Prop. 2008/09:158

Från erkännande till egenmakt - regeringens strategi för de nationella minoriteterna

Regeringens proposition

2008/09:158

Från erkännande till egenmakt – regeringens strategi

för de nationella minoriteterna

Prop.

2008/09:158

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 mars 2009

Carl Bildt

Nyamko

Sabuni

(Integrations- och jämställdhetsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att förtydliga de nationella minoriteternas rättigheter föreslås i denna

proposition en ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Lagen innehåller bl.a. allmänna bestämmelser rörande samtliga

nationella minoriteter, bestämmelser om utvidgning av

förvaltningsområdena för finska och samiska, bestämmelser om rätt att

använda finska, meänkieli och samiska samt om uppföljning av

efterlevnaden av lagen. Den föreslagna lagen föreslås ersätta lagen

(1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter

och domstolar samt lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och

meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar, som därmed

upphör att gälla. Vidare föreslås ändringar i sametingslagen (1992:1433)

och socialtjänstlagen (2001:453). Den nya lagen och lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.

Propositionen innehåller även andra delar i regeringens samlade

strategi för minoritetspolitiken med åtgärder för att

– motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna,

– säkerställa en bättre efterlevnad av Europarådets ramkonvention om

skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om

landsdels- och minoritetsspråk och uppföljning av vidtagna åtgärder,

– stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande, samt

– främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.

1

Prop. 2008/09:158

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................5

2

Lagtext..............................................................................................6

2.1

Förslag till lag om nationella minoriteter och

minoritetsspråk...................................................................6

2.2

Förslag till lag om ändring i sametingslagen

(1992:1433)......................................................................10

2.3

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453)........................................................................11

3

Ärendet och dess beredning............................................................12

4

Sveriges minoritetsåtaganden .........................................................14

4.1

Sveriges erkännande av fem nationella minoriteter .........14

4.2

Europarådets skydd av nationella minoriteter ..................15

4.3

Andra internationella konventioner som rör skyddet

av nationella minoriteter ..................................................18

5

Gällande rätt ...................................................................................19

5.1

Regeringsformens bestämmelser .....................................19

5.2

Diskrimineringslagstiftning..............................................19

5.3

Minoritetsspråkslagarna ...................................................20

5.4

Bestämmelser på utbildningsområdet ..............................22

6

Uppföljning av minoritetspolitiken.................................................25

6.1

Internationell övervakning av konventionsåtaganden ......25

6.2

Nationell uppföljning av minoritetspolitiken ...................26

7

Minoritetspolitikens fortsatta inriktning .........................................28

7.1

Erkännandets betydelse....................................................28

7.2

En samlad strategi behövs för att nå det

minoritetspolitiska målet..................................................29

7.3

En ny lag om nationella minoriteter .................................31

7.4

Diskriminering och utsatthet bland de nationella

minoriteterna ....................................................................32

7.5

Bristande uppföljning och styrning försvårar

genomförandet .................................................................32

7.6

De nationella minoriteternas egenmakt och

inflytande behöver stärkas................................................33

7.7

Revitalisering av de nationella minoritetsspråken............34

8

Skydd för de nationella minoriteterna ............................................37

8.1

Diskriminering och negativa attityder..............................37

8.2

Särskilt om hatbrott..........................................................39

8.3

Diskrimineringsombudsmannens arbete ..........................39

8.4

Fortsatt arbete för att förbättra romers situation...............40

8.5

Arbete för att stärka egenmakten för kvinnor som

tillhör nationella minoriteter ............................................41

9

Uppföljning och styrning av minoritetspolitiken ............................42

9.1

Bristande engagemang och ansvarstagande försvårar

genomförandet .................................................................42

9.2

Ett nytt uppföljningssystem ............................................. 44

Prop. 2008/09:158

3

9.3

Minoritetspolitikens mål konkretiseras............................ 45

9.4

Uppföljningsansvar införs ............................................... 47

9.5

Effektivare myndighetssamordning................................. 50

9.6

Återrapportering till regeringen....................................... 51

9.7

Kunskapshöjande insatser ............................................... 51

10

De nationella minoriteternas inflytande stärks ............................... 55

10.1

De nationella minoriteternas inflytande behöver

stärkas.............................................................................. 55

10.2

Nivån på organisationsstödet behöver höjas.................... 56

10.3

De nationella minoriteternas ungdomsförbund ............... 57

10.4

Sametingets roll tydliggörs.............................................. 59

11

En ny lag om nationella minoriteter ............................................... 60

11.1

Antalet nationella minoriteter och nationella

minoritetsspråk bör inte utökas........................................ 60

11.2

Allmänna bestämmelser .................................................. 63

11.2.1

Skyldighet att informera om rättigheter.......... 64

11.2.2

Skyldighet att främja de nationella

minoriteternas språk och kultur ...................... 65

11.2.3

Skyldighet att samråda.................................... 69

11.3

Förstärkt minoritetsskydd ................................................ 71

11.3.1

Användning av minoritetsspråk i

offentliga sammanhang................................... 71

11.3.2

Det förstärkta skyddet behöver utökas............ 73

11.3.3

Utvidgat förvaltningsområde för finska

språket ............................................................ 75

11.3.4

Förvaltningsområdet för meänkieli................. 77

11.3.5

Utvidgat förvaltningsområde för samiska

språket ............................................................ 78

11.3.6

Frivillig anslutning till

förvaltningsområde......................................... 82

11.3.7

Åtgärder för att underlätta utvidgning av

förvaltningsområden....................................... 83

11.3.8

Rätten att använda finska, meänkieli och

samiska hos myndigheter................................ 84

11.3.9

Rätten att använda finska, meänkieli och

samiska hos domstolar.................................... 91

11.3.10

Förskoleverksamhet........................................ 96

11.3.11

Särskilt om hälso- och sjukvård samt

äldreomsorg .................................................... 98

11.4

Undantag från bestämmelserna ..................................... 105

11.5

Uppföljning m.m. .......................................................... 106

12

Åtgärder på utbildningsområdet................................................... 107

12.1

Behov av utveckling inom utbildningsområdet ............. 107

12.2

Pågående och nyligen beslutade insatser på

utbildningsväsendets område......................................... 108

12.3

Lärarutbildning.............................................................. 109

12.4

Läromedel...................................................................... 110

12.5

Distansundervisning på modersmål............................... 110

12.6

Satsning på integrerad samisk undervisning ..................112

Prop. 2008/09:158

4

13

Aktiva revitaliseringsinsatser........................................................113

13.1

Behov av revitaliseringsåtgärder....................................113

13.2

Behov av sakkunskap rörande revitalisering..................114

13.3

Medel för revitaliseringsinsatser ....................................115

13.4

Samiska språkcentrum inrättas.......................................116

13.5

Kunskap om revitalisering hos de nationella

minoriteterna ..................................................................117

13.6

Utökade språkvårdsinsatser............................................118

14

Aktivt synliggörande av de nationella minoriteterna ....................119

14.1

Synliggörande av vårt gemensamma kulturarv ..............119

14.2

Minoritetsspråkiga ortnamn ...........................................120

15

Konsekvens- och kostnadsanalys..................................................122

16

Författningskommentar.................................................................125

16.1

Förslaget till lag om nationella minoriteter och

minoritetsspråk...............................................................125

16.2

Förslaget till lag om ändring i sametingslagen

(1992:1433)....................................................................137

16.3

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453)......................................................................137

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Rätten till mitt språk –

Förstärkt minoritetsskydd (SOU 2005:40) .........................139

Bilaga 2

Sammanfattning av betänkandet Att återta mitt språk –

Åtgärder för att stärka det samiska språket (SOU

2006:19)..............................................................................142

Bilaga 3

Utredningens författningsförslag ........................................147

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanser .......................................155

Bilaga 5

Sammanfattning av departementspromemorian

Nationella minoritetsspråk vid domstolar och

myndigheter – Ett alternativ (Ds 2008:26) .........................158

Bilaga 6

Departementspromemorians författningsförslag ................165

Bilaga 7

Förteckning över remissinstanser .......................................172

Bilaga 8

Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter .....173

Bilaga 9

Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk........187

Bilaga 10 Lagrådsremissens lagförslag...............................................212

Förslag till lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk .....212

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)............217

Bilaga 11 Lagrådets yttrande ..............................................................218

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2009.........221

Rättsdatablad ........................................................................................222

Prop. 2008/09:158

5

1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk,

2. lag om ändring i sametingslagen (1992:1433),

3. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).

Prop. 2008/09:158

6

2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1

Förslag till lag om nationella minoriteter och

minoritetsspråk

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om nationella minoriteter,

nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda

minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt

bestämmelser om vissa skyldigheter inom förskoleverksamhet och

äldreomsorg. Lagen innehåller också bestämmelser om uppföljning av

tillämpningen av lagen.

2 § Nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och

tornedalingar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets

ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (SÖ 2000:2) och den

europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (SÖ 2000:3).

I språklagen (2009:000) anges att de nationella minoritetsspråken är

finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

3 § Förvaltningsmyndigheter ska när det behövs på lämpligt sätt

informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt denna

lag.

4 § I språklagen (2009:000) anges att det allmänna har ett särskilt ansvar

för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.

Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella minoriteternas

möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns

utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna

minoritetsspråket ska främjas särskilt.

5 § Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna

möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är

möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.

Förvaltningsområden

6 § Med förvaltningsområdet för finska avses kommunerna Botkyrka,

Eskilstuna, Gällivare, Hallstahammar, Haninge, Haparanda, Huddinge,

Håbo, Kiruna, Köping, Pajala, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje,

Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby, Österåker,

Östhammar och Övertorneå.

Prop. 2008/09:158

7

Med förvaltningsområdet för meänkieli avses kommunerna Gällivare,

Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.

Med förvaltningsområdet för samiska avses kommunerna Arjeplog,

Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Lycksele,

Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen

och Östersund.

7 § Andra kommuner än de som anges i 6 § kan efter anmälan få ingå i

förvaltningsområdet för finska, meänkieli eller samiska. Beslut att en

kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde fattas av regeringen.

Regeringen får meddela föreskrifter om sådan frivillig anslutning till ett

förvaltningsområde.

Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos myndigheter

8 § Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid

sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet vars

geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med

minoritetsspråkets förvaltningsområde. Detta gäller i ärenden i vilka den

enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet har anknytning

till förvaltningsområdet.

Om den enskilde använder finska, meänkieli eller samiska i ett sådant

ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samma språk.

Enskilda som saknar juridiskt biträde har dessutom rätt att på begäran få

en skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering i ärendet på

finska, meänkieli respektive samiska.

Myndigheten ska även i övrigt sträva efter att bemöta de enskilda på

dessa språk.

9 § Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att använda finska,

meänkieli respektive samiska vid muntliga och skriftliga kontakter i

förvaltningsmyndigheters ärenden i vilka den enskilde är part eller

ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som

behärskar minoritetsspråket.

10 § Enskilda har alltid rätt att använda finska och samiska vid sina

skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän. Detsamma gäller vid

enskildas skriftliga kontakter med Justitiekanslern, Försäkringskassan,

Skatteverket och Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den

enskilde är part eller ställföreträdare för part.

11 § Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till

personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska där detta

behövs i enskildas kontakter med myndigheten.

12 § Förvaltningsmyndigheter får bestämma särskilda tider och särskild

plats för att ta emot besök av enskilda som talar finska, meänkieli

respektive samiska, samt ha särskilda telefontider.

Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos domstolar

Prop. 2008/09:158

8

13 § Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett

ärende hos en länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol eller

sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med

kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå har

rätt att använda finska eller meänkieli under målets eller ärendets

handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa

kommuner. Detsamma gäller samiska hos en sådan domstol med en

domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Arjeplog,

Gällivare, Jokkmokk eller Kiruna, om målet eller ärendet har anknytning

till någon av dessa kommuner.

Rätten att använda finska, meänkieli respektive samiska omfattar också

de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i

första stycket överklagas.

14 § Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska i mål eller

ärenden hos domstolar enligt 13 § omfattar rätt att ge in handlingar och

skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar som hör till

målet eller ärendet muntligen översatta till detta språk och rätt att vid

muntlig förhandling inför domstolen tala detta språk. Domstolen ska

översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska, om det inte är

uppenbart onödigt.

Även i övrigt ska domstolen sträva efter att använda minoritetsspråket i

sina kontakter med parten eller dennes ställföreträdare.

I alla mål och ärenden som omfattas av rätten att använda finska,

meänkieli eller samiska hos domstolar enligt 13 § har en part eller

ställföreträdare för part som saknar juridiskt biträde rätt att på begäran få

domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering skriftligen

översatta till detta språk.

15 § Den som vill använda finska, meänkieli eller samiska under ett måls

eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 13 § ska begära detta i

samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten ska

yttra sig i målet eller ärendet.

En begäran om att få en översättning enligt 14 § tredje stycket ska

framställas inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats, om

en sådan begäran inte har framställts tidigare under handläggningen av

målet eller ärendet.

Om en begäran om att använda minoritetsspråk eller om att få en

översättning framställs senare än vad som anges i första och andra

styckena får den avslås. En sådan begäran får även avslås om det är

uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.

16 § Om en part eller ställföreträdare för part har rätt att använda finska,

meänkieli eller samiska i rättegång, ska tolk anlitas i enlighet med

bestämmelserna i 5 kap. 6−8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och

50−52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Finska, meänkieli och samiska i förskoleverksamhet och

äldreomsorg

Prop. 2008/09:158

9

17 § När en kommun i ett förvaltningsområde erbjuder plats i

förskoleverksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100), ska

kommunen erbjuda barn vars vårdnadshavare begär det plats i

förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på

finska, meänkieli respektive samiska.

18 § En kommun i ett förvaltningsområde ska erbjuda den som begär det

möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som

erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska,

meänkieli respektive samiska. Detsamma gäller kommuner utanför ett

förvaltningsområde, om kommunen har tillgång till personal som är

kunnig i språket.

Undantag

19 § Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela föreskrifter om

att en viss myndighet som lyder under regeringen ska undantas från

tillämpningen av 8

§. Motsvarande gäller efter regeringens

bemyndigande för landsting och kommun i fråga om kommunala

myndigheter.

Uppföljning m.m.

20 § Förvaltningsmyndigheters tillämpning av denna lag ska följas upp.

Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka myndigheter som

ska ansvara för uppföljningen. Detta uppföljningsansvar innebär ingen

inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter.

21 § En myndighet med uppföljningsansvar ska dessutom genom

rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra

förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 då lagen (1999:1175) om

rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar och

lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar ska upphöra att gälla.

Prop. 2008/09:158

10

2.2

Förslag till lag om ändring i sametingslagen

(1992:1433)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § sametingslagen (1992:1433) ska ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

Sametinget skall verka för en

levande samisk kultur och därvid

ta initiativ till verksamheter och

föreslå åtgärder som främjar denna

kultur. Till Sametingets uppgifter

hör särskilt att

Sametinget ska verka för en

levande samisk kultur och ta

initiativ till verksamheter och

föreslå åtgärder som främjar denna

kultur. Till Sametingets uppgifter

hör särskilt att

1.

besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur

Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra

medel som ställs till samernas gemensamma förfogande,

2. utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 § skollagen

(1985:1100),

3. leda det samiska språkarbetet,

3. fastställa mål för och leda det

samiska språkarbetet,

4. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov

beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och

vatten,

5.

informera om samiska

förhållanden,

5. informera

om

samiska

förhållanden, och

6. utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt lag

eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

1 Senaste lydelse 2006:803.

Prop. 2008/09:158

11

2.3

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453) ska ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

6 §

Socialnämnden skall göra sig

väl förtrogen med levnads-

förhållandena i kommunen för

äldre människor samt i sin

uppsökande verksamhet upplysa

om socialtjänstens verksamhet på

detta område.

Kommunen skall planera sina

insatser för äldre. I planeringen

skall kommunen samverka med

landstinget samt andra

samhällsorgan och organisationer.

Socialnämnden ska göra sig väl

förtrogen med levnads-

förhållandena i kommunen för

äldre människor samt i sin

uppsökande verksamhet upplysa

om socialtjänstens verksamhet på

detta område.

Kommunen ska planera sina

insatser för äldre. I planeringen

ska kommunen samverka med

landstinget samt andra

samhällsorgan och organisationer.

Kommunen ska verka för att det

finns tillgång till personal med

kunskaper i finska, meänkieli eller

samiska där detta behövs i

omvårdnaden om äldre människor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Prop. 2008/09:158

12

3

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade i januari 2004 direktiv till en särskild utredare med

uppdrag att analysera om det finns förutsättningar för att utvidga

lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter

och domstolar till att även gälla i ett område inom Stockholms- och

Mälardalsregionen (Ju 2004:01, dir. 2004:6). I februari 2005 beslutade

regeringen i ett tilläggsdirektiv att utredaren även skulle analysera om det

finns förutsättningar att utvidga rätten att använda samiska hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla inom det sydsamiska

området (dir. 2005:23). Utredningen antog namnet Utredningen om

finska och sydsamiska språken. I maj 2005 överlämnade utredningen

delbetänkandet Rätten till mitt språk – Förstärkt minoritetsskydd (SOU

2005:40) ‒ se sammanfattning i bilaga 1 ‒ och i februari 2006

slutbetänkandet Att återta mitt språk – Åtgärder för att stärka det samiska

språket (SOU 2006:19) ‒ se sammanfattning i bilaga 2. Utredningens

författningsförslag finns i bilaga 3.

Betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över

remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissammanställningarna finns

tillgängliga vid Integrations- och jämställdhetsdepartementet

(IJ2007/155/D och IJ2007/215/D).

I december 2006 gav regeringen Institutet för språk och folkminnen i

uppdrag att genomföra en studie av situationen för romani chib i Sverige.

Uppdraget redovisades i februari 2008 i rapporten Det romska språket

och språkvård i Sverige 2007 (IJ2008/438/DISK). En referensgrupp med

bl.a. företrädare för romer har deltagit i arbetet.

Chefen för Integrations- och jämställdhetsdepartementet beslutade i

juli 2007 att ge en utredare i uppdrag att lämna förslag till alternativ till

geografiska förvaltningsområden. Uppdraget redovisades i december

2007. Utredarens rapport Nationella minoritetsspråk vid domstolar och

myndigheter – Ett alternativ (Ds 2008:26), en sammanfattning finns i

bilaga 5, har remissbehandlats. Promemorians författningsförslag finns i

bilaga 6. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 7. En

remissammanställning finns tillgänglig vid Integrations- och

jämställdhetsdepartementet (IJ2008/818/DISK).

I september 2007 gav regeringen Institutet för språk- och folkminnen i

uppdrag att även genomföra en studie av situationen för meänkieli.

Uppdraget redovisades i mars 2008 i rapporten Situationen för

minoritetsspråket meänkieli i Sverige 2007 (IJ2008/608/DISK).

I november 2007 gav Regeringskansliet (Integrations- och

jämställdhetsdepartementet), i samråd med Judiska Centralrådet, en

sakkunnig person i uppdrag att ta fram en studie rörande situationen för

jiddisch. Studien redovisades i januari 2008 i rapporten Jiddisch – språk

utan land med hemvist i Sverige (IJ2007/3231/DISK). En referensgrupp

med bl.a. jiddischtalande har deltagit i arbetet.

I november 2007 gav regeringen Sametinget i uppdrag att genomföra

en förstudie om en hemsida rörande de nationella minoriteterna.

Förstudien redovisades i mars 2008 (IJ2007/3138/D). En referensgrupp

med företrädare för de nationella minoriteterna har deltagit i arbetet.

Prop. 2008/09:158

13

Delegationen för Romska frågor (Ju 2006:10 dir. Ju 2006:101)

lämnade i december 2007 en rapport rörande verksamhetsåret 2007. I

delrapporten lämnas ett antal förslag (IJ2007/3564/DISK). Delegationens

delrapport har tagits fram i samarbete med företrädare för en romsk

referensgrupp.

Regeringskansliet (Integrations- och jämställdhetsdepartementet)

genomförde under perioden december 2006 t.o.m. våren 2007 en

enkätundersökning bland Sveriges kommuner. Syftet med

undersökningen var att få en bild av kommunernas arbete med de

minoritetspolitiska målen. Resultaten av enkätundersökningen har

redovisats i en promemoria (IJ2008/858/DISK).

Regeringskansliet (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) har

även beviljat Tornedalingarnas riksförbund, STR-T, och

Kommunförbundet Norrbotten medel för att genomföra ett projekt i syfte

att utarbeta en modell för att förbättra samrådsformerna mellan

kommuner inom förvaltningsområdena och företrädare för de nationella

minoriteterna. Projekten redovisades i december 2008

(IJ2007/3085/DISK, IJ2007/3365/DISK).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 29 januari 2009 att inhämta Lagrådets yttrande

över de lagförslag som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande finns i

bilaga 11. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets synpunkter. Dessa

behandlas i avsnitten 11.3.8, 11.3.9, 11.5 och i författningskommentaren.

I propositionen har också några redaktionella ändringar gjorts. Lagrådet

har i yttrandet avseende 2 § andra stycket och 4 § i lagrådsremissens

lagförslag angett att det saknas förutsättningar för Lagrådet att granska de

båda bestämmelserna eftersom de innehåller upplysningar om vad som

finns i en inte beslutad språklag.

Regeringen beslutade den 19 februari 2009 att inhämta Lagrådets

yttrande över förslag till ny språklag. Lagrådet har inte haft några

synpunkter på de bestämmelser i förslaget som det erinras om i 2 § andra

stycket och 4

§ förslaget till lag om nationella minoriteter och

minoritetsspråk. Regeringen beslutar denna dag även proposition

2008/09:153 med förslag till ny språklag. Mot denna bakgrund anser

regeringen att de föreslagna bestämmelserna i 2 § andra stycket och 4 §

är av sådan beskaffenhet att det saknas skäl att ånyo inhämta Lagrådets

yttrande över dem.

4

Sveriges minoritetsåtaganden

Prop. 2008/09:158

14

4.1

Sveriges erkännande av fem nationella minoriteter

I december 1999 beslutade riksdagen genom propositionen Nationella

minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6, rskr.

1999/2000:69) att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets

ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (Framework

Convention for the Protection of National Minorities, SÖ 2000:2) ‒

bilaga 8 ‒ och den europeiska stadgan om landsdels- eller

minoritetsspråk (European Charter for Regional or Minority Languages,

SÖ 2000:3) ‒ bilaga 9. Riksdagen tog därmed också ställning till att

judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar skulle erkännas som

nationella minoriteter i Sverige. Samerna har därutöver en särskild

ställning som urfolk. Gruppernas språk erkändes som nationella

minoritetsspråk och en minoritetspolitik infördes som ett nytt

politikområde inom statsbudgeten.

Gemensamt för de nationella minoriteterna är att de har befolkat

Sverige under lång tid. Minoritetsgrupperna har en uttalad samhörighet

och en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att

behålla sin identitet. De nationella minoriteterna har även aktivt värnat

den egna gruppens kultur och språk så att dessa kulturer utgör en levande

del av det svenska samhället och vårt gemensamma svenska kulturarv.

Antalet personer som tillhör de grupper som erkänts som nationella

minoriteter bedöms uppgå till ca en halv miljon. Varje enskild individ

avgör själv om han eller hon anser sig tillhöra en nationell minoritet och

om han eller hon vill göra anspråk på det skydd och stöd som samhället

erbjuder minoriteten. Tillhörigheten baseras således på individuell

självidentifikation och etnisk förankring i gruppen. Något tvång för

individen att ingå i en minoritet finns inte.

Målet för den svenska minoritetspolitiken är att ge skydd för de

nationella minoriteterna och att stärka deras möjligheter till inflytande,

samt att stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.

Vid införandet av den nuvarande minoritetspolitiken uttalade

regeringen att Sverige har en lång tradition när det gäller att värna om

mänskliga rättigheter och vidta åtgärder mot diskriminering samt att det

mot denna bakgrund får anses vara naturligt att också stärka skyddet för

de nationella minoriteterna. Internationella erfarenheter talar också för att

det är angeläget att staten tar minoriteters rättigheter på allvar. De

nationella minoriteterna har berikat Sverige kulturellt och staten har ett

ansvar för att ge dessa grupper det stöd och skydd som behövs för att de

ska kunna bevara sin särart och hålla sina språk levande. Minoriteternas

egna önskemål ansågs också vara en viktig utgångspunkt när den

samlade minoritetspolitiken utformades.

4.2

Europarådets skydd av nationella minoriteter

Prop. 2008/09:158

15

Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna (European Convention for

the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms, SÖ

1952:35) har gjorts direkt tillämpbar i Sverige genom lagen (1994:1219)

om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I artikel 14 anges att åtnjutande av fri- och rättigheter ska säkerställas

utan någon åtskillnad såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk,

religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung,

tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i

övrigt.

Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter

Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter

(Framework Convention for the Protection of National Minorities, SÖ

2000:2)

‒ ramkonventionen ‒ godkändes av Europarådets

ministerkommitté den 10 november 1994. Konventionen öppnades för

undertecknande den 1 februari 1995 och trädde i kraft den 1 februari

1998. Sverige ratificerade konventionen den 9 februari 2000 och

konventionsåtagandena trädde i kraft den 1 juni 2000. I samband med

ratifikationen angavs att de nationella minoriteterna är judar, romer,

samer, sverigefinnar och tornedalingar.

Konventionens syfte är att skydda nationella minoriteters fortlevnad.

Skyddet av nationella minoriteter och av de rättigheter och friheter som

tillkommer personer som tillhör dessa minoriteter utgör en integrerad del

av det internationella skyddet av mänskliga rättigheter och faller som

sådant inom ramen för internationellt samarbete (artikel 1).

All diskriminering på grundval av tillhörighet till en nationell minoritet

är förbjuden (artikel 4). Undertecknande stater åtar sig att vidta lämpliga

åtgärder för att inom alla områden av det ekonomiska, sociala, politiska

och kulturella livet främja fullständig och effektiv jämlikhet mellan

personer som tillhör en nationell minoritet och personer som tillhör

majoritetsbefolkningen.

Staterna åtar sig vidare att främja de nationella minoriteternas

möjligheter att bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga

beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och

kulturarv (artikel 5). Åtgärder, som syftar till att tvångsassimilera

personer som tillhör nationella minoriteter, är uttryckligen förbjudna

(artikel 5.2).

Konventionen innehåller bestämmelser som garanterar minoriteter en

rad grundläggande mänskliga rättigheter och friheter: bl.a. skydd från

diskriminering, fientlighet och våld (artikel 6.2), mötes-, förenings-,

yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfrihet (artikel 7 och 8) och

åsikts- och yttrandefrihet på det egna språket (artikel 9).

Undertecknande stater åtar sig att erkänna att den som tillhör en

nationell minoritet har rätt att fritt och utan ingripande använda sitt

minoritetsspråk privat och offentligt, och såväl muntligt som skriftligt

(artikel 10.1).

Prop. 2008/09:158

16

I områden som av hävd eller i betydande antal bebos av personer som

tillhör nationella minoriteter ska parterna, om dessa personer begär detta

och om en sådan begäran motsvarar ett verkligt behov, sträva efter att så

långt som möjligt säkerställa att de förutsättningar finns som skulle göra

det möjligt att använda minoritetsspråket i umgänget mellan dessa

personer och förvaltningsmyndigheterna (artikel 10.2).

Staterna ska vidta åtgärder på utbildnings- och forskningsområdet för

att främja kunskapen om nationella minoriteter bland

majoritetsbefolkningen, bereda möjligheter till lärarutbildning och

tillgång till läroböcker, främja minoriteters tillträde till utbildning samt

tillerkänna minoriteter rätt att inrätta och driva egna enskilda

utbildningsinstitutioner (artikel 12 och 13).

Den som tillhör en nationell minoritet har rätt att lära sig sitt

minoritetsspråk (artikel 14.1). I områden som av hävd eller i betydande

antal bebos av personer som tillhör nationella minoriteter ska parterna,

om det finns tillräcklig efterfrågan, sträva efter att så långt som möjligt

och inom ramen för sina respektive utbildningssystem säkerställa att den

som tillhör dessa minoriteter har tillfredställande möjligheter till

undervisning i minoritetsspråket eller till undervisning på detta språk

(artikel 14.2).

Nödvändiga förutsättningar ska skapas för att nationella minoriteter

effektivt ska kunna delta i det kulturella, sociala och ekonomiska livet

samt i offentliga angelägenheter, särskilt sådana som berör dem (artikel

15).

Konventionen innehåller även bestämmelser om övervakning av

genomförandet av åtagandena.

Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk

Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (European

Charter for Regional or Minority Languages, SÖ 2000:3),

minoritetsspråkskonventionen, öppnades för undertecknande den 5

november 1992 och trädde i kraft den 1 mars 1998. Sverige ratificerade

stadgan den 9 februari 2000.

Huvudsyftet med minoritetsspråkskonventionen är att skydda Europas

kulturella mångfald. Minoritetsspråkskonventionen bygger på insikten att

det i dag finns ett stort antal minoriteter som lever i Europa och att vissa

av dessa minoriteters språk hotar att försvinna. Av inledningen till

minoritetsspråkskonventionen framgår bl.a. att undertecknande stater

anser att värnandet om historiska landsdels- och minoritetsspråk bidrar

till att upprätthålla och utveckla Europas kulturella rikedom och

traditioner. Avsikten med minoritetsspråkskonventionen är inte att stödja

minoritetsspråken på bekostnad av de officiella språken i landet.

Rätten att få använda landsdels- eller minoritetsspråk i det privata och

offentliga livet är en omistlig rättighet som stämmer överens med

principerna i Förenta Nationernas internationella konvention om

medborgerliga och politiska rättigheter och med andan i Europarådets

konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och

grundläggande friheterna.

Prop. 2008/09:158

17

Olika nivåer på skyddet i minoritetsspråkskonventionen

Varje stat väljer vilka nationella minoritetsspråk som ska skyddas under

konventionen och nivån på detta skydd. Staten ska dessutom peka ut

inom vilket eller vilka geografiska områden förstärkt skydd ska ges.

Enligt minoritetsspråkskonventionen krävs det att ett landsdels- eller

minoritetsspråk ska ha använts av hävd i ett visst territorium inom en stat

(s.k. historisk geografisk anknytning) av medborgare i staten, och att

språket ska skilja sig från det officiella språket. Vidare ska språket talas

av ett tillräckligt stort antal personer så att det motiverar olika åtgärder

för skydd och främjande (artikel 1). Invandrarspråk och dialekter av

landets majoritetsspråk anses falla utanför definitionen.

Om ett språk inte skulle uppfylla kravet på historisk geografisk

anknytning är det att betrakta som ett territoriellt obundet språk. För

territoriellt obundna språk är skyddsnivån lägre och mer allmänt.

De olika skyddsnivåerna beskrivs i olika delar av

minoritetsspråkskonventionen. Del I av konventionen innehåller

inledande bestämmelser med bl.a. en rad definitioner. Del II innehåller

generella mål och principer som gäller alla de språk en stat erkänt. I del

III beskrivs det förstärkta skyddet som går längre än grundskyddet.

Sverige har valt att betrakta romani chib och jiddisch som territoriellt

obundna språk i Sverige. För dessa språk gäller skydd enligt del II i

minoritetsspråkskonventionen. Sverige har valt att betrakta finska,

meänkieli och samiska som språk med historisk geografisk bas och dessa

åtnjuter skydd enligt del III inom ett visst angivet område. I resten av

landet åtnjuter dessa språk skydd enligt del II.

Skydd enligt del II i minoritetsspråkskonventionen

I minoritetsspråkskonventionen artikel 2 anges att bestämmelserna i

konventionens del II ska tillämpas på alla landsdels- eller minoritetsspråk

som motsvarar definitionen i artikel 1. Skyddet enligt del II är således

obligatoriskt för samtliga minoritetsspråk i hela landet.

Förpliktelserna som följer av del II måste enligt förarbetsuttalanden i

propositionen Nationella minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143)

resultera i konkreta åtgärder till skydd och stöd för minoritetsspråk även

om utformningen av åtgärderna kan variera. Förpliktelserna består av en

rad mål och principer som den ratificerande staten ska bygga sin politik,

lagstiftning och praxis på. Dessa är bl.a. följande (artikel 7):

− landsdels- och minoritetsspråk är uttryck för en kulturell rikedom,

beslutsamma åtgärder behövs för att främja landsdels- eller

minoritetsspråk i syfte att skydda dem,

− användning av landsdels- eller minoritetsspråk i tal och skrift i det

offentliga och privata livet ska underlättas och/eller uppmuntras,

− lämpliga former och medel för undervisning i och studier av landsdels-

eller minoritetsspråket ska tillhandahållas på alla vederbörliga nivåer,

samt

Prop. 2008/09:158

18

− hänsynstagande av de nationella minoriteternas behov och önskemål

vid fastläggande av politik för landsdels- och minoritetsspråk.

Skydd enligt del III i minoritetsspråkskonventionen

I Sverige omfattas finska, meänkieli och samiska av det förstärkta

skyddet enligt bestämmelserna i del III av konventionen. För vart och ett

av språken förbinder sig parterna att tillämpa minst 35 punkter eller

stycken bland bestämmelserna i del III i konventionen, däribland minst

tre från vardera artikel 8 och 12 och en vardera från artikel 9, 10, 11 och

13. I propositionen Nationella minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143)

uttalades att Sverige uppfyller 46 punkter eller stycken för samiska, 46

punkter eller stycken för finska och 43 punkter eller stycken för

meänkieli. I del III av konventionen regleras bl.a. åtaganden inom

utbildning, rättsväsende, förvaltning, massmedia och inom kulturell

verksamhet.

4.3

Andra internationella konventioner som rör skyddet

av nationella minoriteter

FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter

Artikel 27 i Förenta Nationernas konvention om medborgerliga och

politiska rättigheter anger att i de stater där det finns etniska, religiösa

eller språkliga minoriteter, ska de som tillhör sådana minoriteter ej

förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha

sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att

använda sitt eget språk (International Covenant on Civil and Political

Rights, SÖ 1971:42).

Bestämmelsen innebär ett förbud mot diskriminering, men också en

skyldighet för staten att positivt stödja minoriteternas strävanden att

bevara sin särart.

Förenta Nationernas generalförsamling har 1992 i en deklaration

rörande minoritetsrättigheter uttalat att dess medlemsländer ska vidta de

åtgärder som behövs för att personer som tillhör minoriteter ska kunna

åtnjuta sina mänskliga rättigheter utan att utsättas för diskriminering.

Medlemsstaterna ska vidare skapa förutsättningar för att personer som

tillhör minoriteter att utveckla sin kultur och sitt språk. Staterna bör även

vidta lämpliga åtgärder för att personer som tillhör minoriteter ska ha

möjlighet att lära sig sitt modersmål eller att få undervisning i

modersmålet (Declaration on the Rights of Persons Belonging to

National or Ethnic, Religious and Linguisitic Minorities, UN General

Assembly Resolution 47/135, 18 dec. 1992, artikel 4).

Prop. 2008/09:158

19

FN:s konvention om barnets rättigheter

Särskilda bestämmelser rörande minoriteter och språk finns även i

Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter som antogs av

generalförsamlingen den 20 november 1989 (Convention on the Rights

of the Child, 20 nov. 1989, SÖ 1990:20).

I artikel 30 anges att i stater där det finns etniska, religiösa eller

språkliga minoriteter eller personer som tillhör en ursprungsbefolkning,

ska ett barn som tillhör en sådan minoritet eller ursprungsbefolkning inte

förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha

sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att

använda sitt eget språk. Alla barn, även barn som tillhör de nationella

minoriteterna, omfattas av de rättigheter som anges i konventionen.

I barnkonventionens bestämmelse rörande utbildning anges bl.a. att

utbildningen ska syfta till att utveckla respekt för barnets egen kulturella

identitet, eget språk och egna värden (artikel 29.1.c). Barn har således ett

förstärkt skydd till det egna modersmålet som måste beaktas även i

minoritetssammanhang.

5

Gällande rätt

5.1

Regeringsformens bestämmelser

I 1 kap. 2 § fjärde och femte styckena regeringsformen (kungjord genom

KK 1974:152, senast omtryckt i SFS 2003:593) anges att det allmänna

ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg,

nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet,

funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som

gäller den enskilde som person. Vidare anges att etniska, språkliga och

religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur-

och samfundsliv bör främjas.

Med det allmännas verksamhet avses i detta sammanhang offentlig

verksamhet som utövas genom staten, kommunerna och landstingen. De

statliga och kommunala organen utgörs av beslutande politiska

församlingar, dvs. riksdagen, kommunfullmäktige och

landstingsfullmäktige, samt myndigheter, dvs. regering, domstolar, och

förvaltningsmyndigheter.

5.2

Diskrimineringslagstiftning

I juni 2008 antog riksdagen regeringens förslag om en ny

diskrimineringslag (Ett starkare skydd mot diskriminering, prop.

2007/08:95, bet. 2007/08:AU7, rskr. 2007/08:219).

Diskrimineringslagens (2008:567) ändamål är att motverka

diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter

oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet,

religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning

eller ålder. Med diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet avses i

diskrimineringslagen nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat

liknande förhållande. Begreppet etniskt ursprung innefattar bl.a.

tillhörighet till en nationell minoritet.

Prop. 2008/09:158

20

Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 2009, skyddar enskilda

personer mot diskriminering i stora delar av samhällslivet. Förbud mot

diskriminering gäller inom arbetslivet i vid mening, på

utbildningsområdet, inom hälso- och sjukvården, inom socialtjänsten, i

fråga om socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och det statliga

studiestödet, vid tillhandhållande av varor, tjänster och bostäder till

allmänheten, inom värnplikt och civilplikt samt vid anordnande av

allmän sammankomst och offentlig tillställning. Ett principiellt och

praktiskt viktigt förbud riktat mot alla som omfattas av lagen (1994:260)

om offentlig anställning (LOA) vid deras kontakter med allmänheten har

också införts. Sedan tidigare har förbud funnits inom vissa utpekade

offentliga verksamheter men nu införs alltså ett generellt förbud som

omfattar alla anställda vid riksdagen och dess myndigheter,

myndigheterna under regeringen samt anställda hos kommuner, landsting

och kommunalförbund. Detta är en viktig markering av det allmännas

avståndstagande från diskriminering.

En ny sanktion, diskrimineringsersättning, har införts för att beivra och

avskräcka från överträdelser av lagen. Syftet med den nya sanktionen är

att ge domstolarna förutsättningar att döma ut högre ersättningar än

tidigare. Arbetsgivare ansvarar för personalen, vilket innebär att

respektive arbetsgivare är skyldig att utge ersättningen om exempelvis

kassapersonalen i en butik eller receptionisten på en statlig myndighet

bemöter någon på ett diskriminerande sätt.

5.3

Minoritetsspråkslagarna

För att kunna uppfylla kravet på förstärkt skydd enligt

minoritetsspråkskonventionens del III, föreslogs i propositionen

Nationella minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143) två nya lagar för att

reglera förhållandena för finska, meänkieli och samiska. Regeringen

bedömde att stödet för dessa språk i offentliga sammanhang var för svagt

och att det fanns anledning att förstärka stödet genom särskild

lagstiftning.

Lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar och lagen (1999:1176) om rätt

att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och

domstolar trädde i kraft den 1 april 2000.

Minoritetsspråkslagarna innebär att enskilda har laglig rätt att använda

minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska i kontakter med

förvaltningsmyndigheter och domstolar inom de geografiska områden

där språken har lång tradition – de s.k. förvaltningsområdena.

Förvaltningsområdet för samiska omfattar Arjeplogs, Gällivare,

Jokkmokks och Kiruna kommuner. Förvaltningsområdet för finska och

meänkieli omfattar Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå

kommuner.

Lagstiftningen gäller för kommunala samt statliga lokala och regionala

förvaltningsmyndigheter med ett geografiskt verksamhetsområde som

helt eller delvis omfattar förvaltningsområdena för samiska respektive för

finska och meänkieli. Detta innebär t.ex. att enskilda har rätt att använda

finska, meänkieli och samiska vid sina muntliga och skriftliga kontakter

med förvaltningsmyndigheter i ärenden som avser myndighetsutövning i

förhållande till honom eller henne om ärendet har anknytning till ett

förvaltningsområde. Om en enskild använder finska, meänkieli eller

samiska i ett sådant ärende är myndigheten skyldig att ge muntligt svar

på språket. Ett skriftligt beslut i ett sådant ärende ska innehålla en

upplysning på finska, meänkieli eller samiska om att beslutet kan

översättas muntligen på begäran av den enskilde.

Prop. 2008/09:158

21

Lagstiftningen gäller även för länsrätter, tingsrätter,

fastighetsdomstolar, miljödomstolar och sjörättsdomstolar med en

domkrets som helt eller delvis omfattar ett förvaltningsområde. Detta

innebär t.ex. att den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål

eller ett ärende hos domstol har rätt att använda finska, meänkieli eller

samiska under målets eller ärendets handläggning, om målet eller ärendet

har anknytning till förvaltningsområdet. Denna rätt omfattar också de

domstolar dit en dom eller ett beslut i ett sådant mål eller ärende

överklagas.

Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska i mål eller ärende

hos domstolar omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig bevisning på

finska, meänkieli eller samiska, rätt att få de handlingar som hör till

målet eller ärendet muntligen översatta till dessa språk samt rätt att vid

muntlig förhandling inför domstolen tala finska, meänkieli eller samiska.

Domstolen skall översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska,

om det inte är uppenbart onödigt.

Lagstiftningen innebär också att den enskilde i kommuner som ingår i

förvaltningsområdena har rätt att få förskoleverksamhet och äldreomsorg

helt eller delvis på respektive språk.

Enligt förordningen (2000:86) om statsbidrag till åtgärder för att stödja

användningen av samiska, finska och meänkieli lämnas statsbidrag för

merkostnader som uppstår med anledning av

minoritetsspråkslagstiftningen. Statsbidraget fördelas i samråd med

berörda kommuner och landsting. Statsbidrag utgår för merkostnader

som föranleds av språklagarna. Stödberättigade kostnader är dels insatser

som rör översättning, tolkning, m.m. som krävs för kommunikation

mellan myndigheter och enskilda, dels kostnader som följer av insatser

inom kommunens förskoleverksamhet och äldreomsorg. Det innebär att

endast nytillkomna kostnader som uppstår p.g.a. minoritetsspråkslagarna

är stödberättigade. Under år 2007 fördelades medlen enligt följande.

Arjeplogs kommun

519 000 kr

Gällivare kommun

1 010 000 kr

Haparanda kommun

1 145 000 kr

Jokkmokks kommun

573 000 kr

Kiruna kommun

1 097 000 kr

Pajala kommun

603 000 kr

Övertorneå kommun

827 000 kr

Norrbottens läns landsting

226 000 kr

Prop. 2008/09:158

22

Länsstyrelsen i Norrbottens län har fördelat statsbidraget på så sätt att

varje kommun inom förvaltningsområdet har fått ett grundbelopp per

språk. För det samiska språket har ett grundbelopp lämnats för de olika

varieteterna syd-, lule- respektive nordsamiska. Därutöver har resten av

medlen fördelats genom att kommunernas andelar av det totala bidraget

har beräknats på grundval av antalet invånare i kommunen. Vissa

justeringar har gjorts för att kompensera kommuner med stor andel

personer som tillhör nationella minoriteter.

5.4

Bestämmelser på utbildningsområdet

Förskoleverksamhet

Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) tar upp frågan om kulturell mångfald

och medvetenhet om det egna kulturarvet. Förskoleverksamheten ska

bidra till att barn som tillhör en nationell minoritet får stöd i att utveckla

en flerkulturell tillhörighet. Förskoleverksamheten ska stimulera varje

barns språkutveckling och medverka till att barn med annat modersmål

än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt

modersmål. Läroplanen gäller för de förskolor som kommunen är

huvudman för. Läroplanen ska också ligga till grund för bedömningen av

kvalitetskravet vid tillståndsprövning av enskilda förskolor. För

familjedaghem ska läroplanen vara vägledande.

I dag är kommunerna inom förvaltningsområdet för finska, meänkieli

respektive samiska skyldiga att ge barn vars vårdnadshavare begär det

möjlighet till förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten

bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska (8 § lagen om rätt att

använda samiska hos förvaltningsmyndighet och domstolar respektive

8

§ lagen om rätt att använda finska och meänkieli hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar). I begreppet förskoleverksamhet

ingår förskola, familjedaghem och öppen förskola.

Enligt 2

kap. 3

§ sameskolförordningen (1995:205) får

Sameskolstyrelsen efter avtal med en kommun fullgöra kommunens

uppgifter inom förskoleklassen, förskoleverksamheten och

fritidsverksamhet för samiska barn. Stadgandet undantar dock inte

kommunerna inom förvaltningsområdet för samiska från skyldigheten att

anordna förskoleverksamhet helt eller delvis på samiska för barn vars

vårdnadshavare begär det. Det innebär i stället att förskoleverksamheten

kan anordnas genom sameskolans försorg. Förskoleverksamheten inom

sameskolan har samma mål som för den kommunala verksamheten.

Grundskola

Rätten till modersmålsundervisning regleras i 2

kap.

grundskoleförordningen (1994:1194). Om en eller båda av elevens

vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som modersmål och

språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven, ska eleven få

undervisning i detta språk som ett ämne (modersmålsundervisning), om

eleven har grundläggande kunskaper i språket och eleven önskar få sådan

undervisning. Modersmålsundervisning i samiska, finska, meänkieli,

romani chib eller jiddisch ska erbjudas även om språket inte är elevens

dagliga umgängesspråk i hemmet(9 §). Enligt 13 § är en kommun

skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk, endast om det

finns en lämplig lärare.

Prop. 2008/09:158

23

Enligt 2 kap. 7 § grundskoleförordningen får en kommun anordna

tvåspråkig undervisning för delar av undervisningen i årskurserna 1–6 på

umgängesspråket för elever som har ett annat språk än svenska som

dagligt umgängesspråk med en av eller båda sina vårdnadshavarna. För

elever med finska som umgängesspråk får sådan undervisning anordnas

även i årskurserna 7–9. Under den sammanlagda tid som tvåspråkig

undervisning anordnas får högst hälften anordnas på umgängesspråket.

Undervisningen ska planeras så att undervisningen på svenska successivt

ökar under utbildningstiden. I en försöksverksamhet som regleras i

förordningen (2003:306) om försöksverksamhet med tvåspråkig

undervisning i grundskolan får sådan anordnas i årskurserna 7–9 även för

övriga elever.

Sameskolan

Enligt skollagen (1985:1100) får samiska barn fullgöra sin skolplikt i

sameskolan i stället för i den kommunala grundskolan. I dag finns fem

sameskolor i Sverige, i Karesuando, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och

Tärnaby. Läsåret 2007/08 var antalet elever i förskoleklass och

årskurserna 1–6 sammanlagt 182 elever.

Syftet med sameskolan är, enligt skollagen, att ge samiska barn en

utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen till

och med årskurs 6 i grundskolan. Staten är genom Sameskolstyrelsen

huvudman för sameskolan. Sameskolstyrelsen utses av Sametinget och

ska genom yttranden och förslag främja och utveckla samiska

undervisningsinslag i det offentliga skolväsendet för barn och ungdomar

samt främja utveckling och produktion av läromedel för samisk

undervisning.

De mål som fastställts i grundskolans läroplan (Lpo 94) och kursplaner

ska även uppnås i sameskolan. Enligt läroplanen ska sameskolan utöver

grundskolans mål ansvara för att varje elev efter genomgången

sameskola är förtrogen med det samiska kulturarvet och kan tala, läsa

och skriva samiska. I sameskolan sker undervisning på svenska och

samiska. Ämnet samiska ska förekomma i samtliga årskurser.

Integrerad samisk undervisning

Inom Sameskolstyrelsens ansvarsområde ingår att träffa avtal med

kommuner och anordna integrerad samisk undervisning på

grundskolenivå enligt 8

kap. sameskolförordningen (1995:205).

Försöksverksamhet med integrerad samisk undervisning påbörjades

läsåret 1983/84 och permanentades hösten 1987. Utbildningen ska vara

en fördjupning för de samiska eleverna och samordnas med motsvarande

utbildning för andra elever i grundskolan. Den integrerade samiska

Prop. 2008/09:158

24

undervisningen omfattar alla grundskolans årskurser och är ett viktigt

komplement till sameskolorna. De elever som inte har möjlighet att välja

sameskola kan härigenom få samisk inriktning i sin

grundskoleutbildning. Vidare blir integrerad samisk undervisning i

årskurserna 7–9 en naturlig fortsättning för elever som genomgått

sameskola. Integrerad samisk undervisning finns i nio kommuner med

totalt 152 elever (läsåret 2007/08).

Med integrerad samisk undervisning avses undervisning med samiska

inslag och undervisning i samiska utöver den undervisning som anordnas

i samiska som modersmålsundervisning. Vanligt förekommande ämnen

är samiska, sameslöjd och samhällsorienterande ämnen. Även

naturorienterande ämnen, hemkunskap, musik och bild förekommer i

varierande grad. Samiska används ofta som undervisningsspråk i de

integrerade ämnena. Undervisningen ska integreras med motsvarande

undervisning för andra elever i grundskolan.

Ett krav på kommuner som önskar bedriva integrerad verksamhet är att

skolan har undervisning i samiska. Sameskolstyrelsen har genom avtalen

med kommunerna insyn i och möjlighet att påverka innehållet i den

integrerade samiska undervisningen. Däremot har man inte inflytande

över modersmålsundervisningen. Det har, enligt Utredningen om finska

och sydsamiska språken, lett till att Sameskolstyrelsen inte har kännedom

om organisationen och omfattningen av undervisningen av samiska som

modersmål och den har heller inte ansvar för att stödja den pedagogiska

utvecklingen för modersmålsundervisningen utanför sameskolorna.

Gymnasieskolan

Motsvarande bestämmelser för modersmålsundervisning gäller för

gymnasieskolan som för grundskolan, enligt 5

kap. 7 och 12

§§

gymnasieförordningen (1992:394). Modersmålsundervisning kan

anordnas som individuellt val, utökat program eller som ersättning för

undervisning i andra språk än svenska och engelska (9 §). En kommun är

skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett nationellt

minoritetsspråk även om antalet elever är mindre än fem, vilket tidigare

var ett krav (12 §).

Läroplaner

I läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklasser och

fritidshemmet (Lpo 94, SKOLFS 1994:1) och läroplanen för de frivilliga

skolformerna (Lpf 94, SKOLFS 1994:2) anges att eleverna efter

genomgången grundskola respektive gymnasieskola ska ha kunskap om

de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia.

Vuxenutbildning

Vuxenutbildning som särskilt riktar sig till de nationella minoriteterna

bedrivs bl.a. inom folkbildningen. Exempel på sådan verksamhet finns

vid bl.a. Axevalla folkhögskola, Göteborgs folkhögskola i Agnesberg

och Tornedalens folkhögskola.

Prop. 2008/09:158

25

Samernas utbildningscentrum är en privat utbildningssamordnare, en

stiftelse med Svenska Samernas Riksförbund (SSR), Same Ätnam och

Jokkmokks kommun som huvudmän. Skolan bedriver vuxenutbildning i

form av kurser i språk, slöjd och företagande/rennäring samt viss

uppdragsutbildning, Skolan erhåller ett årligt statsbidrag för sin

verksamhet.

Sedan 2006 kan vuxna samer, som inte fått lära sig läsa och skriva på

sitt modersmål, få bidrag för att kunna alfabetiseras, dvs. tillägna sig läs-

och skrivfärdigheter, på samiska. Sametinget administrerar bidraget.

6

Uppföljning av minoritetspolitiken

6.1

Internationell övervakning av konventionsåtaganden

Stater som ratificerat Europarådets ramkonvention och

minoritetsspråkskonventionen ska med jämna mellanrum lämna

rapporter till Europarådet rörande genomförandet av åtagandena i dessa

internationella överenskommelser. Rapporterna granskas av Europarådets

expertkommittéer (rådgivande kommittén för ramkonventionen och

expertkommittén för minoritetsspråkskonventionen) som avger yttranden

rörande staternas uppfyllande av åtagandena till ministerkommittén.

Kommittéerna gör även granskningsbesök i respektive stat för att

undersöka förhållandena på plats och för att föra en dialog med berörda

aktörer rörande efterlevnaden av åtagandena. Staten ifråga ges även

möjlighet att komma med kommentarer på kommittéernas rapporter.

Därefter fattar ministerkommittén beslut rörande statens efterlevnad och

eventuella rekommendationer. Syftet med övervakningen är att staterna

ska beakta ministerkommitténs och expert- respektive rådgivande

kommitténs rekommendationer och förändra sin politik på ett sådant sätt

att efterlevnaden av åtagandena förbättras.

Europarådet har genomfört två granskningsomgångar i Sverige av

efterlevnaden av ramkonventionen, som resulterat i en rad synpunkter

från den rådgivande kommittén (Advisory Committee Opinion on

Sweden ACFC/INF/OP/I[2003]006, 25 aug. 2002, och Second Opinion

ACFC/OP/II[2007]006, 8 nov. 2007) och rekommendationer från

ministerrådet (Committee of Ministers Resolution ResCMN[2003]12, 10

dec. 2003 och Resolution ResCMN[2008]4, 11 juni 2008).

När det gäller minoritetsspråkskonventionen är Sverige för närvarande

inne i den tredje granskningsomgången som ännu inte har avslutats.

Expertkommittén har vid två tillfällen lämnat synpunkter på

efterlevnaden (Report of the Committee of Experts ECRML[2003]1, 19

juni 2003, och Report ECRML[2006]4, 27 sep. 2006) och även här har

Europarådets ministerråd lämnat rekommendationer till Sverige

(Committee of Ministers Recommendation RecChL[2003]1, 19 juni

2003, och Recommendation RecChL[2006]4, 27 sep. 2006). Även

Europarådets Kommission mot rasism och intolerans, ECRI, har granskat

de nationella minoriteternas situation i Sverige och lämnat

Pr

rekommendationer (European Commission against Racism and

Intolerance, ECRI, Third report on Sweden, CRI[2005]26, 17 dec. 2004).

op. 2008/09:158

26

Europarådets granskning visar att Sverige vidtagit viktiga steg för att

skydda de nationella minoriteterna, men att ytterligare åtgärder behövs på

en rad områden för att förbättra efterlevnaden av konventionerna.

Motsvarande internationella övervakningssystem finns rörande FN:s

konventioner. En del synpunkter rörande de nationella minoriteternas

situation har även lämnats till Sverige i anslutning till granskning av

Sveriges efterlevnad av andra konventioner, såsom FN:s konvention om

avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Committee on the

Elimination of Discrimination against Women, CEDAW/C/SWE/CO/7,

8 apr. 2008) och FN:s konvention om avskaffande av alla former av

rasdiskriminering (Committee on the Elimination of Racial

Discrimination, CERD/SWE/CO/18, 21 aug. 2008).

Samtliga rapporter finns tillgängliga på www.regeringen.se.

6.2

Nationell uppföljning av minoritetspolitiken

Den nationella uppföljningen av minoritetspolitiken har framför allt rört

konsekvenserna av de tidigare nämnda minoritetsspråkslagarna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ska årligen redovisa hur statsbidraget

till kommuner och landsting inom förvaltningsområdet som lämnas

enligt förordningen (2000:86) om statsbidrag till åtgärder för att stödja

användningen av samiska, finska och meänkieli, har fördelats samt

resultaten av dessa regionala insatser och kostnaderna för dem.

Länsstyrelsen i Norrbottens län genomförde under år 2000

enkätundersökningar med statliga och kommunala

förvaltningsmyndigheter och domstolar (Finska, meänkieli och samiska –

utvärdering av regionala åtgärder för nationella minoritetsspråk). Syftet

var att kartlägga i vilken utsträckning myndigheter och domstolar haft

kontakter med enskilda på minoritetsspråken, vilka språkkunskaper som

finns hos myndigheterna/domstolarna, om det skett förändringar samt

vilka åtgärder som har vidtagits. Vidare genomfördes

enkätundersökningar med inriktning mot skol- och förskoleverksamhet

och äldreomsorg. Av länsstyrelsens redovisning av undersökningarna

framkom bl.a. att enskildas nyttjande av språkrättigheterna varit låg. Mot

bakgrund av detta resultat lät länsstyrelsen forskare vid Luleå tekniska

universitet undersöka om och varför språkanvändare har använt

respektive inte använt sig av de möjligheter som lagarna innebär.

Forskarna gjorde intervjuundersökningar under 2002 med

minoritetsspråksanvändare, representanter för föreningar, organisationer

och myndigheter i tre kommuner inom förvaltningsområdet. Resultaten

av intervjuerna redovisades i september 2002 (Lars Elenius, Lars

Ekenberg: Minoritetsspråk och myndighetskontakt).

Riksdagens konstitutionsutskott har genomfört en uppföljning av 1999

års riksdagsbeslut om nationella minoriteter och minoritetsspråk

(2005/06:KU19). Som ett led i arbetet har två forskarrapporter tagits

fram rörande minoritetspolitiken. Huvudfrågan för uppföljningen har

varit om, och i så fall på vilka sätt, de nationella minoriteternas

möjligheter till inflytande har stärkts samt om minoritetsspråken har getts

Prop. 2008/09:158

27

sådant stöd så att de hålls levande. Forskare vid Stockholms universitet

har haft i uppdrag att belysa dels huruvida de nationella

minoritetsspråken har fått det stöd de behöver för att kunna leva vidare

och utvecklas samt hur de berörda minoriteterna upplever de insatser

som staten hittills genomfört, dels vilka insatser som vidtagits för att ge

minoriteterna möjlighet till samråd och ökat inflytande i frågor som berör

dem, samt vilka resultat dessa insatser lett till. I uppdraget har också

ingått att undersöka huruvida tillgången till medier på minoritetsspråk

har ökat, samt hur minoriteterna själva upplever tillgången till och

betydelsen av medier på det egna språket (Kenneth Hyltenstam,

Tommaso M. Milani: Nationella minoriteter och minoritetsspråk –

Uppföljning av Sveriges efterlevnad av Europarådets konventioner på

nationell nivå: ett minoritetsperspektiv, 2004).

Vidare har konstitutionsutskottet låtit en forskare vid Luleå Tekniska

Universitet undersöka vad som hänt i förvaltningsområdena efter

lagarnas införande och vilket det faktiska utfallet av användningen av

minoritetsspråken blivit (Lars Elenius: Ett uthålligt språk –

genomförande av lagarna om användning av minoritetsspråk i

förvaltningsområdena i Norrbottens län åren 2000−2004, 2004).

Den minoritetspolitiska reformens effekter och de nationella

minoriteternas nuvarande situation har även berörts av Statens skolverk

(De nationella minoriteternas utbildningssituation, 2005; Romer i skolan

– en fördjupad studie, 2007), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

(Diskriminering av romer i Sverige, 2003; Diskriminering av samer –

samers rättigheter ur ett diskrimineringsperspektiv, 2008; Diskriminering

av nationella minoriteter inom utbildningsområdet, 2008) och

Barnsombudsmannen (De vill att jag ska vara osynlig, 2005; Rätten till

delaktighet och inflytande för samiska barn och ungdomar, 2008) i ett

antal rapporter.

Integrations- och jämställdhetsdepartementet har under 2006/2007

genomfört en enkätundersökning bland landets kommuner

(IJ2008/858/DISK). Syftet med undersökningen var att få en bild av

kommunernas arbete med de minoritetspolitiska målen.

Situationen för de nationella minoritetsspråken i Sverige har även

behandlats i betänkandena Rätten till mitt språk – Förstärkt

minoritetsskydd (SOU 2005:40) och Att återta mitt språk – Åtgärder för

att stärka det samiska språket (SOU 2006:19) och

departementspromemorian Nationella minoritetsspråk vid domstolar och

myndigheter – Ett alternativ (Ds 2008:26).

Som tidigare nämnts har även en del studier om språken romani chib,

meänkieli och jiddisch genomförts.

Resultaten av rapporterna redovisas i samband med att regeringens

förslag och bedömningar redovisas. Sammanfattningsvis kan konstateras

att det av rapporterna framgår att åtgärder behöver vidtas på en rad

områden.

Prop. 2008/09:158

28

7

Minoritetspolitikens fortsatta inriktning

Regeringens bedömning: En samlad strategi behöver utarbetas för att

möta de nationella minoriteternas behov och för att förbättra

efterlevnaden av Sveriges folkrättsliga minoritetsåtaganden. Regeringens

strategi för de nationella minoriteterna bör omfatta åtgärder för att

– förtydliga den rättsliga regleringen av de nationella minoriteternas

rättigheter genom en sammanhållen lag som gäller i hela landet och inte

enbart i en viss region av landet,

– motverka diskriminering och utsatthet,

– säkerställa en bättre efterlevnad av Europarådets ramkonvention och

minoritetsspråkskonventionen och uppföljning av vidtagna åtgärder,

– stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande, samt

– främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.

7.1

Erkännandets betydelse

När Sverige år 2000 ratificerade Europarådets ramkonvention respektive

minoritetsspråkskonventionen innebar det ett senkommet erkännande av

vårt lands historiska nationella minoriteter, judar, romer, samer,

sverigefinnar och tornedalingar och deras språk, men också av vårt

gemensamma svenska kulturarv. Det var ett erkännande av grupper som

både osynliggjorts och undertryckts under långa tider. Därmed togs

viktiga steg mot en upprättelse. Genom denna proposition tas nu

ytterligare steg. De nationella minoriteterna har historisk hemortsrätt som

invånare i vårt land på samma sätt som majoritetsbefolkningen, i den

meningen att vårt lands invånare sedan urminnes tid levt sida vid sida

med olika etniska identiteter och språk. Detta har emellertid under vissa

tider båda ifrågasatts eller rentav förnekats.

Skyddet av nationella minoriteter och av de rättigheter och friheter som

tillkommer personer som tillhör dessa minoriteter utgör en del av

förverkligandet av de mänskliga rättigheterna. Riksdagens erkännande

innebär att de nationella minoriteterna givits en särställning i det svenska

samhället. Erkännandet innebär också ett ställningstagande att Sverige

väljer att ta ett folkrättsligt ansvar i främjandet av minoritetsspråken och

kulturerna. Detta ansvar innefattar att ge grupperna skydd och aktivt

främja bevarandet av gruppernas språk och kulturer i enlighet med

intentionerna i Europarådets ramkonvention och

minoritetsspråkskonventionen.

De nationella minoritetsspråken har funnits under mycket långt tid i det

geografiska område som i dag utgör Sverige. Minoritetsspråken har dock

på många sätt varit ”historiskt osynliga” i det svenska samhället i den

bemärkelsen att de haft en undanskymd och underordnad roll. De

nationella minoritetsspråken har periodvis motarbetats öppet av

majoritetssamhället och dess företrädare. Den svenska staten bedrev

under lång tid en aktiv assimileringspolitik där grundtanken var att det

inte fanns utrymme för andra språk än svenska inom det område som

utgör Sverige. Detta var särskilt tydligt i Tornedalen, där delningen av

riket 1809 även innebar att den nya riksgränsen inte följde språkgränsen.

Prop. 2008/09:158

29

Riksdagens erkännande av de nationella minoriteterna innebär ett

tydligt avståndstagande från tidigare assimileringstankegångar. De

nationella minoriteterna har i dag rätt att vara olika och att bevara och

utveckla det egna språket och kulturen. De nationella minoritetsspråken

är en värdefull del av den kulturella mångfalden och Sveriges kulturarv.

Företrädare för de nationella minoriteterna vittnar om att erkännandet

som nationella minoriteter ‒ i enlighet med Europarådets ramkonvention

och minoritetsspråkskonventionen ‒ har haft stor betydelse för

grupperna. Erkännandet har gett gruppernas krav större legitimitet i

majoritetssamhället och det har stärkt deras vilja att värna den egna

särarten, det egna språket och kulturen.

7.2

En samlad strategi behövs för att nå det

minoritetspolitiska målet

Den internationella och nationella uppföljningen som redovisas i avsnitt

6.1 och 6.2 visar att lagstiftarens intentioner för minoritetspolitikens

område inte har förverkligats på det sätt som avsågs. Regeringen har i

budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1 utg. omr. 1 s. 78) bl.a.

därför konstaterat att en central utgångspunkt för det minoritetspolitiska

reformarbetet är att de nationella minoriteternas egenmakt och

förutsättningar att bevara och revitalisera språk och kultur stärks.

Kunskapen och medvetenheten om de nationella minoriteterna och deras

förutsättningar ska förbättras. Strukturer i samhället, som ska säkerställa

att de av riksdagen fastställda målen uppfylls, behöver förstärkas så att

de nationella minoriteterna ska kunna nyttja sina lagstadgade rättigheter.

Erkännandet har inte medfört sådana förändringar i samhället att de

minoritetspolitiska målen kan nås eller att de nationella minoriteterna kan

nyttja sina rättigheter fullt ut. Det av riksdagen givna erkännandet har

inte i tillräcklig grad fyllts med ett reellt innehåll som märks i de

nationella minoriteternas vardag. De nationella minoriteterna saknar

fortfarande verktyg för att stärka och återta sina språk och de saknar ofta

inflytande i majoritetssamhället i frågor som berör dem.

Minoritetsspråkslagarna har visserligen medfört att de nationella

minoritetsspråken fått en annan status i samhället, åtminstone regionalt.

Språken finska, meänkieli och samiska ska kunna användas som

officiella språk inom förvaltningsområdena i Norrbotten. Det har dock

funnits en tveksamhet om hur minoritetsspråkslagarna ska omsättas i

praktiken och hur statsbidragen får användas.

Utanför förvaltningsområdena är majoritetsbefolkningen och

samhällets företrädare ofta inte medvetna om de nationella minoriteternas

särställning och deras behov eller om Sveriges internationella

minoritetsåtaganden. Europarådets granskning och nationell uppföljning

visar att de lagstiftningsåtgärder som vidtogs i anslutning till

ratificeringen inte varit tillräckliga för att få till stånd ett tillräckligt

skydd i hela landet enligt ramkonventionen och del II i

minoritetsspråkskonventionen. Det förstärkta minoritetsskyddet enligt

del III i minoritetsspråkskonventionen omfattar inte heller tillräckligt

många enskilda. Behovet av att utvidga omfattningen av gällande

lagstiftning kvarstår.

Prop. 2008/09:158

30

Genomförandet av minoritetspolitiken har i många fall präglats av låg

ambitionsnivå på lokal nivå och otydlighet från statsmaktens sida.

Minoritetspolitikens syften har blandats ihop med integrationspolitikens

syften.

Syftet med de minoritetspolitiska målen har inte heller varit tillräckligt

tydliga och majoritetssamhällets engagemang för förverkligandet har

varit lågt. Europarådet har i sin kritik bl.a. pekat på att bristande

kontinuitet och koordinering inom minoritetspolitiken på lokal och

central nivå försvårar genomförandet. Erfarenheterna visar också att

effekterna av vidtagna åtgärder inom nuvarande förvaltningsområden

inte har följts upp i tillräcklig omfattning.

