Prop. 2008/09:158
Från erkännande till egenmakt - regeringens strategi för de nationella minoriteterna
Regeringens proposition
2008/09:158
Från erkännande till egenmakt – regeringens strategi
för de nationella minoriteterna
Prop.
2008/09:158
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 9 mars 2009
Carl Bildt
Nyamko
Sabuni
(Integrations- och jämställdhetsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
För att förtydliga de nationella minoriteternas rättigheter föreslås i denna
proposition en ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Lagen innehåller bl.a. allmänna bestämmelser rörande samtliga
nationella minoriteter, bestämmelser om utvidgning av
förvaltningsområdena för finska och samiska, bestämmelser om rätt att
använda finska, meänkieli och samiska samt om uppföljning av
efterlevnaden av lagen. Den föreslagna lagen föreslås ersätta lagen
(1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter
och domstolar samt lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och
meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar, som därmed
upphör att gälla. Vidare föreslås ändringar i sametingslagen (1992:1433)
och socialtjänstlagen (2001:453). Den nya lagen och lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.
Propositionen innehåller även andra delar i regeringens samlade
strategi för minoritetspolitiken med åtgärder för att
– motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna,
– säkerställa en bättre efterlevnad av Europarådets ramkonvention om
skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om
landsdels- och minoritetsspråk och uppföljning av vidtagna åtgärder,
– stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande, samt
– främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.
1
Prop. 2008/09:158
2
Innehållsförteckning
1
Förslag till riksdagsbeslut .................................................................5
2
Lagtext..............................................................................................6
2.1
Förslag till lag om nationella minoriteter och
minoritetsspråk...................................................................6
2.2
Förslag till lag om ändring i sametingslagen
(1992:1433)......................................................................10
2.3
Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(2001:453)........................................................................11
3
Ärendet och dess beredning............................................................12
4
Sveriges minoritetsåtaganden .........................................................14
4.1
Sveriges erkännande av fem nationella minoriteter .........14
4.2
Europarådets skydd av nationella minoriteter ..................15
4.3
Andra internationella konventioner som rör skyddet
av nationella minoriteter ..................................................18
5
Gällande rätt ...................................................................................19
5.1
Regeringsformens bestämmelser .....................................19
5.2
Diskrimineringslagstiftning..............................................19
5.3
Minoritetsspråkslagarna ...................................................20
5.4
Bestämmelser på utbildningsområdet ..............................22
6
Uppföljning av minoritetspolitiken.................................................25
6.1
Internationell övervakning av konventionsåtaganden ......25
6.2
Nationell uppföljning av minoritetspolitiken ...................26
7
Minoritetspolitikens fortsatta inriktning .........................................28
7.1
Erkännandets betydelse....................................................28
7.2
En samlad strategi behövs för att nå det
minoritetspolitiska målet..................................................29
7.3
En ny lag om nationella minoriteter .................................31
7.4
Diskriminering och utsatthet bland de nationella
minoriteterna ....................................................................32
7.5
Bristande uppföljning och styrning försvårar
genomförandet .................................................................32
7.6
De nationella minoriteternas egenmakt och
inflytande behöver stärkas................................................33
7.7
Revitalisering av de nationella minoritetsspråken............34
8
Skydd för de nationella minoriteterna ............................................37
8.1
Diskriminering och negativa attityder..............................37
8.2
Särskilt om hatbrott..........................................................39
8.3
Diskrimineringsombudsmannens arbete ..........................39
8.4
Fortsatt arbete för att förbättra romers situation...............40
8.5
Arbete för att stärka egenmakten för kvinnor som
tillhör nationella minoriteter ............................................41
9
Uppföljning och styrning av minoritetspolitiken ............................42
9.1
Bristande engagemang och ansvarstagande försvårar
genomförandet .................................................................42
9.2
Ett nytt uppföljningssystem ............................................. 44
Prop. 2008/09:158
3
9.3
Minoritetspolitikens mål konkretiseras............................ 45
9.4
Uppföljningsansvar införs ............................................... 47
9.5
Effektivare myndighetssamordning................................. 50
9.6
Återrapportering till regeringen....................................... 51
9.7
Kunskapshöjande insatser ............................................... 51
10
De nationella minoriteternas inflytande stärks ............................... 55
10.1
De nationella minoriteternas inflytande behöver
stärkas.............................................................................. 55
10.2
Nivån på organisationsstödet behöver höjas.................... 56
10.3
De nationella minoriteternas ungdomsförbund ............... 57
10.4
Sametingets roll tydliggörs.............................................. 59
11
En ny lag om nationella minoriteter ............................................... 60
11.1
Antalet nationella minoriteter och nationella
minoritetsspråk bör inte utökas........................................ 60
11.2
Allmänna bestämmelser .................................................. 63
11.2.1
Skyldighet att informera om rättigheter.......... 64
11.2.2
Skyldighet att främja de nationella
minoriteternas språk och kultur ...................... 65
11.2.3
Skyldighet att samråda.................................... 69
11.3
Förstärkt minoritetsskydd ................................................ 71
11.3.1
Användning av minoritetsspråk i
offentliga sammanhang................................... 71
11.3.2
Det förstärkta skyddet behöver utökas............ 73
11.3.3
Utvidgat förvaltningsområde för finska
språket ............................................................ 75
11.3.4
Förvaltningsområdet för meänkieli................. 77
11.3.5
Utvidgat förvaltningsområde för samiska
språket ............................................................ 78
11.3.6
Frivillig anslutning till
förvaltningsområde......................................... 82
11.3.7
Åtgärder för att underlätta utvidgning av
förvaltningsområden....................................... 83
11.3.8
Rätten att använda finska, meänkieli och
samiska hos myndigheter................................ 84
11.3.9
Rätten att använda finska, meänkieli och
samiska hos domstolar.................................... 91
11.3.10
Förskoleverksamhet........................................ 96
11.3.11
Särskilt om hälso- och sjukvård samt
äldreomsorg .................................................... 98
11.4
Undantag från bestämmelserna ..................................... 105
11.5
Uppföljning m.m. .......................................................... 106
12
Åtgärder på utbildningsområdet................................................... 107
12.1
Behov av utveckling inom utbildningsområdet ............. 107
12.2
Pågående och nyligen beslutade insatser på
utbildningsväsendets område......................................... 108
12.3
Lärarutbildning.............................................................. 109
12.4
Läromedel...................................................................... 110
12.5
Distansundervisning på modersmål............................... 110
12.6
Satsning på integrerad samisk undervisning ..................112
Prop. 2008/09:158
4
13
Aktiva revitaliseringsinsatser........................................................113
13.1
Behov av revitaliseringsåtgärder....................................113
13.2
Behov av sakkunskap rörande revitalisering..................114
13.3
Medel för revitaliseringsinsatser ....................................115
13.4
Samiska språkcentrum inrättas.......................................116
13.5
Kunskap om revitalisering hos de nationella
minoriteterna ..................................................................117
13.6
Utökade språkvårdsinsatser............................................118
14
Aktivt synliggörande av de nationella minoriteterna ....................119
14.1
Synliggörande av vårt gemensamma kulturarv ..............119
14.2
Minoritetsspråkiga ortnamn ...........................................120
15
Konsekvens- och kostnadsanalys..................................................122
16
Författningskommentar.................................................................125
16.1
Förslaget till lag om nationella minoriteter och
minoritetsspråk...............................................................125
16.2
Förslaget till lag om ändring i sametingslagen
(1992:1433)....................................................................137
16.3
Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(2001:453)......................................................................137
Bilaga 1
Sammanfattning av betänkandet Rätten till mitt språk –
Förstärkt minoritetsskydd (SOU 2005:40) .........................139
Bilaga 2
Sammanfattning av betänkandet Att återta mitt språk –
Åtgärder för att stärka det samiska språket (SOU
2006:19)..............................................................................142
Bilaga 3
Utredningens författningsförslag ........................................147
Bilaga 4
Förteckning över remissinstanser .......................................155
Bilaga 5
Sammanfattning av departementspromemorian
Nationella minoritetsspråk vid domstolar och
myndigheter – Ett alternativ (Ds 2008:26) .........................158
Bilaga 6
Departementspromemorians författningsförslag ................165
Bilaga 7
Förteckning över remissinstanser .......................................172
Bilaga 8
Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter .....173
Bilaga 9
Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk........187
Bilaga 10 Lagrådsremissens lagförslag...............................................212
Förslag till lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk .....212
Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)............217
Bilaga 11 Lagrådets yttrande ..............................................................218
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2009.........221
Rättsdatablad ........................................................................................222
Prop. 2008/09:158
5
1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk,
2. lag om ändring i sametingslagen (1992:1433),
3. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
Prop. 2008/09:158
6
2
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1
Förslag till lag om nationella minoriteter och
minoritetsspråk
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om nationella minoriteter,
nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda
minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt
bestämmelser om vissa skyldigheter inom förskoleverksamhet och
äldreomsorg. Lagen innehåller också bestämmelser om uppföljning av
tillämpningen av lagen.
2 § Nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och
tornedalingar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets
ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (SÖ 2000:2) och den
europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (SÖ 2000:3).
I språklagen (2009:000) anges att de nationella minoritetsspråken är
finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.
3 § Förvaltningsmyndigheter ska när det behövs på lämpligt sätt
informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt denna
lag.
4 § I språklagen (2009:000) anges att det allmänna har ett särskilt ansvar
för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.
Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella minoriteternas
möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns
utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna
minoritetsspråket ska främjas särskilt.
5 § Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna
möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är
möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.
Förvaltningsområden
6 § Med förvaltningsområdet för finska avses kommunerna Botkyrka,
Eskilstuna, Gällivare, Hallstahammar, Haninge, Haparanda, Huddinge,
Håbo, Kiruna, Köping, Pajala, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje,
Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby, Österåker,
Östhammar och Övertorneå.
Prop. 2008/09:158
7
Med förvaltningsområdet för meänkieli avses kommunerna Gällivare,
Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.
Med förvaltningsområdet för samiska avses kommunerna Arjeplog,
Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Lycksele,
Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen
och Östersund.
7 § Andra kommuner än de som anges i 6 § kan efter anmälan få ingå i
förvaltningsområdet för finska, meänkieli eller samiska. Beslut att en
kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde fattas av regeringen.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådan frivillig anslutning till ett
förvaltningsområde.
Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos myndigheter
8 § Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid
sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet vars
geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med
minoritetsspråkets förvaltningsområde. Detta gäller i ärenden i vilka den
enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet har anknytning
till förvaltningsområdet.
Om den enskilde använder finska, meänkieli eller samiska i ett sådant
ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samma språk.
Enskilda som saknar juridiskt biträde har dessutom rätt att på begäran få
en skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering i ärendet på
finska, meänkieli respektive samiska.
Myndigheten ska även i övrigt sträva efter att bemöta de enskilda på
dessa språk.
9 § Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att använda finska,
meänkieli respektive samiska vid muntliga och skriftliga kontakter i
förvaltningsmyndigheters ärenden i vilka den enskilde är part eller
ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som
behärskar minoritetsspråket.
10 § Enskilda har alltid rätt att använda finska och samiska vid sina
skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän. Detsamma gäller vid
enskildas skriftliga kontakter med Justitiekanslern, Försäkringskassan,
Skatteverket och Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den
enskilde är part eller ställföreträdare för part.
11 § Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till
personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska där detta
behövs i enskildas kontakter med myndigheten.
12 § Förvaltningsmyndigheter får bestämma särskilda tider och särskild
plats för att ta emot besök av enskilda som talar finska, meänkieli
respektive samiska, samt ha särskilda telefontider.
Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos domstolar
Prop. 2008/09:158
8
13 § Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett
ärende hos en länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol eller
sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med
kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå har
rätt att använda finska eller meänkieli under målets eller ärendets
handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa
kommuner. Detsamma gäller samiska hos en sådan domstol med en
domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Arjeplog,
Gällivare, Jokkmokk eller Kiruna, om målet eller ärendet har anknytning
till någon av dessa kommuner.
Rätten att använda finska, meänkieli respektive samiska omfattar också
de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i
första stycket överklagas.
14 § Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska i mål eller
ärenden hos domstolar enligt 13 § omfattar rätt att ge in handlingar och
skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar som hör till
målet eller ärendet muntligen översatta till detta språk och rätt att vid
muntlig förhandling inför domstolen tala detta språk. Domstolen ska
översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska, om det inte är
uppenbart onödigt.
Även i övrigt ska domstolen sträva efter att använda minoritetsspråket i
sina kontakter med parten eller dennes ställföreträdare.
I alla mål och ärenden som omfattas av rätten att använda finska,
meänkieli eller samiska hos domstolar enligt 13 § har en part eller
ställföreträdare för part som saknar juridiskt biträde rätt att på begäran få
domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering skriftligen
översatta till detta språk.
15 § Den som vill använda finska, meänkieli eller samiska under ett måls
eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 13 § ska begära detta i
samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten ska
yttra sig i målet eller ärendet.
En begäran om att få en översättning enligt 14 § tredje stycket ska
framställas inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats, om
en sådan begäran inte har framställts tidigare under handläggningen av
målet eller ärendet.
Om en begäran om att använda minoritetsspråk eller om att få en
översättning framställs senare än vad som anges i första och andra
styckena får den avslås. En sådan begäran får även avslås om det är
uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.
16 § Om en part eller ställföreträdare för part har rätt att använda finska,
meänkieli eller samiska i rättegång, ska tolk anlitas i enlighet med
bestämmelserna i 5 kap. 6−8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och
50−52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Finska, meänkieli och samiska i förskoleverksamhet och
äldreomsorg
Prop. 2008/09:158
9
17 § När en kommun i ett förvaltningsområde erbjuder plats i
förskoleverksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100), ska
kommunen erbjuda barn vars vårdnadshavare begär det plats i
förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på
finska, meänkieli respektive samiska.
18 § En kommun i ett förvaltningsområde ska erbjuda den som begär det
möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som
erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska,
meänkieli respektive samiska. Detsamma gäller kommuner utanför ett
förvaltningsområde, om kommunen har tillgång till personal som är
kunnig i språket.
Undantag
19 § Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela föreskrifter om
att en viss myndighet som lyder under regeringen ska undantas från
tillämpningen av 8
§. Motsvarande gäller efter regeringens
bemyndigande för landsting och kommun i fråga om kommunala
myndigheter.
Uppföljning m.m.
20 § Förvaltningsmyndigheters tillämpning av denna lag ska följas upp.
Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka myndigheter som
ska ansvara för uppföljningen. Detta uppföljningsansvar innebär ingen
inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter.
21 § En myndighet med uppföljningsansvar ska dessutom genom
rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra
förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 då lagen (1999:1175) om
rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar och
lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar ska upphöra att gälla.
Prop. 2008/09:158
10
2.2
Förslag till lag om ändring i sametingslagen
(1992:1433)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § sametingslagen (1992:1433) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §1
Sametinget skall verka för en
levande samisk kultur och därvid
ta initiativ till verksamheter och
föreslå åtgärder som främjar denna
kultur. Till Sametingets uppgifter
hör särskilt att
Sametinget ska verka för en
levande samisk kultur och ta
initiativ till verksamheter och
föreslå åtgärder som främjar denna
kultur. Till Sametingets uppgifter
hör särskilt att
1.
besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur
Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra
medel som ställs till samernas gemensamma förfogande,
2. utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 § skollagen
(1985:1100),
3. leda det samiska språkarbetet,
3. fastställa mål för och leda det
samiska språkarbetet,
4. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov
beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och
vatten,
5.
informera om samiska
förhållanden,
5. informera
om
samiska
förhållanden, och
6. utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt lag
eller annan författning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
1 Senaste lydelse 2006:803.
Prop. 2008/09:158
11
2.3
Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(2001:453)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
6 §
Socialnämnden skall göra sig
väl förtrogen med levnads-
förhållandena i kommunen för
äldre människor samt i sin
uppsökande verksamhet upplysa
om socialtjänstens verksamhet på
detta område.
Kommunen skall planera sina
insatser för äldre. I planeringen
skall kommunen samverka med
landstinget samt andra
samhällsorgan och organisationer.
Socialnämnden ska göra sig väl
förtrogen med levnads-
förhållandena i kommunen för
äldre människor samt i sin
uppsökande verksamhet upplysa
om socialtjänstens verksamhet på
detta område.
Kommunen ska planera sina
insatser för äldre. I planeringen
ska kommunen samverka med
landstinget samt andra
samhällsorgan och organisationer.
Kommunen ska verka för att det
finns tillgång till personal med
kunskaper i finska, meänkieli eller
samiska där detta behövs i
omvårdnaden om äldre människor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
Prop. 2008/09:158
12
3
Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade i januari 2004 direktiv till en särskild utredare med
uppdrag att analysera om det finns förutsättningar för att utvidga
lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter
och domstolar till att även gälla i ett område inom Stockholms- och
Mälardalsregionen (Ju 2004:01, dir. 2004:6). I februari 2005 beslutade
regeringen i ett tilläggsdirektiv att utredaren även skulle analysera om det
finns förutsättningar att utvidga rätten att använda samiska hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla inom det sydsamiska
området (dir. 2005:23). Utredningen antog namnet Utredningen om
finska och sydsamiska språken. I maj 2005 överlämnade utredningen
delbetänkandet Rätten till mitt språk – Förstärkt minoritetsskydd (SOU
2005:40) ‒ se sammanfattning i bilaga 1 ‒ och i februari 2006
slutbetänkandet Att återta mitt språk – Åtgärder för att stärka det samiska
språket (SOU 2006:19) ‒ se sammanfattning i bilaga 2. Utredningens
författningsförslag finns i bilaga 3.
Betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissammanställningarna finns
tillgängliga vid Integrations- och jämställdhetsdepartementet
(IJ2007/155/D och IJ2007/215/D).
I december 2006 gav regeringen Institutet för språk och folkminnen i
uppdrag att genomföra en studie av situationen för romani chib i Sverige.
Uppdraget redovisades i februari 2008 i rapporten Det romska språket
och språkvård i Sverige 2007 (IJ2008/438/DISK). En referensgrupp med
bl.a. företrädare för romer har deltagit i arbetet.
Chefen för Integrations- och jämställdhetsdepartementet beslutade i
juli 2007 att ge en utredare i uppdrag att lämna förslag till alternativ till
geografiska förvaltningsområden. Uppdraget redovisades i december
2007. Utredarens rapport Nationella minoritetsspråk vid domstolar och
myndigheter – Ett alternativ (Ds 2008:26), en sammanfattning finns i
bilaga 5, har remissbehandlats. Promemorians författningsförslag finns i
bilaga 6. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 7. En
remissammanställning finns tillgänglig vid Integrations- och
jämställdhetsdepartementet (IJ2008/818/DISK).
I september 2007 gav regeringen Institutet för språk- och folkminnen i
uppdrag att även genomföra en studie av situationen för meänkieli.
Uppdraget redovisades i mars 2008 i rapporten Situationen för
minoritetsspråket meänkieli i Sverige 2007 (IJ2008/608/DISK).
I november 2007 gav Regeringskansliet (Integrations- och
jämställdhetsdepartementet), i samråd med Judiska Centralrådet, en
sakkunnig person i uppdrag att ta fram en studie rörande situationen för
jiddisch. Studien redovisades i januari 2008 i rapporten Jiddisch – språk
utan land med hemvist i Sverige (IJ2007/3231/DISK). En referensgrupp
med bl.a. jiddischtalande har deltagit i arbetet.
I november 2007 gav regeringen Sametinget i uppdrag att genomföra
en förstudie om en hemsida rörande de nationella minoriteterna.
Förstudien redovisades i mars 2008 (IJ2007/3138/D). En referensgrupp
med företrädare för de nationella minoriteterna har deltagit i arbetet.
Prop. 2008/09:158
13
Delegationen för Romska frågor (Ju 2006:10 dir. Ju 2006:101)
lämnade i december 2007 en rapport rörande verksamhetsåret 2007. I
delrapporten lämnas ett antal förslag (IJ2007/3564/DISK). Delegationens
delrapport har tagits fram i samarbete med företrädare för en romsk
referensgrupp.
Regeringskansliet (Integrations- och jämställdhetsdepartementet)
genomförde under perioden december 2006 t.o.m. våren 2007 en
enkätundersökning bland Sveriges kommuner. Syftet med
undersökningen var att få en bild av kommunernas arbete med de
minoritetspolitiska målen. Resultaten av enkätundersökningen har
redovisats i en promemoria (IJ2008/858/DISK).
Regeringskansliet (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) har
även beviljat Tornedalingarnas riksförbund, STR-T, och
Kommunförbundet Norrbotten medel för att genomföra ett projekt i syfte
att utarbeta en modell för att förbättra samrådsformerna mellan
kommuner inom förvaltningsområdena och företrädare för de nationella
minoriteterna. Projekten redovisades i december 2008
(IJ2007/3085/DISK, IJ2007/3365/DISK).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 29 januari 2009 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 11. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets synpunkter. Dessa
behandlas i avsnitten 11.3.8, 11.3.9, 11.5 och i författningskommentaren.
I propositionen har också några redaktionella ändringar gjorts. Lagrådet
har i yttrandet avseende 2 § andra stycket och 4 § i lagrådsremissens
lagförslag angett att det saknas förutsättningar för Lagrådet att granska de
båda bestämmelserna eftersom de innehåller upplysningar om vad som
finns i en inte beslutad språklag.
Regeringen beslutade den 19 februari 2009 att inhämta Lagrådets
yttrande över förslag till ny språklag. Lagrådet har inte haft några
synpunkter på de bestämmelser i förslaget som det erinras om i 2 § andra
stycket och 4
§ förslaget till lag om nationella minoriteter och
minoritetsspråk. Regeringen beslutar denna dag även proposition
2008/09:153 med förslag till ny språklag. Mot denna bakgrund anser
regeringen att de föreslagna bestämmelserna i 2 § andra stycket och 4 §
är av sådan beskaffenhet att det saknas skäl att ånyo inhämta Lagrådets
yttrande över dem.
4
Sveriges minoritetsåtaganden
Prop. 2008/09:158
14
4.1
Sveriges erkännande av fem nationella minoriteter
I december 1999 beslutade riksdagen genom propositionen Nationella
minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6, rskr.
1999/2000:69) att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets
ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (Framework
Convention for the Protection of National Minorities, SÖ 2000:2) ‒
bilaga 8 ‒ och den europeiska stadgan om landsdels- eller
minoritetsspråk (European Charter for Regional or Minority Languages,
SÖ 2000:3) ‒ bilaga 9. Riksdagen tog därmed också ställning till att
judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar skulle erkännas som
nationella minoriteter i Sverige. Samerna har därutöver en särskild
ställning som urfolk. Gruppernas språk erkändes som nationella
minoritetsspråk och en minoritetspolitik infördes som ett nytt
politikområde inom statsbudgeten.
Gemensamt för de nationella minoriteterna är att de har befolkat
Sverige under lång tid. Minoritetsgrupperna har en uttalad samhörighet
och en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att
behålla sin identitet. De nationella minoriteterna har även aktivt värnat
den egna gruppens kultur och språk så att dessa kulturer utgör en levande
del av det svenska samhället och vårt gemensamma svenska kulturarv.
Antalet personer som tillhör de grupper som erkänts som nationella
minoriteter bedöms uppgå till ca en halv miljon. Varje enskild individ
avgör själv om han eller hon anser sig tillhöra en nationell minoritet och
om han eller hon vill göra anspråk på det skydd och stöd som samhället
erbjuder minoriteten. Tillhörigheten baseras således på individuell
självidentifikation och etnisk förankring i gruppen. Något tvång för
individen att ingå i en minoritet finns inte.
Målet för den svenska minoritetspolitiken är att ge skydd för de
nationella minoriteterna och att stärka deras möjligheter till inflytande,
samt att stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.
Vid införandet av den nuvarande minoritetspolitiken uttalade
regeringen att Sverige har en lång tradition när det gäller att värna om
mänskliga rättigheter och vidta åtgärder mot diskriminering samt att det
mot denna bakgrund får anses vara naturligt att också stärka skyddet för
de nationella minoriteterna. Internationella erfarenheter talar också för att
det är angeläget att staten tar minoriteters rättigheter på allvar. De
nationella minoriteterna har berikat Sverige kulturellt och staten har ett
ansvar för att ge dessa grupper det stöd och skydd som behövs för att de
ska kunna bevara sin särart och hålla sina språk levande. Minoriteternas
egna önskemål ansågs också vara en viktig utgångspunkt när den
samlade minoritetspolitiken utformades.
4.2
Europarådets skydd av nationella minoriteter
Prop. 2008/09:158
15
Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (European Convention for
the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms, SÖ
1952:35) har gjorts direkt tillämpbar i Sverige genom lagen (1994:1219)
om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
I artikel 14 anges att åtnjutande av fri- och rättigheter ska säkerställas
utan någon åtskillnad såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk,
religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung,
tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i
övrigt.
Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter
Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter
(Framework Convention for the Protection of National Minorities, SÖ
2000:2)
‒ ramkonventionen ‒ godkändes av Europarådets
ministerkommitté den 10 november 1994. Konventionen öppnades för
undertecknande den 1 februari 1995 och trädde i kraft den 1 februari
1998. Sverige ratificerade konventionen den 9 februari 2000 och
konventionsåtagandena trädde i kraft den 1 juni 2000. I samband med
ratifikationen angavs att de nationella minoriteterna är judar, romer,
samer, sverigefinnar och tornedalingar.
Konventionens syfte är att skydda nationella minoriteters fortlevnad.
Skyddet av nationella minoriteter och av de rättigheter och friheter som
tillkommer personer som tillhör dessa minoriteter utgör en integrerad del
av det internationella skyddet av mänskliga rättigheter och faller som
sådant inom ramen för internationellt samarbete (artikel 1).
All diskriminering på grundval av tillhörighet till en nationell minoritet
är förbjuden (artikel 4). Undertecknande stater åtar sig att vidta lämpliga
åtgärder för att inom alla områden av det ekonomiska, sociala, politiska
och kulturella livet främja fullständig och effektiv jämlikhet mellan
personer som tillhör en nationell minoritet och personer som tillhör
majoritetsbefolkningen.
Staterna åtar sig vidare att främja de nationella minoriteternas
möjligheter att bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga
beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och
kulturarv (artikel 5). Åtgärder, som syftar till att tvångsassimilera
personer som tillhör nationella minoriteter, är uttryckligen förbjudna
(artikel 5.2).
Konventionen innehåller bestämmelser som garanterar minoriteter en
rad grundläggande mänskliga rättigheter och friheter: bl.a. skydd från
diskriminering, fientlighet och våld (artikel 6.2), mötes-, förenings-,
yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfrihet (artikel 7 och 8) och
åsikts- och yttrandefrihet på det egna språket (artikel 9).
Undertecknande stater åtar sig att erkänna att den som tillhör en
nationell minoritet har rätt att fritt och utan ingripande använda sitt
minoritetsspråk privat och offentligt, och såväl muntligt som skriftligt
(artikel 10.1).
Prop. 2008/09:158
16
I områden som av hävd eller i betydande antal bebos av personer som
tillhör nationella minoriteter ska parterna, om dessa personer begär detta
och om en sådan begäran motsvarar ett verkligt behov, sträva efter att så
långt som möjligt säkerställa att de förutsättningar finns som skulle göra
det möjligt att använda minoritetsspråket i umgänget mellan dessa
personer och förvaltningsmyndigheterna (artikel 10.2).
Staterna ska vidta åtgärder på utbildnings- och forskningsområdet för
att främja kunskapen om nationella minoriteter bland
majoritetsbefolkningen, bereda möjligheter till lärarutbildning och
tillgång till läroböcker, främja minoriteters tillträde till utbildning samt
tillerkänna minoriteter rätt att inrätta och driva egna enskilda
utbildningsinstitutioner (artikel 12 och 13).
Den som tillhör en nationell minoritet har rätt att lära sig sitt
minoritetsspråk (artikel 14.1). I områden som av hävd eller i betydande
antal bebos av personer som tillhör nationella minoriteter ska parterna,
om det finns tillräcklig efterfrågan, sträva efter att så långt som möjligt
och inom ramen för sina respektive utbildningssystem säkerställa att den
som tillhör dessa minoriteter har tillfredställande möjligheter till
undervisning i minoritetsspråket eller till undervisning på detta språk
(artikel 14.2).
Nödvändiga förutsättningar ska skapas för att nationella minoriteter
effektivt ska kunna delta i det kulturella, sociala och ekonomiska livet
samt i offentliga angelägenheter, särskilt sådana som berör dem (artikel
15).
Konventionen innehåller även bestämmelser om övervakning av
genomförandet av åtagandena.
Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk
Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (European
Charter for Regional or Minority Languages, SÖ 2000:3),
minoritetsspråkskonventionen, öppnades för undertecknande den 5
november 1992 och trädde i kraft den 1 mars 1998. Sverige ratificerade
stadgan den 9 februari 2000.
Huvudsyftet med minoritetsspråkskonventionen är att skydda Europas
kulturella mångfald. Minoritetsspråkskonventionen bygger på insikten att
det i dag finns ett stort antal minoriteter som lever i Europa och att vissa
av dessa minoriteters språk hotar att försvinna. Av inledningen till
minoritetsspråkskonventionen framgår bl.a. att undertecknande stater
anser att värnandet om historiska landsdels- och minoritetsspråk bidrar
till att upprätthålla och utveckla Europas kulturella rikedom och
traditioner. Avsikten med minoritetsspråkskonventionen är inte att stödja
minoritetsspråken på bekostnad av de officiella språken i landet.
Rätten att få använda landsdels- eller minoritetsspråk i det privata och
offentliga livet är en omistlig rättighet som stämmer överens med
principerna i Förenta Nationernas internationella konvention om
medborgerliga och politiska rättigheter och med andan i Europarådets
konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna.
Prop. 2008/09:158
17
Olika nivåer på skyddet i minoritetsspråkskonventionen
Varje stat väljer vilka nationella minoritetsspråk som ska skyddas under
konventionen och nivån på detta skydd. Staten ska dessutom peka ut
inom vilket eller vilka geografiska områden förstärkt skydd ska ges.
Enligt minoritetsspråkskonventionen krävs det att ett landsdels- eller
minoritetsspråk ska ha använts av hävd i ett visst territorium inom en stat
(s.k. historisk geografisk anknytning) av medborgare i staten, och att
språket ska skilja sig från det officiella språket. Vidare ska språket talas
av ett tillräckligt stort antal personer så att det motiverar olika åtgärder
för skydd och främjande (artikel 1). Invandrarspråk och dialekter av
landets majoritetsspråk anses falla utanför definitionen.
Om ett språk inte skulle uppfylla kravet på historisk geografisk
anknytning är det att betrakta som ett territoriellt obundet språk. För
territoriellt obundna språk är skyddsnivån lägre och mer allmänt.
De olika skyddsnivåerna beskrivs i olika delar av
minoritetsspråkskonventionen. Del I av konventionen innehåller
inledande bestämmelser med bl.a. en rad definitioner. Del II innehåller
generella mål och principer som gäller alla de språk en stat erkänt. I del
III beskrivs det förstärkta skyddet som går längre än grundskyddet.
Sverige har valt att betrakta romani chib och jiddisch som territoriellt
obundna språk i Sverige. För dessa språk gäller skydd enligt del II i
minoritetsspråkskonventionen. Sverige har valt att betrakta finska,
meänkieli och samiska som språk med historisk geografisk bas och dessa
åtnjuter skydd enligt del III inom ett visst angivet område. I resten av
landet åtnjuter dessa språk skydd enligt del II.
Skydd enligt del II i minoritetsspråkskonventionen
I minoritetsspråkskonventionen artikel 2 anges att bestämmelserna i
konventionens del II ska tillämpas på alla landsdels- eller minoritetsspråk
som motsvarar definitionen i artikel 1. Skyddet enligt del II är således
obligatoriskt för samtliga minoritetsspråk i hela landet.
Förpliktelserna som följer av del II måste enligt förarbetsuttalanden i
propositionen Nationella minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143)
resultera i konkreta åtgärder till skydd och stöd för minoritetsspråk även
om utformningen av åtgärderna kan variera. Förpliktelserna består av en
rad mål och principer som den ratificerande staten ska bygga sin politik,
lagstiftning och praxis på. Dessa är bl.a. följande (artikel 7):
− landsdels- och minoritetsspråk är uttryck för en kulturell rikedom,
−
beslutsamma åtgärder behövs för att främja landsdels- eller
minoritetsspråk i syfte att skydda dem,
− användning av landsdels- eller minoritetsspråk i tal och skrift i det
offentliga och privata livet ska underlättas och/eller uppmuntras,
− lämpliga former och medel för undervisning i och studier av landsdels-
eller minoritetsspråket ska tillhandahållas på alla vederbörliga nivåer,
samt
Prop. 2008/09:158
18
− hänsynstagande av de nationella minoriteternas behov och önskemål
vid fastläggande av politik för landsdels- och minoritetsspråk.
Skydd enligt del III i minoritetsspråkskonventionen
I Sverige omfattas finska, meänkieli och samiska av det förstärkta
skyddet enligt bestämmelserna i del III av konventionen. För vart och ett
av språken förbinder sig parterna att tillämpa minst 35 punkter eller
stycken bland bestämmelserna i del III i konventionen, däribland minst
tre från vardera artikel 8 och 12 och en vardera från artikel 9, 10, 11 och
13. I propositionen Nationella minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143)
uttalades att Sverige uppfyller 46 punkter eller stycken för samiska, 46
punkter eller stycken för finska och 43 punkter eller stycken för
meänkieli. I del III av konventionen regleras bl.a. åtaganden inom
utbildning, rättsväsende, förvaltning, massmedia och inom kulturell
verksamhet.
4.3
Andra internationella konventioner som rör skyddet
av nationella minoriteter
FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
Artikel 27 i Förenta Nationernas konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter anger att i de stater där det finns etniska, religiösa
eller språkliga minoriteter, ska de som tillhör sådana minoriteter ej
förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha
sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att
använda sitt eget språk (International Covenant on Civil and Political
Rights, SÖ 1971:42).
Bestämmelsen innebär ett förbud mot diskriminering, men också en
skyldighet för staten att positivt stödja minoriteternas strävanden att
bevara sin särart.
Förenta Nationernas generalförsamling har 1992 i en deklaration
rörande minoritetsrättigheter uttalat att dess medlemsländer ska vidta de
åtgärder som behövs för att personer som tillhör minoriteter ska kunna
åtnjuta sina mänskliga rättigheter utan att utsättas för diskriminering.
Medlemsstaterna ska vidare skapa förutsättningar för att personer som
tillhör minoriteter att utveckla sin kultur och sitt språk. Staterna bör även
vidta lämpliga åtgärder för att personer som tillhör minoriteter ska ha
möjlighet att lära sig sitt modersmål eller att få undervisning i
modersmålet (Declaration on the Rights of Persons Belonging to
National or Ethnic, Religious and Linguisitic Minorities, UN General
Assembly Resolution 47/135, 18 dec. 1992, artikel 4).
Prop. 2008/09:158
19
FN:s konvention om barnets rättigheter
Särskilda bestämmelser rörande minoriteter och språk finns även i
Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter som antogs av
generalförsamlingen den 20 november 1989 (Convention on the Rights
of the Child, 20 nov. 1989, SÖ 1990:20).
I artikel 30 anges att i stater där det finns etniska, religiösa eller
språkliga minoriteter eller personer som tillhör en ursprungsbefolkning,
ska ett barn som tillhör en sådan minoritet eller ursprungsbefolkning inte
förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha
sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att
använda sitt eget språk. Alla barn, även barn som tillhör de nationella
minoriteterna, omfattas av de rättigheter som anges i konventionen.
I barnkonventionens bestämmelse rörande utbildning anges bl.a. att
utbildningen ska syfta till att utveckla respekt för barnets egen kulturella
identitet, eget språk och egna värden (artikel 29.1.c). Barn har således ett
förstärkt skydd till det egna modersmålet som måste beaktas även i
minoritetssammanhang.
5
Gällande rätt
5.1
Regeringsformens bestämmelser
I 1 kap. 2 § fjärde och femte styckena regeringsformen (kungjord genom
KK 1974:152, senast omtryckt i SFS 2003:593) anges att det allmänna
ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet,
funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som
gäller den enskilde som person. Vidare anges att etniska, språkliga och
religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur-
och samfundsliv bör främjas.
Med det allmännas verksamhet avses i detta sammanhang offentlig
verksamhet som utövas genom staten, kommunerna och landstingen. De
statliga och kommunala organen utgörs av beslutande politiska
församlingar, dvs. riksdagen, kommunfullmäktige och
landstingsfullmäktige, samt myndigheter, dvs. regering, domstolar, och
förvaltningsmyndigheter.
5.2
Diskrimineringslagstiftning
I juni 2008 antog riksdagen regeringens förslag om en ny
diskrimineringslag (Ett starkare skydd mot diskriminering, prop.
2007/08:95, bet. 2007/08:AU7, rskr. 2007/08:219).
Diskrimineringslagens (2008:567) ändamål är att motverka
diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter
oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning
eller ålder. Med diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet avses i
diskrimineringslagen nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat
liknande förhållande. Begreppet etniskt ursprung innefattar bl.a.
tillhörighet till en nationell minoritet.
Prop. 2008/09:158
20
Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 2009, skyddar enskilda
personer mot diskriminering i stora delar av samhällslivet. Förbud mot
diskriminering gäller inom arbetslivet i vid mening, på
utbildningsområdet, inom hälso- och sjukvården, inom socialtjänsten, i
fråga om socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och det statliga
studiestödet, vid tillhandhållande av varor, tjänster och bostäder till
allmänheten, inom värnplikt och civilplikt samt vid anordnande av
allmän sammankomst och offentlig tillställning. Ett principiellt och
praktiskt viktigt förbud riktat mot alla som omfattas av lagen (1994:260)
om offentlig anställning (LOA) vid deras kontakter med allmänheten har
också införts. Sedan tidigare har förbud funnits inom vissa utpekade
offentliga verksamheter men nu införs alltså ett generellt förbud som
omfattar alla anställda vid riksdagen och dess myndigheter,
myndigheterna under regeringen samt anställda hos kommuner, landsting
och kommunalförbund. Detta är en viktig markering av det allmännas
avståndstagande från diskriminering.
En ny sanktion, diskrimineringsersättning, har införts för att beivra och
avskräcka från överträdelser av lagen. Syftet med den nya sanktionen är
att ge domstolarna förutsättningar att döma ut högre ersättningar än
tidigare. Arbetsgivare ansvarar för personalen, vilket innebär att
respektive arbetsgivare är skyldig att utge ersättningen om exempelvis
kassapersonalen i en butik eller receptionisten på en statlig myndighet
bemöter någon på ett diskriminerande sätt.
5.3
Minoritetsspråkslagarna
För att kunna uppfylla kravet på förstärkt skydd enligt
minoritetsspråkskonventionens del III, föreslogs i propositionen
Nationella minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143) två nya lagar för att
reglera förhållandena för finska, meänkieli och samiska. Regeringen
bedömde att stödet för dessa språk i offentliga sammanhang var för svagt
och att det fanns anledning att förstärka stödet genom särskild
lagstiftning.
Lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar och lagen (1999:1176) om rätt
att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och
domstolar trädde i kraft den 1 april 2000.
Minoritetsspråkslagarna innebär att enskilda har laglig rätt att använda
minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska i kontakter med
förvaltningsmyndigheter och domstolar inom de geografiska områden
där språken har lång tradition – de s.k. förvaltningsområdena.
Förvaltningsområdet för samiska omfattar Arjeplogs, Gällivare,
Jokkmokks och Kiruna kommuner. Förvaltningsområdet för finska och
meänkieli omfattar Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå
kommuner.
Lagstiftningen gäller för kommunala samt statliga lokala och regionala
förvaltningsmyndigheter med ett geografiskt verksamhetsområde som
helt eller delvis omfattar förvaltningsområdena för samiska respektive för
finska och meänkieli. Detta innebär t.ex. att enskilda har rätt att använda
finska, meänkieli och samiska vid sina muntliga och skriftliga kontakter
med förvaltningsmyndigheter i ärenden som avser myndighetsutövning i
förhållande till honom eller henne om ärendet har anknytning till ett
förvaltningsområde. Om en enskild använder finska, meänkieli eller
samiska i ett sådant ärende är myndigheten skyldig att ge muntligt svar
på språket. Ett skriftligt beslut i ett sådant ärende ska innehålla en
upplysning på finska, meänkieli eller samiska om att beslutet kan
översättas muntligen på begäran av den enskilde.
Prop. 2008/09:158
21
Lagstiftningen gäller även för länsrätter, tingsrätter,
fastighetsdomstolar, miljödomstolar och sjörättsdomstolar med en
domkrets som helt eller delvis omfattar ett förvaltningsområde. Detta
innebär t.ex. att den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål
eller ett ärende hos domstol har rätt att använda finska, meänkieli eller
samiska under målets eller ärendets handläggning, om målet eller ärendet
har anknytning till förvaltningsområdet. Denna rätt omfattar också de
domstolar dit en dom eller ett beslut i ett sådant mål eller ärende
överklagas.
Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska i mål eller ärende
hos domstolar omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig bevisning på
finska, meänkieli eller samiska, rätt att få de handlingar som hör till
målet eller ärendet muntligen översatta till dessa språk samt rätt att vid
muntlig förhandling inför domstolen tala finska, meänkieli eller samiska.
Domstolen skall översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska,
om det inte är uppenbart onödigt.
Lagstiftningen innebär också att den enskilde i kommuner som ingår i
förvaltningsområdena har rätt att få förskoleverksamhet och äldreomsorg
helt eller delvis på respektive språk.
Enligt förordningen (2000:86) om statsbidrag till åtgärder för att stödja
användningen av samiska, finska och meänkieli lämnas statsbidrag för
merkostnader som uppstår med anledning av
minoritetsspråkslagstiftningen. Statsbidraget fördelas i samråd med
berörda kommuner och landsting. Statsbidrag utgår för merkostnader
som föranleds av språklagarna. Stödberättigade kostnader är dels insatser
som rör översättning, tolkning, m.m. som krävs för kommunikation
mellan myndigheter och enskilda, dels kostnader som följer av insatser
inom kommunens förskoleverksamhet och äldreomsorg. Det innebär att
endast nytillkomna kostnader som uppstår p.g.a. minoritetsspråkslagarna
är stödberättigade. Under år 2007 fördelades medlen enligt följande.
Arjeplogs kommun
519 000 kr
Gällivare kommun
1 010 000 kr
Haparanda kommun
1 145 000 kr
Jokkmokks kommun
573 000 kr
Kiruna kommun
1 097 000 kr
Pajala kommun
603 000 kr
Övertorneå kommun
827 000 kr
Norrbottens läns landsting
226 000 kr
Prop. 2008/09:158
22
Länsstyrelsen i Norrbottens län har fördelat statsbidraget på så sätt att
varje kommun inom förvaltningsområdet har fått ett grundbelopp per
språk. För det samiska språket har ett grundbelopp lämnats för de olika
varieteterna syd-, lule- respektive nordsamiska. Därutöver har resten av
medlen fördelats genom att kommunernas andelar av det totala bidraget
har beräknats på grundval av antalet invånare i kommunen. Vissa
justeringar har gjorts för att kompensera kommuner med stor andel
personer som tillhör nationella minoriteter.
5.4
Bestämmelser på utbildningsområdet
Förskoleverksamhet
Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) tar upp frågan om kulturell mångfald
och medvetenhet om det egna kulturarvet. Förskoleverksamheten ska
bidra till att barn som tillhör en nationell minoritet får stöd i att utveckla
en flerkulturell tillhörighet. Förskoleverksamheten ska stimulera varje
barns språkutveckling och medverka till att barn med annat modersmål
än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt
modersmål. Läroplanen gäller för de förskolor som kommunen är
huvudman för. Läroplanen ska också ligga till grund för bedömningen av
kvalitetskravet vid tillståndsprövning av enskilda förskolor. För
familjedaghem ska läroplanen vara vägledande.
I dag är kommunerna inom förvaltningsområdet för finska, meänkieli
respektive samiska skyldiga att ge barn vars vårdnadshavare begär det
möjlighet till förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten
bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska (8 § lagen om rätt att
använda samiska hos förvaltningsmyndighet och domstolar respektive
8
§ lagen om rätt att använda finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar). I begreppet förskoleverksamhet
ingår förskola, familjedaghem och öppen förskola.
Enligt 2
kap. 3
§ sameskolförordningen (1995:205) får
Sameskolstyrelsen efter avtal med en kommun fullgöra kommunens
uppgifter inom förskoleklassen, förskoleverksamheten och
fritidsverksamhet för samiska barn. Stadgandet undantar dock inte
kommunerna inom förvaltningsområdet för samiska från skyldigheten att
anordna förskoleverksamhet helt eller delvis på samiska för barn vars
vårdnadshavare begär det. Det innebär i stället att förskoleverksamheten
kan anordnas genom sameskolans försorg. Förskoleverksamheten inom
sameskolan har samma mål som för den kommunala verksamheten.
Grundskola
Rätten till modersmålsundervisning regleras i 2
kap.
grundskoleförordningen (1994:1194). Om en eller båda av elevens
vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som modersmål och
språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven, ska eleven få
undervisning i detta språk som ett ämne (modersmålsundervisning), om
eleven har grundläggande kunskaper i språket och eleven önskar få sådan
undervisning. Modersmålsundervisning i samiska, finska, meänkieli,
romani chib eller jiddisch ska erbjudas även om språket inte är elevens
dagliga umgängesspråk i hemmet(9 §). Enligt 13 § är en kommun
skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk, endast om det
finns en lämplig lärare.
Prop. 2008/09:158
23
Enligt 2 kap. 7 § grundskoleförordningen får en kommun anordna
tvåspråkig undervisning för delar av undervisningen i årskurserna 1–6 på
umgängesspråket för elever som har ett annat språk än svenska som
dagligt umgängesspråk med en av eller båda sina vårdnadshavarna. För
elever med finska som umgängesspråk får sådan undervisning anordnas
även i årskurserna 7–9. Under den sammanlagda tid som tvåspråkig
undervisning anordnas får högst hälften anordnas på umgängesspråket.
Undervisningen ska planeras så att undervisningen på svenska successivt
ökar under utbildningstiden. I en försöksverksamhet som regleras i
förordningen (2003:306) om försöksverksamhet med tvåspråkig
undervisning i grundskolan får sådan anordnas i årskurserna 7–9 även för
övriga elever.
Sameskolan
Enligt skollagen (1985:1100) får samiska barn fullgöra sin skolplikt i
sameskolan i stället för i den kommunala grundskolan. I dag finns fem
sameskolor i Sverige, i Karesuando, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och
Tärnaby. Läsåret 2007/08 var antalet elever i förskoleklass och
årskurserna 1–6 sammanlagt 182 elever.
Syftet med sameskolan är, enligt skollagen, att ge samiska barn en
utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen till
och med årskurs 6 i grundskolan. Staten är genom Sameskolstyrelsen
huvudman för sameskolan. Sameskolstyrelsen utses av Sametinget och
ska genom yttranden och förslag främja och utveckla samiska
undervisningsinslag i det offentliga skolväsendet för barn och ungdomar
samt främja utveckling och produktion av läromedel för samisk
undervisning.
De mål som fastställts i grundskolans läroplan (Lpo 94) och kursplaner
ska även uppnås i sameskolan. Enligt läroplanen ska sameskolan utöver
grundskolans mål ansvara för att varje elev efter genomgången
sameskola är förtrogen med det samiska kulturarvet och kan tala, läsa
och skriva samiska. I sameskolan sker undervisning på svenska och
samiska. Ämnet samiska ska förekomma i samtliga årskurser.
Integrerad samisk undervisning
Inom Sameskolstyrelsens ansvarsområde ingår att träffa avtal med
kommuner och anordna integrerad samisk undervisning på
grundskolenivå enligt 8
kap. sameskolförordningen (1995:205).
Försöksverksamhet med integrerad samisk undervisning påbörjades
läsåret 1983/84 och permanentades hösten 1987. Utbildningen ska vara
en fördjupning för de samiska eleverna och samordnas med motsvarande
utbildning för andra elever i grundskolan. Den integrerade samiska
Prop. 2008/09:158
24
undervisningen omfattar alla grundskolans årskurser och är ett viktigt
komplement till sameskolorna. De elever som inte har möjlighet att välja
sameskola kan härigenom få samisk inriktning i sin
grundskoleutbildning. Vidare blir integrerad samisk undervisning i
årskurserna 7–9 en naturlig fortsättning för elever som genomgått
sameskola. Integrerad samisk undervisning finns i nio kommuner med
totalt 152 elever (läsåret 2007/08).
Med integrerad samisk undervisning avses undervisning med samiska
inslag och undervisning i samiska utöver den undervisning som anordnas
i samiska som modersmålsundervisning. Vanligt förekommande ämnen
är samiska, sameslöjd och samhällsorienterande ämnen. Även
naturorienterande ämnen, hemkunskap, musik och bild förekommer i
varierande grad. Samiska används ofta som undervisningsspråk i de
integrerade ämnena. Undervisningen ska integreras med motsvarande
undervisning för andra elever i grundskolan.
Ett krav på kommuner som önskar bedriva integrerad verksamhet är att
skolan har undervisning i samiska. Sameskolstyrelsen har genom avtalen
med kommunerna insyn i och möjlighet att påverka innehållet i den
integrerade samiska undervisningen. Däremot har man inte inflytande
över modersmålsundervisningen. Det har, enligt Utredningen om finska
och sydsamiska språken, lett till att Sameskolstyrelsen inte har kännedom
om organisationen och omfattningen av undervisningen av samiska som
modersmål och den har heller inte ansvar för att stödja den pedagogiska
utvecklingen för modersmålsundervisningen utanför sameskolorna.
Gymnasieskolan
Motsvarande bestämmelser för modersmålsundervisning gäller för
gymnasieskolan som för grundskolan, enligt 5
kap. 7 och 12
§§
gymnasieförordningen (1992:394). Modersmålsundervisning kan
anordnas som individuellt val, utökat program eller som ersättning för
undervisning i andra språk än svenska och engelska (9 §). En kommun är
skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett nationellt
minoritetsspråk även om antalet elever är mindre än fem, vilket tidigare
var ett krav (12 §).
Läroplaner
I läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklasser och
fritidshemmet (Lpo 94, SKOLFS 1994:1) och läroplanen för de frivilliga
skolformerna (Lpf 94, SKOLFS 1994:2) anges att eleverna efter
genomgången grundskola respektive gymnasieskola ska ha kunskap om
de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia.
Vuxenutbildning
Vuxenutbildning som särskilt riktar sig till de nationella minoriteterna
bedrivs bl.a. inom folkbildningen. Exempel på sådan verksamhet finns
vid bl.a. Axevalla folkhögskola, Göteborgs folkhögskola i Agnesberg
och Tornedalens folkhögskola.
Prop. 2008/09:158
25
Samernas utbildningscentrum är en privat utbildningssamordnare, en
stiftelse med Svenska Samernas Riksförbund (SSR), Same Ätnam och
Jokkmokks kommun som huvudmän. Skolan bedriver vuxenutbildning i
form av kurser i språk, slöjd och företagande/rennäring samt viss
uppdragsutbildning, Skolan erhåller ett årligt statsbidrag för sin
verksamhet.
Sedan 2006 kan vuxna samer, som inte fått lära sig läsa och skriva på
sitt modersmål, få bidrag för att kunna alfabetiseras, dvs. tillägna sig läs-
och skrivfärdigheter, på samiska. Sametinget administrerar bidraget.
6
Uppföljning av minoritetspolitiken
6.1
Internationell övervakning av konventionsåtaganden
Stater som ratificerat Europarådets ramkonvention och
minoritetsspråkskonventionen ska med jämna mellanrum lämna
rapporter till Europarådet rörande genomförandet av åtagandena i dessa
internationella överenskommelser. Rapporterna granskas av Europarådets
expertkommittéer (rådgivande kommittén för ramkonventionen och
expertkommittén för minoritetsspråkskonventionen) som avger yttranden
rörande staternas uppfyllande av åtagandena till ministerkommittén.
Kommittéerna gör även granskningsbesök i respektive stat för att
undersöka förhållandena på plats och för att föra en dialog med berörda
aktörer rörande efterlevnaden av åtagandena. Staten ifråga ges även
möjlighet att komma med kommentarer på kommittéernas rapporter.
Därefter fattar ministerkommittén beslut rörande statens efterlevnad och
eventuella rekommendationer. Syftet med övervakningen är att staterna
ska beakta ministerkommitténs och expert- respektive rådgivande
kommitténs rekommendationer och förändra sin politik på ett sådant sätt
att efterlevnaden av åtagandena förbättras.
Europarådet har genomfört två granskningsomgångar i Sverige av
efterlevnaden av ramkonventionen, som resulterat i en rad synpunkter
från den rådgivande kommittén (Advisory Committee Opinion on
Sweden ACFC/INF/OP/I[2003]006, 25 aug. 2002, och Second Opinion
ACFC/OP/II[2007]006, 8 nov. 2007) och rekommendationer från
ministerrådet (Committee of Ministers Resolution ResCMN[2003]12, 10
dec. 2003 och Resolution ResCMN[2008]4, 11 juni 2008).
När det gäller minoritetsspråkskonventionen är Sverige för närvarande
inne i den tredje granskningsomgången som ännu inte har avslutats.
Expertkommittén har vid två tillfällen lämnat synpunkter på
efterlevnaden (Report of the Committee of Experts ECRML[2003]1, 19
juni 2003, och Report ECRML[2006]4, 27 sep. 2006) och även här har
Europarådets ministerråd lämnat rekommendationer till Sverige
(Committee of Ministers Recommendation RecChL[2003]1, 19 juni
2003, och Recommendation RecChL[2006]4, 27 sep. 2006). Även
Europarådets Kommission mot rasism och intolerans, ECRI, har granskat
de nationella minoriteternas situation i Sverige och lämnat
Pr
rekommendationer (European Commission against Racism and
Intolerance, ECRI, Third report on Sweden, CRI[2005]26, 17 dec. 2004).
op. 2008/09:158
26
Europarådets granskning visar att Sverige vidtagit viktiga steg för att
skydda de nationella minoriteterna, men att ytterligare åtgärder behövs på
en rad områden för att förbättra efterlevnaden av konventionerna.
Motsvarande internationella övervakningssystem finns rörande FN:s
konventioner. En del synpunkter rörande de nationella minoriteternas
situation har även lämnats till Sverige i anslutning till granskning av
Sveriges efterlevnad av andra konventioner, såsom FN:s konvention om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Committee on the
Elimination of Discrimination against Women, CEDAW/C/SWE/CO/7,
8 apr. 2008) och FN:s konvention om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering (Committee on the Elimination of Racial
Discrimination, CERD/SWE/CO/18, 21 aug. 2008).
Samtliga rapporter finns tillgängliga på www.regeringen.se.
6.2
Nationell uppföljning av minoritetspolitiken
Den nationella uppföljningen av minoritetspolitiken har framför allt rört
konsekvenserna av de tidigare nämnda minoritetsspråkslagarna.
Länsstyrelsen i Norrbottens län ska årligen redovisa hur statsbidraget
till kommuner och landsting inom förvaltningsområdet som lämnas
enligt förordningen (2000:86) om statsbidrag till åtgärder för att stödja
användningen av samiska, finska och meänkieli, har fördelats samt
resultaten av dessa regionala insatser och kostnaderna för dem.
Länsstyrelsen i Norrbottens län genomförde under år 2000
enkätundersökningar med statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheter och domstolar (Finska, meänkieli och samiska –
utvärdering av regionala åtgärder för nationella minoritetsspråk). Syftet
var att kartlägga i vilken utsträckning myndigheter och domstolar haft
kontakter med enskilda på minoritetsspråken, vilka språkkunskaper som
finns hos myndigheterna/domstolarna, om det skett förändringar samt
vilka åtgärder som har vidtagits. Vidare genomfördes
enkätundersökningar med inriktning mot skol- och förskoleverksamhet
och äldreomsorg. Av länsstyrelsens redovisning av undersökningarna
framkom bl.a. att enskildas nyttjande av språkrättigheterna varit låg. Mot
bakgrund av detta resultat lät länsstyrelsen forskare vid Luleå tekniska
universitet undersöka om och varför språkanvändare har använt
respektive inte använt sig av de möjligheter som lagarna innebär.
Forskarna gjorde intervjuundersökningar under 2002 med
minoritetsspråksanvändare, representanter för föreningar, organisationer
och myndigheter i tre kommuner inom förvaltningsområdet. Resultaten
av intervjuerna redovisades i september 2002 (Lars Elenius, Lars
Ekenberg: Minoritetsspråk och myndighetskontakt).
Riksdagens konstitutionsutskott har genomfört en uppföljning av 1999
års riksdagsbeslut om nationella minoriteter och minoritetsspråk
(2005/06:KU19). Som ett led i arbetet har två forskarrapporter tagits
fram rörande minoritetspolitiken. Huvudfrågan för uppföljningen har
varit om, och i så fall på vilka sätt, de nationella minoriteternas
möjligheter till inflytande har stärkts samt om minoritetsspråken har getts
Prop. 2008/09:158
27
sådant stöd så att de hålls levande. Forskare vid Stockholms universitet
har haft i uppdrag att belysa dels huruvida de nationella
minoritetsspråken har fått det stöd de behöver för att kunna leva vidare
och utvecklas samt hur de berörda minoriteterna upplever de insatser
som staten hittills genomfört, dels vilka insatser som vidtagits för att ge
minoriteterna möjlighet till samråd och ökat inflytande i frågor som berör
dem, samt vilka resultat dessa insatser lett till. I uppdraget har också
ingått att undersöka huruvida tillgången till medier på minoritetsspråk
har ökat, samt hur minoriteterna själva upplever tillgången till och
betydelsen av medier på det egna språket (Kenneth Hyltenstam,
Tommaso M. Milani: Nationella minoriteter och minoritetsspråk –
Uppföljning av Sveriges efterlevnad av Europarådets konventioner på
nationell nivå: ett minoritetsperspektiv, 2004).
Vidare har konstitutionsutskottet låtit en forskare vid Luleå Tekniska
Universitet undersöka vad som hänt i förvaltningsområdena efter
lagarnas införande och vilket det faktiska utfallet av användningen av
minoritetsspråken blivit (Lars Elenius: Ett uthålligt språk –
genomförande av lagarna om användning av minoritetsspråk i
förvaltningsområdena i Norrbottens län åren 2000−2004, 2004).
Den minoritetspolitiska reformens effekter och de nationella
minoriteternas nuvarande situation har även berörts av Statens skolverk
(De nationella minoriteternas utbildningssituation, 2005; Romer i skolan
– en fördjupad studie, 2007), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(Diskriminering av romer i Sverige, 2003; Diskriminering av samer –
samers rättigheter ur ett diskrimineringsperspektiv, 2008; Diskriminering
av nationella minoriteter inom utbildningsområdet, 2008) och
Barnsombudsmannen (De vill att jag ska vara osynlig, 2005; Rätten till
delaktighet och inflytande för samiska barn och ungdomar, 2008) i ett
antal rapporter.
Integrations- och jämställdhetsdepartementet har under 2006/2007
genomfört en enkätundersökning bland landets kommuner
(IJ2008/858/DISK). Syftet med undersökningen var att få en bild av
kommunernas arbete med de minoritetspolitiska målen.
Situationen för de nationella minoritetsspråken i Sverige har även
behandlats i betänkandena Rätten till mitt språk – Förstärkt
minoritetsskydd (SOU 2005:40) och Att återta mitt språk – Åtgärder för
att stärka det samiska språket (SOU 2006:19) och
departementspromemorian Nationella minoritetsspråk vid domstolar och
myndigheter – Ett alternativ (Ds 2008:26).
Som tidigare nämnts har även en del studier om språken romani chib,
meänkieli och jiddisch genomförts.
Resultaten av rapporterna redovisas i samband med att regeringens
förslag och bedömningar redovisas. Sammanfattningsvis kan konstateras
att det av rapporterna framgår att åtgärder behöver vidtas på en rad
områden.
Prop. 2008/09:158
28
7
Minoritetspolitikens fortsatta inriktning
Regeringens bedömning: En samlad strategi behöver utarbetas för att
möta de nationella minoriteternas behov och för att förbättra
efterlevnaden av Sveriges folkrättsliga minoritetsåtaganden. Regeringens
strategi för de nationella minoriteterna bör omfatta åtgärder för att
– förtydliga den rättsliga regleringen av de nationella minoriteternas
rättigheter genom en sammanhållen lag som gäller i hela landet och inte
enbart i en viss region av landet,
– motverka diskriminering och utsatthet,
– säkerställa en bättre efterlevnad av Europarådets ramkonvention och
minoritetsspråkskonventionen och uppföljning av vidtagna åtgärder,
– stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande, samt
– främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.
7.1
Erkännandets betydelse
När Sverige år 2000 ratificerade Europarådets ramkonvention respektive
minoritetsspråkskonventionen innebar det ett senkommet erkännande av
vårt lands historiska nationella minoriteter, judar, romer, samer,
sverigefinnar och tornedalingar och deras språk, men också av vårt
gemensamma svenska kulturarv. Det var ett erkännande av grupper som
både osynliggjorts och undertryckts under långa tider. Därmed togs
viktiga steg mot en upprättelse. Genom denna proposition tas nu
ytterligare steg. De nationella minoriteterna har historisk hemortsrätt som
invånare i vårt land på samma sätt som majoritetsbefolkningen, i den
meningen att vårt lands invånare sedan urminnes tid levt sida vid sida
med olika etniska identiteter och språk. Detta har emellertid under vissa
tider båda ifrågasatts eller rentav förnekats.
Skyddet av nationella minoriteter och av de rättigheter och friheter som
tillkommer personer som tillhör dessa minoriteter utgör en del av
förverkligandet av de mänskliga rättigheterna. Riksdagens erkännande
innebär att de nationella minoriteterna givits en särställning i det svenska
samhället. Erkännandet innebär också ett ställningstagande att Sverige
väljer att ta ett folkrättsligt ansvar i främjandet av minoritetsspråken och
kulturerna. Detta ansvar innefattar att ge grupperna skydd och aktivt
främja bevarandet av gruppernas språk och kulturer i enlighet med
intentionerna i Europarådets ramkonvention och
minoritetsspråkskonventionen.
De nationella minoritetsspråken har funnits under mycket långt tid i det
geografiska område som i dag utgör Sverige. Minoritetsspråken har dock
på många sätt varit ”historiskt osynliga” i det svenska samhället i den
bemärkelsen att de haft en undanskymd och underordnad roll. De
nationella minoritetsspråken har periodvis motarbetats öppet av
majoritetssamhället och dess företrädare. Den svenska staten bedrev
under lång tid en aktiv assimileringspolitik där grundtanken var att det
inte fanns utrymme för andra språk än svenska inom det område som
utgör Sverige. Detta var särskilt tydligt i Tornedalen, där delningen av
riket 1809 även innebar att den nya riksgränsen inte följde språkgränsen.
Prop. 2008/09:158
29
Riksdagens erkännande av de nationella minoriteterna innebär ett
tydligt avståndstagande från tidigare assimileringstankegångar. De
nationella minoriteterna har i dag rätt att vara olika och att bevara och
utveckla det egna språket och kulturen. De nationella minoritetsspråken
är en värdefull del av den kulturella mångfalden och Sveriges kulturarv.
Företrädare för de nationella minoriteterna vittnar om att erkännandet
som nationella minoriteter ‒ i enlighet med Europarådets ramkonvention
och minoritetsspråkskonventionen ‒ har haft stor betydelse för
grupperna. Erkännandet har gett gruppernas krav större legitimitet i
majoritetssamhället och det har stärkt deras vilja att värna den egna
särarten, det egna språket och kulturen.
7.2
En samlad strategi behövs för att nå det
minoritetspolitiska målet
Den internationella och nationella uppföljningen som redovisas i avsnitt
6.1 och 6.2 visar att lagstiftarens intentioner för minoritetspolitikens
område inte har förverkligats på det sätt som avsågs. Regeringen har i
budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1 utg. omr. 1 s. 78) bl.a.
därför konstaterat att en central utgångspunkt för det minoritetspolitiska
reformarbetet är att de nationella minoriteternas egenmakt och
förutsättningar att bevara och revitalisera språk och kultur stärks.
Kunskapen och medvetenheten om de nationella minoriteterna och deras
förutsättningar ska förbättras. Strukturer i samhället, som ska säkerställa
att de av riksdagen fastställda målen uppfylls, behöver förstärkas så att
de nationella minoriteterna ska kunna nyttja sina lagstadgade rättigheter.
Erkännandet har inte medfört sådana förändringar i samhället att de
minoritetspolitiska målen kan nås eller att de nationella minoriteterna kan
nyttja sina rättigheter fullt ut. Det av riksdagen givna erkännandet har
inte i tillräcklig grad fyllts med ett reellt innehåll som märks i de
nationella minoriteternas vardag. De nationella minoriteterna saknar
fortfarande verktyg för att stärka och återta sina språk och de saknar ofta
inflytande i majoritetssamhället i frågor som berör dem.
Minoritetsspråkslagarna har visserligen medfört att de nationella
minoritetsspråken fått en annan status i samhället, åtminstone regionalt.
Språken finska, meänkieli och samiska ska kunna användas som
officiella språk inom förvaltningsområdena i Norrbotten. Det har dock
funnits en tveksamhet om hur minoritetsspråkslagarna ska omsättas i
praktiken och hur statsbidragen får användas.
Utanför förvaltningsområdena är majoritetsbefolkningen och
samhällets företrädare ofta inte medvetna om de nationella minoriteternas
särställning och deras behov eller om Sveriges internationella
minoritetsåtaganden. Europarådets granskning och nationell uppföljning
visar att de lagstiftningsåtgärder som vidtogs i anslutning till
ratificeringen inte varit tillräckliga för att få till stånd ett tillräckligt
skydd i hela landet enligt ramkonventionen och del II i
minoritetsspråkskonventionen. Det förstärkta minoritetsskyddet enligt
del III i minoritetsspråkskonventionen omfattar inte heller tillräckligt
många enskilda. Behovet av att utvidga omfattningen av gällande
lagstiftning kvarstår.
Prop. 2008/09:158
30
Genomförandet av minoritetspolitiken har i många fall präglats av låg
ambitionsnivå på lokal nivå och otydlighet från statsmaktens sida.
Minoritetspolitikens syften har blandats ihop med integrationspolitikens
syften.
Syftet med de minoritetspolitiska målen har inte heller varit tillräckligt
tydliga och majoritetssamhällets engagemang för förverkligandet har
varit lågt. Europarådet har i sin kritik bl.a. pekat på att bristande
kontinuitet och koordinering inom minoritetspolitiken på lokal och
central nivå försvårar genomförandet. Erfarenheterna visar också att
effekterna av vidtagna åtgärder inom nuvarande förvaltningsområden
inte har följts upp i tillräcklig omfattning.
Regeringen anser, mot bakgrund av det som har framkommit vid
uppföljningen av minoritetspolitiken, att de åtgärder som vidtogs i
samband med ratificeringen behöver kompletteras och att ambitionsnivån
i genomförandet av minoritetspolitiken behöver höjas. Åtagandena
gentemot minoriteterna behöver konkretiseras och de nationella
minoriteternas särskilda ställning i det svenska samhället behöver
tydliggöras så att beslutsfattare och tjänstemän på olika nivåer i
samhället bättre förstår Sveriges folkrättsliga åtaganden och att beslut
som fattas lever upp till dessa åtaganden.
För att det minoritetspolitiska målet ska kunna nås behöver det
fortsatta arbetet, enligt regeringens bedömning, präglas av långsiktighet
och större medvetenhet. Regeringen anser att det finns behov av en
samlad strategi för minoritetspolitiken som anger en övergripande och
långsiktig inriktning på politiken. Bevarandeperspektivet och de
nationella minoriteternas delaktighet behöver lyftas fram tydligare. De
nationella minoriteterna behöver ges bättre verktyg för att kunna tillägna
sig, utveckla, bevara och återta sina språk. Därutöver behöver det
rättsliga regelverket rörande det allmännas ansvar för minoritetspolitiken
och de nationella minoriteternas rättigheter förtydligas.
Regeringens strategi för de nationella minoriteterna bör därför omfatta
åtgärder för att
– förtydliga den rättsliga regleringen av de nationella minoriteternas
rättigheter genom en sammanhållen lag som gäller i hela landet och inte
enbart i en viss region i landet,
– motverka diskriminering och utsatthet,
– säkerställa en bättre efterlevnad av Europarådets ramkonvention och
minoritetsspråkskonventionen och uppföljning av vidtagna åtgärder,
– stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande, samt
– främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.
7.3
En ny lag om nationella minoriteter
Prop. 2008/09:158
31
Regeringens förslag: En ny lag om nationella minoriteter och
minoritetsspråk införs. Lagen ersätter lagen (1999:1175) om rätt att
använda samiska i domstolar och förvaltningsmyndigheter och lagen
(1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli i domstolar och
förvaltningsmyndigheter.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Flertalet myndigheter och kommuner tillstyrker
förslaget att en samlad lagstiftning införs och anser att det innebär en
tydligare lagstiftning som skulle ge ett bättre genomslag för den svenska
minoritetspolitiken i hela landet. Svenska språknämnden påpekar att i en
stat med flera språk är språklagar ofta ett redskap för att förhindra att
starkare språk alltför mycket tränger tillbaka språk med en relativt sett
svagare ställning. Sametinget har inget att erinra mot att nuvarande
lagstiftning ersätts av en samlad lagstiftning.
Jämställdhetsombudsmannen anser att det är hög tid att införa en ny lag
som ger ytterligare stöd till minoriteternas rätt såväl språkligt som
kulturellt.
Skälen för regeringens förslag: Den svenska minoritetspolitiken har
inte fått det genomslag som krävs för att kunna uppfylla Sveriges
folkrättsliga åtaganden. Minoritetsspråkslagarnas geografiska
begränsning och bristen på annan lagstiftning på detta område har
medfört att de nationella minoriteternas behov inte beaktats i tillräcklig
omfattning utanför nuvarande förvaltningsområden.
Det finns behov av att förtydliga den rättsliga regleringen av de
nationella minoriteternas rättigheter genom en sammanhållen lag som
gäller i hela landet och inte enbart i en viss region av landet. Regeringen
noterar även att Europarådets ministerråd har rekommenderat Sverige att
införa nationell lagstiftning i linje med utredningens förslag. Regeringen
anser därför att en ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk
bör införas. Lagen bör ersätta nu gällande minoritetsspråkslagar.
