tillfällig lag om resursarbeten i offentlig verksamhet. Denna försöksverksamhet skall pågå i hela landet och bedrivas från och med den 1 juli 1997 intill utgången av de-

cember år 1998. Långtidsarbetslösa som uppbär arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd kan delta i åtgärden.

De anvisade skall delta i den arbetsmarknadspolitiska åtgärden på heltid. 10 procent av tiden bör dock användas till att söka arbete. Deltagare i försöksverksamheten har rätt till ersättning motsvarande deras arbetslöshetsersättning. Arbetsgivaren tillåts komplettera ersättningen, så att den högst uppgår till 90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten, dock till högst 620 kronor per dag till och med den 28 december 1997 och till högst 638 kronor därefter. Innebörden är att resursarbete är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, det förhållandet att arbetsgivaren bidrar till ersättning till den enskilde ändrar ej detta förhållande. Regeringen avser att i samråd med fackliga organisationer överenskomma om den detaljerade utformningen av detta genom kollektivavtal av berörda parter eller genom en ordning som innebär att anordnaren till staten inbetalar den extra ersättningen som därefter utbetalas tillsammans med arbetslöshetsersättningen av berörd arbetslöshetskassa. En anvisning till resursarbete får omfatta högst sex månader.

Stat, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner och de allmänna försäkringskassorna bör ha rätt att vara anordnare under förutsättning att anordnaren och berörd arbetstagarorganisation gemensamt ansöker om att få delta i projektet. De skall vara överens om vilka arbetsuppgifter det gäller, hur många personer på arbetsplatsen som skall omfattas av verksamheten, antalet ordinarie arbetstagare som måste finnas på arbetsplatsen i form av grundbemanning och att arbetsgivaren skall erbjuda deltagarna de lämpliga vikariat som senare kan uppkomma. Arbetsförmedlingsnämnden i kommunen eller motsvarande nämnd skall sedan pröva ansökningen.

Tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa

Många äldre personer som varit inskrivna vid förmedlingen under längre perioder har svårt att återgå till den reguljära arbetsmarknaden. Samtidigt kräver dessa individer stora resurser vid arbetsförmedlingen i form av personal och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen föreslår därför att arbetslösa som har fyllt 60 år men inte 65 år och som under tiden från och med den 1 januari 1996 till och med den 15 april 1997 har varit anmälda hos arbetsförmedlingen som arbetssökande under minst 12 månader skall få rätten att uppbära ersättning motsvarande arbetslöshetsersättning utan aktivitetskrav. Tid då den arbetslöse inom den nyss nämnda perioden deltagit i arbetsmarknadspolitisk åtgärd skall räknas in. Erbjudandet bör gälla mellan den 1 juli och den 31 december 1997. Ersättningen skall motsvara den ersättning som han eller hon har eller skulle ha fått i arbetslöshetsersättning. Ersättningen skall enligt förslaget betalas ut till dess att personerna fyller 65 år

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

eller dessförinnan börjar att uppbära hel förtidspension eller återgår i arbete. Vid partiell förtidspension bör samordning mellan förmånerna ske.

Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

Arbetsmarknadsutbildningen har en betydligt högre genomsnittskostnad än övriga åtgärder. Med det nuvarande kravet på omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i förhållande till de anvisade medlen kommer antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning att minska kraftigt under budgetåret 1997 i förhållande till tidigare budgetår. Ett oförändrat krav på omfattningen innebär därför att kvaliteten i åtgärderna försämras samtidigt som undanträngningseffekterna ökar till följd av fler deltagare i åtgärder med större undanträngningsrisk. Huvudsyftet med arbetsmarknadsutbildningen är att motverka den strukturella arbetslösheten samtidigt som åtgärden är ett viktigt instrument för att förhindra att flaskhalsar uppkommer på arbetsmarknaden. Det är därför av stor vikt att antalet personer i den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är relativt stort under budgetåret 1997 särskilt som efterfrågan på arbetskraft väntas att öka.

Regeringen gör därför bedömningen att kravet på omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finansieras från anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör minskas till 207 000 personer i genomsnitt per månad under budgetåret 1997. Härigenom frigörs ca 2,3 miljarder kronor. Härav bör 1500 miljoner kronor användas för att finansiera en ökad utbildningssatsning och vissa andra insatser på arbetsmarknadsområdet. Resterande ca 800 miljoner kronor används till att skapa ett större utrymme för den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och för ytterligare tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut, samt för en större ram för otraditionella insatser. För år 1998 och framåt avser regeringen föreslå att 1 miljard kronor anslås för kvalitetshöjande insatser i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Regelförenklingar

I dag finns möjligheten att förlänga ALU-tiden för en person i arbetslivsutveckling på samma arbetsplats med som mest sex månader om det finns synnerliga skäl. Regeringen föreslår nu en ändring i förenklingssyfte som innebär att kravet på synnerliga skäl vid förlängning av ALU-perioden på samma arbetsplats ändras till särskilda skäl vilket gäller vid annan förlängning av tid i arbetslivsutveckling. Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997.

Både arbetshandikappade och utomnordiska medborgare tillhör de grupper som regeringen av flera skäl anser måste prioriteras. De utomnordiska medborgarna har särskilt svårt att träda in på arbetsmarknaden på grund av bristande kunskaper i det svenska språket, men också på grund av att de

ofta saknar ett socialt nätverk på arbetsmarknaden. Regeringen föreslår därför att tiden i arbetsplatsintroduktion (API) skall kunna förlängas med högst sex månader för arbetshandikappade och utomnordiska medborgare. Förslaget innebär ingen begränsning i den nuvarande förlängningsmöjligheten för unga handikappade. För dessa gäller nu ingen tidsgräns vid förlängning. Förslaget bör gälla från och med den 1 juli 1997.

Regeringen anser att det är viktigt att andelen kvinnliga företagare ökar. För att stimulera en sådan utveckling infördes år 1996 en möjlighet för kvinnor att få starta eget bidrag i tolv månader. Samtidigt infördes begränsningen att endast kvinnor som varit arbetslösa i mer än 24 månader kunde få ett förlängt bidrag. Detta krav har försvårat möjligheten att påtagligt öka andelen kvinnor med starta eget bidrag, då de som är bäst lämpade att starta egen verksamhet oftast har en kortare arbetslöshetsperiod än 24 månader. Regeringen föreslår därför att kravet på 24 månaders arbetslöshet för att få en förlängning bör sättas ned till minst sex månader. Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997.

Interpraktikstipendier

Sedan 1 juli 1995 har arbetslösa ungdomar haft möjlighet att praktisera på företag inom Europa, exklusive Sverige, med stöd av s.k. Europastipendier. Det har visat sig att de förutsättningar som har varit kopplade till åtgärden har bidragit till att få ungdomar respektive europeiska företag varit intresserade. Det är emellertid angeläget att arbetslösa ungdomar kan ges en internationell erfarenhet. Mot denna bakgrund anser regeringen att formerna för stipendiet bör utvecklas. Den konstruktion som hittills gällt bör därför upphöra från och med den 1 oktober 1997 och då ersättas med Interpraktikstipendier. Dessa skall kunna lämnas till unga arbetslösa till och med den 30 juni det år de fyller 30 år. Den unge skall få möjlighet att söka ett stipendium för praktik utanför Sverige. I stipendiet ingår en viss ersättning för resa, försäkring samt för uppehälle. Stipendietiden bör vara sex månader.

Generationskontrakt m.m.

Regeringens avsikt är att senast i samband med budgetpropositionen föreslå att ett s.k. generationskontrakt skall införas. I samband med budgetpropositionen avser regeringen även att föreslå ungdomsåtgärder och då särskilt överväga det system för arbetslösa ungdomar som utvecklats i Danmark och visat sig fungera väl. Dessutom bibehålls åtgärden Utbildning i företag (50 000-kronan) även under 1998.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

Omställningen till ett hållbart Sverige

Regeringen har uttalat en ambition att öka takten i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Ett brett handlingsprogram skall byggas upp med insatser i olika former inom flera utgiftsområden. Vid sidan av att öka den ekologiska hållbarheten skall insatserna öka vår långsiktiga konkurrenskraft och möjligheterna till uthållig tillväxt, samt utformas så att de ger påtagliga effekter på sysselsättningen.

Regeringen avser att i detta syfte föreslå en strategi som rymmer dels användning av ett antal styrmedel, dels statligt stöd för att öka sådana investeringar som anpassar det fysiska realkapitalet till hållbarhetsmålen. Investeringsdelen har två huvudpunkter, dels ett nationellt investeringsprogram, dels lokala investeringsprogram.

Till de nationella investeringarna hänförs programmen för energiomställning samt ett nationellt investeringsprogram för vissa infrastruktursatsningar.

De lokala investeringsprogrammen innebär att kommuner eller grupper av kommuner, ges möjlighet att utforma förslag till lokala investeringsprogram som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället. Programmen kommer att bedömas och ett antal kommuner/områden kommer att väljas ut. Regeringen beräknar anslå sammanlagt 5,4 miljarder kronor för perioden 1998-2000 för detta ändamål.

Energiprogrammens omfattning är totalt 4 690 miljoner kronor åren 1998-2000 men finansieras till viss del av befintliga resurser. Ett nytt energipolitiskt program inrättas för omställningen av energissystemet. Satsningen uppgår till drygt 9 miljarder kronor och löper fram t.o.m. år 2004. Programmets huvudinriktning är en långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall kompenseras och under en femårsperiod lämnas därför investeringsbidrag till utbyggnad av eloch värmeproduktion samt till effektivisering och minskad elanvändning i bostadssektorn.

Beloppen för det nationella investeringsprogrammet avses omfatta de ytterligare medel som behövs för finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar som inte ingår i den ordnarie planeringsramen, men som bedöms väl kunna svara upp mot kriterierna att bidra till en hållbar utveckling och en ökad sysselsättning. I det nationella investeringsprogrammet ingår bl. a. utbyggnad av Botniabanans etapp 2 och 3, samt finansiering av reviderade storstadspaket i Stockholm och Göteborg, fram till dess att miljöavgiftssystem kan etableras i båda städerna.

Tidigareläggning av infrastruktursatsningar

Inom Vägverkets ansvarsområde finns ett antal vägprojekt, med planerat genomförande under de närmaste åren, som är angelägna ur såväl sysselsättnings- som trafiksäkerhetssynpunkt och som också

är färdiga för byggstart redan under 1997. I syfte att möjliggöra en tidigare start av vissa sådana projekt föreslås Vägverket få möjlighet att låna erforderliga medel i Riksgäldskontoret. På detta sätt möjliggörs att angelägna åtgärder för sysselsättning och tillväxt snabbt kan komma till stånd.

Förbättrade villkor för små och medelstora företag

Regeringen föreslår ytterligare åtgärder för att förbättra villkoren för företagen och då särskilt de små och medelstora.

Ytterligare lättnader i ägarbeskattningen

För mindre företag spelar ägarbeskattningen en väsentligt mer central roll för investeringar, tillväxt och sysselsättning än för större företag. Fr.o.m. i år gäller särskilda regler för onoterade aktiebolag, som innebär att en viss del av avkastningen på eget kapital från dessa företag undantas från skatt hos ägaren. För att ytterligare förbättra villkoren för egenfinansierade investeringar i dessa företag föreslås nu att ägarna vid beräkningen av utrymmet för denna skattelättnad liksom vid beräkningen av den del av utdelningar och reavinster som beskattas som kapitalinkomst får medräkna en större andel av de anställdas löner som underlag vid beräkningen. Andelen ökas från 70 till 100%. Åtgärden innebär också en viss stimulans för nyanställningar.

Kapitalbeskattningen av enskilda näringsidkare

I många fall sker nyetablering av företag genom att enskilda individer bildar en enskild firma. Sedan 1994 gäller att en viss del av avkastningen från näringsverksamheten beskattas som kapitalinkomst. Beräkningen av beloppet för s.k. räntefördelning beror dels av storleken på det egna, tillskjutna kapitalet, dels av en viss räntesats. Denna räntesats är knuten till den s.k. statslåneräntan med ett visst tillägg. För att även för denna företagsform förbättra villkoren för egenfinansierade investeringar föreslås nu att räntefördelningsräntan ökas med två procentenheter.

Utökat underlag för nedsättning av socialavgifter

Sedan i år gäller bl.a. att arbetsgivaravgifterna sätts ned med 5 procentenheter för en lönesumma upp till 600 000 kronor. För att ytterligare förbättra villkoren för sysselsättningsexpansion i mindre företag föreslås nu att det maximala underlaget för nedsättning av avgifterna utökas till ca 850 000 kronor.

Kapitalförluster och organisationskostnader

Baserat på förslag från den s.k. kapitalförlustutredningen kommer regeringen senare i vår att presentera ett förslag som innebär att kapitalförlustbegreppet utmönstras ur skattelagstiftningen. Samtidigt införs

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

en rätt till avdrag för förluster av kontanta medel i samband med brott. Vidare underlättas företagens expansion bl.a. genom att möjligheterna till avdrag för kostnader för ökning av aktiekapitalet och för fusionskostnader utvidgas.

Översyn av stoppreglerna i fåmansföretagslagstiftningen

Sedan 1970-talet gäller särkilda regler för fåmansföretag, de s.k. stoppreglerna. Dessa skall förhindra att bolagsformen används för skatteundandraganden genom vissa transaktioner mellan bolagen och dess delägare. Denna särlagstiftning framstår i dag som uttryck för ett föråldrat synsätt och har också kritiserats av företrädare för näringslivet. En översyn och modernisering av stoppreglerna är därför motiverad. En särskild utredare får i uppdrag att se över dessa regler i syfte att så långt möjligt ersätta dem med allmänna beskattningsregler.

Insatser för kvinnors företagande m.m.

Regeringen föreslår i vårpropositionen att medel avsätts under 1998 för kvinnors företagande och kooperativt företagande. Vidare föreslås att det s.k. landshövdningsuppdraget för regionala insatser för sysselsättning och tillväxt tillförs resurser även under 1998.

Ökade möjligheter till tjänstledighet för att starta eget

För att stödja ny- och småföretagandet och för att underlätta för personer att kunna starta eget kommer regeringen i budgetpropositionen att föreslå en möjlighet att ta tjänstledigt för att starta eget företag.

Miljöprogram till jordbruket

I medlemskapsförhandlingarna inför inträdet i EU erhöll Sverige en ram för miljöstöd till jordbruket uppgående till cirka 1500 miljoner kronor per år. Stödformen kräver nationell finansiering i samma omfattning som ersättningen från EU. Regeringen avser mot denna bakgrund att föreslå en utvidgning av miljöprogrammet för jordbruket med 700 miljoner kronor per år varav 350 miljoner kronor erhålls från EU. Ett utvidgat miljöprogram ökar återflödet från EU och möjliggör även en ytterligare förstärkning av de åtgärder som bedöms önskvärda för främjandet av jordbrukets positiva inverkan på kultur- och naturmiljö.

Lönebildningen

Regeringen gav i maj 1996 i uppdrag åt parterna på arbetsmarknaden att till den 31 mars 1997 gemensamt formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemen för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning. Detta

uppdrag har resulterat i flera bidrag. Av särskilt intresse är det samarbetsavtal som har ingåtts mellan arbetstagare och arbetsgivare inom industrin och det förslag som har arbetats fram inom LO:s s.k. LISAprojekt. Regeringen välkomnar samtliga förslag och avser att tillsätta en utredning för att arbeta vidare med en del av de konstruktiva förslag som framkommit.

4 Bedömning av utvecklingen av tillväxt och sysselsättning fram till år 2000

Regeringen redovisar i den ekonomiska vårpropositionen kalkyler för den ekonomiska utvecklingen fram till år 2000. Nedan redogörs för dessa bedömningar och då särskilt utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000. I dessa kalkyler har effekterna av de åtgärder som föreslås eller aviseras i vårpropositionen beaktats.

4.1 Bedömning av den ekonomiska utvecklingen fram till år 2000

Det förefaller som att år 1996 kommer att ha markerat botten i den måttliga konjunkturavmattning som varit. Den ekonomiska aktiviteten i Sverige har gradvis stärkts sedan första kvartalet 1996. Tillväxtförutsättningarna för den svenska ekonomin är i många avseenden goda. Den europeiska konjunkturen håller på att förstärkas och orderingången till exportindustrin stiger. Räntenedgången under andra hälften av 1995 och under 1996 bör leda till fortsatta gynnsamma effekter för ekonomin. Vidare kommer de kontraktiva effekterna av konsolideringsprogrammet successivt att minska i omfattning, eftersom merparten av budgetförstärkningarna legat på 1995 och 1996. Därutöver kan en anpassning av de tidigare alltför stora lagren förväntas vara avklarad snart.

Det finns emellertid flera faktorer som skapar osäkerhet kring tillväxtutsikterna. Den höga arbetslösheten dämpar hushållens framtidstro och konsumtionsvilja. En annan faktor är utvecklingen på de finansiella marknaderna i Europa, inte minst mot bakgrund av osäkerheten kring EMU-processen.

En utgångspunkt för regeringens bedömning av den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren är att inflationen hålls inom gränserna för inflationsmålet på 2 procent. Vidare antas löneökningarna ligga i linje med utvecklingen i övriga Europa, vilket under perioden 1998 till 2000 förväntas ge löneökningar i Sverige på ca 3,5 procent per år. Genom den

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 3

låga inflationen kommer därigenom hushållens disponibla inkomster i reala termer att öka under denna period.

Tillväxten de närmaste åren beräknas stiga något jämfört med 2,3 procent i år och uppgå till 2,5 procent 1998, till 2,8 procent 1999 och 2,7 procent år 2000.

tabell TNQ nyckeltal

Procentuell förändring

1996 1997 1998 1999 2000

BNP

1,1 2,3 2,5 2,8 2,7

Timlön,kostnad

6,1 4,7 3,5 3,5 3,5

Konsumentprisindex 0,7 0,6 1,7 2,0 2,0

Disponibel inkomst -0,1 0,4 1,3 3,7 2,8

Öppen arbetslöshet 8,1 7,9 7,1 5,6 4,5

Personer i åtgärder 4,5 4,7 4,7 4,7 4,4

Sysselsättning

-0,6 -0,7 0,7 1,6 1,4

Källa:Finansdepartementet

4.2 Bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000

En förutsättning för att arbetslöshetsmålet skall kunna uppnås är att lönebildningen fungerar väl och att löneökningarna från 1998 till år 2000 inte ökar med mer än 3,5 procent per år. Eftersom nu löpande avtal i stor utsträckning täcker 1997 blir löneökningarna i år betydligt högre än i omvärlden. Först nästa år kan en anpassning av löneökningarna till europeisk nivå förväntas.

Sysselsättningen väntas falla 1997 jämfört med 1996. Produktiviteten väntas stiga kraftigt och medelarbetstiden öka något, vilket fördröjer de positiva effekter på sysselsättningen som uppstår genom ökad tillväxt. Den öppna arbetslösheten väntas dock falla eftersom en allt större del av arbetskraften kommer att delta i utbildning. Den öppna arbetslösheten bedöms därför hamna under 8 procent som årsgenomsnitt.

Under 1998 väntas sysselsättningen åter stiga till följd av högre BNP-tillväxt, stagnerande medelarbetstid samt ökade möjligheter för kommunerna att behålla arbetskraft. År 1998 har utrymme skapats för 340 000 personer att delta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller extraordinär utbildning. Mot denna bakgrund beräknas den öppna arbetslösheten att falla till drygt 7 procent.

Den öppna arbetslösheten kommer att fortsätta att falla även efter år 1998. Under följande förutsättningar bedöms den öppna arbetslösheten att ha fallit till 4,5% år 2000. För det första måste lönebildningen fungera väl. De nominella löneökningarna måste ligga på europeisk nivå. För det andra måste de stora utbildningssatsningarna i årets vårproposition och i tidigare propositioner fullföljas och

få avsedda effekter på arbetslösheten. Detsamma gäller de övriga åtgärder, med syfte att minska arbetslösheten, som har presenterats. Under dessa förutsättningar och med en god ekonomisk tillväxt bedöms den öppna arbetslösheten uppgå till 4,5% år 2000.

Bilaga 4

Redovisning av

skatteavvikelser

.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

BILAGA 4

Redovisning av skatteavvikelser

Innehållsförteckning

1 Inledning........................................................................................... 4

2 Beskrivning av jämförelsenormen .................................................... 4 2.1 Norm för inkomstbeskattningen............................................. 4 2.2 Norm för socialavgifter och särskild löneskatt....................... 5 2.3 Norm för mervärdesskatt........................................................ 5 2.4 Norm för punktskatter............................................................ 5

3 Beräkning och redovisning av skatteavvikelser................................ 5 3.1 Skatteavvikelser inom inkomstbeskattningen......................... 6 3.2 Skatteavvikelser inom socialförsäkringen ............................... 7 3.3 Skatteavvikelser inom mervärdesskatten ................................ 7 3.4 Skatteavvikelser inom punktskatteområdet............................ 7 3.5 Ej saldopåverkande skatteförmåner........................................ 8

4 Beskrivning av de enskilda skatteavvikelserna................................. 8 4.1 Inkomst av tjänst..................................................................... 8 4.2 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag ................................. 9 4.3 Intäkter i näringsverksamhet................................................... 10 4.4 Kostnader i näringsverksamhet............................................... 10 4.5 Intäkter av kapital ................................................................... 12 4.6 Kostnader i kapital .................................................................. 12 4.7 Skattereduktioner .................................................................... 13 4.8 Skattskyldighet ........................................................................ 13 4.9 Arbetsgivaravgifter.................................................................. 13 4.10 Särskild löneskatt .................................................................... 13 4.11 Mervärdesskatten.................................................................... 14 4.12 Skatteförmåner inom punktskatteområdet............................. 15 4.13 Skattesanktioner...................................................................... 16 4.14 Icke saldopåverkande avvikelser............................................. 17

Bilagetabell 1 ............................................................................................ 18

Bilagetabell 2 ............................................................................................ 24

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

1 Inledning

I denna bilaga redovisar regeringen en sammanställning av s.k. skatteavvikelser.

Samhällets stöd till företag och hushåll redovisas i huvudsak på statsbudgetens utgiftssida. Vid sidan av dessa stöd finns också stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i skattelagstiftningen. Dessa stöd eller skatteförmåner kan t.ex. syfta till att påverka hushållens och företagens inkomster eller de priser som hushållen och företagen möter på marknaden. Skatteförmånerna kan, liksom olika offentliga utgiftsprogram, vara högst berättigade och motiverade av såväl fördelningspolitiska, allokeringspolitiska och administrativa skäl. Som ett underlag för riksdagens överväganden och för den offentliga diskussionen är det dock angeläget att även dessa stöd redovisas. Därigenom möjliggörs en kontinuerlig prövning av samma slag som den som görs för stöd på budgetens utgiftssida. Om ett stöd på budgetens inkomstsida slopas leder detta till en budgetförstärkning för offentlig sektor. Dessa stöd brukar därför betecknas som saldopåverkande skatteavvikelser.

En brist i redovisningen i budgetpropositionen och i andra sammanhang gäller den samtidiga förekomsten av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar på budgetens utgiftssida. Blandningen av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar medför att kostnaden för dessa stöd inte är direkt jämförbara och att den redovisade fördelningen av utgifterna på olika utgiftsområden kan ge en ofullständig bild av stödens fördelning på olika områden. För att underlätta jämförelsen mellan stöd som sker genom skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar beräknas i denna bilaga även hur mycket olika icke skattepliktiga transfereringar måste höjas om hushållens disponibla inkomster inte skall påverkas av en skattebeläggning av dessa transfereringar. Ett införande av skatteplikt för offentliga transfereringar skulle vid bibehållna politiska mål ge ökade offentliga utgifter, finansierade genom ökade skatter. Skattebefrielsen för olika offentliga transfereringar brukar därför betecknas som icke saldopåverkande skatteavvikelser.

För att identifiera en skatteavvikelse måste det existerande regelsystemet sättas i relation till en jämförelsenorm. Normen måste fastställas så att alla skatteregler entydigt går att klassificera som antingen en del av normen eller som en avvikelse.

En typ av jämförelsenorm skulle kunna utgöras av ett skattesystem som minimerar de snedvridningar och effektivitetsförluster som skatterna ger upphov till. En annan jämförelsenorm kan utgöras av ett skattesystem som baserar sig på principen om en enhetlig beskattning av olika ekonomiska aktiviteter, vilket också var en av grundpelarna i 1990 års skattereform. Den jämförelsenorm som har använts vid beräkningen av skatteavvikelserna i denna bilaga är

huvudsakligen av den senare typen. En sådan norm underlättar analysen av skattesystemet utifrån ett budgetperspektiv. Avvikelser från en enhetlig beskattning kan i allmänhet uppfattas som en skatteförmån för t.ex. en viss bransch eller en viss grupp av skattskyldiga (eller som en skattesanktion vid ett "överuttag" av skatt ). En förmån av samma storlek som den som erhålls genom avvikelsen från en enhetlig beskattning skulle i princip i stället kunna uppnås med hjälp av en offentlig transferering.

Intresset i föreliggande redovisning är således riktat mot skatteavvikelsernas roll som alternativ till olika utgiftsprogram. Syftet är därför primärt att redovisa de skatteförmåner som är direkt jämförbara med ett bidrag från budgetens utgiftssida.

2 Beskrivning av jämförelsenormen

Nedan beskrivs kortfattat den valda normen för inkomstbeskattning, socialavgifter och särskild löneskatt, mervärdesskatt och punktskatter. Inom varje skatteområde har ett antal riktlinjer tagits fram som tillsammans utgör normen. De första riktlinjerna fastställer skatteperiodens längd, vilken typ av skatteskala som är förenlig med normen, var beskattning skall ske osv. Därefter följer riktlinjer som definierar skattebasen och olika riktlinjer som preciserar normen. Eftersom riktlinjerna inom de redovisade skatteområdena är ganska omfattande redovisas dessa inte i sin helhet i denna bilaga. I SOU 1995:36 ges en mer uttömmande beskrivning av riktlinjerna. Nedan återges endast de viktigaste riktlinjerna inom varje område.

2.1 Norm för inkomstbeskattningen

Riktlinjerna inom inkomstbeskattningen säger att skatteperiodens längd skall vara kalenderår eller räkenskapsår, att skatteskalan kan vara progressiv, proportionell eller regressiv och att både sam- och särbeskattning är möjlig. Skattereduktioner är förenliga med normen om de inte har som syfte att gynna vissa grupper av skattskyldiga. Skattebasen definieras som summan av ökningen av nettoförmögenheten och konsumtionsutgifterna under beskattningsperioden. Eftersom skattebasen definierad på detta sätt är svår att fastställa empiriskt krävs ett antal preciseringar av normen.

En sådan preciseringen är att inget sparande får ske med obeskattade medel. Denna precisering innebär t.ex. att avdrag för pensionssparande kommer definieras som en skatteförmån. Eftersom pensionsutbetalningen är skattepliktig utgörs skatteförmånen

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

av skillnaden i marginalskatt vid inbetalningstillfället och marginalskatten på utfallande pensioner.

En annan precisering av normen är att kapitalvinster skall beskattas när de uppkommer och inte vid realisationstillfället.

Enligt normen får avdrag ske för utgifter för intäkternas förvärvande. Arbetsresor betraktas dock som en privat levnadskostnad. Anledningen till detta är att den skattskyldige själv har ansetts kunna välja sin bostadsort.

Normen innebär också att värdet av hushållsarbete och fritid inte skall ingå i skattebasen. Priser, hittelön och stipendier skall dock utgöra skattepliktig inkomst. Även transfereringar och andra förmåner är skattepliktig inkomst liksom förmånen av att bo i eget hem. Skatteförmånen av att bo i eget hem utgörs av skillnaden mellan skatten på de kapitalinkomster som individen skulle erhålla om fastigheten såldes och den fastighetsskatt som egnahemsägaren betalar enligt gällande regler. En motsvarande skatteförmån uppkommer även för innehavare av bostadsrätter.

Avskrivningar i näringsverksamhet behandlas i skattelagstiftningen enligt vissa schablonregler medan de enligt den valda normen bör hanteras efter ekonomisk livslängd. I de beräkningar som redovisas har den ekonomiska livslängd som svarar mot företagens redovisning av planmässig avskrivning använts.

2.2 Norm för socialavgifter och särskild löneskatt

Enligt normen skall skattebasen för de egenavgifter som betalas av enskilda näringsidkare i princip vara densamma som för inkomstskatt. För arbetsgivaravgifter skall basen i princip omfatta de ersättningar som hos mottagaren beskattas som inkomst av tjänst.

Enbart ersättningar för utfört arbete skall utgöra underlag för socialavgifter eller särskild löneskatt. Detta innebär att transfereringar som barnbidrag och bostadsbidrag inte skall ingå i underlaget. Pensionsgrundande beskattningsbara transfereringar skall dock ingå i underlaget för tilläggspensionsavgift. Ersättningar för utfört arbete som är förmånsgrundande enligt lagen om allmän försäkring skall ingå i underlaget för socialavgifter medan ersättningar som inte är förmånsgrundande skall ingå i underlaget för särskild löneskatt.

2.3 Norm för mervärdesskatt

Normen för mervärdesskatten innebär att yrkesmässig omsättning krävs för skattskyldighet, att

skattesatsen skall vara proportionell och lika med normalskattesatsen, att offentlig myndighetsutövning inte skall vara skattepliktig och att destinationsprincipen skall tillämpas vid internationella transaktioner. Vid privatpersoners köp av varor och tjänster inom EU accepteras dock beskattning i ursprungslandet som en del av normen.

Enligt normen skall skattebasen i princip innehålla allt yrkesmässigt tillhandahållande av varor och tjänster. Detta innebär bl.a. att uttag ur näringsverksamhet och yrkesmässig omsättning av fastigheter utgör skattepliktig omsättning. Varor och tjänster som subventioneras av offentliga medel skall dock enligt normen inte omfattas av skatteplikt om den ingående mervärdesskatten överstiger den utgående mervärdesskatt som skulle utgå på det subventionerade priset.

2.4 Norm för punktskatter

Normen för punktskatter är svårare att fastställa än normen för övriga skatter. Huvudnormen är att skatten skall vara proportionell, en princip som även används internationellt.

För exempelvis energiskatten innebär preciseringen av normen att skatteuttaget kan variera beroende på ändamål. Detta innebär att skatten på energi som används för transportändamål kan vara högre än skatten på den energi som används för uppvärmningsändamål.

Normen tillåter även att vissa skattebaser klassindelas beroende på utsläppsgrad. De nedsättningsregler som tillämpas för vissa delar av näringslivet betraktas som en skatteförmån.