Regeringen anser, mot bakgrund av det som har framkommit vid

uppföljningen av minoritetspolitiken, att de åtgärder som vidtogs i

samband med ratificeringen behöver kompletteras och att ambitionsnivån

i genomförandet av minoritetspolitiken behöver höjas. Åtagandena

gentemot minoriteterna behöver konkretiseras och de nationella

minoriteternas särskilda ställning i det svenska samhället behöver

tydliggöras så att beslutsfattare och tjänstemän på olika nivåer i

samhället bättre förstår Sveriges folkrättsliga åtaganden och att beslut

som fattas lever upp till dessa åtaganden.

För att det minoritetspolitiska målet ska kunna nås behöver det

fortsatta arbetet, enligt regeringens bedömning, präglas av långsiktighet

och större medvetenhet. Regeringen anser att det finns behov av en

samlad strategi för minoritetspolitiken som anger en övergripande och

långsiktig inriktning på politiken. Bevarandeperspektivet och de

nationella minoriteternas delaktighet behöver lyftas fram tydligare. De

nationella minoriteterna behöver ges bättre verktyg för att kunna tillägna

sig, utveckla, bevara och återta sina språk. Därutöver behöver det

rättsliga regelverket rörande det allmännas ansvar för minoritetspolitiken

och de nationella minoriteternas rättigheter förtydligas.

Regeringens strategi för de nationella minoriteterna bör därför omfatta

åtgärder för att

– förtydliga den rättsliga regleringen av de nationella minoriteternas

rättigheter genom en sammanhållen lag som gäller i hela landet och inte

enbart i en viss region i landet,

– motverka diskriminering och utsatthet,

– säkerställa en bättre efterlevnad av Europarådets ramkonvention och

minoritetsspråkskonventionen och uppföljning av vidtagna åtgärder,

– stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande, samt

– främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.

7.3

En ny lag om nationella minoriteter

Prop. 2008/09:158

31

Regeringens förslag: En ny lag om nationella minoriteter och

minoritetsspråk införs. Lagen ersätter lagen (1999:1175) om rätt att

använda samiska i domstolar och förvaltningsmyndigheter och lagen

(1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli i domstolar och

förvaltningsmyndigheter.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag.

Remissinstanserna: Flertalet myndigheter och kommuner tillstyrker

förslaget att en samlad lagstiftning införs och anser att det innebär en

tydligare lagstiftning som skulle ge ett bättre genomslag för den svenska

minoritetspolitiken i hela landet. Svenska språknämnden påpekar att i en

stat med flera språk är språklagar ofta ett redskap för att förhindra att

starkare språk alltför mycket tränger tillbaka språk med en relativt sett

svagare ställning. Sametinget har inget att erinra mot att nuvarande

lagstiftning ersätts av en samlad lagstiftning.

Jämställdhetsombudsmannen anser att det är hög tid att införa en ny lag

som ger ytterligare stöd till minoriteternas rätt såväl språkligt som

kulturellt.

Skälen för regeringens förslag: Den svenska minoritetspolitiken har

inte fått det genomslag som krävs för att kunna uppfylla Sveriges

folkrättsliga åtaganden. Minoritetsspråkslagarnas geografiska

begränsning och bristen på annan lagstiftning på detta område har

medfört att de nationella minoriteternas behov inte beaktats i tillräcklig

omfattning utanför nuvarande förvaltningsområden.

Det finns behov av att förtydliga den rättsliga regleringen av de

nationella minoriteternas rättigheter genom en sammanhållen lag som

gäller i hela landet och inte enbart i en viss region av landet. Regeringen

noterar även att Europarådets ministerråd har rekommenderat Sverige att

införa nationell lagstiftning i linje med utredningens förslag. Regeringen

anser därför att en ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk

bör införas. Lagen bör ersätta nu gällande minoritetsspråkslagar.

Lagen om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och

domstolar samt lagen om rätt att använda finska och meänkieli hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar är likalydande till sitt innehåll

med undantag för angivna kommuner och språk. Regeringen bedömer att

det inte finns något mervärde i att ha flera lagar som reglerar respektive

språk. Det är mer ändamålsenligt att ha en lag om nationella minoriteter

som är tillämplig i hela landet. I den nya lagen bör även ett antal nya

bestämmelser införas för att förbättra Sveriges efterlevnad av

Europarådets ramkonvention och minoritetsspråkskonventionen.

Den föreslagna lagen bör således gälla i hela landet och inte endast i en

viss region, men även fortsättningsvis bör det finnas geografiskt

begränsade bestämmelser som ger ett förstärkt skydd i ett visst område

och som motsvarar de olika skyddsnivåerna i ramkonventionen och

minoritetsspråkskonventionen.

7.4

Diskriminering och utsatthet bland de nationella

minoriteterna

Prop. 2008/09:158

32

De nationella minoriteterna har under olika perioder varit utsatta och

marginaliserade i det svenska samhället. Även övergrepp och

kränkningar mot enskilda individer har förekommit långt in på 1900-talet

bl.a. i form av rasbiologisk forskning, tvångsregistrering av etnicitet,

kollektiva tvångsförflyttningar och avhysningar under statsmaktens

försorg, tvångssteriliseringar och omhändertaganden. Barn tillhörande

nationella minoriteter har placerats i skolformer som skilt dem från

föräldrarna under långa perioder. Barn har inte tillåtits att använda sitt

minoritetsspråk i skolan och det egna språket blev i många fall något

skambelagt. Enskilda har förlorat sitt modersmål i mötet med

majoritetssamhällets assimilationstryck. En del barn har även uteslutits

från möjligheten att gå i vanlig kommunal skola såsom

majoritetsbefolkningens barn.

En del enskilda möter än i dag öppen och dold diskriminering och

kränkande behandling. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och

Barnombudsmannen rapporterar att barn som tillhör nationella

minoriteter upplever sig diskriminerade och trakasserade i Sverige 2008.

En kartläggning gjord av Malmö kommun 2008 visar att en del romska

barn inte går i skolan, trots att det råder skolplikt.

En del enskilda som tillhör de nationella minoriteterna är fortfarande

marginaliserade och lever i ett utanförskap. Många romer i Sverige har

inte samma förutsättningar som andra när det gäller t.ex. delaktighet på

arbets- och bostadsmarknaden, eftersom de fortfarande i hög grad bemöts

med fördomar och diskrimineras. Det försämrar romers möjligheter till

ekonomisk och social jämlikhet. Många romska barn har inte samma

utbildningsförutsättningar som barn som tillhör majoritetsbefolkningen,

vilket påverkar deras framtida försörjning och delaktighet i samhället.

Antiziganism, antisemitism eller andra former av rasism kan aldrig

accepteras i ett demokratiskt samhälle. Regeringen anser att

diskriminering av de nationella minoriteterna behöver bekämpas och

synliggöras. Regeringen anser att skyddet av de nationella minoriteterna

behöver bli en naturlig del av kommuners och myndigheters dagliga

arbete med att förverkliga de mänskliga rättigheterna. Det kan t.ex.

handla om att säkerställa att diskrimineringslagstiftning efterlevs i de

egna organisationerna, såsom att införa rutiner inom kommunala

bostadsföretag så att enskilda inte blir eller upplever sig bli

diskriminerade, eller att anställda inte förvägras möjligheten att tala sitt

nationella minoritetsspråk på arbetsplatsen.

7.5

Bristande uppföljning och styrning försvårar

genomförandet

Regeringen anser att de minoritetspolitiska insatserna behöver förstärkas

på en rad områden för att säkerställa förbättrad efterlevnad av åtagandena

i konventionerna. Engagemanget för de minoritetspolitiska målen på

lokal, regional och nationell nivå behöver också öka och genomföras på

ett konsekvent sätt.

Pr

Det finns i dag ingen sektorsmyndighet med ansvar för de

minoritetspolitiska målen och inte heller några andra myndighets- eller

uppföljningsstrukturer som kan säkerställa ett genomförande av

politiken. Utgångspunkter för det fortsatta reformarbetet bör därför vara

att konkretisera målet för politiken, klargöra samhällets ansvar och att

skapa en fungerande uppföljning och styrning för att kunna avläsa

effekter av vidtagna åtgärder. Det innebär bl.a. att en ansvarig myndighet

med uppföljningsansvar utses och att andra berörda myndigheters ansvar

rörande nationella minoriteter förtydligas och samordnas bättre.

op. 2008/09:158

33

Regeringen anser att den minoritetspolitiska medvetenheten i det

svenska samhället behöver förbättras genom arbete som bygger på

kunskap om bl.a. majoritetens roll i bevarandet av minoritetsspråken.

Kunskapen om de nationella minoriteterna och minoritetspolitikens

syften bland beslutsfattare, tjänstemän och allmänheten behöver därför

höjas.

7.6

De nationella minoriteternas egenmakt och inflytande

behöver stärkas

Makt att forma sin egen framtid

Om människor ges egenmakt, dvs. verktyg och förutsättningar att forma

sin egen framtid, kan den styrka som gruppen besitter kanaliseras. Det

ger kraft att vända en språkbytesprocess, kraft och mod att återta ett

språk som kanske är starkt hotat. Att få tala och värna sitt eget språk är

inget privilegium för de nationella minoriteterna, det är en rättighet.

Den finns en stark kraft hos de nationella minoriteterna att vilja värna

det egna språket och den egna kulturen. Att dessa grupper har kunnat

bevara sin särart under så lång tid i Sverige, trots starkt

assimilationstryck från majoriteten, är i sig ett tecken på styrka.

Kunskap ger egenmakt

Regeringen anser att det behövs en medveten strategi för att stärka de

nationella minoriteternas egenmakt att forma och styra sin framtid som

minoriteter. Regeringen anser också att det är viktigt att stärka de

nationella minoriteternas egenmakt så att de kan kräva sin rätt i

majoritetssamhället och inte behöva vara beroende av

majoritetssamhällets välvilja och engagemang för att få sina rättigheter

respekterade. Det förhållandet att det finns regelverk som ger enskilda

rättigheter betyder inte alltid att dessa rättigheter förverkligas.

Konstitutionsutskottet uppföljning visar att de nationella minoriteterna

inte kunnat nyttja sina lagstadgade rättigheter fullt ut.

En ökad kunskap om minoritetsrättigheter bland de nationella

minoriteterna stärker de nationella minoriteternas egenmakt. En enskild

individ som inte känner till sina rättigheter och inte förstår i vilket

sammanhang han eller hon kan hävda sina rättigheter, kommer knappast

att använda sig av den möjligheten. Det krävs således att minoriteterna

medvetandegörs i tillräcklig omfattning. Det krävs också att samhällets

Pr

företrädare känner till lagstiftningen och informerar i tillräcklig

omfattning om de rättigheter som finns.

op. 2008/09:158

34

Inflytande ger egenmakt

De nationella minoriteternas möjligheter att påverka i frågor som berör

dem är fortfarande begränsade. Regeringen anser att de nationella

minoriteternas möjlighet till inflytande är en nyckel till förbättrad

efterlevnad av Europarådets ramkonvention och

minoritetsspråkskonventionen. En fungerande dialog och reellt

inflytande, inte minst på lokal nivå, skulle synliggöra de nationella

minoriteternas förutsättningar och behov i majoritetssamhället. Genom

att synliggöra behoven kan man påbörja en process för att förbättra

situationen. Genom att hitta bra samrådsformer kan man även

överbrygga motsättningar och motverka fördomar mot de nationella

minoriteterna.

En viktig utgångspunkt för den minoritetspolitiska reformen bör därför

vara att finna metoder för att öka de nationella minoriteternas reella och

effektiva inflytande.

7.7

Revitalisering av de nationella minoritetsspråken

Språket är en del av identiteten

Minoritetsspråken är en viktig del av de nationella minoriteternas

identitet och kulturarv. Minoritetsspråken är genom sin långa historiska

närvaro också en levande del av vårt svenska kulturarv. Språket är ett av

de drag som markerar gruppernas särdrag gentemot andra och även en

sammanbindande faktor inom gruppen.

Även för den enskilde individen kan språket utgöra en viktig del av

identiteten och självkänslan. För många individer är minoritetsspråket

även modersmålet. Modersmålet är inte bara ett redskap för

kommunikation och kunskapsinhämtning, utan det kan också vara starkt

förknippat med emotionella värden och något som knyter oss till våra

närstående och den kulturgemenskap vi tillhör.

För ett urfolk som samerna finns mycket av den traditionella

kunskapen inom gruppen bevarad i själva språket och endast en del av

denna kunskap finns nedtecknad. Bevarandet av språket blir livsviktigt

för kontinuiteten och förmedlandet av kulturen. Om språket går förlorat,

går även den inbäddade kunskapen förlorad.

En enskild som inte har tillgång till gruppens språk hamnar lätt i ett

utanförskap inom gruppen. Språket blir en nyckel in i minoritetsgruppen,

det förstärker grupptillhörigheten och därmed delaktigheten. För samerna

finns det även en direkt koppling mellan språket och delaktigheten.

Rösträtt i sametingsval förutsätter i dag bl.a. att den enskilde, dennes

föräldrar eller far- eller morföräldrar har eller har haft samiska som språk

i hemmet, enligt 1 kap. 2 § sametingslagen (1992:1433).

Minoritetsspråkens framtid är oviss

Prop. 2008/09:158

35

Det pågår en språkbytesprocess bland de nationella minoriteterna i

Sverige. Det innebär att minoritetsspråkens förutsättningar att överleva

försämras genom att majoritetsspråket genom sin dominans och högre

status i samhället dominerar i så gott som alla viktiga s.k. språkdomäner

(användningsområden eller situationer där språken kan användas).

Minoritetsspråken tappar mark genom att de talas av allt färre individer

och i allt färre sammanhang, nya termer och begrepp utvecklas inte,

talarnas språkfärdighet blir sämre liksom deras förutsättningar att föra

språket vidare till nästa generation. Ett likartat negativt mönster kan

avläsas inom samtliga nationella minoritetsspråk. Den språkliga kedjan

mellan generationerna är i många fall bruten eller försvagad. Den äldsta

generationen talar och kanske även läser och skriver på

minoritetsspråket. Mellangenerationen talar kanske fortfarande språket,

men har inte alltid själva tillräckliga kunskaper för att kunna föra över

språket till sina barn, även om de skulle vilja. Barnens möjligheter att bli

aktivt tvåspråkiga i majoritets- och minoritetsspråket blir därmed

begränsade.

Det är möjligt att bryta och vända en pågående språkbytesprocess bl.a.

genom aktiva åtgärder från majoritetssamhällets sida och en stark

medvetenhet och vilja att bevara det egna språket hos minoriteterna

själva. Forskning visar att ett minoritetsspråk kan revitaliseras, dvs. den

negativa processen kan vändas så att språket börjar återvinna mark som

tidigare gått förlorad.

Språkbytesprocessen behöver vändas

Om de nationella minoritetsspråken ska kunna bestå och utvecklas som

levande språk i Sverige, måste den pågående språkbytesprocessen brytas

och vändas. Regeringen anser att minoritetsspråkens fortlevnad kan

stärkas genom att stödja barns språkutveckling. Därmed kan språken få

fler nya talare (förstaspråkstalare) och förutsättningar skapas för att

talarna kan tillägna sig språket fullt ut. Även vuxna behöver förbättra

sina språkkunskaper för att kunna återta språket och som aktiva talare

bättre kunna stödja barnens språkutveckling. Behovet av fortsatta

alfabetiseringsinsatser (insatser för att stärka vuxnas läs- och

skrivkunnighet i minoritetsspråket) kvarstår för samerna − eftersom

många vuxna aldrig fått lära sig att läsa och skriva på samiska − och

motsvarande insatser skulle behövas för att stärka enskildas kunskaper i

finska, jiddisch, meänkieli och romani chib. För vissa av språken behövs

språkvårdande insatser såsom standardisering och utveckling av ny

terminologi.

För de mindre samiska språkvarieteterna, såsom syd- och

lulesamiskan, bedöms läget vara akut. Om inte tillräckligt effektiva

åtgärder sätts in, kommer det snart att vara för sent att revitalisera

språken eftersom den språkliga basen eroderas och förutsättningarna

försämras. Om basen blir för liten, går det inte längre att rädda språket,

även om viljan skulle finnas. Om syd- och lulesamiskan skulle försvinna

i Sverige, skulle språket sannolikt gå förlorat även i Norge eftersom den

språkliga basen blir för liten för att kunna upprätthålla språket. Om

samiska varieteter försvinner skulle det samiska folket förlora en viktig

beståndsdel i sin kollektiva identitet och sin kultur.

Prop. 2008/09:158

36

För syd- och lulesamiskans del bedöms den negativa utvecklingen

fortfarande kunna vändas, under förutsättning att aktiva

revitaliseringsåtgärder omgående sätts in. Syd- och lulesamiskan talas

fortfarande av en tillräckligt stor befolkning för att de ska vara möjliga

och realistiska att revitalisera. Det finns goda exempel från utlandet som

visar att revitalisering kan åstadkommas med riktade insatser om gruppen

har den starka vilja som behövs. Samerna har viljan att återta sitt språk.

Den kartläggning som gjorts av Utredningen om finska och sydsamiska

språken visar att många enskilda samer känner att majoritetssamhället,

genom den tidigare bedrivna assimilerings- och utbildningspolitiken,

bidragit till att de förlorat sitt språk eller aldrig givits möjligheter att

tillägna sig det och de efterfrågar därför ett ansvarstagande för den

tidigare förda politiken. Utredningen drar slutsatsen att en anda av

försoning och ansvarstagande bör prägla utformningen av den fortsatta

minoritetspolitiken och att detta bör komma till uttryck i en stark vilja att

försöka rätta till den uppkomna situationen.

Regeringen konstaterar att ratificeringen av Europarådets

ramkonvention och minoritetsspråkskonventionen inte har medfört någon

djupare diskussion eller medvetenhet om vad som krävs för att

minoritetsspråken ska kunna bestå som levande språk i Sverige. Det

råder även stor okunskap om vilka faktorer som påverkar

språkbevarandet. Majoritetssamhällets betydelse i sammanhanget har inte

heller diskuteras i någon större utsträckning. De nationella minoriteterna

kan, enligt språkforskare, inte på egen hand vända denna

språkbytesprocess – även om viljan finns – eftersom de inte förfogar över

eller har tillgång till väsentliga språkbevarande faktorerna på samhälls-

och gruppnivå, såsom språklagstiftning för att skydda minoritetsspråket

och utbildning i och på minoritetsspråket. De har inte heller alltid

tillgång till egna institutioner och minoritetsspråkig media. Om det finns

gynnsamma språkbevarande förutsättningar på samhälls- och gruppnivå,

kan den enskilde individen däremot på individnivå fatta medvetna beslut

av betydelse för språkets fortlevnad. Sådana språkbevarande faktorer på

individnivå rör språkval (t.ex. i vilken utsträckning och inom vilka

domäner den enskilde väljer att tala minoritetsspråket) och socialisation

(t.ex. vilket språk den enskilde väljer att överföra till sina barn).

När det gäller minoriteter som varit utsatta för assimileringstryck från

majoritetssamhället måste man beakta att effekterna av sådan

assimilering inte försvinner omgående. De svenska erfarenheterna från

tillämpning av minoritetsspråkslagar visar tydligt att majoritetssamhällets

och minoriteternas värderingar och attityder är av central betydelse för

om åtgärder för att höja ett språks status ska ha framgång.

Utredningen om finska och sydsamiska språken har pekat på att

utgångspunkter för den minoritetspolitiska reformen därför bör vara att

majoritetssamhället kan bidra till minoritetsspråkens överlevnad och

utveckling genom att dels skapa ett språkbevarande klimat, dels bistå

med konkreta verktyg för revitalisering. Regeringen delar denna

bedömning.

Prop. 2008/09:158

37

Språkbevarande åtgärder behövs omgående

Regeringen anser att majoritetssamhället måste sträva efter att skapa ett

språkbevarande klimat där även de nationella minoritetsspråken ges

utrymme att utvecklas och frodas. Regeringen bedömer att det behövs

samordnade parallella åtgärder för att förstärka revitaliseringen. Det

behöver vidtas åtgärder på samhälls-, grupp- och individnivå för att

uppnå en statushöjande, revitaliserande och synliggörande effekt på

minoritetsspråken. För att säkerställa minoritetsspråkens fortlevnad på

sikt behöver antalet modersmålstalare av dessa språk öka. Samhället

behöver ta bättre vara på potentiella minoritetsspråkstalare och ge de

barn och ungdomar som vill tillägna sig sitt minoritetsspråk möjligheter

att göra det. Även barnkonventionens krav på att barn ska ges möjlighet

att utveckla en egen kulturell minoritets- eller urfolksidentitet behöver

beaktas tydligare i sammanhanget.

De nationella minoriteterna och deras språk har alla på sitt sätt haft,

och har i viss mån alltjämt, låg status i det svenska samhället.

Minoriteternas språk och kultur har inte varit något som värderats högt

av majoritetssamhället. Majoritetssamhällets förhållningssätt och

agerande i förhållande till minoritetsspråken påverkar även

minoriteternas syn på det egna språket. Minoritetsspråkslagarna har

inneburit och innebär att språkens status höjs, språkanvändarna ges

möjligheter att nyttja språket i fler sammanhang och barns möjligheter att

lära sig språket stärks. Inom förvaltningsområdena ges språkanvändarna

möjlighet att dels successivt bygga upp fler språkdomäner genom ett

offentligt bruk av språket, dels stödja barns språkinlärning inom

förskoleverksamhet. Minoritetsspråken kan därmed utvecklas till språk

som kan användas inom ett antal viktiga samhällsdomäner. Om språket

upplevs vara användbart i samhället stimuleras talarnas egen strävan att

stärka språket. Potentiella talare ser möjligheter som inte tidigare funnits,

vilket kan motivera fler att återta språket. Kunskaper i minoritetsspråket

skulle ses som en merit i olika sammanhang och fler skulle välja att

förbättra sina kunskaper.

Användningen av språket i offentliga sammanhang innebär också ett

synliggörande av språket. Synliggörande ökar minoritetens vilja att

använda språket. Synliggörandet ökar även majoritetens medvetenhet och

förhoppningsvis även dess acceptans. Därmed kan även majoritetens

förhållningssätt till minoriteten förbättras.

8

Skydd för de nationella minoriteterna

8.1

Diskriminering och negativa attityder

Den tidigare Ombudsmannen mot etnisk diskriminering – som från den 1

januari 2009 ersatts med den nya myndigheten

Diskrimineringsombudsmannen – har sedan 2002 arbetat särskilt med

frågor som rör diskriminering av romer. Myndigheten bedömer att

riktade insatser och dialog med gruppen är av avgörande betydelse för

benägenheten att anmäla diskriminering.

Prop. 2008/09:158

38

Av årsredovisningen för 2007 framgår att antalet anmälningar från

romer har hållit sig ganska konstant de senaste åren, även om en viss

ökning har skett. Myndigheten har drivit och driver alltjämt ett flertal

ärenden om diskriminering av romer, bl.a. på bostadsmarknaden, inom

arbetslivet och inom detaljhandeln. Judar, samer, sverigefinnar och

tornedalingar anmäler alltjämt diskriminering till myndigheten i relativt

liten utsträckning.

I rapporterna Diskriminering av samer (2008) och Diskriminering av

nationella minoriteter inom utbildningsväsendet (2008) beskriver

Ombudsmannen för etnisk diskriminering vad som har framkommit om

enskildas upplevelser av diskriminering och utsatthet inom bl.a.

utbildningsväsendet, i kontakter med myndigheter och domstolar och

inom hälso- och sjukvården.

Barnombudsmannen har i rapporten Rätten till delaktighet och

inflytande för samiska barn och ungdomar (2008) tagit upp att samiska

ungdomar i Sverige i den gjorda undersökningen anser att de blir bemötta

med fördomar, mobbning och diskriminering. Barnombudsmannen anser

att situationen är oroande.

Europarådets rådgivande kommitté har lovordat svenska initiativ för att

motverka diskriminering och betonat att arbetet måste fortsätta samt att

frågan bör ges hög prioritet. Kommittén har särskilt lyft fram det arbete

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering har bedrivit med nationella

minoriteter som något positivt. Kommittén har konstaterat att det alltjämt

finns en del negativa attityder i Sverige rörande nationella minoriteter

och då särskilt mot romer. Kommittén har vidare rekommenderat Sverige

att hantera diskrimineringsfrågorna på ett konsekvent och koordinerat

sätt på både central och lokal nivå och att det institutionella ansvaret

behöver bli tydligare och stabilare.

Även Europarådets kommission mot rasism och intolerans, ECRI, har

rekommenderat Sverige att fortsätta arbetet med att förbättra romers

situation och motverka diskriminering av romer. ECRI har i sin tredje

rapport rörande Sverige också konstaterat att spridningen av antisemitisk

propaganda ökat, och har därför rekommenderat Sverige att fortsätta och

intensifiera arbetet med att motverka alla former av antisemitism, bl.a.

genom åtgärder inom utbildningsväsendet.

FN:s rasdiskrimineringskommitté har rekommenderat Sverige att vidta

ytterligare åtgärder för att bl.a. bekämpa negativa attityder och stereotypa

föreställningar rörande romer (CERD/C/SWE/CO/18, 21 aug. 2008).

FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor har

uttryckt sin oro över att samiska och romska kvinnor fortfarande

diskrimineras i olika sammanhang. Kommittén har uppmanat Sverige att

anstränga sig ytterligare för att komma till rätta med diskrimineringen av

minoritetskvinnor. Sverige uppmanas att arbeta förebyggande – både

inom dessa samhällsgrupper och i samhället i stort – bekämpa våld, öka

medvetenhet om tillgången till socialtjänst och rättsmedel bland kvinnor

som tillhör nationella minoriteter samt göra dem medvetna om sina

rättigheter när det gäller jämställdhet och icke-diskriminering. Effektiva

åtgärder behövs enligt kommittén även för att integrera kvinnor som

tillhör minoriteter på arbetsmarknaden. Regelbundna och omfattande

undersökningar om diskriminering av kvinnor som tillhör minoriteter

behövs för att samla in statistik om deras situation, t.ex. när det gäller

arbete, utbildning och hälsa samt om alla former av våld de eventuellt

utsätts för (Committee on the Elimination of Discrimination against

Women, CEDAW/C/SWE/CO/7, 8 apr. 2008).

Prop. 2008/09:158

39

8.2

Särskilt om hatbrott

Odemokratiska krafter i samhället lyfter alltjämt fram samer, romer och

judar i sin retorik. Den judiska befolkningen lever under en hotbild som

begränsar gruppens möjligheter att utöva sin kultur öppet och utan

särskilda säkerhetsarrangemang i det svenska samhället.

Av Brottsförebyggande rådets (BRÅ) redovisning av hatbrott under

2007 framgår att de anmälda hatbrotten med antisemitiskt motiv varierat

mellan 90–150 per år under den senaste 10-årsperioden. Under år 2007

identifierades knappt 120 anmälningar som bedömdes innehålla ett

huvudbrott med antisemitiska motiv. Definitionen av antisemitiska

hatbrott är brott som begås på grund av rädsla för, fientlighet eller hat

mot judendomen och den judiska befolkningen och som aktiverar en

anti-judisk reaktion mot judendomen, judisk egendom, dess institutioner

eller den eller dem som är eller, uppfattas vara judar eller representanter

för den judiska befolkningen. Det kan vara fråga om vandalisering av

synagogor eller lokaler med koppling till judendom, skadegörelse på

judiska begravningsplatser samt ofredanden, ärekränkning och

trakasserier av personer på grund av deras faktiska eller uppfattade

judiska börd. En tredjedel av anmälningarna under 2007 bedömdes vara

ideologiskt motiverade. Andelen är således högre än vid brott med

främlingsfientliga motiv (13 procent), islamofobiska motiv (7 procent)

och brott med homofobiska motiv (3 procent). (BRÅ, Rapport 2008:15,

Hatbrott 2007).

8.3

Diskrimineringsombudsmannens arbete

Regeringens bedömning: Den nya diskrimineringslagen (2008:567) ger

Diskrimineringsombudsmannen goda förutsättningar att även i

fortsättningen verka för lika rättigheter och möjligheter för nationella

minoriteter, bl.a. genom att öka kunskapen om diskrimineringsfrågor

bland dessa grupper.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att

diskriminering av de nationella minoriteterna i det svenska samhället

måste bekämpas och synliggöras. Diskrimineringslagen (2008:567) ger

goda förutsättningar att bekämpa diskriminering som drabbar enskilda

personer ur de nationella minoriteterna och andra utsatta grupper i

samhället.

Den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen står inför flera

utmaningar. En av dessa utmaningar ligger i att ge upprättelse åt en större

andel av de personer som utsätts för och anmäler diskriminering. En lika

stor utmaning är emellertid att få en större andel av dem som utsätts för

diskriminering att anmäla detta. Ett första viktigt steg mot en sådan

utveckling är att enskilda blir medvetna om sina rättigheter och förstår

hur man går till väga för att få den upprättelse lagen kan erbjuda.

Erfarenheten är att kunskaperna om rättigheter och skydd mot

diskriminering generellt sett är låg.

Prop. 2008/09:158

40

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering har under flera år bedrivit

ett långsiktigt främjandearbete mot vissa prioriterade grupper. Grupperna

har själva fått identifiera frågeställningar och ta initiativ till förslag som

kan motverka olika former av marginalisering och diskriminering.

Mobiliseringsarbetet ska engagera, medvetandegöra och motivera

enskilda och grupper till att se sig själva som en resurs och en kraft för

förändring. Arbetet har förmedlat kunskap om de mänskliga rättigheterna

men också givit grupperna vissa verktyg som krävs för ett fortsatt eget

arbete.

Under hösten 2007 påbörjade Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering ett arbete mot diskriminering av nationella minoriteter i

samverkan med grupperna. Arbetet ska synliggöra vilka uttryck som

diskriminering kan ta inom utbildningsväsendet. När det gäller den

romska gruppen har Ombudsmannen mot etnisk diskriminering fortsatt

det tidigare påbörjade arbete med att motverka och förebygga

diskriminering mot gruppen. Ett arbete påbörjades under 2007 som syftar

till att belysa och synliggöra diskriminering mot romska kvinnor.

Regeringen anser att det påbörjade främjandearbetet bland de

nationella minoriteterna behöver fortsätta. Det finns, enligt regeringens

mening, utrymme för att fortsätta det påbörjade arbetet inom ramen för

Diskrimineringsombudsmannens arbete med att verka för lika rättigheter

och möjligheter för olika grupper i samhället. Det kan t.ex. ske genom

utbildningsinsatser för de nationella minoriteterna i syfte att öka

kunskapen om diskrimineringsfrågor och hur grupperna kan ta till vara

sina rättigheter.

8.4

Fortsatt arbete för att förbättra romers situation

Regeringens bedömning: Det metodarbete som Delegationen för

romska frågor bedriver för att förbättra romers situation och motverka

deras utsatthet i samhället behöver fortsätta även efter den 1 januari

2010.

Skälen för regeringens bedömning: I december 2006 tillsatte

regeringen Delegationen för romska frågor (Ju 2006:10, dir. 2006:101)

för att, med utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om att

skydda och främja de mänskliga rättigheterna, vara nationellt pådrivande

i arbetet med att förbättra romers situation i Sverige. Arbetet förutsätter

en nära dialog och samverkan med romer.

Delegationen för romska frågor ska utreda romers situation i Sverige

genom att inhämta, sammanställa, analysera och redovisa erfarenheter

och kunskap som finns på området samt lämna förslag på hur romers

livsvillkor i samhället ska kunna förbättras. Delegationen ska också

främja och stödja kommunala projekt och verksamheter som syftar till att

Prop. 2008/09:158

41

förbättra romers situation. Slutligen ska delegationen informera och

sprida kunskap om romer och romers situation i Sverige samt uppmuntra

kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan statliga myndigheter och

kommuner. Delegationen ska i sina aktiviteter särskilt uppmärksamma

romska barns och ungdomars villkor och behov av stöd samt kvinnors

och flickors situation. Delegationen ska också uppmärksamma

situationen för äldre romer samt romer med funktionshinder. Ett

jämställdhets- respektive barnperspektiv ska genomgående integreras i

delegationens analyser och förslag. Delegationen ska slutredovisa sitt

uppdrag senast den 31 december 2009.

Som ett led i metodutvecklingsarbetet har delegationen genomfört ett

omfattande kartläggningsarbete bland kommuner för att identifiera

berörda tjänstemän och påbörja en dialog med lokala romska

organisationer. Dialogen försvåras i dag av att den minoritetspolitiska

medvetenheten är låg i många kommuner och att det kan vara svårt att

identifiera romska aktörer. Delegationen har även fört samtal med andra

viktiga samarbetspartners såsom frivilligorganisationer, studieförbund

och trossamfund och även uppmuntrat kommuner att påbörja ett

samarbete genom regionala nätverk för att öka kunskapen om romer och

deras situation.

Det utvecklingsarbete som delegationen utför är ett viktigt steg i att

stärka romers ställning och bryta utanförskap i det svenska samhället.

Enligt direktiven ska delegationen lämna förslag om hur

metodutvecklingen ska fortsätta efter det att delegationen slutfört sitt

arbete. Regeringen bedömer att det metodarbete delegationen påbörjat

för att främja och stödja kommuners dialog med romska företrädare,

såsom romska lokalföreningar och riksorganisationer samt statliga

myndigheter och kommuner, behöver fortsätta även efter det att

delegationens arbete slutförts i december 2009.

Regeringen anser att en särskild arbetsgrupp vid Länsstyrelsen i

Stockholms län bör tillsättas under en övergångsperiod – i avvaktan på

Regeringskansliets beredning av delegationens förslag – för att fortsätta

det utåtriktade metodarbetet och att stödja kommunalt arbete för att

förbättra romernas situation.

8.5

Arbete för att stärka egenmakten för kvinnor som

tillhör nationella minoriteter

Regeringens bedömning: Det arbete som påbörjats på

jämställdhetsområdet för att stärka nationella minoritetskvinnors

ställning och egenmakt bör fortsätta under 2009 och 2010.

Skälen för regeringens bedömning: FN:s kommitté för avskaffande

av diskriminering av kvinnor har bl.a. uppmanat Sverige att arbeta

förebyggande mot diskriminering och stärka nationella

minoritetskvinnors ställning. Utformningen av minoritetspolitiken har

hittills inte beaktat könsperspektivet i tillräcklig grad. Det innebär att

minoritetskvinnors villkor och behov har förblivit osynliga, trots att det

finns reella behov och att dessa behov kan skilja sig från andra kvinnors

Prop. 2008/09:158

42

behov och även i jämförelse med män med minoritetsbakgrund. Det kan

bl.a. handla om att de tjänster som samhället erbjuder i olika

sammanhang inte beaktar minoriteternas behov. Tillgången på

minoritetsspråkig förskoleverksamhet eller äldreomsorg kan t.ex.

påverka minoritetskvinnors förvärvsgrad. Det pågår ett aktivt

jämställdhetsarbete bland de nationella minoriteterna i dag och

regeringen anser att det är viktigt att stödja detta jämställdhetsarbete.

Regeringen anser att de insatser som nu görs på jämställdhetsområdet

även behöver komma dessa kvinnor till godo.

I budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1 utg. omr. 1 avsnitt

8.6) aviserade regeringen särskilda insatser med syfte att stärka dessa

kvinnors ställning i samhället. Syftet är att ge minoritetskvinnorna en

ökad möjlighet att delta i den demokratiska processen och i andra viktiga

delar av samhällslivet och därigenom främja förutsättningarna för dessa

kvinnor att bevaka sina rättigheter och driva sina krav själva.

Inom ramen för denna jämställdhetssatsning har Sametinget fått i

uppdrag att genomföra en särskild satsning för att stärka samiska

kvinnors delaktighet i samhällslivet (IJ2008/490/DISK). Uppdraget ska

redovisas senast den 30 september 2009. Uppsala universitet har fått i

uppdrag att genomföra en studie om behovet av riktade

utbildningsinsatser för kvinnor som tillhör nationella minoriteter

(IJ2008/886/DISK, IJ2008/1849/DISK)). Uppdraget ska redovisas senast

den 31 mars 2009. Ungdomsstyrelsen har fått i uppdrag att stödja

jämställdhetsarbetet bland nationella minoriteter ekonomiskt och på

andra sätt (IJ2008/1074/DISK). Uppdraget omfattar perioden t.o.m. den

31 december 2010. Därutöver har Statens folkhälsoinstitut fått i uppdrag

att undersöka hur våldsutsatta kvinnor som tillhör nationella minoriteter

bemöts och stöds av offentliga myndigheter (IJ2008/1822/DISK).

Uppdraget omfattar perioden t.o.m. den 31 december 2010.

9

Uppföljning och styrning av

minoritetspolitiken

9.1

Bristande engagemang och ansvarstagande försvårar

genomförandet

Det kommunala självstyret har långa traditioner i Sverige. Kommunerna

har det huvudsakliga ansvaret för att vissa av åtagandena i Europarådets

ramkonvention och minoritetsspråkskonventionen, såsom bl.a. utbildning

och service på minoritetsspråk, förverkligas på det lokala planet.

Ratificeringen innebär att Sverige åtagit sig en skyldighet att anordna

sådan samhällsservice. Enligt Europarådets expertkommitté försvåras

efterlevnaden av att anordnandet av samhällstjänster på minoritetsspråk

på många håll är beroende av lokal politisk vilja.

Europarådets expertkommitté har vidare konstaterat att bristen på

åtgärder från myndigheters sida på lokal och regional nivå har lett till att

många åtaganden inte har efterlevts, trots att det finns en rättslig grund

P

för åtagandet. Enligt kommittén är detta ett strukturellt

tillämpningsproblem som Sverige bör analysera närmare, för att

säkerställa att åtagandena genomförs i praktiken. Lokala myndigheter,

vilket närmast får tolkas som kommunerna, anser sig inte alltid bundna

av Sveriges internationella åtaganden bl.a. eftersom nuvarande nationell

lagstiftning rörande nationella minoriteter är geografiskt begränsad till

Norrbotten. På central statlig nivå har ansvaret för genomförandet flyttats

runt mellan olika departement. Det finns inte heller någon ansvarig

myndighet som följer upp efterlevnaden av minoritetsåtagandena. Enligt

Europarådets ministerråd behöver skyddet av de nationella

minoriteternas rättigheter hanteras på ett mer konsekvent och koordinerat

sätt samt myndighetsansvaret för genomförandet präglas av tydlighet och

stabilitet. Sverige måste även mer konsekvent ta hänsyn till principerna i

ramkonventionen. Europarådets ministerråd har rekommenderat Sverige

att genomföra det förslag rörande tillsyn som lämnats av Utredningen om

finska och sydsamiska språken (SOU 2005:40 och SOU 2006:19).

rop. 2008/09:158

43

Europarådets granskning pekar också på att uppföljningen av

åtagandena i ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen

kompliceras av att svenska myndigheter inte samlar in officiell statistik

rörande befolkningens etniska fördelning. Kunskapen om de nationella

minoriteternas situation blir därför begränsad i förhållande till andra

gruppers situation. Enligt Europarådet blir det därmed svårt för svenska

myndigheter att forma minoritetspolitiken, att följa upp och vidta

effektiva åtgärder rörande nationella minoriteter och även att visa

Europarådet att åtagandena är uppfyllda. Europarådets ministerråd har

därför rekommenderat svenska regeringen att vidta ytterligare åtgärder i

samråd med de nationella minoriteterna för att få fram bättre statistiska

uppgifter, bl.a. genom ad hoc-kartläggningar, speciella studier eller andra

kartläggningar. Liknande synpunkter rörande bristande statistik rörande

bl.a. antalet talare av olika språk i landet har anförts i anslutning till FN:s

granskning av Sveriges efterlevnad av FN:s

rasdiskrimineringskonvention (2008).

Konstitutionsutskottets uppföljningsrapporter, som har berört frågan

om genomförandet på lokal nivå och enskildas möjlighet att använda

minoritetsspråken inom förvaltningsområdena, ger en likartad bild som

ovan. Den lokala inställningen i berörda kommuner och attityden till

minoritetsspråken har varit av avgörande betydelse för hur lyckat

genomförandet blivit. Enligt konstitutionsutskottets rapporter är det

närmast frågan om ett tillämpningsproblem. De praktiska möjligheterna

att utnyttja de rättigheter som lagarna ger är mer begränsade än vad som

förutses i lagarna. Tillämpningsproblematiken är direkt kopplad till den

decentraliserade besluts- och ansvarsordningen i många av de frågor som

berörs av minoritetspolitiken. Utfallet av reformen blir därför mer

beroende av enskilda aktörers attityder och värderingar och av deras

förståelse av målen med minoritetspolitiken än av vilka bestämmelser

som är formulerade i officiella dokument.

9.2

Ett nytt uppföljningssystem

Prop. 2008/09:158

44

Regeringens bedömning: Ett statligt uppföljningssystem behöver

införas för att tydligare följa upp efterlevnaden av lagen om nationella

minoriteter och minoritetsspråk samt effekterna av minoritetspolitiken.

Uppföljningssystemet bör bestå av följande delar:

− konkretisering av minoritetspolitikens mål,

− uppföljningsansvar,

− effektivare myndighetssamordning, samt

− återrapportering till regeringen.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det finns

anledning att ta fasta på den kritik som framkommit i samband med

internationell granskning och nationell uppföljning. Det är inte

tillfredsställande att efterlevnaden av Europarådets ramkonvention och

minoritetsspråkskonventionen brister och att tydlig uppföljning av

minoritetspolitikens effekter saknas. I förlängningen innebär detta också

att det inte går att avgöra om det statsbidrag som kommunerna får i dag

för genomförandet används på ett effektivt och samhällsekonomiskt sätt.

Det är heller inte tillfredställande att statliga och kommunala

myndigheter har bristande kunskaper om de nationella minoriteternas

situation på en rad områden. För att komma till rätta med detta bör

svenska myndigheter arbeta mer medvetet för att kartlägga även dessa

gruppers situation och förutsättningar. Utgångspunkten bör vara att

kartläggningar ska ske i samråd med företrädare för de nationella

minoriteterna eftersom det ofta är det enda sättet att nå enskilda som

tillhör nationella minoriteter. Syftet med sådana kartläggningar ska

givetvis vara att förbättra de nationella minoriteternas situation. Däremot

anser regeringen att registrering av etnicitet inte är aktuellt för att

förbättra tillgången på statistik, eftersom det strider mot individers

grundläggande rättigheter och enskildas integritet. Det är dock angeläget

att finna vägar för att förbättra statistiken där detta är möjligt på annat

sätt. Det kan t.ex. göras genom studier av olika slag. Ett arbete pågår för

närvarande inom Regeringskansliet för att förbättra statistiken rörande

elevers modersmål. Det är också viktigt att utarbeta rutiner för att på

annat sätt fånga upp enskildas behov, såsom genom direkt förfrågan till

enskilda och eller dialog med organisationer som företräder de nationella

minoriteterna.

Mot bakgrund av de brister som har framkommit finns det, enligt

regeringens bedömning, anledning att införa ett system för att tydligare

följa upp genomförandet och effekterna av minoritetspolitiken.

Ett sådant uppföljningssystem bör bestå av följande delar.

konkretisering av minoritetspolitikens mål för att underlätta

uppföljningen,

− uppföljningsansvar avseende lagen om nationella minoriteter och

minoritetsspråk,

− effektivare myndighetssamordning för att underlätta reformarbetet,

samt

− återrapportering till regeringen för att ge en bättre överblick över

efterlevnaden.

För att förbättra efterlevnaden ytterligare behöver även kunskapen i

frågor som rör minoritetsrättigheter på nationell, regional och lokal nivå

ökas. Regeringen lämnar därför även förslag på sådana kunskapshöjande

insatser – se avsnitt 9.7 nedan.

Prop. 2008/09:158

45

9.3

Minoritetspolitikens mål konkretiseras

Regeringens bedömning: Det minoritetspolitiska målet behöver

konkretiseras och brytas ned i ett antal delområden. Effekterna av

minoritetspolitiken ska följas upp inom respektive delområde i det

fortsatta arbetet. Minoritetspolitikens mål behöver också få ett tydligare

genomslag inom andra politikområden.

Det minoritetspolitiska målet behöver också integreras tydligare i

andra politikområden som berör de nationella minoriteterna och deras

förutsättningar att bevara sin kultur och sitt språk.

Skälen för regeringens bedömning: Målet för den svenska

minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och att

stärka deras möjligheter till inflytande, samt att stödja de historiska

minoritetsspråken så att de hålls levande.

Regeringen anser att effekterna av vidtagna insatser inte går att följa

upp tillräckligt väl i förhållande till det övergripande minoritetspolitiska

målet eftersom det närmast är att se som ett slutmål. Hur långt arbetet har

kommit för att nå detta slutmål är svårare att avläsa. Det finns därför

anledning att bryta ned det övergripande målet i delområden som

närmare beskriver vad som avses med respektive del.

De utpekade delområdena ska följas upp särskilt i det fortsatta

minoritetspolitiska arbetet. Regeringens och myndigheters uppföljning,

analys och redovisning av arbetet för att främja det övergripande

minoritetspolitiska målet bör därför särskilt belysa insatserna och

effekterna av sådana insatser inom följande tre delområden.

Första delområdet: Diskriminering och utsatthet

Att ge skydd åt de nationella minoriteterna innebär att diskriminering på

grund av etnicitet eller tillhörighet till nationell minoritet ska bekämpas

och att de nationella minoriteterna ska ges förutsättningar att delta i

samhällslivet på lika villkor.

Enligt ramkonventionens bestämmelser har Sverige åtagit sig att vidta

lämpliga åtgärder för att inom alla områden av det ekonomiska, sociala,

politiska och kulturella livet främja fullständig och effektiv jämlikhet

mellan personer som tillhör en nationell minoritet och personer som

tillhör majoritetsbefolkningen. Det innebär att de nationella minoriteterna

fullt ut ska kunna utveckla sin potential och ha samma förutsättningar i

samhället som majoritetsbefolkningen. Samhället ska därför motverka

missgynnande och utsatthet av de nationella minoriteterna.

Andra delområdet: Inflytande och delaktighet

Prop. 2008/09:158

46

Att stärka de nationella minoriteternas möjligheter till inflytande innebär

att formerna för samråd ska förbättras och de nationella minoriteter ska

ges reellt inflytande i frågor som berör dem. Politiskt deltagande ska

uppmuntras, såsom deltagande i Sametingsvalen. Utarbetande av olika

former för inflytande inom de nationella minoriteterna bör främjas. Det

kan t.ex. handla om deltagande i olika brukarråd eller andra

samverkansfora. Kvinnors och ungas deltagande ska främjas. De

nationella minoriteterna ska ges tillgång till olika nationella, regionala

och lokala dialogfora på likvärdiga villkor som majoritetsföreträdare.

Strukturella hinder mot inflytande ska, så långt det är möjligt,

undanröjas.

Tredje delområdet: Språk och kulturell identitet

Att stödja de nationella minoritetsspråken så att de hålls levande innebär

att de nationella minoriteterna ska ges möjligheter att tillägna sig, bruka

och utveckla sitt modersmål och utveckla en egen kulturell identitet. De

nationella minoriteterna ska kunna överföra sitt minoritetsspråk och sin

kultur till nästa generation. De nationella minoritetsspråken, som utgör

en del av det svenska kulturarvet, ska kunna bevaras och utvecklas som

levande språk i Sverige.

Ett minoritetsinriktat tankesätt

Sverige har som nation lyckats få relativt bra genomslag i samhället när

det gäller barns rättigheter enligt barnkonventionen även om mycket

arbete fortfarande återstår. Medvetet arbete på lokal och nationell nivå

för att öka kunskapen om barnkonventionens bestämmelser har gjort det

möjligt att få större förståelse i samhället för ett nytt tankesätt rörande

barns förhållanden. På motsvarande sätt bör Sverige sträva efter att

synliggöra de nationella minoriteternas rättigheter i samhället. Det

behövs en ökad medvetenhet om att majoritetssamhällets agerande på

olika sätt påverkar de nationella minoriteternas förutsättningar.

Regeringen anser därför att det behövs ett medvetet arbete för att

integrera ett minoritetsinriktat tankesätt i kommuners och myndigheters

arbete med dessa grupper. Utvecklingen av minoritetspolitiken är en

fortlöpande process där insatser för att stärka och skydda de nationella

minoriteterna ska ingå som en naturlig del i samhällets åtaganden

gentemot medborgarna. På samma sätt som det allmänna i sin

verksamhet har att beakta rättigheter som baseras på barnkonventionen

och andra konventioner för mänskliga rättigheter ska även

minoritetsrättigheter beaktas.

Genomförandet av minoritetspolitikens mål behöver därför få tydligare

genomslag inom andra politikområden som berör de nationella

minoriteternas situation eller bevarandet av minoriteternas språk och

kultur, eftersom verktygen för att åstadkomma en förändring finns inom

dessa andra politikområden. Sådana områden är bl.a. folkhälso-, äldre-,

skol- och ungdomspolitiken. Inom alla dessa områden fattas det beslut

som påverkar de ovan angivna delområdena. Regeringen anser därför att

samordningen mellan olika politikområden som berör nationella

minoriteter behöver bli bättre.

Prop. 2008/09:158

47

I den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna 2006–

2009 (Skr. 2005/06:95 s. 111) har regeringen lyft fram behovet av att

utarbeta indikatorer, som kan användas för att utvärdera och följa upp

arbetet med nationella mål för de mänskliga rättigheterna. Delegationen

för mänskliga rättigheter (Ju 2006:02) ska inom ramen för sitt arbete

utarbeta sådana indikatorer. Regeringen anser att det finns ett stort behov

av indikatorer av detta slag när det gäller de nationella minoriteternas

rättigheter, eftersom det skulle underlätta uppföljningen och synliggöra

förändringar som sker på området (dir. 2006:27 samt dir. 2007:114).

9.4

Uppföljningsansvar införs

Regeringens bedömning: Myndighetsansvaret på minoritetspolitikens

område behöver förtydligas. Länsstyrelsen i Stockholms län och

Sametinget bör därför ges ett uppföljningsansvar för minoritetspolitikens

genomförande.

Utredningens bedömning: Länsstyrelsen i Stockholms län och

Sametinget bör ges nationellt tillsynsansvar för att säkerställa syftet med

den nya lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk som

utredningen också föreslår. Myndigheten ska på eget initiativ eller efter

anmälan vidta de åtgärder som behövs. Detta innefattar styrning, tillsyn,

fördelning av ekonomiska medel, samordning och bevakning av

minoritetsfrågorna. Enskilda ska kunna vända sig till myndigheten med

klagomål om lagens efterlevnad.

Remissinstanserna ställer sig positiva till att tillsynsansvar införs. En

del synpunkter lämnas rörande utpekade myndigheter och utformningen

av tillsynen. Länsstyrelsen i Stockholms län är positiv till att bli en

nationell tillsynsmyndighet under förutsättning att erforderliga resurser

tillförs. Länsstyrelserna i Uppsala och Västmanlands län stödjer

förslaget att en länsstyrelse ska ges ett nationellt tillsynsansvar och att

administrationen av vissa uppgifter kan samordnas mellan berörda län.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det är rimligt att ett nationellt

tillsynsansvar för samiska utövas av Sametinget. Länsstyrelsen anser att

tillsynen för övriga minoritetsspråk som berörs av den särskilda lagen om

nationella minoriteter och minoritetsspråk bör utövas av respektive

länsstyrelse för berörda förvaltningsområden. Skatteverket anser att

tillsynen över minoritetsspråken bör handläggas av enbart en myndighet,

eftersom det ger samordnings- och effektivitetsvinster. Sametinget

tillstyrker förslaget, men förutsätter att myndigheten tillförs medel för

ändamålet. Sameskolstyrelsen förordar att Sametinget får ett ansvar som

omfattar styrning, tillsyn, fördelning av ekonomiska medel, samordning

samt bevakning och rapportering av minoritetsfrågor. Uppsala och

Västerås kommuner är tveksamma till att en nationell uppgift åläggs en

regional myndighet; men om så sker är det nödvändigt att länsstyrelsens

roll i sammanhanget blir tydlig och avgränsad och att ansvaret för tillsyn

respektive utvecklande och rådgivande funktioner blir åtskilda. Kiruna,

Pajala och Övertorneå kommun förordar att tillsynsansvaret ska läggas

på Länsstyrelsen i Norrbottens län, eftersom den redan har erfarenhet av

minoritetspolitiken. Jokkmokks kommun anser att Sametinget bör ges ett

nationellt tillsynsansvar rörande samiska och Länsstyrelsen i Norrbottens

län för finska/meänkieli. Kiruna kommun ser inga problem i att dela upp

tillsynsansvaret på två olika organ, under förutsättning av att ett nära

samarbete utvecklas och tillräckliga resurser tilldelas. Östersunds

kommun och Sveriges kommuner och landsting avvisar förslaget rörande

Sametinget och förordar en länsstyrelse.

Prop. 2008/09:158

48

Promemorians bedömning: Tillsynen bör beträffande finska och

meänkieli utövas av länsstyrelsen i varje län och i fråga om samiska av

Sametinget. Behövs en central myndighet som svarar för lagstiftningens

genomförande synes den planerade ombudsmannamyndigheten vara

lämplig.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker förslaget

under förutsättning att den föreslagna ombudsmannamyndigheten får i

uppdrag att tillse att lagstiftning och konventionsåtaganden om

minoriteters rättigheter efterlevs och utvecklas. Länsstyrelsen i

Norrbottens län tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Västmanlands län

anser att det framstår som en svaghet att promemorian inte behandlat

möjligheten att lägga tillsynsansvaret hos en eller ett mindre antal

länsstyrelser. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering välkomnar

förslaget, men anser att uppdraget att utöva tillsyn inte nödvändigtvis bör

ingå i den sammanslagna ombudsmannens uppgifter. Institutet för språk

och folkminnen tillstyrker förslaget i fråga om samiska. Tillsynen för

meänkieli bör utövas av Länsstyrelsen i Norrbottens län. För finskans del

är det inte ändamålsenligt att splittra tillsynen till flera länsstyrelser, det

är i stället bättre att koncentrera den till en, t.ex. Stockholms läns

länsstyrelse. Detta garanterar enhetlighet och torde även vara att föredra

ekonomiskt. Sametinget, Sameskolstyrelsen, Samernas

utbildningscentrum och Samiska språknämnden anser att tillsynen

rörande samiska språket ska utföras av Sametinget. Borås kommun

tillstyrker förslaget. Gällivare och Kiruna kommuner avstyrker förslaget

att dela tillsynsansvaret eftersom kommunerna skulle bli föremål för

tillsyn av två olika myndigheter. Det skulle innebära administrativt

merarbete och utgöra ett potentiellt problem med olika tolkningar av

direktiv och författning. Sverigefinländarnas delegation avstyrker

förslaget och förordar i stället förslaget i SOU 2005:40, dvs.

utredningens delbetänkande. Delegationen anser att sanktioner är

nödvändiga. Sverigefinska riksförbundet avvisar förslaget och anser att

tillsynen bör utövas av Länsstyrelsen i Stockholms län. Riksförbundet

förordar att den tilltänkta ombudsmannamyndigheten får i uppgift att

ansvara för genomförandet av konventionerna.

Skälen för regeringens bedömning: Offentlig tillsyn och uppföljning

är viktig för att stärka efterlevnaden av de föreskrifter riksdag och

regering beslutat. Detta bidrar till att upprätthålla grundläggande värden i

samhället såsom rättssäkerhet, effektivitet och demokrati.

Betänkandena från Utredningen om finska och sydsamiska språken

(SOU 2005:40 och SOU 2006:19) och promemorian Nationella

minoritetsspråk vid domstolar och myndigheter (Ds 2008:26) innehåller

förslag om att införa ett tillsynsansvar. Frågan om utformning av statlig

tillsyn har varit föremål för en översyn och Tillsynsutredningen har i sitt

betänkande Förslag om en tydligare och effektivare tillsyn (SOU

2004:100) lämnat en rad förslag som bereds inom Regeringskansliet.

Regeringen bedömer att det inte är aktuellt att på minoritetspolitikens

område införa s.k. operativ tillsyn enligt Tillsynsutredningens definition.

Den tillsyn som föreslås av Utredningen om finska och sydsamiska

språken och i promemorian har närmast karaktären av uppföljning. Något

beredningsunderlag finns inte heller för att i detta skede införa skarpa

sanktionsmöjligheter, vilket i regel anses vara ett kriterium för operativ

tillsyn.

Prop. 2008/09:158

49

Enligt regeringens bedömning finns det dock anledning att ta fasta på

förslagen och införa ett uppföljningsansvar på minoritetspolitikens

område. Erfarenheterna från Norrbotten visar att det vid en utvidgning av

förvaltningsområdena finns anledning att på ett tydligare sätt följa upp

eventuella brister i den kommunala hanteringen och även stödja det

kommunala arbetet.

Frågan om en nationell myndighet för mänskliga rättigheter är för

närvarande under diskussion. Om en sådan myndighet tillskapas i

framtiden, får man överväga frågor som rör efterlevnaden av

Europarådets ramkonvention och minoritetsspråkskonvention i det

sammanhanget. Regeringen anser vidare att om det skulle visa sig att det

uppföljningsansvar som nu föreslås inte är tillräckligt för att förbättra

efterlevnaden av minoritetsrättigheter får frågan om införande av en

operativ tillsyn på minoritetspolitiskens område väckas på nytt.

Mot bakgrund av detta anser regeringen att ett uppföljningsansvar ska

införas. Syftet är att uppföljningen ska driva på genomförandet av de i

lagen angivna rättigheterna och skyldigheterna på det kommunala planet.

En del av den stödjande verksamheten bör vara att främja samordning

mellan kommuner. Syftet ska också vara att ge regeringen underlag

rörande efterlevnaden av lagen.

Regeringen anser att lösningen med en länsstyrelse med

uppföljningsansvar är att föredra i stället för att samtliga länsstyrelser ska

dela på det. Frågan om koncentration och samordning av vissa uppgifter

till ett begränsat antal länsstyrelser har varit föremål för en översyn

(Koncentration av länsstyrelseverksamhet, Ds 2007:28). Syftet med ökad

koncentration och samordning är att åstadkomma en högre effektivitet

och att säkerställa en väl fungerande rättssäkerhet. Regeringen bedömer

att lösningen med en länsstyrelse ger bättre förutsättningar för att bygga

upp kompetens och erfarenhet i minoritetsfrågor, vilket ger högre

effektivitet och ett mer likformigt utförande.

Regeringen avser därför att ge Länsstyrelsen i Stockholms län

uppföljningsansvar när det gäller åtgärder rörande minoritetsgrupperna

judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar och deras språk. I de fall

andra länsstyrelser inom förvaltningsområdena har närmast kontakt med

berörda kommuner bör de där detta bedöms som lämpligt kunna bistå

Länsstyrelsen i Stockholms län för att underlätta och effektivisera

uppföljningen av lagen.

Sametinget ges motsvarande uppföljningsansvar rörande den samiska

gruppen. Dessa myndigheter ska genom ett nära samarbete bistå varandra

i arbetet och säkerställa dels att avsatta resurser för uppföljning nyttjas på

ett effektivt sätt, dels att arbetet bedrivs på ett likartat sätt. Sametinget

arbetar redan i dag med språkfrågor. Myndigheten bedöms kunna utgöra

ett värdefullt stöd i arbetet att utvidga det samiska förvaltningsområdet.

Sametinget har arbetat aktivt med att utforma en handbok med metodstöd

för kommuner i arbetet med att använda samiska som offentligt språk.

Det är även naturligt för många samer att vända sig till Sametinget i

frågor som berör dem. Genom att Sametinget även kommer att ges ett

ansvar för att arbeta aktivt med stärkandet av det samiska språket (se

avsnitt 13.4 nedan) talar även effektivitetsskäl för att denna lösning ska

bli framgångsrik och att Sametinget ska kunna stödja kommunernas

strävanden i efterlevnaden av lagen om nationella minoriteter och

minoritetsspråk. Sametinget ska även bistå i arbetet med att utvidga

förvaltningsområdet för samiska genom samordning (se avsnitt 11.3.7

nedan).

Prop. 2008/09:158

50

Närmare bestämmelser rörande uppföljning behandlas i avsnitt 11.5

nedan.

9.5

Effektivare myndighetssamordning

Regeringens bedömning: Länsstyrelsen i Stockholms län och

Sametinget bör ges samordningsansvar för de minoritetspolitiska målen.

Skälen för regeringens bedömning: Minoritetspolitiken är

tvärsektoriell. En rad statliga myndigheter har uppdrag på

minoritetspolitikens område och en del av dessa uppdrag har tydliga

beröringspunkter med varandra. Myndigheter såsom t.ex. Institutet för

språk och folkminnen, Statens kulturråd, Ungdomsstyrelsen och

Sametinget ska på olika sätt främja bevarandet och utvecklandet av de

nationella minoritetsspråken och bevarandet att de nationella

minoriteternas kultur. Därutöver har ett antal myndigheter, såsom Statens

skolverk, Diskrimineringsombudsmannen, Statens folkhälsoinstitut och

Uppsala universitet, givits specifika regeringsuppdrag som rör

minoritetsspråken eller de nationella minoriteternas situation. Inom

förvaltningsområdena har även kommunerna och landstinget lagstadgade

uppgifter.

Regeringen anser att formerna för samverkan över

myndighetsgränserna behöver utvecklas för att effektivisera det

minoritetspolitiska reformarbetet. Staten ska vara ett föredöme och gå

före i utvecklingen. Detta gäller inte minst skyddet för de mänskliga

rättigheterna som de nationella minoriteternas rättigheter är en del av.

Respektive myndighet verkar inom sitt verksamhetsområde och ingen

myndighet har ett helhetsgrepp om de nationella minoritetsspråkens eller

minoriteternas situation.

Myndigheterna med uppföljningsansvar – Länsstyrelsen i Stockholms

län och Sametinget – bör därför även ges ett samordningsansvar för de

minoritetspolitiska målen. Det kan bl.a. handla om att vidta samordnade

åtgärder för att på olika sätt främja jämlikhet, öka möjligheterna till

inflytande eller underlätta användandet av minoritetsspråk.

Gemensamma kunskapshöjande åtgärder eller gemensamma tolk- och

Pr

översättarlösningar skulle t.ex. kunna vidtas för att underlätta

myndigheternas arbete och för att de bättre ska leva upp till

bestämmelserna i lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Genom att myndigheterna samarbetar med varandra i olika nätverk och

utbyter erfarenheter bör måluppfyllelsen kunna bli effektivare på

minoritetspolitikens område.

op. 2008/09:158

51

9.6

Återrapportering till regeringen

Regeringens bedömning: Länsstyrelsen i Stockholms län och

Sametinget bör ges ansvar att till regeringen redovisa en samlad

bedömning av efterlevnaden av lagen om nationella minoriteter och

minoritetsspråk. Andra relevanta myndigheter bör lämna underlag till

dessa myndigheter.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det finns

behov av att förbättra regeringens överblick av efterlevnaden av

Europarådets minoritetskonventioner. Det finns också ett behov av att

förbättra myndighetsstyrningen på minoritetspolitikens område.

Regeringen avser därför att ge relevanta myndigheter i uppdrag att med

regelbundna intervaller särskilt analysera och rapportera vad som gjorts

inom respektive ansvarsområde för att säkerställa efterlevnaden av den

föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. I denna

redovisning ska utvecklingen inom relevanta utpekade delområden för

det minoritetspolitiska målet följas upp och redovisas särskilt – se avsnitt

9.3.

Uppföljningsrapporterna ska sammanställas av Länsstyrelsen i

Stockholms län och Sametinget, som i sin tur ska lämna en samlad

bedömning av situationen till regeringen. Den samlade bedömningen ska

även innehålla en redovisning av hur kommunerna tillämpar

lagstiftningen. Därmed kan regeringen få en bättre överblick över

minoritetspolitikens effekter och efterlevnaden av de internationella

åtagandena i Sverige.

Uppföljningsrapporterna kommer att utgöra ett viktigt underlag för

regeringens redovisning i samband med Europarådets regelbundna

övervakning av efterlevnaden av åtagandena.

9.7

Kunskapshöjande insatser

Regeringens bedömning: Kunskapen och medvetenheten om de

internationella åtagandena och de nationella minoriteterna och

minoritetsrättigheter behöver öka för att efterlevnaden ska förbättras.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget bör därför ges i uppdrag

att genomföra kunskapshöjande insatser. Sametinget bör dessutom skapa

och ansvara för en hemsida rörande de nationella minoriteterna.

Utredningens bedömning: överensstämmer i huvudsak med

regeringens. Enligt förslaget ska Länsstyrelsen i Stockholms län

Prop. 2008/09:158

52

genomföra en treårig nationell informations- och utbildningsinsats.

Därutöver bör länsstyrelsen ges i uppdrag att se över frågan om

tillgängligt material rörande minoritetskonventioner, nationell

lagstiftning och ta fram det material som behövs.

Remissinstanser:

Handikappombudsmannen förutsätter att

informationssatsningen utformas på ett sådant sätt att människor med

funktionshinder kan ta del av materialet. Centrum för multietnisk

forskning vid Uppsala universitet anför att kunskaperna om minoriteterna

och minoritetspolitiken i kommunerna och landstingen är nästan

obefintliga på många håll; många tjänstemän har fortfarande svårt att

skilja mellan integrations- och minoritetspolitik. Finskt språk- och

kulturcentrum vid Mälardalens högskola anser att en intensiv

informationskampanj är nödvändig och en sådan kampanj ska dock inte

begränsas till en projektperiod. Umeå universitet stödjer förslaget. Språk-

och folkminnesinstitutet (numera Institutet för språk och folkminnen)

anser att det är nödvändigt att bl.a. efterlevnaden av lagen garanteras

genom en tillsynsmyndighet med informationsansvar. Sverigefinska

språknämnden tillstyrker och anser att det är viktigt att

informationsmaterial om minoritetsfrågorna och språkfrågorna tas fram

för att framkalla en positiv attityd hos majoritetsbefolkningen;

informationsmaterial bör i mycket högre grad än i dag finnas även på

minoritetsspråken. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det är viktigt

att betydande resurser läggs initialt på informationskampanjer som riktas

både till allmänhet, personal och till minoriteter för att få ett bra utfall.

Jokkmokks kommun anser att förslaget bör genomföras för att synliggöra

de nationella minoriteterna, men att Sametinget ska ges ansvaret för

satsningen avseende det samiska språket.

Skälen för regeringens bedömning

Särskilt uppdrag för att öka kunskapen

Av artikel 6 i minoritetsspråkskonventionen framgår att staterna

förbinder sig att tillse att berörda myndigheter, organisationer och

personer informeras om rättigheter och skyldigheter enligt konventionen.