Lagen om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och
domstolar samt lagen om rätt att använda finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar är likalydande till sitt innehåll
med undantag för angivna kommuner och språk. Regeringen bedömer att
det inte finns något mervärde i att ha flera lagar som reglerar respektive
språk. Det är mer ändamålsenligt att ha en lag om nationella minoriteter
som är tillämplig i hela landet. I den nya lagen bör även ett antal nya
bestämmelser införas för att förbättra Sveriges efterlevnad av
Europarådets ramkonvention och minoritetsspråkskonventionen.
Den föreslagna lagen bör således gälla i hela landet och inte endast i en
viss region, men även fortsättningsvis bör det finnas geografiskt
begränsade bestämmelser som ger ett förstärkt skydd i ett visst område
och som motsvarar de olika skyddsnivåerna i ramkonventionen och
minoritetsspråkskonventionen.
7.4
Diskriminering och utsatthet bland de nationella
minoriteterna
Prop. 2008/09:158
32
De nationella minoriteterna har under olika perioder varit utsatta och
marginaliserade i det svenska samhället. Även övergrepp och
kränkningar mot enskilda individer har förekommit långt in på 1900-talet
bl.a. i form av rasbiologisk forskning, tvångsregistrering av etnicitet,
kollektiva tvångsförflyttningar och avhysningar under statsmaktens
försorg, tvångssteriliseringar och omhändertaganden. Barn tillhörande
nationella minoriteter har placerats i skolformer som skilt dem från
föräldrarna under långa perioder. Barn har inte tillåtits att använda sitt
minoritetsspråk i skolan och det egna språket blev i många fall något
skambelagt. Enskilda har förlorat sitt modersmål i mötet med
majoritetssamhällets assimilationstryck. En del barn har även uteslutits
från möjligheten att gå i vanlig kommunal skola såsom
majoritetsbefolkningens barn.
En del enskilda möter än i dag öppen och dold diskriminering och
kränkande behandling. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och
Barnombudsmannen rapporterar att barn som tillhör nationella
minoriteter upplever sig diskriminerade och trakasserade i Sverige 2008.
En kartläggning gjord av Malmö kommun 2008 visar att en del romska
barn inte går i skolan, trots att det råder skolplikt.
En del enskilda som tillhör de nationella minoriteterna är fortfarande
marginaliserade och lever i ett utanförskap. Många romer i Sverige har
inte samma förutsättningar som andra när det gäller t.ex. delaktighet på
arbets- och bostadsmarknaden, eftersom de fortfarande i hög grad bemöts
med fördomar och diskrimineras. Det försämrar romers möjligheter till
ekonomisk och social jämlikhet. Många romska barn har inte samma
utbildningsförutsättningar som barn som tillhör majoritetsbefolkningen,
vilket påverkar deras framtida försörjning och delaktighet i samhället.
Antiziganism, antisemitism eller andra former av rasism kan aldrig
accepteras i ett demokratiskt samhälle. Regeringen anser att
diskriminering av de nationella minoriteterna behöver bekämpas och
synliggöras. Regeringen anser att skyddet av de nationella minoriteterna
behöver bli en naturlig del av kommuners och myndigheters dagliga
arbete med att förverkliga de mänskliga rättigheterna. Det kan t.ex.
handla om att säkerställa att diskrimineringslagstiftning efterlevs i de
egna organisationerna, såsom att införa rutiner inom kommunala
bostadsföretag så att enskilda inte blir eller upplever sig bli
diskriminerade, eller att anställda inte förvägras möjligheten att tala sitt
nationella minoritetsspråk på arbetsplatsen.
7.5
Bristande uppföljning och styrning försvårar
genomförandet
Regeringen anser att de minoritetspolitiska insatserna behöver förstärkas
på en rad områden för att säkerställa förbättrad efterlevnad av åtagandena
i konventionerna. Engagemanget för de minoritetspolitiska målen på
lokal, regional och nationell nivå behöver också öka och genomföras på
ett konsekvent sätt.
Pr
Det finns i dag ingen sektorsmyndighet med ansvar för de
minoritetspolitiska målen och inte heller några andra myndighets- eller
uppföljningsstrukturer som kan säkerställa ett genomförande av
politiken. Utgångspunkter för det fortsatta reformarbetet bör därför vara
att konkretisera målet för politiken, klargöra samhällets ansvar och att
skapa en fungerande uppföljning och styrning för att kunna avläsa
effekter av vidtagna åtgärder. Det innebär bl.a. att en ansvarig myndighet
med uppföljningsansvar utses och att andra berörda myndigheters ansvar
rörande nationella minoriteter förtydligas och samordnas bättre.
op. 2008/09:158
33
Regeringen anser att den minoritetspolitiska medvetenheten i det
svenska samhället behöver förbättras genom arbete som bygger på
kunskap om bl.a. majoritetens roll i bevarandet av minoritetsspråken.
Kunskapen om de nationella minoriteterna och minoritetspolitikens
syften bland beslutsfattare, tjänstemän och allmänheten behöver därför
höjas.
7.6
De nationella minoriteternas egenmakt och inflytande
behöver stärkas
Makt att forma sin egen framtid
Om människor ges egenmakt, dvs. verktyg och förutsättningar att forma
sin egen framtid, kan den styrka som gruppen besitter kanaliseras. Det
ger kraft att vända en språkbytesprocess, kraft och mod att återta ett
språk som kanske är starkt hotat. Att få tala och värna sitt eget språk är
inget privilegium för de nationella minoriteterna, det är en rättighet.
Den finns en stark kraft hos de nationella minoriteterna att vilja värna
det egna språket och den egna kulturen. Att dessa grupper har kunnat
bevara sin särart under så lång tid i Sverige, trots starkt
assimilationstryck från majoriteten, är i sig ett tecken på styrka.
Kunskap ger egenmakt
Regeringen anser att det behövs en medveten strategi för att stärka de
nationella minoriteternas egenmakt att forma och styra sin framtid som
minoriteter. Regeringen anser också att det är viktigt att stärka de
nationella minoriteternas egenmakt så att de kan kräva sin rätt i
majoritetssamhället och inte behöva vara beroende av
majoritetssamhällets välvilja och engagemang för att få sina rättigheter
respekterade. Det förhållandet att det finns regelverk som ger enskilda
rättigheter betyder inte alltid att dessa rättigheter förverkligas.
Konstitutionsutskottet uppföljning visar att de nationella minoriteterna
inte kunnat nyttja sina lagstadgade rättigheter fullt ut.
En ökad kunskap om minoritetsrättigheter bland de nationella
minoriteterna stärker de nationella minoriteternas egenmakt. En enskild
individ som inte känner till sina rättigheter och inte förstår i vilket
sammanhang han eller hon kan hävda sina rättigheter, kommer knappast
att använda sig av den möjligheten. Det krävs således att minoriteterna
medvetandegörs i tillräcklig omfattning. Det krävs också att samhällets
Pr
företrädare känner till lagstiftningen och informerar i tillräcklig
omfattning om de rättigheter som finns.
op. 2008/09:158
34
Inflytande ger egenmakt
De nationella minoriteternas möjligheter att påverka i frågor som berör
dem är fortfarande begränsade. Regeringen anser att de nationella
minoriteternas möjlighet till inflytande är en nyckel till förbättrad
efterlevnad av Europarådets ramkonvention och
minoritetsspråkskonventionen. En fungerande dialog och reellt
inflytande, inte minst på lokal nivå, skulle synliggöra de nationella
minoriteternas förutsättningar och behov i majoritetssamhället. Genom
att synliggöra behoven kan man påbörja en process för att förbättra
situationen. Genom att hitta bra samrådsformer kan man även
överbrygga motsättningar och motverka fördomar mot de nationella
minoriteterna.
En viktig utgångspunkt för den minoritetspolitiska reformen bör därför
vara att finna metoder för att öka de nationella minoriteternas reella och
effektiva inflytande.
7.7
Revitalisering av de nationella minoritetsspråken
Språket är en del av identiteten
Minoritetsspråken är en viktig del av de nationella minoriteternas
identitet och kulturarv. Minoritetsspråken är genom sin långa historiska
närvaro också en levande del av vårt svenska kulturarv. Språket är ett av
de drag som markerar gruppernas särdrag gentemot andra och även en
sammanbindande faktor inom gruppen.
Även för den enskilde individen kan språket utgöra en viktig del av
identiteten och självkänslan. För många individer är minoritetsspråket
även modersmålet. Modersmålet är inte bara ett redskap för
kommunikation och kunskapsinhämtning, utan det kan också vara starkt
förknippat med emotionella värden och något som knyter oss till våra
närstående och den kulturgemenskap vi tillhör.
För ett urfolk som samerna finns mycket av den traditionella
kunskapen inom gruppen bevarad i själva språket och endast en del av
denna kunskap finns nedtecknad. Bevarandet av språket blir livsviktigt
för kontinuiteten och förmedlandet av kulturen. Om språket går förlorat,
går även den inbäddade kunskapen förlorad.
En enskild som inte har tillgång till gruppens språk hamnar lätt i ett
utanförskap inom gruppen. Språket blir en nyckel in i minoritetsgruppen,
det förstärker grupptillhörigheten och därmed delaktigheten. För samerna
finns det även en direkt koppling mellan språket och delaktigheten.
Rösträtt i sametingsval förutsätter i dag bl.a. att den enskilde, dennes
föräldrar eller far- eller morföräldrar har eller har haft samiska som språk
i hemmet, enligt 1 kap. 2 § sametingslagen (1992:1433).
Minoritetsspråkens framtid är oviss
Prop. 2008/09:158
35
Det pågår en språkbytesprocess bland de nationella minoriteterna i
Sverige. Det innebär att minoritetsspråkens förutsättningar att överleva
försämras genom att majoritetsspråket genom sin dominans och högre
status i samhället dominerar i så gott som alla viktiga s.k. språkdomäner
(användningsområden eller situationer där språken kan användas).
Minoritetsspråken tappar mark genom att de talas av allt färre individer
och i allt färre sammanhang, nya termer och begrepp utvecklas inte,
talarnas språkfärdighet blir sämre liksom deras förutsättningar att föra
språket vidare till nästa generation. Ett likartat negativt mönster kan
avläsas inom samtliga nationella minoritetsspråk. Den språkliga kedjan
mellan generationerna är i många fall bruten eller försvagad. Den äldsta
generationen talar och kanske även läser och skriver på
minoritetsspråket. Mellangenerationen talar kanske fortfarande språket,
men har inte alltid själva tillräckliga kunskaper för att kunna föra över
språket till sina barn, även om de skulle vilja. Barnens möjligheter att bli
aktivt tvåspråkiga i majoritets- och minoritetsspråket blir därmed
begränsade.
Det är möjligt att bryta och vända en pågående språkbytesprocess bl.a.
genom aktiva åtgärder från majoritetssamhällets sida och en stark
medvetenhet och vilja att bevara det egna språket hos minoriteterna
själva. Forskning visar att ett minoritetsspråk kan revitaliseras, dvs. den
negativa processen kan vändas så att språket börjar återvinna mark som
tidigare gått förlorad.
Språkbytesprocessen behöver vändas
Om de nationella minoritetsspråken ska kunna bestå och utvecklas som
levande språk i Sverige, måste den pågående språkbytesprocessen brytas
och vändas. Regeringen anser att minoritetsspråkens fortlevnad kan
stärkas genom att stödja barns språkutveckling. Därmed kan språken få
fler nya talare (förstaspråkstalare) och förutsättningar skapas för att
talarna kan tillägna sig språket fullt ut. Även vuxna behöver förbättra
sina språkkunskaper för att kunna återta språket och som aktiva talare
bättre kunna stödja barnens språkutveckling. Behovet av fortsatta
alfabetiseringsinsatser (insatser för att stärka vuxnas läs- och
skrivkunnighet i minoritetsspråket) kvarstår för samerna − eftersom
många vuxna aldrig fått lära sig att läsa och skriva på samiska − och
motsvarande insatser skulle behövas för att stärka enskildas kunskaper i
finska, jiddisch, meänkieli och romani chib. För vissa av språken behövs
språkvårdande insatser såsom standardisering och utveckling av ny
terminologi.
För de mindre samiska språkvarieteterna, såsom syd- och
lulesamiskan, bedöms läget vara akut. Om inte tillräckligt effektiva
åtgärder sätts in, kommer det snart att vara för sent att revitalisera
språken eftersom den språkliga basen eroderas och förutsättningarna
försämras. Om basen blir för liten, går det inte längre att rädda språket,
även om viljan skulle finnas. Om syd- och lulesamiskan skulle försvinna
i Sverige, skulle språket sannolikt gå förlorat även i Norge eftersom den
språkliga basen blir för liten för att kunna upprätthålla språket. Om
samiska varieteter försvinner skulle det samiska folket förlora en viktig
beståndsdel i sin kollektiva identitet och sin kultur.
Prop. 2008/09:158
36
För syd- och lulesamiskans del bedöms den negativa utvecklingen
fortfarande kunna vändas, under förutsättning att aktiva
revitaliseringsåtgärder omgående sätts in. Syd- och lulesamiskan talas
fortfarande av en tillräckligt stor befolkning för att de ska vara möjliga
och realistiska att revitalisera. Det finns goda exempel från utlandet som
visar att revitalisering kan åstadkommas med riktade insatser om gruppen
har den starka vilja som behövs. Samerna har viljan att återta sitt språk.
Den kartläggning som gjorts av Utredningen om finska och sydsamiska
språken visar att många enskilda samer känner att majoritetssamhället,
genom den tidigare bedrivna assimilerings- och utbildningspolitiken,
bidragit till att de förlorat sitt språk eller aldrig givits möjligheter att
tillägna sig det och de efterfrågar därför ett ansvarstagande för den
tidigare förda politiken. Utredningen drar slutsatsen att en anda av
försoning och ansvarstagande bör prägla utformningen av den fortsatta
minoritetspolitiken och att detta bör komma till uttryck i en stark vilja att
försöka rätta till den uppkomna situationen.
Regeringen konstaterar att ratificeringen av Europarådets
ramkonvention och minoritetsspråkskonventionen inte har medfört någon
djupare diskussion eller medvetenhet om vad som krävs för att
minoritetsspråken ska kunna bestå som levande språk i Sverige. Det
råder även stor okunskap om vilka faktorer som påverkar
språkbevarandet. Majoritetssamhällets betydelse i sammanhanget har inte
heller diskuteras i någon större utsträckning. De nationella minoriteterna
kan, enligt språkforskare, inte på egen hand vända denna
språkbytesprocess – även om viljan finns – eftersom de inte förfogar över
eller har tillgång till väsentliga språkbevarande faktorerna på samhälls-
och gruppnivå, såsom språklagstiftning för att skydda minoritetsspråket
och utbildning i och på minoritetsspråket. De har inte heller alltid
tillgång till egna institutioner och minoritetsspråkig media. Om det finns
gynnsamma språkbevarande förutsättningar på samhälls- och gruppnivå,
kan den enskilde individen däremot på individnivå fatta medvetna beslut
av betydelse för språkets fortlevnad. Sådana språkbevarande faktorer på
individnivå rör språkval (t.ex. i vilken utsträckning och inom vilka
domäner den enskilde väljer att tala minoritetsspråket) och socialisation
(t.ex. vilket språk den enskilde väljer att överföra till sina barn).
När det gäller minoriteter som varit utsatta för assimileringstryck från
majoritetssamhället måste man beakta att effekterna av sådan
assimilering inte försvinner omgående. De svenska erfarenheterna från
tillämpning av minoritetsspråkslagar visar tydligt att majoritetssamhällets
och minoriteternas värderingar och attityder är av central betydelse för
om åtgärder för att höja ett språks status ska ha framgång.
Utredningen om finska och sydsamiska språken har pekat på att
utgångspunkter för den minoritetspolitiska reformen därför bör vara att
majoritetssamhället kan bidra till minoritetsspråkens överlevnad och
utveckling genom att dels skapa ett språkbevarande klimat, dels bistå
med konkreta verktyg för revitalisering. Regeringen delar denna
bedömning.
Prop. 2008/09:158
37
Språkbevarande åtgärder behövs omgående
Regeringen anser att majoritetssamhället måste sträva efter att skapa ett
språkbevarande klimat där även de nationella minoritetsspråken ges
utrymme att utvecklas och frodas. Regeringen bedömer att det behövs
samordnade parallella åtgärder för att förstärka revitaliseringen. Det
behöver vidtas åtgärder på samhälls-, grupp- och individnivå för att
uppnå en statushöjande, revitaliserande och synliggörande effekt på
minoritetsspråken. För att säkerställa minoritetsspråkens fortlevnad på
sikt behöver antalet modersmålstalare av dessa språk öka. Samhället
behöver ta bättre vara på potentiella minoritetsspråkstalare och ge de
barn och ungdomar som vill tillägna sig sitt minoritetsspråk möjligheter
att göra det. Även barnkonventionens krav på att barn ska ges möjlighet
att utveckla en egen kulturell minoritets- eller urfolksidentitet behöver
beaktas tydligare i sammanhanget.
De nationella minoriteterna och deras språk har alla på sitt sätt haft,
och har i viss mån alltjämt, låg status i det svenska samhället.
Minoriteternas språk och kultur har inte varit något som värderats högt
av majoritetssamhället. Majoritetssamhällets förhållningssätt och
agerande i förhållande till minoritetsspråken påverkar även
minoriteternas syn på det egna språket. Minoritetsspråkslagarna har
inneburit och innebär att språkens status höjs, språkanvändarna ges
möjligheter att nyttja språket i fler sammanhang och barns möjligheter att
lära sig språket stärks. Inom förvaltningsområdena ges språkanvändarna
möjlighet att dels successivt bygga upp fler språkdomäner genom ett
offentligt bruk av språket, dels stödja barns språkinlärning inom
förskoleverksamhet. Minoritetsspråken kan därmed utvecklas till språk
som kan användas inom ett antal viktiga samhällsdomäner. Om språket
upplevs vara användbart i samhället stimuleras talarnas egen strävan att
stärka språket. Potentiella talare ser möjligheter som inte tidigare funnits,
vilket kan motivera fler att återta språket. Kunskaper i minoritetsspråket
skulle ses som en merit i olika sammanhang och fler skulle välja att
förbättra sina kunskaper.
Användningen av språket i offentliga sammanhang innebär också ett
synliggörande av språket. Synliggörande ökar minoritetens vilja att
använda språket. Synliggörandet ökar även majoritetens medvetenhet och
förhoppningsvis även dess acceptans. Därmed kan även majoritetens
förhållningssätt till minoriteten förbättras.
8
Skydd för de nationella minoriteterna
8.1
Diskriminering och negativa attityder
Den tidigare Ombudsmannen mot etnisk diskriminering – som från den 1
januari 2009 ersatts med den nya myndigheten
Diskrimineringsombudsmannen – har sedan 2002 arbetat särskilt med
frågor som rör diskriminering av romer. Myndigheten bedömer att
riktade insatser och dialog med gruppen är av avgörande betydelse för
benägenheten att anmäla diskriminering.
Prop. 2008/09:158
38
Av årsredovisningen för 2007 framgår att antalet anmälningar från
romer har hållit sig ganska konstant de senaste åren, även om en viss
ökning har skett. Myndigheten har drivit och driver alltjämt ett flertal
ärenden om diskriminering av romer, bl.a. på bostadsmarknaden, inom
arbetslivet och inom detaljhandeln. Judar, samer, sverigefinnar och
tornedalingar anmäler alltjämt diskriminering till myndigheten i relativt
liten utsträckning.
I rapporterna Diskriminering av samer (2008) och Diskriminering av
nationella minoriteter inom utbildningsväsendet (2008) beskriver
Ombudsmannen för etnisk diskriminering vad som har framkommit om
enskildas upplevelser av diskriminering och utsatthet inom bl.a.
utbildningsväsendet, i kontakter med myndigheter och domstolar och
inom hälso- och sjukvården.
Barnombudsmannen har i rapporten Rätten till delaktighet och
inflytande för samiska barn och ungdomar (2008) tagit upp att samiska
ungdomar i Sverige i den gjorda undersökningen anser att de blir bemötta
med fördomar, mobbning och diskriminering. Barnombudsmannen anser
att situationen är oroande.
Europarådets rådgivande kommitté har lovordat svenska initiativ för att
motverka diskriminering och betonat att arbetet måste fortsätta samt att
frågan bör ges hög prioritet. Kommittén har särskilt lyft fram det arbete
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering har bedrivit med nationella
minoriteter som något positivt. Kommittén har konstaterat att det alltjämt
finns en del negativa attityder i Sverige rörande nationella minoriteter
och då särskilt mot romer. Kommittén har vidare rekommenderat Sverige
att hantera diskrimineringsfrågorna på ett konsekvent och koordinerat
sätt på både central och lokal nivå och att det institutionella ansvaret
behöver bli tydligare och stabilare.
Även Europarådets kommission mot rasism och intolerans, ECRI, har
rekommenderat Sverige att fortsätta arbetet med att förbättra romers
situation och motverka diskriminering av romer. ECRI har i sin tredje
rapport rörande Sverige också konstaterat att spridningen av antisemitisk
propaganda ökat, och har därför rekommenderat Sverige att fortsätta och
intensifiera arbetet med att motverka alla former av antisemitism, bl.a.
genom åtgärder inom utbildningsväsendet.
FN:s rasdiskrimineringskommitté har rekommenderat Sverige att vidta
ytterligare åtgärder för att bl.a. bekämpa negativa attityder och stereotypa
föreställningar rörande romer (CERD/C/SWE/CO/18, 21 aug. 2008).
FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor har
uttryckt sin oro över att samiska och romska kvinnor fortfarande
diskrimineras i olika sammanhang. Kommittén har uppmanat Sverige att
anstränga sig ytterligare för att komma till rätta med diskrimineringen av
minoritetskvinnor. Sverige uppmanas att arbeta förebyggande – både
inom dessa samhällsgrupper och i samhället i stort – bekämpa våld, öka
medvetenhet om tillgången till socialtjänst och rättsmedel bland kvinnor
som tillhör nationella minoriteter samt göra dem medvetna om sina
rättigheter när det gäller jämställdhet och icke-diskriminering. Effektiva
åtgärder behövs enligt kommittén även för att integrera kvinnor som
tillhör minoriteter på arbetsmarknaden. Regelbundna och omfattande
undersökningar om diskriminering av kvinnor som tillhör minoriteter
behövs för att samla in statistik om deras situation, t.ex. när det gäller
arbete, utbildning och hälsa samt om alla former av våld de eventuellt
utsätts för (Committee on the Elimination of Discrimination against
Women, CEDAW/C/SWE/CO/7, 8 apr. 2008).
Prop. 2008/09:158
39
8.2
Särskilt om hatbrott
Odemokratiska krafter i samhället lyfter alltjämt fram samer, romer och
judar i sin retorik. Den judiska befolkningen lever under en hotbild som
begränsar gruppens möjligheter att utöva sin kultur öppet och utan
särskilda säkerhetsarrangemang i det svenska samhället.
Av Brottsförebyggande rådets (BRÅ) redovisning av hatbrott under
2007 framgår att de anmälda hatbrotten med antisemitiskt motiv varierat
mellan 90–150 per år under den senaste 10-årsperioden. Under år 2007
identifierades knappt 120 anmälningar som bedömdes innehålla ett
huvudbrott med antisemitiska motiv. Definitionen av antisemitiska
hatbrott är brott som begås på grund av rädsla för, fientlighet eller hat
mot judendomen och den judiska befolkningen och som aktiverar en
anti-judisk reaktion mot judendomen, judisk egendom, dess institutioner
eller den eller dem som är eller, uppfattas vara judar eller representanter
för den judiska befolkningen. Det kan vara fråga om vandalisering av
synagogor eller lokaler med koppling till judendom, skadegörelse på
judiska begravningsplatser samt ofredanden, ärekränkning och
trakasserier av personer på grund av deras faktiska eller uppfattade
judiska börd. En tredjedel av anmälningarna under 2007 bedömdes vara
ideologiskt motiverade. Andelen är således högre än vid brott med
främlingsfientliga motiv (13 procent), islamofobiska motiv (7 procent)
och brott med homofobiska motiv (3 procent). (BRÅ, Rapport 2008:15,
Hatbrott 2007).
8.3
Diskrimineringsombudsmannens arbete
Regeringens bedömning: Den nya diskrimineringslagen (2008:567) ger
Diskrimineringsombudsmannen goda förutsättningar att även i
fortsättningen verka för lika rättigheter och möjligheter för nationella
minoriteter, bl.a. genom att öka kunskapen om diskrimineringsfrågor
bland dessa grupper.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att
diskriminering av de nationella minoriteterna i det svenska samhället
måste bekämpas och synliggöras. Diskrimineringslagen (2008:567) ger
goda förutsättningar att bekämpa diskriminering som drabbar enskilda
personer ur de nationella minoriteterna och andra utsatta grupper i
samhället.
Den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen står inför flera
utmaningar. En av dessa utmaningar ligger i att ge upprättelse åt en större
andel av de personer som utsätts för och anmäler diskriminering. En lika
stor utmaning är emellertid att få en större andel av dem som utsätts för
diskriminering att anmäla detta. Ett första viktigt steg mot en sådan
utveckling är att enskilda blir medvetna om sina rättigheter och förstår
hur man går till väga för att få den upprättelse lagen kan erbjuda.
Erfarenheten är att kunskaperna om rättigheter och skydd mot
diskriminering generellt sett är låg.
Prop. 2008/09:158
40
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering har under flera år bedrivit
ett långsiktigt främjandearbete mot vissa prioriterade grupper. Grupperna
har själva fått identifiera frågeställningar och ta initiativ till förslag som
kan motverka olika former av marginalisering och diskriminering.
Mobiliseringsarbetet ska engagera, medvetandegöra och motivera
enskilda och grupper till att se sig själva som en resurs och en kraft för
förändring. Arbetet har förmedlat kunskap om de mänskliga rättigheterna
men också givit grupperna vissa verktyg som krävs för ett fortsatt eget
arbete.
Under hösten 2007 påbörjade Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering ett arbete mot diskriminering av nationella minoriteter i
samverkan med grupperna. Arbetet ska synliggöra vilka uttryck som
diskriminering kan ta inom utbildningsväsendet. När det gäller den
romska gruppen har Ombudsmannen mot etnisk diskriminering fortsatt
det tidigare påbörjade arbete med att motverka och förebygga
diskriminering mot gruppen. Ett arbete påbörjades under 2007 som syftar
till att belysa och synliggöra diskriminering mot romska kvinnor.
Regeringen anser att det påbörjade främjandearbetet bland de
nationella minoriteterna behöver fortsätta. Det finns, enligt regeringens
mening, utrymme för att fortsätta det påbörjade arbetet inom ramen för
Diskrimineringsombudsmannens arbete med att verka för lika rättigheter
och möjligheter för olika grupper i samhället. Det kan t.ex. ske genom
utbildningsinsatser för de nationella minoriteterna i syfte att öka
kunskapen om diskrimineringsfrågor och hur grupperna kan ta till vara
sina rättigheter.
8.4
Fortsatt arbete för att förbättra romers situation
Regeringens bedömning: Det metodarbete som Delegationen för
romska frågor bedriver för att förbättra romers situation och motverka
deras utsatthet i samhället behöver fortsätta även efter den 1 januari
2010.
Skälen för regeringens bedömning: I december 2006 tillsatte
regeringen Delegationen för romska frågor (Ju 2006:10, dir. 2006:101)
för att, med utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om att
skydda och främja de mänskliga rättigheterna, vara nationellt pådrivande
i arbetet med att förbättra romers situation i Sverige. Arbetet förutsätter
en nära dialog och samverkan med romer.
Delegationen för romska frågor ska utreda romers situation i Sverige
genom att inhämta, sammanställa, analysera och redovisa erfarenheter
och kunskap som finns på området samt lämna förslag på hur romers
livsvillkor i samhället ska kunna förbättras. Delegationen ska också
främja och stödja kommunala projekt och verksamheter som syftar till att
Prop. 2008/09:158
41
förbättra romers situation. Slutligen ska delegationen informera och
sprida kunskap om romer och romers situation i Sverige samt uppmuntra
kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan statliga myndigheter och
kommuner. Delegationen ska i sina aktiviteter särskilt uppmärksamma
romska barns och ungdomars villkor och behov av stöd samt kvinnors
och flickors situation. Delegationen ska också uppmärksamma
situationen för äldre romer samt romer med funktionshinder. Ett
jämställdhets- respektive barnperspektiv ska genomgående integreras i
delegationens analyser och förslag. Delegationen ska slutredovisa sitt
uppdrag senast den 31 december 2009.
Som ett led i metodutvecklingsarbetet har delegationen genomfört ett
omfattande kartläggningsarbete bland kommuner för att identifiera
berörda tjänstemän och påbörja en dialog med lokala romska
organisationer. Dialogen försvåras i dag av att den minoritetspolitiska
medvetenheten är låg i många kommuner och att det kan vara svårt att
identifiera romska aktörer. Delegationen har även fört samtal med andra
viktiga samarbetspartners såsom frivilligorganisationer, studieförbund
och trossamfund och även uppmuntrat kommuner att påbörja ett
samarbete genom regionala nätverk för att öka kunskapen om romer och
deras situation.
Det utvecklingsarbete som delegationen utför är ett viktigt steg i att
stärka romers ställning och bryta utanförskap i det svenska samhället.
Enligt direktiven ska delegationen lämna förslag om hur
metodutvecklingen ska fortsätta efter det att delegationen slutfört sitt
arbete. Regeringen bedömer att det metodarbete delegationen påbörjat
för att främja och stödja kommuners dialog med romska företrädare,
såsom romska lokalföreningar och riksorganisationer samt statliga
myndigheter och kommuner, behöver fortsätta även efter det att
delegationens arbete slutförts i december 2009.
Regeringen anser att en särskild arbetsgrupp vid Länsstyrelsen i
Stockholms län bör tillsättas under en övergångsperiod – i avvaktan på
Regeringskansliets beredning av delegationens förslag – för att fortsätta
det utåtriktade metodarbetet och att stödja kommunalt arbete för att
förbättra romernas situation.
8.5
Arbete för att stärka egenmakten för kvinnor som
tillhör nationella minoriteter
Regeringens bedömning: Det arbete som påbörjats på
jämställdhetsområdet för att stärka nationella minoritetskvinnors
ställning och egenmakt bör fortsätta under 2009 och 2010.
Skälen för regeringens bedömning: FN:s kommitté för avskaffande
av diskriminering av kvinnor har bl.a. uppmanat Sverige att arbeta
förebyggande mot diskriminering och stärka nationella
minoritetskvinnors ställning. Utformningen av minoritetspolitiken har
hittills inte beaktat könsperspektivet i tillräcklig grad. Det innebär att
minoritetskvinnors villkor och behov har förblivit osynliga, trots att det
finns reella behov och att dessa behov kan skilja sig från andra kvinnors
Prop. 2008/09:158
42
behov och även i jämförelse med män med minoritetsbakgrund. Det kan
bl.a. handla om att de tjänster som samhället erbjuder i olika
sammanhang inte beaktar minoriteternas behov. Tillgången på
minoritetsspråkig förskoleverksamhet eller äldreomsorg kan t.ex.
påverka minoritetskvinnors förvärvsgrad. Det pågår ett aktivt
jämställdhetsarbete bland de nationella minoriteterna i dag och
regeringen anser att det är viktigt att stödja detta jämställdhetsarbete.
Regeringen anser att de insatser som nu görs på jämställdhetsområdet
även behöver komma dessa kvinnor till godo.
I budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1 utg. omr. 1 avsnitt
8.6) aviserade regeringen särskilda insatser med syfte att stärka dessa
kvinnors ställning i samhället. Syftet är att ge minoritetskvinnorna en
ökad möjlighet att delta i den demokratiska processen och i andra viktiga
delar av samhällslivet och därigenom främja förutsättningarna för dessa
kvinnor att bevaka sina rättigheter och driva sina krav själva.
Inom ramen för denna jämställdhetssatsning har Sametinget fått i
uppdrag att genomföra en särskild satsning för att stärka samiska
kvinnors delaktighet i samhällslivet (IJ2008/490/DISK). Uppdraget ska
redovisas senast den 30 september 2009. Uppsala universitet har fått i
uppdrag att genomföra en studie om behovet av riktade
utbildningsinsatser för kvinnor som tillhör nationella minoriteter
(IJ2008/886/DISK, IJ2008/1849/DISK)). Uppdraget ska redovisas senast
den 31 mars 2009. Ungdomsstyrelsen har fått i uppdrag att stödja
jämställdhetsarbetet bland nationella minoriteter ekonomiskt och på
andra sätt (IJ2008/1074/DISK). Uppdraget omfattar perioden t.o.m. den
31 december 2010. Därutöver har Statens folkhälsoinstitut fått i uppdrag
att undersöka hur våldsutsatta kvinnor som tillhör nationella minoriteter
bemöts och stöds av offentliga myndigheter (IJ2008/1822/DISK).
Uppdraget omfattar perioden t.o.m. den 31 december 2010.
9
Uppföljning och styrning av
minoritetspolitiken
9.1
Bristande engagemang och ansvarstagande försvårar
genomförandet
Det kommunala självstyret har långa traditioner i Sverige. Kommunerna
har det huvudsakliga ansvaret för att vissa av åtagandena i Europarådets
ramkonvention och minoritetsspråkskonventionen, såsom bl.a. utbildning
och service på minoritetsspråk, förverkligas på det lokala planet.
Ratificeringen innebär att Sverige åtagit sig en skyldighet att anordna
sådan samhällsservice. Enligt Europarådets expertkommitté försvåras
efterlevnaden av att anordnandet av samhällstjänster på minoritetsspråk
på många håll är beroende av lokal politisk vilja.
Europarådets expertkommitté har vidare konstaterat att bristen på
åtgärder från myndigheters sida på lokal och regional nivå har lett till att
många åtaganden inte har efterlevts, trots att det finns en rättslig grund
P
för åtagandet. Enligt kommittén är detta ett strukturellt
tillämpningsproblem som Sverige bör analysera närmare, för att
säkerställa att åtagandena genomförs i praktiken. Lokala myndigheter,
vilket närmast får tolkas som kommunerna, anser sig inte alltid bundna
av Sveriges internationella åtaganden bl.a. eftersom nuvarande nationell
lagstiftning rörande nationella minoriteter är geografiskt begränsad till
Norrbotten. På central statlig nivå har ansvaret för genomförandet flyttats
runt mellan olika departement. Det finns inte heller någon ansvarig
myndighet som följer upp efterlevnaden av minoritetsåtagandena. Enligt
Europarådets ministerråd behöver skyddet av de nationella
minoriteternas rättigheter hanteras på ett mer konsekvent och koordinerat
sätt samt myndighetsansvaret för genomförandet präglas av tydlighet och
stabilitet. Sverige måste även mer konsekvent ta hänsyn till principerna i
ramkonventionen. Europarådets ministerråd har rekommenderat Sverige
att genomföra det förslag rörande tillsyn som lämnats av Utredningen om
finska och sydsamiska språken (SOU 2005:40 och SOU 2006:19).
rop. 2008/09:158
43
Europarådets granskning pekar också på att uppföljningen av
åtagandena i ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen
kompliceras av att svenska myndigheter inte samlar in officiell statistik
rörande befolkningens etniska fördelning. Kunskapen om de nationella
minoriteternas situation blir därför begränsad i förhållande till andra
gruppers situation. Enligt Europarådet blir det därmed svårt för svenska
myndigheter att forma minoritetspolitiken, att följa upp och vidta
effektiva åtgärder rörande nationella minoriteter och även att visa
Europarådet att åtagandena är uppfyllda. Europarådets ministerråd har
därför rekommenderat svenska regeringen att vidta ytterligare åtgärder i
samråd med de nationella minoriteterna för att få fram bättre statistiska
uppgifter, bl.a. genom ad hoc-kartläggningar, speciella studier eller andra
kartläggningar. Liknande synpunkter rörande bristande statistik rörande
bl.a. antalet talare av olika språk i landet har anförts i anslutning till FN:s
granskning av Sveriges efterlevnad av FN:s
rasdiskrimineringskonvention (2008).
Konstitutionsutskottets uppföljningsrapporter, som har berört frågan
om genomförandet på lokal nivå och enskildas möjlighet att använda
minoritetsspråken inom förvaltningsområdena, ger en likartad bild som
ovan. Den lokala inställningen i berörda kommuner och attityden till
minoritetsspråken har varit av avgörande betydelse för hur lyckat
genomförandet blivit. Enligt konstitutionsutskottets rapporter är det
närmast frågan om ett tillämpningsproblem. De praktiska möjligheterna
att utnyttja de rättigheter som lagarna ger är mer begränsade än vad som
förutses i lagarna. Tillämpningsproblematiken är direkt kopplad till den
decentraliserade besluts- och ansvarsordningen i många av de frågor som
berörs av minoritetspolitiken. Utfallet av reformen blir därför mer
beroende av enskilda aktörers attityder och värderingar och av deras
förståelse av målen med minoritetspolitiken än av vilka bestämmelser
som är formulerade i officiella dokument.
9.2
Ett nytt uppföljningssystem
Prop. 2008/09:158
44
Regeringens bedömning: Ett statligt uppföljningssystem behöver
införas för att tydligare följa upp efterlevnaden av lagen om nationella
minoriteter och minoritetsspråk samt effekterna av minoritetspolitiken.
Uppföljningssystemet bör bestå av följande delar:
− konkretisering av minoritetspolitikens mål,
− uppföljningsansvar,
− effektivare myndighetssamordning, samt
− återrapportering till regeringen.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det finns
anledning att ta fasta på den kritik som framkommit i samband med
internationell granskning och nationell uppföljning. Det är inte
tillfredsställande att efterlevnaden av Europarådets ramkonvention och
minoritetsspråkskonventionen brister och att tydlig uppföljning av
minoritetspolitikens effekter saknas. I förlängningen innebär detta också
att det inte går att avgöra om det statsbidrag som kommunerna får i dag
för genomförandet används på ett effektivt och samhällsekonomiskt sätt.
Det är heller inte tillfredställande att statliga och kommunala
myndigheter har bristande kunskaper om de nationella minoriteternas
situation på en rad områden. För att komma till rätta med detta bör
svenska myndigheter arbeta mer medvetet för att kartlägga även dessa
gruppers situation och förutsättningar. Utgångspunkten bör vara att
kartläggningar ska ske i samråd med företrädare för de nationella
minoriteterna eftersom det ofta är det enda sättet att nå enskilda som
tillhör nationella minoriteter. Syftet med sådana kartläggningar ska
givetvis vara att förbättra de nationella minoriteternas situation. Däremot
anser regeringen att registrering av etnicitet inte är aktuellt för att
förbättra tillgången på statistik, eftersom det strider mot individers
grundläggande rättigheter och enskildas integritet. Det är dock angeläget
att finna vägar för att förbättra statistiken där detta är möjligt på annat
sätt. Det kan t.ex. göras genom studier av olika slag. Ett arbete pågår för
närvarande inom Regeringskansliet för att förbättra statistiken rörande
elevers modersmål. Det är också viktigt att utarbeta rutiner för att på
annat sätt fånga upp enskildas behov, såsom genom direkt förfrågan till
enskilda och eller dialog med organisationer som företräder de nationella
minoriteterna.
Mot bakgrund av de brister som har framkommit finns det, enligt
regeringens bedömning, anledning att införa ett system för att tydligare
följa upp genomförandet och effekterna av minoritetspolitiken.
Ett sådant uppföljningssystem bör bestå av följande delar.
−
konkretisering av minoritetspolitikens mål för att underlätta
uppföljningen,
− uppföljningsansvar avseende lagen om nationella minoriteter och
minoritetsspråk,
− effektivare myndighetssamordning för att underlätta reformarbetet,
samt
− återrapportering till regeringen för att ge en bättre överblick över
efterlevnaden.
För att förbättra efterlevnaden ytterligare behöver även kunskapen i
frågor som rör minoritetsrättigheter på nationell, regional och lokal nivå
ökas. Regeringen lämnar därför även förslag på sådana kunskapshöjande
insatser – se avsnitt 9.7 nedan.
Prop. 2008/09:158
45
9.3
Minoritetspolitikens mål konkretiseras
Regeringens bedömning: Det minoritetspolitiska målet behöver
konkretiseras och brytas ned i ett antal delområden. Effekterna av
minoritetspolitiken ska följas upp inom respektive delområde i det
fortsatta arbetet. Minoritetspolitikens mål behöver också få ett tydligare
genomslag inom andra politikområden.
Det minoritetspolitiska målet behöver också integreras tydligare i
andra politikområden som berör de nationella minoriteterna och deras
förutsättningar att bevara sin kultur och sitt språk.
Skälen för regeringens bedömning: Målet för den svenska
minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och att
stärka deras möjligheter till inflytande, samt att stödja de historiska
minoritetsspråken så att de hålls levande.
Regeringen anser att effekterna av vidtagna insatser inte går att följa
upp tillräckligt väl i förhållande till det övergripande minoritetspolitiska
målet eftersom det närmast är att se som ett slutmål. Hur långt arbetet har
kommit för att nå detta slutmål är svårare att avläsa. Det finns därför
anledning att bryta ned det övergripande målet i delområden som
närmare beskriver vad som avses med respektive del.
De utpekade delområdena ska följas upp särskilt i det fortsatta
minoritetspolitiska arbetet. Regeringens och myndigheters uppföljning,
analys och redovisning av arbetet för att främja det övergripande
minoritetspolitiska målet bör därför särskilt belysa insatserna och
effekterna av sådana insatser inom följande tre delområden.
Första delområdet: Diskriminering och utsatthet
Att ge skydd åt de nationella minoriteterna innebär att diskriminering på
grund av etnicitet eller tillhörighet till nationell minoritet ska bekämpas
och att de nationella minoriteterna ska ges förutsättningar att delta i
samhällslivet på lika villkor.
Enligt ramkonventionens bestämmelser har Sverige åtagit sig att vidta
lämpliga åtgärder för att inom alla områden av det ekonomiska, sociala,
politiska och kulturella livet främja fullständig och effektiv jämlikhet
mellan personer som tillhör en nationell minoritet och personer som
tillhör majoritetsbefolkningen. Det innebär att de nationella minoriteterna
fullt ut ska kunna utveckla sin potential och ha samma förutsättningar i
samhället som majoritetsbefolkningen. Samhället ska därför motverka
missgynnande och utsatthet av de nationella minoriteterna.
Andra delområdet: Inflytande och delaktighet
Prop. 2008/09:158
46
Att stärka de nationella minoriteternas möjligheter till inflytande innebär
att formerna för samråd ska förbättras och de nationella minoriteter ska
ges reellt inflytande i frågor som berör dem. Politiskt deltagande ska
uppmuntras, såsom deltagande i Sametingsvalen. Utarbetande av olika
former för inflytande inom de nationella minoriteterna bör främjas. Det
kan t.ex. handla om deltagande i olika brukarråd eller andra
samverkansfora. Kvinnors och ungas deltagande ska främjas. De
nationella minoriteterna ska ges tillgång till olika nationella, regionala
och lokala dialogfora på likvärdiga villkor som majoritetsföreträdare.
Strukturella hinder mot inflytande ska, så långt det är möjligt,
undanröjas.
Tredje delområdet: Språk och kulturell identitet
Att stödja de nationella minoritetsspråken så att de hålls levande innebär
att de nationella minoriteterna ska ges möjligheter att tillägna sig, bruka
och utveckla sitt modersmål och utveckla en egen kulturell identitet. De
nationella minoriteterna ska kunna överföra sitt minoritetsspråk och sin
kultur till nästa generation. De nationella minoritetsspråken, som utgör
en del av det svenska kulturarvet, ska kunna bevaras och utvecklas som
levande språk i Sverige.
Ett minoritetsinriktat tankesätt
Sverige har som nation lyckats få relativt bra genomslag i samhället när
det gäller barns rättigheter enligt barnkonventionen även om mycket
arbete fortfarande återstår. Medvetet arbete på lokal och nationell nivå
för att öka kunskapen om barnkonventionens bestämmelser har gjort det
möjligt att få större förståelse i samhället för ett nytt tankesätt rörande
barns förhållanden. På motsvarande sätt bör Sverige sträva efter att
synliggöra de nationella minoriteternas rättigheter i samhället. Det
behövs en ökad medvetenhet om att majoritetssamhällets agerande på
olika sätt påverkar de nationella minoriteternas förutsättningar.
Regeringen anser därför att det behövs ett medvetet arbete för att
integrera ett minoritetsinriktat tankesätt i kommuners och myndigheters
arbete med dessa grupper. Utvecklingen av minoritetspolitiken är en
fortlöpande process där insatser för att stärka och skydda de nationella
minoriteterna ska ingå som en naturlig del i samhällets åtaganden
gentemot medborgarna. På samma sätt som det allmänna i sin
verksamhet har att beakta rättigheter som baseras på barnkonventionen
och andra konventioner för mänskliga rättigheter ska även
minoritetsrättigheter beaktas.
Genomförandet av minoritetspolitikens mål behöver därför få tydligare
genomslag inom andra politikområden som berör de nationella
minoriteternas situation eller bevarandet av minoriteternas språk och
kultur, eftersom verktygen för att åstadkomma en förändring finns inom
dessa andra politikområden. Sådana områden är bl.a. folkhälso-, äldre-,
skol- och ungdomspolitiken. Inom alla dessa områden fattas det beslut
som påverkar de ovan angivna delområdena. Regeringen anser därför att
samordningen mellan olika politikområden som berör nationella
minoriteter behöver bli bättre.
Prop. 2008/09:158
47
I den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna 2006–
2009 (Skr. 2005/06:95 s. 111) har regeringen lyft fram behovet av att
utarbeta indikatorer, som kan användas för att utvärdera och följa upp
arbetet med nationella mål för de mänskliga rättigheterna. Delegationen
för mänskliga rättigheter (Ju 2006:02) ska inom ramen för sitt arbete
utarbeta sådana indikatorer. Regeringen anser att det finns ett stort behov
av indikatorer av detta slag när det gäller de nationella minoriteternas
rättigheter, eftersom det skulle underlätta uppföljningen och synliggöra
förändringar som sker på området (dir. 2006:27 samt dir. 2007:114).
9.4
Uppföljningsansvar införs
Regeringens bedömning: Myndighetsansvaret på minoritetspolitikens
område behöver förtydligas. Länsstyrelsen i Stockholms län och
Sametinget bör därför ges ett uppföljningsansvar för minoritetspolitikens
genomförande.
Utredningens bedömning: Länsstyrelsen i Stockholms län och
Sametinget bör ges nationellt tillsynsansvar för att säkerställa syftet med
den nya lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk som
utredningen också föreslår. Myndigheten ska på eget initiativ eller efter
anmälan vidta de åtgärder som behövs. Detta innefattar styrning, tillsyn,
fördelning av ekonomiska medel, samordning och bevakning av
minoritetsfrågorna. Enskilda ska kunna vända sig till myndigheten med
klagomål om lagens efterlevnad.
Remissinstanserna ställer sig positiva till att tillsynsansvar införs. En
del synpunkter lämnas rörande utpekade myndigheter och utformningen
av tillsynen. Länsstyrelsen i Stockholms län är positiv till att bli en
nationell tillsynsmyndighet under förutsättning att erforderliga resurser
tillförs. Länsstyrelserna i Uppsala och Västmanlands län stödjer
förslaget att en länsstyrelse ska ges ett nationellt tillsynsansvar och att
administrationen av vissa uppgifter kan samordnas mellan berörda län.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det är rimligt att ett nationellt
tillsynsansvar för samiska utövas av Sametinget. Länsstyrelsen anser att
tillsynen för övriga minoritetsspråk som berörs av den särskilda lagen om
nationella minoriteter och minoritetsspråk bör utövas av respektive
länsstyrelse för berörda förvaltningsområden. Skatteverket anser att
tillsynen över minoritetsspråken bör handläggas av enbart en myndighet,
eftersom det ger samordnings- och effektivitetsvinster. Sametinget
tillstyrker förslaget, men förutsätter att myndigheten tillförs medel för
ändamålet. Sameskolstyrelsen förordar att Sametinget får ett ansvar som
omfattar styrning, tillsyn, fördelning av ekonomiska medel, samordning
samt bevakning och rapportering av minoritetsfrågor. Uppsala och
Västerås kommuner är tveksamma till att en nationell uppgift åläggs en
regional myndighet; men om så sker är det nödvändigt att länsstyrelsens
roll i sammanhanget blir tydlig och avgränsad och att ansvaret för tillsyn
respektive utvecklande och rådgivande funktioner blir åtskilda. Kiruna,
Pajala och Övertorneå kommun förordar att tillsynsansvaret ska läggas
på Länsstyrelsen i Norrbottens län, eftersom den redan har erfarenhet av
minoritetspolitiken. Jokkmokks kommun anser att Sametinget bör ges ett
nationellt tillsynsansvar rörande samiska och Länsstyrelsen i Norrbottens
län för finska/meänkieli. Kiruna kommun ser inga problem i att dela upp
tillsynsansvaret på två olika organ, under förutsättning av att ett nära
samarbete utvecklas och tillräckliga resurser tilldelas. Östersunds
kommun och Sveriges kommuner och landsting avvisar förslaget rörande
Sametinget och förordar en länsstyrelse.
Prop. 2008/09:158
48
Promemorians bedömning: Tillsynen bör beträffande finska och
meänkieli utövas av länsstyrelsen i varje län och i fråga om samiska av
Sametinget. Behövs en central myndighet som svarar för lagstiftningens
genomförande synes den planerade ombudsmannamyndigheten vara
lämplig.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker förslaget
under förutsättning att den föreslagna ombudsmannamyndigheten får i
uppdrag att tillse att lagstiftning och konventionsåtaganden om
minoriteters rättigheter efterlevs och utvecklas. Länsstyrelsen i
Norrbottens län tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Västmanlands län
anser att det framstår som en svaghet att promemorian inte behandlat
möjligheten att lägga tillsynsansvaret hos en eller ett mindre antal
länsstyrelser. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering välkomnar
förslaget, men anser att uppdraget att utöva tillsyn inte nödvändigtvis bör
ingå i den sammanslagna ombudsmannens uppgifter. Institutet för språk
och folkminnen tillstyrker förslaget i fråga om samiska. Tillsynen för
meänkieli bör utövas av Länsstyrelsen i Norrbottens län. För finskans del
är det inte ändamålsenligt att splittra tillsynen till flera länsstyrelser, det
är i stället bättre att koncentrera den till en, t.ex. Stockholms läns
länsstyrelse. Detta garanterar enhetlighet och torde även vara att föredra
ekonomiskt. Sametinget, Sameskolstyrelsen, Samernas
utbildningscentrum och Samiska språknämnden anser att tillsynen
rörande samiska språket ska utföras av Sametinget. Borås kommun
tillstyrker förslaget. Gällivare och Kiruna kommuner avstyrker förslaget
att dela tillsynsansvaret eftersom kommunerna skulle bli föremål för
tillsyn av två olika myndigheter. Det skulle innebära administrativt
merarbete och utgöra ett potentiellt problem med olika tolkningar av
direktiv och författning. Sverigefinländarnas delegation avstyrker
förslaget och förordar i stället förslaget i SOU 2005:40, dvs.
utredningens delbetänkande. Delegationen anser att sanktioner är
nödvändiga. Sverigefinska riksförbundet avvisar förslaget och anser att
tillsynen bör utövas av Länsstyrelsen i Stockholms län. Riksförbundet
förordar att den tilltänkta ombudsmannamyndigheten får i uppgift att
ansvara för genomförandet av konventionerna.
Skälen för regeringens bedömning: Offentlig tillsyn och uppföljning
är viktig för att stärka efterlevnaden av de föreskrifter riksdag och
regering beslutat. Detta bidrar till att upprätthålla grundläggande värden i
samhället såsom rättssäkerhet, effektivitet och demokrati.
Betänkandena från Utredningen om finska och sydsamiska språken
(SOU 2005:40 och SOU 2006:19) och promemorian Nationella
minoritetsspråk vid domstolar och myndigheter (Ds 2008:26) innehåller
förslag om att införa ett tillsynsansvar. Frågan om utformning av statlig
tillsyn har varit föremål för en översyn och Tillsynsutredningen har i sitt
betänkande Förslag om en tydligare och effektivare tillsyn (SOU
2004:100) lämnat en rad förslag som bereds inom Regeringskansliet.
Regeringen bedömer att det inte är aktuellt att på minoritetspolitikens
område införa s.k. operativ tillsyn enligt Tillsynsutredningens definition.
Den tillsyn som föreslås av Utredningen om finska och sydsamiska
språken och i promemorian har närmast karaktären av uppföljning. Något
beredningsunderlag finns inte heller för att i detta skede införa skarpa
sanktionsmöjligheter, vilket i regel anses vara ett kriterium för operativ
tillsyn.
Prop. 2008/09:158
49
Enligt regeringens bedömning finns det dock anledning att ta fasta på
förslagen och införa ett uppföljningsansvar på minoritetspolitikens
område. Erfarenheterna från Norrbotten visar att det vid en utvidgning av
förvaltningsområdena finns anledning att på ett tydligare sätt följa upp
eventuella brister i den kommunala hanteringen och även stödja det
kommunala arbetet.
Frågan om en nationell myndighet för mänskliga rättigheter är för
närvarande under diskussion. Om en sådan myndighet tillskapas i
framtiden, får man överväga frågor som rör efterlevnaden av
Europarådets ramkonvention och minoritetsspråkskonvention i det
sammanhanget. Regeringen anser vidare att om det skulle visa sig att det
uppföljningsansvar som nu föreslås inte är tillräckligt för att förbättra
efterlevnaden av minoritetsrättigheter får frågan om införande av en
operativ tillsyn på minoritetspolitiskens område väckas på nytt.
Mot bakgrund av detta anser regeringen att ett uppföljningsansvar ska
införas. Syftet är att uppföljningen ska driva på genomförandet av de i
lagen angivna rättigheterna och skyldigheterna på det kommunala planet.
En del av den stödjande verksamheten bör vara att främja samordning
mellan kommuner. Syftet ska också vara att ge regeringen underlag
rörande efterlevnaden av lagen.
Regeringen anser att lösningen med en länsstyrelse med
uppföljningsansvar är att föredra i stället för att samtliga länsstyrelser ska
dela på det. Frågan om koncentration och samordning av vissa uppgifter
till ett begränsat antal länsstyrelser har varit föremål för en översyn
(Koncentration av länsstyrelseverksamhet, Ds 2007:28). Syftet med ökad
koncentration och samordning är att åstadkomma en högre effektivitet
och att säkerställa en väl fungerande rättssäkerhet. Regeringen bedömer
att lösningen med en länsstyrelse ger bättre förutsättningar för att bygga
upp kompetens och erfarenhet i minoritetsfrågor, vilket ger högre
effektivitet och ett mer likformigt utförande.
Regeringen avser därför att ge Länsstyrelsen i Stockholms län
uppföljningsansvar när det gäller åtgärder rörande minoritetsgrupperna
judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar och deras språk. I de fall
andra länsstyrelser inom förvaltningsområdena har närmast kontakt med
berörda kommuner bör de där detta bedöms som lämpligt kunna bistå
Länsstyrelsen i Stockholms län för att underlätta och effektivisera
uppföljningen av lagen.
Sametinget ges motsvarande uppföljningsansvar rörande den samiska
gruppen. Dessa myndigheter ska genom ett nära samarbete bistå varandra
i arbetet och säkerställa dels att avsatta resurser för uppföljning nyttjas på
ett effektivt sätt, dels att arbetet bedrivs på ett likartat sätt. Sametinget
arbetar redan i dag med språkfrågor. Myndigheten bedöms kunna utgöra
ett värdefullt stöd i arbetet att utvidga det samiska förvaltningsområdet.
Sametinget har arbetat aktivt med att utforma en handbok med metodstöd
för kommuner i arbetet med att använda samiska som offentligt språk.
Det är även naturligt för många samer att vända sig till Sametinget i
frågor som berör dem. Genom att Sametinget även kommer att ges ett
ansvar för att arbeta aktivt med stärkandet av det samiska språket (se
avsnitt 13.4 nedan) talar även effektivitetsskäl för att denna lösning ska
bli framgångsrik och att Sametinget ska kunna stödja kommunernas
strävanden i efterlevnaden av lagen om nationella minoriteter och
minoritetsspråk. Sametinget ska även bistå i arbetet med att utvidga
förvaltningsområdet för samiska genom samordning (se avsnitt 11.3.7
nedan).
Prop. 2008/09:158
50
Närmare bestämmelser rörande uppföljning behandlas i avsnitt 11.5
nedan.
9.5
Effektivare myndighetssamordning
Regeringens bedömning: Länsstyrelsen i Stockholms län och
Sametinget bör ges samordningsansvar för de minoritetspolitiska målen.
Skälen för regeringens bedömning: Minoritetspolitiken är
tvärsektoriell. En rad statliga myndigheter har uppdrag på
minoritetspolitikens område och en del av dessa uppdrag har tydliga
beröringspunkter med varandra. Myndigheter såsom t.ex. Institutet för
språk och folkminnen, Statens kulturråd, Ungdomsstyrelsen och
Sametinget ska på olika sätt främja bevarandet och utvecklandet av de
nationella minoritetsspråken och bevarandet att de nationella
minoriteternas kultur. Därutöver har ett antal myndigheter, såsom Statens
skolverk, Diskrimineringsombudsmannen, Statens folkhälsoinstitut och
Uppsala universitet, givits specifika regeringsuppdrag som rör
minoritetsspråken eller de nationella minoriteternas situation. Inom
förvaltningsområdena har även kommunerna och landstinget lagstadgade
uppgifter.
Regeringen anser att formerna för samverkan över
myndighetsgränserna behöver utvecklas för att effektivisera det
minoritetspolitiska reformarbetet. Staten ska vara ett föredöme och gå
före i utvecklingen. Detta gäller inte minst skyddet för de mänskliga
rättigheterna som de nationella minoriteternas rättigheter är en del av.
Respektive myndighet verkar inom sitt verksamhetsområde och ingen
myndighet har ett helhetsgrepp om de nationella minoritetsspråkens eller
minoriteternas situation.
Myndigheterna med uppföljningsansvar – Länsstyrelsen i Stockholms
län och Sametinget – bör därför även ges ett samordningsansvar för de
minoritetspolitiska målen. Det kan bl.a. handla om att vidta samordnade
åtgärder för att på olika sätt främja jämlikhet, öka möjligheterna till
inflytande eller underlätta användandet av minoritetsspråk.
Gemensamma kunskapshöjande åtgärder eller gemensamma tolk- och
Pr
översättarlösningar skulle t.ex. kunna vidtas för att underlätta
myndigheternas arbete och för att de bättre ska leva upp till
bestämmelserna i lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Genom att myndigheterna samarbetar med varandra i olika nätverk och
utbyter erfarenheter bör måluppfyllelsen kunna bli effektivare på
minoritetspolitikens område.
op. 2008/09:158
51
9.6
Återrapportering till regeringen
Regeringens bedömning: Länsstyrelsen i Stockholms län och
Sametinget bör ges ansvar att till regeringen redovisa en samlad
bedömning av efterlevnaden av lagen om nationella minoriteter och
minoritetsspråk. Andra relevanta myndigheter bör lämna underlag till
dessa myndigheter.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det finns
behov av att förbättra regeringens överblick av efterlevnaden av
Europarådets minoritetskonventioner. Det finns också ett behov av att
förbättra myndighetsstyrningen på minoritetspolitikens område.
Regeringen avser därför att ge relevanta myndigheter i uppdrag att med
regelbundna intervaller särskilt analysera och rapportera vad som gjorts
inom respektive ansvarsområde för att säkerställa efterlevnaden av den
föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. I denna
redovisning ska utvecklingen inom relevanta utpekade delområden för
det minoritetspolitiska målet följas upp och redovisas särskilt – se avsnitt
9.3.
Uppföljningsrapporterna ska sammanställas av Länsstyrelsen i
Stockholms län och Sametinget, som i sin tur ska lämna en samlad
bedömning av situationen till regeringen. Den samlade bedömningen ska
även innehålla en redovisning av hur kommunerna tillämpar
lagstiftningen. Därmed kan regeringen få en bättre överblick över
minoritetspolitikens effekter och efterlevnaden av de internationella
åtagandena i Sverige.
Uppföljningsrapporterna kommer att utgöra ett viktigt underlag för
regeringens redovisning i samband med Europarådets regelbundna
övervakning av efterlevnaden av åtagandena.
9.7
Kunskapshöjande insatser
Regeringens bedömning: Kunskapen och medvetenheten om de
internationella åtagandena och de nationella minoriteterna och
minoritetsrättigheter behöver öka för att efterlevnaden ska förbättras.
Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget bör därför ges i uppdrag
att genomföra kunskapshöjande insatser. Sametinget bör dessutom skapa
och ansvara för en hemsida rörande de nationella minoriteterna.
Utredningens bedömning: överensstämmer i huvudsak med
regeringens. Enligt förslaget ska Länsstyrelsen i Stockholms län
Prop. 2008/09:158
52
genomföra en treårig nationell informations- och utbildningsinsats.
Därutöver bör länsstyrelsen ges i uppdrag att se över frågan om
tillgängligt material rörande minoritetskonventioner, nationell
lagstiftning och ta fram det material som behövs.
Remissinstanser:
Handikappombudsmannen förutsätter att
informationssatsningen utformas på ett sådant sätt att människor med
funktionshinder kan ta del av materialet. Centrum för multietnisk
forskning vid Uppsala universitet anför att kunskaperna om minoriteterna
och minoritetspolitiken i kommunerna och landstingen är nästan
obefintliga på många håll; många tjänstemän har fortfarande svårt att
skilja mellan integrations- och minoritetspolitik. Finskt språk- och
kulturcentrum vid Mälardalens högskola anser att en intensiv
informationskampanj är nödvändig och en sådan kampanj ska dock inte
begränsas till en projektperiod. Umeå universitet stödjer förslaget. Språk-
och folkminnesinstitutet (numera Institutet för språk och folkminnen)
anser att det är nödvändigt att bl.a. efterlevnaden av lagen garanteras
genom en tillsynsmyndighet med informationsansvar. Sverigefinska
språknämnden tillstyrker och anser att det är viktigt att
informationsmaterial om minoritetsfrågorna och språkfrågorna tas fram
för att framkalla en positiv attityd hos majoritetsbefolkningen;
informationsmaterial bör i mycket högre grad än i dag finnas även på
minoritetsspråken. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det är viktigt
att betydande resurser läggs initialt på informationskampanjer som riktas
både till allmänhet, personal och till minoriteter för att få ett bra utfall.
Jokkmokks kommun anser att förslaget bör genomföras för att synliggöra
de nationella minoriteterna, men att Sametinget ska ges ansvaret för
satsningen avseende det samiska språket.
Skälen för regeringens bedömning
Särskilt uppdrag för att öka kunskapen
Av artikel 6 i minoritetsspråkskonventionen framgår att staterna
förbinder sig att tillse att berörda myndigheter, organisationer och
personer informeras om rättigheter och skyldigheter enligt konventionen.
Europarådets ministerråd har rekommenderat Sverige att vidta
ytterligare åtgärder för att öka kunskapen och medvetenheten om
åtagandena i ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen och de
nationella minoriteterna i samhället. Enligt Europarådet är det särskilt
viktigt att inkludera lokala myndigheter i sådana initiativ.
Många av de fri- och rättigheter som Sverige förpliktat sig att garantera
förverkligas genom arbete som sker på kommunal nivå. För flera olika
verksamheter av betydelse för ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter är en kommun eller ett landsting huvudman. En del av
utbildningsväsendet är kommunalt och flera olika sociala rättigheter
tillkommer den enskilde på grundval av beslut av en kommun eller ett
landsting. Många viktiga beslut som berör minoritetsspråkens och
kulturernas fortlevnad fattas således på lokal nivå, oavsett om kommunen
ingår i förvaltningsområdena eller inte. Kommunernas engagemang och
ansvarstagande är av avgörande betydelse för förverkligandet av de
Prop
minoritetspolitiska målen och uppfyllelsen av Sveriges
minoritetsåtaganden.
. 2008/09:158
53
Kunskapen och medvetenheten om minoritetsrättigheter behöver
förbättras på lokal nivå. Uppföljningar visar att minoritetspolitiken fått
begränsat genomslag på kommunal nivå utanför de s.k.
förvaltningsområdena. Det finns i en del kommuner en bristande
medvetenhet om att det finns nationella minoriteter i den egna
kommunen och vilka dessa är. En del av denna problematik kan till viss
del förklaras med att det inte finns någon tillgänglig statistik rörande de
nationella minoriteterna som kommunerna kan använda sig av.
Den bild som framkommit vid tidigare uppföljningar bekräftas av
resultaten i den enkätundersökning som Regeringskansliet (Integrations-
och jämställdhetsdepartementet) genomförde under 2006/2007. Mer än
nio tiondelar av kommunerna uppger att ramkonventionen och
minoritetsspråkskonventionen inte påverkar kommunens arbete i någon
större utsträckning. Åtta procent uppger att ramkonventionen påverkar
kommunens arbete mycket eller väldigt mycket. För
minoritetsspråkskonventionens del är motsvarande andel fyra procent.
Endast sju procent av kommunerna har en existerande handlingsplan
eller en handlingsplan under framtagande för arbetet med nationella
minoriteter. Av de kommuner som besvarat frågan om det finns områden
där de behöver stöd när det gäller nationella minoriteter uppger 44
procent att det behövs stöd på informationsområdet.
Resultaten från Regeringskansliets (Integrations- och
jämställdhetsdepartementets) enkätundersökning pekar på att
kommunerna behöver ytterligare kunskap om Sveriges
minoritetsåtaganden och de minoritetspolitiska målen. Det behövs också
bättre verktyg för att kunna synliggöra de nationella minoriteterna i
landets kommuner.
Nationell uppföljning visar att den här typen av reformer, som har till
syfte att förändra människors tidigare förhållningssätt, attityder och
värderingar, är en långsam process som måste få mogna fram. Frågan om
spridande av information och kunskap har varit av central betydelse för
måluppfyllelsen.
Regeringen anser att det är viktigt att kunskapen om de nationella
minoriteterna och deras historia ökar eftersom det skulle kunna motverka
fördomar och diskriminering. Det skulle också öka förståelsen för varför
det är så viktigt att majoritetssamhället bistår i strävan att bevara de
nationella minoriteternas språk och kultur.
Regeringen bedömer att det finns behov av statliga informations- och
kompetenshöjande insatser med anledning av de ytterligare steg som nu
tas för att reformera minoritetspolitiken. Syftet ska vara att synliggöra de
nationella minoriteterna och sprida kunskap om minoritetsrättigheterna
till beslutsfattare, tjänstemän och allmänheten. Det finns också ett behov
av att sprida kunskap om de nationella minoritetsspråkens utsatta
situation och påverka majoritetssamhällets förståelse för språkbevarande
insatser.
Regeringen avser att ge Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget
i uppdrag att, inom ramen för uppföljningsansvaret, genomföra
kunskapshöjande insatser. Det finns också ett behov av att se över
behovet av informationsmaterial. Ambitionen ska vara att översättning av
Prop. 2008/09:158
54
material bör ske i större utsträckning till de nationella minoritetsspråken.
De erfarenheter som gjorts på informationsområdet inom nuvarande
förvaltningsområden bör tas till vara och en bredare diskussion bör föras
med olika aktörer rörande informationsbehov.
Hemsida rörande nationella minoriteter
Sametinget har på regeringens uppdrag gjort en förstudie rörande en
hemsida rörande de nationella minoriteterna. Uppdraget redovisades i
mars 2008. I förslaget förordas att huvudmannaskapet i första hand ges
till SWEBLUL, samarbetsorganet för de nationella minoriteterna, och i
andra hand till Sametinget.
Regeringen anser att skapandet av en sådan hemsida är ett effektivt sätt
att öka kunskapen och sprida information både på svenska och nationella
minoritetsspråk. Genom att samla information på ett ställe kan även
arbetet inom förvaltningsområdena underlättas.
I läroplanerna (se avsnitt 5.4 ovan) anges att alla barn i grundskolan
ska ges grundläggande kunskap om de nationella minoriteterna och deras
historia, men trots det är det många skolor som inte ger sådan
undervisning. En studie från Högskolan i Dalarna rörande innehållet
beträffande nationella minoriteter i läromedel visar att innehållet är
ytterst begränsat och till viss del även bygger på stereotypa
föreställningar om de nationella minoriteterna. Det kan således vara svårt
för många skolor att leva upp till kravet i läroplanen. Om kunskap
rörande de nationella minoriteterna görs tillgänglig genom en nationell
hemsida skulle det även underlätta för många skolor att leva upp till
kravet i läroplanen.
Regeringen avser att ge Sametinget − i egenskap av statlig
förvaltningsmyndighet − i uppdrag att skapa och driva en sådan hemsida.
Sametinget driver i dag en hemsida rörande samer inom ramen för
arbetet med Samiskt Informationscentrum. Regeringen anser att den
erfarenhet och kunskap som Sametinget förvärvat rörande
kunskapsförmedling och även den unika kunskapen om att beskriva ett
minoritets- och urfolksperspektiv bör tas till vara i sammanhanget.
Regeringen bedömer att det även är en kostnadseffektiv lösning att ge
Sametinget detta uppdrag eftersom sakkunskap och teknik redan finns på
plats inom ramen för Samiska Informationscentrums verksamhet.
Regeringen anser vidare att ett statligt huvudmannaskap för hemsidan
är att föredra av principiella skäl, eftersom informationsskyldigheten
åligger Sverige som stat och inte de nationella minoriteterna. Arbetet bör
dock ske i samråd med företrädare för de nationella minoriteterna och
Länsstyrelsen i Stockholms län.
Prop. 2008/09:158
55
10
De nationella minoriteternas inflytande stärks
10.1
De nationella minoriteternas inflytande behöver
stärkas
Regeringens bedömning: De nationella minoriteternas rätt till inflytande
bör lagregleras.
Skälen för regeringens bedömning: Ett av målen för
minoritetspolitiken är att de nationella minoriteterna ska ges inflytande i
frågor som berör dem. Denna rätt till inflytande finns tydligt reglerad
både i ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen. Enligt FN:s
barnkonvention ska barn och ungdomar ges rätt att uttrycka sina åsikter i
frågor som berör dem (artikel 12). Detta gäller även barn som tillhör de
nationella minoriteterna.
I propositionen Nationella minoriteter (prop. 1998/99:143) angavs flera
skäl till att de nationella minoriteterna bör ha möjlighet att påverka
beslut. Ett centralt skäl är att grupperna själva är bäst lämpade att se den
egna gruppens behov och önskemål och att det därför är väsentligt att det
förs en dialog mellan myndigheter på olika nivåer och de nationella
minoriteterna. Vidare uttalade regeringen att det finns anledning att
utvärdera de former för påverkan och samråd som finns.
