Prop. 2001/02:37
Sveriges antagande av rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 4 oktober 2001
Göran Persson
MajInger Klingvall
(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner det inom Europeiska unionen upprättade utkastet till rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse.
(9) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar inte Danmark i beslutet om detta instrument, som därför inte skall vara bindande för eller tillämpligt i Danmark. Eftersom detta instrument bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att rådet har beslutat om detta instrument besluta huruvida det skall omsätta instrumentet i sin nationella lagstiftning.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 Allmän överträdelse
1. Varje medlemsstat skall anta lämpliga påföljder för
a) var och en som avsiktligt hjälper en person som inte är medborgare i en medlemsstat att resa in i eller passera genom en medlemsstats territorium i strid mot denna stats lagstiftning om utlänningars inresa eller transitering,
b) var och en som i vinstsyfte avsiktligt hjälper en person som inte är medborgare i en medlemsstat att vistas på en medlemsstats territorium i strid mot denna stats lagstiftning om utlänningars vistelse.
2. Varje medlemsstat får besluta att inte införa påföljder för sådant handlande som avses i punkt 1 a genom att tillämpa sin nationella lagstiftning och praxis om syftet med handlandet är att ge humanitärt stöd till personen i fråga.
Artikel 2 Deltagande, anstiftan
Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de påföljder som avses i artikel 1 även tillämpas på var och en som
a) är anstiftare till, eller
b) är medbrottsling, eller
c) försöker begå någon av de handlingar som avses i artikel 1.1 a eller 1.1 b.
Artikel 3 Påföljder
Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de handlingar som avses i artiklarna 1 och 2 omfattas av effektiva, proportionella och avskräckande påföljder.
Artikel 4 Genomförande
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före [...] .4De skall genast underrätta kommissionen om detta. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
4 Det datum som skall införas bör vara två år efter det att instrumentet har antagits.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv samt en jämförelsetabell som visar hur bestämmelserna i detta direktiv motsvarar de antagna nationella bestämmelserna. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.
Artikel 5 Upphävande
Bestämmelsen i artikel 27.1 i Schengenkonventionen skall upphävas från och med den [... ]5. När en medlemsstat genomför detta direktiv i enlighet med artikel 4.1 före detta datum, skall nämnda bestämmelse upphöra att gälla för denna medlemsstat från och med datumet för genomförandet.
Artikel 6 Ikraftträdande
Detta direktiv skall tillämpas från och med den dag då det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
5 Det datum som skall införas bör vara detsamma som i artikel 4.1.
Artikel 7 Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
Utfärdat i
På rådets vägnar Ordförande
RÅDETS RAMBESLUT …/.../RIF av den
om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA RAMBESLUT
med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 29, 31 e och 34.2 b i detta,
med beaktande av Republiken Frankrikes initiati v6,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och
av följande skäl:
(1) Ett av Europeiska unionens mål är att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att bland medlemsstaterna utforma gemensamma insatser på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete.
(2) Inom denna ram bör åtgärder vidtas för att bekämpa hjälp till olaglig invandring, inte bara om den har samband med det olagliga passerandet av gränsen i strikt mening utan även om hjälpen ges i avsikt att stödja nätverk som utnyttjar människor.
6 EGT C 253, 4.9.2000, s. 6.
(3) Det är därför av avgörande betydelse att det görs en tillnärmning av de befintliga rättsliga bestämmelserna, särskilt å ena sidan den exakta definitionen av överträdelsen i fråga och undantagen, vilket är ämnet för direktiv 2000/.../EG om definiering av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse och å andra sidan minimibestämmelser för påföljderna, ansvar för juridiska personer och behörighet, vilket är ämnet för detta rambeslu t7.
(4) Det är även av avgörande betydelse att de möjliga åtgärderna inte begränsas till endast fysiska personer utan att åtgärder föreskrivs i fråga om juridiska personers ansvar.
(5) Detta direktiv kompletterar andra instrument som antagits för att bekämpa olaglig invandring, olaglig anställning, människohandel och sexuellt utnyttjande av barn.
(6) Detta rambeslut utgör en vidareutveckling av Schengenregelverket i enlighet med artikel 1 i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverke t8.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 Påföljder
1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de handlingar som definieras i artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/.../EG är belagda med straffrättsliga påföljder som är effektiva, proportionella och avskräckande och kan medföra utlämning.
7 En hänvisning till EGT avseende direktivet måste införas.8 EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.
2. I tillämpliga fall kan de påföljder som avses i punkt 1 åtföljas av följande åtgärder:
– Förverkande av de transportmedel som har använts för att begå brottet.