Europarådets ministerråd har rekommenderat Sverige att vidta

ytterligare åtgärder för att öka kunskapen och medvetenheten om

åtagandena i ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen och de

nationella minoriteterna i samhället. Enligt Europarådet är det särskilt

viktigt att inkludera lokala myndigheter i sådana initiativ.

Många av de fri- och rättigheter som Sverige förpliktat sig att garantera

förverkligas genom arbete som sker på kommunal nivå. För flera olika

verksamheter av betydelse för ekonomiska, sociala och kulturella

rättigheter är en kommun eller ett landsting huvudman. En del av

utbildningsväsendet är kommunalt och flera olika sociala rättigheter

tillkommer den enskilde på grundval av beslut av en kommun eller ett

landsting. Många viktiga beslut som berör minoritetsspråkens och

kulturernas fortlevnad fattas således på lokal nivå, oavsett om kommunen

ingår i förvaltningsområdena eller inte. Kommunernas engagemang och

ansvarstagande är av avgörande betydelse för förverkligandet av de

Prop

minoritetspolitiska målen och uppfyllelsen av Sveriges

minoritetsåtaganden.

. 2008/09:158

53

Kunskapen och medvetenheten om minoritetsrättigheter behöver

förbättras på lokal nivå. Uppföljningar visar att minoritetspolitiken fått

begränsat genomslag på kommunal nivå utanför de s.k.

förvaltningsområdena. Det finns i en del kommuner en bristande

medvetenhet om att det finns nationella minoriteter i den egna

kommunen och vilka dessa är. En del av denna problematik kan till viss

del förklaras med att det inte finns någon tillgänglig statistik rörande de

nationella minoriteterna som kommunerna kan använda sig av.

Den bild som framkommit vid tidigare uppföljningar bekräftas av

resultaten i den enkätundersökning som Regeringskansliet (Integrations-

och jämställdhetsdepartementet) genomförde under 2006/2007. Mer än

nio tiondelar av kommunerna uppger att ramkonventionen och

minoritetsspråkskonventionen inte påverkar kommunens arbete i någon

större utsträckning. Åtta procent uppger att ramkonventionen påverkar

kommunens arbete mycket eller väldigt mycket. För

minoritetsspråkskonventionens del är motsvarande andel fyra procent.

Endast sju procent av kommunerna har en existerande handlingsplan

eller en handlingsplan under framtagande för arbetet med nationella

minoriteter. Av de kommuner som besvarat frågan om det finns områden

där de behöver stöd när det gäller nationella minoriteter uppger 44

procent att det behövs stöd på informationsområdet.

Resultaten från Regeringskansliets (Integrations- och

jämställdhetsdepartementets) enkätundersökning pekar på att

kommunerna behöver ytterligare kunskap om Sveriges

minoritetsåtaganden och de minoritetspolitiska målen. Det behövs också

bättre verktyg för att kunna synliggöra de nationella minoriteterna i

landets kommuner.

Nationell uppföljning visar att den här typen av reformer, som har till

syfte att förändra människors tidigare förhållningssätt, attityder och

värderingar, är en långsam process som måste få mogna fram. Frågan om

spridande av information och kunskap har varit av central betydelse för

måluppfyllelsen.

Regeringen anser att det är viktigt att kunskapen om de nationella

minoriteterna och deras historia ökar eftersom det skulle kunna motverka

fördomar och diskriminering. Det skulle också öka förståelsen för varför

det är så viktigt att majoritetssamhället bistår i strävan att bevara de

nationella minoriteternas språk och kultur.

Regeringen bedömer att det finns behov av statliga informations- och

kompetenshöjande insatser med anledning av de ytterligare steg som nu

tas för att reformera minoritetspolitiken. Syftet ska vara att synliggöra de

nationella minoriteterna och sprida kunskap om minoritetsrättigheterna

till beslutsfattare, tjänstemän och allmänheten. Det finns också ett behov

av att sprida kunskap om de nationella minoritetsspråkens utsatta

situation och påverka majoritetssamhällets förståelse för språkbevarande

insatser.

Regeringen avser att ge Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget

i uppdrag att, inom ramen för uppföljningsansvaret, genomföra

kunskapshöjande insatser. Det finns också ett behov av att se över

behovet av informationsmaterial. Ambitionen ska vara att översättning av

Prop. 2008/09:158

54

material bör ske i större utsträckning till de nationella minoritetsspråken.

De erfarenheter som gjorts på informationsområdet inom nuvarande

förvaltningsområden bör tas till vara och en bredare diskussion bör föras

med olika aktörer rörande informationsbehov.

Hemsida rörande nationella minoriteter

Sametinget har på regeringens uppdrag gjort en förstudie rörande en

hemsida rörande de nationella minoriteterna. Uppdraget redovisades i

mars 2008. I förslaget förordas att huvudmannaskapet i första hand ges

till SWEBLUL, samarbetsorganet för de nationella minoriteterna, och i

andra hand till Sametinget.

Regeringen anser att skapandet av en sådan hemsida är ett effektivt sätt

att öka kunskapen och sprida information både på svenska och nationella

minoritetsspråk. Genom att samla information på ett ställe kan även

arbetet inom förvaltningsområdena underlättas.

I läroplanerna (se avsnitt 5.4 ovan) anges att alla barn i grundskolan

ska ges grundläggande kunskap om de nationella minoriteterna och deras

historia, men trots det är det många skolor som inte ger sådan

undervisning. En studie från Högskolan i Dalarna rörande innehållet

beträffande nationella minoriteter i läromedel visar att innehållet är

ytterst begränsat och till viss del även bygger på stereotypa

föreställningar om de nationella minoriteterna. Det kan således vara svårt

för många skolor att leva upp till kravet i läroplanen. Om kunskap

rörande de nationella minoriteterna görs tillgänglig genom en nationell

hemsida skulle det även underlätta för många skolor att leva upp till

kravet i läroplanen.

Regeringen avser att ge Sametinget − i egenskap av statlig

förvaltningsmyndighet − i uppdrag att skapa och driva en sådan hemsida.

Sametinget driver i dag en hemsida rörande samer inom ramen för

arbetet med Samiskt Informationscentrum. Regeringen anser att den

erfarenhet och kunskap som Sametinget förvärvat rörande

kunskapsförmedling och även den unika kunskapen om att beskriva ett

minoritets- och urfolksperspektiv bör tas till vara i sammanhanget.

Regeringen bedömer att det även är en kostnadseffektiv lösning att ge

Sametinget detta uppdrag eftersom sakkunskap och teknik redan finns på

plats inom ramen för Samiska Informationscentrums verksamhet.

Regeringen anser vidare att ett statligt huvudmannaskap för hemsidan

är att föredra av principiella skäl, eftersom informationsskyldigheten

åligger Sverige som stat och inte de nationella minoriteterna. Arbetet bör

dock ske i samråd med företrädare för de nationella minoriteterna och

Länsstyrelsen i Stockholms län.

Prop. 2008/09:158

55

10

De nationella minoriteternas inflytande stärks

10.1

De nationella minoriteternas inflytande behöver

stärkas

Regeringens bedömning: De nationella minoriteternas rätt till inflytande

bör lagregleras.

Skälen för regeringens bedömning: Ett av målen för

minoritetspolitiken är att de nationella minoriteterna ska ges inflytande i

frågor som berör dem. Denna rätt till inflytande finns tydligt reglerad

både i ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen. Enligt FN:s

barnkonvention ska barn och ungdomar ges rätt att uttrycka sina åsikter i

frågor som berör dem (artikel 12). Detta gäller även barn som tillhör de

nationella minoriteterna.

I propositionen Nationella minoriteter (prop. 1998/99:143) angavs flera

skäl till att de nationella minoriteterna bör ha möjlighet att påverka

beslut. Ett centralt skäl är att grupperna själva är bäst lämpade att se den

egna gruppens behov och önskemål och att det därför är väsentligt att det

förs en dialog mellan myndigheter på olika nivåer och de nationella

minoriteterna. Vidare uttalade regeringen att det finns anledning att

utvärdera de former för påverkan och samråd som finns.

Ansvarig minister håller regelbundet samrådsmöten med företrädare

för de nationella minoriteterna för att diskutera angelägna frågor såväl för

gruppen som och för regeringen. Riksorganisationer som företräder de

nationella minoriteterna tilldelas även särskilt stöd för att öka gruppernas

möjligheter till inflytande, enligt förordningen (2005:765) om statsbidrag

för nationella minoriteter. Beslut om fördelning av medel fattas av

Ungdomsstyrelsen.

Erfarenheterna visar dock att det finns anledning att utvidga de

nationella minoriteternas möjligheter till inflytande. Europarådets

ministerkommitté har även rekommenderat Sverige att vidareutveckla

samrådsformerna med de nationella minoriteterna för att öka dessa

gruppers delaktighet i beslutsprocesser på en rad områden, allt från

hälsofrågor till samhällsplanering.

I konstitutionsutskottets uppföljning konstaterar forskarna att de

nationella minoriteternas möjligheter till samråd och inflytande har ökat,

men att det fortfarande finns hinder att övervinna innan minoriteterna

fullt ut kan känna tydlig delaktighet i frågor som berör dem.

Samrådsförfarandet med regeringen är av rådgivande och icke beslutande

karaktär. Företrädare för de nationella minoriteterna anser att de borde

ges ett större förtroende och en större del av ansvaret att styra sina egna

angelägenheter.

Drygt 60 procent av kommunerna, som deltog i Regeringskansliets

(Integrations- och jämställdhetsdepartementets) enkätundersökning

rörande minoritetspolitikens förverkligande på lokal nivå, uppger att de

inte samråder med de nationella minoriteterna när beslut ska fattas som

rör dessa grupper specifikt. Knappt 40 procent av kommunerna gör det

ibland, alltid eller ofta. Andelen som alltid gör det är fyra procent.

Prop. 2008/09:158

56

Företrädare för de nationella minoriteterna upplever att de inte ges

möjlighet till inflytande i tillräcklig omfattning och att det kan vara svårt

på lokal nivå att få gehör för önskemål. Utredningen om finska och

sydsamiska språken har pekat på vad den kallar de nationella

minoriteternas demokratiska underläge. De nationella minoriteterna kan

ha svårt att driva sina krav och få sina intressen tillgodosedda genom de

vanliga demokratiska kanalerna. Minoriteterna är relativt sett så få till

antalet på många orter att de har svårt att hävda sig i den demokratiska

processen p.g.a. sitt låga antal. Det är också lättare att avfärda krav från

mindre grupper. I den allmänpolitiska processen vill majoriteten sällan

driva frågor som i första hand berör minoriteterna. Utredningen anser

också att det kan vara svårt för minoriteterna att få sina kandidater

nominerade till de politiska listorna. Om det dessutom lever kvar

negativa attityder gentemot nationella minoriteter på orten, är det mycket

lätt för majoriteten att avfärda krav från minoriteterna. På en del orter

kan olösta konflikter på andra områden också påverka den allmänna

attityden. Kvarvarande negativa värderingar kan medföra bristande

förståelse för nationella minoriteters behov i andra sammanhang. I vissa

sammanhang har de nationella minoriteterna inte ens tillgång till fora där

de skulle kunna framföra sina synpunkter. Minoriteternas

pensionärsorganisationer är t.ex. så små, i förhållande till majoritetens

pensionärsorganisationer, att de inte har rätt till representation i

beslutande eller rådgivande nationella och regionala organ p.g.a. krav på

ett visst antal medlemmar. När det gäller frågor som berör äldre är det

särskilt viktigt att olika brukarråd faktiskt fångar in synpunkter från de

nationella minoriteterna, eftersom de nationella minoriteternas behov kan

skilja sig från majoritetsbefolkningen äldre i vissa avseenden.

Regeringen anser att de nationella minoriteternas förbättrade

möjligheter till inflytande är av avgörande betydelse för att synliggöra

gruppernas behov i samhälle och i förlängningen en förutsättning för att

Sverige ska kunna leva upp till åtagandena i minoritetskonventionerna.

Regeringen bedömer att de åtgärder som hittills vidtagits inte är

tillräckliga för att säkerställa inflytande. Det finns därför anledning att ta

in en generell bestämmelse rörande det allmännas skyldighet att samråda

med företrädare för de nationella minoriteterna i den föreslagna lagen om

nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Den närmare regleringen behandlas i avsnitt 11.2.3 nedan.

10.2

Nivån på organisationsstödet behöver höjas

Regeringens bedömning: För att stärka de nationella minoriteternas

egenmakt bör det ekonomiska stödet till organisationer som företräder de

nationella minoriteterna höjas.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala

universitet instämmer i utredningens bedömning att bristen på resurser är

sådan att den på alla nivåer kan hindra ett bra samarbete. Sverigefinska

språknämnden anser att det minoritetspolitiska arbetet i dag utförs

huvudsakligen på ideell basis, vilket försvårar ett effektivt agerande;

utredningens förslag om större resurser är därför att stor vikt. Jokkmokks

kommun anser att det ekonomiska stödet till organisationer som

företräder de nationella minoriteterna bör höjas.

Prop. 2008/09:158

57

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är

viktigt att varje nationell minoritet ges reella möjligheter att göra sin röst

hörd i förhållande till majoritetssamhällets företrädare. Samhället bör

bistå ekonomiskt för att möjliggöra detta. I dag finns en rad

organisationer som företräder de nationella minoriteterna, både

lokalavdelningar, riksorganisationer, ungdomsförbund och vissa fall

paraplyorganisationer. Hur den interna organisationen ser ut är en fråga

för gruppen. De stärker dock gruppen om den kan tala med en röst utåt

och det underlättar för det allmänna att genomföra samråd.

Såsom framgår av avsnitt 10.1 tilldelas riksorganisationer som

företräder de nationella minoriteterna särskilt stöd för att öka gruppernas

möjligheter till inflytande. Stödet till de nationella minoriteterna uppgick

under 2008 till 4 miljoner kronor. Stödet fördelas efter ansökan av

Ungdomsstyrelsen enligt förordningen (2005:765) om statsbidrag för

nationella minoriteter. De nationella minoriteterna har kritiserat

regeringen för det ekonomiska stödets storlek eftersom det anses att

beloppen som varje förening erhåller är så låga att det inte går att bedriva

den typ av verksamhet som skulle kunna ge de nationella minoriteterna

reellt inflytande i frågor som berör dem. Från minoritetshåll har det

uppfattats som problematiskt att grupperna konkurrerar med varandra om

relativt små statliga medel.

Regeringen bedömer att det finns anledning att höja nivån på stödet

från och med budgetåret 2010, eftersom det ger de nationella

minoriteterna bättre möjlighet att delta i samråd på olika nivåer i frågor

som berör dem. Det ökade stödet är således en direkt följd av införandet

av den lagstadgade skyldigheten att samråda med nationella minoriteter. I

det här skedet är det, enligt regeringens bedömning, angeläget att särskilt

prioritera de nationella minoriteternas förutsättningar att skapa fungerade

samrådsmodeller inom förvaltningsområdena. Regeringen anser att det

ökade stödet är en viktig åtgärd för att stärka de nationella minoriteternas

egenmakt och reella inflytande.

10.3

De nationella minoriteternas ungdomsförbund

Regeringens bedömning: Regeringen avser att påbörja en dialog med

ungdomsförbunden för de nationella minoriteterna på nationell nivå i

syfte att öka ungdomsförbundens möjligheter till inflytande.

Utredningens bedömning: Det är viktigt att stödja minoriteternas

ungdomsförbund, eftersom organisationernas verksamhet stärker

ungdomars minoritetsidentitet och minoritetsspråket. Ungdomsförbunden

bör ges möjligheter till inflytande i minoritetspolitiken, bl.a. genom

samråd. Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att stödja denna typ av

verksamhet.

Prop. 2008/09:158

58

Remissinstanserna: Uppsala universitet anser att det är synnerligen

viktigt att företrädare för de nationella minoriteternas ungdomsförbund

ges möjligheter att samråda med regeringen. Ungdomars engagemang i

viktiga frågor måste uppmärksamma som deras språk ska kunna hållas

levande på lång sikt. Ungdomsstyrelsen delar bedömningen att

ungdomsförbunden kan utgöra en viktig arena för de unga som väljer att

delta. Ungdomsstyrelsen föreslår att de ges i uppdrag att stödja denna typ

av verksamhet och bevaka minoritetsungdomarnas behov. Sametinget

instämmer i förslaget och betonar att särskild hänsyn ska tas vid

bidragsgivning till samiska ungdomsförbund eftersom samerna är både

en nationell minoritet och ett urfolk. Sverigefinska riksförbundet stödjer

förslaget. Sverigefinska ungdomsförbundet anser att ungdomsförbunden

behöver stödjas och att ytterligare åtgärder behövs.

Skälen för regeringens bedömning: Ungdomsförbund finns i dag i

den judiska, romska, samiska och sverigefinska gruppen. Dessa

ungdomsförbund har en viktig roll eftersom de erbjuder ungdomar som

tillhör de nationella minoriteterna en verksamhet där ungdomarna kan

känna kulturell och språklig samhörighet med andra från samma grupp

eller folk och där minoriteternas sätt att vara får vara normen. I sådan

ungdomsverksamhet blir den enskilde individens minoritetsidentitet inte

ifrågasatt på samma sätt som den kanske blir i majoritetssamhället.

Ungdomarna får möjlighet att utveckla sin kulturella identitet och stärka

minoritetsspråket och samtidigt ägna sig åt ungdomskultur som det

kanske annars inte finns tillgång till ute i majoritetssamhället. Nationella

minoritetsungdomar behöver få träffa andra i samma situation och utbyta

erfarenheter. Det är särskilt betydelsefullt för ungdomar på orter där det

kanske inte bor så många andra från samma grupp eller folk.

Ungdomsförbundens verksamhet möjliggör också ett nätverksarbete

inför framtiden. Ungdomarna är den blivande vuxengenerationen och

kulturbärarna som ska överföra och hålla minoritetsspråket och kulturen

levande. Ungdomsverksamheten kan också vara en arena där

minoritetsspråket kan användas och där språkrevitaliserande arbete kan

bedrivas inom ramen för organisationens verksamhet.

De nationella minoriteternas ungdomsförbund kan ha svårigheter att

uppfylla de krav som i dag ställs för statligt stöd enligt förordningen

(2001:1060) om statsbidrag till ungdomsorganisationer, eftersom

minoritetsgrupperna är relativt små och medlemmarna är utspridda i hela

landet. Regeringen har därför givit Utredningen om vissa frågor om

bidrag till ungdomsorganisationer, m.m. i uppdrag att se över behovet av

att införa särskilda regler för de nationella minoriteternas

ungdomsorganisationer och för ungdomsorganisationer som är bildade på

etnisk grund (IJ 2008:02, dir. 2008:35 och dir 2009:11). Uppdraget ska

redovisas senast den 31 mars 2009.

Regeringen anser att det finns anledning att samla företrädare för de

nationella minoriteternas ungdomsförbund med jämna mellanrum för

dialog på nationell nivå rörande ungdomarnas situation och avser därför

att inrätta ett förfarande för att inhämta synpunkter för det fortsatta

minoritetspolitiska arbetet.

Prop. 2008/09:158

59

10.4

Sametingets roll tydliggörs

Regeringens förslag: Sametinget ska fastställa mål för och leda det

samiska språkarbetet.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anser att Sametinget bör få ett

utökat mandat att ensamt fastställa mål för det samiska språkarbetet samt

en ökad medelstilldelning för språkvårdsarbetet. Barnombudsmannen

tillstyrker förslaget och utgår från att Sametinget bedriver detta arbete

enligt barnkonventionens krav och intentioner då det berör barn och

ungdomar. Sameskolstyrelsen anser att Sametingets roll och ansvar att

leda det samiska språkarbetet stärks om myndigheten även fastställer

målen för det samiska språkarbetet. Sametinget stödjer förslaget.

Skälen för regeringens förslag: En av uppgifterna för Sametinget är,

enligt 2 kap. 1 § sametingslagen (1992:1433), att leda det samiska

språkarbetet. Det står därmed Sametinget fritt att pröva olika vägar för att

stärka och utveckla det samiska språket. Språkarbetet ingår i Sametingets

myndighetsuppdrag. Som myndighet ska Sametinget verkställa den

politik och de beslut som fattas av riksdag och regering, vilket bl.a.

innefattar de nationella språkpolitiska mål som fastställs av riksdagen.

Regeringen anser att Sametingets roll på minoritetsområdet bör

utvecklas ytterligare. Europarådet har ansett att Sametingets fördelning

av ekonomiska medel till samiska kulturändamål är i linje med syftet

med ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen.

Sametinget fyller en viktig funktion. Genom Sametinget kan samerna

besluta i frågor som har ett nära samband med den samiska kulturen.

Bakom inrättandet av Sametinget ligger tanken att samerna som

minoritet ska företrädas av ett organ som är representativt för det samiska

folket. Inte minst i relation till andra aktörer, såsom myndigheter,

kommuner och organisationer, möjliggör Sametinget att det samiska

folkets vilja kommer till uttryck. Sametinget bidrar därutöver långsiktigt

till en ökad identitetskänsla hos samerna och stimulerar intresset för

samiska samhällsfrågor och politiska frågor bland alla samer.

Det framstår som rimligt att Sametinget – i egenskap av folkvalt organ

för samerna i Sverige – formulerar och fastställer mål för det interna

samiska språkarbetet. Riksdag och regering kan formulera övergripande

mål för den nationella språkpolitiken men när det handlar om att uttrycka

målsättningar för det samiska språkarbetet bör ansvaret ligga på

Sametinget. Mål för att främja, vårda och utveckla det samiska språket

fordrar en demokratisk förankring i den egna gruppen som ett folkvalt

organ kan ge.

Eftersom Sametinget redan leder det samiska språkarbetet är det, enligt

regeringens mening, även rimligt och naturligt att Sametinget ska kunna

fastställa målen för detta språkarbete inom ramen för de nationella

språkpolitiska målen. Sametingets språkarbete bör också utföras i

samarbete med de myndigheter som har ett övergripande ansvar för

språkpolitiken i landet.

Prop. 2008/09:158

60

11

En ny lag om nationella minoriteter

11.1

Antalet nationella minoriteter och nationella

minoritetsspråk bör inte utökas

Regeringens bedömning: Regeringen finner inte skäl att i detta skede

utöka antalet erkända nationella minoriteter eller nationella

minoritetsspråk.

Utredningens bedömning: Finlandssvenskarnas status i förhållande

till ramkonventionen bör klargöras.

Remissinstanserna: Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige

efterlyser ytterligare steg för att rätta till det orättvisa förhållandet att

finlandssvenskarna inte ryms inom de nationella minoriteterna.

Skälen för regeringens bedömning

Önskemål om utökning

Såsom beskrivits i avsnitt 4.1 väljer stater i samband med ratificeringen

de grupper och de språk som den vill erkänna som nationella minoriteter

och nationella minoritetsspråk enligt Europarådets ramkonvention och

minoritetsspråkskonventionen. Riksdagsbeslutet i december 1999

innebar att fem grupper erkändes som nationella minoriteter och dessa

gruppers språk som nationella minoritetsspråk.

Frågan huruvida ytterligare grupper borde erkännas som nationella

minoriteter har aktualiserats i olika sammanhang. Företrädare för

finlandssvenskar i Sverige har hävdat att finlandssvenskarna borde ges

minoritetsstatus enligt ramkonventionen. Företrädare för älvdalingar har

gett uttryck för att de önskar status som minoritetsspråk för älvdalskan.

Finlandssvenskar i Sverige

Med finlandssvenskar avses personer boende i Finland som har svenska

som modersmål, samt även personer med svenska som modersmål som

flyttat till Sverige från Finland och deras ättlingar.

Endast sverigefinnar har erkänts som nationell minoritet i Sverige. I

förarbetena till minoritetsspråkslagarna (prop. 1998/99:143 s. 24, 33)

angavs att med termen sverigefinnar åsyftades personer som har finska

som modersmål. Den finländska grupp som har svenska som modersmål

ansågs inte ingå i gruppen. Dåvarande regeringen hänvisade till att denna

tolkning överensstämde med ändamålet med

minoritetsspråkskonventionen. Regeringen ansåg att den svensktalande

gruppen inte heller omfattades av åtagandena enligt ramkonventionen.

Det som främst skiljer sverigefinnarna från den svenska

majoritetsbefolkningen angavs vara språket men att det också finns en

särskild sverigefinsk kultur bland sverigefinnarna.

Prop. 2008/09:158

61

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen berördes frågan om

huruvida även finlandssvenskarna i Sverige skulle anses ingå i den

sverigefinska minoriteten och om den erkända minoritetsgruppen som

helhet borde benämnas sverigefinländare i stället för sverigefinnar. En

motion med denna innebörd avslogs. Konstitutionsutskottet delade

regeringens bedömning och uttalade att detta dock inte uteslöt att

åtgärder som avser sverigefinnar även kan komma de finlandssvenska till

del (bet. 1999/2000:KU6).

Finlandssvenskarnas Riksförbund i Sverige anser att beslutet om

nationella minoriteter från 1999 bör ändras på så sätt att det fastställs att

det finns en nationell minoritetsgrupp av sverigefinländare, bestående av

två undergrupper där den ena har finska som modersmål och den andra

svenska. Enligt riksförbundets mening uppfyller finlandssvenskarna i

Sverige de krav som ställs i ramkonventionen.

Älvdalingar

Förespråkare för älvdalskan – företrädare för organisationen Ulum

Dalska (Föreningen för älvdalskans bevarande) och företrädare för

Älvdalens kommun – har vid flera tillfällen uppvaktat regeringen och

uttryckt önskemål om att älvdalskan ska erkännas som minoritetsspråk i

Sverige. Enligt företrädarna uppfyller älvdalskan de kriterier som

specificeras i minoritetsspråkskonventionen. Älvdalskan skiljer sig

avsevärt från rikssvenskan och är enligt deras mening att betrakta som ett

eget språk och inte en dialekt. Det är ett gammalt språk som talas i ett

avgränsat territorium i norra Dalarna. Ca 3 000 personer uppskattas tala

älvdalska. Det finns ett starkt intresse hos befolkningen i Älvdalen för att

kommande generationer ska ges möjlighet att lära sig älvdalska.

Förespråkarna för älvdalskan uppger att det förhållandet att älvdalskan

inte givits status som språk – till skillnad från en dialekt – försvårar

möjligheterna att leva upp till talarnas behov om insatser för att bevara

älvdalskan. Förespråkarna uppger att de inte är aktuellt att använda

älvdalskan i kontakter med myndigheter.

Europarådets expertkommitté har i sin granskning tagit upp frågan om

älvdalskans situation och uppmanat de svenska myndigheterna att

undersöka möjligheterna för älvdalskan att omfattas av

minoritetsspråkskonventionen. Behovet av att utreda frågan om

älvdalskans ställning har även tagits upp i en riksdagsmotion

(2006/07:K203).

Minoritetsspråkskommittén, som utredde frågan om svensk ratificering

av Europarådets minoritetsspråkskonventionen, behandlade frågan om

dialekter och folkmål. Minoritetsspråkskommittén konstaterade att det är

komplicerat att bedöma vad som är dialekt, folkmål respektive ett språk.

Som exempel på svenska folkmål nämndes älvdalsmål, gutniska och

skånska. Dessa folkmål talades tidigare i ganska stor utsträckning i olika

delar av landet men har till följd av bl.a. större rörlighet i befolkningen,

inflyttningen till städerna och massmediernas inflytande kommit att talas

och förstås av allt färre personer. Rent lingvistiskt kan folkmålen vara

mycket olika nutida rikssvenska. Folkmålen är förknippade med den

bygd där de har talats och är en del av bygdens kultur och historia. Det

kan därför, enligt Minoritetsspråkskommittén, hävdas att det finns ett

intresse av att folkmålen bevaras som en viktig del av den svenska

landsbygds- och kulturhistorien. Minoritetsspråkskommittén fann att det

viktigaste argumentet mot att tillämpa minoritetsspråkskonventionen på

folkmålen är att det strider mot syftet med konventionen som är att stärka

minoritetsspråkens ställning i det offentliga livet, såsom hos domstolar

och myndigheter (SOU 1997:192 s 110).

Prop. 2008/09:158

62

Inga fler minoritetsspråk eller minoriteter aktuella för närvarande

Regeringen finner inte i detta skede skäl att göra en annan bedömning än

den som gjordes i anslutning till ratifikationen av Europarådets

ramkonvention och minoritetsspråkskonventionen.

Erfarenheterna visar att de åtgärder som hittills vidtagits för att bevara

de redan erkända minoritetsspråken och att skydda de erkända

minoriteterna inte har varit tillräckliga för att leva upp till lagstiftarens

intentioner och att ytterligare insatser kommer att behövas. De nu

planerade minoritetspolitiska insatserna måste därför koncentreras till att

aktivt bevara de erkända minoritetsspråken och att skydda de erkända

minoriteterna så att Sverige lever upp till redan gjorda folkrättsliga

åtaganden.

Finlandssvenska som språk faller utanför ramen om minoritetsspråk, då

det inte skiljer sig i nämnvärd utsträckning från svenska språket som

majoritetsspråk. Regeringen är heller inte beredd att i dagsläget göra

någon annan bedömning rörande ramkonventionen. Även om

finlandssvenskarna skulle ges ett skydd enligt ramkonventionen, skulle

detta inte förändra finlandssvenskarnas status nämnvärt, eftersom den

materiella minoritetsrätten i första hand bygger på åtagandena i

minoritetsspråkskonventionen. Men det finns givetvis inga hinder, enligt

regeringens mening, mot att t.ex. en enskild finlandssvensk, som

upplever en kulturgemenskap och identifikation med den sverigefinska

gruppen, deltar i och tar del av det stöd som ges sverigefinnar, eller att en

enskild som upplever sig diskriminerad på grund av sin etnicitet anmäler

detta.

Regeringen anser vidare att det finns ett stort värde i att älvdalskan,

oavsett om det är att betraktas som ett språk eller en dialekt, bevaras som

en del av det svenska kulturarvet och att det är önskvärt att älvdalskan

förs vidare till nya generationer. Det arbete som Institutet för språk och

folkminnen redan bedriver för att bevara svenska dialekter och folkmål

behöver således fortsätta. Älvdalens kommun kan, så som redan sker, på

olika sätt stödja älvdalskans bevarande inom den ordinarie verksamheten

inom kommunen och ge barn möjlighet att lära sig älvdalska. Även inom

ramen för folkbildningen bör det finnas förutsättningar att stödja

bevarandet av älvdalskan.

11.2

Allmänna bestämmelser

Prop. 2008/09:158

63

Regeringens förslag: Den nya lagen om nationella minoriteter och

minoritetsspråk innehåller bestämmelser om nationella minoriteter,

nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda

minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt

bestämmelser om vissa skyldigheter inom förskoleverksamhet och

äldreomsorg. Lagen innehåller också bestämmelser om uppföljning av

förvaltningsmyndigheters tillämpning av lagen.

Med nationella minoriteter avses i lagen judar, romer, samer,

sverigefinnar och tornedalingar. Med nationella minoritetsspråk avses

finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

Utredningens och promemorians förslag överensstämmer i

huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker införandet av

en ny lag som reglerar samtliga nationella minoriteter, eftersom det

innebär en tydligare lagstiftning. Förslaget bedöms ge ett bättre

genomslag för den svenska minoritetspolitiken i hela landet.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering anser att förslaget är ett led i

att ytterligare synliggöra de nationella minoriteterna. Försäkringskassan

anser att förslaget ger en tydligare lagstiftning och bättre överblick.

Övertorneå kommun uttalar att förslaget tydliggör statens och övriga

myndigheters (främst kommunernas) ambitioner och ansvar inom

minoritetspolitikens område, samt bidrar till att stärka minoriteternas och

minoritetsspråkens ställning.

Skälen för regeringens förslag: Erfarenheterna visar att det

fortfarande råder stor okunnighet bland beslutsfattare, tjänstemän och

den breda allmänheten om vilka de nationella minoriteterna är och vad

minoritetsstatusen innebär. Enskilda som tillhör de nationella

minoriteterna får inte alltid gehör för sina behov i samhället när de

åberopar sin minoritetsstatus.

Regeringen bedömer att ett omnämnande av samtliga nationella

minoriteter och nationella minoritetsspråk därför bör göras i

författningstext för att synliggöra dessa grupper och deras språk bättre i

samhället. Uppräkningen av nationella minoriteter motsvarar Sveriges

nuvarande ratificering av Europarådets ramkonvention och

minoritetsspråkskonventionen, vilket behandlats ovan i avsnitt 4.1 och

4.2. Med de uppräknade språken avses även varieteter av dessa språk.

Den rättsliga reglering som nu föreslås tydliggör även de nationella

minoriteternas särställning i Sverige i förhållande till åtagandena i dels

ramkonventionen, dels del II i minoritetsspråkskonventionen. Dessa

åtaganden ska genomföras och efterlevas i hela landet för samtliga

nationella minoriteter. Dessa åtaganden har dock inte reglerats närmare i

svensk rätt tidigare.

I den nya lagen bör därför allmänna bestämmelser, som rör hela landet,

införas rörande informationsskyldighet för statliga och kommunala

förvaltningsmyndigheter, det allmännas ansvar att främja de nationella

minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sina språk och sin

kultur och skyldigheten att samråda med de nationella minoriteterna.

Bestämmelserna beskrivs närmare i avsnitt 11.2.1–11.2.3.

Prop. 2008/09:158

64

Förutom de allmänna bestämmelserna bör den nya lagen innehålla

bestämmelser från de nuvarande minoritetsspråkslagarna som innebär ett

förstärkt skydd i ett begränsat geografiskt område. Dessa bestämmelser

motsvarar Sveriges åtaganden enligt minoritetsspråkskonventionens del

III. Dessa bestämmelser behandlas nedan i avsnitt 11.3. Rörande vilka

domstolar som bör omfattas, se närmare under avsnitt 11.3.9.

11.2.1

Skyldighet att informera om rättigheter

Regeringens förslag: Förvaltningsmyndigheter ska när det behövs på

lämpligt sätt informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter

enligt den föreslagna lagen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag.

Remissinstanserna: Språkrådet (numera Institutet för språk och

folkminnen) anser att skyldigheten att informera berörda grupper om

deras rättigheter bör åläggas en central myndighet eftersom en centralt

producerad och samlad informationsinsats får större genomslag och blir

mer kostnadseffektiv. Samernas utbildningscentrum anser att statliga och

kommunala myndigheter ska informera om de rättigheter som de

enskilda har. Sverigefinländarnas delegation tillstyrker förslaget men

poängterar betydelsen av att tillräckliga resurser beviljas för en kraftfull

och landsomfattande informationskampanj. Sverigefinska Riksförbundet

stödjer förslaget och poängterar vikten av att kommuner och landsting

informerar minoriteter om rätten att använda sitt språk.

Skälen för regeringens förslag: Av minoritetsspråkskonventionens

artikel 6 framgår att undertecknande stater förbinder sig att tillse att

berörda myndigheter, organisationer och personer informeras om de

nationella minoriteternas rättigheter och skyldigheter enligt

minoritetsspråkskonventionen.

Erfarenheterna från nuvarande förvaltningsområden visar med stor

tydlighet hur bristande information om existerande rättigheter påverkar

enskildas möjligheter att nyttja rättigheterna. Okunskap om gällande

regelverk och bristande information till allmänheten har bidragit till att

den av riksdagen beslutade minoritetspolitiska reformen inte fått avsedd

effekt.

Av Länsstyrelsens i Norrbottens läns uppföljning av

minoritetsspråkslagarna under 2000 framgår att 40 procent av de

tillfrågade myndigheterna inom förvaltningsområdena inte hade

informerat sina anställda om den nya lagstiftningen om rätten att få

använda finska och meänkieli, trots att lagen då redan gällt i ett halvår.

När det gäller rätten att få använda samiska var motsvarande siffra 50

procent. Av senare uppföljning framgår att bristen på information

gentemot brukarna alltjämt var ett problem under 2004, även om arbetet

då gått framåt. Av de tillfrågade myndigheterna angav då 20 procent av

de lokala myndigheterna och 42 procent av de regionala och nationella

myndigheterna att de inte informerar allmänheten på något sätt om

minoritetsspråkslagarna.

Prop. 2008/09:158

65

Även konstitutionsutskottets uppföljning har tagit upp frågan om

statens skyldighet att informera om minoriteters rättigheter och

skyldigheter. Uppföljningen pekar på behovet av att utarbeta strategier

för en klar och pedagogisk förmedling om vad minoritetspolitiken och

minoritetspråkspolitiken innebär. Det behöver, enligt uppföljningen, även

allvarligt övervägas på vilket sätt alla berörda på olika nivåer, från

myndigheter till enskilda personer, kan nås av informationen.

En grundförutsättning för att den enskilde ska kunna hävda sina

rättigheter är att ansvariga tjänstemän på lokal, regional och nationell

nivå som ska bistå allmänheten, är tillräckligt insatta i

rättighetslagstiftningen och att de informerar allmänheten om gällande

regler på ett korrekt sätt. Mot bakgrund av detta bedömer regeringen att

det finns anledning att författningsreglera skyldigheten att informera om

de nationella minoriteternas rättigheter. Statliga och kommunala

förvaltningsmyndigheter ska därför när det behövs på lämpligt sätt

informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt den

föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Ett effektivt sätt kan vara riktad information till de nationella

minoriteterna genom t.ex. informationsträffar i samarbete med

organisationer som företräder nationella minoriteter eller på annat sätt är

verksamma bland de nationella minoriteterna. Organisationer som

företräder de nationella minoriteterna är ofta en värdefull resurs i

sammanhanget, som bör användas i större utsträckning, eftersom de

känner till vilka kanaler som kan vara lämpliga för att sprida riktad

information till enskilda som tillhör de nationella minoriteterna.

Regeringen vill i detta sammanhang även betona vikten av att enskilda

ges korrekt information rörande nationella minoritetsbarns rätt till

modersmålstöd och modersmålsundervisning, även om denna fråga inte

regleras i lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. En

förutsättning för att kunna nyttja rätten till modersmålsundervisning är att

föräldrarna ges ändamålsenlig information om denna rättighet.

11.2.2

Skyldighet att främja de nationella minoriteternas språk

och kultur

Regeringens förslag: Genom en hänvisning till en ny språklag framgår

att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de

nationella minoritetsspråken. I den nu föreslagna lagen om nationella

minoriteter och minoritetsspråk anges att det allmänna även i övrigt ska

främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla

sin kultur i Sverige och att barns utveckling av en kulturell identitet och

användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Utredningen föreslog dock även att det allmänna i sin verksamhet ska

beakta de nationella minoriteternas särart och deras behov av skydd och

stöd för att deras språk och kultur ska fortleva i Sverige.

Remissinstanserna: Bestämmelsen har inte kommenterats närmare av

remissinstanserna, men flertalet är positiva till att utredningen föreslår

generella bestämmelser. Svea hovrätt ifrågasätter om de allmänna

bestämmelserna är ägnade att vara tillämpliga i domstolars verksamhet.

Barnombudsmannen ser med tillfredsställelse på att utredningen föreslår

att barns behov på utbildningsområdet särskilt behöver uppmärksammas

och regleras i den föreslagna lagen om nationella minoriteter och

minoritetsspråk.

Prop. 2008/09:158

66

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med utredningens

förslag.

Remissinstanserna: Försäkringskassan anför att det inte framgår

närmare hur det allmänna ska främja de nationella minoriteternas

möjlighet att behålla och utveckla sina språk för de som talar jiddisch

och romani chib. Försäkringskassan anser att det bör finnas en reglering

även avseende dessa språk alternativt en hänvisning till annan

författning.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer det som

angeläget att de nationella minoriteternas behov beaktas i samhället i

mycket större utsträckning än i dag. Erfarenheterna visar att enskilda inte

får gehör när de åberopar sin status som nationella minoriteter.

En viktig utgångspunkt för Europarådets ramkonvention och

minoritetsspråkskonventionen är att statsmakten bär ett uttryckligt ansvar

för att de nationella minoriteterna ska kunna bevara och utveckla sitt

språk och sin kultur. Enligt ramkonventionens artikel 5 har Sverige åtagit

sig att aktivt främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer

som tillhör de nationella minoriteterna ska kunna bibehålla och utveckla

sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet,

nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv.

Detta åtagande har ett nära samband med regleringen i 1 kap. 2 § sista

stycket regeringsformen där det anges att etniska, språkliga och religiösa

minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och

samfundsliv bör främjas.

När det gäller regeringsformens bestämmelse rörande minoriteter bör

det påpekas att frågan om förhållandet mellan regeringsformens reglering

och åtagandet i ramkonventionen behandlats av två utredningar,

nämligen av Minoritetsspråkskommittén i betänkandet Steg mot en

minoritetspolitik (SOU 1997:193 s. 87) och av Utredningen om finska

och sydsamiska språken i betänkandet Rätten till mitt språk (SOU

2005:40 s. 163). I ramkonventionens artikel 5 anges att parterna åtar sig

att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer som

tillhör nationella minoriteter ska kunna bibehålla och utveckla sin kultur

och bevara de väsentliga biståndsdelarna av sin identitet, nämligen

religion, språk, traditioner och kulturarv. I 1 kap. 2 § femte stycket

regeringsformen anges att etniska, språkliga och religiösa minoriteters

möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör

främjas. Utformningen av bestämmelsen i regeringsformen borde, enligt

ovannämnda utredningar, bli föremål för en översyn, eftersom

ramkonventionens åtagande bedöms vara mer långgående. Regeringen

behandlade dock inte frågan närmare i förarbetena till

minoritetsspråkslagarna, utan konstaterade att bestämmelsen i

regeringsformen ger minoriteter en särställning (prop. 1998/99:143 s.

36). I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen bedömde

konstitutionsutskottet att det inte var påkallat att i samband med det

första steget mot en samlad svensk minoritetspolitik gå längre på

grundlagsnivån än regleringen i 1 kap. 2

§ regeringsformen (bet.

1999/2000:KU6 s. 23).

Prop. 2008/09:158

67

Regeringsformen är för närvarande föremål för en översyn.

Grundlagsutredningen (dir. 2004:96) har i december 2008 lämnat

slutbetänkandet En reformerad grundlag (SOU 2008:125).

Grundlagsutredningens förslag bereds inom Regeringskansliet.

Det finns dock enligt regeringens mening ett behov av att lyfta fram

det allmännas ansvar för att aktivt främja bevarandet av de nationella

minoritetsspråken och de nationella minoriteternas kultur. Med det

allmänna avses offentlig verksamhet som utövas genom staten,

kommunerna eller landstingen, t.ex. domstolar och andra myndigheter.

Försäkringskassan har anfört att det inte framgår närmare hur det

allmänna ska främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla

och utveckla sina språk för de som talar jiddisch och romani chib och att

det bör finnas en reglering även avseende dessa språk alternativt en

hänvisning till annan författning.

Regeringen beslutar denna dag proposition 2008/09:153 med förslag

till ny språklag. I förslaget till ny språklag slås fast att svenska är

huvudspråk i Sverige samt att finska, jiddisch, meänkieli, romani chib

och samiska är de nationella minoritetsspråken. Det föreslås också att det

allmänna ska ha ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella

minoritetsspråken. För att tydliggöra det allmännas ansvar bör det

uttryckligen i den nu föreslagna lagen om nationella minoriteter och

minoritetsspråk erinras om att det i den föreslagna språklagen anges att

det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de

nationella minoritetsspråken. I den nu föreslagna lagen om nationella

minoriteter och minoritetsspråk bör även anges att det allmänna även i

övrigt ska främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och

utveckla sin kultur i Sverige samt att barns utveckling av en kulturell

identitet och det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt. Begreppet

kultur får även anses innefatta språk. Regeringen bedömer att denna

reglering kommer att öka statliga och kommunala myndigheters

medvetenhet rörande de nationella minoriteterna och därmed förbättra

efterlevnaden av Europarådets ramkonvention och

minoritetsspråkskonventionen.

Ett aktivt främjande av de nationella minoritetsspråken innebär dels ett

synliggörande av lagens möjligheter att nyttja minoritetsspråken, dels att

personer som arbetar på myndigheter och som möter allmänheten

medvetandegörs om de lagstadgade rättigheterna att använda

minoritetsspråk. För att aktivt främjande ska komma till stånd bör

personalen således ha kunskap om lagen om nationella minoriteter och

minoritetsspråk.

Ett aktivt främjande skulle kunna bestå av medvetet arbete på lokal

nivå där man i t.ex. kommunal verksamhet lyfter fram de nationella

minoriteternas behov i olika sammanhang. Genom att anordna seminarier

eller informationsträffar för kommunalt anställda eller för den breda

allmänheten kan kunskaperna om de nationella minoriteterna öka.

Majoritetsmedborgarnas ökade kunskaper kan förväntas öka förståelsen

för de nationella minoriteternas behov och skapa en ökad respekt och en

öppnare och mer positiv attityd till användning av minoritetsspråken.

Prop. 2008/09:158

68

Ett led i arbetet med att främja de nationella minoritetsspråkens

bevarande kan vara att arbeta medvetet med konsekvensanalyser. I

beredningen av frågor som berör de nationella minoriteterna bör

eventuella konsekvenser redovisas. Ett sådant arbetssätt synliggör de

nationella minoriteternas behov.

Regeringen anser att det finns anledning att lyfta fram det som visat sig

vara särskilt framgångsrikt i det kommunala arbetet i nuvarande

förvaltningsområden. I flera av kommunerna har man tagit fram

kommunala handlingsplaner för minoritetsfrågorna och i Haparanda

kommun har man även utarbetat ett policydokument för arbetet med

tvåspråkighetsfrågor. I arbetet med att aktivt främja minoritetsspråken

bör man således överväga utarbetande av handlingsplaner för de

minoritetspolitiska frågorna. Regeringen bedömer att det finns flera skäl

till varför arbetet med handlingsplaner kan vara positivt. Till en början

behöver en kartläggning göras av de nationella minoriteternas behov på

det lokala planet i respektive kommuner eller landsting. I

kartläggningsarbetet bör bl.a. de nätverk av föreningar, församlingar,

skolor etc. som de nationella minoriteterna byggt upp på lokal nivå

användas för att på ett bättre sätt nå enskilda som tillhör nationella

minoriteter. Inom ramen för arbetet med framtagandet och fastställandet

av handlingsplaner för minoritetsfrågor har kommunerna gjort medvetna

val och tydliga prioriteringar i olika frågor. Samtidigt har man

identifierat och definierat de områden där kommunen särskilt behöver

arbeta med minoritetsfrågorna. Det blir därmed ett naturligt sätt att

integrera frågorna i den kommunala verksamheten och kommunen kan

sätta upp olika etappmål som är anpassade till de lokala förhållandena.

Handlingsplanerna blir också ett arbetsverktyg som gör att arbetet och

måluppfyllelsen kan följas upp bättre. Arbetet med handlingsplaner kan

därmed även fungera som verktyg för att öka medvetenheten bland de

nationella minoriteterna. Arbetet kan också bli ett incitament för

minoriteterna att ställa upp egna mål och göra prioriteringar på lokal

nivå.

Sametinget har på regeringens uppdrag utarbetat en språkhandbok för

kommuner och myndigheter för att synliggöra samiskan och att öka

användningen av samiska i verksamheten. Uppdraget redovisades i

januari 2008 genom Samisk språkhandbok för ökad användning av

samiska (Jo2008/403/JFS). Språkhandbokens syfte är att synliggöra

samiskan och öka den samiska språkkompetensen bland de anställda,

men också att öka allmänhetens användning av samiska i kontakt med

myndigheter. I språkhandboken ges konkreta förslag på en arbetsmodell

för medvetet arbete på kommunal nivå, modeller till språkprogram och

handlingsplaner. Vidare lämnas förslag på formulär för kartläggning av

språksituationen.

Mot bakgrund av att de nationella minoritetsspråkens framtid är oviss

och att antalet förstaspråkstalare behöver ökas för att trygga språkens

fortlevnad, är det enligt regeringens mening särskilt viktigt att beakta

barns behov. Detta bör även framgå av lagen om nationella minoriteter

och minoritetsspråk. Barn som tillhör nationella minoriteter behöver få

utveckla en egen kulturell identitet och de kan behöva stöd med att lära

Prop. 2008/09:158

69

sig och utveckla sitt minoritetsspråk. Detta ställningstagande bygger dels

på Sveriges åtaganden i Europarådets ramkonvention och

minoritetsspråkskonventionen, dels på åtaganden i FN:s barnkonvention.

Regeringen anser därför att det allmänna i sin verksamhet särskilt ska

främja barns utveckling av en kulturell identitet och det egna

minoritetsspråket. Det kan röra sig om beslut som på olika sätt påverkar

enskildas möjligheter att tillägna sig eller bevara sitt minoritetsspråk,

t.ex. beslut om placering av barn i förskoleverksamhet och skola eller

beslut om kulturverksamhet.

11.2.3

Skyldighet att samråda

Regeringens förslag: Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella

minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så

långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i

sådana frågor.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att de nationella

minoriteterna, så långt det är möjligt, på alla nivåer i samhället ska ges

möjlighet till inflytande i frågor som berör dem.

Remissinstanserna: Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala

universitet anser att det är mycket viktigt att de nationella minoriteterna

ges möjligheter till inflytande på alla nivåer i samhället i frågor som

berör dem, t.ex. när det gäller fördelning av kulturmedel och att det borde

utvecklas en systematisk praxis för detta. Sverigefinska språknämnden

anser att ökade kunskaper skulle förbättra de finskspråkigas möjligheter

till inflytande och att olika former av samråd är bra. Sundbybergs

kommun anser att det är angeläget att föra en diskussion med

minoritetsorganisationerna kring ökat ett inflytande för nationella

minoriteter och hur det kan formaliseras. Jokkmokks kommun anser att

nationella minoriteters möjligheter till delaktighet och inflytande bör

lagregleras. Kiruna kommun välkomnar förslaget att de nationella

minoriteterna ska ges tillgång till demokratiska fora så att även deras

synpunkter kan beaktas. Gaaltije tillstyrker utredningens förslag vad

gäller de övriga minoriteternas inflytande, men är tveksam till om

förslaget gagnar samiska intressen; Gaaltije ställer sig frågande till om

dialog är ett reellt verktyg för inflytande.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med

utredningens förslag med tillägget att statliga myndigheter, kommuner

och landsting också i övrigt bör samråda med representanter för

minoriteterna i frågor som berör dem.

Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland påpekar att ”frågor

som berör minoriteterna” är ett vitt begrepp och att det är lämpligt att

någon typ av avgränsning görs t.ex. till ”frågor som avser deras språk,

kultur och samfundsliv”. Den nu föreslagna lydelsen täcker även

domstolarnas handläggning och avgörande av mål och ärenden. Detta är

enligt hovrätten inte rimligt och strider mot principen om domstolarnas

självständighet och opartiskhet. Domstolarnas verksamhet bör inte

omfattas. Sverigefinska riksförbundet uttalar att samråd sker alltför sällan

i dag och understryker vikten av detta kommer till stånd.

Prop. 2008/09:158

70

Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för ovan i avsnitt 10.1

anser regeringen att frågan om rätt till samråd behöver regleras i lag. Ett

lagreglerat samrådsförfarande bedöms ge bättre förutsättningar för att

sådana samråd faktiskt kommer till stånd och att beslutsfattare på ett

systematiskt sätt inhämtar synpunkter och för en dialog med de

nationella minoriteterna, både barn och vuxna. Statliga och kommunala

förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjligheter

till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda

med representanter för minoriteterna i sådana frågor. Den föreslagna

bestämmelsen omfattar endast statliga och kommunala

förvaltningsmyndigheter och berör således inte domstolarna.

Regeringen anser att det är viktigt att finna bättre metoder för samråd

med de nationella minoriteterna på olika nivåer i samhället. I december

2007 beviljade Regeringskansliet (Integrations- och

jämställdhetsdepartementet) därför medel till Kommunförbundet i

Norrbotten och Svenska Tornedalingarnas Riksförbund, STR-T, för

parallella projekt i syfte att utarbeta en modell för samråd på lokal nivå

(IJ2007/3085/DISK, IJ2007/3365/DISK). Projekten har rört arbetet i de

kommuner som i dag ingår i förvaltningsområdena i Norrbotten. Arbetet

med projekten visar att det finns ett behov av att diskutera

minoritetsfrågor på lokal nivå och att öka kunskapen och medvetenheten

om minoritetspolitikens syften bland lokala beslutsfattare, tjänstemän

och de nationella minoriteterna. I dialogen med kommunföreträdare och

de nationella minoriteterna har det bl.a. framkommit att samråds är

viktigt eftersom det innebär en bekräftelse av de nationella

minoriteternas närvaro i lokalsamhället. Samrådet skapar balans mellan

majoriteten och minoriteten och det leder till att de nationella

minoriteternas behov kan beaktas på ett bättre sätt och att

beslutsunderlag kan bli bättre. Ett fungerande samråd, som innebär ett

erfarenhetsutbyte och förankring av olika synsätt, kan även motverka

konflikter i lokalsamhället. Samråd är också viktigt för att ge de

nationella minoriteterna insyn i frågor som berör dem. Arbetet visar

också på att det finns behov av att lyfta fram goda exempel på samråd.

Samrådsorgan för minoritetsfrågor bör därför inrättas på olika nivåer

där de nationella minoriteterna finns företrädda, om sådana organ inte

redan finns. Hur samrådet utformas på det lokala, regionala och

nationella nivån får bedömas från fall till fall. Regeringen anser att det

bör finnas en stor frihet i att finna former som fungerar på respektive

nivå. Det avgörande är att de nationella minoriteternas synpunkter fångas

in och kan beaktas där detta är möjligt. Frågor där det är särskilt viktigt

att fånga in de nationella minoriteternas behov och synpunkter är bl.a.

områden som rör förskoleverksamhet och skola, ungdomsfrågor,

äldreomsorg, biblioteks- och annan kulturverksamhet, dvs. på områden

där kommunerna har vissa skyldigheter i förhållande till medborgarna.

Regeringen vill betona att det är angeläget att även de nationella

minoriteterna ges tillgång till de demokratiska fora som finns i olika

sammanhang. Myndigheter bör särskilt överväga om det finns anledning

att se över redan befintliga samrådsformer för att säkerställa att även de

nationella minoriteternas röst kan höras och synliggöras i olika frågor.

11.3

Förstärkt minoritetsskydd

Prop. 2008/09:158

71

11.3.1

Användning av minoritetsspråk i offentliga sammanhang

Förvaltningslagen (1986:223) bygger på den underförstådda

förutsättningen att svenska språket ska användas av myndigheterna.

Vissa undantag från denna princip gäller visserligen. För t.ex.

patentärenden finns särskilda regler om det språk på vilket en ansökan

eller annan handling ska vara avfattad. Handlingar på danska eller norska

språket bör vidare i regel godtas av myndigheterna (se vidare prop.

1971:30 s. 376 och SOU 1972:83 s. 20, jfr hänvisning i prop. 1985/86:80

s. 56). För det stora flertalet ärenden saknas emellertid möjlighet för

myndigheten att ge avkall på principen om svenska som

myndighetsspråk.

En viktig del av det förstärkta skydd som finns inom nuvarande

förvaltningsområden är att enskilda ges möjlighet att använda finska och

meänkieli respektive samiska i kontakter med förvaltningsmyndigheter

och domstolar. Därutöver har enskilda även rätt till förskoleverksamhet

och äldreomsorg helt eller delvis på dessa språk. Europarådet har riktat

kritik mot Sveriges genomförande av dessa åtaganden, dels för att

enskilda inte kunnat nyttja dessa rättigheter fullt ut, dels för att dessa

rättigheter gäller i ett begränsat geografiskt område.

Europarådets ministerråd har därför rekommenderat Sverige att

underlätta och främja användningen av finska, meänkieli och samiska i

kontakten med rättsväsende och offentliga myndigheter även utanför

förvaltningsområdena. Rörande finska språket har ministerrådet

rekommenderat Sverige att förbättra situationen för det finska språket

utanför förvaltningsområdet i den offentliga förvaltningen och i

synnerhet i fråga om utbildning. Europarådets expertkommitté har

noterat att det största problemet i användningen av minoritetsspråk inom

rättsväsende och offentliga myndigheter verkar vara bristen på

kompetens i att ta fram skriftliga dokument på dessa språk. Ett allmänt

mål med minoritetsspråkskonventionen är att uppmuntra användningen

av landsdels- eller minoritetsspråk i detta avseende. Om det fanns

rättsliga texter och översättningar av relevant lagtext på

minoritetsspråken, skulle detta, enligt kommitténs mening, bidra till att

språken utvecklades och användes mer inom den offentliga

förvaltningen.

Den nationella uppföljningen i Sverige har framför allt rört effekterna

av minoritetsspråkslagarnas införande. Av Länsstyrelsens i Norrbottens

län kartläggning under 2000 framgick att minoriteterna använt

minoritetsspråk i liten utsträckning i kontakter med myndigheter och

domstolar. Detta bedömdes bero bl.a. på att informationen om

lagstiftningen varit begränsad dels till myndighetsföreträdare som hade

att efterleva lagens krav, dels till enskilda som tillhörde de nationella

minoriteterna. Även myndighetspersonalens kunskaper i

minoritetsspråken har påverkat enskildas benägenhet att använda dessa

språk. Berörda myndigheter har förstärkt språkkunskaperna i begränsad

omfattning och man har valt att förlita sig till tolk om behov skulle

uppstå.

Andra förklaringar till att minoritetsspråken används i begränsad

omfattning kan vara att de är vardagsspråk som den enskilde använder i

kända miljöer och i kontakter med personer som hon eller han känner till

och vet har kunskap i respektive språk. Om myndighetens personal

saknar kunskaper i minoritetsspråken väljer den enskilde, för att få sitt

ärende uträttat, att använda svenska i stället. Psykologiska faktorer spelar

också in. Enskilda kan känna tveksamhet mot att börja använda

minoritetsspråket vid myndighetskontakter, om tidigare kontakter varit

på svenska.

Prop. 2008/09:158

72

Den forskarrapport som Länsstyrelsen i Norrbottens län lät ta fram

under 2002 kom fram till liknande resultat. Forskarna intervjuade ett

antal minoritetsspråksanvändare, företrädare för organisationer och

myndigheter. Det framkom, enligt forskarna, en tydlig tendens att det

finns stora brister i myndigheternas kompetens att hantera ärenden på

minoritetsspråken. Det fanns även brister i myndigheternas information

till språkanvändarna om de nya minoritetsspråklagarna. Det förefaller

emellertid som att de största problemen inte hade med bristen på

information att göra utan med attityder och värderingar om

språkanvändningen i kontakten mellan myndighetspersoner och

språkanvändare. I mötet med myndighetspersonerna har de flesta valt att

använda svenska i stället för sitt minoritetsspråk. Bland orsakerna nämns

lingvistiska faktorer som att det saknas fackuttryck på minoritetsspråket,

den egna svårigheten att uttrycka sig nyanserat på minoritetsspråket,

rädsla för att inte bli förstådd av myndighetspersonen och oförmåga att

uttrycka sig i skrift på minoritetsspråket. Även psykologiska hinder som

rädsla eller blyghet för att använda sitt minoritetsspråk har förts fram,

liksom hinder som har att göra med föreställningar om att det saknas

ekonomiska resurser eller vilja hos myndigheterna för att använda

minoritetsspråken.

Under 2004 gjordes ytterligare en kartläggning på uppdrag av

konstitutionsutskottet. Bland de intervjuade minoritetsspråksanvändarna

uppgavs språkliga svårigheter av olika slag vara det största hindret mot

att använda minoritetsspråkslagarna, både bland medborgarna och

myndighetspersonerna. Bland myndighetspersoner bedömdes

språkkunskaperna i allmänhet högre i finska och meänkieli än i samiska.

Den låga språkkompetensen i samiska leder i sin tur till att de

samisktalande i mindre grad försöker använda språket i kontakter med

myndigheter. Låg språkkompetens bland personalen och frustration hos

de samisktalande leder till en ond cirkel som innebär ett osynliggörande

av det samiska språket. På så vis förvandlas kompetensbristen i samiska

till upplevt icke-behov hos myndighetspersonerna. Deras attityd till

minoritetsspråk påverkar således allmänhetens användning av språken.

Lagen om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndighet och

domstol verkade ha låg legitimitet bland de tillfrågade

myndighetspersonerna. Situationen för finska och meänkieli var däremot

mer positiv. Språken hade stark ställning inom den kommunala

förvaltningen. Enligt forskarna borde man därför satsa på ökad språklig

kompetens hos individer och myndigheter genom uppmuntran,

utbildning, information om minoritetsspråkslagarna och anställning av

personal med kompetens i minoritetsspråk.

11.3.2

Det förstärkta skyddet behöver utökas

Prop. 2008/09:158

73

Regeringens bedömning: Nuvarande reglering av förvaltningsområdena

räcker inte för att leva upp till åtagandena i minoritetskonventionerna.

Fler enskilda behöver få tillgång till förstärkt minoritetsskydd genom att

förvaltningsområdena för finska och samiska språken utvidgas till

ytterligare kommuner. I de områden där förstärkt skydd ges behöver

enskildas möjlighet att nyttja rättigheterna förbättras.

Utredningens förslag: Förvaltningsområdena för finska och samiska

språken föreslås utvidgas till att omfatta ytterligare ett antal kommuner

och landsting.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker

utvidgning av förvaltningsområdena. Flera myndigheter har inget att

erinra mot förslaget. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför att

avgränsningen av kommuner bör övervägas ytterligare när det gäller

förvaltningsområdet för samiska. Sametinget och Svenska samernas

riksförbund stödjer att det förstärkta skyddet utvidgas ytterligare genom

att förvaltningsområdet utökas men anser att ännu fler kommuner borde

omfattas. Sveriges Kommuner och Landsting tillstyrker förslaget om ett

utvidgat förvaltningsområde för finska språket under förutsättning av en

tillfredsställande finansiering ges. Enligt Sveriges Kommuner och

Landsting finns det goda skäl att värna det samiska språket, men att

utvidgning av förvaltningsområdet är av en så genomgripande karaktär

att det ska ske en analys av de ekonomiska och praktiska konsekvenserna

för kommunerna. Ett antal kommuner tillstyrker förslaget.

Promemorians förslag: Förvaltningsområdet för samiska bör utvidgas

med ytterligare två kommuner, Storuman och Strömsund.

Förvaltningsområdet för finska respektive meänkieli bör inte utvidgas.

Generella bestämmelser bör införas som innebär att enskilda ska ges

möjlighet att använda samiska, finska och meänkieli i kontakter med

myndigheter om det finns språkkunnig personal.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering, Statskontoret, Centrum för multietnisk forskning

vid Uppsala universitet, Institutet för språk och folkminnen, Sametinget

och ett antal sverigefinska organisationer anser att promemorians förslag

inte räcker för att leva upp till kraven i minoritetskonventionerna och att

bemöta Europarådets kritik. Förslagen uppfattas som en

ambitionssänkning i förhållande till utredningens förslag. Förslagen i

promemorian bör snarare ses som ett komplement till tidigare lämnade

förslag.

Skälen för regeringens bedömning: När nuvarande

minoritetsspråkslagar infördes uttalade regeringen i propositionen

Nationella minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143 s. 40) att en utökad

rätt att använda finska, meänkieli och samiska i offentliga sammanhang

bedöms ge ett ökat skydd för språken och bidra till att främja bevarandet

av dessa språk. Enskilda individer som tillhör nationella minoriteter har

inom förvaltningsområdena rätt att använda det egna språket i vissa

angivna situationer och denna rätt är inte beroende av om den enskilde

individen behärskar svenska. Syftet med införandet av bestämmelserna är

att höja statusen på de nationella minoritetsspråken. Att använda språken

i offentliga sammanhang ger även språken större förutsättningar att

utveckla fackterminologi. Rätten att använda finska, meänkieli och

samiska har begränsats till geografiska områden där språken använts av

hävd och fortfarande används i tillräcklig omfattning. Det är i dessa

regionala områden som behovet av regler om rätt att använda finska,

meänkieli och samiska hos domstolar och förvaltningsmyndigheter har

bedömts vara störst. En geografisk tillämpning av reglerna innebar enligt

propositionen en markering av språkens särskilda betydelse och historia i

dessa områden. Detta kan också leda till att den kultur och historia som

hänger samman med språken i dessa områden lyfts fram och får ökat

stöd.

Prop. 2008/09:158

74

Europarådet har pekat på behovet av att utvidga omfattningen av

gällande minoritetsspråkslagstiftning när det gäller de finska och samiska

språken. Europarådet har rekommenderat Sverige att införa en

lagstiftning som fullt ut skyddar rätten att använda minoritetsspråk i

kontakter med myndigheter i områden där språket talas av hävd eller av

ett större antal personer. I områden utan lagstadgad rätt att använda

språket bör lokala initiativ att ge service på minoritetsspråk uppmuntras.

Rörande finska och samiska efterfrågar Europarådet en utvidgning av

förvaltningsområdena.

Frågan om den geografiska avgränsningen av förvaltningsområdena

var föremål för livlig diskussion redan då minoritetsspråkslagarna

infördes. Vid riksdagsbehandlingen anfördes att förvaltningsområdet för

finska även borde omfatta Stockholm och Mälardalsregionen eftersom

det funnits en finsktalande befolkning i regionen under mycket lång tid.

För samiskans del berördes möjligheten att även ta med kommuner inom

det traditionella sydsamiska området. Konstitutionsutskottet delade den

dåvarande regeringens ställningstagande att inte ta med fler kommuner i

det som i propositionen betecknades som det första steget i en samlad

minoritetspolitik (bet. 1999/2000:KU6 s. 27). Frågan om utvidgning av

förvaltningsområdena har även behandlats i en rad motioner sedan den

ursprungliga riksdagsbehandlingen.

Regeringen anser att tiden nu är mogen för att genomföra nästa steg i

utformningen av minoritetspolitiken. Hittillsvarande åtgärder på området

behöver kompletteras för att Sverige ska kunna leva upp till

minoritetsåtagandena. Regeringen bedömer att det finns behov av att

utvidga det förstärkta skyddet, som i dag gäller inom

förvaltningsområdena, när det gäller de finska och samiska språken så att

fler enskilda berörs av skyddet. Det kan finnas skäl att, när den nya

lagstiftningen tillämpats några år, följa upp utvidgningen av

förvaltningsområdenas geografiska omfattning.

11.3.3

Utvidgat förvaltningsområde för finska språket

Prop. 2008/09:158

75

Regeringens förslag: Förvaltningsområdet för finska utvidgas till att

omfatta även kommunerna Botkyrka, Eskilstuna, Hallstahammar,

Haninge, Huddinge, Håbo, Köping, Sigtuna, Solna, Stockholm,

Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby,

Österåker och Östhammar. Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och

Övertorneå kommuner ska även fortsättningsvis ingå i

förvaltningsområdet.

Utredningens förslag: Förvaltningsområdet för finska språket föreslås

utvidgas till samtliga kommuner i Stockholms, Uppsala, Södermanlands

och Västmanlands län, sammanlagt 53 kommuner. De nuvarande

kommunerna inom förvaltningsområdet föreslås också ingå.

Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till en utvidgning.

Kriminalvårdsstyrelsen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,

Försäkringskassan, Skatteverket och Centrala studiestödsnämnden har

inget att invända mot förslaget men anför att det utökade

förvaltningsområdet kräver utökade resurser. Statens skolverk ställer sig

tveksamt till den föreslagna utvidgningen eftersom det är oklart hur stora

kostnaderna och de organisatoriska konsekvenserna kommer att bli för

kommunerna.

Botkyrka, Eskilstuna, Hallstahammars, Haninge,

Huddinge, Håbo, Köpings, Sigtuna, Solna, Stockholms, Södertälje,

Tierps, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarlebys,

Österåkers och Östhammars kommuner har tillstyrkt förslaget.

Katrineholms, Lidingö, Nacka, Sundbybergs, Värmdö och Oxelösunds

kommuner har utryckt att de inte vill ingå i det utvidgade

förvaltningsområdet.

Arboga, Fagersta, Järfälla, Sollentuna,

Surahammar, Trosa och Västerås kommuner är tveksamma till att ingå

och Tyresö kommun har inte tagit ställning till frågan. Danderyds, Ekerö,

Enköpings, Flens, Gnesta, Heby, Knivsta, Kungsör, Norbergs, Norrtälje,

Nykvarns, Nyköpings, Nynäshamns, Sala, Salems, Skinnskattebergs,

Strängnäs, Täby, Vallentuna, Vaxholms och Vingåkers kommuner har

valt att inte yttra sig.

Promemorians förslag: Ingen utvidgning av det nuvarande

förvaltningsområdet för finska föreslås.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering, Statskontoret, Centrum för multietnisk forskning

vid Uppsala universitet, Finskt språk- och kulturcentrum vid

Mälardalens högskola,

Institutet för språk och folkminnen,

Sverigefinländarnas delegation och Sverigefinska riksförbundet

ifrågasätter om förslagen överensstämmer med Sveriges folkrättsliga

åtaganden. Dessa remissinstanser förordar i stället en utvidgning av

förvaltningsområdet.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att övervägande

skäl talar för att förvaltningsområdet för finska språket bör utvidgas till

att omfatta även kommunerna Botkyrka, Eskilstuna, Hallstahammar,

Haninge, Huddinge, Håbo, Köping, Sigtuna, Solna, Stockholm,

Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby,

Österåker och Östhammar. De angivna kommunerna som föreslås ingå i

förvaltningsområdet har samtliga uppgett att de är positiva till att ingå i

ett utvidgat förvaltningsområdet. Regeringen bedömer att detta är en bra

utgångspunkt för det fortsatta arbetet eftersom kommunalt engagemang

är av stor betydelse för hur väl reformen kommer att lyckas. De

nuvarande kommunerna inom förvaltningsområdet bör ingå även i

fortsättningen.

Prop. 2008/09:158

76

Karta 1. Tillkommande kommuner i förvaltningsområdet för finska

1. Botkyrka

7. Köping

13. Upplands Väsby

2. Eskilstuna

8. Sigtuna

14. Upplands-Bro

3. Hallstahammar

9. Solna

15. Uppsala

4. Haninge

10. Stockholm

16. Älvkarleby

5. Huddinge

11. Södertälje 17.

Österåker

6. Håbo

12. Tierp

18. Östhammar

Därutöver ingår Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner

sedan tidigare i förvaltningsområdet för finska (se karta 2).

Nuvarande förvaltningsområde omfattar endast ca fem procent av

sverigefinnarna. Med beaktande av finska språkets fortlevnad som

levande språk i Sverige är det olyckligt att en så liten del av gruppen

omfattas av det förstärkta skyddet, eftersom behovet av förstärkt skydd är

betydligt mer utbrett. Det har funnits en finsk befolkning i det aktuella

området i Stockholms – Mälardalsregionen under mycket lång tid. Detta

område har således både i historisk och modern tid av hävd bebotts av en

finskspråkig befolkning. Regeringen anser att den föreslagna

utvidgningen till just denna region ligger väl i linje med syftet i

ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen samt de

Pr

rekommendationer som Europarådet lämnat rörande behovet av

förbättringar för det finska språkets ställning i Sverige.

op. 2008/09:158

77

Regeringen har också uppvaktats genom en namninsamlingskampanj

av företrädare för sverigefinnar i Väst-Sverige som förordar att

förvaltningsområdet borde utvidgas till att omfatta hela landet

(IJ2008/2013/DISK). Regeringen konstaterar dock att något underlag för

att nu lämna ett sådant förslag inte finns. Skulle det visa sig att ytterligare

kommuner eller landsting önskar ansluta sig till förvaltningsområdet så

kommer en sådan möjlighet finnas – se avsnitt 11.3.6. Denna förändring

öppnar således en möjlighet för att dialog och initiativ på det lokala

planet skulle kunna leda till en sådan frivillig anslutning. I kommuner där

det finns ett starkt intresse för att stärka de nationella minoriteterna utgör

detta en möjlighet som inte tidigare funnits. De nationella minoriteterna

kan därmed genom egen aktivitet påverka lokala beslutsfattare i denna

fråga.

Regeringen bedömer att en utvidgning av förvaltningsområdet har en

värdefull språkfrämjande inverkan på det finska språkets fortlevnad. Det

finns ett genuint intresse och en stark önskan bland många sverigefinnar

att bevara det finska språket i Sverige. Det finns ett tydligt intresse och

behov hos enskilda sverigefinnar att utvidga nuvarande

förvaltningsområde för finska språket till att omfatta även delar av

Stockholms- och Mälardalsregionen. Det finns befintlig finskspråkig

verksamhet och finskspråkig personal i många av kommunerna. Goda

möjligheter finns för att erbjuda förskoleverksamhet och äldreomsorg

helt eller delvis på finska. Vissa av kommunerna erbjuder sådan service

redan i dag och viss finskspråkig personal finns även i de kommunala

förvaltningarna och hos myndigheterna. Kommunerna bör även kunna

samarbeta för att kunna erbjuda en kostnadseffektiv verksamhet.

Regeringen bedömer att det finns förutsättningar hos kommunala och

statliga myndigheter att hantera den nu föreslagna utvidgningen av

förvaltningsområdet. De åtgärder som kommer att behövas på kort sikt är

att kommunala och statliga myndigheter gör en kartläggning av de

språkkunskaper som finns inom respektive organisation. Vidare behöver

man identifiera de områden inom verksamheten där kontakter med

finskspråkig allmänhet kan bli aktuell och organisera den på ett lämpligt

sätt.

Från kommunalt håll har frågan om statsbidrag för merkostnader lyfts

fram. Regeringen behandlar frågan i avsnitt 15 Konsekvens- och

kostnadsanalys.

11.3.4

Förvaltningsområdet för meänkieli

Regeringens bedömning: Nuvarande förvaltningsområde för meänkieli,

som omfattar kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och

Övertorneå, bör inte utvidgas.

Utredningen har inte berört frågan.

Remissinstanserna har inte berört frågan.

Promemorians bedömning: Förvaltningsområdet för meänkieli bör

inte utvidgas.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det inte

finns något motiv för att undanta meänkieli från delar av de förslag som

lämnas om utveckling av den svenska minoritetspolitiken. Institutet för

språk och folkminnen anför att för meänkielis del är det rimligt med ett

förvaltningsområde av nuvarande omfattning. Svenska Tornedalingarnas

Riksförbund, STR-T, anser att rätten att använda meänkieli ska omfatta

all samhällsservice både i förvaltningsområdet och resten av Sverige.

Meänkieli ska ha samma rättigheter som finskan. Riksförbundet

motsätter sig förslaget att en mer generell rätt att använda meänkieli inte

ska gälla utanför förvaltningsområdet.

Prop. 2008/09:158

78

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bedömer att det inte

finns skäl att nu utvidga det nuvarande förvaltningsområdet för meänkieli

till ytterligare kommuner. Varken utredningen eller promemorian har lagt

fram något sådant förslag. Förvaltningsområdet för meänkieli kommer

således att omfatta kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala

och Övertorneå även fortsättningsvis.

Regeringen lämnar i avsnitt 11.3.6 nedan förslag rörande frivillig

anslutning till ett förvaltningsområde. Denna bestämmelse gäller givetvis

även förvaltningsområdet för meänkieli. Skulle det visa sig att det finns

behov av att utvidga förvaltningsområdet för meänkieli finns det således

möjligheter till detta genom den nya lagen om nationella minoriteter och

minoritetsspråk.

Regeringen anser, i likhet med Länsstyrelsen i Norrbottens län, att det

bör finnas liknande bestämmelser inom förvaltningsområdena för finska,

meänkieli och samiska. Olika regler för dessa språk inom

förvaltningsområdena skulle skapa förvirring och sannolikt försvåra

efterlevnaden av bestämmelserna. Någon sådan utvidgning av rätten att

använda meänkieli som Svenska Tornedalingarnas Riksförbund

föreslagit föreslås därför inte. Däremot införs en skyldighet för

förvaltningsmyndigheter att verka för att det finns tillgång till personal

med kunskaper i meänkieli där detta behövs i kontakter med

myndigheter. På sikt bör detta underlätta enskildas möjligheter att

använda meänkieli.

11.3.5

Utvidgat förvaltningsområde för samiska språket

Regeringens förslag: Förvaltningsområdet för samiska utvidgas till att

även omfatta kommunerna Arvidsjaur, Berg, Härjedalen, Lycksele, Malå,

Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och

Östersund. Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner ska

även fortsättningsvis ingå i förvaltningsområdet.

Utredningens förslag: Förvaltningsområdet för det samiska språket

föreslås utvidgas med kommunerna Arvidsjaur, Berg, Dorotea,

Härjedalen, Krokom, Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Sorsele,

Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Vindeln, Åre, Åsele,

Älvdalen, Älvsbyn och Östersund. De nuvarande kommunerna inom

förvaltningsområdet föreslås också ingå.

Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till en utvidgning eller

har inget att erinra mot förslaget. Östersunds tingsrätt, Skellefteå

Prop. 2008/09:158

79

tingsrätt, Länsrätten i Jämtlands län, Barnombudsmannen och Språk-

och folkminnesinstitutet (numera Institutet för språk och folkminnen)

tillstyrker förslaget. Sameskolstyrelsen tillstyrker förslaget men anser att

också Mora kommun bör ingå i det utvidgade förvaltningsområdet.

Sametinget anser att det utvidgade förvaltningsområde förutom de

angivna kommunerna även bör omfatta Pajala, Boden och Luleå

kommuner. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering anser att det

utvidgade förvaltningsområdet ska omfatta även Storstockholmsområdet

där många samer bor. Hovrätten för Nedre Norrland anför att en

utsträckt rätt att använda sydsamiska bör anstå till dess att det kan

konstateras att inte bara språkets användning utan också dess

användbarhet i offentlig verksamhet har ökat. Länsstyrelsen i Dalarnas

län och Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker förslaget men anser

att särskilda medel bör tilldelas även regionala myndigheter för

utvidgningen. Arvidsjaur, Bergs, Härjedalens, Lycksele, Malå, Sorsele,

Storumans, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalens och Östersunds kommuner

har tillstyrkt förslaget. Piteå, Skellefteå och Vindelns kommuner har

uttryckt att de inte vill ingå i ett utvidgat förvaltningsområde.

Strömsunds kommun anför att kommunen inte kan överblicka

konsekvenserna av förslaget. Krokoms, Dorotea, Åsele och Älvsbyns

kommuner har valt att inte yttra sig.

Promemorians förslag: Förvaltningsområdet för det samiska språket

bör utvidgas med Storumans och Strömsunds kommuner.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering, Statskontoret, Sametinget, Centrum för multietnisk

forskning vid Uppsala universitet, Finskt språk- och kulturcentrum vid

Mälardalens högskola, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Institutet för språk

och folkminnen och Gaaltije ifrågasätter om förslagen överensstämmer

med Sveriges folkrättsliga åtaganden. Den begränsade utvidgningen

bedöms inte räcka för att stärka det samiska språket inom det

traditionella sydsamiska området i tillräcklig omfattning. Det alternativa

förslaget bör snarare ses som ett komplement till utredningens förslag.

Sametinget vidhåller sin tidigare inställning och förordar utredningens

förslag till utvidgning med tilläggen att även Pajala, Boden och Luleå

kommuner bör ingå. Strömsunds kommun ställer sig frågande till urvalet

av kommuner. Svenska samernas riksförbund ansluter sig till

Sametingets yttrande. Gaaltije anser alla ”samiska” och

inlandskommuner i Västerbottens och Jämtlands län ska ingå. Olika

remissinstanser förordar även att Arvidsjaurs, Vilhelmina, Sorsele och

Östersunds kommuner ska ingå. Sveriges Kommuner och Landsting

avvisar förslaget med motiveringen att de föreslagna kommunerna kan

välja att frivilligt ingå i förvaltningsområdet.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att övervägande

skäl talar för att förvaltningsområdet för samiska bör utvidgas till att

även omfatta kommunerna Arvidsjaur, Berg, Härjedalen, Lycksele, Malå,

Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och

Östersund. Dessa kommuner ingår i det sydsamiska området, med vilket

avses de södra delarna av det traditionella samiska språkområdet som

omfattar delar av Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas

län. De angivna kommunerna har uppgett att de är positiva till att ingå i

ett utvidgat förvaltningsområde.

Prop. 2008/09:158

80

Karta 2. Kommuner inom förvaltningsområden för samiska, finska

respektive meänkieli

1. Arjeplog

6. Jokkmokk

11. Storuman

16. Älvdalen

2. Arvidsjaur

7. Kiruna

12. Strömsund

17. Östersund

3. Berg

8. Lycksele

13. Umeå

18. Haparanda

4. Gällivare

9. Malå

14. Vilhelmina

19. Pajala

5. Härjedalen

10. Sorsele

15. Åre

20. Övertorneå

Prop. 2008/09:158

81

Regeringen bedömer att en utvidgning av förvaltningsområdet skulle

ha en värdefull språkfrämjande inverkan på det samiska språkets

fortlevnad. En utvidgning påverkar språkbevarande faktorer på olika

nivåer som gynnar en sådan utveckling. En reglerad officiell ställning för

samiskan även i dessa områden bidrar till statushöjande effekter för

språket och ett synliggörande av samernas kultur och språk. Därmed

förstärks också det allmänna medvetandet om den samiska närvaron i

regionen. För att en utvidgning av förvaltningsområdet ska få önskad

effekt bör utvidgningen omfatta ett relativt stort område som omfattar

många samer i det sydsamiska området. Regeringen anser att den i

promemorian föreslagna utvidgningen inte är tillräcklig för att ge önskad

effekt för bevarandet av samiskan. Regeringen föreslår istället en

utvidgning som omfattar fler kommuner och som ligger väl i linje med

de rekommendationer som Europarådet har lämnat om det sydsamiska

språkets särskilda behov. Genom att ta med de kommuner som

regeringen föreslår blir förvaltningsområdet i huvudsak geografiskt

sammanhängande. Den nu föreslagna utvidgningen bör enligt

regeringens mening omfatta ytterligare 13 kommuner. De nuvarande

kommunerna inom förvaltningsområdet bör ingå även i fortsättningen.

En utvidgning av förvaltningsområdet till att omfatta även det

sydsamiska området förväntas medföra att samerna kommer att arbeta

aktivt med de minoritetspolitiska frågorna på lokal, regional och

nationell nivå. Utvidgningen innebär på så sätt en förstärkning av

samernas eget arbete att värna modersmålet. Regeringen bedömer att

utvidgningen av förvaltningsområdet därmed även kan få en

mobiliserande effekt på samernas egna språkfrämjande arbeten. En

utvidgning av förvaltningsområdet för samiska gynnar således

språkbevarandet på grupp- och individnivå.

Regeringen bedömer att det finns förutsättningar hos kommunala och

statliga myndigheter att hantera en utvidgning av förvaltningsområdet.

Förutsättningarna ser emellertid olika ut och den omedelbara

beredskapen varierar. Det finns sannolikt behov av att öka samiskspråkig

kompetens på många håll.

Mot bakgrund av sydsamiskans starkt hotade ställning och behovet av

beslutsamma främjandeåtgärder, anser regeringen att det är angeläget att

en utvidgning av förvaltningsområdet kommer till stånd omgående, även

om en del svårigheter skulle kunna tänkas uppstå initialt. Om

utvidgningen inte kommer till stånd inom en snar framtid, finns det risk

för att den pågående språkbytesprocessen inte längre går att vända för

sydsamernas del.

Det finns dock anledning att tro att utvecklingen i det utvidgade

förvaltningsområdet kommer att vara likartad den som har varit i

Norrbotten. Efterfrågan på samiskspråkig service bedöms därför inte öka

på något dramatiskt sätt på kort sikt. På längre sikt finns det möjligheter

till kompetenshöjning och nyrekryteringar inom myndigheterna som kan

möta en högre efterfrågan. I det korta perspektivet kan det i de flesta fall

bli fråga om merkostnader för kartläggning av organisationens

språkkunskaper, information om minoritetsspråklagen till de anställda

och för att utarbeta rutiner för tolknings- och översättningshjälp samt för

rutiner som lotsar allmänheten vidare från receptionister och

telefonväxlar. Det är viktigt att det i de funktioner där allmänheten först

möter myndigheten finns beredskap för att hantera situationen. Om

myndigheterna väljer att begränsa service på samiska till vissa tider och

platser bör detta organiseras på ett sådant sätt att det tydligt framgår

genom olika informationskanaler (se avsnitt 11.3.8).

Prop. 2008/09:158

82

Regeringen bedömer att omedelbar efterfrågan kan förväntas för

förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på samiska i det

utvidgade förvaltningsområdet. Där kan viss kartläggning av

språkkunskaper, omorganisation, nya scheman och rekryteringar behöva

göras. När det gäller förskoleverksamhet se även avsnitt 11.3.10.

Vid en gradvis uppbyggnad av myndigheternas resurser är det av vikt

att analysera efterfrågad service. Med en sådan behovsanpassad och

successivt utbyggd service bedömer regeringen att det finns

förutsättningar för att utvidgningen av förvaltningsområdet kan

genomföras med goda resultat.

Flera av de övriga reformförslag som regeringen lämnar för att

underlätta genomförandet av de internationella minoritetsåtagandena

(t.ex. statlig samordning och erfarenhet av gemensamma

informationsinsatser) bedöms förbättra förutsättningarna för en lyckad

utvidgning av förvaltningsområdet. Det finns anledning ta fasta på

erfarenheterna av de svårigheter som kommunerna i Norrbotten har

upplevt i genomförandet av nuvarande förvaltningsområden.

Tillkommande kommuners arbete bör underlättas och stödjas genom en

förbättrad statlig samordning (se avsnitt 11.3.7). Sametingets

erfarenheter från arbetet med att utarbeta en språkhandbok bör också

kunna underlätta nytillkommande kommuners fortsatta arbete.

Från en del kommuner och länsstyrelser har frågan om statsbidrag för

merkostnader lyfts fram. Regeringen behandlar frågan i avsnitt 15

Konsekvens- och kostnadsanalys.

11.3.6

Frivillig anslutning till förvaltningsområde

Regeringens förslag: Även andra kommuner än de som anges i lagen

kan efter anmälan få ingå i förvaltningsområdet för finska, meänkieli

eller samiska. Beslut att en kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde

fattas av regeringen. Regeringen får meddela föreskrifter om sådan

frivillig anslutning till ett förvaltningsområde.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att även andra

kommuner och landsting än de som anges i lagen kan ingå i

förvaltningsområdet för något av språken efter anmälan hos

tillsynsmyndigheten. Någon uttrycklig bestämmelse att det är regeringen

som fattar beslut har inte föreslagits i promemorian.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser.

Länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrker förslaget och anför att det

knappast är ägnat att förenkla och förtydliga minoritetspolitiken och öka

kunskapen och förståelsen hos medborgarna för vilka regler som gäller i

det enskilda fallet. Sveriges Kommuner och Landsting har inget att

invända mot förslaget att kommuner och landsting som så önskar efter en

anmälan till tillsynsmyndigheten kan ingå i förvaltningsområdet och att

det inte behövs några förslag om utvidgning. Statkontoret konstaterar att

Prop. 2008/09:158

83

det är en brist att utredaren inte närmare belyser vilka krav som ska

ställas på en kommun för att den ska kunna ingå i förvaltningsområdet

för något av minoritetsspråken. Borås finskspråkiga organisationers

samarbetsorgan är tveksamt till om frivillig anslutning till

förvaltningsområdet skulle fungera i praktiken.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer att det kan

finnas ett intresse för ytterligare kommuner att ansluta sig frivilligt till

förvaltningsområdet för finska, meänkieli respektive samiska och därmed

bli berättigade till statsbidrag.

Kommunalt engagemang och ansvarstagande för Sveriges

minoritetsåtaganden är av avgörande betydelse för att det

minoritetspolitiska arbetet i förvaltningsområdena ska vara

framgångsrikt. Regeringen anser att det finns anledning att ta vara på

kommunalt engagemang och därför bör det vara möjligt att ansluta sig

till ett förvaltningsområde. Ett sådant kommunalt engagemang kan också

väckas genom de nationella minoriteternas eget arbete lokalt och genom

att en fungerande dialog kommer igång mellan kommunala företrädare

och de nationella minoriteterna. Regeringen vill därför inte stänga dörren

för ytterligare kommuner att ingå i ett förvaltningsområde. Beslut att en

kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde bör fattas av regeringen,

eftersom det innebär åtaganden även för statliga myndigheter.

Regeringen bör bemyndigas att meddela föreskrifter om frivillig

anslutning till förvaltningsområde.

11.3.7

Åtgärder för att underlätta utvidgning av

förvaltningsområden

Regeringens bedömning: Länsstyrelsen i Stockholms län och

Sametinget bör få i uppdrag att i samråd med berörda kommuner utse en

styrgrupp för att samordna genomförandet av utvidgningen av

förvaltningsområdena.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens

bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker inrättandet av en styrgrupp.

Sundbybergs kommun anser att en styrgrupp under länsstyrelsen med

representanter från bl.a. föreningar och kommuner kan vara ett effektivt

sätt att förbereda för och verkställa införandet av ett utvidgat

förvaltningsområde. Uppsala kommun tillstyrker att en styrgrupp under

den ansvariga myndigheten inrättas och att styrgruppen får i uppdrag att

samordna genomförandet. Barnombudsmannen är positiv till att en styr-

eller arbetsgrupp för att underlätta utvidgning tillsätts. Vägverket anser

att en gemensam tolk- och översättningsfunktion skulle underlätta

möjligheterna att klara ärendehanteringen på samiska. En gemensam

webbplats och gemensamt informationsmaterial skulle vara ett bra stöd

både för Vägverket och för enskilda. Skogsstyrelsen skriver att det bör

finnas utrymme för samordning mellan olika myndigheter. Länsstyrelsen

bör se till att det finns tillgång till tolk- och översättningshjälp inom varje

län i den utsträckning som myndigheterna behöver. Kostnaderna för de

offentliga myndigheternas gemensamma tolk- och översättningsservice

skulle t.ex. kunna täckas via statsbidrag. Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering anser det vara möjligt att samordna i högre grad än

utredaren föreslår och förordar att möjligheten för berörda myndigheter

att införa ett gemensamt system för översättning och tolkning undersöks.

Prop. 2008/09:158

84

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att

utvidgningen av förvaltningsområdena bör samordnas och underlättas

genom att en styrgrupp tillsätts inom respektive förvaltningsområde

under ledning av den myndighet som ska ha uppföljningsansvar (se

avsnitt 11.3.7).

Erfarenheterna från Norrbotten talar för att samordning mellan

kommunerna har varit positivt för genomförandet. För att

måluppfyllelsen och effektiviteten i reformarbetet ska höjas bör de

tillkommande kommunerna erbjudas organiserat bistånd med

samordningen.

Samordning av arbetet kan ske på många olika områden. Några

områden där gemensamma koordinerade åtgärder kan vara lämpliga i ett

initialt läge är t.ex. uppbyggnad av nätverk för att effektivisera arbetet,

utarbetande av metoder för att kartlägga behov i kommunerna,

framtagande av gemensamt informationsmaterial och mallar som kan

anpassas till lokala behov, sprida kunskap till kommuner och andra

intressenter, identifiera vilka översättningar som behöver göras,

undersöka behovet av en gemensam tolk- och översättningsfunktion för

regionen samt kompetenshöjande insatser.

Mot bakgrund av detta bedömer regeringen att Länsstyrelsen i

Stockholms län och Sametinget bör ges i uppdrag att i samråd med

berörda kommuner utse en styrgrupp som kan samordna genomförandet.

Regeringen bedömer att ett frivilligt samordnat genomförande blir mer

kostnadseffektivt och leder till att förverkligandet av de internationella

minoritetsåtagandena går snabbare. Erfarenheter och sakkunskap från

nuvarande förvaltningsområden bör också tas tillvara i sammanhanget.

11.3.8

Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos

myndigheter

Inom förvaltningsområde

Regeringens förslag: Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli

respektive samiska vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en

förvaltningsmyndighet vars geografiska verksamhetsområde helt eller

delvis sammanfaller med minoritetsspråkets förvaltningsområde. Detta

gäller i ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part,

om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.

Om den enskilde använder finska, meänkieli eller samiska i ett sådant

ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samma språk.

Enskilda som saknar juridiskt biträde har dessutom rätt att på begäran få

en skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering i ärenden på

finska, meänkieli respektive samiska.

Myndigheten ska, såsom tidigare, även i övrigt sträva efter att bemöta

de enskilda på dessa språk.

Prop. 2008/09:158

85

Utredningens förslag: Ett utvidgat förvaltningsområde föreslås för

rätten att använda finska, meänkieli respektive samiska i muntliga och

skriftliga kontakter med förvaltningsmyndigheter i ärenden som avser

myndighetsutövning i förhållande till den enskilde. Dessutom föreslås att

ett skriftligt beslut i ett sådant ärende ska innehålla en upplysning om att

beslutet kan översättas muntligen till minoritetsspråket av myndigheten

på begäran av den enskilde.

Remissinstanserna kommenterar inte förslaget närmare annat än att

Sametinget, Svenska samernas riksförbund och Samiska språknämnden

anser att förslaget även borde innefatta rätt till skriftligt svar från

myndigheter på samiska.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag, dock föreslås rätt till skriftlig översättning endast för finska och

samiska och inte för meänkieli. Något krav på att den enskilde ska vara

part eller ställföreträdare för part föreslås inte.

Remissinstanser: Flera remissinstanser, bl.a. Samisk språknämnd,

Sverigefinska riksförbundet och Svenska Tornedalingarnas Riksförbund

tillstyrker förslaget att ta bort kravet på myndighetsutövning eftersom

bestämmelsen upplevt som svår att tillämpa. Länsstyrelsen i Stockholms

län och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering är positiva till att

rättigheten att kommunicera med myndigheter på minoritetsspråket

utvidgas. Förslaget rörande rätt till skriftlig översättning tillstyrks av bl.a.

Sametinget, Institutet för språk- och folkminnen, Samisk språknämnd

samt Gällivare, Haparanda och Kiruna kommuner eftersom förslaget

bedöms stärka rättsäkerheten för den enskilde. Försäkringskassan vill gå

längre än förslaget och anser att enskilda alltid ska ha rätt att få beslut

översatta till dessa minoritetsspråk och att översättningen inte ska

begränsas till endast beslut och beslutsmotivering; även bakgrund och

omprövnings- och överklagandehänvisning bör översättas. En del

remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Norrbottens län, anför vidare att en

skriftlig översättning av beslut till minoritetsspråk kan komma att

medföra en inte obetydlig kostnad för det enskilda förvaltningsärendet.

Sverigefinska riksförbundet anser att förslaget om rätt att få domar och

beslut översätta till minoritetsspråk kan genomförs inom nuvarande

förvaltningsområde för att få fram erfarenheter av behovet av detta.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande bestämmelser har

enskilda rätt att använda finska, meänkieli och samiska vid muntliga och

skriftliga kontakter med statliga och kommunala

förvaltningsmyndigheter inom förvaltningsområdena. Denna rätt

kommer även i fortsättningen att finnas enligt den nya lagen om

nationella minoriteter och minoritetsspråk. Bestämmelsens

tillämpningsområde utvidgas nu till ett antal nya kommuner. Dessa

myndigheter ska också kunna ge muntliga svar på samma språk.

Myndigheterna ska även i övrigt sträva efter att bemöta den enskilde på

respektive språk.

I nuvarande minoritetsspråkslagar anges att en enskild har rätt att

använda minoritetsspråket i sina muntliga och skriftliga kontakter med en

förvaltningsmyndighet i ärenden som avser myndighetsutövning i

förhållande till honom eller henne, om ärendet har anknytning till

förvaltningsområdet. Regeringen konstaterar att begränsningen till

Prop. 2008/09:158

86

ärenden som avser myndighetsutövning i förhållande till den enskilde har

försvårat tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna. Enskilda har

haft svårigheter att avgöra om deras ärende har innefattat

myndighetsutövning och om de därmed haft rätt att använda sitt

minoritetsspråk. Denna gränsdragning har sannolikt skapat bekymmer

även för handläggare som haft att tillämpa regelverket.

Det finns därför anledning att förändra denna bestämmelse i samband

med den reform som nu görs. I syfte att förenkla hanteringen av

minoritetsspråkslagstiftningen och för att uppmuntra enskilda att faktiskt

använda sig av minoritetsspråket i offentliga sammanhang, bör

begränsningen rörande myndighetsutövning för statliga och kommunala

förvaltningsmyndigheter tas bort. Regeringen anser dock att det, i likhet

med vad som gäller för rätten att använda finska, meänkieli och samiska

hos domstol, bör krävas att den enskilde är part eller ställföreträdare för

part i ärendet. Myndigheten bör också fortsättningsvis vara skyldig att

även i övrigt sträva efter att bemöta de enskilda på dessa språk.

Det är mycket viktigt att myndighetspersonal som kommer i kontakt

med nationella minoriteter förstår vad som är syftet med att erbjuda

samhällsservice på minoritetsspråken. Ett positivt bemötande från

myndighetshåll kan förväntas leda till att enskilda i högre grad kommer

utnyttja sina rättigheter.

I dag har en enskild person rätt att på begäran få en muntlig

översättning till minoritetsspråket av ett beslut av en

förvaltningsmyndighet. Därutöver har den som är part eller

ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende hos en domstol rätt att få

de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till

minoritetsspråket. Regeringen anser att rättsäkerhetsaspekter talar för att

krav på skriftlighet ska införas. Om en muntlig översättning som lämnats

till en enskild visar sig vara felaktig på något sätt och detta föranleder

skada för den enskilde, är det mycket svårt att visa att myndigheten

begått ett fel. Det kan t.ex. röra sig om en felaktig underrättelse om hur

man överklagar eller att skälen för utgången i ett mål översatts felaktigt.

Regeringen anser därför att det finns behov av att införa en rätt till

skriftlig översättning i kontakter med förvaltningsmyndigheter i enlighet

med promemorians förslag. Regeringen anser, i likhet med Lagrådet, att

det är rimligt att rätten till skriftlig översättning inbegriper även beslut

som myndigheter fattar under ett ärendes handläggning. Den föreslagna

lagtexten är utformad på så sätt att alla beslut omfattas, inte bara

myndigheters slutliga beslut. Regeringen bedömer därför inte att det

finns behov av att förtydliga lagtexten i detta avseende.

Regeringen anser att rätten till skriftlig översättning behöver begränsas

till viss del, eftersom kostnaden för sådana översättningar annars riskerar

att bli hög, såsom Länsstyrelsen i Norrbottens län anför. Regeringen

bedömer att det är rimligt att den enskilde ska kunna få ett beslut översatt

till finska, meänkieli respektive samiska i de fall den enskilde saknar

juridiskt biträde. Detta avser i första hand själva beslutet och

beslutsmotivering. Att införa en rätt att få allt eller stora delar av det

material som hör till ett ärende översatt, och särskilt om det måste ske via

en auktoriserad översättare, skulle enligt regeringens mening bli alltför

kostnadskrävande. Om det finns personal med kunskaper i språket

tillgänglig som kan lämna skriftlig översättning av materialet kan sådan

givetvis lämnas.

Prop. 2008/09:158

87

Regeringen ser inte några skäl att göra skillnad mellan de tre

minoritetsspråken inom förvaltningsområdena. Rätten till skriftlig

översättning bör därför även omfatta meänkieli. Enskilda parter som

saknar juridiskt biträde får därmed rätt att på begäran få skriftlig

översättning av beslut i ärenden på finska, meänkieli respektive samiska.

Utanför förvaltningsområde

Regeringens förslag: Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att

använda finska, meänkieli respektive samiska vid muntliga och skriftliga

kontakter i förvaltningsmyndigheters ärenden i vilka den enskilde är part

eller ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som

behärskar minoritetsspråket.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag. Något krav på att den enskilde ska vara part eller ställföreträdare

för part föreslås emellertid inte.

Remissinstanserna: Sameskolstyrelsen anser att formuleringen ”under

förutsättning att det finns behörig personal som behärskar språket”

begränsar de reella möjligheterna att få kommunicera på det samiska

språket. Sametinget anser att intentionen är vällovlig och positiv, men

mot bakgrund av tidigare erfarenheter kan man fråga sig om detta är en

tillräckligt stark signal från lagstiftaren. Förbehållet om att rätten att

använda språket ska inskränkas till fall där det finns behörig personal

som behärskar språket kan göra denna rätt helt meningslös.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering ställer sig tveksam till att

rätten att använda minoritetsspråket ska vara avhängigt tillgång till

personal kunnig i minoritetsspråket. Institutet för språk och folkminnen

befarar att det finns en risk för godtycke eftersom det ofta kan finnas

språkkunnig personal att tillgå men att organisationen inte utnyttjar dessa

kunskaper. Det bör enligt institutet övervägas om myndigheter med

viktiga servicefunktioner borde åläggas att upprätta planer för

minoritetsspråkskompetens och minoritetsspråkstillgänglighet. Sveriges

Kommuner och Landsting har inga invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att det finns behov

av att förbättra möjligheterna att använda finska, meänkieli och samiska

även utanför respektive förvaltningsområde.

Regeringen anser att den enskilde bör ha rätt att använda finska,

meänkieli respektive samiska i ärenden i vilka den enskilde är part eller

ställföreträdare för part även utanför förvaltningsområdena, under

förutsättning att ärendet kan handläggas av personal som behärskar

språket. Detta är en nyhet i förhållande till gällande ordning. En

begränsning till ärenden där den enskilde som vill använda denna rätt är

part eller ställföreträdare för part bör dock göras för att bestämmelsen

inte ska bli alltför omfattande.

Förslaget innebär att befintliga språkliga resurser på myndigheterna

kan nyttjas av dem utanför förvaltningsområdet som vill använda

minoritetsspråket i sina kontakter med förvaltningsmyndigheter i ärenden

där den enskilde är part eller ställföreträdare för part. I dag nyttjas inte

alltid dessa resurser fullt ut, såsom Institutet för språk och folkminnen

påpekat. Regeringen anser att det finns behov av att kartlägga befintlig

personals språkkunskaper för att möjliggöra användandet av finska,

meänkieli och samiska i större utsträckning. Ytterst handlar det om

statliga och kommunala förvaltningsmyndigheters vilja att bistå enskilda

medborgare.

Prop. 2008/09:158

88

Regeringen bedömer att bestämmelsen, för att bli effektiv, behöver

kombineras med en skyldighet för förvaltningsmyndigheterna att verka

för att det finns sådan personal (se avsnittet om skyldigheter att verka för

rekrytering av språkkunnig personal nedan).

Vissa statliga myndigheter

Regeringens förslag: Enskilda har alltid rätt att använda finska och

samiska vid sina skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän.

Detsamma gäller vid enskildas skriftliga kontakter med Justitiekanslern,

Försäkringskassan, Skatteverket, och Diskrimineringsombudsmannen i

ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag. Något krav på att den enskilde ska vara part eller ställföreträdare

för part föreslås emellertid inte.

Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern

har inte något att erinra mot förslaget. Försäkringskassan tillstyrker

förslaget och anför att myndigheten redan har påbörjat ett arbete med att

göra myndighetens beslut och skriftlig information tillgänglig på finska,

meänkieli och samiska. Skatteverket konstaterar att de flesta personliga

kontakter inleds via telefon eller personligt besök och föreslår vidare att

den föreslagna myndigheten med uppföljningsansvar ges i uppdrag att

tillhandahålla översättningstjänster. Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering tillstyrker förslaget men invänder mot det begränsade

antal myndigheter som föreslås i promemorian. Statens skolverk, Finskt

språk- och kulturcentrum vid Mälardalens högskola, Sametinget,

Sameskolstyrelsen och Haparanda kommun tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Den enskilde ska enligt regeringens

mening alltid ha rätt att kontakta Riksdagens ombudsmän skriftligen på

finska respektive samiska. Detsamma ska gälla vid skriftliga kontakter

med Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket och

Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den enskilde är part

eller ställföreträdare för part.

När det gäller Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och

Diskrimineringsombudsmannen hanterar dessa myndigheter frågor av så

stor vikt för enskildas rättigheter och rättsäkerhet att det finns anledning

att utsträcka rätten att få använda finska respektive samiska till skriftliga

kontakter med dessa myndigheter. När det gäller Försäkringskassan och

Skatteverket hanterar dessa myndigheter redan i dag ärenden på finska

respektive samiska inom förvaltningsområdena. Även här bör dock en

begränsning till sådana ärenden där den enskilde är part eller

ställföreträdare för part göras (se avsnittet ovan). Någon sådan

begränsning bör dock inte gälla avseende Riksdagens ombudsmän

eftersom enskilda sällan är att beteckna som parter i ärenden hos

myndigheten.

Prop. 2008/09:158

89

Att kunna ta kontakt med dessa myndigheter skriftligen på dessa språk

även utanför förvaltningsområdena innebär en förstärkning av nuvarande

rätt.

Skyldighet att verka för rekrytering av språkkunnig personal

Regeringens förslag: Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det

finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive

samiska där detta behövs i enskildas kontakter med myndigheten.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Kommuner föreslås verka för att det finns tillgång till personal med

språkkunskaper om kommunmedlemmar väntas begära att få använda

finska, meänkieli eller samiska.

Remissinstanserna: Sameskolstyrelsen anför att förslaget om

åläggandet om att verka för att språkkunnig personal rekryteras där man

kan vänta sig att det behövs är bra, men det bör det vara ett åläggande att

anställa sådan personal. Institutet för språk och folkminnen befarar att

statliga myndigheter, kommuner och landsting kommer att tillämpa dessa

rekommendationer mycket olika och det kan föreligga fara för godtycke

och en risk att de goda intentionerna i förslaget inte leder till förbättringar

i praktiken. Haparanda kommun tillstyrker förslaget att myndigheterna

ska verka för att rekrytera språkkunnig personal. Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering anser att frågan om på vilket sätt det går att ålägga

kommunala myndigheter och landsting att skapa reella förutsättningar för

den som vill kommunicera på sitt minoritetsspråk bör belysas ytterligare.

Upplands Väsby kommun avstyrker förslaget och anser att det räcker med

förvaltningslagens nuvarande bestämmelser om att använda tolk.

Skälen för regeringens förslag: På sikt bör antalet anställda som

behärskar finska, meänkieli respektive samiska kunna utökas i takt med

att nyrekryteringar sker. Därmed ökas enskildas möjligheter att kunna

använda minoritetsspråket i kontakter med myndigheter.

Statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter bör, enligt

regeringens mening, därför åläggas att verka för att personal med

kunskaper i dessa språk rekryteras där detta behövs i enskildas kontakter

med myndigheten.

Begränsning av service

Regeringens förslag: Förvaltningsmyndigheter får även fortsättningsvis

bestämma särskilda tider och särskild plats för att ta emot besök av

enskilda personer som talar finska, meänkieli respektive samiska, samt

ha särskilda telefontider.

Utredningens och promemorians förslag överensstämmer i

huvudsak med regeringens.

Prop. 2008/09:158

90

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat

förslaget.

Försäkringskassan har anfört att förslaget att

förvaltningsmyndigheterna själva får bestämma särskilda tider och

platser för besök och samtal är en förutsättning för Försäkringskassans

dimensionering och organisering av service på minoritetsspråken.

Skälen för regeringens förslag: Möjligheten för statliga och

kommunala förvaltningsmyndigheter att bestämma särskilda tider och

särskild plats för att ta emot besök av dem som talar finska, meänkieli

respektive samiska och särskilda tider för deras telefonsamtal med

myndigheten finns redan i nuvarande minoritetsspråkslagstiftning. Den

möjligheten bör överföras till den nya lagen. Om myndigheterna väljer

att begränsa servicen på minoritetsspråk till vissa tider och platser bör det

tydligt anges i olika informationskanaler.

Ändring i förvaltningslagen

Regeringens bedömning: Det saknas skäl att i förvaltningslagen

(1986:223) införa en hänvisning till reglerna om enskildas rätt att

använda minoritetsspråk och få översättning till detta språk i lagen om

nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att det i

förvaltningslagen (1986:223) ska införas en hänvisning till regler om

enskildas rätt att använda minoritetsspråk och få översättning till detta

språk i lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker

förslaget och anför att tillägget i förvaltningslagen visar på att

minoritetspolitiken inte enbart är en fråga för Norrbottens län. Jokkmokks

kommun tillstyrker en ändring av förvaltningslagen.

Skälen för regeringens bedömning: Förvaltningslagen (1986:223)

innehåller allmänna regler om hur bl.a. förvaltningsmyndigheter ska

handlägga ärenden och sköta kontakter med allmänheten. Om en annan

lag eller förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från

förvaltningslagen, gäller den bestämmelsen. På olika områden finns det

en stor mängd sådana avvikande bestämmelser i andra författningar. Det

finns inte någon uppräkning av dessa bestämmelser i förvaltningslagen.

Någon sådan uppräkning kan av praktiska skäl inte heller införas. Det

bör därför inte i förvaltningslagen tas in någon upplysning om att det

finns avvikande bestämmelser i lagen om nationella minoriteter och

minoritetsspråk.

11.3.9

Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos

domstolar

Prop. 2008/09:158

91

Domstolar som berörs

Regeringens förslag: Den som är part eller ställföreträdare för part i ett

mål eller ett ärende hos en länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol,

miljödomstol eller sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis

sammanfaller med kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala

och Övertorneå har även fortsättningsvis rätt att använda finska eller

meänkieli under målets eller ärendets handläggning, om målet eller

ärendet har anknytning till någon av dessa kommuner. Detsamma gäller

samiska hos en sådan domstol med en domkrets som helt eller delvis

sammanfaller med kommunerna Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk eller

Kiruna, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa

kommuner.

Rätten att använda finska, meänkieli respektive samiska omfattar också

de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i

första stycket överklagas.

Utredningens förslag: Nu gällande rätt att använda finska respektive

samiska i domstol föreslås gälla i ytterligare ett antal kommuner i

Stockholms- och Mälardalsregionen samt i det sydsamiska området.

Remissinstanserna: Ett antal domstolar, bl.a. Hovrätten för Nedre

Norrland, är tveksamma till förslaget att utöka rätten att få använda

finska och samiska till ytterligare domstolar eftersom man dels befarar

ökade kostnader för tolkning och översättning, dels bedömer att det

kanske inte finns parter, ombud eller tolkar som behärskar sydsamiska i

tillräcklig grad. Hovrätten för Övre Norrland anför att den enda

konsekventa inställningen är att rätten att använda finska, meänkieli och

samiska ska gälla generellt i hela landet och i samtliga domstolar.

Kammarrätten i Sundsvall har inga invändningar mot förslaget men

framhåller att det kan komma att innebära ökade kostnader för tolkning

och översättning och att utvecklingen med avseende på de ekonomiska

konsekvenserna bör följas upp. Skellefteå tingsrätt ifrågasätter

lämpligheten av en bristande kongruens mellan domkretsar som

inkluderas i det utvidgade förvaltningsområdet och de kommuner som

ligger inom samma geografiska område. Högsta Domstolen har inga

invändningar mot förslaget men anför att det bör framgå tydligare att

rätten att använda angivna minoritetsspråk endast torde avse den ordinära

processen. Vidar anser Högsta domstolen att en principiell fråga som bör

regleras tydligare är om rätten att använda minoritetsspråk vid

överklagande även avser material i underinstansen. Även Svea hovrätt

anser att det bör framgå tydligt av lagstiftningen att rätten att använda ett

minoritetsspråk inte omfattar den extraordinära processen.

Regeringsrätten, Mora tingsrätt och Länsrätten i Dalarnas län bedömer

att de inte kommer att påverkas i någon större utsträckning. Eskilstuna

tingsrätt och Nyköpings tingsrätt tillstyrker förslaget.

Promemorians förslag: Rätt att använda finska, meänkieli eller

samiska i domstol föreslås i mål eller ärenden som har anknytning till

förvaltningsområdet i dess utvidgade omfattning, nämligen så vitt avser

samiska även i Storumans och Strömsunds kommuner. I promemorian

föreslås även att lagen ska vara tillämplig även i Arbetsdomstolen och

Marknadsdomstolen.

Prop. 2008/09:158

92

Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland anser att tiden ännu

inte är mogen för att utvidga rätten att använda sydsamiska vid domstol.

Haparanda tingsrätt anför att behovet av tolkar sannolikt kommer att

öka med den nya lagstiftningen. Vidare anser tingsrätten att begreppet

part inte är tillräckligt tydligt och måste tydliggöras och tillskrivas en vid

tolkning. Luleå tingsrätt har inget att erinra mot förslaget. Södertörns

tingsrätt anför att det inte görs något övervägande i promemorian om det

vore möjligt och lämpligt att inarbeta den i 9 § tredje stycket föreslagna

bestämmelsen om parters rätt i vissa fall till översättning av domslut i

rättegångsbalken, t.ex. i 33 kap. 9 §. Kammarrätten i Sundsvall anför att

det kan ifrågasättas om inte också hyres- och arrendenämnder och

patentbesvärsnämnden bör ingå i uppräkning av domstolar som

omfattas. Det bör enligt kammarrätten framgå av lagtexten att med

samiska avses nord-, lule- och sydsamiska och det bör också framgå att

bestämmelsen inte omfattar s.k. extraordinära rättsmedel.

Justitiekanslern och Domstolsverket har inget att erinra mot förslaget.

Sverigefinländarnas delegation anser inte att förslaget bör prioriteras i

nuvarande skede. Sverigefinska riksförbundet anser att förslaget knappast

har någon väsentlig betydelse för språkens bevarande och utveckling och

att reglerna om användning av tolk och översättningar i

förvaltningslagen, rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen ger

sverigefinnar tillräckligt stöd för rättsäkerhet vid domstolar.

Skälen för regeringens förslag: För att stärka skyddet för samiska,

finska och meänkieli och för att uppfylla kraven i

minoritetsspråkskonventionen anser regeringen att den rätt att använda

finska, meänkieli respektive samiska som i dag finns i vissa domstolar

bör bestå. Denna rätt bör gälla oberoende av kunskaper i svenska. En

sådan lagfäst rätt kan förväntas leda till att de aktuella språken får en

starkare ställning.

Reglerna om rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska i

domstol ska även fortsättningsvis gälla för länsrätt, tingsrätt och vissa

specialdomstolar med domkretsar, som till någon del sammanfaller med

kommunerna i de nuvarande förvaltningsområdena. Den enskildes rätt att

använda finska, meänkieli respektive samiska bör därför omfatta ett mål

eller ärende som har anknytning till någon av dessa kommuner. Även

fortsättningsvis bör denna rätt omfatta part eller ställföreträdare för part

och således inte t.ex. vittnen. Med anknytning avses här t.ex. att parten är

bosatt eller vistas i en kommun i de nuvarande förvaltningsområdena

eller att ett mål rör en fastighet belägen i en sådan kommun. Rätten ska

även omfatta de domstolar dit ett beslut eller en dom av en sådan länsrätt,

tingsrätt och specialdomstol överklagas.

Liksom enligt nuvarande ordning bör rätten att använda

minoritetsspråk inte omfatta extraordinära rättsmedel, dvs. ansökningar

om resning, återställande av försutten tid och klagan över domvilla (se 1

och 8 §§ i minoritetsspråkslagarna och prop. 1989/99:143 s. 81 och 85 f).

Extraordinära rättsmedel prövas alltid av en överrätt som första instans. I

förhållande till remitterade förslag och nuvarande reglering i

minoritetsspråkslagarna (1 och 8 §§) framgår det av regeringens nu

föreslagna utformning av lagtexten tydligare att rätten att använda

minoritetsspråk aldrig gäller i sådana mål och ärenden.

Prop. 2008/09:158

93

Mot bakgrund av de synpunkter som har inkommit från

remissinstanserna är regeringen i nuläget inte beredd att utvidga

möjligheten att använda finska respektive samiska till ytterligare

domstolar. Förslaget om att utvidga möjligheten att använda

minoritetsspråket i domstolar till ett större område bedöms av flera

remissinstanser medföra praktiska svårigheter och risk för

kostnadsökningar. Erfarenheterna visar även att den möjlighet som nu

finns i de nuvarande förvaltningsområdena nyttjats i begränsad

utsträckning. Regeringen bedömer att det är mer angeläget att i det här

skedet stärka de finska och samiska språken inom andra områden i

samhället än inom domstolsväsendet. Rätt att få använda finska

respektive samiska i domstolar i de nya kommuner som föreslås ingå i

förvaltningsområdena införs därmed inte.

Den rätt som i dag finns när målet eller ärendet har anknytning till

kommunerna Arjeplog, Gällivare, Haparanda, Jokkmokk, Kiruna, Pajala

och Övertorneå bör därför oförändrad överföras till den nya lagen.

Minoritetsspråkets användning i domstolarna

Regeringens förslag: Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska

i mål eller ärenden hos domstolar omfattar även fortsättningsvis rätt att

ge in handlingar och skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de

handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till detta

språk och rätt att vid muntlig förhandling inför domstolen tala detta

språk. Domstolen ska översätta handlingar och skriftlig bevisning till

svenska, om det inte är uppenbart onödigt.

Även i övrigt ska domstolen sträva efter att använda minoritetsspråket i

sina kontakter med parten eller dennes ställföreträdare.

Den som vill använda finska, meänkieli eller samiska under ett måls

eller ett ärendes handläggning i domstol ska begära detta i samband med

att målet eller ärendet inleds eller första gången parten ska yttra sig i

målet eller ärendet. Om en begäran om att använda minoritetsspråk

framställs senare får den avslås. En sådan begäran får även avslås om det

är uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.

Utredningen och promemorians förslag överensstämmer i huvudsak

med regeringens. I promemorian föreslås att en begäran att använda

minoritetsspråket ska avslås om den framställs senare än i samband med

att målet eller ärendet inleds eller första gången parten ska yttra sig i

målet eller ärendet.

Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär även

fortsättningsvis att den enskilde, oavsett om han eller hon behärskar

svenska, får rätt att i stället för svenska tala finska, meänkieli respektive

samiska vid muntlig förhandling inför domstolen. Förslaget innebär inte

någon rätt att få det som i övrigt sägs under förhandlingen översatt till

finska, meänkieli eller samiska.

Den enskilde bör även ha rätt att ge in skriftliga inlagor och presentera

skriftlig bevisning på dessa språk. Ingivna handlingar och skiftlig

bevisning bör översättas till svenska om det inte är uppenbart onödigt.

Domstolar bör även i övrigt sträva efter att bemöta part som talar finska,

meänkieli eller samiska på respektive språk. Rätten att använda samiska

hos domstol innebär att den enskilde har rätt att använda den varietet som

han eller hon begär.

Prop. 2008/09:158

94

En begäran att tala finska, meänkieli respektive samiska bör kunna

avslås om den kommer in efter det att ett ärende eller ett mål har inletts

eller om det är uppenbart att den har ett otillbörligt syfte. Regeringen ser

dock inget behov av att införa en sådan tvingande regel om avslag som

föreslås i promemorian.

Begäran om att få använda dessa språk bör även fortsättningsvis ske i

samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten ska

yttra sig i målet eller ärendet.

Skriftlig översättning till minoritetsspråk

Regeringens förslag: I alla mål och ärenden som omfattas av rätten att

använda finska, meänkieli eller samiska har en part eller ställföreträdare

för part som saknar juridiskt biträde rätt att på begäran få domstolens

domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering skriftligen

översatta till detta språk. En begäran om att få en översättning ska

framställas inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats, om

en sådan begäran inte har framställts tidigare under handläggningen av

målet eller ärendet. Om en begäran om att få en översättning framställs

senare får den avslås. En sådan begäran får även avslås om det är

uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.

Promemorians förslag innebär en rätt till översättning även i mål och

ärenden utan samband med förvaltningsområdet. I promemorians förslag

används termen lagfaret biträde och rätten till översättning begränsas till

finska och samiska. I promemorian föreslås ingen möjlighet att avslå en

sent framställd begäran om översättning.

Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland anför att den

generella rätten att få vissa handlingar skriftligen översatta stärker såväl

rättsäkerheten som minoritetsspråkens ställning och till följd av att

nämnda regel föreslås bli generell bör lagens tillämpningsområde

utvidgas till att omfatta samtliga domstolar. Dessutom finns skäl att

överväga om rätten att få handlingar muntligen översatta kan tas bort.

Vidare anser hovrätten att tidsfristen eventuellt bör utsträckas till två

veckor med hänsyn till risken för försenad postgång och att det i många

fall är fråga om personer som inte förstår svenska. Länsstyrelsen i

Västmanlands län påpekar att nuvarande språklagar föreskriver att en

begäran om att få använda samiska, finska eller meänkieli får avslås om

den framställs senare än i samband med att ärendet inleds i domstol m.m.

Länsstyrelsen kan inte se några bärande skäl för att rättens avslag ska

vara obligatoriskt enligt promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: I dag har en enskild person rätt att på

begäran få en muntlig översättning till minoritetsspråket av ett beslut av

en förvaltningsmyndighet. I avsnitt 11.3.8 föreslås en rätt till skriftlig

översättning av beslut och beslutsmotivering för enskilda som saknar

juridiskt biträde. Regeringen anser att rätt till skriftlig översättning bör

införas även i domstolarna. Motiven för detta har beskrivits närmare

ovan under avsnitt 11.3.8.

Prop. 2008/09:158

95

För att rätten till skriftlig översättning ska finnas hos myndigheter

föreslås att ärendet ska ha anknytning till ett förvaltningsområde. En

motsvarande begränsning till mål och ärenden som har anknytning till i

lagen föreslagna kommuner är lämplig även när det gäller rätt till

skriftlig översättning hos domstolar. Regeringen ser dock inte skäl att,

såsom Hovrätten för Övre Norrland har föreslagit, göra regeln generellt

tillämplig hos domstolar. I stället bör en rätt till skriftlig översättning

begränsas till domstolar som omfattas av rätten att använda

minoritetsspråk, dvs. domstolar som har en domkrets som helt eller

delvis sammanfaller med någon av föreslagna kommuner. Rätten till

skriftlig översättning föreslås således gälla i alla mål och ärenden hos

länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol och sjörättsdomstol

med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med i lagen

föreslagna kommuner, om målet eller ärendet har anknytning till någon

av dessa kommuner, samt de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett

sådant mål eller ärende överklagas. Regeringen anser, i likhet med

Lagrådet, att det är rimligt att rätten till skriftlig översättning inbegriper

även beslut som domstolar fattar under ett ärendes eller ett måls

handläggning. Den föreslagna lagtexten är utformad på så sätt att alla

beslut omfattas, inte bara domstolars slutliga beslut. Regeringen bedömer

därför inte att det finns behov av att förtydliga lagtexten i detta avseende.

Regeringen ser inte skäl att i detta sammanhang göra skillnad mellan

finska, meänkieli eller samiska vid användning i domstol. Rätten bör

avse mål och ärenden i vilka parten eller ställföreträdaren för denne

saknar juridiskt biträde. Om en part har ett juridiskt biträde bör denne

kunna förklara vad domen eller beslutet närmare innebär.

Regeringen anser att det finns anledning att tidsmässigt begränsa

möjligheten att begära en översättning till minoritetsspråket. Hovrätten

för Övre Norrland har anfört att tidsfristen eventuellt bör utsträckas till

två veckor med hänsyn till risken för försenad postgång och att det i

många fall är frågan om personer som inte förstår svenska. Med

beaktande av att tiden för översättningsarbete löper parallellt med

tidsfristen för överklagande finner regeringen att det inte är lämpligt att

utsträcka tiden inom vilken en begäran om översättning ska framställas.

Det ligger i den enskildes intresse att hinna ta ställning till om denne ska

överklaga innan tidsfristen för överklagande löper ut. En begäran att få

en översättning bör därför framställas inom en vecka från det domen eller

beslutet meddelats. En begäran om översättning av en dom eller ett

beslut kan självfallet även framställas i ett tidigare skede av målets eller

ärendets handläggning. Som Lagrådet har föreslagit bör en erinran om

detta tas in i lagtexten.

Regeringen ser dock inget behov av att införa en sådan tvingande regel

om avslag som föreslås i promemorian.

Tolk

Prop. 2008/09:158

96

Regeringens förslag: Om en part eller ställföreträdare för part har rätt att

använda finska, meänkieli eller samiska i rättegång, ska även

fortsättningsvis tolk anlitas i enlighet med bestämmelserna i 5 kap.

6‒8

§§ och 33 kap. 9

§ rättegångsbalken och 50‒52 §§

förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Utredningen och promemorians förslag överensstämmer med

regeringens.

Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Innehållet i nuvarande bestämmelser

om rätt att få använda finska, meänkieli eller samiska samt användning

av tolk bör överföras till den nya lagen om nationella minoriteter och

minoritetsspråk. Avsikten med bestämmelsen är att reglera när det finns

en skyldighet att anlita tolk.

11.3.10

Förskoleverksamhet

Regeringens förslag: Rätt till plats i förskoleverksamhet där hela eller

delar av verksamheten bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska

ska även fortsättningsvis finnas, och för finska och samiska också inom

de utvidgade förvaltningsområdena för dessa språk.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens

förslag. Frågan om att utvidga rätten till förskoleverksamhet på

minoritetsspråk till att omfatta hela landet och samtliga nationella

minoriteter bör dock utredas.

Remissinstanserna: Statens skolverk anser att förslaget att anordna

förskoleverksamhet helt eller delvis på finska, meänkieli eller samiska

bör utredas ytterligare eftersom det saknas konkreta förslag om hur detta

ska genomföras i praktiken. Barnombudsmannen ser positivt på att

utredningen lyfter fram förslag att förskoleverksamhet helt eller delvis

ska kunna erbjudas på minoritetsspråket. Språk- och folkminnesinstitutet

(numera Institutet för språk och folkminnen) anser att det är bra att

kommunerna i det utvidgade förvaltningsområdet ska erbjuda

förskoleverksamhet och äldreomsorg på minoritetsspråk. Sverigefinska

språknämnden skriver att utbildnings- och skolfrågor är centrala för

minoritetsspråkens överlevnad.

Promemorians förslag: Rätten till förskoleverksamhet helt eller delvis

på samiska och finska bör utvidgas till att gälla i hela landet.

Remissinstanserna: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

tillstyrker förslaget om att rätten till förskoleverksamhet på

minoritetsspråken finska och samiska införs i hela landet. Myndigheten

för skolutveckling stödjer utredarens åsikt att tidiga språkutvecklande

insatser bör prioriteras. Förslaget om utvidgad rätt till

förskoleverksamhet för samiska och finska i hela landet är positivt även

om erbjudandet bör gälla alla minoritetsspråk. Statens skolverk anser att

tidig språkstimulans är synnerligen viktig för barns förmåga att utveckla

sitt modersmål. Det finns inga konkreta förslag till hur verksamheten ska

Prop. 2008/09:158

97

utformas eller i vilken omfattning och till vilken kostnad statsbidrag kan

utgå för verksamheten. Av förslagen kan slutsatsen dras att

förskoleverksamhet där hela verksamheten bedrivs på samiska eller

finska endast kan bli aktuell på orter där det bor så många barn med

finska respektive samiska som modersmål att det är möjligt att bilda en

förskolegrupp, om än liten. Finskt språk- och kulturcentrum vid

Mälardalens högskola betonar att skolundervisning både i och på finska

– tillsammans med stödet till språket hemifrån – är av en avgörande roll

för bevarandet av finska. Institutionen för språkstudier vid Umeå

universitet anför att varje åtgärd för att stärka de nationella

minoritetsspråkens ställning riskerar att bli ett slag i luften om den inte

kombineras med utbildningssatsningar. Sameskolstyrelsen är positiv till

förslaget att rätt till samiska ska gälla i hela landet. Institutet för språk

och folkminnen tillstyrker förslaget. Haparanda kommun delar

promemorians bedömning. Sverigefinska riksförbundet är – med tanke på

den mycket omfattande språkbytesprocessen som pågår bland

sverigefinska barn och ungdomar – besviken på att det i promemorian

inte lämnas förslag till nya lagregler när det gäller skolundervisning.

Riksförbundet anser att utredningens förslag (SOU 2005:40 och 2006:19)

om skolundervisning inte heller var tillräckliga. Sveriges Kommuner och

Landsting (SKL) avvisar förslaget att den rätt till förskoleverksamhet på

samiska och finska som i dag gäller inom förvaltningsområdet ska

utvidgas till att gälla i hela landet. SKL anser att det är olämpligt att

reglera en skyldighet för kommuner att tillhandahålla verksamhet som

kräver personal med vissa språkkunskaper. En lagstiftning bör inte

förespegla kommuninvånarna rättigheter som kommunen inte på egen

hand har möjlighet att verkställa.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer att det finns

behov av att utöka möjligheterna till plats i förskoleverksamhet som

bedrivs helt eller delvis på finska och samiska. Av resultaten av den

enkätundersökning som Utredningen om finska och sydsamiska språken

genomfört bland samer framgår att förskoleverksamhet och skola är den

offentliga samiskspråkiga service som efterfrågas mest (74 respektive 83

procent har ansett att det bör finnas på hemorten). I den sverigefinska

gruppen uppger 60 procent att förskoleverksamhet på finska borde finnas

i den egna kommunen.

Genom en utvidgning av förvaltningsområdena ges fler samiska och

sverigefinska barn bättre möjligheter att tillägna sig sitt minoritetsspråk,

eftersom utvidgningen innebär att rätten till förskoleverksamhet helt eller

delvis på finska respektive samiska utökas. Med tanke på språkens

fortlevnad utgör förskoleverksamhet ett värdefullt – och på kort sikt – ett

kraftfullt verktyg i revitaliseringsarbetet. Förskoleverksamhet helt eller

delvis på finska respektive samiska är särskilt viktigt i de fall barnen inte

kan få språket fullt ut hemifrån på grund av föräldrarnas bristande

kunskaper i minoritetsspråket. Förskoleverksamhetens roll är särskilt

viktig, eftersom grunden för additiv tvåspråkighet (dvs. inlärning av ett

andra språk som inte sker på bekostnad av det första språket), läggs

under ett barns tidiga barndom och förutsättningarna försämras med

barnets stigande ålder. Att tillägna sig språket senare ger i de allra flesta

fall inte samma effekt eftersom det blir svårare att uppnå motsvarande

språkfärdighet.

Genom att förvaltningsområdena för finska och samiska utvidgas till

ett antal nya kommuner kommer fler barn att ges rätt till

förskoleverksamhet helt eller delvis på finska respektive samiska och

därmed ett medvetet stöd och stimulans för sin språkutveckling. Den

nuvarande rätten till plats i förskoleverksamhet som bedrivs helt eller

delvis på meänkieli inom förvaltningsområdet för meänkieli bör bestå.

Prop. 2008/09:158

98

Regeringen finner inte skäl att i detta skede gå vidare med att utvidga

rätten till plats i förskoleverksamhet som bedrivs helt eller delvis på

minoritetsspråk till hela landet.

11.3.11

Särskilt om hälso- och sjukvård samt äldreomsorg

Regeringens förslag: Rätt till service och omvårdnad inom ramen för

äldreomsorg helt eller delvis på finska, meänkieli respektive samiska ska

även fortsättningsvis finnas inom de utvidgade förvaltningsområdena.

Detsamma ska gälla i kommuner utanför ett förvaltningsområde, om

kommunen har tillgång till personal som är kunnig i finska, meänkieli

eller samiska. Kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal

med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i

omvårdnaden om äldre människor.

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) införa ett tillägg med innebörden att den som

bedriver hälso- och sjukvård ska verka för att det finns tillgång till

personal med kunskaper i samiska, finska eller meänkieli där detta

behövs i vården.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens så vitt gäller

rätt till service och omvårdnad helt eller delvis på minoritetsspråk inom

förvaltningsområdena inom ramen för äldreomsorgen.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna anser att frågan

om äldreomsorg är viktig och tillstyrker att denna möjlighet ska finnas i

de utvidgade förvaltningsområdena.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag så

vitt gäller rätt till service och omvårdnad inom ramen för äldreomsorg

helt eller delvis på minoritetsspråk inom förvaltningsområdena. I

promemorians föreslås även att om det kan antas att äldre människor har

behov av att använda finska, meänkieli eller samiska i samband med

omvårdnad inom kommunen ska denna sörja för att det finns tillgång till

personal med kunskaper i språket. Vidare föreslås att den som bedriver

hälso- och sjukvård ska verka för att det finns tillgång till personal med

kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i vården.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen anser att det är oklart vem som

avses med formuleringen ”Den som bedriver hälso- och sjukvård”. Om

det är vårdgivaren som avses föreslås att formuleringen byts ut mot

”Vårdgivaren”. Länsstyrelsen i Norrbottens län delar bedömningen att

äldreomsorg och sjukvård är områden där möjligheter till kontakter på

minoritetsspråk är särskilt angelägna.

Sameskolstyrelsen anser att det är bra att införa en skyldighet att

rekrytera vårdpersonal med kunskap i minoritetsspråk. Trots att vissa

regler inom området redan ger möjligheter att använda samiska så

behöver det stärkas inom äldreomsorgen och utökas till att även omfatta

hälso- och sjukvård. Haparanda kommun delar bedömningen att inom

äldreomsorgen och sjukvården är det särskilt angeläget att kontakt på

minoritetsspråk är möjlig. Att kommunerna blir skyldiga att sörja för

personal inom äldreomsorg som behärskar minoritetsspråken kan

innebära kostnadsökningar och svårigheter att rekrytera personal.

Jokkmokks kommun tillstyrker förslagen. Kiruna kommun tillstyrker

förslaget att kommunerna ska sörja för att det finns tillgång till personal

med kunskaper i minoritetsspråk i samband med omvårdnad om äldre

människor men anser att åläggandet i praktiken bli mycket svårt att leva

upp till eftersom det kanske inte finns personal att tillgå med en viss

kvalifikation. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) avstyrker

förslaget att kommunen ska sörja för att det finns tillgång till personal

med kunskaper i minoritetsspråk i samband med omvårdnad om äldre

människor. En sådan ändring medför en skyldighet för kommunen att se

till att det i samband med omvårdnad av äldre finns personal med

kunskaper i minoritetsspråk. I fråga om förslaget att den som bedriver

hälso- och sjukvård ska verka för att det finns tillgång till personal med

kunskaper i minoritetsspråken är detta inte en ändring som tvingar till

rekryteringar av visst slag. SKL har inga invändningar mot förslaget till

ändring i hälso- och sjukvårdslagen.