Ansvarig minister håller regelbundet samrådsmöten med företrädare
för de nationella minoriteterna för att diskutera angelägna frågor såväl för
gruppen som och för regeringen. Riksorganisationer som företräder de
nationella minoriteterna tilldelas även särskilt stöd för att öka gruppernas
möjligheter till inflytande, enligt förordningen (2005:765) om statsbidrag
för nationella minoriteter. Beslut om fördelning av medel fattas av
Ungdomsstyrelsen.
Erfarenheterna visar dock att det finns anledning att utvidga de
nationella minoriteternas möjligheter till inflytande. Europarådets
ministerkommitté har även rekommenderat Sverige att vidareutveckla
samrådsformerna med de nationella minoriteterna för att öka dessa
gruppers delaktighet i beslutsprocesser på en rad områden, allt från
hälsofrågor till samhällsplanering.
I konstitutionsutskottets uppföljning konstaterar forskarna att de
nationella minoriteternas möjligheter till samråd och inflytande har ökat,
men att det fortfarande finns hinder att övervinna innan minoriteterna
fullt ut kan känna tydlig delaktighet i frågor som berör dem.
Samrådsförfarandet med regeringen är av rådgivande och icke beslutande
karaktär. Företrädare för de nationella minoriteterna anser att de borde
ges ett större förtroende och en större del av ansvaret att styra sina egna
angelägenheter.
Drygt 60 procent av kommunerna, som deltog i Regeringskansliets
(Integrations- och jämställdhetsdepartementets) enkätundersökning
rörande minoritetspolitikens förverkligande på lokal nivå, uppger att de
inte samråder med de nationella minoriteterna när beslut ska fattas som
rör dessa grupper specifikt. Knappt 40 procent av kommunerna gör det
ibland, alltid eller ofta. Andelen som alltid gör det är fyra procent.
Prop. 2008/09:158
56
Företrädare för de nationella minoriteterna upplever att de inte ges
möjlighet till inflytande i tillräcklig omfattning och att det kan vara svårt
på lokal nivå att få gehör för önskemål. Utredningen om finska och
sydsamiska språken har pekat på vad den kallar de nationella
minoriteternas demokratiska underläge. De nationella minoriteterna kan
ha svårt att driva sina krav och få sina intressen tillgodosedda genom de
vanliga demokratiska kanalerna. Minoriteterna är relativt sett så få till
antalet på många orter att de har svårt att hävda sig i den demokratiska
processen p.g.a. sitt låga antal. Det är också lättare att avfärda krav från
mindre grupper. I den allmänpolitiska processen vill majoriteten sällan
driva frågor som i första hand berör minoriteterna. Utredningen anser
också att det kan vara svårt för minoriteterna att få sina kandidater
nominerade till de politiska listorna. Om det dessutom lever kvar
negativa attityder gentemot nationella minoriteter på orten, är det mycket
lätt för majoriteten att avfärda krav från minoriteterna. På en del orter
kan olösta konflikter på andra områden också påverka den allmänna
attityden. Kvarvarande negativa värderingar kan medföra bristande
förståelse för nationella minoriteters behov i andra sammanhang. I vissa
sammanhang har de nationella minoriteterna inte ens tillgång till fora där
de skulle kunna framföra sina synpunkter. Minoriteternas
pensionärsorganisationer är t.ex. så små, i förhållande till majoritetens
pensionärsorganisationer, att de inte har rätt till representation i
beslutande eller rådgivande nationella och regionala organ p.g.a. krav på
ett visst antal medlemmar. När det gäller frågor som berör äldre är det
särskilt viktigt att olika brukarråd faktiskt fångar in synpunkter från de
nationella minoriteterna, eftersom de nationella minoriteternas behov kan
skilja sig från majoritetsbefolkningen äldre i vissa avseenden.
Regeringen anser att de nationella minoriteternas förbättrade
möjligheter till inflytande är av avgörande betydelse för att synliggöra
gruppernas behov i samhälle och i förlängningen en förutsättning för att
Sverige ska kunna leva upp till åtagandena i minoritetskonventionerna.
Regeringen bedömer att de åtgärder som hittills vidtagits inte är
tillräckliga för att säkerställa inflytande. Det finns därför anledning att ta
in en generell bestämmelse rörande det allmännas skyldighet att samråda
med företrädare för de nationella minoriteterna i den föreslagna lagen om
nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Den närmare regleringen behandlas i avsnitt 11.2.3 nedan.
10.2
Nivån på organisationsstödet behöver höjas
Regeringens bedömning: För att stärka de nationella minoriteternas
egenmakt bör det ekonomiska stödet till organisationer som företräder de
nationella minoriteterna höjas.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala
universitet instämmer i utredningens bedömning att bristen på resurser är
sådan att den på alla nivåer kan hindra ett bra samarbete. Sverigefinska
språknämnden anser att det minoritetspolitiska arbetet i dag utförs
huvudsakligen på ideell basis, vilket försvårar ett effektivt agerande;
utredningens förslag om större resurser är därför att stor vikt. Jokkmokks
kommun anser att det ekonomiska stödet till organisationer som
företräder de nationella minoriteterna bör höjas.
Prop. 2008/09:158
57
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är
viktigt att varje nationell minoritet ges reella möjligheter att göra sin röst
hörd i förhållande till majoritetssamhällets företrädare. Samhället bör
bistå ekonomiskt för att möjliggöra detta. I dag finns en rad
organisationer som företräder de nationella minoriteterna, både
lokalavdelningar, riksorganisationer, ungdomsförbund och vissa fall
paraplyorganisationer. Hur den interna organisationen ser ut är en fråga
för gruppen. De stärker dock gruppen om den kan tala med en röst utåt
och det underlättar för det allmänna att genomföra samråd.
Såsom framgår av avsnitt 10.1 tilldelas riksorganisationer som
företräder de nationella minoriteterna särskilt stöd för att öka gruppernas
möjligheter till inflytande. Stödet till de nationella minoriteterna uppgick
under 2008 till 4 miljoner kronor. Stödet fördelas efter ansökan av
Ungdomsstyrelsen enligt förordningen (2005:765) om statsbidrag för
nationella minoriteter. De nationella minoriteterna har kritiserat
regeringen för det ekonomiska stödets storlek eftersom det anses att
beloppen som varje förening erhåller är så låga att det inte går att bedriva
den typ av verksamhet som skulle kunna ge de nationella minoriteterna
reellt inflytande i frågor som berör dem. Från minoritetshåll har det
uppfattats som problematiskt att grupperna konkurrerar med varandra om
relativt små statliga medel.
Regeringen bedömer att det finns anledning att höja nivån på stödet
från och med budgetåret 2010, eftersom det ger de nationella
minoriteterna bättre möjlighet att delta i samråd på olika nivåer i frågor
som berör dem. Det ökade stödet är således en direkt följd av införandet
av den lagstadgade skyldigheten att samråda med nationella minoriteter. I
det här skedet är det, enligt regeringens bedömning, angeläget att särskilt
prioritera de nationella minoriteternas förutsättningar att skapa fungerade
samrådsmodeller inom förvaltningsområdena. Regeringen anser att det
ökade stödet är en viktig åtgärd för att stärka de nationella minoriteternas
egenmakt och reella inflytande.
10.3
De nationella minoriteternas ungdomsförbund
Regeringens bedömning: Regeringen avser att påbörja en dialog med
ungdomsförbunden för de nationella minoriteterna på nationell nivå i
syfte att öka ungdomsförbundens möjligheter till inflytande.
Utredningens bedömning: Det är viktigt att stödja minoriteternas
ungdomsförbund, eftersom organisationernas verksamhet stärker
ungdomars minoritetsidentitet och minoritetsspråket. Ungdomsförbunden
bör ges möjligheter till inflytande i minoritetspolitiken, bl.a. genom
samråd. Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att stödja denna typ av
verksamhet.
Prop. 2008/09:158
58
Remissinstanserna: Uppsala universitet anser att det är synnerligen
viktigt att företrädare för de nationella minoriteternas ungdomsförbund
ges möjligheter att samråda med regeringen. Ungdomars engagemang i
viktiga frågor måste uppmärksamma som deras språk ska kunna hållas
levande på lång sikt. Ungdomsstyrelsen delar bedömningen att
ungdomsförbunden kan utgöra en viktig arena för de unga som väljer att
delta. Ungdomsstyrelsen föreslår att de ges i uppdrag att stödja denna typ
av verksamhet och bevaka minoritetsungdomarnas behov. Sametinget
instämmer i förslaget och betonar att särskild hänsyn ska tas vid
bidragsgivning till samiska ungdomsförbund eftersom samerna är både
en nationell minoritet och ett urfolk. Sverigefinska riksförbundet stödjer
förslaget. Sverigefinska ungdomsförbundet anser att ungdomsförbunden
behöver stödjas och att ytterligare åtgärder behövs.
Skälen för regeringens bedömning: Ungdomsförbund finns i dag i
den judiska, romska, samiska och sverigefinska gruppen. Dessa
ungdomsförbund har en viktig roll eftersom de erbjuder ungdomar som
tillhör de nationella minoriteterna en verksamhet där ungdomarna kan
känna kulturell och språklig samhörighet med andra från samma grupp
eller folk och där minoriteternas sätt att vara får vara normen. I sådan
ungdomsverksamhet blir den enskilde individens minoritetsidentitet inte
ifrågasatt på samma sätt som den kanske blir i majoritetssamhället.
Ungdomarna får möjlighet att utveckla sin kulturella identitet och stärka
minoritetsspråket och samtidigt ägna sig åt ungdomskultur som det
kanske annars inte finns tillgång till ute i majoritetssamhället. Nationella
minoritetsungdomar behöver få träffa andra i samma situation och utbyta
erfarenheter. Det är särskilt betydelsefullt för ungdomar på orter där det
kanske inte bor så många andra från samma grupp eller folk.
Ungdomsförbundens verksamhet möjliggör också ett nätverksarbete
inför framtiden. Ungdomarna är den blivande vuxengenerationen och
kulturbärarna som ska överföra och hålla minoritetsspråket och kulturen
levande. Ungdomsverksamheten kan också vara en arena där
minoritetsspråket kan användas och där språkrevitaliserande arbete kan
bedrivas inom ramen för organisationens verksamhet.
De nationella minoriteternas ungdomsförbund kan ha svårigheter att
uppfylla de krav som i dag ställs för statligt stöd enligt förordningen
(2001:1060) om statsbidrag till ungdomsorganisationer, eftersom
minoritetsgrupperna är relativt små och medlemmarna är utspridda i hela
landet. Regeringen har därför givit Utredningen om vissa frågor om
bidrag till ungdomsorganisationer, m.m. i uppdrag att se över behovet av
att införa särskilda regler för de nationella minoriteternas
ungdomsorganisationer och för ungdomsorganisationer som är bildade på
etnisk grund (IJ 2008:02, dir. 2008:35 och dir 2009:11). Uppdraget ska
redovisas senast den 31 mars 2009.
Regeringen anser att det finns anledning att samla företrädare för de
nationella minoriteternas ungdomsförbund med jämna mellanrum för
dialog på nationell nivå rörande ungdomarnas situation och avser därför
att inrätta ett förfarande för att inhämta synpunkter för det fortsatta
minoritetspolitiska arbetet.
Prop. 2008/09:158
59
10.4
Sametingets roll tydliggörs
Regeringens förslag: Sametinget ska fastställa mål för och leda det
samiska språkarbetet.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att Sametinget bör få ett
utökat mandat att ensamt fastställa mål för det samiska språkarbetet samt
en ökad medelstilldelning för språkvårdsarbetet. Barnombudsmannen
tillstyrker förslaget och utgår från att Sametinget bedriver detta arbete
enligt barnkonventionens krav och intentioner då det berör barn och
ungdomar. Sameskolstyrelsen anser att Sametingets roll och ansvar att
leda det samiska språkarbetet stärks om myndigheten även fastställer
målen för det samiska språkarbetet. Sametinget stödjer förslaget.
Skälen för regeringens förslag: En av uppgifterna för Sametinget är,
enligt 2 kap. 1 § sametingslagen (1992:1433), att leda det samiska
språkarbetet. Det står därmed Sametinget fritt att pröva olika vägar för att
stärka och utveckla det samiska språket. Språkarbetet ingår i Sametingets
myndighetsuppdrag. Som myndighet ska Sametinget verkställa den
politik och de beslut som fattas av riksdag och regering, vilket bl.a.
innefattar de nationella språkpolitiska mål som fastställs av riksdagen.
Regeringen anser att Sametingets roll på minoritetsområdet bör
utvecklas ytterligare. Europarådet har ansett att Sametingets fördelning
av ekonomiska medel till samiska kulturändamål är i linje med syftet
med ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen.
Sametinget fyller en viktig funktion. Genom Sametinget kan samerna
besluta i frågor som har ett nära samband med den samiska kulturen.
Bakom inrättandet av Sametinget ligger tanken att samerna som
minoritet ska företrädas av ett organ som är representativt för det samiska
folket. Inte minst i relation till andra aktörer, såsom myndigheter,
kommuner och organisationer, möjliggör Sametinget att det samiska
folkets vilja kommer till uttryck. Sametinget bidrar därutöver långsiktigt
till en ökad identitetskänsla hos samerna och stimulerar intresset för
samiska samhällsfrågor och politiska frågor bland alla samer.
Det framstår som rimligt att Sametinget – i egenskap av folkvalt organ
för samerna i Sverige – formulerar och fastställer mål för det interna
samiska språkarbetet. Riksdag och regering kan formulera övergripande
mål för den nationella språkpolitiken men när det handlar om att uttrycka
målsättningar för det samiska språkarbetet bör ansvaret ligga på
Sametinget. Mål för att främja, vårda och utveckla det samiska språket
fordrar en demokratisk förankring i den egna gruppen som ett folkvalt
organ kan ge.
Eftersom Sametinget redan leder det samiska språkarbetet är det, enligt
regeringens mening, även rimligt och naturligt att Sametinget ska kunna
fastställa målen för detta språkarbete inom ramen för de nationella
språkpolitiska målen. Sametingets språkarbete bör också utföras i
samarbete med de myndigheter som har ett övergripande ansvar för
språkpolitiken i landet.
Prop. 2008/09:158
60
11
En ny lag om nationella minoriteter
11.1
Antalet nationella minoriteter och nationella
minoritetsspråk bör inte utökas
Regeringens bedömning: Regeringen finner inte skäl att i detta skede
utöka antalet erkända nationella minoriteter eller nationella
minoritetsspråk.
Utredningens bedömning: Finlandssvenskarnas status i förhållande
till ramkonventionen bör klargöras.
Remissinstanserna: Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige
efterlyser ytterligare steg för att rätta till det orättvisa förhållandet att
finlandssvenskarna inte ryms inom de nationella minoriteterna.
Skälen för regeringens bedömning
Önskemål om utökning
Såsom beskrivits i avsnitt 4.1 väljer stater i samband med ratificeringen
de grupper och de språk som den vill erkänna som nationella minoriteter
och nationella minoritetsspråk enligt Europarådets ramkonvention och
minoritetsspråkskonventionen. Riksdagsbeslutet i december 1999
innebar att fem grupper erkändes som nationella minoriteter och dessa
gruppers språk som nationella minoritetsspråk.
Frågan huruvida ytterligare grupper borde erkännas som nationella
minoriteter har aktualiserats i olika sammanhang. Företrädare för
finlandssvenskar i Sverige har hävdat att finlandssvenskarna borde ges
minoritetsstatus enligt ramkonventionen. Företrädare för älvdalingar har
gett uttryck för att de önskar status som minoritetsspråk för älvdalskan.
Finlandssvenskar i Sverige
Med finlandssvenskar avses personer boende i Finland som har svenska
som modersmål, samt även personer med svenska som modersmål som
flyttat till Sverige från Finland och deras ättlingar.
Endast sverigefinnar har erkänts som nationell minoritet i Sverige. I
förarbetena till minoritetsspråkslagarna (prop. 1998/99:143 s. 24, 33)
angavs att med termen sverigefinnar åsyftades personer som har finska
som modersmål. Den finländska grupp som har svenska som modersmål
ansågs inte ingå i gruppen. Dåvarande regeringen hänvisade till att denna
tolkning överensstämde med ändamålet med
minoritetsspråkskonventionen. Regeringen ansåg att den svensktalande
gruppen inte heller omfattades av åtagandena enligt ramkonventionen.
Det som främst skiljer sverigefinnarna från den svenska
majoritetsbefolkningen angavs vara språket men att det också finns en
särskild sverigefinsk kultur bland sverigefinnarna.
Prop. 2008/09:158
61
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen berördes frågan om
huruvida även finlandssvenskarna i Sverige skulle anses ingå i den
sverigefinska minoriteten och om den erkända minoritetsgruppen som
helhet borde benämnas sverigefinländare i stället för sverigefinnar. En
motion med denna innebörd avslogs. Konstitutionsutskottet delade
regeringens bedömning och uttalade att detta dock inte uteslöt att
åtgärder som avser sverigefinnar även kan komma de finlandssvenska till
del (bet. 1999/2000:KU6).
Finlandssvenskarnas Riksförbund i Sverige anser att beslutet om
nationella minoriteter från 1999 bör ändras på så sätt att det fastställs att
det finns en nationell minoritetsgrupp av sverigefinländare, bestående av
två undergrupper där den ena har finska som modersmål och den andra
svenska. Enligt riksförbundets mening uppfyller finlandssvenskarna i
Sverige de krav som ställs i ramkonventionen.
Älvdalingar
Förespråkare för älvdalskan – företrädare för organisationen Ulum
Dalska (Föreningen för älvdalskans bevarande) och företrädare för
Älvdalens kommun – har vid flera tillfällen uppvaktat regeringen och
uttryckt önskemål om att älvdalskan ska erkännas som minoritetsspråk i
Sverige. Enligt företrädarna uppfyller älvdalskan de kriterier som
specificeras i minoritetsspråkskonventionen. Älvdalskan skiljer sig
avsevärt från rikssvenskan och är enligt deras mening att betrakta som ett
eget språk och inte en dialekt. Det är ett gammalt språk som talas i ett
avgränsat territorium i norra Dalarna. Ca 3 000 personer uppskattas tala
älvdalska. Det finns ett starkt intresse hos befolkningen i Älvdalen för att
kommande generationer ska ges möjlighet att lära sig älvdalska.
Förespråkarna för älvdalskan uppger att det förhållandet att älvdalskan
inte givits status som språk – till skillnad från en dialekt – försvårar
möjligheterna att leva upp till talarnas behov om insatser för att bevara
älvdalskan. Förespråkarna uppger att de inte är aktuellt att använda
älvdalskan i kontakter med myndigheter.
Europarådets expertkommitté har i sin granskning tagit upp frågan om
älvdalskans situation och uppmanat de svenska myndigheterna att
undersöka möjligheterna för älvdalskan att omfattas av
minoritetsspråkskonventionen. Behovet av att utreda frågan om
älvdalskans ställning har även tagits upp i en riksdagsmotion
(2006/07:K203).
Minoritetsspråkskommittén, som utredde frågan om svensk ratificering
av Europarådets minoritetsspråkskonventionen, behandlade frågan om
dialekter och folkmål. Minoritetsspråkskommittén konstaterade att det är
komplicerat att bedöma vad som är dialekt, folkmål respektive ett språk.
Som exempel på svenska folkmål nämndes älvdalsmål, gutniska och
skånska. Dessa folkmål talades tidigare i ganska stor utsträckning i olika
delar av landet men har till följd av bl.a. större rörlighet i befolkningen,
inflyttningen till städerna och massmediernas inflytande kommit att talas
och förstås av allt färre personer. Rent lingvistiskt kan folkmålen vara
mycket olika nutida rikssvenska. Folkmålen är förknippade med den
bygd där de har talats och är en del av bygdens kultur och historia. Det
kan därför, enligt Minoritetsspråkskommittén, hävdas att det finns ett
intresse av att folkmålen bevaras som en viktig del av den svenska
landsbygds- och kulturhistorien. Minoritetsspråkskommittén fann att det
viktigaste argumentet mot att tillämpa minoritetsspråkskonventionen på
folkmålen är att det strider mot syftet med konventionen som är att stärka
minoritetsspråkens ställning i det offentliga livet, såsom hos domstolar
och myndigheter (SOU 1997:192 s 110).
Prop. 2008/09:158
62
Inga fler minoritetsspråk eller minoriteter aktuella för närvarande
Regeringen finner inte i detta skede skäl att göra en annan bedömning än
den som gjordes i anslutning till ratifikationen av Europarådets
ramkonvention och minoritetsspråkskonventionen.
Erfarenheterna visar att de åtgärder som hittills vidtagits för att bevara
de redan erkända minoritetsspråken och att skydda de erkända
minoriteterna inte har varit tillräckliga för att leva upp till lagstiftarens
intentioner och att ytterligare insatser kommer att behövas. De nu
planerade minoritetspolitiska insatserna måste därför koncentreras till att
aktivt bevara de erkända minoritetsspråken och att skydda de erkända
minoriteterna så att Sverige lever upp till redan gjorda folkrättsliga
åtaganden.
Finlandssvenska som språk faller utanför ramen om minoritetsspråk, då
det inte skiljer sig i nämnvärd utsträckning från svenska språket som
majoritetsspråk. Regeringen är heller inte beredd att i dagsläget göra
någon annan bedömning rörande ramkonventionen. Även om
finlandssvenskarna skulle ges ett skydd enligt ramkonventionen, skulle
detta inte förändra finlandssvenskarnas status nämnvärt, eftersom den
materiella minoritetsrätten i första hand bygger på åtagandena i
minoritetsspråkskonventionen. Men det finns givetvis inga hinder, enligt
regeringens mening, mot att t.ex. en enskild finlandssvensk, som
upplever en kulturgemenskap och identifikation med den sverigefinska
gruppen, deltar i och tar del av det stöd som ges sverigefinnar, eller att en
enskild som upplever sig diskriminerad på grund av sin etnicitet anmäler
detta.
Regeringen anser vidare att det finns ett stort värde i att älvdalskan,
oavsett om det är att betraktas som ett språk eller en dialekt, bevaras som
en del av det svenska kulturarvet och att det är önskvärt att älvdalskan
förs vidare till nya generationer. Det arbete som Institutet för språk och
folkminnen redan bedriver för att bevara svenska dialekter och folkmål
behöver således fortsätta. Älvdalens kommun kan, så som redan sker, på
olika sätt stödja älvdalskans bevarande inom den ordinarie verksamheten
inom kommunen och ge barn möjlighet att lära sig älvdalska. Även inom
ramen för folkbildningen bör det finnas förutsättningar att stödja
bevarandet av älvdalskan.
11.2
Allmänna bestämmelser
Prop. 2008/09:158
63
Regeringens förslag: Den nya lagen om nationella minoriteter och
minoritetsspråk innehåller bestämmelser om nationella minoriteter,
nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda
minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt
bestämmelser om vissa skyldigheter inom förskoleverksamhet och
äldreomsorg. Lagen innehåller också bestämmelser om uppföljning av
förvaltningsmyndigheters tillämpning av lagen.
Med nationella minoriteter avses i lagen judar, romer, samer,
sverigefinnar och tornedalingar. Med nationella minoritetsspråk avses
finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.
Utredningens och promemorians förslag överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker införandet av
en ny lag som reglerar samtliga nationella minoriteter, eftersom det
innebär en tydligare lagstiftning. Förslaget bedöms ge ett bättre
genomslag för den svenska minoritetspolitiken i hela landet.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering anser att förslaget är ett led i
att ytterligare synliggöra de nationella minoriteterna. Försäkringskassan
anser att förslaget ger en tydligare lagstiftning och bättre överblick.
Övertorneå kommun uttalar att förslaget tydliggör statens och övriga
myndigheters (främst kommunernas) ambitioner och ansvar inom
minoritetspolitikens område, samt bidrar till att stärka minoriteternas och
minoritetsspråkens ställning.
Skälen för regeringens förslag: Erfarenheterna visar att det
fortfarande råder stor okunnighet bland beslutsfattare, tjänstemän och
den breda allmänheten om vilka de nationella minoriteterna är och vad
minoritetsstatusen innebär. Enskilda som tillhör de nationella
minoriteterna får inte alltid gehör för sina behov i samhället när de
åberopar sin minoritetsstatus.
Regeringen bedömer att ett omnämnande av samtliga nationella
minoriteter och nationella minoritetsspråk därför bör göras i
författningstext för att synliggöra dessa grupper och deras språk bättre i
samhället. Uppräkningen av nationella minoriteter motsvarar Sveriges
nuvarande ratificering av Europarådets ramkonvention och
minoritetsspråkskonventionen, vilket behandlats ovan i avsnitt 4.1 och
4.2. Med de uppräknade språken avses även varieteter av dessa språk.
Den rättsliga reglering som nu föreslås tydliggör även de nationella
minoriteternas särställning i Sverige i förhållande till åtagandena i dels
ramkonventionen, dels del II i minoritetsspråkskonventionen. Dessa
åtaganden ska genomföras och efterlevas i hela landet för samtliga
nationella minoriteter. Dessa åtaganden har dock inte reglerats närmare i
svensk rätt tidigare.
I den nya lagen bör därför allmänna bestämmelser, som rör hela landet,
införas rörande informationsskyldighet för statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheter, det allmännas ansvar att främja de nationella
minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sina språk och sin
kultur och skyldigheten att samråda med de nationella minoriteterna.
Bestämmelserna beskrivs närmare i avsnitt 11.2.1–11.2.3.
Prop. 2008/09:158
64
Förutom de allmänna bestämmelserna bör den nya lagen innehålla
bestämmelser från de nuvarande minoritetsspråkslagarna som innebär ett
förstärkt skydd i ett begränsat geografiskt område. Dessa bestämmelser
motsvarar Sveriges åtaganden enligt minoritetsspråkskonventionens del
III. Dessa bestämmelser behandlas nedan i avsnitt 11.3. Rörande vilka
domstolar som bör omfattas, se närmare under avsnitt 11.3.9.
11.2.1
Skyldighet att informera om rättigheter
Regeringens förslag: Förvaltningsmyndigheter ska när det behövs på
lämpligt sätt informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter
enligt den föreslagna lagen.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Språkrådet (numera Institutet för språk och
folkminnen) anser att skyldigheten att informera berörda grupper om
deras rättigheter bör åläggas en central myndighet eftersom en centralt
producerad och samlad informationsinsats får större genomslag och blir
mer kostnadseffektiv. Samernas utbildningscentrum anser att statliga och
kommunala myndigheter ska informera om de rättigheter som de
enskilda har. Sverigefinländarnas delegation tillstyrker förslaget men
poängterar betydelsen av att tillräckliga resurser beviljas för en kraftfull
och landsomfattande informationskampanj. Sverigefinska Riksförbundet
stödjer förslaget och poängterar vikten av att kommuner och landsting
informerar minoriteter om rätten att använda sitt språk.
Skälen för regeringens förslag: Av minoritetsspråkskonventionens
artikel 6 framgår att undertecknande stater förbinder sig att tillse att
berörda myndigheter, organisationer och personer informeras om de
nationella minoriteternas rättigheter och skyldigheter enligt
minoritetsspråkskonventionen.
Erfarenheterna från nuvarande förvaltningsområden visar med stor
tydlighet hur bristande information om existerande rättigheter påverkar
enskildas möjligheter att nyttja rättigheterna. Okunskap om gällande
regelverk och bristande information till allmänheten har bidragit till att
den av riksdagen beslutade minoritetspolitiska reformen inte fått avsedd
effekt.
Av Länsstyrelsens i Norrbottens läns uppföljning av
minoritetsspråkslagarna under 2000 framgår att 40 procent av de
tillfrågade myndigheterna inom förvaltningsområdena inte hade
informerat sina anställda om den nya lagstiftningen om rätten att få
använda finska och meänkieli, trots att lagen då redan gällt i ett halvår.
När det gäller rätten att få använda samiska var motsvarande siffra 50
procent. Av senare uppföljning framgår att bristen på information
gentemot brukarna alltjämt var ett problem under 2004, även om arbetet
då gått framåt. Av de tillfrågade myndigheterna angav då 20 procent av
de lokala myndigheterna och 42 procent av de regionala och nationella
myndigheterna att de inte informerar allmänheten på något sätt om
minoritetsspråkslagarna.
Prop. 2008/09:158
65
Även konstitutionsutskottets uppföljning har tagit upp frågan om
statens skyldighet att informera om minoriteters rättigheter och
skyldigheter. Uppföljningen pekar på behovet av att utarbeta strategier
för en klar och pedagogisk förmedling om vad minoritetspolitiken och
minoritetspråkspolitiken innebär. Det behöver, enligt uppföljningen, även
allvarligt övervägas på vilket sätt alla berörda på olika nivåer, från
myndigheter till enskilda personer, kan nås av informationen.
En grundförutsättning för att den enskilde ska kunna hävda sina
rättigheter är att ansvariga tjänstemän på lokal, regional och nationell
nivå som ska bistå allmänheten, är tillräckligt insatta i
rättighetslagstiftningen och att de informerar allmänheten om gällande
regler på ett korrekt sätt. Mot bakgrund av detta bedömer regeringen att
det finns anledning att författningsreglera skyldigheten att informera om
de nationella minoriteternas rättigheter. Statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheter ska därför när det behövs på lämpligt sätt
informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt den
föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Ett effektivt sätt kan vara riktad information till de nationella
minoriteterna genom t.ex. informationsträffar i samarbete med
organisationer som företräder nationella minoriteter eller på annat sätt är
verksamma bland de nationella minoriteterna. Organisationer som
företräder de nationella minoriteterna är ofta en värdefull resurs i
sammanhanget, som bör användas i större utsträckning, eftersom de
känner till vilka kanaler som kan vara lämpliga för att sprida riktad
information till enskilda som tillhör de nationella minoriteterna.
Regeringen vill i detta sammanhang även betona vikten av att enskilda
ges korrekt information rörande nationella minoritetsbarns rätt till
modersmålstöd och modersmålsundervisning, även om denna fråga inte
regleras i lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. En
förutsättning för att kunna nyttja rätten till modersmålsundervisning är att
föräldrarna ges ändamålsenlig information om denna rättighet.
11.2.2
Skyldighet att främja de nationella minoriteternas språk
och kultur
Regeringens förslag: Genom en hänvisning till en ny språklag framgår
att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de
nationella minoritetsspråken. I den nu föreslagna lagen om nationella
minoriteter och minoritetsspråk anges att det allmänna även i övrigt ska
främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla
sin kultur i Sverige och att barns utveckling av en kulturell identitet och
användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslog dock även att det allmänna i sin verksamhet ska
beakta de nationella minoriteternas särart och deras behov av skydd och
stöd för att deras språk och kultur ska fortleva i Sverige.
Remissinstanserna: Bestämmelsen har inte kommenterats närmare av
remissinstanserna, men flertalet är positiva till att utredningen föreslår
generella bestämmelser. Svea hovrätt ifrågasätter om de allmänna
bestämmelserna är ägnade att vara tillämpliga i domstolars verksamhet.
Barnombudsmannen ser med tillfredsställelse på att utredningen föreslår
att barns behov på utbildningsområdet särskilt behöver uppmärksammas
och regleras i den föreslagna lagen om nationella minoriteter och
minoritetsspråk.
Prop. 2008/09:158
66
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med utredningens
förslag.
Remissinstanserna: Försäkringskassan anför att det inte framgår
närmare hur det allmänna ska främja de nationella minoriteternas
möjlighet att behålla och utveckla sina språk för de som talar jiddisch
och romani chib. Försäkringskassan anser att det bör finnas en reglering
även avseende dessa språk alternativt en hänvisning till annan
författning.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer det som
angeläget att de nationella minoriteternas behov beaktas i samhället i
mycket större utsträckning än i dag. Erfarenheterna visar att enskilda inte
får gehör när de åberopar sin status som nationella minoriteter.
En viktig utgångspunkt för Europarådets ramkonvention och
minoritetsspråkskonventionen är att statsmakten bär ett uttryckligt ansvar
för att de nationella minoriteterna ska kunna bevara och utveckla sitt
språk och sin kultur. Enligt ramkonventionens artikel 5 har Sverige åtagit
sig att aktivt främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer
som tillhör de nationella minoriteterna ska kunna bibehålla och utveckla
sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet,
nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv.
Detta åtagande har ett nära samband med regleringen i 1 kap. 2 § sista
stycket regeringsformen där det anges att etniska, språkliga och religiösa
minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och
samfundsliv bör främjas.
När det gäller regeringsformens bestämmelse rörande minoriteter bör
det påpekas att frågan om förhållandet mellan regeringsformens reglering
och åtagandet i ramkonventionen behandlats av två utredningar,
nämligen av Minoritetsspråkskommittén i betänkandet Steg mot en
minoritetspolitik (SOU 1997:193 s. 87) och av Utredningen om finska
och sydsamiska språken i betänkandet Rätten till mitt språk (SOU
2005:40 s. 163). I ramkonventionens artikel 5 anges att parterna åtar sig
att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer som
tillhör nationella minoriteter ska kunna bibehålla och utveckla sin kultur
och bevara de väsentliga biståndsdelarna av sin identitet, nämligen
religion, språk, traditioner och kulturarv. I 1 kap. 2 § femte stycket
regeringsformen anges att etniska, språkliga och religiösa minoriteters
möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör
främjas. Utformningen av bestämmelsen i regeringsformen borde, enligt
ovannämnda utredningar, bli föremål för en översyn, eftersom
ramkonventionens åtagande bedöms vara mer långgående. Regeringen
behandlade dock inte frågan närmare i förarbetena till
minoritetsspråkslagarna, utan konstaterade att bestämmelsen i
regeringsformen ger minoriteter en särställning (prop. 1998/99:143 s.
36). I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen bedömde
konstitutionsutskottet att det inte var påkallat att i samband med det
första steget mot en samlad svensk minoritetspolitik gå längre på
grundlagsnivån än regleringen i 1 kap. 2
§ regeringsformen (bet.
1999/2000:KU6 s. 23).
Prop. 2008/09:158
67
Regeringsformen är för närvarande föremål för en översyn.
Grundlagsutredningen (dir. 2004:96) har i december 2008 lämnat
slutbetänkandet En reformerad grundlag (SOU 2008:125).
Grundlagsutredningens förslag bereds inom Regeringskansliet.
Det finns dock enligt regeringens mening ett behov av att lyfta fram
det allmännas ansvar för att aktivt främja bevarandet av de nationella
minoritetsspråken och de nationella minoriteternas kultur. Med det
allmänna avses offentlig verksamhet som utövas genom staten,
kommunerna eller landstingen, t.ex. domstolar och andra myndigheter.
Försäkringskassan har anfört att det inte framgår närmare hur det
allmänna ska främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla
och utveckla sina språk för de som talar jiddisch och romani chib och att
det bör finnas en reglering även avseende dessa språk alternativt en
hänvisning till annan författning.
Regeringen beslutar denna dag proposition 2008/09:153 med förslag
till ny språklag. I förslaget till ny språklag slås fast att svenska är
huvudspråk i Sverige samt att finska, jiddisch, meänkieli, romani chib
och samiska är de nationella minoritetsspråken. Det föreslås också att det
allmänna ska ha ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella
minoritetsspråken. För att tydliggöra det allmännas ansvar bör det
uttryckligen i den nu föreslagna lagen om nationella minoriteter och
minoritetsspråk erinras om att det i den föreslagna språklagen anges att
det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de
nationella minoritetsspråken. I den nu föreslagna lagen om nationella
minoriteter och minoritetsspråk bör även anges att det allmänna även i
övrigt ska främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och
utveckla sin kultur i Sverige samt att barns utveckling av en kulturell
identitet och det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt. Begreppet
kultur får även anses innefatta språk. Regeringen bedömer att denna
reglering kommer att öka statliga och kommunala myndigheters
medvetenhet rörande de nationella minoriteterna och därmed förbättra
efterlevnaden av Europarådets ramkonvention och
minoritetsspråkskonventionen.
Ett aktivt främjande av de nationella minoritetsspråken innebär dels ett
synliggörande av lagens möjligheter att nyttja minoritetsspråken, dels att
personer som arbetar på myndigheter och som möter allmänheten
medvetandegörs om de lagstadgade rättigheterna att använda
minoritetsspråk. För att aktivt främjande ska komma till stånd bör
personalen således ha kunskap om lagen om nationella minoriteter och
minoritetsspråk.
Ett aktivt främjande skulle kunna bestå av medvetet arbete på lokal
nivå där man i t.ex. kommunal verksamhet lyfter fram de nationella
minoriteternas behov i olika sammanhang. Genom att anordna seminarier
eller informationsträffar för kommunalt anställda eller för den breda
allmänheten kan kunskaperna om de nationella minoriteterna öka.
Majoritetsmedborgarnas ökade kunskaper kan förväntas öka förståelsen
för de nationella minoriteternas behov och skapa en ökad respekt och en
öppnare och mer positiv attityd till användning av minoritetsspråken.
Prop. 2008/09:158
68
Ett led i arbetet med att främja de nationella minoritetsspråkens
bevarande kan vara att arbeta medvetet med konsekvensanalyser. I
beredningen av frågor som berör de nationella minoriteterna bör
eventuella konsekvenser redovisas. Ett sådant arbetssätt synliggör de
nationella minoriteternas behov.
Regeringen anser att det finns anledning att lyfta fram det som visat sig
vara särskilt framgångsrikt i det kommunala arbetet i nuvarande
förvaltningsområden. I flera av kommunerna har man tagit fram
kommunala handlingsplaner för minoritetsfrågorna och i Haparanda
kommun har man även utarbetat ett policydokument för arbetet med
tvåspråkighetsfrågor. I arbetet med att aktivt främja minoritetsspråken
bör man således överväga utarbetande av handlingsplaner för de
minoritetspolitiska frågorna. Regeringen bedömer att det finns flera skäl
till varför arbetet med handlingsplaner kan vara positivt. Till en början
behöver en kartläggning göras av de nationella minoriteternas behov på
det lokala planet i respektive kommuner eller landsting. I
kartläggningsarbetet bör bl.a. de nätverk av föreningar, församlingar,
skolor etc. som de nationella minoriteterna byggt upp på lokal nivå
användas för att på ett bättre sätt nå enskilda som tillhör nationella
minoriteter. Inom ramen för arbetet med framtagandet och fastställandet
av handlingsplaner för minoritetsfrågor har kommunerna gjort medvetna
val och tydliga prioriteringar i olika frågor. Samtidigt har man
identifierat och definierat de områden där kommunen särskilt behöver
arbeta med minoritetsfrågorna. Det blir därmed ett naturligt sätt att
integrera frågorna i den kommunala verksamheten och kommunen kan
sätta upp olika etappmål som är anpassade till de lokala förhållandena.
Handlingsplanerna blir också ett arbetsverktyg som gör att arbetet och
måluppfyllelsen kan följas upp bättre. Arbetet med handlingsplaner kan
därmed även fungera som verktyg för att öka medvetenheten bland de
nationella minoriteterna. Arbetet kan också bli ett incitament för
minoriteterna att ställa upp egna mål och göra prioriteringar på lokal
nivå.
Sametinget har på regeringens uppdrag utarbetat en språkhandbok för
kommuner och myndigheter för att synliggöra samiskan och att öka
användningen av samiska i verksamheten. Uppdraget redovisades i
januari 2008 genom Samisk språkhandbok för ökad användning av
samiska (Jo2008/403/JFS). Språkhandbokens syfte är att synliggöra
samiskan och öka den samiska språkkompetensen bland de anställda,
men också att öka allmänhetens användning av samiska i kontakt med
myndigheter. I språkhandboken ges konkreta förslag på en arbetsmodell
för medvetet arbete på kommunal nivå, modeller till språkprogram och
handlingsplaner. Vidare lämnas förslag på formulär för kartläggning av
språksituationen.
Mot bakgrund av att de nationella minoritetsspråkens framtid är oviss
och att antalet förstaspråkstalare behöver ökas för att trygga språkens
fortlevnad, är det enligt regeringens mening särskilt viktigt att beakta
barns behov. Detta bör även framgå av lagen om nationella minoriteter
och minoritetsspråk. Barn som tillhör nationella minoriteter behöver få
utveckla en egen kulturell identitet och de kan behöva stöd med att lära
Prop. 2008/09:158
69
sig och utveckla sitt minoritetsspråk. Detta ställningstagande bygger dels
på Sveriges åtaganden i Europarådets ramkonvention och
minoritetsspråkskonventionen, dels på åtaganden i FN:s barnkonvention.
Regeringen anser därför att det allmänna i sin verksamhet särskilt ska
främja barns utveckling av en kulturell identitet och det egna
minoritetsspråket. Det kan röra sig om beslut som på olika sätt påverkar
enskildas möjligheter att tillägna sig eller bevara sitt minoritetsspråk,
t.ex. beslut om placering av barn i förskoleverksamhet och skola eller
beslut om kulturverksamhet.
11.2.3
Skyldighet att samråda
Regeringens förslag: Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella
minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så
långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i
sådana frågor.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att de nationella
minoriteterna, så långt det är möjligt, på alla nivåer i samhället ska ges
möjlighet till inflytande i frågor som berör dem.
Remissinstanserna: Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala
universitet anser att det är mycket viktigt att de nationella minoriteterna
ges möjligheter till inflytande på alla nivåer i samhället i frågor som
berör dem, t.ex. när det gäller fördelning av kulturmedel och att det borde
utvecklas en systematisk praxis för detta. Sverigefinska språknämnden
anser att ökade kunskaper skulle förbättra de finskspråkigas möjligheter
till inflytande och att olika former av samråd är bra. Sundbybergs
kommun anser att det är angeläget att föra en diskussion med
minoritetsorganisationerna kring ökat ett inflytande för nationella
minoriteter och hur det kan formaliseras. Jokkmokks kommun anser att
nationella minoriteters möjligheter till delaktighet och inflytande bör
lagregleras. Kiruna kommun välkomnar förslaget att de nationella
minoriteterna ska ges tillgång till demokratiska fora så att även deras
synpunkter kan beaktas. Gaaltije tillstyrker utredningens förslag vad
gäller de övriga minoriteternas inflytande, men är tveksam till om
förslaget gagnar samiska intressen; Gaaltije ställer sig frågande till om
dialog är ett reellt verktyg för inflytande.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
utredningens förslag med tillägget att statliga myndigheter, kommuner
och landsting också i övrigt bör samråda med representanter för
minoriteterna i frågor som berör dem.
Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland påpekar att ”frågor
som berör minoriteterna” är ett vitt begrepp och att det är lämpligt att
någon typ av avgränsning görs t.ex. till ”frågor som avser deras språk,
kultur och samfundsliv”. Den nu föreslagna lydelsen täcker även
domstolarnas handläggning och avgörande av mål och ärenden. Detta är
enligt hovrätten inte rimligt och strider mot principen om domstolarnas
självständighet och opartiskhet. Domstolarnas verksamhet bör inte
omfattas. Sverigefinska riksförbundet uttalar att samråd sker alltför sällan
i dag och understryker vikten av detta kommer till stånd.
Prop. 2008/09:158
70
Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för ovan i avsnitt 10.1
anser regeringen att frågan om rätt till samråd behöver regleras i lag. Ett
lagreglerat samrådsförfarande bedöms ge bättre förutsättningar för att
sådana samråd faktiskt kommer till stånd och att beslutsfattare på ett
systematiskt sätt inhämtar synpunkter och för en dialog med de
nationella minoriteterna, både barn och vuxna. Statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjligheter
till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda
med representanter för minoriteterna i sådana frågor. Den föreslagna
bestämmelsen omfattar endast statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheter och berör således inte domstolarna.
Regeringen anser att det är viktigt att finna bättre metoder för samråd
med de nationella minoriteterna på olika nivåer i samhället. I december
2007 beviljade Regeringskansliet (Integrations- och
jämställdhetsdepartementet) därför medel till Kommunförbundet i
Norrbotten och Svenska Tornedalingarnas Riksförbund, STR-T, för
parallella projekt i syfte att utarbeta en modell för samråd på lokal nivå
(IJ2007/3085/DISK, IJ2007/3365/DISK). Projekten har rört arbetet i de
kommuner som i dag ingår i förvaltningsområdena i Norrbotten. Arbetet
med projekten visar att det finns ett behov av att diskutera
minoritetsfrågor på lokal nivå och att öka kunskapen och medvetenheten
om minoritetspolitikens syften bland lokala beslutsfattare, tjänstemän
och de nationella minoriteterna. I dialogen med kommunföreträdare och
de nationella minoriteterna har det bl.a. framkommit att samråds är
viktigt eftersom det innebär en bekräftelse av de nationella
minoriteternas närvaro i lokalsamhället. Samrådet skapar balans mellan
majoriteten och minoriteten och det leder till att de nationella
minoriteternas behov kan beaktas på ett bättre sätt och att
beslutsunderlag kan bli bättre. Ett fungerande samråd, som innebär ett
erfarenhetsutbyte och förankring av olika synsätt, kan även motverka
konflikter i lokalsamhället. Samråd är också viktigt för att ge de
nationella minoriteterna insyn i frågor som berör dem. Arbetet visar
också på att det finns behov av att lyfta fram goda exempel på samråd.
Samrådsorgan för minoritetsfrågor bör därför inrättas på olika nivåer
där de nationella minoriteterna finns företrädda, om sådana organ inte
redan finns. Hur samrådet utformas på det lokala, regionala och
nationella nivån får bedömas från fall till fall. Regeringen anser att det
bör finnas en stor frihet i att finna former som fungerar på respektive
nivå. Det avgörande är att de nationella minoriteternas synpunkter fångas
in och kan beaktas där detta är möjligt. Frågor där det är särskilt viktigt
att fånga in de nationella minoriteternas behov och synpunkter är bl.a.
områden som rör förskoleverksamhet och skola, ungdomsfrågor,
äldreomsorg, biblioteks- och annan kulturverksamhet, dvs. på områden
där kommunerna har vissa skyldigheter i förhållande till medborgarna.
Regeringen vill betona att det är angeläget att även de nationella
minoriteterna ges tillgång till de demokratiska fora som finns i olika
sammanhang. Myndigheter bör särskilt överväga om det finns anledning
att se över redan befintliga samrådsformer för att säkerställa att även de
nationella minoriteternas röst kan höras och synliggöras i olika frågor.
11.3
Förstärkt minoritetsskydd
Prop. 2008/09:158
71
11.3.1
Användning av minoritetsspråk i offentliga sammanhang
Förvaltningslagen (1986:223) bygger på den underförstådda
förutsättningen att svenska språket ska användas av myndigheterna.
Vissa undantag från denna princip gäller visserligen. För t.ex.
patentärenden finns särskilda regler om det språk på vilket en ansökan
eller annan handling ska vara avfattad. Handlingar på danska eller norska
språket bör vidare i regel godtas av myndigheterna (se vidare prop.
1971:30 s. 376 och SOU 1972:83 s. 20, jfr hänvisning i prop. 1985/86:80
s. 56). För det stora flertalet ärenden saknas emellertid möjlighet för
myndigheten att ge avkall på principen om svenska som
myndighetsspråk.
En viktig del av det förstärkta skydd som finns inom nuvarande
förvaltningsområden är att enskilda ges möjlighet att använda finska och
meänkieli respektive samiska i kontakter med förvaltningsmyndigheter
och domstolar. Därutöver har enskilda även rätt till förskoleverksamhet
och äldreomsorg helt eller delvis på dessa språk. Europarådet har riktat
kritik mot Sveriges genomförande av dessa åtaganden, dels för att
enskilda inte kunnat nyttja dessa rättigheter fullt ut, dels för att dessa
rättigheter gäller i ett begränsat geografiskt område.
Europarådets ministerråd har därför rekommenderat Sverige att
underlätta och främja användningen av finska, meänkieli och samiska i
kontakten med rättsväsende och offentliga myndigheter även utanför
förvaltningsområdena. Rörande finska språket har ministerrådet
rekommenderat Sverige att förbättra situationen för det finska språket
utanför förvaltningsområdet i den offentliga förvaltningen och i
synnerhet i fråga om utbildning. Europarådets expertkommitté har
noterat att det största problemet i användningen av minoritetsspråk inom
rättsväsende och offentliga myndigheter verkar vara bristen på
kompetens i att ta fram skriftliga dokument på dessa språk. Ett allmänt
mål med minoritetsspråkskonventionen är att uppmuntra användningen
av landsdels- eller minoritetsspråk i detta avseende. Om det fanns
rättsliga texter och översättningar av relevant lagtext på
minoritetsspråken, skulle detta, enligt kommitténs mening, bidra till att
språken utvecklades och användes mer inom den offentliga
förvaltningen.
Den nationella uppföljningen i Sverige har framför allt rört effekterna
av minoritetsspråkslagarnas införande. Av Länsstyrelsens i Norrbottens
län kartläggning under 2000 framgick att minoriteterna använt
minoritetsspråk i liten utsträckning i kontakter med myndigheter och
domstolar. Detta bedömdes bero bl.a. på att informationen om
lagstiftningen varit begränsad dels till myndighetsföreträdare som hade
att efterleva lagens krav, dels till enskilda som tillhörde de nationella
minoriteterna. Även myndighetspersonalens kunskaper i
minoritetsspråken har påverkat enskildas benägenhet att använda dessa
språk. Berörda myndigheter har förstärkt språkkunskaperna i begränsad
omfattning och man har valt att förlita sig till tolk om behov skulle
uppstå.
Andra förklaringar till att minoritetsspråken används i begränsad
omfattning kan vara att de är vardagsspråk som den enskilde använder i
kända miljöer och i kontakter med personer som hon eller han känner till
och vet har kunskap i respektive språk. Om myndighetens personal
saknar kunskaper i minoritetsspråken väljer den enskilde, för att få sitt
ärende uträttat, att använda svenska i stället. Psykologiska faktorer spelar
också in. Enskilda kan känna tveksamhet mot att börja använda
minoritetsspråket vid myndighetskontakter, om tidigare kontakter varit
på svenska.
Prop. 2008/09:158
72
Den forskarrapport som Länsstyrelsen i Norrbottens län lät ta fram
under 2002 kom fram till liknande resultat. Forskarna intervjuade ett
antal minoritetsspråksanvändare, företrädare för organisationer och
myndigheter. Det framkom, enligt forskarna, en tydlig tendens att det
finns stora brister i myndigheternas kompetens att hantera ärenden på
minoritetsspråken. Det fanns även brister i myndigheternas information
till språkanvändarna om de nya minoritetsspråklagarna. Det förefaller
emellertid som att de största problemen inte hade med bristen på
information att göra utan med attityder och värderingar om
språkanvändningen i kontakten mellan myndighetspersoner och
språkanvändare. I mötet med myndighetspersonerna har de flesta valt att
använda svenska i stället för sitt minoritetsspråk. Bland orsakerna nämns
lingvistiska faktorer som att det saknas fackuttryck på minoritetsspråket,
den egna svårigheten att uttrycka sig nyanserat på minoritetsspråket,
rädsla för att inte bli förstådd av myndighetspersonen och oförmåga att
uttrycka sig i skrift på minoritetsspråket. Även psykologiska hinder som
rädsla eller blyghet för att använda sitt minoritetsspråk har förts fram,
liksom hinder som har att göra med föreställningar om att det saknas
ekonomiska resurser eller vilja hos myndigheterna för att använda
minoritetsspråken.
Under 2004 gjordes ytterligare en kartläggning på uppdrag av
konstitutionsutskottet. Bland de intervjuade minoritetsspråksanvändarna
uppgavs språkliga svårigheter av olika slag vara det största hindret mot
att använda minoritetsspråkslagarna, både bland medborgarna och
myndighetspersonerna. Bland myndighetspersoner bedömdes
språkkunskaperna i allmänhet högre i finska och meänkieli än i samiska.
Den låga språkkompetensen i samiska leder i sin tur till att de
samisktalande i mindre grad försöker använda språket i kontakter med
myndigheter. Låg språkkompetens bland personalen och frustration hos
de samisktalande leder till en ond cirkel som innebär ett osynliggörande
av det samiska språket. På så vis förvandlas kompetensbristen i samiska
till upplevt icke-behov hos myndighetspersonerna. Deras attityd till
minoritetsspråk påverkar således allmänhetens användning av språken.
Lagen om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndighet och
domstol verkade ha låg legitimitet bland de tillfrågade
myndighetspersonerna. Situationen för finska och meänkieli var däremot
mer positiv. Språken hade stark ställning inom den kommunala
förvaltningen. Enligt forskarna borde man därför satsa på ökad språklig
kompetens hos individer och myndigheter genom uppmuntran,
utbildning, information om minoritetsspråkslagarna och anställning av
personal med kompetens i minoritetsspråk.
11.3.2
Det förstärkta skyddet behöver utökas
Prop. 2008/09:158
73
Regeringens bedömning: Nuvarande reglering av förvaltningsområdena
räcker inte för att leva upp till åtagandena i minoritetskonventionerna.
Fler enskilda behöver få tillgång till förstärkt minoritetsskydd genom att
förvaltningsområdena för finska och samiska språken utvidgas till
ytterligare kommuner. I de områden där förstärkt skydd ges behöver
enskildas möjlighet att nyttja rättigheterna förbättras.
Utredningens förslag: Förvaltningsområdena för finska och samiska
språken föreslås utvidgas till att omfatta ytterligare ett antal kommuner
och landsting.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker
utvidgning av förvaltningsområdena. Flera myndigheter har inget att
erinra mot förslaget. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför att
avgränsningen av kommuner bör övervägas ytterligare när det gäller
förvaltningsområdet för samiska. Sametinget och Svenska samernas
riksförbund stödjer att det förstärkta skyddet utvidgas ytterligare genom
att förvaltningsområdet utökas men anser att ännu fler kommuner borde
omfattas. Sveriges Kommuner och Landsting tillstyrker förslaget om ett
utvidgat förvaltningsområde för finska språket under förutsättning av en
tillfredsställande finansiering ges. Enligt Sveriges Kommuner och
Landsting finns det goda skäl att värna det samiska språket, men att
utvidgning av förvaltningsområdet är av en så genomgripande karaktär
att det ska ske en analys av de ekonomiska och praktiska konsekvenserna
för kommunerna. Ett antal kommuner tillstyrker förslaget.
Promemorians förslag: Förvaltningsområdet för samiska bör utvidgas
med ytterligare två kommuner, Storuman och Strömsund.
Förvaltningsområdet för finska respektive meänkieli bör inte utvidgas.
Generella bestämmelser bör införas som innebär att enskilda ska ges
möjlighet att använda samiska, finska och meänkieli i kontakter med
myndigheter om det finns språkkunnig personal.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering, Statskontoret, Centrum för multietnisk forskning
vid Uppsala universitet, Institutet för språk och folkminnen, Sametinget
och ett antal sverigefinska organisationer anser att promemorians förslag
inte räcker för att leva upp till kraven i minoritetskonventionerna och att
bemöta Europarådets kritik. Förslagen uppfattas som en
ambitionssänkning i förhållande till utredningens förslag. Förslagen i
promemorian bör snarare ses som ett komplement till tidigare lämnade
förslag.
Skälen för regeringens bedömning: När nuvarande
minoritetsspråkslagar infördes uttalade regeringen i propositionen
Nationella minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143 s. 40) att en utökad
rätt att använda finska, meänkieli och samiska i offentliga sammanhang
bedöms ge ett ökat skydd för språken och bidra till att främja bevarandet
av dessa språk. Enskilda individer som tillhör nationella minoriteter har
inom förvaltningsområdena rätt att använda det egna språket i vissa
angivna situationer och denna rätt är inte beroende av om den enskilde
individen behärskar svenska. Syftet med införandet av bestämmelserna är
att höja statusen på de nationella minoritetsspråken. Att använda språken
i offentliga sammanhang ger även språken större förutsättningar att
utveckla fackterminologi. Rätten att använda finska, meänkieli och
samiska har begränsats till geografiska områden där språken använts av
hävd och fortfarande används i tillräcklig omfattning. Det är i dessa
regionala områden som behovet av regler om rätt att använda finska,
meänkieli och samiska hos domstolar och förvaltningsmyndigheter har
bedömts vara störst. En geografisk tillämpning av reglerna innebar enligt
propositionen en markering av språkens särskilda betydelse och historia i
dessa områden. Detta kan också leda till att den kultur och historia som
hänger samman med språken i dessa områden lyfts fram och får ökat
stöd.
Prop. 2008/09:158
74
Europarådet har pekat på behovet av att utvidga omfattningen av
gällande minoritetsspråkslagstiftning när det gäller de finska och samiska
språken. Europarådet har rekommenderat Sverige att införa en
lagstiftning som fullt ut skyddar rätten att använda minoritetsspråk i
kontakter med myndigheter i områden där språket talas av hävd eller av
ett större antal personer. I områden utan lagstadgad rätt att använda
språket bör lokala initiativ att ge service på minoritetsspråk uppmuntras.
Rörande finska och samiska efterfrågar Europarådet en utvidgning av
förvaltningsområdena.
Frågan om den geografiska avgränsningen av förvaltningsområdena
var föremål för livlig diskussion redan då minoritetsspråkslagarna
infördes. Vid riksdagsbehandlingen anfördes att förvaltningsområdet för
finska även borde omfatta Stockholm och Mälardalsregionen eftersom
det funnits en finsktalande befolkning i regionen under mycket lång tid.
För samiskans del berördes möjligheten att även ta med kommuner inom
det traditionella sydsamiska området. Konstitutionsutskottet delade den
dåvarande regeringens ställningstagande att inte ta med fler kommuner i
det som i propositionen betecknades som det första steget i en samlad
minoritetspolitik (bet. 1999/2000:KU6 s. 27). Frågan om utvidgning av
förvaltningsområdena har även behandlats i en rad motioner sedan den
ursprungliga riksdagsbehandlingen.
Regeringen anser att tiden nu är mogen för att genomföra nästa steg i
utformningen av minoritetspolitiken. Hittillsvarande åtgärder på området
behöver kompletteras för att Sverige ska kunna leva upp till
minoritetsåtagandena. Regeringen bedömer att det finns behov av att
utvidga det förstärkta skyddet, som i dag gäller inom
förvaltningsområdena, när det gäller de finska och samiska språken så att
fler enskilda berörs av skyddet. Det kan finnas skäl att, när den nya
lagstiftningen tillämpats några år, följa upp utvidgningen av
förvaltningsområdenas geografiska omfattning.
11.3.3
Utvidgat förvaltningsområde för finska språket
Prop. 2008/09:158
75
Regeringens förslag: Förvaltningsområdet för finska utvidgas till att
omfatta även kommunerna Botkyrka, Eskilstuna, Hallstahammar,
Haninge, Huddinge, Håbo, Köping, Sigtuna, Solna, Stockholm,
Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby,
Österåker och Östhammar. Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och
Övertorneå kommuner ska även fortsättningsvis ingå i
förvaltningsområdet.
Utredningens förslag: Förvaltningsområdet för finska språket föreslås
utvidgas till samtliga kommuner i Stockholms, Uppsala, Södermanlands
och Västmanlands län, sammanlagt 53 kommuner. De nuvarande
kommunerna inom förvaltningsområdet föreslås också ingå.
Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till en utvidgning.
Kriminalvårdsstyrelsen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,
Försäkringskassan, Skatteverket och Centrala studiestödsnämnden har
inget att invända mot förslaget men anför att det utökade
förvaltningsområdet kräver utökade resurser. Statens skolverk ställer sig
tveksamt till den föreslagna utvidgningen eftersom det är oklart hur stora
kostnaderna och de organisatoriska konsekvenserna kommer att bli för
kommunerna.
Botkyrka, Eskilstuna, Hallstahammars, Haninge,
Huddinge, Håbo, Köpings, Sigtuna, Solna, Stockholms, Södertälje,
Tierps, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarlebys,
Österåkers och Östhammars kommuner har tillstyrkt förslaget.
Katrineholms, Lidingö, Nacka, Sundbybergs, Värmdö och Oxelösunds
kommuner har utryckt att de inte vill ingå i det utvidgade
förvaltningsområdet.
Arboga, Fagersta, Järfälla, Sollentuna,
Surahammar, Trosa och Västerås kommuner är tveksamma till att ingå
och Tyresö kommun har inte tagit ställning till frågan. Danderyds, Ekerö,
Enköpings, Flens, Gnesta, Heby, Knivsta, Kungsör, Norbergs, Norrtälje,
Nykvarns, Nyköpings, Nynäshamns, Sala, Salems, Skinnskattebergs,
Strängnäs, Täby, Vallentuna, Vaxholms och Vingåkers kommuner har
valt att inte yttra sig.
Promemorians förslag: Ingen utvidgning av det nuvarande
förvaltningsområdet för finska föreslås.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering, Statskontoret, Centrum för multietnisk forskning
vid Uppsala universitet, Finskt språk- och kulturcentrum vid
Mälardalens högskola,
Institutet för språk och folkminnen,
Sverigefinländarnas delegation och Sverigefinska riksförbundet
ifrågasätter om förslagen överensstämmer med Sveriges folkrättsliga
åtaganden. Dessa remissinstanser förordar i stället en utvidgning av
förvaltningsområdet.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att övervägande
skäl talar för att förvaltningsområdet för finska språket bör utvidgas till
att omfatta även kommunerna Botkyrka, Eskilstuna, Hallstahammar,
Haninge, Huddinge, Håbo, Köping, Sigtuna, Solna, Stockholm,
Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby,
Österåker och Östhammar. De angivna kommunerna som föreslås ingå i
förvaltningsområdet har samtliga uppgett att de är positiva till att ingå i
ett utvidgat förvaltningsområdet. Regeringen bedömer att detta är en bra
utgångspunkt för det fortsatta arbetet eftersom kommunalt engagemang
är av stor betydelse för hur väl reformen kommer att lyckas. De
nuvarande kommunerna inom förvaltningsområdet bör ingå även i
fortsättningen.
Prop. 2008/09:158
76
Karta 1. Tillkommande kommuner i förvaltningsområdet för finska
1. Botkyrka
7. Köping
13. Upplands Väsby
2. Eskilstuna
8. Sigtuna
14. Upplands-Bro
3. Hallstahammar
9. Solna
15. Uppsala
4. Haninge
10. Stockholm
16. Älvkarleby
5. Huddinge
11. Södertälje 17.
Österåker
6. Håbo
12. Tierp
18. Östhammar
Därutöver ingår Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner
sedan tidigare i förvaltningsområdet för finska (se karta 2).
Nuvarande förvaltningsområde omfattar endast ca fem procent av
sverigefinnarna. Med beaktande av finska språkets fortlevnad som
levande språk i Sverige är det olyckligt att en så liten del av gruppen
omfattas av det förstärkta skyddet, eftersom behovet av förstärkt skydd är
betydligt mer utbrett. Det har funnits en finsk befolkning i det aktuella
området i Stockholms – Mälardalsregionen under mycket lång tid. Detta
område har således både i historisk och modern tid av hävd bebotts av en
finskspråkig befolkning. Regeringen anser att den föreslagna
utvidgningen till just denna region ligger väl i linje med syftet i
ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen samt de
Pr
rekommendationer som Europarådet lämnat rörande behovet av
förbättringar för det finska språkets ställning i Sverige.
op. 2008/09:158
77
Regeringen har också uppvaktats genom en namninsamlingskampanj
av företrädare för sverigefinnar i Väst-Sverige som förordar att
förvaltningsområdet borde utvidgas till att omfatta hela landet
(IJ2008/2013/DISK). Regeringen konstaterar dock att något underlag för
att nu lämna ett sådant förslag inte finns. Skulle det visa sig att ytterligare
kommuner eller landsting önskar ansluta sig till förvaltningsområdet så
kommer en sådan möjlighet finnas – se avsnitt 11.3.6. Denna förändring
öppnar således en möjlighet för att dialog och initiativ på det lokala
planet skulle kunna leda till en sådan frivillig anslutning. I kommuner där
det finns ett starkt intresse för att stärka de nationella minoriteterna utgör
detta en möjlighet som inte tidigare funnits. De nationella minoriteterna
kan därmed genom egen aktivitet påverka lokala beslutsfattare i denna
fråga.
Regeringen bedömer att en utvidgning av förvaltningsområdet har en
värdefull språkfrämjande inverkan på det finska språkets fortlevnad. Det
finns ett genuint intresse och en stark önskan bland många sverigefinnar
att bevara det finska språket i Sverige. Det finns ett tydligt intresse och
behov hos enskilda sverigefinnar att utvidga nuvarande
förvaltningsområde för finska språket till att omfatta även delar av
Stockholms- och Mälardalsregionen. Det finns befintlig finskspråkig
verksamhet och finskspråkig personal i många av kommunerna. Goda
möjligheter finns för att erbjuda förskoleverksamhet och äldreomsorg
helt eller delvis på finska. Vissa av kommunerna erbjuder sådan service
redan i dag och viss finskspråkig personal finns även i de kommunala
förvaltningarna och hos myndigheterna. Kommunerna bör även kunna
samarbeta för att kunna erbjuda en kostnadseffektiv verksamhet.
Regeringen bedömer att det finns förutsättningar hos kommunala och
statliga myndigheter att hantera den nu föreslagna utvidgningen av
förvaltningsområdet. De åtgärder som kommer att behövas på kort sikt är
att kommunala och statliga myndigheter gör en kartläggning av de
språkkunskaper som finns inom respektive organisation. Vidare behöver
man identifiera de områden inom verksamheten där kontakter med
finskspråkig allmänhet kan bli aktuell och organisera den på ett lämpligt
sätt.
Från kommunalt håll har frågan om statsbidrag för merkostnader lyfts
fram. Regeringen behandlar frågan i avsnitt 15 Konsekvens- och
kostnadsanalys.
11.3.4
Förvaltningsområdet för meänkieli
Regeringens bedömning: Nuvarande förvaltningsområde för meänkieli,
som omfattar kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och
Övertorneå, bör inte utvidgas.
Utredningen har inte berört frågan.
Remissinstanserna har inte berört frågan.
Promemorians bedömning: Förvaltningsområdet för meänkieli bör
inte utvidgas.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det inte
finns något motiv för att undanta meänkieli från delar av de förslag som
lämnas om utveckling av den svenska minoritetspolitiken. Institutet för
språk och folkminnen anför att för meänkielis del är det rimligt med ett
förvaltningsområde av nuvarande omfattning. Svenska Tornedalingarnas
Riksförbund, STR-T, anser att rätten att använda meänkieli ska omfatta
all samhällsservice både i förvaltningsområdet och resten av Sverige.
Meänkieli ska ha samma rättigheter som finskan. Riksförbundet
motsätter sig förslaget att en mer generell rätt att använda meänkieli inte
ska gälla utanför förvaltningsområdet.
Prop. 2008/09:158
78
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bedömer att det inte
finns skäl att nu utvidga det nuvarande förvaltningsområdet för meänkieli
till ytterligare kommuner. Varken utredningen eller promemorian har lagt
fram något sådant förslag. Förvaltningsområdet för meänkieli kommer
således att omfatta kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala
och Övertorneå även fortsättningsvis.
Regeringen lämnar i avsnitt 11.3.6 nedan förslag rörande frivillig
anslutning till ett förvaltningsområde. Denna bestämmelse gäller givetvis
även förvaltningsområdet för meänkieli. Skulle det visa sig att det finns
behov av att utvidga förvaltningsområdet för meänkieli finns det således
möjligheter till detta genom den nya lagen om nationella minoriteter och
minoritetsspråk.
Regeringen anser, i likhet med Länsstyrelsen i Norrbottens län, att det
bör finnas liknande bestämmelser inom förvaltningsområdena för finska,
meänkieli och samiska. Olika regler för dessa språk inom
förvaltningsområdena skulle skapa förvirring och sannolikt försvåra
efterlevnaden av bestämmelserna. Någon sådan utvidgning av rätten att
använda meänkieli som Svenska Tornedalingarnas Riksförbund
föreslagit föreslås därför inte. Däremot införs en skyldighet för
förvaltningsmyndigheter att verka för att det finns tillgång till personal
med kunskaper i meänkieli där detta behövs i kontakter med
myndigheter. På sikt bör detta underlätta enskildas möjligheter att
använda meänkieli.
11.3.5
Utvidgat förvaltningsområde för samiska språket
Regeringens förslag: Förvaltningsområdet för samiska utvidgas till att
även omfatta kommunerna Arvidsjaur, Berg, Härjedalen, Lycksele, Malå,
Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och
Östersund. Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner ska
även fortsättningsvis ingå i förvaltningsområdet.
Utredningens förslag: Förvaltningsområdet för det samiska språket
föreslås utvidgas med kommunerna Arvidsjaur, Berg, Dorotea,
Härjedalen, Krokom, Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Sorsele,
Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Vindeln, Åre, Åsele,
Älvdalen, Älvsbyn och Östersund. De nuvarande kommunerna inom
förvaltningsområdet föreslås också ingå.
Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till en utvidgning eller
har inget att erinra mot förslaget. Östersunds tingsrätt, Skellefteå
Prop. 2008/09:158
79
tingsrätt, Länsrätten i Jämtlands län, Barnombudsmannen och Språk-
och folkminnesinstitutet (numera Institutet för språk och folkminnen)
tillstyrker förslaget. Sameskolstyrelsen tillstyrker förslaget men anser att
också Mora kommun bör ingå i det utvidgade förvaltningsområdet.
Sametinget anser att det utvidgade förvaltningsområde förutom de
angivna kommunerna även bör omfatta Pajala, Boden och Luleå
kommuner. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering anser att det
utvidgade förvaltningsområdet ska omfatta även Storstockholmsområdet
där många samer bor. Hovrätten för Nedre Norrland anför att en
utsträckt rätt att använda sydsamiska bör anstå till dess att det kan
konstateras att inte bara språkets användning utan också dess
användbarhet i offentlig verksamhet har ökat. Länsstyrelsen i Dalarnas
län och Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker förslaget men anser
att särskilda medel bör tilldelas även regionala myndigheter för
utvidgningen. Arvidsjaur, Bergs, Härjedalens, Lycksele, Malå, Sorsele,
Storumans, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalens och Östersunds kommuner
har tillstyrkt förslaget. Piteå, Skellefteå och Vindelns kommuner har
uttryckt att de inte vill ingå i ett utvidgat förvaltningsområde.
Strömsunds kommun anför att kommunen inte kan överblicka
konsekvenserna av förslaget. Krokoms, Dorotea, Åsele och Älvsbyns
kommuner har valt att inte yttra sig.
Promemorians förslag: Förvaltningsområdet för det samiska språket
bör utvidgas med Storumans och Strömsunds kommuner.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering, Statskontoret, Sametinget, Centrum för multietnisk
forskning vid Uppsala universitet, Finskt språk- och kulturcentrum vid
Mälardalens högskola, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Institutet för språk
och folkminnen och Gaaltije ifrågasätter om förslagen överensstämmer
med Sveriges folkrättsliga åtaganden. Den begränsade utvidgningen
bedöms inte räcka för att stärka det samiska språket inom det
traditionella sydsamiska området i tillräcklig omfattning. Det alternativa
förslaget bör snarare ses som ett komplement till utredningens förslag.