3 Beräkning och redovisning av skatteavvikelser

Skatteavvikelsernas storlek har beräknats med den s.k. utgiftsekvivalentmetoden. För saldopåverkande skatteavvikelser innebär denna metod att den netto-

beräknade skatteavvikelsen är lika med storleken på

den skattefria transferering som fullt ut kompenserar den skatteskyldige för ett eventuellt slopande av avvikelsen. Den bruttoberäknade skatteavvikelsen visar storleken på motsvarande skattepliktiga transferering. Denna beräknas som kvoten mellan nettoavvikelsen och 1 minus marginalskattesatsen för den skattskyldige. För icke saldopåverkande skatteavvikelser beräknas endast en bruttoavvikelse.

Beräkningarna kan antingen redovisas kassamäs-

sigt eller periodiserat. En periodiserad redovisning

visar kostnaden för avvikelsen för ett specifikt år medan en kassamässig redovisning visar betalnings-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

flödena under ett specifikt år. De skatteavvikelser som presenteras i denna bilaga baserar sig på en periodiserad redovisning.

Samtliga skatteavvikelser är partiellt beräknade, vilket innebär att värdet på de aggregerade skatteavvikelserna bör tolkas med stor försiktighet. Det kan också påpekas att någon fullständig genomgång av skattelagstiftningen inte har gjorts med avseende på skattesanktioner. Enbart enstaka sanktioner finns redovisade.

Redovisningen av skatteavvikelser avser regeländringar kända per den 1 januari 1997. Sammanställningen i tabell 1 redovisar enskilda skatteavvikelser uppdelade på skatteområden för åren 1993-1997. För punktskatteområdet begränsas dock redovisningen till perioden 1995-1997. I tabellen redovisas både brutto- och nettobeloppen för de enskilda avvikelserna. Dessutom redovisas de aggregerade skatteavvikelserna för olika skatteslag. De icke saldopåverkande skatteavvikelserna är samlade i slutet av tabellen. I avsnitt 4 ges en kortfattad beskrivning av de enskilda skatteavvikelserna. Avvikelsens nummer i detta avsnitt svarar mot numret i den första kolumnen i tabell 1.

De saldopåverkande bruttoberäknade skatteavvikelserna uppgår till totalt 136 miljarder kronor inkomståret 1997, vilket är omkring 21 miljarder mer än inkomståret 1995. Av det totala beloppet på 136 miljarder avser 63 miljarder kronor inkomstskatten, 6 miljarder kronor socialavgifter och särskild löneskatt, 34 miljarder kronor mervärdesskatten och 33 miljarder kronor punktskatter.

De nettoberäknade avvikelserna uppgår totalt till 97 miljarder kronor, varav 43 miljarder kronor avser inkomstskatt, 4 miljarder kronor socialavgifter och särskild löneskatt, 25 miljarder kronor mervärdesskatt och 25 miljarder kronor avser punktskatter.

De icke saldopåverkande avvikelserna beräknas uppgå till 61 miljarder kronor inkomståret 1997 (brutto), varav 49 miljarder kronor avser inkomstskatt och 12 miljarder kronor socialavgifter och särskild löneskatt. De icke saldopåverkande skatteavvikelserna har uppgått till drygt 60 miljarder kronor under hela perioden 1994-97.

I tabell 2 redovisas skatteavvikelserna fördelade på utgiftsområden. Avvikelser som ej kunnat hänföras till något enskilt utgiftsområde redovisas som generella avvikelser. I bruttoredovisningen återfinns de största skatteavvikelserna inom utgiftsområdena ekonomisk trygghet vid ålderdom, ekonomisk trygghet för familjer och barn samt näringsliv. Andra större områden är kommunikationer, samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt stöd till kultur m.m.. De saldopåverkande bruttoavvikelserna är störst inom utgiftsområdena näringsliv (37 miljarder kronor), ekonomisk trygghet vid ålderdom (17 mdkr), kommunikationer (13 mdkr), samhällsplanering m.m. (12 mdkr) och kultur m.m. (9 mdkr).

Nedan redovisas de största saldopåverkande skatteavvikelserna inom respektive skatteområde.

3.1 Skatteavvikelser inom inkomstbeskattningen

Inkomst av tjänst

Under inkomst av tjänst finns 20 saldopåverkande avvikelser. Om den skattebefriade inkomsten utgör ersättning för utfört arbete avser avvikelsen både inkomstskatt och särskild löneskatt. De saldopåverkande avvikelserna uppgår totalt till 7 miljarder kronor brutto, vilket är nästan 2 miljarder kronor mer än den sammantagna avvikelsen för inkomst av tjänst inkomståret 1994. Den viktigaste saldopåverkande avvikelsen är pensionskostnader för arbetstagare, vilken uppgår till 6,7 miljarder kronor brutto och till 4,1 miljarder kronor netto.

Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

De saldopåverkande avvikelserna uppgår till 6,9 miljarder kronor brutto och till 3,7 miljarder kronor netto. Skatteavvikelserna för kostnader i tjänst har sammantaget i stort sett varit konstanta under de senaste åren.

Avdrag för resor till och från arbetet utgör den största saldopåverkande avvikelsen. Bruttoförmånen förväntas uppgå till 5,5 miljarder kronor inkomståret 1997 och till 3,0 miljarder kronor netto.

Den skatteförmån som orsakas av avdrag för pensionspremier uppgår till 0,6 miljarder kronor brutto och till 0,3 miljarder kronor netto. Denna skatteförmån är, liksom pensionskostnader för arbetstagare, beräknad som skillnaden i marginalskatt vid avdragstillfället och pensionsutbetalningen multiplicerad med pensionspremiens storlek.

Intäkter av näringsverksamhet

Enligt 22 § kommunalskattelagen skall uttag av bränsle från lantbruksfastighet inte beskattas om uttaget bränsle används för uppvärmning av den skattskyldiges privatbostad. Skatteavvikelsen har beräknats till 0,8 miljarder kronor brutto och till 0,4 miljarder kronor netto.

Kostnader i näringsverksamhet

Avvikelsen för direktavskrivningar av byggnadsinvesteringar har upphört 1997. Detta är den främsta orsaken till att den aggregerade bruttoskatteförmånen för kostnader i näringsverksamhet minskar mellan 1996 och 1997, från 16,8 till 14,3 miljarder kronor.

De största avvikelserna orsakas av överavskrivningar avseende inventarier och av reglerna om avsättningar till periodiseringsfonder. Den avvikelse som orsakas av periodiseringsfondssystemet beräk-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

nas till 6,5 miljarder kronor brutto och till 4,7 miljarder kronor netto inkomståret 1997.

Värdeminskning av inventarier innebär en avvikelse om skattelagstiftningens avskrivningsregler medför en snabbare avskrivning jämfört med en avskrivning som görs på ekonomisk livslängd. Skatteavvikelsen är en räntefri skattekredit och beräknas till 6,3 miljarder kronor brutto och till 4,6 miljarder kronor netto.

Intäkter av kapital

De saldopåverkande skatteförmånerna uppgår till 33,2 miljarder kronor brutto och till 23,7 miljarder kronor netto. Den sammantagna bruttoförmånen under inkomst av kapital har minskat med nästan 20 miljarder kronor sedan 1994, vilket i huvudsak beror på en skärpt beskattning av utdelningar, reavinster och fastigheter.

Enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel är skattesatsen 15 % på en schablonberäknad avkastning. Skatteavvikelsen består av skillnaden mellan full kapitalbeskattning av verkliga intäkter och den inbetalda avkastningsskatten. Avvikelsen beräknas till 9,6 miljarder kronor brutto och till 7,1 miljarder kronor netto.

Andra stora skatteförmåner orsakas av att värdeökning på aktier beskattas vid realisationstillfället och inte när värdeökningen äger rum och av beskattningen av småhus och bostadsrätter. Skatteförmånen för småhus beräknas uppgå till 7,9 miljarder kronor brutto och till 5,5 miljarder kronor netto. För bostadsrätter beräknas bruttoförmånerna till 4,5 miljarder kronor.

Kostnader i kapital

Enligt normen skall inte skattereduktion medges för ränteutgifter på lån avseende privat konsumtion. Denna förmån utgör sannolikt den största skatteförmånen inom detta område, men eftersom det ej är möjligt att skilja konsumtionsräntor från andra räntor har ingen beräkning kunnat göras.

Bostadsrättsföreningar vars räntekostnader överstiger de intäkter man har att redovisa har ingen möjlighet att erhålla skattereduktion för detta underskott. Enligt normen utgör detta en skattesanktion som beräknas till 2,8 miljarder kronor brutto och till 2,0 miljarder kronor netto.

Utgiftsräntor som enbart berättigar till 21 procent skattereduktion ger upphov till en skattesanktion. Därtill kommer att skatterestitution inte medges om summan av den beräknade skattereduktionen av underskott i kapital överstiger summan av övriga skatter. Totalt beräknas dessa sanktioner uppgå till 0,7 miljarder kronor brutto och till 0,5 miljarder kronor netto.

Undantag från skattskyldighet

Undantag från skattskyldighet innebär att den skattskyldige ej är skattepliktig för vissa inkomster. I den-

na grupp ingår en skatteavvikelsen för Svenska Kyrkan på 0,2 miljarder kronor.

3.2 Skatteavvikelser inom socialförsäkringen

Totalt uppgår de saldopåverkande skatteförmånerna inom detta område till drygt 6 miljarder kronor brutto. Den största förmånen utgörs av den nedsättning av arbetsgivaravgifterna med 5 procentenheter som införts 1997. Nedsättningen medges på en lönesumma på högst 600000 kronor och har därför relativt störst betydelse för mindre företag.

3.3 Skatteavvikelser inom mervärdesskatten

Totalt uppgår skatteförmånerna på mervärdesskatteområdet till omkring 34 miljarder kronor brutto. Ökningen av de totala bruttoförmånerna på mervärdesskatteområdet under perioden 1995-97 på 14 miljarder kronor förklaras till största delen av den sänkning av livsmedelsmomsen som ägde rum 1996.

Mervärdesskatt utgår inte på TV-licenser, vilket innebär en skatteförmån på 1,9 miljarder kronor brutto och 1,4 miljarder kronor netto. Lotterier är också undantagna från mervärdesskatteplikt, vilket innebär en skatteförmån på 4,2 miljarder kronor brutto och 3,1 miljarder kronor netto. Det kan påpekas att EU:s mervärdesskatteregler förhindrar en mervärdesskattebeläggning av dessa områden.

En reducerad mervärdesskatt utgår bl.a. på livsmedel, rumsuthyrning, personbefordran och allmänna nyhetstidningar. Totalt beräknas en lägre skattesats än 25 procent ge upphov till en bruttoförmån på 26,4 miljarder kronor, varav 20,5 miljarder kronor avser livsmedel. Bruttostödet till personbefordran och allmänna nyhetstidningar uppgår till 2,6 respektive 1,9 miljarder kronor.

3.4 Skatteavvikelser inom punktskatteområdet

De största avvikelserna inom punktskatteområdet gäller energiskatten. Befrielsen från att betala energiskatt på bränsle och el i industrin och växthusnäringen resulterar i en bruttoförmån på 12,3 miljarder kronor. Andra stora skatteavvikelser är skatten på diesel för vilken förmånen uppgår till 8,0 miljarder kronor brutto, det differentierade skatteuttaget på fossila bränslen som medför en skatteförmån på 3,9 miljarder kronor brutto och skatteförmånen för biobränslen som beräknas till 5,7 miljarder kronor.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

Skattebefrielsen för bandrift leder till en skatteförmån på 1,4 miljarder kronor brutto.

De totala skatteförmånerna för koldioxidskatten på fossila bränslen kan uppskattas till 5 miljarder kronor brutto. Merparten av dessa förmåner beror på nedsättningsreglerna för industrin som ger upphov till en skatteförmån på drygt 4 miljarder kronor brutto.

3.5 Ej saldopåverkande skatteförmåner

De icke saldopåverkande skatteförmånerna har uppgått till omkring 60 miljarder kronor under de senaste åren. Flertalet enskilda icke saldopåverkande skatteavvikelser har också varit tämligen konstanta under perioden 1994-97.

Den största icke saldopåverkande skatteavvikelsen utgörs av det särskilda grundavdraget för pensionärer. Pensionsutbetalningarna måste öka med drygt 16 miljarder kronor om det särskilda grundavdraget slopas och om pensionärernas disponibla inkomster inte skall påverkas av åtgärden. Om barnbidrag och studiebidrag beläggs med inkomstskatt måste utbetalningarna av dessa transfereringar höjas med 11 respektive 7 miljarder kronor, under förutsättning att hushållens disponibla inkomster skall lämnas opåverkade. Dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen är pensionsgrundande och är belagd med inkomstskatt. Någon tilläggspensionsavgift betalas dock inte på utbetalda belopp. En sådan avgiftsbeläggning skulle höja utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen med drygt 5 miljarder kronor. Andra stora icke saldopåverkande skatteavvikelser utgörs av skattebefrielsen för socialbidrag och bostadsbidrag och av frånvaron av tilläggspensionsavgift på sjuk- och föräldrapenning.

4 Beskrivning av de enskilda skatteavvikelserna

4.1 Inkomst av tjänst

1. Stipendier är skattefria enligt kommunalskat-

telagen när de är avsedda för mottagarens utbildning m.m. och inte utgör ersättning för arbete. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

2. Hittelön samt ersättning till den som i särskilt

fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott är i princip ersättning för prestation. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

3. Ersättningar för blod. Enligt samma princip

som för hittelön är ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

4. Intäkter av försäljning av vilt växande bär. För-

säljning av vilt växande bär och svamp samt kottar är skattefri upp till en ersättning på 5 000 kr. Eftersom inkomsten utgör ersättning för arbete avser skatteavvikelsen inkomstskatt och särskild löneskatt.

5. Kostnadsersättning i form av utlandstillägg.

Nämnda ersättningar och därmed likställda förmåner såsom fri bostad och bostadskostnadsersättning är ej skattepliktiga för utanför Sverige stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

6. Kostnadsersättning till viss personal på SIPRI.

Ersättningar avseende ökade levnadsomkostnader och skolavgifter för barn samt fri bostad är ej skattepliktig när ersättningen anvisats av styrelsen för SIPRI till vissa utländska forskare. Skattefriheten har motiverats med svårigheter att rekrytera forskare. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

7. Kostnadsersättning till utländska forskare. En-

ligt lagen om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige stadgas skattefrihet för vissa kostnadsersättningar. Särskilt beslut fordras av forskarskattenämnd. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

8. Utlandstraktamenten. Ersättningen är ej skat-

tepliktig om den ej överstiger vissa fastställda belopp. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger faktiska merkostnader för utlandsvistelsen. Under hösten 1993 fattade riksdagen beslut om ändrade regler för utlandstraktamenten, varvid ersättningen i princip motsvarar den merkostnad som uppkommer. Utlandstraktamenten utgör således inte längre någon skatteavvikelse.

9. Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse utomlands. Den s k ettårsregeln medger skattefrihet i

Sverige, även om ingen beskattning skett utomlands. Om anställningen varat minst ett år i samma land och i allmänhet avsett anställning hos annan än svenska staten eller svensk kommun medges befrielse från skatt även om ingen

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

beskattning skett i verksamhetslandet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

10. Tjänsteinkomster förvärvade på vissa utländska fartyg. Skattefrihet föreligger för anställning

ombord på utländskt fartyg om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som är svensk juridisk person eller fysisk person bosatt i Sverige. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

11. Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pension. Enligt kommunalskattelagen skall arbets-

givarens kostnader inte tas upp till beskattning hos arbetstagaren om kostnaderna avser tryggande av pension genom avsättning eller pensionsförsäkring inom vissa ramar. Eftersom avsättningen utgör ersättning för utfört arbete ligger ersättningen till grund för särskild löneskatt. Skatteavvikelsen vad gäller inkomstskatten beror på skillnaden i marginalskatter vid avsättning och utbetalning av pensionen.

12. Ersättningar p g a politisk förföljelse o dyl. Er-

sättningar som kommer från utlandet och som avser ersättning p g a politisk förföljelse och liknande har undantagits från beskattning. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

13. Ersättning till neurosedynskadade. Ersättningen

är ej skattepliktig. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

14. Kontantunderstöd utgivna av arbetslöshetsnämnd. Kontantunderstöd som utges av ar-

betslöshetsnämnd med bidrag från statsmedel är skattefritt.

15. Företagssjukvård. Arbetsgivarens kostnader för

personalens sjukvård (i detta sammanhang lika med ersättning för patientavgifter och receptkostnader) är till vissa delar avdragsgilla. Ersättningen till den anställde var skattefri t.o.m. 1995. Skatteavvikelsen avsåg inkomstskatt och särskild löneskatt.

16. Personalrabatter m.m. Personalrabatter beskat-

tas inte. Fria resor för anställda inom flyg eller järnväg schablonbeskattas istället för att beskattas som andra förmåner. ”Frequent flyer” rabatter är numera ej undantagna från skatteplikt.

17. Anställningsintervju. Förmån av fri resa till eller

från anställningsintervju eller kostnadsersättning för sådan resa är ej skattepliktig.

18. EU-parlamentariker. EU-parlamentarikernas

rese- och kostnadsersättning från EUparlamentet är ej skattepliktig.

19. Utbildning vid personalavveckling. Förmån av

fri utbildning vid personalavveckling m.m. är ej skattepliktig.

20. Löneunderlag aktiva delägare i fåmansaktiebolag. Genom reglerna i 3 § 12 mom SIL för

beskattning av aktiva delägare i fåmansaktiebolag och närstående till dessa, beskattas avkastning på arbetskraft i inkomstslaget kapital. Avkastning på arbete är lön, som bör beskattas i inkomstslaget tjänst. Avvikelsen består i skillnaden mellan tjänste- och kapitalinkomstbeskattningen.

4.2 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

21. Underskott i litterär verksamhet. Underskott i

en förvärvskälla får normalt inte kvittas mot överskott i en annan. Underskott i förvärvskälla som avser aktiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller liknande verksamhet får kvittas mot inkomst av tjänst till den del underskottet avser samma år. Detta är en avvikelse i inkomstskatten. Eftersom underskottet i annat fall kan sparas för att kvittas mot framtida intäkter av litterär verksamhet är skatteavvikelsen även en skattekredit inom näringsverksamhet.

22. Dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bosätt-

ning medges i vissa fall skattskyldig om dubbel bosättning är skälig p g a makes eller sambos förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller annan särskild omständighet. Avdraget motiveras med att det främjar rörligheten på arbetsmarknaden. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

23. Avdrag för resor till och från arbetet. Kostnader

som överstiger 6 000 kr (4 000 kr t.o.m. 1994) är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Kostnaden är egentligen en privat levnadskostnad, varför avdraget utgör en skatteavvikelse avseende inkomstskatt.

24. Hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete på

annan ort än sin hemort äger i vissa fall rätt till avdrag för hemresor. Även detta avdrag motiveras med ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

25. Avdragsrätt för pensionspremier. Avdrag får

görs för erlagda pensionspremier. Avdragen är begränsade beloppsmässigt och får i normalfallet ej överstiga ett halvt basbelopp eller 10 procent av inkomsten. Om marginalskatten vid utbetalandet av pensionen är lägre än vid inbetalningen av premien uppstår en avvikelse. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

26. Underskott av aktiv näringsverksamhet. Under-

skott av aktiv näringsverksamhet får kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren. Avdragsrätten är belagd med olika restriktioner för att förhindra handel med avdragsrätt och att avdragsrätt för samma förvärvskälla kan uppkomma för flera femårsperioder. Kvittning medgavs inte för inkomståret 1995.

4.3 Intäkter i näringsverksamhet

27. Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln (KL 22 §

4 st 1 p) är uttag ur näringsverksamhet skattepliktigt. Uttag av bränsle för uppvärmning är dock undantaget från skatteplikt om fastigheten är taxerad som lantbruksenhet. Skatteavvikelsen avser näringsverksamhet och särskild löneskatt.

28. Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall erläggas under flera år. Enligt god redo-

visningssed uppkommer intäkten när bindande avtal träffats. Enligt gällande lagstiftning (KL 24 § 5 st p1 anv) tilllämpas dock i detta fall kontantprincipen, vilket innebär att beskattningen uppskjuts, varför en räntefri kredit uppstår i näringsverksamhet. Räntan på krediten bör utgöra underlag för särskild löneskatt.

29. Näringsbidrag. Med näringsstöd avses stöd som lämnas av stat eller kommun. Beroende på hur stödet hanteras i näringsverksamheten blir effekten olika. Om bidraget används för finansiering av en icke avdragsgill utgift är bidraget i sin helhet att betrakta som en avvikelse. Om bidraget däremot används för finansiering av en tillgång som enligt allmänna regler får skrivas av med årliga värdeminskningsavdrag är avvikelsen enbart en skattekredit. Bidraget fungerar i dessa fall såsom en direktavskrivning. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

30. Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall är

avgångsvederlag till jordbrukare inte skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

31. Näringsfastighet och bostadsrätter i näringsverksamhet. Vinster vid avyttring av näringsfas-

tigheter skall beskattas i kapital enligt reavinstreglerna, såvida fastigheterna inte är att anse som omsättningstillgångar. Under innehavstiden har kostnaderna varit avdragsgilla i inkomstslaget näringsverksamhet, vilket reducerat underlaget för inkomstskatt och socialavgifter. Vid beräkning av reavinst återförs värdeminskningsavdrag och avdrag för värdehöjande reparationer i den mån de gjorts

efter 1 januari 1991. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och socialavgifter på de avdrag för värdehöjande reparationer som gjorts före denna tidpunkt.

4.4 Kostnader i näringsverksamhet

32. Anläggning av ny skog. Utgifter för anläggning

av ny skog och dikning som främjar skogsbruk får omedelbart kostnadsföras. Samma avdragsmöjligheter gäller även för bär- och fruktodlingar för inköp och plantering av träd och buskar. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den omedelbara avskrivningen. Räntan på krediten bör beräknas utgöra underlag för särskild löneskatt.

33. Skogsavdrag. Vid avyttring av skog får fysisk

person under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet, medan avdraget för juridiska personer är begränsat till 25 procent. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag från beskattning. Å andra sidan saknas anledning att medge avdrag när värdeökningen på skogstillväxten överstiger gjorda uttag. Skatteavvikelsen uppkommer genom den schablon som är vald för beräkning av avdragets storlek och avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

34. Substansminskning. Huvudregeln vad gäller

avdrag för substansminskningar är ingen skatteavvikelse. Enligt en alternativregel kan dock avdraget uppgå till 75 procent av täktmarkens allmänna saluvärde då utvinningen påbörjades. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den snabbare avskrivningen.

35. Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet. Se under kostnader i tjänst.

36. Bidrag till regional utvecklingsfond. Avdrag får

göras för bidrag som lämnas till regional utvecklingsfond. Skatteavvikelsen avser inkomsskatt och särskild löneskatt.

37. Lagernedskrivning och pågående arbeten. En-

ligt en alternativregel kan lager (gäller ej fastigheter) tas upp till 97 procent av det samlade anskaffningsvärdet. Olika bestämmelser finns för pågående arbeten som utförs på löpande räkning och arbeten som utförs till fast pris. För arbeten på löpande räkning kan samma alternativregel som ovan användas. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som lagernedskrivningen medför. Eftersom räntan på krediten inte är förmånsgrundande skall den utgöra underlag för särskild löneskatt.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

38. Kärnkraftsanläggning. Företag som driver

kärnkraftsanläggning får avdrag för belopp som i räkenskaperna sätts av för framtida hantering av utbränt kärnbränsle. Detta förfarande gäller även företag som mot förskottsbetalning åtagit sig att svara för hantering av nämnda slag. Skatteeffekten utgörs av ränteeffekten på den skattelättnad som det omedelbara avdraget medför.

39. Bidrag till Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond. Medel som tillförs stiftelsen är av-

dragsgilla vid taxeringen liksom även medel som mottages av stiftelsen är skattepliktiga. Stiftelsen är ej skattepliktig för kapitalinkomster. Skattefriheten är slopad från och med inkomståret 1994. Belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustrins beredskapsfond: Medel som tillförs stiftelsen är avdragsgilla vid taxeringen liksom även medel som mottages av stiftelsen är skattepliktiga. Stiftelsen är ej skattepliktig varken för kapitalinkomster eller övriga inkomster. Skattefriheten är slopad från och med inkomståret 1994.

40. Avgifter till VPC. Enligt lag är avgifter som ak-

tiebolag erlägger till VPC att betrakta som avdragsgill kostnad. Avgiften är i skattehänseende, trots att registerföring vid VPC inte är frivillig för aktiebolagen, att betrakta som medlemsavgift. Medlemsavgifter är enligt KL inte avdragsgilla. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

41. Matching credit klausuler i olika dubbelbeskattningsavtal. I vissa fall kan en skattskyldig

få avräkning för den skatt som skulle ha utgått i det andra avtalslandet även om sådan skatt inte har erlagts. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

42. Koncernbidragsdispens. Regeringen kan i vissa

fall medge avdrag för lämnade bidrag trots att reglerna för koncernbidrag ej är uppfyllda. Detta förutsätter dels att avdraget redovisas öppet, dels att den verksamhet som bedrivs av berörda företag skall vara av samhällsekonomiskt intresse. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

43. Skadeförsäkringsföretag. I vissa fall har skade-

försäkringsföretag möjlighet att göra extra avsättningar till säkerhetsreserven. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på skillnaden i skatt som det extra avdraget medför.

44. Rabatter och liknande från ekonomiska föreningar. Ekonomiska föreningar får göra avdrag

för rabatter, utdelningar m.m. trots att dessa inte är skattepliktiga hos mottagaren. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

45. Hypotekskassor och andra liknande institutioner. Avdrag får göras för det belopp som

avsatts till reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att bygga upp fonden till ett belopp som motsvarar 2 procent av inrättningens skulder. Skatteavvikelsen, som har upphört från 1995, utgörs av en ränteeffekt.

46. Skogskonto. Skogskontolagen ger möjlighet till

uppskov av beskattning av de intäkter som är hänförliga till skogsbruk. De medel som sätts in på skogskonto utgör underlag för avdrag vid taxeringen. Avsättningen begränsas i tid till 10 år på skogskonto och 20 år på skogsskadekonto. Avkastningen på skogskonto beskattas med 15 procent. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten. Räntan på krediten bör utgöra underlag för särskild löneskatt.

47. Avsättning till personalstiftelse. Arbetsgivare får

rätt att göra avdrag för medel som avsatts till personalstiftelse för tryggande av pensionsutfästelse. Visst undantag finns för fåmansföretag med mindre än 30 årsarbetskrafter. Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än näringsidkaren. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

48. Skatteutjämningsreserv (surv). Surv var en reserveringsmöjlighet i näringsverksamhet. Avsättning till skatteutjämningsreserv fick göras för sista gången vid 1994 års taxering. Skatteavvikelsen avser ränteeffekten på skattekrediten.

49. Återföring av skatteutjämningsreserv. Avsätt-

ning till skatteutjämningsreserv upphörde 1993 (1994 års taxering). 9/10 av beloppet skall återföras till beskattning i princip i lika delar under en period om sju år, varför skatteavvikelsen kvarstår. En definitiv skattelättnad avseende skatten på 10 procent av den totala avsättningen uppkommer därvid. I redovisningen har antagits att denna lättnad uppkommer år 1994.

50. Annellavdrag. För att i viss mån öka incitamen-

ten för företagen att finansiera sina investeringar med nyemitterat kapital medgavs företagen t.o.m. inkomståret 1993 avdrag för gjorda utdelningar. Avdraget var begränsat till under året utdelade medel, dock högst 10 procent av vad som inbetalts på aktien ifråga. Det totala beloppet fick heller aldrig överstiga det belopp som inbetalts för aktien.

51. Överavskrivningar. Den bokföringsmässiga av-

skrivningstiden bestäms av tillgångens livstid i bolaget, medan den skattemässiga avskrivningstiden bestäms enligt lag. Detta innebär att bokföringsmässiga och skattemässiga avskrivningar endast undantagsvis överensstämmer. Skatteregeln medger att en tillgång skrivs av snabbare än vad som är ekonomiskt motiverat. Skatteavvikelsen avser ränteeffekten på skattekrediten.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

Eftersom denna inte är förmånsgrundande skall den ligga till grund för beräkning av särskild löneskatt.

52. Periodiseringsfonder. Periodiseringsfond är en

vinstanknuten reserveringsmöjlighet där näringsidkaren/bolaget kan reservera medel under högst fem år. Reserveringsmöjligheten innebär en skattekredit på det reserverade beloppet.

53. Direktavskrivningar. För kostnader som är

nedlagda i näringsfastigheter mellan 1 november 1994 och 31 maj 1996 erhålls ett direktavdrag med 50 procent. Avdrag skall i första hand ske mot återföring av periodiseringsfond och survavsättning.

54. Upphovsmannakonto. Se skogskonto.

55. Generationsskifte vid räntefördelning. Förvär-

vas en näringsfastighet genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva kan förvärvaren undvika negativ räntefördelning till den del det negativa fördelningsunderlaget är hänförligt till förvävet.

56. EU-bidrag. Se näringsbidrag.

4.5 Intäkter av kapital

57. Avkastning småhus. Avkastning från eget hem

behöver ej tas upp till beskattning. Däremot utgår fastighetsskatt med 1,7 procent av taxeringsvärdet. Skatteavvikelsen utgörs av skillnaden mellan skatten (30 procent) på räntan på fastighetens marknadsvärde och fastighetsskatten.

58. Avkastning bostadsrätt. Bostadsrättsföreningen

skall årligen ta upp en intäkt om 3 procent av fastighetens taxeringsvärde. Eftersom summan av marknadsvärdet för lägenheterna överstiger fastighetens marknadsvärde uppstår en skatteavvikelse när medlemmarna inte betalar någon kompletterande skatt. Värdet av skatteavvikelsen uppgår till skillnaden i skatt på intäkten av lägenheten och den intäkt som tas upp av föreningen plus fastighetsskatten.

59. Reavinst. Beskattning av värdeökning på aktier

som orsakas av kvarhållen vinst i bolaget sker först vid realisationstillfället. Räntan på denna skattekredit är en skatteavvikelse. Under 1994 uppgick skatten på reavinster vid försäljning av aktier till 12,5 procent medan skattesatsen för övriga kapitalinkomster var 30 procent. Skatteavvikelsen avser dels näringsverksamhet, dels kapitalskatt.

60. Utdelning på aktier. Under 1994 var utdel-

ningsinkomster undantagna från skatteplikt.

