Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning av djur

Dessa föreskrifter ska tillämpas vid slakt eller annan avlivning av följande husdjur och andra djur om de hålls av människan: nötkreatur, får, getter, renar, hjortar och övriga idisslare, grisar, hästdjur, fjäderfä och strutsfåglar samt övriga fåglar, hundar, katter, rävar, minkar, kaniner, gnagare, tamillrar, primater, groddjur och kräldjur. För odlad fisk gäller dessa föreskrifter endast vid annan avlivning än slakt.

Dessa föreskrifter gäller inte 1. försöksdjur i de fall då andra avlivningsmetoder godkänts av djurförsöksetisk nämnd enligt 49 a § djurskyddsförordningen (1988:539) i varje enskilt fall. 2. hägnat vilt som jagas i enlighet med bestämmelserna i jaktlagen (1987:259), jaktförordningen (1987:905) eller föreskrifter som meddelats med stöd av jaktförordningen.

Vid tillämpningen av dessa föreskrifter ska de regler som anges för nötkreatur även gälla djur som tillhör grupperna Bubalus (bufflar), Bos (myskoxar, jakar m.m.), Bison (bisonoxe, visent m.m.) och Syncerus (afrikansk buffel).

Ord eller uttryck som används i denna författning har följande betydelse: avlivning: varje metod som leder till att ett djur dör, avvanda djur: djur vars foderstat inte längre huvudsakligen består av mjölk eller mjölkersättningsmedel, bedövning: varje metod som inför slakt eller annan avlivning gör ett djur medvetslöst, bultpistol: instrument med penetrerande bult för mekanisk bedövning före avlivning. För fjäderfä avser begreppet bultpistol även instrument med ickepenetrerande bult, dekapitering: avlivning genom att huvudet hastigt avskiljs från kroppen med hjälp av ett vasst verktyg, distansavlivning: avlivning på avstånd genom skjutning med bröstskott, drivning: all förflyttning av djur från transportfordon till utrymmen där djuren hålls i väntan på avlivning eller från transportfordon eller utrymmen UPPHÄVD

där djuren hålls till den plats där de ska bedövas eller avlivas, enhandsvapen: pistol eller revolver, avsedd för kulpatroner, fixering: varje metod som tillämpas för att begränsa ett djurs rörelseförmåga i syfte att underlätta bedövning, fjäderfä: fåglar av typerna höns (Gallus gallus), kalkoner (Meleagridae), ankor (Anatinae), gäss (Anser), vaktlar (Coturnix) och pärlhöns (Numdidae) fåglar: klassen Aves, försöksdjur: djur som används i djurförsök eller som föds upp, förvaras eller tillhandahålls för djurförsök. gnagare: ordningen Rodentia, groddjur: klassen Amphibia, hagelgevär: slätborrat tvåhandsvapen konstruerat för hagelpatroner,

halsdislokation: avlivning genom hastig vridning-sträckning-tänjning av halskotpelaren på ett sådant sätt att ryggmärgen slits av, halsens blodkärl brister och djuret omedelbart dör, hägnat vilt: vilt som hålls på ett markområde som inhägnats med stängsel i avsikt att permanent hålla djuren fångna inom området, hästdjur: familjen Equidae, höns: arten Gallus gallus, kaniner: ordningen Lagomorpha (bl.a. kaniner och harar), koldioxidtunnel: slutet containersystem för koldioxidavlivning i två faser, vilket följs av nermalning av djurkropparna i kvarn. kräldjur: klassen Reptilia, kulmask: instrument med penetrerande fri kula för mekanisk bedövning före slakt eller annan avlivning, gjort för att placeras i direkt kontakt med djurets huvud, kulvapen: vapen med fri projektil (kula), maceration: avlivning i kvarn med snabbroterande slagor, s.k. homogenizer, mekanisk bedövning: bedövning med kulvapen, hagelgevär eller bultpistol eller slag i huvudet med ett hårt föremål, nötkreatur: arterna Bos taurus och Bos indicus, odlad fisk: fisk som hålls för livsmedelsproduktion, utsättning eller avel inför någon av dessa verksamheter, primater: djur tillhörande ordningen Primates, skjutvapen: bultpistol, kulvapen samt hagelgevär, slakt: avlivning av djur avsedda för livsmedels- eller foderproduktion genom avblodning, slakteri: byggnad eller lokal, även mobil sådan, iordningställd för slakt av husdjur, där köttet är avsett för försäljning, strutsfåglar: fåglar av arterna struts, emu och nandu (Ratitae), strövren: ren som befinner sig på vinterbetesmark under perioden 1 maj-30 september, tamiller: frett, den domesticerade formen av europeisk iller (Mustela putorius furo), uppstallning: hållande av djur i stall, fållor, hägn eller utrymmen för förvaring av transportbehållare på slakteriets område innan de slaktas, samt övriga fåglar: andra fåglar än fjäderfän och strutsfåglar. Hänvisningar till andra bestämmelser UPPHÄVD

Grundläggande bestämmelser om slakt och annan avlivning finns i 13–15 §§ djurskyddslagen (1988:534) samt 30–32 a §§ djurskyddsförordningen (1988:539). Bestämmelser om ilastning, transport samt urlastning av djur finns i rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 samt i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:10) om transport av levande djur.

Bestämmelser om slakt och om offentlig kontroll i samband med slakt finns även i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2007:2) om offentlig djurskyddskontroll samt i följande EG-förordningar: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel .

Personer som hanterar djur i samband med slakt eller annan avlivning ska ha goda kunskaper om djurskydd och tillräckliga färdigheter för att kunna följa bestämmelserna i dessa föreskrifter. De ska även ha kunskaper och färdigheter i praktisk djurhantering.

Den som ska bedöva eller avliva ett djur ska vara väl förtrogen med den bedövnings- respektive avlivningsmetod som ska användas.

Företag eller organisationer som bedriver verksamhet med slakt eller annan avlivning av djur ska se till att personal som är sysselsatt med hantering, bedövning, slakt eller annan avlivning har genomgått utbildning som ger de kunskaper som UPPHÄVD

anges i 1 och 2 §§. Genomgången utbildning ska dokumenteras.

För personer som hanterar försöksdjur gäller även de utbildningskrav som anges i Centrala försöksnämndens kungörelse (SJVFS 1992:11) med föreskrifter och allmänna råd om utbildningskrav vid användning av djur för vetenskapliga ändamål m.m. samt 6 kap. Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2004:15) om uppfödning, förvaring, tillhandahållande och användning m.m. av försöksdjur.

Varje slakteri ska ha en plan för hur djurskyddet ska upprätthållas. Planen ska syfta till att upprätthålla ett gott djurskydd i alla led av den dagliga hanteringen av djur, från djurens ankomst till slakteriet fram till bedövning och avlivning. Planen ska även ta hänsyn till risken för tekniska fel som t.ex. strömavbrott eller andra omständigheter som stoppar eller fördröjer slaktarbetet, eller på annat sätt påverkar djurskyddet negativt. Ytterligare bestämmelser om planen finns i 5 kap. 8 §. Planen ska finnas lätt tillgänglig på slakteriet så att personalen kan ta del av den.

Djur får inte föras till ett stall som är avsett för slaktdjur, om de inte ska slaktas. UPPHÄVD

Om djuren inte slaktas omedelbart efter ankomsten ska de stallas upp.

Djur som har skadats under transporten eller vid ankomsten till slakteriet ska avlivas omedelbart efter ankomsten till slakteriet. Detsamma gäller djur som uppvisar sjukdomstecken samt svaga eller icke avvanda djur. Djur som är oförmögna att gå eller har svårt att förflytta sig av egen kraft ska avlivas där de befinner sig. Under förutsättning att djuret stallas upp i ett särskilt utrymme enligt 4 kap. 8 § och att den officiella veterinären vid slakteriet gör bedömningen att uppstallningen inte medför lidande för djuret får kravet på omedelbar avlivning frångås i högst två timmar. Sådan uppstallning ska journalföras.

Vid uppstallning ska djuren hanteras lugnt.

Vid drivning ska djuren hanteras lugnt. Djuren ska ha tillräckligt med utrymme för att kunna förflytta sig och deras flockinstinkt ska utnyttjas. Där så är nödvändigt ska djuren dock ledas individuellt. Djuren ska tydligt kunna uppfatta drivvägen och får inte utsättas för vägval. Om hjälpmedel måste användas vid drivning får dessa endast användas för att styra djuren. Hästar ska ledas individuellt.

Elektrisk pådrivare får bara användas i undantagsfall, och då endast i fråga om grisar och vuxna nötkreatur. En elektrisk pådrivare får enbart användas mot djurets bakdelsmuskulatur, och endast om djuret har fri väg framåt. Endast enstaka impulser av högst en sekunds varaktighet får ges. Stiften på pådrivaren ska vara avrundade.

Djuren får inte utsättas för slag eller sparkar. De får inte lyftas i hud, päls, ull, fjädrar, huvud, horn, ben, vingar, öron eller svans. De får inte heller hanteras på annat sätt som kan orsaka smärta eller lidande. Fjäderfän som bedövas genom ett strömförande vattenbad får dock så skonsamt som möjligt hängas upp i fötterna omedelbart före bedövningen under de förutsättningar som anges i 6 kap. 1 §. Fotbyglarna ska vara anpassade till djurets storlek.

Vid urlastning av fjäderfä ur behållare får behållarna inte tömmas på ett sådant

UPPHÄVD

sätt att djuren skadas.

Utrustning som används vid bedövning eller avlivning av djur ska vara utformad och användas på ett sådant sätt att bedövningen eller avlivningen sker snabbt och effektivt i enlighet med bestämmelserna i dessa föreskrifter. Utrustningen ska underhållas regelbundet och besiktigas dagligen. Underhåll och daglig kontroll av utrustningen ska journalföras. Ytterligare bestämmelser om underhåll av utrustning finns i 6 kap. 5 §.

På bedövnings- och avlivningsplatsen ska det finnas reservutrustning för bedövning och avlivning lätt tillgänglig för att användas i nödsituationer.

Reservutrustningen ska underhållas regelbundet och besiktigas dagligen. Underhåll och daglig kontroll av utrustningen ska journalföras. När det finns levande djur i lokalerna, ska det finnas lätt flyttbar utrustning åtkomlig i anslutning till stallutrymmena för bedövning och avlivning av skadade eller akut sjuka djur.

Utrymmen och utrustning på slakterier ska vara lätta att rengöra och desinficera. Golven ska vara halkfria och väl dränerade.