Sametinget vidhåller sin tidigare inställning och förordar utredningens
förslag till utvidgning med tilläggen att även Pajala, Boden och Luleå
kommuner bör ingå. Strömsunds kommun ställer sig frågande till urvalet
av kommuner. Svenska samernas riksförbund ansluter sig till
Sametingets yttrande. Gaaltije anser alla ”samiska” och
inlandskommuner i Västerbottens och Jämtlands län ska ingå. Olika
remissinstanser förordar även att Arvidsjaurs, Vilhelmina, Sorsele och
Östersunds kommuner ska ingå. Sveriges Kommuner och Landsting
avvisar förslaget med motiveringen att de föreslagna kommunerna kan
välja att frivilligt ingå i förvaltningsområdet.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att övervägande
skäl talar för att förvaltningsområdet för samiska bör utvidgas till att
även omfatta kommunerna Arvidsjaur, Berg, Härjedalen, Lycksele, Malå,
Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och
Östersund. Dessa kommuner ingår i det sydsamiska området, med vilket
avses de södra delarna av det traditionella samiska språkområdet som
omfattar delar av Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas
län. De angivna kommunerna har uppgett att de är positiva till att ingå i
ett utvidgat förvaltningsområde.
Prop. 2008/09:158
80
Karta 2. Kommuner inom förvaltningsområden för samiska, finska
respektive meänkieli
1. Arjeplog
6. Jokkmokk
11. Storuman
16. Älvdalen
2. Arvidsjaur
7. Kiruna
12. Strömsund
17. Östersund
3. Berg
8. Lycksele
13. Umeå
18. Haparanda
4. Gällivare
9. Malå
14. Vilhelmina
19. Pajala
5. Härjedalen
10. Sorsele
15. Åre
20. Övertorneå
Prop. 2008/09:158
81
Regeringen bedömer att en utvidgning av förvaltningsområdet skulle
ha en värdefull språkfrämjande inverkan på det samiska språkets
fortlevnad. En utvidgning påverkar språkbevarande faktorer på olika
nivåer som gynnar en sådan utveckling. En reglerad officiell ställning för
samiskan även i dessa områden bidrar till statushöjande effekter för
språket och ett synliggörande av samernas kultur och språk. Därmed
förstärks också det allmänna medvetandet om den samiska närvaron i
regionen. För att en utvidgning av förvaltningsområdet ska få önskad
effekt bör utvidgningen omfatta ett relativt stort område som omfattar
många samer i det sydsamiska området. Regeringen anser att den i
promemorian föreslagna utvidgningen inte är tillräcklig för att ge önskad
effekt för bevarandet av samiskan. Regeringen föreslår istället en
utvidgning som omfattar fler kommuner och som ligger väl i linje med
de rekommendationer som Europarådet har lämnat om det sydsamiska
språkets särskilda behov. Genom att ta med de kommuner som
regeringen föreslår blir förvaltningsområdet i huvudsak geografiskt
sammanhängande. Den nu föreslagna utvidgningen bör enligt
regeringens mening omfatta ytterligare 13 kommuner. De nuvarande
kommunerna inom förvaltningsområdet bör ingå även i fortsättningen.
En utvidgning av förvaltningsområdet till att omfatta även det
sydsamiska området förväntas medföra att samerna kommer att arbeta
aktivt med de minoritetspolitiska frågorna på lokal, regional och
nationell nivå. Utvidgningen innebär på så sätt en förstärkning av
samernas eget arbete att värna modersmålet. Regeringen bedömer att
utvidgningen av förvaltningsområdet därmed även kan få en
mobiliserande effekt på samernas egna språkfrämjande arbeten. En
utvidgning av förvaltningsområdet för samiska gynnar således
språkbevarandet på grupp- och individnivå.
Regeringen bedömer att det finns förutsättningar hos kommunala och
statliga myndigheter att hantera en utvidgning av förvaltningsområdet.
Förutsättningarna ser emellertid olika ut och den omedelbara
beredskapen varierar. Det finns sannolikt behov av att öka samiskspråkig
kompetens på många håll.
Mot bakgrund av sydsamiskans starkt hotade ställning och behovet av
beslutsamma främjandeåtgärder, anser regeringen att det är angeläget att
en utvidgning av förvaltningsområdet kommer till stånd omgående, även
om en del svårigheter skulle kunna tänkas uppstå initialt. Om
utvidgningen inte kommer till stånd inom en snar framtid, finns det risk
för att den pågående språkbytesprocessen inte längre går att vända för
sydsamernas del.
Det finns dock anledning att tro att utvecklingen i det utvidgade
förvaltningsområdet kommer att vara likartad den som har varit i
Norrbotten. Efterfrågan på samiskspråkig service bedöms därför inte öka
på något dramatiskt sätt på kort sikt. På längre sikt finns det möjligheter
till kompetenshöjning och nyrekryteringar inom myndigheterna som kan
möta en högre efterfrågan. I det korta perspektivet kan det i de flesta fall
bli fråga om merkostnader för kartläggning av organisationens
språkkunskaper, information om minoritetsspråklagen till de anställda
och för att utarbeta rutiner för tolknings- och översättningshjälp samt för
rutiner som lotsar allmänheten vidare från receptionister och
telefonväxlar. Det är viktigt att det i de funktioner där allmänheten först
möter myndigheten finns beredskap för att hantera situationen. Om
myndigheterna väljer att begränsa service på samiska till vissa tider och
platser bör detta organiseras på ett sådant sätt att det tydligt framgår
genom olika informationskanaler (se avsnitt 11.3.8).
Prop. 2008/09:158
82
Regeringen bedömer att omedelbar efterfrågan kan förväntas för
förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på samiska i det
utvidgade förvaltningsområdet. Där kan viss kartläggning av
språkkunskaper, omorganisation, nya scheman och rekryteringar behöva
göras. När det gäller förskoleverksamhet se även avsnitt 11.3.10.
Vid en gradvis uppbyggnad av myndigheternas resurser är det av vikt
att analysera efterfrågad service. Med en sådan behovsanpassad och
successivt utbyggd service bedömer regeringen att det finns
förutsättningar för att utvidgningen av förvaltningsområdet kan
genomföras med goda resultat.
Flera av de övriga reformförslag som regeringen lämnar för att
underlätta genomförandet av de internationella minoritetsåtagandena
(t.ex. statlig samordning och erfarenhet av gemensamma
informationsinsatser) bedöms förbättra förutsättningarna för en lyckad
utvidgning av förvaltningsområdet. Det finns anledning ta fasta på
erfarenheterna av de svårigheter som kommunerna i Norrbotten har
upplevt i genomförandet av nuvarande förvaltningsområden.
Tillkommande kommuners arbete bör underlättas och stödjas genom en
förbättrad statlig samordning (se avsnitt 11.3.7). Sametingets
erfarenheter från arbetet med att utarbeta en språkhandbok bör också
kunna underlätta nytillkommande kommuners fortsatta arbete.
Från en del kommuner och länsstyrelser har frågan om statsbidrag för
merkostnader lyfts fram. Regeringen behandlar frågan i avsnitt 15
Konsekvens- och kostnadsanalys.
11.3.6
Frivillig anslutning till förvaltningsområde
Regeringens förslag: Även andra kommuner än de som anges i lagen
kan efter anmälan få ingå i förvaltningsområdet för finska, meänkieli
eller samiska. Beslut att en kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde
fattas av regeringen. Regeringen får meddela föreskrifter om sådan
frivillig anslutning till ett förvaltningsområde.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås att även andra
kommuner och landsting än de som anges i lagen kan ingå i
förvaltningsområdet för något av språken efter anmälan hos
tillsynsmyndigheten. Någon uttrycklig bestämmelse att det är regeringen
som fattar beslut har inte föreslagits i promemorian.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser.
Länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrker förslaget och anför att det
knappast är ägnat att förenkla och förtydliga minoritetspolitiken och öka
kunskapen och förståelsen hos medborgarna för vilka regler som gäller i
det enskilda fallet. Sveriges Kommuner och Landsting har inget att
invända mot förslaget att kommuner och landsting som så önskar efter en
anmälan till tillsynsmyndigheten kan ingå i förvaltningsområdet och att
det inte behövs några förslag om utvidgning. Statkontoret konstaterar att
Prop. 2008/09:158
83
det är en brist att utredaren inte närmare belyser vilka krav som ska
ställas på en kommun för att den ska kunna ingå i förvaltningsområdet
för något av minoritetsspråken. Borås finskspråkiga organisationers
samarbetsorgan är tveksamt till om frivillig anslutning till
förvaltningsområdet skulle fungera i praktiken.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer att det kan
finnas ett intresse för ytterligare kommuner att ansluta sig frivilligt till
förvaltningsområdet för finska, meänkieli respektive samiska och därmed
bli berättigade till statsbidrag.
Kommunalt engagemang och ansvarstagande för Sveriges
minoritetsåtaganden är av avgörande betydelse för att det
minoritetspolitiska arbetet i förvaltningsområdena ska vara
framgångsrikt. Regeringen anser att det finns anledning att ta vara på
kommunalt engagemang och därför bör det vara möjligt att ansluta sig
till ett förvaltningsområde. Ett sådant kommunalt engagemang kan också
väckas genom de nationella minoriteternas eget arbete lokalt och genom
att en fungerande dialog kommer igång mellan kommunala företrädare
och de nationella minoriteterna. Regeringen vill därför inte stänga dörren
för ytterligare kommuner att ingå i ett förvaltningsområde. Beslut att en
kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde bör fattas av regeringen,
eftersom det innebär åtaganden även för statliga myndigheter.
Regeringen bör bemyndigas att meddela föreskrifter om frivillig
anslutning till förvaltningsområde.
11.3.7
Åtgärder för att underlätta utvidgning av
förvaltningsområden
Regeringens bedömning: Länsstyrelsen i Stockholms län och
Sametinget bör få i uppdrag att i samråd med berörda kommuner utse en
styrgrupp för att samordna genomförandet av utvidgningen av
förvaltningsområdena.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker inrättandet av en styrgrupp.
Sundbybergs kommun anser att en styrgrupp under länsstyrelsen med
representanter från bl.a. föreningar och kommuner kan vara ett effektivt
sätt att förbereda för och verkställa införandet av ett utvidgat
förvaltningsområde. Uppsala kommun tillstyrker att en styrgrupp under
den ansvariga myndigheten inrättas och att styrgruppen får i uppdrag att
samordna genomförandet. Barnombudsmannen är positiv till att en styr-
eller arbetsgrupp för att underlätta utvidgning tillsätts. Vägverket anser
att en gemensam tolk- och översättningsfunktion skulle underlätta
möjligheterna att klara ärendehanteringen på samiska. En gemensam
webbplats och gemensamt informationsmaterial skulle vara ett bra stöd
både för Vägverket och för enskilda. Skogsstyrelsen skriver att det bör
finnas utrymme för samordning mellan olika myndigheter. Länsstyrelsen
bör se till att det finns tillgång till tolk- och översättningshjälp inom varje
län i den utsträckning som myndigheterna behöver. Kostnaderna för de
offentliga myndigheternas gemensamma tolk- och översättningsservice
skulle t.ex. kunna täckas via statsbidrag. Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering anser det vara möjligt att samordna i högre grad än
utredaren föreslår och förordar att möjligheten för berörda myndigheter
att införa ett gemensamt system för översättning och tolkning undersöks.
Prop. 2008/09:158
84
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att
utvidgningen av förvaltningsområdena bör samordnas och underlättas
genom att en styrgrupp tillsätts inom respektive förvaltningsområde
under ledning av den myndighet som ska ha uppföljningsansvar (se
avsnitt 11.3.7).
Erfarenheterna från Norrbotten talar för att samordning mellan
kommunerna har varit positivt för genomförandet. För att
måluppfyllelsen och effektiviteten i reformarbetet ska höjas bör de
tillkommande kommunerna erbjudas organiserat bistånd med
samordningen.
Samordning av arbetet kan ske på många olika områden. Några
områden där gemensamma koordinerade åtgärder kan vara lämpliga i ett
initialt läge är t.ex. uppbyggnad av nätverk för att effektivisera arbetet,
utarbetande av metoder för att kartlägga behov i kommunerna,
framtagande av gemensamt informationsmaterial och mallar som kan
anpassas till lokala behov, sprida kunskap till kommuner och andra
intressenter, identifiera vilka översättningar som behöver göras,
undersöka behovet av en gemensam tolk- och översättningsfunktion för
regionen samt kompetenshöjande insatser.
Mot bakgrund av detta bedömer regeringen att Länsstyrelsen i
Stockholms län och Sametinget bör ges i uppdrag att i samråd med
berörda kommuner utse en styrgrupp som kan samordna genomförandet.
Regeringen bedömer att ett frivilligt samordnat genomförande blir mer
kostnadseffektivt och leder till att förverkligandet av de internationella
minoritetsåtagandena går snabbare. Erfarenheter och sakkunskap från
nuvarande förvaltningsområden bör också tas tillvara i sammanhanget.
11.3.8
Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos
myndigheter
Inom förvaltningsområde
Regeringens förslag: Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli
respektive samiska vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en
förvaltningsmyndighet vars geografiska verksamhetsområde helt eller
delvis sammanfaller med minoritetsspråkets förvaltningsområde. Detta
gäller i ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part,
om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.
Om den enskilde använder finska, meänkieli eller samiska i ett sådant
ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samma språk.
Enskilda som saknar juridiskt biträde har dessutom rätt att på begäran få
en skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering i ärenden på
finska, meänkieli respektive samiska.
Myndigheten ska, såsom tidigare, även i övrigt sträva efter att bemöta
de enskilda på dessa språk.
Prop. 2008/09:158
85
Utredningens förslag: Ett utvidgat förvaltningsområde föreslås för
rätten att använda finska, meänkieli respektive samiska i muntliga och
skriftliga kontakter med förvaltningsmyndigheter i ärenden som avser
myndighetsutövning i förhållande till den enskilde. Dessutom föreslås att
ett skriftligt beslut i ett sådant ärende ska innehålla en upplysning om att
beslutet kan översättas muntligen till minoritetsspråket av myndigheten
på begäran av den enskilde.
Remissinstanserna kommenterar inte förslaget närmare annat än att
Sametinget, Svenska samernas riksförbund och Samiska språknämnden
anser att förslaget även borde innefatta rätt till skriftligt svar från
myndigheter på samiska.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag, dock föreslås rätt till skriftlig översättning endast för finska och
samiska och inte för meänkieli. Något krav på att den enskilde ska vara
part eller ställföreträdare för part föreslås inte.
Remissinstanser: Flera remissinstanser, bl.a. Samisk språknämnd,
Sverigefinska riksförbundet och Svenska Tornedalingarnas Riksförbund
tillstyrker förslaget att ta bort kravet på myndighetsutövning eftersom
bestämmelsen upplevt som svår att tillämpa. Länsstyrelsen i Stockholms
län och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering är positiva till att
rättigheten att kommunicera med myndigheter på minoritetsspråket
utvidgas. Förslaget rörande rätt till skriftlig översättning tillstyrks av bl.a.
Sametinget, Institutet för språk- och folkminnen, Samisk språknämnd
samt Gällivare, Haparanda och Kiruna kommuner eftersom förslaget
bedöms stärka rättsäkerheten för den enskilde. Försäkringskassan vill gå
längre än förslaget och anser att enskilda alltid ska ha rätt att få beslut
översatta till dessa minoritetsspråk och att översättningen inte ska
begränsas till endast beslut och beslutsmotivering; även bakgrund och
omprövnings- och överklagandehänvisning bör översättas. En del
remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Norrbottens län, anför vidare att en
skriftlig översättning av beslut till minoritetsspråk kan komma att
medföra en inte obetydlig kostnad för det enskilda förvaltningsärendet.
Sverigefinska riksförbundet anser att förslaget om rätt att få domar och
beslut översätta till minoritetsspråk kan genomförs inom nuvarande
förvaltningsområde för att få fram erfarenheter av behovet av detta.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande bestämmelser har
enskilda rätt att använda finska, meänkieli och samiska vid muntliga och
skriftliga kontakter med statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheter inom förvaltningsområdena. Denna rätt
kommer även i fortsättningen att finnas enligt den nya lagen om
nationella minoriteter och minoritetsspråk. Bestämmelsens
tillämpningsområde utvidgas nu till ett antal nya kommuner. Dessa
myndigheter ska också kunna ge muntliga svar på samma språk.
Myndigheterna ska även i övrigt sträva efter att bemöta den enskilde på
respektive språk.
I nuvarande minoritetsspråkslagar anges att en enskild har rätt att
använda minoritetsspråket i sina muntliga och skriftliga kontakter med en
förvaltningsmyndighet i ärenden som avser myndighetsutövning i
förhållande till honom eller henne, om ärendet har anknytning till
förvaltningsområdet. Regeringen konstaterar att begränsningen till
Prop. 2008/09:158
86
ärenden som avser myndighetsutövning i förhållande till den enskilde har
försvårat tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna. Enskilda har
haft svårigheter att avgöra om deras ärende har innefattat
myndighetsutövning och om de därmed haft rätt att använda sitt
minoritetsspråk. Denna gränsdragning har sannolikt skapat bekymmer
även för handläggare som haft att tillämpa regelverket.
Det finns därför anledning att förändra denna bestämmelse i samband
med den reform som nu görs. I syfte att förenkla hanteringen av
minoritetsspråkslagstiftningen och för att uppmuntra enskilda att faktiskt
använda sig av minoritetsspråket i offentliga sammanhang, bör
begränsningen rörande myndighetsutövning för statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheter tas bort. Regeringen anser dock att det, i likhet
med vad som gäller för rätten att använda finska, meänkieli och samiska
hos domstol, bör krävas att den enskilde är part eller ställföreträdare för
part i ärendet. Myndigheten bör också fortsättningsvis vara skyldig att
även i övrigt sträva efter att bemöta de enskilda på dessa språk.
Det är mycket viktigt att myndighetspersonal som kommer i kontakt
med nationella minoriteter förstår vad som är syftet med att erbjuda
samhällsservice på minoritetsspråken. Ett positivt bemötande från
myndighetshåll kan förväntas leda till att enskilda i högre grad kommer
utnyttja sina rättigheter.
I dag har en enskild person rätt att på begäran få en muntlig
översättning till minoritetsspråket av ett beslut av en
förvaltningsmyndighet. Därutöver har den som är part eller
ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende hos en domstol rätt att få
de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till
minoritetsspråket. Regeringen anser att rättsäkerhetsaspekter talar för att
krav på skriftlighet ska införas. Om en muntlig översättning som lämnats
till en enskild visar sig vara felaktig på något sätt och detta föranleder
skada för den enskilde, är det mycket svårt att visa att myndigheten
begått ett fel. Det kan t.ex. röra sig om en felaktig underrättelse om hur
man överklagar eller att skälen för utgången i ett mål översatts felaktigt.
Regeringen anser därför att det finns behov av att införa en rätt till
skriftlig översättning i kontakter med förvaltningsmyndigheter i enlighet
med promemorians förslag. Regeringen anser, i likhet med Lagrådet, att
det är rimligt att rätten till skriftlig översättning inbegriper även beslut
som myndigheter fattar under ett ärendes handläggning. Den föreslagna
lagtexten är utformad på så sätt att alla beslut omfattas, inte bara
myndigheters slutliga beslut. Regeringen bedömer därför inte att det
finns behov av att förtydliga lagtexten i detta avseende.
Regeringen anser att rätten till skriftlig översättning behöver begränsas
till viss del, eftersom kostnaden för sådana översättningar annars riskerar
att bli hög, såsom Länsstyrelsen i Norrbottens län anför. Regeringen
bedömer att det är rimligt att den enskilde ska kunna få ett beslut översatt
till finska, meänkieli respektive samiska i de fall den enskilde saknar
juridiskt biträde. Detta avser i första hand själva beslutet och
beslutsmotivering. Att införa en rätt att få allt eller stora delar av det
material som hör till ett ärende översatt, och särskilt om det måste ske via
en auktoriserad översättare, skulle enligt regeringens mening bli alltför
kostnadskrävande. Om det finns personal med kunskaper i språket
tillgänglig som kan lämna skriftlig översättning av materialet kan sådan
givetvis lämnas.
Prop. 2008/09:158
87
Regeringen ser inte några skäl att göra skillnad mellan de tre
minoritetsspråken inom förvaltningsområdena. Rätten till skriftlig
översättning bör därför även omfatta meänkieli. Enskilda parter som
saknar juridiskt biträde får därmed rätt att på begäran få skriftlig
översättning av beslut i ärenden på finska, meänkieli respektive samiska.
Utanför förvaltningsområde
Regeringens förslag: Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att
använda finska, meänkieli respektive samiska vid muntliga och skriftliga
kontakter i förvaltningsmyndigheters ärenden i vilka den enskilde är part
eller ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som
behärskar minoritetsspråket.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Något krav på att den enskilde ska vara part eller ställföreträdare
för part föreslås emellertid inte.
Remissinstanserna: Sameskolstyrelsen anser att formuleringen ”under
förutsättning att det finns behörig personal som behärskar språket”
begränsar de reella möjligheterna att få kommunicera på det samiska
språket. Sametinget anser att intentionen är vällovlig och positiv, men
mot bakgrund av tidigare erfarenheter kan man fråga sig om detta är en
tillräckligt stark signal från lagstiftaren. Förbehållet om att rätten att
använda språket ska inskränkas till fall där det finns behörig personal
som behärskar språket kan göra denna rätt helt meningslös.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering ställer sig tveksam till att
rätten att använda minoritetsspråket ska vara avhängigt tillgång till
personal kunnig i minoritetsspråket. Institutet för språk och folkminnen
befarar att det finns en risk för godtycke eftersom det ofta kan finnas
språkkunnig personal att tillgå men att organisationen inte utnyttjar dessa
kunskaper. Det bör enligt institutet övervägas om myndigheter med
viktiga servicefunktioner borde åläggas att upprätta planer för
minoritetsspråkskompetens och minoritetsspråkstillgänglighet. Sveriges
Kommuner och Landsting har inga invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att det finns behov
av att förbättra möjligheterna att använda finska, meänkieli och samiska
även utanför respektive förvaltningsområde.
Regeringen anser att den enskilde bör ha rätt att använda finska,
meänkieli respektive samiska i ärenden i vilka den enskilde är part eller
ställföreträdare för part även utanför förvaltningsområdena, under
förutsättning att ärendet kan handläggas av personal som behärskar
språket. Detta är en nyhet i förhållande till gällande ordning. En
begränsning till ärenden där den enskilde som vill använda denna rätt är
part eller ställföreträdare för part bör dock göras för att bestämmelsen
inte ska bli alltför omfattande.
Förslaget innebär att befintliga språkliga resurser på myndigheterna
kan nyttjas av dem utanför förvaltningsområdet som vill använda
minoritetsspråket i sina kontakter med förvaltningsmyndigheter i ärenden
där den enskilde är part eller ställföreträdare för part. I dag nyttjas inte
alltid dessa resurser fullt ut, såsom Institutet för språk och folkminnen
påpekat. Regeringen anser att det finns behov av att kartlägga befintlig
personals språkkunskaper för att möjliggöra användandet av finska,
meänkieli och samiska i större utsträckning. Ytterst handlar det om
statliga och kommunala förvaltningsmyndigheters vilja att bistå enskilda
medborgare.
Prop. 2008/09:158
88
Regeringen bedömer att bestämmelsen, för att bli effektiv, behöver
kombineras med en skyldighet för förvaltningsmyndigheterna att verka
för att det finns sådan personal (se avsnittet om skyldigheter att verka för
rekrytering av språkkunnig personal nedan).
Vissa statliga myndigheter
Regeringens förslag: Enskilda har alltid rätt att använda finska och
samiska vid sina skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän.
Detsamma gäller vid enskildas skriftliga kontakter med Justitiekanslern,
Försäkringskassan, Skatteverket, och Diskrimineringsombudsmannen i
ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Något krav på att den enskilde ska vara part eller ställföreträdare
för part föreslås emellertid inte.
Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern
har inte något att erinra mot förslaget. Försäkringskassan tillstyrker
förslaget och anför att myndigheten redan har påbörjat ett arbete med att
göra myndighetens beslut och skriftlig information tillgänglig på finska,
meänkieli och samiska. Skatteverket konstaterar att de flesta personliga
kontakter inleds via telefon eller personligt besök och föreslår vidare att
den föreslagna myndigheten med uppföljningsansvar ges i uppdrag att
tillhandahålla översättningstjänster. Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering tillstyrker förslaget men invänder mot det begränsade
antal myndigheter som föreslås i promemorian. Statens skolverk, Finskt
språk- och kulturcentrum vid Mälardalens högskola, Sametinget,
Sameskolstyrelsen och Haparanda kommun tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Den enskilde ska enligt regeringens
mening alltid ha rätt att kontakta Riksdagens ombudsmän skriftligen på
finska respektive samiska. Detsamma ska gälla vid skriftliga kontakter
med Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket och
Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den enskilde är part
eller ställföreträdare för part.
När det gäller Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och
Diskrimineringsombudsmannen hanterar dessa myndigheter frågor av så
stor vikt för enskildas rättigheter och rättsäkerhet att det finns anledning
att utsträcka rätten att få använda finska respektive samiska till skriftliga
kontakter med dessa myndigheter. När det gäller Försäkringskassan och
Skatteverket hanterar dessa myndigheter redan i dag ärenden på finska
respektive samiska inom förvaltningsområdena. Även här bör dock en
begränsning till sådana ärenden där den enskilde är part eller
ställföreträdare för part göras (se avsnittet ovan). Någon sådan
begränsning bör dock inte gälla avseende Riksdagens ombudsmän
eftersom enskilda sällan är att beteckna som parter i ärenden hos
myndigheten.
Prop. 2008/09:158
89
Att kunna ta kontakt med dessa myndigheter skriftligen på dessa språk
även utanför förvaltningsområdena innebär en förstärkning av nuvarande
rätt.
Skyldighet att verka för rekrytering av språkkunnig personal
Regeringens förslag: Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det
finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive
samiska där detta behövs i enskildas kontakter med myndigheten.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Kommuner föreslås verka för att det finns tillgång till personal med
språkkunskaper om kommunmedlemmar väntas begära att få använda
finska, meänkieli eller samiska.
Remissinstanserna: Sameskolstyrelsen anför att förslaget om
åläggandet om att verka för att språkkunnig personal rekryteras där man
kan vänta sig att det behövs är bra, men det bör det vara ett åläggande att
anställa sådan personal. Institutet för språk och folkminnen befarar att
statliga myndigheter, kommuner och landsting kommer att tillämpa dessa
rekommendationer mycket olika och det kan föreligga fara för godtycke
och en risk att de goda intentionerna i förslaget inte leder till förbättringar
i praktiken. Haparanda kommun tillstyrker förslaget att myndigheterna
ska verka för att rekrytera språkkunnig personal. Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering anser att frågan om på vilket sätt det går att ålägga
kommunala myndigheter och landsting att skapa reella förutsättningar för
den som vill kommunicera på sitt minoritetsspråk bör belysas ytterligare.
Upplands Väsby kommun avstyrker förslaget och anser att det räcker med
förvaltningslagens nuvarande bestämmelser om att använda tolk.
Skälen för regeringens förslag: På sikt bör antalet anställda som
behärskar finska, meänkieli respektive samiska kunna utökas i takt med
att nyrekryteringar sker. Därmed ökas enskildas möjligheter att kunna
använda minoritetsspråket i kontakter med myndigheter.
Statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter bör, enligt
regeringens mening, därför åläggas att verka för att personal med
kunskaper i dessa språk rekryteras där detta behövs i enskildas kontakter
med myndigheten.
Begränsning av service
Regeringens förslag: Förvaltningsmyndigheter får även fortsättningsvis
bestämma särskilda tider och särskild plats för att ta emot besök av
enskilda personer som talar finska, meänkieli respektive samiska, samt
ha särskilda telefontider.
Utredningens och promemorians förslag överensstämmer i
huvudsak med regeringens.
Prop. 2008/09:158
90
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat
förslaget.
Försäkringskassan har anfört att förslaget att
förvaltningsmyndigheterna själva får bestämma särskilda tider och
platser för besök och samtal är en förutsättning för Försäkringskassans
dimensionering och organisering av service på minoritetsspråken.
Skälen för regeringens förslag: Möjligheten för statliga och
kommunala förvaltningsmyndigheter att bestämma särskilda tider och
särskild plats för att ta emot besök av dem som talar finska, meänkieli
respektive samiska och särskilda tider för deras telefonsamtal med
myndigheten finns redan i nuvarande minoritetsspråkslagstiftning. Den
möjligheten bör överföras till den nya lagen. Om myndigheterna väljer
att begränsa servicen på minoritetsspråk till vissa tider och platser bör det
tydligt anges i olika informationskanaler.
Ändring i förvaltningslagen
Regeringens bedömning: Det saknas skäl att i förvaltningslagen
(1986:223) införa en hänvisning till reglerna om enskildas rätt att
använda minoritetsspråk och få översättning till detta språk i lagen om
nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås att det i
förvaltningslagen (1986:223) ska införas en hänvisning till regler om
enskildas rätt att använda minoritetsspråk och få översättning till detta
språk i lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker
förslaget och anför att tillägget i förvaltningslagen visar på att
minoritetspolitiken inte enbart är en fråga för Norrbottens län. Jokkmokks
kommun tillstyrker en ändring av förvaltningslagen.
Skälen för regeringens bedömning: Förvaltningslagen (1986:223)
innehåller allmänna regler om hur bl.a. förvaltningsmyndigheter ska
handlägga ärenden och sköta kontakter med allmänheten. Om en annan
lag eller förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från
förvaltningslagen, gäller den bestämmelsen. På olika områden finns det
en stor mängd sådana avvikande bestämmelser i andra författningar. Det
finns inte någon uppräkning av dessa bestämmelser i förvaltningslagen.
Någon sådan uppräkning kan av praktiska skäl inte heller införas. Det
bör därför inte i förvaltningslagen tas in någon upplysning om att det
finns avvikande bestämmelser i lagen om nationella minoriteter och
minoritetsspråk.
11.3.9
Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos
domstolar
Prop. 2008/09:158
91
Domstolar som berörs
Regeringens förslag: Den som är part eller ställföreträdare för part i ett
mål eller ett ärende hos en länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol,
miljödomstol eller sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis
sammanfaller med kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala
och Övertorneå har även fortsättningsvis rätt att använda finska eller
meänkieli under målets eller ärendets handläggning, om målet eller
ärendet har anknytning till någon av dessa kommuner. Detsamma gäller
samiska hos en sådan domstol med en domkrets som helt eller delvis
sammanfaller med kommunerna Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk eller
Kiruna, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa
kommuner.
Rätten att använda finska, meänkieli respektive samiska omfattar också
de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i
första stycket överklagas.
Utredningens förslag: Nu gällande rätt att använda finska respektive
samiska i domstol föreslås gälla i ytterligare ett antal kommuner i
Stockholms- och Mälardalsregionen samt i det sydsamiska området.
Remissinstanserna: Ett antal domstolar, bl.a. Hovrätten för Nedre
Norrland, är tveksamma till förslaget att utöka rätten att få använda
finska och samiska till ytterligare domstolar eftersom man dels befarar
ökade kostnader för tolkning och översättning, dels bedömer att det
kanske inte finns parter, ombud eller tolkar som behärskar sydsamiska i
tillräcklig grad. Hovrätten för Övre Norrland anför att den enda
konsekventa inställningen är att rätten att använda finska, meänkieli och
samiska ska gälla generellt i hela landet och i samtliga domstolar.
Kammarrätten i Sundsvall har inga invändningar mot förslaget men
framhåller att det kan komma att innebära ökade kostnader för tolkning
och översättning och att utvecklingen med avseende på de ekonomiska
konsekvenserna bör följas upp. Skellefteå tingsrätt ifrågasätter
lämpligheten av en bristande kongruens mellan domkretsar som
inkluderas i det utvidgade förvaltningsområdet och de kommuner som
ligger inom samma geografiska område. Högsta Domstolen har inga
invändningar mot förslaget men anför att det bör framgå tydligare att
rätten att använda angivna minoritetsspråk endast torde avse den ordinära
processen. Vidar anser Högsta domstolen att en principiell fråga som bör
regleras tydligare är om rätten att använda minoritetsspråk vid
överklagande även avser material i underinstansen. Även Svea hovrätt
anser att det bör framgå tydligt av lagstiftningen att rätten att använda ett
minoritetsspråk inte omfattar den extraordinära processen.
Regeringsrätten, Mora tingsrätt och Länsrätten i Dalarnas län bedömer
att de inte kommer att påverkas i någon större utsträckning. Eskilstuna
tingsrätt och Nyköpings tingsrätt tillstyrker förslaget.
Promemorians förslag: Rätt att använda finska, meänkieli eller
samiska i domstol föreslås i mål eller ärenden som har anknytning till
förvaltningsområdet i dess utvidgade omfattning, nämligen så vitt avser
samiska även i Storumans och Strömsunds kommuner. I promemorian
föreslås även att lagen ska vara tillämplig även i Arbetsdomstolen och
Marknadsdomstolen.
Prop. 2008/09:158
92
Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland anser att tiden ännu
inte är mogen för att utvidga rätten att använda sydsamiska vid domstol.
Haparanda tingsrätt anför att behovet av tolkar sannolikt kommer att
öka med den nya lagstiftningen. Vidare anser tingsrätten att begreppet
part inte är tillräckligt tydligt och måste tydliggöras och tillskrivas en vid
tolkning. Luleå tingsrätt har inget att erinra mot förslaget. Södertörns
tingsrätt anför att det inte görs något övervägande i promemorian om det
vore möjligt och lämpligt att inarbeta den i 9 § tredje stycket föreslagna
bestämmelsen om parters rätt i vissa fall till översättning av domslut i
rättegångsbalken, t.ex. i 33 kap. 9 §. Kammarrätten i Sundsvall anför att
det kan ifrågasättas om inte också hyres- och arrendenämnder och
patentbesvärsnämnden bör ingå i uppräkning av domstolar som
omfattas. Det bör enligt kammarrätten framgå av lagtexten att med
samiska avses nord-, lule- och sydsamiska och det bör också framgå att
bestämmelsen inte omfattar s.k. extraordinära rättsmedel.
Justitiekanslern och Domstolsverket har inget att erinra mot förslaget.
Sverigefinländarnas delegation anser inte att förslaget bör prioriteras i
nuvarande skede. Sverigefinska riksförbundet anser att förslaget knappast
har någon väsentlig betydelse för språkens bevarande och utveckling och
att reglerna om användning av tolk och översättningar i
förvaltningslagen, rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen ger
sverigefinnar tillräckligt stöd för rättsäkerhet vid domstolar.
Skälen för regeringens förslag: För att stärka skyddet för samiska,
finska och meänkieli och för att uppfylla kraven i
minoritetsspråkskonventionen anser regeringen att den rätt att använda
finska, meänkieli respektive samiska som i dag finns i vissa domstolar
bör bestå. Denna rätt bör gälla oberoende av kunskaper i svenska. En
sådan lagfäst rätt kan förväntas leda till att de aktuella språken får en
starkare ställning.
Reglerna om rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska i
domstol ska även fortsättningsvis gälla för länsrätt, tingsrätt och vissa
specialdomstolar med domkretsar, som till någon del sammanfaller med
kommunerna i de nuvarande förvaltningsområdena. Den enskildes rätt att
använda finska, meänkieli respektive samiska bör därför omfatta ett mål
eller ärende som har anknytning till någon av dessa kommuner. Även
fortsättningsvis bör denna rätt omfatta part eller ställföreträdare för part
och således inte t.ex. vittnen. Med anknytning avses här t.ex. att parten är
bosatt eller vistas i en kommun i de nuvarande förvaltningsområdena
eller att ett mål rör en fastighet belägen i en sådan kommun. Rätten ska
även omfatta de domstolar dit ett beslut eller en dom av en sådan länsrätt,
tingsrätt och specialdomstol överklagas.
Liksom enligt nuvarande ordning bör rätten att använda
minoritetsspråk inte omfatta extraordinära rättsmedel, dvs. ansökningar
om resning, återställande av försutten tid och klagan över domvilla (se 1
och 8 §§ i minoritetsspråkslagarna och prop. 1989/99:143 s. 81 och 85 f).
Extraordinära rättsmedel prövas alltid av en överrätt som första instans. I
förhållande till remitterade förslag och nuvarande reglering i
minoritetsspråkslagarna (1 och 8 §§) framgår det av regeringens nu
föreslagna utformning av lagtexten tydligare att rätten att använda
minoritetsspråk aldrig gäller i sådana mål och ärenden.
Prop. 2008/09:158
93
Mot bakgrund av de synpunkter som har inkommit från
remissinstanserna är regeringen i nuläget inte beredd att utvidga
möjligheten att använda finska respektive samiska till ytterligare
domstolar. Förslaget om att utvidga möjligheten att använda
minoritetsspråket i domstolar till ett större område bedöms av flera
remissinstanser medföra praktiska svårigheter och risk för
kostnadsökningar. Erfarenheterna visar även att den möjlighet som nu
finns i de nuvarande förvaltningsområdena nyttjats i begränsad
utsträckning. Regeringen bedömer att det är mer angeläget att i det här
skedet stärka de finska och samiska språken inom andra områden i
samhället än inom domstolsväsendet. Rätt att få använda finska
respektive samiska i domstolar i de nya kommuner som föreslås ingå i
förvaltningsområdena införs därmed inte.
Den rätt som i dag finns när målet eller ärendet har anknytning till
kommunerna Arjeplog, Gällivare, Haparanda, Jokkmokk, Kiruna, Pajala
och Övertorneå bör därför oförändrad överföras till den nya lagen.
Minoritetsspråkets användning i domstolarna
Regeringens förslag: Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska
i mål eller ärenden hos domstolar omfattar även fortsättningsvis rätt att
ge in handlingar och skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de
handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till detta
språk och rätt att vid muntlig förhandling inför domstolen tala detta
språk. Domstolen ska översätta handlingar och skriftlig bevisning till
svenska, om det inte är uppenbart onödigt.
Även i övrigt ska domstolen sträva efter att använda minoritetsspråket i
sina kontakter med parten eller dennes ställföreträdare.
Den som vill använda finska, meänkieli eller samiska under ett måls
eller ett ärendes handläggning i domstol ska begära detta i samband med
att målet eller ärendet inleds eller första gången parten ska yttra sig i
målet eller ärendet. Om en begäran om att använda minoritetsspråk
framställs senare får den avslås. En sådan begäran får även avslås om det
är uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.
Utredningen och promemorians förslag överensstämmer i huvudsak
med regeringens. I promemorian föreslås att en begäran att använda
minoritetsspråket ska avslås om den framställs senare än i samband med
att målet eller ärendet inleds eller första gången parten ska yttra sig i
målet eller ärendet.
Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär även
fortsättningsvis att den enskilde, oavsett om han eller hon behärskar
svenska, får rätt att i stället för svenska tala finska, meänkieli respektive
samiska vid muntlig förhandling inför domstolen. Förslaget innebär inte
någon rätt att få det som i övrigt sägs under förhandlingen översatt till
finska, meänkieli eller samiska.
Den enskilde bör även ha rätt att ge in skriftliga inlagor och presentera
skriftlig bevisning på dessa språk. Ingivna handlingar och skiftlig
bevisning bör översättas till svenska om det inte är uppenbart onödigt.
Domstolar bör även i övrigt sträva efter att bemöta part som talar finska,
meänkieli eller samiska på respektive språk. Rätten att använda samiska
hos domstol innebär att den enskilde har rätt att använda den varietet som
han eller hon begär.
Prop. 2008/09:158
94
En begäran att tala finska, meänkieli respektive samiska bör kunna
avslås om den kommer in efter det att ett ärende eller ett mål har inletts
eller om det är uppenbart att den har ett otillbörligt syfte. Regeringen ser
dock inget behov av att införa en sådan tvingande regel om avslag som
föreslås i promemorian.
Begäran om att få använda dessa språk bör även fortsättningsvis ske i
samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten ska
yttra sig i målet eller ärendet.
Skriftlig översättning till minoritetsspråk
Regeringens förslag: I alla mål och ärenden som omfattas av rätten att
använda finska, meänkieli eller samiska har en part eller ställföreträdare
för part som saknar juridiskt biträde rätt att på begäran få domstolens
domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering skriftligen
översatta till detta språk. En begäran om att få en översättning ska
framställas inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats, om
en sådan begäran inte har framställts tidigare under handläggningen av
målet eller ärendet. Om en begäran om att få en översättning framställs
senare får den avslås. En sådan begäran får även avslås om det är
uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.
Promemorians förslag innebär en rätt till översättning även i mål och
ärenden utan samband med förvaltningsområdet. I promemorians förslag
används termen lagfaret biträde och rätten till översättning begränsas till
finska och samiska. I promemorian föreslås ingen möjlighet att avslå en
sent framställd begäran om översättning.
Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland anför att den
generella rätten att få vissa handlingar skriftligen översatta stärker såväl
rättsäkerheten som minoritetsspråkens ställning och till följd av att
nämnda regel föreslås bli generell bör lagens tillämpningsområde
utvidgas till att omfatta samtliga domstolar. Dessutom finns skäl att
överväga om rätten att få handlingar muntligen översatta kan tas bort.
Vidare anser hovrätten att tidsfristen eventuellt bör utsträckas till två
veckor med hänsyn till risken för försenad postgång och att det i många
fall är fråga om personer som inte förstår svenska. Länsstyrelsen i
Västmanlands län påpekar att nuvarande språklagar föreskriver att en
begäran om att få använda samiska, finska eller meänkieli får avslås om
den framställs senare än i samband med att ärendet inleds i domstol m.m.
Länsstyrelsen kan inte se några bärande skäl för att rättens avslag ska
vara obligatoriskt enligt promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: I dag har en enskild person rätt att på
begäran få en muntlig översättning till minoritetsspråket av ett beslut av
en förvaltningsmyndighet. I avsnitt 11.3.8 föreslås en rätt till skriftlig
översättning av beslut och beslutsmotivering för enskilda som saknar
juridiskt biträde. Regeringen anser att rätt till skriftlig översättning bör
införas även i domstolarna. Motiven för detta har beskrivits närmare
ovan under avsnitt 11.3.8.
Prop. 2008/09:158
95
För att rätten till skriftlig översättning ska finnas hos myndigheter
föreslås att ärendet ska ha anknytning till ett förvaltningsområde. En
motsvarande begränsning till mål och ärenden som har anknytning till i
lagen föreslagna kommuner är lämplig även när det gäller rätt till
skriftlig översättning hos domstolar. Regeringen ser dock inte skäl att,
såsom Hovrätten för Övre Norrland har föreslagit, göra regeln generellt
tillämplig hos domstolar. I stället bör en rätt till skriftlig översättning
begränsas till domstolar som omfattas av rätten att använda
minoritetsspråk, dvs. domstolar som har en domkrets som helt eller
delvis sammanfaller med någon av föreslagna kommuner. Rätten till
skriftlig översättning föreslås således gälla i alla mål och ärenden hos
länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol och sjörättsdomstol
med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med i lagen
föreslagna kommuner, om målet eller ärendet har anknytning till någon
av dessa kommuner, samt de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett
sådant mål eller ärende överklagas. Regeringen anser, i likhet med
Lagrådet, att det är rimligt att rätten till skriftlig översättning inbegriper
även beslut som domstolar fattar under ett ärendes eller ett måls
handläggning. Den föreslagna lagtexten är utformad på så sätt att alla
beslut omfattas, inte bara domstolars slutliga beslut. Regeringen bedömer
därför inte att det finns behov av att förtydliga lagtexten i detta avseende.
Regeringen ser inte skäl att i detta sammanhang göra skillnad mellan
finska, meänkieli eller samiska vid användning i domstol. Rätten bör
avse mål och ärenden i vilka parten eller ställföreträdaren för denne
saknar juridiskt biträde. Om en part har ett juridiskt biträde bör denne
kunna förklara vad domen eller beslutet närmare innebär.
Regeringen anser att det finns anledning att tidsmässigt begränsa
möjligheten att begära en översättning till minoritetsspråket. Hovrätten
för Övre Norrland har anfört att tidsfristen eventuellt bör utsträckas till
två veckor med hänsyn till risken för försenad postgång och att det i
många fall är frågan om personer som inte förstår svenska. Med
beaktande av att tiden för översättningsarbete löper parallellt med
tidsfristen för överklagande finner regeringen att det inte är lämpligt att
utsträcka tiden inom vilken en begäran om översättning ska framställas.
Det ligger i den enskildes intresse att hinna ta ställning till om denne ska
överklaga innan tidsfristen för överklagande löper ut. En begäran att få
en översättning bör därför framställas inom en vecka från det domen eller
beslutet meddelats. En begäran om översättning av en dom eller ett
beslut kan självfallet även framställas i ett tidigare skede av målets eller
ärendets handläggning. Som Lagrådet har föreslagit bör en erinran om
detta tas in i lagtexten.
Regeringen ser dock inget behov av att införa en sådan tvingande regel
om avslag som föreslås i promemorian.
Tolk
Prop. 2008/09:158
96
Regeringens förslag: Om en part eller ställföreträdare för part har rätt att
använda finska, meänkieli eller samiska i rättegång, ska även
fortsättningsvis tolk anlitas i enlighet med bestämmelserna i 5 kap.
6‒8
§§ och 33 kap. 9
§ rättegångsbalken och 50‒52 §§
förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Utredningen och promemorians förslag överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Innehållet i nuvarande bestämmelser
om rätt att få använda finska, meänkieli eller samiska samt användning
av tolk bör överföras till den nya lagen om nationella minoriteter och
minoritetsspråk. Avsikten med bestämmelsen är att reglera när det finns
en skyldighet att anlita tolk.
11.3.10
Förskoleverksamhet
Regeringens förslag: Rätt till plats i förskoleverksamhet där hela eller
delar av verksamheten bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska
ska även fortsättningsvis finnas, och för finska och samiska också inom
de utvidgade förvaltningsområdena för dessa språk.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Frågan om att utvidga rätten till förskoleverksamhet på
minoritetsspråk till att omfatta hela landet och samtliga nationella
minoriteter bör dock utredas.
Remissinstanserna: Statens skolverk anser att förslaget att anordna
förskoleverksamhet helt eller delvis på finska, meänkieli eller samiska
bör utredas ytterligare eftersom det saknas konkreta förslag om hur detta
ska genomföras i praktiken. Barnombudsmannen ser positivt på att
utredningen lyfter fram förslag att förskoleverksamhet helt eller delvis
ska kunna erbjudas på minoritetsspråket. Språk- och folkminnesinstitutet
(numera Institutet för språk och folkminnen) anser att det är bra att
kommunerna i det utvidgade förvaltningsområdet ska erbjuda
förskoleverksamhet och äldreomsorg på minoritetsspråk. Sverigefinska
språknämnden skriver att utbildnings- och skolfrågor är centrala för
minoritetsspråkens överlevnad.
Promemorians förslag: Rätten till förskoleverksamhet helt eller delvis
på samiska och finska bör utvidgas till att gälla i hela landet.
Remissinstanserna: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
tillstyrker förslaget om att rätten till förskoleverksamhet på
minoritetsspråken finska och samiska införs i hela landet. Myndigheten
för skolutveckling stödjer utredarens åsikt att tidiga språkutvecklande
insatser bör prioriteras. Förslaget om utvidgad rätt till
förskoleverksamhet för samiska och finska i hela landet är positivt även
om erbjudandet bör gälla alla minoritetsspråk. Statens skolverk anser att
tidig språkstimulans är synnerligen viktig för barns förmåga att utveckla
sitt modersmål. Det finns inga konkreta förslag till hur verksamheten ska
Prop. 2008/09:158
97
utformas eller i vilken omfattning och till vilken kostnad statsbidrag kan
utgå för verksamheten. Av förslagen kan slutsatsen dras att
förskoleverksamhet där hela verksamheten bedrivs på samiska eller
finska endast kan bli aktuell på orter där det bor så många barn med
finska respektive samiska som modersmål att det är möjligt att bilda en
förskolegrupp, om än liten. Finskt språk- och kulturcentrum vid
Mälardalens högskola betonar att skolundervisning både i och på finska
– tillsammans med stödet till språket hemifrån – är av en avgörande roll
för bevarandet av finska. Institutionen för språkstudier vid Umeå
universitet anför att varje åtgärd för att stärka de nationella
minoritetsspråkens ställning riskerar att bli ett slag i luften om den inte
kombineras med utbildningssatsningar. Sameskolstyrelsen är positiv till
förslaget att rätt till samiska ska gälla i hela landet. Institutet för språk
och folkminnen tillstyrker förslaget. Haparanda kommun delar
promemorians bedömning. Sverigefinska riksförbundet är – med tanke på
den mycket omfattande språkbytesprocessen som pågår bland
sverigefinska barn och ungdomar – besviken på att det i promemorian
inte lämnas förslag till nya lagregler när det gäller skolundervisning.
Riksförbundet anser att utredningens förslag (SOU 2005:40 och 2006:19)
om skolundervisning inte heller var tillräckliga. Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL) avvisar förslaget att den rätt till förskoleverksamhet på
samiska och finska som i dag gäller inom förvaltningsområdet ska
utvidgas till att gälla i hela landet. SKL anser att det är olämpligt att
reglera en skyldighet för kommuner att tillhandahålla verksamhet som
kräver personal med vissa språkkunskaper. En lagstiftning bör inte
förespegla kommuninvånarna rättigheter som kommunen inte på egen
hand har möjlighet att verkställa.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer att det finns
behov av att utöka möjligheterna till plats i förskoleverksamhet som
bedrivs helt eller delvis på finska och samiska. Av resultaten av den
enkätundersökning som Utredningen om finska och sydsamiska språken
genomfört bland samer framgår att förskoleverksamhet och skola är den
offentliga samiskspråkiga service som efterfrågas mest (74 respektive 83
procent har ansett att det bör finnas på hemorten). I den sverigefinska
gruppen uppger 60 procent att förskoleverksamhet på finska borde finnas
i den egna kommunen.
Genom en utvidgning av förvaltningsområdena ges fler samiska och
sverigefinska barn bättre möjligheter att tillägna sig sitt minoritetsspråk,
eftersom utvidgningen innebär att rätten till förskoleverksamhet helt eller
delvis på finska respektive samiska utökas. Med tanke på språkens
fortlevnad utgör förskoleverksamhet ett värdefullt – och på kort sikt – ett
kraftfullt verktyg i revitaliseringsarbetet. Förskoleverksamhet helt eller
delvis på finska respektive samiska är särskilt viktigt i de fall barnen inte
kan få språket fullt ut hemifrån på grund av föräldrarnas bristande
kunskaper i minoritetsspråket. Förskoleverksamhetens roll är särskilt
viktig, eftersom grunden för additiv tvåspråkighet (dvs. inlärning av ett
andra språk som inte sker på bekostnad av det första språket), läggs
under ett barns tidiga barndom och förutsättningarna försämras med
barnets stigande ålder. Att tillägna sig språket senare ger i de allra flesta
fall inte samma effekt eftersom det blir svårare att uppnå motsvarande
språkfärdighet.
Genom att förvaltningsområdena för finska och samiska utvidgas till
ett antal nya kommuner kommer fler barn att ges rätt till
förskoleverksamhet helt eller delvis på finska respektive samiska och
därmed ett medvetet stöd och stimulans för sin språkutveckling. Den
nuvarande rätten till plats i förskoleverksamhet som bedrivs helt eller
delvis på meänkieli inom förvaltningsområdet för meänkieli bör bestå.
Prop. 2008/09:158
98
Regeringen finner inte skäl att i detta skede gå vidare med att utvidga
rätten till plats i förskoleverksamhet som bedrivs helt eller delvis på
minoritetsspråk till hela landet.
11.3.11
Särskilt om hälso- och sjukvård samt äldreomsorg
Regeringens förslag: Rätt till service och omvårdnad inom ramen för
äldreomsorg helt eller delvis på finska, meänkieli respektive samiska ska
även fortsättningsvis finnas inom de utvidgade förvaltningsområdena.
Detsamma ska gälla i kommuner utanför ett förvaltningsområde, om
kommunen har tillgång till personal som är kunnig i finska, meänkieli
eller samiska. Kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal
med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i
omvårdnaden om äldre människor.
Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) införa ett tillägg med innebörden att den som
bedriver hälso- och sjukvård ska verka för att det finns tillgång till
personal med kunskaper i samiska, finska eller meänkieli där detta
behövs i vården.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens så vitt gäller
rätt till service och omvårdnad helt eller delvis på minoritetsspråk inom
förvaltningsområdena inom ramen för äldreomsorgen.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna anser att frågan
om äldreomsorg är viktig och tillstyrker att denna möjlighet ska finnas i
de utvidgade förvaltningsområdena.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag så
vitt gäller rätt till service och omvårdnad inom ramen för äldreomsorg
helt eller delvis på minoritetsspråk inom förvaltningsområdena. I
promemorians föreslås även att om det kan antas att äldre människor har
behov av att använda finska, meänkieli eller samiska i samband med
omvårdnad inom kommunen ska denna sörja för att det finns tillgång till
personal med kunskaper i språket. Vidare föreslås att den som bedriver
hälso- och sjukvård ska verka för att det finns tillgång till personal med
kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i vården.
Remissinstanserna: Socialstyrelsen anser att det är oklart vem som
avses med formuleringen ”Den som bedriver hälso- och sjukvård”. Om
det är vårdgivaren som avses föreslås att formuleringen byts ut mot
”Vårdgivaren”. Länsstyrelsen i Norrbottens län delar bedömningen att
äldreomsorg och sjukvård är områden där möjligheter till kontakter på
minoritetsspråk är särskilt angelägna.
Sameskolstyrelsen anser att det är bra att införa en skyldighet att
rekrytera vårdpersonal med kunskap i minoritetsspråk. Trots att vissa
regler inom området redan ger möjligheter att använda samiska så
behöver det stärkas inom äldreomsorgen och utökas till att även omfatta
hälso- och sjukvård. Haparanda kommun delar bedömningen att inom
äldreomsorgen och sjukvården är det särskilt angeläget att kontakt på
minoritetsspråk är möjlig. Att kommunerna blir skyldiga att sörja för
personal inom äldreomsorg som behärskar minoritetsspråken kan
innebära kostnadsökningar och svårigheter att rekrytera personal.
Jokkmokks kommun tillstyrker förslagen. Kiruna kommun tillstyrker
förslaget att kommunerna ska sörja för att det finns tillgång till personal
med kunskaper i minoritetsspråk i samband med omvårdnad om äldre
människor men anser att åläggandet i praktiken bli mycket svårt att leva
upp till eftersom det kanske inte finns personal att tillgå med en viss
kvalifikation. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) avstyrker
förslaget att kommunen ska sörja för att det finns tillgång till personal
med kunskaper i minoritetsspråk i samband med omvårdnad om äldre
människor. En sådan ändring medför en skyldighet för kommunen att se
till att det i samband med omvårdnad av äldre finns personal med
kunskaper i minoritetsspråk. I fråga om förslaget att den som bedriver
hälso- och sjukvård ska verka för att det finns tillgång till personal med
kunskaper i minoritetsspråken är detta inte en ändring som tvingar till
rekryteringar av visst slag. SKL har inga invändningar mot förslaget till
ändring i hälso- och sjukvårdslagen.
Prop. 2008/09:158
99
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Sametinget och Institutet
för språk och folkminnen stödjer förslagen. Sverigefinländarnas
delegation framför att för sverigefinnarna, som är bosatta i hela landet, är
det av stor vikt att få tillgång till äldreomsorg och sjukvård. Delegationen
delar i princip utredarens bedömning om den snabbt växande efterfrågan
på finskspråkiga äldreomsorg och hälso- och sjukvården, men anser att
förslagen är otillräckliga. Sverigefinska riksförbundet anser att förslagen
inte är tillräckliga. I stället betonas starkt vikten av att den rätt till
äldreomsorg på finska som för närvarande gäller inom
förvaltningsområdet ska utvidgas till det utvidgade förvaltningsområdet
samt att denna rätt ska gälla i hela landet. Svenska tornedalingarnas
riksförbund stödjer förlaget att kommunen ska sörja för att det finns
tillgång till personal med kunskaper i minoritetsspråk i samband med
omvårdnad om äldre människor och anser att samma skyldigheter ska
gälla för hälso- och sjukvården.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Äldre personers sammansatta vård- och omsorgsbehov
Äldre kvinnor och män som har behov av hjälp i det dagliga livet kan få
insatser genom kommunens äldreomsorg. Med stigande ålder behöver
många människor även insatser från hälso- och sjukvården och där utgör
ofta primärvården den första kontakten. I första hand ska vårdbehövande
vända sig till primärvårdens mottagningar och där få den hälso- och
sjukvård de behöver. Det finns dock många äldre personer som har stora
vård- och omsorgsbehov och som av olika skäl har svårt att förflytta sig.
De behöver insatser i sin bostad, i ordinärt eller särskilt boende och har
ofta insatser både från kommunen och från landstinget. Sjukvård i
hemmet, hemsjukvård, innebär att den enskilde får sjukvårdsinsatser
inklusive habilitering och rehabilitering i hemmet. Personer med stora
vård- och omsorgsbehov uppsöker i stor utsträckning akutsjukvården och
många äldre personer finns också i den slutna sjukhusvården.
Prop. 2008/09:158
100
Äldreomsorg för personer som tillhör de nationella minoriteterna
Många äldre som tillhör de nationella minoriteterna har specifika behov
som ställer äldreomsorgen inför högre krav när det gäller t.ex.
språkkunnig personal och kulturell kompetens.
Den som är i behov av vård och omsorg behöver kunna kommunicera
med personalen oberoende av om man har kunskaper i svenska eller inte.
Den som har begränsade kunskaper i svenska blir ofta i alltför hög grad
beroende av barn och släktingar. I det fall den äldre inte lärt sig svenska
eller på grund av sjukdom förlorat det svenska språket uppstår en svår
situation för alla inblandade. När man är gammal och sjuk har den
trygghet som följer av bekanta platser, språk och traditioner extra stor
betydelse. Att kunna bemöta en kvinna eller man i livets slutskede på ett
värdigt sätt kräver mycket av vård- och omsorgspersonalen. Arbetet med
vård och omsorg om äldre personer från de nationella minoriteterna bör
dock inte begränsas till att bli en fråga om tillgång till vård och omsorg
på det egna språket. Situationen för dessa grupper är betydligt mer
komplex och arbetet behöver utgå från den äldres hela livssituation. Det
rör frågor som äldreomsorgen måste uppmärksamma och lösa alltefter
den aktuella situationen i de olika kommunerna.
Från kommunernas sida görs stora insatser för att tillgodose behoven
hos äldre personer med utländsk bakgrund eller dem som tillhör de
nationella minoriteterna. Flera kommuner har ökat eller planerar att öka,
servicen för sina invånare på andra språk och har inrättat särskilda
boenden eller avdelningar för exempelvis finsktalande äldre. År 2006
fanns totalt 34 särskilda boenden med etnisk inriktning i 21 av landets
kommuner.
Det är dock bara 32 procent av de kommuner som uppger sig ha äldre
med särskilda behov på grund av etnisk tillhörighet som säger sig kunna
tillgodose behoven för alla eller en majoritet när det gäller att ha personal
som talar brukarnas språk. Av de berörda kommunerna har 56 procent
inga aktiviteter anpassade till någon etnisk grupp. Sammanlagt 70
kommuner erbjöd under 2006 vård och omsorg på finska. Motsvarande
antal för övriga minoritetsspråk var romani chib (sju kommuner),
meänkieli (sju kommuner), samiska (fyra kommuner) och jiddisch (tre
kommuner).
Hittills har det saknats samlad kunskap om vad äldre personer
tillhörande de nationella minoriteterna anser om den äldreomsorg de får.
Inom ramen för Socialstyrelsens pågående arbete med kontinuerliga
brukarundersökningar inom äldreomsorgen kommer därför särskilda
intervjuer att göras med personer tillhörande de nationella minoriteterna.
Resultatet av dessa intervjuer kommer att avrapporteras till regeringen
under 2009.
Dagens omsorg och vård av äldre – en fråga för båda kommuner och
landsting
Prop. 2008/09:158
101
Landstingen och kommunerna har ansvar för hälso- och sjukvården
enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Kommunerna har enligt
socialtjänstlagen (2001:453) det yttersta ansvaret för att de som vistas i
kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Det gäller bl.a.
insatser inom socialtjänsten för äldre personer. Kommunerna har genom
ett antal reformer under 1990-talet – Ädelreformen 1992,
Handikappreformen 1994 och Psykiatrireformen 1995 – fått ett ansvar
för att ge hälso- och sjukvård i vissa fall till äldre personer och personer
med funktionshinder.
Genom Ädelreformen övertog kommunerna ansvaret för hälso- och
sjukvården (hemsjukvård) till och med sjuksköterskenivå i de särskilda
boendeformerna och i dagverksamhet. Kommunerna gavs även
befogenheter att erbjuda hälso- och sjukvård i den enskildes ordinära
boende (hemsjukvård) och att överta ansvaret för sådan hemsjukvård i
det ordinära boendet efter överenskommelse med landstinget och efter
medgivande av regeringen. Kommunernas ansvar och befogenheter kom
dock inte att omfatta läkarinsatser, som ligger kvar hos landstingen. Ett
syfte med de förändringar av huvudmannaskapet som genomfördes i
samband med reformen var att samla ansvaret för boende, service och
vård för personer med långvariga och sammansatta behov av vård och
omsorg. I cirka hälften av landets kommuner ansvarar kommunen för
hemsjukvården också i ordinärt boende och i resten av landet har
landstinget detta ansvar.
Rätt till äldreomsorg helt eller delvis på finska respektive samiska
utvidgas
Minoritetsspråkslagarna innebär bl.a. att det är en rättighet för enskilda
att få äldreomsorg helt eller delvis på de nämnda språken inom vissa
geografiska områden. Rätten att få äldreomsorg på något av
minoritetsspråken ger inte någon motsvarande rätt inom hälso- och
sjukvården. Det finns inte heller någon motsvarande rättighet att inom ett
visst geografiskt område få äldreomsorg på minoritetsspråken romani
chib och jiddisch.
En utvidgning av förvaltningsområdena för finska och samiska innebär
att fler enskilda får tillgång till äldreomsorg på det egna språket. Rätten
till äldreomsorg helt eller delvis på minoritetsspråket är av stor betydelse
för enskilda som ges denna möjlighet. Från minoritetshåll uppfattas
äldreomsorgsfrågan som mycket viktig eftersom den ger enskilda
möjlighet att få åldras i en miljö som präglas av livskvalitet. Det ger
möjligheter till en äldreomsorg där det finns andra boende som talar och
förstår den äldres språk och personal som kan bemöta den äldre på det
egna minoritetsspråket. Omsorgen kan också innehålla en dimension av
kulturell bekräftelse genom att minoritetens seder och bruk observeras
och ses som ett värdefullt inslag i verksamheten.
Rätt till service och omvårdnad helt eller delvis på finska, meänkieli
respektive samiska inom ramen för äldreomsorg ska även fortsättningsvis
finnas inom de utvidgade förvaltningsområdena. Detsamma ska också
gälla kommuner utanför ett förvaltningsområde, om kommunen har
tillgång till personal som är kunnig i något av dessa språk.
Prop. 2008/09:158
102
Skyldighet att verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper
i finska, meänkieli och samiska bör införas
Inom all hälso- och sjukvård och inom omsorg om äldre inom
socialtjänsten, bör kunskap i finska, meänkieli och samiska finnas för att
det ska finnas förutsättningar att ta hänsyn till de särskilda behov som
personer som tillhör dessa nationella minoriteter kan ha.
I fråga om äldreomsorgen föreslås i promemorian att om det kan antas
att äldre människor har behov av att använda finska, meänkieli eller
samiska i samband med omvårdnad inom kommunen ska denna sörja för
att det finns tillgång till personal med kunskaper i språket. I fråga om
hälso- och sjukvården bedöms dock att en motsvarande skyldighet skulle,
med tanke på vårdorganisationens omfattning och de varierande
vårdformerna, innebära en alltför långtgående skärpning av landstingens
och kommunernas skyldigheter. Vidare framförs att det utanför
förvaltningsområdena kan vara svårt att överblicka vilket behov som
skulle kunna uppkomma att använda minoritetsspråken vid vården. Det
föreslås inte någon regel som tvingar till personalrekryteringar, utan
däremot att det i hälso- och sjukvårdslagen ska föreskrivas att den som
bedriver hälso- och sjukvård ska verka för att det finns tillgång till
personal med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta
behövs i vården.
Flertalet av remissinstanserna har varit positiva till förslagen i
promemorian. Några av remissinstanserna anser att förslaget till ändring i
hälso- och sjukvårdslagen inte är tillräckligt långtgående, eftersom det
endast föreskrivs en skyldighet att verka för tillgång till personal med
kunskaper i samiska, finska eller meänkieli. Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL) avvisar förslaget till ändring i socialtjänstlagen, men har
inga invändningar mot förslaget att i hälso- och sjukvårdslagen
föreskriva en allmän skyldighet för kommuner och landsting att verka för
att det finns behövlig tillgång till personal som talar minoritetsspråk.
SKL och en del av kommunerna för fram att det finns farhågor att en
sådan skyldighet, som föreslogs till ändring i socialtjänstlagen, i
praktiken skulle bli mycket svår att leva upp till eftersom det kanske inte
finns personal att tillgå med en viss kvalifikation.
Det underlag som finns i detta lagstiftningsärende analyserar inte
närmare vilka konsekvenserna skulle bli om det skulle uppställas krav på
att om det kan antas att (äldre) människor har behov av att använda
samiska, finska eller meänkieli i samband med omvårdnad inom
kommunen ska denna sörja för att det finns tillgång till personal med
kunskap i språket. Exempelvis är det oklart hur stora svårigheterna är att
rekrytera personal med kunskaper i nämnda språk. Det är vidare oklart
hur höga kostnaderna blir om det införs bestämmelser som tvingar till
personalrekryteringar av ett visst slag.
Den i promemorian föreslagna ändringen i socialtjänstlagen gäller
äldre människor som har behov av omvårdnad, medan förslaget till
ändring i hälso- och sjukvårdslagen gäller där det behövs i vården, dvs.
Prop. 2008/09:158
103
alla oavsett ålder. Vidare gäller ändringen i hälso- och sjukvårdslagen
enskilt bedriven hälso- och sjukvård, medan förslaget till ändring i
socialtjänstlagen gäller kommunen. Den mest utmärkande skillnaden
mellan hälso- och sjukvård och den kommunala äldreomsorgen är att
hälso- och sjukvård inte föregås av någon prövning motsvarande den
biståndsprövning som görs enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Vidare
fattas i sådan hälso- och sjukvård som nu är i fråga, inte beslut som kan
överklagas. Beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen kan
däremot av den enskilde överklagas till allmän förvaltningsdomstol,
16
kap. 3 § socialtjänstlagen. Skäl att låta bestämmelsen i
socialtjänstlagen utsträckas till enskild verksamhet bedöms därmed inte
finnas. Det bör uppmärksammas att kommunen bl.a. har ett ansvar för att
följa utförandet av hälso- och sjukvård samt socialtjänst som lämnats till
annan för att utföras på uppdrag av kommunen. Det är viktigt att beakta
att det i hälso- och sjukvården och omsorgen om äldre människor ofta
finns ett behov att möta och tillgodose vård- och omsorgsbehov som är
sammansatta, dvs. att personerna ofta behöver vård och insatser från
såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten samtidigt. Både hälso-
och sjukvården och socialtjänsten har mångfacetterade verksamheter och
vård- och omsorgsformer. Hälso- och sjukvårdslagen och
socialtjänstlagen har olika konstruktioner och utgångspunkter beträffande
vilka skyldigheter det offentliga har gentemot den enskilde och vilka
rättigheter som en person har. Det offentliga huvudmannaskapet för
hälso- och sjukvård ligger på landstingen och kommunerna medan det är
kommunen som svarar för socialtjänsten inom sitt område.
Både hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen bygger på
principen att huvudmännen för hälso- och sjukvården respektive
socialtjänsten har relativt stor frihet att organisera och bedriva
verksamheterna utifrån lokala förutsättningar och behov, dock så att
kraven och målen i lagarna kan uppfyllas.
Redan i nuvarande lagstiftning föreskrivs att det bl.a. ska finnas den
personal som behövs för att kunna ge god vård (2 e § hälso- och
sjukvårdslagen) respektive att det för utförande av socialnämndens
uppgifter ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet
(3 kap. 3 § socialtjänstlagen). Frågan om personalens kompetens är av
central betydelse för såväl hälso- och sjukvårdens som socialtjänstens
möjligheter att erbjuda vård och socialtjänstinsatser av god kvalitet.
Det ligger i sakens natur att hälso- och sjukvården och socialtjänsten
med sina mångfacetterade uppgifter behöver personal med skiftande
utbildning och erfarenheter. Det är givetvis värdefullt att det finns
tillgång till personal som kan tillgodose de behov som patienter och
klienter i ett mångkulturellt samhälle har. Av bestämmelserna i hälso-
och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen kan därmed anses följa att det
redan finns en skyldighet att se till att det finns tillgång till personal med
exempelvis kunskaper i samiska, finska eller meänkieli, om detta behövs
för uppnå god vård eller insatser av god kvalitet.
De nuvarande minoritetsspråkslagarna föreskriver inte någon absolut
plikt att erbjuda service och omvårdnad inom ramen för äldreomsorg. I
lagarna anges att en kommun i förvaltningsområdet ska erbjuda den som
begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad
som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar
samiska respektive finska och meänkieli.
Prop. 2008/09:158
104
Det finns starka önskemål bland samer, sverigefinnar och tornedalingar
att bli bemötta på det egna språket inom hälso- och sjukvården respektive
socialtjänsten. Möjligen är det så att önskemålen och behoven – särskilt i
fråga om finskan – kommer att öka på sikt.
I hälso- och sjukvårdslagen föreskrivs att målen för hälso- och
sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela
befolkningen (2 §). Vård på lika villkor för hela befolkningen innebär att
det ska vara möjligt för alla – oavsett var de bor i landet – att vid behov
och på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster.
Möjligheterna att erhålla vård får inte påverkas av sådana förhållanden
som ålder, kön, förmåga att ta initiativ, utbildning, betalningsförmåga,
nationalitet eller kulturella olikheter.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska patienten ges individuellt
anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för
undersökning, vård och behandling som finns. I lagen anges även att där
det bedrivs hälso- och sjukvård ska det finnas den personal, de lokaler
och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges.