Från och med inkomståret 1997 uppkommer en ny avvikelse genom lättnadsreglerna för delägare i onoterade bolag. En avkastning om 65 procent av statslåneräntan på ett speciellt definierat underlag undantas från beskattning i inkomstslaget kapital. Skatteavvikelsen avser kapitalskatt.

61. Uppskov med reavinst vid försäljning av småhus och bostadsrätt. Från och med 8 september

1993 kan den reavinst som uppstår vid försäljning under vissa omständigheter skjutas upp. Skatteavvikelsen motsvarar en räntefri kredit.

62. Uttag av aktier. Uttag av aktier i ett annat ak-

tiebolag kan under vissa omständigheter vara skattefri, trots att en utdelning av detta slag enligt huvudregeln således är att anse som skattepliktig. Reglerna var inte tillämpliga under 1994.

63. Allemansfond. Reavinster på allemansfonder

beskattas till 20 procent medan reavinster på andra fondandelar beskattas till 30 procent. Skatteavvikelsen upphör från och med beskattningsåret 1997. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

64. Avkastningsskatt på pensionsmedel. Avkast-

ningen på medel reserverade för pensionsändamål beskattas lägre än annan avkastning på kapital. Avvikelsen uppkommer dels i näringsverksamhet, genom bolagens egna reserveringar och fonderingar i försäkringsbolag, dels i kapital genom det individuella pensionssparandet. Skattesatsen är satt till 15 procent på en schablonberäknad avkastning.

65. Avkastningsskatt K-försäkringar. Avkastnings-

skatten på K-försäkringskapitalet är justerat för den fördröjning i avskattning av kvarhållen vinst som uppkommer vid direktägande. En räntefri skattekredit uppkommer genom detta.

4.6 Kostnader i kapital

66. Riskkapitalavdrag.

Fysiska personer som inves-

terar i onoterat bolag får i inkomst av kapital dra av 10000-100000 kronor vid köp av nyemitterade aktier (upphör 1996).

67. Konsumtionskrediter. Enligt gällande regelsys-

tem är samtliga ränteutgifter avdragsgilla. Enligt normen är endast ränteutgifter för lån till investeringar och boende avdragsgilla, vilket innebär att ränteutgifter för lån till konsumtion är en skatteavvikelse. Skatteavvikelsen avser kapitalskatt.

68. Reaförluster vid avyttring av marknadsnoterade aktier och andra finansiella instru-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

ment. Förluster vid avyttring av marknadsnote-

rade aktier m.m. får dras av från reavinst på marknadsnoterad sådan tillgång utan den begränsning som i andra fall gäller avdrag för reaförluster. Avdragsbegränsningen för fysiska personer är 70 procent av den faktiska reaförlusten. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

69. Marknadsnoterade fordringar. Reavinst och

reaförlust behandlas i skattehänseende som ränteintäkt respektive ränteutgift. Detta innebär att de är kvittningsbara mot varandra till 100 procent. Dessa regler tillämpas inte på ej marknadsnoterade fordringar. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

4.7 Skattereduktioner

70. ROT-reduktioner. Under 1993 och 1994 med-

gavs en skattereduktion om 30 procent på löneandelen av reparations- och förbättringskostnader på fastigheter. Skatteavvikelsen avsåg skatt på kapitalinkomst och näringsverksamhet. Under 1995 medgavs ingen skattereduktion, men från och med den 15 april 1996 och fram till 31 december 1997 har ROTavdraget återinförts och utvidgats till att gälla även för bostadsrättsinnehavare.

4.8 Skattskyldighet

71. Akademier. Akademier, allmänna under-

visningsverk, studentnationer och samarbetsorgan för studentnationer är befriade från skatteplikt för all inkomst utom inkomst av fastighet.

72. Företagareföreningar. All inkomst utom in-

komst av fastighet är skattefri för företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond och regleringsförening på jordbrukets och fiskets områden.

73. Erkända arbetslöshetskassor m.m. All inkomst

utom inkomst av fastighet är skattefri för erkända arbetslöshetskassor, personalstiftelser med verksamhet att lämna understöd vid arbetslöshet, allmänna försäkringskassor m fl.

74. Ideella föreningar. Enbart skatteplikt för in-

komst av fastighet och vissa rörelseinkomster.

75. Kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. Enbart

skatteplikt för inkomst av fastighet eller rörelse.

76. Ägare av fastigheter nämnda i 3 kap2-4 §§fastighetstaxeringslagen. Ägare av sådan fastighet

är frikallade från skattskyldighet för vissa typer av inkomster från sådan fastighet. Undantaget gäller bl.a. nationalparker, utbildnings- och vårdanstalter.

4.9 Arbetsgivaravgifter

77. Lag om nedsättning av socialavgifter. Vissa ar-

betsgivare med fast driftställe i stödområde 1 och i den norra delen av stödområde 2 erhåller under ett antal år en nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Nedsättningen gäller inte stat och kommun. Nedsättningen är 8 procentenheter fr.o.m. 1/1 1997 och omfattar både arbetsgivare och egenföretagare.

78. Lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter. För att främja utbildning fick ar-

betsgivare som lät anställd deltaga i utbildning på arbetstid göra avdrag med 500 kr per arbetsdag (400 kr fr.o.m. 1/7 1996) från det belopp som skall betalas i arbetsgivaravgifter. Avdrag fick även göras med 75 kr/tim (35 kr efter 1/7 1996) för anställda som deltar i fortbildning. Totalkostnaden per person är begränsad till 40 000 (20000) kronor. Stödet är även förknippat med diverse villkor. Skatteavvikelsen har upphört fr.o.m. 1997.

79. Generellt anställningsstöd (GAS) och riktat anställningsstöd (RAS) . För nyanställningar efter

den 30 september 1993 medgavs avdrag för arbetsgivaravgifter med 15 procent av de nyanställdas lönesummor. Anställningen skulle avse minst sex månader och minst 17 timmar per vecka. GAS upphörde 31/12 1994. Under 1995 medgavs ett riktat anställningsstöd (RAS) för nyanställningar som gjordes mellan mars och juni 1995. För dessa nyanställningar erhålls hela arbetsgivaravgiften, dock max 6 000 kr per månad, i reduktion under högst tolv månader. Stödet gällde enbart arbetsgivare med färre än 500 anställda.

80. Nedsättning med viss inriktining på mindre företag. Vi beräkning av arbetsgivaravgifter får en

arbetsgivare göra ett avdrag på 5 procent av lönesumman. Den maximala lönesumma som medger nedsättning uppgår till 600000 kronor.

4.10 Särskild löneskatt

81. Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige beta-

lar utländska artister en speciell artistskatt. Däremot behöver ej sociala avgifter eller särskild löneskatt erläggas. Eftersom inkomsten in-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

te är förmånsgrundande avser skatteavvikelsen särskild löneskatt.

82. Ersättning skiljemannauppdrag. Ersättningen

ingår inte i underlaget för socialavgifter om parterna är av utländsk nationalitet. Skatteavvikelsen avser särskild löneskatt.

83. Ersättning till idrottsutövare. Ersättningar som

inte överstiger ett halvt basbelopp är undantaget från socialavgifter. Eftersom ersättningen inte är förmånsgrundande utgörs avvikelsen av särskild löneskatt.

84. Bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. Ersättningen finansieras med

statliga medel och är pensionsgrundande. Eftersom ersättningen är pensionsgrundande bör den betraktas som ersättning för utfört arbete. Avvikelsen utgörs av särskild löneskatt och den delen av ATP-avgiften som grundar förmån.

85. Bidrag till vinstandelsstiftelser. Vinstandels-

stiftelser belastas tidigare inte med arbetsgivaravgifter vid avsättningen till stiftelsen eller vid uttaget. Eftersom ersättningen inte är förmånsgrundande bör särskild löneskatt utgå. Skatteavvikelsen upphör fr.o.m. 1997.

4.11 Mervärdesskatten

Undantag från skatteplikt

86. Omsättning av nybyggda fastigheter. Skatteav-

vikelsen gäller försäljning av tomtmark till icke-skattskyldiga och den obeskattade vinstmarginalen på byggnader som byggts i egen regi med uttagsbeskattning och som sålts vidare till en icke skattskyldig person.

87. Viss verksamhet för produktion och utsändning av radio- och televisionsprogram. Innebär bl.a. att TV-avgiften inte belastas med mervärdesskatt.

88. Allmänna nyhetstidningar. Allmänna nyhets-

tidningar var kvalificerat undantagna från mervärdesskatt t.o.m. 1995.

89. Periodiska medlemsblad och periodiska personaltidningar. Undantaget gäller även införande

av annonser, tryckning m.m.

90. Annan periodisk publikation. Avser publikatio-

ner med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande m.fl. ändamål.

91. Internationell personbefordran. Som export

räknas transport till eller från utlandet. Detta innebär att en resa från ort i Sverige till en ort i utlandet i sin helhet är frikallad från skatteplikt. Skattebefrielsen gäller både luft-, vatten- och

landtransporter. Beloppen i tabellen avser inrikes del av utrikes buss- och tågtransporter.

92. Immateriella rättigheter. Undantaget gäller

upplåtelse och överlåtelse av rättigheter enligt upphovsrättslagen. Skatteavvikelsen upphör fr.o.m. 1997.

93. Försäljning av alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo. Skatte-

satsen är 12 procent om försäljningssumman överstiger 300 000 kronor per år. Vid omsättning av annan utgår full beskattning.

94. Biografföreställningar. Biografföreställningen

var tidigare befriad från mervärdesskatt. Fr.o.m. 1 juli 1996 beskattas bio med en skattesats om 6 procent.

95. Konserter och cirkusföreställningar m..m.. Tea-

ter-, opera- och balettföreställningar och andra entréavgiftsbelagda evenemang var undantagna från skatteplikt t.o.m. 1996.

96. Läkemedel. Läkemedel som utlämnas enligt re-

cept eller säljs till sjukhus är kvalificerat undantaget från mervärdesskatt. Däremot utgår mervärdesskatt vid försäljning av icke receptbelagda läkemedel.

97. Lotterier. Skattetekniska nackdelar med skatte-

plikt. All beskattning sker i form av punktskatt.

98. Postbefordran. Brevbefordran var fram till och med 28 februari 1994 undantagen från mervärdesskatt. Under perioden 1 mars t.o.m. 31 december utgick reducerad mervärdesskatt om 12 procent. Från och med 1995 utgår full mervärdesskatt, varför avvikelsen numera är slopad.

99. Idrottsevenemang. Idrottsevenemang som an-

ordnas av en ideell förening är undantagen från skatteplikt.

100. Kommersiell utbildning. Utbildning var undantagen från mervärdesskatt t.o.m. 1996.

Skattesats

101. Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen nume-

ra nedsatt till 12 procent. Före 1/1 1996 uppgick skattesatsen till 21 procent. Som livsmedel räknas inte vatten från vattenverk, spritdrycker, vin och starköl samt tobaksvaror.

102. Serveringstjänster. Serveringstjänster beskatta-

des med en reducerad skattesats t.o.m. 1995.

103-105. Rumsuthyrning, personbefordran samt

transport i skidliftar. Skattesatsen är numera nedsatt till 12 procent.

106. Postbefordran. Under perioden 1 mars t.o.m.

31 december 1994 utgick reducerad mervärdesskatt om 12 procent.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

107. Allmän nyhetstidning. Från den 1 januari 1996 utgår mervärdesskatt med en skattesats om 6 procent. Tidigare var nyhetstidningar undantagna från skatteplikt.

108. Biografföreställningar. Fr.o.m. 1 juli 1996 be-

skattas bio med en skattesats om 6 procent.

109. Entréavgiftsbelagda evenemang. Dessa beskat-

tas med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997.

110. Kommersiell idrott. Kommersiell idrott beskat-

tas med 6 procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997.

111. Upphovrätter. Upphovsrätter beskattas med 6

procent mervärdesskatt fr.o.m. 1/1 1997.

Undantag från skattskyldighet 112. Ideella föreningar. Omsättning av vara eller

tjänst i en ideell verksamhet räknas inte som yrkesmässig verksamhet om föreningen är befriad från inkomstskatt enligt lagen om statlig inkomstskatt för omsättningen ifråga.

Redovisningsperiod 113. Tidpunkten för redovisningsskyldighetens in-

träde i byggnads- och annan entreprenadverksamhet. Redovisningsskyldigheten inträder två

månader efter det att fastigheten tagits i bruk. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten.

Avdrag för ingående skatt

114. Ingående skatt på jordbruksarrende. Avdrags-

rätten omfattar hela den ingående skatten på jordbruksarrende, även om i arrendet ingår värdet av bostad.

4.12 Skatteförmåner inom punktskatteområdet

Energiskatt 115. Skatt på dieselbränsle i motorfordon. Skattesat-

sen för diesel i olika miljöklasser jämförs med skattesatsen för bensin i miljöklass 2, vilken utgör normen på hela transportområdet. Under 1997 är den genomsnittliga skattesatsen för bensin i den främsta miljöklassen 40 öre/kWh medan diesel beskattas med 16 öre/kWh i miljöklass 1, 18 öre/kWh i miljöklass 2 och 21 öre/kWh i miljöklass 3.

116. Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift .

Befrielsen gäller elförbrukning för järnväg och tunnelbana. Skatteavvikelsen uppgår till 40 öre/kWh.

117. Skattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart. Avvikelsen uppgår till 40 öre/kWh.

118. Elförbrukning i vissa kommuner. Normen för

skatt på elektrisk kraft utgörs av den skattesats som merparten av de svenska hushållen betalar. Den uppgår till 12,6 öre/kWh i genomsnitt under 1997. I Norrbottens, Västebottens och Jämtlands län samt Sollefteå, Ånge, Örnsköldsviks, Amlung, Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdals och Torsby kommuner är dock skattesatsen nedsatt till 7 öre/kWh. Avvikelsen i skattesatser utgörs av skillnaden mellan 12,6 öre och 7,0 öre/kWh.

119. El för gas- värme-, vatten och elförsörjning.

Skattesatsen för dessa förbrukare uppgår till 10,3 öre/kWh i de kommuner som inte har ovannämnda nedsättning till 7,0 öre/kWh. Skatteavvikelsen uppgår till 2,3 öre/kWh och har störst betydelse för produktion av fjärrvärme.

120. Differentierat skatteuttag på fossila bränslen.

Skatteavvikelserna beräknas som skillnaden mellan skattesatserna på de olika energislagen och normalskattesatsen på elektrisk kraft. Under 1997 uppgår skatteavvikelserna för gasol till 11,5 öre/kWh, för naturgas 10,5 öre/kWh, för kol 8,6 öre/kWh, för tung eldningsolja 6,1 öre/kWh samt för villaolja 5,5 öre/kWh. Två tredjedelar av avvikelsen tillfaller hushållen medan resterande del tillfaller företagssektorn.

121. Skattebefrielse för biobränslen. Ingen skatt ut-

går på biobränslen, vilket innebär en avvikelse på 12,6 öre/kWh 1997.

122. Bidrag till värmeverk. För värme som levereras

till industrin erhåller producenten ett bidrag om 9 öre/kWh.

123. Kraftvärmeanläggningar. För bränsle som för-

brukas vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning medges avdrag med halva energiskatten.

124. Produktion av elkraft. De fossila bränslen som

används som insatsvaror vid produktion av elkraft är skattebefriade. Man undviker därmed en dubbelbeskattning eftersom elkraften beskattas i konsumtionsledet.

125. Bränsleförbrukning inom industrin. Industrisek-

torn är skattebefriade för all användning av fossila bränslen. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

126. Bränsleförbrukning inom växthusnäringen.

Från och med 1996 är växthusnäringen skattebefriade för all användning av fossila bränslen. Före 1996 debiterades 15 procent av energi-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

skattesatserna. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

127. Elförbrukning inom industrin. Industrisektorn

är skattebefriad för all användning av elektrisk kraft. Normen utgörs av normalskattesatsen på el.

128. Elförbrukning inom växthusnäringen. Växt-

husnäringen är skattebefriad för all användning av elektrisk kraft. Normen utgörs av normalskattesatsen på el.

Koldioxidskatt 129. Metallurgiska processer. Avdrag medges för

koldioxidskatt för bränslen som används för metallurgiska processer.

130. Nedsättning av koldioxidskatt som utgår på bränslen inom energiintensiv industri. Från och

med 1 juli 1997 får den energiintensiva sektorn nedsättning med 24 procent av den koldioxidskatt som överstiger 0,8 procent av det enskilda företagets omsättning. Företag inom cement-, kalk-, glas- stenindustri är dock skattebefriade för koldioxidskatten över 1,2 procent av omsättningen.

131. Skattebefrielse för inrikes sjöfart. Skattebefrielse

föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt.

132. Produktion av elkraft. För bränsle som åtgår

vid produktion av elkraft utgår ingen koldioxidskatt. Enligt normen bör skatteuttaget utgöra 100 procent av de gällande skattesatserna.

133. Bränsleförbrukning inom industrin. Efter 1 juli

1997 debiteras industrisektorn 50 procent av skattesatserna på fossila bränslen. Före 1 juli 1997 var skattesatsen nedsatt till 25 procent av den normala nivån. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

134. Bränsleförbrukning inom växthusnäringen.

Från och med 1996 har växthusnäringen samma energi- och koldioxidskattesatser som industrisektorn. Före 1996 debiterades 15 procent av koldioxidskattesatserna. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

Övrigt 135. Undantag från svavelskatt. Bränslen som an-

vänds för att producera cement, kalk och sten är befriade från svavelskatt liksom bränslen i sodapannor inom skogsindustrin. Svavelskatten utgår med 30 kr per kg svavelinnehåll i andra bränslen än ovanstående.

4.13 Skattesanktioner

Kostnader i kapital

136. Ränteutgifter. Enligt normen skall samtliga rän-

teutgifter vara avdragsgilla om lånet avser investeringar. Dock finns en begränsning i lagstiftningen vilket innebär att avdragseffekten är 21 procent i de fall nettoränteutgiften (kapitalinkomster fråndragna) överstiger 100 000 kr.

137. Begränsning kapitalreduktion. I reglerna om

skattereduktion för underskott av kapital finns en regel som begränsar reduktionen till summa andra skatter. Skatterestitution medges inte. Avvikelsen avser kapitalskatt.

138. Räntekostnader för bostadsrättsföreningar.

Avdragsrätten för räntor är begränsad till de intäkter föreningen har.

Punktskatter

139. Skatt på viss elektrisk kraft. Före 1 januari

1997 utgick en produktionsskatt på elkraft som produceras i vattenkraftverk. Den var differentierad beroende på vattenkraftverkets ålder. -Skatten kan likställas med en extra inkomstskatt som lagts på vissa företag och är därför att betrakta som en skattesanktion. Eftersom elkraften även beskattas i konsumtionsledet utgör denna skattesanktion en slags dubbelbeskattning. Produktionsskatten på el som produceras i vattenkraftverk har fr.o.m. den 1 januari 1997 ersatts av en fastighetsskatt av samma storlek.

140. Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk. För elkraft som produceras i kärnkraft-

verk utgår en särskild skatt om 2,2 öre/kWh under 1997. Skatten kan likställas med en extra inkomstskatt som lagts på vissa företag och är därför att betrakta som en skattesanktion. Dessutom utgör skatten en dubbelbeskattning av el som har producerats vid kärnkraftsverk.

141. Försäljningsskatt på motorfordon. Efter 1 ok-

tober 1996 utgår en sanktion på ca 6000 kronor för lastbilar och bussar med sämre miljöegenskaper. Försäljningsskatten på personbilar avskaffades helt samma datum. Normen utgörs av försäljningsskatten på de miljövänligaste fordonen.

142. Fastighetsskatt på hyresfastigheter. Fastighets-

skatten är en objektskatt som enbart träffar fastighetskapital. Enbart avkastningen i form av intäkter skall beskattas. Fastighetsskatten för småhus räknas dock av gentemot den schablonintäkt som egentligen borde utgå.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

4.14 Icke saldopåverkande avvikelser

143. Flyttningsbidrag som utgår p.g.a att den an-

ställde flyttar till ny bostadsort och fått särskild ersättning av arbetsgivaren eller det allmänna är i allmänhet skattefri. Om ersättningen väsentligt överstiger belopp som gäller för befattningshavare i offentlig tjänst är det överskjutande beloppet skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

144. Värnpliktigas förmåner i form av naturaförmåner, dagersättning, befattningspremie, avgångsvederlag, utbildningspremie, familjebidrag mm är skattefri inkomst. Näringsbidrag utgör dock skattepliktig inkomst. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt. 145. Socialbidrag och annan hjälp enligt social-

tjänstlagen. Socialbidrag, begravningshjälp

samt underhåll som lämnats till intagen i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus är ej skattepliktiga, varför inkomstskatt ej utgår.

146. Allmänt barnbidrag. Barnbidrag och förlängt

barnbidrag samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter avliden förälder ej överstiger 0,4 basbelopp är ej skattepliktiga. Skattefriheten för barnpension är begränsad till den garantinivå som gäller för bidragsförskott. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

147. Bidragsförskott är inte skattepliktigt.

148. Kontantunderstöd utgivna av arbetslöshetsnämnd. Kontantunderstöd som utges av ar-

betslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel är ej skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

149. Handikappersättning. Handikappersättning,

sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader, merutgifter för resor, särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel är skattefria. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

150. Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption av

utländska barn är skattefritt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt

151. Engångsbidrag i samband med arbetsplacering av flyktingar. Ersättningen betalas ut vid den

första arbetsplaceringen och bidraget är anpassat till de normer som gäller inom socialtjänsten. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

152. Bostadstillägg till pensionärer. Ersättningen är

skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

153. Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri. Skat-

teavvikelsen avser inkomstskatt.

154. Studiebidrag. Studiestöd enligt studiestödslagen.

155. Ensamståendebidrag. Bidrag enligt lagen om

särskilt bidrag till ensamstående med barn.

156. Ersättning som tillfaller försäkrad enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring. Skattefri-

heten gäller enbart ersättningar som inte grundar sig på förvärvsinkomster. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

157. Grundavdrag för pensionärer. Grundavdraget för skattskyldiga med folkpension (förtidspension, änkepension mm) avviker från det grundavdrag som aktiva skattskyldiga är berättigade till. Det särskilda grundavdraget är lika med folkpension plus pensionstillskott och reduceras med ökad pensionsinkomst. Avdraget kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som aktiva skattskyldiga erhåller. Syftet med avdraget är att garantera pensionären ett visst belopp efter skatt. Avvikelsen avser inkomstskatt.

158-172. Sjukpenning, föräldrapenning, tillfällig för-

äldrapenning, vårdbidrag, dagpenning, kontant arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag, vuxenstudiebidrag, delpension, dagpenning vid repetitionsövning, utbildningsbidrag för doktorander, timersättning vid kommunal vuxenutbildning, livränta vid arbetsskada, startbidrag för egen rörelse, ersättning vid närståendevård. Samtliga

dessa ersättningar är skattepliktiga och pensionsgrundande. Skatteavvikelsen avser den del av arbetsgivaravgifterna som avser allmän tilläggspension.

173. Statliga löneutbetalningar. På löner och andra

förmåner utgår normalt fulla arbetsgivaravgifter. Vad gäller utbetalningar från staten betalas ej avgift till arbetsskadeförsäkringen. Skatteavvikelsen avser avgiften till arbetsskadeförsäkringen. Undantaget upphörde 1 juli 1995.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

Bilagetabell 1

SKATTEAVVIKELSER FÖRDELADE PÅ SKATTEOMRÅDEN

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

Inkomst av tjänst

1 Stipendier

2 Hittelön

3 Ersättning för blod m.m.

0,02 0,02 0,02 0,03 0,03 0,01 0,01 0,02 0,02 0,02

4 Intäkter vid försäljning av vilt växande bär

5 Utlandstillägg

6 Kostnadsersättning personal SIPRI

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

7 Kostnadsersättning till utländska forskare

8 Utlandstraktamenten

0,00 u

0,00 u

9 Tjänsteinkomster vistelse utomlands

10 Tjänsteinkomster utländska fartyg

11 Pensionskostnader för arbetstagare

2,62 4,69 5,35 6,63 6,70 1,73 3,02 3,40 4,14 4,13

12 Ersättning pga politisk förföljelse

13 Ersättning till neorosedynskadade

14 Kontantstöd av arbetslöshetsnämnd

15 Arbetsgivares utgifter för personalsjukvård

0,40 0,41 0,43 u

0,24 0,24 0,24 u

16 Personalrabatter m.m.

17 Förmån av fri resa anställningsintervju

18 Eu-parlamentarikers rese- och kostnadsersättning

19 Förmån av fri utbildning vid personalavveckling m.m.

20 Löneunderlaget i fåmansaktiebolag

0,26

0,16

Summa

3,04 5,13 5,81 6,66 6,99 1,98 3,27 3,66 4,16 4,31

Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

21 Underskott i litterär m.m. verksamhet

22 Avdrag för dubbel bosättning

0,58 0,60 0,66 0,68 0,70 0,35 0,35 0,37 0,37 0,37

23 Avdrag för resor till och från arbetet

5,88 6,15 5,28 5,41 5,55 3,53 3,57 2,94 2,94 2,95

24 Avdrag för hemresor

25 Avdrag för pensionspremier

0,62 0,59 0,56 0,62 0,61 0,37 0,34 0,31 0,34 0,32

26 Kvittning av underskott i aktiv näring

0,00 0,04 0,00 0,04 0,06 0,00 0,02 0,00 0,02 0,03

Summa

7,08 7,38 6,50 6,75 6,92 4,25 4,28 3,61 3,67 3,67

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

Intäkter av näringsverksamhet

27 Uttag av bränsle m.m.

0,61 0,63 0,71 0,76 0,78 0,34 0,35 0,38 0,40 0,41

28 Avverkningsrätt till skog

29 Näringsbidrag

30 Avgångsvederlag till jordbrukare

31 Avyttring av näringsfastighet och liknande

Summa

0,61 0,63 0,71 0,76 0,78 0,34 0,35 0,38 0,40 0,41

Kostnader i näringsverksamhet

32 Anläggning av skog m.m.

0,23 0,23 0,24 0,31 0,31 0,18 0,17 0,18 0,23 0,23

33 Skogsavdrag

34 Substansminskning

35 Avdrag för arbetsresor, näringsidkare

36 Bidrag till regional utvecklingsfond

37 Nedskrivning av lager och pågående arbete

0,06 0,05 0,07 0,07 0,05 0,05 0,04 0,05 0,05 0,04

38 Kärnkraftsanläggning

0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01

39 Bostadskooperationens garantifond

0,03 u

0,02 u

40 Avgifter VPC

0,08 0,07 0,04 0,03 0,03 0,06 0,05 0,03 0,02 0,02

41 Dubbelbeskattningsavtal, matching credit

42 Koncernbidragsdispens

43 Skadeförsäkringsföretag

0,39 0,47 0,52 0,52 0,54 0,30 0,35 0,39 0,39 0,40

44 Rabatt från ekonomiska föreningar m.m. 0,10 0,11 0,12 0,12 0,08 0,08 0,08 0,09 0,09 0,06

45 Hypoteksbank, -kassa m.m.

0,01 0,01 u

0,01 0,01 u

46 Skogskonto

0,06 0,07 0,07 0,08 0,08 0,05 0,05 0,05 0,06 0,06

47 Avsättning till personalstiftelse (Pension)

48 Skatteutjämningsreserv

2,62 u

2,02 u

49 Återföring skatteutjämningsreserv

4,01 0,64 0,51 0,42

3,01 0,48 0,38 0,31

50 Annellavdrag

2,36 u

1,82 u

51 Överavskrivningar avseende inventarier 1,77 6,76 6,04 6,04 6,27 1,36 5,07 4,53 4,53 4,64

52 Periodiseringsfonder

6,57 6,14 6,17 6,51

4,60 4,42 4,44 4,69

53 Direktavskrivningar

0,76 0,37 2,95 u

0,57 0,28 2,21 u

54 Upphovsmannakonto

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Summa

7,72 19,12 14,26 16,81 14,30 5,96 14,01 10,51 12,41 10,46

Intäkter och kostnader i kapital samt skattereduktioner

55 Generationsskifte vid räntefördelning

56 EU-bidrag

57 Avkastning småhus

15,17 16,21 16,71 7,80 7,92 10,62 11,34 11,69 5,46 5,54

58 Avkastning bostadsrätter

3,39 6,46 6,60 4,33 4,48 2,37 4,52 4,62 3,03 3,14

59 Realisationsvinst

4,72 8,64 5,19 6,32 6,42 3,48 6,28 3,80 4,57 4,64

60 Utdelning aktier m.m.

4,57 u

2,93

3,20 u

2,05

61 Uppskov realisationsbeskattning fastigheter

0,43 1,64 1,64 1,64 1,64 0,30 1,15 1,15 1,15 1,15

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

62 Uttag av aktier

u

u

63 Allemansfond

0,42 0,55 0,71 0,73 u 0,30 0,39 0,50 0,51 u

64 Avkastningsskatt

10,20 12,37 10,67 12,39 9,65 8,95 10,99 7,96 9,09 7,09

65 Avkastningsskatt K-försäkringar

0,37 0,51 0,17 0,18 0,14 0,26 0,36 0,12 0,13 0,10

Summa

34,70 50,95 41,68 33,39 33,19 26,28 38,23 29,83 23,94 23,71

Kostnader i kapital

66 Riskkapitalavdrag

0,59 u

0,41 u

67 Konsumtionskrediter

68 Reaförluster, marknadsnoterade aktier

69 Marknadsnoterade fordringar

Summa

0,00 0,00 0,00 0,59 0,00 0,00 0,00 0,00 0,41 0,00

Skattereduktion m.m.