Prop. 2008/09:158

99

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Sametinget och Institutet

för språk och folkminnen stödjer förslagen. Sverigefinländarnas

delegation framför att för sverigefinnarna, som är bosatta i hela landet, är

det av stor vikt att få tillgång till äldreomsorg och sjukvård. Delegationen

delar i princip utredarens bedömning om den snabbt växande efterfrågan

på finskspråkiga äldreomsorg och hälso- och sjukvården, men anser att

förslagen är otillräckliga. Sverigefinska riksförbundet anser att förslagen

inte är tillräckliga. I stället betonas starkt vikten av att den rätt till

äldreomsorg på finska som för närvarande gäller inom

förvaltningsområdet ska utvidgas till det utvidgade förvaltningsområdet

samt att denna rätt ska gälla i hela landet. Svenska tornedalingarnas

riksförbund stödjer förlaget att kommunen ska sörja för att det finns

tillgång till personal med kunskaper i minoritetsspråk i samband med

omvårdnad om äldre människor och anser att samma skyldigheter ska

gälla för hälso- och sjukvården.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Äldre personers sammansatta vård- och omsorgsbehov

Äldre kvinnor och män som har behov av hjälp i det dagliga livet kan få

insatser genom kommunens äldreomsorg. Med stigande ålder behöver

många människor även insatser från hälso- och sjukvården och där utgör

ofta primärvården den första kontakten. I första hand ska vårdbehövande

vända sig till primärvårdens mottagningar och där få den hälso- och

sjukvård de behöver. Det finns dock många äldre personer som har stora

vård- och omsorgsbehov och som av olika skäl har svårt att förflytta sig.

De behöver insatser i sin bostad, i ordinärt eller särskilt boende och har

ofta insatser både från kommunen och från landstinget. Sjukvård i

hemmet, hemsjukvård, innebär att den enskilde får sjukvårdsinsatser

inklusive habilitering och rehabilitering i hemmet. Personer med stora

vård- och omsorgsbehov uppsöker i stor utsträckning akutsjukvården och

många äldre personer finns också i den slutna sjukhusvården.

Prop. 2008/09:158

100

Äldreomsorg för personer som tillhör de nationella minoriteterna

Många äldre som tillhör de nationella minoriteterna har specifika behov

som ställer äldreomsorgen inför högre krav när det gäller t.ex.

språkkunnig personal och kulturell kompetens.

Den som är i behov av vård och omsorg behöver kunna kommunicera

med personalen oberoende av om man har kunskaper i svenska eller inte.

Den som har begränsade kunskaper i svenska blir ofta i alltför hög grad

beroende av barn och släktingar. I det fall den äldre inte lärt sig svenska

eller på grund av sjukdom förlorat det svenska språket uppstår en svår

situation för alla inblandade. När man är gammal och sjuk har den

trygghet som följer av bekanta platser, språk och traditioner extra stor

betydelse. Att kunna bemöta en kvinna eller man i livets slutskede på ett

värdigt sätt kräver mycket av vård- och omsorgspersonalen. Arbetet med

vård och omsorg om äldre personer från de nationella minoriteterna bör

dock inte begränsas till att bli en fråga om tillgång till vård och omsorg

på det egna språket. Situationen för dessa grupper är betydligt mer

komplex och arbetet behöver utgå från den äldres hela livssituation. Det

rör frågor som äldreomsorgen måste uppmärksamma och lösa alltefter

den aktuella situationen i de olika kommunerna.

Från kommunernas sida görs stora insatser för att tillgodose behoven

hos äldre personer med utländsk bakgrund eller dem som tillhör de

nationella minoriteterna. Flera kommuner har ökat eller planerar att öka,

servicen för sina invånare på andra språk och har inrättat särskilda

boenden eller avdelningar för exempelvis finsktalande äldre. År 2006

fanns totalt 34 särskilda boenden med etnisk inriktning i 21 av landets

kommuner.

Det är dock bara 32 procent av de kommuner som uppger sig ha äldre

med särskilda behov på grund av etnisk tillhörighet som säger sig kunna

tillgodose behoven för alla eller en majoritet när det gäller att ha personal

som talar brukarnas språk. Av de berörda kommunerna har 56 procent

inga aktiviteter anpassade till någon etnisk grupp. Sammanlagt 70

kommuner erbjöd under 2006 vård och omsorg på finska. Motsvarande

antal för övriga minoritetsspråk var romani chib (sju kommuner),

meänkieli (sju kommuner), samiska (fyra kommuner) och jiddisch (tre

kommuner).

Hittills har det saknats samlad kunskap om vad äldre personer

tillhörande de nationella minoriteterna anser om den äldreomsorg de får.

Inom ramen för Socialstyrelsens pågående arbete med kontinuerliga

brukarundersökningar inom äldreomsorgen kommer därför särskilda

intervjuer att göras med personer tillhörande de nationella minoriteterna.

Resultatet av dessa intervjuer kommer att avrapporteras till regeringen

under 2009.

Dagens omsorg och vård av äldre – en fråga för båda kommuner och

landsting

Prop. 2008/09:158

101

Landstingen och kommunerna har ansvar för hälso- och sjukvården

enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Kommunerna har enligt

socialtjänstlagen (2001:453) det yttersta ansvaret för att de som vistas i

kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Det gäller bl.a.

insatser inom socialtjänsten för äldre personer. Kommunerna har genom

ett antal reformer under 1990-talet – Ädelreformen 1992,

Handikappreformen 1994 och Psykiatrireformen 1995 – fått ett ansvar

för att ge hälso- och sjukvård i vissa fall till äldre personer och personer

med funktionshinder.

Genom Ädelreformen övertog kommunerna ansvaret för hälso- och

sjukvården (hemsjukvård) till och med sjuksköterskenivå i de särskilda

boendeformerna och i dagverksamhet. Kommunerna gavs även

befogenheter att erbjuda hälso- och sjukvård i den enskildes ordinära

boende (hemsjukvård) och att överta ansvaret för sådan hemsjukvård i

det ordinära boendet efter överenskommelse med landstinget och efter

medgivande av regeringen. Kommunernas ansvar och befogenheter kom

dock inte att omfatta läkarinsatser, som ligger kvar hos landstingen. Ett

syfte med de förändringar av huvudmannaskapet som genomfördes i

samband med reformen var att samla ansvaret för boende, service och

vård för personer med långvariga och sammansatta behov av vård och

omsorg. I cirka hälften av landets kommuner ansvarar kommunen för

hemsjukvården också i ordinärt boende och i resten av landet har

landstinget detta ansvar.

Rätt till äldreomsorg helt eller delvis på finska respektive samiska

utvidgas

Minoritetsspråkslagarna innebär bl.a. att det är en rättighet för enskilda

att få äldreomsorg helt eller delvis på de nämnda språken inom vissa

geografiska områden. Rätten att få äldreomsorg på något av

minoritetsspråken ger inte någon motsvarande rätt inom hälso- och

sjukvården. Det finns inte heller någon motsvarande rättighet att inom ett

visst geografiskt område få äldreomsorg på minoritetsspråken romani

chib och jiddisch.

En utvidgning av förvaltningsområdena för finska och samiska innebär

att fler enskilda får tillgång till äldreomsorg på det egna språket. Rätten

till äldreomsorg helt eller delvis på minoritetsspråket är av stor betydelse

för enskilda som ges denna möjlighet. Från minoritetshåll uppfattas

äldreomsorgsfrågan som mycket viktig eftersom den ger enskilda

möjlighet att få åldras i en miljö som präglas av livskvalitet. Det ger

möjligheter till en äldreomsorg där det finns andra boende som talar och

förstår den äldres språk och personal som kan bemöta den äldre på det

egna minoritetsspråket. Omsorgen kan också innehålla en dimension av

kulturell bekräftelse genom att minoritetens seder och bruk observeras

och ses som ett värdefullt inslag i verksamheten.

Rätt till service och omvårdnad helt eller delvis på finska, meänkieli

respektive samiska inom ramen för äldreomsorg ska även fortsättningsvis

finnas inom de utvidgade förvaltningsområdena. Detsamma ska också

gälla kommuner utanför ett förvaltningsområde, om kommunen har

tillgång till personal som är kunnig i något av dessa språk.

Prop. 2008/09:158

102

Skyldighet att verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper

i finska, meänkieli och samiska bör införas

Inom all hälso- och sjukvård och inom omsorg om äldre inom

socialtjänsten, bör kunskap i finska, meänkieli och samiska finnas för att

det ska finnas förutsättningar att ta hänsyn till de särskilda behov som

personer som tillhör dessa nationella minoriteter kan ha.

I fråga om äldreomsorgen föreslås i promemorian att om det kan antas

att äldre människor har behov av att använda finska, meänkieli eller

samiska i samband med omvårdnad inom kommunen ska denna sörja för

att det finns tillgång till personal med kunskaper i språket. I fråga om

hälso- och sjukvården bedöms dock att en motsvarande skyldighet skulle,

med tanke på vårdorganisationens omfattning och de varierande

vårdformerna, innebära en alltför långtgående skärpning av landstingens

och kommunernas skyldigheter. Vidare framförs att det utanför

förvaltningsområdena kan vara svårt att överblicka vilket behov som

skulle kunna uppkomma att använda minoritetsspråken vid vården. Det

föreslås inte någon regel som tvingar till personalrekryteringar, utan

däremot att det i hälso- och sjukvårdslagen ska föreskrivas att den som

bedriver hälso- och sjukvård ska verka för att det finns tillgång till

personal med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta

behövs i vården.

Flertalet av remissinstanserna har varit positiva till förslagen i

promemorian. Några av remissinstanserna anser att förslaget till ändring i

hälso- och sjukvårdslagen inte är tillräckligt långtgående, eftersom det

endast föreskrivs en skyldighet att verka för tillgång till personal med

kunskaper i samiska, finska eller meänkieli. Sveriges Kommuner och

Landsting (SKL) avvisar förslaget till ändring i socialtjänstlagen, men har

inga invändningar mot förslaget att i hälso- och sjukvårdslagen

föreskriva en allmän skyldighet för kommuner och landsting att verka för

att det finns behövlig tillgång till personal som talar minoritetsspråk.

SKL och en del av kommunerna för fram att det finns farhågor att en

sådan skyldighet, som föreslogs till ändring i socialtjänstlagen, i

praktiken skulle bli mycket svår att leva upp till eftersom det kanske inte

finns personal att tillgå med en viss kvalifikation.

Det underlag som finns i detta lagstiftningsärende analyserar inte

närmare vilka konsekvenserna skulle bli om det skulle uppställas krav på

att om det kan antas att (äldre) människor har behov av att använda

samiska, finska eller meänkieli i samband med omvårdnad inom

kommunen ska denna sörja för att det finns tillgång till personal med

kunskap i språket. Exempelvis är det oklart hur stora svårigheterna är att

rekrytera personal med kunskaper i nämnda språk. Det är vidare oklart

hur höga kostnaderna blir om det införs bestämmelser som tvingar till

personalrekryteringar av ett visst slag.

Den i promemorian föreslagna ändringen i socialtjänstlagen gäller

äldre människor som har behov av omvårdnad, medan förslaget till

ändring i hälso- och sjukvårdslagen gäller där det behövs i vården, dvs.

Prop. 2008/09:158

103

alla oavsett ålder. Vidare gäller ändringen i hälso- och sjukvårdslagen

enskilt bedriven hälso- och sjukvård, medan förslaget till ändring i

socialtjänstlagen gäller kommunen. Den mest utmärkande skillnaden

mellan hälso- och sjukvård och den kommunala äldreomsorgen är att

hälso- och sjukvård inte föregås av någon prövning motsvarande den

biståndsprövning som görs enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Vidare

fattas i sådan hälso- och sjukvård som nu är i fråga, inte beslut som kan

överklagas. Beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen kan

däremot av den enskilde överklagas till allmän förvaltningsdomstol,

16

kap. 3 § socialtjänstlagen. Skäl att låta bestämmelsen i

socialtjänstlagen utsträckas till enskild verksamhet bedöms därmed inte

finnas. Det bör uppmärksammas att kommunen bl.a. har ett ansvar för att

följa utförandet av hälso- och sjukvård samt socialtjänst som lämnats till

annan för att utföras på uppdrag av kommunen. Det är viktigt att beakta

att det i hälso- och sjukvården och omsorgen om äldre människor ofta

finns ett behov att möta och tillgodose vård- och omsorgsbehov som är

sammansatta, dvs. att personerna ofta behöver vård och insatser från

såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten samtidigt. Både hälso-

och sjukvården och socialtjänsten har mångfacetterade verksamheter och

vård- och omsorgsformer. Hälso- och sjukvårdslagen och

socialtjänstlagen har olika konstruktioner och utgångspunkter beträffande

vilka skyldigheter det offentliga har gentemot den enskilde och vilka

rättigheter som en person har. Det offentliga huvudmannaskapet för

hälso- och sjukvård ligger på landstingen och kommunerna medan det är

kommunen som svarar för socialtjänsten inom sitt område.

Både hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen bygger på

principen att huvudmännen för hälso- och sjukvården respektive

socialtjänsten har relativt stor frihet att organisera och bedriva

verksamheterna utifrån lokala förutsättningar och behov, dock så att

kraven och målen i lagarna kan uppfyllas.

Redan i nuvarande lagstiftning föreskrivs att det bl.a. ska finnas den

personal som behövs för att kunna ge god vård (2 e § hälso- och

sjukvårdslagen) respektive att det för utförande av socialnämndens

uppgifter ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet

(3 kap. 3 § socialtjänstlagen). Frågan om personalens kompetens är av

central betydelse för såväl hälso- och sjukvårdens som socialtjänstens

möjligheter att erbjuda vård och socialtjänstinsatser av god kvalitet.

Det ligger i sakens natur att hälso- och sjukvården och socialtjänsten

med sina mångfacetterade uppgifter behöver personal med skiftande

utbildning och erfarenheter. Det är givetvis värdefullt att det finns

tillgång till personal som kan tillgodose de behov som patienter och

klienter i ett mångkulturellt samhälle har. Av bestämmelserna i hälso-

och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen kan därmed anses följa att det

redan finns en skyldighet att se till att det finns tillgång till personal med

exempelvis kunskaper i samiska, finska eller meänkieli, om detta behövs

för uppnå god vård eller insatser av god kvalitet.

De nuvarande minoritetsspråkslagarna föreskriver inte någon absolut

plikt att erbjuda service och omvårdnad inom ramen för äldreomsorg. I

lagarna anges att en kommun i förvaltningsområdet ska erbjuda den som

begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad

som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar

samiska respektive finska och meänkieli.

Prop. 2008/09:158

104

Det finns starka önskemål bland samer, sverigefinnar och tornedalingar

att bli bemötta på det egna språket inom hälso- och sjukvården respektive

socialtjänsten. Möjligen är det så att önskemålen och behoven – särskilt i

fråga om finskan – kommer att öka på sikt.

I hälso- och sjukvårdslagen föreskrivs att målen för hälso- och

sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela

befolkningen (2 §). Vård på lika villkor för hela befolkningen innebär att

det ska vara möjligt för alla – oavsett var de bor i landet – att vid behov

och på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster.

Möjligheterna att erhålla vård får inte påverkas av sådana förhållanden

som ålder, kön, förmåga att ta initiativ, utbildning, betalningsförmåga,

nationalitet eller kulturella olikheter.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska patienten ges individuellt

anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för

undersökning, vård och behandling som finns. I lagen anges även att där

det bedrivs hälso- och sjukvård ska det finnas den personal, de lokaler

och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges.

Hälso- och sjukvårdslagen är formulerad på ett sådant sätt att den

täcker alla patientgrupper utan att för den del peka ut någon specifik

patientgrupp utifrån t.ex. språk. Genom att lagstiftningen är utformad på

detta sätt garanteras alla grupper i befolkningen samma goda vård utan

risk för att någon grupp särskilt behöver utpekas eller glömmas bort.

Regeringen instämmer i utredningens förslag att vårdgivare inom

hälso- och sjukvården bör verka för att det finns tillgång till personal

med kunskaper i samiska, finska eller meänkieli där detta behövs i

vården. Regeringen konstaterar dock att ett sådant ansvar redan kan anses

följa av hälso- och sjukvårdslagen i de ovan redovisade bestämmelserna

om patientanpassad information och organisering av vården och ser

därför inte anledning att i nuläget ändra i hälso- och sjukvårdslagen.

Till skillnad från hälso- och sjukvårdslagen finns i dag i

socialtjänstlagen bestämmelser som riktar sig till olika grupper, se

socialtjänstlagens 5 kap. I det nämnda kapitlet i socialtjänstlagen finns

särskilda bestämmelser för barn och unga, äldre människor, människor

med funktionshinder, missbrukare, anhörigvårdare och brottsoffer. I

fråga om äldre människor gäller bl.a. följande. Socialnämnden ska verka

för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under

trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap

med andra (4 §). Socialnämnden ska verka för att äldre människor får

goda bostäder och ska ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet

och annan lättåtkomlig service. Kommunen ska inrätta särskilda

boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som

behöver särskilt stöd (5 §). Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen

med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor samt i sin

uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta

område. Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska

kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och

organisationer (6 §).

Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns anledning att i 5

kap. socialtjänstlagen tydliggöra att kommunerna ska verka för att det

finns tillgång till personal med kunskaper i samiska, finska eller

meänkieli där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor.

Prop. 2008/09:158

105

11.4

Undantag från bestämmelserna

Regeringens förslag: Om det finns särskilda skäl får regeringen även i

fortsättningen meddela föreskrifter att en viss myndighet som lyder under

regeringen ska undantas från tillämpningen av bestämmelsen om rätt att

få använda finska, meänkieli respektive samiska hos

förvaltningsmyndigheter. Motsvarande ska gälla efter regeringens

bemyndigande för landsting och kommun i fråga om kommunala

myndigheter.

Utredningens och promemorians förslag överensstämmer i

huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Om det finns särskilda skäl får

regeringen redan i dag med stöd av 10 § minoritetsspråkslagarna

föreskriva att en viss myndighet som lyder under regeringen ska

undantas från tillämpningen av bestämmelserna få använda finska,

meänkieli respektive samiska. Motsvarande gäller efter regeringens

bemyndigande för landstingsfullmäktiga och för kommunfullmäktiga i

fråga om kommunala myndigheter.

I förarbetena till 10 § minoritetsspråkslagarna anfördes bl.a. att vissa

förvaltningsmyndigheter har så lite kontakt med allmänheten att det inte

kan vara befogat att de omfattas av den föreslagna regleringen.

Regeringen bör därför ges möjlighet att föreskriva att en myndighet inte

ska omfattas av rätten att tala finska, meänkieli och samiska. Samma

övervägande gjordes i fråga om kommunala förvaltningsmyndigheter

varför landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige efter regeringens

bemyndigande bedömdes kunna medge undantag i fråga om kommunala

myndigheter (jfr prop. 1998/99:143 s. 43). Undantagsbestämmelsen har

inte använts sedan lagen trädde i kraft.

Regeringen finner inte skäl att nu göra en annan bedömning än den

som gjordes vid införandet av minoritetsspråklagarna. Möjligheten att

undanta myndigheter under regeringen från tillämpningen av

bestämmelsen om rätt att få använda finska, meänkieli respektive

samiska bör således finnas kvar i den nya lagen om nationella minoriteter

och minoritetsspråk. Om det finns särskilda skäl ska regeringen även i

fortsättningen kunna meddela föreskrifter om att en viss myndighet som

lyder under regeringen ska undantas från tillämpningen av bestämmelsen

om rätt att använda finska, meänkieli och samiska inom ett

förvaltningsområde. Motsvarande bör gälla efter regeringens

bemyndigande för landsting och kommun i fråga om kommunala

myndigheter.

11.5

Uppföljning m.m.

Prop. 2008/09:158

106

Regeringens förslag: Förvaltningsmyndigheters tillämpning av den

föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk ska följas

upp. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka myndigheter

som ska ansvara för uppföljningen. Detta uppföljningsansvar innebär

ingen inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter.

En myndighet med uppföljningsansvar ska dessutom genom

rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra

förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen.

Utredningens förslag: Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget

ska ha tillsyn över kommuners verksamhet enligt lagen i enlighet med

vad regeringen bestämmer. Tillsyn i frågor som rör kommuners

anordnande av förskoleverksamhet och äldreomsorg utövas av annan

myndighet. Tillsynen ska säkerställa syftet med lagen och

tillsynsmyndigheten ska för detta ändamål på eget initiativ eller efter

anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av lagen.

Tillsynsmyndigheten ska dessutom genom rådgivning, information och

liknande verksamhet skapa förutsättningar för att lagens ändamål ska

kunna tillgodoses.

Remissinstanserna: Såsom framgår av avsnitt 9.4 ställer sig

remissinstanserna positiva till att tillsynsansvar införs men en del

synpunkter lämnas rörande utpekade myndigheter och utformningen av

tillsynen. Kammarrätten i Sundsvall är tveksam till förslaget att till

Sametinget överföra tillsynsuppgifter avseende kommunernas åtgärder

enligt lagförslaget och anser att de konstitutionella frågor som kan vara

förknippade med en sådan ordning bör övervägas ytterligare. Enligt

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör man sära på frågor om å

ena sidan styrning, tillsyn, fördelning av ekonomiska medel, samordning

och allmän bevakning av minoritetsfrågorna och å andra sidan tillsynen

av att lagstiftningen efterlevs; tillsynsansvaret bör tilldelas en central

fristående instans.

Promemorians förslag: överensstämmer i huvudsak med

utredningens förslag. Tillsynen ska dock utövas av länsstyrelsen i

respektive län och av Sametinget.

Remissinstanserna: Som framgår av avsnitt 9.4 tillstyrker

remissinstanserna förslaget att införa en tillsyn, däremot förordar ett antal

remissinstanser utredningens förslag i ställer för promemorians.

Skälen för regeringens förslag: Som beskrivits i avsnitt 9.4 bedömer

regeringen att Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget bör ges ett

lagreglerat uppföljningsansvar enligt den föreslagna lagen om nationella

minoriteter och minoritetsspråk. Lagrådet har påpekat att det bör

klargöras var gränsen går mellan ett uppföljningsansvar och tillsyn. Ett

alternativ som enligt Lagrådet kan övervägas är att införa bestämmelser

om tillsyn. Regeringen anser emellertid inte att det är lämpligt att införa

regler om tillsyn i lagen. I stället bör uppföljningen avse

förvaltningsmyndigheters tillämpning av lagen om nationella minoriteter

och minoritetsspråk. Syftet med uppföljningen bör vara att undersöka hur

lagen tillämpas. Myndighetsutövning i form av beslut om åtgärder som

Prop. 2008/09:158

107

syftar till att åstadkomma rättelse av en myndighet som har att tillämpa

lagen ska inte kunna ske inom ramen för uppföljningsansvaret.

Uppföljningen ska i stället innebära informationsinsamling som kan ligga

till grund för en utvärdering som ska rapporteras till regeringen. När det

gäller viss verksamhet som berör de nationella minoriteterna, såsom

förskoleverksamhet och äldreomsorg inom förvaltningsområdena, gäller

särskilda bestämmelser om tillsyn enligt andra författningar. Införandet

av ett uppföljningsansvar på minoritetspolitikens område ska naturligtvis

inte innebära någon inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra

myndigheter. Myndigheten ska dessutom genom rådgivning, information

och liknande verksamhet bistå andra förvaltningsmyndigheter vid

tillämpningen av lagen.

12

Åtgärder på utbildningsområdet

12.1

Behov av utveckling inom utbildningsområdet

Europarådet har i sin granskning av efterlevnaden av

minoritetskonventionerna konstaterat att utbildning i och på

minoritetsspråk är av grundläggande betydelse för att främja

minoritetsspråkens bevarande. Europarådet har betonat att det krävs

särskilda åtgärder i Sverige för att göra undervisningen mer tillgänglig i

eller på minoritetsspråken. Utbudet av undervisning i minoritetsspråk,

dvs. modersmålsundervisning, är enligt Europarådet begränsat inom den

kommunala skolan och i en del fall anordnas den på ett sådant sätt att den

inte upplevs som attraktiv. Tillgången på tvåspråkig undervisning är

mycket begränsad. Det råder även brist på lärare och läromedel i

minoritetsspråk.

Europarådets ministerråd har därför rekommenderat Sverige att vidta

åtgärder omgående för att stärka tillgången på undervisning i

minoritetsspråk, utveckla läromedel och förbättra lärarutbildningen på

alla nivåer. Nuvarande undervisningsmodeller behöver anpassas i

enlighet med Sveriges minoritetsåtaganden för att öka kvaliteten och

tillgången till modersmålsundervisning och för att möjliggöra tvåspråkig

undervisning.

Även Europarådets kommission mot rasism och intolerans, ECRI, har

berört rätten till modersmålsundervisning för barn som tillhör nationella

minoriteter. Romer bedöms ha en missgynnad ställning när det gäller

utbildning och ECRI konstaterar att många romska barn alltjämt är

marginaliserade i skolan. Romska barn uppges ha en hög skolfrånvaro

och många avbryter sin skolgång. Därtill är det få romska barn som

studerar vidare på högskolenivå. ECRI har även anmärkt på brister

rörande möjligheten till undervisning i modersmål, tillgången till

romanitalande lärare och utbildningsmaterial på de olika romska

varieteterna samt material för befolkningen som helhet om romsk kultur

och romskt språk.

Av den uppföljning som gjordes på uppdrag av konstitutionsutskottet

under 2004 framgår bl.a. att utbildningen för de nationella minoriteterna

lider av två huvudsakliga problem som upplevs som gemensamma för

samtliga minoriteter. För det första finns det inte en aktivt genomförd

och specifikt riktad informationsspridning till föräldrar om möjligheter

till modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning. För det andra

råder det brist på utbildade modersmålslärare (se även Skolverkets

rapport Lärare inom förskola, skola och vuxenutbildning: 2008 års

prognos över behov av och tillgång på lärare perioden 2008–2022, dnr

2008:86) och undervisningsmaterial. Enligt rapporten är brister i

tillämpningen av regelverket det främsta problemet. Även Skolverkets

kartläggning av utbildningssituationen för de nationella minoriteterna har

bekräftat att barn som tillhör dessa grupper har stora svårigheter att få

den modersmålsundervisning de har rätt till enligt grundskole- och

gymnasieförordningen.

Prop. 2008/09:158

108

Regeringen har efter Europarådets granskning givit Skolverket i

uppdrag att kartlägga utbildningssituationen för barn som tillhör

nationella minoriteter. Kartläggningen som presenterades i oktober 2005

bekräftar att den svåra situationen alltjämnt består för dessa barn då de

har stora svårigheter att få den modersmålsundervisning de har rätt till

enligt grundskole- och gymnasieförordningen. Av de elever som är

berättigade till modersmålsundervisning i nationellt minoritetsspråk

deltar 41 procent i sådan undervisning. Enligt Skolverkets intervjuer med

lärare och föräldrar beror det låga deltagandet framför allt på

kommunernas bristande information när det gäller barns möjligheter att

läsa de nationella minoritetsspråken samt brister i informationen om

fördelarna med flerspråkighet. Kommunerna å sin sida, förklarar det låga

deltagandet med låg efterfrågan från minoritetsgrupperna. Skolverket

konstaterar att kommunerna har svårt att rekrytera lärare i de nationella

minoritetsspråken, dels för att det saknas behöriga lärare som kan

undervisa, dels för att anställningsförhållandena för modersmålslärare är

svåra och otrygga. Det råder enligt Skolverket en stor brist på läromedel,

särskilt inom samiska, meänkieli och romani chib. Detta försvårar

undervisningssituationen och signalerar även den låga status som ämnet

ofta har. Enligt Skolverket krävs det ytterligare åtgärder för att Sverige

ska kunna leva upp till intentionerna i minoritetspolitiken.

Rapporten Diskriminering av nationella minoriteter inom

utbildningsområdet från Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

(rapport 2008:2) visar att de brister Skolverket konstaterade under 2005

kvarstår. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

12.2

Pågående och nyligen beslutade insatser på

utbildningsväsendets område

För att stärka de nationella minoriteternas ställning i skolan har

regeringen under 2008 infört nya regler för modersmålsundervisning i

finska och jiddisch som trädde i kraft den 1 juli 2008. Ändringarna

innebär att samma regler nu gäller för alla nationella minoritetsspråk.

Modersmålsundervisning i finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och

samiska ska erbjudas även om språket inte är elevens dagliga

umgängesspråk i hemmet. En kommun är skyldig att anordna

modersmålsundervisning om minst fem elever önskar undervisning i

språket, men när de gäller de nationella minoritetsspråken finns nu inte

någon begränsning av antalet elever för att undervisning ska

tillhandahållas.

Prop. 2008/09:158

109

Enligt Myndigheten för skolutveckling har ämnesundervisning på

modersmål visat sig vara en framgångsrik kompletterande

undervisningsform, men att kommuner i praktiken inte anordnade sådan.

Inom ramen för myndighetens mångfaldsuppdrag kunde skolor som

anmälde deltagande i försöksverksamheten under 2006 och 2007 få

ekonomiskt stöd och tillgång till kompetensutveckling. Skolorna kunde

delta i ett nätverk med andra skolor för inspiration och stöd. Antalet

sökande var dubbelt så stort som antalet utlysta bidrag. Totalt fick 23

offentliga och fristående skolhuvudmän bidrag, varav några gällde även

minoritetsspråk. Redovisning av försöksverksamheten finns i

Myndigheten för skolutvecklings rapport Förstärkt försöksverksamhet

med ämnesundervisning på modersmål och kompetensutveckling för

modersmålslärare (dnr 2006:231).

Statens skolverk har sommaren 2008 avrapporterat regeringsuppdraget

om hur distansundervisning kan få anordnas i skolan, bl.a. för

modersmålsundervisningen i de nationella minoritetsspråken.

Regeringens avsikt är att införa möjlighet till distansundervisning som ett

sätt att kunna tillhandahålla undervisning i modersmål i skolor som

saknar lärare i ämnet. Se vidare under avsnitt 12.5.

Skolverket har hösten 2007 och hösten 2008 skickat ut broschyren

Nationella minoriteter i skolan för att informera skolhuvudmännen om de

nationella minoriteterna och deras rättigheter i skolan.

Skolverket driver webbplatsen Tema Modersmål för att stödja och

informera om modersmålsstöd, modersmålsundervisning och

studiehandledning på modersmål. Samtliga nationella minoritetsspråk

finns representerade på Tema Modersmål. Webbplatsen är i första hand

avsedd som en resurs för de som arbetar inom förskoleverksamhet,

skolbarnomsorg och skola. Ett nytt uppdrag till Skolverket om Tema

Modersmål ges i regleringsbrevet för 2009, enligt vilket Skolverket

särskilt ska sträva efter att stödja de nationella minoritetsspråken inom

arbetet med Tema Modersmål.

Regeringen har vidare gett Skolverket och Sameskolstyrelsen i

uppdrag att stödja utveckling och produktion av läromedel för de

nationella minoriteterna. Regeringen har avsatt totalt 11 miljoner kronor

för detta uppdrag under 2008 och 2009. Se vidare under avsnitt 12.4.

För att förbättra tillgången på modersmålslärare i de nationella

minoritetsspråken beslutade regeringen den 17 april 2008 att ge

tilläggsdirektiv till Utredningen om en ny lärarutbildning (U 2008:43).

Se vidare under avsnitt 12.3.

12.3

Lärarutbildning

Många barn som tillhör nationella minoriteter har i dag svårigheter att få

modersmålsundervisning enligt gällande bestämmelser eftersom det

råder brist på modersmålslärare i minoritetsspråken.

I dag finns högskoleutbildning i meänkieli på grundnivå, medan finska

och samiska kan studeras till och med forskarnivå. Vad gäller jiddisch

P

och romani chib har i överensstämmelse med förslaget i

budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1, utgiftsområde 16, bet.

2007/08:UbU1, rskr. 2007/08:70) medel fördelats till lärosäten för

uppbyggnad av utbildning på högskolenivå (anslag 25:70 Särskilda

utgifter inom universitet och högskolor). Jiddisch och romani chib kan i

dag studeras på grundnivå på Lunds respektive Linköpings universitet.

rop. 2008/09:158

110

För att de nationella minoritetsspråken ska kunna fortleva och

utvecklas är det väsentligt att barn och ungdomar får undervisning i sitt

minoritetsspråk. Mot bakgrund av detta har regeringen givit Utredningen

om en ny lärarutbildning (U 2007:10) i uppdrag att bl.a. utreda hur

examensbeskrivningen för utbildningen till lärare i modersmål bör

utformas inom lärarutbildningens ram för att täcka behovet av lärare i

minoritetsspråk i grundskolan och i gymnasieskolan. Utredaren ska även

ge förslag på hur utbildningen till lärare i minoritetsspråk kan göras

attraktiv så att behovet av lärare i grundskolan och i gymnasieskolan

täcks. Utredningen har i december 2008 lämnat en rad förslag i

betänkandet En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109). Utredningens

förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

12.4

Läromedel

Regeringens bedömning: Det är viktigt att det finns läromedel på de

nationella minoritetsspråken.

Skälen för regeringens bedömning: Bristen på läromedel är ett

problem för undervisningen i samtliga nationella minoritetsspråk.

Regeringen konstaterar att det saknas läromedel på minoritetsspråken för

att kunna bedriva en bra undervisning i och på dessa språk. Marknaden

för minoritetsspråkiga läromedel är dock liten vilket leder till att intresset

att producera sådana läromedel är svagt. Det är därför angeläget att

statliga medel avsätts även i fortsättningen för framtagandet av sådana

läromedel.

För att stärka tillgången på läromedel på minoritetsspråken har

regeringen givit Myndigheten för skolutveckling (sedan den 1 oktober

2008 Statens skolverk) i uppdrag att under 2008 och 2009 undersöka

behovet samt stödja utveckling och produktion av böcker eller andra

läromedel för de nationella minoriteterna. Myndigheten får disponera

10 miljoner kronor för detta ändamål. Uppdraget ska redovisas senast

den 2 november 2009 (U2007/7921/SAM/S). Sameskolstyrelsen har

även fått ytterligare en miljon kronor för utveckling och produktion av

läromedel på de samiska varieteterna. Regeringen avser att göra en

förnyad bedömning av läromedelsituationen när uppdraget slutredovisats.

12.5

Distansundervisning på modersmål

Regeringens bedömning: Utökade möjligheter att bedriva

modersmålsundervisning på distans bör undersökas.

Utredningens förslag: Elever som tillhör en nationell minoritet ska

inte kunna nekas rätt till modersmålsundervisning på grund av att det inte

finns en lärare. Om det inte finns en lämplig lärare lokalt, ska

distansundervisning anordnas tills dess att en lärare rekryteras.

Prop. 2008/09:158

111

Remissinstanserna: Barnombudsmannen (BO) ser positivt på

förslaget om kommunernas bör ges skyldighet att anordna

distansundervisning då en lämplig lärare inte finns att tillgå. Sådan

distansundervisning bör kvalitetssäkras av Statens skolverk och det bör

ställas krav på att språkläraren med vissa tidsintervall ska besöka eleven.

Eleven ska ha möjlighet till handledning, stöd och hjälp på den skola från

vilken han eller hon följer undervisningen. BO anser att

distansundervisning endast är godtagbar under ett övergångsskede.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att utredningens förslag om

utbildningsåtgärder, särskilt för barn och ungdomar, i stort är kloka och

väl avvägda. Det är svårt att se annat än ekonomiska skäl emot

minimirätt till distansundervisning. Förslaget bör genomföras med statlig

finansiering. Statens skolverk tillstyrker förslaget att distansundervisning

ska anordnas till dess att en lämplig lärare hittats. Skolverket tillstyrker

förslaget om ändringar i gymnasieförordningen vilket torde ge lättnader

när det gäller tillgången till modersmålsundervisning i minoritetsspråken.

Myndigheten för skolutveckling, Uppsala universitet, Sametinget,

Svenska samers riksförbund och Sverigefinska riksförbundet tillstyrker

förslaget. Sveriges Kommuner och Landsting avvisar förslaget om att

kommunerna ska bli skyldiga att anordna distansundervisning i de fall

det inte finns lämplig lärare. Det är upp till kommunerna att ansvara för

hur undervisningen ska organiseras.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är

viktigt att barn som tillhör de nationella minoriteterna ges möjlighet till

modersmålsundervisning i enlighet med bestämmelserna i

grundskoleförordningen (1994:1194) och gymnasieförordningen

(1992:394). Enligt dagens skolförfattningar tillåts inte

distansundervisning som metod för elever bosatta i Sverige. Regeringen

bedömer dock att distansundervisning kan vara ett sätt att tillhandahålla

undervisning i modersmål med god kvalitet för elever i skolor som

saknar lärare med utbildning för ämnet. Regeringen gav därför i februari

2008 Statens skolverket i uppdrag att föreslå hur distansundervisning för

elever som är bosatta i Sverige ska få anordnas i grundskolan,

gymnasieskolan och motsvarande fristående skolor samt sameskolan

(U2008/1675/G, U2007/2910/G). I uppdraget ingick att ta fram förslag

som möjliggör distansundervisning i modersmål i nationella

minoritetsspråk när den egna skolan inte har ett tillräckligt elevunderlag

eller när lärare med adekvat utbildning saknas. Förutsättningarna för

uppdraget var att elevers tillgång till en undervisning som bidrar till en

god kunskapsutveckling ska öka, samtidigt som läroplanens mål och

riktlinjer när det gäller skolans roll som social och kulturell mötesplats

beaktas.

Skolverket avrapporterade uppdraget i juli 2008. Skolverket ställer sig

positiv till distansundervisning som alternativ undervisningsform,

likvärdig med klassrumsundervisning. Skolverket föreslår att

distansundervisning får erbjudas i modersmålsundervisning/nationella

minoritetsspråk, språk som läses enligt kursplanen för moderna språk

Prop. 2008/09:158

112

samt i studiehandledning på modersmålet. Distansundervisning föreslås

få erbjudas när den egna skolan saknar tillräckligt elevunderlag eller när

lärare med adekvat utbildning saknas inom kommunen. Förslaget

omfattar grund- och gymnasieskolan och för modersmålsundervisning

även särskolan. För de statliga skolformerna sameskolan och

specialskolan krävs ytterligare juridiska analyser än vad Skolverkets

utredningstid medgett, varför Skolverket föreslår ytterligare utredningar

för dessa skolformer. Genom distansundervisning bedöms huvudmännen

få ökade möjligheter att uppfylla sina skyldigheter att erbjuda

språkundervisning. Enligt Skolverkets förslag ska en huvudman

(kommun eller fristående skola) kunna anlita en lärare som är anställd av

en annan kommun eller fristående skola som uppdragstagare. Via

tekniken knyts lärare till skolan så att de kan anses delta i hemskolans

verksamhet och stå under rektorns ledning.

Skolverkets förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen anser att möjligheterna att på frivillig väg införa

distansundervisning som ett sätt att tillhandahålla undervisning i

modersmål bör undersökas ytterligare. Som underlag inför ett sådant

beslut avser regeringen att uppdra åt Skolverket att komplettera

redovisningen med en analys och förslag avseende de statliga

skolformerna, sameskolan och specialskolan.

12.6

Satsning på integrerad samisk undervisning

Regeringens bedömning: För att stärka det samiska språket fortlevnad

bör tillgången på integrerad samisk undervisning utökas.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens

bedömning.

Remissinstanserna: Barnombudsmannen ser positivt på förslaget att

ekonomiska medel för att integrerad samisk undervisning ska utökas så

att fler elever får möjlighet att delta. Myndigheten för skolutveckling

tillstyrker förslaget om ökade möjligheter att anordna integrerad samisk

undervisning, särskilt i det sydsamiska området. Ungdomsstyrelsen är

positiv till förslagen om utbildningsåtgärder för att barn och ungdomar

ska ges möjligheter att delta i undervisning i och på samiska. Sametinget

stödjer förslaget. Jämtlands läns landsting anser att barns möjligheter att

tillägna sig minoritetsspråket är viktigt för att revitalisera ett språk och

skapa förutsättningar för kultur- och identitetsskapande. Svenska samers

riksförbund stödjer förslaget att möjligheterna att anordna integrerad

samisk undervisning bör utökas.

Skälen för regeringens bedömning: Mot bakgrund av det samiska

språkets hotade ställning bör fler barn ges möjlighet till undervisning på

samiska.

Enligt Sameskolstyrelsen finns det ett intresse av att utöka dels

befintlig samisk integrerad undervisning, dels anordna integrerad

undervisning på nya orter. Intresset har ökat under de senaste åren men

myndigheten saknar medel för utökning av verksamheten.

Prop. 2008/09:158

113

Regeringen anser att samiska barns möjligheter att tillägna sig bättre

kunskaper i samiska kan förbättras omgående genom en satsning på

integrerad samisk undervisning. Regeringen avser därför att avsätta

ytterligare medel för detta ändamål.

13

Aktiva revitaliseringsinsatser

13.1

Behov av revitaliseringsåtgärder

Regeringen bedömer att det krävs aktiva åtgärder på lokal, regional och

nationell nivå för att främja de nationella minoritetsspråkens bevarande.

Europarådet har i sin granskning konstaterat att sydsamiskan är ett

hotat språk som riskerar att försvinna. Situationen för de nationella

minoritetsspråken har förbättrats mycket lite utanför nuvarande

förvaltningsområden. Revitaliseringsåtgärder behövs enligt Europarådets

ministerråd därför omgående. Ministerrådet har bl.a. uppmanat Sverige

att omgående vidta innovativa och flexibla åtgärder, såsom språkbad

(dvs. olika former av pedagogisk verksamhet på det språk som ska läras

in), distansundervisning och undervisning som inkluderar hela familjen,

för att rädda sydsamiskan.

Finska språkets ställning behöver enligt Europarådets expertkommitté

förbättras och särskilt utbildningsområdet betonas i sammanhanget.

Enligt expertkommittén behövs det åtgärder för att stärka finska och

meänkieli inom utbildningen och även för att underlätta användandet i

kontakter med myndigheter och domstolar. Europarådets expertkommitté

har även uttalat att det är viktigt att Sverige stödjer arbetet med att

standardisera meänkieli. Rörande romani chib har Europarådets

expertkommitté konstaterat att språket har en undanskymd roll i

samhället. Kommittén har uppmanat Sverige till beslutsamma åtgärder i

samarbete med romska företrädare för att bevara och utveckla språket.

Europarådets granskning rörande situationen för jiddisch har varit

begränsad eftersom endast få uppgifter framkommit i samband med

granskningsbesöket. Europarådets expertkommitté har dock konstaterat

att jiddisch i stort sett inte förkommer i media samt att

modersmålsundervisning bedrivs i mycket begränsad omfattning.

Även på nationell nivå har situationen beskrivits i ett antal rapporter.

Institutet för språk och folkminnen har på uppdrag av regeringen tagit

fram en rapport rörande situationen för meänkieli (Situationen för

minoritetsspråket meänkieli i Sverige 2007, IJ2008/608/DISK). Av

rapporten framgår bl.a. att erkännandet och

minoritetsspråkslagstiftningen varit ett viktigt första steg. Enligt

rapporten krävs det dock en samlad satsning för att säkerställa meänkielis

framtid i Sverige. Rapporten pekar på en rad konkreta områden där

insatser vore önskvärda, bl.a. utbildning, läromedel, media, språkvård

och stöd till minoritetsorganisationer samt Tornedalsteatern.

Av den rapport Institutet för språk och folkminnen tagit fram rörande

situationen för romani chib på uppdrag av regeringen framgår bl.a. att det

finns en rad omständigheter som inverkar negativt på språkets bevarande

(Det romska språket och språkvård i Sverige 2007, IJ2008/438/DISK).

Romani chib, eller romska som det kallas i rapporten, har alltid varit ett

språk utan egen nation. I Sverige talas språket i ett tjugotal varieteter. I

de länder där det talas är det ett minoritetsspråk som genom

århundradena har varit mer eller mindre undertryckt eller missgynnat.

Språket har en unik historia av lång och nära kontakt med andra språk

som det har befunnit sig i underordnad ställning till. Det som försvårar

språkbevarandet i Sverige är att romer inte har något geografiskt

kärnområde. För att språket ska kunna bevaras och utvecklas i Sverige

behöver det användas i många olika sammanhang. I rapporten görs

bedömningen att det behövs insatser när det gäller massmedia,

läromedel, egna institutioner, utbildning, forskning och språkvårdsarbete.

Prop. 2008/09:158

114

Regeringskansliet (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) har

låtit ta fram en rapport rörande situationen för jiddisch i Sverige (Jiddisch

– språk utan land med hemvist i Sverige, dnrIJ2007/3231/DISK). Av

rapporten framgår bl.a. att jiddisch är ett värdefullt kulturspråk för den

judiska gruppen och för de jiddischtalande är språket en stark

identitetsmarkör. Det pågår dock en snabb språkbytesprocess och

rapporten föreslår en rad insatser för att hejda utvecklingen, bl.a.

alfabetisering för att stärka enskildas språkfärdigheter i jiddisch. Enligt

rapporten krävs insatser för att den yngre jiddischtalande befolkningen,

som aldrig har fått skolning i språket, ska kunna uppnå skriftlig

språkfärdighet. Insatser behövs bl.a. inom för-, grund-, gymnasie- och

högskola. Dessutom framhålls behovet av språkinlärning med hjälp av

veckoslutsseminarier och språkbad, förbättrad språkvård, bättre

läromedel, böcker, media, webb-baserade mötesplatser samt utbyte med

fler jiddischtalande i Sverige och internationellt. Förslaget är också att

redan existerande organisationer och nätverk stärks och ges en officiell

plattform.

13.2

Behov av sakkunskap rörande revitalisering

Regeringens bedömning: En särskild referensgrupp bör knytas till

Regeringskansliet för att bistå med sakkunskap och erfarenhet i frågor

som rör revitalisering av de nationella minoritetsspråken. En bredare

dialog med olika aktörer i samhället behöver också initieras för att

förstärka revitaliseringen av de nationella minoritetsspråken.

Skälen för regeringens bedömning: Revitalisering av de nationella

minoritetsspråken i Sverige är en grannlaga uppgift som kräver

sakkunskap, långsiktighet och medvetet arbete. Aktivt

revitaliseringsarbete pågår redan i dag inom de nationella minoriteterna,

bl.a. genom utarbetande av handlingsplaner och språkkampanjer. Detta

arbete behöver fortsätta. Det finns också behov av att öka kunskapen om

dessa frågor på olika nivåer i samhället och samordna insatser som görs

för att bevara de nationella minoritetsspråken.

Det är angeläget att de insatser som görs för att bevara de nationella

minoritetsspråken bygger på sakkunskap och beprövad erfarenhet.

Regeringen bedömer att det finns behov av att samla expertis med

kunskap om förhållandena i respektive minoritetsspråk och erfarenhet

från aktivt revitaliseringsarbete och pågående insatser på fältet. En

särskild referensgrupp bör därför knytas till Regeringskansliet för att

bistå med sakkunskap och erfarenhet i frågor som rör revitalisering av de

nationella minoritetsspråken. Referensgruppen kan även utgöra en arena

för dialog och erfarenhetsutbyte mellan de nationella minoriteterna kring

revitaliseringsfrågor i syfte att fördjupa kunskaperna och sprida

erfarenheter och samordna insatser som görs.

Prop. 2008/09:158

115

Regeringen bedömer att det även kan finnas behov av att bredda det

offentliga samtalet kring revitalisering och utveckling av de nationella

minoritetsspråken för att mobilisera ytterligare kraft. Ytterligare aktörer

såsom ideella sektorn, bl.a. trossamfund, folkbildningen och folkrörelser,

som i sina egna verksamheter kan stärka användandet av de nationella

minoritetsspråken, bör därför bjudas in till dialog om det fortsatta

revitaliseringsarbetet.

13.3

Medel för revitaliseringsinsatser

Regeringens bedömning: Aktiva revitaliseringsinsatser behövs för att

stärka de nationella minoritetsspråkens fortlevnad. Medel bör avsättas för

särskilda revitaliseringsinsatser för de nationella minoritetsspråken.

Medlen ska användas för att genomföra revitaliseringsinsatser som riktar

sig till enskilda. Medlen ska fördelas efter ansökan av den myndighet

regeringen bestämmer.

Skälen för regeringens bedömning: Det som framkommit vid

internationell och nationell uppföljning rörande de nationella

minoritetsspråkens situation visar på att det, förutom de åtgärder som

regeringen föreslagit ovan, även behövs revitaliseringsinsatser för att

främja bevarandet av språken.

Regeringen anser att medel för aktivt revitaliseringsarbete behöver

göras tillgängliga för de nationella minoriteterna. Syftet är att medlen ska

användas till insatser för att stärka enskildas språkfärdigheter i

minoritetsspråket. Det kan handla om s.k. språkbadsverksamhet,

språkprojekt som riktar sig till barn och deras föräldrar samt

läsfrämjande insatser i syfte att stärka minoritetsspråken. Regeringen

bedömer att insatser som riktar sig till barn och ungdomar är särskilt

angelägna att fördela medel till.

Syftet är inte att dessa medel ska användas till traditionella

språkvårdsinsatser som rör t.ex. standardisering av minoritetsspråk,

utarbetande av ordböcker eller grammatikor, eller till att ta fram

läroböcker i dessa språk. För dessa ändamål avsätter regeringen medel

genom språkvårdsinsatser och satsningar på läromedel. Syftet är inte

heller att medlen ska användas till åtgärder som ankommer på det

allmänna skolväsendet eller sameskolan att anordna inom ramen för

ordinarie utbildningsinsatser.

De medel regeringen nu avsätter kan ses som ett komplement till bl.a.

medel från samefonden och Allmänna arvsfonden. I 16

§

rennäringsförordningen (1993:384) anges att ur samefonden lämnas, i

mån av tillgång på medel, bidrag för att främja och stödja rennäringen,

den samiska kulturen och samiska organisationer. Begreppet kultur

innefattar språk. Medel från Allmänna arvsfonden bör efter ansökan även

kunna användas för nyskapande insatser med revitaliseringssyfte som

riktar sig till barn och ungdomar.

Prop. 2008/09:158

116

13.4

Samiska språkcentrum inrättas

Regeringens bedömning: Två samiska språkcentrum bör inrättas i det

sydsamiska området, i Östersund respektive Tärnaby. Syftet är att stärka

revitaliseringen av det samiska språket. Sametinget bör vara huvudman

för dessa språkcentrum.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Sametinget anser att förslaget bör prioriteras och

ytterligare språkcentrum bör inrättas i de lule- och nordsamiska

områdena snarast. Försäkringskassan och Skatteverket tillstyrker

förslaget och anser att en särskilt viktig uppgift för språkcentrum är att ge

stöd till myndigheterna. Länsstyrelsen i Dalarnas län tillstyrker förslaget

och anser att olika samiska forum, däribland dessa språkcentrum, även

skulle kunna spela en viktig roll för att medvetandegöra

majoritetsbefolkningen om samernas situation. Uppsala universitet,

Stockholms universitet, Jokkmokks kommun, Kiruna kommun, Lycksele

kommun och Storumans kommun tillstyrker förslaget. Storumans

kommun förordar att ett språkcentrum förläggs i kommunen. Sorsele

kommun förordar placering i Sorsele kommun. Strömsunds kommun

anser att språkcentren kan bli värdefulla som stöd och pådrivare för det

övriga utbildningsväsendet. Jämtlands läns landsting förordar att ett av

dessa språkcentrum lokaliseras till Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum i

Östersund. Gaaltije anför att samiska institutioner har en central roll för

att stärka och utveckla det samiska kultur- och näringslivet. Det är därför

nödvändigt att samiska språkcentrum inrättas. Svenska samernas

riksförbund anser att ytterligare samiska språkcenter snarast bör inrättas i

de lule- och nordsamiska områdena. Samernas utbildningscentrum anser

att de själva bör få status som språkcenter samt att Gaaltije ges uppdraget

att vara språkcenter på sydsamiskt område. Samiska språknämnden anser

att förslaget bör prioriteras.

Skälen för regeringens bedömning: För att komplettera utredningens

förslag gav regeringen i juni 2008 Sametinget i uppdrag att genomföra en

förstudie om etableringen av två språkcentrum i det sydsamiska området.

Uppdraget redovisades i november 2008 (IJ2008/2295/DISK).

Sametinget föreslår att två språkcentrum ska etableras i Östersund

respektive Tärnaby.

Regeringen anser att det finns behov av att aktivt främja bevarandet

och revitaliseringen av det samiska språket genom att inrätta två samiska

språkcenter i det sydsamiska området. Sydsamiskan är starkt hotad och

åtgärder behövs omgående.

Regeringen delar Sametingets uppfattning att Östersund respektive

Tärnaby är lämpliga orter för etablering av de föreslagna språkcentren.

På dessa orter finns samiska institutioner och Sametinget har redan

etablerad verksamhet. Språkcentrens lokalisering med kontor i den

sydliga och i den nordliga delen av det sydsamiska området samt med

närhet till Norge och de samiska miljöer som finns där, ger möjligheter

att på ett bra sätt täcka hela denna region och tillhandahålla åtgärder och

service på olika nivåer. Samordning måste ske mellan centren för att

täcka behovet i det samiska samhället, hos kommunerna och hos de

regionala myndigheterna. För att nå framgång krävs samarbete både

mellan olika språkcenter på svensk och norsk sida, och med det samiska

och övriga samhället. På det sättet skapas goda förutsättningar för

utvecklingsarbete.

Prop. 2008/09:158

117

Regeringen anser, i likhet med Sametinget, att språkcentrens

verksamhet ska utgå från ett innovativt och framåtsyftande arbetssätt för

att utveckla och stimulera till ökad användning av det samiska språket.

Sambandet mellan språk och kultur ska återspeglas i genomförandet,

eftersom kopplingen mellan just språk och kultur av forskare bedömts

vara en viktig framgångsfaktor vid revitalisering av urfolkspråk.

Språkcentren ska tillgodose alla samiska språkvarieteter som används i

regionen. Språkcentren ska genomföra attitydförändrande och

statushöjande arbete och även bistå kommuner, myndigheter,

utbildningsväsende och samhället i övrigt med språkutvecklingsinsatser.

Sametinget har i sin förstudie lyft fram språkcentrens uppdrag, att bistå

med råd, språkservice och i allmänhet fungera som en kunskapsbank där

all språkinformation finns samlad. Tanken är inte att språkcentren ska ta

över de uppgifter som åligger kommuner och myndigheter. Däremot kan

språkcentren bistå med kunskap och resurser så att de offentliga

verksamheterna kan integrera samiskan på ett bra sätt och som är

anpassat till relevanta sociala och kulturella förutsättningar.

Regeringen anser att de språkcenter som nu etableras ger Sametinget

goda förutsättningar att arbeta vidare med den offensiva språkkampanj

som Sametingets plenum antagit. Språkcentren kommer att kunna utgöra

en värdefull resurs även för kommuner och myndigheter i det utvidgade

förvaltningsområdet.

Regeringen finner det angeläget att de möjligheter som Sametinget

lyfter fram rörande organiserat samarbete med samiska språkcenter och

andra samiska institutioner på norsk sida, tas till vara för att stärka

revitaliseringsarbetet inom Sápmi (sameland).

13.5

Kunskap om revitalisering hos de nationella

minoriteterna

Regeringens bedömning: För att underlätta bevarandet av de nationella

minoritetsspråken bör enskilda som tillhör de nationella minoriteterna

ges bättre kunskap om additiv tvåspråkighet och revitalisering.

Skälen för regeringens bedömning: Den hemsida som planeras för att

sprida kunskap om de nationella minoriteterna och Sveriges

minoritetsåtaganden – se avsnitt 9.7 ovan – bör även användas på ett

innovativt sätt för att sprida kunskap som stödjer bevarandet av de

Prop. 2008/09:158

118

nationella minoritetsspråken. Det kan t.ex. röra sig om att samla

vetenskaplig kunskap om tvåspråkighet och kunskap om vilka

förutsättningar som kan påverka bevarandet av ett minoritetsspråk.

Genom att göra denna typ av information lättillgänglig kan t.ex. föräldrar

lättare göra medvetna val om vilket språk de vill överföra till sina barn

och på vilket sätt de kan stödja barnens språkutveckling för att barnen

ska kunna bli aktivt tvåspråkiga. Hemsidan bör också kunna användas för

att sprida kunskap rörande läromedel och undervisningsmaterial på de

nationella minoritetsspråken som har tagits fram av myndigheter eller

t.ex. skolor och förskolor.

Det kan också finnas behov av att sprida kunskap till de nationella

minoriteterna rörande pågående revitaliseringsinsatser för att underlätta

enskildas eget arbete med att bevara och återta språket. Hemsidan skulle

därmed kunna fungera som en informell mötesplats för enskilda som är

geografiskt utspridda över hela landet. Eftersom Sametinget kommer att

vara huvudman för den planerade hemsidan bör det även finnas goda

möjligheter att via hemsidan sprida erfarenheter från det arbete

Sametinget kommer att bedriva inom ramen för de samiska språkcentren.

Även resultaten från den föreslagna referensgruppens arbete kan på ett

effektivt sätt spridas via hemsidan, se avsnitt 13.2 ovan.

Regeringen bedömer att information på den planerade hemsidan bör

göras tillgänglig både på svenska och på de nationella minoritetsspråken.

Regeringen anser att det är viktigt att valet och utformningen av material

görs i samråd med företrädare för de nationella minoriteterna så att de

behov som finns i respektive grupp blir tillgodosedda.

13.6

Utökade språkvårdsinsatser

Regeringens bedömning: Ytterligare medel bör avsättas för

språkvårdsinsatser för de nationella minoritetsspråken.

Skälen för regeringens bedömning: Frågan om behovet av ytterligare

språkvårdsinsatser har tagits upp i de rapporter som regeringen inhämtat

rörande situationen för meänkieli, romani chib och jiddisch.

Språkvården rörande samiska sköts i dag av Sametinget och den

gemensamma samiska språknämnden. Institutet för språk och

folkminnen har bl.a. till uppgift att bedriva språkvård samt samla in,

bevara, vetenskapligt bearbeta och sprida material om finska, meänkieli,

romani chib och jiddisch. För att de nationella minoritetsspråken ska

kunna utvecklas som språk behövs språkvårdsinsatser, på samma sätt

som för majoritetsspråket. För vissa av språken behöver man även arbeta

med standardisering, utarbeta ordböcker, etc. Det finns också behov av

att arbeta med ortnamnsfrågor.

Regeringen bedömer att ytterligare medel bör avsättas för språkvård av

de nationella minoritetsspråken. I detta skede bör åtgärder rörande

meänkieli prioriteras särskilt.

Prop. 2008/09:158

119

14

Aktivt synliggörande av de nationella

minoriteterna

14.1

Synliggörande av vårt gemensamma kulturarv

Regeringens bedömning: De nationella minoriteternas nutida och

historiska närvaro samt deras språk och kulturer behöver aktivt

synliggöras i det svenska samhället som en del av vårt gemensamma

svenska kulturarv.

Skälen för regeringens bedömning: De nationella minoritetsspråken

och kulturerna är en värdefull del av det svenska kulturarvet. För att på

ett positivt sätt markera detta bör de nationella minoriteterna och detta

kulturarv synliggöras i samhället. Det påverkar majoritetsbefolkningens

förståelse för grupperna och deras situation och de stärker minoriteternas

möjligheter att värna sina språk och kulturer. I dag märks inte dessa

gruppers närvaro i någon större utsträckning i det offentliga rummet, i

media eller i kulturhistoriska sammanhang.

Ett synliggörande som är bejakande skulle även stärka de nationella

minoriteternas identitet, vilket gynnar minoritetsspråkens fortlevnad. En

synlig nationell minoritetsnärvaro i lokalsamhället stärker särskilt barns

och ungdomars kulturella identitet och självbild. Om de nationella

minoriteternas språk och kultur är en naturlig del av lokalsamhället,

behöver inte barn som tillhör dessa grupper känna osäkerhet eller

utanförskap på grund av sitt kulturella arv. Barn och ungdomar som får

känna stolthet för sin tillhörighet till en minoritet, är mer benägna att se

nyttan och värdet att av att få lära sig och använda det nationella

minoritetsspråket. Att kunna möta de nationella minoritetsspråken i

vardagssituationer har stimulerande och bekräftande betydelser för den

enskilde. Offentliga hemsidor, anslagstavlor, blanketter, automatiska

telefonhänvisningar och vägskyltar på det nationella minoritetsspråket är

således synliga belägg på språkets närvaro.

Ett aktivt synliggörande stimulerar språkanvändningen och förstärker

revitaliseringsarbetet. Regeringen anser att det finns anledning att på

olika sätt göra de nationella minoriteterna och den minoritetsspråkiga

närvaron mer synlig i samhället.

Delegationen för romska frågor har i sin delrapport i december 2007

fört fram förslaget att de romska minoritetens historiska närvaro borde

lyftas fram bättre. Eftersom romerna under mycket lång tid inte tilläts bli

bofasta, så finns det i dag ytterst få historiska föremål, minnesmärken,

byggnader, etc. som uppmärksammar romernas historia. För att

synliggöra romernas långa närvaro och många bosättningar i landet

föreslår delegationen att länsmuseerna borde få i uppdrag att, i samråd

med romer på orten, sprida kunskap om romernas historia genom att sätta

upp historiska minnesmärken eller liknande på lämpliga platser i landet.

En möjlighet vore, enligt delegationen, resandet av statyer på kända

personer som tillhör nationella minoriteter, såsom av författaren och

aktivisten Katarina Taikon, för att påminna om romernas historia och

långa kamp för att få del av sina mänskliga rättigheter.

Prop. 2008/09:158

120

Regeringen anser att det finns anledning att i olika sammanhang

synliggöra de nationella minoriteternas historia som en del av vårt

gemensamma kulturarv. Ett sådant sätt skulle kunna vara bl.a. genom

utsmyckning av det offentliga rummet eller namngivning av platser.

Detta är dock i första hand en kommunal angelägenhet.

14.2

Minoritetsspråkiga ortnamn

Regeringens bedömning: Minoritetsspråkiga ortnamn är en värdefull

del av kulturarvet som bör värnas aktivt av samhällets företrädare. För att

synliggöra detta kulturarv bör Vägverket ges i uppdrag att intensifiera sitt

arbete med skyltning av minoritetsspråkiga ortnamn. Statliga och

kommunala myndigheter bör i sin verksamhet värna minoritetsspråkiga

ortnamn och synliggöra minoritetsspråkens närvaro genom skyltning och

annan utmärkning. Fastställda minoritetsspråkiga ortnamn bör användas

som namn på postorter där detta bedöms som lämpligt.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens

bedömning.

Remissinstanser: Uppsala universitet anser att officiellt skylta orter i

Sápmi på både samiska och svenska samt att tillåta samiska ortsnamn i

posthanteringen är enkla och effektiva sätt att synliggöra minoriteten.

Sametinget instämmer i förslaget. Svenska samers riksförbund stödjer

förslaget att Vägverket bör ges i uppdraga att intensifiera arbetet med att

skylta samiska ortsnamn. Statliga myndigheter, förvaltningar och bolag

som i sin verksamhet har inslag av skyltning och utmärkning bör

uppmanas att använda existerande fastställda samiska namn.

Skälen för regeringens bedömning: Med ortnamn avses en under viss

tid och i en viss krets av människor entydig benämning på en viss

geografisk lokalitet (SOU 1982:45 s. 17). Ett ortnamn utgör alltså det ord

i språket, som en given krets människor använder för att lokalisera ett

visst geografiskt objekt. Bland ortnamnen kan man urskilja två

huvudkategorier: kulturnamn och naturnamn. Kulturnamn är namn på

objekt som är skapade eller formade av människan; naturnamnen syftar

på objekt skapade av naturen. Inom kulturnamnen återfinns

bebyggelsenamn, ägonamn, artefaktnamn samt administrativa namn.

De minoritetsspråkiga ortnamnen är en del av det svenska kulturarvet.

Minoritetsspråkiga ortnamn kan också finnas manifesterade i andra typer

av geografiska namn såsom namn på fjäll, sjöar, vattendrag, gatu- och

vägnamn. Även dessa namn är viktiga att bevara till eftervärlden,

eftersom de dels beskriver en kulturell närvaro, dels vittnar om tidigare

bosättares historiska närvaro på just den platsen. En del av vår historia

finns kanske bara bevarad i dessa ortnamn. Genom åren har en del plats-

och ortnamn dock förändrats och kanske förvanskats. Stavningen kan

också ha förändrats. Det kan därmed finnas behov av att försöka härleda

det ursprungliga namnet eller rätta till stavningen.

Pr

Bestämmelserna om god ortnamnssed i lagen (1988:950) om

kulturminnen, m.m. ska säkerställa att detta kulturarv inte går förlorat.

Kulturarvet berikar samhället och det arvet måste enligt regeringens

mening aktivt värnas för att det inte ska gå förlorat.

op. 2008/09:158

121

I den norra delen av Sverige har Vägverket påbörjat arbetet med

skyltning på minoritetsspråk. I Norrbottens län har således en del

minoritetsspråkiga vägskyltar där det finns minoritetsspråkiga ortnamn

satts upp jämsides med svenskspråkiga skyltar, framför allt efter de större

riksvägarna. I det traditionellt sydsamiska området finns det än så länge

skyltar på en enda ort på sydsamiska, men arbete pågår med några andra

ortnamn i regionen. I södra Sverige finns det inte, så vitt är känt, några

vägskyltar alls som synliggör t.ex. den finskspråkiga befolkningens

närvaro ens på orter där det finns vedertagna finska ortnamn.

Användning av och skyltning med minoritetsspråkiga ortnamn är ett

viktigt sätt att synliggöra det kulturarv som dessa ortnamn är en del av.

Därför anser regeringen att det är av vikt att Vägverket intensifierar

arbetet med skyltning med minoritetsspråkiga ortnamn.

Vissa kommuner i det nuvarande förvaltningsområdet har på ett

förtjänstfullt sätt synliggjort de nationella minoriteternas och

minoritetsspråkens närvaro i lokalsamhället genom skyltning av

offentliga byggnader. Behovet av denna typ av åtgärder har lyfts fram av

Europarådet i samband med övervakningen av efterlevnaden av

minoritetskonventionerna. Offentliga skyltar av karaktären förvaltningars

namn, informationstavlor rörande öppettider och annat är en del av

myndigheters bemötande av enskilda. Det är givetvis av värde för

minoritetsspråkiga när text även finns på minoritetsspråket.