Hälso- och sjukvårdslagen är formulerad på ett sådant sätt att den
täcker alla patientgrupper utan att för den del peka ut någon specifik
patientgrupp utifrån t.ex. språk. Genom att lagstiftningen är utformad på
detta sätt garanteras alla grupper i befolkningen samma goda vård utan
risk för att någon grupp särskilt behöver utpekas eller glömmas bort.
Regeringen instämmer i utredningens förslag att vårdgivare inom
hälso- och sjukvården bör verka för att det finns tillgång till personal
med kunskaper i samiska, finska eller meänkieli där detta behövs i
vården. Regeringen konstaterar dock att ett sådant ansvar redan kan anses
följa av hälso- och sjukvårdslagen i de ovan redovisade bestämmelserna
om patientanpassad information och organisering av vården och ser
därför inte anledning att i nuläget ändra i hälso- och sjukvårdslagen.
Till skillnad från hälso- och sjukvårdslagen finns i dag i
socialtjänstlagen bestämmelser som riktar sig till olika grupper, se
socialtjänstlagens 5 kap. I det nämnda kapitlet i socialtjänstlagen finns
särskilda bestämmelser för barn och unga, äldre människor, människor
med funktionshinder, missbrukare, anhörigvårdare och brottsoffer. I
fråga om äldre människor gäller bl.a. följande. Socialnämnden ska verka
för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under
trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap
med andra (4 §). Socialnämnden ska verka för att äldre människor får
goda bostäder och ska ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet
och annan lättåtkomlig service. Kommunen ska inrätta särskilda
boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som
behöver särskilt stöd (5 §). Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen
med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor samt i sin
uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta
område. Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska
kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och
organisationer (6 §).
Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns anledning att i 5
kap. socialtjänstlagen tydliggöra att kommunerna ska verka för att det
finns tillgång till personal med kunskaper i samiska, finska eller
meänkieli där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor.
Prop. 2008/09:158
105
11.4
Undantag från bestämmelserna
Regeringens förslag: Om det finns särskilda skäl får regeringen även i
fortsättningen meddela föreskrifter att en viss myndighet som lyder under
regeringen ska undantas från tillämpningen av bestämmelsen om rätt att
få använda finska, meänkieli respektive samiska hos
förvaltningsmyndigheter. Motsvarande ska gälla efter regeringens
bemyndigande för landsting och kommun i fråga om kommunala
myndigheter.
Utredningens och promemorians förslag överensstämmer i
huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Om det finns särskilda skäl får
regeringen redan i dag med stöd av 10 § minoritetsspråkslagarna
föreskriva att en viss myndighet som lyder under regeringen ska
undantas från tillämpningen av bestämmelserna få använda finska,
meänkieli respektive samiska. Motsvarande gäller efter regeringens
bemyndigande för landstingsfullmäktiga och för kommunfullmäktiga i
fråga om kommunala myndigheter.
I förarbetena till 10 § minoritetsspråkslagarna anfördes bl.a. att vissa
förvaltningsmyndigheter har så lite kontakt med allmänheten att det inte
kan vara befogat att de omfattas av den föreslagna regleringen.
Regeringen bör därför ges möjlighet att föreskriva att en myndighet inte
ska omfattas av rätten att tala finska, meänkieli och samiska. Samma
övervägande gjordes i fråga om kommunala förvaltningsmyndigheter
varför landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige efter regeringens
bemyndigande bedömdes kunna medge undantag i fråga om kommunala
myndigheter (jfr prop. 1998/99:143 s. 43). Undantagsbestämmelsen har
inte använts sedan lagen trädde i kraft.
Regeringen finner inte skäl att nu göra en annan bedömning än den
som gjordes vid införandet av minoritetsspråklagarna. Möjligheten att
undanta myndigheter under regeringen från tillämpningen av
bestämmelsen om rätt att få använda finska, meänkieli respektive
samiska bör således finnas kvar i den nya lagen om nationella minoriteter
och minoritetsspråk. Om det finns särskilda skäl ska regeringen även i
fortsättningen kunna meddela föreskrifter om att en viss myndighet som
lyder under regeringen ska undantas från tillämpningen av bestämmelsen
om rätt att använda finska, meänkieli och samiska inom ett
förvaltningsområde. Motsvarande bör gälla efter regeringens
bemyndigande för landsting och kommun i fråga om kommunala
myndigheter.
11.5
Uppföljning m.m.
Prop. 2008/09:158
106
Regeringens förslag: Förvaltningsmyndigheters tillämpning av den
föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk ska följas
upp. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka myndigheter
som ska ansvara för uppföljningen. Detta uppföljningsansvar innebär
ingen inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter.
En myndighet med uppföljningsansvar ska dessutom genom
rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra
förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen.
Utredningens förslag: Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget
ska ha tillsyn över kommuners verksamhet enligt lagen i enlighet med
vad regeringen bestämmer. Tillsyn i frågor som rör kommuners
anordnande av förskoleverksamhet och äldreomsorg utövas av annan
myndighet. Tillsynen ska säkerställa syftet med lagen och
tillsynsmyndigheten ska för detta ändamål på eget initiativ eller efter
anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av lagen.
Tillsynsmyndigheten ska dessutom genom rådgivning, information och
liknande verksamhet skapa förutsättningar för att lagens ändamål ska
kunna tillgodoses.
Remissinstanserna: Såsom framgår av avsnitt 9.4 ställer sig
remissinstanserna positiva till att tillsynsansvar införs men en del
synpunkter lämnas rörande utpekade myndigheter och utformningen av
tillsynen. Kammarrätten i Sundsvall är tveksam till förslaget att till
Sametinget överföra tillsynsuppgifter avseende kommunernas åtgärder
enligt lagförslaget och anser att de konstitutionella frågor som kan vara
förknippade med en sådan ordning bör övervägas ytterligare. Enligt
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör man sära på frågor om å
ena sidan styrning, tillsyn, fördelning av ekonomiska medel, samordning
och allmän bevakning av minoritetsfrågorna och å andra sidan tillsynen
av att lagstiftningen efterlevs; tillsynsansvaret bör tilldelas en central
fristående instans.
Promemorians förslag: överensstämmer i huvudsak med
utredningens förslag. Tillsynen ska dock utövas av länsstyrelsen i
respektive län och av Sametinget.
Remissinstanserna: Som framgår av avsnitt 9.4 tillstyrker
remissinstanserna förslaget att införa en tillsyn, däremot förordar ett antal
remissinstanser utredningens förslag i ställer för promemorians.
Skälen för regeringens förslag: Som beskrivits i avsnitt 9.4 bedömer
regeringen att Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget bör ges ett
lagreglerat uppföljningsansvar enligt den föreslagna lagen om nationella
minoriteter och minoritetsspråk. Lagrådet har påpekat att det bör
klargöras var gränsen går mellan ett uppföljningsansvar och tillsyn. Ett
alternativ som enligt Lagrådet kan övervägas är att införa bestämmelser
om tillsyn. Regeringen anser emellertid inte att det är lämpligt att införa
regler om tillsyn i lagen. I stället bör uppföljningen avse
förvaltningsmyndigheters tillämpning av lagen om nationella minoriteter
och minoritetsspråk. Syftet med uppföljningen bör vara att undersöka hur
lagen tillämpas. Myndighetsutövning i form av beslut om åtgärder som
Prop. 2008/09:158
107
syftar till att åstadkomma rättelse av en myndighet som har att tillämpa
lagen ska inte kunna ske inom ramen för uppföljningsansvaret.
Uppföljningen ska i stället innebära informationsinsamling som kan ligga
till grund för en utvärdering som ska rapporteras till regeringen. När det
gäller viss verksamhet som berör de nationella minoriteterna, såsom
förskoleverksamhet och äldreomsorg inom förvaltningsområdena, gäller
särskilda bestämmelser om tillsyn enligt andra författningar. Införandet
av ett uppföljningsansvar på minoritetspolitikens område ska naturligtvis
inte innebära någon inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra
myndigheter. Myndigheten ska dessutom genom rådgivning, information
och liknande verksamhet bistå andra förvaltningsmyndigheter vid
tillämpningen av lagen.
12
Åtgärder på utbildningsområdet
12.1
Behov av utveckling inom utbildningsområdet
Europarådet har i sin granskning av efterlevnaden av
minoritetskonventionerna konstaterat att utbildning i och på
minoritetsspråk är av grundläggande betydelse för att främja
minoritetsspråkens bevarande. Europarådet har betonat att det krävs
särskilda åtgärder i Sverige för att göra undervisningen mer tillgänglig i
eller på minoritetsspråken. Utbudet av undervisning i minoritetsspråk,
dvs. modersmålsundervisning, är enligt Europarådet begränsat inom den
kommunala skolan och i en del fall anordnas den på ett sådant sätt att den
inte upplevs som attraktiv. Tillgången på tvåspråkig undervisning är
mycket begränsad. Det råder även brist på lärare och läromedel i
minoritetsspråk.
Europarådets ministerråd har därför rekommenderat Sverige att vidta
åtgärder omgående för att stärka tillgången på undervisning i
minoritetsspråk, utveckla läromedel och förbättra lärarutbildningen på
alla nivåer. Nuvarande undervisningsmodeller behöver anpassas i
enlighet med Sveriges minoritetsåtaganden för att öka kvaliteten och
tillgången till modersmålsundervisning och för att möjliggöra tvåspråkig
undervisning.
Även Europarådets kommission mot rasism och intolerans, ECRI, har
berört rätten till modersmålsundervisning för barn som tillhör nationella
minoriteter. Romer bedöms ha en missgynnad ställning när det gäller
utbildning och ECRI konstaterar att många romska barn alltjämt är
marginaliserade i skolan. Romska barn uppges ha en hög skolfrånvaro
och många avbryter sin skolgång. Därtill är det få romska barn som
studerar vidare på högskolenivå. ECRI har även anmärkt på brister
rörande möjligheten till undervisning i modersmål, tillgången till
romanitalande lärare och utbildningsmaterial på de olika romska
varieteterna samt material för befolkningen som helhet om romsk kultur
och romskt språk.
Av den uppföljning som gjordes på uppdrag av konstitutionsutskottet
under 2004 framgår bl.a. att utbildningen för de nationella minoriteterna
lider av två huvudsakliga problem som upplevs som gemensamma för
samtliga minoriteter. För det första finns det inte en aktivt genomförd
och specifikt riktad informationsspridning till föräldrar om möjligheter
till modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning. För det andra
råder det brist på utbildade modersmålslärare (se även Skolverkets
rapport Lärare inom förskola, skola och vuxenutbildning: 2008 års
prognos över behov av och tillgång på lärare perioden 2008–2022, dnr
2008:86) och undervisningsmaterial. Enligt rapporten är brister i
tillämpningen av regelverket det främsta problemet. Även Skolverkets
kartläggning av utbildningssituationen för de nationella minoriteterna har
bekräftat att barn som tillhör dessa grupper har stora svårigheter att få
den modersmålsundervisning de har rätt till enligt grundskole- och
gymnasieförordningen.
Prop. 2008/09:158
108
Regeringen har efter Europarådets granskning givit Skolverket i
uppdrag att kartlägga utbildningssituationen för barn som tillhör
nationella minoriteter. Kartläggningen som presenterades i oktober 2005
bekräftar att den svåra situationen alltjämnt består för dessa barn då de
har stora svårigheter att få den modersmålsundervisning de har rätt till
enligt grundskole- och gymnasieförordningen. Av de elever som är
berättigade till modersmålsundervisning i nationellt minoritetsspråk
deltar 41 procent i sådan undervisning. Enligt Skolverkets intervjuer med
lärare och föräldrar beror det låga deltagandet framför allt på
kommunernas bristande information när det gäller barns möjligheter att
läsa de nationella minoritetsspråken samt brister i informationen om
fördelarna med flerspråkighet. Kommunerna å sin sida, förklarar det låga
deltagandet med låg efterfrågan från minoritetsgrupperna. Skolverket
konstaterar att kommunerna har svårt att rekrytera lärare i de nationella
minoritetsspråken, dels för att det saknas behöriga lärare som kan
undervisa, dels för att anställningsförhållandena för modersmålslärare är
svåra och otrygga. Det råder enligt Skolverket en stor brist på läromedel,
särskilt inom samiska, meänkieli och romani chib. Detta försvårar
undervisningssituationen och signalerar även den låga status som ämnet
ofta har. Enligt Skolverket krävs det ytterligare åtgärder för att Sverige
ska kunna leva upp till intentionerna i minoritetspolitiken.
Rapporten Diskriminering av nationella minoriteter inom
utbildningsområdet från Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(rapport 2008:2) visar att de brister Skolverket konstaterade under 2005
kvarstår. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
12.2
Pågående och nyligen beslutade insatser på
utbildningsväsendets område
För att stärka de nationella minoriteternas ställning i skolan har
regeringen under 2008 infört nya regler för modersmålsundervisning i
finska och jiddisch som trädde i kraft den 1 juli 2008. Ändringarna
innebär att samma regler nu gäller för alla nationella minoritetsspråk.
Modersmålsundervisning i finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och
samiska ska erbjudas även om språket inte är elevens dagliga
umgängesspråk i hemmet. En kommun är skyldig att anordna
modersmålsundervisning om minst fem elever önskar undervisning i
språket, men när de gäller de nationella minoritetsspråken finns nu inte
någon begränsning av antalet elever för att undervisning ska
tillhandahållas.
Prop. 2008/09:158
109
Enligt Myndigheten för skolutveckling har ämnesundervisning på
modersmål visat sig vara en framgångsrik kompletterande
undervisningsform, men att kommuner i praktiken inte anordnade sådan.
Inom ramen för myndighetens mångfaldsuppdrag kunde skolor som
anmälde deltagande i försöksverksamheten under 2006 och 2007 få
ekonomiskt stöd och tillgång till kompetensutveckling. Skolorna kunde
delta i ett nätverk med andra skolor för inspiration och stöd. Antalet
sökande var dubbelt så stort som antalet utlysta bidrag. Totalt fick 23
offentliga och fristående skolhuvudmän bidrag, varav några gällde även
minoritetsspråk. Redovisning av försöksverksamheten finns i
Myndigheten för skolutvecklings rapport Förstärkt försöksverksamhet
med ämnesundervisning på modersmål och kompetensutveckling för
modersmålslärare (dnr 2006:231).
Statens skolverk har sommaren 2008 avrapporterat regeringsuppdraget
om hur distansundervisning kan få anordnas i skolan, bl.a. för
modersmålsundervisningen i de nationella minoritetsspråken.
Regeringens avsikt är att införa möjlighet till distansundervisning som ett
sätt att kunna tillhandahålla undervisning i modersmål i skolor som
saknar lärare i ämnet. Se vidare under avsnitt 12.5.
Skolverket har hösten 2007 och hösten 2008 skickat ut broschyren
Nationella minoriteter i skolan för att informera skolhuvudmännen om de
nationella minoriteterna och deras rättigheter i skolan.
Skolverket driver webbplatsen Tema Modersmål för att stödja och
informera om modersmålsstöd, modersmålsundervisning och
studiehandledning på modersmål. Samtliga nationella minoritetsspråk
finns representerade på Tema Modersmål. Webbplatsen är i första hand
avsedd som en resurs för de som arbetar inom förskoleverksamhet,
skolbarnomsorg och skola. Ett nytt uppdrag till Skolverket om Tema
Modersmål ges i regleringsbrevet för 2009, enligt vilket Skolverket
särskilt ska sträva efter att stödja de nationella minoritetsspråken inom
arbetet med Tema Modersmål.
Regeringen har vidare gett Skolverket och Sameskolstyrelsen i
uppdrag att stödja utveckling och produktion av läromedel för de
nationella minoriteterna. Regeringen har avsatt totalt 11 miljoner kronor
för detta uppdrag under 2008 och 2009. Se vidare under avsnitt 12.4.
För att förbättra tillgången på modersmålslärare i de nationella
minoritetsspråken beslutade regeringen den 17 april 2008 att ge
tilläggsdirektiv till Utredningen om en ny lärarutbildning (U 2008:43).
Se vidare under avsnitt 12.3.
12.3
Lärarutbildning
Många barn som tillhör nationella minoriteter har i dag svårigheter att få
modersmålsundervisning enligt gällande bestämmelser eftersom det
råder brist på modersmålslärare i minoritetsspråken.
I dag finns högskoleutbildning i meänkieli på grundnivå, medan finska
och samiska kan studeras till och med forskarnivå. Vad gäller jiddisch
P
och romani chib har i överensstämmelse med förslaget i
budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1, utgiftsområde 16, bet.
2007/08:UbU1, rskr. 2007/08:70) medel fördelats till lärosäten för
uppbyggnad av utbildning på högskolenivå (anslag 25:70 Särskilda
utgifter inom universitet och högskolor). Jiddisch och romani chib kan i
dag studeras på grundnivå på Lunds respektive Linköpings universitet.
rop. 2008/09:158
110
För att de nationella minoritetsspråken ska kunna fortleva och
utvecklas är det väsentligt att barn och ungdomar får undervisning i sitt
minoritetsspråk. Mot bakgrund av detta har regeringen givit Utredningen
om en ny lärarutbildning (U 2007:10) i uppdrag att bl.a. utreda hur
examensbeskrivningen för utbildningen till lärare i modersmål bör
utformas inom lärarutbildningens ram för att täcka behovet av lärare i
minoritetsspråk i grundskolan och i gymnasieskolan. Utredaren ska även
ge förslag på hur utbildningen till lärare i minoritetsspråk kan göras
attraktiv så att behovet av lärare i grundskolan och i gymnasieskolan
täcks. Utredningen har i december 2008 lämnat en rad förslag i
betänkandet En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109). Utredningens
förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
12.4
Läromedel
Regeringens bedömning: Det är viktigt att det finns läromedel på de
nationella minoritetsspråken.
Skälen för regeringens bedömning: Bristen på läromedel är ett
problem för undervisningen i samtliga nationella minoritetsspråk.
Regeringen konstaterar att det saknas läromedel på minoritetsspråken för
att kunna bedriva en bra undervisning i och på dessa språk. Marknaden
för minoritetsspråkiga läromedel är dock liten vilket leder till att intresset
att producera sådana läromedel är svagt. Det är därför angeläget att
statliga medel avsätts även i fortsättningen för framtagandet av sådana
läromedel.
För att stärka tillgången på läromedel på minoritetsspråken har
regeringen givit Myndigheten för skolutveckling (sedan den 1 oktober
2008 Statens skolverk) i uppdrag att under 2008 och 2009 undersöka
behovet samt stödja utveckling och produktion av böcker eller andra
läromedel för de nationella minoriteterna. Myndigheten får disponera
10 miljoner kronor för detta ändamål. Uppdraget ska redovisas senast
den 2 november 2009 (U2007/7921/SAM/S). Sameskolstyrelsen har
även fått ytterligare en miljon kronor för utveckling och produktion av
läromedel på de samiska varieteterna. Regeringen avser att göra en
förnyad bedömning av läromedelsituationen när uppdraget slutredovisats.
12.5
Distansundervisning på modersmål
Regeringens bedömning: Utökade möjligheter att bedriva
modersmålsundervisning på distans bör undersökas.
Utredningens förslag: Elever som tillhör en nationell minoritet ska
inte kunna nekas rätt till modersmålsundervisning på grund av att det inte
finns en lärare. Om det inte finns en lämplig lärare lokalt, ska
distansundervisning anordnas tills dess att en lärare rekryteras.
Prop. 2008/09:158
111
Remissinstanserna: Barnombudsmannen (BO) ser positivt på
förslaget om kommunernas bör ges skyldighet att anordna
distansundervisning då en lämplig lärare inte finns att tillgå. Sådan
distansundervisning bör kvalitetssäkras av Statens skolverk och det bör
ställas krav på att språkläraren med vissa tidsintervall ska besöka eleven.
Eleven ska ha möjlighet till handledning, stöd och hjälp på den skola från
vilken han eller hon följer undervisningen. BO anser att
distansundervisning endast är godtagbar under ett övergångsskede.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att utredningens förslag om
utbildningsåtgärder, särskilt för barn och ungdomar, i stort är kloka och
väl avvägda. Det är svårt att se annat än ekonomiska skäl emot
minimirätt till distansundervisning. Förslaget bör genomföras med statlig
finansiering. Statens skolverk tillstyrker förslaget att distansundervisning
ska anordnas till dess att en lämplig lärare hittats. Skolverket tillstyrker
förslaget om ändringar i gymnasieförordningen vilket torde ge lättnader
när det gäller tillgången till modersmålsundervisning i minoritetsspråken.
Myndigheten för skolutveckling, Uppsala universitet, Sametinget,
Svenska samers riksförbund och Sverigefinska riksförbundet tillstyrker
förslaget. Sveriges Kommuner och Landsting avvisar förslaget om att
kommunerna ska bli skyldiga att anordna distansundervisning i de fall
det inte finns lämplig lärare. Det är upp till kommunerna att ansvara för
hur undervisningen ska organiseras.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är
viktigt att barn som tillhör de nationella minoriteterna ges möjlighet till
modersmålsundervisning i enlighet med bestämmelserna i
grundskoleförordningen (1994:1194) och gymnasieförordningen
(1992:394). Enligt dagens skolförfattningar tillåts inte
distansundervisning som metod för elever bosatta i Sverige. Regeringen
bedömer dock att distansundervisning kan vara ett sätt att tillhandahålla
undervisning i modersmål med god kvalitet för elever i skolor som
saknar lärare med utbildning för ämnet. Regeringen gav därför i februari
2008 Statens skolverket i uppdrag att föreslå hur distansundervisning för
elever som är bosatta i Sverige ska få anordnas i grundskolan,
gymnasieskolan och motsvarande fristående skolor samt sameskolan
(U2008/1675/G, U2007/2910/G). I uppdraget ingick att ta fram förslag
som möjliggör distansundervisning i modersmål i nationella
minoritetsspråk när den egna skolan inte har ett tillräckligt elevunderlag
eller när lärare med adekvat utbildning saknas. Förutsättningarna för
uppdraget var att elevers tillgång till en undervisning som bidrar till en
god kunskapsutveckling ska öka, samtidigt som läroplanens mål och
riktlinjer när det gäller skolans roll som social och kulturell mötesplats
beaktas.
Skolverket avrapporterade uppdraget i juli 2008. Skolverket ställer sig
positiv till distansundervisning som alternativ undervisningsform,
likvärdig med klassrumsundervisning. Skolverket föreslår att
distansundervisning får erbjudas i modersmålsundervisning/nationella
minoritetsspråk, språk som läses enligt kursplanen för moderna språk
Prop. 2008/09:158
112
samt i studiehandledning på modersmålet. Distansundervisning föreslås
få erbjudas när den egna skolan saknar tillräckligt elevunderlag eller när
lärare med adekvat utbildning saknas inom kommunen. Förslaget
omfattar grund- och gymnasieskolan och för modersmålsundervisning
även särskolan. För de statliga skolformerna sameskolan och
specialskolan krävs ytterligare juridiska analyser än vad Skolverkets
utredningstid medgett, varför Skolverket föreslår ytterligare utredningar
för dessa skolformer. Genom distansundervisning bedöms huvudmännen
få ökade möjligheter att uppfylla sina skyldigheter att erbjuda
språkundervisning. Enligt Skolverkets förslag ska en huvudman
(kommun eller fristående skola) kunna anlita en lärare som är anställd av
en annan kommun eller fristående skola som uppdragstagare. Via
tekniken knyts lärare till skolan så att de kan anses delta i hemskolans
verksamhet och stå under rektorns ledning.
Skolverkets förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Regeringen anser att möjligheterna att på frivillig väg införa
distansundervisning som ett sätt att tillhandahålla undervisning i
modersmål bör undersökas ytterligare. Som underlag inför ett sådant
beslut avser regeringen att uppdra åt Skolverket att komplettera
redovisningen med en analys och förslag avseende de statliga
skolformerna, sameskolan och specialskolan.
12.6
Satsning på integrerad samisk undervisning
Regeringens bedömning: För att stärka det samiska språket fortlevnad
bör tillgången på integrerad samisk undervisning utökas.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Barnombudsmannen ser positivt på förslaget att
ekonomiska medel för att integrerad samisk undervisning ska utökas så
att fler elever får möjlighet att delta. Myndigheten för skolutveckling
tillstyrker förslaget om ökade möjligheter att anordna integrerad samisk
undervisning, särskilt i det sydsamiska området. Ungdomsstyrelsen är
positiv till förslagen om utbildningsåtgärder för att barn och ungdomar
ska ges möjligheter att delta i undervisning i och på samiska. Sametinget
stödjer förslaget. Jämtlands läns landsting anser att barns möjligheter att
tillägna sig minoritetsspråket är viktigt för att revitalisera ett språk och
skapa förutsättningar för kultur- och identitetsskapande. Svenska samers
riksförbund stödjer förslaget att möjligheterna att anordna integrerad
samisk undervisning bör utökas.
Skälen för regeringens bedömning: Mot bakgrund av det samiska
språkets hotade ställning bör fler barn ges möjlighet till undervisning på
samiska.
Enligt Sameskolstyrelsen finns det ett intresse av att utöka dels
befintlig samisk integrerad undervisning, dels anordna integrerad
undervisning på nya orter. Intresset har ökat under de senaste åren men
myndigheten saknar medel för utökning av verksamheten.
Prop. 2008/09:158
113
Regeringen anser att samiska barns möjligheter att tillägna sig bättre
kunskaper i samiska kan förbättras omgående genom en satsning på
integrerad samisk undervisning. Regeringen avser därför att avsätta
ytterligare medel för detta ändamål.
13
Aktiva revitaliseringsinsatser
13.1
Behov av revitaliseringsåtgärder
Regeringen bedömer att det krävs aktiva åtgärder på lokal, regional och
nationell nivå för att främja de nationella minoritetsspråkens bevarande.
Europarådet har i sin granskning konstaterat att sydsamiskan är ett
hotat språk som riskerar att försvinna. Situationen för de nationella
minoritetsspråken har förbättrats mycket lite utanför nuvarande
förvaltningsområden. Revitaliseringsåtgärder behövs enligt Europarådets
ministerråd därför omgående. Ministerrådet har bl.a. uppmanat Sverige
att omgående vidta innovativa och flexibla åtgärder, såsom språkbad
(dvs. olika former av pedagogisk verksamhet på det språk som ska läras
in), distansundervisning och undervisning som inkluderar hela familjen,
för att rädda sydsamiskan.
Finska språkets ställning behöver enligt Europarådets expertkommitté
förbättras och särskilt utbildningsområdet betonas i sammanhanget.
Enligt expertkommittén behövs det åtgärder för att stärka finska och
meänkieli inom utbildningen och även för att underlätta användandet i
kontakter med myndigheter och domstolar. Europarådets expertkommitté
har även uttalat att det är viktigt att Sverige stödjer arbetet med att
standardisera meänkieli. Rörande romani chib har Europarådets
expertkommitté konstaterat att språket har en undanskymd roll i
samhället. Kommittén har uppmanat Sverige till beslutsamma åtgärder i
samarbete med romska företrädare för att bevara och utveckla språket.
Europarådets granskning rörande situationen för jiddisch har varit
begränsad eftersom endast få uppgifter framkommit i samband med
granskningsbesöket. Europarådets expertkommitté har dock konstaterat
att jiddisch i stort sett inte förkommer i media samt att
modersmålsundervisning bedrivs i mycket begränsad omfattning.
Även på nationell nivå har situationen beskrivits i ett antal rapporter.
Institutet för språk och folkminnen har på uppdrag av regeringen tagit
fram en rapport rörande situationen för meänkieli (Situationen för
minoritetsspråket meänkieli i Sverige 2007, IJ2008/608/DISK). Av
rapporten framgår bl.a. att erkännandet och
minoritetsspråkslagstiftningen varit ett viktigt första steg. Enligt
rapporten krävs det dock en samlad satsning för att säkerställa meänkielis
framtid i Sverige. Rapporten pekar på en rad konkreta områden där
insatser vore önskvärda, bl.a. utbildning, läromedel, media, språkvård
och stöd till minoritetsorganisationer samt Tornedalsteatern.
Av den rapport Institutet för språk och folkminnen tagit fram rörande
situationen för romani chib på uppdrag av regeringen framgår bl.a. att det
finns en rad omständigheter som inverkar negativt på språkets bevarande
(Det romska språket och språkvård i Sverige 2007, IJ2008/438/DISK).
Romani chib, eller romska som det kallas i rapporten, har alltid varit ett
språk utan egen nation. I Sverige talas språket i ett tjugotal varieteter. I
de länder där det talas är det ett minoritetsspråk som genom
århundradena har varit mer eller mindre undertryckt eller missgynnat.
Språket har en unik historia av lång och nära kontakt med andra språk
som det har befunnit sig i underordnad ställning till. Det som försvårar
språkbevarandet i Sverige är att romer inte har något geografiskt
kärnområde. För att språket ska kunna bevaras och utvecklas i Sverige
behöver det användas i många olika sammanhang. I rapporten görs
bedömningen att det behövs insatser när det gäller massmedia,
läromedel, egna institutioner, utbildning, forskning och språkvårdsarbete.
Prop. 2008/09:158
114
Regeringskansliet (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) har
låtit ta fram en rapport rörande situationen för jiddisch i Sverige (Jiddisch
– språk utan land med hemvist i Sverige, dnrIJ2007/3231/DISK). Av
rapporten framgår bl.a. att jiddisch är ett värdefullt kulturspråk för den
judiska gruppen och för de jiddischtalande är språket en stark
identitetsmarkör. Det pågår dock en snabb språkbytesprocess och
rapporten föreslår en rad insatser för att hejda utvecklingen, bl.a.
alfabetisering för att stärka enskildas språkfärdigheter i jiddisch. Enligt
rapporten krävs insatser för att den yngre jiddischtalande befolkningen,
som aldrig har fått skolning i språket, ska kunna uppnå skriftlig
språkfärdighet. Insatser behövs bl.a. inom för-, grund-, gymnasie- och
högskola. Dessutom framhålls behovet av språkinlärning med hjälp av
veckoslutsseminarier och språkbad, förbättrad språkvård, bättre
läromedel, böcker, media, webb-baserade mötesplatser samt utbyte med
fler jiddischtalande i Sverige och internationellt. Förslaget är också att
redan existerande organisationer och nätverk stärks och ges en officiell
plattform.
13.2
Behov av sakkunskap rörande revitalisering
Regeringens bedömning: En särskild referensgrupp bör knytas till
Regeringskansliet för att bistå med sakkunskap och erfarenhet i frågor
som rör revitalisering av de nationella minoritetsspråken. En bredare
dialog med olika aktörer i samhället behöver också initieras för att
förstärka revitaliseringen av de nationella minoritetsspråken.
Skälen för regeringens bedömning: Revitalisering av de nationella
minoritetsspråken i Sverige är en grannlaga uppgift som kräver
sakkunskap, långsiktighet och medvetet arbete. Aktivt
revitaliseringsarbete pågår redan i dag inom de nationella minoriteterna,
bl.a. genom utarbetande av handlingsplaner och språkkampanjer. Detta
arbete behöver fortsätta. Det finns också behov av att öka kunskapen om
dessa frågor på olika nivåer i samhället och samordna insatser som görs
för att bevara de nationella minoritetsspråken.
Det är angeläget att de insatser som görs för att bevara de nationella
minoritetsspråken bygger på sakkunskap och beprövad erfarenhet.
Regeringen bedömer att det finns behov av att samla expertis med
kunskap om förhållandena i respektive minoritetsspråk och erfarenhet
från aktivt revitaliseringsarbete och pågående insatser på fältet. En
särskild referensgrupp bör därför knytas till Regeringskansliet för att
bistå med sakkunskap och erfarenhet i frågor som rör revitalisering av de
nationella minoritetsspråken. Referensgruppen kan även utgöra en arena
för dialog och erfarenhetsutbyte mellan de nationella minoriteterna kring
revitaliseringsfrågor i syfte att fördjupa kunskaperna och sprida
erfarenheter och samordna insatser som görs.
Prop. 2008/09:158
115
Regeringen bedömer att det även kan finnas behov av att bredda det
offentliga samtalet kring revitalisering och utveckling av de nationella
minoritetsspråken för att mobilisera ytterligare kraft. Ytterligare aktörer
såsom ideella sektorn, bl.a. trossamfund, folkbildningen och folkrörelser,
som i sina egna verksamheter kan stärka användandet av de nationella
minoritetsspråken, bör därför bjudas in till dialog om det fortsatta
revitaliseringsarbetet.
13.3
Medel för revitaliseringsinsatser
Regeringens bedömning: Aktiva revitaliseringsinsatser behövs för att
stärka de nationella minoritetsspråkens fortlevnad. Medel bör avsättas för
särskilda revitaliseringsinsatser för de nationella minoritetsspråken.
Medlen ska användas för att genomföra revitaliseringsinsatser som riktar
sig till enskilda. Medlen ska fördelas efter ansökan av den myndighet
regeringen bestämmer.
Skälen för regeringens bedömning: Det som framkommit vid
internationell och nationell uppföljning rörande de nationella
minoritetsspråkens situation visar på att det, förutom de åtgärder som
regeringen föreslagit ovan, även behövs revitaliseringsinsatser för att
främja bevarandet av språken.
Regeringen anser att medel för aktivt revitaliseringsarbete behöver
göras tillgängliga för de nationella minoriteterna. Syftet är att medlen ska
användas till insatser för att stärka enskildas språkfärdigheter i
minoritetsspråket. Det kan handla om s.k. språkbadsverksamhet,
språkprojekt som riktar sig till barn och deras föräldrar samt
läsfrämjande insatser i syfte att stärka minoritetsspråken. Regeringen
bedömer att insatser som riktar sig till barn och ungdomar är särskilt
angelägna att fördela medel till.
Syftet är inte att dessa medel ska användas till traditionella
språkvårdsinsatser som rör t.ex. standardisering av minoritetsspråk,
utarbetande av ordböcker eller grammatikor, eller till att ta fram
läroböcker i dessa språk. För dessa ändamål avsätter regeringen medel
genom språkvårdsinsatser och satsningar på läromedel. Syftet är inte
heller att medlen ska användas till åtgärder som ankommer på det
allmänna skolväsendet eller sameskolan att anordna inom ramen för
ordinarie utbildningsinsatser.
De medel regeringen nu avsätter kan ses som ett komplement till bl.a.
medel från samefonden och Allmänna arvsfonden. I 16
§
rennäringsförordningen (1993:384) anges att ur samefonden lämnas, i
mån av tillgång på medel, bidrag för att främja och stödja rennäringen,
den samiska kulturen och samiska organisationer. Begreppet kultur
innefattar språk. Medel från Allmänna arvsfonden bör efter ansökan även
kunna användas för nyskapande insatser med revitaliseringssyfte som
riktar sig till barn och ungdomar.
Prop. 2008/09:158
116
13.4
Samiska språkcentrum inrättas
Regeringens bedömning: Två samiska språkcentrum bör inrättas i det
sydsamiska området, i Östersund respektive Tärnaby. Syftet är att stärka
revitaliseringen av det samiska språket. Sametinget bör vara huvudman
för dessa språkcentrum.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Sametinget anser att förslaget bör prioriteras och
ytterligare språkcentrum bör inrättas i de lule- och nordsamiska
områdena snarast. Försäkringskassan och Skatteverket tillstyrker
förslaget och anser att en särskilt viktig uppgift för språkcentrum är att ge
stöd till myndigheterna. Länsstyrelsen i Dalarnas län tillstyrker förslaget
och anser att olika samiska forum, däribland dessa språkcentrum, även
skulle kunna spela en viktig roll för att medvetandegöra
majoritetsbefolkningen om samernas situation. Uppsala universitet,
Stockholms universitet, Jokkmokks kommun, Kiruna kommun, Lycksele
kommun och Storumans kommun tillstyrker förslaget. Storumans
kommun förordar att ett språkcentrum förläggs i kommunen. Sorsele
kommun förordar placering i Sorsele kommun. Strömsunds kommun
anser att språkcentren kan bli värdefulla som stöd och pådrivare för det
övriga utbildningsväsendet. Jämtlands läns landsting förordar att ett av
dessa språkcentrum lokaliseras till Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum i
Östersund. Gaaltije anför att samiska institutioner har en central roll för
att stärka och utveckla det samiska kultur- och näringslivet. Det är därför
nödvändigt att samiska språkcentrum inrättas. Svenska samernas
riksförbund anser att ytterligare samiska språkcenter snarast bör inrättas i
de lule- och nordsamiska områdena. Samernas utbildningscentrum anser
att de själva bör få status som språkcenter samt att Gaaltije ges uppdraget
att vara språkcenter på sydsamiskt område. Samiska språknämnden anser
att förslaget bör prioriteras.
Skälen för regeringens bedömning: För att komplettera utredningens
förslag gav regeringen i juni 2008 Sametinget i uppdrag att genomföra en
förstudie om etableringen av två språkcentrum i det sydsamiska området.
Uppdraget redovisades i november 2008 (IJ2008/2295/DISK).
Sametinget föreslår att två språkcentrum ska etableras i Östersund
respektive Tärnaby.
Regeringen anser att det finns behov av att aktivt främja bevarandet
och revitaliseringen av det samiska språket genom att inrätta två samiska
språkcenter i det sydsamiska området. Sydsamiskan är starkt hotad och
åtgärder behövs omgående.
Regeringen delar Sametingets uppfattning att Östersund respektive
Tärnaby är lämpliga orter för etablering av de föreslagna språkcentren.
På dessa orter finns samiska institutioner och Sametinget har redan
etablerad verksamhet. Språkcentrens lokalisering med kontor i den
sydliga och i den nordliga delen av det sydsamiska området samt med
närhet till Norge och de samiska miljöer som finns där, ger möjligheter
att på ett bra sätt täcka hela denna region och tillhandahålla åtgärder och
service på olika nivåer. Samordning måste ske mellan centren för att
täcka behovet i det samiska samhället, hos kommunerna och hos de
regionala myndigheterna. För att nå framgång krävs samarbete både
mellan olika språkcenter på svensk och norsk sida, och med det samiska
och övriga samhället. På det sättet skapas goda förutsättningar för
utvecklingsarbete.
Prop. 2008/09:158
117
Regeringen anser, i likhet med Sametinget, att språkcentrens
verksamhet ska utgå från ett innovativt och framåtsyftande arbetssätt för
att utveckla och stimulera till ökad användning av det samiska språket.
Sambandet mellan språk och kultur ska återspeglas i genomförandet,
eftersom kopplingen mellan just språk och kultur av forskare bedömts
vara en viktig framgångsfaktor vid revitalisering av urfolkspråk.
Språkcentren ska tillgodose alla samiska språkvarieteter som används i
regionen. Språkcentren ska genomföra attitydförändrande och
statushöjande arbete och även bistå kommuner, myndigheter,
utbildningsväsende och samhället i övrigt med språkutvecklingsinsatser.
Sametinget har i sin förstudie lyft fram språkcentrens uppdrag, att bistå
med råd, språkservice och i allmänhet fungera som en kunskapsbank där
all språkinformation finns samlad. Tanken är inte att språkcentren ska ta
över de uppgifter som åligger kommuner och myndigheter. Däremot kan
språkcentren bistå med kunskap och resurser så att de offentliga
verksamheterna kan integrera samiskan på ett bra sätt och som är
anpassat till relevanta sociala och kulturella förutsättningar.
Regeringen anser att de språkcenter som nu etableras ger Sametinget
goda förutsättningar att arbeta vidare med den offensiva språkkampanj
som Sametingets plenum antagit. Språkcentren kommer att kunna utgöra
en värdefull resurs även för kommuner och myndigheter i det utvidgade
förvaltningsområdet.
Regeringen finner det angeläget att de möjligheter som Sametinget
lyfter fram rörande organiserat samarbete med samiska språkcenter och
andra samiska institutioner på norsk sida, tas till vara för att stärka
revitaliseringsarbetet inom Sápmi (sameland).
13.5
Kunskap om revitalisering hos de nationella
minoriteterna
Regeringens bedömning: För att underlätta bevarandet av de nationella
minoritetsspråken bör enskilda som tillhör de nationella minoriteterna
ges bättre kunskap om additiv tvåspråkighet och revitalisering.
Skälen för regeringens bedömning: Den hemsida som planeras för att
sprida kunskap om de nationella minoriteterna och Sveriges
minoritetsåtaganden – se avsnitt 9.7 ovan – bör även användas på ett
innovativt sätt för att sprida kunskap som stödjer bevarandet av de
Prop. 2008/09:158
118
nationella minoritetsspråken. Det kan t.ex. röra sig om att samla
vetenskaplig kunskap om tvåspråkighet och kunskap om vilka
förutsättningar som kan påverka bevarandet av ett minoritetsspråk.
Genom att göra denna typ av information lättillgänglig kan t.ex. föräldrar
lättare göra medvetna val om vilket språk de vill överföra till sina barn
och på vilket sätt de kan stödja barnens språkutveckling för att barnen
ska kunna bli aktivt tvåspråkiga. Hemsidan bör också kunna användas för
att sprida kunskap rörande läromedel och undervisningsmaterial på de
nationella minoritetsspråken som har tagits fram av myndigheter eller
t.ex. skolor och förskolor.
Det kan också finnas behov av att sprida kunskap till de nationella
minoriteterna rörande pågående revitaliseringsinsatser för att underlätta
enskildas eget arbete med att bevara och återta språket. Hemsidan skulle
därmed kunna fungera som en informell mötesplats för enskilda som är
geografiskt utspridda över hela landet. Eftersom Sametinget kommer att
vara huvudman för den planerade hemsidan bör det även finnas goda
möjligheter att via hemsidan sprida erfarenheter från det arbete
Sametinget kommer att bedriva inom ramen för de samiska språkcentren.
Även resultaten från den föreslagna referensgruppens arbete kan på ett
effektivt sätt spridas via hemsidan, se avsnitt 13.2 ovan.
Regeringen bedömer att information på den planerade hemsidan bör
göras tillgänglig både på svenska och på de nationella minoritetsspråken.
Regeringen anser att det är viktigt att valet och utformningen av material
görs i samråd med företrädare för de nationella minoriteterna så att de
behov som finns i respektive grupp blir tillgodosedda.
13.6
Utökade språkvårdsinsatser
Regeringens bedömning: Ytterligare medel bör avsättas för
språkvårdsinsatser för de nationella minoritetsspråken.
Skälen för regeringens bedömning: Frågan om behovet av ytterligare
språkvårdsinsatser har tagits upp i de rapporter som regeringen inhämtat
rörande situationen för meänkieli, romani chib och jiddisch.
Språkvården rörande samiska sköts i dag av Sametinget och den
gemensamma samiska språknämnden. Institutet för språk och
folkminnen har bl.a. till uppgift att bedriva språkvård samt samla in,
bevara, vetenskapligt bearbeta och sprida material om finska, meänkieli,
romani chib och jiddisch. För att de nationella minoritetsspråken ska
kunna utvecklas som språk behövs språkvårdsinsatser, på samma sätt
som för majoritetsspråket. För vissa av språken behöver man även arbeta
med standardisering, utarbeta ordböcker, etc. Det finns också behov av
att arbeta med ortnamnsfrågor.
Regeringen bedömer att ytterligare medel bör avsättas för språkvård av
de nationella minoritetsspråken. I detta skede bör åtgärder rörande
meänkieli prioriteras särskilt.
Prop. 2008/09:158
119
14
Aktivt synliggörande av de nationella
minoriteterna
14.1
Synliggörande av vårt gemensamma kulturarv
Regeringens bedömning: De nationella minoriteternas nutida och
historiska närvaro samt deras språk och kulturer behöver aktivt
synliggöras i det svenska samhället som en del av vårt gemensamma
svenska kulturarv.
Skälen för regeringens bedömning: De nationella minoritetsspråken
och kulturerna är en värdefull del av det svenska kulturarvet. För att på
ett positivt sätt markera detta bör de nationella minoriteterna och detta
kulturarv synliggöras i samhället. Det påverkar majoritetsbefolkningens
förståelse för grupperna och deras situation och de stärker minoriteternas
möjligheter att värna sina språk och kulturer. I dag märks inte dessa
gruppers närvaro i någon större utsträckning i det offentliga rummet, i
media eller i kulturhistoriska sammanhang.
Ett synliggörande som är bejakande skulle även stärka de nationella
minoriteternas identitet, vilket gynnar minoritetsspråkens fortlevnad. En
synlig nationell minoritetsnärvaro i lokalsamhället stärker särskilt barns
och ungdomars kulturella identitet och självbild. Om de nationella
minoriteternas språk och kultur är en naturlig del av lokalsamhället,
behöver inte barn som tillhör dessa grupper känna osäkerhet eller
utanförskap på grund av sitt kulturella arv. Barn och ungdomar som får
känna stolthet för sin tillhörighet till en minoritet, är mer benägna att se
nyttan och värdet att av att få lära sig och använda det nationella
minoritetsspråket. Att kunna möta de nationella minoritetsspråken i
vardagssituationer har stimulerande och bekräftande betydelser för den
enskilde. Offentliga hemsidor, anslagstavlor, blanketter, automatiska
telefonhänvisningar och vägskyltar på det nationella minoritetsspråket är
således synliga belägg på språkets närvaro.
Ett aktivt synliggörande stimulerar språkanvändningen och förstärker
revitaliseringsarbetet. Regeringen anser att det finns anledning att på
olika sätt göra de nationella minoriteterna och den minoritetsspråkiga
närvaron mer synlig i samhället.
Delegationen för romska frågor har i sin delrapport i december 2007
fört fram förslaget att de romska minoritetens historiska närvaro borde
lyftas fram bättre. Eftersom romerna under mycket lång tid inte tilläts bli
bofasta, så finns det i dag ytterst få historiska föremål, minnesmärken,
byggnader, etc. som uppmärksammar romernas historia. För att
synliggöra romernas långa närvaro och många bosättningar i landet
föreslår delegationen att länsmuseerna borde få i uppdrag att, i samråd
med romer på orten, sprida kunskap om romernas historia genom att sätta
upp historiska minnesmärken eller liknande på lämpliga platser i landet.
En möjlighet vore, enligt delegationen, resandet av statyer på kända
personer som tillhör nationella minoriteter, såsom av författaren och
aktivisten Katarina Taikon, för att påminna om romernas historia och
långa kamp för att få del av sina mänskliga rättigheter.
Prop. 2008/09:158
120
Regeringen anser att det finns anledning att i olika sammanhang
synliggöra de nationella minoriteternas historia som en del av vårt
gemensamma kulturarv. Ett sådant sätt skulle kunna vara bl.a. genom
utsmyckning av det offentliga rummet eller namngivning av platser.
Detta är dock i första hand en kommunal angelägenhet.
14.2
Minoritetsspråkiga ortnamn
Regeringens bedömning: Minoritetsspråkiga ortnamn är en värdefull
del av kulturarvet som bör värnas aktivt av samhällets företrädare. För att
synliggöra detta kulturarv bör Vägverket ges i uppdrag att intensifiera sitt
arbete med skyltning av minoritetsspråkiga ortnamn. Statliga och
kommunala myndigheter bör i sin verksamhet värna minoritetsspråkiga
ortnamn och synliggöra minoritetsspråkens närvaro genom skyltning och
annan utmärkning. Fastställda minoritetsspråkiga ortnamn bör användas
som namn på postorter där detta bedöms som lämpligt.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanser: Uppsala universitet anser att officiellt skylta orter i
Sápmi på både samiska och svenska samt att tillåta samiska ortsnamn i
posthanteringen är enkla och effektiva sätt att synliggöra minoriteten.
Sametinget instämmer i förslaget. Svenska samers riksförbund stödjer
förslaget att Vägverket bör ges i uppdraga att intensifiera arbetet med att
skylta samiska ortsnamn. Statliga myndigheter, förvaltningar och bolag
som i sin verksamhet har inslag av skyltning och utmärkning bör
uppmanas att använda existerande fastställda samiska namn.
Skälen för regeringens bedömning: Med ortnamn avses en under viss
tid och i en viss krets av människor entydig benämning på en viss
geografisk lokalitet (SOU 1982:45 s. 17). Ett ortnamn utgör alltså det ord
i språket, som en given krets människor använder för att lokalisera ett
visst geografiskt objekt. Bland ortnamnen kan man urskilja två
huvudkategorier: kulturnamn och naturnamn. Kulturnamn är namn på
objekt som är skapade eller formade av människan; naturnamnen syftar
på objekt skapade av naturen. Inom kulturnamnen återfinns
bebyggelsenamn, ägonamn, artefaktnamn samt administrativa namn.
De minoritetsspråkiga ortnamnen är en del av det svenska kulturarvet.
Minoritetsspråkiga ortnamn kan också finnas manifesterade i andra typer
av geografiska namn såsom namn på fjäll, sjöar, vattendrag, gatu- och
vägnamn. Även dessa namn är viktiga att bevara till eftervärlden,
eftersom de dels beskriver en kulturell närvaro, dels vittnar om tidigare
bosättares historiska närvaro på just den platsen. En del av vår historia
finns kanske bara bevarad i dessa ortnamn. Genom åren har en del plats-
och ortnamn dock förändrats och kanske förvanskats. Stavningen kan
också ha förändrats. Det kan därmed finnas behov av att försöka härleda
det ursprungliga namnet eller rätta till stavningen.
Pr
Bestämmelserna om god ortnamnssed i lagen (1988:950) om
kulturminnen, m.m. ska säkerställa att detta kulturarv inte går förlorat.
Kulturarvet berikar samhället och det arvet måste enligt regeringens
mening aktivt värnas för att det inte ska gå förlorat.
op. 2008/09:158
121
I den norra delen av Sverige har Vägverket påbörjat arbetet med
skyltning på minoritetsspråk. I Norrbottens län har således en del
minoritetsspråkiga vägskyltar där det finns minoritetsspråkiga ortnamn
satts upp jämsides med svenskspråkiga skyltar, framför allt efter de större
riksvägarna. I det traditionellt sydsamiska området finns det än så länge
skyltar på en enda ort på sydsamiska, men arbete pågår med några andra
ortnamn i regionen. I södra Sverige finns det inte, så vitt är känt, några
vägskyltar alls som synliggör t.ex. den finskspråkiga befolkningens
närvaro ens på orter där det finns vedertagna finska ortnamn.
Användning av och skyltning med minoritetsspråkiga ortnamn är ett
viktigt sätt att synliggöra det kulturarv som dessa ortnamn är en del av.
Därför anser regeringen att det är av vikt att Vägverket intensifierar
arbetet med skyltning med minoritetsspråkiga ortnamn.
Vissa kommuner i det nuvarande förvaltningsområdet har på ett
förtjänstfullt sätt synliggjort de nationella minoriteternas och
minoritetsspråkens närvaro i lokalsamhället genom skyltning av
offentliga byggnader. Behovet av denna typ av åtgärder har lyfts fram av
Europarådet i samband med övervakningen av efterlevnaden av
minoritetskonventionerna. Offentliga skyltar av karaktären förvaltningars
namn, informationstavlor rörande öppettider och annat är en del av
myndigheters bemötande av enskilda. Det är givetvis av värde för
minoritetsspråkiga när text även finns på minoritetsspråket.
På det lokala planet bör kommunerna inom ramen för den fysiska
samhällsplaneringen och detaljplaneläggningen även värna om de
minoritetsspråkiga ort- och platsnamnen och ge företrädare för de
nationella minoriteterna möjlighet till inflytande när ändring av ort- eller
platsnamn övervägs.
Att kunna använda ortnamn på finska, meänkieli och samiska vid
postförsändelser synliggör på ett praktiskt sätt minoritetsspråken och
Sveriges levande kulturarv. Postnummersystemets viktigaste beståndsdel
är den sifferserie som delar in landet i postnummerområden. I
postförordningen (1993:1709) föreskrivs att den som tillhandahåller och
förvaltar postnummersystemet vid ändringar av systemet ska främja god
ortnamnssed.
Regeringen anser att ortnamn på finska, meänkieli eller samiska som
fastställts av Lantmäteriverket också ska kunna ingå i Sveriges officiella
postnummersystem på samma sätt som svenska namn. Ett sådant
exempel är 981 33 Giron (Kiruna).
15
Konsekvens- och kostnadsanalys
Prop. 2008/09:158
122
Skyddet för mänskliga rättigheter stärks
Skyddet för mänskliga rättigheter stärks genom de insatser som nu
föreslås för att förbättra efterlevnaden av Europarådets ramkonvention
och minoritetsspråkskonventionen. Det rör framför allt förslagen om ny
lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk, tydligare
uppföljningsansvar för myndigheter när det gäller efterlevnaden av lagen,
insatser för att öka kunskapen om minoritetsrättigheter, utökat förstärkt
minoritetsskydd inom förvaltningsområdena samt insatser för att stärka
bevarandet av de nationella minoritetsspråken. Förslagen är väl i linje
med de rekommendationer som Europarådet lämnat vid granskningen av
Sveriges efterlevnad av ramkonventionen och
minoritetsspråkskonventionen.
Stärkt inflytande för de nationella minoriteterna
En rad förslag lämnas för att stärka de nationella minoriteternas
inflytande i frågor som berör dem. Regeringen bedömer att detta gynnar
demokratiskt deltagande för de nationella minoriteterna på olika nivåer i
samhället.
Den kommunala självstyrelsen
Utvärderingarna av nuvarande förvaltningsområden i Norrbotten tyder
inte på några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen.
Situationen bedöms inte heller förändras genom de förslag som nu
lämnas.
Sysselsättning
I förvaltningsområden för finska respektive samiska kommer det att
finnas ett större behov av personal med finsk- respektive samiskspråkig
kompetens inom barn- och äldreomsorg, kommunal och statlig
förvaltning. I övrigt kommer behovet av tolkar, översättare och
informatörer med kompetens i finska respektive samiska att öka.
Små företags förutsättningar
En ökad efterfrågan av tolkar och översättare i finska respektive samiska
bedöms uppstå när skyldigheten att anordna förskoleverksamhet
respektive äldreomsorg på finska respektive samiska utvidgas till
ytterligare kommuner. Detta ger ökade möjligheter för företag som
erbjuder sådan service på finska respektive samiska.
Offentlig service
Prop. 2008/09:158
123
Den finskspråkiga och samiskspråkiga servicen utökas. Förutom nya
möjligheter för den enskilde att kunna använda finska och samiska vid
myndighetskontakter erbjuds också förskole- och
äldreomsorgsverksamhet helt eller delvis på finska och samiska i
ytterligare kommuner. Statliga och kommunala myndigheter ska även
verka för att det finns personal med språkkunskaper i finska, meänkieli
respektive samiska där det finns behov av detta. Regeringen bedömer att
de ökade möjligheterna att använda finska, meänkieli respektive samiska
kommer att underlätta för enskilda i kontakter med kommunala och
statliga myndigheter. Statsbidrag ska utgå till kommuner och landsting
för merkostnader med anledning av lagen om nationella minoriteter.
Jämställdhet mellan män och kvinnor
Förslag om ökade möjligheter till offentlig service på finska respektive
samiska bedöms påverka jämställdheten mellan kvinnor och män
positivt.
En äldreomsorg som inte beaktar den äldres behov fullt ut innebär en
börda och ett ansvar för den äldres familj och anhöriga. I många familjer
är det fortfarande kvinnliga anhöriga som bär detta ansvar.
I den sverigefinska gruppen kommer antalet äldre sverigefinnar ökar de
närmaste decennierna och behovet av äldreomsorg helt eller delvis på
finska bedöms därmed också att öka. År 2003 uppgick t.ex. antalet
sverigefinländare 50 år eller äldre till 120 987 personer och antalet 65 år
eller äldre uppgick till 46 166 personer (SOU 2005:40 s. 224). Många av
dessa enskilda kommer att behöva äldreomsorg och omvårdnad på det
egna minoritetsspråket.
En ökad tillgång på äldreomsorg helt eller delvis på finska respektive
samiska skulle i många fall minska de anhörigas börda. Genom att
förbättra tillgången på sådan äldreomsorg bedöms sverigefinska och
samiska kvinnors möjligheter att forma sina liv efter sina egna behov och
förutsättningar att förbättras.
Även införande av förskoleverksamhet helt eller delvis på finska och
samiska gynnar sverigefinska och samiska kvinnors möjligheter till ökat
förvärvsarbete och därmed större ekonomisk jämställdhet.
Även förslag som rör ökat inflytande för de nationella minoriteterna
stärker kvinnors ställning i samhället.
Integrationspolitiska mål
Regeringen föreslår bl.a. att informationsinsatser genomförs för att öka
kunskapen om de nationella minoriteterna i samhället. Om de nationella
minoriteterna respekteras och synliggörs bättre i det svenska samhället
gynnar det mångfalden i stort och motverkar negativa attityder. En attityd
präglad av mångfald skulle således även komma andra etniska grupper i
Sverige till del.
Nya kommunala modeller för serviceverksamhet på minoritetsspråk
kan på sikt även användas för andra språk.
Konsekvenser för barn och unga
Prop. 2008/09:158
124
Regeringens förslag innebär att kommunerna blir skyldiga att beakta
nationella minoritetsbarns behov i större utsträckning än tidigare. Barn
som tillhör nationella minoriteter ges därmed bättre möjligheter att få lära
sig minoritetsspråket och att få utveckla den kulturella identiteten.
För föräldrar, som bor inom ett förvaltningsområde, ökar valfriheten
när det gäller möjligheten att välja förskoleverksamhet där verksamheten
bedrivs helt eller delvis på minoritetsspråket, vilket även kommer barnen
till godo.
De förslag som lämnas rörande revitaliseringsinsatser ger möjligheter
att stärka barn och ungdomars språkutveckling.
Förslaget rörande införande av samrådsförfarande med de nationella
minoriteternas ungdomsförbund ökar barn och ungdomars inflytande i
frågor som berör dem.
Konsekvenser för miljön
Regeringens förslag bedöms inte medföra några konsekvenser för miljön.
Konsekvenser för statsfinanserna och den kommunala ekonomin
Regeringen har i budgetpropositionen för 2009 aviserat att det under
utgiftsområde 1 Rikets styrelse uppförda anslaget 47:1 Åtgärder för
nationella minoriteter kommer att öka med 70 miljoner kronor från och
med budgetåret 2010 med anledning av den minoritetspolitiska
proposition som planeras (prop. 2008/09 utgiftsområde 1 s. 79). För 2010
och 2011 beräknas anslaget uppgå till 80 437 000 kronor respektive
80 437 000 kronor. De förslag som lämnas i denna proposition ska
genomföras inom ramen för det anslag som beräknats från och med
2010.
Huvuddelen av regeringens förslag avser kommuner och landsting
inom de områden som utpekas som utvidgade förvaltningsområden för
finska respektive samiska. Enligt finansieringsprincipen ska kommuner
och landsting tillföras medel för att täcka de ökade kostnaderna som
följer av förslagen. Regeringen bedömer att kommuner och landsting i
förvaltningsområdena bör ges statsbidrag, finansierat från den ovan
beräknade anslagsramen. Statsbidraget ska utgå för merkostnader som
uppkommer i kommuner inom förvaltningsområdena med anledning av
de rättigheter som tillkommer enskilda genom lagen om nationella
minoriteter och minoritetsspråk. En del av statsbidraget ska kunna
användas för gemensamma utbildnings- och informationsinsatser som
riktar sig kommuner. Närmare förslag om fördelningen av medlen
kommer att redovisas i budgetpropositionen. Sveriges Kommuner och
Landsting har beretts möjligheter att komma med synpunkter i enlighet
med rutinerna för beredning av den kommunala finansieringsprincipen.
För uppföljning enligt lagen om nationella minoriteter och för de
övriga uppgifter som regeringen nu föreslår bedöms ytterligare anslag
behöva utgå till Länsstyrelsen i Stockholms län respektive Sametinget.
Dessa medel ryms inom det ovan beräknade anslaget. Medel kommer
Pr
även att fördelas till åtgärder för språkvård, integrerad samisk
undervisning, åtgärder som avser inflytande för de nationella
minoriteterna samt bidrag till revitaliseringsinsatser.
op. 2008/09:158
125
När det gäller statliga myndigheter i övrigt har regeringen bedömt
kostnaderna för förslagen som förhållandevis marginella. De ska därför
finansieras inom gällande ramar.
16
Författningskommentar
16.1
Förslaget till lag om nationella minoriteter och
minoritetsspråk
Förslaget till lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk föreslås
ersätta lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar respektive lagen (1999:1176) om
rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och
domstolar (minoritetsspråkslagarna). Lagen består till en del av
bestämmelser som förts över från dessa lagar och som i en del fall
ändrats, men också av bestämmelser som är nya i förhållande till nu
gällande lagstiftning.
Allmänna bestämmelser
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om nationella minoriteter,
nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda
minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt
bestämmelser om vissa skyldigheter inom förskoleverksamhet och
äldreomsorg. Lagen innehåller också bestämmelser om uppföljning av
tillämpningen av lagen.
I den inledande bestämmelsen anges lagens innehåll. Bestämmelsen
saknar motsvarighet i de nu gällande minoritetsspråkslagarna. Förslaget
har behandlats i avsnitt 11.2.
2 § Nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och
tornedalingar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets
ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (SÖ 2000:2) och den
europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (SÖ 2000:3).
I språklagen (2009:000) anges att de nationella minoritetsspråken är
finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.
I bestämmelsen, som är ny i förhållande till nu gällande
minoritetsspråkslagar, anges i första stycket samtliga nationella
minoriteter som erkänts av Sverige i enlighet med Europarådets
ramkonvention och minoritetsspråkskonventionen.
I andra stycket hänvisas till den nya språklagen – som regeringen
denna dag har beslutat proposition om – i vilken det anges vilka språk
som är nationella minoritetsspråk. Med de uppräknade språken avses
även samtliga varieteter av dessa språk.
Prop. 2008/09:158
126
Bestämmelsen syftar till att synliggöra de nationella minoriteterna och
deras språk bättre samt även den särställning dessa har i Sverige i
förhållande till åtagandena i ramkonventionen och
minoritetsspråkskonventionen. Förslaget har behandlats i avsnitt 11.2.
3 §
Förvaltningsmyndigheter ska när det behövs på lämpligt sätt
informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt denna
lag.
I bestämmelsen, som är ny i förhållande till nu gällande
minoritetsspråkslagar, föreskrivs en skyldighet för
förvaltningsmyndigheter att vid behov ge information om de rättigheter
de nationella minoriteterna har enligt denna lag. Sättet för informationen
får anpassas efter vad som kan anses behövligt inom
förvaltningsmyndighetens verksamhetsområde. Informationen bör ges på
de minoritetsspråk som kan väntas bli använda av enskilda i deras
kontakter med myndigheten. Om det inte kan förväntas att rättigheterna
aktualiseras hos myndigheten, exempelvis därför att myndighetens
kontakt med allmänheten är begränsad, kan sådan information underlåtas.
När det gäller kommuners skyldigheter att erbjuda förskoleverksamhet
och äldreomsorg på minoritetsspråk inom förvaltningsområdena bör
sådana möjligheter särskilt observeras i allmän information som riktar sig
till potentiella brukare. Information om dessa möjligheter bör även
lämnas på minoritetsspråket. På kommunala hemsidor bör det t.ex. finnas
särskilt angivet vart enskilda ska vända sig för denna typ av önskemål
och vilka regler som gäller för nationella minoriteter. I olika typer av
uppräkningar av t.ex. förskolor bör det minoritetsspråkiga alternativet
tydligt anges. Det är också lämpligt att gå ut med riktad information till
t.ex. äldre minoritetsmedborgare när det gäller möjligheten att få
äldreomsorg på det egna minoritetsspråket.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.2.1.
4 § I språklagen (2009:000) anges att det allmänna har ett särskilt
ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.
Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella minoriteternas
möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns
utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna
minoritetsspråket ska främjas särskilt.
I bestämmelsen, som är ny i förhållande till nu gällande
minoritetsspråkslagar, erinras om att det i den nya föreslagna språklagen
anges att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de
nationella minoritetsspråken. Därutöver stadgas att de nationella
minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur ska främjas
av det allmänna. Begreppet kultur får även anses innefatta språk. Med det
allmänna avses offentlig verksamhet som utövas genom staten,
kommunerna eller landstingen. Med främja avses att det allmänna genom
aktiva åtgärder och handlingar ska stödja språkens och kulturens
fortlevnad.
Prop. 2008/09:158
127
Barn som tillhör nationella minoriteter har ett behov av att få utveckla
sin egna minoritetskulturella identitet och det egna minoritetsspråket. En
sådan utveckling ska beaktas särskilt när beslut fattas som kan komma att
påverka barn. Denna bestämmelse bygger på Sveriges åtaganden enligt
Europarådets ramkonvention, minoritetsspråkskonventionen och FN:s
barnkonvention.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.2.2.
5 § Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna
möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är
möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.
I bestämmelsen, som är ny i förhållande till nu gällande
minoritetsspråkslagar, anges att de nationella minoriteterna ska ges
möjlighet till inflytande i frågor som berör dem.
Förvaltningsmyndigheter ska så långt det är möjligt samråda med
minoriteterna i sådana frågor. Det innebär att förvaltningsmyndigheter
ska utforma sin verksamhet på ett sådant sätt att en dialog kan föras med
företrädare för de nationella minoriteterna. Det kan t.ex. vara lämpligt att
införa brukarråd där de nationella minoriteterna finns representerade.
Nationella minoriteter bör särskilt engageras och ges möjlighet att
påverka i frågor som rör användandet av ekonomiska resurser avsatta för
minoritetspolitiska åtgärder.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.2.3.
Förvaltningsområden
6 § Med förvaltningsområdet för finska avses kommunerna Botkyrka,
Eskilstuna, Gällivare, Hallstahammar, Haninge, Haparanda, Huddinge,
Håbo, Kiruna, Köping, Pajala, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje,
Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby, Österåker,
Östhammar och Övertorneå.
Med förvaltningsområdet för meänkieli avses kommunerna Gällivare,
Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.
Med förvaltningsområdet för samiska avses kommunerna Arjeplog,
Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Lycksele,
Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen
och Östersund.
I bestämmelsen anges vilka kommuner som ingår in
förvaltningsområdena för respektive språk. Innehållet i bestämmelsen är
delvis nytt. Den geografiska omfattningen för förvaltningsområdet för
meänkieli ändras inte. För finska respektive samiska utvidgas
förvaltningsområdet till de i bestämmelsen uppräknade kommunerna.
Förslaget har behandlats i avsnitten 11.3.3–11.3.5.
Prop. 2008/09:158
128
7 § Andra kommuner än de som anges i 6 § kan efter anmälan få ingå i
förvaltningsområdet för finska, meänkieli eller samiska. Beslut att en
kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde fattas av regeringen.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådan frivillig anslutning till ett
förvaltningsområde.
Enligt bestämmelsen, som är en ny i förhållande till nu gällande
minoritetsspråkslagar, kan en kommun frivilligt välja att anmäla att den
önskar ingå i något av förvaltningsområdena. Om regeringen beslutar att
kommunen, i enlighet med sin anmälan, ska få ingå i ett
förvaltningsområde blir reglerna om förvaltningsområden tillämpliga i
förhållande till kommunen. Närmare föreskrifter om sådan frivillig
anslutning får meddelas av regeringen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.6.
Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos myndigheter
8 § Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska
vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet
vars geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med
minoritetsspråkets förvaltningsområde. Detta gäller i ärenden i vilka den
enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet har
anknytning till förvaltningsområdet.
Om den enskilde använder finska, meänkieli eller samiska i ett sådant
ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samma språk.
Enskilda som saknar juridiskt biträde har dessutom rätt att på begäran
få en skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering i ärendet på
finska, meänkieli respektive samiska.
Myndigheten ska även i övrigt sträva efter att bemöta de enskilda på
dessa språk.
Bestämmelsen är delvis ny i förhållande till nu gällande
minoritetsspråkslagar. Första stycket motsvarar en reviderad version av
2 § i minoritetsspråkslagarna. Enskilda har rätt att använda finska,
meänkieli respektive samiska i kontakter med förvaltningsmyndigheter
under vissa förutsättningar. De myndigheter som avses i bestämmelsen är
de som har ett geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis
sammanfaller med ett förvaltningsområde. Myndigheten kan t.ex. ha
verksamhet förlagd till ett förvaltningsområde genom ett huvudkontor,
lokalkontor eller annan fast representation. Även myndigheter som
saknar kontor eller motsvarande inom förvaltningsområdet kan ha
verksamhet som helt eller delvis sammanfaller med ett
förvaltningsområde. Förvaltningsmyndigheter med hela landet som
verksamhetsområde har naturligtvis ett geografiskt verksamhetsområde
som delvis sammanfaller med alla förvaltningsområden.
I den reviderade bestämmelsen har kravet att ett ärende ska avse
myndighetsutövning i förhållande till enskild tagits bort. Den enskilde
ska dock vara part eller ställföreträdare för part i ärendet och ärendet ska
även fortsättningsvis ha anknytning till det geografiska område som
förvaltningsområdet omfattar. Bestämmelsen innefattar däremot inte
någon rätt att använda minoritetsspråket för enskild som varken är part
eller ställföreträdare för part men som ändå har kontakter med en
förvaltningsmyndighet i ett ärende. Rätten att använda minoritetsspråket
omfattar bara ärenden som har anknytning till förvaltningsområdet
genom t.ex. att den enskilde är bosatt inom området, att ärendet rör en
verksamhet som bedrivs inom området eller en fastighet som är belägen
inom området.
Prop. 2008/09:158
129
Rätten att använda minoritetsspråket avser såväl muntliga som
skriftliga kontakter i enskilda ärenden. En myndighet kan ha muntlig
handläggning i ärenden. Rätten att använda finska, meänkieli eller
samiska omfattar även sådan handläggning av ett ärende. Den enskilde
har även rätt att inge handlingar på dessa språk till myndigheten. Om
innehållet är av betydelse för ärendet bör handlingen översättas till
svenska (jfr 8 § förvaltningslagen).
Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska gäller oavsett om
den enskilde är svensk eller utländsk medborgare. Rätten är inte heller
beroende av var den enskilde är bosatt.
Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska gäller enskilda. Med
detta begrepp avses inte bara fysiska personer utan även t.ex. aktiebolag,
föreningar och andra organisationer, men däremot inte myndigheter eller
andra offentligrättsliga organ. Vidare har en ställföreträdare för en
enskild part samma rätt enligt lagen att använda finska, meänkieli eller
samiska som den enskilde själv. Däremot ger inte bestämmelsen ett
ombud motsvarande rätt.
Andra stycket motsvarar en reviderad version av 2 § andra stycket
minoritetsspråkslagarna och reglerar myndighetens skyldighet att svara
på ett minoritetsspråk när en enskild använder språket. Enskilda som
använder finska, meänkieli eller samiska i ett ärende har även enligt den
nya lagen rätt till ett muntligt svar på språket. Detta innebär att
myndigheten ska använda minoritetsspråket vid myndighetens muntliga
kontakter med den enskilde. Dessutom ger andra stycket enskilda parter
och ställföreträdare en rätt att få beslut och beslutsmotivering i ärendet
översatt till sitt språk, under förutsättning att de saknar juridiskt biträde.