70 ROT-reduktioner

1,36 3,35 0,00 2,66 4,05 1,02 2,52 0,00 2,00 3,00

Skattskyldighet

71 Akademier m.m.

72 Företagarförening m.m.

73 Erkända arbetslöshetskassor m.m.

74 Ideella föreningar

75 Kyrkor

0,17 0,17 0,19 0,19 0,19 0,12 0,12 0,13 0,13 0,13

76 Ägare av vissa fastigheter

Summa

0,17 0,17 0,19 0,19 0,19 0,12 0,12 0,13 0,13 0,13

Arbetsgivaravgifter

77 Lag om nedsättning av socialavgifter

0,61 0,67 0,72 0,63 0,57 0,47 0,50 0,54 0,47 0,42

78 Lag om tillf. avvikelse från lagen om soc.avg.

1,58 2,37 2,08 2,40 u 1,22 1,78 1,56 1,80 u

79 Anställningsstöd GAS/RAS

2,33 0,80 0,40 u

1,75 0,60 0,30 u

80 Nedsättning inriktning mindre företag

5,47

4,05

Summa

2,19 5,37 3,60 3,43 6,04 1,69 4,03 2,70 2,57 4,47

Särskild löneskatt

81 Utländska artister

0,04 0,04 0,05 0,04 0,05 0,04 0,04 0,04 0,04 0,04

82 Ersättning skiljemannauppdrag

83 Ersättning till idrottsutövare

84 Bidrag från Sveriges författarfond

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

85 Vinstandelsstiftelser

0,10 0,10 0,10 0,10 u 0,10 0,10 0,10 0,10 u

Summa

0,14 0,14 0,15 0,14 0,05 0,14 0,14 0,14 0,14 0,04

Mervärdesskatt, undantag från skatteplikt

86 Försäljning av tomtmark och byggnader 0,12 0,12 0,12 0,12 0,12 0,09 0,09 0,09 0,09 0,09

87 TV-licenser

1,64 1,72 1,77 1,81 1,91 1,23 1,29 1,33 1,36 1,42

88 Allmänna nyhetstidningar

2,23 2,32 2,39 u

1,67 1,74 1,80 u

89 Periodiskt medl.blad m.m.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

90 Annan periodisk publikation

91 Internationell personbefordran

0,22 0,23 0,24 0,25 0,26 0,17 0,18 0,18 0,18 0,19

92 Upphovsrätter

0,05 0,05 0,05 0,05 u 0,04 0,04 0,04 0,04 u

93 Försäljning av bildkonst

94 Biografer

0,18 0,19 0,21 0,11 u 0,14 0,14 0,16 0,08 u

95 Ej subventionerad teater, konserter m.m. 0,17 0,18 0,19 0,19 u 0,13 0,14 0,14 0,14 u

96 Läkemedel

0,83 0,87 0,89 0,91 0,97 0,62 0,65 0,67 0,68 0,72

97 Lotterier

3,25 3,41 3,91 3,99 4,20 2,44 2,56 2,93 3,00 3,11

98 Postbefordran

0,60 0,10 u

0,45 0,08 u

99 Idrottsevenemang

0,04 0,04 0,04 0,04 u 0,03 0,03 0,03 0,03 u

100 Ej subv utbildning

0,09 0,10 0,10 0,10 u 0,07 0,07 0,08 0,08 u

Summa

9,42 9,33 9,91 7,57 7,46 7,08 7,01 7,45 5,68 5,53

Mervärdesskatt, skattesats

101 Livsmedel

5,44 5,70 5,89 21,10 20,54 4,08 4,28 4,41 15,83 15,20

102 Serveringstjänster

1,10 1,15 u

0,82 0,86 u

103 Rumsuthyrning

0,29 0,48 0,49 0,50 0,52 0,22 0,36 0,37 0,37 0,38

104 Persontransporter

1,42 2,36 2,44 2,49 2,64 1,06 1,77 1,83 1,87 1,95

105 Skidliftar

0,04 0,08 0,08 0,09 0,09 0,03 0,06 0,06 0,07 0,07

106 Postbefordran

0,55 u

0,42 u

107 Allmänna nyhetstidningar

1,77 1,87

1,32 1,38

108 Bioagrafföreställningar

0,09 0,20

0,07 0,15

109 Konserter, teatrar m.m.

0,21

0,15

110 Kommersiell idrott

0,31

0,23

111 Upphovsrätter

0,01

0,01

Summa

8,29 10,32 8,90 26,04 26,39 6,21 7,75 6,67 19,53 19,52

Mervärdesskatt, undantag från skyldighet

112 Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott, utbildning)

0,05 0,05 0,06 0,06 0,06 0,04 0,04 0,04 0,04 0,04

Merväresskatt, redovisningsperiod

113 Tidpunkt för inbetalning i byggnadsrörelse

0,67 0,43 0,32 0,27 0,27 0,51 0,32 0,24 0,20 0,20

Merväresskatt, avdrag för ingående skatt

114 Ingående skatt på jordbruksarrende

Punktskatter

Energiskatt

115 Skatt på diesel

7,24 7,95 8,04

5,43 5,96 5,95

116 Skattebefrielse bandrift

1,27 1,34 1,43

0,95 1,00 1,05

117 Skattebefrielse inrikes sjöfart

0,42 0,44 0,47

0,32 0,33 0,34

118 Elförbrukning i norrlandskommuner

0,74 0,81 0,82

0,55 0,60 0,60

119 Skatt på el för gas- värme- vatten och elförsörjning

0,34 0,37 0,38

0,25 0,28 0,28

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO3,76 SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

120 Differentierat skatteuttag på fossila bränslen

2,38 3,20 3,94

1,78 2,40 2,91

121 Skattebefrielse biobränslen

3,76 4,58 5,69

2,82 3,43 4,21

122 Bidrag till värmevärk med 9 öre/kWh

0,47 0,37 u

0,35 0,28 u

123 Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle

0,13 0,13 0,14

0,10 0,10 0,10

124 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft

0,53 1,37 0,87

0,40 0,97 0,64

125 Bränsleförbrukning inom industrin

1,93 2,18 2,59

1,45 1,63 1,92

126 Bränsleförbrukning inom växthusnäringen

0,06 0,08 0,09

0,04 0,06 0,07

127 Elförbrukning inom industrin

6,21 7,25 9,26

4,66 5,44 6,85

128 Elförbrukning inom växthusnäringen

0,19 0,22 0,27

0,14 0,16 0,20

Koldioxidskatt

129 Metallurgiavdrag

0,15 0,16 0,25

0,12 0,12 0,18

130 Nedsättning av CO2-skatt för industrin

0,06 0,06 0,27

0,05 0,05 0,20

131 Skattebefrielse för inrikes sjöfart

0,10 0,11 0,11

0,08 0,08 0,08

132 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft

0,31 0,66 0,62

0,23 0,49 0,46

133 Bränsleförbrukning inom industrin

3,83 4,28 4,03

2,87 3,21 2,98

134 Bränsleförbrukniing inom växthusnäringen

0,12 0,11 0,04

0,09 0,09 0,03

Övrigt

135 Undantag från svavelskatt

1,33 1,60 1,76

1,00 1,20 1,30

Summa

31,58 37,21 41,05

23,68 27,89 30,37

Skattesanktioner

Kapital

136 Ränteutgifter - 21 % reduktion

-0,21 -0,26 -0,26 -0,26 -0,26 -0,15 -0,19 -0,19 -0,19 -0,19

137 Begränsning kapitalreduktion

0,00 -0,44 -0,44 -0,44 -0,44 0,00 -0,31 -0,31 -0,31 -0,31

138 Ränteutgifter bostadsrättsföreningar -4,24 -2,85 -2,85 -2,85 -2,85 -2,97 -1,99 -1,99 -1,99 -1,99

Summa

-4,46 -3,55 -3,55 -3,55 -3,55 -3,12 -2,49 -2,49 -2,49 -2,49

Punktskatter

139 Skatt på viss elektrisk kraft

-1,28 -2,19 -2,19

-0,96 -1,64 -1,64

140 Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk

-0,18 -1,47 -2,08

-0,13 -1,10 -1,54

141 Försäljningsskatt på motorfordon

-0,59 -0,53 -0,04

-0,45 -0,40 -0,03

142 Fastighetsskatt

-2,49 -2,77 -2,92 -3,19 -3,76 -1,87 -2,08 -2,19 -2,40 -2,82

Summa

-2,49 -2,77 -4,97 -7,38 -8,07 -1,87 -2,08 -3,73 -5,54 -6,03

Ej saldopåverkade avvikelser

Intäkter av tjänst

143 Flyttningsbidrag

144 Värnpliktigas förmåner

145 Socialbidrag

3,86 4,50 4,71 5,07 4,70 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

146 Barnbidrag m.m.

10,25 10,93 12,17 10,71 11,18 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

147 Bidragsförskott

1,75 2,12 2,29 2,30 1,75 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

148 Särsk. bidrag till arbetslösa

149 Handikappersättning m.m.

0,75 1,00 1,22 1,23 1,23 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

150 Bidrag till adoption

0,02 0,03 0,03 0,03 0,03 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

151 Engångsbidrag vid arbetsplacering av flyktingar

152 Bostadstillägg pensionärer BTP

3,53 4,21 4,07 3,90 4,04 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

153 Bostadsbidrag

3,79 4,25 4,70 4,35 3,10 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

154 Studiebidrag

3,17 3,93 4,14 5,48 6,77 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

155 Ensamståendebidrag

0,76 u

0,00 u

156 Andra transfereringar enl LAF

Summa

27,89 30,96 33,33 33,06 32,80 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Kostnader i tjänst, allmänna avdrag

157 Särskilt grundavdrag pensionärer

13,93 15,26 16,04 16,45 16,33 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Tilläggspensionsavgift

158 Sjukpenning

2,23 2,40 2,48 2,21 2,07 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

159 Föräldrapenning

2,48 2,43 2,34 2,00 2,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

160 Vårdbidrag

161 Dagpenning

5,24 5,36 5,24 5,26 5,05 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

162 Kontant arbetsmarknadsstöd

0,26 0,29 0,39 0,33 0,26 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

163 Utbildningsbidrag

1,65 1,68 1,31 1,37 1,37 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

164 Vuxenstudiebidrag

165 Delpension

0,34 0,35 0,32 0,25 0,17 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

166 Dagpenning reputbildning

167 Utbildningsbidrag för doktorander

0,02 0,02 0,02 0,02 0,02 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

168 Timersättning komvux, särvux och sfi 0,01 0,01 0,01 0,02 0,01 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

169 Arbetsskada, livränta

1,41 0,98 0,82 0,77 0,74 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

170 Startbidrag egen rörelse

171 Ersättning för närståendevård

172 Beskattade förmåner egenföretagare

Summa

13,64 13,52 12,94 12,23 11,69 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Arbetsskadeförsäkring

173 Statens lönesumma

0,60 0,59 0,29 u

0,00 0,00 0,00 u

Summa saldopåverkande avvikelser exkl. punktskatter

70,98 108,82 88,54 101,76 103,13 52,50 79,59 62,88 72,79 73,00

Summa saldopåverkande avvikelser inkl. punktskatter 1995-97

115,15 131,59 136,11

82,83 95,14 97,35

Summa ej saldopåverkande avvikelser

56,06 60,32 62,60 61,74 60,83 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Summa skatteavvikelser exkl. punktskatt 127,04 169,14 151,14 163,50 163,96 52,50 79,59 62,88 72,79 73,00

Summa skatteavvikelser inkl. punktskatt

177,74 197,24 199,13

82,83 95,14 97,35

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

Bilagetabell 2

FÖRDELNING PÅ UTGIFTSOMRÅDE

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

2. Samhällsekonomi och statsförvaltning

40 Avgifter VPC

0,08 0,07 0,04 0,03 0,03 0,06 0,05 0,03 0,02 0,02

Summa

0,08 0,07 0,04 0,03 0,03 0,06 0,05 0,03 0,02 0,02

varav saldopåverkande avvikelser

0,08 0,07 0,04 0,03 0,03 0,06 0,05 0,03 0,02 0,02

6. Totalförsvaret

144 Värnpliktigas förmåner

166 Dagpenning reputbildning

Summa

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

varav saldopåverkande avvikelser

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

8. Invandrare och flyktingar

12 Ersättning p.g.a. politisk förföljelse

151 Engångsbidrag vid arbetsplacering av flyktingar

Summa

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

varav saldopåverkande avvikelser

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

15 Arbetsgivares utgifter för personalsjukvård

0,40 0,41 0,43 u

0,24 0,24 0,24 u

96 Läkemedel

0,83 0,87 0,89 0,91 0,97 0,62 0,65 0,67 0,68 0,72

145 Socialbidrag

3,86 4,50 4,71 5,07 4,70 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

156 Andra transfereringar enl LAF

171 Ersättning för närståendevård

Summa

5,09 5,79 6,04 5,98 5,67 0,86 0,89 0,91 0,68 0,72

varav saldopåverkande avvikelser

1,23 1,28 1,32 0,91 0,97 0,86 0,89 0,91 0,68 0,72

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

13 Ersättning till neurosedynskadade

149 Handikappersättning m.m.

0,75 1,00 1,22 1,23 1,23 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

158 Sjukpenning

2,23 2,40 2,48 2,21 2,07 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

160 Vårdbidrag

169 Arbetsskada, livränta

1,41 0,98 0,82 0,77 0,74 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

172 Beskattade förmåner egenföretagare

Summa

4,39 4,38 4,51 4,21 4,04 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

varav saldopåverkande avvikelser

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

11 Pensionskostnader för arbetstagare

2,62 4,69 5,35 6,63 6,70 1,73 3,02 3,40 4,14 4,13

25 Avdrag för pensionspremier

0,62 0,59 0,56 0,62 0,61 0,37 0,34 0,31 0,34 0,32

47 Avsättning till personalstiftelser (pension)

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

64 Avkastningsskatt

10,20 12,37 10,67 12,39 9,65 8,95 10,99 7,96 9,09 7,09

152 Bostadstillägg pensionärer BTP

3,53 4,21 4,07 3,90 4,04 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

157 Särskilt grundavdrag pensionärer

13,93 15,26 16,04 16,45 16,33 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

165 Delpension

0,34 0,35 0,32 0,25 0,17 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Summa

31,23 37,46 37,02 40,24 37,49 11,05 14,36 11,67 13,57 11,54

varav saldopåverkande avvikelser

13,43 17,65 16,58 19,64 16,96 11,05 14,36 11,67 13,57 11,54

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

146 Barnbidrag m.m.

10,25 10,93 12,17 10,71 11,18 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

147 Bidragsförskott

1,75 2,12 2,29 2,30 1,75 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

150 Bidrag till adoption

0,02 0,03 0,03 0,03 0,03 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

153 Bostadsbidrag

3,79 4,25 4,70 4,35 3,10 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

155 Ensamståendebidrag

0,76 u

0,00 u

159 Föräldrapenning

2,48 2,43 2,34 2,00 2,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Summa

19,06 19,76 21,52 19,39 18,07 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

varav saldopåverkande avvikelser

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

14 Kontantunderstöd av arbetslöshetsnämnd

73 Erkända arbetslöshetskassor m.m.

148 Särsk. bidrag till arbetslösa

161 Dagpenning

5,24 5,36 5,24 5,26 5,05 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

162 Kontant arbetsmarknadsstöd

0,26 0,29 0,39 0,33 0,26 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Summa

5,50 5,65 5,63 5,59 5,31 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

varav saldopåverkande avvikelser

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

14. Arbetsmarknad och arbetsliv

17 Förmån av fri resa anställningsintervju

19 Förmån av fri utbildning vid personalavveckling m.m.

78 Lag om tillf avvikelse från lagen om soc.avg

1,58 2,37 2,08 2,40 u 1,22 1,78 1,56 1,80 u

79 Anställningsstöd GAS/RAS

2,33 0,80 0,40 u

1,75 0,60 0,30 u

143 Flyttningsbidrag

170 Startbidrag egen rörelse

Summa

1,58 4,71 2,88 2,80 0,00 1,22 3,53 2,16 2,10 0,00

varav saldopåverkande avvikelser

1,58 4,71 2,88 2,80 0,00 1,22 3,53 2,16 2,10 0,00

16. Utbildning och universitetsforskning

6 Kostnadsersättning personal SIPRI

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

7 Kostnadsersättning till utländska forskare

100 Ej subv utbildning

0,09 0,10 0,10 0,10 u 0,07 0,07 0,08 0,08 u

154 Studiebidrag

3,17 3,93 4,14 5,48 6,77 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

163 Utbildningsbidrag

1,65 1,68 1,31 1,37 1,37 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

164 Vuxenstudiebidrag

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

167 Utbildningsbidrag för doktorander

0,02 0,02 0,02 0,02 0,02 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

168 Timersättning komvux, särvux och sfi 0,01 0,01 0,01 0,02 0,01 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

Summa

4,94 5,73 5,59 6,99 8,17 0,07 0,07 0,08 0,08 0,00

varav saldopåverkande avvikelser

0,09 0,10 0,10 0,10 0,00 0,07 0,07 0,08 0,8 0,00

17. Kultur, medier, trossamfund och fritid

21 Underskott i litterär m.m. verksamhet

54 Upphovsmannakonto

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

71 Akademier m.m.

74 Ideella föreningar

75 Kyrkor

0,17 0,17 0,19 0,19 0,19 0,12 0,12 0,13 0,13 0,13

81 Utländska artister

0,04 0,04 0,05 0,04 0,05 0,04 0,04 0,04 0,04 0,04

83 Ersättning till idrottsutövare

84 Bidrag från Sveriges författarfond

0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00

87 TV-licenser

1,64 1,72 1,77 1,81 1,91 1,23 1,29 1,33 1,36 1,42

88 Allmänna nyhetstidningar

2,23 2,32 2,39 u

1,67 1,74 1,80 u

89 Periodiska medl.blad m.m.

90 Annan periodisk publikation

92 Upphovsrätter

0,05 0,05 0,05 0,05 u 0,04 0,04 0,04 0,04 u

93 Försäljning av bildkonst

94 Biografier

0,18 0,19 0,21 0,11 u 0,14 0,14 0,16 0,08 u

95 Ej subventionerad teater, konserter m.m. 0,17 0,18 0,19 0,19 u 0,13 0,14 0,14 0,14 u

97 Lotterier

3,25 3,41 3,91 3,99 4,20 2,44 2,56 2,93 3,00 3,11

99 Idrottsevenemang

0,04 0,04 0,04 0,04 u 0,03 0,0 0,03 0,03 u

105 Skidliftar

0,04 0,08 0,08 0,09 0,09 0,03 0,06 0,06 0,07 0,07

107 Allmänna nyhetstidningar

1,77 1,87

1,32 1,38

108 Biografföreställningar

0,09 0,20

0,07 0,15

109 Konserter, teatrar m.m.

0,21

0,15

110 Kommersiell idrott

0,31

0,23

111 Upphovsrätter

0,01

0,01

112 Lotterier och idrottsevenemang

0,05 0,05 0,06 0,06 0,06 0,04 0,04 0,04 0,04 0,04

Summa

7,86 8,25 8,94 8,43 9,10 5,91 6,20 6,70 6,32 6,73

varav saldopåverkande avvikelser

7,86 8,25 8,94 8,43 9,10 5,91 6,20 6,70 6,32 6,73

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

39 Bostadskooperationens garantifond

0,03 u

0,02 u

57 Avkastning småhus

15,17 16,21 16,71 7,80 7,92 10,62 11,34 11,69 5,46 5,54

58 Avkastning bostadsrätter

3,39 6,46 6,60 4,33 4,48 2,37 4,52 4,62 3,03 3,14

61 Uppskov reavinstbeskattning fastigheter 0,43 1,64 1,64 1,64 1,64 0,30 1,15 1,15 1,15 1,15

70 ROT-reduktioner

1,36 3,35 0,00 2,66 4,05 1,02 2,52 0,00 2,00 3,00

86 Försäljning av tomtmark och byggnader 0,12 0,12 0,12 0,12 0,12 0,09 0,09 0,09 0,09 0,09

113 Tidpunkt för inbetalning i byggnadsrörelse

0,67 0,43 0,32 0,27 0,27 0,51 0,32 0,24 0,20 0,20

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

138 Ränteutgifter bostadsrättsföreningar -4,24 -2,85 -2,85 -2,85 -2,85 -2,97 -1,99 -1,99 -1,99 -1,99

142 Fastighetsskatt

-2,49 -2,77 -2,92 -3,19 -3,76 -1,87 -2,08 -2,19 -2,40 -2,82

Summa

14,43 22,59 19,62 10,78 11,87 10,09 15,87 13,61 7,54 8,31

varav saldopåverkande avvikelser

14,43 22,59 19,62 10,78 11,87 10,09 15,87 13,61 7,54 8,31

19. Regional utjämning och utveckling

36 Bidrag till regional utvecklingsfond

77 Lag om nedsättning av socialavgifter

0,61 0,67 0,72 0,63 0,57 0,47 0,50 0,54 0,47 0,42

118 Elförbrukning i norrlandskommuner

0,74 0,81 0,82

0,55 0,60 0,60

Summa

0,61 0,67 1,45 1,44 1,38 0,47 0,50 1,09 1,07 1,02

varav saldopåverkande avvikelser

0,61 0,67 1,45 1,44 1,38 0,47 0,50 1,09 1,07 1,02

20. Allmän miljö- och naturvård

121 Skattebefrielse biobränslen

3,76 4,58 5,69

2,82 3,43 4,21

141 Försäljningsskatt på motorfordon

-0,59 -0,53 -0,04

-0,45 -0,40 -0,03

Summa

3,17 4,05 5,65

2,38 3,04 4,18

varav saldopåverkande avvikelser

3,17 4,05 5,65

2,38 3,04 4,18

21. Energi

38 Kärnkraftsanläggning

0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01

119 Skatt på el för gas- värme- vatten- och elförsörjning

0,34 0,37 0,38

0,25 0,28 0,28

120 Differentierat skatteuttag på fossila bränslen

2,38 3,20 3,94

1,78 2,40 2,91

122 Bidrag till värmeverk med 9 öre/kWh

0,47 0,37 u

0,35 0,28 u

123 Halvt avdrag för allmän energiskatt på bränsle

0,13 0,13 0,14

0,10 0,10 0,10

124 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft

0,53 1,30 0,87

0,40 0,97 0,64

132 Bränsle som åtgår vid produktion av elkraft, CO2-skatt

0,31 0,66 0,62

0,23 0,49 0,46

135 Undantag från svavelskatt

1,33 1,60 1,76

1,00 1,20 1,30

139 Skatt på viss elektrisk kraft

-1,28 -2,19 -2,19

-0,96 -1,64 -1,64

140 Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk

-0,18 -1,47 -2,08

-0,13 -1,10 -1,54

Summa

0,01 0,01 4,04 3,99 3,44 0,01 0,01 3,03 2,98 2,52

varav saldopåverkande avvikelser

0,01 0,01 4,04 3,99 3,44 0,01 0,01 3,03 2,98 2,52

22. Kommunikationer

91 Internationell personbefordran

0,22 0,23 0,24 0,25 0,26 0,17 0,18 0,18 0,18 0,19

98 Postbefordran

0,60 0,10 u

0,45 0,08 u

104 Persontransporter

1,42 2,36 2,44 2,49 2,64 1,06 1,77 1,83 1,87 1,95

106 Postbefordran

0,55 u

0,42 u

115 Skatt på diesel

7,24 7,95 8,04

5,43 5,96 5,95

116 Skattebefrielse bandrift

1,27 1,34 1,43

0,95 1,00 1,05

117 Skattebefrielse inrikes sjöfart

0,42 0,44 0,47

0,32 0,33 0,34

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

mdkr (u = upphört)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

131 Skattebefrielse för inrikes sjöfart, CO2skatt

0,10 0,11 0,11

0,08 0,08 0,08

Summa

2,24 3,24 11,72 12,58 12,94 1,68 2,45 8,79 9,43 9,57

varav saldopåverkande avvikelser

2,24 3,24 11,72 12,58 12,94 1,68 2,45 8,79 9,43 9,57

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

27 Uttag av bränsle m.m.

0,61 0,63 0,71 0,76 0,78 0,34 0,35 0,38 0,40 0,41

28 Avverkningsrätt till skog

30 Avgångsvederlag till jordbrukare

32 Anläggning av skog m.m.

0,23 0,23 0,24 0,31 0,31 0,18 0,17 0,18 0,23 0,23

33 Skogsavdrag

46 Skogskonto

0,06 0,07 0,07 0,08 0,08 0,05 0,05 0,05 0,06 0,06

114 Ingående skatt på jordbruksarrende

126 Bränsleförbrukning inom växthusnäringen

0,06 0,08 0,09

0,04 0,06 0,07

128 Elförbrukning inom växthusnäringen

0,19 0,22 0,27

0,14 0,16 0,20

134 Bränsleförbrukning inom växthusnäringen, CO2-skatt

0,12 0,11 0,04

0,09 0,09 0,03

Summa

0,90 0,93 1,39 1,56 1,57 0,57 0,57 0,88 1,00 1,00

varav saldopåverkande avvikelser

0,90 0,93 1,39 1,56 1,57 0,57 0,57 0,88 1,00 1,00

24. Näringsliv

10 Tjänsteinkomster utländska fartyg

20 Löneunderlag i fåmansaktiebolag

0,26

0,16

26 Kvittning av underskott i aktiv näring

0,00 0,04 0,00 0,04 0,06 0,00 0,02 0,00 0,02 0,03

29 Näringsbidrag

31 Avyttring av näringsfastighet och liknande

34 Substansminskning

37 Nedskrivning av lager och pågående arbete

0,06 0,05 0,07 0,07 0,05 0,05 0,04 0,05 0,05 0,04

42 Koncernbidragsdispens

43 Skadeförsäkringsföretag

0,39 0,47 0,52 0,52 0,54 0,30 0,35 0,39 0,39 0,40

45 Hypoteksbank, -kassa m.m.

0,01 0,01 u

0,01 0,01 u

48 Skatteutjämningsreserv

2,62 u

2,02 u

49 Återföring skatteutjämningsreserv

4,01 0,64 0,51 0,42

3,01 0,48 0,38 0,31

50 Annellavdrag

2,36 u

1,82 u

51 Överavskrivning avseende inventarier 1,77 6,76 6,04 6,04 6,27 1,36 5,07 4,53 4,53 4,64

52 Periodiseringsfonder

6,57 6,14 6,17 6,51

4,60 4,42 4,44 4,69

53 Direktavskrivningar

0,76 0,37 2,95 u

0,57 0,28 2,21 u

55 Generationsskifte vid räntefördelning

56 EU-bidrag

66 Riskkapitalavdrag

0,59 0,00

0,41 0,00

72 Företagarförening m.m.

80 Nedsättning inriktning mindre företag

5,47

4,05

82 Ersättning skiljemannauppdrag

102 Serveringstjänster

1,10 1,15 u

0,82 0,86 u

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

NAMN PÅ AVVIKELSEN SKATTEAVVIKELSE BRUTTO SKATTEAVVIKELSE NETTO

MDKR (U = UPPHÖRT)

mdkr

1993 1994 1995 1996 1997 1993 1994 1995 1996 1997

103 Rumsuthyrning

0,29 0,48 0,49 0,50 0,52 0,22 0,36 0,37 0,37 0,38

125 Bränsleförbrukning inom industrin, energiskatt

1,93 2,18 2,59

1,45 1,63 1,92

127 Elförbrukning inom industrin

6,21 7,25 9,26

4,66 5,44 6,85

129 Metallurgiavdrag

0,15 0,16 0,25

0,12 0,12 0,18

130 Nedsättning av CO2-skatt för industrin

0,06 0,06 0,27

0,05 0,05 0,20

133 Bränsleförbrukning inom industrin, CO2skatt

3,83 4,28 4,03

2,87 3,21 2,98

Summa

8,60 20,30 26,45 31,32 36,50 6,60 14,89 19,67 23,25 26,83

varav saldopåverkande avvikelser

8,60 20,30 26,45 31,32 36,50 6,60 14,89 19,67 23,25 26,83

30. Generell skatteförmån

9 Tjänsteinkomster vistelse utomlands

41 Dubbelbeskattningsavtal, matching credit

44 Rabatt från ekonomiska föreningar m.m. 0,10 0,11 0,12 0,12 0,08 0,08 0,08 0,09 0,09 0,06

59 Realisationsvinst

4,72 8,64 5,19 6,32 6,42 3,48 6,28 3,80 4,57 4,64

60 Utdelning aktier m.m.

4,57 u

2,93

3,20 u

2,05

62 Uttag av aktier

u

u

65 Avkastningsskatt K-försäkringar

0,37 0,51 0,17 0,18 0,14 0,26 0,36 0,12 0,13 0,10

68 Reaförluster, marknadsnoterade aktier

69 Marknadsnoterade fordringar

76 Ägare av vissa fastigheter

85 Vinstandelsstiftelser

0,10 0,10 0,10 0,10 u 0,10 0,10 0,10 0,10 u

101 Livsmedel

5,44 5,70 5,89 21,10 20,54 4,08 4,28 4,41 15,83 15,20

173 Statens lönesumma

0,60 0,59 0,29 u

0,00 0,00 0,00 u

Summa

11,33 20,22 11,76 27,82 30,12 8,00 14,30 8,51 20,72 22,06

varav saldopåverkande avvikelser

10,73 19,63 11,47 27,82 30,12 8,00 14,30 8,51 20,72 22,06

301. Generell skatteförmån till hushåll

1 Stipendier

2 Hittelön

3 Ersättning för blod m.m.

0,02 0,02 0,02 0,03 0,03 0,01 0,01 0,02 0,02 0,02

4 Intäkter vid försäljning av vilt växande bär

5 Utlandstillägg

8 Utlandstraktamente

0,00 u

0,00 u

16 Personalrabatter m.m.

18 Eu-parlamentarikers rese- och kostnadsersättningar

22 Avdrag för dubbel bosättning

0,58 0,60 0,66 0,68 0,70 0,35 0,35 0,37 0,37 0,37

23 Avdrag för resor till och från arbetet

5,88 6,15 5,28 5,41 5,55 3,53 3,57 2,94 2,94 2,95

24 Avdrag för hemresor

35 Avdrag till arbetsresor, näringsidkare

63 Allemansfond

0,42 0,55 0,71 0,73 u 0,30 0,39 0,50 0,51 u

67 Konsumtionskrediter

136 Ränteutgifter - 21 % reduktion

-0,21 -0,26 -0,26 -0,26 -0,26 -0,15 -0,19 -0,19 -0,19 -0,19

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 4

137 Begränsning kapitalreduktion

0,00 -0,44 -0,44 -0,44 -0,44 0,00 -0,31 -0,31 -0,31 -0,31

Summa

6,69 6,61 5,97 6,14 5,58 4,04 3,83 3,33 3,34 2,84

Bilaga 5

Ett hållbart Sverige

.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 5

Ett hållbart Sverige

1. Samanfattning

Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling. Den ekologiska hållbarheten kan också bidra till fler arbeten, tillväxt och en ökad konkurrenskraft. De åtgärder som redovisas nu är ett viktigt steg. Regeringen återkommer med konkretiseringar och ytterligare förslag i höstens budgetproposition och i bland annat en miljöpolitisk proposition våren 1998.

I regeringsförklaringen den 17 september 1996 underströk statsministern att ”Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologisk hållbar utveckling”.

Regeringen beslöt den 21 januari 1997 att tillsätta en delegation för en ekologiskt hållbar utveckling. I delegationen ingår statsråden Anna Lindh, ordförande, Ylva Johansson, Ulrica Messing, Annika Åhnberg och Thomas Östros.

Delegationens första uppgift har varit att inför den ekonomiska vårpropositionen föreslå ett investeringsprogram för ekologisk hållbarhet samt en gemensam plattform för det fortsatta arbetet.

Under arbetet har delegationen haft nytta av förslag och idéer från organisationer, kommuner, statliga myndigheter, pågående utredningar som bland annat Agenda 21-kommittén och Kretsloppsdelegationen, samt från enskilda personer.

Delegationen lämnade sina förslag 1997-03-21. Regeringen gör följande bedömningar med anledning av delegationens förslag.

En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag klarar våra behov utan att äventyra förutsättningarna för framtida generationer. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janerio 1992 betonade sambandet mellan social, kulturell, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Ekonomisk utveckling, en rik kultur och social välfärd måste gå hand i hand med skydd av miljön och hushållning med naturresurserna.

Vi i de rikare länderna har ett särskilt ansvar. Trots att vi utgör en begränsad andel av jordens befolkning så står vi för huvuddelen av den globala belastningen på miljö och naturresurser. Vi har också de största möjligheterna att ändra livsstil och teknik eftersom vi kommit längst i ekonomisk utveckling och social välfärd. För oss är den nya stora uppgiften inför 2000-talet att utveckla den ekologiska hållbarheten.

Levnadsstandarden i Asien och vissa andra delar av världen beräknas öka mycket kraftigt under de närmaste 25 åren. Därmed ökar också resursanvändningen och påverkan på miljön. Det finns beräkningar som visar att dagens resursanvändning behöver bli tio gånger mer effektiv för att en växande världsbefolkning om 25-50 år skall kunna leva på en rimlig nivå. Det är en stor utmaning.

I regeringsförklaringen den 17 september 1996 underströk statsministern att ”Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling”. I grunden handlar det om tre saker: skyddet av miljön, en hållbar försörjning och en effektiv användning av jordens resurser.

Övergripande mål för ett ekologiskt hållbart samhälle kan formuleras så här:

Skyddet av miljön: Utsläppen av föroreningar

skall inte skada människans hälsa eller överskrida naturens förmåga att ta emot eller bryta ner dem. Naturligt förekommande ämnen skall användas på ett sådant sätt att de naturliga kretsloppen värnas.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 5

Naturfrämmande hälso- och miljöskadliga ämnen bör på sikt inte få förekomma i miljön. Den biologiska mångfalden skall bevaras och värdefulla kulturmiljöer skyddas.

Effektiv användning: Användningen av energi och

andra naturresurser skall bli mycket effektivare än den är i dag. Flödena av energi och material kan därmed begränsas så att de är förenliga med en hållbar utveckling. Samhällsplanering, teknikutveckling och investeringar skall därför också inriktas på resurssnåla processer och produkter.

Hållbar försörjning: Ekosystemens långsiktiga

produktionsförmåga måste säkras. Så långt som möjligt skall försörjningen baseras på ett långsiktigt hållbart nyttjande av förnybara resurser. Det betyder att användningen av resurser inte långsiktigt kan överskrida den takt med vilken naturen skapar nya och att material bör återvinnas i ett kretslopp. Vi skall hushålla med icke förnybara resurser och kontinuerligt sträva efter att utveckla förnybara ersättningar.

Detta kräver en ny helhetssyn på framtiden där vi tar till vara människors engagemang och teknikens möjligheter. Ett ekologiskt hållbart samhälle kan inte bara finnas i ett land. Problemen och lösningarna är sammanflätade över nationsgränserna. Därför behövs både ett aktivt nationellt och internationellt arbete.

Sverige har särskilt goda förutsättningar att gå före. Miljöfrågorna blev aktuella tidigt i vårt land. En rad insatser har redan gjorts för att förbättra miljön och hushålla med naturresurserna. I dag finns ett starkt och brett engagemang för hållbar utveckling. Det lokala Agenda 21-arbetet har redan visat hur demokratin kan vitaliseras av arbetet. Stora delar av näringslivet ser ekologisk hållbarhet både som en nödvändighet och som en affärsmöjlighet. Vi arbetar aktivt både i Europa och globalt för en hållbar utveckling.

Arbetet för ekologisk hållbarhet är alltså inte bara viktigt för att framtida generationer skall få ett bra liv. Det skapar också mängder av nya möjligheter. Länder som ligger långt framme i utvecklingen kan dra nytta av de nya marknader som öppnar sig för miljöanpassade lösningar. Därmed kan tillväxt och konkurrenskraft stärkas och nya arbeten skapas. Åtgärder för att stimulera investeringar i ekologisk hållbarhet kan också skapa nya arbetstillfällen. Det spännande med den ekologiska hållbarheten som framtidsprojekt är att dra nytta av alla dessa möjligheter. Det förutsätter ett nära samspel mellan politiken på olika områden och mellan samhällets olika aktörer.

Hushållning med naturresurserna, omsorg om miljön och social rättvisa är också nödvändiga förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling. Samtidigt är en sund ekonomi en förutsättning för en ekologiskt hållbar utveckling. Den sociala välfärden förutsätter att vi motverkar växande klyftor och

skillnader i samhället. Därför är låg arbetslöshet, social trygghet, bra bostadsområden och en god utbildning centrala element. Ett utvecklande arbete som ger utrymme för en rik fritid är centralt för människors engagemang i miljöfrågorna. Kvinnor och män skall ha samma möjligheter till goda livsvillkor och förutsättningar att delta i samhällsarbetet.

En hållbar utveckling innehåller en varsam förvaltning och utveckling av det arv vi fått från generationer före oss, men måste också knyta an till kulturens roll i vardagslivet. En god ekonomisk, social och kulturell utveckling skapar förutsättningar för människor att engagera sig i arbetet för ett ekologiskt hållbart samhälle.

För att Sverige skall nå en ekologiskt hållbar utveckling krävs aktiva åtgärder för att påverka samhället. Knappheten på ändliga resurser och växande miljöproblem kommer visserligen att på sikt driva fram en anpassning och omvandling, men det skulle hela tiden ske i efterhand sedan betydande skador på miljön uppkommit eller knapphet på resurser drivit fram kriser och konflikter på olika håll i världen. Därför behövs en aktiv politik både i staten och kommunerna för att främja en ekologiskt hållbar utveckling. Marknadskrafterna kan bidra till en positiv utveckling, men de kan inte ensamma lösa problemen.

Målen för en god miljö, en effektiv användning av resurser och en hållbar försörjning är vägledande för detta arbete. Ekosystemen skall brukas på sätt som vare sig hotar deras långsiktiga produktionsförmåga eller den biologiska mångfalden. Redan inom en generation bör betydande framsteg kunna nås. Regionala miljöproblem som försurning och övergödning bör vara lösta och fungerande kretslopp etablerade för de flesta material. Energianvändningen bör ha blivit mycket mer effektiv och förnybara resurser användas i betydligt större utsträckning. Den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna bör ha tagit en riktning som är förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling.

Inom fem till tio år bör vi ha tagit flera viktiga steg på vägen. Ambitionen är att industriutsläppen är nere i nivåer som inte skadar miljön. Processer och produkter bör i högre grad utformas så att de inte skadar miljön i någon del av varukedjan och så att de kan återvinnas i ett kretslopp. Investeringar i ekologisk hållbarhet bör ha gett mätbara effekter i effektivare energianvändning och bättre miljö. En ökad kvalitet och ett vidgat kretsloppsperspektiv inom arkitektur och formgivning bör ha förlängt pro-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 5

duktcyklerna och skapat förutsättningar för en god bebyggelsemiljö. Bruket av biologiska resurser bör vara uthålligt och bidra till att bevara den biologiska mångfalden. Den kommunala planeringen bör ge samlade bedömningar för en ekologiskt hållbar utveckling både i våra tätorter och på landsbygden. Distansarbete med hjälp av informationsteknik har visat sig ha positiva miljöeffekter. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning kring hur distansarbete kan stimuleras och utvecklas. Det bör finnas en god kunskap om vad som behövs för en ekologiskt hållbar utveckling, och ett brett engagemang i arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige. Alla viktigare beslut bör analyseras från ett hållbarhetsperspektiv och EU bör ha hållbar utveckling som ett övergripande mål.

Vi har ett gemensamt ansvar för att vidta de åtgärder som behövs för att utvecklingen skall gå i denna riktning. Politikens uppgift är till stor del att skapa förutsättningar för och uppmuntra ett handlande som är förenligt med en ekologiskt hållbar utveckling. Det är viktigt att vi väljer de åtgärder som ger störst nytta i förhållande till kostnaderna och att vi väger nyttan mot kostnaden, liksom att vi analyserar alternativa möjligheter att nå målen.

Miljöföroreningarna känner inga nationella gränser. Den långsiktiga försörjningen med naturresurser är i stor utsträckning en global fråga. Råvaror och produkter säljs ofta på en global marknad. Den svenska ekonomin är nära sammanflätad med ekonomin i de övriga EU-länderna. Omställningen av Sverige till ekologisk hållbarhet förutsätter därför att kraven på ekologisk hållbarhet också får genomslag i andra länder. Allt detta är skäl för att Sverige skall vara pådrivande internationellt för en ekologiskt hållbar utveckling. Men det förutsätter också att vi går före nationellt så att vi är trovärdiga när vi skall påverka andra, och att vi lär av andras exempel när de har kommit längre än vi.

Det är nu dags att redovisa den ökade bredd i insatserna och det ökade tempo i omställningen som svarar mot dessa ambitioner. I avsnitt 2 redovisas inriktningen på ett aktivt nationellt och internationellt arbete.

2. Inriktningen på arbetet för ekologisk hållbarhet

En ekologiskt hållbar samhällsutveckling förutsätter ett samhällsengagemang med både bredd och djup där alla i samhället känner delaktighet och ansvar. Arbetet skall knyta an till det folkrörelsearbete som pågår och ge oss alla som medborgare och konsumenter verktygen för att göra medvetna val som bidrar till hållbarheten. Det gäller att uppmuntra marknadens egna drivkrafter och att alla delar av

samhället medverkar. Arbetet inom berörda utgiftsområden kommer att följas upp i varje års budgetproposition. Den gemensamma strategin kommer att redovisas årligen och utvecklas i en särskild skrivelse i samband med budgetpropositionen. I avsnitt 2.1 redovisar vi en första genomgång av styrmedel för ekologisk hållbarhet.

Kompetens, kunnande och realkapitalets utformning har en avgörande betydelse för den ekologiska hållbarheten. Därför är det viktigt att påverka och öka investeringar i kunnande och realkapital i en riktning som gynnar ekologisk hållbarhet. Det gäller utbildning och forskning liksom industri, lokaler, bostäder, och infrastruktur som transportsystem, avfalls- och avloppssystem samt energiförsörjning. Förändringar av realkapitalet tar tid. Det är därför viktigt att investeringsprogrammen påbörjas så tidigt som möjligt och att de är långsiktiga. Det är viktigt att de nyinvesteringar i infrastruktur som genomförs är anpassade till ekologisk hållbarhet, så att behoven av framtida ombyggnader minskar. Utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle innebär också stora möjligheter för en miljödriven utveckling av näringslivet. I avsnitt 2.2 redovisas vissa nationella insatser för investeringar i ekologisk hållbarhet och i avsnitt 2.3 föreslås ett program för lokala investeringar i vilket kommunerna har en viktig roll.

I avsnitt 2.4 beskrivs de långsiktiga effekterna.

2.1. Styrmedel för ekologisk hållbarhet

Hänvisningar till S2-1

2.1.1. Allmänt om styrmedel och incitamentsstrukturer

Ett ekologiskt hållbart samhälle formas genom insatser på många nivåer och av många aktörer. Statens roll är att skapa förutsättningar för alla att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling. Det arbete som redan pågår kommer att leda till betydande förbättringar. Men det behövs också skärpta styrmedel och incitament som styr i rätt riktning.

Mål och indikatorer är centrala för arbetet och skall utvecklas vidare. Det behövs tydliga mål och program för arbetet inom varje berört samhällsområde.

Lagstiftningen måste utvecklas vidare. Regeringens kommande förslag till miljöbalk är centralt i detta avseende.

Ekonomiska styrmedel kan bidra till kostnadseffektiva lösningar och bör användas i större utsträckning. Incitament som styr i felaktig riktning bör ses över. Därmed kan marknadens kraft användas mer effektivt. Särskilda kriterier kan kopplas till statliga stöd till exempelvis byggande. Insatser för kompetens och kunnande har stor betydelse för det fortsat-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 5

ta arbetet, liksom utvecklingsarbete för att omsätta forskningsresultat till praktiskt tillämpbara produkter och system. Den fysiska planeringen är också ett viktigt instrument.

Framgång i arbetet förutsätter att alla berörda samhällsområden bidrar. Därför behövs utvecklade program för varje område av betydelse. Dessa program bör redovisas i samband med budgetpropositionen. Det är också viktigt att regeringens förslag inom berörda områden både bidrar till målen för det aktuella området och till ekologisk hållbarhet. Hållbarhetsbeskrivningar är ett viktigt instrument för att underlätta detta. Staten bör vidare vara ett föredöme för ekologisk hållbarhet i sin egen verksamhet. Den offentliga upphandlingen är i detta sammanhang ett viktigt verktyg.

Ett aktivt internationellt arbete är nödvändigt. Hållbarhetsfrågorna bör drivas inom EU och särskild uppmärksamhet ägnas EU:s regeringskonferens och kommande utvidgning. Sverige skall ha en pådrivande roll även i det globala arbetet.

I det följande aviseras ett antal initiativ inom dessa områden.

2.1.2. Mål och indikatorer för en ekologiskt hållbar utveckling

Det är angeläget att kunna följa och värdera om samhällsutvecklingen i stort är ekologiskt hållbar och vilka framsteg som görs. Det kräver ett bredare perspektiv än de nuvarande miljömålen. Därför bör indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling utarbetas och användas i den föreslagna årliga redovisningen till riksdagen. Indikatorerna bör inte vara fler än att de på ett enkelt och informativt sätt visar riktningen på utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. Indikatorerna bör tas fram utifrån befintlig statistik och så långt möjligt samordnas med indikatorer som används i andra länder för att möjliggöra internationell jämförelse. USA, Nederländerna och Storbritannien är exempel på länder där man arbetat med indikatorer för hållbar utveckling, som är bredare än miljömål i vanlig bemärkelse.

Miljömål syftar till att styra miljöarbetet med avseende på önskat miljötillstånd respektive nödvändiga åtgärder. Regeringen har i regleringsbrev för 1997 och i särskilt beslut i februari givit Naturvårdsverket i uppdrag att revidera de befintliga miljömålen och lämna förslag till nya och förbättrade miljömål. Vidare har ett antal sektorsmyndigheter redan utvecklat sektorsmål eller fått i uppdrag att göra det och regeringen avser att ge uppdraget till fler sektorsmyndigheter. Naturvårdsverket har fått till uppgift att samordna arbetet med sektormålen. Arbetet med indikatorer är dock bredare än dessa uppdrag och kräver delvis andra former. Regeringen avser därför ge Miljövårdsberedningen uppgiften att i nära

samarbete med Naturvårdsverket pågående arbete ta fram förslag till indikatorer. Kunskap och erfarenheter från pågående verksamheter av liknande karaktär inom t.ex. KI, SCB och SNV bör tas tillvara.

2.1.3. Ekonomiska styrmedel

Ekonomiska styrmedel har med stor framgång använts i den svenska miljöpolitiken sedan 1970-talet. Sverige genomförde i och med 1990 års skattereform som första land i Europa en skatteväxling, då ett antal nya miljöskatter infördes och skatten på arbete sänktes. Koldioxidskatten, svavelskatten och kväveoxidavgiften är exempel på ekonomiska styrmedel som uppmärksammats internationellt.

Det finns goda skäl för att även fortsättningsvis använda ekonomiska styrmedel i omställningen till ekologisk hållbarhet. De bidrar till kostnadseffektiva åtgärder, som innebär att hushåll och företag själva bär de samhällsekonomiska kostnaderna av sitt handlande. Därmed kan de ekonomiska styrmedlen skapa förutsättningar för och uppmuntra ett handlande som är förenligt med en ekologiskt hållbar utveckling.

Skatteväxlingsutredningen har analyserat förutsättningarna för en fortsatt skatteväxling. Kommitténs positiva värdering bygger på övertygelsen att skatteväxling är ett verksamt redskap för en ökad miljörelatering av skattesystemet. Värderingen baseras också på bedömningen att vår omvärld kommer att röra sig i samma riktning.

Sverige bör aktivt använda ekonomiska styrmedel i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling och successivt öka skattesystemets miljöstyrande effekt. I övervägandena om förändringarna i skattesystemet kommer bland annat att bedömas hur de kan bidra till den ekologiska hållbarheten och hur de påverkar svenska företags konkurrensförmåga. Regeringen avser att lämna förslag om en avfallsskatt i anslutning till årets budgetproposition.

Det är också angeläget att undvika stöd och subventioner som snedvrider konkurrensen eller motverkar den ekologiska hållbarheten. Regeringen har gett Riksrevisionsverket och Naturvårdsverket i uppdrag att göra en översyn av subventioner som motverkar den ekologiska hållbarheten och på grundval av denna översyn föreslå nödvändiga förändringar.

Vid sidan av skatter och avgifter kan investerarnas möjligheter att lånefinansiera sina investeringar och de villkor som erbjuds på lånemarknaden antas spela stor roll för realiserandet av de investeringsprogram som redovisas i följande avsnitt. Här har den allmänna ekonomiska politiken en avgörande roll genom inverkan på ränteläget.

Bland kreditinstituten finns ett växande intresse för att värdera säkerheter och avväga räntor till

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 5

projektens egenskaper från ekologisk hållbarhetssynpunkt. Även bland försäkringsbolagen finns visst intresse för en motsvarande bedömning vad gäller försäkringsvillkor. Regeringen har i andra sammanhang fört överläggningar med kreditinstituten om en miljöinriktning av deras verksamhet och avser att vidga dessa i de avseenden som aktualiseras av investeringsprogrammet.

2.1.4. Ekologisk anpassning av stödsystem inom bland annat bostadssektorn

En lång rad verksamheter som av olika skäl ges statligt stöd har miljöeffekter och påverkar den ekologiska hållbarheten. Som ett led i att integrera anpassningen till det ekologiska samhället i alla politikområden bör statliga stödformer utformas så att den ekologiska hållbarheten främjas. Ett första viktigt område är stöden till ombyggnad och förbättring av bostäder. Detta ligger i linje med den bostadspolitiska utredningens förslag.

Anpassning av bebyggelsen har en strategisk roll i energiomställningen såväl som i kretsloppsarbetet, och det är därför viktigt att alla ombyggnader och renoveringar som ändå sker genomförs på ett sådant sätt att möjligheterna till energieffektivisering och miljöanpassning utnyttjas. Åtgärderna skall väljas så att varsamhetskravet (PBL 3:10) tillgodoses

Ett antal nyckelkriterier bör därför ställas upp som grund för krav på energieffektivisering, återanvändning av byggnadsmaterial samt användning av miljöanpassade material och produkter. Liknande kriterier har formulerats i Nederländerna. System för miljövärdering av byggnader och byggande är under utveckling och kan också på sikt användas som grund för en differentiering av skatter och bidrag.

2.1.5. Ett rationellt byggande

De beställningar och bygguppgifter som investeringar för ekologisk hållbarhet i bebyggelsen alstrar kommer att i betydande grad bestå av ombyggnader och reinvesteringar. Vid sidan av ett antal stora projekt kan huvuddelen av insatserna väntas ske i små och halvstora sådana.

Den nuvarande branschstrukturen domineras av ett fåtal stora företag. En vital struktur av lokala konsult- och byggföretag med allsidig kompetens skulle stärka konkurrensen. Att stimulera en sådan utveckling ligger i linje med regeringens allmänna småföretagspolitik. Den teknikupphandling Byggkostnadsdelegationen genomför kan antas leda utvecklingen i den här beskrivna riktningen. Ytterligare insatser faller inom såväl Byggkostnadsdelegationens som Småföretagsdelegationens verksamheter. Rege-

ringen avser att vidga delegationernas uppdrag, i syfte att ytterligare påskynda utvecklingen.

2.1.6. Utbildning och forskning

Utbildning är en grundläggande förutsättning för att förverkliga en ekologiskt hållbar utveckling. Det är viktigt att det skapas utrymme inom grundutbildningen för undervisning om miljö- och livsstilsfrågor. Ett ämnesövergripande arbetssätt bör användas för att ge kunskaper om miljöfrågorna.

Folkbildning i studieförbundens regi och med stöd av folkrörelserna har i och mobilisera engagemanget i dessa frågor.

Regeringen avser också att se över examensbeskrivningarna för den högre utbildningen och vid behov vidta ändringar med avseende på miljökunskaper.

Ytterligare forskningsinsatser krävs för att Sverige skall kunna bli ett föregångsland när det gäller en ekologiskt hållbar utveckling. Frågor som rör energioch råvaruförsörjning behöver uppmärksammas. Omvandlingen av naturresurser till nyttigheter behöver effektiviseras inte minst när det gäller infrastuktur och bebyggelse. Vattenanvändning och rening liksom vatten- och avloppssystemens roll för näringsämnenas kretslopp behöver vidareutvecklas. Miljöanpassningen av produktionsprocesserna och av transporter i anslutning till produktionen är en viktig del av omställningen. I forskningspropositionen har aviserats ett uppdrag till Forskningsrådsnämnden att utveckla och konkretisera ett program för forskning som bidrar till en ekologiskt hållbar utveckling.

Mycket av denna forskning försiggår inom andra områden än traditionell miljöforskning. Därför krävs att dessa frågor beaktas i all forskningsplanering.

Det är mycket angeläget att i EU:s femte ramprogram för forskning betona betydelsen av forskning som stöder miljön och en hållbar utveckling.

2.1.7. Fysisk planering

Ekologisk hållbarhet bör vara ett gemensamt mål för all samhällsplanering. Detta innebär en höjning av ambitionsnivån i samhällsplaneringen med krav på delvis nya arbetsformer och ett omfattande utvecklingsarbete. För att arbetet med att ställa om Sverige till hållbar utveckling skall lyckas, krävs helhetssyn i samhällsplaneringen och förmåga att överbrygga sektorsgränser. Behovet av samordning och samverkan gör sig starkt gällande.

Planeringen för infrastrukturens utveckling, regional balans, hushållning med mark- och vattenresurser och skydd av miljön är i stor utsträckning gemen-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 5

samma uppgifter för stat och kommun, medan bebyggelseplaneringen främst är en kommunal uppgift. Länsstyrelserna skall se till att de nationella målen får genomslag i länets utveckling. I Sverige har ansvar och befogenheter i hög grad decentraliserats till kommunerna, men också till regionala organ. Den påbörjade försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning ger möjligheter till ökad förankring av det regionala utvecklingsarbetet.

De flesta kommuner står inför en revidering av översiktsplanerna. Detta arbete bör komma att inspireras av arbetet med lokal Agenda 21. Det är angeläget att den kommunala planeringen utvecklas ytterligare som ett strategiskt instrument för ekologiskt hållbar utveckling.

2.1.8. Redovisningar i budgetpropositionen

Det krävs en rad åtgärder inom samtliga politikområden för att föra Sverige mot ekologisk hållbarhet. Utifrån de övergripande målen för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling skall mål sättas upp för berörda områden och åtgärder för att nå målen utarbetas.

Ambitionen är att i samband med årets budgetproposition presentera ett handlingsprogram för att föra Sverige mot målet ekologisk hållbarhet. Regeringen har redan redovisat förslag som gäller infrastrukturen och energipolitiken i särskilda propositioner. Handlingsprogrammet utvecklas vidare i propositioner om bland annat miljöpolitiken och trafikpolitiken våren 1998.

Omställningen av Sverige är ett arbete som kommer att pågå under lång tid och som utvecklas kontinuerligt. För berörda utgiftsområden avser regeringen därför i kommande års budgetpropositioner kortfattat redovisa i vilken grad uppsatta mål uppnåtts och vilka åtgärder för ekologisk omställning som kommer att vidtas under budgetåret. I anslutning till budgetpropositionen avser regeringen årligen, med början i år, i en särskild skrivelse redovisa utvecklingen av arbetet för att öka den ekologiska hållbarheten i samhället.

2.1.9. Ekologiska hållbarhetsbeskrivningar

Ett bra beslutsunderlag är en förutsättning för ett effektivt arbete för ett hållbart Sverige. Större beslut som påverkar den ekologiska hållbarheten bör föregås av en analys av effekterna på miljö och resursförbrukning. Beaktande av de ekologiska hållbarhetsperspektiven skall därför finnas med som en del i kommitté- och utredningsarbeten som behandlar frågor av betydelse i detta sammanhang. På så sätt

blir det lättare att tidigt uppmärksamma huruvida kommande förslag bidrar till ekologisk hållbar utveckling eller motverkar den. Motverkande effekter är lättare att rätta till under utredningsarbetets gång än i slutskedet av den. Lagda förslag som kan ha betydelse för ekologisk hållbar utveckling bör åtföljas av en redovisning av effekterna på miljö och resursförbrukning. Miljövårdsberedningen kommer att få uppgiften att utveckla en mall för sådana beskrivningar och den nya energimyndigheten bör bidra i de delar som behandlar energieffektivitet.

På motsvarande sätt kommer propositioner av betydelse i detta sammanhang att åtföljas av en ekologisk hållbarhetsbeskrivning. Sverige driver motsvarande krav inom EU:s regeringskonferens vad gäller kommissionens förslag.

2.1.10. Staten ett föredöme för ekologiskt hållbar utveckling

Med stöd av 7§ verksförordningen om att beakta de krav som ställs på verksamheten med hänsyn till miljöpolitiken, finns i dag ett miljöansvar i instruktionerna för ett antal myndigheter med särskilt sektorsansvar för miljön. Verksförordningen kommer att ändras så att hänsynen i stället skall gälla ekologiskt hållbar utveckling. En politik för ekologisk hållbar utveckling är väsentligt vidare än miljöpolitik varför krav på hänsyn bör finnas i fler myndighetsinstruktioner än enbart för de nuvarande myndigheterna med sektorsansvar för miljön. Regeringen avser att återkomma till för vilka myndigheter detta krav skall återspeglas i myndighetsinstruktionerna.

Erfarenheter från andra verksamheter visar att miljöledningssystem kan vara ett ändamålsenligt verktyg för att integrera hänsyn till miljön i det dagliga arbetet. Regeringen har därför i beslut i december 1996 utsett 25 pilotmyndigheter som under år 1997 skall inleda utvecklingen av ett miljöledningssystem. Detta arbete kommer att vidgas till en bredare tillämpning av miljöledningssystem inom de statliga myndigheterna med beaktande av vunna erfarenheter från pilotprojektet.

Redovisning och granskning av hur miljöarbetet har bedrivits utgör en central del av alla miljöledningssystem. Myndigheternas övriga redovisningar rörande ekonomi och effektivitet granskas i dag av Riksrevisionsverket. Regeringen har därför givit Riksrevisionsverket i uppdrag att bland annat föreslå hur myndigheterna skall återrapportera sitt miljöarbete i anslutning till årsredovisningen. Naturvårdsverket gavs i samma beslut ansvaret för att granska miljöeffekter av myndigheternas miljöarbete som följer av miljöledningssystemet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 5

2.1.11. Offentlig upphandling

Den offentliga sektorn köper årligen varor och tjänster för totalt cirka 280 miljarder kronor varav staten för drygt 100 miljarder. Den omfattande offentliga upphandlingen är ett effektivt instrument att påverka utbudet på marknaden så att beståndet av produkter snabbare anpassas till kraven på ekologisk hållbarhet.

Intresset för en miljöanpassad offentlig upphandling finns inom flertalet av EU-länderna. Den danska regeringen har nyligen antagit en handlingsplan för ”grön” politik inom området för offentlig upphandling”. Andra medlemsstater undersöker åtgärder för att främja inköp av ”gröna” varor och tjänster. Dessutom har OECD nyligen presenterat en rekommendation om förbättring av regeringarnas resultat för att skydda miljön, enligt vilken medlemsländerna och i synnerhet regeringarna bör inrätta och genomföra en inköpspolitik av miljövänliga varor och tjänster.

EU:s medlemsländer har i samband med översynen av det femte miljöhandlingsprogrammet preliminärt kommit överens om att göra en översyn av gemenskapens regler för offentlig upphandling så att miljöhänsyn i större utsträckning tas vid tillämpningen av reglerna samtidigt om en sund konkurrens bevaras. Enligt regeringens uppfattning bör översynen ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheterna att ställa krav på miljöanpassade produktionsprocesser.

Genom att ange enhetliga miljökrav för den offentliga upphandlingen minskar belastningen på miljön samtidigt som producenterna får incitament att styra mot miljöanpassade varor och tjänster, vilket på sikt kan bidra till att svenska företags exportmöjligheter ökar. För investeringsprogrammet för ekologisk hållbarhet bör miljökrav ställas vid all upphandling.

Frivilliga miljömärknings- och certifieringssystem, t.ex. den Nordiska Svanmärkningen, kan spela en viktig roll genom att miljökrav ställs vid upphandlingen motsvarande kraven för märkning. Genom en successiv revision av miljömärkningskraven skapas en utvecklingsstimulerande effekt.

Det är angeläget att utnyttja de möjligheter som lagstiftningen ger för att upphandlingen skall gynna utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. Möjligheterna bör också utökas så att grundläggande miljökrav ställs vid all upphandling. Kriterier för ekologisk hållbarhet bör utvecklas så att upphandlingen kan stimulera utvecklingen av materialsnåla och energieffektiva produkter som inte skadar miljön.

På beställning av Miljövårdsberedningen har därför en första vägledningsstrategi för miljöanpassad offentlig upphandling tagits fram under hösten 1996 av Naturvårdsverket, Nämnden för offentlig upphandling och Kemikalieinspektionen. För att den offentliga upphandlingen skall bli pådrivande kraft i arbetet mot ekologisk hållbarhet bör denna succes-

sivt uppdateras med riktlinjer, erfarenheter och exempel från de 25 pilotmyndigheternas arbete med miljöledningsystem, de många initiativ som tas rörande miljöanpassad upphandling av kommuner och landsting samt från det arbete som pågår i andra länder.

I USA tillämpas exempelvis ett intressant system i den federala upphandlingen. Federala organ granskar och rangordnar utbudet av olika utrustningar efter ekologiska egenskaper. De upphandlande myndigheterna har sedan att välja inom den bästa kvartilen av utbudet. Därmed stimuleras företag att ta sig upp i den prioriterade delen av listorna. Den bästa kvartilen flyttas därmed automatiskt upp. Systemet har således en inbyggd utvecklingsstimulerande effekt. Det kan övervägas om liknande system bör prövas i Sverige genom frivilliga överenskommelser och som en del av investeringsprogrammet.