På det lokala planet bör kommunerna inom ramen för den fysiska

samhällsplaneringen och detaljplaneläggningen även värna om de

minoritetsspråkiga ort- och platsnamnen och ge företrädare för de

nationella minoriteterna möjlighet till inflytande när ändring av ort- eller

platsnamn övervägs.

Att kunna använda ortnamn på finska, meänkieli och samiska vid

postförsändelser synliggör på ett praktiskt sätt minoritetsspråken och

Sveriges levande kulturarv. Postnummersystemets viktigaste beståndsdel

är den sifferserie som delar in landet i postnummerområden. I

postförordningen (1993:1709) föreskrivs att den som tillhandahåller och

förvaltar postnummersystemet vid ändringar av systemet ska främja god

ortnamnssed.

Regeringen anser att ortnamn på finska, meänkieli eller samiska som

fastställts av Lantmäteriverket också ska kunna ingå i Sveriges officiella

postnummersystem på samma sätt som svenska namn. Ett sådant

exempel är 981 33 Giron (Kiruna).

15

Konsekvens- och kostnadsanalys

Prop. 2008/09:158

122

Skyddet för mänskliga rättigheter stärks

Skyddet för mänskliga rättigheter stärks genom de insatser som nu

föreslås för att förbättra efterlevnaden av Europarådets ramkonvention

och minoritetsspråkskonventionen. Det rör framför allt förslagen om ny

lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk, tydligare

uppföljningsansvar för myndigheter när det gäller efterlevnaden av lagen,

insatser för att öka kunskapen om minoritetsrättigheter, utökat förstärkt

minoritetsskydd inom förvaltningsområdena samt insatser för att stärka

bevarandet av de nationella minoritetsspråken. Förslagen är väl i linje

med de rekommendationer som Europarådet lämnat vid granskningen av

Sveriges efterlevnad av ramkonventionen och

minoritetsspråkskonventionen.

Stärkt inflytande för de nationella minoriteterna

En rad förslag lämnas för att stärka de nationella minoriteternas

inflytande i frågor som berör dem. Regeringen bedömer att detta gynnar

demokratiskt deltagande för de nationella minoriteterna på olika nivåer i

samhället.

Den kommunala självstyrelsen

Utvärderingarna av nuvarande förvaltningsområden i Norrbotten tyder

inte på några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen.

Situationen bedöms inte heller förändras genom de förslag som nu

lämnas.

Sysselsättning

I förvaltningsområden för finska respektive samiska kommer det att

finnas ett större behov av personal med finsk- respektive samiskspråkig

kompetens inom barn- och äldreomsorg, kommunal och statlig

förvaltning. I övrigt kommer behovet av tolkar, översättare och

informatörer med kompetens i finska respektive samiska att öka.

Små företags förutsättningar

En ökad efterfrågan av tolkar och översättare i finska respektive samiska

bedöms uppstå när skyldigheten att anordna förskoleverksamhet

respektive äldreomsorg på finska respektive samiska utvidgas till

ytterligare kommuner. Detta ger ökade möjligheter för företag som

erbjuder sådan service på finska respektive samiska.

Offentlig service

Prop. 2008/09:158

123

Den finskspråkiga och samiskspråkiga servicen utökas. Förutom nya

möjligheter för den enskilde att kunna använda finska och samiska vid

myndighetskontakter erbjuds också förskole- och

äldreomsorgsverksamhet helt eller delvis på finska och samiska i

ytterligare kommuner. Statliga och kommunala myndigheter ska även

verka för att det finns personal med språkkunskaper i finska, meänkieli

respektive samiska där det finns behov av detta. Regeringen bedömer att

de ökade möjligheterna att använda finska, meänkieli respektive samiska

kommer att underlätta för enskilda i kontakter med kommunala och

statliga myndigheter. Statsbidrag ska utgå till kommuner och landsting

för merkostnader med anledning av lagen om nationella minoriteter.

Jämställdhet mellan män och kvinnor

Förslag om ökade möjligheter till offentlig service på finska respektive

samiska bedöms påverka jämställdheten mellan kvinnor och män

positivt.

En äldreomsorg som inte beaktar den äldres behov fullt ut innebär en

börda och ett ansvar för den äldres familj och anhöriga. I många familjer

är det fortfarande kvinnliga anhöriga som bär detta ansvar.

I den sverigefinska gruppen kommer antalet äldre sverigefinnar ökar de

närmaste decennierna och behovet av äldreomsorg helt eller delvis på

finska bedöms därmed också att öka. År 2003 uppgick t.ex. antalet

sverigefinländare 50 år eller äldre till 120 987 personer och antalet 65 år

eller äldre uppgick till 46 166 personer (SOU 2005:40 s. 224). Många av

dessa enskilda kommer att behöva äldreomsorg och omvårdnad på det

egna minoritetsspråket.

En ökad tillgång på äldreomsorg helt eller delvis på finska respektive

samiska skulle i många fall minska de anhörigas börda. Genom att

förbättra tillgången på sådan äldreomsorg bedöms sverigefinska och

samiska kvinnors möjligheter att forma sina liv efter sina egna behov och

förutsättningar att förbättras.

Även införande av förskoleverksamhet helt eller delvis på finska och

samiska gynnar sverigefinska och samiska kvinnors möjligheter till ökat

förvärvsarbete och därmed större ekonomisk jämställdhet.

Även förslag som rör ökat inflytande för de nationella minoriteterna

stärker kvinnors ställning i samhället.

Integrationspolitiska mål

Regeringen föreslår bl.a. att informationsinsatser genomförs för att öka

kunskapen om de nationella minoriteterna i samhället. Om de nationella

minoriteterna respekteras och synliggörs bättre i det svenska samhället

gynnar det mångfalden i stort och motverkar negativa attityder. En attityd

präglad av mångfald skulle således även komma andra etniska grupper i

Sverige till del.

Nya kommunala modeller för serviceverksamhet på minoritetsspråk

kan på sikt även användas för andra språk.

Konsekvenser för barn och unga

Prop. 2008/09:158

124

Regeringens förslag innebär att kommunerna blir skyldiga att beakta

nationella minoritetsbarns behov i större utsträckning än tidigare. Barn

som tillhör nationella minoriteter ges därmed bättre möjligheter att få lära

sig minoritetsspråket och att få utveckla den kulturella identiteten.

För föräldrar, som bor inom ett förvaltningsområde, ökar valfriheten

när det gäller möjligheten att välja förskoleverksamhet där verksamheten

bedrivs helt eller delvis på minoritetsspråket, vilket även kommer barnen

till godo.

De förslag som lämnas rörande revitaliseringsinsatser ger möjligheter

att stärka barn och ungdomars språkutveckling.

Förslaget rörande införande av samrådsförfarande med de nationella

minoriteternas ungdomsförbund ökar barn och ungdomars inflytande i

frågor som berör dem.

Konsekvenser för miljön

Regeringens förslag bedöms inte medföra några konsekvenser för miljön.

Konsekvenser för statsfinanserna och den kommunala ekonomin

Regeringen har i budgetpropositionen för 2009 aviserat att det under

utgiftsområde 1 Rikets styrelse uppförda anslaget 47:1 Åtgärder för

nationella minoriteter kommer att öka med 70 miljoner kronor från och

med budgetåret 2010 med anledning av den minoritetspolitiska

proposition som planeras (prop. 2008/09 utgiftsområde 1 s. 79). För 2010

och 2011 beräknas anslaget uppgå till 80 437 000 kronor respektive

80 437 000 kronor. De förslag som lämnas i denna proposition ska

genomföras inom ramen för det anslag som beräknats från och med

2010.

Huvuddelen av regeringens förslag avser kommuner och landsting

inom de områden som utpekas som utvidgade förvaltningsområden för

finska respektive samiska. Enligt finansieringsprincipen ska kommuner

och landsting tillföras medel för att täcka de ökade kostnaderna som

följer av förslagen. Regeringen bedömer att kommuner och landsting i

förvaltningsområdena bör ges statsbidrag, finansierat från den ovan

beräknade anslagsramen. Statsbidraget ska utgå för merkostnader som

uppkommer i kommuner inom förvaltningsområdena med anledning av

de rättigheter som tillkommer enskilda genom lagen om nationella

minoriteter och minoritetsspråk. En del av statsbidraget ska kunna

användas för gemensamma utbildnings- och informationsinsatser som

riktar sig kommuner. Närmare förslag om fördelningen av medlen

kommer att redovisas i budgetpropositionen. Sveriges Kommuner och

Landsting har beretts möjligheter att komma med synpunkter i enlighet

med rutinerna för beredning av den kommunala finansieringsprincipen.

För uppföljning enligt lagen om nationella minoriteter och för de

övriga uppgifter som regeringen nu föreslår bedöms ytterligare anslag

behöva utgå till Länsstyrelsen i Stockholms län respektive Sametinget.

Dessa medel ryms inom det ovan beräknade anslaget. Medel kommer

Pr

även att fördelas till åtgärder för språkvård, integrerad samisk

undervisning, åtgärder som avser inflytande för de nationella

minoriteterna samt bidrag till revitaliseringsinsatser.

op. 2008/09:158

125

När det gäller statliga myndigheter i övrigt har regeringen bedömt

kostnaderna för förslagen som förhållandevis marginella. De ska därför

finansieras inom gällande ramar.

16

Författningskommentar

16.1

Förslaget till lag om nationella minoriteter och

minoritetsspråk

Förslaget till lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk föreslås

ersätta lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar respektive lagen (1999:1176) om

rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och

domstolar (minoritetsspråkslagarna). Lagen består till en del av

bestämmelser som förts över från dessa lagar och som i en del fall

ändrats, men också av bestämmelser som är nya i förhållande till nu

gällande lagstiftning.

Allmänna bestämmelser

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om nationella minoriteter,

nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda

minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt

bestämmelser om vissa skyldigheter inom förskoleverksamhet och

äldreomsorg. Lagen innehåller också bestämmelser om uppföljning av

tillämpningen av lagen.

I den inledande bestämmelsen anges lagens innehåll. Bestämmelsen

saknar motsvarighet i de nu gällande minoritetsspråkslagarna. Förslaget

har behandlats i avsnitt 11.2.

2 § Nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och

tornedalingar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets

ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (SÖ 2000:2) och den

europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (SÖ 2000:3).

I språklagen (2009:000) anges att de nationella minoritetsspråken är

finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

I bestämmelsen, som är ny i förhållande till nu gällande

minoritetsspråkslagar, anges i första stycket samtliga nationella

minoriteter som erkänts av Sverige i enlighet med Europarådets

ramkonvention och minoritetsspråkskonventionen.

I andra stycket hänvisas till den nya språklagen – som regeringen

denna dag har beslutat proposition om – i vilken det anges vilka språk

som är nationella minoritetsspråk. Med de uppräknade språken avses

även samtliga varieteter av dessa språk.

Prop. 2008/09:158

126

Bestämmelsen syftar till att synliggöra de nationella minoriteterna och

deras språk bättre samt även den särställning dessa har i Sverige i

förhållande till åtagandena i ramkonventionen och

minoritetsspråkskonventionen. Förslaget har behandlats i avsnitt 11.2.

3 §

Förvaltningsmyndigheter ska när det behövs på lämpligt sätt

informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt denna

lag.

I bestämmelsen, som är ny i förhållande till nu gällande

minoritetsspråkslagar, föreskrivs en skyldighet för

förvaltningsmyndigheter att vid behov ge information om de rättigheter

de nationella minoriteterna har enligt denna lag. Sättet för informationen

får anpassas efter vad som kan anses behövligt inom

förvaltningsmyndighetens verksamhetsområde. Informationen bör ges på

de minoritetsspråk som kan väntas bli använda av enskilda i deras

kontakter med myndigheten. Om det inte kan förväntas att rättigheterna

aktualiseras hos myndigheten, exempelvis därför att myndighetens

kontakt med allmänheten är begränsad, kan sådan information underlåtas.

När det gäller kommuners skyldigheter att erbjuda förskoleverksamhet

och äldreomsorg på minoritetsspråk inom förvaltningsområdena bör

sådana möjligheter särskilt observeras i allmän information som riktar sig

till potentiella brukare. Information om dessa möjligheter bör även

lämnas på minoritetsspråket. På kommunala hemsidor bör det t.ex. finnas

särskilt angivet vart enskilda ska vända sig för denna typ av önskemål

och vilka regler som gäller för nationella minoriteter. I olika typer av

uppräkningar av t.ex. förskolor bör det minoritetsspråkiga alternativet

tydligt anges. Det är också lämpligt att gå ut med riktad information till

t.ex. äldre minoritetsmedborgare när det gäller möjligheten att få

äldreomsorg på det egna minoritetsspråket.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.2.1.

4 § I språklagen (2009:000) anges att det allmänna har ett särskilt

ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.

Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella minoriteternas

möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns

utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna

minoritetsspråket ska främjas särskilt.

I bestämmelsen, som är ny i förhållande till nu gällande

minoritetsspråkslagar, erinras om att det i den nya föreslagna språklagen

anges att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de

nationella minoritetsspråken. Därutöver stadgas att de nationella

minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur ska främjas

av det allmänna. Begreppet kultur får även anses innefatta språk. Med det

allmänna avses offentlig verksamhet som utövas genom staten,

kommunerna eller landstingen. Med främja avses att det allmänna genom

aktiva åtgärder och handlingar ska stödja språkens och kulturens

fortlevnad.

Prop. 2008/09:158

127

Barn som tillhör nationella minoriteter har ett behov av att få utveckla

sin egna minoritetskulturella identitet och det egna minoritetsspråket. En

sådan utveckling ska beaktas särskilt när beslut fattas som kan komma att

påverka barn. Denna bestämmelse bygger på Sveriges åtaganden enligt

Europarådets ramkonvention, minoritetsspråkskonventionen och FN:s

barnkonvention.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.2.2.

5 § Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna

möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är

möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.

I bestämmelsen, som är ny i förhållande till nu gällande

minoritetsspråkslagar, anges att de nationella minoriteterna ska ges

möjlighet till inflytande i frågor som berör dem.

Förvaltningsmyndigheter ska så långt det är möjligt samråda med

minoriteterna i sådana frågor. Det innebär att förvaltningsmyndigheter

ska utforma sin verksamhet på ett sådant sätt att en dialog kan föras med

företrädare för de nationella minoriteterna. Det kan t.ex. vara lämpligt att

införa brukarråd där de nationella minoriteterna finns representerade.

Nationella minoriteter bör särskilt engageras och ges möjlighet att

påverka i frågor som rör användandet av ekonomiska resurser avsatta för

minoritetspolitiska åtgärder.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.2.3.

Förvaltningsområden

6 § Med förvaltningsområdet för finska avses kommunerna Botkyrka,

Eskilstuna, Gällivare, Hallstahammar, Haninge, Haparanda, Huddinge,

Håbo, Kiruna, Köping, Pajala, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje,

Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby, Österåker,

Östhammar och Övertorneå.

Med förvaltningsområdet för meänkieli avses kommunerna Gällivare,

Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.

Med förvaltningsområdet för samiska avses kommunerna Arjeplog,

Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Lycksele,

Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen

och Östersund.

I bestämmelsen anges vilka kommuner som ingår in

förvaltningsområdena för respektive språk. Innehållet i bestämmelsen är

delvis nytt. Den geografiska omfattningen för förvaltningsområdet för

meänkieli ändras inte. För finska respektive samiska utvidgas

förvaltningsområdet till de i bestämmelsen uppräknade kommunerna.

Förslaget har behandlats i avsnitten 11.3.3–11.3.5.

Prop. 2008/09:158

128

7 § Andra kommuner än de som anges i 6 § kan efter anmälan få ingå i

förvaltningsområdet för finska, meänkieli eller samiska. Beslut att en

kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde fattas av regeringen.

Regeringen får meddela föreskrifter om sådan frivillig anslutning till ett

förvaltningsområde.

Enligt bestämmelsen, som är en ny i förhållande till nu gällande

minoritetsspråkslagar, kan en kommun frivilligt välja att anmäla att den

önskar ingå i något av förvaltningsområdena. Om regeringen beslutar att

kommunen, i enlighet med sin anmälan, ska få ingå i ett

förvaltningsområde blir reglerna om förvaltningsområden tillämpliga i

förhållande till kommunen. Närmare föreskrifter om sådan frivillig

anslutning får meddelas av regeringen.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.6.

Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos myndigheter

8 § Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska

vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet

vars geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med

minoritetsspråkets förvaltningsområde. Detta gäller i ärenden i vilka den

enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet har

anknytning till förvaltningsområdet.

Om den enskilde använder finska, meänkieli eller samiska i ett sådant

ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samma språk.

Enskilda som saknar juridiskt biträde har dessutom rätt att på begäran

få en skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering i ärendet på

finska, meänkieli respektive samiska.

Myndigheten ska även i övrigt sträva efter att bemöta de enskilda på

dessa språk.

Bestämmelsen är delvis ny i förhållande till nu gällande

minoritetsspråkslagar. Första stycket motsvarar en reviderad version av

2 § i minoritetsspråkslagarna. Enskilda har rätt att använda finska,

meänkieli respektive samiska i kontakter med förvaltningsmyndigheter

under vissa förutsättningar. De myndigheter som avses i bestämmelsen är

de som har ett geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis

sammanfaller med ett förvaltningsområde. Myndigheten kan t.ex. ha

verksamhet förlagd till ett förvaltningsområde genom ett huvudkontor,

lokalkontor eller annan fast representation. Även myndigheter som

saknar kontor eller motsvarande inom förvaltningsområdet kan ha

verksamhet som helt eller delvis sammanfaller med ett

förvaltningsområde. Förvaltningsmyndigheter med hela landet som

verksamhetsområde har naturligtvis ett geografiskt verksamhetsområde

som delvis sammanfaller med alla förvaltningsområden.

I den reviderade bestämmelsen har kravet att ett ärende ska avse

myndighetsutövning i förhållande till enskild tagits bort. Den enskilde

ska dock vara part eller ställföreträdare för part i ärendet och ärendet ska

även fortsättningsvis ha anknytning till det geografiska område som

förvaltningsområdet omfattar. Bestämmelsen innefattar däremot inte

någon rätt att använda minoritetsspråket för enskild som varken är part

eller ställföreträdare för part men som ändå har kontakter med en

förvaltningsmyndighet i ett ärende. Rätten att använda minoritetsspråket

omfattar bara ärenden som har anknytning till förvaltningsområdet

genom t.ex. att den enskilde är bosatt inom området, att ärendet rör en

verksamhet som bedrivs inom området eller en fastighet som är belägen

inom området.

Prop. 2008/09:158

129

Rätten att använda minoritetsspråket avser såväl muntliga som

skriftliga kontakter i enskilda ärenden. En myndighet kan ha muntlig

handläggning i ärenden. Rätten att använda finska, meänkieli eller

samiska omfattar även sådan handläggning av ett ärende. Den enskilde

har även rätt att inge handlingar på dessa språk till myndigheten. Om

innehållet är av betydelse för ärendet bör handlingen översättas till

svenska (jfr 8 § förvaltningslagen).

Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska gäller oavsett om

den enskilde är svensk eller utländsk medborgare. Rätten är inte heller

beroende av var den enskilde är bosatt.

Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska gäller enskilda. Med

detta begrepp avses inte bara fysiska personer utan även t.ex. aktiebolag,

föreningar och andra organisationer, men däremot inte myndigheter eller

andra offentligrättsliga organ. Vidare har en ställföreträdare för en

enskild part samma rätt enligt lagen att använda finska, meänkieli eller

samiska som den enskilde själv. Däremot ger inte bestämmelsen ett

ombud motsvarande rätt.

Andra stycket motsvarar en reviderad version av 2 § andra stycket

minoritetsspråkslagarna och reglerar myndighetens skyldighet att svara

på ett minoritetsspråk när en enskild använder språket. Enskilda som

använder finska, meänkieli eller samiska i ett ärende har även enligt den

nya lagen rätt till ett muntligt svar på språket. Detta innebär att

myndigheten ska använda minoritetsspråket vid myndighetens muntliga

kontakter med den enskilde. Dessutom ger andra stycket enskilda parter

och ställföreträdare en rätt att få beslut och beslutsmotivering i ärendet

översatt till sitt språk, under förutsättning att de saknar juridiskt biträde.

Med beslut och beslutsmotivering menas här både beslut under ärendets

handläggning och myndighetens avgörande samt den motivering som

myndigheten anfört för sitt ställningstagande (däremot inte eventuell

redogörelse för bakgrunden till ärendet). Översättningen behöver inte

tillhandahållas samtidigt som beslutet på svenska; det får accepteras att

den dröjer några dagar efter det att beslutet meddelats. Rätten till skriftlig

översättning av beslut är ny i förhållande till nu gällande

minoritetsspråkslagar. Någon skyldigheten att på begäran av den enskilde

muntligen översätta skriftliga meddelanden och beslut riktade till den

enskilde finns emellertid inte.

Tredje stycket motsvarar 2 § tredje stycket minoritetsspråkslagarna.

Där anges att myndigheten också fortsättningsvis ska sträva efter att även

i övrigt bemöta enskilda på finska, meänkieli respektive samiska.

Exempel på sådan verksamhet är rådgivning och information till

allmänheten, erbjudande om vård eller undervisning. Blanketter och

informationsblad avsedda för allmänheten ska också kunna översättas till

finska, meänkieli och samiska eller till tvåspråkiga versioner, när behov

av detta bedöms föreligga. I denna verksamhet har inte myndigheten

Prop. 2008/09:158

130

någon absolut skyldighet att svara på minoritetsspråket men ska ändå

eftersträva att bemöta enskilda på minoritetsspråket. Myndigheterna bör

organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att det finns beredskap och

rutiner för att bemöta önskemål från enskilda att använda

minoritetsspråk. Det kan t.ex. innebära kartläggning och angivande av

särskild språkkompetens i interna telefonkataloger och på intranät och

hemsidor. Om minoritetsspråkstalande personal inte finns på

myndigheten bör rutiner utarbetas som innebär att tolk kan ordnas med

relativt kort varsel. I myndighetens lokaler, hemsidor och annat

informationsmaterial bör det framgå att service lämnas på

minoritetsspråk. Om den minoritetsspråkiga servicen begränsas till vissa

tider och vissa platser, se 12 §, bör sådant tydligt anges både på svenska

och på minoritetsspråket.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.8.

9 § Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att använda finska,

meänkieli respektive samiska vid muntliga och skriftliga kontakter i

förvaltningsmyndigheters ärenden i vilka den enskilde är part eller

ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som

behärskar minoritetsspråket.

Bestämmelsen är ny i förhållande till nu gällande minoritetsspråkslagar

och reglerar rätt att använda minoritetsspråk utanför

förvaltningsområdena i ärenden utan anknytning till förvaltningsområdet

för språket. En förutsättning att få använda finska, meänkieli respektive

samiska utanför förvaltningsområdena är att myndigheten har tillgång till

personal som är behörig att ta hand om den enskildes angelägenhet och

som behärskar språket i fråga. Det räcker inte att det inom myndigheten

finns språkkunniga personer om de inte är kompetenta att sköta det

aktuella ärendet; den som har ett ärende hos polisen kan t.ex. inte begära

att få tala sitt språk därför att det finns en receptionist som behärskar

detta. Det krävs inte att språkkunnig personal finns anställd vid samma

myndighet, bara att sådan personal utan svårighet kan anlitas för begärd

service t.ex. när den finns hos annan kommunal myndighet än den

aktuella.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.8.

10 § Enskilda har alltid rätt att använda finska och samiska vid sina

skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän. Detsamma gäller vid

enskildas skriftliga kontakter med Justitiekanslern, Försäkringskassan,

Skatteverket och Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den

enskilde är part eller ställföreträdare för part.

Bestämmelsen, som är ny i förhållande till nu gällande

minoritetsspråkslagar, utvidgar ytterligare rätten att använda finska

respektive samiska hos vissa statliga myndigheter. Rätten avseende

Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket och

Diskrimineringsombudsmannen omfattar ärenden i vilka den enskilde är

part eller ställföreträdare för part. Rätten att använda finska och samiska i

skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän är inte begränsad till

Prop. 2008/09:158

131

ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part. Skälet

för detta är att enskilda sällan är att beteckna som parter i ärenden hos

Riksdagens ombudsmän. Det förutsätts inte att någon inom myndigheten

behärskar språket, utan den enskilde kan alltid skriva till myndigheten på

finska eller samiska. Däremot innebär bestämmelsen – till skillnad från

vad som gäller enligt 8 § – ingen rätt att få svar på samma språk.

Bestämmelsen innebär inte heller någon rätt att använda ett

minoritetsspråk vid muntliga kontakter med myndigheterna som räknas

upp. När det gäller muntliga kontakter är det en förutsättning att det finns

språkkunnig personal, och sådan rätt kan därför finnas enligt 9 §.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.8.

11 § Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till

personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska där detta

behövs i enskildas kontakter med myndigheten.

Bestämmelsen är ny i förhållande till nu gällande minoritetsspråkslagar.

Förvaltningsmyndigheter ska – oavsett om de tillhör något

förvaltningsområde – verka för att det finns tillgång till personal som

behärskar minoritetsspråket, där detta behövs i enskildas kontakter med

myndigheten. Att verka för innebär i detta sammanhang att

förvaltningsmyndigheten aktivt ska beakta behovet av personal som

behärskar dessa språk och vid behov söka aktivt efter sådan personal.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.8.

12 § Förvaltningsmyndigheter får bestämma särskilda tider och särskild

plats för att ta emot besök av enskilda som talar finska, meänkieli

respektive samiska, samt ha särskilda telefontider.

I bestämmelsen, som motsvarar innehållet i 3 § minoritetsspråkslagarna,

anges att den enskildes rätt att använda finska, meänkieli och samiska

kan begränsas till viss tid och plats. Rätten att använda minoritetsspråket

vid kontakt med myndigheten kan således begränsas till att gälla under

vissa tider på myndighetens kontor då tolk eller språkkunnig personal

kan finnas tillgänglig. Det är viktigt att myndigheten är mycket tydlig i

sin information till allmänheten.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.8.

Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos domstolar

Prop. 2008/09:158

132

13 § Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett

ärende hos en länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol eller

sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med

kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå har

rätt att använda finska eller meänkieli under målets eller ärendets

handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa

kommuner. Detsamma gäller samiska hos en sådan domstol med en

domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Arjeplog,

Gällivare, Jokkmokk eller Kiruna, om målet eller ärendet har anknytning

till någon av dessa kommuner.

Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska omfattar också de

domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i

första stycket överklagas.

I denna och följande paragrafer regleras parts och parts ställföreträdares

rätt att använda finska, meänkieli eller samiska vid muntliga eller

skriftliga kontakter med en länsrätt och en tingsrätt som har en domkrets

som till någon del sammanfaller med angivna kommuner. Även

fastighetsdomstol, miljödomstol och sjörättsdomstol omfattas av

bestämmelsen. Bestämmelsens innehåll motsvarar innehållet i 4

§

minoritetsspråkslagarna. I stället för förvaltningsområde anges dock

vissa kommuner, eftersom rätten att få använda finska och samiska hos

domstol inte införs i de nya kommuner som enligt 6

§ ingår i

förvaltningsområdena.

En parts och dennes ställföreträdares rätt att använda minoritetsspråk

omfattar även de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller

ärende som avses i paragrafens första stycke överklagats. Rätten att tala

minoritetsspråket omfattar inte s.k. extraordinära rättsmedel, t.ex. en

ansökan om resning.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.9.

14 § Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska i mål eller

ärenden hos domstolar enligt 13 § omfattar rätt att ge in handlingar och

skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar som hör till

målet eller ärendet muntligen översatta till detta språk och rätt att vid

muntlig förhandling inför domstolen tala detta språk. Domstolen ska

översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska, om det inte är

uppenbart onödigt.

Även i övrigt ska domstolen sträva efter att använda minoritetsspråket

i sina kontakter med parten eller dennes ställföreträdare.

I alla mål och ärenden som omfattas av rätten att använda finska,

meänkieli eller samiska hos domstolar enligt 13 § har en part eller

ställföreträdare för part som saknar juridiskt biträde rätt att på begäran

få domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering skriftligen

översatta till detta språk.

Första och andra stycket motsvarar innehållet i 5 § första och andra

stycket i minoritetsspråkslagarna.

Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska under rättegång eller

ett ärendes behandling omfattar att få yttra sig muntligen eller skriftligen

på minoritetsspråket i enlighet med de regler som gäller för rättegången

eller ärendens behandling i domstol. Den enskildes rätt att använda

minoritetsspråket omfattar ett mål eller ärende som har anknytning till

någon av angivna kommuner. Med anknytning avses här t.ex. att parten

är bosatt eller vistas i kommunen, att ett mål rör en fastighet belägen i

kommunen eller att ett brott har begåtts inom kommunen.

Prop. 2008/09:158

133

Bestämmelserna innebär också en rätt att med hjälp av tolk få de

handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till

minoritetsspråket. Rätten att få tala minoritetsspråket vid muntlig

förhandling omfattar rätten att själv få tala finska, meänkieli eller

samiska.

Enligt paragrafen är domstolar även skyldiga att översätta ingivna

handlingar till svenska om detta inte är uppenbart onödigt.

Även i övrigt, exempelvis då part riktar sig till domstolen med

förfrågningar, ska domstolen sträva efter att bemöta

minoritetsspråkstalande part och parts ställföreträdare på

minoritetsspråket.

I tredje stycket, som är nytt i förhållande till minoritetsspråkslagarna,

föreskrivs en allmän rätt för enskilda som saknar juridiskt biträde att få

domslut och domskäl samt beslut och beslutmotivering översatta till

finska, meänkieli respektive samiska. Regeln gäller alla mål och ärenden

som omfattas av rätten att använda finska, meänkieli eller samiska hos

domstolar enligt 13 §, dvs. mål och ärenden som har anknytning till

någon av de i lagen angivna kommunerna. Regeln gäller även beslut som

fattas under ärendets eller målets handläggning. Med domskäl respektive

beslutsmotivering avses de egentliga skälen för domen eller beslutet, inte

redogörelser för utredningen i målet eller ärendet, även om den skulle ha

tagits in under rubriken domskäl eller skäl för beslut. I tveksamma fall

kan det dock finnas skäl att följa domens eller beslutets rubricering, i

varje fall om det ger bättre förståelse för resonemangen. – Även vid

tillämpningen av denna bestämmelse räcker det att översättning kommer

några dagar efter det att den enskilde framställt begäran om detta, vilket

ska ske inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats (jfr

författningskommentaren till 10 § 2 st.).

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.9.

15 § Den som vill använda finska, meänkieli eller samiska under ett måls

eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 13 § ska begära detta i

samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten

ska yttra sig i målet eller ärendet.

En begäran om att få en översättning enligt 14 § tredje stycket ska

framställas inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats,

om en sådan begäran inte har framställts tidigare under handläggningen

av målet eller ärendet.

Om en begäran om att använda minoritetsspråk eller om att få en

översättning framställs senare än vad som anges i första och andra

styckena för den avslås. En sådan begäran får även avslås om det är

uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.

Prop. 2008/09:158

134

Bestämmelsens första stycke motsvarar 6

§ första stycket i

minoritetsspråkslagarna.

Andra stycket saknar motsvarighet i

minoritetsspråklagarna. Det har utformats i enlighet med Lagrådets

förslag. Tredje stycket är nytt såvitt avser begäran om översättning.

Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska gäller under hela

rättegången och hela ärendets behandling i domstol, dvs. från det att

målet eller ärendet inleds vid domstolen till och med att ett eventuellt

överklagande kommer in till domstolen. För att domstolen ska kunna

planera anlitande av tolk och översättare i mål eller ärende där

minoritetsspråket används, ska begäran om att använda finska, meänkieli

eller samiska framföras i samband med att målet eller ärendet

anhängiggörs eller första gången part ska yttra sig i målet. Om en

begäran kommer in senare under ärendets handläggning får den avslås.

Möjligheten att avslå en begäran om att få använda finska, meänkieli

eller samiska i övrigt bör användas mycket restriktivt, exempelvis då det

är uppenbart att begäran framställs i syfte att förhala rättegången. Ett

beslut av domstolen i fråga om rätten att använda samiska, finska eller

meänkieli i mål eller ärende får inte överklagas särskilt (se 49 kap. 5 §

rättegångsbalken och 34 § förvaltningsprocesslagen).

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.9.

16 § Om en part eller ställföreträdare för part har rätt att använda

finska, meänkieli eller samiska i rättegång, ska tolk anlitas i enlighet med

bestämmelserna i 5 kap. 6−8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och

50−52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Bestämmelsen motsvarar 7 § i minoritetsspråkslagarna och har endast

redigerats språkligt.

De regler som enligt rättegångsbalken respektive

förvaltningsprocesslagen gäller för vem som ska anlitas som tolk samt

om tolked och ersättning till tolk ska tillämpas också när tolk anlitas

enligt denna lag.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.9.

Finska, meänkieli och samiska i förskoleverksamhet och

äldreomsorg

17 §

När en kommun i ett förvaltningsområde erbjuder plats i

förskoleverksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100), ska

kommunen erbjuda barn vars vårdnadshavare begär det plats i

förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på

finska, meänkieli respektive samiska.

Bestämmelsen motsvarar 8 § i minoritetsspråkslagarna och har endast

redigerats språkligt.

Innebörden av paragrafen är att varje kommun inom respektive

förvaltningsområde måste, när den erbjuder förskoleverksamhet, erbjuda

förskoleverksamhet som helt eller delvis bedrivs på finska, meänkieli

respektive samiska om vårdnadshavare begär det. Omfattningen av

verksamheten kan variera beroende på hur många barn den omfattar och

tillgången på språkkunnig personal. Finns det tillräckligt många barn och

tillräckligt mycket personal som behärskar språket kan verksamheten på

finska, meänkieli eller samiska bedrivas mer organiserat i särskilda

grupper eller på särskilda tvåspråkiga förskoleavdelningar eller helt

tvåspråkiga förskolor.

Prop. 2008/09:158

135

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.10.

18 § En kommun i ett förvaltningsområde ska erbjuda den som begär det

möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som

erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar

finska, meänkieli respektive samiska. Detsamma gäller kommuner

utanför ett förvaltningsområde, om kommunen har tillgång till personal

som är kunnig i språket.

Bestämmelsens första mening motsvarar 9 § i minoritetsspråkslagarna.

Andra meningen är en ny bestämmelse.

Arten och omfattningen av den äldreomsorg som erbjuds på finska,

meänkieli eller samiska blir beroende av hur många som önskar omsorg

av personal som talar minoritetsspråket och vilken typ av omsorg de

önskar samt tillgången på personal som talar dessa språk. Det

grundläggande kravet på kommunerna enligt denna paragraf är att de

organiserar äldreomsorgen så att någon del av den service och

omvårdnad som erbjuds ges av personal som behärskar finska, meänkieli

respektive samiska. Kommunerna bör därför organisera verksamheten så

att den personal som finns i äldreomsorgen och som talar

minoritetsspråket så långt möjligt arbetar med de äldre som har finska,

meänkieli eller samiska som första språk.

Enligt andra meningen utvidgas rätten till service och omvårdnad som

erbjuds inom ramen för äldreomsorgen till kommuner utanför

förvaltningsområdena. En förutsättningen är att det finns tillgång till

språkkunnig personal inom kommunen.

Paragrafen bör läsas tillsammans med den föreslagna nya regeln i

5 kap. 6 § tredje stycket socialtjänstlagen, där det framgår att kommuner

ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska,

meänkieli respektive samiska där det behövs för omvårdnaden om äldre

människor.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.3.11.

Undantag

19 § Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela föreskrifter om

att en viss myndighet som lyder under regeringen ska undantas från

tillämpningen av 8

§. Motsvarande gäller efter regeringens

bemyndigande för landsting och kommun i fråga om kommunala

myndigheter.

Bestämmelsen motsvarar 10 § i minoritetsspråkslagarna och har endast

redigerats språkligt.

Prop. 2008/09:158

136

Regeringen kan enligt denna paragraf meddela föreskrifter att en viss

statlig förvaltningsmyndighet inte ska omfattas av 8 § i denna lag. Ett

sådant beslut kan endast fattas om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl

kan finnas om t.ex. en viss myndighet har mycket liten kontakt med

allmänheten och det därför inte är befogat för myndigheten att hålla

tolkberedskap. På samma sätt kan landstingsfullmäktige och

kommunfullmäktige efter regeringens bemyndigande undanta

förvaltningsmyndigheter inom sina respektive verksamhetsområden.

Möjligheten att undanta myndigheter från lagens tillämpningsområde bör

användas restriktivt så att lagens syfte inte urholkas.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.4.

Uppföljning m.m.

20 § Förvaltningsmyndigheters tillämpning av denna lag ska följas upp.

Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka myndigheter som

ska ansvara för uppföljningen. Detta uppföljningsansvar innebär ingen

inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter.

Bestämmelsen är ny i förhållande till minoritetsspråkslagarna.

En eller flera myndigheter som regeringen bestämmer ska följa upp

förvaltningsmyndigheters tillämpning av lagen. Uppföljningen utgör inte

tillsyn och påverkar inte heller den tillsyn som utövas enligt andra

författningar.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.5.

21 §

En myndighet med uppföljningsansvar ska dessutom genom

rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra

förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen.

Bestämmelsen är ny i förhållande till minoritetsspråkslagarna.

En myndighet med uppföljningsansvar ska aktivt bevaka efterlevnaden

av lagen. Myndigheten ska även genom sin verksamhet stödja kommuner

m.fl. vid deras tillämpning av lagens bestämmelser.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.5.

16.2

Förslaget till lag om ändring i sametingslagen

(1992:1433)

Prop. 2008/09:158

137

2 kap.

1 § Sametinget ska verka för en levande samisk kultur och ta initiativ till

verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till

Sametingets uppgifter hör särskilt att

1.

besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur

Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra

medel som ställs till samernas gemensamma förfogande,

2. utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 § skollagen

(1985:1100),

3. fastställa mål för och leda det samiska språkarbetet,

4. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov

beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och

vatten,

5. informera om samiska förhållanden, och

6. utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt lag

eller annan författning.

Ändringen i punkten 3 innebär att Sametinget inte bara ska leda det

samiska språkarbetet utan även fastställa mål för detta. Ändringarna i

första stycket och i punkten 5 är av språklig karaktär.

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.4.

16.3

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453)

5 kap.

6 § Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i

kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet

upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område.

Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska

kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och

organisationer.

Kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal med

kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i

omvårdnaden om äldre människor.

I tredje stycket, som är nytt, anges att kommunen ska verka för att det

finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli eller

samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor.

Skyldigheten att verka för att det finns tillgång till personal med vissa

kunskaper i språk gäller där detta behövs i omvårdnaden om äldre

människor. Stadgandet i 5 kap. 6 § socialtjänstlagen är inte någon

rättighetsbestämmelse och enskilda personer beviljas inte insatser med

stöd av den. Insatser till enskilda personer beviljas i stället som bistånd

enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen – och i vissa fall – 4 kap. 2 §

socialtjänstlagen.

Prop. 2008/09:158

138

Begreppet omvårdnad är inte definierat i socialtjänstlagen. Av

förarbeten finns resonemang om vad som avses med personlig

omvårdnad. Med personlig omvårdnad avses insatser som behövs för att

tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov. Det kan handla om hjälp

för att kunna äta och dricka, klä och förflytta sig eller sköta den

personliga hygienen (prop. 1996/97:124 s. 88 och prop. 2005/06:115 s.

142).

Av bestämmelsen följer inte en skyldighet att omedelbart skaffa

språkkunnig personal. Vid rekrytering bör dock kunskaper i

minoritetsspråk vara en merit.

Paragrafen behandlas i avsnitt 11.3.11.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 1

139

Sammanfattning av betänkandet Rätten till mitt språk

– Förstärkt minoritetsskydd (SOU 2005:40)

Minoritetsspråkens framtid är oviss i Sverige

Sveriges riksdag har år 1999 erkänt fem nationella minoriteter: samer,

sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Sverige har genom att

ratificera den Europeiska stadga för landsdels- och minoritetsspråk och

ramkonventionen för skydd för nationella minoriteter folkrättsligt

förbundit sig att skydda de nationell minoriteterna och stödja dessa

minoriteters kulturer och språk i landet.

Ett starkt assimileringstryck har medfört att vissa av minoritetsspråken

i dag är hotade. Bland flera av minoriteterna kan en pågående

språkbytesprocess noteras. Många olika faktorer påverkar ett språks

fortlevnad. Samhället kan genom olika åtgärder gynna och värna

bevarandet av minoritetsspråken. Samhällets skydd och stöd kommer att

behövas för att minoritetsspråken skall kunna fortleva i Sverige.

Åtgärder krävs för att förbättra implementeringen av

åtagandena i Europarådskonventionerna

Regeringens avsikt har varit att den svenska minoritetspolitiken skall få

genomslag i hela landet och att de nationella minoriteternas behov skall

beaktas på alla nivåer i samhället. Fem års erfarenhet av nuvarande

minoritetspolitik visar att behoven inte har beaktats i tillräcklig grad.

Europarådet har framfört kritik rörande Sveriges bristande

implementering av konventionsåtagandena. Den enskilde kan inte alltid

nyttja de rättigheter som nuvarande minoritetsspråkslagstiftning skall

garantera. Åtgärder krävs därför för att stärka implementeringen av de

rättigheter som baseras på konventionsåtaganden.

En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk behövs, som

reglerar samtliga nationella minoriteter. Skyddet av de nationella

minoriteterna, deras språk och kulturer bör även regleras i grundlagen.

Regeringsformens stadgande rörande minoriteter överensstämmer inte

med Sveriges åtaganden enligt ramkonventionen. Utformningen av

grundlagsbestämmelsen bör därför bli föremål för översyn.

Aktiva åtgärder krävs på nationell, regional och lokal nivå för att

främja de nationella minoritetsspråkens fortlevnad. Staten måste ta ett

tydligare ansvar för implementeringen av konventionsåtagandena. En

länsstyrelse i landet bör ges nationellt tillsynsansvar för att säkerställa

syftet med den nya lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Länsstyrelsen skall på eget initiativ eller efter anmälan vidta de åtgärder

som behövs. Länsstyrelsens uppdrag innefattar bl.a. styrning och tillsyn

av kommuner, fördelning av ekonomiska medel och bevakning av de

minoritetspolitiska frågorna. Länsstyrelsen skall stödja kommunerna i

arbetet med att genomföra minoritetspolitiken. Det nationella ansvaret

bör läggas på Länsstyrelsen i Stockholms län.

Kunskaperna om de nationella minoriteterna, Europarådets

konventioner och den svenska minoritetspolitiken måste öka hos

Pr

B

beslutsfattare, tjänstemän och allmänheten. En landsomfattande

informations- och utbildningsinsats bör genomföras för att öka

kunskaperna.

op. 2008/09:158

ilaga 1

140

De nationella minoriteternas inflytande i frågor som berör dem är

begränsat, trots att det är en av minoritetspolitikens mål. Möjligheterna

att påverka bör därför regleras i lagen om nationella minoriteter och

minoritetsspråk. Organ för samråd i minoritetsfrågor bör inrättas på olika

nivåer där de nationella minoriteterna finns företrädda. Storleken på

nuvarande ekonomiskt stöd till organisationer som företräder nationella

minoriteter måste höjas.

Utbildningens betydelse för minoritetsspråkens fortlevnad

Förskolan och skolan har stor betydelse för om barns möjligheter att

utveckla det egna minoritetsspråket. För de sverigefinska eleverna har

deltagande i undervisning i och på minoritetsspråket minskat drastiskt.

Åtgärder behöver vidtas för att vända denna negativa trend.

Bestämmelser rörande rätten till modersmålsundervisning behöver

ändras så att samtliga nationella minoriteter har samma rättigheter. Även

för finska och judiska elever skall det räcka att det finns en elev i

kommunen som önskar undervisning i minoritetsspråket. Skolverkets

tillsyn rörande nationella minoriteters möjligheter till undervisning i

minoritetsspråket bör också skärpas.

Åtgärder krävs för att förbättra finska språkets ställning i

Sverige

Med dagens statistiska verktyg går det inte att ange det totala antalet

sverigefinnar i Sverige. Sammantaget finns det ca 445 000 första och

andra generationens sverigefinländare i Sverige, och många av dessa

identifierar sig som sverigefinnar. Hur många deras barn är finns det inga

uppgifter på. Ca 221 000 sverigefinländare bor i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands och Västmanlands län.

Utredningen har genomfört en enkätundersökning, djupintervjuer och

ett antal olika träffar med sverigefinnar i Stockholms- och

Mälardalsregionen. Det finns intresse och behov hos enskilda

sverigefinnar att utvidga det nuvarande förvaltningsområdet för finska

språket till att även omfatta Stockholms- och Mälardalsregionen. En

utvidgning av förvaltningsområdet skulle innebära en statushöjande

åtgärd för finska språket. Sverigefinnarna är inne i en språkbytesprocess

och utvidgning av förvaltningsområdet skulle ha språkbevarande effekt

på finska språkets fortlevnad i Sverige.

I många kommuner i regionen finns redan viss befintlig finskspråkig

offentlig verksamhet. Finskspråkig personal finns inom den kommunala

verksamheten. Relativt goda förutsättningar bör finnas för att erbjuda

förskola och äldreomsorg helt eller delvis på finska. Även hos landsting,

statliga förvaltningsmyndigheter och domstolar finns en del finskspråkig

personal. Det finns även möjlighet att anlita tolk om vid behov. På längre

sikt kan mer finskspråkig personal rekryteras i större utsträckning.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 1

141

Förutsättningar finns för att utvidga det finska förvaltningsområdet till

Stockholms- och Mälardalsregionen.

Det utvidgade förvaltningsområdet för finska bör omfatta Gällivare,

Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner och samtliga

kommuner i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands

län. Därmed skulle ca hälften av sverigefinnarna komma att omfattas av

de åtgärder som förordas i del III av den Europeiska stadga för landsdels-

och minoritetsspråk. Det utvidgade förvaltningsområdet bör omfatta

samma rättigheter som nuvarande lag stadgar, nämligen rätt till förskola

och äldreomsorg helt eller delvis på finska samt möjlighet att använda

finska i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar.

För att underlätta genomförandet av utvidgningen bör en styrgrupp

tillsättas under ledning av Länsstyrelsen i Stockholms län.

Genomförandet bör ske genom samarbete mellan kommunerna i

regionen. Länsstyrelsen skall ha en stödjande funktion i detta arbete.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 2

142

Sammanfattning av betänkandet Att återta mitt språk

– Åtgärder för att stärka det samiska språket (SOU

2006:19)

Det samiska språket är hotat

Den assimilerings- och utbildningspolitik som under lång tid bedrivits i

norra Sverige har medfört att många samer, som talat samiska som barn,

förlorat sitt samiska språk och att yngre generationer av samer aldrig har

fått lära sig samiska. En del samer upplever att de blivit berövade sitt

språk. Viljan att bevara och återta det samiska språket är dock stark.

Det samiska språket är hotat och mindre varieteter såsom syd- och

lulesamiska riskerar att helt försvinna. Det skulle innebära att en del av

Sveriges levande kulturarv och en viktig del av det samiska folkets

kollektiva identitet skulle gå förlorad. För ett urfolk är bevarandet av

språket livsviktigt för kontinuiteten och förmedlandet av kulturen.

Av Sveriges ca 20 000 samer talar ungefär hälften samiska och endast

en fjärdedel kan läsa och skriva på samiska. Andelen som talar samiska

är dessutom mindre i de sydligare delarna av Sápmi. De äldre samerna

behärskar i allmänhet samiska bättre. Många i föräldragenerationen har

dock inte själva tillräckliga språkliga kunskaper för att kunna överföra

det samiska språket till barnen, även om de skulle vilja det.

Folkrättsligt åtagande att skydda och stödja minoritetsspråken

Erkännandet av samerna som en nationell minoritet i enlighet med

Europarådets minoritetskonventioner innebär att Sverige som stat har en

folkrättslig förpliktelse att aktivt främja det samiska språkets fortlevnad.

Erkännandet innebär bl.a. att samerna skall ges inflytande i frågor som

berör dem. Som urfolk har samerna även rätt till självbestämmande.

Arbetet med att förverkliga de nationella minoriteternas språkliga och

kulturella rättigheter är en del av Sveriges arbete med de mänskliga

rättigheterna. Genomförandet av den lagstiftning som infördes i april år

2000 om rätt att använda samiska, finska respektive meänkieli i kontakter

med myndigheter och domstolar har dock visat sig vara otillräckligt.

Enskilda kan inte fullt ut nyttja de rättigheter lagen ger. Ett bristande

svenskt genomförande av dessa rättigheter innebär att Sverige förlorar i

internationell trovärdighet.

Enligt Europarådet kommer ytterligare åtgärder att krävas för att

Sverige skall leva upp till sina internationella åtaganden, bl.a. behöver

skyddet för sydsamiskan bli bättre och det måste ske omgående. Detta

innebär att Sverige för samiskans del nått ett vägskäl där de

internationella åtagandena ställs på sin spets. Välmenande intentioner

räcker inte längre för att sydsamiskan skall ges möjlighet att återvinna

mark och fortleva på sikt. Den kritik som Europarådet riktat mot den

svenska minoritetspolitiken måste således resultera i konkreta

beslutsamma åtgärder och bättre implementering av

Prop. 2008/09:158

Bilaga 2

143

konventionsbestämmelserna. En rad förslag till förstärkt minoritetsskydd

har lämnats i delbetänkandet2.

Eftersom samerna är ett gränsöverskridande folk bör Sverige även

intensifiera det gemensamma arbetet med Norge och Finland för att

stödja det samiska folkets strävan att bevara det samiska språket och

kulturen. Sådant samarbete har efterlysts av Europarådet.

Att återta det samiska språket

För att kunna bryta och vända den pågående språkbytesprocessen

behöver åtgärder sättas in parallellt på olika områden. Revitalisering av

det samiska språket kräver medvetet och långsiktigt arbete på samhälls-,

grupp- och individnivå. Majoritetssamhället kan bistå samerna genom

skapandet av ett språkbevarande klimat i samhället och genom att ge

samerna konkreta verktyg för att återta språket. Om samerna ges verktyg

och förutsättningar att forma sin egen framtid, kan den styrka som

gruppen besitter kanaliseras för att vända språkbytesprocessen. De

åtgärder som behöver vidtas skall ha statushöjande, revitaliserande och

synliggörande effekt på det samiska språket.

För ett hotat språk utgör barn och ungdomars förbättrade

språkkunskaper en ”livförsäkring”, eftersom barnen är språkets framtida

kulturbärare. Antalet talare av samiska kan medvetet utökas genom att

föräldrar ges bättre kunskaper om additiv tvåspråkighet och förskolan

och skolan aktivt stödjer barns och ungdomars språkutveckling i

samiska. Om vuxna med passiva kunskaper i samiska ges möjlighet att

förbättra sina språkkunskaper kan antalet aktiva talare utökas. De samer

som vill återta det samiska språket skall ges möjligheter till det.

Förvaltningsområdet för samiska behöver utvidgas

Ett sätt att höja det samiska språkets status i samhället är

språklagstiftning. Om rätten att använda samiska i officiella situationer

utvidgas till att omfatta även det sydsamiska området, skulle fler samer

få möjligheter att bruka och utveckla sitt språk genom mångsidigare

användning. Samtidigt skulle språket bli mer användbart, vilket skulle

motivera fler unga att lära sig det. Enskilda skulle få rätt till förskola och

äldreomsorg helt eller delvis på samiska i ytterligare kommuner.

Förvaltningsområdet för samiska föreslås utvidgas till att även omfatta

Arvidsjaur, Bergs, Dorotea, Härjedalens, Krokoms, Lycksele, Malå,

Piteå, Skellefteå, Sorsele, Storumans, Strömsunds, Umeå, Vilhelmina,

Vindelns, Åre, Åsele, Älvdalens, Älvsbyns och Östersunds kommuner.

Det är avgörande betydelse att det utvidgade förvaltningsområdet blir

tillräckligt stort så att en majoritet av samerna i Sápmi omfattas av

åtgärderna och att starka samiska orter tas med. Tillkommande

kommuner och myndigheter bör nyttja den föreslagna 3-åriga

informations- och utbildningssatsningen för att höja den

2 ”Rätten till mitt språk – Förstärkt minoritetsskydd”, SOU 2005:40.

minoritetsrättsliga och språkliga kompetensen. Statsbidrag bör utgå till

kommuner i förvaltningsområdet för de merkostnader som uppstår.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 2

144

Förstärkt samiskt språkarbete

Sametinget bör som folkvalt organ för samerna fastställa målen för det

samiska språkarbetet. Målen för de insatser som görs för att främja, vårda

och utveckla det samiska språket fordrar en demokratisk förankring som

ett folkvalt organ kan ge. Sametinget bör även ha vidgat inflytande

rörande samiska ortnamn.

Två samiska språkcentra föreslås i det sydsamiska området. På sikt

behöver ytterligare språkcentra tillkomma i det nordsamiska området.

Språkcentren skall arbeta med aktivt uppsökande språkrevitalisering

bland samer på lokal och regional nivå. Sametinget föreslås vara

huvudman för verksamheten. Språkcentren kan även fungera som

stödjande resurs inom förvaltningsområdet. Samiska språkuppföljningar

behöver genomföras regelbundet för att ge en bättre bild av genomförda

åtgärders effekt.

Revitaliseringsinsatser inom utbildningsväsendet

Barn som tillhör de nationella minoriteterna har rätt att tillägna sig sitt

minoritetsspråk och att utveckla en minoritets- eller urfolksidentitet.

Skolverkets kartläggning visar att modersmålsundervisningen inte

fungerar tillfredsställande. Tvåspråkig undervisning förekommer i

mycket liten utsträckning. Bestämmelserna rörande

modersmålsundervisning behöver ändras så att en kommun skall anordna

modersmålsundervisning genom distansundervisning tills en lämplig

lärare har hittats. Möjligheterna att utveckla modersmålsundervisning på

distans bör utvecklas ytterligare.

Alla samiska barn i landet skall ges möjlighet att lära sig samiska och

förutsättningarna för att delta i undervisning i och på samiska måste

förbättras. Möjligheterna att anordna integrerad samisk undervisning bör

utökas och förbättras. Sameskolstyrelsen bör ges i uppdrag att finna nya

vägar att anordna modersmålsundervisning för samiska elever.

Tillgången på samiska läromedel måste förbättras och befintligt

egentillverkat undervisningsmaterial behöver spridas mer. En sydsamisk

sida behövs på webbportalen ”Tema modersmål”. Sametinget och

Sameskolstyrelsen bör verka för att det skapas nätverk för samiska

modersmålslärare och att ett nära samarbete etableras med högskolor där

samiska undervisas. En samisk studievägledartjänst bör inrättas.

En utredning bör tillsättas för att se över möjligheterna att införa en

lagstadgad rätt till tvåspråkig verksamhet i förskolan och tvåspråkig

undervisning i grundskolan på de nationella minoritetsspråken och

införandet av ett nationellt bevarandeprogram för de nationella

minoritetsspråken. Flera europeiska länder har tagit ett större ansvar för

nationella minoriteters utbildningssituation än Sverige, och vi bör dra

lärdom av dessa länders erfarenheter. Eftersom det är angeläget att en

förbättring kommer till stånd omgående, bör regeringen under tiden

frågan utreds och bereds, bistå kommuner med statligt stimulansbidrag

för att mer tvåspråkig undervisning skall komma i gång redan nu. Frågan

om lärartillgång behöver också ses över.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 2

145

Alla vuxna samers möjligheter att få lära sig läsa och skriva på samiska

(alfabetisering) måste säkerställas så länge behovet kvarstår. Enskilda

skall ges ekonomiska möjligheter att delta i alfabetiseringskurser.

Insatser för barn och ungdomar

Barnombudsmannen bör ges ett tydligare uppdrag att bevaka nationella

minoritetsbarns behov i samhället. Ungdomsförbund som företräder

nationella minoriteter bör ges stöd och möjlighet till inflytande i

minoritetspolitiken.

Läsning på det egna språket är ett grundläggande behov för att kunna

tillägna sig språket och för att stärka språkutvecklingen. Satsningar

behövs för att öka tillgången på barn- och ungdomsböcker på de

nationella minoritetsspråken. Biblioteksverksamhet som riktar sig till

nationella minoriteter bör utökas. Bibliotekskonsulenter bör inrättas för

samtliga nationella minoritetsspråk och barn- och ungdomsverksamhet

bör prioriteras. En permanent finansiell lösning för de samiska

bokbussarna bör hittas.

Kultur på minoritetsspråket fyller en språkrevitaliserande och

identitetsskapande funktion. Statens kulturråd bör särskilt beakta barns

och ungdomars behov vid fördelningen av medel till nationella

minoriteter. Regeringen bör överväga möjligheterna att utöka

kulturanslaget så att nationella minoritetsbarns behov kan tillgodoses på

ett bättre sätt.

Barns och ungdomars möjligheter att tillägna sig minoritetsspråket

skall inte vara beroende av familjens ekonomiska situation. Särskilda

medel bör avsättas för stipendier till verksamheter som syftar till att

stärka barns och ungdomars språkutveckling och/eller deras kulturella

minoritets- eller urfolksidentitet.

Aktivt synliggörande av det samiska i samhället

Det samiska språkets ställning kan stärkas genom att synliggöra det

samiska bättre i majoritetssamhället. Det påverkar

majoritetsbefolkningens förståelse för samerna och stärker samers, och

särskilt barn och ungdomars, kulturella identitet. Det främjar även

språklig revitalisering. För att bättre synliggöra det samiska folket bör 6

februari, samefolkets dag, göras till allmän flaggdag. Arbetet med

skyltning med samiska ortnamn bör intensifieras och fastställda samiska

ortnamn skall kunna användas som postorter.

Övriga förslag

Den i delbetänkandet föreslagna tillsynen över lagen om nationella

minoriteter och minoritetsspråk bör delas mellan länsstyrelsen och

Prop. 2008/09:158

Bilaga 2

146

Sametinget. Sametinget bör som myndighet ges nationellt tillsynsansvar

rörande det samiska språket i kommunerna. Detta innefattar bl.a.

styrning, tillsyn, fördelning av ekonomiska medel och samordning.

Erfarenheterna visar att de same- och minoritetspolitiska frågorna inte

samordnas i tillräcklig grad på central nivå. Följden blir att de nationella

minoriteternas behov inte behandlas i sin helhet. För att beslutsfattandet

skall vila på en bättre helhetsbild och för att revitaliseringsinsatser skall

bli effektivare, bör ett samordningskansli inrättas inom regeringskansliet

för same- och minoritetspolitiska frågor. Inrättandet av ett

samordningskansli skulle även underlätta det internordiska arbetet i dessa

frågor.

Grundläggande förvaltningsrättsliga författningar och författningar

som särskilt rör de nationella minoriteternas rättigheter, samisk kultur,

språk och näringar bör översättas till samiska. Motsvarande föreslås för

finska och meänkieli. Detta skulle öka rättsäkerheten i

myndighetsutövningen inom förvaltningsområdena och även utveckla

språken.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 3

147

Utredningens författningsförslag

Förslag till lag (xx) om nationella minoriteter och

minoritetsspråk

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas hos kommunala samt statliga regionala och

lokala förvaltningsmyndigheter.

För förvaltningsområden för samiska, finska och meänkieli gäller även

särskilda bestämmelser rörande enskilda talares rätt att använda dessa

språk i kontakter med förvaltningsmyndigheter.

Lagen tillämpas också hos länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol,

miljödomstol och sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis

omfattar respektive förvaltningsområde.

2 § Nationella minoriteter är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer

och judar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets

ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska

stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.

Minoritetsspråk är samiska, finska, meänkieli, romani chib och

jiddisch.

3 § De nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sitt

språk, sin kultur- och samfundsliv skall främjas av det allmänna.

4 §

Det allmänna skall i sin verksamhet beakta de nationella

minoriteternas särart och deras behov av skydd och stöd för att deras

språk och kultur skall fortleva i Sverige. Barns behov att få utveckla en

kulturell identitet och det egna minoritetsspråket skall beaktas särskilt.

De nationella minoriteterna skall på alla nivåer i samhället ges

möjligheter till inflytande i frågor som berör dessa, så långt det är

möjligt.

Särskilda bestämmelser rörande förvaltningsområden

5 § Med förvaltningsområde för samiska avses Arjeplogs, Arvidsjaurs,

Bergs, Dorotea, Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks, Kirunas, Krokoms,

Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Umeå, Sorsele, Storumans,

Strömsunds, Vilhelmina, Vindelns, Åre, Åsele, Älvdalens, Älvsbyns och

Östersunds kommuner.

Med förvaltningsområde för finska avses Gällivare, Haparanda,

Kiruna, Pajala, Övertorneå kommuner samt samtliga kommuner i

Stockholms, Södermanlands, Uppsala och Västmanlands län.

Med förvaltningsområde för meänkieli avses Gällivare, Haparanda,

Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 3

148

Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos

förvaltningsmyndigheter

6 § En enskild har rätt att använda samiska, finska eller meänkieli vid

sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet i

ärenden som avser myndighetsutövning i förhållande till honom eller

henne, om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.

Om den enskilde använder minoritetsspråk i ett sådant ärende, är

myndigheten skyldig att ge muntligt svar på detta språk. Ett skriftligt

beslut i ett sådant ärende skall innehålla en upplysning på

minoritetsspråket om att beslutet kan översättas muntligen till

minoritetsspråket av myndigheten på begäran av den enskilde.

Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta den enskilde på

det egna minoritetsspråket.

7 § Förvaltningsmyndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild

plats för minoritetsspråkstalandes besök och telefonsamtal.

Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar

8 § Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende

hos domstol har rätt att använda samiska, finska eller meänkieli under

målets eller ärendets handläggning, om målet eller ärendet har

anknytning till förvaltningsområdet.

Rätten att använda det egna minoritetsspråket omfattar också de

domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i

första stycket överklagas.

9 § Rätten att använda samiska, finska eller meänkieli i mål eller ärenden

hos domstolar enligt 8 § omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig

bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar som hör till målet eller

ärendet muntligen översatta till minoritetsspråket och rätt att vid muntlig

förhandling inför domstolen tala detta språk. Domstolen skall översätta

handlingar och skriftlig bevisning till svenska, om det inte är uppenbart

onödigt.

Även i övrigt skall domstolen i sina kontakter sträva efter att bemöta

minoritetsspråkstalande part eller ställföreträdare för part på

minoritetsspråket.

10 § Den som vill använda samiska, finska eller meänkieli under ett måls

eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 8 § skall begära detta i

samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten

skall yttra sig i målet eller ärendet. Om en begäran att använda

minoritetsspråk framställs senare får den avslås.

En begäran att använda minoritetsspråk får även avslås om det är

uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.

11 § Om en part eller ställföreträdare för part skall få använda samiska,

finska eller meänkieli i rättegång, skall tolk anlitas i enlighet med

bestämmelserna i 5 kap. 6‒8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och 50-

52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Prop. 2008/09:158

Bilaga 3

149

Minoritetsspråk i förskoleverksamhet och äldreomsorg

12 § När en kommun i förvaltningsområdet erbjuder plats i förskole-

verksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100), skall

kommunen ge barn vars vårdnadshavare begär det möjlighet till plats i

förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på

samiska, finska eller meänkieli.

13 § En kommun i förvaltningsområdet skall erbjuda den som begär det

möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som

erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar den

enskildes minoritetsspråk.

Undantag

14 § Om det finns särskilda skäl får regeringen föreskriva att en viss

myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen

av 6 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för

landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om

kommunala myndigheter.

Tillsyn

15 § Tillsynen skall säkerställa syftet med denna lag.

Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål på eget initiativ eller efter

anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av lagen.

Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information

och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att lagens ändamål

skall kunna tillgodoses.

16 § Tillsyn över kommunernas verksamhet enligt denna lag utövas av

Länsstyrelsen i xx län och Sametinget i enlighet med vad regeringen

bestämmer.

Tillsyn i frågor som rör kommuners anordnande av förskoleverksamhet

och äldreomsorg utövas av annan myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

Förslag till ändring i förordning (2000:86) om statsbidrag till

åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och

meänkieli

Prop. 2008/09:158

Bilaga 3

150

Härigenom föreskrivs i fråga om förordning (2000:86) om statsbidrag

till åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och meänkieli

att 1, 2 och 4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna förordning innehåller

bestämmelser om statsbidrag till

åtgärder enligt lagen (1999:1175) om

rätt att använda samiska hos

förvaltningsmyndigheter och

domstolar samt lagen (1999:1176)

om rätt att använda finska och

meänkieli hos

förvaltningsmyndigheter och

domstolar.

Denna förordning innehåller

bestämmelser om statsbidrag till

åtgärder enligt lagen (xx) om

nationella minoriteter och

minoritetsspråk.

2 §

Statsbidrag till åtgärder för att

stödja användningen av samiska

lämnas till Arjeplogs, Gällivare,

Jokkmokks och Kiruna kommuner

samt Norrbottens läns landsting.

Statsbidrag till åtgärder för att

stödja användningen av samiska

lämnas till Arjeplogs, Arvidsjaurs,

Bergs, Dorotea, Gällivare,

Härjedalens, Jokkmokks, Kiruna,

Krokoms, Lycksele, Malå, Piteå,

Skellefteå, Sorsele, Storumans,

Strömsunds, Umeå, Vilhelmina,

Vindelns, Åre, Åsele, Älvdalens,

Älvsbyns och Östersunds kommuner

samt

Dalarnas, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens läns

landsting.

Statsbidrag till åtgärder för att

stödja användningen av finska och

meänkieli lämnas till Gällivare,

Haparanda, Kiruna, Pajala och

Övertorneå kommuner samt

Norrbottens läns landsting.

Statsbidrag till åtgärder för att

stödja användningen av finska

lämnas till Gällivare, Haparanda,

Kiruna, Pajala och Övertorneå

kommuner, samtliga kommuner i

Stockholms, Södermanlands,

Uppsala och Västmanlands län samt

Norrbottens, Stockholms,

Södermanlands, Uppsala och

Västmanlands läns landsting.

Statsbidrag till åtgärder för att

stödja användningen av meänkieli

lämnas till Gällivare, Haparanda,

Kiruna, Pajala och Övertorneå

kommuner samt Norrbottens läns

landsting.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 3

151

4 §

Beslut om statsbidrag enligt denna

förordning fattas av Länsstyrelsen i

Norrbottens län.

Beslut om statsbidrag enligt denna

förordning fattas av Sametinget i

frågor som rör samiska

och

Länsstyrelsen i xx län i frågor som

rör finska och meänkieli.

Myndigheterna skall bistå varandra.

Innan fördelning av statsbidrag beslutas skall länsstyrelsen samråda med

berörda kommuner och landstinget.

5 §

Länsstyrelsens beslut enligt denna

förordning får inte överklagas.

Sametingets eller länsstyrelsens

beslut enligt denna förordning får

inte överklagas.

Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007.