Slakterier ska vara lämpligt utformade och ha lämplig utrustning för avlastning av djur. Utrustningen för avlastning ska vara försedd med halksäkert underlag och, om det behövs, sidoskydd. Broar och ramper ska vara utrustade med sidoväggar, staket eller annat skydd som gör att djuren inte riskerar att falla av eller skadas.

Drivgångar ska vara horisontella eller luta svagt uppåt och vara konstruerade så att djurens flockinstinkt och naturliga beteende kan utnyttjas vid drivning.

Vid drivning med mekanisk drivanordning ska denna ha en sådan utformning att djuren inte riskerar att skadas. Drivanordningen ska ansluta väl till drivgångens väggar och golv samt vara utformad så att den stannar om ett djur inte flyttar sig. Den mekaniska drivanordningens manöverdel ska placeras så att de djur som drivs kan övervakas. Övervakning ska ske under maskinell drivning.

Ett slakteri ska ha stallutrymmen i tillräcklig utsträckning.

Slakterier där renar eller hjortar slaktas får i stället ha fållor eller hägn i tillräcklig utsträckning. Dessa ska ha lämpligt skydd mot ogynnsamma väderleksförhållanden. Stallutrymmen, fållor och hägn ska vara utformade på ett sådant sätt att djuren inte riskerar att skadas och att djurens hälsotillstånd lätt kan kontrolleras.

Det ska finnas ett särskilt utrymme för uppstallning av sjuka, skadade och icke avvanda djur, om inte rutinen på slakteriet är sådan att dessa djur avlivas omedelbart efter ankomst.

När nötkreatur, får, getter, grisar, hästar och fjäderfän stallas upp på slakterier gäller måttbestämmelserna i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2007:6) om hästhållning respektive Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2007:5) om djurhållning inom lantbruket. Om fjäderfän förvaras i transportbehållare på slakteriet gäller i stället de måttbestämmelser som anges i rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 . Om nötkreatur, får, getter eller grisar hålls i gruppbox gäller i stället måttbestämmelserna i nedanstående tabell A. För nötkreatur som hålls i endjursboxar gäller nedanstående tabell B. Gruppboxar ska vara utformade så att djuren har möjlighet att vända sig.

Vid uppstallning ska djuren ha ett klimat som är anpassat till deras behov av termisk komfort. Om djuren har varit utsatta för höga temperaturer i fuktigt väder ska de avkylas på lämpligt sätt.

Stallutrymmen ska vara försedda med artificiellt ljus som inte förorsakar djuren obehag och som medger att tillsynen över dem kan ske utan svårigheter. Om djur hålls i stall under den mörka tiden på dygnet ska dämpad belysning vara tänd.

I stallutrymmen får djuren inte utsättas för hög ljudnivå och får endast tillfälligtvis utsättas för mekaniskt buller överstigande 75 dBA.

Djur som kan förväntas vara aggressiva mot varandra ska hållas åtskilda. Om djur hålls lösgående ska hornbärande och hornlösa djur hållas åtskilda, om de

UPPHÄVD

inte tidigare hållits i samma grupp. Hornbärande och hornlösa renar behöver dock inte hållas åtskilda.

Strutsfåglar får inte bindas. Fixering på annat sätt får endast vara tillfällig i samband med hantering. Strutsfåglar får inte hållas fast eller på annat sätt fängslas i benen, fjädrarna eller enbart en vinge.

Tillsyn över uppstallade djur ska ske minst morgon och kväll.

Fjäderfän som har transporterats i behållare ska slaktas så snart som möjligt efter ankomsten till slakteriet. Om så inte kan ske ska de vattnas och utfodras enligt 5 och 6 §§.

Djuren ska under uppstallning ha fri tillgång till dricksvatten, med undantag av fjäderfä enligt 4 § första meningen.

Om den sammanlagda tiden för transport till och uppstallning på slakteriet överstiger tolv timmar ska djuren utfodras med foder som är lämpligt för djurarten och i tillräcklig mängd. Idisslare ska förses med stråfoder.

Djur får stallas upp på slakteri högst en natt. Djur som stallas upp över natten ska slaktas utan dröjsmål följande dag. Renar som hålls i hägn enligt 4 kap. 7 § får dock hållas i hägnet i upp till fem dygn.

Högmjölkande kor ska slaktas före slaktdagens slut. Slakteriet ska informera sig om vilka kor som är högmjölkande. Om högmjölkande kor anländer till slakteriet efter slaktdagens slut, ska de slaktas omgående nästa dag. Kor med uppenbart spänt juver ska mjölkas innan övernattning. Mjölkning som utförts på slakteri ska journalföras. Av den plan om djurskydd som slakterierna ska upprätta enligt 3 kap. 1 § ska det framgå vilka rutiner slakteriet har för att följa reglerna i första stycket om hur högmjölkande kor ska behandlas.

Utöver vad som anges i 16 § djurskyddsförordningen (1988:539) ska liggytorna förses med lämpligt strömedel i erforderlig mängd för de djur som stallas upp över natten. Detta krav gäller dock inte nötkreatur i endjursboxar som försetts med dränerande gummigolv av en typ som ger minst samma komfort och renhet som strömedel i erforderlig mängd.

Följande metoder är tillåtna för att kortvarigt minska ett djurs rörelsefrihet vid bedövning 1. användning av bedövningsbox, som får vara utrustad med anordning för fixering av huvudet, 2. fasthållning av djurets huvud med en grimma, brems eller liknande vid mekanisk bedövning, 3. fasthållning av djurets huvud med horntag vid mekanisk bedövning av ren, 4. manuell fasthållning av mindre djur, 5. fotbyglar för fjäderfä med en vikt av högst 20 kg samt 6. slakttratt för fjäderfä.

Följande bedövningsmetoder är tillåtna att använda till respektive djurart, med de begränsningar och detaljerade anvisningar som anges i 3-34 §§.

Vid mekanisk bedövning ska djurets rörelsefrihet begränsas så att skottet kan placeras rätt. Detta gäller dock inte i samband med strövrensslakt. Efter det att djurets rörelsefrihet har begränsats enligt 1 § ska det bedövas omedelbart.

Skjutvapnets typ, laddning och ammunition ska anpassas till djurarten och djurets storlek.

Ett skjutvapens skötsel ska innefatta rengöring, smörjning och kontroll av eventuella packningar varje dag det används. Motsvarande skötsel ska ske innan vapnet används efter ett längre uppehåll. Krav på journalföring av skötseln av skjutvapen på slakterier framgår av 4 kap. 1 §.

Ammunition ska förvaras torrt. Den som använder bultpistol ska efter varje skott säkerställa att bulten återgår till utgångsläget.

Om en bultpistol eller ett annat skjutvapen används för att bedöva djur ska djuret skjutas så att hjärnan träffas och skadas på ett sådant sätt att djuret omedelbart förlorar medvetandet. Om en bultpistol används för att bedöva fjäderfä får djuret skjutas så att hjärnan skadas på ett sådant sätt att djuret omedelbart förlorar medvetandet. När andra skjutvapen än bultpistol och kulmask används, ska vapnets mynning inte ha direktkontakt med djuret.

Enhandsvapen får användas för bedövning av nötkreatur, får, getter, renar, hjortar, grisar och hästdjur under förutsättning att vapnets kaliber är minst .32” (7,65 mm) och att ammunitionen som används har mynningsenergi (E0) av minst 217 J (joule). Kulan ska vara konstruerad för att expandera och vara rundnosad, s.k. wadcutterkulor får inte användas.

På nötkreatur, med undantag av tjurar och kalvar, ska vapnet placeras i rät vinkel mot skallbenet i den punkt där tänkta linjer från respektive öras överkant till motstående sidas öga korsar varandra. Hur vapnet ska placeras framgår av nedanstående skiss. På tjurar ska vapnet placeras i rät vinkel mot skallbenet cirka en centimeter vid sidan om den ovan beskrivna punkten och på kalvar ska vapnet placeras i rät vinkel mot skallbenet något nedanför denna punkt.

På får utan horn ska vapnet placeras i rät vinkel mot skallens högsta punkt i mittlinjen på det sätt som framgår av nedanstående skiss. På får utan horn får vapnet även placeras i rät vinkel mot skallbenet något nedanför den punkt där tänkta linjer från respektive öra till motstående sidas öga korsar varandra. På får och getter med horn ska vapnet placeras strax bakom benåsen mellan hornen i riktning mot käkvinkeln på det sätt som framgår av nedanstående skiss.

Bestämmelser om när avblodning ska påbörjas i sådana fall finns i 7 kap. 2 § andra stycket. På getter utan horn får vapnet placeras på samma sätt som för får, eller som för getter med horn. Bestämmelser om när avblodning ska påbörjas vid skjutning bakifrån finns i 7 kap. 2 § andra stycket.

På renar ska vapnet placeras något ovanför en tänkt linje mellan ögonens överkant på det sätt som framgår av nedanstående skiss. Om hornutskott förhindrar att djuret skjuts i pannan får vapnet placeras strax bakom hornen i riktning mot munnen enligt nedanstående skiss.

På övriga idisslare ska vapnet placeras på samma sätt som på nötkreatur, enligt 8 §.

På grisar som väger mer än 90 kg, med undantag av galtar och äldre suggor, ska vapnet placeras mot skallbenet i medellinjen två till tre centimeter ovanför en tänkt linje som förbinder ögonens övre kant, i linje med halskotpelaren och i riktning mot svansfästet. Hur vapnet ska placeras framgår av nedanstående skiss. På grisar som väger mindre än 90 kg ska vapnet placeras på motsvarande sätt i förhållande till djurets storlek, dvs. något närmare den tänkta linjen. På galtar och äldre suggor ska vapnet placeras mot skallbenet vid sidan om den benkant som löper längs skallens medellinje, 3-4 centimeter ovanför en tänkt linje som förbinder ögonens övre kant.

På hästdjur ska vapnet placeras i rät vinkel mot pannbenet på mittlinjen mitt emellan en tänkt linje mellan överkanten på ögonen och översta benkanten i skallen på det sätt som framgår av nedanstående skiss.

Nötkreatur, får, getter, renar, grisar och hästdjur får bedövas genom skjutning med kulgevär eller hagelgevär enligt nedanstående tabell.

1 1

På fjäderfän och strutsfåglar ska vapnet placeras i rät vinkel mot skallbenet på skallens högsta punkt.

På kaniner ska vapnet placeras mitt på den högsta punkten av huvudet och riktas mot käkvinkeln.

Kaniner och fjäderfän får bedövas genom ett slag i bakhuvudet med ett hårt föremål om djuret slaktas av sin ägare för dennes personliga bruk eller om djuret är avsett för utfodring av rovlevande djur. Enstaka sjuka, skadade, eftersatta eller av andra skäl frångallrade fjäderfän och kaniner får bedövas genom ett slag i bakhuvudet med ett hårt föremål eller, för mindre djur, genom att bakhuvudet slås mot ett hårt fast föremål. Andra stycket gäller även fjäderfä som avlivas för provtagningsändamål samt när reservutrustning används till enstaka djur i samband med slakt. Slaget ska utföras på ett sådant sätt att djuret omedelbart förlorar medvetandet.

Efter utförd mekanisk bedövning ska en kontroll göras av att djuret uppvisar följande tecken 1. djuret ska omedelbart falla samman och får inte visa några tecken på resningsförsök, 2. normal andningsrytm ska inte kunna ses hos djuret, 3. djurets ögon ska vara öppna och blicken stirrande och riktad framåt.

Bedövningsutrustningen ska vara försedd med en teknik som garanterar att föreskriven strömstyrka uppnås, en signal som för operatören tydligt anger att

UPPHÄVD

strömkretsen är sluten samt en lätt avläsbar mätare som visar spänningen och strömstyrkan i den slutna kretsen. Vid individuell bedövning ska utrustningen vara försedd med en anordning som mäter motståndet och som förhindrar att apparaten kan användas om minsta tillåtna strömstyrka inte kan uppnås.

Elektroder ska vara väl underhållna och rena.

Vid elektrisk bedövning av grisar, får och getter ska elektroderna placeras på båda sidor om skallen på en tänkt linje mellan respektive sidas öra och öga på det sätt som framgår av nedanstående skisser eller i nära anslutning till denna linje, så att strömmen passerar genom djurets hjärna. Vid elektrisk bedövning av strutsfåglar och fjäderfän ska elektroderna placeras på båda sidor om skallen så att strömmen passerar genom djurets hjärna.

Strömstyrkan mellan elektroderna ska vid individuell bedövning och användning av 50 Hz växelström, för varje djur uppgå till minst följande värden 1. för får, getter och grisar 1,25 Ampere, 2. för strutsfåglar samt fjäderfän med en kroppsvikt över 2,5 kg 0,5 Ampere, 3. för övriga fjäderfän 0,3 Ampere samt 4. för kaniner 0,3 Ampere. Föreskriven strömstyrka ska uppnås inom en sekund efter det att strömkretsen har slutits och ska därefter upprätthållas genom djurets hjärna till dess att djuret är bedövat. Lämpliga åtgärder ska också vidtas för att säkerställa en god elektrisk kontakt, särskilt genom avlägsnande av ull eller genom att huden fuktas.

Elektrisk bedövning av fjäderfän får ske genom att huvudet passerar genom ett

UPPHÄVD

strömförande vattenbad. Strömstyrkan ska, vid användning av växelström, för varje djur uppgå till minst de värden som framgår av nedanstående tabell. Föreskriven strömstyrka ska upprätthållas till dess att djuret är bedövat. Fjäderfän får även bedövas med användning av likström. För att en korrekt bedövning ska kunna erhållas ska vattenbadet vara tillräckligt stort och djupt för den typ av fjäderfä som ska slaktas, och får inte svämma över vid ingången. Den elektrod som är nedsänkt i vattnet ska löpa längs hela vattenbadets längd. Lämpliga åtgärder ska vidtas för att säkerställa att strömmen kan passera på ett korrekt sätt. Genom fuktning kan särskilt en god elektrisk kontakt mellan bygel och ben uppnås.

När strömförande vattenbad används, ska vattennivån kunna regleras för att säkerställa kontakt med djurets huvud.

Efter utförd elektrisk bedövning av får, getter, grisar eller strutsfåglar ska en kontroll göras av att djuret uppvisar följande tecken 1. djuret ska falla samman i kramp vilken först karaktäriseras av stelhet, sedan av muskelryckningar, 2. normal andningsrytm ska inte kunna ses hos djuret, 3. djurets ögon ska vara öppna och pupillerna kraftigt utvidgade.

Efter utförd elektrisk bedövning av fjäderfän ska en kontroll göras av att djuret är bedövat.

Vid koldioxidbedövning av grisar ska indrivningen ske från en indrivningsbox. Boxen ska vara belägen i omedelbar anslutning till den transportkorg som fraktar grisarna ner i koldioxidschaktet. Koldioxidschaktets övre del ska vara försedd med belysning. Vid manuell indrivning ska den som arbetar med indrivningen befinna sig i indrivningsboxen.

UPPHÄVD

Transportkorgarna ska vara försedda med ett plant och halkfritt golv. I varje transportkorg ska det finnas utrymme för minst två grisar. Transportkorgarna ska vara utformade så att djuren kan stå upprätta tills de förlorar medvetandet. Transportkorgarna får inte överbeläggas.

Vid koldioxidbedövning ska en sådan koldioxidkoncentration och exponeringstid väljas så att djuret förblir medvetslöst till dess avblodningen avslutats och djuret är dött. Djuret ska dock utsättas för minst 70 procent koldioxid i totalt minst 140 sekunder, varav minst 90 procent koldioxid under minst 60 sekunder. Djuret ska så snabbt som möjligt, dock inom högst 30 sekunder, forslas från bedövningsanläggningens inlastningsnivå till den nivå där den högre föreskrivna koldioxidkoncentrationen är uppnådd.

Utrustningen i koldioxidschaktet ska vara försedd med en teknik för grafisk registrering av koldioxidkoncentrationen och en för operatören tydlig signal som varnar om koncentrationen sjunker under föreskriven nivå. Utrustningen ska kalibreras regelbundet. Registreringen ska ske på sådan nivå i koldioxidschaktet som gör det möjligt att kontrollera att den koncentration och tidsperiod som föreskrivs i 29 § har uppnåtts. Koldioxidschaktet ska kunna inspekteras när bedövningsanläggningen är i drift.

Efter utförd koldioxidbedövning ska en kontroll göras av att djuren uppvisar följande tecken 1. normal andningsrytm ska inte kunna ses hos djuret, 2. djurets ögon ska vara öppna och pupillerna kraftigt utvidgade.

Höns

Vid koldioxidbedövning av höns ska djuren utsättas först för 35–45 procent koldioxid under minst 60 sekunder och därefter för 75–85 procent koldioxid under minst 120 sekunder.

Utrustningen i bedövningsutrymmet ska vara försedd med en teknik för grafisk registrering av koldioxidkoncentrationen och en för operatören tydlig signal som varnar om koncentrationen förändras i förhållande till föreskrivet intervall. Registreringen ska ske på en sådan plats i bedövningsutrymmet som gör det möjligt att kontrollera att den koncentration och tidsperiod som föreskrivs i 32 § har uppnåtts. Bedövningsutrymmet ska kunna inspekteras när bedövningsanläggningen är i drift.

Efter utförd bedövning ska en kontroll göras av att djuret är bedövat.

Nötkreatur, får, getter, renar, hjortar och övriga idisslare, grisar, hästdjur samt fjäderfän, strutsfåglar och kaniner får slaktas enligt föreskrifterna i detta kapitel. För annan avlivning än slakt, samt för foderslakt av de djurslag som inte omfattas av 7 kap., gäller 8 kap. UPPHÄVD

Avblodning ska påbörjas 1. inom 60 sekunder efter bedövning med skjutvapen, 2. inom 20 sekunder efter bedövning med elektricitet samt 3. inom 60 sekunder efter bedövning med koldioxid. Får och getter som bedövats genom skjutning bakifrån i enlighet med bestämmelserna i 6 kap. 9 § andra och tredje stycket ska börja avblodas senast 15 sekunder efter det att skottet har avlossats. Avblodning kan i vissa fall få påbörjas senare än vad som anges i tabellen, efter beslut av Jordbruksverket. Detta gäller avblodning av grisar som bedövats med koldioxid och nötkreatur som bedövats med bultpistol eller kulvapen.

Avblodning av ett djur ska utföras genom att man öppnar båda halspulsådrorna eller det gemensamma blodkärl som dessa ådror utgår ifrån.

Om fjäderfän avblodas genom automatisk halsavskärning ska det finnas en person till hands som slaktar djuren omedelbart om utrustningen inte fungerar.

Efter avblodningen ska det göras en kontroll i syfte att säkerställa att djuret är dött innan ytterligare steg i slaktprocessen får utföras på detta djur. En sådan kontroll ska utföras visuellt på samtliga djur. För andra djurslag än fjäderfä ska den visuella kontrollen kompletteras med stickprovskontroller där avsaknad av hornhinnereflex eller frånvaro av smärtkänslighet kontrolleras. Vid misstanke om att ett djur inte är dött ska djuret omedelbart bedövas på nytt och avblodas.

Om samma person ansvarar för bedövning, länkning, upphängning och avblodning av djuren ska samtliga dessa moment utföras på ett djur innan de utförs på ett annat djur.

De avlivningsmetoder som är tillåtna att använda till respektive djurslag framgår av nedanstående tabeller. Tabellerna gäller med de begränsningar och detaljerade UPPHÄVD

anvisningar som anges i 2–22 §§. För odlad fisk anges förfarandet i 23-26 §§. I de fall det i nedanstående paragrafer anges att en avlivningsmetod endast får användas på medvetslösa djur får djuret göras medvetslöst genom användning av de metoder som är tillåtna för respektive djurslag enligt 6 kap. eller andra djurskyddsmässigt acceptabla metoder.

Efter genomförd avlivning ska det göras en kontroll i syfte att säkerställa att djuret är dött, innan vidare åtgärder företas med kroppen. En sådan kontroll ska utföras visuellt på samtliga djur. Vid misstanke om att ett djur inte är dött ska förnyade avlivningsåtgärder omedelbart vidtas.

Följande djur får avlivas genom avblodning: nötkreatur, får, getter, renar, hjortar och övriga idisslare; grisar, hästdjur, fjäderfä, strutsfåglar och övriga fåglar; hundar, katter, minkar och rävar; kaniner, gnagare och tamillrar. Avblodning får endast göras på medvetslösa djur. För avblodning av nötkreatur, får, getter, renar, hjortar och övriga idisslare, grisar, hästdjur samt fjäderfän, strutsfåglar och kaniner gäller 7 kap. 2–6 §§ i tillämpliga delar.

Avblodning av ett djur ska utföras genom att man öppnar båda halspulsådrorna, det gemensamma blodkärl som dessa ådror utgår ifrån eller ett annat centralt blodkärl.

Kaniner, gnagare, tamillrar, fjäderfä och övriga fåglar samt kräldjur och groddjur får avlivas genom dekapitering. Djur med en kroppsvikt överstigande 150 g samt kräldjur och groddjur ska vara medvetslösa när de avlivas. Kaniner, gnagare och tamillrar med en kroppsvikt om 1 kg eller därutöver får inte avlivas genom dekapitering. Om det är nödvändigt i diagnostiskt syfte får en veterinär besluta att fjäderfä oavsett kroppsvikt får avlivas genom dekapitering utan föregående bedövning. På kräldjur och groddjur ska hjärnan förstöras omgående efter dekapitering.

Enstaka, sjuka, skadade eller av andra skäl frångallrade fjäderfän samt fjäderfän som avlivas för provtagningsändamål får avlivas genom dislokation av halskotpelaren på ett sådant sätt att halsens blodkärl brister och djuret omedelbart dör. Fjäderfän med en kroppsvikt överstigande 250 g ska först bedövas i enlighet med 6 kap. Fjäderfän med en kroppsvikt om 5 kg eller däröver samt strutsfåglar får inte avlivas genom halsdislokation. Om det är nödvändigt i diagnostiskt syfte får en veterinär besluta att fjäderfä UPPHÄVD

oavsett kroppsvikt får avlivas genom dislokation av halskotpelaren utan föregående bedövning, på ett sådant sätt att djuret omedelbart dör.

Följande djurslag får avlivas genom halsdislokation: 1. Gnagare och kaniner med en kroppsvikt om högst 1 kg. Djur med en kroppsvikt överstigande 150 g ska vara medvetslösa när de avlivas. 2. Övriga fåglar med en kroppsvikt om högst 5 kg. Fåglar med en kroppsvikt överstigande 250 g ska vara medvetslösa när de avlivas.

Slag mot bakhuvudet får användas för att avliva ett mindre antal

1. lamm, killingar, smågrisar, hundvalpar, kattungar samt mink- och rävvalpar, om djuret är yngre än 14 dagar, 2. strutsfågelkycklingar och fjäderfän, samt 3. kaniner, gnagare, tamillrar, kräldjur, groddjur samt övriga fåglar, om djuret väger högst 1 kg. Slaget ska utföras med sådan kraft och precision att det medför omedelbar medvetslöshet och död.

Kräldjur och groddjur får avlivas genom att ett smalt, vasst instrument sticks in och roteras i djurets hjärna genom öppningen mellan skallen och halskotpelaren. Instrumentet ska föras in först framåt mot hjärnstammen och därefter bakåt mot ryggmärgen. Hjärnstamsstick får endast göras på medvetslösa djur.

Hundar och katter som har fångats i fälla, har skadat sig eller av annan anledning har en kraftigt inskränkt rörelsefrihet får avlivas i enlighet med nedanstående tabell. Hundar och katter får avlivas med kulvapen eller hagelgevär, som är tillåtna för jakt eller avlivningsändamål, i enlighet med kraven i nedanstående tabell. Djuret ska skjutas så att hjärnan träffas och skadas på ett sådant sätt att djuret omedelbart förlorar medvetandet. Medvetandet får inte återkomma.

1 1

Minkar, rävar, kaniner, gnagare, tamillrar och kräldjur får avlivas genom skjutning med vapen. Vid avlivning med skjutvapen ska skjutvapnets laddning respektive ammunition anpassas till djurarten och djurets storlek. Djuret ska skjutas så att hjärnan träffas och skadas på ett sådant sätt att djuret omedelbart förlorar medvetandet. Medvetandet får inte återkomma. Om bultpistol används, ska djuret avblodas omedelbart efter det att det har skjutits.

Enstaka förvildade, förrymda eller skadade djur, som inte är möjliga att fånga in utan att djuren åsamkas ett större lidande, får avlivas med för jakt- eller avlivningsändamål avsedda kulgevär och hagelgevär enligt nedanstående tabell.

1

Levande okläckta, halvkläckta eller daggamla kycklingar samt andra fågelungar i motsvarande utvecklingsstadier får avlivas genom maceration. Vid sådan avlivning ska utrustningens kapacitet vara tillräcklig för att snabbt avliva alla djur. Enstaka okläckta eller halvkläckta kycklingar får även avlivas genom krossning

UPPHÄVD

på annat sätt.

Chinchillor, fjäderfän och övriga fåglar får avlivas med hjälp av elektrisk ström. Avlivning med elektrisk ström ska ske på ett sådant sätt att djuret omedelbart förlorar medvetandet och att hjärtat stannar. Avlivningsutrustningen ska vara försedd med utrustning som för operatören tydligt anger att strömkretsen är sluten samt en mätare som visar strömstyrkan i den slutna kretsen. Mätaren ska vara väl synlig för operatören. Elektroderna ska vara väl underhållna och rena.

Samtliga djurslag får avlivas genom en överdos av narkosmedel för injektion. Sådana avlivningar ska utföras av en veterinär. Kravet på veterinärt utförande gäller dock inte vid avlivning av försöksdjur. Tillförseln av preparatet får ske genom en intravenös, intrakardiell (hjärtstick) eller intraperitoneal (i buken) injektion eller, för kräldjur och groddjur, en intracoelomisk (i kroppshålan) injektion. Hjärtstick får endast utföras på medvetslösa djur. En veterinär får låta en annan person avliva djur med narkosmedel om detta sker i enlighet med bestämmelserna i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård. Veterinären är dock skyldig att själv fastställa att djuret är dött. Denna skyldighet gäller dock inte vid avlivning av försöksdjur.

Samtliga djurslag får avlivas genom injektion av kemiska preparat specifikt avsedda för ändamålet och för det aktuella djurslaget. Sådan avlivning ska utföras av en veterinär. Kravet på veterinärt utförande gäller dock inte vid avlivning av försöksdjur. När preparat utan sederande effekt används ska djuret vara medvetslöst vid tillförseln av avlivningspreparatet. Groddjur får avlivas genom att avlivningspreparat tillförs i vattnet. En veterinär får låta en annan person avliva djur med kemiska preparat om detta sker i enlighet med bestämmelserna i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård. Veterinären är dock skyldig att själv fastställa att djuret är dött. Denna skyldighet gäller dock inte vid avlivning av försöksdjur.

Hundar, katter, rävar, minkar, kaniner, gnagare, tamillrar, primater, fjäderfän, strutsfåglar och övriga fåglar får avlivas genom en överdos av narkosmedel för inhalation. Sådan avlivning ska utföras av en veterinär. Kravet på veterinärt utförande gäller dock inte vid avlivning av försöksdjur. UPPHÄVD

En veterinär får låta en annan person avliva djur med narkosmedel om detta sker i enlighet med bestämmelserna i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård. Veterinären är dock skyldig att själv fastställa att djuret är dött. Denna skyldighet gäller dock inte vid avlivning av försöksdjur.

Eter eller kloroform får inte användas vid avlivning av djur.

Höns och kalkoner får avlivas genom exponering för koldioxid i stall. Byggnaden ska tätas före gasinsläpp. Ventilationen får inte stängas av förrän kort före gasen är klar att släppas på. När gasen släpps på får djuren inte träffas direkt av gasstråle under hårt tryck. Visuell inspektion av djuren ska kunna ske under avlivningen. Gashalten i stallet ska kunna mätas vid behov. En koldioxidhalt om minst 80 % ska uppnås. Halten ska sedan bibehållas på en nivå om minst 60 % under ytterligare minst 60 minuter. Den planerade avlivningen ska anmälas till den kommunala nämnden eller motsvarande senast en vecka i förväg. Avlivningen ska övervakas av en veterinär från det att gasen släpps på till det att utrymmet öppnats och resultatet kan inspekteras. Veterinären ska godkänna den gjorda beräkningen av mängden koldioxid som ska användas vid avlivningen innan gasinsläppet påbörjas. När avlivningen är genomförd ska veterinären sända in en ifylld rapportblankett till Jordbruksverket. Vid förprövningspliktig nybyggnation av höns- och kalkonstallar ska fast genomföringsrör för gasinsläpp installeras.

Vaktlar och daggamla kycklingar får avlivas med koldioxid. Vid sådan avlivning ska djuren föras in i ett utrymme med högsta möjliga koncentration av koldioxid, som ska tillföras i ren form. Djuren ska stanna i utrymmet till dess de har UPPHÄVD

dött.

Höns får avlivas genom exponering för koldioxid i tunnel med kvarn. Visuell inspektion av djuren ska kunna ske under avlivningen. Koldioxidtunneln ska vara försedd med två prober för mätning av koldioxidhalten, en placerad tidigt och en sent i tunneln. Båda dessa ska kunna avläsas samtidigt. Hönsen ska i koldioxidtunneln utsättas för först 35-45 % koldioxid under minst 60 sekunder och därefter för 75-85 % koldioxid under minst 120 sekunder. Den maximala tiden mellan utgången från tunneln tills att döden säkerställs genom att fåglarna förs genom kvarnen får inte överskrida 60 sekunder. Den planerade avlivningen ska anmälas till den kommunala nämnden eller motsvarande senast en vecka i förväg. Veterinär ska finnas närvarande och

inspektera avlivningen vid uppstart samt under en timmes drift. När avlivningen är genomförd ska veterinären sända in en ifylld rapportblankett till Jordbruksverket.

Minkar och rävar samt gnagare äldre än 10 dagar får avlivas med koldioxid enligt nedan. Utrymmet där djuren exponeras för gasen ska vara konstruerat så att djuren inte skadas. Visuell inspektion av djuren ska kunna ske under avlivningen. Avlivning med gas ska ske på ett sådant sätt att alla djur snabbt blir medvetslösa och därefter dör. Djuren ska stanna i utrymmet till dess de dött. Vid avlivning med koldioxid ska djuren utsättas för en koldioxidhalt om minst 80 volymprocent. Koldioxidhalten i utrymmet ska kunna mätas vid behov.

Detta avsnitt, 24–26 §§, gäller endast för odlad fisk, och endast i samband med annan avlivning än slakt.

Vid bedövning och avlivning av odlad fisk ska hänsyn tas till odlingssystem, art, storlek och antal fiskar som ska avlivas. De metoder som används ska antingen 1. leda till omedelbar död, eller 2. snabbt leda till bedövning som varar tills döden inträder och som alltid följs av en metod som leder till döden, eller 3. leda till död hos fisk som är bedövad eller sövd.

Strupskärning får inte ske utan föregående bedövning.

Kontroll av att fisken är död ska göras.

Jordbruksverket kan bestämma att annan bedövnings- eller avlivningsmetod än de som anges i dessa föreskrifter får användas vid bekämpning av smittsam sjukdom.

Om det finns särskilda skäl kan Jordbruksverket medge undantag från bestämmelserna i dessa föreskrifter. Bestämmelser om undantag från tiden för att påbörja avblodning av gris efter bedövning med koldioxid samt nötkreatur efter utförd bedövning med bultpistol eller kulvapen finns i 7 kap. 2 § tredje stycket.

-------------------------