Regeringen har under 1996 tillsatt en Delegation för främjande av miljöanpassad teknik som är resultat av forskningsinsatser eller innovationer. Delegationen skall också medverka till att korta tiden för marknadsintroduktion av miljöanpassade produkter, processer och system.

2.1.12. Det internationella arbetet

En ekologiskt hållbar utveckling förutsätter både ett aktivt nationellt arbete och att vi verkar för att andra länder går i samma riktning. I det europeiska perspektivet gäller det att göra hållbar utveckling till ett övergripande mål för EU, i linje med vad Sverige nu driver i regeringskonferensen. En vitbok för hållbar utveckling - dvs. en genomgång av vad som krävs av EU:s politik på olika områden och vilka nuvarande regler och stöd som behöver ses över - kan vara ett viktigt steg för att få genomslag för detta arbete inom EU. Sverige bör därför verka för att EU:s kommande sjätte åtgärdsprogram för miljön vidgas till en handlingsplan med detta innehåll. Ett sådant arbete med inriktning på resultat år 2001 skulle också kunna bli ett viktigt tema inför Sveriges ordförandeskap.

EU:s utvidgning är en förutsättning för en miljöanpassning i Central- och Östeuropa. Länderna runt Östersjön har mycket gemensamt och det pågående arbetet med en Agenda 21 för Östersjön är centralt för en ekologiskt hållbar utveckling i vårt närområde. Det kommer att kräva betydande förhandlingsinsatser för att ge konkreta resultat. Östersjömiljarden är ett viktigt element.

I ett globalt perspektiv gäller det att omsätta deklarationerna från Riokonferensen i konkret handling. Det är viktigt att de svenska insatserna förutom att de riktas mot miljökonventionerna även riktas mot alla internationella institutioner som bör bidra till en hållbar utveckling. Det måste få genomslag i t.ex. FN:s sektorsorgan, de internationella bankerna och

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 5

världshandelsorganisationen WTO. Det är vidare viktigt att vi kan använda svenskt bistånd som ett gott exempel när vi skall verka för att andra länder och EU också tar ställning för att bistånd i högre grad bör bidra till ekologisk hållbarhet.

2.2. Nationella investeringsprogram

Nationella investeringsprogram för ekologisk hållbarhet inordnas huvudsakligen i respektive utgiftsområde. Sådana program kan i vissa fall bli mest effektiva om de hålls samman tvärs över sektors- och områdesgränser. Regeringen kommer, i samband med budgetpropositionen, att samlat följa upp och redovisa vad som görs inom olika områden.

Hänvisningar till S2-2

2.2.1. Investeringar i ekologisk omställning av byggnader, anläggningar och infrastruktur (”kretsloppsmiljarden”)

En miljard kronor har avsatts till ett femårigt statligt investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling (1997-2001). Medlen skall i första hand användas till kretsloppsanpassning av befintlig bebyggelse och infrastruktur. Med stöd av detta investeringsbidrag kan den nödvändiga renoveringen ges en kretsloppsprofil, vilket samtidigt kan ge positiva sociala effekter.

Exempel på stödberättigade investeringar är åtgärder som minskar, återvinner eller separerar avfall, minskar utsläpp av kväve och fosfor, separerar avloppsvatten eller innebär återanvändning av byggmaterial och kretsloppsanpassad renovering. Som villkor för bidraget gäller att investeringen skall bidra till bättre miljö, ge sysselsättning samt utnyttja ny teknik eller nya arbetsmetoder. Ett viktigt syfte med kretsloppsmiljarden är att ge kommuner, företag och organisationer möjlighet att pröva ny miljöteknik och nya metoder och därigenom driva på utvecklingen mot ekologisk hållbarhet.

En mindre del av anslaget (300 miljoner kronor) disponeras av länsstyrelserna för stöd till mindre investeringar (högst 8 miljoner kronor investeringskostnad) medan huvuddelen fördelas av regeringen.

2.2.2. Energiinvesteringar

Den proposition om omställning av energisystemet som regeringen nyligen lade på riksdagens bord är ett omfattande praktiskt steg i omställningen av Sverige till ett föregångsland för ekologisk hållbarhet.

Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle.

Energipolitiken skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken skall också bidra till ett breddat energi- , miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energianvändning. Energin skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn taget till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall ersättas med effektivisering av elanvändningen, konvertering till förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik.

En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras.

I den energipolitiska propositionen redovisas ett omfattande och konkret program för investeringar inom energiområdet. Möjligheterna att förstärka insatser för ekologisk hållbarhet genom att kombinera sådana investeringar med investeringar som också i andra avseenden ökar den ekologiska hållbarheten bör ofta vara goda.

Regeringen har beräknat totalt 9 miljarder kronor under en sjuårsperiod för genomförandet av programmet.

2.2.3. Infrastrukturprogram

Medel avsätts vidare för ett särskilt nationellt program för infrastrukturutveckling. Programmet avses omfatta ytterligare medel som behövs för vissa infrastruktursatsningar som inte ingår i den ordinarie planeringsramen. Det nationella infrastrukturprogrammet, som omfattar utbyggnad av Botniabanan mellan Nyland och Umeå, fortsatt stöd till Inlandsbanan samt viss finansiering av de båda storstadsöverenskommelserna, presenteras närmare i avsnitt 4.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 5

Hänvisningar till S2-2-3

2.2.4. Insatser för kompetens och kunnande

Effektiva miljöledningssystem blir en allt mer avgörande konkurrensfördel för näringslivet. För att åstadkomma detta krävs insatser från utbildningssektorn. Regeringen återkommer med ytterligare förslag inom det området. Även andra former för kompetenshöjning bör utvecklas i samarbete med näringslivet exempelvis i liknande form som EU:s mål 4-stöd.

2.3. Lokala investeringsprogram

En lokalt förankrad verksamhet krävs om arbetet med att föra in den ekologiska dimensionen i samhällsbygget skall lyckas. Den slutsatsen dras bland annat i de mål, principer och rekommendationer som inryms i Agenda 21 och Habitatagendan (från FN-konferensen om boende, bebyggelse m.m . 1996 i Istanbul).

Regeringen redovisar i det följande huvudinriktningen för ett program för stöd till investeringar i ekologiskt hållbar utveckling. I viss mån kan det statliga bidraget användas för lokala folkbildningsinsatser, liksom till att stimulera det lokala näringslivets omställning till ekologisk hållbarhet genom stöd till nätverksbyggande och liknande allmänna kommunala näringslivsinsatser. En mindre del av statsbidragen skall kunna användas för kommunernas administrativa utgifter och uppbyggande av kompetens för genomförandet samt kunskapsgenererande uppföljningar och utvärderingar av de kommunala programmen samt de ingående projekten. Programmet syftar till att stödja sådana åtgärder som annars inte skulle ha kommit till stånd.

Kommunerna ges möjlighet att i samverkan med olika lokala aktörer, offentliga och privata, söka statligt stöd till lokala investeringsprogram för insatser som ökar den ekologiska hållbarheten. Investeringsprogrammen skall utformas i en bred lokal process. Alla Sveriges 288 kommuner har inlett ett arbete med lokala Agenda 21, som involverar många olika grupper i samhället. Det är därför naturligt att arbetet med att ta fram - och att genomföra - ett lokalt investeringsprogram får sin bas i det lokala arbetet.

De kommunala programmen skall innefatta en översiktlig sammanställning av de insatser som de lokala aktörerna vill genomföra för att öka takten i omställningen till ekologisk hållbarhet. I detta sammanställningsarbete kan arbetsmarknadspolitiska insatser, exempelvis ALU, användas för att ge förutsättningar till en bred kartläggning av möjligheterna. Analys och redovisning ur jämställdhets- och integrationsperspektiven skall göras. Om detta inte kan gö-

ras på ett meningsfullt sätt skall detta anges och särskilt motiveras.

Programmen - vilka kan vara gemensamma för flera kommuner - lämnas till statsrådsdelegationen för ekologisk hållbarhet som, efter hörande av länsstyrelserna och de berörda sektorsmyndigheterna, bedömer vilka kommuner som först skall komma i fråga för statligt stöd till genomförandet av programmen. Målet är att hela Sverige skall delta i ett ekologiskt omställningsarbete. De kommuner/grupper av kommuner som utses inledningsvis får därmed en roll av föregångare i arbetet.

Vid bedömningen av programmen bör vikt läggas bland annat vid åtgärder som minskar miljöbelastningen, ökar effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, gynnar användningen av förnybara råvaror, ökar återbruk, återanvändning, recirkulation och återvinning av resurser samt bidrar till att öka sysselsättningen.

De lokala förutsättningarna skall spela en stor roll för vilka åtgärder som vidtas i de kommuner som ingår i programmet. De insatser som genomförs i de lokala projekten måste ske brett och på ett sådant sätt att många människor och företag blir delaktiga. Erfarenheter och kunskaper som redan finns, exempelvis genom Agenda 21-arbetet och Byggbranschens kretsloppsråd, skall tas tillvara i arbetet. Kommunala och regionala sektorsprogram, samt lokala Agenda 21-planer/miljöplaner bör beaktas i arbetet.

Den kommunala fysiska planeringen liksom den regionala och nationella sektorsplaneringen är av särskild betydelse för omställningen till ekologisk hållbarhet. När beslut om markanvändning, bebyggelse och rumslig utveckling fattas, grundläggs många av vardagslivets och näringslivets villkor. Därför är det av största vikt att både kvinnor och män, liksom företrädare för olika samhällssektorer, deltar i de beslut som lägger grunden för samhällsutveckling och i den verksamhet som blir följden av dessa beslut. Även den bostadspolitiska utredningen har i sitt förslag om s.k. lokala utvecklingsprogram för utsatta bostadsområden utgått från betydelsen av lokal förankring i arbetet för ett hållbart samhälle ekonomiskt, socialt, kulturellt och ekologiskt.

Hur möjligheterna för kommunerna att bevilja omställningsstöden utformas har stor betydelse för teknikutvecklingen och den ekonomiska effektiviteten i bidragen. Om bidragen knyts till en särskild teknik som skall användas för omställningen till ekologisk uthållighet finns det en risk att bidraget leder till att dämpa den tekniska utvecklingen. Därför skall investeringsprogrammet och omställningsstöden inriktas mer mot resultat än teknik. Varsamhetsaspekterna (PBL 3:10) skall vara vägledande vid valet av åtgärd.

Regeringen avser att utarbeta närmare bestämmelser för hur kommunerna får använda omställningsstödet till enskilda projekt. Regelverket föreslås vara så utformat, att det ger kommunerna stora

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 5

möjligheter att utnyttja de lokala förutsättningarna. Aspekter som bör ingå i ett regelverk för kommunernas hantering är i vilken utsträckning en investering minskar miljöbelastningen, ökar effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser, gynnar användningen av förnybara råvaror, ökar återbruk, återanvändning, recirkulation och återvinning av resurser samt bidrar till att öka sysselsättningen.

I de delar där investeringsprogrammen kan komma att riktas till omställningsåtgärder i företag (exempelvis bostadsföretag och länstrafikhuvudmän) måste EG:s statsstödssystem beaktas. Regeringen avser att till Europeiska kommissionen anmäla de närmare villkor som skall gälla för investeringsstöd till företag. Sådana stöd kan inte verkställas förrän kommissionen lämnat sitt godkännande.

Hänvisningar till S2-3

2.3.1. Organisation och uppföljning

Att engagera kommunerna i att lokalt svara för genomförandet av investeringsprogrammet ligger väl i linje med den tradition som finns i Sverige. Kommunerna är den primära demokratiska nivån och möjligheterna till förankring av arbetet är störst om ansvaret läggs där. Dessutom är det lokala Agenda 21arbetet ofta väl utvecklat. Samtidigt måste regering och riksdag kontinuerligt kunna följa utvecklingen. Vidare krävs att tillämpningen när det gäller företagsstöd återrapporteras årligen till Europeiska kommissionen. Erfarenheter från investeringar måste också dokumenteras så att förutsättningar finns för vidare kunskapsspridning. Detta ställer krav på uppföljning och utvärdering.

En fristående utvärdering kommer därför att göras. Erfarenheter från pågående verksamhet av liknande karaktär skall tas till vara. Det gäller bland annat den så kallade kretsloppsmiljarden, som hanteras inom ett för ändamålet särskilt inrättat kansli på Miljödepartementet. Det är angeläget att arbetet i kommunerna redan på projektstadiet utformas så att det kan följas upp på ett effektivt sätt.

För det löpande revisionsarbetet ansvarar de kommunala revisorerna. Utöver detta avser regeringen att ge ett uppdrag till Riksrevisionsverket att löpande utvärdera användningen av de statliga medlen. För detta ändamål används en mindre del av de beräknade medlen för de lokala investeringsprogrammen.

2.3.2. Ekonomiska ramar för de lokala investeringsprogrammen

Regeringen avsätter i den ekonomiska vårpropositionen:

800 miljoner kronor år 1998 1 800 miljoner kronor år 1999 2 800 miljoner kronor år 2000 för genomförande av de lokala investeringsprogrammen.

2.4. Långsiktiga effekter

Vid sidan av att programmet ger förutsättningar för ökad ekologisk hållbarhet kan det väntas ha effekter även på ekonomi och sysselsättning, på kulturlandskap och stadslandskap.

De ekologiska effekterna torde samvariera med programmets omfattning. Både efterfrågan på och större utbud av teknik med goda egenskaper bör öka.

Programmets utformning och starka lokala koppling ger förutsättningar för såväl män som kvinnor att delta i omställningsarbetet. Det kräver bland annat att såväl kvinnor som män ges möjligheter att delta aktivt i samhällsplaneringsprocessen. Mot bakgrund av att en stor del av sysselsättningen kan antas uppstå inom bygg- och anläggningssektorn kommer kortsiktigt den ökade arbetskraftsefterfrågan främst män till del. Genom den bredd av insatser som kan genomföras inom ramen för de lokala programmen bör effekterna på arbetsmarknaden på något längre sikt påverka också andra sektorer än bygg- och anläggningssektorn. Programmet kan vidare medverka till att könsuppdelningen på arbetsmarknaden bryts. Det förutsätter dock medvetna satsningar på att främja främst kvinnors möjligheter inom tekniska och andra områden där de i dag är kraftigt underrepresenterade.

Överslagsberäkningar från Naturvårdsverket visar att hushållssektorn står för nära hälften av de svenska utsläppen. Arbetet med att underlätta för denna sektor att spela en mer aktiv roll när det gäller att motverka miljöproblemen och öka den ekologiska hållbarheten i samhället bör kunna ge goda resultat, eftersom de lokala investeringsprogrammen bygger på ett aktivt folkligt engagemang via det kommunala ansvaret för genomförandet. Rätt utformade kan också de lokala investeringsprogrammen ge förutsättningar för fler människor att bli mer delaktiga i samhällsbyggandet, såväl genom integration i arbetslivet som genom förutsättningar att delta i utformningen av de konkreta insatserna.

Ett långsiktigt investeringsprogram bör kunna ge positiva effekter på sysselsättning och tillväxt. Den tekniska och industriella utvecklingen av nya produkter och system för ekologiskt hållbar utveckling stimuleras. En stabil hemmamarknad underlättar kommersialisering och export. På sikt innebär försörjning av samhället med förnybara naturresurser dessutom att ytterligare sysselsättning tillkommer i

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0 B I L A G A 5

såväl råvaru- som förädlingsleden, under förutsättning att övergången till ett samhälle baserat på förnybara resurser kan ske utan att ekonomin i övrigt störs.

Med en växande efterfrågan på miljöcertifierade varor inom snart sagt alla marknader ser Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, betydande fördelar i att låta hänsyn till ekologisk hållbarhet påverka produkter och processer i vad man uppskattar till två tredjedelar av det svenska näringslivet. Även i detta avseende bör en bred satsning på ekologisk omställning av det svenska samhället bidra till att stärka näringslivet.

Påverkan kan också väntas ske på kultur- och stadslandskapen. Riktningen av de över tiden ständigt pågående förändringarna blir delvis en annan. I stället för avställning av överbliven odlingsmark kan man vänta sig att produktionstrycket kommer att öka när jord- och skogsbruket skall producera både mat, energi och industriråvaror. Påverkan på bebyggelsen och stadslandskapet kan innebära stora förändringar och omställningen måste därför baseras på arkitektonisk kvalitet och tillvaratagande av kulturhistoriska värden.

Utdrag ur protokoll

vid regeringssammanträde den 9 april 1997

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden

Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Åhnberg, Östros, Messing

Föredragande: statsråden Hjelm-Wallén, Freivalds, Wallström,

Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Åhnberg, Östros, Messing

______________

Regeringen beslutar proposition 1996/97:150 1997 års ekonomiska vårproposition

2

Hänvisningar till S2-4

Förslag till riksdagsbeslut

.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

X

såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekono-

miska politiken som regeringen förordar (avsnitt 1),

2. fastställer ett långsiktigt mål om ett överskott i de

offentliga finanserna på 2 procent av bruttonationalprodukten i genomsnitt över en konjunkturcykel (avsnitt 4.3),

3. fastställer målen för budgetpolitiken om ett över-

skott i de offentliga finanserna till 0,5 procent av bruttonationalprodukten för år 1999, 1,5 procent för år 2000 och 2 procent för år 2001 (avsnitt 4.3),

4. godkänner beräkningen av de offentliga utgifter-

na för åren 1998-2000 (avsnitt 5.5),

5. fastställer utgiftstaket för staten inklusive social-

försäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 744 miljarder kronor (avsnitt 5.5),

6. godkänner den preliminära fördelningen av utgif-

terna på utgiftsområden åren 1998 - 2000 som riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt 5.6 och tabell 5.8),

7. godkänner beräkningen av utgifterna inom den

kommunala sektorn (avsnitt 5.5 och avsnitt 8),

8. antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1962:381) om allmän försäkring,

såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997

9. antar regeringens förslag till lag om ändring i

bankrörelselagen (1987:617), 10.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1993:389) om assistansersättning,

11.antar regeringens förslag till lag om försök med

resursarbete, 12.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 13 antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

14.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1997:000) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 15.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1997:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, 16.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring,

17.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1997:000) om införande av lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring om lagen (1997:000) om arbetslöshetskassor, 18.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1997:000) om försök med resursarbete, 19.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar, 20.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,

21.antar regeringens förslag till lag om ändring i

studiestödslagen (1973:349), 22.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1993:737) om bostadsbidrag, 23.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1996:1349) om ändring i lagen (1993:737), om bostadsbidrag,

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

24.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,

25.godkänner vad regeringen förordat om avräkning

av anslag och inkomsttitlar (avsnitt 6.2), 26.beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten

för budgetåret 1997 ändra det under utgiftsområde 2 anvisade obetecknade anslaget Kostnader

för vissa nämnder till ett ramanslag,

27.bemyndigar regeringen att sälja, byta eller på an-

nat sätt helt eller delvis avyttra statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen VPC AB, 28.bemyndigar regeringen att disponera ersättning

som härrör från avyttring av aktier i Värdepappercentralen VPC AB till förvärv av aktier i eller bildande av bolag som direkt eller indirekt driver verksamhet enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller aktiekontolagen (1989:827),

29.bemyndigar regeringen att genom apportförfa-

rande, emission, kvittning eller på annat sätt överlåta försvarsfastigheter till ett av staten ägt aktiebolag , 30.bemyndigar regeringen att bilda ett särskilt aktie-

bolag för försvarsfastigheter samt att vidta de åtgärder som behövs för genomförandet av bolagsbildningen, 31.bemyndigar regeringen att besluta om och vidta

de åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av bolagsbildningen,

32.bemyndigar regeringen att genomföra den slutli-

ga avvecklingen av Securum AB enligt de principer som redovisas (avsnitt 6.4), 33.fastställer ett beräknat avgiftsuttag för telebered-

skapsavgiften under budgetåret 1997 till sammanlagt 50 000 000 kronor, 34.fastställer det sammanlagda avgiftsuttaget för el-

beredskapsavgiften under budgetåret 1997 till sammanlagt 100 000 000 kronor,

35.bemyndigar regeringen att för budgetåren 1997 -

2001 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med beslut om beredskapsåtgärder inom elförsörjningen i enlighet med vad som anförs (avsnitt 6.7), 36.bemyndigar regeringen att ikläda staten betal-

ningsansvar på ytterligare 322 000 000 kronor för att uppfylla det statliga garantiåtagandet mot Nordiska investeringsbanken, 37.godkänner att högst 500 000 000 kronor får an-

vändas under budgetåret 1997 för försöksverksamhet med friare användning av arbetslöshetsersättning,

38.godkänner vad regeringen föreslår om tillfällig

avgångsersättning,

39.godkänner att högst 100 000 000 kronor av det

under utgiftsområde 14 anvisade anslaget Ar-

betsmarknadspolitiska åtgärder får användas för

tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten samt för kontroll och uppföljning av att åtgärderna används på avsett sätt,

40.godkänner regeringens förslag i fråga om för-

längning av tid i arbetslivsutveckling, 41.godkänner regeringens förslag i fråga om för-

längning av tid i arbetsplatsintroduktion, 42.godkänner regeringens förslag i fråga om att öka

kvinnors företagande,

43.godkänner regeringens förslag om ersättningsni-

våer i utbildningsbidraget, 44.godkänner regeringens förslag i fråga om Inter-

praktikstipendier, 45.bemyndigar regeringen att i fråga om det under

utgiftsområde 14 anvisade anslaget Arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder till ett belopp om högst

55 000 000 kronor beställa tjänster som medför utgifter under kommande budgetår,

46.godkänner vad regeringen föreslår om bidrags-

nivåer för anställda med lönebidrag vid de allmännyttiga organisationer som erhållit särskild dispens, 47.godkänner vad regeringen föreslår om att löne-

bidraget lämnas i form av ett belopp per dag samt att rekvisitionerna av lönebidrag skall ske månadsvis, 48.godkänner vad regeringen förordar om bidrag för

vuxenutbildning på grundskolenivå inom den särskilda vuxenutbildningssatsningen,

49.godkänner regeringens förslag att 18 323 000

kronor av anslagsbehållningen på det i statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Övriga

utgifter inom forskning och forskarutbildning får

användas som bidrag till särskilda kostnader och vissa projekt för Malmö högskola, 50.bemyndigar regeringen att inom ramen för ansla-

get Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid

ombyggnad besluta om bidrag på högst

40 000 000 kronor för utbetalning under senare år, dock senast år 2000, 51.godkänner regeringens förslag till ändrade regler

för räntesubventioner och investeringsbidrag för bostäder, såvitt gäller frågan om vissa tidpunkter för bostäder såvitt gäller frågan om vissa tidpunkter för färdigställande m.m. (avsnitt 6.15),

52.godkänner regeringens förslag till ändrade regler

för räntesubventioner för bostäder såvitt gäller frågor om beräkning av räntesats i vissa fall (avsnitt 6.15),

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

53.godkänner regeringens förslag till ändrade regler

för räntesubventioner för bostäder såvitt gäller frågan om räntebidrag efter exekutiv försäljning (avsnitt 6.15),

54.godkänner vad regeringen föreslår i fråga om er-

sättning till sekretariatsuppgifter för beslutsgruppen inom EG:s strukturfonder, 55.godkänner den reviderade beräkningen av in-

komsterna på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag

från EG,

56.godkänner den föreslagna användningen av me-

del på det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget

Investeringsbidrag för

främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning,

57.godkänner att regeringen får använda högst

60 000 000 kronor av anslaget Investeringsbi-

drag för främjande av anställning i ekologiskt hållbar riktning till radonsanering av dricksvatten

(avsnitt 6.17),

58.godkänner att regeringen, eller den myndighet

som regeringen beslutar, får besluta om förskottering av investeringar i statens spåranläggningar och att villkoren för detta skall utformas i likhet med vad som gäller för förskottering av väginvesteringar, 59.bemyndigar regeringen att besluta om att Väg-

verket får ta upp lån i Riksgäldskontoret för att tidigarelägga vägprojekt om 2 169 000 000 kronor, 60.bemyndigar regeringen att belasta det under ut-

giftsområde 22 anvisade anslaget Byggande av

vägar med kostnader för räntor och amorteringar

avseende lån för vägprojekten E18/20 Örebro-Arboga, E4 Stora Åby-Väderstad, E22 Söderåkra - Hossmo samt E4 trafikplats Hallunda,

61.godkänner vad regeringen föreslår avseende upp-

komna driftskostnader för administrationen av Jordbrukets blockdatabas, 62.bemyndigar regeringen att ta emot aktier i bola-

giserade industriforskningsinstitut, 63.bemyndigar regeringen att tillsammans med Stif-

telsen för kunskaps- och kompetensutveckling bilda ett holdingbolag, som skall äga aktier i de till aktiebolag ombildade industriforskningsinstituten,

64.bemyndigar regeringen att utnyttja det under ut-

giftsområde 24 anvisade anslaget Kostnader för

omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. för statens kostnader vid bildandet av hol-

dingbolaget, 65.godkänner de föreslagna riktlinjerna för en sam-

manslagning av Sveriges geologiska undersökning och Statens oljelager,

66.godkänner att inkomsterna från försäljning av

olja m.m. fr.o.m. 1 juli 1997 sätts in på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret för att användas till finansiering av framtida kostnader för efterbehandling av lagringsanläggningar,

67.bemyndigar regeringen att besluta om den verk-

samhet hos Exportkreditnämnden som genom planerade EU-regler definieras som konkurrensutsatt garantiverksamhet och om formerna och villkoren för avvecklingen av sådan verksamhet, inkluderande en eventuell försäljning eller överlåtelse av verksamheten, 68.på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret

1997 godkänner ändrade ramar för utgiftsområden samt ändrade och nya anslag i enlighet med specifikation i tabell,

såvitt avser vissa skattefrågor 69.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1994:1776) om skatt på energi,

70.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1996:1220) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, 71.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 72.antar regeringens förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370),

73.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, 74.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1981:691) om socialavgifter, 75.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

76.antar regeringens förslag till lag om ändringstal

för 1998 års taxeringsvärden, 77.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1994:1563) om tobaksskatt, 78.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m., 79.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen,

80.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

såvitt avser vissa kommunalfrågor

81.antar regeringens förslag till lag med särskilda

bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1998, 82.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1997:000) om kommunal redovisning, 83.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1997:000) om ändring i lagen kommunallagen (1991:900), 84.antar regeringens förslag till lag om ändring i la-

gen (1997:000) om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894),

såvitt avser vissa inkomsttitlar

85.godkänner följande nya inkomsttitlar för redo-

visning av statens inkomster: -Inlevererat överskott av statsstöd exportkredit, -Överskott av statsstöd exportkredit,

-Ränteinkomster av lokaliseringslån, -Offentlig lagring försäljningsintäkter, -Offentlig lagring,

86.godkänner att inkomsttitlarna 1425, 1426 och

1427 får följande nya titel- och undertitelbenämningar: - Skatt på öl 1425:04, - Skatt på vin och andra jästa drycker 1425:02,

-Skatt på mellanklassprodukter 1425:03, -Skatt på etylalkohol föreslås få 1425:01, -Inkomsttiteln 1425 föreslås ändra namn till Alkoholskatt, 87.godkänner följande nya benämningar på in-

komsttitlar:

-1473 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, -6111 Arealersättning, -6112 Kompletterande åtgärder,

-6113 Övriga interventioner.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

TABELL: SPECIFIKATION AV REVIDERADE RAMAR FÖR UTGIFTSOMRÅDEN SAMT REVIDERADE OCH NYA ANSLAG FÖR BUDGETÅRET 1997 (tusentals kronor).

anslags belopp enligt fÖrslag till fÖrÄndring ny ramO

utgiftsomrÅde nummer statsbudget

QYYW

av ram av anslag ny anslags

nivÅ

1 Rikets styrelse

3 781 330 -20 000

3 761 330

E 2 Presstöd, ramanslag

541 579

-20 000 521 579

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 3 807 556 500 000

4 307 556

B 4 Försäljning av aktier i Stadshypotek AB, ramanslag

60 000

-10 000 50 000

B 6 Värdering m.m. av aktier i värdepapperscentralen VPC AB, ramanslag

0

10 000 10 000

B 7 Investeringar i infrastrukturen på den svenska finansmarknaden, ramanslag

0

500 000 500 000

4 Rättsväsendet 20 824 537 18 000 20 842 537

B 1 Åklagarväsendet, ramanslag

627 237

18 000 645 237

5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

2 757 203 2 000

2 759 203

E 5 Delegationen för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag

0

2 000 2 000

6 Totalförsvar 42 372 642 150 000 42 522 642

B 7 Funktionen Telekommunikationer, ramanslag 152 886

50 000 202 886

B 10 Funktionen Energiförsörjning, ramanslag

27 612

100 000 127 612

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 23 721 787 -50 000 23 671 787

A 1 Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag 15 637 000

-125 000 15 512 000

B 1 Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet, reservationsanslag

711 200

-300 000 411 200

B 6 Bilstöd till handikappade,ramanslag

343 944

-130 000 213 944

B 7 Kostnader för statlig assistansersättning, ramanslag

3 663 000

475 000 4 138 000

C 8 Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, ramanslag

0

30 000 30 000

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 36 174 384 5 453 000 41 627 384

A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning, ramanslag 34 088 334

5 453 000 39 541 334

14 Arbetsmarknad och arbetsliv 52 277 499 -2 116 552 50 160 947

A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ramanslag 25 612 727 -2 124 052 23 488 675

A 7 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring

0

7 500 7 500

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

15 Studiestöd 16 884 088 383 285 17 267 373

A 2 Studiemedel, m.m., ramanslag

9 485 430

20 600 9 506 030

A 3 Vuxenstudiestöd, m.m., ramanslag

4 721 951

362 685 5 084 636

16 Utbildning och universitetsforskning 25 357 109 205 450 25 562 559

A 14 Särskilda utbildningsinsatser för vuxna, ramanslag

2 546 348

205 450 2 751 798

17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 7 161 590 49 537

7 211 127

G 2 Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid ombyggnad, ramanslag

224 337

16 000 240 337

H 1 Centrala museer:Myndigheter, ramanslag

506 477

15 237 521 714

H 5 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, ramanslag 10 000

7 000 17 000

N 3 Stöd till idrotten, ramanslag

480 240

11 300 491 540

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

33 368 197 33 368 197

A 2 Räntebidrag m.m., ramanslag 23 400 000

-25 000 23 375 000

A 10 Bostadsbidrag, ramanslag

5 910 000

25 000 5 935 000

19 Regionala utjämning och utveckling

3 726 021 -6 500

3 719 521

A 1 Regionalpolitiska åtgärder, ramanslag

1 453 517

-122 500 1 331 017

A 5 Sysselsättningsbidrag, ramanslag

200 000

35 000 235 000

A 6 Transportbidrag, ramanslag

303 000

81 000 384 000

20 Allmän miljö- och naturvård

1 329 871 6 100

1 335 971

A 1 Statens naturvårdsverk, ramanslag

355 827

2 500 358 327

A 4 Investeringar inom miljöområdet, ramanslag 217 992

3 600 221 592

21

Energi

474 151 114 000

588 151

A 5 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor, ramanslag

0

80 000 80 000

A 6 Provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning, m.m., ramanslag

0

4 000 4 000

A 7 Kostnader för bildandet av en ny energimyndighet, ramanslag

0

30 000 30 000

22 Kommunikationer 25 063 442 204 500 25 267 942

A 10 Gemenskapens finansiella stöd för Transeuropeiska nätverk, ramanslag

0

200 000 200 000

B 7 Utredningsarbete, m.m. med anledning av M/S Estonias förlisning, obetecknatanslag

0

4 500 4 500

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13 324 084 247 774 13 571 858

B 1 Statens jordbruksverk, ramanslag

183 114

4 500 187 614

B 12 Kompletterande åtgärder inom jordbruket, ramanslag

1 085 000

-5 000 1 080 000

B 17 Jordbrukets blockdatabas, ramanslag

0

100 000 100 000

C 2 Strukturstöd till fisket m.m., ramanslag

30 890

10 300 41 190

C 3 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m., ramanslag

80 000

74 474 154 474

D 2 Ersättningar för viltskador m.m., ramanslag

12 500

30 000 42 500

E 5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, ramanslag

89 500

20 500 110 000

E 6 Gränskontroll av livsmedel och levande djur, reservationsanslag

0

13 000 13 000

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

24 Näringsliv

2 859 744 136 500

2 996 244

A 1 Näring- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag

353 268

6 500 359 768

A 7 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m., ramanslag

25 000

130 000 155 000

E 3 Exportkreditnämnden, ramanslag

120 000

-3 100 116 900

E 4 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning, ramanslag

16 500

3 100 19 600

25 Allmänna bidrag till kommuner 83 612 000 4 000 500 87 612 500

A 1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting, ramanslag

62 227 000

3 800 000 66 027 000

A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, reservationsanslag

400 000

200 000 600 000

A 4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning, obetecknat anslag

0

500 500

27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 20 525 000 -472 000 20 053 000

A 4 Avgift baserad på bruttonationalprodukten, ramanslag

8 510 000

-472 000 8 038 000

Summa

8 805 594 8 805 594

3

Lagförslag

.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

3 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext

.

3.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

1 kap.

6 § 2

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett basbelopp. Vissa beräkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje och femte styckena

Basbeloppet framräknas genom att bastalet 36 168 multipliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,60, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som basbeloppet avser och prisläget i juni 1995.

Det framräknade basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

Basbeloppet framräknas genom att bastalet 36 273 multipliceras med ett jämförelsetal som minskats med talet 1 och därefter multiplicerats med 0,80, varefter ett tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som basbeloppet avser och prisläget i juni 1996.

Det framräknade basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent vid beräkning av

a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 6 - 8 kap. samt änkepension, barnpension och barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag,

b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 12 - 14 kap. samt änkepension och barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag.

I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5 och 6 §§ skall det i andra stycket angivna bastalet höjas till 36 812 och multipliceras med ett jämförelsetal som inte minskats. Det framräknade beloppet (förhöjt basbelopp) avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5 och 6 §§ skall det i andra stycket angivna bastalet höjas till 36 992 och multipliceras med ett jämförelsetal som inte minskats. Det framräknade beloppet (förhöjt basbelopp) avrundas till närmaste hundratal kronor och fastställs för varje år av regeringen.

1 Lagen omtryckt 1982:1202 Senaste lydelse 1996:438.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppen för år 1998.

3.2. Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617) skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

1 kap.

1 §1

Denna lag innehåller bestämmelser om den rörelse som en bank får driva samt vissa andra för banker gemensamma bestämmelser. Bestämmelser om hur en bank bildas och om dess organisation m.m. finns i bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) och lagen (1995:1570) om medlemsbanker.

Med bank förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank.

Med en banks stadgar förstås i denna lag bolagsordning för bankaktiebolag, reglemente för sparbank och stadgar för medlemsbank.

För varje bank skall finnas ett huvudkontor i Sverige. För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Denna lag gäller inte för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank.

Denna lag gäller inte för verksamhet som bedrivs av Sveriges riksbank eller Riksgäldskontoret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

1 Senaste lydelse 1996:746

3.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:389) om assistansersättning skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

10 § 1

Assistansersättning utbetalas månadsvis med belopp som mot-

svarar kostnaden för assistansen

Assistansersättning utbetalas månadsvis med visst belopp för det antal beviljade assistanstim-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

under det antal beviljade assi-

stanstimmar som assistans lämnats. Assistansersättning utges

dock högst med det belopp per

timme som regeringen fastställer för varje år.

mar som assistans lämnats. Assistansersättning utges med det belopp per timme som regeringen fastställer för varje år.

Om det föreligger särskilda skäl kan försäkringskassan, efter ansökan, besluta att en ersättningsberättigad skall få ersättning med ett högre belopp än det som regeringen fastställt. Detta belopp får dock inte överstiga det fastställda beloppet med mer än tolv procent.

Som kostnad för personlig assistans anses inte i något fall ersättning som den enskilde själv lämnar

1. till någon som han lever i hushållsgemenskap med, eller

2. till en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som överstiger den tid som anges i 2-4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete.

Utbetalning av assistansersättning för en viss månad får grundas på ett beräknat antal assistanstimmar för den månaden. Avräkning för större avvikelser skall då ske senast andra månaden efter den då den preliminära utbetalningen skett. Slutavräkning skall ske senast två månader efter utgången av varje tidsperiod för vilken assistansersättning beviljats.

1Senaste lydelse 1994:1702.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.

3.4. Förslag till lag om försök med resursarbete

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Försök med resursarbete innebär att långtidsarbetslösa personer som uppbär ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd anvisas av länsarbetsnämnden att delta i viss verksamhet på offentliga arbetsplatser. De arbetslösa tillhör därmed arbetsplatsens vikariereserv.

2 § Personer som deltar i försöksverksamhet med resursarbete erhåller

under tid i verksamheten, då vikariat inte kan erbjudas, ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Därvid skall 20 § sjätte stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring inte gälla. Ersättningen benämns utbildningsbidrag.

3 § Personer som av länsarbetsnämnden anvisats till resursarbete skall inte anses som arbetstagare när de deltar i verksamheten. När försöksverksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall deltagare dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1–9 §§, 3 kap. 1–4 och 7–14 §§, 4 kap. 1–4 och 8–10 §§ samt 7–9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).

Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en arbetsplats för denna verksamhet.

4 § Den tid under vilken en person deltagit i resursarbete i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör tid som är jämställd med utfört arbete enligt 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. När ramtid skall bestämmas enligt samma lagar räknas inte tid då personen varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, om tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

5 § När det gäller avstängning från rätt till ersättning skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 31 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och i 28 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd gälla också i fråga om verksamhet som avses i 1 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och gäller intill utgången av december 1998.

3.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Här igenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring 1

dels att 7 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 3 b §§, av

följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

3 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, såsom försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1997 - den 31 december 1998, besluta att personer som redan får ersättning enligt denna lag skall kunna få fortsatt ersättning enligt lagen utan att villkoren i 4 § första stycket, med undantag av tredje punkten, är uppfyllda.

3 b §

Med avvikelse från vad som anges i denna lag får, om förutsättningarna enligt andra stycket är uppfyllda, ersättning lämnas till personer som fyllt 60 men inte 65 år (tillfällig avgångsersättning). Ansökan om ersättning skall göras före utgången av år 1997.

Som villkor för ersättning gäller att personen är helt arbetslös och under minst 12 månader under tiden den 1 januari 1996 – den 15 april 1997 fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ersättningen lämnas så länge heltidsarbetslösheten består.

7 § 2

För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den försäkrade

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,

3. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av – förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd såvitt avser vikariatsstöd enligt 6 a § första strecksatsen denna förordning, eller -– förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller

4. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet.

3. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av – förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd såvitt avser vikariatsstöd enligt 6 a § första strecksatsen denna förordning, eller – förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,

4. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller

5. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått.

14 § 3

Ersättning utgår under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden istället 450 dagar.

I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka den försäkrade har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling eller ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.

. I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka den försäkrade har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling, ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa, verksamhet med re-

sursarbete eller verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgår i en-

lighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.

I ersättningsperioden enligt första stycket inräknas i fall som avses i 10 § ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 65 år.

1 Lagen omtryckt 1991:1334. 2 Senaste lydelse 1996:14183 Senaste lydelse 1996:1418

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997

3.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

1

dels att 7 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas två nya paragrafer, 3 a och 3 b §§, av följan-

de lydelse.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

3 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, såsom försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1997 - den 31 december 1998, besluta att personer som redan får ersättning enligt denna lag skall kunna få fortsatt ersättning enligt lagen utan att villkoren i 4 § första stycket, med undantag av tredje punkten, är uppfyllda.

3 b §

Med avvikelse från vad som anges i denna lag får, om förutsättningarna enligt andra stycket är uppfyllda, ersättning lämnas till personer som fyllt 60 men inte 65 år (tillfällig avgångsersättning). Ansökan om ersättning skall göras före utgången av år 1997.

Som villkor för ersättning gäller att personen är helt arbetslös och under minst 12 månader under tiden den 1 januari 1996 – den 15 april 1997 fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ersättningen lämnas så länge heltidsarbetslösheten består.

7 § 2

För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken den sökande enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den sökande

1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag lämnats,

3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,

4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av - förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd såvitt avser vikariatsstöd enligt 6 a § första strecksatsen denna förordning, eller

- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, 5.bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet.

5.bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått.

14 § 3

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar (ersättningsperioden), om inte annat följer av andra stycket eller av 15 § sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden 450 dagar.

I ersättningssperioden inräknas inte dagar, under vilka stödtagaren har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling eller ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa i enlighet med de föreskrifter som har meddelats av regeringen.

I ersättningssperioden inräknas inte dagar, under vilka stödtagaren har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling, ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa, verksamhet med resursarbete

eller verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgår i enlighet med

föreskrifter som har meddelats av regeringen.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

1 Lagen omtryckt 1994:9282 Senaste lydelse 1996:1419.3 Senaste lydelse 1996:1419.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE 1 FÖRESLAGEN LYDELSE

7 §

För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den försäkrade

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag,

3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,

4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av – förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller – förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,

5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen nä-

5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen nä-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

ringsverksamhet. ringsverksamhet, eller

6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått.

1 I enlighet med föreslagen lydelse i prop. 1996/97:107.

3.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE 1 FÖRESLAGEN LYDELSE

7 §

För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken den sökande enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den sökande

1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag lämnats,

3. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag,

4. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,

5. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av – förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller – förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,

6. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet.

6. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller

7. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått.

1 I enlighet med föreslagen lydelse i prop.1996/97:107.

3.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring

dels att 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande ly-

delse.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

NUVARANDE LYDELSE 1 FÖRESLAGEN LYDELSE

3 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, såsom försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1997 - den 31 december 1998, besluta att personer som redan får ersättning enligt denna lag skall kunna få fortsatt ersättning enligt lagen utan att villkoren i 9 §, med undantag av tredje punkten, är uppfyllda.

19 §

För sökande som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande. När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken sökande enligt 12–14 §§ skall ha förvärvsarbetat jämställas den tid då de

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag lämnats,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag,

3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst 2 månader,

4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av – förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller

– förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller

5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet.

4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av

– förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller

– förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,

5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller

6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått.

22 §

Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Om den sökande har fyllt 57 år före ersättningsperiodens slut är perioden i stället 450 dagar.

I ersättningsperioden räknas inte in dagar under vilka den sökande har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling eller ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.

I ersättningsperioden räknas inte in dagar under vilka den sökande har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling, ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa, verksamhet med resursarbete

eller verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgår i enlighet med

föreskrifter som har meddelats av

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

regeringen.

Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fått ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den andra kassan in i ersättningsperioden.

Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller 65 år.

1 I enlighet med föreslagen lydelse i prop. 1996/97:107

3.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om införande av lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1997:000) om införande av lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om arbetslöshetskassor skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

5 a §

Med avvikelse från vad som anges i lagen ( 1997:000 ) om arbetslöshetsförsäkring gäller följande. Personer som med stöd av 3 b § lagen ( 1973:370 ) om arbetslöshetsförsäkring eller 3 b § lagen ( 1973:371 ) om kontant arbetsmarknadsstöd tillerkänts tillfällig avgångsersättning är, under förutsättning att de är helt arbetslösa, berättigade till fortsatt sådan ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen eller grundförsäkringen till dess de fyller 65 år.

3.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:000) om försök med resursarbete

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4 och 5 §§ lagen (1997:000) om försök med resursarbete skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE 1 FÖRESLAGEN LYDELSE

1 §

Försök med resursarbete innebär att långtidsarbetslösa personer som uppbär ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371)

om kontant arbetsmarknadsstöd

anvisas av länsarbetsnämnden att delta i viss verksamhet på offentliga arbetsplatser. De arbetslösa tillhör därmed arbetsplatsens vikariereserv.

Försök med resursarbete innebär att långtidsarbetslösa personer som uppbär ersättning enligt lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring anvisas av länsarbetsnämnden att delta i viss verksamhet på offentliga arbetsplatser. De arbetslösa tillhör därmed arbetsplatsens vikariereserv.

2 §

Personer som deltar i försöks-Personer som deltar i försöks-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

verksamhet med resursarbete erhåller under tid i verksamheten, då vikariat inte kan erbjudas, ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller

lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Därvid skall 20 § sjätte stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring inte gälla.

Ersättningen benämns utbildningsbidrag.

verksamhet med resursarbete erhåller under tid i verksamheten, då vikariat inte kan erbjudas, ersättning enligt lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring. Därvid skall 31 § nämnda lag inte gälla. Ersättningen benämns utbildningsbidrag.

4 §

Den tid under vilken en person deltagit i resursarbete i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör tid som är jämställd med utfört arbete enligt 7 § lagen

(1973:370) om arbetslöshetsför-

säkring eller 7 § lagen (1973:371)

om kontant arbetsmarknadsstöd.

När ramtid skall bestämmas enligt samma lagar räknas inte tid då personen varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, om tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.

Den tid under vilken en person deltagit i resursarbete i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör tid som är jämställd med utfört arbete enligt 19 § lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring. När ramtid skall bestämmas enligt samma lag räknas inte tid då personen varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, om tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.

5 §

När det gäller avstängning från rätt till ersättning skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 31 § lagen

(1973:370) om arbetslöshetsför-

säkring

och i 28 § lagen

(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd gälla också i fråga

om verksamhet som avses i 1 §.

När det gäller avstängning från rätt till ersättning skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 46 § lagen

(1997:000) om arbetslöshetsför-

säkring gälla också i fråga om verksamhet som avses i 1 §.

1 I enlighet med föreslagen lydelse i avsnitt xx i denna proposition..

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3.12Förslag till lag om ändring i lagen ( 1995:706 ) om kommuners ansvar för ungdomar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

Ungdomar som deltar i verksamhet enligt denna lag skall inte anses som arbetstagare när de deltar i verksamheten.

Ungdomar som deltar i verksamhet enligt denna lag skall inte anses som arbetstagare när de deltar i verksamheten. När sådan

verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall deltagaren dock likställas med arbetstagare vid tilllämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§, 5 kap. 1 och 3 §§ samt

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

7- 9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) . Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.13Förslag till lag om ändring i lagen ( 1983:1030 ) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

2 §

1

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa lämnas enligt bestämmelserna i 7 kap.7 a och 7 b §§studiestödslagen (1973:349) vare sig den studerande är medlem i en arbetslöshetskassa eller inte. I övrigt skall bestämmelserna i 1 kap. 5 och 8 §§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a §§, 7 § tredje och fjärde stycket, 8 b, 9 och 17-20 §§ samt 9 kap.1-3 och 7 §§studiestödslagen tillämpas på särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa lämnas enligt bestämmelserna i 7 kap.7 a och 7 b §§studiestödslagen (1973:349) vare sig den studerande är medlem i en arbetslöshetskassa eller inte. I övrigt skall bestämmelserna i 1 kap. 5 och 8 §§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a §§,

6 a §, 7 § tredje och fjärde styck-

et, 8 b, 9 och 17-20 §§ samt 9 kap.1-3 och 7 §§studiestödslagen tillämpas på särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.

1 Senaste lydelse 1995:995.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.14Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)1

dels att 1 kap. 8 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen 7 kap. skall föras in en ny paragraf, 7 kap. 6 a §,

av följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

1 kap.

2

Utländska medborgare som på grund av anställning här i landet kan härleda rättigheter från avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i fråga om sociala förmåner skall när det gäller rätt till studiestöd enligt denna lag jämställas med svenska medborgare under de förutsättningar som anges i föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det-

Utländska medborgare som på grund av anställning eller etable-

ring som egenföretagare här i lan-

det kan härleda rättigheter från

EG-rätten eller avtalet om Euro-

peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i fråga om sociala förmåner skall när det gäller rätt till studiestöd enligt denna lag jämställas med svenska medborgare under de förutsättningar som anges i föreskrifter av regeringen

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

samma gäller make, sambo och barn till sådana utländska medborgare.

eller den myndighet som regeringen bestämmer. Detsamma gäller make, sambo och barn till sådana utländska medborgare.

7 kap.

6 a §

När vuxenstudiestöd beräknas med ledning av utbildningsbidraget enligt bestämmelserna om dagpenning, används alltid det utbildningsbidrag som den studerande skulle ha fått för heltidsarbete.

1 Lagen omtryckt 1987:3032 Senaste lydelse 1994:357

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.15. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs att 15 a § lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall ha följande lydelse

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

15 a § 1

Vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader i 14 § skall bortses från bostadskostnader som belöper på bostadsytor överstigande

1. för hushåll med ett barn 80 kvadratmeter,

2. för hushåll med två barn 100 kvadratmeter,

3. för hushåll med tre barn 120 kvadratmeter,

4. för hushåll med fyra barn 140 kvadratmeter, och

5. för hushåll med fem eller flera barn 160 kvadratmeter.

Utan hinder av första stycket skall vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader beaktas sådana kostnader upp till följande belopp per månad,

1. för hushåll med ett barn 3 000 kronor,

2. för hushåll med två barn 3 300 kronor,

3. för hushåll med tre barn 3 600 kronor,

4. för hushåll med fyra barn 3 900 kronor, och

5. för hushåll med fem eller flera barn 4 200 kronor.

Större bostadsytor än som anges i första stycket får beaktas, om sökanden eller någon medlem av familjen är funktionshindrad.

1 Senaste lydelse 1996:441.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. De nya bestämmelserna skall dock inte tillämpas i fråga om bostadsbidrag som avser tid före ikraftträdandet.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

3.16. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1349) om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag, i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1349) om ändring i nämnda lag, samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen till sistnämnda lag, skall ha följande lydelse

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

4 §

Bidragsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomst av näringsverksamhet och inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) och inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, med de tillägg och avdrag som anges i andra och tredje styckena samt 5 och 7 §§.

Beloppet enligt första stycket skall ökas med

1. inkomst som på grund av bestämmelserna i 54 § första stycket f) kommunalskattelagen eller avtal om undvikande av dubbelbeskattning inte ingår i inkomst av näringsverksamhet, tjänst eller kapital,

2. studiemedel i form av studiebidrag,

3. icke skattepliktiga stipendier över 3 000 kronor per månad,

4. belopp varmed inkomst av näringsverksamhet har minskats genom avdrag för

– avsättning till periodiseringsfond – ökning av expansionsmedel – utgift för egen pension intill ett belopp motsvarande ett halvt basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring

– underskott från tidigare beskattningsår, och

5. belopp varmed inkomst av kapital har minskats genom avdrag, utom där

– realisationsvinst har minskats med realisationsförlust uppkommen under beskattningsåret,

– avdrag har gjorts enligt lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, eller

– avdrag har gjorts för negativ räntefördelning.

Beloppet enligt första stycket skall

minskas med

belopp varmed inkomst av näringsverksamhet har ökats genom

– återföring till beskattning av avdrag för avsättning till periodiseringsfond

– minskning av expansionsmedel.

Beloppet enligt första stycket skall

minskas med

1. belopp varmed inkomst av kapital har ökats på grund av statligt räntebidrag för den bostad för vilken bostadsbidrag söks, och

2. belopp varmed inkomst av

näringsverksamhet har ökats genom

– återföring till beskattning av avdrag för avsättning till periodiseringsfond

– minskning av expansionsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter

gäller dock fortfarande i fråga om sjömansskatt som avser tid före utgången av år 1997.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Den nya bestäm-

melsen i 4 § tredje stycket skall dock inte tillämpas i fråga om bostadsbidrag som avser tid före ikraftträdandet och den upphävda punkten i 4 § andra stycket gäller

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före utgången av år 1997.

3.17. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs att 1, 4, 5 och 6 §§ lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

1 §

Generellt statsbidrag till kommuner fördelas med ett enhetligt belopp per invånare i kommunen den 1 november året före det år bidraget betalas ut.

Generellt statsbidrag till kommuner fördelas med ett enhetligt belopp per invånare i kommunen den 1 november året före det år bidraget betalas ut.

För åren 1997–2000 fördelas därutöver ett generellt åldersbaserat statsbidrag med ett enhetligt belopp per invånare inom respektive åldersgrupp 7–15, 16–18, 65–74, 75–84 samt 85 år och äldre den 1 november året före det år bidraget betalas ut.

4 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer beloppen enligt 1 och 2 §§.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar

närmare föreskrifter om beräkningen av bidragen och fastställer

beloppen enligt 1 och 2 §§.

5 §

Skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 januari bidragsåret uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag.

Skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 januari bidragsåret uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag.

För bidragsåret 1997 fastställer skattemyndigheten statsbidragets storlek samt lämnar senast den 25 juli uppgift till varje kommun och landsting om storleken av dess bidrag.

6 §

Statsbidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande sätt som gäller för utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Statsbidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande sätt som gäller för utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Bidrag som fastställs enligt 5 § andra stycket får dock betalas ut under tiden juli–december 1997.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.18Förslag till lag om ändring i lagen ( 1994:1776 ) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap.

10 § 1

För år 1997 och efterföljande kalenderår skall energiskatt och koldioxidskatt betalas med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i oktober 1995.

För år 1999 och efterföljande kalenderår skall energiskatt och koldioxidskatt betalas med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i oktober 1997.

Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor och ören.

1 Senaste lydelse 1995:1526.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3.19Förslag till lag om ändring i lagen ( 1996:1220 ) om ändring i lagen ( 1994:1776 ) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs

dels att 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på

energi i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:1220) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse,

dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1220) om

ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi skall införas en ny punkt 3 av följande lydelse.

2 kap.

1 §

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

NUVARANDE LYDELSE

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt

1. 2710 00 26,

2710 00 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32

Bensin som uppfyller krav för a) miljöklass 2 b) miljöklass 3

3 kr 61 öre per liter 3 kr 68 öre per liter

86 öre per liter 86 öre per liter

4 kr 47 öre per liter 4 kr 54 öre per liter

2. 2710 00 26,

2710 00 34 eller 2710 00 36

Annan bensin än som avses under 1

4 kr 27 öre per liter 86 öre per liter 5 kr 13 öre per liter

3. 2710 00 51,

2710 00 55, 2710 00 69 eller 2710 00 74 -2710 00 78

Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som

a) har försetts med märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350o C,

743 kr per m3

1 054 kr per m 3 1 797 kr per m

3

b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350o C, tillhörig miljöklass 1 1 614 kr per m3

1 054 kr per m 3 2 668 kr per m

3

miljöklass 2 1 840 kr per m3

1 054 kr per m 3 2 894 kr per m

3

miljöklass 3 2 138 kr per m3

1 054 kr per m 3 3 192 kr per m

3

4. ur

2711 12 11 -2711 19 00

Gasol som används för

a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg

1 kr 01 öre per liter 55 öre per liter 1 kr 56 öre per liter

b) annat ändamål än som avses under a

145 kr per 1 000 kg

1 105 kr per

1 000 kg

1 250 kr per

1 000 kg

5. ur

2711 29 00

Metan som används för

a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg

1 678 kr per 1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

2 466 kr per

1 000 m3

b) annat ändamål än som avses under a

241 kr per 1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

1 029 kr per

1 000 m3

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

NUVARANDE LYDELSE

KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt

6. 2711 11 00,

2711 21 00

Naturgas som används för

a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg

1 678 kr per 1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

2 466 kr per

1 000 m3

b) annat ändamål än som avses under a

241 kr per 1 000 m3

788 kr per

1 000 m3

1 029 kr per

1 000 m3

7. 2701, 2702

eller 2704

Kolbränslen 316 kr per 1 000 kg

916 kr per

1 000 kg

1 232 kr per

1 000kg

8. 2713 11 00 -

2713 12 00

Petroleumkoks 316 kr per 1 000 kg

916 kr per

1 000 kg

1 232 kr per

1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt.

För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.

FÖRESLAGEN LYDELSE

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket betalas för följande bränslen med angivet belopp:

KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt

1. 2710 00 26,

2710 00 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32

Bensin som uppfyller krav för

a) miljöklass 2 b)

miljöklass 3

3 kr 61 öre per liter 3 kr 68 öre per liter

86 öre per liter 86 öre per liter

4 kr 47 öre per liter 4 kr 54 öre per liter

2. 2710 00 26,

2710 00 34 eller 2710 00 36

Annan bensin än som avses under 1

4 kr 27 öre per liter 86 öre per liter 5 kr 13 öre per liter

3. 2710 00 51,

2710 00 55, 2710 00 69 eller 2710 00 74 -2710 00 78

Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som

a)

har försetts med märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350o C,

743 kr per m3

1 058 kr per m 3 1 801 kr per m

3

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

FÖRESLAGEN LYDELSE

KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt

b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350o C, tillhörig miljöklass 1 1 614 kr per m3

1 058 kr per m 3 2 672 kr per m

3

miljöklass 2 1 840 kr per m3

1 058 kr per m 3 2 898 kr per m

3

miljöklass 3 2 138 kr per m3

1 058 kr per m 3 3 196 kr per m

3

4. ur

2711 12 11 -2711 19 00

Gasol som används för

a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg

1 kr 01 öre per liter 56 öre per liter 1 kr 57 öre per liter

b) annat ändamål än som avses under a

145 kr per 1 000 kg

1 112 kr per

1 000 kg

1 257 kr per

1 000 kg

5. ur

2711 29 00

Metan som används för

a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg

1 678 kr per 1 000 m3

792 kr per

1 000 m3

2 470 kr per

1 000 m3

b) annat ändamål än som avses under a

241 kr per 1 000 m3

792 kr per

1 000 m3

1 033 kr per

1 000 m3

6. 2711 11 00,

2711 21 00

Naturgas som används för

a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg

1 678 kr per 1 000 m3

792 kr per

1 000 m3

2 470 kr per

1 000 m3

b) annat ändamål än som avses under a

241 kr per 1 000 m3

792 kr per

1 000 m3

1 033 kr per

1 000 m3

7. 2701, 2702

eller 2704

Kolbränslen 316 kr per 1 000 kg

920 kr per

1 000 kg

1 236 kr per

1 000kg

8. 2713 11 00 -

2713 12 00

Petroleumkoks 316 kr per 1 000 kg

920 kr per

1 000 kg

1 236 kr per

1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt.

För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

11 kap.

3 §

Energiskatten utgör

1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,

2. 8,2 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 4 §,

3. 11,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 4 §, och

4. 13,8 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall.

2. 9,6 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 4 §,

3. 12,9 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 4 §, och

4. 15,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall.

För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om skatt på bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören skall dock avrundas till hela tiondels ören.

3. Till utgången av år 1997 skall dock energiskatten på elektrisk kraft utgöra

a) 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,

b) 8,2 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under a och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 §,

c) 11,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 11 kap. 4 §, och

d) 13,8 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall.

3.20Förslag till lag om ändring i lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § 12 mom., 12 a mom. och 12 d mom. samt 7 § 4 mom. och 27 § 5 mom. lagen1 (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

3 §

12 mom.2 Fysisk person och dödsbo som äger kvalificerad aktie i ett

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

fåmansföretag skall i den omfattning som anges i 12 a–12 e mom. ta upp utdelning på sådan aktie som intäkt av tjänst i stället för intäkt av kapital. Detsamma gäller realisationsvinst vid avyttring av sådan aktie. Av 1 a–1 g mom. framgår att utdelning och realisationsvinst i viss omfattning undantas från skatteplikt.

Närmare bestämmelser finns i – 12 a mom. om tillämpningsområdet, – 12 b mom. om behandlingen av utdelning och realisationsvinst,

– 12 c mom. om en alternativ anskaffningskostnad,

– 12 d mom. om ökning av anskaffningskostnaden med löneunderlag,

– 12 e mom. om visst undantag från tillämpningen. Vad som i första stycket sägs om aktie i ett fåmansföretag gäller också andel i ett sådant företag. Med aktie och andel likställs andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. För sådana instrument får dock 12 c och 12 d mom. inte tillämpas.

12 a mom.3 En aktie i ett fåmansföretag anses kvalificerad, om

1. aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i företaget i betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret, eller under någon del av denna tidsperiod varit verksam i betydande omfattning i ett annat fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller

2. företaget – direkt eller genom förmedling av juridisk person – äger aktier i ett annat fåmansföretag i vilket aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret.

2. företaget – direkt eller genom förmedling av juridisk person – under beskattningsåret eller

något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret har ägt aktier i ett annat

fåmansföretag i vilket aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret.

Upphör ett företag som avses i första stycket att vara fåmansföretag, anses en aktie ändå kvalificerad under förutsättning att aktieägaren eller någon denne närstående ägde aktien när företaget upphörde att vara fåmansföretag eller förvärvat den med stöd av sådan aktie. Aktien anses dock kvalificerad längst under fem beskattningsår efter det år då företaget upphörde att vara fåmansföretag.

Vad som förstås med fåmansföretag, ägare och närstående framgår av punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid bedömningen av om ett fåmansföretag föreligger jämställs utländska juridiska personer med svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. Vidare skall vid bedömningen av om ett fåtal personer äger aktierna i ett företag sådana ägare anses som en person, som själva eller genom någon närstående är eller under något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret har varit verksamma i företaget i betydande omfattning.

Avlider ägaren till en kvalificerad aktie, anses aktien kvalificerad även hos den avlidnes dödsbo. Delägare i dödsboet jämställs då med närstående.

12 d mom.4 Vid beräkning av

gränsbeloppet enligt 12 b mom. får till anskaffningskostnaden för aktien läggas ett löneunderlag. Löneunderlaget beräknas på grundval av sådan ersättning som

12 d mom. Vid beräkning av

gränsbeloppet enligt 12 b mom. får till anskaffningskostnaden för aktien läggas ett löneunderlag. Löneunderlaget beräknas på grundval av sådan ersättning som

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

ingår i underlag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och som under året före beskattningsåret har utgått till arbetstagarna i företaget och i dess dotterföretag. Av ersättning till arbetstagare i dotterföretag som inte är helägt får medräknas så stor del av beloppet som svarar mot moderföretagets andel av antalet aktier eller andelar i dotterföretaget. Ersättning till arbetstagare som innehar sådant av företaget utgivet finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom. får inte beaktas om 12 mom. är tillämpligt på utdelning eller vinst som är hänförlig till instrumentet. Ersättning som täcks av ett statligt bidrag för lönekostnader får inte heller beaktas. Löneunderlaget utgörs av 70 procent av den del av det sammanlagda ersättningsbeloppet som överstiger ett belopp motsvarande tio gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året före beskattningsåret, fördelat med lika belopp på aktierna i företaget.

ingår i underlag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och som under året före beskattningsåret har utgått till arbetstagarna i företaget och i dess dotterföretag. Av ersättning till arbetstagare i dotterföretag som inte är helägt får medräknas så stor del av beloppet som svarar mot moderföretagets andel av antalet aktier eller andelar i dotterföretaget. Ersättning till arbetstagare som innehar sådant av företaget utgivet finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom. får inte beaktas om 12 mom. är tillämpligt på utdelning eller vinst som är hänförlig till instrumentet. Ersättning som täcks av ett statligt bidrag för lönekostnader får inte heller beaktas. Löneunderlaget utgörs av den del av det sammanlagda ersättningsbeloppet som överstiger ett belopp motsvarande tio gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året före beskattningsåret, fördelat med lika belopp på aktierna i företaget.

Har aktieägaren året före beskattningsåret i betydande omfattning varit verksam i företaget eller i dess dotterföretag, får löneunderlaget läggas till anskaffningskostnaden endast om aktieägaren för nämnda år från företagen har erhållit sådan ersättning som ingår i underlag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter och 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster med ett belopp som sammanlagt inte understiger det lägsta av

1. 120 procent av den högsta ersättning som samma år har betalats ut till en arbetstagare och som får räknas in i det underlag som ligger till grund för beräkning av löneunderlaget och

2. ett belopp som svarar mot 10 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde för året före beskattningsåret.

För aktieägare som avses i föregående stycke får det sammanlagda löneunderlaget inte överstiga ett belopp som svarar mot 50 gånger den ersättning som aktieägaren för året före beskattningsåret erhållit från företagen och som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter och 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Med innehav av sådana finansiella instrument i ett fåmansföretag som avses i 27 § 1 mom. likställs innehav av finansiella instrument i ett annat företag inom samma koncern.

7 §

4 mom.5 Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana samman-

slutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar,

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,

sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag,

allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet eller med ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring,

Allmänna sjukförsäkringsfonden, Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fonden för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkontoret och SIS – Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produktutveckling, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin – PRO-TEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland, Stiftelsen samverkan universitet/högskola och näringsliv i Stockholm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping, Göteborg respek-

Allmänna sjukförsäkringsfonden, Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fonden för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkontoret och SIS – Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Konung Carl

XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö, Nobel-

stiftelsen, Norrlandsfonden, Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produktutveckling, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin – PROTEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland, Stiftelsen samverkan universitet/högskola och näringsliv i Stockholm och de sex

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

tive Lund, Stiftelsen Småföretagsfonden, Stiftelsen för samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet – SUN, Stiftelsen Sveriges Nationaldag, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, Stiftelsen UV-huset, Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEFkommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne, Aktiebolaget Trav och Galopp och de bolag som avses i 1 § tredje stycket 5 lagen (1991:1482) om lotteriskatt

motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping, Göteborg respektive Lund, Stiftelsen Småföretagsfonden, Stiftelsen för samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet – SUN, Stiftelsen Sveriges Nationaldag, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, Stiftelsen UV-huset, Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEFkommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne, Aktiebolaget Trav och Galopp och de bolag som avses i 1 § tredje stycket 5 lagen (1991:1482) om lotteriskatt

frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.

Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment.

En producentorganisation frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

27 §

5 mom.6 Förlust på mark-

nadsnoterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång. I fråga om andel i värdepappersfond gäller detta endast om värdet av fondens innehav av sådana tillgångar som avses i 1 mom. inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondförmögenheten. Förlust på aktie i svenskt aktiebolag som inte är marknadsnoterat får dras av från realisationsvinst på sådan aktie. Motsvarande gäller förlust på andel i utländsk juridisk person som inte är marknadsnoterad. Av förlust som inte dragits av mot vinst får 70 procent dras av.

5 mom. Förlust på mark-

nadsnoterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång. I fråga om andel i värdepappersfond gäller detta endast om värdet av fondens innehav av sådana tillgångar som avses i 1 mom. inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondförmögenheten. Förlust på aktie i svenskt aktiebolag som inte är marknadsnoterad respektive på andel i utländsk juridisk person som inte är marknadsnoterad får dras av från realisationsvinst på sådan aktie eller andel. Av förlust som inte dragits av mot vinst får 70 procent dras av.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.2 Senaste lydelse 1996:1611.3 Senaste lydelse 1996:1611.4 Senaste lydelse 1996:1611.5 Senaste lydelse 1996:1611.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering om inte annat framgår av punkterna 2 och 3.

2. Bestämmelserna i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1997 års taxering.

3. Äldre bestämmelser i 3 § 12 a mom. tillämpas om skattskyldighet

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

6 Senaste lydelse 1996:1611.

för utdelning eller realisationsvinst uppkommit före den 1 juli 1997.

3.21Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

Anvisningar

till 32 §

14.1 Anskaffar ett fåmansföretag från annan än delägare eller delägare närstående person egendom, som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för privat bruk för företagsledare i företaget eller företagsledare närstående person, skall ett belopp motsvarande anskaffningskostnaden för egendomen tas upp som intäkt av tjänst hos företagsledaren. Vad nu sagts gäller inte anskaffning av bil som föranleder beskattning av bilförmån. Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person egendom till företaget skall, om priset är högre än egendomens marknadsvärde, det överskjutande beloppet beskattas hos överlåtaren som intäkt av tjänst. Av 24 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt framgår att återstående del av vederlaget skall beaktas vid beräkning av realisationsvinst. Avser avyttringen sådan egendom som anges i 31 § nämnda lag skall, oavsett hur priset förhåller sig till marknadsvärdet, hela vederlaget, utan avdrag för något omkostnadsbelopp, beskattas hos överlåtaren som intäkt av tjänst, såvida inte egendomen är eller kan väntas bli till nytta för företaget. Förvärvar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde, skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt handelsbolag eller delägare närstående person förvärvar egendom från handelsbolaget, om egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan lägenhet som i och med förvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbostad enligt 5 § andra eller fjärde stycket eller tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad. Första meningen tillämpas inte när det är företagsledaren som förvärvar egendomen och denne har beskattats enligt första stycket vid företagets förvärv av egendomen. Har företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag eller företagsledare närstående person uppburit hyra eller annan ersättning från företaget för lokal, som ägs eller disponeras av företagsledaren eller den honom närstående, skall ersättningen, såvida den inte skall beskattas såsom intäkt av näringsverksamhet, hos mottagaren beskattas som intäkt av tjänst. Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som han fått vidkännas på grund av att företaget utnyttjat lokalen i fråga. Har fåmansföretag lämnat företagsledare eller företagsledare närstående person förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan, skall låntagaren beskattas för värdet av förmånen som intäkt av tjänst. Förmånens värde skall beräknas på sätt som anges i punkt 10 tredje–femte styckena. Har fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller företagsledare närstående person och har lånet skrivits ned i företagets räkenskaper, skall det nedskrivna beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller dock inte lån som avses i punkt 15. Som fåmansföretag räknas

a) aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar att dessa personer har mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i företaget; samt

b) aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat.

Som fåmansföretag räknas dock inte aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk börs. Som fåmansföretag räknas inte heller bostadsföreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt.

Som fåmansföretag räknas dock inte aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller ut-

ländsk börs. Som fåmansföretag

räknas inte heller bostadsföreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt.

Som fåmansägt handelsbolag räknas

a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande; samt

b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren.

Med ägare enligt åttonde och tionde styckena avses den som – direkt eller genom förmedling av juridisk person – äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget.

Som företagsledare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag skall anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons aktie- eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande grund har ett väsentligt inflytande i företaget eller – där fråga är om företag som avses i åttonde stycket b eller tionde stycket b – den som har den reella bestämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat.

Vid tillämpning av denna anvisningspunkt skall såsom närstående person räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.

1 Senaste lydelse 1993:1470.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering.

3.22Förslag till lag om ändring i lagen ( 1993:1536 ) om räntefördelning vid beskattning

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1536) om räntefördelning skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

3 §

Ett positivt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret ökad med tre procentenheter multiplicerad med ett positivt fördelningsunderlag.

Ett positivt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret ökad med fem procentenheter multiplicerad med ett positivt fördelningsunderlag.

Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid nämnda

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

tidpunkt ökad med en procentenhet multiplicerad med ett negativt fördelningsunderlag.

1 Senaste lydelse 1996:1400.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

3.23Förslag till lag om ändring i lagen ( 1981:691 ) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 a § och 3 kap. 5 a § lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

2 kap. 5 a § 2

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kronor.

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor.

Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.

Om en arbetsgivare med stöd av 7 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbetsgivaravgifterna varje månad får han, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, från arbetsgivaravgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kronor för varje månad verksamheten bedrivits.

Om en arbetsgivare med stöd av 7 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbetsgivaravgifterna varje månad får han, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, från arbetsgivaravgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor för varje månad verksamheten bedrivits.

3 kap. 5 a § 3

Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 30 000 kronor per år.

Om den försäkrade är delägare

Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år.

Om den försäkrade är delägare

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 30 000 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger

30 000 kronor per år.

i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger

42 600 kronor per år.

Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.

1 Lagen omtryckt 1989:633.2 Senaste lydelse 1996:1218.3 Senaste lydelse 1996:1218.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

3.24Förslag till lag om ändring i lagen ( 1984:1052 ) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

3 § 1

Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet, det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet,

75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,

c) 1,0 procent av:

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,

d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende industrienhet med undantag av markvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft,

e) 3,42 procent av: markvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft.

e) 2,21 procent av: markvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft.

Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.

För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.

Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som avser småhusenhet med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tilllämpliga delar småhus med tillhö-

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som

belöper på värderingsenhet som

avser småhuset med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämp-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

rande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.

liga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset.

1 Senaste lydelse 1996:1173.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering.

2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet.

3.25Förslag till lag om omräkningstal för 1998 års taxeringsvärden

Härigenom föreskrivs följande.

För sådan värderingsenhet som avses i 3 § första stycket b lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt samt för småhusenhet skall omräkningstalet enligt 16 A kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) för år 1998 vara det omräkningstal som gäller för år 1997.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3.25Förslag till lag om ändring i lagen ( 1994:1563 ) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 2, 8, 37 och 42 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

2 § 1

Skatt på cigaretter tas ut med

66 öre per styck och 16,4 procent

av detaljhandelspriset.

Skatt på cigaretter tas ut med

85 öre per styck och 17,8 procent

av detaljhandelspriset.

Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter som en cigarett.

8 § 2

Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 44 öre per styck. Skatt på röktobak tas ut med 489 kronor per kilogram.

Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 56 öre per styck. Skatt på röktobak tas ut med 630 kronor per kilogram.

37 § 3

Skatt på snus tas ut med 96 kronor per kilogram och på tuggtobak med 156 kronor per kilogram.

Skatt på snus tas ut med 123 kronor per kilogram och på tuggtobak med 201 kronor per kilogram.

42 § 4

För skattepliktiga tobaksvaror tas skatten för år 1997 ut med i 2, 8 och 37 §§ angivna belopp. För

För skattepliktiga tobaksvaror tas skatten för år 1997 och 1998 ut med i 2, 8 och 37 §§ angivna

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

tiden efter utgången av år 1997 skall skatten tas ut med belopp som omräknats enligt andra stycket.

För kalenderåret 1998 och efterföljande kalenderår skall skatten tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2, 8 och 37 §§ angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan prisläget i september månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i september

1996. När det gäller 2 § skall om-

räkning endast avse styckeskatten.

belopp. För tiden efter utgången av år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknats enligt andra stycket.

För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall skatten tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2, 8 och 37 §§ angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan prisläget i september månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i september

1997. När det gäller 2 § skall om-

räkning endast avse styckeskatten.

Regeringen fastställer före oktober månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor och ören.

1 Senaste lydelse 1996:1225.2 Senaste lydelse 1996:1225.3 Senaste lydelse 1996:1225.4 Senaste lydelse 1996:836.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3.27. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse.

4 kap.

3 § 1

NUVARANDE LYDELSE

Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.

tull

skatt

spritdryck 4 kr/liter 253 kr/liter starkvin 2 kr/liter 67 kr/liter vin 1 kr/liter 38 kr/liter starköl 3 kr/liter 14 kr/liter cigaretter 38 öre/styck

140 öre/styck

cigarrer 86 öre/styck

127 öre/styck

röktobak

428 kr/kg

822 kr/kg

snus

104 kr/kg

191 kr/kg

FÖRESLAGEN LYDELSE

Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.

tull

skatt

spritdryck 4 kr/liter 253 kr/liter starkvin 2 kr/liter 67 kr/liter vin 1 kr/liter 38 kr/liter starköl 3 kr/liter 14 kr/liter cigaretter 38 öre/styck

175 öre/styck

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

cigarrer 86 öre/styck

143 öre/styck

röktobak

428 kr/kg

1 003 kr/kg

snus

104 kr/kg

227 kr/kg

1 Senaste lydelse 1996:1172.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3.28Förslag till lag om ändring i lagen ( 1994:1565 ) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

1 §1

Den som till Sverige för privatbruk för in nedan angivna alkoholdrycker och tobaksvaror från ett annat land som är medlem i Europeiska unionen skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med

196 kronor/liter för spritdryck, 45 kronor/liter för starkvin, 27 kronor/liter för vin, 8 kronor/liter för starköl,

95 öre/styck för cigaretter, 44 öre/styck för cigariller och

cigarrer och

489 kronor/kg för röktobak.

Den som till Sverige för privatbruk för in nedan angivna alkoholdrycker och tobaksvaror från ett annat land som är medlem i Europeiska unionen skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med

196 kronor/liter för spritdryck, 45 kronor/liter för starkvin, 27 kronor/liter för vin, 8 kronor/liter för starköl,

123 öre/styck för cigaretter, 56 öre/styck för cigariller och

cigarrer och

630 kronor/kg för röktobak.

I denna lag förstås med

spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo-

lymprocent,

starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men in-

te 22 volymprocent, samt mousserande vin,

vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkohol-

halt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl, starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och

cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

1 Senaste lydelse 1996:1224.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3.29. Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

NUVARANDE LYDELSE FÖRESLAGEN LYDELSE

36 § 2

Skattskyldighet inträder, såframt ej annat följer av vad i nästa stycke sägs, då gåvan bli-

Skattskyldighet inträder, såframt ej annat följer av vad i nästa stycke sägs, då gåvan blivit full-

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

vit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. I fall, som avses i 37 § 2 mom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren erhåller förfoganderätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av försäkringen utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skattskyldighet för sådant belopp vid dess mottagande.

bordad eller handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. När en omyndigs förälder

är förmyndare och som gåva åt den omyndige till bank överlämnat pengar eller överfört medel som föräldern haft innestående i bank utan att förbehålla sig rätt att för egen räkning förfoga över gåvomedlen anses gåvan fullbordad enligt denna lag när gåvomedlen mottagits av banken för den omyndiges räkning eller överförts till den omyndiges konto. I

fall, som avses i 37 § 2 mom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren erhåller förfoganderätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av försäkringen utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skattskyldighet för sådant belopp vid dess mottagande.

Vad i fråga om arvsskatt är stadgat i 6-9 §§ skall vid beskattning av gåva äga motsvarande tillämpning. Föreskrifterna i 6 § om skattskyldighetens inträde först framdeles skola härvid, utan inskränkningar som angivas i andra stycket under c) och d), gälla jämväl i fall då givaren förbehållit sig själv nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av den bortgivna egendomen.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.2 Senaste lydelse 1958:562.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas avseende gåva som givits efter ikraftträdandet. Avseende gåva som givits efter utgången av juni 1995 men före ikraftträdandet tillämpas denna lag till den del gåvor från samma givare under samma kalenderår inte överstiger 10 000 kronor.

3.30Förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1998

Härigenom föreskrivs följande.

Vid utbetalning av en församlings eller en kyrklig samfällighets fordran enligt 4 a § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall fordran vid ingången av år 1998 minskas med 5,3 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

3.31Förslag till lag om ändring i lagen ( 1997:000 ) om kommunal redovisning

Härigenom föreskrivs att punkterna 3 och 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1997:000) om kommunal redovisning skall ha följande lydelse

LYDELSE ENLIGT PROP. 1996/97:52

3. Bestämmelsen i 4 kap. 4 §

FÖRESLAGEN LYDELSE

3. Bestämmelsen i 4 kap. 4 §

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

tillämpas första gången av kom-

muner och kommunalförbund avseende räkenskapsåret 1999 och av landsting avseende räkenskapsåret 2000. Kommunalförbund som sköter landstingskommunal uppgift skall dock också tillämpa bestämmelsen första gången avseende räkenskapsåret

2000.

4. Vad som föreskrivs i – 5 kap. 1 § såvitt avser pensionsförpliktelser som upptagits bland posten Verksamhetens kostnader och posten Finansiella kostnader, – 5 kap. 2 § såvitt avser pensionsförpliktelser som upptagits i posten Avsättningar, posten Skulder eller bland ansvarsförbindelser under rubriken, Pensionförpliktelser som inte tagits upp bland skulderna eller avsättningarna och Övriga ansvarsförpliktelser, samt – 5 kap. 4 § första meningen får börja tillämpas senare än den 1 januari 1998, dock senast av

kommuner och kommunalförbund avseende räkenskapsåret 1999 och av landsting avseende räkenskapsåret 2000. Kommunalförbund som sköter landstingskommunal uppgift skall dock också tillämpa bestämmelserna senast avseende räkenskapsåret

2000.

tillämpas första gången avseende räkenskapsåret 2000.

4. Vad som föreskrivs i – 5 kap. 1 § såvitt avser pensionsförpliktelser som upptagits bland posten Verksamhetens kostnader och posten Finansiella kostnader, – 5 kap. 2 § såvitt avser pensionsförpliktelser som upptagits i posten Avsättningar, posten Skulder eller bland ansvarsförbindelser under rubriken, Pensionförpliktelser som inte tagits upp bland skulderna eller avsättningarna och Övriga ansvarsförpliktelser, samt – 5 kap. 4 § första meningen får börja tillämpas senare än den 1 januari 1998, dock senast avseende räkenskapsåret 2000.

3.32Förslag till lag om ändring i lagen ( 1997:000 ) om ändring i kommunallagen (1991:900)

Härigenom föreskrivs att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1997:000) om ändring i kommunallagen (1991:900) skall ha följande lydelse.

LYDELSE ENLIGT PROP. 1996/97:52

2. De nya föreskrifterna i 8 kap. 4 och 5 §§ skall tilllämpas första gången såvitt avser kom-

muner avseende räkenskapsåret 1999 och såvitt avser landsting

avseende räkenskapsåret 2000.

FÖRESLAGEN LYDELSE

2. De nya föreskrifterna i 8 kap. 4 och 5 §§ skall tillämpas första gången avseende räkenskapsåret 2000.

3.33Förslag till lag om ändring i lagen ( 1997:000 ) om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894)

Härigenom föreskrivs att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1997:000) om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894) skall ha följande lydelse.

P r o p . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

LYDELSE ENLIGT PROP. 1996/97:52

2. De nya föreskrifterna i 2 kap. 18 § och 3 kap. 7 § skall, såvitt avser 8 kap.4 och 5 §§kommunallagen, tillämpas första gången

av kommunalförbund av-

seende räkenskapsåret 1999. Kommunalförbund som sköter landstingskommunal uppgift skall dock också tillämpa bestämmelserna senast avseende rä-

kenskapsåret 2000.

FÖRESLAGEN LYDELSE

2. De nya föreskrifterna i 2 kap. 18 § och 3 kap. 7 § skall, såvitt avser 8 kap.4 och 5 §§kommunallagen, tillämpas första gången avseende räkenskapsåret 2000.

4

Politiska prioriteringar

.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

4 Politiska prioriteringar

4.1. Inledning

Den ekonomiska politiken och budgetpolitiken har lagt en grund för en ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Genom framgångarna i den ekonomiska politiken är det nu möjligt att än mer sätta regeringens viktigaste mål - 4 procents öppen arbetslöshet år 2000 - i fokus.

Det finns fem områden där insatser prioriteras för att främja sysselsättning och tillväxt: den offentliga sektorns verksamheter inom vård, omsorg och skola, en ökad satsning på utbildning och kompetensutveckling, en offensivare arbetsmarknadspolitik, en ekologiskt hållbar utveckling samt bättre förutsättningar för företagen. Sysselsättningspolitiken skall bygga på följande fem hörnstenar:

– Huvudlinjen bör vara att arbetslösheten skall

minskas genom att fler människor sätts i arbete eller utbildar sig. Inriktningen är att främja mäns och kvinnors engagemang i arbete och utbildning och att förebygga passivitet. Arbets- och kompetenslinjen gäller. – Budgetsaneringen och inflationsbekämpningen är

nödvändiga förutsättningar för sysselsättningspolitiken. – Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kom-

mande åren bör ske i den privata sektorn.

– Bland offentliga utgifter skall verksamheter prio-

riteras framför transfereringar. Vården, omsorgen och skolan utgör kärnan i den sociala välfärden och skall därför prioriteras genom ökade statsbidrag till kommunsektorn. Därmed skapas förutsättningar för att främja sysselsättningen, minska arbetslösheten och höja kvaliteten. – Det krävs en bättre fungerande lönebildning för

att sysselsättningen skall öka och arbetslöshetsmålet skall kunna nås.

4.2. Utgångspunkter för regeringens politiska prioriteringar

Det stora underskottet i statens budget som fanns vid regeringsskiftet 1994 riskerade att leda till en skenande statsskuld och undergrävde förtroendet för den ekonomiska politiken. Detta inverkade menligt på både tillväxt och sysselsättning. Regeringen har därför ägnat stor kraft åt att sanera de offentliga finanserna. Den förda politiken har medfört att räntenivån har sjunkit, att inflationen är på en historiskt och internationellt sett låg nivå och att bytesbalansen visar ett betydande överskott. Detta är en följd av förtroendeskapande åtgärder, främst de uppsatta budgetpolitiska målen och därmed sammanhängande konsolideringsprogram för de offentliga finanserna, som riksdagen beslutat. År 1998 uppnås målet om balans i de offentliga finanserna.

Mycket tyder på att vi befinner oss i inledningen av en period av ökad tillväxt. Erfarenheterna pekar dock på att effekterna på arbetsmarknaden av en ökad ekonomisk aktivitet brukar komma med en viss eftersläpning. Det är därför angeläget att redan under år 1997 vidta åtgärder för att stärka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Regeringen ger en detaljerad redovisning i tilläggsbudgeten (avsnitt 6) av de åtgärder som under år 1997 vidtas för att minska arbetslösheten.

För att varaktigt uppnå målet om en halverad arbetslöshet måste Sverige ha en lönebildning som även vid en lägre arbetslöshetsnivå ger en lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå. Sverige har de senaste 20-25 åren haft en dåligt fungerande lönebildning med nominella löneökningar som varit för höga i förhållande till våra konkurrentländer. Detta har lett till hög inflation, försämrad konkurrenskraft och utslagning av företag och arbetstillfällen. Regeringen har vid flera tillfällen uttalat att ansvaret för lönebildningen i första hand ligger på arbetsmarknadens parter. Synsättet anknyter till den långa tradition som finns i Sverige att i möjligaste mån begränsa den direkta statliga inblandningen i lönebildningen. Det

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

har ett omistligt värde att parterna själva klarar att reformera lönebildningen. Parterna inbjöds därför av regeringen att till den 31 mars 1997 gemensamt redovisa nödvändiga förändringar av förhandlingsoch lönebildningssystemet. Detta uppdrag har resulterat i flera bidrag. Regeringen avser att tillsätta en utredning för att arbeta vidare med en del av de konstruktiva förslag som framkommit.

Den utveckling som redovisas i denna proposition förutsätter att parterna tar sitt ansvar och får lönebildningen att fungera bättre.

De nedan beskrivna förslagen tillsammans med en väl fungerande lönebildning och ett fortsatt och förstärkt förtroende för svensk ekonomi gör att det finns goda förutsättningar för att nå målet om en halverad arbetslöshet till år 2000.

Hänvisningar till S4-2

4.3. Precisering av det budgetpolitiska målet om permanent överskott i de offentliga finanserna

Sverige hade fram till mitten av 1970-talet starka offentliga finanser. Under efterkrigstiden byggdes det upp en betydande finansiell förmögenhet inom den offentliga sektorn. År 1975 uppgick den offentliga sektorns nettoförmögenhet till motsvarande 30 procent av BNP. Detta bidrog till en god och stabil ekonomisk utveckling, som gjorde det möjligt att förena full sysselsättning och stigande reallöner med låg inflation. Den svaga finanspolitiken under senare delen av 1970-talet, som kulminerade i den statsfinansiella krisen i 1980-talets inledning, fick till konsekvens att den offentliga förmögenheten förbyttes i en nettoskuld.

Budgetsaneringen i kombination med en god sysselsättningsutveckling medförde att den offentliga sektorns förmögenhetsställning till stor del återställdes under 1980-talets senare del. Vid 1990-talets inledning hade den offentliga sektorn återigen en positiv förmögenhet.

Den ekonomiska krisen på 1990-talet raderade återigen ut den offentliga nettoförmögenheten. I år beräknas den offentliga sektorns skulder överstiga tillgångarna med drygt 500 miljarder kronor.

En bit in på nästa sekel kommer med stor sannolikhet de offentliga åtagandena att utsättas för en större belastning genom ett växande antal äldre. Den offentliga sektorn måste då stå finansiellt rustad att möta denna utveckling för att kunna värna välfärdssystemen.

Mot denna bakgrund är det önskvärt att under det närmaste decenniet amortera av den offentliga nettoskulden. Detta kräver överskott i de offentliga finanserna. Detta talar för att det offentliga sparan-

det sett på några års sikt bör ha ett överskott motsvarande 2 procent av BNP.

I takt med att de offentliga finanserna bringas under kontroll skapas utrymme att aktivt använda finanspolitiken för att motverka en försvagning av konjunkturen eller tendenser till överhettning. Med ett överskott på 2 procent som utgångsläge finns det en marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att underskottet i de offentliga finanserna hotar att bli för stort. Ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent främjar och möjliggör höga privata investeringar utan att Sveriges skuld till utlandet ökar.

Det av riksdagen tidigare fastlagda målet om permanenta överskott i de offentliga finanserna efter år 1998 föreslås därför preciseras som ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga finanserna motsvarande 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.

Kortsiktigt bör målet för budgetpolitiken sättas så att hänsyn tas till konjunkturläget. Det bör därför undvikas att finanspolitiken ges en opåkallat stram inriktning, som riskerar att hålla tillbaka expansionsmöjligheterna. Vid den tillväxt som redovisas i denna proposition bör målet för budgetpolitiken vara ett överskott på 0,5 procent av BNP år 1999, 1,5 procent år 2000 och 2 procent år 2001. Målen gäller vid den kalkylerade tillväxten. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt lägre kommer den offentliga sektorns sparande att tillåtas utvecklas sämre. Om tillväxten skulle bli väsentligt högre kommer kraven på överskott att skärpas. Detta för att undvika en finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna.

Hänvisningar till S4-3

4.4. Fempunktsprogram för arbete och utbildning

Beräkningarna i budgetpropositionen visade att den målsatta balansen i offentliga finanserna skulle uppnås år 1998. Detta förutsatte att konsolideringsprogrammet fullföljdes och att nya utgiftsökningar finansierades.

I det följande presenteras förslag till åtgärder inom fem politiskt prioriterade områden i syfte att stimulera sysselsättningen och minska arbetslösheten. Utgifterna för programmet sammanfattas i nedanstående tabell. De kalkyler som genomförts inför vårpropositionen visar att de budgetpolitiska målen för det offentliga finansiella sparandet - balans 1998 samt överskott på 0,5 respektive 1,5 procent av BNP åren 1999 och 2000 - uppnås även efter dessa satsningar. Till viss del finansieras programmet även av en höjning av tobaksskatten samt vissa utgiftsminskningar. Dessa redovisas närmare i avsnitt 5.

P R O P . 1 9 9 6 / 9 7 : 1 5 0

Efter beaktande av utgifterna i fempunktsprogrammet beräknas ett överskott kvarstå åren 1999 och 2000 utöver vad som krävs för att nå de budgetpolitiska målen. Frågan om utrymmet och formerna för en överföring från den offentliga till den privata sektorn 1999-2000 kommer att prövas i samband med de vårpropositioner som läggs fram 1998 och 1999.

TABELL 4.1 FEMPUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE OCH UTBILDNING Miljarder kronor

1997 1998 1999 2000

Vård, omsorg, skola

4,0 8,0 8,0 8,0

Hållbar utveckling

1,5 5,1 5,9

Utbildning

0,5 2,5 4,3 6,0

Småföretag

1,6 1,8 1,7

Arbetsmarknadspolitik

0,9 2,8 1,9 1,6

Summa program

5,5 16,3 21,0 23,3

Finansiering

-4,5 -2,4 -1,3 -1,2

Utrymme för överföring

0,0 0,0 14,7 25,8