Förslag till ändring i sametingslag (1992:1433)

Härigenom föreskrivs i fråga om Sametingslagen (1992:1433) att

2 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och därvid ta

initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur.

Till sametingets uppgifter hör särskilt att

1. besluta om fördelningen av statsbidrag och av medel ur Samefonden

till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som

ställs till samernas gemensamma förfogande,

2. utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 § skollagen

(1985:1100),

3. leda det samiska språkarbetet,

3. leda och fastställa mål för det

samiska språkarbetet,

4. utöva tillsyn över kommuner

enligt lag (xx) om nationella

minoriteter och minoritetsspråk i

enlighet med vad regeringen

bestämmer,

5. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov

beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjandet av mark och

vatten, och

6. informera om samiska förhållanden.

Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007.

Förslag till ändring i grundskoleförordning (1994:1194)

Prop. 2008/09:158

Bilaga 3

152

Härigenom föreskrivs i fråga om grundskoleförordningen (1994:1194)

att 2 kap. 9 och 13 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

9 §

Om en eller båda av elevens vårdnadshavare har ett annat språk än

svenska som modersmål och språket utgör dagligt umgängesspråk för

eleven, skall eleven få undervisning i detta språk som ett ämne

(modersmålsundervisning), om

1. eleven har grundläggande kunskaper i språket och

2. eleven önskar få sådan undervisning.

En samisk, tornedalsfinsk eller

romsk elev skall erbjudas

modersmålsundervisning även om

språket inte är elevens dagliga

umgängesspråk i hemmet. Detsamma

gäller en elev som är adoptivbarn

och som har ett annat modersmål än

svenska.

En samisk, sverigefinsk, torne-

dalsk, romsk eller judisk elev skall

erbjudas modersmålsundervisning i

sitt minoritetsspråk även om språket

inte är elevens dagliga

umgängesspråk i hemmet. Detsamma

gäller en elev som är adoptivbarn

och som har ett annat modersmål än

svenska.

En samisk, sverigefinsk, torne-

dalsk, romsk eller judisk elev

behöver inte heller ha grund-

läggande kunskaper i sitt minori-

tetsspråk.

I 5 kap. 2 och 3 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på

elevens modersmål.

2 kap.

13 §

En kommun är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk,

endast om det finns en lämplig lärare.

En kommun är skyldig att anordna

sådan undervisning om minst fem

elever önskar undervisning i språket.

När det gäller samiska,

tornedalsfinska eller romska elever

är kommunen skyldig att anordna

modersmålsundervisning även om

antalet elever är mindre än fem.

En kommun är skyldig att anordna

sådan undervisning om minst fem

elever önskar undervisning i språket.

När det gäller samiska, sverigefinska,

tornedalska, romska eller judiska ele-

ver är kommunen skyldig att anordna

modersmålsundervisning i

minoritetsspråket även om antalet

elever är mindre än fem. Om lämplig

lärare inte finns att tillgå, skall

undervisning i elevens minoritetsspråk

anordnas på distans, tills en lämplig

lärare hittas.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 3

153

Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007.

Förslag till ändring i gymnasieförordning (1992:394)

Härigenom föreskrivs i fråga om gymnasieförordningen (1992:394) att

5 kap. 7 och 12 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

7 §

Om en elevs föräldrar eller vårdnadshavare eller en av dem har ett annat

språk än svenska som modersmål och språket utgör dagligt umgängesspråk

för eleven, skall eleven få undervisning i modersmålet som ett ämne

(modersmålsundervisning), förutsatt att eleven har goda kunskaper i

modersmålet och att han eller hon även önskar få sådan undervisning.

En samisk, tornedalsfinsk eller

romsk elev har rätt att få

undervisning i det egna språket, även

om det inte är elevens dagliga

umgängesspråk i hemmet. Detsamma

gäller en elev som är adoptivbarn

och som har ett annat modersmål än

svenska.

En samisk, sverigefinsk, torne-

dalsk, romsk eller judisk elev har rätt

att få undervisning i sitt

minoritetsspråk, även om det inte är

elevens dagliga umgängesspråk i

hemmet. Detsamma gäller en elev

som är adoptivbarn och som har ett

annat modersmål än svenska.

I kap. 5 och 6 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på elevens

modersmål.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

12 §

En kommun är inte skyldig att anordna modersmålsundervisning, om

lämplig lärare inte finns att tillgå.

En kommun är inte heller skyldig att anordna modersmålsunder-

visning, om antalet elever i kommunen som önskar sådan undervisning i

ett visst språk är mindre än fem.

Andra stycket gäller inte i fråga

om modersmålsundervisning för

samiska, tornedalsfinska eller

romska elever.

Andra stycket gäller inte i fråga

om modersmålsundervisning för

samiska, sverigefinska, tornedalska,

romska eller judiska elever. Om

lämplig lärare inte finns att tillgå,

skall undervisning i elevens

minoritetsspråk anordnas på distans,

tills en lämplig lärare hittas.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 3

154

Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007.

Förslag till ändring i förordning (1982:270) om allmänna

flaggdagar

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1982:270) att följande

tillägg görs i förordningen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Allmänna flaggdagar är

nyårsdagen,

den 28 januari; Konungens

namnsdag,

den 6 februari; samefolkets dag

den 12 mars; Kronprinsessans

namnsdag,

påskdagen,

den 30 april; Konungens

födelsedag,

den 1 maj,

pingstdagen,

den 6 juni; Sveriges nationaldag

och svenska flaggans dag,

midsommardagen,

den 14 juli; Kronprinsessans

födelsedag,

den 8 augusti; Drottningens

namnsdag

dag för val i hela riket till

riksdagen

den 24 oktober; FN-dagen

den 6 november; Gustav

Adolfsdagen

den 10 december; Nobeldagen

den 23 december; Drottningens

födelsedag

juldagen.

Denna ändring träder i kraft den 1 januari 2007.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 4

155

Förteckning över remissinstanser

SOU 2005:40

Betänkandet Rätten till mitt språk – Förstärkt minoritetsskydd (SOU

2005:40) har remitterats till Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolen,

Eskilstuna tingsrätt, Huddinge tingsrätt, Nyköpings tingsrätt,

Regeringsrätten, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms

län, Länsrätten i Uppsala län, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten,

Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Migrationsverket,

Totalförsvarets pliktverket, Försäkringskassan, Barnombudsmannen,

Fortifikationsverket, Skatteverket, Tullverket, Centrala

studiestödsnämnden, Luleå Tekniska universitet, Myndigheten för

skolutveckling, Mälardalens högskola (Finskt kultur- och språkcentrum),

Sameskolstyrelsen, Stockholms universitet (Avdelningen för Finska),

Stockholms universitet (Centrum för tvåspråkighetsforskning), Statens

Skolverk, Uppsala universitet (Avdelningen för finskugriska språk),

Uppsala universitet (Centrum för multietnisk forskning), Umeå

universitet (Institutet för moderna språk/Finska), Umeå universitet

(Enheten för samiska studier), Skogstyrelsen, Skogsvårdsstyrelsen

Mälardalen, Sametinget, Lantmäteriverket, Luftfartsverket, Post- och

telestyrelsen, Vägverket, Handikappombudsmannen,

Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot diskriminering på

grund av sexuell läggning, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,

Språk- och folkminnesinstitutet, Statens Kulturråd, Svenska

språknämnden, Språk- och Folkminnesinstitutet, Sverigefinska

språknämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Arboga

kommun, Botkyrka kommun, Danderyd kommun, Ekerö kommun,

Enköpings kommun, Eskilstuna kommun, Fagersta kommun, Flen

kommun, Gnesta kommun, Gällivare kommun, Hallstahammar kommun,

Haninge kommun, Heby kommun, Huddinge kommun, Håbo kommun,

Jokkmokks kommun, Järfälla kommun, Katrineholm kommun, Kiruna

kommun, Knivsta kommun, Kungsör kommun, Köping kommun,

Lidingö kommun, Nacka kommun, Norberg kommun, Norrtälje

kommun, Nykvarn kommun, Nyköping kommun, Nynäshamn kommun,

Oxelösund kommun, Pajala kommun, Sala kommun, Salem kommun,

Sigtuna kommun, Skinnskatteberg kommun, Sollentuna kommun, Solna

kommun, Stockholm kommun, Strängnäs kommun, Sundbyberg

kommun, Surahammar kommun, Södertälje kommun, Tierp kommun,

Trosa kommun, Tyresö kommun, Täby kommun, Upplands Väsby

kommun, Upplands-Bro kommun, Uppsala kommun, Vallentuna

kommun, Vaxholm kommun, Vingåker kommun, Värmdö kommun,

Västerås kommun, Älvkarleby kommun, Österåker kommun,

Östhammars kommun, Övertorneå kommun, Landstinget i Sörmland,

Landstinget i Uppsala län, Landstinget i Västmanland, Länsstyrelsen i

Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i

Uppsala län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i

Norrbottens län, Stockholms läns landsting, Finlandssvenskarnas

riksförbund i Sverige, Finlandsinstitutet, Föreningen Norden, Föreningen

Prop. 2008/09:158

aga 4

156

Bil

Resandefolkets Riksorganisation, Gaaltije, Internationella Romska och

Resande Kvinnocenter, Judiska Centralrådet i Sverige,

Landsorganisationen i Sverige, METaviisi (STR-T:s officiella organ),

Olof Palmes Internationella Center, Ortodoxa kyrkan, Resandefolkets

Romanoa Riksförbund, Resande Romers Riksförening, Riksförbundet

Roma International, Roma Institutet, Romernas Riksförbund, Romernas

Riksförbund f.d. Nordiska Zigenarrådet, Romskt kulturcentrum, Romsk

Kulturförening Riksorganisation, Föreningen Resandefolkets

Riksorganisation, Romska Ungdomsförbundet, Samernas Riksförbund,

Svenska kyrkan Finskspråkig verksamhet, Svenska Tornedalingars

Riksförbund, Sverigefinländarnas Delegation, Sverigefinska

Riksförbundet, Sverigefinska Ungdomsförbundet, Sveriges finska

lärarförbund, Sveriges Kommuner och Landsting, SWEBLUL.

Dessutom har ett antal organisationer avgivit yttranden på eget

initiativ.

SOU 2006:19

Betänkandet Att återta mitt språk – Åtgärder för att stärka det samiska

språket (SOU 2006:19) har remitterats till Riksdagens ombudsmän, Svea

hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätten för Övre Norrland,

Gällivare tingsrätt, Haparanda tingsrätt, Luleå tingsrätt, Lycksele

tingsrätt, Mora tingsrätt, Skellefteå tingsrätt, Umeå tingsrätt, Östersunds

tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Dalarnas län,

Länsrätten i Jämtlands län, Länsrätten i Västerbottens län, Länsrätten i

Norrbottens län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten,

Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Migrationsverket,

Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen,

Barnombudsmannen, Tullverket, Skatteverket, Länsstyrelsen i Dalarnas

län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län,

Länsstyrelsen i Norrbottens län, Sameskolstyrelsen, Statens skolverk,

Myndigheten för skolutveckling, Centrala studiestödsnämnden, Uppsala

universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Luleå tekniska

universitet, Mälardalens högskola, Sametinget, Skogsstyrelsen,

Lantmäteriverket, Bergsstaten, Post- och telestyrelsen, Banverket,

Luftfartsstyrelsen, Vägverket, Jämställdhetsombudsmannen,

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning,

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ungdomsstyrelsen, Språk-

och folkminnesinstitutet, Statens kulturråd, Svenska språknämnden,

Sverigefinska språknämnden, Sveriges Radio AB, Sveriges Television

AB, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Arjeplogs kommun,

Arvidsjaurs kommun, Bergs kommun, Dorotea kommun, Gällivare

kommun, Haparanda kommun, Härjedalens kommun, Jokkmokks

kommun, Kiruna kommun, Krokoms kommun, Lycksele kommun, Malå

kommun, Pajala kommun, Piteå kommun, Skellefteå kommun, Sorsele

kommun, Storumans kommun, Strömsunds kommun, Umeå kommun,

Vilhelmina kommun, Vindelns kommun, Åre kommun, Åsele kommun,

Älvdalens kommun, Älvsbyns kommun, Östersunds kommun,

Övertorneå kommun, Landstinget i Dalarnas län, Landstinget i

Jämtlands, Landstinget i Norrbottens län, Landstinget i Västerbottens län,

op. 2008/09:158

aga 4

157

Pr

Bil

Ájtte svenskt fjäll- och samemuseum, Ammarnäs sameförening,

Arjeplogs sameförening, Dearna sameförening, Fatomakke

sameförening, Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige,

Finlandsinstitutet, Finska kulturföreningen i Sverige,

Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter, Frostviken-

Hotagens sameförening, Föreningen Fjärde Världen, Föreningen

Resandefolkets Riksorganisation, Gaaltje Sydsamiskt kulturcentrum,

Judiska Församlingarnas Centralråd i Sverige, Lycksele sameförening,

Malå sameförening, METaviisi, Riksförbundet Romer i Europa,

Riksförbundet Roma International, Resandefolkets Romanoa

Riksförbund, Romernas Riksförbund f.d. Nordiska Zigenarrådet, Romsk

Kulturförening Riksorganisation, Romska Ungdomsförbundet, Romskt

kulturcentrum, Svenska samernas riksförbund, Samiska

ungdomsförbundet, Sameföreningen i Stockholm, Samernas

utbildningscentrum, Samernas bibliotek, Samiska språknämnden,

Svenska kyrkan, Svenska Tornedalingars Riksförbund

Tornionlaaksolaiset STR-T, Samiska rådet i svenska kyrkan,

Sverigefinländarnas delegation, Sverigefinska Riksförbundet,

Sverigefinskt Ungdomsförbund, Sveriges finska lärarförbund,

Sverigefinska biblioteksanställdas förening, Sveriges Kommuner och

Landsting, SWEBLUL, Umeå sameförening, Vaedtejen saemiej sijti,

Östersunds sameförening.

Dessutom har ett antal organisationer och myndigheter avgivit

yttranden på eget initiativ.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 5

158

Sammanfattning av departementspromemorian

Nationella minoritetsspråk vid domstolar och

myndigheter – Ett alternativ (Ds 2008:26)

Departementspromemorian bygger väsentligen på det material som

redovisas av Utredningen om finska och sydsamiska språken i

betänkandena Rätten till mitt språk – Förstärkt minoritetsskydd (SOU

2005:40) och Att återta mitt språk – Åtgärder för att stärka det samiska

språket (SOU 2006:19). Promemorian ska behandla tänkbara alternativ

till förslagen i betänkandena och utgår från dessa förslag. (I

fortsättningen betecknas de båda utredningarna som den tidigare resp.

den nya utredningen.)

Nuvarande språklagstiftning – lagen 1999:1175 om rätt att använda

samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar och lagen

(1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar – bygger på den europeiska

stadgan för landsdels- och minoritetsspråk

(minoritetsspråkkonventionen) och Europarådets ramkonvention om

skydd för nationella minoriteter; båda har i väsentliga delar ratificerats av

Sverige. 1999 års lagar har samma innehåll för de aktuella språken

frånsett bestämningen av förvaltningsområdena. De ger enskilda rätt att

använda minoritetsspråken samiska, finska och meänkieli i kontakter

med förvaltningsmyndigheter och domstolar i vissa geografiska områden

i Norrbotten – s.k. förvaltningsområden. Vidare föreskrivs att den

enskilde i kommuner som ingår i förvaltningsområdena har rätt att på

begäran få förskola och äldreomsorg helt eller delvis på sitt

minoritetsspråk.

I de båda betänkandena föreslogs åtgärder för att förbättra

genomförandet av konventionerna, bl.a. utvidgning av

förvaltningsområdena – för finska till en mängd kommuner i Mälardalen,

för samiska till en rad kommuner mestadels i inre Norrland. Vid

remissbehandlingen av betänkandena uppmärksammades särskilt de

betydande kostnaderna för att förslaget skulle genomföras och vissa

praktiska problem som en utvidgning av förvaltningsområdena skulle

medföra, bl.a. svårigheten att finna språkkunnig personal – något som i

synnerhet gällt sydsamiska språket men även övriga berörda

minoritetsspråk. Sedan betänkandena lagts fram har Europarådets

ministerkommitté framfört vissa kritiska synpunkter på Sveriges sätt att

genomföra minoritetskonventionerna. Man har betonat bl.a. att

betänkandets förslag om utvidgade förvaltningsområden, särskild

lagstiftning om minoritetsspråken och inrättande av en nationell

myndighet bör antas, att åtgärder ska genomföras för förbättrad

undervisning i minoritetsspråken också utanför förvaltningsområdena, att

brådskande åtgärder ska vidtas för att bevara det sydsamiska språket samt

att användning av minoritetsspråken vid domstolar och

förvaltningsmyndigheter ska främjas.

Direktiven för den nya utredningen går ut på att, med utgångspunkt i

Sveriges folkrättsliga åtaganden i minoritetskonventionerna, utreda om

det finns lämpliga alternativ till det nuvarande systemet med geografiskt

avgränsade förvaltningsområden som skulle ge enskilda förutsättningar

att använda sitt minoritetsspråk i kontakter med myndigheter, få plats i

förskoleverksamhet bedriven helt eller delvis på minoritetsspråket samt

få äldreomsorg helt eller delvis på minoritetsspråket. Det framhålls att de

ekonomiska konsekvenserna ska vara rimliga i förhållande till nyttan av

åtgärderna.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 5

159

Den nya utredningen tar i enlighet med direktiven bara upp vissa frågor

med betydelse för de alternativa lösningarna. Syftet med reformarbetet

synes vara detsamma som tidigare, fast man enligt uppdraget ska försöka

finna ett annat sätt att genomföra det: rätten att använda samiska, finska

och meänkieli ska bestämmas annorlunda än enligt betänkandena,

närmast med hänsyn till den enskilde individens förhållanden eller till

vissa viktiga samhällsfunktioner. Det är tydligt att kostnaderna för

tänkbara reformer ska spela en viktig roll. Samtidigt får man inte slå av

på de krav som gäller enligt minoritetskonventionerna. Från denna

synpunkt framstår förslagen i betänkandena som väl genomtänk ta och

motiverade; bortser man från kostnadsfrågan skulle den naturliga

lösningen vara att genomföra förslaget och sedan, i ännu en etapp,

utvidga förvaltningsområdena för finska till en rad kommuner i väst- och

sydsverige där det finns en betydande finskspråkig minoritet.

I direktiven betonas särskilt att en alternativ ordning bör bidra till att

bevara och utveckla minoritetsspråket att detta får användas i olika

offentliga sammanhang. En rätt att använda språket har emellertid också

andra funktioner: den fyller naturligtvis ett praktiskt behov, särskilt inom

äldreomsorgen och även inom sjukvården är vidare möjligheten till

kontakt med omgivningen viktig från humanitär synpunkt, och rätten

bidrar dessutom till att höja språkets status och minoritetens självkänsla.

Om behovet av kunskaper i språket ökar, t.ex. genom att de har ett

särskilt meritvärde, kan det också väntas få en positiv inverkan på

språkanvändning och utbildningsmöjligheter – det blir fler som har

anledning att lära sig språket och fortbilda sig i det.

När det gäller finska språket, väger praktiska och humanitära hänsyn

tungt. Det finns goda skäl att försöka ge finskan i Sverige en status som

är åtminstone jämförbar med svenska språket i Finland. Det är också

viktigt om man vill motverka att ungdomen byter språk till svenska att

man satsar på förskola och undervisning på finska. Det föreslagna

förvaltningsområdet skulle beröra bara omkring hälften av alla

sverigefinnar. Av ekonomiska skäl går det inte att utvidga

förvaltningsområdena till de kommuner där detta kunde synas önskvärt.

Rätten att använda minoritetsspråket bör visserligen gälla hela landet

men samtidigt ta sikte på vissa förhållanden av särskild betydelse från

sverigefinsk synpunkt. För att bevara språket måste vidare

förskoleverksamhet och undervisning på finska främjas. En lösning som

bygger på en individuell anknytning får dock inte gå ut över de

sverigefinnar som bebor de nuvarande förvaltningsområdena i

Norrbotten; där bör man behålla den nuvarande ordningen.

Beträffande samiskan är det praktiska värdet av att få använda

minoritetsspråket mindre; bara den äldsta generationen verkar ha ett

verkligt behov av detta, inom äldreomsorgen och i liknande

sammanhang. Samerna bor huvudsakligen inom det föreslagna utvidgade

förvaltningsområde som anges i 2006 års förslag (samt i några flera

städer, främst Stockholm). Behovet av generella rättigheter att använda

språket är alltså inte helt detsamma som för finskans del. Däremot är det

ytterligt angeläget med åtgärder för att hålla det samiska språket vid liv -

i synnerhet den hotade sydsamiskan. Här spelar tillgången till

förskoleverksamhet och undervisning i språket en väsentlig roll. Också

det symboliska värdet är stort av att samiska likställs med svenska i

offentliga sammanhang. Mot att ge alla samer i landet samma rättigheter

som i förvaltningsområdet talar dock de höga kostnaderna och de

praktiska svårigheterna att finna språkkunnig personal; nyttan för

samernas del skulle knappast stå i rimlig proportion till detta. De

begränsade ekonomiska resurserna bör därför främst användas till att

bevara språket hos den unga generationen. Resultatet blir att samerna bör

få behålla sina rättigheter i nuvarande förvaltningsområden (vilka bör

utvidgas med ett par kommuner i det sydsamiska området) och samtidigt

få en generell rätt till att använda språket i vissa sammanhang på samma

sätt som angetts beträffande finskan.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 5

160

Vad slutligen angår meänkieli, fyller språklagstiftningen här ett

liknande praktiskt och humanitärt behov som då det gäller finskan, dock

med den viktiga skillnaden att detta behov väsentligen är inskränkt till de

förvaltningsområden där språket särbehandlas idag. Den nuvarande

ordningen inom förvaltningsområdena i Norrbotten verkar i stort sett

tillfredsställande, och en mera generell rätt att använda språket utanför

området får antas ha begränsat värde i förhållande till de kostnader det

skulle medföra. Övervägande skäl synes tala för att väsentligen behålla

det nuvarande systemet i fråga om meänkieli.

Närmare ska dessa synpunkter genomföras på följande sätt enligt

promemorian.

En viktig rätt enligt nuvarande språklagar är att använda

minoritetsspråket vid domstol i mål och ärenden med anknytning till

förvaltningsområdena och få handlingar översatta till detta språk.

Språklagens nuvarande regler – som kompletteras av rättegångsbalkens

regler om tolk - synes emellertid fungera väl i detta avseende. Från

rättssäkerhetssynpunkt är det emellertid rimligt att en enskild som saknar

juridiskt biträde får också domar och beslut översatta – om också inte i

dess helhet, så i varje fall domskäl och domslut (respektive

beslutsmotivering och beslut). Rätten bör gälla även mål och ärenden

utan samband med förvaltningsområdet.

Vad angår förvaltningsmyndigheter är den enskildes rätt att använda

minoritetsspråket för närvarande begränsad till ärenden rörande

myndighetsutövning. Emellertid är detta ett ganska svårtolkat juridiskt

begrepp, vilket dessutom utesluter åtskilliga ärenden av stor betydelse för

den enskilde, såsom samhällsservice av olika slag. Gränsdragningen kan

skapa praktiska komplikationer. Enligt promemorian finns det skäl att

slopa denna begränsning; den enskilde ska få använda sitt språk oavsett

ärendets karaktär.

Det skulle naturligtvis vara önskvärt om denna rätt för den enskilde

kunde gälla i hela landet. Som nämnt talar emellertid praktiska och

ekonomiska skäl med styrka mot en sådan utvidgning, som skulle vålla

stora komplikationer vid all möjlig myndighetsverksamhet. Särskilt i

fråga om samiska skulle den vara praktiskt ogenomförbar. Rätten att bli

bemött på minoritetsspråket bör därför i princip förutsätta att det finns

tillgång till språkkunnig personal som kan ta hand om ärendet. Det är

emellertid viktigt att tillgången till sådan personal ökar. Bestämmelsen

om rätten att använda språket bör därför kombineras med en regel som

leder till ökad rekrytering av personal som behärskar minoritetsspråken.

Myndigheten bör verka för detta så snart en inte obetydlig minoritet

använder språket inom dess verksamhetsområde. En sådan bestämmelse

bör bl.a. kunna påverka nyanställningen av personal; det bör i dessa fall

betraktas som en särskild merit att behärska ett minoritetsspråk. Detta bör

i sin tur öka intresset hos yngre generationer att lära sig och fortbilda sig

i minoritetsspråket och på detta sätt bidra till att språket bevaras.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 5

161

Efter finländskt mönster bör vidare föreskrivas en utvidgad rätt att

använda språket vid vissa statliga myndigheter: Justitiekanslern,

Justitieombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen, Skatteverket

och Försäkringskassan. Den enskilde ska alltid ha rätt att kontakta

myndigheterna i fråga skriftligen på sitt minoritetsspråk och få svar på

detta språk; eventuella beslut ska också översättas till minoritetsspråket,

om den enskilde saknar lagfaret biträde. Finns det tillgång till personal

med kunskaper i minoritetsspråket i någon myndighet, bör däremot den

enskilde här som annars kunna använda språket också vid samtal med

myndigheten.

När det gäller kommunala myndigheter och landsting är det viktigt att

genom lagreglernas utformning inskärpa ansvaret för konventionernas

genomförande. För de enskilda individerna är det särskilt angeläget att

kunna kommunicera på sitt språk vid service av olika slag, i synnerhet

äldreomsorg och även sjukvård. Inte heller i detta fall bör man rimligen

inskränka den enskildes rätt till språkanvändning inom de nuvarande

förvaltningsområdena. Däremot bör också beträffande denna service

rätten att använda det egna minoritetsspråket inskränkas till myndigheter

som har tillgång till personal som behärskar minoritetsspråket, samtidigt

som kommunerna åläggs att verka för rekrytering av sådan personal där

ett behov kan väntas. Vidare finns anledning att föreskriva en rätt för den

enskilde som inte har lagfaret biträde att på begäran få myndighetens

formella beslut översatt till minoritetsspråket, när något sådant beslut

förekommer i ärendet. Frågan när en rekrytering ska ske får bedömas

efter en avvägning av olika förhållanden. Några sanktioner i språklagen

skulle inte ges mot underlåtenhet av en kommun att fullgöra sina

skyldigheter enligt lagen; däremot får man räkna med

skadeståndsskyldighet för en kommun där försummelse att sköta

rekrytering av språkkunnig personal orsakat skada för någon enskild, och

i vissa fall kan JO ingripa. Vid brister på socialtjänstens eller skolans

område blir socialtjänst- respektive skollagstiftningen tillämplig med de

sanktionsmedel som förekommer där.

Vad särskilt angår äldreomsorgen är relativt många finsk- och

samisktalande i olika delar av Sverige redan i behov av sådan service.

Sverige har visserligen inte ratificerat en regel i

minoritetsspråkskonventionen i denna fråga, men en skärpning av

kommunernas skyldigheter framstår här som mycket angelägen. Även

om rätten att bli bemött på det egna språket bara ska gälla vid tillgång till

språkkunnig personal, bör regeln härom kompletteras genom särskild

bestämmelse i socialtjänstlagen (2001:453): om det kan antas att äldre

människor har behov av att använda finska, samiska eller meänkieli i

Prop. 2008/09:158

Bilaga 5

162

samband med omvårdnad inom kommunen ska denna sörja för (alltså

inte bara verka för) att det finns tillgång till personal med kunskaper i

språket. Detta ska alltså prioriteras i förhållande till andra

kostnadskrävande åtgärder. Beträffande hälso- och sjukvård kunde en

liknande regel te sig önskvärd, men med tanke på vårdorganisationens

omfattning och de varierande vårdformerna föreslås inte för närvarande

någon så långtgående skärpning av landstingens och kommunernas

skyldigheter. Enligt förslaget ska däremot också i hälso- och

sjukvårdslagen (1983:763) tas in en särskild bestämmelse om skyldighet

att verka för att det finns språkkunnig personal där detta behövs.

Enligt konventionsregler som Sverige ratificerat är Sverige skyldigt

bl.a. att inom det territorium där minoritetsspråket i fråga används

tillhandahålla i vart fall en väsentlig del av förskoleundervisningen på

språket för de elever vars anhöriga så begär och vars antal bedöms vara

tillräckligt. Redan nu föreskrivs i 1999 års språklagar att barn inom

förvaltningsområdet ska få möjlighet till förskola som helt eller delvis

drivs på minoritetsspråket, och i läroplanen för förskolan anges att denna

ska bidra till att den som har annat modersmål än svenska får möjlighet

att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. I 2006 års

betänkande föreslogs åtgärder att utvidga rätten till förskola på

minoritetsspråk till andra delar av landet – alltså en individuell

anknytning av det slag som anges i utredningsuppdraget. I promemorian

förordas att betänkandets förslag i denna del genomförs så snart som

möjligt, i fråga om finska och samiska i hela landet. Som nämnt bör

språkbevarande åtgärder av detta slag prioriteras framför annat stöd till

minoritetsspråket. I övrigt föreslås inte någon omedelbar lagändring om

förskoleverksamheten.

Vad angår skolundervisning är Sverige enligt konventionerna skyldigt

att tillse att som en integrerande del av läroplanen ingår undervisning i

minoritetsspråket, om så önskas och elevernas antal bedöms vara

tillräckligt. Enligt grundskoleförordningen och gymnasieförordningen

har bl.a. samiska, finska och tornedalsfinska elever med grundläggande

kunskaper i sitt minoritetsspråk rätt att få undervisning i detta även om

det inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet; dessutom föreskrivs

att en kommun är skyldig att anordna modersmålsundervisning om en

elev önskar undervisning i språket. I 2006 års betänkande föreslogs vissa

förslag att skärpa grundskoleförordningen och gymnasieförordningen i

dessa avseenden. Även om det nya uppdraget inte lär innebära att några

alternativa lösningar ska diskuteras i denna del finns anledning att

understryka den väsentliga roll som undervisning på minoritetsspråket

spelar för språkets bevarande. Till en början bör i varje fall förslagen i

betänkandet genomföras trots de ökade kostnader det kan medföra.

I promemorian framhålls vidare det otillfredsställande i att grundlagen

för närvarande bara behandlar minoriteternas rättigheter i en

målsättningsbestämmelse med ringa juridisk genomslagskraft (se

regeringsformen 1 kap. 2 §). Grundlagsskyddet bör stärkas, lämpligen

efter tilläggsdirektiv till den nu arbetande grundlagsutredningen.

Myndigheterna bör åläggas att på lämpligt sätt informera om dessa

rättigheter för minoriteterna.

I fråga om förvaltningsområdenas omfattning för de olika

minoritetsspråken föreslås mot denna bakgrund följande. För finskans del

utökas inte området, men i gengäld kommer rätten att använda språket att

utvidgas enligt vad förut sagts. Genom den alternativa ordningen skulle

sverigefinnar i hela landet få bättre möjligheter att använda sitt språk vid

olika myndigheter, och man skulle i stora delar av landet kunna tala

språket inom äldreomsorg, vid förskolor och i undervisningen.

Beträffande samiska är det som nämnt särskilt angeläget att den hotade

sydsamiskan kan räddas från att dö ut. En sådan utveckling motverkas

emellertid framför allt genom att språket används i förskoleverksamhet

och undervisning så att flera har sydsamiska som sitt första språk. Detta

är viktigare än att utvidga förvaltningsområdena på föreslaget sätt, med

de kostnader som det skulle medföra för berörda kommuner.

Utvidgningen av området bör på sin höjd avse ett par kommuner där det

sydsamiska språket spelar en något större roll än på andra håll:

Storumans och Strömsunds kommuner. I fråga om meänkieli skulle det

nuvarande förvaltningsområdet behållas.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 5

163

Enligt förslaget i promemorian skulle alltså den väsentliga

förbättringen från minoriteternas synpunkt vara de utvidgade rättigheter

som generellt skulle tillkomma dem vid olika myndigheter och de

föreslagna regler som skulle främja en rekrytering av

myndighetspersonal som är kunnig i språken. Tillgängliga resurser skulle

vidare i första hand användas för förskole- och skolundervisning. En

reform med denna inriktning synes vara väl förenlig både med

synpunkterna från Europarådet och med direktiven till denna utredning.

Denna ordning behöver dock inte bli definitiv ens på kortare sikt. Om i

kommuner utanför de nuvarande förvaltningsområdena språkkunnigheten

hos personalen nu eller senare tillåter att kommunen kan uppfylla de krav

lagstiftningen ställer på ett förvaltningsområde bör kommunen ha

möjlighet att – efter anmälan hos tillsynsmyndigheten – få frivilligt ingå i

förvaltningsområdet för något av språket. Den kommer då att bli

berättigad till samma ekonomiska stöd som andra kommuner inom

sådana områden.

Förordningen (2000:86) om statsbidrag till åtgärder för att stödja

användningen av finska, samiska och meänkieli innebär att bidrag utgår

till vissa angivna kommuner på grundval av en uppskattning av antalet

invånare som talar samiska respektive finska och meänkieli; hänsyn ska

också tas till kommunens särskilda behov av stödjande åtgärder. Följer

man promemorieförslaget är det svårt att behålla detta system, i vart fall

utanför nuvarande förvaltningsområden. Enligt promemorians förslag får

det i stället ankomma på varje kommun eller landsting utanför

förvaltningsområdena som avser att vidta stödjande åtgärder att komma

in med uppgifter om det beräknade behovet av dessa; därigenom får man

en viss kontroll över att pengarna kommer till lämplig användning. Med

hänsyn till vikten av att bidragen används effektivt bör en viss

motsvarande behovsprövning införas också beträffande det statsbidrag

som utgår till kommuner inom förvaltningsområdena och Norrbottens

läns landsting. Beslut om statsbidrag bör såvitt gäller finska och

meänkieli fattas av den länsstyrelse som fungerar som tillsynsmyndighet

- enligt förslaget länsstyrelsen i det län där den aktuella kommunen eller

det aktuella landstinget är beläget. Rörande samiska frågor ska

Sametinget vara tillsynsmyndighet och bestämma om statsbidrag. Anses

det angeläget med en enda central myndighet som svarar för

Prop. 2008/09:158

Bilaga 5

164

genomförandet av lagstiftningen om minoritetsspråk synes det lämpligt

att ge denna uppgift till den sammanslagna ombudsmannamyndighet som

föreslås bli inrättad.

Liksom i den tidigare utredningen framhålls att genomförandet av den

nya minoritetspolitiken är en reforminsats vars finansieringsbehov inte

borde ställas mot andra angelägna samhällsbehov; merkostnaderna som

förslagen medför bör – i enlighet med den s.k. finansieringsprincipen –

bekostas genom riktade statliga bidrag till kommuner och landsting.

Detsamma bör gälla rätten till förskoleverksamhet, äldreomsorg och en

förbättrad undervisning på minoritetsspråket.

De kostnadsökningar som föranleds av reformförslaget är ytterligt

svåra att uppskatta, något som framgår också av de beräkningar som

gjorts i betänkandena. Promemorian utgår från en rätt att använda

minoritetsspråk vid myndigheter utanför de nuvarande

förvaltningsområdena (med en mindre utvidgning av det samiska

området) oavsett om det gäller myndighetsutövning, men å andra sidan

betingas rätten av att det finns språkkunnig personal; myndigheterna ska

verka för att det finns tillgång till sådan personal (eller, såvitt angår

äldreomsorgen, sörja för detta). Till skillnad från det system som

föreslogs i betänkandena kommer på detta vis kostnaden för ökade

språkkunskaper att endast öka successivt, närmast som ett led i den

ordinära nyrekryteringen av personal; ett undantag utgör vissa

nyanställningar som kan krävas främst inom äldreomsorgen och

förskoleverksamheten. I båda fallen motiverar dock redan gällande

författningar en ökad satsning på minoritetsspråken, och det nya

utredningsförslaget innebär här ingen mera omfattande ökning av kraven.

Genom en rationell organisation av verksamheten bör i alla händelser

dessa ökningar kunna begränsas. Vidare ska kontrollen över

utbetalningarna skärpas. Alternativet kan beräknas medföra årlig

besparing av omkring 40 mnkr i förhållande till förslaget i betänkandet,

varvid man dock får räkna med att de förhöjda kostnaderna kommer att

belasta statens finanser under något längre tid än den tidigare utredningen

utgick från. I övrigt förordas att tidigare utredningsförslag genomförs

oförändrade bl.a. angående undervisning, utbildning och språkcentra,

varför det föreslagna alternativet inte bör öka de kostnader som

uppskattats i betänkandena.

I promemorian betonas slutligen att om alternativet skulle genomföras,

bör det bara ses som ett steg på vägen mot en mera tillfredsställande

ordning, som bättre stämmer med Europarådets inställning och målet för

svensk minoritetspolitik. Närmast skulle det då bli fråga om en

betydande utvidgning av förvaltningsområdena för både finska och

samiska språken.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 6

165

Departementspromemorians författningsförslag

Förslag till lag (xx) om nationella minoriteter och

minoritetsspråk.

Härigenom föreskrivs följande. Denna lag ersätter lag (1999:1175) om

rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar

samt lag (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar.

Allmänna bestämmelser

1 §

Denna lag tillämpas hos statliga och kommunala

förvaltningsmyndigheter samt hos landsting.

För förvaltningsområden för samiska, finska och meänkieli gäller även

särskilda bestämmelser rörande enskildas rätt att använda dessa språk i

kontakter med förvaltningsmyndigheter.

Lagen tillämpas också hos länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol,

miljödomstol, sjörättsdomstol, arbetsdomstolen och marknadsdomstolen.

2 § Nationella minoriteter är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer

och judar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets

ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska

stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.

Minoritetsspråk är samiska, finska, meänkieli, romani chib och

jiddisch.

3 § De nationella minoriteternas möjlighet att behålla och utveckla sitt

språk, sin kultur och sitt samfundsliv ska främjas av det allmänna.

Statliga myndigheter, kommuner och landsting ska på lämpligt sätt

informera minoriteterna om deras rättigheter enligt denna lag.

4 §

Det allmänna ska i sin verksamhet beakta de nationella

minoriteternas särart och deras behov av skydd och stöd för att deras

språk och kultur ska fortleva i Sverige. Barns behov att få utveckla en

kulturell identitet och det egna minoritetsspråket ska beaktas särskilt.

Så långt det är möjligt ska de nationella minoriteterna på alla nivåer i

samhället ges möjligheter till inflytande i frågor som berör dem. Statliga

myndigheter, kommuner och landsting bör också i övrigt samråda med

representanter för minoriteterna i sådana frågor.

Särskilda bestämmelser om förvaltningsområden

5 § Med förvaltningsområde för samiska avses Arjeplogs, Gällivares,

Jokkmokks, Kiruna, Storumans och Strömsunds kommuner.

Med förvaltningsområde för finska och meänkieli avses Gällivare,

Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.

Pr

Även andra kommuner och landsting kan efter anmälan hos

tillsynsmyndigheten ingå i förvaltningsområdet för något av språken.

op. 2008/09:158

Bilaga 6

166

Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos

förvaltningsmyndigheter

6 §

Inom förvaltningsområdet har enskilda personer rätt att använda

samiska, finska eller meänkieli vid sina muntliga och skriftliga kontakter

med en förvaltningsmyndighet i ärenden som har anknytning till

området. Också utanför förvaltningsområdet har de rätt att använda sitt

minoritetsspråk, om ärendet kan skötas av personal som behärskar

minoritetsspråket. Myndigheten ska även i övrigt sträva efter att bemöta

de enskilda på minoritetsspråket. Samiska och finska får alltid användas

vid skriftliga kontakter med Justitiekanslern, Riksdagens ombudsman,

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Försäkringskassan och

Skatteverket.

Enskilda parter som saknar juridiskt biträde har rätt att på begäran få

skriftlig översättning av beslut i ärendet på sitt minoritetsspråk, om det är

samiska eller finska.

I kommuner där kommunmedlemmar kan väntas begära att få använda

finska, samiska eller meänkieli i kontakter med kommunala myndigheter

ska kommunen verka för att det finns tillgång till personal som är kunnig

i minoritetsspråket. Detsamma gäller landsting i fråga om boende inom

landstingsområdet. En statlig myndighet ska verka för att det finns

tillgång till personal som är kunnig i minoritetsspråk där detta behövs i

verksamheten.

7 §

Förvaltningsmyndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild

plats för besök av dem som talar minoritetsspråk och särskilda tider för

deras telefonsamtal med myndigheten.

Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar

8 §

Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende

hos domstol har rätt att använda samiska, finska eller meänkieli under

målets eller ärendets handläggning, om målet eller ärendet har

anknytning till förvaltningsområdet.

Rätten att använda det egna minoritetsspråket omfattar också de

domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i

första stycket överklagas.

9 §

Rätten att använda samiska, finska eller meänkieli i mål eller ärenden

hos domstolar enligt 8 § första eller andra stycket omfattar rätt att ge in

handlingar och skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar

som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till minoritetsspråket

och rätt att vid muntlig förhandling inför domstolen tala detta språk.

Domstolen ska översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska,

om det inte är uppenbart onödigt.

Även i övrigt ska domstolen sträva efter att använda minoritetsspråket i

kontakter med parten eller dennes ställföreträdare.

I alla mål och ärenden har en part som saknar lagfaret biträde rätt att på

begäran få domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering

skriftligen översatta till sitt minoritetsspråk, om det är samiska eller

finska.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 6

167

10 §

Den som vill använda samiska, finska eller meänkieli under ett mål

eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 8 § första eller andra

stycket ska begära detta i samband med att målet eller ärendet inleds eller

första gången parten ska yttra sig i målet eller ärendet. Om en begäran att

använda minoritetsspråk framställs senare ska den avslås.

En begäran att få översättning enligt 9 § tredje stycket ska framställas

inom en vecka från det att domen eller beslutet meddelats.

En begäran att använda minoritetsspråk eller att få översättning på

minoritetsspråk får även avslås om det är uppenbart att den har ett

otillbörligt syfte.

11 §

Om en part eller ställföreträdare för part ska få använda samiska,

finska eller meänkieli i rättegång, ska tolk anlitas i enlighet med

bestämmelserna i 5 kap. 6‒8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och 50-

52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Minoritetsspråk i förskoleverksamhet och äldreomsorg

12 §

När en kommun erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2a kap.

1 och 7 §§ skollagen ska kommunen ge barn vars vårdnadshavare begär

det möjlighet till plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av

verksamheten bedrivs på samiska eller finska. I kommuner inom

förvaltningsområdet för meänkieli gäller detsamma om en

vårdnadshavare begär plats i förskoleverksamhet som bedrivs på detta

språk.

13 §

En kommun i förvaltningsområdet ska erbjuda den som begär det

möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som

erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar den

enskildes minoritetsspråk. Detsamma gäller också kommuner utanför

förvaltningsområdet, om kommunen har tillgång till personal som är

kunnig i minoritetsspråket.

Undantag

14 §

Om det finns särskilda skäl får regeringen föreskriva att en viss

myndighet som lyder under regeringen ska undantas från tillämpning av

6 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för

landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om

kommunala myndigheter.

Tillsyn

15 §

Tillsynen ska säkerställa syftet med denna lag.

Tillsynsmyndigheten ska för detta ändamål på eget initiativ eller efter

anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av lagen.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 6

168

Tillsynsmyndigheten ska dessutom genom rådgivning, information och

liknande verksamhet skapa förutsättningar för att lagens ändamål ska

kunna tillgodoses.

16 §

Tillsyn över kommuners och landstings verksamhet enligt denna

lag utövas av länsstyrelsen i länet och av Sametinget i enlighet med vad

regeringen bestämmer.

Tillsyn i frågor som rör kommuners anordnande av förskoleverksamhet

och äldreomsorg utövas av annan myndighet.

Denna lag träder i kraft den xx.

Förslag till ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

att 2e § ska ha följande lydelse.

2e §

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Där det bedrivs hälso- och

sjukvård ska det finnas den

personal, de lokaler och den

utrustning som behövs för att god

vård ska kunna ges.

Där det bedrivs hälso- och

sjukvård ska det finnas den

personal, de lokaler och den

utrustning som behövs för att god

vård ska kunna ges. Den som

bedriver hälso- och sjukvård ska

verka för att det finns tillgång till

personal med kunskaper i samiska,

finska eller meänkieli där detta

behövs i vården.

Denna lag träder i kraft den xx.

Förslag till ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100) att 2a kap. 3 §

ska ha följande lydelse.

2a kap.

3 §

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet

erbjuda barn fostran och omvårdnad. Skolbarnsomsorgens uppgift är att

komplettera skolan samt erbjuda barn en meningsfull fritid och stöd i

utvecklingen.

För bedrivande av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg ska det

finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov

av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.

Barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek. Lokalerna

ska vara ändamålsenliga.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 6

169

Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen ska utgå från varje

barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver

särskilt stöd i sin utveckling ska ges den omsorg som deras speciella

behov kräver.

Regler om förskoleverksamhet

på minoritetsspråk finns i lag (xx)

om nationella minoriteter och

minoritetsspråk.

Denna ändring träder i kraft den xx.

Förslag till ändring i förvaltningslagen (1986:223)

Härigenom föreskrivs i fråga om förvaltningslagen (1986:223) att 4 § ska

ha följande lydelse.

4 §

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Varje myndighet ska lämna upplysningar, vägledning, råd och annan

sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens

verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är

lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och

myndighetens verksamhet.

Frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt.

Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör

myndigheten hjälpa honom till rätta.

Regler om enskildas rätt att

använda minoritetsspråk och få

skriftlig översättning till detta

språk finns i lag (xx) om nationella

minoriteter och minoritetsspråk.

Denna ändring träder i kraft den xx.

Förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) att 5 kap. 6

§ ska ha följande lydelse.

5 kap.

6 §

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Socialnämnden ska göra sig förtrogen med levnadsförhållandena i

kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet

upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område.

Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska

kommunen samverka med landstinget och andra samhällsorgan och

organisationer.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 6

170

Om det kan antas att äldre

människor har behov av att

använda samiska, finska eller

meänkieli i samband med

omvårdnad inom kommunen ska

denna sörja för att det finns

tillgång till personal med

kunskaper i språket.

Denna ändring träder i kraft den xx.

Förslag till ändring i förordning (2000:86) om statsbidrag till

åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och

meänkieli

Härmed föreskrivs i fråga om förordning (2000:86) om statsbidrag till

åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och meänkieli att

1, 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse.

1 §

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna förordning innehåller

bestämmelser om statsbidrag till

åtgärder enligt lagen (1999:1175)

om rätt att använda samiska hos

förvaltningsmyndigheter och

domstolar samt lagen (1999:1176)

om rätt att använda finska och

meänkieli hos

förvaltningsmyndigheter och

domstolar.

Denna förordning innehåller

bestämmelser om statsbidrag till

åtgärder enligt lagen (xx) om

nationella minoriteter och

minoritetsspråk.

2 §

Statsbidrag till åtgärder för att

stödja användningen av samiska

lämnas till Arjeplogs, Gällivare,

Jokkmokks och Kiruna kommuner

samt Norrbottens landsting.

Statsbidrag till åtgärder för att

stödja användningen av samiska

lämnas till Arjeplogs, Gällivare,

Jokkmokks, Kiruna, Storumans

och Strömsunds kommuner samt

Norrbottens läns landsting.

Statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av finska och

meänkieli lämnas till Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och

Övertorneå kommuner samt Norrbottens läns landsting.

op. 2008/09:158

Bilaga 6

171

Pr

Statsbidrag enligt första och

andra stycket lämnas också till

kommuner eller landsting som

enligt 5 § andra stycket lagen (xx)

om nationella minoriteter och

minoritetsspråk anmält sig att ingå

i ett förvaltningsområde.

Statsbidrag enligt första, andra

eller tredje stycket lämnas efter

ansökan, som ska innehålla uppgift

om de åtgärder som anses

behövliga och de merkostnader

som de kan föranleda.

Om det finns behov av åtgärder

som avses i första eller andra

stycket lämnas statsbidrag för

merkostnader efter ansökan även

till andra kommuner och andra

landsting än de som anges där.

Ansökan om sådant bidrag ska

innehålla en utredning om

språkförhållandena i kommunen

eller länet samt uppgift om de

åtgärder som anses behövliga och

de merkostnader som de kan antas

föranleda.

3 §

Statsbidrag

till kommunerna

fastställs med utgångspunkt från en

uppskattning av antalet invånare i

varje kommun som talar samiska

respektive finska eller meänkieli.

Vid fördelningen av bidrag ska

hänsyn även tas till kommunens

särskilda behov av att vidta

åtgärder för att stödja

användningen av samiska

respektive finska och meänkieli.

Statsbidrag enligt 2 § första,

andra eller tredje stycket fastställs

med utgångspunkt från en

uppskattning av antalet invånare i

varje kommun eller landsting som

talar samiska respektive finska

eller meänkieli. Vid fördelningen

av bidrag ska hänsyn även tas till

kommunens

eller landstingets

behov av att vidta åtgärder för att

stödja användningen av samiska

respektive finska och meänkieli.

Statsbidrag enligt 2 § fjärde

stycket fastställs efter en prövning

av behovet av de åtgärder som

kommunen eller landstinget avser

att vidta.

Denna ändring träder i kraft den xx.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 7

172

Förteckning över remissinstanser

Promemorian Nationella minoritetsspråk vid domstolar och myndigheter

(Ds 2008:26) har remitterats till Riksdagens ombudsmän, Hovrätten för

Övre Norrland, Eskilstuna tingsrätt, Haparanda tingsrätt, Luleå tingsrätt,

Södertörns tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i

Västerbottens län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Försäkringskassan,

Socialstyrelsen, Skatteverket, Statskontoret, Länsstyrelsen i Jämtlands

län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Stockholms län,

Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västmanlands län,

Statens skolverk, Myndigheten för skolutveckling, Stockholms

universitet (Centrum för tvåspråkighetsforskning), Uppsala universitet

(Centrum för multietnisk forskning), Uppsala universitet (Avdelningen

för finsk ugriska språk) Mälardalens högskola (Finskt språk- och

kulturcentrum), Umeå universitet (Institutionen för språkstudier), Umeå

universitet (CESAM – Centrum för samiska studier), Sameskolstyrelsen,

Sametinget, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Delegationen för

romska frågor, Institutet för språk och folkminnen, Arjeplogs kommun,

Bergs kommun, Borås kommun, Botkyrka kommun, Eskilstuna

kommun, Gällivare kommun, Haparanda kommun, Härjedalens

kommun, Jokkmokks kommun, Kiruna kommun, Pajala kommun,

Skövde kommun, Sorsele kommun, Storumans kommun, Strömsunds

kommun, Upplands Väsby kommun, Övertorneå kommun, Gaaltije

Sydsamiskt kulturcentrum, Riksorganisationen Same Ätnam Samernas

utbildningscentrum, Sáminuorra, Samiska språknämnden, Svenska

Samernas Riksförbund, Svenska Tornedalingarnas Riksförbund,

Sverigefinländarnas Delegation, Sverigefinska Riksförbundet,

Sverigefinska Ungdomsförbundet, Sveriges Kommuner och Landsting,

SWEBLUL.

Dessutom har Borås finskspråkiga organisationers samarbetsorgan och

Nätverket för finsktalande socialarbetare avgivit yttranden på eget

initiativ.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 8

173

Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter

Framework Convention for the Protection of National

Minorities

Strasbourg, 1.II. 1995

The member States of the Council of

Europe and the other States,

signatories to the present framework

Convention,

De medlemsstater i Europarådet och

övriga stater som undertecknat denna

ramkonvention,

Considering that the aim of the

Council of Europe is to achieve

greater unity between its members for

the purpose of safeguarding and

realising the ideals and principles

which are their common heritage;

som beaktar att Europarådets syfte är att

uppnå en fastare enhet mellan sina

medlemmar för att skydda och

förverkliga de ideal och principer som

utgör deras gemensamma arv,

Considering that one of the methods

by which that aim is to be pursued is

the maintenance and further

realisation of human rights and funda-

mental freedoms;

som beaktar att ett av medlen att

förverkliga detta syfte är att upprätthålla

och utveckla de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna,

Wishing to follow-up the Declaration

of the Heads of State and Government

of the member States of the Council

of Europe adopted in Vienna on 9

October 1993;

som önskar följa upp den deklaration av

stats- och regeringscheferna i

Europarådets medlemsstater som antogs

i Wien den 9 oktober 1993,

Being resolved to protect within their

respective territories the existence of

national minorities;

som är beslutna att inom sina respektive

territorier skydda de nationella mi-

noriteternas fortlevnad,

Considering that the upheavals of

European history have shown that the

protection of national minorities is

essential to stability, democratic

security and peace in this continent;

som anser att omvälningarna i Europas

historia har visat att skydd av nationella

minoriteter är nödvändigt för stabilitet,

demokratisk säkerhet och fred på denna

kontinent,

Considering that a pluralist and

genuinely democratic society should

not only respect the ethnic, cultural,

linguistic and religious identity of

each person belonging to a national

minority, but also create appropriate

conditions enabling them to express,

preserve and develop this identity;

som anser att ett pluralistiskt och i sann

mening demokratiskt samhälle inte

endast bör respektera den etniska,

kulturella, språkliga och religiösa

identiteten för varje person som tillhör

en nationell minoritet utan även skapa

lämpliga förutsättningar för att göra det

möjligt att uttrycka, bevara och utveckla

denna identitet,

Considering that the creation of a

climate of tolerance and dialogue is

necessary to enable cultural diversity

som anser att upprättandet av ett klimat

präglat av tolerans och av öppen dialog

är nödvändigt för att kulturell mångfald

Prop. 2008/09:158

Bilaga 8

174

to be a source and a factor, not of

division, but of enrichment for each

society;

skall kunna bli en källa och en faktor -

inte till söndring - utan till berikande för

varje samhälle,

Considering that the realisation of a

tolerant and prosperous Europe does

not depend solely on co-operation

between States but also requires

transfrontier co-operation between

local and regional authorities without

prejudice to the constitution and

territorial integrity of each State;

som anser att förverkligandet av ett

tolerant och välmående Europa inte

endast beror på samarbete mellan

staterna utan även kräver samarbete

över gränserna mellan lokala och

regionala myndigheter utan att detta

inverkar på varje stats författning och

territoriella integritet,

Having regard to the Convention for

the Protection of Human Rights and

Fundamental Freedoms and the

Protocols thereto;

som beaktar konventionen om skydd för

de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna och dess

protokoll,

Having regard to the commitments

concerning the protection of national

minorities in United Nations

conventions and declarations and in

the documents of the Conference on

Security and Co-operation in Europe,

particularly the Copenhagen

Document of 29 June 1990;

som beaktar åtagandena om skydd för

nationella minoriteter i Förenta

nationernas konventioner och

förklaringar samt i akterna från

Konferensen om säkerhet och samarbete

i Europa, särskilt

Köpenhamnsdokumentet från den 29

juni 1990,

Being resolved to define the

principles to be respected and the

obligations which flow from them in

order to ensure, in the member States

and such other States as may become

Parties to the present instrument, the

effective protection of national

minorities and of the rights and

freedoms of persons belonging to

those minorities, within the rule of

law, respecting the territorial integrity

and national sovereignty of states;

som är beslutna att definiera de

principer som skall respekteras och de

skyldigheter som följer av dem i syfte

att i medlemsstaterna och i sådana andra

stater som kan bli parter i detta

instrument tillförsäkra ett effektivt

skydd för nationella minoriteter och de

rättigheter och friheter som tillkommer

personer som tillhör dessa minoriteter, i

enlighet med rättsstatens principer,

varvid hänsyn skall tas till staternas

territoriella integritet och nationella

suveränitet,

Being detertnined to implement the

principles set out in this framework

Convention through national

legislation and appropriate

governmental policies,

som är fast beslutna att förverkliga de

principer som kommer till uttryck i

denna ramkonvention genom nationell

lagstiftning och lämplig

regeringspolitik,

Have agreed as follows:

har kommit överens om följande:

Section I

Article 1

The protection of national minorities

and of the rights and freedoms of

persons belonging to those minorities

Del I

Artikel 1

Skyddet av nationella minoriteter och av

de rättigheter och friheter som

tillkommer personer som tillhör dessa

Prop. 2008/09:158

Bilaga 8

175

forms an integral part of the

international protection of human

rights, and as such falls within the

scope of international co-operation.

minoriteter utgör en integrerad del av

det internationella skyddet av mänskliga

rättigheter och faller som sådant inom

ramen för internationellt samarbete.

Article 2

The provisions of this framework

Convention shall be applied in good

faith, in a spirit of understanding and

tolerance and in conformity with the

principles of good neighbourliness,

friendly relations and co-operation

between States.

Artikel 2

Bestämmelserna i denna ramkonvention

skall tillämpas i god tro, i en anda av

förståelse och tolerans samt i enlighet

med principerna om gott

grannförhållande, vänskapliga relationer

och samarbete mellan stater.

Article 3

1. Every person belonging to a

national minority shall have the right

freely to choose to be treated or not to

be treated as such and no

disadvantage shall result from this

choice or from the exercise of the

rights which are connected to that

choice.

Artikel 3

1. Var och en som tillhör en nationell

minoritet skall ha rätt att fritt välja att

behandlas eller inte behandlas som

sådan och ingen nackdel skall följa av

detta val eller av utövandet av de

rättigheter som är förbundna med detta

val.

2. Persons belonging to national

minorities may exercise the rights and

enjoy the freedoms flowing from the

principles enshrined in the present

framework Convention individually

as well as community with others.

2. De som tillhör nationella minoriteter

får utöva de rättigheter och åtnjuta de

friheter som följer av de principer som

anges i denna ramkonvention enskilt

och i gemenskap med andra.

Section II

Article 4

1. The Parties undertake to guarantee

to persons belonging to national

minorities the rights of equality

before the law and of equal protection

of the law. In this respect, any

discrimination based on belonging to

a national minority shall be

prohibited.

Del II

Artikel 4

1. Parterna åtar sig att tillförsäkra

personer som tillhör en nationell

minoritet rätt till likhet inför lagen och

till lika skydd av lagen. I detta

hänseende skall all diskriminering på

grundval av tillhörighet till en nationell

minoritet vara förbjuden.

2. The Parties undertake to adopt

where necessary, adequate measures

in order to promote, in all areas of

economic, social, political and

cultural life, full and effective

equality between persons belonging to

a national minority and those

belonging to the majority. In this

respect, they shall take due account of

the specific conditions of the persons

2. Parterna åtar sig att där så är

nödvändigt vidta lämpliga åtgärder för

att inom alla områden av det

ekonomiska, sociala, politiska och

kulturella livet främja fullständig och

effektiv jämlikhet mellan personer som

tillhör en nationell minoritet och

personer som tillhör

majoritetsbefolkningen. I detta

hänseende skall parterna ta vederbörlig

Prop

hänsyn till de särskilda

omständigheterna för de personer som

tillhör nationella minoriteter.

. 2008/09:158

Bilaga 8

176

belonging to national minorities.

3. The measures adopted in

accordance with paragraph 2 shall not

be considered to be an act of

discrimination.

3. De åtgärder som vidtas i enlighet med

punkt 2 skall inte betraktas som en

diskriminerande handling.

Article 5

1. The Parties undertake to promote

the conditions necessary for persons

belonging to national minorities to

maintain and develop their culture,

and to preserve the essential elements

of their identity, namely their religion,

language, traditions and cultural

heritage.

Artikel 5

1. Parterna åtar sig att främja de

förutsättningar som är nödvändiga för

att personer som tillhör nationella

minoriteter skall kunna bibehålla och

utveckla sin kultur och bevara de

väsentliga beståndsdelarna av sin

identitet, nämligen religion, språk,

traditioner och kulturarv.

2. Without prejudice to measures

taken in pursuance of their general

integration policy, the Parties shall

refrain from policies or practices

aimed at assimilation of persons

belonging to national minorities

against their will and shall protect

these persons from any action aimed

at such assimilation.

2. Utan att inverka på de åtgärder som

vidtas i enlighet med sin allmänna

integrationspolitik skall parterna avhålla

sig från åtgärder eller metoder som

syftar till assimilering av personer som

tillhör nationella minoriteter mot dessa

personers vilja och skall skydda dem

mot alla åtgärder som syftar till sådan

assimilering.

Article 6

1. The Parties shall encourage a spirit

of tolerance and intercultural dialogue

and take effective measures to

promote mutual respect and

understanding and co-operation

among all persons living on their

territory, irrespective of those persons'

ethnic, cultural, linguistic or religious

identity, in particular in the fields of

education, culture and the media.

Artikel 6

1. Parterna skall uppmuntra en anda av

tolerans och mellankulturell dialog och

vidta effektiva åtgärder för att främja

ömsesidig respekt och förståelse samt

samarbete mellan alla personer som bor

inom deras territorium, oavsett dessa

personers etniska, kulturella, språkliga

eller religiösa identitet, särskilt på

utbildnings- och kulturområdet samt

inom massmedia.

2. The Parties undertake to take

appropriate measures to protect

persons who may be subject to threats

or acts of discrimination, hostility or

violence as a result of their ethnic,

cultural, linguistic or religious

identity.

2. Parterna åtar sig att vidta lämpliga

åtgärder för att skydda personer som kan

utsättas för hot om eller utförande av

diskriminerande handlingar, fientlighet

eller våld till följd av deras etniska,

kulturella, språkliga eller religiösa

identitet.

Article 7

The Parties shall ensure respect for

the right of every person belonging to

Artikel 7

Parterna skall säkerställa respekt för

rätten för den som tillhör en nationell

Prop. 2008/09:158

ilaga 8

177

B

minoritet till frihet att delta i fredliga

sammankomster, till föreningsfrihet,

yttrandefrihet, tankefrihet, samvetsfrihet

och religionsfrihet.

a national minority to freedom of

peaceful assembly, freedom of

association, freedom of expression,

and freedom of thought, conscience

and religion.

Article 8

The Parties undertake to recognise

that every person belonging to a

national minority has the right to

manifest his or her religion or belief

and to establish religious institutions,

organisations and associations.

Artikel 8

Parterna åtar sig att erkänna att den som

tillhör en nationell minoritet har rätt att

utöva sin religion eller tro och att

upprätta religiösa institutioner,

organisationer och sammanslutningar.

Article 9

1. The Parties undertake to recognise

that the right to freedom of expression

of every person belonging to a

national minority includes freedom to

hold opinions and to receive and

impart information and ideas in the

minority language, without

interference by public authorities and

regardless of frontiers. The Parties

shall ensure, within the framework of

their legal systems, that persons

belonging to a national minority are

not discriminated against in their

access to the media.

Artikel 9

1. Parterna åtar sig att erkänna att rätten

till yttrandefrihet för den som tillhör en

nationell minoritet innefattar åsiktsfrihet

och frihet att ta emot och sprida

uppgifter och tankar på

minoritetsspråket utan ingripande av

offentliga myndigheter och oberoende

av territoriella gränser. Parterna skall

inom ramen för sina rättssystem

säkerställa att personer som tillhör en

nationell minoritet inte utsätts för

diskriminering när det gäller deras

tillträde till massmedia.

2. Paragraph 1 shall not prevent

Parties from requiring the licensing,

without discrimination and based on

objective criteria, of sound radio and

television broadcasting, or cinema

enterprises.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte

hindra parterna från att utan

diskriminering och på grundval av

objektiva kriterier kräva tillstånd för

radio-, televisions- eller biografföretag.

3. The Parties shall not hinder the

creation and the use of printed media

by persons belonging to national

minorities. In the legal framework of

sound radio and television

broadcasting, they shall ensure, as far

as possible, and taking into account

the provisions of paragraph 1, that

persons belonging to national

minorities are granted the possibility

of creating and using their own

media.

3. Parterna skall inte hindra dem som

tillhör nationella minoriteter från att

framställa och använda tryckta media.

Inom den rättsliga ramen för radio- och

televisionssändningar skall de, så långt

möjligt och med beaktande av

bestämmelserna i punkt 1, säkerställa att

de som tillhör nationella minoriteter

medges möjlighet att framställa och

använda sina egna media.

4. In the framework of their legal

systems, the Parties shall adopt ade-

quate measures in order to facilitate

access to the media for persons

belonging to national minorities and

in order to promote tolerance and

4. Parterna skall inom ramen för sina

rättssystem vidta lämpliga åtgärder för

att underlätta tillträde till massmedia för

personer som tillhör nationella

minoriteter och i syfte att främja

tolerans och tillåta kulturell mångfald.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 8

178

permit cultural pluralism.

Article 10

1. Parties undertake to recognise that

every person belonging to a national

minority has the right to use freely

and without interference his or her

minority language, in private and in

public, orally and in writing.

2. In areas inhabited by persons

belonging to national minorities

traditionally or in substantial

numbers, if those persons so request

and where such a request corresponds

to a real need, the Parties shall

endeavour to ensure, as far as possible

the conditions which would make it

possible to use the minority language

in relations between those persons

and the administrative authorities.

Artikel 10

1. Parterna åtar sig att erkänna att den

som tillhör en nationell minoritet har rätt

att fritt och utan ingripande använda sitt

minoritetsspråk privat och offentligt,

och såväl muntligt som skriftligt.

2. I områden som av hävd eller i

betydande antal bebos av personer som

tillhör nationella minoriteter skall

parterna, om dessa personer begär detta

och om en sådan begäran motsvarar ett

verkligt behov, sträva efter att så långt

möjligt säkerställa att de förutsättningar

finns som skulle göra det möjligt att

använda minoritetsspråket i umgänget

mellan dessa personer och

förvaltningsmyndigheterna.

3. The Parties undertake to guarantee

the right of every person belonging to

a national minority to be informed

promptly, in a language which he or

she understands, or the reasons for his

or her arrest, and of the nature and

cause of any accusation against him

or her, and to defend himself or

herself in this language, if necessary

with the free assistance of an

interpreter.

3. Parterna åtar sig att tillförsäkra varje

person som tillhör en nationell minoritet

rätt att ofördröjligen, på ett språk som

han eller hon förstår, bli underrättad om

skälen för hans eller hennes

frihetsberövande och om beskaffenheten

av och orsaken till anklagelser mot

honom eller henne samt rätt att försvara

sig på detta språk, om nödvändigt med

gratis biträde av en tolk.

Article 11

1. The Parties undertake to recognise

that every person belonging to a

national minority has the right to use

his or her surname (patronym) and

first names in the minority language

and the right to official recognition of

them, according to modalities

provided for in their legal system.

Artikel 11

1. Parterna åtar sig att erkänna att den

som tillhör en nationell minoritet har rätt

att använda sitt efternamn (faders namn)

och förnamn på minoritetsspråket och

rätt till officiellt erkännande av dessa

namn i enlighet med bestämmelserna i

respektive parts rättssystem.

2. The Parties undertake to recognise

that every person belonging to a

national minority has the right to

display in his or her minority

language signs, inscriptions and other

information of a private nature visible

to the public.

2. Parterna åtar sig att erkänna att den

som tillhör en nationell minoritet har rätt

att på sitt minoritetsspråk sätta upp

skyltar, anslag och annan information av

privat natur, som kan ses av

allmänheten.