– Förbud mot att direkt eller genom mellanhand utöva den yrkesverksamhet under vilken brottet begicks.
– Återsändande.
3. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att sådana handlingar som definieras i artikel 1.1 a och, i den mån det är relevant, i artikel 2 a, i direktiv 2000/.../EG är belagda med frihetsstraff, med en högsta gräns som inte får understiga [åtta år], om gärningarna har begåtts i vinstsyfte och under någon av följande omständigheter:
– Brottet har begåtts som ett led i kriminella organisationers verksamhet enligt rådets gemensamma åtgärd av den 21 december 1998, beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i fördrage t9.
– Brottet har varit förenat med livsfara för de personer som utsätts för brottet.
4. Om det är nödvändigt för att bevara enhetligheten i det nationella straffrättsliga systemet, skall de gärningar som anges i punkt 3 beläggas med frihetsstraff där den högsta straffsatsen inte får understiga sex år, förutsatt att det är ett av de strängaste straffen för brott som är lika allvarliga.
9 EGT L351, 29.12.1998, s. 1.
Artikel 2 Juridiska personers ansvar
1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att juridiska personer kan ställas till ansvar för sådana handlingar som skall leda till påföljder enligt artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/.../EG, när dessa begås för den juridiska personens räkning av en person som har agerat på egen hand eller som en del av ett organ underställt den juridiska personen och som har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på
– befogenhet att företräda den juridiska personen, eller
– befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller
– befogenhet att utöva kontroll över den juridiska personen.
2. Förutom i de fall som redan har angivits i punkt 1, skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att en juridisk person kan ställas till ansvar, när brister i den övervakning eller kontroll som skall utföras av en sådan person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt att utföra sådana handlingar som skall leda till påföljder enligt artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/.../EG, när dessa begås för den juridiska personens räkning av en person som är underställd denna.
3. Den juridiska personens ansvar för sådana handlingar som skall leda till påföljder enligt artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/.../EG får inte utesluta lagföring av de fysiska personer som är (…) gärningsmän, anstiftare eller medhjälpare till ett brott enligt punkt 1.
Artikel 3 Påföljder för juridiska personer
1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att en juridisk person som har ställts till ansvar i enlighet med artikel 2.1 kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder som skall innefatta bötesstraff eller administrativa avgifter och som kan innefatta andra påföljder, som
a) fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd,
b) tillfälligt eller permanent näringsförbud,
c) rättslig övervakning,
d) rättsligt beslut om avveckling av verksamheten.
2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att en juridisk person som har befunnits ansvarig i enlighet med artikel 2.2 kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder eller åtgärder.
Artikel 4 Behörighet
1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att fastställa sin behörighet rörande sådana handlingar som skall leda till påföljder enligt artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/.../EG och som begås
a) helt eller delvis på medlemsstatens territorium, eller
b) av en av dess medborgare, eller
c) till förmån för en juridisk person som är etablerad på denna medlemsstats territorium.
2. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 4a, kan en medlemsstat besluta att inte tillämpa eller att endast i särskilda fall eller under särskilda omständigheter tillämpa behörighetsregeln i
– punkt 1 b. – punkt 1 c.
3. Varje medlemsstat skall skriftligen underrätta rådets generalsekreterare om sitt beslut att tillämpa punkt 2, om så är lämpligt med angivande av de särskilda omständigheter eller förhållanden då beslutet skall gälla.
Artikel 4a Utlämning och åtal
1. a) Varje medlemsstat som enligt sin nationella lagstiftning inte utlämnar sina egna medborgare skall vidta de åtgärder som krävs för att fastställa sin behörighet rörande sådana handlingar som skall leda till påföljder enligt artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/.../EG, när dessa begås av en av dess egna medborgare utanför dess territorium.
b) Varje medlemsstat skall, när en av dess medborgare anklagas för att i en annan medlemsstat ha utfört en sådan handling som definieras i direktiv 2000/.../EG och den inte utlämnar denna person till den andra medlemsstaten enbart på grund av dennes medborgarskap, hänskjuta fallet till sina egna behöriga myndigheter för väckande av åtal, om så är lämpligt. För att möjliggöra åtal, skall de akter, den information och de bevisföremål som rör brottet överlämnas enligt förfarandena i artikel 6.2 i den europeiska utlämningskonventionen. Den ansökande medlemsstaten skall informeras om det åtal som väckts och om resultatet av detta.