Med beslut och beslutsmotivering menas här både beslut under ärendets
handläggning och myndighetens avgörande samt den motivering som
myndigheten anfört för sitt ställningstagande (däremot inte eventuell
redogörelse för bakgrunden till ärendet). Översättningen behöver inte
tillhandahållas samtidigt som beslutet på svenska; det får accepteras att
den dröjer några dagar efter det att beslutet meddelats. Rätten till skriftlig
översättning av beslut är ny i förhållande till nu gällande
minoritetsspråkslagar. Någon skyldigheten att på begäran av den enskilde
muntligen översätta skriftliga meddelanden och beslut riktade till den
enskilde finns emellertid inte.
Tredje stycket motsvarar 2 § tredje stycket minoritetsspråkslagarna.
Där anges att myndigheten också fortsättningsvis ska sträva efter att även
i övrigt bemöta enskilda på finska, meänkieli respektive samiska.
Exempel på sådan verksamhet är rådgivning och information till
allmänheten, erbjudande om vård eller undervisning. Blanketter och
informationsblad avsedda för allmänheten ska också kunna översättas till
finska, meänkieli och samiska eller till tvåspråkiga versioner, när behov
av detta bedöms föreligga. I denna verksamhet har inte myndigheten
Prop. 2008/09:158
130
någon absolut skyldighet att svara på minoritetsspråket men ska ändå
eftersträva att bemöta enskilda på minoritetsspråket. Myndigheterna bör
organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att det finns beredskap och
rutiner för att bemöta önskemål från enskilda att använda
minoritetsspråk. Det kan t.ex. innebära kartläggning och angivande av
särskild språkkompetens i interna telefonkataloger och på intranät och
hemsidor. Om minoritetsspråkstalande personal inte finns på
myndigheten bör rutiner utarbetas som innebär att tolk kan ordnas med
relativt kort varsel. I myndighetens lokaler, hemsidor och annat
informationsmaterial bör det framgå att service lämnas på
minoritetsspråk. Om den minoritetsspråkiga servicen begränsas till vissa
tider och vissa platser, se 12 §, bör sådant tydligt anges både på svenska
och på minoritetsspråket.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.8.
9 § Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att använda finska,
meänkieli respektive samiska vid muntliga och skriftliga kontakter i
förvaltningsmyndigheters ärenden i vilka den enskilde är part eller
ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som
behärskar minoritetsspråket.
Bestämmelsen är ny i förhållande till nu gällande minoritetsspråkslagar
och reglerar rätt att använda minoritetsspråk utanför
förvaltningsområdena i ärenden utan anknytning till förvaltningsområdet
för språket. En förutsättning att få använda finska, meänkieli respektive
samiska utanför förvaltningsområdena är att myndigheten har tillgång till
personal som är behörig att ta hand om den enskildes angelägenhet och
som behärskar språket i fråga. Det räcker inte att det inom myndigheten
finns språkkunniga personer om de inte är kompetenta att sköta det
aktuella ärendet; den som har ett ärende hos polisen kan t.ex. inte begära
att få tala sitt språk därför att det finns en receptionist som behärskar
detta. Det krävs inte att språkkunnig personal finns anställd vid samma
myndighet, bara att sådan personal utan svårighet kan anlitas för begärd
service t.ex. när den finns hos annan kommunal myndighet än den
aktuella.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.8.
10 § Enskilda har alltid rätt att använda finska och samiska vid sina
skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän. Detsamma gäller vid
enskildas skriftliga kontakter med Justitiekanslern, Försäkringskassan,
Skatteverket och Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den
enskilde är part eller ställföreträdare för part.
Bestämmelsen, som är ny i förhållande till nu gällande
minoritetsspråkslagar, utvidgar ytterligare rätten att använda finska
respektive samiska hos vissa statliga myndigheter. Rätten avseende
Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket och
Diskrimineringsombudsmannen omfattar ärenden i vilka den enskilde är
part eller ställföreträdare för part. Rätten att använda finska och samiska i
skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän är inte begränsad till
Prop. 2008/09:158
131
ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part. Skälet
för detta är att enskilda sällan är att beteckna som parter i ärenden hos
Riksdagens ombudsmän. Det förutsätts inte att någon inom myndigheten
behärskar språket, utan den enskilde kan alltid skriva till myndigheten på
finska eller samiska. Däremot innebär bestämmelsen – till skillnad från
vad som gäller enligt 8 § – ingen rätt att få svar på samma språk.
Bestämmelsen innebär inte heller någon rätt att använda ett
minoritetsspråk vid muntliga kontakter med myndigheterna som räknas
upp. När det gäller muntliga kontakter är det en förutsättning att det finns
språkkunnig personal, och sådan rätt kan därför finnas enligt 9 §.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.8.
11 § Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till
personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska där detta
behövs i enskildas kontakter med myndigheten.
Bestämmelsen är ny i förhållande till nu gällande minoritetsspråkslagar.
Förvaltningsmyndigheter ska – oavsett om de tillhör något
förvaltningsområde – verka för att det finns tillgång till personal som
behärskar minoritetsspråket, där detta behövs i enskildas kontakter med
myndigheten. Att verka för innebär i detta sammanhang att
förvaltningsmyndigheten aktivt ska beakta behovet av personal som
behärskar dessa språk och vid behov söka aktivt efter sådan personal.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.8.
12 § Förvaltningsmyndigheter får bestämma särskilda tider och särskild
plats för att ta emot besök av enskilda som talar finska, meänkieli
respektive samiska, samt ha särskilda telefontider.
I bestämmelsen, som motsvarar innehållet i 3 § minoritetsspråkslagarna,
anges att den enskildes rätt att använda finska, meänkieli och samiska
kan begränsas till viss tid och plats. Rätten att använda minoritetsspråket
vid kontakt med myndigheten kan således begränsas till att gälla under
vissa tider på myndighetens kontor då tolk eller språkkunnig personal
kan finnas tillgänglig. Det är viktigt att myndigheten är mycket tydlig i
sin information till allmänheten.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.8.
Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos domstolar
Prop. 2008/09:158
132
13 § Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett
ärende hos en länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol eller
sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med
kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå har
rätt att använda finska eller meänkieli under målets eller ärendets
handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa
kommuner. Detsamma gäller samiska hos en sådan domstol med en
domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Arjeplog,
Gällivare, Jokkmokk eller Kiruna, om målet eller ärendet har anknytning
till någon av dessa kommuner.
Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska omfattar också de
domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i
första stycket överklagas.
I denna och följande paragrafer regleras parts och parts ställföreträdares
rätt att använda finska, meänkieli eller samiska vid muntliga eller
skriftliga kontakter med en länsrätt och en tingsrätt som har en domkrets
som till någon del sammanfaller med angivna kommuner. Även
fastighetsdomstol, miljödomstol och sjörättsdomstol omfattas av
bestämmelsen. Bestämmelsens innehåll motsvarar innehållet i 4
§
minoritetsspråkslagarna. I stället för förvaltningsområde anges dock
vissa kommuner, eftersom rätten att få använda finska och samiska hos
domstol inte införs i de nya kommuner som enligt 6
§ ingår i
förvaltningsområdena.
En parts och dennes ställföreträdares rätt att använda minoritetsspråk
omfattar även de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller
ärende som avses i paragrafens första stycke överklagats. Rätten att tala
minoritetsspråket omfattar inte s.k. extraordinära rättsmedel, t.ex. en
ansökan om resning.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.9.
14 § Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska i mål eller
ärenden hos domstolar enligt 13 § omfattar rätt att ge in handlingar och
skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar som hör till
målet eller ärendet muntligen översatta till detta språk och rätt att vid
muntlig förhandling inför domstolen tala detta språk. Domstolen ska
översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska, om det inte är
uppenbart onödigt.
Även i övrigt ska domstolen sträva efter att använda minoritetsspråket
i sina kontakter med parten eller dennes ställföreträdare.
I alla mål och ärenden som omfattas av rätten att använda finska,
meänkieli eller samiska hos domstolar enligt 13 § har en part eller
ställföreträdare för part som saknar juridiskt biträde rätt att på begäran
få domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering skriftligen
översatta till detta språk.
Första och andra stycket motsvarar innehållet i 5 § första och andra
stycket i minoritetsspråkslagarna.
Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska under rättegång eller
ett ärendes behandling omfattar att få yttra sig muntligen eller skriftligen
på minoritetsspråket i enlighet med de regler som gäller för rättegången
eller ärendens behandling i domstol. Den enskildes rätt att använda
minoritetsspråket omfattar ett mål eller ärende som har anknytning till
någon av angivna kommuner. Med anknytning avses här t.ex. att parten
är bosatt eller vistas i kommunen, att ett mål rör en fastighet belägen i
kommunen eller att ett brott har begåtts inom kommunen.
Prop. 2008/09:158
133
Bestämmelserna innebär också en rätt att med hjälp av tolk få de
handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till
minoritetsspråket. Rätten att få tala minoritetsspråket vid muntlig
förhandling omfattar rätten att själv få tala finska, meänkieli eller
samiska.
Enligt paragrafen är domstolar även skyldiga att översätta ingivna
handlingar till svenska om detta inte är uppenbart onödigt.
Även i övrigt, exempelvis då part riktar sig till domstolen med
förfrågningar, ska domstolen sträva efter att bemöta
minoritetsspråkstalande part och parts ställföreträdare på
minoritetsspråket.
I tredje stycket, som är nytt i förhållande till minoritetsspråkslagarna,
föreskrivs en allmän rätt för enskilda som saknar juridiskt biträde att få
domslut och domskäl samt beslut och beslutmotivering översatta till
finska, meänkieli respektive samiska. Regeln gäller alla mål och ärenden
som omfattas av rätten att använda finska, meänkieli eller samiska hos
domstolar enligt 13 §, dvs. mål och ärenden som har anknytning till
någon av de i lagen angivna kommunerna. Regeln gäller även beslut som
fattas under ärendets eller målets handläggning. Med domskäl respektive
beslutsmotivering avses de egentliga skälen för domen eller beslutet, inte
redogörelser för utredningen i målet eller ärendet, även om den skulle ha
tagits in under rubriken domskäl eller skäl för beslut. I tveksamma fall
kan det dock finnas skäl att följa domens eller beslutets rubricering, i
varje fall om det ger bättre förståelse för resonemangen. – Även vid
tillämpningen av denna bestämmelse räcker det att översättning kommer
några dagar efter det att den enskilde framställt begäran om detta, vilket
ska ske inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats (jfr
författningskommentaren till 10 § 2 st.).
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.9.
15 § Den som vill använda finska, meänkieli eller samiska under ett måls
eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 13 § ska begära detta i
samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten
ska yttra sig i målet eller ärendet.
En begäran om att få en översättning enligt 14 § tredje stycket ska
framställas inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats,
om en sådan begäran inte har framställts tidigare under handläggningen
av målet eller ärendet.
Om en begäran om att använda minoritetsspråk eller om att få en
översättning framställs senare än vad som anges i första och andra
styckena för den avslås. En sådan begäran får även avslås om det är
uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.
Prop. 2008/09:158
134
Bestämmelsens första stycke motsvarar 6
§ första stycket i
minoritetsspråkslagarna.
Andra stycket saknar motsvarighet i
minoritetsspråklagarna. Det har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag. Tredje stycket är nytt såvitt avser begäran om översättning.
Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska gäller under hela
rättegången och hela ärendets behandling i domstol, dvs. från det att
målet eller ärendet inleds vid domstolen till och med att ett eventuellt
överklagande kommer in till domstolen. För att domstolen ska kunna
planera anlitande av tolk och översättare i mål eller ärende där
minoritetsspråket används, ska begäran om att använda finska, meänkieli
eller samiska framföras i samband med att målet eller ärendet
anhängiggörs eller första gången part ska yttra sig i målet. Om en
begäran kommer in senare under ärendets handläggning får den avslås.
Möjligheten att avslå en begäran om att få använda finska, meänkieli
eller samiska i övrigt bör användas mycket restriktivt, exempelvis då det
är uppenbart att begäran framställs i syfte att förhala rättegången. Ett
beslut av domstolen i fråga om rätten att använda samiska, finska eller
meänkieli i mål eller ärende får inte överklagas särskilt (se 49 kap. 5 §
rättegångsbalken och 34 § förvaltningsprocesslagen).
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.9.
16 § Om en part eller ställföreträdare för part har rätt att använda
finska, meänkieli eller samiska i rättegång, ska tolk anlitas i enlighet med
bestämmelserna i 5 kap. 6−8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och
50−52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Bestämmelsen motsvarar 7 § i minoritetsspråkslagarna och har endast
redigerats språkligt.
De regler som enligt rättegångsbalken respektive
förvaltningsprocesslagen gäller för vem som ska anlitas som tolk samt
om tolked och ersättning till tolk ska tillämpas också när tolk anlitas
enligt denna lag.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.9.
Finska, meänkieli och samiska i förskoleverksamhet och
äldreomsorg
17 §
När en kommun i ett förvaltningsområde erbjuder plats i
förskoleverksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100), ska
kommunen erbjuda barn vars vårdnadshavare begär det plats i
förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på
finska, meänkieli respektive samiska.
Bestämmelsen motsvarar 8 § i minoritetsspråkslagarna och har endast
redigerats språkligt.
Innebörden av paragrafen är att varje kommun inom respektive
förvaltningsområde måste, när den erbjuder förskoleverksamhet, erbjuda
förskoleverksamhet som helt eller delvis bedrivs på finska, meänkieli
respektive samiska om vårdnadshavare begär det. Omfattningen av
verksamheten kan variera beroende på hur många barn den omfattar och
tillgången på språkkunnig personal. Finns det tillräckligt många barn och
tillräckligt mycket personal som behärskar språket kan verksamheten på
finska, meänkieli eller samiska bedrivas mer organiserat i särskilda
grupper eller på särskilda tvåspråkiga förskoleavdelningar eller helt
tvåspråkiga förskolor.
Prop. 2008/09:158
135
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.10.
18 § En kommun i ett förvaltningsområde ska erbjuda den som begär det
möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som
erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar
finska, meänkieli respektive samiska. Detsamma gäller kommuner
utanför ett förvaltningsområde, om kommunen har tillgång till personal
som är kunnig i språket.
Bestämmelsens första mening motsvarar 9 § i minoritetsspråkslagarna.
Andra meningen är en ny bestämmelse.
Arten och omfattningen av den äldreomsorg som erbjuds på finska,
meänkieli eller samiska blir beroende av hur många som önskar omsorg
av personal som talar minoritetsspråket och vilken typ av omsorg de
önskar samt tillgången på personal som talar dessa språk. Det
grundläggande kravet på kommunerna enligt denna paragraf är att de
organiserar äldreomsorgen så att någon del av den service och
omvårdnad som erbjuds ges av personal som behärskar finska, meänkieli
respektive samiska. Kommunerna bör därför organisera verksamheten så
att den personal som finns i äldreomsorgen och som talar
minoritetsspråket så långt möjligt arbetar med de äldre som har finska,
meänkieli eller samiska som första språk.
Enligt andra meningen utvidgas rätten till service och omvårdnad som
erbjuds inom ramen för äldreomsorgen till kommuner utanför
förvaltningsområdena. En förutsättningen är att det finns tillgång till
språkkunnig personal inom kommunen.
Paragrafen bör läsas tillsammans med den föreslagna nya regeln i
5 kap. 6 § tredje stycket socialtjänstlagen, där det framgår att kommuner
ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska,
meänkieli respektive samiska där det behövs för omvårdnaden om äldre
människor.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.11.
Undantag
19 § Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela föreskrifter om
att en viss myndighet som lyder under regeringen ska undantas från
tillämpningen av 8
§. Motsvarande gäller efter regeringens
bemyndigande för landsting och kommun i fråga om kommunala
myndigheter.
Bestämmelsen motsvarar 10 § i minoritetsspråkslagarna och har endast
redigerats språkligt.
Prop. 2008/09:158
136
Regeringen kan enligt denna paragraf meddela föreskrifter att en viss
statlig förvaltningsmyndighet inte ska omfattas av 8 § i denna lag. Ett
sådant beslut kan endast fattas om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl
kan finnas om t.ex. en viss myndighet har mycket liten kontakt med
allmänheten och det därför inte är befogat för myndigheten att hålla
tolkberedskap. På samma sätt kan landstingsfullmäktige och
kommunfullmäktige efter regeringens bemyndigande undanta
förvaltningsmyndigheter inom sina respektive verksamhetsområden.
Möjligheten att undanta myndigheter från lagens tillämpningsområde bör
användas restriktivt så att lagens syfte inte urholkas.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.4.
Uppföljning m.m.
20 § Förvaltningsmyndigheters tillämpning av denna lag ska följas upp.
Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka myndigheter som
ska ansvara för uppföljningen. Detta uppföljningsansvar innebär ingen
inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter.
Bestämmelsen är ny i förhållande till minoritetsspråkslagarna.
En eller flera myndigheter som regeringen bestämmer ska följa upp
förvaltningsmyndigheters tillämpning av lagen. Uppföljningen utgör inte
tillsyn och påverkar inte heller den tillsyn som utövas enligt andra
författningar.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.5.
21 §
En myndighet med uppföljningsansvar ska dessutom genom
rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra
förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen.
Bestämmelsen är ny i förhållande till minoritetsspråkslagarna.
En myndighet med uppföljningsansvar ska aktivt bevaka efterlevnaden
av lagen. Myndigheten ska även genom sin verksamhet stödja kommuner
m.fl. vid deras tillämpning av lagens bestämmelser.
Förslaget har behandlats i avsnitt 11.5.
16.2
Förslaget till lag om ändring i sametingslagen
(1992:1433)
Prop. 2008/09:158
137
2 kap.
1 § Sametinget ska verka för en levande samisk kultur och ta initiativ till
verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till
Sametingets uppgifter hör särskilt att
1.
besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur
Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra
medel som ställs till samernas gemensamma förfogande,
2. utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 § skollagen
(1985:1100),
3. fastställa mål för och leda det samiska språkarbetet,
4. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov
beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och
vatten,
5. informera om samiska förhållanden, och
6. utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt lag
eller annan författning.
Ändringen i punkten 3 innebär att Sametinget inte bara ska leda det
samiska språkarbetet utan även fastställa mål för detta. Ändringarna i
första stycket och i punkten 5 är av språklig karaktär.
Förslaget har behandlats i avsnitt 10.4.
16.3
Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
(2001:453)
5 kap.
6 § Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i
kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet
upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område.
Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska
kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och
organisationer.
Kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal med
kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i
omvårdnaden om äldre människor.
I tredje stycket, som är nytt, anges att kommunen ska verka för att det
finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli eller
samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor.
Skyldigheten att verka för att det finns tillgång till personal med vissa
kunskaper i språk gäller där detta behövs i omvårdnaden om äldre
människor. Stadgandet i 5 kap. 6 § socialtjänstlagen är inte någon
rättighetsbestämmelse och enskilda personer beviljas inte insatser med
stöd av den. Insatser till enskilda personer beviljas i stället som bistånd
enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen – och i vissa fall – 4 kap. 2 §
socialtjänstlagen.
Prop. 2008/09:158
138
Begreppet omvårdnad är inte definierat i socialtjänstlagen. Av
förarbeten finns resonemang om vad som avses med personlig
omvårdnad. Med personlig omvårdnad avses insatser som behövs för att
tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov. Det kan handla om hjälp
för att kunna äta och dricka, klä och förflytta sig eller sköta den
personliga hygienen (prop. 1996/97:124 s. 88 och prop. 2005/06:115 s.
142).
Av bestämmelsen följer inte en skyldighet att omedelbart skaffa
språkkunnig personal. Vid rekrytering bör dock kunskaper i
minoritetsspråk vara en merit.
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.3.11.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 1
139
Sammanfattning av betänkandet Rätten till mitt språk
– Förstärkt minoritetsskydd (SOU 2005:40)
Minoritetsspråkens framtid är oviss i Sverige
Sveriges riksdag har år 1999 erkänt fem nationella minoriteter: samer,
sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Sverige har genom att
ratificera den Europeiska stadga för landsdels- och minoritetsspråk och
ramkonventionen för skydd för nationella minoriteter folkrättsligt
förbundit sig att skydda de nationell minoriteterna och stödja dessa
minoriteters kulturer och språk i landet.
Ett starkt assimileringstryck har medfört att vissa av minoritetsspråken
i dag är hotade. Bland flera av minoriteterna kan en pågående
språkbytesprocess noteras. Många olika faktorer påverkar ett språks
fortlevnad. Samhället kan genom olika åtgärder gynna och värna
bevarandet av minoritetsspråken. Samhällets skydd och stöd kommer att
behövas för att minoritetsspråken skall kunna fortleva i Sverige.
Åtgärder krävs för att förbättra implementeringen av
åtagandena i Europarådskonventionerna
Regeringens avsikt har varit att den svenska minoritetspolitiken skall få
genomslag i hela landet och att de nationella minoriteternas behov skall
beaktas på alla nivåer i samhället. Fem års erfarenhet av nuvarande
minoritetspolitik visar att behoven inte har beaktats i tillräcklig grad.
Europarådet har framfört kritik rörande Sveriges bristande
implementering av konventionsåtagandena. Den enskilde kan inte alltid
nyttja de rättigheter som nuvarande minoritetsspråkslagstiftning skall
garantera. Åtgärder krävs därför för att stärka implementeringen av de
rättigheter som baseras på konventionsåtaganden.
En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk behövs, som
reglerar samtliga nationella minoriteter. Skyddet av de nationella
minoriteterna, deras språk och kulturer bör även regleras i grundlagen.
Regeringsformens stadgande rörande minoriteter överensstämmer inte
med Sveriges åtaganden enligt ramkonventionen. Utformningen av
grundlagsbestämmelsen bör därför bli föremål för översyn.
Aktiva åtgärder krävs på nationell, regional och lokal nivå för att
främja de nationella minoritetsspråkens fortlevnad. Staten måste ta ett
tydligare ansvar för implementeringen av konventionsåtagandena. En
länsstyrelse i landet bör ges nationellt tillsynsansvar för att säkerställa
syftet med den nya lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Länsstyrelsen skall på eget initiativ eller efter anmälan vidta de åtgärder
som behövs. Länsstyrelsens uppdrag innefattar bl.a. styrning och tillsyn
av kommuner, fördelning av ekonomiska medel och bevakning av de
minoritetspolitiska frågorna. Länsstyrelsen skall stödja kommunerna i
arbetet med att genomföra minoritetspolitiken. Det nationella ansvaret
bör läggas på Länsstyrelsen i Stockholms län.
Kunskaperna om de nationella minoriteterna, Europarådets
konventioner och den svenska minoritetspolitiken måste öka hos
Pr
B
beslutsfattare, tjänstemän och allmänheten. En landsomfattande
informations- och utbildningsinsats bör genomföras för att öka
kunskaperna.
op. 2008/09:158
ilaga 1
140
De nationella minoriteternas inflytande i frågor som berör dem är
begränsat, trots att det är en av minoritetspolitikens mål. Möjligheterna
att påverka bör därför regleras i lagen om nationella minoriteter och
minoritetsspråk. Organ för samråd i minoritetsfrågor bör inrättas på olika
nivåer där de nationella minoriteterna finns företrädda. Storleken på
nuvarande ekonomiskt stöd till organisationer som företräder nationella
minoriteter måste höjas.
Utbildningens betydelse för minoritetsspråkens fortlevnad
Förskolan och skolan har stor betydelse för om barns möjligheter att
utveckla det egna minoritetsspråket. För de sverigefinska eleverna har
deltagande i undervisning i och på minoritetsspråket minskat drastiskt.
Åtgärder behöver vidtas för att vända denna negativa trend.
Bestämmelser rörande rätten till modersmålsundervisning behöver
ändras så att samtliga nationella minoriteter har samma rättigheter. Även
för finska och judiska elever skall det räcka att det finns en elev i
kommunen som önskar undervisning i minoritetsspråket. Skolverkets
tillsyn rörande nationella minoriteters möjligheter till undervisning i
minoritetsspråket bör också skärpas.
Åtgärder krävs för att förbättra finska språkets ställning i
Sverige
Med dagens statistiska verktyg går det inte att ange det totala antalet
sverigefinnar i Sverige. Sammantaget finns det ca 445 000 första och
andra generationens sverigefinländare i Sverige, och många av dessa
identifierar sig som sverigefinnar. Hur många deras barn är finns det inga
uppgifter på. Ca 221 000 sverigefinländare bor i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands och Västmanlands län.
Utredningen har genomfört en enkätundersökning, djupintervjuer och
ett antal olika träffar med sverigefinnar i Stockholms- och
Mälardalsregionen. Det finns intresse och behov hos enskilda
sverigefinnar att utvidga det nuvarande förvaltningsområdet för finska
språket till att även omfatta Stockholms- och Mälardalsregionen. En
utvidgning av förvaltningsområdet skulle innebära en statushöjande
åtgärd för finska språket. Sverigefinnarna är inne i en språkbytesprocess
och utvidgning av förvaltningsområdet skulle ha språkbevarande effekt
på finska språkets fortlevnad i Sverige.
I många kommuner i regionen finns redan viss befintlig finskspråkig
offentlig verksamhet. Finskspråkig personal finns inom den kommunala
verksamheten. Relativt goda förutsättningar bör finnas för att erbjuda
förskola och äldreomsorg helt eller delvis på finska. Även hos landsting,
statliga förvaltningsmyndigheter och domstolar finns en del finskspråkig
personal. Det finns även möjlighet att anlita tolk om vid behov. På längre
sikt kan mer finskspråkig personal rekryteras i större utsträckning.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 1
141
Förutsättningar finns för att utvidga det finska förvaltningsområdet till
Stockholms- och Mälardalsregionen.
Det utvidgade förvaltningsområdet för finska bör omfatta Gällivare,
Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner och samtliga
kommuner i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands
län. Därmed skulle ca hälften av sverigefinnarna komma att omfattas av
de åtgärder som förordas i del III av den Europeiska stadga för landsdels-
och minoritetsspråk. Det utvidgade förvaltningsområdet bör omfatta
samma rättigheter som nuvarande lag stadgar, nämligen rätt till förskola
och äldreomsorg helt eller delvis på finska samt möjlighet att använda
finska i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar.
För att underlätta genomförandet av utvidgningen bör en styrgrupp
tillsättas under ledning av Länsstyrelsen i Stockholms län.
Genomförandet bör ske genom samarbete mellan kommunerna i
regionen. Länsstyrelsen skall ha en stödjande funktion i detta arbete.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 2
142
Sammanfattning av betänkandet Att återta mitt språk
– Åtgärder för att stärka det samiska språket (SOU
2006:19)
Det samiska språket är hotat
Den assimilerings- och utbildningspolitik som under lång tid bedrivits i
norra Sverige har medfört att många samer, som talat samiska som barn,
förlorat sitt samiska språk och att yngre generationer av samer aldrig har
fått lära sig samiska. En del samer upplever att de blivit berövade sitt
språk. Viljan att bevara och återta det samiska språket är dock stark.
Det samiska språket är hotat och mindre varieteter såsom syd- och
lulesamiska riskerar att helt försvinna. Det skulle innebära att en del av
Sveriges levande kulturarv och en viktig del av det samiska folkets
kollektiva identitet skulle gå förlorad. För ett urfolk är bevarandet av
språket livsviktigt för kontinuiteten och förmedlandet av kulturen.
Av Sveriges ca 20 000 samer talar ungefär hälften samiska och endast
en fjärdedel kan läsa och skriva på samiska. Andelen som talar samiska
är dessutom mindre i de sydligare delarna av Sápmi. De äldre samerna
behärskar i allmänhet samiska bättre. Många i föräldragenerationen har
dock inte själva tillräckliga språkliga kunskaper för att kunna överföra
det samiska språket till barnen, även om de skulle vilja det.
Folkrättsligt åtagande att skydda och stödja minoritetsspråken
Erkännandet av samerna som en nationell minoritet i enlighet med
Europarådets minoritetskonventioner innebär att Sverige som stat har en
folkrättslig förpliktelse att aktivt främja det samiska språkets fortlevnad.
Erkännandet innebär bl.a. att samerna skall ges inflytande i frågor som
berör dem. Som urfolk har samerna även rätt till självbestämmande.
Arbetet med att förverkliga de nationella minoriteternas språkliga och
kulturella rättigheter är en del av Sveriges arbete med de mänskliga
rättigheterna. Genomförandet av den lagstiftning som infördes i april år
2000 om rätt att använda samiska, finska respektive meänkieli i kontakter
med myndigheter och domstolar har dock visat sig vara otillräckligt.
Enskilda kan inte fullt ut nyttja de rättigheter lagen ger. Ett bristande
svenskt genomförande av dessa rättigheter innebär att Sverige förlorar i
internationell trovärdighet.
Enligt Europarådet kommer ytterligare åtgärder att krävas för att
Sverige skall leva upp till sina internationella åtaganden, bl.a. behöver
skyddet för sydsamiskan bli bättre och det måste ske omgående. Detta
innebär att Sverige för samiskans del nått ett vägskäl där de
internationella åtagandena ställs på sin spets. Välmenande intentioner
räcker inte längre för att sydsamiskan skall ges möjlighet att återvinna
mark och fortleva på sikt. Den kritik som Europarådet riktat mot den
svenska minoritetspolitiken måste således resultera i konkreta
beslutsamma åtgärder och bättre implementering av
Prop. 2008/09:158
Bilaga 2
143
konventionsbestämmelserna. En rad förslag till förstärkt minoritetsskydd
har lämnats i delbetänkandet2.
Eftersom samerna är ett gränsöverskridande folk bör Sverige även
intensifiera det gemensamma arbetet med Norge och Finland för att
stödja det samiska folkets strävan att bevara det samiska språket och
kulturen. Sådant samarbete har efterlysts av Europarådet.
Att återta det samiska språket
För att kunna bryta och vända den pågående språkbytesprocessen
behöver åtgärder sättas in parallellt på olika områden. Revitalisering av
det samiska språket kräver medvetet och långsiktigt arbete på samhälls-,
grupp- och individnivå. Majoritetssamhället kan bistå samerna genom
skapandet av ett språkbevarande klimat i samhället och genom att ge
samerna konkreta verktyg för att återta språket. Om samerna ges verktyg
och förutsättningar att forma sin egen framtid, kan den styrka som
gruppen besitter kanaliseras för att vända språkbytesprocessen. De
åtgärder som behöver vidtas skall ha statushöjande, revitaliserande och
synliggörande effekt på det samiska språket.
För ett hotat språk utgör barn och ungdomars förbättrade
språkkunskaper en ”livförsäkring”, eftersom barnen är språkets framtida
kulturbärare. Antalet talare av samiska kan medvetet utökas genom att
föräldrar ges bättre kunskaper om additiv tvåspråkighet och förskolan
och skolan aktivt stödjer barns och ungdomars språkutveckling i
samiska. Om vuxna med passiva kunskaper i samiska ges möjlighet att
förbättra sina språkkunskaper kan antalet aktiva talare utökas. De samer
som vill återta det samiska språket skall ges möjligheter till det.
Förvaltningsområdet för samiska behöver utvidgas
Ett sätt att höja det samiska språkets status i samhället är
språklagstiftning. Om rätten att använda samiska i officiella situationer
utvidgas till att omfatta även det sydsamiska området, skulle fler samer
få möjligheter att bruka och utveckla sitt språk genom mångsidigare
användning. Samtidigt skulle språket bli mer användbart, vilket skulle
motivera fler unga att lära sig det. Enskilda skulle få rätt till förskola och
äldreomsorg helt eller delvis på samiska i ytterligare kommuner.
Förvaltningsområdet för samiska föreslås utvidgas till att även omfatta
Arvidsjaur, Bergs, Dorotea, Härjedalens, Krokoms, Lycksele, Malå,
Piteå, Skellefteå, Sorsele, Storumans, Strömsunds, Umeå, Vilhelmina,
Vindelns, Åre, Åsele, Älvdalens, Älvsbyns och Östersunds kommuner.
Det är avgörande betydelse att det utvidgade förvaltningsområdet blir
tillräckligt stort så att en majoritet av samerna i Sápmi omfattas av
åtgärderna och att starka samiska orter tas med. Tillkommande
kommuner och myndigheter bör nyttja den föreslagna 3-åriga
informations- och utbildningssatsningen för att höja den
2 ”Rätten till mitt språk – Förstärkt minoritetsskydd”, SOU 2005:40.
minoritetsrättsliga och språkliga kompetensen. Statsbidrag bör utgå till
kommuner i förvaltningsområdet för de merkostnader som uppstår.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 2
144
Förstärkt samiskt språkarbete
Sametinget bör som folkvalt organ för samerna fastställa målen för det
samiska språkarbetet. Målen för de insatser som görs för att främja, vårda
och utveckla det samiska språket fordrar en demokratisk förankring som
ett folkvalt organ kan ge. Sametinget bör även ha vidgat inflytande
rörande samiska ortnamn.
Två samiska språkcentra föreslås i det sydsamiska området. På sikt
behöver ytterligare språkcentra tillkomma i det nordsamiska området.
Språkcentren skall arbeta med aktivt uppsökande språkrevitalisering
bland samer på lokal och regional nivå. Sametinget föreslås vara
huvudman för verksamheten. Språkcentren kan även fungera som
stödjande resurs inom förvaltningsområdet. Samiska språkuppföljningar
behöver genomföras regelbundet för att ge en bättre bild av genomförda
åtgärders effekt.
Revitaliseringsinsatser inom utbildningsväsendet
Barn som tillhör de nationella minoriteterna har rätt att tillägna sig sitt
minoritetsspråk och att utveckla en minoritets- eller urfolksidentitet.
Skolverkets kartläggning visar att modersmålsundervisningen inte
fungerar tillfredsställande. Tvåspråkig undervisning förekommer i
mycket liten utsträckning. Bestämmelserna rörande
modersmålsundervisning behöver ändras så att en kommun skall anordna
modersmålsundervisning genom distansundervisning tills en lämplig
lärare har hittats. Möjligheterna att utveckla modersmålsundervisning på
distans bör utvecklas ytterligare.
Alla samiska barn i landet skall ges möjlighet att lära sig samiska och
förutsättningarna för att delta i undervisning i och på samiska måste
förbättras. Möjligheterna att anordna integrerad samisk undervisning bör
utökas och förbättras. Sameskolstyrelsen bör ges i uppdrag att finna nya
vägar att anordna modersmålsundervisning för samiska elever.
Tillgången på samiska läromedel måste förbättras och befintligt
egentillverkat undervisningsmaterial behöver spridas mer. En sydsamisk
sida behövs på webbportalen ”Tema modersmål”. Sametinget och
Sameskolstyrelsen bör verka för att det skapas nätverk för samiska
modersmålslärare och att ett nära samarbete etableras med högskolor där
samiska undervisas. En samisk studievägledartjänst bör inrättas.
En utredning bör tillsättas för att se över möjligheterna att införa en
lagstadgad rätt till tvåspråkig verksamhet i förskolan och tvåspråkig
undervisning i grundskolan på de nationella minoritetsspråken och
införandet av ett nationellt bevarandeprogram för de nationella
minoritetsspråken. Flera europeiska länder har tagit ett större ansvar för
nationella minoriteters utbildningssituation än Sverige, och vi bör dra
lärdom av dessa länders erfarenheter. Eftersom det är angeläget att en
förbättring kommer till stånd omgående, bör regeringen under tiden
frågan utreds och bereds, bistå kommuner med statligt stimulansbidrag
för att mer tvåspråkig undervisning skall komma i gång redan nu. Frågan
om lärartillgång behöver också ses över.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 2
145
Alla vuxna samers möjligheter att få lära sig läsa och skriva på samiska
(alfabetisering) måste säkerställas så länge behovet kvarstår. Enskilda
skall ges ekonomiska möjligheter att delta i alfabetiseringskurser.
Insatser för barn och ungdomar
Barnombudsmannen bör ges ett tydligare uppdrag att bevaka nationella
minoritetsbarns behov i samhället. Ungdomsförbund som företräder
nationella minoriteter bör ges stöd och möjlighet till inflytande i
minoritetspolitiken.
Läsning på det egna språket är ett grundläggande behov för att kunna
tillägna sig språket och för att stärka språkutvecklingen. Satsningar
behövs för att öka tillgången på barn- och ungdomsböcker på de
nationella minoritetsspråken. Biblioteksverksamhet som riktar sig till
nationella minoriteter bör utökas. Bibliotekskonsulenter bör inrättas för
samtliga nationella minoritetsspråk och barn- och ungdomsverksamhet
bör prioriteras. En permanent finansiell lösning för de samiska
bokbussarna bör hittas.
Kultur på minoritetsspråket fyller en språkrevitaliserande och
identitetsskapande funktion. Statens kulturråd bör särskilt beakta barns
och ungdomars behov vid fördelningen av medel till nationella
minoriteter. Regeringen bör överväga möjligheterna att utöka
kulturanslaget så att nationella minoritetsbarns behov kan tillgodoses på
ett bättre sätt.
Barns och ungdomars möjligheter att tillägna sig minoritetsspråket
skall inte vara beroende av familjens ekonomiska situation. Särskilda
medel bör avsättas för stipendier till verksamheter som syftar till att
stärka barns och ungdomars språkutveckling och/eller deras kulturella
minoritets- eller urfolksidentitet.
Aktivt synliggörande av det samiska i samhället
Det samiska språkets ställning kan stärkas genom att synliggöra det
samiska bättre i majoritetssamhället. Det påverkar
majoritetsbefolkningens förståelse för samerna och stärker samers, och
särskilt barn och ungdomars, kulturella identitet. Det främjar även
språklig revitalisering. För att bättre synliggöra det samiska folket bör 6
februari, samefolkets dag, göras till allmän flaggdag. Arbetet med
skyltning med samiska ortnamn bör intensifieras och fastställda samiska
ortnamn skall kunna användas som postorter.
Övriga förslag
Den i delbetänkandet föreslagna tillsynen över lagen om nationella
minoriteter och minoritetsspråk bör delas mellan länsstyrelsen och
Prop. 2008/09:158
Bilaga 2
146
Sametinget. Sametinget bör som myndighet ges nationellt tillsynsansvar
rörande det samiska språket i kommunerna. Detta innefattar bl.a.
styrning, tillsyn, fördelning av ekonomiska medel och samordning.
Erfarenheterna visar att de same- och minoritetspolitiska frågorna inte
samordnas i tillräcklig grad på central nivå. Följden blir att de nationella
minoriteternas behov inte behandlas i sin helhet. För att beslutsfattandet
skall vila på en bättre helhetsbild och för att revitaliseringsinsatser skall
bli effektivare, bör ett samordningskansli inrättas inom regeringskansliet
för same- och minoritetspolitiska frågor. Inrättandet av ett
samordningskansli skulle även underlätta det internordiska arbetet i dessa
frågor.
Grundläggande förvaltningsrättsliga författningar och författningar
som särskilt rör de nationella minoriteternas rättigheter, samisk kultur,
språk och näringar bör översättas till samiska. Motsvarande föreslås för
finska och meänkieli. Detta skulle öka rättsäkerheten i
myndighetsutövningen inom förvaltningsområdena och även utveckla
språken.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 3
147
Utredningens författningsförslag
Förslag till lag (xx) om nationella minoriteter och
minoritetsspråk
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag tillämpas hos kommunala samt statliga regionala och
lokala förvaltningsmyndigheter.
För förvaltningsområden för samiska, finska och meänkieli gäller även
särskilda bestämmelser rörande enskilda talares rätt att använda dessa
språk i kontakter med förvaltningsmyndigheter.
Lagen tillämpas också hos länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol,
miljödomstol och sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis
omfattar respektive förvaltningsområde.
2 § Nationella minoriteter är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer
och judar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets
ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska
stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
Minoritetsspråk är samiska, finska, meänkieli, romani chib och
jiddisch.
3 § De nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sitt
språk, sin kultur- och samfundsliv skall främjas av det allmänna.
4 §
Det allmänna skall i sin verksamhet beakta de nationella
minoriteternas särart och deras behov av skydd och stöd för att deras
språk och kultur skall fortleva i Sverige. Barns behov att få utveckla en
kulturell identitet och det egna minoritetsspråket skall beaktas särskilt.
De nationella minoriteterna skall på alla nivåer i samhället ges
möjligheter till inflytande i frågor som berör dessa, så långt det är
möjligt.
Särskilda bestämmelser rörande förvaltningsområden
5 § Med förvaltningsområde för samiska avses Arjeplogs, Arvidsjaurs,
Bergs, Dorotea, Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks, Kirunas, Krokoms,
Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Umeå, Sorsele, Storumans,
Strömsunds, Vilhelmina, Vindelns, Åre, Åsele, Älvdalens, Älvsbyns och
Östersunds kommuner.
Med förvaltningsområde för finska avses Gällivare, Haparanda,
Kiruna, Pajala, Övertorneå kommuner samt samtliga kommuner i
Stockholms, Södermanlands, Uppsala och Västmanlands län.
Med förvaltningsområde för meänkieli avses Gällivare, Haparanda,
Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 3
148
Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter
6 § En enskild har rätt att använda samiska, finska eller meänkieli vid
sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet i
ärenden som avser myndighetsutövning i förhållande till honom eller
henne, om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.
Om den enskilde använder minoritetsspråk i ett sådant ärende, är
myndigheten skyldig att ge muntligt svar på detta språk. Ett skriftligt
beslut i ett sådant ärende skall innehålla en upplysning på
minoritetsspråket om att beslutet kan översättas muntligen till
minoritetsspråket av myndigheten på begäran av den enskilde.
Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta den enskilde på
det egna minoritetsspråket.
7 § Förvaltningsmyndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild
plats för minoritetsspråkstalandes besök och telefonsamtal.
Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar
8 § Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende
hos domstol har rätt att använda samiska, finska eller meänkieli under
målets eller ärendets handläggning, om målet eller ärendet har
anknytning till förvaltningsområdet.
Rätten att använda det egna minoritetsspråket omfattar också de
domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i
första stycket överklagas.
9 § Rätten att använda samiska, finska eller meänkieli i mål eller ärenden
hos domstolar enligt 8 § omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig
bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar som hör till målet eller
ärendet muntligen översatta till minoritetsspråket och rätt att vid muntlig
förhandling inför domstolen tala detta språk. Domstolen skall översätta
handlingar och skriftlig bevisning till svenska, om det inte är uppenbart
onödigt.
Även i övrigt skall domstolen i sina kontakter sträva efter att bemöta
minoritetsspråkstalande part eller ställföreträdare för part på
minoritetsspråket.
10 § Den som vill använda samiska, finska eller meänkieli under ett måls
eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 8 § skall begära detta i
samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten
skall yttra sig i målet eller ärendet. Om en begäran att använda
minoritetsspråk framställs senare får den avslås.
En begäran att använda minoritetsspråk får även avslås om det är
uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.
11 § Om en part eller ställföreträdare för part skall få använda samiska,
finska eller meänkieli i rättegång, skall tolk anlitas i enlighet med
bestämmelserna i 5 kap. 6‒8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och 50-
52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Prop. 2008/09:158
Bilaga 3
149
Minoritetsspråk i förskoleverksamhet och äldreomsorg
12 § När en kommun i förvaltningsområdet erbjuder plats i förskole-
verksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100), skall
kommunen ge barn vars vårdnadshavare begär det möjlighet till plats i
förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på
samiska, finska eller meänkieli.
13 § En kommun i förvaltningsområdet skall erbjuda den som begär det
möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som
erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar den
enskildes minoritetsspråk.
Undantag
14 § Om det finns särskilda skäl får regeringen föreskriva att en viss
myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen
av 6 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för
landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om
kommunala myndigheter.
Tillsyn
15 § Tillsynen skall säkerställa syftet med denna lag.
Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål på eget initiativ eller efter
anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av lagen.
Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information
och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att lagens ändamål
skall kunna tillgodoses.
16 § Tillsyn över kommunernas verksamhet enligt denna lag utövas av
Länsstyrelsen i xx län och Sametinget i enlighet med vad regeringen
bestämmer.
Tillsyn i frågor som rör kommuners anordnande av förskoleverksamhet
och äldreomsorg utövas av annan myndighet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
Förslag till ändring i förordning (2000:86) om statsbidrag till
åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och
meänkieli
Prop. 2008/09:158
Bilaga 3
150
Härigenom föreskrivs i fråga om förordning (2000:86) om statsbidrag
till åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och meänkieli
att 1, 2 och 4 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna förordning innehåller
bestämmelser om statsbidrag till
åtgärder enligt lagen (1999:1175) om
rätt att använda samiska hos
förvaltningsmyndigheter och
domstolar samt lagen (1999:1176)
om rätt att använda finska och
meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter och
domstolar.
Denna förordning innehåller
bestämmelser om statsbidrag till
åtgärder enligt lagen (xx) om
nationella minoriteter och
minoritetsspråk.
2 §
Statsbidrag till åtgärder för att
stödja användningen av samiska
lämnas till Arjeplogs, Gällivare,
Jokkmokks och Kiruna kommuner
samt Norrbottens läns landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att
stödja användningen av samiska
lämnas till Arjeplogs, Arvidsjaurs,
Bergs, Dorotea, Gällivare,
Härjedalens, Jokkmokks, Kiruna,
Krokoms, Lycksele, Malå, Piteå,
Skellefteå, Sorsele, Storumans,
Strömsunds, Umeå, Vilhelmina,
Vindelns, Åre, Åsele, Älvdalens,
Älvsbyns och Östersunds kommuner
samt
Dalarnas, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens läns
landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att
stödja användningen av finska och
meänkieli lämnas till Gällivare,
Haparanda, Kiruna, Pajala och
Övertorneå kommuner samt
Norrbottens läns landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att
stödja användningen av finska
lämnas till Gällivare, Haparanda,
Kiruna, Pajala och Övertorneå
kommuner, samtliga kommuner i
Stockholms, Södermanlands,
Uppsala och Västmanlands län samt
Norrbottens, Stockholms,
Södermanlands, Uppsala och
Västmanlands läns landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att
stödja användningen av meänkieli
lämnas till Gällivare, Haparanda,
Kiruna, Pajala och Övertorneå
kommuner samt Norrbottens läns
landsting.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 3
151
4 §
Beslut om statsbidrag enligt denna
förordning fattas av Länsstyrelsen i
Norrbottens län.
Beslut om statsbidrag enligt denna
förordning fattas av Sametinget i
frågor som rör samiska
och
Länsstyrelsen i xx län i frågor som
rör finska och meänkieli.
Myndigheterna skall bistå varandra.
Innan fördelning av statsbidrag beslutas skall länsstyrelsen samråda med
berörda kommuner och landstinget.
5 §
Länsstyrelsens beslut enligt denna
förordning får inte överklagas.
Sametingets eller länsstyrelsens
beslut enligt denna förordning får
inte överklagas.
Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007.
Förslag till ändring i sametingslag (1992:1433)
Härigenom föreskrivs i fråga om Sametingslagen (1992:1433) att
2 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och därvid ta
initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur.
Till sametingets uppgifter hör särskilt att
1. besluta om fördelningen av statsbidrag och av medel ur Samefonden
till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som
ställs till samernas gemensamma förfogande,
2. utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 § skollagen
(1985:1100),
3. leda det samiska språkarbetet,
3. leda och fastställa mål för det
samiska språkarbetet,
4. utöva tillsyn över kommuner
enligt lag (xx) om nationella
minoriteter och minoritetsspråk i
enlighet med vad regeringen
bestämmer,
5. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov
beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjandet av mark och
vatten, och
6. informera om samiska förhållanden.
Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007.
Förslag till ändring i grundskoleförordning (1994:1194)
Prop. 2008/09:158
Bilaga 3
152
Härigenom föreskrivs i fråga om grundskoleförordningen (1994:1194)
att 2 kap. 9 och 13 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
9 §
Om en eller båda av elevens vårdnadshavare har ett annat språk än
svenska som modersmål och språket utgör dagligt umgängesspråk för
eleven, skall eleven få undervisning i detta språk som ett ämne
(modersmålsundervisning), om
1. eleven har grundläggande kunskaper i språket och
2. eleven önskar få sådan undervisning.
En samisk, tornedalsfinsk eller
romsk elev skall erbjudas
modersmålsundervisning även om
språket inte är elevens dagliga
umgängesspråk i hemmet. Detsamma
gäller en elev som är adoptivbarn
och som har ett annat modersmål än
svenska.
En samisk, sverigefinsk, torne-
dalsk, romsk eller judisk elev skall
erbjudas modersmålsundervisning i
sitt minoritetsspråk även om språket
inte är elevens dagliga
umgängesspråk i hemmet. Detsamma
gäller en elev som är adoptivbarn
och som har ett annat modersmål än
svenska.
En samisk, sverigefinsk, torne-
dalsk, romsk eller judisk elev
behöver inte heller ha grund-
läggande kunskaper i sitt minori-
tetsspråk.
I 5 kap. 2 och 3 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på
elevens modersmål.
2 kap.
13 §
En kommun är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk,
endast om det finns en lämplig lärare.
En kommun är skyldig att anordna
sådan undervisning om minst fem
elever önskar undervisning i språket.
När det gäller samiska,
tornedalsfinska eller romska elever
är kommunen skyldig att anordna
modersmålsundervisning även om
antalet elever är mindre än fem.
En kommun är skyldig att anordna
sådan undervisning om minst fem
elever önskar undervisning i språket.
När det gäller samiska, sverigefinska,
tornedalska, romska eller judiska ele-
ver är kommunen skyldig att anordna
modersmålsundervisning i
minoritetsspråket även om antalet
elever är mindre än fem. Om lämplig
lärare inte finns att tillgå, skall
undervisning i elevens minoritetsspråk
anordnas på distans, tills en lämplig
lärare hittas.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 3
153
Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007.
Förslag till ändring i gymnasieförordning (1992:394)
Härigenom föreskrivs i fråga om gymnasieförordningen (1992:394) att
5 kap. 7 och 12 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
7 §
Om en elevs föräldrar eller vårdnadshavare eller en av dem har ett annat
språk än svenska som modersmål och språket utgör dagligt umgängesspråk
för eleven, skall eleven få undervisning i modersmålet som ett ämne
(modersmålsundervisning), förutsatt att eleven har goda kunskaper i
modersmålet och att han eller hon även önskar få sådan undervisning.
En samisk, tornedalsfinsk eller
romsk elev har rätt att få
undervisning i det egna språket, även
om det inte är elevens dagliga
umgängesspråk i hemmet. Detsamma
gäller en elev som är adoptivbarn
och som har ett annat modersmål än
svenska.
En samisk, sverigefinsk, torne-
dalsk, romsk eller judisk elev har rätt
att få undervisning i sitt
minoritetsspråk, även om det inte är
elevens dagliga umgängesspråk i
hemmet. Detsamma gäller en elev
som är adoptivbarn och som har ett
annat modersmål än svenska.
I kap. 5 och 6 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på elevens
modersmål.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
12 §
En kommun är inte skyldig att anordna modersmålsundervisning, om
lämplig lärare inte finns att tillgå.
En kommun är inte heller skyldig att anordna modersmålsunder-
visning, om antalet elever i kommunen som önskar sådan undervisning i
ett visst språk är mindre än fem.
Andra stycket gäller inte i fråga
om modersmålsundervisning för
samiska, tornedalsfinska eller
romska elever.
Andra stycket gäller inte i fråga
om modersmålsundervisning för
samiska, sverigefinska, tornedalska,
romska eller judiska elever. Om
lämplig lärare inte finns att tillgå,
skall undervisning i elevens
minoritetsspråk anordnas på distans,
tills en lämplig lärare hittas.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 3
154
Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007.
Förslag till ändring i förordning (1982:270) om allmänna
flaggdagar
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1982:270) att följande
tillägg görs i förordningen.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Allmänna flaggdagar är
nyårsdagen,
den 28 januari; Konungens
namnsdag,
den 6 februari; samefolkets dag
den 12 mars; Kronprinsessans
namnsdag,
påskdagen,
den 30 april; Konungens
födelsedag,
den 1 maj,
pingstdagen,
den 6 juni; Sveriges nationaldag
och svenska flaggans dag,
midsommardagen,
den 14 juli; Kronprinsessans
födelsedag,
den 8 augusti; Drottningens
namnsdag
dag för val i hela riket till
riksdagen
den 24 oktober; FN-dagen
den 6 november; Gustav
Adolfsdagen
den 10 december; Nobeldagen
den 23 december; Drottningens
födelsedag
juldagen.
Denna ändring träder i kraft den 1 januari 2007.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 4
155
Förteckning över remissinstanser
SOU 2005:40
Betänkandet Rätten till mitt språk – Förstärkt minoritetsskydd (SOU
2005:40) har remitterats till Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolen,
Eskilstuna tingsrätt, Huddinge tingsrätt, Nyköpings tingsrätt,
Regeringsrätten, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms
län, Länsrätten i Uppsala län, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten,
Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Migrationsverket,
Totalförsvarets pliktverket, Försäkringskassan, Barnombudsmannen,
Fortifikationsverket, Skatteverket, Tullverket, Centrala
studiestödsnämnden, Luleå Tekniska universitet, Myndigheten för
skolutveckling, Mälardalens högskola (Finskt kultur- och språkcentrum),
Sameskolstyrelsen, Stockholms universitet (Avdelningen för Finska),
Stockholms universitet (Centrum för tvåspråkighetsforskning), Statens
Skolverk, Uppsala universitet (Avdelningen för finskugriska språk),
Uppsala universitet (Centrum för multietnisk forskning), Umeå
universitet (Institutet för moderna språk/Finska), Umeå universitet
(Enheten för samiska studier), Skogstyrelsen, Skogsvårdsstyrelsen
Mälardalen, Sametinget, Lantmäteriverket, Luftfartsverket, Post- och
telestyrelsen, Vägverket, Handikappombudsmannen,
Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot diskriminering på
grund av sexuell läggning, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,
Språk- och folkminnesinstitutet, Statens Kulturråd, Svenska
språknämnden, Språk- och Folkminnesinstitutet, Sverigefinska
språknämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Arboga
kommun, Botkyrka kommun, Danderyd kommun, Ekerö kommun,
Enköpings kommun, Eskilstuna kommun, Fagersta kommun, Flen
kommun, Gnesta kommun, Gällivare kommun, Hallstahammar kommun,
Haninge kommun, Heby kommun, Huddinge kommun, Håbo kommun,
Jokkmokks kommun, Järfälla kommun, Katrineholm kommun, Kiruna
kommun, Knivsta kommun, Kungsör kommun, Köping kommun,
Lidingö kommun, Nacka kommun, Norberg kommun, Norrtälje
kommun, Nykvarn kommun, Nyköping kommun, Nynäshamn kommun,
Oxelösund kommun, Pajala kommun, Sala kommun, Salem kommun,
Sigtuna kommun, Skinnskatteberg kommun, Sollentuna kommun, Solna
kommun, Stockholm kommun, Strängnäs kommun, Sundbyberg
kommun, Surahammar kommun, Södertälje kommun, Tierp kommun,
Trosa kommun, Tyresö kommun, Täby kommun, Upplands Väsby
kommun, Upplands-Bro kommun, Uppsala kommun, Vallentuna
kommun, Vaxholm kommun, Vingåker kommun, Värmdö kommun,
Västerås kommun, Älvkarleby kommun, Österåker kommun,
Östhammars kommun, Övertorneå kommun, Landstinget i Sörmland,
Landstinget i Uppsala län, Landstinget i Västmanland, Länsstyrelsen i
Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i
Uppsala län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Stockholms läns landsting, Finlandssvenskarnas
riksförbund i Sverige, Finlandsinstitutet, Föreningen Norden, Föreningen
Prop. 2008/09:158
aga 4
156
Bil
Resandefolkets Riksorganisation, Gaaltije, Internationella Romska och
Resande Kvinnocenter, Judiska Centralrådet i Sverige,
Landsorganisationen i Sverige, METaviisi (STR-T:s officiella organ),
Olof Palmes Internationella Center, Ortodoxa kyrkan, Resandefolkets
Romanoa Riksförbund, Resande Romers Riksförening, Riksförbundet
Roma International, Roma Institutet, Romernas Riksförbund, Romernas
Riksförbund f.d. Nordiska Zigenarrådet, Romskt kulturcentrum, Romsk
Kulturförening Riksorganisation, Föreningen Resandefolkets
Riksorganisation, Romska Ungdomsförbundet, Samernas Riksförbund,
Svenska kyrkan Finskspråkig verksamhet, Svenska Tornedalingars
Riksförbund, Sverigefinländarnas Delegation, Sverigefinska
Riksförbundet, Sverigefinska Ungdomsförbundet, Sveriges finska
lärarförbund, Sveriges Kommuner och Landsting, SWEBLUL.
Dessutom har ett antal organisationer avgivit yttranden på eget
initiativ.
SOU 2006:19
Betänkandet Att återta mitt språk – Åtgärder för att stärka det samiska
språket (SOU 2006:19) har remitterats till Riksdagens ombudsmän, Svea
hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätten för Övre Norrland,
Gällivare tingsrätt, Haparanda tingsrätt, Luleå tingsrätt, Lycksele
tingsrätt, Mora tingsrätt, Skellefteå tingsrätt, Umeå tingsrätt, Östersunds
tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Dalarnas län,
Länsrätten i Jämtlands län, Länsrätten i Västerbottens län, Länsrätten i
Norrbottens län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten,
Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Migrationsverket,
Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen,
Barnombudsmannen, Tullverket, Skatteverket, Länsstyrelsen i Dalarnas
län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län,
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Sameskolstyrelsen, Statens skolverk,
Myndigheten för skolutveckling, Centrala studiestödsnämnden, Uppsala
universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Luleå tekniska
universitet, Mälardalens högskola, Sametinget, Skogsstyrelsen,
Lantmäteriverket, Bergsstaten, Post- och telestyrelsen, Banverket,
Luftfartsstyrelsen, Vägverket, Jämställdhetsombudsmannen,
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning,
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ungdomsstyrelsen, Språk-
och folkminnesinstitutet, Statens kulturråd, Svenska språknämnden,
Sverigefinska språknämnden, Sveriges Radio AB, Sveriges Television
AB, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Arjeplogs kommun,
Arvidsjaurs kommun, Bergs kommun, Dorotea kommun, Gällivare
kommun, Haparanda kommun, Härjedalens kommun, Jokkmokks
kommun, Kiruna kommun, Krokoms kommun, Lycksele kommun, Malå
kommun, Pajala kommun, Piteå kommun, Skellefteå kommun, Sorsele
kommun, Storumans kommun, Strömsunds kommun, Umeå kommun,
Vilhelmina kommun, Vindelns kommun, Åre kommun, Åsele kommun,
Älvdalens kommun, Älvsbyns kommun, Östersunds kommun,
Övertorneå kommun, Landstinget i Dalarnas län, Landstinget i
Jämtlands, Landstinget i Norrbottens län, Landstinget i Västerbottens län,
op. 2008/09:158
aga 4
157
Pr
Bil
Ájtte svenskt fjäll- och samemuseum, Ammarnäs sameförening,
Arjeplogs sameförening, Dearna sameförening, Fatomakke
sameförening, Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige,
Finlandsinstitutet, Finska kulturföreningen i Sverige,
Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter, Frostviken-
Hotagens sameförening, Föreningen Fjärde Världen, Föreningen
Resandefolkets Riksorganisation, Gaaltje Sydsamiskt kulturcentrum,
Judiska Församlingarnas Centralråd i Sverige, Lycksele sameförening,
Malå sameförening, METaviisi, Riksförbundet Romer i Europa,
Riksförbundet Roma International, Resandefolkets Romanoa
Riksförbund, Romernas Riksförbund f.d. Nordiska Zigenarrådet, Romsk
Kulturförening Riksorganisation, Romska Ungdomsförbundet, Romskt
kulturcentrum, Svenska samernas riksförbund, Samiska
ungdomsförbundet, Sameföreningen i Stockholm, Samernas
utbildningscentrum, Samernas bibliotek, Samiska språknämnden,
Svenska kyrkan, Svenska Tornedalingars Riksförbund
Tornionlaaksolaiset STR-T, Samiska rådet i svenska kyrkan,
Sverigefinländarnas delegation, Sverigefinska Riksförbundet,
Sverigefinskt Ungdomsförbund, Sveriges finska lärarförbund,
Sverigefinska biblioteksanställdas förening, Sveriges Kommuner och
Landsting, SWEBLUL, Umeå sameförening, Vaedtejen saemiej sijti,
Östersunds sameförening.
Dessutom har ett antal organisationer och myndigheter avgivit
yttranden på eget initiativ.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 5
158
Sammanfattning av departementspromemorian
Nationella minoritetsspråk vid domstolar och
myndigheter – Ett alternativ (Ds 2008:26)
Departementspromemorian bygger väsentligen på det material som
redovisas av Utredningen om finska och sydsamiska språken i
betänkandena Rätten till mitt språk – Förstärkt minoritetsskydd (SOU
2005:40) och Att återta mitt språk – Åtgärder för att stärka det samiska
språket (SOU 2006:19). Promemorian ska behandla tänkbara alternativ
till förslagen i betänkandena och utgår från dessa förslag. (I
fortsättningen betecknas de båda utredningarna som den tidigare resp.
den nya utredningen.)
Nuvarande språklagstiftning – lagen 1999:1175 om rätt att använda
samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar och lagen
(1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar – bygger på den europeiska
stadgan för landsdels- och minoritetsspråk
(minoritetsspråkkonventionen) och Europarådets ramkonvention om
skydd för nationella minoriteter; båda har i väsentliga delar ratificerats av
Sverige. 1999 års lagar har samma innehåll för de aktuella språken
frånsett bestämningen av förvaltningsområdena. De ger enskilda rätt att
använda minoritetsspråken samiska, finska och meänkieli i kontakter
med förvaltningsmyndigheter och domstolar i vissa geografiska områden
i Norrbotten – s.k. förvaltningsområden. Vidare föreskrivs att den
enskilde i kommuner som ingår i förvaltningsområdena har rätt att på
begäran få förskola och äldreomsorg helt eller delvis på sitt
minoritetsspråk.
I de båda betänkandena föreslogs åtgärder för att förbättra
genomförandet av konventionerna, bl.a. utvidgning av
förvaltningsområdena – för finska till en mängd kommuner i Mälardalen,
för samiska till en rad kommuner mestadels i inre Norrland. Vid
remissbehandlingen av betänkandena uppmärksammades särskilt de
betydande kostnaderna för att förslaget skulle genomföras och vissa
praktiska problem som en utvidgning av förvaltningsområdena skulle
medföra, bl.a. svårigheten att finna språkkunnig personal – något som i
synnerhet gällt sydsamiska språket men även övriga berörda
minoritetsspråk. Sedan betänkandena lagts fram har Europarådets
ministerkommitté framfört vissa kritiska synpunkter på Sveriges sätt att
genomföra minoritetskonventionerna. Man har betonat bl.a. att
betänkandets förslag om utvidgade förvaltningsområden, särskild
lagstiftning om minoritetsspråken och inrättande av en nationell
myndighet bör antas, att åtgärder ska genomföras för förbättrad
undervisning i minoritetsspråken också utanför förvaltningsområdena, att
brådskande åtgärder ska vidtas för att bevara det sydsamiska språket samt
att användning av minoritetsspråken vid domstolar och
förvaltningsmyndigheter ska främjas.
Direktiven för den nya utredningen går ut på att, med utgångspunkt i
Sveriges folkrättsliga åtaganden i minoritetskonventionerna, utreda om
det finns lämpliga alternativ till det nuvarande systemet med geografiskt
avgränsade förvaltningsområden som skulle ge enskilda förutsättningar
att använda sitt minoritetsspråk i kontakter med myndigheter, få plats i
förskoleverksamhet bedriven helt eller delvis på minoritetsspråket samt
få äldreomsorg helt eller delvis på minoritetsspråket. Det framhålls att de
ekonomiska konsekvenserna ska vara rimliga i förhållande till nyttan av
åtgärderna.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 5
159
Den nya utredningen tar i enlighet med direktiven bara upp vissa frågor
med betydelse för de alternativa lösningarna. Syftet med reformarbetet
synes vara detsamma som tidigare, fast man enligt uppdraget ska försöka
finna ett annat sätt att genomföra det: rätten att använda samiska, finska
och meänkieli ska bestämmas annorlunda än enligt betänkandena,
närmast med hänsyn till den enskilde individens förhållanden eller till
vissa viktiga samhällsfunktioner. Det är tydligt att kostnaderna för
tänkbara reformer ska spela en viktig roll. Samtidigt får man inte slå av
på de krav som gäller enligt minoritetskonventionerna. Från denna
synpunkt framstår förslagen i betänkandena som väl genomtänk ta och
motiverade; bortser man från kostnadsfrågan skulle den naturliga
lösningen vara att genomföra förslaget och sedan, i ännu en etapp,
utvidga förvaltningsområdena för finska till en rad kommuner i väst- och
sydsverige där det finns en betydande finskspråkig minoritet.
I direktiven betonas särskilt att en alternativ ordning bör bidra till att
bevara och utveckla minoritetsspråket att detta får användas i olika
offentliga sammanhang. En rätt att använda språket har emellertid också
andra funktioner: den fyller naturligtvis ett praktiskt behov, särskilt inom
äldreomsorgen och även inom sjukvården är vidare möjligheten till
kontakt med omgivningen viktig från humanitär synpunkt, och rätten
bidrar dessutom till att höja språkets status och minoritetens självkänsla.
Om behovet av kunskaper i språket ökar, t.ex. genom att de har ett
särskilt meritvärde, kan det också väntas få en positiv inverkan på
språkanvändning och utbildningsmöjligheter – det blir fler som har
anledning att lära sig språket och fortbilda sig i det.
När det gäller finska språket, väger praktiska och humanitära hänsyn
tungt. Det finns goda skäl att försöka ge finskan i Sverige en status som
är åtminstone jämförbar med svenska språket i Finland. Det är också
viktigt om man vill motverka att ungdomen byter språk till svenska att
man satsar på förskola och undervisning på finska. Det föreslagna
förvaltningsområdet skulle beröra bara omkring hälften av alla
sverigefinnar. Av ekonomiska skäl går det inte att utvidga
förvaltningsområdena till de kommuner där detta kunde synas önskvärt.
Rätten att använda minoritetsspråket bör visserligen gälla hela landet
men samtidigt ta sikte på vissa förhållanden av särskild betydelse från
sverigefinsk synpunkt. För att bevara språket måste vidare
förskoleverksamhet och undervisning på finska främjas. En lösning som
bygger på en individuell anknytning får dock inte gå ut över de
sverigefinnar som bebor de nuvarande förvaltningsområdena i
Norrbotten; där bör man behålla den nuvarande ordningen.
Beträffande samiskan är det praktiska värdet av att få använda
minoritetsspråket mindre; bara den äldsta generationen verkar ha ett
verkligt behov av detta, inom äldreomsorgen och i liknande
sammanhang. Samerna bor huvudsakligen inom det föreslagna utvidgade
förvaltningsområde som anges i 2006 års förslag (samt i några flera
städer, främst Stockholm). Behovet av generella rättigheter att använda
språket är alltså inte helt detsamma som för finskans del. Däremot är det
ytterligt angeläget med åtgärder för att hålla det samiska språket vid liv -
i synnerhet den hotade sydsamiskan. Här spelar tillgången till
förskoleverksamhet och undervisning i språket en väsentlig roll. Också
det symboliska värdet är stort av att samiska likställs med svenska i
offentliga sammanhang. Mot att ge alla samer i landet samma rättigheter
som i förvaltningsområdet talar dock de höga kostnaderna och de
praktiska svårigheterna att finna språkkunnig personal; nyttan för
samernas del skulle knappast stå i rimlig proportion till detta. De
begränsade ekonomiska resurserna bör därför främst användas till att
bevara språket hos den unga generationen. Resultatet blir att samerna bör
få behålla sina rättigheter i nuvarande förvaltningsområden (vilka bör
utvidgas med ett par kommuner i det sydsamiska området) och samtidigt
få en generell rätt till att använda språket i vissa sammanhang på samma
sätt som angetts beträffande finskan.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 5
160
Vad slutligen angår meänkieli, fyller språklagstiftningen här ett
liknande praktiskt och humanitärt behov som då det gäller finskan, dock
med den viktiga skillnaden att detta behov väsentligen är inskränkt till de
förvaltningsområden där språket särbehandlas idag. Den nuvarande
ordningen inom förvaltningsområdena i Norrbotten verkar i stort sett
tillfredsställande, och en mera generell rätt att använda språket utanför
området får antas ha begränsat värde i förhållande till de kostnader det
skulle medföra. Övervägande skäl synes tala för att väsentligen behålla
det nuvarande systemet i fråga om meänkieli.
Närmare ska dessa synpunkter genomföras på följande sätt enligt
promemorian.
En viktig rätt enligt nuvarande språklagar är att använda
minoritetsspråket vid domstol i mål och ärenden med anknytning till
förvaltningsområdena och få handlingar översatta till detta språk.
Språklagens nuvarande regler – som kompletteras av rättegångsbalkens
regler om tolk - synes emellertid fungera väl i detta avseende. Från
rättssäkerhetssynpunkt är det emellertid rimligt att en enskild som saknar
juridiskt biträde får också domar och beslut översatta – om också inte i
dess helhet, så i varje fall domskäl och domslut (respektive
beslutsmotivering och beslut). Rätten bör gälla även mål och ärenden
utan samband med förvaltningsområdet.
Vad angår förvaltningsmyndigheter är den enskildes rätt att använda
minoritetsspråket för närvarande begränsad till ärenden rörande
myndighetsutövning. Emellertid är detta ett ganska svårtolkat juridiskt
begrepp, vilket dessutom utesluter åtskilliga ärenden av stor betydelse för
den enskilde, såsom samhällsservice av olika slag. Gränsdragningen kan
skapa praktiska komplikationer. Enligt promemorian finns det skäl att
slopa denna begränsning; den enskilde ska få använda sitt språk oavsett
ärendets karaktär.
Det skulle naturligtvis vara önskvärt om denna rätt för den enskilde
kunde gälla i hela landet. Som nämnt talar emellertid praktiska och
ekonomiska skäl med styrka mot en sådan utvidgning, som skulle vålla
stora komplikationer vid all möjlig myndighetsverksamhet. Särskilt i
fråga om samiska skulle den vara praktiskt ogenomförbar. Rätten att bli
bemött på minoritetsspråket bör därför i princip förutsätta att det finns
tillgång till språkkunnig personal som kan ta hand om ärendet. Det är
emellertid viktigt att tillgången till sådan personal ökar. Bestämmelsen
om rätten att använda språket bör därför kombineras med en regel som
leder till ökad rekrytering av personal som behärskar minoritetsspråken.
Myndigheten bör verka för detta så snart en inte obetydlig minoritet
använder språket inom dess verksamhetsområde. En sådan bestämmelse
bör bl.a. kunna påverka nyanställningen av personal; det bör i dessa fall
betraktas som en särskild merit att behärska ett minoritetsspråk. Detta bör
i sin tur öka intresset hos yngre generationer att lära sig och fortbilda sig
i minoritetsspråket och på detta sätt bidra till att språket bevaras.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 5
161
Efter finländskt mönster bör vidare föreskrivas en utvidgad rätt att
använda språket vid vissa statliga myndigheter: Justitiekanslern,
Justitieombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen, Skatteverket
och Försäkringskassan. Den enskilde ska alltid ha rätt att kontakta
myndigheterna i fråga skriftligen på sitt minoritetsspråk och få svar på
detta språk; eventuella beslut ska också översättas till minoritetsspråket,
om den enskilde saknar lagfaret biträde. Finns det tillgång till personal
med kunskaper i minoritetsspråket i någon myndighet, bör däremot den
enskilde här som annars kunna använda språket också vid samtal med
myndigheten.
När det gäller kommunala myndigheter och landsting är det viktigt att
genom lagreglernas utformning inskärpa ansvaret för konventionernas
genomförande. För de enskilda individerna är det särskilt angeläget att
kunna kommunicera på sitt språk vid service av olika slag, i synnerhet
äldreomsorg och även sjukvård. Inte heller i detta fall bör man rimligen
inskränka den enskildes rätt till språkanvändning inom de nuvarande
förvaltningsområdena. Däremot bör också beträffande denna service
rätten att använda det egna minoritetsspråket inskränkas till myndigheter
som har tillgång till personal som behärskar minoritetsspråket, samtidigt
som kommunerna åläggs att verka för rekrytering av sådan personal där
ett behov kan väntas. Vidare finns anledning att föreskriva en rätt för den
enskilde som inte har lagfaret biträde att på begäran få myndighetens
formella beslut översatt till minoritetsspråket, när något sådant beslut
förekommer i ärendet. Frågan när en rekrytering ska ske får bedömas
efter en avvägning av olika förhållanden. Några sanktioner i språklagen
skulle inte ges mot underlåtenhet av en kommun att fullgöra sina
skyldigheter enligt lagen; däremot får man räkna med
skadeståndsskyldighet för en kommun där försummelse att sköta
rekrytering av språkkunnig personal orsakat skada för någon enskild, och
i vissa fall kan JO ingripa. Vid brister på socialtjänstens eller skolans
område blir socialtjänst- respektive skollagstiftningen tillämplig med de
sanktionsmedel som förekommer där.
Vad särskilt angår äldreomsorgen är relativt många finsk- och
samisktalande i olika delar av Sverige redan i behov av sådan service.
Sverige har visserligen inte ratificerat en regel i
minoritetsspråkskonventionen i denna fråga, men en skärpning av
kommunernas skyldigheter framstår här som mycket angelägen. Även
om rätten att bli bemött på det egna språket bara ska gälla vid tillgång till
språkkunnig personal, bör regeln härom kompletteras genom särskild
bestämmelse i socialtjänstlagen (2001:453): om det kan antas att äldre
människor har behov av att använda finska, samiska eller meänkieli i
Prop. 2008/09:158
Bilaga 5
162
samband med omvårdnad inom kommunen ska denna sörja för (alltså
inte bara verka för) att det finns tillgång till personal med kunskaper i
språket. Detta ska alltså prioriteras i förhållande till andra
kostnadskrävande åtgärder. Beträffande hälso- och sjukvård kunde en
liknande regel te sig önskvärd, men med tanke på vårdorganisationens
omfattning och de varierande vårdformerna föreslås inte för närvarande
någon så långtgående skärpning av landstingens och kommunernas
skyldigheter. Enligt förslaget ska däremot också i hälso- och
sjukvårdslagen (1983:763) tas in en särskild bestämmelse om skyldighet
att verka för att det finns språkkunnig personal där detta behövs.
Enligt konventionsregler som Sverige ratificerat är Sverige skyldigt
bl.a. att inom det territorium där minoritetsspråket i fråga används
tillhandahålla i vart fall en väsentlig del av förskoleundervisningen på
språket för de elever vars anhöriga så begär och vars antal bedöms vara
tillräckligt. Redan nu föreskrivs i 1999 års språklagar att barn inom
förvaltningsområdet ska få möjlighet till förskola som helt eller delvis
drivs på minoritetsspråket, och i läroplanen för förskolan anges att denna
ska bidra till att den som har annat modersmål än svenska får möjlighet
att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. I 2006 års
betänkande föreslogs åtgärder att utvidga rätten till förskola på
minoritetsspråk till andra delar av landet – alltså en individuell
anknytning av det slag som anges i utredningsuppdraget. I promemorian
förordas att betänkandets förslag i denna del genomförs så snart som
möjligt, i fråga om finska och samiska i hela landet. Som nämnt bör
språkbevarande åtgärder av detta slag prioriteras framför annat stöd till
minoritetsspråket. I övrigt föreslås inte någon omedelbar lagändring om
förskoleverksamheten.
Vad angår skolundervisning är Sverige enligt konventionerna skyldigt
att tillse att som en integrerande del av läroplanen ingår undervisning i
minoritetsspråket, om så önskas och elevernas antal bedöms vara
tillräckligt. Enligt grundskoleförordningen och gymnasieförordningen
har bl.a. samiska, finska och tornedalsfinska elever med grundläggande
kunskaper i sitt minoritetsspråk rätt att få undervisning i detta även om
det inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet; dessutom föreskrivs
att en kommun är skyldig att anordna modersmålsundervisning om en
elev önskar undervisning i språket. I 2006 års betänkande föreslogs vissa
förslag att skärpa grundskoleförordningen och gymnasieförordningen i
dessa avseenden. Även om det nya uppdraget inte lär innebära att några
alternativa lösningar ska diskuteras i denna del finns anledning att
understryka den väsentliga roll som undervisning på minoritetsspråket
spelar för språkets bevarande. Till en början bör i varje fall förslagen i
betänkandet genomföras trots de ökade kostnader det kan medföra.
I promemorian framhålls vidare det otillfredsställande i att grundlagen
för närvarande bara behandlar minoriteternas rättigheter i en
målsättningsbestämmelse med ringa juridisk genomslagskraft (se
regeringsformen 1 kap. 2 §). Grundlagsskyddet bör stärkas, lämpligen
efter tilläggsdirektiv till den nu arbetande grundlagsutredningen.
Myndigheterna bör åläggas att på lämpligt sätt informera om dessa
rättigheter för minoriteterna.
I fråga om förvaltningsområdenas omfattning för de olika
minoritetsspråken föreslås mot denna bakgrund följande. För finskans del
utökas inte området, men i gengäld kommer rätten att använda språket att
utvidgas enligt vad förut sagts. Genom den alternativa ordningen skulle
sverigefinnar i hela landet få bättre möjligheter att använda sitt språk vid
olika myndigheter, och man skulle i stora delar av landet kunna tala
språket inom äldreomsorg, vid förskolor och i undervisningen.
Beträffande samiska är det som nämnt särskilt angeläget att den hotade
sydsamiskan kan räddas från att dö ut. En sådan utveckling motverkas
emellertid framför allt genom att språket används i förskoleverksamhet
och undervisning så att flera har sydsamiska som sitt första språk. Detta
är viktigare än att utvidga förvaltningsområdena på föreslaget sätt, med
de kostnader som det skulle medföra för berörda kommuner.
Utvidgningen av området bör på sin höjd avse ett par kommuner där det
sydsamiska språket spelar en något större roll än på andra håll:
Storumans och Strömsunds kommuner. I fråga om meänkieli skulle det
nuvarande förvaltningsområdet behållas.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 5
163
Enligt förslaget i promemorian skulle alltså den väsentliga
förbättringen från minoriteternas synpunkt vara de utvidgade rättigheter
som generellt skulle tillkomma dem vid olika myndigheter och de
föreslagna regler som skulle främja en rekrytering av
myndighetspersonal som är kunnig i språken. Tillgängliga resurser skulle
vidare i första hand användas för förskole- och skolundervisning. En
reform med denna inriktning synes vara väl förenlig både med
synpunkterna från Europarådet och med direktiven till denna utredning.
Denna ordning behöver dock inte bli definitiv ens på kortare sikt. Om i
kommuner utanför de nuvarande förvaltningsområdena språkkunnigheten
hos personalen nu eller senare tillåter att kommunen kan uppfylla de krav
lagstiftningen ställer på ett förvaltningsområde bör kommunen ha
möjlighet att – efter anmälan hos tillsynsmyndigheten – få frivilligt ingå i
förvaltningsområdet för något av språket. Den kommer då att bli
berättigad till samma ekonomiska stöd som andra kommuner inom
sådana områden.
Förordningen (2000:86) om statsbidrag till åtgärder för att stödja
användningen av finska, samiska och meänkieli innebär att bidrag utgår
till vissa angivna kommuner på grundval av en uppskattning av antalet
invånare som talar samiska respektive finska och meänkieli; hänsyn ska
också tas till kommunens särskilda behov av stödjande åtgärder. Följer
man promemorieförslaget är det svårt att behålla detta system, i vart fall
utanför nuvarande förvaltningsområden. Enligt promemorians förslag får
det i stället ankomma på varje kommun eller landsting utanför
förvaltningsområdena som avser att vidta stödjande åtgärder att komma
in med uppgifter om det beräknade behovet av dessa; därigenom får man
en viss kontroll över att pengarna kommer till lämplig användning. Med
hänsyn till vikten av att bidragen används effektivt bör en viss
motsvarande behovsprövning införas också beträffande det statsbidrag
som utgår till kommuner inom förvaltningsområdena och Norrbottens
läns landsting. Beslut om statsbidrag bör såvitt gäller finska och
meänkieli fattas av den länsstyrelse som fungerar som tillsynsmyndighet
- enligt förslaget länsstyrelsen i det län där den aktuella kommunen eller
det aktuella landstinget är beläget. Rörande samiska frågor ska
Sametinget vara tillsynsmyndighet och bestämma om statsbidrag. Anses
det angeläget med en enda central myndighet som svarar för
Prop. 2008/09:158
Bilaga 5
164
genomförandet av lagstiftningen om minoritetsspråk synes det lämpligt
att ge denna uppgift till den sammanslagna ombudsmannamyndighet som
föreslås bli inrättad.
Liksom i den tidigare utredningen framhålls att genomförandet av den
nya minoritetspolitiken är en reforminsats vars finansieringsbehov inte
borde ställas mot andra angelägna samhällsbehov; merkostnaderna som
förslagen medför bör – i enlighet med den s.k. finansieringsprincipen –
bekostas genom riktade statliga bidrag till kommuner och landsting.
Detsamma bör gälla rätten till förskoleverksamhet, äldreomsorg och en
förbättrad undervisning på minoritetsspråket.
De kostnadsökningar som föranleds av reformförslaget är ytterligt
svåra att uppskatta, något som framgår också av de beräkningar som
gjorts i betänkandena. Promemorian utgår från en rätt att använda
minoritetsspråk vid myndigheter utanför de nuvarande
förvaltningsområdena (med en mindre utvidgning av det samiska
området) oavsett om det gäller myndighetsutövning, men å andra sidan
betingas rätten av att det finns språkkunnig personal; myndigheterna ska
verka för att det finns tillgång till sådan personal (eller, såvitt angår
äldreomsorgen, sörja för detta). Till skillnad från det system som
föreslogs i betänkandena kommer på detta vis kostnaden för ökade
språkkunskaper att endast öka successivt, närmast som ett led i den
ordinära nyrekryteringen av personal; ett undantag utgör vissa
nyanställningar som kan krävas främst inom äldreomsorgen och
förskoleverksamheten. I båda fallen motiverar dock redan gällande
författningar en ökad satsning på minoritetsspråken, och det nya
utredningsförslaget innebär här ingen mera omfattande ökning av kraven.
Genom en rationell organisation av verksamheten bör i alla händelser
dessa ökningar kunna begränsas. Vidare ska kontrollen över
utbetalningarna skärpas. Alternativet kan beräknas medföra årlig
besparing av omkring 40 mnkr i förhållande till förslaget i betänkandet,
varvid man dock får räkna med att de förhöjda kostnaderna kommer att
belasta statens finanser under något längre tid än den tidigare utredningen
utgick från. I övrigt förordas att tidigare utredningsförslag genomförs
oförändrade bl.a. angående undervisning, utbildning och språkcentra,
varför det föreslagna alternativet inte bör öka de kostnader som
uppskattats i betänkandena.
I promemorian betonas slutligen att om alternativet skulle genomföras,
bör det bara ses som ett steg på vägen mot en mera tillfredsställande
ordning, som bättre stämmer med Europarådets inställning och målet för
svensk minoritetspolitik. Närmast skulle det då bli fråga om en
betydande utvidgning av förvaltningsområdena för både finska och
samiska språken.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 6
165
Departementspromemorians författningsförslag
Förslag till lag (xx) om nationella minoriteter och
minoritetsspråk.
Härigenom föreskrivs följande. Denna lag ersätter lag (1999:1175) om
rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar
samt lag (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar.
Allmänna bestämmelser
1 §
Denna lag tillämpas hos statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheter samt hos landsting.
För förvaltningsområden för samiska, finska och meänkieli gäller även
särskilda bestämmelser rörande enskildas rätt att använda dessa språk i
kontakter med förvaltningsmyndigheter.
Lagen tillämpas också hos länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol,
miljödomstol, sjörättsdomstol, arbetsdomstolen och marknadsdomstolen.
2 § Nationella minoriteter är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer
och judar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets
ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska
stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
Minoritetsspråk är samiska, finska, meänkieli, romani chib och
jiddisch.
3 § De nationella minoriteternas möjlighet att behålla och utveckla sitt
språk, sin kultur och sitt samfundsliv ska främjas av det allmänna.
Statliga myndigheter, kommuner och landsting ska på lämpligt sätt
informera minoriteterna om deras rättigheter enligt denna lag.
4 §
Det allmänna ska i sin verksamhet beakta de nationella
minoriteternas särart och deras behov av skydd och stöd för att deras
språk och kultur ska fortleva i Sverige. Barns behov att få utveckla en
kulturell identitet och det egna minoritetsspråket ska beaktas särskilt.
Så långt det är möjligt ska de nationella minoriteterna på alla nivåer i
samhället ges möjligheter till inflytande i frågor som berör dem. Statliga
myndigheter, kommuner och landsting bör också i övrigt samråda med
representanter för minoriteterna i sådana frågor.
Särskilda bestämmelser om förvaltningsområden
5 § Med förvaltningsområde för samiska avses Arjeplogs, Gällivares,
Jokkmokks, Kiruna, Storumans och Strömsunds kommuner.
Med förvaltningsområde för finska och meänkieli avses Gällivare,
Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.
Pr
Även andra kommuner och landsting kan efter anmälan hos
tillsynsmyndigheten ingå i förvaltningsområdet för något av språken.
op. 2008/09:158
Bilaga 6
166
Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter
6 §
Inom förvaltningsområdet har enskilda personer rätt att använda
samiska, finska eller meänkieli vid sina muntliga och skriftliga kontakter
med en förvaltningsmyndighet i ärenden som har anknytning till
området. Också utanför förvaltningsområdet har de rätt att använda sitt
minoritetsspråk, om ärendet kan skötas av personal som behärskar
minoritetsspråket. Myndigheten ska även i övrigt sträva efter att bemöta
de enskilda på minoritetsspråket. Samiska och finska får alltid användas
vid skriftliga kontakter med Justitiekanslern, Riksdagens ombudsman,
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Försäkringskassan och
Skatteverket.
Enskilda parter som saknar juridiskt biträde har rätt att på begäran få
skriftlig översättning av beslut i ärendet på sitt minoritetsspråk, om det är
samiska eller finska.
I kommuner där kommunmedlemmar kan väntas begära att få använda
finska, samiska eller meänkieli i kontakter med kommunala myndigheter
ska kommunen verka för att det finns tillgång till personal som är kunnig
i minoritetsspråket. Detsamma gäller landsting i fråga om boende inom
landstingsområdet. En statlig myndighet ska verka för att det finns
tillgång till personal som är kunnig i minoritetsspråk där detta behövs i
verksamheten.
7 §
Förvaltningsmyndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild
plats för besök av dem som talar minoritetsspråk och särskilda tider för
deras telefonsamtal med myndigheten.
Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar
8 §
Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende
hos domstol har rätt att använda samiska, finska eller meänkieli under
målets eller ärendets handläggning, om målet eller ärendet har
anknytning till förvaltningsområdet.
Rätten att använda det egna minoritetsspråket omfattar också de
domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i
första stycket överklagas.
9 §
Rätten att använda samiska, finska eller meänkieli i mål eller ärenden
hos domstolar enligt 8 § första eller andra stycket omfattar rätt att ge in
handlingar och skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar
som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till minoritetsspråket
och rätt att vid muntlig förhandling inför domstolen tala detta språk.
Domstolen ska översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska,
om det inte är uppenbart onödigt.
Även i övrigt ska domstolen sträva efter att använda minoritetsspråket i
kontakter med parten eller dennes ställföreträdare.
I alla mål och ärenden har en part som saknar lagfaret biträde rätt att på
begäran få domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering
skriftligen översatta till sitt minoritetsspråk, om det är samiska eller
finska.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 6
167
10 §
Den som vill använda samiska, finska eller meänkieli under ett mål
eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 8 § första eller andra
stycket ska begära detta i samband med att målet eller ärendet inleds eller
första gången parten ska yttra sig i målet eller ärendet. Om en begäran att
använda minoritetsspråk framställs senare ska den avslås.
En begäran att få översättning enligt 9 § tredje stycket ska framställas
inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats.
En begäran att använda minoritetsspråk eller att få översättning på
minoritetsspråk får även avslås om det är uppenbart att den har ett
otillbörligt syfte.
11 §
Om en part eller ställföreträdare för part ska få använda samiska,
finska eller meänkieli i rättegång, ska tolk anlitas i enlighet med
bestämmelserna i 5 kap. 6‒8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och 50-
52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Minoritetsspråk i förskoleverksamhet och äldreomsorg
12 §
När en kommun erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2a kap.
1 och 7 §§ skollagen ska kommunen ge barn vars vårdnadshavare begär
det möjlighet till plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av
verksamheten bedrivs på samiska eller finska. I kommuner inom
förvaltningsområdet för meänkieli gäller detsamma om en
vårdnadshavare begär plats i förskoleverksamhet som bedrivs på detta
språk.
13 §
En kommun i förvaltningsområdet ska erbjuda den som begär det
möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som
erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar den
enskildes minoritetsspråk. Detsamma gäller också kommuner utanför
förvaltningsområdet, om kommunen har tillgång till personal som är
kunnig i minoritetsspråket.
Undantag
14 §
Om det finns särskilda skäl får regeringen föreskriva att en viss
myndighet som lyder under regeringen ska undantas från tillämpning av
6 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för
landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om
kommunala myndigheter.
Tillsyn
15 §
Tillsynen ska säkerställa syftet med denna lag.
Tillsynsmyndigheten ska för detta ändamål på eget initiativ eller efter
anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av lagen.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 6
168
Tillsynsmyndigheten ska dessutom genom rådgivning, information och
liknande verksamhet skapa förutsättningar för att lagens ändamål ska
kunna tillgodoses.
16 §
Tillsyn över kommuners och landstings verksamhet enligt denna
lag utövas av länsstyrelsen i länet och av Sametinget i enlighet med vad
regeringen bestämmer.
Tillsyn i frågor som rör kommuners anordnande av förskoleverksamhet
och äldreomsorg utövas av annan myndighet.
Denna lag träder i kraft den xx.
Förslag till ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
att 2e § ska ha följande lydelse.
2e §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Där det bedrivs hälso- och
sjukvård ska det finnas den
personal, de lokaler och den
utrustning som behövs för att god
vård ska kunna ges.
Där det bedrivs hälso- och
sjukvård ska det finnas den
personal, de lokaler och den
utrustning som behövs för att god
vård ska kunna ges. Den som
bedriver hälso- och sjukvård ska
verka för att det finns tillgång till
personal med kunskaper i samiska,
finska eller meänkieli där detta
behövs i vården.
Denna lag träder i kraft den xx.
Förslag till ändring i skollagen (1985:1100)
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100) att 2a kap. 3 §
ska ha följande lydelse.
2a kap.
3 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet
erbjuda barn fostran och omvårdnad. Skolbarnsomsorgens uppgift är att
komplettera skolan samt erbjuda barn en meningsfull fritid och stöd i
utvecklingen.
För bedrivande av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg ska det
finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov
av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.
Barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek. Lokalerna
ska vara ändamålsenliga.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 6
169
Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen ska utgå från varje
barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver
särskilt stöd i sin utveckling ska ges den omsorg som deras speciella
behov kräver.
Regler om förskoleverksamhet
på minoritetsspråk finns i lag (xx)
om nationella minoriteter och
minoritetsspråk.
Denna ändring träder i kraft den xx.
Förslag till ändring i förvaltningslagen (1986:223)
Härigenom föreskrivs i fråga om förvaltningslagen (1986:223) att 4 § ska
ha följande lydelse.
4 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Varje myndighet ska lämna upplysningar, vägledning, råd och annan
sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är
lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och
myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt.
Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör
myndigheten hjälpa honom till rätta.
Regler om enskildas rätt att
använda minoritetsspråk och få
skriftlig översättning till detta
språk finns i lag (xx) om nationella
minoriteter och minoritetsspråk.
Denna ändring träder i kraft den xx.
Förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) att 5 kap. 6
§ ska ha följande lydelse.
5 kap.
6 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Socialnämnden ska göra sig förtrogen med levnadsförhållandena i
kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet
upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område.
Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska
kommunen samverka med landstinget och andra samhällsorgan och
organisationer.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 6
170
Om det kan antas att äldre
människor har behov av att
använda samiska, finska eller
meänkieli i samband med
omvårdnad inom kommunen ska
denna sörja för att det finns
tillgång till personal med
kunskaper i språket.
Denna ändring träder i kraft den xx.
Förslag till ändring i förordning (2000:86) om statsbidrag till
åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och
meänkieli
Härmed föreskrivs i fråga om förordning (2000:86) om statsbidrag till
åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och meänkieli att
1, 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse.
1 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna förordning innehåller
bestämmelser om statsbidrag till
åtgärder enligt lagen (1999:1175)
om rätt att använda samiska hos
förvaltningsmyndigheter och
domstolar samt lagen (1999:1176)
om rätt att använda finska och
meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter och
domstolar.
Denna förordning innehåller
bestämmelser om statsbidrag till
åtgärder enligt lagen (xx) om
nationella minoriteter och
minoritetsspråk.
2 §
Statsbidrag till åtgärder för att
stödja användningen av samiska
lämnas till Arjeplogs, Gällivare,
Jokkmokks och Kiruna kommuner
samt Norrbottens landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att
stödja användningen av samiska
lämnas till Arjeplogs, Gällivare,
Jokkmokks, Kiruna, Storumans
och Strömsunds kommuner samt
Norrbottens läns landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av finska och
meänkieli lämnas till Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och
Övertorneå kommuner samt Norrbottens läns landsting.
op. 2008/09:158
Bilaga 6
171
Pr
Statsbidrag enligt första och
andra stycket lämnas också till
kommuner eller landsting som
enligt 5 § andra stycket lagen (xx)
om nationella minoriteter och
minoritetsspråk anmält sig att ingå
i ett förvaltningsområde.
Statsbidrag enligt första, andra
eller tredje stycket lämnas efter
ansökan, som ska innehålla uppgift
om de åtgärder som anses
behövliga och de merkostnader
som de kan föranleda.
Om det finns behov av åtgärder
som avses i första eller andra
stycket lämnas statsbidrag för
merkostnader efter ansökan även
till andra kommuner och andra
landsting än de som anges där.
Ansökan om sådant bidrag ska
innehålla en utredning om
språkförhållandena i kommunen
eller länet samt uppgift om de
åtgärder som anses behövliga och
de merkostnader som de kan antas
föranleda.
3 §
Statsbidrag
till kommunerna
fastställs med utgångspunkt från en
uppskattning av antalet invånare i
varje kommun som talar samiska
respektive finska eller meänkieli.
Vid fördelningen av bidrag ska
hänsyn även tas till kommunens
särskilda behov av att vidta
åtgärder för att stödja
användningen av samiska
respektive finska och meänkieli.
Statsbidrag enligt 2 § första,
andra eller tredje stycket fastställs
med utgångspunkt från en
uppskattning av antalet invånare i
varje kommun eller landsting som
talar samiska respektive finska
eller meänkieli. Vid fördelningen
av bidrag ska hänsyn även tas till
kommunens
eller landstingets
behov av att vidta åtgärder för att
stödja användningen av samiska
respektive finska och meänkieli.
Statsbidrag enligt 2 § fjärde
stycket fastställs efter en prövning
av behovet av de åtgärder som
kommunen eller landstinget avser
att vidta.
Denna ändring träder i kraft den xx.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 7
172
Förteckning över remissinstanser
Promemorian Nationella minoritetsspråk vid domstolar och myndigheter
(Ds 2008:26) har remitterats till Riksdagens ombudsmän, Hovrätten för
Övre Norrland, Eskilstuna tingsrätt, Haparanda tingsrätt, Luleå tingsrätt,
Södertörns tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i
Västerbottens län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Försäkringskassan,
Socialstyrelsen, Skatteverket, Statskontoret, Länsstyrelsen i Jämtlands
län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västmanlands län,
Statens skolverk, Myndigheten för skolutveckling, Stockholms
universitet (Centrum för tvåspråkighetsforskning), Uppsala universitet
(Centrum för multietnisk forskning), Uppsala universitet (Avdelningen
för finsk ugriska språk) Mälardalens högskola (Finskt språk- och
kulturcentrum), Umeå universitet (Institutionen för språkstudier), Umeå
universitet (CESAM – Centrum för samiska studier), Sameskolstyrelsen,
Sametinget, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Delegationen för
romska frågor, Institutet för språk och folkminnen, Arjeplogs kommun,
Bergs kommun, Borås kommun, Botkyrka kommun, Eskilstuna
kommun, Gällivare kommun, Haparanda kommun, Härjedalens
kommun, Jokkmokks kommun, Kiruna kommun, Pajala kommun,
Skövde kommun, Sorsele kommun, Storumans kommun, Strömsunds
kommun, Upplands Väsby kommun, Övertorneå kommun, Gaaltije
Sydsamiskt kulturcentrum, Riksorganisationen Same Ätnam Samernas
utbildningscentrum, Sáminuorra, Samiska språknämnden, Svenska
Samernas Riksförbund, Svenska Tornedalingarnas Riksförbund,
Sverigefinländarnas Delegation, Sverigefinska Riksförbundet,
Sverigefinska Ungdomsförbundet, Sveriges Kommuner och Landsting,
SWEBLUL.
Dessutom har Borås finskspråkiga organisationers samarbetsorgan och
Nätverket för finsktalande socialarbetare avgivit yttranden på eget
initiativ.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 8
173
Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter
Framework Convention for the Protection of National
Minorities
Strasbourg, 1.II. 1995
The member States of the Council of
Europe and the other States,
signatories to the present framework
Convention,
De medlemsstater i Europarådet och
övriga stater som undertecknat denna
ramkonvention,
Considering that the aim of the
Council of Europe is to achieve
greater unity between its members for
the purpose of safeguarding and
realising the ideals and principles
which are their common heritage;
som beaktar att Europarådets syfte är att
uppnå en fastare enhet mellan sina
medlemmar för att skydda och
förverkliga de ideal och principer som
utgör deras gemensamma arv,
Considering that one of the methods
by which that aim is to be pursued is
the maintenance and further
realisation of human rights and funda-
mental freedoms;
som beaktar att ett av medlen att
förverkliga detta syfte är att upprätthålla
och utveckla de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna,
Wishing to follow-up the Declaration
of the Heads of State and Government
of the member States of the Council
of Europe adopted in Vienna on 9
October 1993;
som önskar följa upp den deklaration av
stats- och regeringscheferna i
Europarådets medlemsstater som antogs
i Wien den 9 oktober 1993,
Being resolved to protect within their
respective territories the existence of
national minorities;
som är beslutna att inom sina respektive
territorier skydda de nationella mi-
noriteternas fortlevnad,
Considering that the upheavals of
European history have shown that the
protection of national minorities is
essential to stability, democratic
security and peace in this continent;
som anser att omvälningarna i Europas
historia har visat att skydd av nationella
minoriteter är nödvändigt för stabilitet,
demokratisk säkerhet och fred på denna
kontinent,
Considering that a pluralist and
genuinely democratic society should
not only respect the ethnic, cultural,
linguistic and religious identity of
each person belonging to a national
minority, but also create appropriate
conditions enabling them to express,
preserve and develop this identity;
som anser att ett pluralistiskt och i sann
mening demokratiskt samhälle inte
endast bör respektera den etniska,
kulturella, språkliga och religiösa
identiteten för varje person som tillhör
en nationell minoritet utan även skapa
lämpliga förutsättningar för att göra det
möjligt att uttrycka, bevara och utveckla
denna identitet,
Considering that the creation of a
climate of tolerance and dialogue is
necessary to enable cultural diversity
som anser att upprättandet av ett klimat
präglat av tolerans och av öppen dialog
är nödvändigt för att kulturell mångfald
Prop. 2008/09:158
Bilaga 8
174
to be a source and a factor, not of
division, but of enrichment for each
society;
skall kunna bli en källa och en faktor -
inte till söndring - utan till berikande för
varje samhälle,
Considering that the realisation of a
tolerant and prosperous Europe does
not depend solely on co-operation
between States but also requires
transfrontier co-operation between
local and regional authorities without
prejudice to the constitution and
territorial integrity of each State;
som anser att förverkligandet av ett
tolerant och välmående Europa inte
endast beror på samarbete mellan
staterna utan även kräver samarbete
över gränserna mellan lokala och
regionala myndigheter utan att detta
inverkar på varje stats författning och
territoriella integritet,
Having regard to the Convention for
the Protection of Human Rights and
Fundamental Freedoms and the
Protocols thereto;
som beaktar konventionen om skydd för
de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna och dess
protokoll,
Having regard to the commitments
concerning the protection of national
minorities in United Nations
conventions and declarations and in
the documents of the Conference on
Security and Co-operation in Europe,
particularly the Copenhagen
Document of 29 June 1990;
som beaktar åtagandena om skydd för
nationella minoriteter i Förenta
nationernas konventioner och
förklaringar samt i akterna från
Konferensen om säkerhet och samarbete
i Europa, särskilt
Köpenhamnsdokumentet från den 29
juni 1990,
Being resolved to define the
principles to be respected and the
obligations which flow from them in
order to ensure, in the member States
and such other States as may become
Parties to the present instrument, the
effective protection of national
minorities and of the rights and
freedoms of persons belonging to
those minorities, within the rule of
law, respecting the territorial integrity
and national sovereignty of states;
som är beslutna att definiera de
principer som skall respekteras och de
skyldigheter som följer av dem i syfte
att i medlemsstaterna och i sådana andra
stater som kan bli parter i detta
instrument tillförsäkra ett effektivt
skydd för nationella minoriteter och de
rättigheter och friheter som tillkommer
personer som tillhör dessa minoriteter, i
enlighet med rättsstatens principer,
varvid hänsyn skall tas till staternas
territoriella integritet och nationella
suveränitet,
Being detertnined to implement the
principles set out in this framework
Convention through national
legislation and appropriate
governmental policies,
som är fast beslutna att förverkliga de
principer som kommer till uttryck i
denna ramkonvention genom nationell
lagstiftning och lämplig
regeringspolitik,
Have agreed as follows:
har kommit överens om följande:
Section I
Article 1
The protection of national minorities
and of the rights and freedoms of
persons belonging to those minorities
Del I
Artikel 1
Skyddet av nationella minoriteter och av
de rättigheter och friheter som
tillkommer personer som tillhör dessa
Prop. 2008/09:158
Bilaga 8
175
forms an integral part of the
international protection of human
rights, and as such falls within the
scope of international co-operation.
minoriteter utgör en integrerad del av
det internationella skyddet av mänskliga
rättigheter och faller som sådant inom
ramen för internationellt samarbete.
Article 2
The provisions of this framework
Convention shall be applied in good
faith, in a spirit of understanding and
tolerance and in conformity with the
principles of good neighbourliness,
friendly relations and co-operation
between States.
Artikel 2
Bestämmelserna i denna ramkonvention
skall tillämpas i god tro, i en anda av
förståelse och tolerans samt i enlighet
med principerna om gott
grannförhållande, vänskapliga relationer
och samarbete mellan stater.
Article 3
1. Every person belonging to a
national minority shall have the right
freely to choose to be treated or not to
be treated as such and no
disadvantage shall result from this
choice or from the exercise of the
rights which are connected to that
choice.
Artikel 3
1. Var och en som tillhör en nationell
minoritet skall ha rätt att fritt välja att
behandlas eller inte behandlas som
sådan och ingen nackdel skall följa av
detta val eller av utövandet av de
rättigheter som är förbundna med detta
val.
2. Persons belonging to national
minorities may exercise the rights and
enjoy the freedoms flowing from the
principles enshrined in the present
framework Convention individually
as well as community with others.
2. De som tillhör nationella minoriteter
får utöva de rättigheter och åtnjuta de
friheter som följer av de principer som
anges i denna ramkonvention enskilt
och i gemenskap med andra.
Section II
Article 4
1. The Parties undertake to guarantee
to persons belonging to national
minorities the rights of equality
before the law and of equal protection
of the law. In this respect, any
discrimination based on belonging to
a national minority shall be
prohibited.
Del II
Artikel 4
1. Parterna åtar sig att tillförsäkra
personer som tillhör en nationell
minoritet rätt till likhet inför lagen och
till lika skydd av lagen. I detta
hänseende skall all diskriminering på
grundval av tillhörighet till en nationell
minoritet vara förbjuden.
2. The Parties undertake to adopt
where necessary, adequate measures
in order to promote, in all areas of
economic, social, political and
cultural life, full and effective
equality between persons belonging to
a national minority and those
belonging to the majority. In this
respect, they shall take due account of
the specific conditions of the persons
2. Parterna åtar sig att där så är
nödvändigt vidta lämpliga åtgärder för
att inom alla områden av det
ekonomiska, sociala, politiska och
kulturella livet främja fullständig och
effektiv jämlikhet mellan personer som
tillhör en nationell minoritet och
personer som tillhör
majoritetsbefolkningen. I detta
hänseende skall parterna ta vederbörlig
Prop
hänsyn till de särskilda
omständigheterna för de personer som
tillhör nationella minoriteter.
. 2008/09:158
Bilaga 8
176
belonging to national minorities.
3. The measures adopted in
accordance with paragraph 2 shall not
be considered to be an act of
discrimination.
3. De åtgärder som vidtas i enlighet med
punkt 2 skall inte betraktas som en
diskriminerande handling.
Article 5
1. The Parties undertake to promote
the conditions necessary for persons
belonging to national minorities to
maintain and develop their culture,
and to preserve the essential elements
of their identity, namely their religion,
language, traditions and cultural
heritage.
Artikel 5
1. Parterna åtar sig att främja de
förutsättningar som är nödvändiga för
att personer som tillhör nationella
minoriteter skall kunna bibehålla och
utveckla sin kultur och bevara de
väsentliga beståndsdelarna av sin
identitet, nämligen religion, språk,
traditioner och kulturarv.
2. Without prejudice to measures
taken in pursuance of their general
integration policy, the Parties shall
refrain from policies or practices
aimed at assimilation of persons
belonging to national minorities
against their will and shall protect
these persons from any action aimed
at such assimilation.
2. Utan att inverka på de åtgärder som
vidtas i enlighet med sin allmänna
integrationspolitik skall parterna avhålla
sig från åtgärder eller metoder som
syftar till assimilering av personer som
tillhör nationella minoriteter mot dessa
personers vilja och skall skydda dem
mot alla åtgärder som syftar till sådan
assimilering.
Article 6
1. The Parties shall encourage a spirit
of tolerance and intercultural dialogue
and take effective measures to
promote mutual respect and
understanding and co-operation
among all persons living on their
territory, irrespective of those persons'
ethnic, cultural, linguistic or religious
identity, in particular in the fields of
education, culture and the media.
Artikel 6
1. Parterna skall uppmuntra en anda av
tolerans och mellankulturell dialog och
vidta effektiva åtgärder för att främja
ömsesidig respekt och förståelse samt
samarbete mellan alla personer som bor
inom deras territorium, oavsett dessa
personers etniska, kulturella, språkliga
eller religiösa identitet, särskilt på
utbildnings- och kulturområdet samt
inom massmedia.
2. The Parties undertake to take
appropriate measures to protect
persons who may be subject to threats
or acts of discrimination, hostility or
violence as a result of their ethnic,
cultural, linguistic or religious
identity.
2. Parterna åtar sig att vidta lämpliga
åtgärder för att skydda personer som kan
utsättas för hot om eller utförande av
diskriminerande handlingar, fientlighet
eller våld till följd av deras etniska,
kulturella, språkliga eller religiösa
identitet.
Article 7
The Parties shall ensure respect for
the right of every person belonging to
Artikel 7
Parterna skall säkerställa respekt för
rätten för den som tillhör en nationell
Prop. 2008/09:158
ilaga 8
177
B
minoritet till frihet att delta i fredliga
sammankomster, till föreningsfrihet,
yttrandefrihet, tankefrihet, samvetsfrihet
och religionsfrihet.
a national minority to freedom of
peaceful assembly, freedom of
association, freedom of expression,
and freedom of thought, conscience
and religion.
Article 8
The Parties undertake to recognise
that every person belonging to a
national minority has the right to
manifest his or her religion or belief
and to establish religious institutions,
organisations and associations.
Artikel 8
Parterna åtar sig att erkänna att den som
tillhör en nationell minoritet har rätt att
utöva sin religion eller tro och att
upprätta religiösa institutioner,
organisationer och sammanslutningar.
Article 9
1. The Parties undertake to recognise
that the right to freedom of expression
of every person belonging to a
national minority includes freedom to
hold opinions and to receive and
impart information and ideas in the
minority language, without
interference by public authorities and
regardless of frontiers. The Parties
shall ensure, within the framework of
their legal systems, that persons
belonging to a national minority are
not discriminated against in their
access to the media.
Artikel 9
1. Parterna åtar sig att erkänna att rätten
till yttrandefrihet för den som tillhör en
nationell minoritet innefattar åsiktsfrihet
och frihet att ta emot och sprida
uppgifter och tankar på
minoritetsspråket utan ingripande av
offentliga myndigheter och oberoende
av territoriella gränser. Parterna skall
inom ramen för sina rättssystem
säkerställa att personer som tillhör en
nationell minoritet inte utsätts för
diskriminering när det gäller deras
tillträde till massmedia.
2. Paragraph 1 shall not prevent
Parties from requiring the licensing,
without discrimination and based on
objective criteria, of sound radio and
television broadcasting, or cinema
enterprises.
2. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte
hindra parterna från att utan
diskriminering och på grundval av
objektiva kriterier kräva tillstånd för
radio-, televisions- eller biografföretag.
3. The Parties shall not hinder the
creation and the use of printed media
by persons belonging to national
minorities. In the legal framework of
sound radio and television
broadcasting, they shall ensure, as far
as possible, and taking into account
the provisions of paragraph 1, that
persons belonging to national
minorities are granted the possibility
of creating and using their own
media.
3. Parterna skall inte hindra dem som
tillhör nationella minoriteter från att
framställa och använda tryckta media.
Inom den rättsliga ramen för radio- och
televisionssändningar skall de, så långt
möjligt och med beaktande av
bestämmelserna i punkt 1, säkerställa att
de som tillhör nationella minoriteter
medges möjlighet att framställa och
använda sina egna media.
4. In the framework of their legal
systems, the Parties shall adopt ade-
quate measures in order to facilitate
access to the media for persons
belonging to national minorities and
in order to promote tolerance and
4. Parterna skall inom ramen för sina
rättssystem vidta lämpliga åtgärder för
att underlätta tillträde till massmedia för
personer som tillhör nationella
minoriteter och i syfte att främja
tolerans och tillåta kulturell mångfald.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 8
178
permit cultural pluralism.
Article 10
1. Parties undertake to recognise that
every person belonging to a national
minority has the right to use freely
and without interference his or her
minority language, in private and in
public, orally and in writing.
2. In areas inhabited by persons
belonging to national minorities
traditionally or in substantial
numbers, if those persons so request
and where such a request corresponds
to a real need, the Parties shall
endeavour to ensure, as far as possible
the conditions which would make it
possible to use the minority language
in relations between those persons
and the administrative authorities.
Artikel 10
1. Parterna åtar sig att erkänna att den
som tillhör en nationell minoritet har rätt
att fritt och utan ingripande använda sitt
minoritetsspråk privat och offentligt,
och såväl muntligt som skriftligt.
2. I områden som av hävd eller i
betydande antal bebos av personer som
tillhör nationella minoriteter skall
parterna, om dessa personer begär detta
och om en sådan begäran motsvarar ett
verkligt behov, sträva efter att så långt
möjligt säkerställa att de förutsättningar
finns som skulle göra det möjligt att
använda minoritetsspråket i umgänget
mellan dessa personer och
förvaltningsmyndigheterna.
3. The Parties undertake to guarantee
the right of every person belonging to
a national minority to be informed
promptly, in a language which he or
she understands, or the reasons for his
or her arrest, and of the nature and
cause of any accusation against him
or her, and to defend himself or
herself in this language, if necessary
with the free assistance of an
interpreter.
3. Parterna åtar sig att tillförsäkra varje
person som tillhör en nationell minoritet
rätt att ofördröjligen, på ett språk som
han eller hon förstår, bli underrättad om
skälen för hans eller hennes
frihetsberövande och om beskaffenheten
av och orsaken till anklagelser mot
honom eller henne samt rätt att försvara
sig på detta språk, om nödvändigt med
gratis biträde av en tolk.
Article 11
1. The Parties undertake to recognise
that every person belonging to a
national minority has the right to use
his or her surname (patronym) and
first names in the minority language
and the right to official recognition of
them, according to modalities
provided for in their legal system.
Artikel 11
1. Parterna åtar sig att erkänna att den
som tillhör en nationell minoritet har rätt
att använda sitt efternamn (faders namn)
och förnamn på minoritetsspråket och
rätt till officiellt erkännande av dessa
namn i enlighet med bestämmelserna i
respektive parts rättssystem.
2. The Parties undertake to recognise
that every person belonging to a
national minority has the right to
display in his or her minority
language signs, inscriptions and other
information of a private nature visible
to the public.
2. Parterna åtar sig att erkänna att den
som tillhör en nationell minoritet har rätt
att på sitt minoritetsspråk sätta upp
skyltar, anslag och annan information av
privat natur, som kan ses av
allmänheten.
3. In areas traditionally inhabited by
substantial numbers of persons
3. I områden som av hävd och i
betydande antal bebos av personer som
Pr
tillhör en nationell minoritet skall
parterna sträva efter att, inom ramen för
sina respektive rättssystem,
innefattande, där det är lämpligt,
överenskommelser med andra stater,
och med beaktande av sina speciella
förutsättningar, visa traditionella
ortnamn, gatunamn och andra
topografiska anvisningar avsedda för
allmänheten även på minoritetsspråket,
när det finns tillräcklig efterfrågan på
sådana anvisningar.
op. 2008/09:158
Bilaga 8
179
belonging to a national minority, the
Parties shall endeavour, in the
framework of their legal system,
including, where appropriate,
agreements with other States, and
taking into account their specific
conditions, to display traditional local
names, street names and other
topographical indications intended for
the public also in the minority
language when there is a sufficient
demand for such indications.
Article 12
1. The Parties shall, where
appropriate, take measures in the
fields of education and research to
foster knowledge of the culture,
history, language and religion of their
national minorities and of the ma-
jority.
Artikel 12
1. Parterna skall, där det är lämpligt
vidta åtgärder på utbildnings- och
forskningsområdet för att främja
kunskapen om sina nationella
minoriteters liksom om majoritetens
kultur, historia, språk och religion.
2. In this context the Parties shall inter
alia provide adequate opportunities
for teacher training and access to
textbooks, and facilitate contacts
among students and teachers of dif-
ferent communities.
2. I detta sammanhang skall parterna
bland annat bereda lämpliga möjligheter
till lärarutbildning och tillgång till
läroböcker samt underlätta kontakter
mellan studerande och lärare i olika
befolkningsgrupper.
3. The Parties undertake to promote
equal opportunities for access to
education at all levels for persons
belonging to national minorities.
3. Parterna åtar sig att främja lika
möjligheter till tillträde till utbildning på
alla nivåer för personer som tillhör
nationella minoriteter.
Article 13
1. Within the framework of their
education systems, the Parties shall
recognise that persons belonging to a
national minority have the right to set
up and to manage their own private
educational and training
establishments.
Artikel 13
1. Parterna skall inom ramen för sina
utbildningssystem tillerkänna dem som
tillhör en nationell minoritet rätt att
inrätta och driva sina egna enskilda
utbildningsinstitutioner.
2. The exercise of this right shall not
entail any financial obligation for the
Parties.
2. Utövandet av denna rätt skall inte
medföra något ekonomiskt åtagande för
parterna.
Article 14
1. The Parties undertake to recognise
that every person belonging to a
national minority has the right to learn
his or her minority language.
Artikel 14
1. Parterna åtar sig att erkänna att den
som tillhör en nationell minoritet har rätt
att lära sig sitt minoritetsspråk.
2. In areas inhabited by persons 2. I områden som av hävd eller i
Prop. 2008/09:158
ilaga 8
180
B
betydande antal bebos av personer som
tillhör nationella minoriteter skall
parterna, om det finns tillräcklig
efterfrågan, sträva efter att så långt
möjligt och inom ramen för sina
respektive utbildningssystem säkerställa
att den som tillhör dessa minoriteter har
tillfredsställande möjligheter till
undervisning i minoritetsspråket eller till
undervisning på detta språk.
belonging to national minorities
traditionally or in substantial
numbers, if there is sufficient
demand, the Parties shall endeavour
to ensure, as far as possible and
within the framework of their
education systems, that persons
belonging to those minorities have
adequate opportunities for being
taught the minority language or for
receiving instruction in this language.
3. Paragraph 2 of this article shall be
implemented without prejudice to the
learning of the official language or the
teaching in this language.
3. Punkt 2 i denna artikel skall
genomföras utan att göra intrång på
inlärningen av det officiella språket eller
undervisningen på detta språk.
Article 15
The Parties shall create the conditions
necessary for the effective
participation of persons belonging to
national minorities in cultural, social
and economic life and in public
affairs, in particular those affecting
them.
Artikel 15
Parterna skall skapa nödvändiga
förutsättningar för att den som tillhör
nationella minoriteter effektivt skall
kunna delta i det kulturella, sociala och
ekonomiska livet samt i offentliga
angelägenheter, särskilt sådana som
berör dem.
Article 16
The Parties shall refrain from
measures which alter the proportions
of the population in areas inhabited by
persons belonging to national
minorities and are aimed at restricting
the rights and freedoms flowing from
the principles enshrined in the present
framework Convention.
Artikel 16
Parterna skall avhålla sig från åtgärder
som ändrar befolkningsproportionerna i
områden som bebos av personer som
tillhör nationella minoriteter och syftar
till att inskränka de rättigheter och
friheter som följer av principerna i
denna ramkonvention.
Article 17
1. The Parties undertake not to
interfere with the right of persons
belonging to national minorities to
establish and maintain free and
peaceful contacts across frontiers with
persons lawfully staying in others
States, in particular those with whom
they share an ethnic, cultural,
linguistic or religious identity, or a
common cultural heritage.
Artikel 17
1. Parterna åtar sig att inte göra intrång
på rätten för personer som tillhör
nationella minoriteter att upprätta och
upprätthålla fria och fredliga kontakter
över gränserna med personer som
lagligen vistas i andra stater, särskilt
med sådana personer med vilka de delar
en etnisk, kulturell, språklig eller
religiös identitet eller ett gemensamt
kulturarv.
2. The Parties undertake not to
interfere with the right of persons
belonging to national minorities to
participate in the activities of
2. Parterna åtar sig att inte göra intrång
på rätten för personer som tillhör
nationella minoriteter att delta i
verksamheter i frivilligorganisationer på
Prop. 2008/09:158
Bilaga 8
181
nongovernmental organisations, both
at the national and international
levels.
det nationella och internationella planet.
Article 18
1. The Parties shall endeavour to
conclude, where necessary, bilateral
and multilateral agreements with
other States, in particular
neighbouring States, in order to
ensure the protection of persons
belonging to the national minorities
concerned.
Artikel 18
1. Parterna skall sträva efter att där så är
nödvändigt ingå bilaterala och
multilaterala avtal med andra stater,
särskilt med grannstater, i syfte att
säkerställa skydd för personer som
tillhör berörda nationella minoriteter.
2. Where relevant, the Parties shall
take measures to encourage
transfrontier co-operation.
2. Parterna skall i tillämpliga fall vidta
åtgärder för att främja samarbete över
gränserna.
Article 19
The Parties undertake to respect and
implement the principles enshrined in
the present framework Convention
making, where necessary, only those
limitations, restrictions or derogations
which are provided for in
international legal instruments, in
particular the Convention for the
Protection of Human Rights and Fun-
damental Freedoms, in so far as they
are relevant to the rights and freedoms
flowing from the said principles.
Artikel 19
Parterna åtar sig att respektera och
genomföra principerna i denna
ramkonvention och där så är nödvändigt
göra endast de begränsningar,
inskränkningar eller undantag som
föreskrivs i internationella rättsakter,
särskilt konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, i den mån de
är tillämpliga på de rättigheter och
friheter som följer av de nämnda
principerna.
Section III
Article 20
In the exercise of the rights and
freedoms flowing from the principles
enshrined in the present framework
Convention, any person belonging to
a national minority shall respect the
national legislation and the rights of
others, in particular those of persons
belonging to the majority or to other
national minorities.
Del III
Artikel 20
Vid utövandet av de rättigheter och
åtnjutandet av de friheter som följer av
principerna i denna ramkonvention skall
den som tillhör en nationell minoritet
följa den nationella lagen och andras
rättigheter, särskilt de som tillkommer
personer som tillhör majoriteten eller
ingår i andra nationella minoriteter.
Article 21
Nothing in the present framework
Convention shall be interpreted as
implying any right to engage in any
activity or perform any act contrary to
the fundamental principles of
international law and in particular of
the sovereign equality, territorial
Artikel 21
Ingen bestämmelse i denna
ramkonvention skall tolkas som att ge
rättighet att bedriva någon verksamhet
eller utföra någon handling som strider
mot grundläggande folkrättsliga
principer, särskilt staters suveräna
jämlikhet, territoriella integritet och
Prop. 2008/09:158
Bilaga 8
182
integrity and political independence
of States.
politiska oberoende.
Article 22
Nothing in the present framework
Convention shall be construed as
limiting or derogating from any of the
human rights and fundamental
freedoms which may be ensured
under the laws of any Contracting
Party or under any other agreement to
which it is a Party.
Artikel 22
Ingen bestämmelse i denna
ramkonvention skall tolkas som att inne-
bära en begränsning av eller en
avvikelse från de mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter som kan
vara garanterade i en fördragsslutande
parts lagar eller i ett annat avtal som den
är bunden av.
Article 23
The rights and freedoms flowing from
the principles enshrined in the present
framework Convention, shall in so far
as they are the subject of a
corresponding provisions in the
Convention for the Protection of
Human Rights and Fundamental
Freedoms or in the Protocols thereto,
be understood so as to conform to the
latter provisions.
Artikel 23
De rättigheter och friheter som följer av
principerna i denna ramkonvention
skall, i den mån de omfattas av
motsvarande bestämmelser i
konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna och dess
tilläggsprotokoll, tolkas som att stämma
överens med dessa bestämmelser.
Section IV
Article 24
1. The Committee of Ministers of the
Council of Europe shall monitor the
implementation of this framework
Convention by the Contracting
Parties.
Del IV
Artikel 24
1. Europarådets ministerkommitté skall
övervaka de fördragsslutande parternas
genomförande av denna ramkonvention.
2. The Parties which are not members
of the Council of Europe shall
participate in the implementation
mechanism, according to modalities
to be determined.
2. Parter som inte är medlemmar av
Europarådet skall delta i
genomförandemekanismen enligt
bestämmelser som senare skall
fastställas.
Article 25
1. Within a period of one year
following the entry into force of this
framework Convention in respect of a
Contracting Party, the latter shall
transmit to the Secretary General of
the Council of Europe full
information on the legislative and
other measures taken to give effect to
the principles set out in this
framework Convention.
Artikel 25
1. Inom en period om ett år efter denna
ramkonventions ikraftträdande för en
fördragsslutande part skall parten till
Europarådets generalsekreterare
meddela fullständig information om de
lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder
som den har vidtagit för att genomföra
de principer som anges i denna
ramkonvention.
2. Thereafter, each Party shall
transmit to the Secretary General on a
2. Därefter skall varje part, periodiskt
och när ministerkommittén begär detta,
Pr
B
meddela ytterligare information till
generalsekreteraren med avseende på
genomförandet av denna
ramkonvention.
op. 2008/09:158
ilaga 8
183
periodical basis and whenever the
Committee of Ministers so requests
any further information of relevance
to the implementation of this
framework Convention.
3. The Secretary General shall
forward to the Committee of
Ministers the information transmitted
under the terms of this Article.
3. Generalsekreteraren skall till
ministerkommittén överlämna den
information som meddelats i enlighet
med bestämmelserna i denna artikel.
Article 26
1. In evaluating the adequacy of the
measures taken by the Parties to give
effect to the principles set out in this
framework Convention the
Committee of Ministers shall be
assisted by an advisory committee,
the members of which shall have
recognised expertise in the field of the
protection of national minorities.
Artikel 26
1. Vid prövningen av lämpligheten av
de åtgärder som vidtagits av parterna för
att genomföra de principer som anges i
denna ramkonvention skall
ministerkommittén biträdas av en
rådgivande kommitté vars medlemmar
skall ha erkänd sakkunskap i fråga om
skydd för nationella minoriteter.
2. The composition of this advisory
committee and its procedure shall be
determined by the Committee of
Ministers within a period of one year
following the entry into force of this
framework Convention.
2. Sammansättningen av den rådgivande
kommittén och dess arbetsordning skall
fastställas av ministerkommittén inom
ett år efter denna ramkonventions
ikraftträdande.
Section V
Article 27
This framework Convention shall be
open for signature by the member
States of the Council of Europe. Up
until the date when the Convention
enters into force, it shall also be open
for signature by any other State so
invited by the Committee of
Ministers. It is subject to ratification,
acceptance or approval. Instruments
of ratification acceptance on approval
shall be deposited with the Secretary
General of the Council of Europe.
Del V
Artikel 27
Denna ramkonvention skall vara öppen
för undertecknande av Europarådets
medlemsstater. Fram till den dag då
konventionen träder i kraft skall den
även vara öppen för undertecknande av
varje annan stat som inbjudits därtill av
ministerkommittén. Den skall
ratificeras, godtas eller godkännas.
Ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument skall deponeras
hos Europarådets generalsekreterare.
Article 28
1. This framework Convention shall
enter into force on the first day of the
month following the expiration of a
period of three months after the date
on which twelve member States of the
Council of Europe have expressed
their consent to be bound by the
Convention in accordance with the
provisions of Article 27.
Artikel 28
1. Denna ramkonvention träder i kraft
den första dagen i den månad som följer
efter utgången av en period om tre
månader från den dag då tolv
medlemsstater i Europarådet har uttryckt
sitt samtycke till att vara bundna av
konventionen i enlighet med
bestämmelserna i artikel 27.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 8
184
2. In respect of any member State
which subsequently expresses its
consent to be bound by it, the
framework Convention shall enter
into force on the first day of the
month following the expiration of a
period of three months after the date
of the deposit of the instrument of
ratification, acceptance or approval.
2. I förhållande till en medlemsstat som
senare uttrycker sitt samtycke till att
vara bunden av ramkonventionen träder
denna i kraft den första dagen i den
månad som följer efter utgången av en
period om tre månader från dagen för
deponeringen av ratifikations-,
godtagande- eller
godkännandeinstrumentet.
Article 29
1. After the entry into force of this
framework Convention and after
consulting the Contracting States, the
Committee of the Ministers of the
Council of Europe may invite to
accede to the Convention, by a
decision taken by the majority
provided for in Article 20.d of the
Statute of the Council of Europe, any
non-member State of the Council of
Europe which, invited to sign in
accordance with the provisions of
Article 27, has not yet done so, and
any other non-member State.
Artikel 29
1. Efter det att denna ramkonvention har
trätt i kraft och efter samråd med de
fördragsslutande staterna kan
Europarådets ministerkommitté, genom
ett beslut som fattas med den majoritet
som föreskrivs i artikel 20 d i
Europarådets stadga, inbjuda varje stat
att ansluta sig som inte är medlem av
Europarådet och som inbjudits att
underteckna ramkonventionen i enlighet
med bestämmelserna i artikel 27, men
ännu inte har gjort detta, och alla andra
icke-medlemsstater.
2. In respect of any acceding State,
the framework Convention shall enter
into force on the first day of the
month following the expiration of a
period of three months after the date
of the deposit of the instrument of
accession with the Secretary General
of the Council of Europe.
2. Med avseende på en anslutande stat
träder ramkonventionen i kraft den
första dagen i den månad som följer
efter utgången av en period om tre
månader från den dag då
anslutningsinstrumentet deponerades
hos Europarådets generalsekreterare.
Article 30
1. Any State may, at the time of
signature or when depositing its
instrument of ratification, acceptance,
approval or accession, specify the
territory or territories for whose
international relations it is responsible
to which this framework Convention
shall apply.
Artikel 30
1. En stat får vid undertecknandet eller
när den deponerar sitt ratifikations-,
godtagande-, godkännande- eller
anslutningsinstrument ange på vilket
territorium eller på vilka territorier, för
vars internationella förbindelser den är
ansvarig, denna ramkonvention skall
vara tillämplig.
2. Any State may at any later date, by
a declaration addressed to the
Secretary General of the Council of
Europe, extend the application of this
framework Convention to any other
territory specified in the declaration.
In respect of such territory the
framework Convention shall enter
into force on the first day of the
2. En stat kan vid en senare tidpunkt
genom en förklaring till Europarådets
generalsekreterare utsträcka
tillämpningen av denna ramkonvention
till ett annat territorium som anges i
förklaringen. För ett sådant territorium
träder ramkonventionen i kraft den
första dagen i den månad som följer
efter utgången av en period om tre
. 2008/09:158
185
Prop
Bilaga 8
månader från den dag då
generalsekreteraren mottog
förklaringen.
month following the expiration of a
period of three months after the date
of receipt of such declaration by the
Secretary General.
3. Any declaration made under the
two preceding paragraphs may, in
respect of any territory specified in
such declaration, be withdrawn by a
notification addressed to the Secretary
General. The withdrawal shall
become effective on the first day of
the month following the expiration of
a period of three months after the date
of receipt of such notification by the
Secretary General.
3. En förklaring som avgetts enligt de
två föregående punkterna kan, med
avseende på ett territorium som angetts i
förklaringen, återtas genom
underrättelse till generalsekreteraren.
Återtagandet träder i kraft den första
dagen i den månad som följer efter
utgången av en period om tre månader
från den dag då generalsekreteraren
mottog underrättelsen.
Article 31
1. Any Party may at any time
denounce this framework Convention
by means of at notification addressed
to the Secretary General of the
Council of Europe.
Artikel 31
1. En part kan vid vilken tidpunkt som
helst säga upp denna ramkonvention
genom notifikation till Europarådets
generalsekreterare.
2. Such denunciation shall become
effective on the first day of the month
following the expiration of a period of
six months after the date of receipt of
the notification by the Secretary
General.
2. Uppsägningen träder i kraft den första
dagen i den månad som följer efter
utgången av en period om sex månader
från den dag då generalsekretaren
mottog notifikationen.
Article 32
The Secretary General of the Council
of Europe shall notify the member
States of the Council, other signatory
States and any State which has
acceded to this framework
Convention, of:
a) any signature;
b) the deposit of any instrument of
ratification, acceptance, approval or
accession;
c) any date of entry into force of this
framework Convention in accordance
with Articles 28, 29 and 30;
d) any other act, notification or
communication relating to this
framework Convention.
Artikel 32
Europarådets generalsekreterare skall
underrätta Europarådets medlemsstater,
andra signatärstater och varje annan stat
som har anslutit sig till denna
ramkonvention om
a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations-,
godtagande-, godkännande- eller
anslutningsinstrument
c) dag för denna ramkonventions
ikraftträdande enligt artiklarna 28, 29
och 30,
d) andra åtgärder, notifikationer eller
meddelanden som rör denna
ramkonvention.
In witness whereof the undersigned,
being duly authorised thereto, have
Till bekräftelse härav har
undertecknade, därtill vederbörligen
Pr
befullmäktigade, undertecknat denna
ramkonvention.
op. 2008/09:158
Bilaga 8
186
signed this framework Convention.
Done at Strasbourg, this lst day of
February 1995, in English and
French, both texts being equally
authentic, in a single copy which shall
be deposited in the archives of the
Council of Europe. The Secretary
General of the Council of Europe
shall transmit certified copies to each
member State of the Council of
Europe and to any State invited to
sign or accede to this framework
Convention.
Upprättad i Strasbourg den 1 februari
1995 på engelska och franska, vilka
båda texter är lika giltiga, i ett enda
exemplar som skall deponeras i
Europarådets arkiv. Europarådets
generalsekreterare skall sända bestyrkta
kopior till varje medlemsstat i
Europarådet och till varje annan stat
som har inbjudits att underteckna eller
ansluta sig till denna ramkonvention.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
187
Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk
European Charter for Regional or Minority Languages
Strasbourg, 5.XI.1992
Sverige har ratificerat följande artiklar i del III av den Europeiska
stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk för respektive språk
Samiska Finska Meänkieli
8.1.a.iii)
8.1.a.iii)
8.1.a.iii)
utbildning
8.1.b.iv)
8.1.b.iv)
8.1.b.iv)
8.1.c.iv)
8.1.c.iv)
8.1.c.iv)
8.1.d.iv)
8.1.d.iv)
8.1.d.iv)
8.1.e.iii)
8.1.e.iii)
8.1.e.iii)
8.1.f.iii)
8.1.f.iii)
8.1.f.iii)
8.1.g
8.1.g
8.1.g
8.1.h
8.1.h
8.1.h
8.1.i
8.1.i
8.1.i
8.2
8.2
8.2
9.1.a.ii)
9.1.a.ii)
9.1.a.ii)
rättsväsendet
9.1a.iii)
9.1.a.iii)
9.1.a.iii)
9.1.a.iv)
9.1.a.iv)
9.1.a.iv)
9.1.b.ii)
9.1.b.ii)
9.1.b.ii)
9.1.b.iii)
9.1.b.iii)
9.1.b.iii)
9.1.c.ii)
9.1.c.ii)
9.1.c.ii)
9.1.c.iii)
9.1.c.iii)
9.1.c.iii)
9.1.d
9.1.d
9.1.d
9.2
9.2
9.2
9.3
9.3
9.3
10.1.a.iii)
10.1.a.iii)
10.1.a.iii)
10.1.a.v
10.1.a.v)
10.1.a.v)
10.1.c
10.1.c
10.1.c
förvaltningsmyndigheter och samhällsservice
10.2.b
10.2.b
10.2.b
10.2.c
10.2.c
10.2.c
10.2.d
10.2.d
10.2.d
10.2.g
10.2.g
10.2.g
10.4.a
10.4.a
10.4.a
10.5
10.5
10.5
11.1.a.iii)
11.1.a.iii)
1.1.a.iii)
massmedia
11.1.c.i)
11.1.d
11.1.d
11.1.d
11.1.e.i)
11.1.e.i)
11.1.e.i)
11.1.f.ii)
11.1.f.ii)
11.1.f.ii)
11.2
11.2
11.2
12.1.a
12.1.a
12.1.a
12.1.b
12.1.b
12.1.b
12.1.c
12.1.c
kulturell verksamhet och kulturella inrättningar
12.1.d
12.1.d
12.1.d
12.1.e
12.1.f
12.1.f
12.1.f
12.1.g
12.1.g
12.1.g
12.1.h
12.1.h
12.2
12.2
12.2
13.1.a
13.1.a
13.1.a
ekonomiska och sociala förhållanden
14.a
14.a
14.a
utbyte över gränserna
14.b
14.b
14.b
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
188
Preamble
Inledning
The member States of the Council of
Europe signatory hereto,
De medlemsstater i Europarådet som
har undertecknat denna stadga,
Considering that the aim of the Council
of Europe is to achieve a greater unity
between its members, particularly for
the purpose of safeguarding and
realising the ideals and principles
which are their common heritage;
beaktar att Europarådets mål är att
uppnå en ökad sammanhållning mellan
dess medlemmar, särskilt för att värna
om och förverkliga de ideal och
principer som utgör deras
gemensamma arv,
Considering that the protection of the
historical regional or minority languages
of Europe, some of which are in danger
of eventual extinction, contributes to the
maintenance and development of
Europe's cultural wealth and traditions;
anser att värnandet om historiska
landsdels- och minoritetsspråk i Europa,
av vilka somliga hotar att småningom
utslockna, bidrar till att upprätthålla och
utveckla Europas kulturella rikedom
och traditioner,
Considering that the right to use a
regional or minority language in
private and public life is an inalienable
right conforming to the principles
embodied in the United Nations
International Covenant on Civil and
Political Rights, and according to the
spirit of the Council of Europe
Convention for the Protection of
Human Rights and Fundamental
Freedoms;
anser att rätten att använda landsdels-
eller minoritetsspråk i det privata och
offentliga livet är en omistlig rättighet
som stämmer överens med principerna
i Förenta nationernas internationella
konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter och med andan i
Europarådets konvention angående
skydd för de mänskliga rättigheterna
och grundläggande friheterna,
Having regard to the work carried out
within the CSCE and in particular to
the Helsinki Final Act of 1975 and the
document of the Copenhagen Meeting
of 1990;
beaktar det arbete som utförs av
Konferensen om säkerhet och
samarbete i Europa och särskilt
slutakten från Helsingfors 1975 och
dokumentet från Köpenhamnsmötet
1990,
Stressing the value of interculturalism
and multilingualism and considering
that the protection and encouragement
of regional or minority languages
should not be to the detriment of the
official languages and the need to learn
them;
betonar värdet av mellankulturell miljö
och flerspråkighet och anser att skydd
och främjande av landsdels- eller
minoritetsspråk inte skall gå ut över de
officiella språken och behovet att lära
dessa,
Realising that the protection and
promotion of regional or minority
languages in the different countries and
regions of Europe represent an
important contribution to the building
of a Europe based on the principles of
democracy and cultural diversity
within the framework of national
sovereignty and territorial integrity;
är medvetna om att skydd och
främjande av landsdels- eller
minoritetsspråk i olika länder och
regioner i Europa utgör ett viktigt
bidrag till uppbyggandet av ett Europa
som vilar på demokratiska principer
och kulturell mångfald inom ramen för
nationell suveränitet och territoriell
integritet,
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
189
Taking into consideration the specific
conditions and historical traditions in
the different regions of the European
States,
beaktar de särskilda förhållandena och
historiska traditionerna i olika regioner
av de europeiska staterna,
Have agreed as follows:
har kommit överens om följande:
Part I - General provisions
Article 1 – Definitions
Del I Allmänna bestämmelser
Artikel 1 Definitioner
For the purposes of this Charter:
a) “regional or minority languages”
means languages that are:
i) traditionally used within a given
territory of a State by nationals of that
State who form a group numerically
smaller than the rest of the State's
population; and
I denna stadga avses med
a) "landsdels- eller minoritetsspråk"
i) språk som av hävd används i ett visst
territorium inom en stat av medborgare
i den staten, som utgör en grupp, som
till antalet är mindre än resten av
befolkningen i den staten, och
ii) different from the official
language(s) of that State;
ii) som är annorlunda än det eller de
officiella språken i den staten;
it does not include either dialects of the
official language(s) of the State or the
languages of migrants;
det innefattar inte vare sig dialekter av
det eller de officiella språken i staten,
eller språk som talas av invandrare,
b) “territory in which the regional or
minority language is used” means the
geographical area in which the said
language is the mode of expression of a
number of people justifying the
adoption of the various protective and
promotional measures provided for in
this Charter;
b) "territorium där landsdels- eller
minoritetsspråket används" det
geografiska område inom vilket detta
språk är uttrycksmedel för ett så stort
antal personer att det motiverar de
olika åtgärder för skydd och främjande
som avses i denna stadga,
c) ”non-territorial languages” means
languages used by nationals of the
State which differ from the language or
languages used by the rest of the State's
population but which, although
traditionally used within the territory of
the State, cannot be identified with a
particular area thereof.
c) "territoriellt obundna språk" språk
som används av medborgare i en stat
som avviker från det eller de språk
som används av resten av befolkningen
i den staten, men som, trots att de av
hävd används inom den statens
territorium, inte kan identifieras med
en bestämd del av den.
Article 2 – Undertakings
Artikel 2 Åtaganden
1. Each Party undertakes to apply the
provisions of Part II to all the regional
or minority languages spoken within its
territory and which comply with the
definition in Article 1.
1. Varje part förbinder sig att tillämpa
bestämmelserna i del II på alla
landsdels- eller minoritetsspråk som
talas inom dess territorium och som
motsvarar definitionen i artikel 1.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
190
2. In respect of each language specified
at the time of ratification, acceptance
or approval, in accordance with Article
3, each Party undertakes to apply a
minimum of thirty-five paragraphs or
sub-paragraphs chosen from among the
provisions of Part III of the Charter,
including at least three chosen from
each of the Articles 8 and 12 and one
from each of the Articles 9, 10, 11 and
13.
2. Vad avser vart och ett av de språk
som anges vid ratificeringen,
godtagandet eller godkännandet i
enlighet med artikel 3, förbinder sig
parterna att tillämpa minst 35 punkter
eller stycken utvalda bland
bestämmelserna i del III i stadgan,
däribland minst tre från vardera artikel
8 och 12 och en från vardera artikel 9,
10, 11 och 13.
Article 3 - Practical arrangements
Artikel 3 Praktiska åtgärder
1. Each contracting State shall specify
in its instrument of ratification,
acceptance or approval, each regional
or minority language, or official
language which is less widely used on
the whole or part of its territory, to
which the paragraphs chosen in
accordance with Article 2, paragraph 2,
shall apply.
1. Varje stat som undertecknar denna
stadga skall i sitt ratifikations-,
godtagande- eller godkännande
instrument ange varje landsdels- eller
minoritetsspråk, eller officiellt språk
som används mindre allmänt inom hela
eller en del av dess territorium och på
vilket de enligt artikel 2 punkt 2
utvalda punkterna skall tillämpas.
2. Any Party may, at any subsequent
time, notify the Secretary General that
it accepts the obligations arising out of
the provisions of any other paragraph
of the Charter not already specified in
its instrument of ratification,
acceptance or approval, or that it will
apply paragraph 1 of the present article
to other regional or minority languages,
or to other official languages which are
less widely used on the whole or part
of its territory.
2. En part får när som helst meddela
generalsekreteraren att den åtar sig de
förpliktelser som följer av
bestämmelserna i varje annan punkt i
stadgan som inte redan har angetts i
dess ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument eller att den
avser tillämpa punkt 1 i denna artikel
på andra landsdels- eller
minoritetsspråk eller på andra officiella
språk som används mindre allmänt
inom hela eller en del av dess
territorium.
3. The undertakings referred to in the
foregoing paragraph shall be deemed to
form an integral part of the ratification,
acceptance or approval and will have
the same effect as from their date of
notification.
3. De åtaganden som avses i
föregående punkt skall anses utgöra en
integrerande del av ratificeringen,
godtagandet eller godkännandet och
skall ha samma verkan från den dag då
meddelandet lämnades.
Article 4 - Existing regimes of
protection
Artikel 4 Gällande skyddssystem
1. Nothing in this Charter shall be
construed as limiting or derogating
from any of the rights guaranteed by
the European Convention on Human
Rights.
1. Ingenting i denna stadga skall tolkas
som en inskränkning eller försämring
av någon av de rättigheter som
garanteras i den Europeiska
konventionen om mänskliga
rättigheter.
2. The provisions of this Charter shall
2. Bestämmelserna i denna stadga skall
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
191
not affect any more favourable
provisions concerning the status of
regional or minority languages, or the
legal regime of persons belonging to
minorities which may exist in a Party
or are provided for by relevant bilateral
or multilateral international
agreements.
inte inverka på de gynnsammare
bestämmelser om status för landsdels-
eller minoritetsspråk eller det regelverk
för personer som tillhör minoriteter
som kan finnas i en part eller som
tillgodoses av bestämmelser hänförliga
till bilaterala eller multilaterala
internationella överenskommelser.
Article 5 - Existing obligations
Artikel 5 Gällande förpliktelser
Nothing in this Charter may be
interpreted as implying any right to
engage in any activity or perform any
action in contravention of the purposes
of the Charter of the United Nations or
other obligations under international
law, including the principle of the
sovereignty and territorial integrity of
States.
Ingenting i denna stadga skall tolkas ha
innebörden att berättiga till någon
verksamhet eller några åtgärder som
strider mot FN-stadgans syften eller
andra folkrättsliga åtaganden,
inbegripet principen om staters
suveränitet och territoriella integritet.
Article 6 – Information
Artikel 6 Information
The Parties undertake to see to it that
the authorities, organisations and
persons concerned are informed of the
rights and duties established by this
Charter.
Parterna förbinder sig att tillse att
berörda myndigheter, organisationer
och personer informeras om rättigheter
och skyldigheter enligt denna stadga.
Part II - Objectives and principles
pursued in accordance with Article 2,
paragraph 1
Del II Mål och principer enligt artikel
2 punkt 1
Article 7 - Objectives and principles
Artikel 7 Mål och principer
1. In respect of regional or minority
languages, within the territories in
which such languages are used and
according to the situation of each
language, the Parties shall base their
policies, legislation and practice on the
following objectives and principles:
1. I fråga om landsdels- eller
minoritetsspråk inom de territorier där
sådana språk används, och i enlighet
med situationen för varje språk, skall
parterna bygga sin politik, lagstiftning
och praxis på följande mål och
principer:
a) the recognition of the regional or
minority languages as an expression of
cultural wealth;
a) erkännande av landsdels- eller
minoritetsspråk som uttryck för
kulturell rikedom,
b) the respect of the geographical area
of each regional or minority language
in order to ensure that existing or new
administrative divisions do not
constitute an obstacle to the promotion
of the regional or minority language in
question;
b) respekt för det geografiska området
för varje landsdels- eller
minoritetsspråk för att trygga att
gällande eller ny administrativ
indelning inte utgör hinder mot
främjande av ifrågavarande landsdels-
eller minoritetsspråk,
c) the need for resolute action to
c) behov av beslutsamma åtgärder för
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
192
promote regional or minority languages
in order to safeguard them;
att främja landsdels- eller
minoritetsspråk i syfte att skydda dem,
d) the facilitation and/or
encouragement of the use of regional
or minority languages, in speech and
writing, in public and private life;
d) underlättande och/eller uppmuntran
av användning av landsdels- eller
minoritetsspråk i tal och skrift i det
offentliga och privata livet,
e) the maintenance and development of
links, in the fields covered by this
Charter, between groups using a
regional or minority language and
other groups in the State employing a
language used in identical or similar
form, as well as the establishment of
cultural relations with other groups in
the State using different languages;
e) upprätthållande och utveckling av
förbindelser inom de områden som
omfattas av denna stadga mellan
grupper som använder ett landsdels-
eller minoritetsspråk och andra grupper
i samma stat som använder ett språk
som brukas i identiskt samma eller
liknande form, samt upprättande av
kulturella förbindelser med andra
grupper i staten som använder andra
språk,
f) the provision of appropriate forms
and means for the teaching and study
of regional or minority languages at all
appropriate stages;
f) tillhandahållande av lämpliga former
och medel för undervisning i och
studier av landsdels- eller
minoritetsspråk på alla vederbörliga
nivåer,
g) the provision of facilities enabling
non-speakers of a regional or minority
language living in the area where it is
used to learn it if they so desire;
g) tillhandahållande av möjligheter för
dem som inte talar ett landsdels- eller
minoritetsspråk som bor i det område
där ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk används, att lära sig
detta om de så önskar,
h) the promotion of study and research
on regional or minority languages at
universities or equivalent institutions;
h) främjande av studier och forskning
om landsdels- eller minoritetsspråk vid
universitet eller motsvarande
läroanstalter,
i) the promotion of appropriate types of
transnational exchanges, in the fields
covered by this Charter, for regional or
minority languages used in identical or
similar form in two or more States.
i) främjande av transnationellt utbyte i
lämpliga former inom de områden som
omfattas av denna stadga för de
landsdels- eller minoritetsspråk, som
används i identiskt samma eller
liknande form i två eller flera stater.
2. The Parties undertake to eliminate, if
they have not yet done so, any
unjustified distinction, exclusion,
restriction or preference relating to the
use of a regional or minority language
and intended to discourage or endanger
the maintenance or development of it.
The adoption of special measures in
favour of regional or minority
languages aimed at promoting equality
between the users of these languages
and the rest of the population or which
2. Parterna förbinder sig att, om så inte
redan har skett, avskaffa alla
oberättigade åtskillnader, undantag,
restriktioner eller preferenser som
gäller användning av ett landsdels-
eller minoritetsspråk och som syftar till
att motverka eller äventyra dess
fortbestånd eller utveckling.
Vidtagande av särskilda åtgärder till
förmån för landsdels- eller
minoritetsspråk som syftar till att
främja likhet mellan användarna av
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
193
take due account of their specific
conditions is not considered to be an
act of discrimination against the users
of more widely-used languages.
dessa språk och resten av
befolkningen, eller som tar behörig
hänsyn till deras särskilda
förhållanden, skall inte betraktas som
diskriminering mot dem som brukar
mera allmänt använda språk.
3. The Parties undertake to promote, by
appropriate measures, mutual
understanding between all the
linguistic groups of the country and in
particular the inclusion of respect,
understanding and tolerance in relation
to regional or minority languages
among the objectives of education and
training provided within their countries
and encouragement of the mass media
to pursue the same objective.
3. Parterna förbinder sig att med
lämpliga åtgärder främja ömsesidig
förståelse mellan alla språkliga grupper
i landet och särskilt verka för att
respekt, förståelse och tolerans med
avseende på landsdels- eller
minoritetsspråk inkluderas bland
målen för olika slag av undervisning
och utbildning i sina länder samt att
uppmuntra massmedia att sträva mot
samma mål.
4. In determining their policy with
regard to regional or minority
languages, the Parties shall take into
consideration the needs and wishes
expressed by the groups which use
such languages. They are encouraged
to establish bodies, if necessary, for the
purpose of advising the authorities on
all matters pertaining to regional or
minority languages.
4. Vid fastläggande av sin politik i
fråga om landsdels- eller
minoritetsspråk skall parterna ta
hänsyn till de behov och önskemål som
uttrycks av de grupper som använder
sådana språk. De uppmuntras att i mån
av behov upprätta organ för att ge råd
till myndigheterna i alla frågor som
sammanhänger med landsdels- eller
minoritetsspråk.
5. The Parties undertake to apply,
mutatis mutandis, the principles listed
in paragraphs 1 to 4 above to non-
territorial languages. However, as far
as these languages are concerned, the
nature and scope of the measures to be
taken to give effect to this Charter shall
be determined in a flexible manner,
bearing in mind the needs and wishes,
and respecting the traditions and
characteristics, of the groups which use
the languages concerned.
5. Parterna förbinder sig att i
vederbörliga delar tillämpa principerna
i punkt 1 - 4 ovan på territoriellt
obundna språk. I fråga om dessa språk
skall emellertid arten och omfattningen
av de åtgärder som skall vidtas för att
verkställa denna stadga bestämmas på
ett flexibelt sätt, med beaktande av
behoven och önskemålen hos de
grupper som använder ifrågavarande
språk och med respekt för deras
traditioner och egenart.
Part III - Measures to promote the use
of regional or minority languages in
public life in accordance with the
undertakings entered into under Article
2, paragraph 2
Article 8 – Education
Del III Åtgärder för att främja
användning av landsdels- eller
minoritetsspråk i samhällslivet i
enlighet med åtagandena i artikel 2
punkt 2
Artikel 8 Utbildning
1. With regard to education, the Parties
undertake, within the territory in which
such languages are used, according to
the situation of each of these
languages, and without prejudice to the
1. Parterna förbinder sig till följande i
fråga om utbildning inom det
territorium där sådana språk används, i
enlighet med situationen för vart och
ett av dessa språk, och utan att
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
194
teaching of the official language(s) of
the State:
försämra undervisningen i statens
officiella språk:
a) i) to make available pre-school
education in the relevant regional or
minority languages; or
a) i) att tillhandahålla
förskoleundervisning på ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii) to make available a substantial part
of pre-school education in the relevant
regional or minority languages; or
ii) att tillhandahålla en väsentlig del av
förskoleundervisningen på
ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk, eller
iii) to apply one of the measures
provided for under i) and ii) above at
least to those pupils whose families so
request and whose number is
considered sufficient; or
iii) att tillämpa någon av de åtgärder
som avses i i) och ii) ovan, åtminstone
för de elever vars anhöriga så begär
och vars antal bedöms vara tillräckligt,
eller,
iv) if the public authorities have no
direct competence in the field of pre-
school education, to favour and/or
encourage the application of the
measures referred to under i) to iii)
above;
iv) om myndigheterna saknar direkt
behörighet beträffande
förskoleundervisning, att gynna
och/eller uppmuntra tillämpning av de
åtgärder som avses i i) ‒ iii) ovan,
b) i) to make available primary
education in the relevant regional or
minority languages; or
b) i) att tillhandahålla undervisning i
de lägre årskurserna i grundskolan på
ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk, eller
ii) to make available a substantial part
of primary education in the relevant
regional or minority languages; or
ii) att tillhandahålla en väsentlig del av
undervisningen i de lägre årskurserna i
grundskolan på ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iii) to provide, within primary
education, for the teaching of the
relevant regional or minority languages
as an integral part of the curriculum; or
iii) att tillse att i undervisningen i de
lägre årskurserna i grundskolan som en
integrerande del av läroplanen ingår
undervisning i ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iv) to apply one of the measures
provided for under i) to iii) above at
least to those pupils whose families so
request and whose number is
considered sufficient;
iv) att tillämpa någon av de åtgärder
som avses i i) ‒ iii) ovan, åtminstone
för de elever vars anhöriga så begär
och vars antal bedöms vara tillräckligt,
c) i) to make available secondary
education in the relevant regional or
minority languages; or
c) i) att tillhandahålla undervisning i de
högre årskurserna i grundskolan och i
gymnasieskolan på ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii) to make available a substantial part
of secondary education in the relevant
regional or minority languages; or
ii) att tillhandahålla en väsentlig del av
undervisningen i de högre årskurserna
i grundskolan och i gymnasieskolan på
ifrågavarande landsdels- eller
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
195
minoritetsspråk, eller
iii) to provide, within secondary
education, for the teaching of the
relevant regional or minority languages
as an integral part of the curriculum; or
iii) att tillse att i undervisningen i de
högre årskurserna i grundskolan och i
gymnasieskolan som en integrerande
del av läroplanen ingår undervisning i
ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk, eller
iv) to apply one of the measures
provided for under i) to iii) above at
least to those pupils who, or where
appropriate whose families, so wish in
a number considered sufficient;
iv) att tillämpa någon av de åtgärder
som avses i i) ‒ iii) ovan, åtminstone
för de elever som så önskar, eller, i
förekommande fall, för dem vars
anhöriga så önskar och vars antal
bedöms vara tillräckligt,
d) i) to make available technical and
vocational education in the relevant
regional or minority languages; or
d) i) att tillhandahålla teknisk
utbildning och yrkesutbildning på
ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk, eller
ii) to make available a substantial part
of technical and vocational education
in the relevant regional or minority
languages; or
ii) att tillhandahålla en väsentlig del av
den tekniska utbildningen och
yrkesutbildningen på ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iii) to provide, within technical and
vocational education, for the teaching
of the relevant regional or minority
languages as an integral part of the
curriculum; or
iii) att tillse att i den tekniska
utbildningen och yrkesutbildningen
som en integrerande del av läroplanen
ingår undervisning i ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iv) to apply one of the measures
provided for under i) to iii) above at
least to those pupils who, or where
appropriate whose families, so wish in
a number considered sufficient;
iv) att tillämpa någon av de åtgärder
som avses i i) ‒ iii) ovan, åtminstone
för de elever som så önskar, eller, i
förekommande fall, för dem vars
anhöriga så önskar och vars antal
bedöms vara tillräckligt,
e) i) to make available university and
other higher education in regional or
minority languages; or
e) i) att tillhandahålla universitets
utbildning och annan högre utbildning
på ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk, eller
ii) to provide facilities for the study of
these languages as university and
higher education subjects; or
ii) att tillhandahålla resurser för studier
av dessa språk som ämnen i
universitetsutbildningen och den högre
utbildningen, eller
iii) if, by reason of the role of the State
in relation to higher education
institutions, sub-paragraphs i) and ii)
cannot be applied, to encourage and/or
allow the provision of university or
other forms of higher education in
regional or minority languages or of
iii) att, om till följd av statens roll i
förhållande till institutioner för högre
utbildning, stycke i) och ii) ovan inte
kan tillämpas, uppmuntra och/eller
tillåta tillhandahållande av
universitetsutbildning eller andra
former av högre utbildning på
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
196
facilities for the study of these
languages as university or higher
education subjects;
landsdels- eller minoritetsspråk eller av
resurser för studier av dessa språk som
studieämnen vid universitet eller högre
utbildningsanstalter,
f) i) to arrange for the provision of
adult and continuing education courses
which are taught mainly or wholly in
the regional or minority languages; or
f) i) att tillse tillhandahållande av
kurser för vuxen och vidareutbildning
där undervisningen helt eller delvis
sker på landsdels- eller
minoritetsspråk, eller
ii) to offer such languages as subjects
of adult and continuing education; or
ii) att erbjuda dessa språk som ämnen
inom vuxen- och vidareutbildningen,
eller
iii) if the public authorities have no
direct competence in the field of adult
education, to favour and/or encourage
the offering of such languages as
subjects of adult and continuing
education;
iii) att, om de statliga myndigheterna
saknar direkt behörighet i fråga om
vuxenutbildningen, gynna och/eller
uppmuntra att sådana språk erbjuds
som ämnen inom vuxen- och
vidareutbildning,
g) to make arrangements to ensure the
teaching of the history and the culture
which is reflected by the regional or
minority language;
g) att vidta åtgärder för att tillgodose
undervisning i historia och kultur som
hänför sig till ifrågavarande landsdels-
eller minoritetsspråk,
h) to provide the basic and further
training of the teachers required to
implement those of paragraphs a to g
accepted by the Party;
h) att tillhandahålla grundutbildning
och fortbildning av lärare som behövs
för att genomföra de av punkterna a till
g som har accepterats av en part,
i) to set up a supervisory body or
bodies responsible for monitoring the
measures taken and progress achieved
in establishing or developing the
teaching of regional or minority
languages and for drawing up periodic
reports of their findings, which will be
made public.
i) att inrätta ett eller flera
övervakningsorgan för att följa
vidtagna åtgärder och uppnådda
framsteg i fråga om upprättande eller
utveckling av undervisning i landsdels-
eller minoritetsspråk, och för att
periodiskt avge rapport om sina
resultat, som skall offentliggöras.
2. With regard to education and in
respect of territories other than those in
which the regional or minority
languages are traditionally used, the
Parties undertake, if the number of
users of a regional or minority
language justifies it, to allow,
encourage or provide teaching in or of
the regional or minority language at all
the appropriate stages of education.
2. I fråga om utbildning och avseende
andra territorier än de där landsdels-
eller minoritetsspråk av hävd används,
förbinder sig parterna, om antalet
användare av ett landsdels- eller
minoritetsspråk motiverar det, att
tillåta, uppmuntra eller tillhandahålla
undervisning på eller i ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk på alla
vederbörliga utbildningsnivåer.
Article 9 - Judicial authorities
Artikel 9 Rättsväsendet
1. The Parties undertake, in respect of
those judicial districts in which the
1. Parterna förbinder sig till följande i
de domsagor där antalet bosatta
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
197
number of residents using the regional
or minority languages justifies the
measures specified below, according to
the situation of each of these languages
and on condition that the use of the
facilities afforded by the present
paragraph is not considered by the
judge to hamper the proper
administration of justice
a) in criminal proceedings:
personer som använder sådana
landsdels- eller minoritetsspråk som
berättigar till de åtgärder som anges
här nedan, i enlighet med situationen
för vart och ett av dessa språk, och på
villkor att utnyttjandet av de
möjligheter som tillhandahålls enligt
denna punkt av domstolen bedöms inte
hindra en rättsenlig handläggning:
a) i brottmål:
i) to provide that the courts, at the
request of one of the parties, shall
conduct the proceedings in the regional
or minority languages; and/or
i) att tillse att domstolarna, på begäran
av någon av parterna, håller
rättegången på landsdels- eller
minoritetsspråk, och/eller
ii) to guarantee the accused the right to
use his/her regional or minority
language; and/or
ii) att ge en anklagad rätt att använda
sitt eget landsdels- eller
minoritetsspråk, och/eller
iii) to provide that requests and
evidence, whether written or oral, shall
not be considered inadmissible solely
because they are formulated in a
regional or minority language; and/or
iii) att tillse att inlagor och bevisning, i
skriftlig eller muntlig form, inte skall
avvisas endast av den anledningen att
de är upprättade på ett landsdels- eller
minoritetsspråk, och/eller
iv) to produce, on request, documents
connected with legal proceedings in the
relevant regional or minority language,
if necessary by the use of interpreters
and translations involving no extra
expense for the persons concerned;
iv) att på begäran tillhandahålla
handlingar hänförliga till ett rättsligt
förfarande på ifrågavarande landsdels-
eller minoritetsspråk, vid behov med
hjälp av tolkar och översättningar, utan
att detta medför någon extra kostnad
för de berörda,
b) in civil proceedings:
b) i tvistemål:
i) to provide that the courts, at the
request of one of the parties, shall
conduct the proceedings in the regional
or minority languages; and/or
i) att tillse att domstolarna, på begäran
av någon av parterna, håller
rättegången på landsdels- eller
minoritetsspråk, och/eller
ii) to allow, whenever a litigant has to
appear in person before a court, that he
or she may use his or her regional or
minority language without thereby
incurring additional expense; and/or
ii) att när en part i en tvist måste
inställa sig personligen i rätten, han
eller hon får använda sitt eget
landsdels- eller minoritetsspråk utan att
detta medför extra kostnader, och/ eller
iii) to allow documents and evidence to
be produced in the regional or minority
languages, if necessary by the use of
interpreters and translations;
iii) att tillåta att handlingar och
bevisning läggs fram på ett landsdels-
eller minoritetsspråk, om nödvändigt
med hjälp av tolkar och översättningar;
c) in proceedings before courts
concerning administrative matters:
c) i förvaltningsmål inför domstol,
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
198
i) to provide that the courts, at the
request of one of the parties, shall
conduct the proceedings in the regional
or minority languages; and/or
i) att tillse att domstolarna på begäran
av någon av parterna håller rättegången
på landsdels- eller minoritetsspråk,
och/eller
ii) to allow, whenever a litigant has to
appear in person before a court, that he
or she may use his or her regional or
minority language without thereby
incurring additional expense; and/or
ii) att när en part måste inställa sig
personligen i rätten, han eller hon får
använda sitt eget landsdels- eller
minoritetsspråk utan att detta medför
extra kostnader, och/eller
iii) to allow documents and evidence to
be produced in the regional or minority
languages, if necessary by the use of
interpreters and translations;
iii) att tillåta att handlingar och
bevisning läggs fram på ett landsdels-
eller minoritetsspråk, om nödvändigt
med anlitande av tolkar och
översättningar;
d) to take steps to ensure that the
application of sub-paragraphs i) and iii)
of paragraphs b and c above and any
necessary use of interpreters and
translations does not involve extra
expense for the persons concerned.
d) att vidta åtgärder för att tillse att
tillämpningen av styckena i) och iii) i
punkterna b och c ovan och allt
behövligt bruk av tolkar och
översättningar inte medför någon extra
kostnad för de berörda personerna.
2. The Parties
undertake:
a) not to deny the validity of legal
documents drawn up within the State
solely because they are drafted in a
regional or minority language; or
2. Parterna förbinder sig
a) att inte vägra att godkänna
giltigheten av juridiska dokument som
upprättats inom staten endast av den
anledningen att de är avfattade på ett
landsdels- eller minoritetsspråk, eller
b) not to deny the validity, as between
the parties, of legal documents drawn
up within the country solely because
they are drafted in a regional or
minority language, and to provide that
they can be invoked against interested
third parties who are not users of these
languages on condition that the
contents of the document are made
known to them by the person(s) who
invoke(s) it; or
b) att inte vägra att godkänna
giltigheten av juridiska dokument
upprättade parterna emellan i landet
endast av den anledningen att de är
avfattade på ett landsdels- eller
minoritetsspråk, och tillåta att de
åberopas gentemot berörda tredje
personer som inte använder detta
språk, under förutsättning att innehållet
i handlingarna görs tillgängligt för dem
av den eller de personer som åberopar
dem, eller
c) not to deny the validity, as between
the parties, of legal documents drawn
up within the country solely because
they are drafted in a regional or
minority language.
c) att inte vägra att godkänna
giltigheten av juridiska dokument
upprättade parterna emellan i landet
endast av den anledningen att de är
avfattade på ett landsdels- eller
minoritetsspråk.
3. The Parties undertake to make
available in the regional or minority
languages the most important national
3. Parterna förbinder sig att på
landsdels- eller minoritetsspråken
tillhandahålla de viktigaste lagtexterna
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
199
statutory texts and those relating
particularly to users of these languages,
unless they are otherwise provided.
och de texter som särskilt hänför sig
till de personer som använder dessa
språk, såvida dessa inte tillhandahålls
på annat sätt.
Article 10 - Administrative authorities
and public services
Artikel 10 Förvaltningsmyndigheter
och samhällsservice
1. Within the administrative districts of
the State in which the number of
residents who are users of regional or
minority languages justifies the
measures specified below and accor-
ding to the situation of each language,
the Parties undertake, as far as this is
reasonably possible:
1. Inom de administrativa områden i en
stat där antalet invånare som använder
landsdels- eller minoritetsspråk
motiverar de åtgärder som anges
nedan, och i enlighet med situationen
för varje språk, förbinder sig parterna i
rimlig utsträckning
a) i) to ensure that the administrative
authorities use the regional or minority
languages; or
a) i) att tillse att de administrativa
myndigheterna använder landsdels-
eller minoritetsspråken, eller
ii) to ensure that such of their officers
as are in contact with the public use the
regional or minority languages in their
relations with persons applying to them
in these languages; or
ii) att tillse att de statstjänstemän som
är i kontakt med allmänheten använder
landsdels- eller minoritetsspråken i sitt
umgänge med personer som kontaktar
dem på ett sådant språk, eller
iii) to ensure that users of regional or
minority languages may submit oral or
written applications and receive a reply
in these languages; or
iii) att tillse att personer som använder
landsdels- eller minoritetsspråk får
göra framställningar i muntlig eller
skriftlig form och få svar på dessa
språk, eller
iv) to ensure that users of regional or
minority languages may submit oral or
written applications in these languages;
or
iv) att tillse att personer som använder
landsdels- eller minoritetsspråk får
göra framställningar i muntlig eller
skriftlig form på dessa språk, eller
v) to ensure that users of regional or
minority languages may validly submit
a document in these languages;
v) att tillse att handlingar som inges av
personer som använder landsdels- eller
minoritetsspråk och som är upprättade
på dessa språk anses giltiga,
b) to make available widely used
administrative texts and forms for the
population in the regional or minority
languages or in bilingual versions;
b) att tillhandahålla ofta
förekommande förvaltningstexter och
formulär avsedda för befolkningen på
landsdels- eller minoritetsspråken eller
i tvåspråkig version,
c) to allow the administrative
authorities to draft documents in a
regional or minority language.
c) att tillåta förvaltningsmyndigheterna
att upprätta handlingar på ett
landsdels- eller minoritetsspråk.
2. In respect of the local and regional
authorities on whose territory the
number of residents who are users of
2. I fråga om lokala och regionala
myndigheter, inom vilkas territorier de
invånare som använder landsdels- eller
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
200
regional or minority languages is such
as to justify the measures specified
below, the Parties undertake to allow
and/or encourage:
minoritetsspråk är tillräckligt många
för att motivera de nedan angivna
åtgärderna, förbinder sig parterna att
tillåta och/eller uppmuntra
a) the use of regional or minority
languages within the framework of the
regional or local authority;
a) användning av landsdels- eller
minoritetsspråk inom den regionala
eller lokala myndigheten,
b) the possibility for users of regional
or minority languages to submit oral or
written applications in these languages;
b) möjlighet för användare av
landsdels- eller minoritetsspråk att
göra framställningar i muntlig eller
skriftlig form på dessa språk,
c) the publication by regional
authorities of their official documents
also in the relevant regional or minority
languages;
c) att regionala myndigheter ger ut sina
officiella dokument jämväl på
ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk,
d) the publication by local authorities
of their official documents also in the
relevant regional or minority
languages;
d) att lokala myndigheter ger ut sina
officiella dokument jämväl på
ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk,
e) the use by regional authorities of
regional or minority languages in
debates in their assemblies, without
excluding, however, the use of the
official language(s) of the State;
e) att regionala myndigheter i sina
sammanträden använder landsdels-
eller minoritetsspråk utan att för den
skull det eller de i staten använda
officiella språken utesluts,
f) the use by local authorities of
regional or minority languages in
debates in their assemblies, without
excluding, however, the use of the
official language(s) of the State;
f) att lokala myndigheter i sina
sammanträden använder landsdels-
eller minoritetsspråk utan att för den
skull det eller de i staten använda
officiella språken utesluts,
g) the use or adoption, if necessary in
conjunction with the name in the
official language(s), of traditional and
correct forms of place-names in
regional or minority languages.
g) att traditionella och korrekta former
av ortsnamn på landsdels- eller minori-
tetsspråk används eller införs, vid
behov jämsides med namnen på det
eller de officiella språken.
3. With regard to public services
provided by the administrative
authorities or other persons acting on
their behalf, the Parties undertake,
within the territory in which regional or
minority languages are used, in
accordance with the situation of each
language and as far as this is
reasonably possible:
3. I fråga om samhällsservice från
förvaltningsmyndigheterna eller av
andra personer som handlar på deras
uppdrag, förbinder sig parterna inom
det territorium där landsdels- eller
minoritetsspråk används, i enlighet
med varje språks situation, och i rimlig
utsträckning,
a) to ensure that the regional or
minority languages are used in the
provision of the service; or
a) att tillse att landsdels- eller
minoritetsspråk används vid
tillhandahållande av ifrågavarande
tjänster, eller
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
201
b) to allow users of regional or
minority languages to submit a request
and receive a reply in these languages;
or
b) att tillåta användarna av landsdels-
eller minoritetsspråk att göra
framställningar och få svar på dessa
språk, eller
c) to allow users of regional or
minority languages to submit a request
in these languages.
c) att tillåta användarna av landsdels-
eller minoritetsspråk att göra
framställningar på dessa språk.
4. With a view to putting into effect
those provisions of paragraphs 1, 2 and
3 accepted by them, the Parties
undertake to take one or more of the
following measures:
4. Parterna förbinder sig att vidta en
eller flera av följande åtgärder för att
uppfylla de åtaganden i punkterna 1, 2
och 3 som de har antagit:
a) translation or interpretation as may
be required,
a) tolkning eller översättning vid
behov,
b) recruitment and, where necessary,
training of the officials and other
public service employees required;
b) anställning och vid behov utbildning
av erforderligt antal tjänstemän och
andra offentligt anställda,
c) compliance as far as possible with
requests from public service employees
having a knowledge of a regional or
minority language to be appointed in
the territory in which that language is
used.
c) att så långt möjligt tillmötesgå
begäran från statstjänsteman med
kunskaper i ett landsdels- eller
minoritetsspråk att bli förordnade i det
territorium där det språket används.
5. The Parties undertake to allow the
use or adoption of family names in the
regional or minority languages, at the
request of those concerned.
5. Parterna förbinder sig att tillåta att
släktnamn används eller antas på
landsdels- eller minoritetsspråk på
begäran av de berörda.
Article 11 - Media
Artikel 11 Massmedia
1. The Parties undertake, for the users
of the regional or minority languages
within the territories in which those
languages are spoken, according to the
situation of each language, to the
extent that the public authorities,
directly or indirectly, are competent,
have power or play a role in this field,
and respecting the principle of the
independence and autonomy of the
media:
1. Parterna förbinder sig till följande
för dem som använder landsdels- eller
minoritetsspråk inom de territorier där
dessa språk brukas, i enlighet med
situationen för varje språk, i den
utsträckning som de offentliga
myndigheterna är direkt eller indirekt
behöriga, har befogenhet eller
inflytande härvidlag och under
respekterande av principen om
massmedias oberoende och
självständighet,
a) to the extent that radio and television
carry out a public service mission:
a) i den mån radio och TV står i det
offentligas tjänst:
i) to ensure the creation of at least one
radio station and one television channel
in the regional or minority languages;
i) att tillse att minst en radiostation och
en TV-kanal inrättas på landsdels- eller
minoritetsspråk, eller
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
202
or
ii) to encourage and/or facilitate the
creation of at least one radio station
and one television channel in the
regional or minority languages; or
ii) att uppmuntra och/eller underlätta
inrättande av minst en radiostation och
en TV-kanal på landsdels- eller
minoritetsspråk, eller
iii) to make adequate provision so that
broadcasters offer programmes in the
regional or minority languages;
iii) att vidta lämpliga åtgärder för att
radiostationer och TV-kanaler skall
tillhandahålla program på landsdels-
eller minoritetsspråk,
b) i) to encourage and/or facilitate the
creation of at least one radio station in
the regional or minority languages; or
b) i) att uppmuntra och/eller underlätta
inrättande av minst en radiostation på
landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii) to encourage and/or facilitate the
broadcasting of radio programmes in
the regional or minority languages on a
regular basis;
ii) att uppmuntra och/eller underlätta
regelbunden sändning av radioprogram
på landsdels- eller minoritetsspråk,
c) i) to encourage and/or facilitate the
creation of at least one television
channel in the regional or minority
languages; or
c) i) att uppmuntra och/eller underlätta
inrättande av minst en TV-kanal på
landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii) to encourage and/or facilitate the
broadcasting of television programmes
in the regional or minority languages
on a regular basis;
ii) att uppmuntra och/eller underlätta
regelbunden sändning av TV-program
på landsdels- eller minoritetsspråk,
d) to encourage and/or facilitate the
production and distribution of audio
and audiovisual works in the regional
or minority languages;
d) att uppmuntra och/eller underlätta
produktion och distribution av radio-
och TV-program på landsdels- eller
minoritetsspråk,
e) i) to encourage and/or facilitate the
creation and/or maintenance of at least
one newspaper in the regional or
minority languages; or
e) i) att uppmuntra och/eller underlätta
att minst en tidning grundas och/eller
upprätthålls på landsdels- eller
minoritetsspråk, eller
ii) to encourage and/or facilitate the
publication of newspaper articles in the
regional or minority languages on a
regular basis;
ii) att uppmuntra och/eller underlätta
regelbunden publicering av
tidningsartiklar på landsdels- eller
minoritetsspråk,
f) i) to cover the additional costs of
those media which use regional or
minority languages, wherever the law
provides for financial assistance in
general for the media; or
f) i) att täcka extrakostnaderna för de
massmedia som använder landsdels-
eller minoritetsspråk, där enligt lag
statligt stöd ges till massmedia, eller
ii) to apply existing measures for
financial assistance also to audiovisual
productions in the regional or minority
languages;
ii) att tillämpa gällande bestämmelser
för finansiellt stöd även till TV-
program på landsdels- eller
minoritetsspråk,
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
203
g) to support the training of journalists
and other staff for media using regional
or minority languages.
g) att stödja utbildning av journalister
och annan personal i massmedia som
använder landsdels- eller
minoritetsspråk.
2. The Parties undertake to guarantee
freedom of direct reception of radio
and television broadcasts from
neighbouring countries in a language
used in identical or similar form to a
regional or minority language, and not
to oppose the retransmission of radio
and television broadcasts from
neighbouring countries in such a
language. They further undertake to
ensure that no restrictions will be
placed on the freedom of expression
and free circulation of information in
the written press in a language used in
identical or similar form to a regional
or minority language. The exercise of
the above-mentioned freedoms, since it
carries with it duties and
responsibilities, may be subject to such
formalities, conditions, restrictions or
penalties as are prescribed by law and
are necessary in a democratic society,
in the interests of national security,
territorial integrity or public safety, for
the prevention of disorder or crime, for
the protection of health or morals, for
the protection of the reputation or
rights of others, for preventing
disclosure of information received in
confidence, or for maintaining the
authority and impartiality of the
judiciary.
2. Parterna förbinder sig att garantera
friheten att från grannländer direkt ta
emot radio- och TV-sändningar på
språk som brukas i samma eller
liknande form som ett landsdels- eller
minoritetsspråk och att inte motsätta
sig återutsändning av radio- och TV-
sändningar från grannländer på ett
sådant språk. De förbinder sig även att
tillse att inga inskränkningar görs i
fråga om yttrandefriheten och den fria
informationsspridningen i den tryckta
pressen på ett språk som brukas i
samma eller liknande form som ett
landsdels- eller minoritetsspråk.
Eftersom utövandet av de ovannämnda
friheterna innebär förpliktelser och
ansvar, kan det underkastas sådana
formaliteter, villkor, inskränkningar
eller straff som lagen föreskriver och
som är nödvändiga i ett demokratiskt
samhälle, i den nationella säkerhetens,
den territoriella integritetens och den
allmänna säkerhetens intresse för att
förebygga oordning och brott, skydda
hälsa eller moral, skydda annans goda
namn och rykte och rättigheter,
förebygga avslöjande av uppgifter som
har mottagits i förtroende, samt
upprätthålla rättsväsendets auktoritet
och opartiskhet.
3. The Parties undertake to ensure that
the interests of the users of regional or
minority languages are represented or
taken into account within such bodies
as may be established in accordance
with the law with responsibility for
guaranteeing the freedom and
pluralism of the media.
3. Parterna förbinder sig att tillse att de
personers intressen som använder
landsdels- eller minoritetsspråk
företräds eller beaktas i sådana organ
som med stöd av lag kan komma att
inrättas med ansvar att garantera frihet
och pluralism för massmedia.
Article 12 - Cultural activities and
facilities
Artikel 12 Kulturell verksamhet och
kulturella inrättningar
1. With regard to cultural activities and
facilities - especially libraries, video
libraries, cultural centres, museums,
archives, academies, theatres and
cinemas, as well as literary work and
1. I fråga om kulturell verksamhet och
kulturella inrättningar - särskilt biblio-
tek, videobibliotek, kulturcentra,
muséer, arkiv, akademier, teatrar och
biografer, ävensom litterära verk och
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
204
film production, vernacular forms of
cultural expression, festivals and the
culture industries, including inter alia
the use of new technologies - the
Parties undertake, within the territory
in which such languages are used and
to the extent that the public authorities
are competent, have power or play a
role in this field:
filmproduktion, uttrycksformer för
folklig kultur, festivaler och kulturell
företagsamhet, innefattande bl.a.
användning av ny teknologi - förbinder
sig parterna till följande inom det
territorium där sådana språk används
och i den utsträckning som de
offentliga myndigheterna är behöriga,
har befogenhet eller inflytande:
a) to encourage types of expression and
initiative specific to regional or
minority languages and foster the
different means of access to works
produced in these languages;
a) att uppmuntra uttrycksformer och
initiativ som utmärker landsdels- eller
minoritetsspråk och främja olika sätt
att få tillgång till verk framställda på
dessa språk,
b) to foster the different means of
access in other languages to works
produced in regional or minority
languages by aiding and developing
translation, dubbing, post-
synchronisation and subtitling
activities;
b) att främja olika sätt att på andra
språk få tillgång till verk framställda
på ett landsdels- eller minoritetsspråk
genom att stödja och utveckla
översättning, dubbning,
eftersynkronisering och framställning
av undertexter,
c) to foster access in regional or
minority languages to works produced
in other languages by aiding and
developing translation, dubbing, post-
synchronisation and subtitling
activities;
c) att främja tillgång på landsdels- eller
minoritetsspråk till verk framställda på
andra språk genom att stödja och
utveckla översättning, dubbning,
eftersynkronisering och framställning
av undertexter,
d) to ensure that the bodies responsible
for organising or supporting cultural
activities of various kinds make
appropriate allowance for
incorporating the knowledge and use of
regional or minority languages and
cultures in the undertakings which they
initiate or for which they provide
backing;
d) att tillse att de organ som är
ansvariga för att anordna eller stödja
olika slags kulturell verksamhet
avsätter tillräckliga medel för att
inkludera kunskaper i och användning
av landsdels- eller minoritetsspråk och
deras kultur i produktioner som de
initierar eller stöder,
e) to promote measures to ensure that
the bodies responsible for organising or
supporting cultural activities have at
their disposal staff who have a full
command of the regional or minority
language concerned, as well as of the
language(s) of the rest of the
population;
e) att främja åtgärder för att tillse att de
organ som är ansvariga för att anordna
eller stödja kulturell verksamhet
förfogar över personal som helt
behärskar ifrågavarande landsdels-
eller minoritetsspråk liksom den övriga
befolkningens språk,
f) to encourage direct participation by
representatives of the users of a given
regional or minority language in
providing facilities and planning
cultural activities;
f) att uppmuntra direkt deltagande av
företrädare för dem som använder ett
visst landsdels- eller minoritetsspråk
vid anskaffande av resurser för och
planering av kulturell verksamhet,
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
205
g) to encourage and/or facilitate the
creation of a body or bodies
responsible for collecting, keeping a
copy of and presenting or publishing
works produced in the regional or
minority languages;
g) att uppmuntra och/eller underlätta
upprättande av organ med uppgift att
insamla samt förvara, presentera eller
offentliggöra verk framställda på
landsdels- eller minoritetsspråk,
h) if necessary, to create and/or
promote and finance translation and
terminological research services,
particularly with a view to maintaining
and developing appropriate
administrative, commercial, economic,
social, technical or legal terminology in
each regional or minority language.
h) att vid behov skapa och/eller främja
och bekosta tjänster som avser
översättning och terminologisk
forskning, särskilt i syfte att bevara
eller utveckla lämplig administrativ,
kommersiell, ekonomisk, samhällelig,
teknisk eller rättslig terminologi på
vart och ett av landsdels- eller
minoritetsspråken.
2. In respect of territories other than
those in which the regional or minority
languages are traditionally used, the
Parties undertake, if the number of
users of a regional or minority
language justifies it, to allow,
encourage and/or provide appropriate
cultural activities and facilities in
accordance with the preceding
paragraph.
2. I fråga om territorier där landsdels-
eller minoritetsspråk inte används av
hävd, förbinder sig parterna, om antalet
användare av ett landsdels- eller
minoritetsspråk motiverar detta, att
tillåta, uppmuntra och/eller
tillhandahålla lämplig kulturell
verksamhet och kulturella inrättningar
i enlighet med föregående punkt.
3. The Parties undertake to make
appropriate provision, in pursuing their
cultural policy abroad, for regional or
minority languages and the cultures
they reflect.
3. Parterna förbinder sig att ta
vederbörlig hänsyn till landsdels- eller
minoritetsspråk och den kultur dessa
ger uttryck för när de sprider sin kultur
utomlands.
Article 13 - Economic and social life
Artikel 13 Ekonomiska och sociala
förhållanden
1. With regard to economic and social
activities, the Parties undertake, within
the whole country:
1. I fråga om ekonomisk och social
verksamhet förbinder sig parterna till
följande med avseende på hela landet:
a) to eliminate from their legislation
any provision prohibiting or limiting
without justifiable reasons the use of
regional or minority languages in
documents relating to economic or
social life, particularly contracts of
employment, and in technical
documents such as instructions for the
use of products or installations;
a) att från sina lagar ta bort varje
bestämmelse som oberättigat förbjuder
eller begränsar användning av
landsdels- eller minoritetsspråk i
handlingar som har avseende på
ekonomiska och sociala förhållanden,
särskilt i anställningskontrakt och i
tekniska dokument som t.ex.
bruksanvisningar för varor och
utrustning,
b) to prohibit the insertion in internal
regulations of companies and private
documents of any clauses excluding or
restricting the use of regional or
b) att i företags interna regler och
privata handlingar förbjuda införande
av klausuler som utesluter eller
inskränker användningen av landsdels-
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
206
minority languages, at least between
users of the same language;
eller minoritetsspråk, åtminstone
mellan personer som använder samma
språk,
c) to oppose practices designed to
discourage the use of regional or
minority languages in connection with
economic or social activities;
c) att motsätta sig praxis som syftar till
att motverka användning av landsdels-
eller minoritetsspråk i ekonomisk och
social verksamhet,
d) to facilitate and/or encourage the use
of regional or minority languages by
means other than those specified in the
above sub-paragraphs.
d) att underlätta och/eller uppmuntra
användning av landsdels- eller
minoritetsspråk med andra medel än
vad som anges i föregående stycken.
2. With regard to economic and social
activities, the Parties undertake, in so
far as the public authorities are
competent, within the territory in
which the regional or minority
languages are used, and as far as this is
reasonably possible:
2. I fråga om ekonomisk och social
verksamhet förbinder sig parterna i den
utsträckning de offentliga
myndigheterna är behöriga inom
territorier där landsdels- eller
minoritetsspråk används, och inom
rimliga gränser, till följande:
a) to include in their financial and
banking regulations provisions which
allow, by means of procedures
compatible with commercial practice,
the use of regional or minority
languages in drawing up payment
orders (cheques, drafts, etc.) or other
financial documents, or, where
appropriate, to ensure the
implementation of such provisions;
a) att i sina regler för finans- och
bankinstitut ta in bestämmelser som,
genom förfaringssätt som är förenliga
med god affärsmannased, medger
användning av landsdels eller
minoritetsspråk vid utfärdande av
skuldebrev (checker, växlar, osv.),
eller andra betalningsförbindelser,
eller, när så är lämpligt, att tillse att
sådana bestämmelser införs,
b) in the economic and social sectors
directly under their control (public
sector), to organise activities to
promote the use of regional or minority
languages;
b) i de ekonomiska och sociala
sektorer som står under deras direkta
kontroll (den offentliga sektorn) att
vidta åtgärder för att främja
användning av landsdels eller
minoritetsspråk,
c) to ensure that social care facilities
such as hospitals, retirement homes and
hostels offer the possibility of
receiving and treating in their own
language persons using a regional or
minority language who are in need of
care on grounds of ill-health, old age or
for other reasons;
c) att tillse att i social omsorg vid
institutioner såsom sjukhus,
pensionärshem och vårdhem möjlighet
erbjuds att på deras eget språk ta emot
och behandla personer, som använder
ett landsdels- eller minoritetsspråk och
som är i behov av vård på grund av
ohälsa, hög ålder eller av annan orsak,
d) to ensure by appropriate means that
safety instructions are also drawn up in
regional or minority languages;
d) att på lämpligt sätt tillse att
säkerhetsanvisningar även avfattas på
landsdels- eller minoritetsspråk,
e) to arrange for information provided
by the competent public authorities
concerning the rights of consumers to
e) att tillse att den information om
konsumenters rättigheter som ges ut av
de behöriga myndigheterna
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
207
be made available in regional or
minority languages.
tillhandahålls på landsdels- eller
minoritetsspråk.
Article 14 - Transfrontier exchanges
Artikel 14 Utbyte över gränserna
The Parties undertake:
a) to apply existing bilateral and
multilateral agreements which bind
them with the States in which the same
language is used in identical or similar
form, or if necessary to seek to
conclude such agreements, in such a
way as to foster contacts between the
users of the same language in the
States concerned in the fields of
culture, education, information,
vocational training and permanent
education;
Parterna förbinder sig
a) att tillämpa gällande bilaterala och
multilaterala avtal som binder dem till
stater där samma språk används i
samma eller liknande form eller att, vid
behov, söka ingå sådana avtal för att
främja kontakter mellan dem som
använder samma språk i de berörda
staterna i fråga om kultur, utbildning,
information, yrkesutbildning och
vidareutbildning,
b) for the benefit of regional or
minority languages, to facilitate and/or
promote co-operation across borders,
in particular between regional or local
authorities in whose territory the same
language is used in identical or similar
form.
b) att underlätta och/eller främja
samarbete över gränserna till förmån
för landsdels- eller minoritetsspråk,
särskilt mellan regionala och lokala
myndigheter på vilkas territorium
samma språk används i samma eller
liknande form.
Part IV - Application of the Charter
Del IV Tillämpning av stadgan
Article 15 - Periodical reports
Artikel 15 Periodisk rapportering
1. The Parties shall present periodically
to the Secretary General of the Council
of Europe, in a form to be prescribed
by the Committee of Ministers, a report
on their policy pursued in accordance
with Part II of this Charter and on the
measures taken in application of those
provisions of Part III which they have
accepted. The first report shall be
presented within the year following the
entry into force of the Charter with
respect to the Party concerned, the
other reports at three-yearly intervals
after the first report.
2. The Parties shall make their reports
public.
1. Parterna skall periodiskt, i en form
som skall bestämmas av
ministerkommittén, till Europarådets
generalsekreterare avge rapport om
den politik de har följt i enlighet med
del II av denna stadga och om de
åtgärder som de har vidtagit för att
tillämpa de bestämmelser i del III som
de har antagit. Den första rapporten
skall avges inom ett år efter stadgans
ikraftträdande med avseende på den
berörda parten. De följande
rapporterna avges med tre års
mellanrum efter den första rapporten.
2. Parterna skall offentliggöra sina
rapporter.
Article 16 - Examination of the reports
Artikel 16 Granskning av rapporterna
1. The reports presented to the
Secretary General of the Council of
Europe under Article 15 shall be
examined by a committee of experts
1. De rapporter som avges till
Europarådets generalsekreterare enligt
artikel 15 skall granskas av en
expertkommitté inrättad i enlighet med
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
208
constituted in accordance with
Article 17.
artikel 17.
2. Bodies or associations legally
established in a Party may draw the
attention of the committee of experts to
matters relating to the undertakings
entered into by that Party under Part III
of this Charter. After consulting the
Party concerned, the committee of
experts may take account of this
information in the preparation of the
report specified in paragraph 3 below.
These bodies or associations can
furthermore submit statements
concerning the policy pursued by a
Party in accordance with Part II.
2. Organ eller sammanslutningar
lagligt upprättade i en part får fästa
expertkommitténs uppmärksamhet på
frågor som hänför sig till de åtaganden
som ifrågavarande part har gjort enligt
del III i denna stadga. Efter samråd
med den berörda parten får
expertkommittén ta i beaktande dessa
uppgifter när den sammanställer den
rapport som avses i punkt 3 nedan.
Dessa organ eller sammanslutningar
får även avge yttranden om den politik
som följs av en part i enlighet med del
II.
3. On the basis of the reports specified
in paragraph 1 and the information
mentioned in paragraph 2, the
committee of experts shall prepare a
report for the Committee of Ministers.
This report shall be accompanied by
the comments which the Parties have
been requested to make and may be
made public by the Committee of
Ministers.
3. På grundval av de rapporter som
avses i punkt 1 och de uppgifter som
avses i punkt 2 ovan skall
expertkommittén sammanställa en
rapport till ministerkommittén. Denna
rapport skall åtföljas av de
kommentarer som parterna har ombetts
att göra och får offentliggöras av
ministerkommittén.
4. The report specified in paragraph 3
shall contain in particular the proposals
of the committee of experts to the
Committee of Ministers for the
preparation of such recommendations
of the latter body to one or more of the
Parties as may be required.
4. Den rapport som avses i punkt 3
skall särskilt innehålla
expertkommitténs förslag till
ministerkommittén för beredning av
dennas eventuella rekommendationer
till en eller flera av parterna.
5. The Secretary General of the
Council of Europe shall make a two-
yearly detailed report to the
Parliamentary Assembly on the
application of the Charter.
5. Europarådets generalsekreterare
skall vartannat år avge en detaljerad
rapport till
parlamentarikerförsamlingen om
tillämpningen av stadgan.
Article 17 - Committee of experts
Artikel 17 Expertkommittén
1. The committee of experts shall be
composed of one member per Party,
appointed by the Committee of
Ministers from a list of individuals of
the highest integrity and recognised
competence in the matters dealt with in
the Charter, who shall be nominated by
the Party concerned.
1. Expertkommittén skall bestå av en
medlem från varje part som förordnas
av ministerkommittén från en av den
berörda parten upprättad lista över
personer med högsta integritet och
erkänd sakkunskap i de frågor som
stadgan avser.
2. Members of the committee shall be
appointed for a period of six years and
2. Medlemmarna av kommittén skall
utses för en tid av sex år och skall
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
209
shall be eligible for reappointment. A
member who is unable to complete a
term of office shall be replaced in
accordance with the procedure laid
down in paragraph 1, and the replacing
member shall complete his
predecessor's term of office.
kunna omväljas. En medlem som inte
kan fullgöra en mandatperiod, skall
ersättas i enlighet med förfarandet i
punkt i och ersättaren skall fullfölja sin
företrädares mandatperiod.
3. The committee of experts shall adopt
rules of procedure. Its secretarial
services shall be provided by the
Secretary General of the Council of
Europe.
3. Expertkommittén skall anta en
arbetsordning. Sekretariatsfunktionen
skall tillhandahållas av Europarådets
generalsekreterare.
Part V - Final provisions
Article 18
Del V Slutbestämmelser
Artikel 18
This Charter shall be open for signature
by the member States of the Council of
Europe. It is subject to ratification,
acceptance or approval. Instruments of
ratification, acceptance or approval
shall be deposited with the Secretary
General of the Council of Europe.
Denna stadga skall vara öppen för
undertecknande av Europarådets
medlemsstater. Den skall ratificeras,
godtas eller godkännas. Ratifikations-,
godtagande eller godkännandeinstru-
ment skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare.
Article 19
1. This Charter shall enter into force on
the first day of the month following the
expiration of a period of three months
after the date on which five member
States of the Council of Europe have
expressed their consent to be bound by
the Charter in accordance with the
provisions of Article 18.
Artikel 19
1. Denna stadga skall träda i kraft den
första dagen i den månad som följer
efter utgången av en tid på tre månader
räknat från dagen då fem
medlemsstater i Europarådet har
uttryckt sitt samtycke till att vara
bundna av stadgan i enlighet med
bestämmelserna i artikel 18.
2. In respect of any member State
which subsequently expresses its
consent to be bound by it, the Charter
shall enter into force on the first day of
the month following the expiration of a
period of three months after the date of
the deposit of the instrument of
ratification, acceptance or approval.
2. För en medlemsstat som senare
uttrycker sitt samtycke till att bli
bunden av stadgan, skall den träda i
kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en tid på
tre månader efter dagen för deponering
av ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrumentet.
Article 20
1. After the entry into force of this
Charter, the Committee of Ministers of
the Council of Europe may invite any
State not a member of the Council of
Europe to accede to this Charter.
Artikel 20
1. Sedan denna stadga har trätt i kraft
får Europarådets ministerkommitté
inbjuda stater som inte är medlemmar
av Europarådet att ansluta sig till den.
2. In respect of any acceding State, the
Charter shall enter into force on the
2. För varje stat som ansluter sig skall
stadgan träda i kraft den första dagen i
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
210
first day of the month following the
expiration of a period of three months
after the date of deposit of the
instrument of accession with the
Secretary General of the Council of
Europe.
den månad som följer efter utgången
av en tid av tre månader efter dagen för
deponering av anslutningsinstrumentet
hos Europarådets generalsekreterare.
Article 21
1. Any State may, at the time of
signature or when depositing its
instrument of ratification, acceptance,
approval or accession, make one or
more reservations to paragraphs 2 to 5
of Article 7 of this Charter. No other
reservation may be made.
Artikel 21
1. En stat får när den undertecknar
stadgan eller deponerar sitt
ratifikations-, godtagande-,
godkännande- eller
anslutningsinstrument avge en eller
flera reservationer till punkterna 2 - 5 i
artikel 7 i stadgan. Inga andra
reservationer får göras.
2. Any Contracting State which has
made a reservation under the preceding
paragraph may wholly or partly
withdraw it by means of a notification
addressed to the Secretary General of
the Council of Europe. The withdrawal
shall take effect on the date of receipt
of such notification by the Secretary
General.
2. En fördragsslutande stat som har
gjort en reservation enligt föregående
punkt får helt eller delvis återta denna
genom ett meddelande till
Europarådets generalsekreterare.
Återtagandet skall träda i kraft den dag
då generalsekreteraren mottar ett
sådant meddelande.
Article 22
1. Any Party may at any time denounce
this Charter by means of a notification
addressed to the Secretary General of
the Council of Europe.
Artikel 22
1. En part får när som helst säga upp
denna stadga genom ett meddelande
till Europarådets generalsekreterare.
2. Such denunciation shall become
effective on the first day of the month
following the expiration of a period of
six months after the date of receipt of
the notification by the Secretary
General.
2. Uppsägningen skall träda i kraft den
första dagen i den månad som följer
efter utgången av en tid av sex
månader efter den dag då
generalsekreteraren mottog
meddelandet.
Article 23
The Secretary General of the Council
of Europe shall notify the member
States of the Council and any State
which has acceded to this Charter of:
Artikel 23
Europarådets generalsekreterare skall
meddela rådets medlemsstater och alla
andra stater som har anslutit sig till
denna stadga om
a) any signature;
b) the deposit of any instrument of
ratification, acceptance, approval or
accession;
a) varje undertecknande,
b) deponering av varje ratifikations-,
godtagande-, godkännande- eller
anslutningsinstrument,
c) any date of entry into force of this
Charter in accordance with Articles 19
c) varje datum för denna stadgas
ikraftträdande enligt artikel 19 och 20,
Prop. 2008/09:158
Bilaga 9
211
and 20;
d) any notification received in
application of the provisions of
Article 3, paragraph 2;
d) varje meddelande som mottas om
tillämpning av bestämmelserna i
artikel 3 punkt 2, samt
e) any other act, notification or
communication relating to this Charter.
e) varje annan rättsakt, notifikation
eller meddelande som rör denna
stadga.
In witness whereof the undersigned,
being duly authorised thereto, have
signed this Charter.
Till bekräftelse härpå har
undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat denna
stadga.
Done at Strasbourg, this 5th day of
November 1992, in English and
French, both texts being equally
authentic, in a single copy which shall
be deposited in the archives of the
Council of Europe. The Secretary
General of the Council of Europe shall
transmit certified copies to each
member State of the Council of Europe
and to any State invited to accede to
this Charter.
Upprättad i Strasbourg den 5
november 1992 på engelska och
franska språken, vilka båda texter är
lika giltiga, i ett enda exemplar som
skall deponeras i Europarådets arkiv.
Europarådets generalsekreterare skall
överlämna bestyrkta avskrifter till
varje medlemsstat i Europarådet och
till varje annan stat som har inbjudits
att ansluta sig till denna stadga.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 10
212
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om nationella minoriteter,
nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda
minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt inom
förskoleverksamhet och äldreomsorg. Lagen innehåller också
bestämmelser om uppföljning av tillämpningen av lagen.
2 § Nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och
tornedalingar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets
ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (SÖ 2000:2) och den
europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (SÖ 2000:3).
I språklagen (2009:xxx) anges att de nationella minoritetsspråken är
finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.
3 §
Förvaltningsmyndigheter ska när det behövs på lämpligt sätt
informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt denna
lag.
4 § I språklagen (2009:xxx) anges att det allmänna har ett särskilt ansvar
för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Det allmänna
ska även i övrigt främja de nationella minoriteternas möjligheter att
behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell
identitet och det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.
5 §
Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna
möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är
möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.
Förvaltningsområden
6 § Med förvaltningsområdet för finska avses kommunerna Botkyrka,
Eskilstuna, Gällivare, Hallstahammar, Haninge, Haparanda, Huddinge,
Håbo, Kiruna, Köping, Pajala, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje,
Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby, Österåker,
Östhammar och Övertorneå.
Med förvaltningsområdet för meänkieli avses kommunerna Gällivare,
Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.
Med förvaltningsområdet för samiska avses kommunerna Arjeplog,
Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Lycksele,
Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen
och Östersund.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 10
213
7 § Andra kommuner än de som anges i 6 § kan efter anmälan få ingå i
förvaltningsområdet för finska, meänkieli eller samiska. Beslut att en
kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde fattas av regeringen.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådan frivillig anslutning till
förvaltningsområde.
Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos myndigheter
8 § Inom förvaltningsområdet för finska, meänkieli respektive samiska
har enskilda rätt att använda minoritetsspråket vid sina muntliga och
skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet vars geografiska
verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med
minoritetsspråkets förvaltningsområde. Detta gäller i ärenden i vilka den
enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet har anknytning
till förvaltningsområdet.
Om den enskilde använder finska, meänkieli eller samiska i ett sådant
ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samma språk.
Enskilda som saknar juridiskt biträde har dessutom rätt att på begäran få
en skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering i ärendet på
finska, meänkieli respektive samiska.
Myndigheten ska även i övrigt sträva efter att bemöta de enskilda på
dessa språk.
9 § Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att använda finska,
meänkieli respektive samiska vid muntliga och skriftliga kontakter i
förvaltningsmyndigheters ärenden i vilka den enskilde är part eller
ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som
behärskar minoritetsspråket.
10 § Enskilda har alltid rätt att använda finska och samiska vid sina
skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän. Detsamma gäller vid
enskildas skriftliga kontakter med Justitiekanslern, Försäkringskassan,
Skatteverket och Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den
enskilde är part eller ställföreträdare för part.
11 § Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till
personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska där detta
behövs i enskildas kontakter med myndigheten.
12 § Förvaltningsmyndigheter får bestämma särskilda tider och särskild
plats för att ta emot besök av enskilda som talar finska, meänkieli
respektive samiska, samt ha särskilda telefontider.
Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos domstolar
13 § Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett
ärende hos en länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol eller
sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med
kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå har
rätt att använda finska eller meänkieli under målets eller ärendets
handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa
kommuner. Detsamma gäller samiska hos en sådan domstol med en
domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Arjeplog,
Gällivare, Jokkmokk eller Kiruna, om målet eller ärendet har anknytning
till någon av dessa kommuner.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 10
214
Rätten att använda finska, meänkieli respektive samiska omfattar också
de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i
första stycket överklagas.
14 § Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska i mål eller
ärenden hos domstolar enligt 13 § omfattar rätt att ge in handlingar och
skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar som hör till
målet eller ärendet muntligen översatta till detta språk och rätt att vid
muntlig förhandling inför domstolen tala detta språk. Domstolen ska
översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska, om det inte är
uppenbart onödigt.
Även i övrigt ska domstolen sträva efter att använda minoritetsspråket i
sina kontakter med parten eller dennes ställföreträdare.
I alla mål och ärenden som omfattas av rätten att använda finska,
meänkieli eller samiska hos domstolar enligt 13 § har en part eller
ställföreträdare för part som saknar juridiskt biträde rätt att på begäran få
domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering skriftligen
översatta till detta språk.
15 § Den som vill använda finska, meänkieli eller samiska under ett måls
eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 13 § ska begära detta i
samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten ska
yttra sig i målet eller ärendet.
En begäran om att få en översättning enligt 14 § tredje stycket ska
framställas inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats.
Om en begäran om att använda minoritetsspråk eller om att få en
översättning framställs senare än vad som anges i första och andra
styckena får den avslås. En sådan begäran får även avslås om det är
uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.
16 § Om en part eller ställföreträdare för part har rätt att använda finska,
meänkieli eller samiska i rättegång, ska tolk anlitas i enlighet med
bestämmelserna i 5 kap. 6−8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och
50−52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Finska, meänkieli och samiska i förskoleverksamhet och
äldreomsorg
17 §
När en kommun i ett förvaltningsområde erbjuder plats i
förskoleverksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100), ska
kommunen erbjuda barn vars vårdnadshavare begär det plats i
förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på
finska, meänkieli respektive samiska.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 10
215
18 § En kommun i ett förvaltningsområde ska erbjuda den som begär det
möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som
erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska,
meänkieli respektive samiska. Detsamma gäller kommuner utanför ett
förvaltningsområde, om kommunen har tillgång till personal som är
kunnig i språket.
Undantag
19 § Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela föreskrifter om
att en viss myndighet som lyder under regeringen ska undantas från
tillämpningen av 8
§. Motsvarande gäller efter regeringens
bemyndigande för landsting och för kommun i fråga om kommunala
myndigheter.
Uppföljningsansvar
20 § Förvaltningsmyndigheters tillämpning av denna lag ska följas upp.
Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka myndigheter som
ska ansvara för uppföljningen. Detta uppföljningsansvar innebär ingen
inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter.
21 §
En myndighet med uppföljningsansvar ska dessutom genom
rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra
förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 då lagen (1999:1175) om
rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar och
lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar ska upphöra att gälla.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 10
216
Förslag till lag om ändring i sametingslag (1992:1433)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § sametingslagen (1992:1433) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §3
Sametinget skall verka för en
levande samisk kultur och därvid
ta initiativ till verksamheter och
föreslå åtgärder som främjar denna
kultur. Till Sametingets uppgifter
hör särskilt att
Sametinget ska verka för en
levande samisk kultur och därvid
ta initiativ till verksamheter och
föreslå åtgärder som främjar denna
kultur. Till Sametingets uppgifter
hör särskilt att
1.
besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur
Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra
medel som ställs till samernas gemensamma förfogande,
2. utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 § skollagen
(1985:1100),
3. leda det samiska språkarbetet,
3. fastställa mål för och leda det
samiska språkarbetet,
4. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov
beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjandet av mark och
vatten,
5.
informera om samiska
förhållanden,
5.
informera om samiska
förhållanden, och
6. utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt lag
eller annan författning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
3 Senaste lydelse 2006:803.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 10
217
Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
6 §
Socialnämnden skall göra sig väl
förtrogen med
levnadsförhållandena i kommunen
för äldre människor samt i sin
uppsökande verksamhet upplysa
om socialtjänstens verksamhet på
detta område.
Socialnämnden ska göra sig väl
förtrogen med
levnadsförhållandena i kommunen
för äldre människor samt i sin
uppsökande verksamhet upplysa
om socialtjänstens verksamhet på
detta område.
Kommunen skall planera sina
insatser för äldre. I planeringen
skall kommunen samverka med
landstinget och andra
samhällsorgan och organisationer.
Kommunen ska planera sina
insatser för äldre. I planeringen
ska kommunen samverka med
landstinget och andra
samhällsorgan och organisationer.
Kommunen ska verka för att det
finns tillgång till personal med
kunskaper i finska, meänkieli eller
samiska där detta behövs i
omvårdnaden om äldre människor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 11
218
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2009-02-10
Närvarande: F.d. justitierådet Inger Nyström, f.d. regeringsrådet Karl-
Ingvar Rundqvist och justitierådet Lars Dahllöf.
Från erkännande till egenmakt – regeringens strategi för de
nationella minoriteterna
Enligt en lagrådsremiss den 29 januari 2009 (Integrations- och
jämställdhetsdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta
Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk,
2. lag om ändring i sametingslagen (1992:1433),
3. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Linda Utterberg,
biträdd av departementssekreteraren Kaisa Syrjänen Schaal.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk
2 och 4 §§
I 2 § andra stycket och i inledningen av 4 § föreslås bestämmelser som
innehåller erinringar och vad som anges i språklagen i vissa hänseenden.
Lagrådet konstaterar att någon språklag inte har beslutats av riksdagen.
Under föredragningen har upplysts att en lagrådsremiss med förslag till
en ny språklag väntas bli beslutad av regeringen inom en kortare tid. Vid
sådant förhållande saknas förutsättningar för Lagrådet att nu granska de
båda berörda bestämmelserna i detta lagstiftningsärende.
8 och 14 §§
Enligt 8 § andra stycket ska enskilda som saknar juridiskt biträde ha rätt
att på begäran få en skriftlig översättning av beslut om besluts-
motivering i ärende hos myndighet på finska, meänkieli respektive
samiska. Vidare anges i 14 § tredje stycket – med avseende på alla mål
och ärenden som omfattas av rätten att använda något av de nyssnämnda
minoritetsspråken hos domstolar enligt 13 § – att en part eller
ställföreträdare för part som saknar juridiskt biträde har rätt att på
begäran få domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering
skriftligen översatta till detta språk.
För Lagrådet ter det sig osäkert om rätten till översättning, så som kan
tyckas rimligt, inbegriper även beslut som myndigheter respektive
domstolar fattar under ärendets eller målets handläggning. Eftersom
motiveringen till den föreslagna regleringen inte ger någon vägledning
härom bör frågan belysas under den fortsatta beredningen. Lagtexten kan
även behöva förtydligas.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 11
219
15 §
I paragrafens andra stycke anges, att en begäran om att få en skriftlig
översättning av domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering
ska framställas inom en vecka från det att domen eller beslutet
meddelats.
Den angivna tidsfristen kan i och för sig ses som rimligt avvägd när en
rad åtgärder – såsom expedieringen av domen eller beslutet, partens
mottagande av handlingen, framställningen av begäran om översättning,
själva översättningen och dess expediering, partens övervägande av
domens eller beslutets innehåll och, slutligen, ett eventuellt överklagande
– ska ske inom en avgränsad tidsperiod.
En begäran om översättning av dom eller beslut kan emellertid självklart
framställas i ett tidigare skede av målets eller ärendets handläggning.
Närmast som en erinran om denna möjlighet vill Lagrådet föreslå att till
det förevarande stycket i paragrafen fogas följande sats:
”…., om en sådan begäran inte har framställts tidigare under hand-
läggningen av målet eller ärendet."
20 och 21 §§
De båda föreslagna paragraferna föregås av rubriken ”Uppföljnings-
ansvar”. Enligt bestämmelserna ska förvaltningsmyndigheternas
tillämpning av lagen följas upp och regeringen meddela föreskrifter om
vilka myndigheter som ska ansvara för uppföljningen. Vidare framhålls
att uppföljningsansvaret inte ska innebära någon inskränkning i det
tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter. Slutligen föreslås att en
myndighet med uppföljningsansvar dessutom ska bistå andra
förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen genom rådgivning,
information och liknande verksamhet.
Redan den omständigheten att det ansetts nödvändigt att föreskriva att
uppföljningsansvaret inte ska innebära någon inskränkning av det
tillsynsansvar som gäller parallellt kan enligt Lagrådets mening ge
intryck av att avgränsningsfrågor mellan uppföljning och tillsyn kan
uppkomma om en sådan föreskrift inte inkluderas i författningstexten.
Härtill kommer att beskrivningen av uppföljningsansvarets innehåll inte
ger någon närmare ledning med det allmänt hållna att förvaltnings-
myndigheternas tillämpning av lagen ska följas upp. Uttryckssättet skulle
kunna ingå som ett led i vad som brukar kallas ”operativ tillsyn” även om
då vanligtvis ingår också andra moment liksom en möjlighet att ingripa
för att åstadkomma att en lag efterlevs. Till detta kommer att förslaget
om rådgivning, information och liknande verksamhet lika gärna skulle
kunna ingå i vad som ibland kallas ”tillsynsvägledning”.
Prop. 2008/09:158
Bilaga 11
220
Mot bakgrund av det anförda bör enligt Lagrådets mening under den
fortsatta beredningen av lagstiftningen klargöras var gränsen går mellan
ett uppföljningsansvar och tillsyn. Ett alternativ som då kan övervägas på
nytt är att införa bestämmelser om tillsyn, vilket för övrigt föreslagits av
bakomliggande utredning och i departementspromemorian och som
också gillats av många av remissinstanserna. Om man därutöver vill göra
en uppföljning av erfarenheter av lagen och tillämpningen av denna, så
kan detta ske på sedvanligt sätt genom t.ex. en särskild utredare. Med en
sådan mera traditionell uppdelning kan förebyggas att grannlaga
gränsdragningar mellan uppföljning och tillsyn uppkommer.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Integrations- och jämställdhetsdepartementet
Prop. 2008/09:158
221
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2009
Närvarande: Statsrådet Bildt, ordförande, och statsråden Ask,
Leijonborg, Erlandsson, Björklund, Sabuni, Adelsohn Liljeroth,
Tolgfors, Björling
Föredragande: statsrådet Sabuni
Regeringen beslutar proposition 2008/09:158 Från erkännande till
egenmakt – regeringens strategi för de nationella minoriteterna
Rättsdatablad
Prop. 2008/09:158
222
Författningsrubrik Bestämmelser
som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler
Lag om nationella
minoriteter och
minoritetsspråk
7, 19, 20 §§