3. In areas traditionally inhabited by

substantial numbers of persons

3. I områden som av hävd och i

betydande antal bebos av personer som

Pr

tillhör en nationell minoritet skall

parterna sträva efter att, inom ramen för

sina respektive rättssystem,

innefattande, där det är lämpligt,

överenskommelser med andra stater,

och med beaktande av sina speciella

förutsättningar, visa traditionella

ortnamn, gatunamn och andra

topografiska anvisningar avsedda för

allmänheten även på minoritetsspråket,

när det finns tillräcklig efterfrågan på

sådana anvisningar.

op. 2008/09:158

Bilaga 8

179

belonging to a national minority, the

Parties shall endeavour, in the

framework of their legal system,

including, where appropriate,

agreements with other States, and

taking into account their specific

conditions, to display traditional local

names, street names and other

topographical indications intended for

the public also in the minority

language when there is a sufficient

demand for such indications.

Article 12

1. The Parties shall, where

appropriate, take measures in the

fields of education and research to

foster knowledge of the culture,

history, language and religion of their

national minorities and of the ma-

jority.

Artikel 12

1. Parterna skall, där det är lämpligt

vidta åtgärder på utbildnings- och

forskningsområdet för att främja

kunskapen om sina nationella

minoriteters liksom om majoritetens

kultur, historia, språk och religion.

2. In this context the Parties shall inter

alia provide adequate opportunities

for teacher training and access to

textbooks, and facilitate contacts

among students and teachers of dif-

ferent communities.

2. I detta sammanhang skall parterna

bland annat bereda lämpliga möjligheter

till lärarutbildning och tillgång till

läroböcker samt underlätta kontakter

mellan studerande och lärare i olika

befolkningsgrupper.

3. The Parties undertake to promote

equal opportunities for access to

education at all levels for persons

belonging to national minorities.

3. Parterna åtar sig att främja lika

möjligheter till tillträde till utbildning på

alla nivåer för personer som tillhör

nationella minoriteter.

Article 13

1. Within the framework of their

education systems, the Parties shall

recognise that persons belonging to a

national minority have the right to set

up and to manage their own private

educational and training

establishments.

Artikel 13

1. Parterna skall inom ramen för sina

utbildningssystem tillerkänna dem som

tillhör en nationell minoritet rätt att

inrätta och driva sina egna enskilda

utbildningsinstitutioner.

2. The exercise of this right shall not

entail any financial obligation for the

Parties.

2. Utövandet av denna rätt skall inte

medföra något ekonomiskt åtagande för

parterna.

Article 14

1. The Parties undertake to recognise

that every person belonging to a

national minority has the right to learn

his or her minority language.

Artikel 14

1. Parterna åtar sig att erkänna att den

som tillhör en nationell minoritet har rätt

att lära sig sitt minoritetsspråk.

2. In areas inhabited by persons 2. I områden som av hävd eller i

Prop. 2008/09:158

ilaga 8

180

B

betydande antal bebos av personer som

tillhör nationella minoriteter skall

parterna, om det finns tillräcklig

efterfrågan, sträva efter att så långt

möjligt och inom ramen för sina

respektive utbildningssystem säkerställa

att den som tillhör dessa minoriteter har

tillfredsställande möjligheter till

undervisning i minoritetsspråket eller till

undervisning på detta språk.

belonging to national minorities

traditionally or in substantial

numbers, if there is sufficient

demand, the Parties shall endeavour

to ensure, as far as possible and

within the framework of their

education systems, that persons

belonging to those minorities have

adequate opportunities for being

taught the minority language or for

receiving instruction in this language.

3. Paragraph 2 of this article shall be

implemented without prejudice to the

learning of the official language or the

teaching in this language.

3. Punkt 2 i denna artikel skall

genomföras utan att göra intrång på

inlärningen av det officiella språket eller

undervisningen på detta språk.

Article 15

The Parties shall create the conditions

necessary for the effective

participation of persons belonging to

national minorities in cultural, social

and economic life and in public

affairs, in particular those affecting

them.

Artikel 15

Parterna skall skapa nödvändiga

förutsättningar för att den som tillhör

nationella minoriteter effektivt skall

kunna delta i det kulturella, sociala och

ekonomiska livet samt i offentliga

angelägenheter, särskilt sådana som

berör dem.

Article 16

The Parties shall refrain from

measures which alter the proportions

of the population in areas inhabited by

persons belonging to national

minorities and are aimed at restricting

the rights and freedoms flowing from

the principles enshrined in the present

framework Convention.

Artikel 16

Parterna skall avhålla sig från åtgärder

som ändrar befolkningsproportionerna i

områden som bebos av personer som

tillhör nationella minoriteter och syftar

till att inskränka de rättigheter och

friheter som följer av principerna i

denna ramkonvention.

Article 17

1. The Parties undertake not to

interfere with the right of persons

belonging to national minorities to

establish and maintain free and

peaceful contacts across frontiers with

persons lawfully staying in others

States, in particular those with whom

they share an ethnic, cultural,

linguistic or religious identity, or a

common cultural heritage.

Artikel 17

1. Parterna åtar sig att inte göra intrång

på rätten för personer som tillhör

nationella minoriteter att upprätta och

upprätthålla fria och fredliga kontakter

över gränserna med personer som

lagligen vistas i andra stater, särskilt

med sådana personer med vilka de delar

en etnisk, kulturell, språklig eller

religiös identitet eller ett gemensamt

kulturarv.

2. The Parties undertake not to

interfere with the right of persons

belonging to national minorities to

participate in the activities of

2. Parterna åtar sig att inte göra intrång

på rätten för personer som tillhör

nationella minoriteter att delta i

verksamheter i frivilligorganisationer på

Prop. 2008/09:158

Bilaga 8

181

nongovernmental organisations, both

at the national and international

levels.

det nationella och internationella planet.

Article 18

1. The Parties shall endeavour to

conclude, where necessary, bilateral

and multilateral agreements with

other States, in particular

neighbouring States, in order to

ensure the protection of persons

belonging to the national minorities

concerned.

Artikel 18

1. Parterna skall sträva efter att där så är

nödvändigt ingå bilaterala och

multilaterala avtal med andra stater,

särskilt med grannstater, i syfte att

säkerställa skydd för personer som

tillhör berörda nationella minoriteter.

2. Where relevant, the Parties shall

take measures to encourage

transfrontier co-operation.

2. Parterna skall i tillämpliga fall vidta

åtgärder för att främja samarbete över

gränserna.

Article 19

The Parties undertake to respect and

implement the principles enshrined in

the present framework Convention

making, where necessary, only those

limitations, restrictions or derogations

which are provided for in

international legal instruments, in

particular the Convention for the

Protection of Human Rights and Fun-

damental Freedoms, in so far as they

are relevant to the rights and freedoms

flowing from the said principles.

Artikel 19

Parterna åtar sig att respektera och

genomföra principerna i denna

ramkonvention och där så är nödvändigt

göra endast de begränsningar,

inskränkningar eller undantag som

föreskrivs i internationella rättsakter,

särskilt konventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna, i den mån de

är tillämpliga på de rättigheter och

friheter som följer av de nämnda

principerna.

Section III

Article 20

In the exercise of the rights and

freedoms flowing from the principles

enshrined in the present framework

Convention, any person belonging to

a national minority shall respect the

national legislation and the rights of

others, in particular those of persons

belonging to the majority or to other

national minorities.

Del III

Artikel 20

Vid utövandet av de rättigheter och

åtnjutandet av de friheter som följer av

principerna i denna ramkonvention skall

den som tillhör en nationell minoritet

följa den nationella lagen och andras

rättigheter, särskilt de som tillkommer

personer som tillhör majoriteten eller

ingår i andra nationella minoriteter.

Article 21

Nothing in the present framework

Convention shall be interpreted as

implying any right to engage in any

activity or perform any act contrary to

the fundamental principles of

international law and in particular of

the sovereign equality, territorial

Artikel 21

Ingen bestämmelse i denna

ramkonvention skall tolkas som att ge

rättighet att bedriva någon verksamhet

eller utföra någon handling som strider

mot grundläggande folkrättsliga

principer, särskilt staters suveräna

jämlikhet, territoriella integritet och

Prop. 2008/09:158

Bilaga 8

182

integrity and political independence

of States.

politiska oberoende.

Article 22

Nothing in the present framework

Convention shall be construed as

limiting or derogating from any of the

human rights and fundamental

freedoms which may be ensured

under the laws of any Contracting

Party or under any other agreement to

which it is a Party.

Artikel 22

Ingen bestämmelse i denna

ramkonvention skall tolkas som att inne-

bära en begränsning av eller en

avvikelse från de mänskliga rättigheter

och grundläggande friheter som kan

vara garanterade i en fördragsslutande

parts lagar eller i ett annat avtal som den

är bunden av.

Article 23

The rights and freedoms flowing from

the principles enshrined in the present

framework Convention, shall in so far

as they are the subject of a

corresponding provisions in the

Convention for the Protection of

Human Rights and Fundamental

Freedoms or in the Protocols thereto,

be understood so as to conform to the

latter provisions.

Artikel 23

De rättigheter och friheter som följer av

principerna i denna ramkonvention

skall, i den mån de omfattas av

motsvarande bestämmelser i

konventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och

grundläggande friheterna och dess

tilläggsprotokoll, tolkas som att stämma

överens med dessa bestämmelser.

Section IV

Article 24

1. The Committee of Ministers of the

Council of Europe shall monitor the

implementation of this framework

Convention by the Contracting

Parties.

Del IV

Artikel 24

1. Europarådets ministerkommitté skall

övervaka de fördragsslutande parternas

genomförande av denna ramkonvention.

2. The Parties which are not members

of the Council of Europe shall

participate in the implementation

mechanism, according to modalities

to be determined.

2. Parter som inte är medlemmar av

Europarådet skall delta i

genomförandemekanismen enligt

bestämmelser som senare skall

fastställas.

Article 25

1. Within a period of one year

following the entry into force of this

framework Convention in respect of a

Contracting Party, the latter shall

transmit to the Secretary General of

the Council of Europe full

information on the legislative and

other measures taken to give effect to

the principles set out in this

framework Convention.

Artikel 25

1. Inom en period om ett år efter denna

ramkonventions ikraftträdande för en

fördragsslutande part skall parten till

Europarådets generalsekreterare

meddela fullständig information om de

lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder

som den har vidtagit för att genomföra

de principer som anges i denna

ramkonvention.

2. Thereafter, each Party shall

transmit to the Secretary General on a

2. Därefter skall varje part, periodiskt

och när ministerkommittén begär detta,

Pr

B

meddela ytterligare information till

generalsekreteraren med avseende på

genomförandet av denna

ramkonvention.

op. 2008/09:158

ilaga 8

183

periodical basis and whenever the

Committee of Ministers so requests

any further information of relevance

to the implementation of this

framework Convention.

3. The Secretary General shall

forward to the Committee of

Ministers the information transmitted

under the terms of this Article.

3. Generalsekreteraren skall till

ministerkommittén överlämna den

information som meddelats i enlighet

med bestämmelserna i denna artikel.

Article 26

1. In evaluating the adequacy of the

measures taken by the Parties to give

effect to the principles set out in this

framework Convention the

Committee of Ministers shall be

assisted by an advisory committee,

the members of which shall have

recognised expertise in the field of the

protection of national minorities.

Artikel 26

1. Vid prövningen av lämpligheten av

de åtgärder som vidtagits av parterna för

att genomföra de principer som anges i

denna ramkonvention skall

ministerkommittén biträdas av en

rådgivande kommitté vars medlemmar

skall ha erkänd sakkunskap i fråga om

skydd för nationella minoriteter.

2. The composition of this advisory

committee and its procedure shall be

determined by the Committee of

Ministers within a period of one year

following the entry into force of this

framework Convention.

2. Sammansättningen av den rådgivande

kommittén och dess arbetsordning skall

fastställas av ministerkommittén inom

ett år efter denna ramkonventions

ikraftträdande.

Section V

Article 27

This framework Convention shall be

open for signature by the member

States of the Council of Europe. Up

until the date when the Convention

enters into force, it shall also be open

for signature by any other State so

invited by the Committee of

Ministers. It is subject to ratification,

acceptance or approval. Instruments

of ratification acceptance on approval

shall be deposited with the Secretary

General of the Council of Europe.

Del V

Artikel 27

Denna ramkonvention skall vara öppen

för undertecknande av Europarådets

medlemsstater. Fram till den dag då

konventionen träder i kraft skall den

även vara öppen för undertecknande av

varje annan stat som inbjudits därtill av

ministerkommittén. Den skall

ratificeras, godtas eller godkännas.

Ratifikations-, godtagande- eller

godkännandeinstrument skall deponeras

hos Europarådets generalsekreterare.

Article 28

1. This framework Convention shall

enter into force on the first day of the

month following the expiration of a

period of three months after the date

on which twelve member States of the

Council of Europe have expressed

their consent to be bound by the

Convention in accordance with the

provisions of Article 27.

Artikel 28

1. Denna ramkonvention träder i kraft

den första dagen i den månad som följer

efter utgången av en period om tre

månader från den dag då tolv

medlemsstater i Europarådet har uttryckt

sitt samtycke till att vara bundna av

konventionen i enlighet med

bestämmelserna i artikel 27.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 8

184

2. In respect of any member State

which subsequently expresses its

consent to be bound by it, the

framework Convention shall enter

into force on the first day of the

month following the expiration of a

period of three months after the date

of the deposit of the instrument of

ratification, acceptance or approval.

2. I förhållande till en medlemsstat som

senare uttrycker sitt samtycke till att

vara bunden av ramkonventionen träder

denna i kraft den första dagen i den

månad som följer efter utgången av en

period om tre månader från dagen för

deponeringen av ratifikations-,

godtagande- eller

godkännandeinstrumentet.

Article 29

1. After the entry into force of this

framework Convention and after

consulting the Contracting States, the

Committee of the Ministers of the

Council of Europe may invite to

accede to the Convention, by a

decision taken by the majority

provided for in Article 20.d of the

Statute of the Council of Europe, any

non-member State of the Council of

Europe which, invited to sign in

accordance with the provisions of

Article 27, has not yet done so, and

any other non-member State.

Artikel 29

1. Efter det att denna ramkonvention har

trätt i kraft och efter samråd med de

fördragsslutande staterna kan

Europarådets ministerkommitté, genom

ett beslut som fattas med den majoritet

som föreskrivs i artikel 20 d i

Europarådets stadga, inbjuda varje stat

att ansluta sig som inte är medlem av

Europarådet och som inbjudits att

underteckna ramkonventionen i enlighet

med bestämmelserna i artikel 27, men

ännu inte har gjort detta, och alla andra

icke-medlemsstater.

2. In respect of any acceding State,

the framework Convention shall enter

into force on the first day of the

month following the expiration of a

period of three months after the date

of the deposit of the instrument of

accession with the Secretary General

of the Council of Europe.

2. Med avseende på en anslutande stat

träder ramkonventionen i kraft den

första dagen i den månad som följer

efter utgången av en period om tre

månader från den dag då

anslutningsinstrumentet deponerades

hos Europarådets generalsekreterare.

Article 30

1. Any State may, at the time of

signature or when depositing its

instrument of ratification, acceptance,

approval or accession, specify the

territory or territories for whose

international relations it is responsible

to which this framework Convention

shall apply.

Artikel 30

1. En stat får vid undertecknandet eller

när den deponerar sitt ratifikations-,

godtagande-, godkännande- eller

anslutningsinstrument ange på vilket

territorium eller på vilka territorier, för

vars internationella förbindelser den är

ansvarig, denna ramkonvention skall

vara tillämplig.

2. Any State may at any later date, by

a declaration addressed to the

Secretary General of the Council of

Europe, extend the application of this

framework Convention to any other

territory specified in the declaration.

In respect of such territory the

framework Convention shall enter

into force on the first day of the

2. En stat kan vid en senare tidpunkt

genom en förklaring till Europarådets

generalsekreterare utsträcka

tillämpningen av denna ramkonvention

till ett annat territorium som anges i

förklaringen. För ett sådant territorium

träder ramkonventionen i kraft den

första dagen i den månad som följer

efter utgången av en period om tre

. 2008/09:158

185

Prop

Bilaga 8

månader från den dag då

generalsekreteraren mottog

förklaringen.

month following the expiration of a

period of three months after the date

of receipt of such declaration by the

Secretary General.

3. Any declaration made under the

two preceding paragraphs may, in

respect of any territory specified in

such declaration, be withdrawn by a

notification addressed to the Secretary

General. The withdrawal shall

become effective on the first day of

the month following the expiration of

a period of three months after the date

of receipt of such notification by the

Secretary General.

3. En förklaring som avgetts enligt de

två föregående punkterna kan, med

avseende på ett territorium som angetts i

förklaringen, återtas genom

underrättelse till generalsekreteraren.

Återtagandet träder i kraft den första

dagen i den månad som följer efter

utgången av en period om tre månader

från den dag då generalsekreteraren

mottog underrättelsen.

Article 31

1. Any Party may at any time

denounce this framework Convention

by means of at notification addressed

to the Secretary General of the

Council of Europe.

Artikel 31

1. En part kan vid vilken tidpunkt som

helst säga upp denna ramkonvention

genom notifikation till Europarådets

generalsekreterare.

2. Such denunciation shall become

effective on the first day of the month

following the expiration of a period of

six months after the date of receipt of

the notification by the Secretary

General.

2. Uppsägningen träder i kraft den första

dagen i den månad som följer efter

utgången av en period om sex månader

från den dag då generalsekretaren

mottog notifikationen.

Article 32

The Secretary General of the Council

of Europe shall notify the member

States of the Council, other signatory

States and any State which has

acceded to this framework

Convention, of:

a) any signature;

b) the deposit of any instrument of

ratification, acceptance, approval or

accession;

c) any date of entry into force of this

framework Convention in accordance

with Articles 28, 29 and 30;

d) any other act, notification or

communication relating to this

framework Convention.

Artikel 32

Europarådets generalsekreterare skall

underrätta Europarådets medlemsstater,

andra signatärstater och varje annan stat

som har anslutit sig till denna

ramkonvention om

a) undertecknande,

b) deponering av ratifikations-,

godtagande-, godkännande- eller

anslutningsinstrument

c) dag för denna ramkonventions

ikraftträdande enligt artiklarna 28, 29

och 30,

d) andra åtgärder, notifikationer eller

meddelanden som rör denna

ramkonvention.

In witness whereof the undersigned,

being duly authorised thereto, have

Till bekräftelse härav har

undertecknade, därtill vederbörligen

Pr

befullmäktigade, undertecknat denna

ramkonvention.

op. 2008/09:158

Bilaga 8

186

signed this framework Convention.

Done at Strasbourg, this lst day of

February 1995, in English and

French, both texts being equally

authentic, in a single copy which shall

be deposited in the archives of the

Council of Europe. The Secretary

General of the Council of Europe

shall transmit certified copies to each

member State of the Council of

Europe and to any State invited to

sign or accede to this framework

Convention.

Upprättad i Strasbourg den 1 februari

1995 på engelska och franska, vilka

båda texter är lika giltiga, i ett enda

exemplar som skall deponeras i

Europarådets arkiv. Europarådets

generalsekreterare skall sända bestyrkta

kopior till varje medlemsstat i

Europarådet och till varje annan stat

som har inbjudits att underteckna eller

ansluta sig till denna ramkonvention.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

187

Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk

European Charter for Regional or Minority Languages

Strasbourg, 5.XI.1992

Sverige har ratificerat följande artiklar i del III av den Europeiska

stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk för respektive språk

Samiska Finska Meänkieli

8.1.a.iii)

8.1.a.iii)

8.1.a.iii)

utbildning

8.1.b.iv)

8.1.b.iv)

8.1.b.iv)

8.1.c.iv)

8.1.c.iv)

8.1.c.iv)

8.1.d.iv)

8.1.d.iv)

8.1.d.iv)

8.1.e.iii)

8.1.e.iii)

8.1.e.iii)

8.1.f.iii)

8.1.f.iii)

8.1.f.iii)

8.1.g

8.1.g

8.1.g

8.1.h

8.1.h

8.1.h

8.1.i

8.1.i

8.1.i

8.2

8.2

8.2

9.1.a.ii)

9.1.a.ii)

9.1.a.ii)

rättsväsendet

9.1a.iii)

9.1.a.iii)

9.1.a.iii)

9.1.a.iv)

9.1.a.iv)

9.1.a.iv)

9.1.b.ii)

9.1.b.ii)

9.1.b.ii)

9.1.b.iii)

9.1.b.iii)

9.1.b.iii)

9.1.c.ii)

9.1.c.ii)

9.1.c.ii)

9.1.c.iii)

9.1.c.iii)

9.1.c.iii)

9.1.d

9.1.d

9.1.d

9.2

9.2

9.2

9.3

9.3

9.3

10.1.a.iii)

10.1.a.iii)

10.1.a.iii)

10.1.a.v

10.1.a.v)

10.1.a.v)

10.1.c

10.1.c

10.1.c

förvaltningsmyndigheter och samhällsservice

10.2.b

10.2.b

10.2.b

10.2.c

10.2.c

10.2.c

10.2.d

10.2.d

10.2.d

10.2.g

10.2.g

10.2.g

10.4.a

10.4.a

10.4.a

10.5

10.5

10.5

11.1.a.iii)

11.1.a.iii)

1.1.a.iii)

massmedia

11.1.c.i)

11.1.d

11.1.d

11.1.d

11.1.e.i)

11.1.e.i)

11.1.e.i)

11.1.f.ii)

11.1.f.ii)

11.1.f.ii)

11.2

11.2

11.2

12.1.a

12.1.a

12.1.a

12.1.b

12.1.b

12.1.b

12.1.c

12.1.c

kulturell verksamhet och kulturella inrättningar

12.1.d

12.1.d

12.1.d

12.1.e

12.1.f

12.1.f

12.1.f

12.1.g

12.1.g

12.1.g

12.1.h

12.1.h

12.2

12.2

12.2

13.1.a

13.1.a

13.1.a

ekonomiska och sociala förhållanden

14.a

14.a

14.a

utbyte över gränserna

14.b

14.b

14.b

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

188

Preamble

Inledning

The member States of the Council of

Europe signatory hereto,

De medlemsstater i Europarådet som

har undertecknat denna stadga,

Considering that the aim of the Council

of Europe is to achieve a greater unity

between its members, particularly for

the purpose of safeguarding and

realising the ideals and principles

which are their common heritage;

beaktar att Europarådets mål är att

uppnå en ökad sammanhållning mellan

dess medlemmar, särskilt för att värna

om och förverkliga de ideal och

principer som utgör deras

gemensamma arv,

Considering that the protection of the

historical regional or minority languages

of Europe, some of which are in danger

of eventual extinction, contributes to the

maintenance and development of

Europe's cultural wealth and traditions;

anser att värnandet om historiska

landsdels- och minoritetsspråk i Europa,

av vilka somliga hotar att småningom

utslockna, bidrar till att upprätthålla och

utveckla Europas kulturella rikedom

och traditioner,

Considering that the right to use a

regional or minority language in

private and public life is an inalienable

right conforming to the principles

embodied in the United Nations

International Covenant on Civil and

Political Rights, and according to the

spirit of the Council of Europe

Convention for the Protection of

Human Rights and Fundamental

Freedoms;

anser att rätten att använda landsdels-

eller minoritetsspråk i det privata och

offentliga livet är en omistlig rättighet

som stämmer överens med principerna

i Förenta nationernas internationella

konvention om medborgerliga och

politiska rättigheter och med andan i

Europarådets konvention angående

skydd för de mänskliga rättigheterna

och grundläggande friheterna,

Having regard to the work carried out

within the CSCE and in particular to

the Helsinki Final Act of 1975 and the

document of the Copenhagen Meeting

of 1990;

beaktar det arbete som utförs av

Konferensen om säkerhet och

samarbete i Europa och särskilt

slutakten från Helsingfors 1975 och

dokumentet från Köpenhamnsmötet

1990,

Stressing the value of interculturalism

and multilingualism and considering

that the protection and encouragement

of regional or minority languages

should not be to the detriment of the

official languages and the need to learn

them;

betonar värdet av mellankulturell miljö

och flerspråkighet och anser att skydd

och främjande av landsdels- eller

minoritetsspråk inte skall gå ut över de

officiella språken och behovet att lära

dessa,

Realising that the protection and

promotion of regional or minority

languages in the different countries and

regions of Europe represent an

important contribution to the building

of a Europe based on the principles of

democracy and cultural diversity

within the framework of national

sovereignty and territorial integrity;

är medvetna om att skydd och

främjande av landsdels- eller

minoritetsspråk i olika länder och

regioner i Europa utgör ett viktigt

bidrag till uppbyggandet av ett Europa

som vilar på demokratiska principer

och kulturell mångfald inom ramen för

nationell suveränitet och territoriell

integritet,

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

189

Taking into consideration the specific

conditions and historical traditions in

the different regions of the European

States,

beaktar de särskilda förhållandena och

historiska traditionerna i olika regioner

av de europeiska staterna,

Have agreed as follows:

har kommit överens om följande:

Part I - General provisions

Article 1 – Definitions

Del I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Definitioner

For the purposes of this Charter:

a) “regional or minority languages”

means languages that are:

i) traditionally used within a given

territory of a State by nationals of that

State who form a group numerically

smaller than the rest of the State's

population; and

I denna stadga avses med

a) "landsdels- eller minoritetsspråk"

i) språk som av hävd används i ett visst

territorium inom en stat av medborgare

i den staten, som utgör en grupp, som

till antalet är mindre än resten av

befolkningen i den staten, och

ii) different from the official

language(s) of that State;

ii) som är annorlunda än det eller de

officiella språken i den staten;

it does not include either dialects of the

official language(s) of the State or the

languages of migrants;

det innefattar inte vare sig dialekter av

det eller de officiella språken i staten,

eller språk som talas av invandrare,

b) “territory in which the regional or

minority language is used” means the

geographical area in which the said

language is the mode of expression of a

number of people justifying the

adoption of the various protective and

promotional measures provided for in

this Charter;

b) "territorium där landsdels- eller

minoritetsspråket används" det

geografiska område inom vilket detta

språk är uttrycksmedel för ett så stort

antal personer att det motiverar de

olika åtgärder för skydd och främjande

som avses i denna stadga,

c) ”non-territorial languages” means

languages used by nationals of the

State which differ from the language or

languages used by the rest of the State's

population but which, although

traditionally used within the territory of

the State, cannot be identified with a

particular area thereof.

c) "territoriellt obundna språk" språk

som används av medborgare i en stat

som avviker från det eller de språk

som används av resten av befolkningen

i den staten, men som, trots att de av

hävd används inom den statens

territorium, inte kan identifieras med

en bestämd del av den.

Article 2 – Undertakings

Artikel 2 Åtaganden

1. Each Party undertakes to apply the

provisions of Part II to all the regional

or minority languages spoken within its

territory and which comply with the

definition in Article 1.

1. Varje part förbinder sig att tillämpa

bestämmelserna i del II på alla

landsdels- eller minoritetsspråk som

talas inom dess territorium och som

motsvarar definitionen i artikel 1.

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

190

2. In respect of each language specified

at the time of ratification, acceptance

or approval, in accordance with Article

3, each Party undertakes to apply a

minimum of thirty-five paragraphs or

sub-paragraphs chosen from among the

provisions of Part III of the Charter,

including at least three chosen from

each of the Articles 8 and 12 and one

from each of the Articles 9, 10, 11 and

13.

2. Vad avser vart och ett av de språk

som anges vid ratificeringen,

godtagandet eller godkännandet i

enlighet med artikel 3, förbinder sig

parterna att tillämpa minst 35 punkter

eller stycken utvalda bland

bestämmelserna i del III i stadgan,

däribland minst tre från vardera artikel

8 och 12 och en från vardera artikel 9,

10, 11 och 13.

Article 3 - Practical arrangements

Artikel 3 Praktiska åtgärder

1. Each contracting State shall specify

in its instrument of ratification,

acceptance or approval, each regional

or minority language, or official

language which is less widely used on

the whole or part of its territory, to

which the paragraphs chosen in

accordance with Article 2, paragraph 2,

shall apply.

1. Varje stat som undertecknar denna

stadga skall i sitt ratifikations-,

godtagande- eller godkännande

instrument ange varje landsdels- eller

minoritetsspråk, eller officiellt språk

som används mindre allmänt inom hela

eller en del av dess territorium och på

vilket de enligt artikel 2 punkt 2

utvalda punkterna skall tillämpas.

2. Any Party may, at any subsequent

time, notify the Secretary General that

it accepts the obligations arising out of

the provisions of any other paragraph

of the Charter not already specified in

its instrument of ratification,

acceptance or approval, or that it will

apply paragraph 1 of the present article

to other regional or minority languages,

or to other official languages which are

less widely used on the whole or part

of its territory.

2. En part får när som helst meddela

generalsekreteraren att den åtar sig de

förpliktelser som följer av

bestämmelserna i varje annan punkt i

stadgan som inte redan har angetts i

dess ratifikations-, godtagande- eller

godkännandeinstrument eller att den

avser tillämpa punkt 1 i denna artikel

på andra landsdels- eller

minoritetsspråk eller på andra officiella

språk som används mindre allmänt

inom hela eller en del av dess

territorium.

3. The undertakings referred to in the

foregoing paragraph shall be deemed to

form an integral part of the ratification,

acceptance or approval and will have

the same effect as from their date of

notification.

3. De åtaganden som avses i

föregående punkt skall anses utgöra en

integrerande del av ratificeringen,

godtagandet eller godkännandet och

skall ha samma verkan från den dag då

meddelandet lämnades.

Article 4 - Existing regimes of

protection

Artikel 4 Gällande skyddssystem

1. Nothing in this Charter shall be

construed as limiting or derogating

from any of the rights guaranteed by

the European Convention on Human

Rights.

1. Ingenting i denna stadga skall tolkas

som en inskränkning eller försämring

av någon av de rättigheter som

garanteras i den Europeiska

konventionen om mänskliga

rättigheter.

2. The provisions of this Charter shall

2. Bestämmelserna i denna stadga skall

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

191

not affect any more favourable

provisions concerning the status of

regional or minority languages, or the

legal regime of persons belonging to

minorities which may exist in a Party

or are provided for by relevant bilateral

or multilateral international

agreements.

inte inverka på de gynnsammare

bestämmelser om status för landsdels-

eller minoritetsspråk eller det regelverk

för personer som tillhör minoriteter

som kan finnas i en part eller som

tillgodoses av bestämmelser hänförliga

till bilaterala eller multilaterala

internationella överenskommelser.

Article 5 - Existing obligations

Artikel 5 Gällande förpliktelser

Nothing in this Charter may be

interpreted as implying any right to

engage in any activity or perform any

action in contravention of the purposes

of the Charter of the United Nations or

other obligations under international

law, including the principle of the

sovereignty and territorial integrity of

States.

Ingenting i denna stadga skall tolkas ha

innebörden att berättiga till någon

verksamhet eller några åtgärder som

strider mot FN-stadgans syften eller

andra folkrättsliga åtaganden,

inbegripet principen om staters

suveränitet och territoriella integritet.

Article 6 – Information

Artikel 6 Information

The Parties undertake to see to it that

the authorities, organisations and

persons concerned are informed of the

rights and duties established by this

Charter.

Parterna förbinder sig att tillse att

berörda myndigheter, organisationer

och personer informeras om rättigheter

och skyldigheter enligt denna stadga.

Part II - Objectives and principles

pursued in accordance with Article 2,

paragraph 1

Del II Mål och principer enligt artikel

2 punkt 1

Article 7 - Objectives and principles

Artikel 7 Mål och principer

1. In respect of regional or minority

languages, within the territories in

which such languages are used and

according to the situation of each

language, the Parties shall base their

policies, legislation and practice on the

following objectives and principles:

1. I fråga om landsdels- eller

minoritetsspråk inom de territorier där

sådana språk används, och i enlighet

med situationen för varje språk, skall

parterna bygga sin politik, lagstiftning

och praxis på följande mål och

principer:

a) the recognition of the regional or

minority languages as an expression of

cultural wealth;

a) erkännande av landsdels- eller

minoritetsspråk som uttryck för

kulturell rikedom,

b) the respect of the geographical area

of each regional or minority language

in order to ensure that existing or new

administrative divisions do not

constitute an obstacle to the promotion

of the regional or minority language in

question;

b) respekt för det geografiska området

för varje landsdels- eller

minoritetsspråk för att trygga att

gällande eller ny administrativ

indelning inte utgör hinder mot

främjande av ifrågavarande landsdels-

eller minoritetsspråk,

c) the need for resolute action to

c) behov av beslutsamma åtgärder för

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

192

promote regional or minority languages

in order to safeguard them;

att främja landsdels- eller

minoritetsspråk i syfte att skydda dem,

d) the facilitation and/or

encouragement of the use of regional

or minority languages, in speech and

writing, in public and private life;

d) underlättande och/eller uppmuntran

av användning av landsdels- eller

minoritetsspråk i tal och skrift i det

offentliga och privata livet,

e) the maintenance and development of

links, in the fields covered by this

Charter, between groups using a

regional or minority language and

other groups in the State employing a

language used in identical or similar

form, as well as the establishment of

cultural relations with other groups in

the State using different languages;

e) upprätthållande och utveckling av

förbindelser inom de områden som

omfattas av denna stadga mellan

grupper som använder ett landsdels-

eller minoritetsspråk och andra grupper

i samma stat som använder ett språk

som brukas i identiskt samma eller

liknande form, samt upprättande av

kulturella förbindelser med andra

grupper i staten som använder andra

språk,

f) the provision of appropriate forms

and means for the teaching and study

of regional or minority languages at all

appropriate stages;

f) tillhandahållande av lämpliga former

och medel för undervisning i och

studier av landsdels- eller

minoritetsspråk på alla vederbörliga

nivåer,

g) the provision of facilities enabling

non-speakers of a regional or minority

language living in the area where it is

used to learn it if they so desire;

g) tillhandahållande av möjligheter för

dem som inte talar ett landsdels- eller

minoritetsspråk som bor i det område

där ifrågavarande landsdels- eller

minoritetsspråk används, att lära sig

detta om de så önskar,

h) the promotion of study and research

on regional or minority languages at

universities or equivalent institutions;

h) främjande av studier och forskning

om landsdels- eller minoritetsspråk vid

universitet eller motsvarande

läroanstalter,

i) the promotion of appropriate types of

transnational exchanges, in the fields

covered by this Charter, for regional or

minority languages used in identical or

similar form in two or more States.

i) främjande av transnationellt utbyte i

lämpliga former inom de områden som

omfattas av denna stadga för de

landsdels- eller minoritetsspråk, som

används i identiskt samma eller

liknande form i två eller flera stater.

2. The Parties undertake to eliminate, if

they have not yet done so, any

unjustified distinction, exclusion,

restriction or preference relating to the

use of a regional or minority language

and intended to discourage or endanger

the maintenance or development of it.

The adoption of special measures in

favour of regional or minority

languages aimed at promoting equality

between the users of these languages

and the rest of the population or which

2. Parterna förbinder sig att, om så inte

redan har skett, avskaffa alla

oberättigade åtskillnader, undantag,

restriktioner eller preferenser som

gäller användning av ett landsdels-

eller minoritetsspråk och som syftar till

att motverka eller äventyra dess

fortbestånd eller utveckling.

Vidtagande av särskilda åtgärder till

förmån för landsdels- eller

minoritetsspråk som syftar till att

främja likhet mellan användarna av

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

193

take due account of their specific

conditions is not considered to be an

act of discrimination against the users

of more widely-used languages.

dessa språk och resten av

befolkningen, eller som tar behörig

hänsyn till deras särskilda

förhållanden, skall inte betraktas som

diskriminering mot dem som brukar

mera allmänt använda språk.

3. The Parties undertake to promote, by

appropriate measures, mutual

understanding between all the

linguistic groups of the country and in

particular the inclusion of respect,

understanding and tolerance in relation

to regional or minority languages

among the objectives of education and

training provided within their countries

and encouragement of the mass media

to pursue the same objective.

3. Parterna förbinder sig att med

lämpliga åtgärder främja ömsesidig

förståelse mellan alla språkliga grupper

i landet och särskilt verka för att

respekt, förståelse och tolerans med

avseende på landsdels- eller

minoritetsspråk inkluderas bland

målen för olika slag av undervisning

och utbildning i sina länder samt att

uppmuntra massmedia att sträva mot

samma mål.

4. In determining their policy with

regard to regional or minority

languages, the Parties shall take into

consideration the needs and wishes

expressed by the groups which use

such languages. They are encouraged

to establish bodies, if necessary, for the

purpose of advising the authorities on

all matters pertaining to regional or

minority languages.

4. Vid fastläggande av sin politik i

fråga om landsdels- eller

minoritetsspråk skall parterna ta

hänsyn till de behov och önskemål som

uttrycks av de grupper som använder

sådana språk. De uppmuntras att i mån

av behov upprätta organ för att ge råd

till myndigheterna i alla frågor som

sammanhänger med landsdels- eller

minoritetsspråk.

5. The Parties undertake to apply,

mutatis mutandis, the principles listed

in paragraphs 1 to 4 above to non-

territorial languages. However, as far

as these languages are concerned, the

nature and scope of the measures to be

taken to give effect to this Charter shall

be determined in a flexible manner,

bearing in mind the needs and wishes,

and respecting the traditions and

characteristics, of the groups which use

the languages concerned.

5. Parterna förbinder sig att i

vederbörliga delar tillämpa principerna

i punkt 1 - 4 ovan på territoriellt

obundna språk. I fråga om dessa språk

skall emellertid arten och omfattningen

av de åtgärder som skall vidtas för att

verkställa denna stadga bestämmas på

ett flexibelt sätt, med beaktande av

behoven och önskemålen hos de

grupper som använder ifrågavarande

språk och med respekt för deras

traditioner och egenart.

Part III - Measures to promote the use

of regional or minority languages in

public life in accordance with the

undertakings entered into under Article

2, paragraph 2

Article 8 – Education

Del III Åtgärder för att främja

användning av landsdels- eller

minoritetsspråk i samhällslivet i

enlighet med åtagandena i artikel 2

punkt 2

Artikel 8 Utbildning

1. With regard to education, the Parties

undertake, within the territory in which

such languages are used, according to

the situation of each of these

languages, and without prejudice to the

1. Parterna förbinder sig till följande i

fråga om utbildning inom det

territorium där sådana språk används, i

enlighet med situationen för vart och

ett av dessa språk, och utan att

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

194

teaching of the official language(s) of

the State:

försämra undervisningen i statens

officiella språk:

a) i) to make available pre-school

education in the relevant regional or

minority languages; or

a) i) att tillhandahålla

förskoleundervisning på ifrågavarande

landsdels- eller minoritetsspråk, eller

ii) to make available a substantial part

of pre-school education in the relevant

regional or minority languages; or

ii) att tillhandahålla en väsentlig del av

förskoleundervisningen på

ifrågavarande landsdels- eller

minoritetsspråk, eller

iii) to apply one of the measures

provided for under i) and ii) above at

least to those pupils whose families so

request and whose number is

considered sufficient; or

iii) att tillämpa någon av de åtgärder

som avses i i) och ii) ovan, åtminstone

för de elever vars anhöriga så begär

och vars antal bedöms vara tillräckligt,

eller,

iv) if the public authorities have no

direct competence in the field of pre-

school education, to favour and/or

encourage the application of the

measures referred to under i) to iii)

above;

iv) om myndigheterna saknar direkt

behörighet beträffande

förskoleundervisning, att gynna

och/eller uppmuntra tillämpning av de

åtgärder som avses i i) ‒ iii) ovan,

b) i) to make available primary

education in the relevant regional or

minority languages; or

b) i) att tillhandahålla undervisning i

de lägre årskurserna i grundskolan på

ifrågavarande landsdels- eller

minoritetsspråk, eller

ii) to make available a substantial part

of primary education in the relevant

regional or minority languages; or

ii) att tillhandahålla en väsentlig del av

undervisningen i de lägre årskurserna i

grundskolan på ifrågavarande

landsdels- eller minoritetsspråk, eller

iii) to provide, within primary

education, for the teaching of the

relevant regional or minority languages

as an integral part of the curriculum; or

iii) att tillse att i undervisningen i de

lägre årskurserna i grundskolan som en

integrerande del av läroplanen ingår

undervisning i ifrågavarande

landsdels- eller minoritetsspråk, eller

iv) to apply one of the measures

provided for under i) to iii) above at

least to those pupils whose families so

request and whose number is

considered sufficient;

iv) att tillämpa någon av de åtgärder

som avses i i) ‒ iii) ovan, åtminstone

för de elever vars anhöriga så begär

och vars antal bedöms vara tillräckligt,

c) i) to make available secondary

education in the relevant regional or

minority languages; or

c) i) att tillhandahålla undervisning i de

högre årskurserna i grundskolan och i

gymnasieskolan på ifrågavarande

landsdels- eller minoritetsspråk, eller

ii) to make available a substantial part

of secondary education in the relevant

regional or minority languages; or

ii) att tillhandahålla en väsentlig del av

undervisningen i de högre årskurserna

i grundskolan och i gymnasieskolan på

ifrågavarande landsdels- eller

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

195

minoritetsspråk, eller

iii) to provide, within secondary

education, for the teaching of the

relevant regional or minority languages

as an integral part of the curriculum; or

iii) att tillse att i undervisningen i de

högre årskurserna i grundskolan och i

gymnasieskolan som en integrerande

del av läroplanen ingår undervisning i

ifrågavarande landsdels- eller

minoritetsspråk, eller

iv) to apply one of the measures

provided for under i) to iii) above at

least to those pupils who, or where

appropriate whose families, so wish in

a number considered sufficient;

iv) att tillämpa någon av de åtgärder

som avses i i) ‒ iii) ovan, åtminstone

för de elever som så önskar, eller, i

förekommande fall, för dem vars

anhöriga så önskar och vars antal

bedöms vara tillräckligt,

d) i) to make available technical and

vocational education in the relevant

regional or minority languages; or

d) i) att tillhandahålla teknisk

utbildning och yrkesutbildning på

ifrågavarande landsdels- eller

minoritetsspråk, eller

ii) to make available a substantial part

of technical and vocational education

in the relevant regional or minority

languages; or

ii) att tillhandahålla en väsentlig del av

den tekniska utbildningen och

yrkesutbildningen på ifrågavarande

landsdels- eller minoritetsspråk, eller

iii) to provide, within technical and

vocational education, for the teaching

of the relevant regional or minority

languages as an integral part of the

curriculum; or

iii) att tillse att i den tekniska

utbildningen och yrkesutbildningen

som en integrerande del av läroplanen

ingår undervisning i ifrågavarande

landsdels- eller minoritetsspråk, eller

iv) to apply one of the measures

provided for under i) to iii) above at

least to those pupils who, or where

appropriate whose families, so wish in

a number considered sufficient;

iv) att tillämpa någon av de åtgärder

som avses i i) ‒ iii) ovan, åtminstone

för de elever som så önskar, eller, i

förekommande fall, för dem vars

anhöriga så önskar och vars antal

bedöms vara tillräckligt,

e) i) to make available university and

other higher education in regional or

minority languages; or

e) i) att tillhandahålla universitets

utbildning och annan högre utbildning

på ifrågavarande landsdels- eller

minoritetsspråk, eller

ii) to provide facilities for the study of

these languages as university and

higher education subjects; or

ii) att tillhandahålla resurser för studier

av dessa språk som ämnen i

universitetsutbildningen och den högre

utbildningen, eller

iii) if, by reason of the role of the State

in relation to higher education

institutions, sub-paragraphs i) and ii)

cannot be applied, to encourage and/or

allow the provision of university or

other forms of higher education in

regional or minority languages or of

iii) att, om till följd av statens roll i

förhållande till institutioner för högre

utbildning, stycke i) och ii) ovan inte

kan tillämpas, uppmuntra och/eller

tillåta tillhandahållande av

universitetsutbildning eller andra

former av högre utbildning på

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

196

facilities for the study of these

languages as university or higher

education subjects;

landsdels- eller minoritetsspråk eller av

resurser för studier av dessa språk som

studieämnen vid universitet eller högre

utbildningsanstalter,

f) i) to arrange for the provision of

adult and continuing education courses

which are taught mainly or wholly in

the regional or minority languages; or

f) i) att tillse tillhandahållande av

kurser för vuxen och vidareutbildning

där undervisningen helt eller delvis

sker på landsdels- eller

minoritetsspråk, eller

ii) to offer such languages as subjects

of adult and continuing education; or

ii) att erbjuda dessa språk som ämnen

inom vuxen- och vidareutbildningen,

eller

iii) if the public authorities have no

direct competence in the field of adult

education, to favour and/or encourage

the offering of such languages as

subjects of adult and continuing

education;

iii) att, om de statliga myndigheterna

saknar direkt behörighet i fråga om

vuxenutbildningen, gynna och/eller

uppmuntra att sådana språk erbjuds

som ämnen inom vuxen- och

vidareutbildning,

g) to make arrangements to ensure the

teaching of the history and the culture

which is reflected by the regional or

minority language;

g) att vidta åtgärder för att tillgodose

undervisning i historia och kultur som

hänför sig till ifrågavarande landsdels-

eller minoritetsspråk,

h) to provide the basic and further

training of the teachers required to

implement those of paragraphs a to g

accepted by the Party;

h) att tillhandahålla grundutbildning

och fortbildning av lärare som behövs

för att genomföra de av punkterna a till

g som har accepterats av en part,

i) to set up a supervisory body or

bodies responsible for monitoring the

measures taken and progress achieved

in establishing or developing the

teaching of regional or minority

languages and for drawing up periodic

reports of their findings, which will be

made public.

i) att inrätta ett eller flera

övervakningsorgan för att följa

vidtagna åtgärder och uppnådda

framsteg i fråga om upprättande eller

utveckling av undervisning i landsdels-

eller minoritetsspråk, och för att

periodiskt avge rapport om sina

resultat, som skall offentliggöras.

2. With regard to education and in

respect of territories other than those in

which the regional or minority

languages are traditionally used, the

Parties undertake, if the number of

users of a regional or minority

language justifies it, to allow,

encourage or provide teaching in or of

the regional or minority language at all

the appropriate stages of education.

2. I fråga om utbildning och avseende

andra territorier än de där landsdels-

eller minoritetsspråk av hävd används,

förbinder sig parterna, om antalet

användare av ett landsdels- eller

minoritetsspråk motiverar det, att

tillåta, uppmuntra eller tillhandahålla

undervisning på eller i ifrågavarande

landsdels- eller minoritetsspråk på alla

vederbörliga utbildningsnivåer.

Article 9 - Judicial authorities

Artikel 9 Rättsväsendet

1. The Parties undertake, in respect of

those judicial districts in which the

1. Parterna förbinder sig till följande i

de domsagor där antalet bosatta

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

197

number of residents using the regional

or minority languages justifies the

measures specified below, according to

the situation of each of these languages

and on condition that the use of the

facilities afforded by the present

paragraph is not considered by the

judge to hamper the proper

administration of justice

a) in criminal proceedings:

personer som använder sådana

landsdels- eller minoritetsspråk som

berättigar till de åtgärder som anges

här nedan, i enlighet med situationen

för vart och ett av dessa språk, och på

villkor att utnyttjandet av de

möjligheter som tillhandahålls enligt

denna punkt av domstolen bedöms inte

hindra en rättsenlig handläggning:

a) i brottmål:

i) to provide that the courts, at the

request of one of the parties, shall

conduct the proceedings in the regional

or minority languages; and/or

i) att tillse att domstolarna, på begäran

av någon av parterna, håller

rättegången på landsdels- eller

minoritetsspråk, och/eller

ii) to guarantee the accused the right to

use his/her regional or minority

language; and/or

ii) att ge en anklagad rätt att använda

sitt eget landsdels- eller

minoritetsspråk, och/eller

iii) to provide that requests and

evidence, whether written or oral, shall

not be considered inadmissible solely

because they are formulated in a

regional or minority language; and/or

iii) att tillse att inlagor och bevisning, i

skriftlig eller muntlig form, inte skall

avvisas endast av den anledningen att

de är upprättade på ett landsdels- eller

minoritetsspråk, och/eller

iv) to produce, on request, documents

connected with legal proceedings in the

relevant regional or minority language,

if necessary by the use of interpreters

and translations involving no extra

expense for the persons concerned;

iv) att på begäran tillhandahålla

handlingar hänförliga till ett rättsligt

förfarande på ifrågavarande landsdels-

eller minoritetsspråk, vid behov med

hjälp av tolkar och översättningar, utan

att detta medför någon extra kostnad

för de berörda,

b) in civil proceedings:

b) i tvistemål:

i) to provide that the courts, at the

request of one of the parties, shall

conduct the proceedings in the regional

or minority languages; and/or

i) att tillse att domstolarna, på begäran

av någon av parterna, håller

rättegången på landsdels- eller

minoritetsspråk, och/eller

ii) to allow, whenever a litigant has to

appear in person before a court, that he

or she may use his or her regional or

minority language without thereby

incurring additional expense; and/or

ii) att när en part i en tvist måste

inställa sig personligen i rätten, han

eller hon får använda sitt eget

landsdels- eller minoritetsspråk utan att

detta medför extra kostnader, och/ eller

iii) to allow documents and evidence to

be produced in the regional or minority

languages, if necessary by the use of

interpreters and translations;

iii) att tillåta att handlingar och

bevisning läggs fram på ett landsdels-

eller minoritetsspråk, om nödvändigt

med hjälp av tolkar och översättningar;

c) in proceedings before courts

concerning administrative matters:

c) i förvaltningsmål inför domstol,

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

198

i) to provide that the courts, at the

request of one of the parties, shall

conduct the proceedings in the regional

or minority languages; and/or

i) att tillse att domstolarna på begäran

av någon av parterna håller rättegången

på landsdels- eller minoritetsspråk,

och/eller

ii) to allow, whenever a litigant has to

appear in person before a court, that he

or she may use his or her regional or

minority language without thereby

incurring additional expense; and/or

ii) att när en part måste inställa sig

personligen i rätten, han eller hon får

använda sitt eget landsdels- eller

minoritetsspråk utan att detta medför

extra kostnader, och/eller

iii) to allow documents and evidence to

be produced in the regional or minority

languages, if necessary by the use of

interpreters and translations;

iii) att tillåta att handlingar och

bevisning läggs fram på ett landsdels-

eller minoritetsspråk, om nödvändigt

med anlitande av tolkar och

översättningar;

d) to take steps to ensure that the

application of sub-paragraphs i) and iii)

of paragraphs b and c above and any

necessary use of interpreters and

translations does not involve extra

expense for the persons concerned.

d) att vidta åtgärder för att tillse att

tillämpningen av styckena i) och iii) i

punkterna b och c ovan och allt

behövligt bruk av tolkar och

översättningar inte medför någon extra

kostnad för de berörda personerna.

2. The Parties

undertake:

a) not to deny the validity of legal

documents drawn up within the State

solely because they are drafted in a

regional or minority language; or

2. Parterna förbinder sig

a) att inte vägra att godkänna

giltigheten av juridiska dokument som

upprättats inom staten endast av den

anledningen att de är avfattade på ett

landsdels- eller minoritetsspråk, eller

b) not to deny the validity, as between

the parties, of legal documents drawn

up within the country solely because

they are drafted in a regional or

minority language, and to provide that

they can be invoked against interested

third parties who are not users of these

languages on condition that the

contents of the document are made

known to them by the person(s) who

invoke(s) it; or

b) att inte vägra att godkänna

giltigheten av juridiska dokument

upprättade parterna emellan i landet

endast av den anledningen att de är

avfattade på ett landsdels- eller

minoritetsspråk, och tillåta att de

åberopas gentemot berörda tredje

personer som inte använder detta

språk, under förutsättning att innehållet

i handlingarna görs tillgängligt för dem

av den eller de personer som åberopar

dem, eller

c) not to deny the validity, as between

the parties, of legal documents drawn

up within the country solely because

they are drafted in a regional or

minority language.

c) att inte vägra att godkänna

giltigheten av juridiska dokument

upprättade parterna emellan i landet

endast av den anledningen att de är

avfattade på ett landsdels- eller

minoritetsspråk.

3. The Parties undertake to make

available in the regional or minority

languages the most important national

3. Parterna förbinder sig att på

landsdels- eller minoritetsspråken

tillhandahålla de viktigaste lagtexterna

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

199

statutory texts and those relating

particularly to users of these languages,

unless they are otherwise provided.

och de texter som särskilt hänför sig

till de personer som använder dessa

språk, såvida dessa inte tillhandahålls

på annat sätt.

Article 10 - Administrative authorities

and public services

Artikel 10 Förvaltningsmyndigheter

och samhällsservice

1. Within the administrative districts of

the State in which the number of

residents who are users of regional or

minority languages justifies the

measures specified below and accor-

ding to the situation of each language,

the Parties undertake, as far as this is

reasonably possible:

1. Inom de administrativa områden i en

stat där antalet invånare som använder

landsdels- eller minoritetsspråk

motiverar de åtgärder som anges

nedan, och i enlighet med situationen

för varje språk, förbinder sig parterna i

rimlig utsträckning

a) i) to ensure that the administrative

authorities use the regional or minority

languages; or

a) i) att tillse att de administrativa

myndigheterna använder landsdels-

eller minoritetsspråken, eller

ii) to ensure that such of their officers

as are in contact with the public use the

regional or minority languages in their

relations with persons applying to them

in these languages; or

ii) att tillse att de statstjänstemän som

är i kontakt med allmänheten använder

landsdels- eller minoritetsspråken i sitt

umgänge med personer som kontaktar

dem på ett sådant språk, eller

iii) to ensure that users of regional or

minority languages may submit oral or

written applications and receive a reply

in these languages; or

iii) att tillse att personer som använder

landsdels- eller minoritetsspråk får

göra framställningar i muntlig eller

skriftlig form och få svar på dessa

språk, eller

iv) to ensure that users of regional or

minority languages may submit oral or

written applications in these languages;

or

iv) att tillse att personer som använder

landsdels- eller minoritetsspråk får

göra framställningar i muntlig eller

skriftlig form på dessa språk, eller

v) to ensure that users of regional or

minority languages may validly submit

a document in these languages;

v) att tillse att handlingar som inges av

personer som använder landsdels- eller

minoritetsspråk och som är upprättade

på dessa språk anses giltiga,

b) to make available widely used

administrative texts and forms for the

population in the regional or minority

languages or in bilingual versions;

b) att tillhandahålla ofta

förekommande förvaltningstexter och

formulär avsedda för befolkningen på

landsdels- eller minoritetsspråken eller

i tvåspråkig version,

c) to allow the administrative

authorities to draft documents in a

regional or minority language.

c) att tillåta förvaltningsmyndigheterna

att upprätta handlingar på ett

landsdels- eller minoritetsspråk.

2. In respect of the local and regional

authorities on whose territory the

number of residents who are users of

2. I fråga om lokala och regionala

myndigheter, inom vilkas territorier de

invånare som använder landsdels- eller

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

200

regional or minority languages is such

as to justify the measures specified

below, the Parties undertake to allow

and/or encourage:

minoritetsspråk är tillräckligt många

för att motivera de nedan angivna

åtgärderna, förbinder sig parterna att

tillåta och/eller uppmuntra

a) the use of regional or minority

languages within the framework of the

regional or local authority;

a) användning av landsdels- eller

minoritetsspråk inom den regionala

eller lokala myndigheten,

b) the possibility for users of regional

or minority languages to submit oral or

written applications in these languages;

b) möjlighet för användare av

landsdels- eller minoritetsspråk att

göra framställningar i muntlig eller

skriftlig form på dessa språk,

c) the publication by regional

authorities of their official documents

also in the relevant regional or minority

languages;

c) att regionala myndigheter ger ut sina

officiella dokument jämväl på

ifrågavarande landsdels- eller

minoritetsspråk,

d) the publication by local authorities

of their official documents also in the

relevant regional or minority

languages;

d) att lokala myndigheter ger ut sina

officiella dokument jämväl på

ifrågavarande landsdels- eller

minoritetsspråk,

e) the use by regional authorities of

regional or minority languages in

debates in their assemblies, without

excluding, however, the use of the

official language(s) of the State;

e) att regionala myndigheter i sina

sammanträden använder landsdels-

eller minoritetsspråk utan att för den

skull det eller de i staten använda

officiella språken utesluts,

f) the use by local authorities of

regional or minority languages in

debates in their assemblies, without

excluding, however, the use of the

official language(s) of the State;

f) att lokala myndigheter i sina

sammanträden använder landsdels-

eller minoritetsspråk utan att för den

skull det eller de i staten använda

officiella språken utesluts,

g) the use or adoption, if necessary in

conjunction with the name in the

official language(s), of traditional and

correct forms of place-names in

regional or minority languages.

g) att traditionella och korrekta former

av ortsnamn på landsdels- eller minori-

tetsspråk används eller införs, vid

behov jämsides med namnen på det

eller de officiella språken.

3. With regard to public services

provided by the administrative

authorities or other persons acting on

their behalf, the Parties undertake,

within the territory in which regional or

minority languages are used, in

accordance with the situation of each

language and as far as this is

reasonably possible:

3. I fråga om samhällsservice från

förvaltningsmyndigheterna eller av

andra personer som handlar på deras

uppdrag, förbinder sig parterna inom

det territorium där landsdels- eller

minoritetsspråk används, i enlighet

med varje språks situation, och i rimlig

utsträckning,

a) to ensure that the regional or

minority languages are used in the

provision of the service; or

a) att tillse att landsdels- eller

minoritetsspråk används vid

tillhandahållande av ifrågavarande

tjänster, eller

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

201

b) to allow users of regional or

minority languages to submit a request

and receive a reply in these languages;

or

b) att tillåta användarna av landsdels-

eller minoritetsspråk att göra

framställningar och få svar på dessa

språk, eller

c) to allow users of regional or

minority languages to submit a request

in these languages.

c) att tillåta användarna av landsdels-

eller minoritetsspråk att göra

framställningar på dessa språk.

4. With a view to putting into effect

those provisions of paragraphs 1, 2 and

3 accepted by them, the Parties

undertake to take one or more of the

following measures:

4. Parterna förbinder sig att vidta en

eller flera av följande åtgärder för att

uppfylla de åtaganden i punkterna 1, 2

och 3 som de har antagit:

a) translation or interpretation as may

be required,

a) tolkning eller översättning vid

behov,

b) recruitment and, where necessary,

training of the officials and other

public service employees required;

b) anställning och vid behov utbildning

av erforderligt antal tjänstemän och

andra offentligt anställda,

c) compliance as far as possible with

requests from public service employees

having a knowledge of a regional or

minority language to be appointed in

the territory in which that language is

used.

c) att så långt möjligt tillmötesgå

begäran från statstjänsteman med

kunskaper i ett landsdels- eller

minoritetsspråk att bli förordnade i det

territorium där det språket används.

5. The Parties undertake to allow the

use or adoption of family names in the

regional or minority languages, at the

request of those concerned.

5. Parterna förbinder sig att tillåta att

släktnamn används eller antas på

landsdels- eller minoritetsspråk på

begäran av de berörda.

Article 11 - Media

Artikel 11 Massmedia

1. The Parties undertake, for the users

of the regional or minority languages

within the territories in which those

languages are spoken, according to the

situation of each language, to the

extent that the public authorities,

directly or indirectly, are competent,

have power or play a role in this field,

and respecting the principle of the

independence and autonomy of the

media:

1. Parterna förbinder sig till följande

för dem som använder landsdels- eller

minoritetsspråk inom de territorier där

dessa språk brukas, i enlighet med

situationen för varje språk, i den

utsträckning som de offentliga

myndigheterna är direkt eller indirekt

behöriga, har befogenhet eller

inflytande härvidlag och under

respekterande av principen om

massmedias oberoende och

självständighet,

a) to the extent that radio and television

carry out a public service mission:

a) i den mån radio och TV står i det

offentligas tjänst:

i) to ensure the creation of at least one

radio station and one television channel

in the regional or minority languages;

i) att tillse att minst en radiostation och

en TV-kanal inrättas på landsdels- eller

minoritetsspråk, eller

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

202

or

ii) to encourage and/or facilitate the

creation of at least one radio station

and one television channel in the

regional or minority languages; or

ii) att uppmuntra och/eller underlätta

inrättande av minst en radiostation och

en TV-kanal på landsdels- eller

minoritetsspråk, eller

iii) to make adequate provision so that

broadcasters offer programmes in the

regional or minority languages;

iii) att vidta lämpliga åtgärder för att

radiostationer och TV-kanaler skall

tillhandahålla program på landsdels-

eller minoritetsspråk,

b) i) to encourage and/or facilitate the

creation of at least one radio station in

the regional or minority languages; or

b) i) att uppmuntra och/eller underlätta

inrättande av minst en radiostation på

landsdels- eller minoritetsspråk, eller

ii) to encourage and/or facilitate the

broadcasting of radio programmes in

the regional or minority languages on a

regular basis;

ii) att uppmuntra och/eller underlätta

regelbunden sändning av radioprogram

på landsdels- eller minoritetsspråk,

c) i) to encourage and/or facilitate the

creation of at least one television

channel in the regional or minority

languages; or

c) i) att uppmuntra och/eller underlätta

inrättande av minst en TV-kanal på

landsdels- eller minoritetsspråk, eller

ii) to encourage and/or facilitate the

broadcasting of television programmes

in the regional or minority languages

on a regular basis;

ii) att uppmuntra och/eller underlätta

regelbunden sändning av TV-program

på landsdels- eller minoritetsspråk,

d) to encourage and/or facilitate the

production and distribution of audio

and audiovisual works in the regional

or minority languages;

d) att uppmuntra och/eller underlätta

produktion och distribution av radio-

och TV-program på landsdels- eller

minoritetsspråk,

e) i) to encourage and/or facilitate the

creation and/or maintenance of at least

one newspaper in the regional or

minority languages; or

e) i) att uppmuntra och/eller underlätta

att minst en tidning grundas och/eller

upprätthålls på landsdels- eller

minoritetsspråk, eller

ii) to encourage and/or facilitate the

publication of newspaper articles in the

regional or minority languages on a

regular basis;

ii) att uppmuntra och/eller underlätta

regelbunden publicering av

tidningsartiklar på landsdels- eller

minoritetsspråk,

f) i) to cover the additional costs of

those media which use regional or

minority languages, wherever the law

provides for financial assistance in

general for the media; or

f) i) att täcka extrakostnaderna för de

massmedia som använder landsdels-

eller minoritetsspråk, där enligt lag

statligt stöd ges till massmedia, eller

ii) to apply existing measures for

financial assistance also to audiovisual

productions in the regional or minority

languages;

ii) att tillämpa gällande bestämmelser

för finansiellt stöd även till TV-

program på landsdels- eller

minoritetsspråk,

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

203

g) to support the training of journalists

and other staff for media using regional

or minority languages.

g) att stödja utbildning av journalister

och annan personal i massmedia som

använder landsdels- eller

minoritetsspråk.

2. The Parties undertake to guarantee

freedom of direct reception of radio

and television broadcasts from

neighbouring countries in a language

used in identical or similar form to a

regional or minority language, and not

to oppose the retransmission of radio

and television broadcasts from

neighbouring countries in such a

language. They further undertake to

ensure that no restrictions will be

placed on the freedom of expression

and free circulation of information in

the written press in a language used in

identical or similar form to a regional

or minority language. The exercise of

the above-mentioned freedoms, since it

carries with it duties and

responsibilities, may be subject to such

formalities, conditions, restrictions or

penalties as are prescribed by law and

are necessary in a democratic society,

in the interests of national security,

territorial integrity or public safety, for

the prevention of disorder or crime, for

the protection of health or morals, for

the protection of the reputation or

rights of others, for preventing

disclosure of information received in

confidence, or for maintaining the

authority and impartiality of the

judiciary.

2. Parterna förbinder sig att garantera

friheten att från grannländer direkt ta

emot radio- och TV-sändningar på

språk som brukas i samma eller

liknande form som ett landsdels- eller

minoritetsspråk och att inte motsätta

sig återutsändning av radio- och TV-

sändningar från grannländer på ett

sådant språk. De förbinder sig även att

tillse att inga inskränkningar görs i

fråga om yttrandefriheten och den fria

informationsspridningen i den tryckta

pressen på ett språk som brukas i

samma eller liknande form som ett

landsdels- eller minoritetsspråk.

Eftersom utövandet av de ovannämnda

friheterna innebär förpliktelser och

ansvar, kan det underkastas sådana

formaliteter, villkor, inskränkningar

eller straff som lagen föreskriver och

som är nödvändiga i ett demokratiskt

samhälle, i den nationella säkerhetens,

den territoriella integritetens och den

allmänna säkerhetens intresse för att

förebygga oordning och brott, skydda

hälsa eller moral, skydda annans goda

namn och rykte och rättigheter,

förebygga avslöjande av uppgifter som

har mottagits i förtroende, samt

upprätthålla rättsväsendets auktoritet

och opartiskhet.

3. The Parties undertake to ensure that

the interests of the users of regional or

minority languages are represented or

taken into account within such bodies

as may be established in accordance

with the law with responsibility for

guaranteeing the freedom and

pluralism of the media.

3. Parterna förbinder sig att tillse att de

personers intressen som använder

landsdels- eller minoritetsspråk

företräds eller beaktas i sådana organ

som med stöd av lag kan komma att

inrättas med ansvar att garantera frihet

och pluralism för massmedia.

Article 12 - Cultural activities and

facilities

Artikel 12 Kulturell verksamhet och

kulturella inrättningar

1. With regard to cultural activities and

facilities - especially libraries, video

libraries, cultural centres, museums,

archives, academies, theatres and

cinemas, as well as literary work and

1. I fråga om kulturell verksamhet och

kulturella inrättningar - särskilt biblio-

tek, videobibliotek, kulturcentra,

muséer, arkiv, akademier, teatrar och

biografer, ävensom litterära verk och

Prop. 2008/09:158

Bilaga 9

204

film production, vernacular forms of

cultural expression, festivals and the

culture industries, including inter alia

the use of new technologies - the

Parties undertake, within the territory

in which such languages are used and

to the extent that the public authorities

are competent, have power or play a

role in this field:

filmproduktion, uttrycksformer för

folklig kultur, festivaler och kulturell

företagsamhet, innefattande bl.a.

användning av ny teknologi - förbinder

sig parterna till följande inom det

territorium där sådana språk används

och i den utsträckning som de

offentliga myndigheterna är behöriga,

har befogenhet eller inflytande:

a) to encourage types of expression and

initiative specific to regional or

minority languages and foster the

different means of access to works

produced in these languages;

a) att uppmuntra uttrycksformer och

initiativ som utmärker landsdels- eller

minoritetsspråk och främja olika sätt

att få tillgång till verk framställda på

dessa språk,

b) to foster the different means of

access in other languages to works

produced in regional or minority

languages by aiding and developing

translation, dubbing, post-

synchronisation and subtitling

activities;

b) att främja olik