RGKFS 2006:1

1

Riksgäldskontorets författningssamling

Utgivare: chefsjuristen Charlotte Rydin, Riksgäldskontoret, 103 74 Stockholm

ISSN 1403-9346

Riksgäldskontorets föreskrifter och allmänna råd

till förordning ( 2006:1097 ) om statliga

myndigheters betalningar och medelsförvaltning

beslutade den 13 december 2006.

Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 14 § förordningen

(2006:1097) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning.

Riksgäldskontorets föreskrifter till 1 §

Dessa föreskrifter gäller för de myndigheter som är inordnade i den statliga

redovisningsorganisationen.

Med

förordningen

avses i dessa föreskrifter och allmänna råd, förord-

ningen (2006:1097) om statliga myndigheters betalningar och medelsför-

valtning.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 1 §

Ekonomistyrningsverket för ett register över myndigheter som tillhör den

statliga redovisningsorganisationen.

Riksgäldskontorets föreskrifter till 3 §

En myndighet som vill ha Riksgäldskontorets medgivande om direkta insätt-

ningar på och uttag från statens centralkonto skall göra en skriftlig ansökan

hos Riksgäldskontoret.

Uppdrag till Riksgäldskontoret om direkta uttag från statens centralkonto

skall göras på det sätt som Riksgäldskontoret beslutar.

En insättning på eller ett uttag från statens centralkonto skall, om det inte

finns särskilda skäl, avse belopp om minst en miljon kronor.

Checkar som tillhandahållits av Riksbanken för uttag på Statsverkets

checkräkning får inte längre användas från och med 2007. Dessa checkar

skall makuleras enligt Riksgäldskontorets anvisningar.

Riksgäldskontorets föreskrifter till 4 §

En myndighet som önskar öppna eller ändra konton i en bank som Riks-

gäldskontoret har ramavtal med skall lämna in sin ansökan till banken. An-

sökan skall göras på blankett som ramavtalsbanken tillhandahåller och skall

av banken vidarebefordras till Riksgäldskontoret.

RGKFS 2006:1

Utkom från trycket

den 29 december 2006

2

RGKFS 2006:1

Nya konton får inte användas innan Riksgäldskontoret har godkänt ansö-

kan.

Bestämmelsen i andra stycket i denna paragraf gäller inte konton enligt

12 § förordningen eller konton som undantagits genom lag eller förordning

enligt vad som anges i 5 § förordningen.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 4 §

Om Riksgäldskontoret inte har beslutat att skilda konton skall användas för

in- och utbetalningar avgör myndigheten om in- och utbetalningar ska ske på

skilda konton (bruttokonton) eller på samma konto (nettokonto).

Riksgäldskontorets föreskrifter till 6 §

Myndigheten skall kontrollera att samtliga utbetalningar sker till rätt motta-

gare, med rätt belopp och vid rätt tidpunkt. Myndigheten skall dokumentera

hur denna kontroll skall utföras hos myndigheten.

Myndigheten skall särskilt bevaka att utbetalningar inte sker för tidigt och

att inbetalningar inte sker för sent i förhållande till överenskomna betal-

ningsvillkor.

För konton enligt 4 § andra stycket förordningen gäller

– att myndigheten skall bekräfta sina utbetalningar med debiteringsbe-

myndigande/avstämningsuppgift eller motsvarande

– att myndigheten inte får medge automatiska dragningar (autogiro) från

dessa konton i andra fall än när betalning sker mellan statliga myndigheter

– att Riksgäldskontoret skall förhandsinformeras om en myndighet har in-

eller utbetalningar som var för sig under en och samma dag beräknas över-

stiga 300 miljoner kronor.

En myndighet skall informera Riksgäldskontoret i förväg om den avser att

omorganisera sin betalningsverksamhet eller göra större ändringar i sina be-

talningsrutiner.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 6 §

Utbetalning bör normalt ske genom s.k. betalningsbevakning i myndighetens

system eller hos betalningsförmedlare.

Riksgäldskontorets föreskrifter till 7 §

En myndighet som avser att sluta ett eget avtal med en betalningsförmedlare

skall skriftligen informera Riksgäldskontoret innan upphandling av betal-

ningsförmedlare påbörjas.

Riksgäldskontoret skall fortlöpande informeras om och ges full insyn i

upphandlingen. Riksgäldskontoret skall även ges möjlighet att yttra sig över

och ge synpunkter på förfrågningsunderlag och avtalsförslag.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 7 §

Ramavtal om betalningstjänster m.m. för statliga myndigheter kan rekvireras

från Riksgäldskontoret.

3

RGKFS 2006:1

Riksgäldskontorets föreskrifter till 8 §

När avtal om betalningstjänster m.m. ges in till Riksgäldskontoret för god-

kännande skall myndigheten på begäran av Riksgäldskontoret bifoga en ut-

redning som visar att villkoren i 6 § i förordningen är uppfyllda.

Riksgäldskontorets föreskrifter till 9 §

Om avtal om betalningstjänster inte har godkänts av Riksgäldskontoret får

det inte tillämpas av myndigheten. Riksgäldskontoret kan återkalla ett god-

kännande av ett avtal om de villkor som anges i 6 § förordningen inte längre

är uppfyllda. Om ett godkännande återkallas får myndigheten därefter inte

tillämpa avtalet.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 10 §

Affärsverken får även avropa de ramavtal om betalningstjänster m.m. som

för statens räkning träffats att gälla från och med 1 april 2007 eller senare

tidpunkter.

Riksgäldskontorets föreskrifter till 11 §

Kontanta medel som flyter in till en myndighet får inte användas för löpande

utbetalningar. De skall snarast sättas in på något av myndighetens konton för

inbetalningar.

Om inte annat har särskilt föreskrivits görs utbetalning över myndighetens

ordinarie betalningsvägar. Utbetalning får i brådskande fall eller om andra

särskilda skäl föreligger göras från kontantkassa.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 11 §

Riksgäldskontoret svarar för täckning och tömning av medel på toppkonton

enligt 4 § andra stycket förordningen. Fram till närmaste tömningstillfälle

kan inbetalningar till ett konto finansiera utbetalningar från samma konto om

detta konto är av den typ som möjliggör detta (nettokonto).

Riksgäldskontorets allmänna råd till 12 §

Med valutakonto avses konto i utländsk valuta som myndigheten öppnar i

bank i Sverige.

Riksgäldskontorets allmänna råd till 13 §

Valutasäkring innebär att värdet i kronor av en framtida betalning i utländsk

valuta fastställs i förväg i syfte att skapa säkrare prognoser över inkomster

eller medelsförbrukning. Valutasäkring innebär möjlighet att beakta valuta-

risker och hantera valutaberoenden. Planeringen förbättras därmed hos såväl

enskilda myndigheter som statsförvaltningen som helhet.

Ansökan om valutasäkring bör åtföljas av ansökan om valutakonto/valuta-

konton i den eller de valutor som valutasäkringen skall avse.

4

RGKFS 2006:1

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2006

Denna författning träder i kraft den 1 januari 2007, då Riksgäldskontorets

föreskrifter och allmänna råd RGKFS 2003:1, skall upphöra att gälla.

BO LUNDGREN

Charlotte Rydin