2. I denna artikel skall "medborgare" i en medlemsstat tolkas i enlighet med en eventuell förklaring som denna stat avgett enligt artikel 6.1 b och c i den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957, i tillämpliga fall ändrad genom de förklaringar som avgetts beträffande den konvention som upprättats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstate r10.
Artikel 5 Internationell flyktingrätt
Detta rambeslut skall vara tillämpligt utan åsidosättande av det skydd som ges flyktingar och asylsökande enligt den internationella flyktingrätten eller andra internationella instrument för de mänskliga rättigheterna, särskilt medlemsstaternas internationella åtaganden enligt artiklarna 31 och 33 i 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom 1957 års New Yorkprotokoll.
10 EGT C 313, 23.10.1996, s. 12.
Artikel 6 Överföring av information mellan medlemsstaterna
1. Om en medlemsstat underrättas om sådana handlingar som skall leda till påföljder enligt artiklarna 1 och 2 i direktivet om definiering av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse och som strider mot en annan medlemsstats lagstiftning om inresa och vistelse för utlänningar, skall den informera denna medlemsstat.
2. Varje medlemsstat som, på grund av en överträdelse av den nationella lagstiftningen om utlänningars inresa och vistelse, hemställer om att en annan medlemsstat skall väcka åtal mot sådana handlingar som skall leda till påföljd i enlighet med artiklarna 1 och 2 i direktivet om definiering av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse, måste genom en officiell rapport eller ett intyg från de behöriga myndigheterna ange vilka bestämmelser i lagstiftningen som har överträtts.
Artikel 7 Genomförande
1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut före [...] .11
2. Medlemsstaterna skall samma datum till rådets generalsekretariat och kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser som omsätter skyldigheterna enligt detta rambeslut i nationell lagstiftning. Rådet skall på grundval av dessa uppgifter och en skriftlig rapport från kommissionen senast [... ]12bedöma i vilken utsträckning medlemsstaterna har följt detta rambeslut.
11 Det datum som skall införas bör vara två år efter det att instrumentet har antagits.12 Det datum skall införas bör vara sex månader efter det datum som anges i punkt 1.
Artikel 8 Upphävande
Bestämmelserna i artikel 27.2 och 27.3 i Schengenkonventionen skall upphävas från och med den [... ]13. När en medlemsstat före detta datum genomför detta direktiv i enlighet med artikel 7.1, skall nämnda bestämmelse upphöra att gälla för denna medlemsstat från och med datumet för genomförandet.
Artikel 9 Ikraftträdande
Detta rambeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Utfärdat i
På rådets vägnar Ordförande
13 Det datum som skall införas bör vara detsamma som i artikel 7.1.
Utkast till uttalanden till rådets protokoll vid antagandet av utkastet till direktiv och rambeslut
A. "Rådet har godkänt texterna i rådets direktiv respektive rambeslut om den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa och olaglig vistelse för utlänningar.
Människosmuggling tar sig i dag allvarliga uttryck i form av nätverk för olaglig invandring, vilka vilseleder dem som anlitar dessa nätverk och försätter dem i mycket farliga situationer, vilket åskådliggjordes på ett dramatiskt sätt genom dödsfallen i Dover i juni 2000. Dessa nätverk är numera oupplösligt kopplade till den organiserade brottsligheten.
Med tanke på att medlemsstaterna alltid har möjlighet att ådöma strängare straff än vad som specificeras i de antagna texterna, och i medvetande om att ledarna för nätverk för olaglig invandring är brottslingar, som tillfogar andra människor allvarlig skada, förbinder [de undertecknade medlemsstaterna] sig att genomföra åtgärder i sin nationella lagstiftning och för sådana handlingar som åsyftas i artikel 1.3 i rambeslutet fastställa ett maximistraff på tio års fängelse."
B. "Rådet är enigt om hur viktigt det är att vidta kraftiga och omedelbara åtgärder mot att utlänningar får hjälp till olaglig inresa, rörlighet och vistelse och har därför beslutat om straffnivån för denna typ av överträdelse i föreliggande rambeslut. Rådet erkänner att frågan om tillnärmning av påföljderna generellt behöver diskuteras mer ingående, för att man skall komma fram till hur slutsats nr 48 från Europeiska rådet i Tammerfors om denna fråga bäst kan genomföras, och uppmanar de berörda organen inom rådet att under det svenska ordförandeskapet påbörja ingående diskussioner om denna fråga."
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 2001
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Klingvall
Regeringen beslutar proposition 2001/02:37 Sveriges antagande av rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse.