SOSFS 2008:17

författningssamling

Socialstyrelsens

Läkarnas specialiseringstjänstgöring

SOSFS 2008:17 (M)

Föreskrifter och allmänna råd

SOSFS kan beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm,

fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se

ISSN 0346-6000 Artikelnr 2008-10-17

Tryck: Edita Västra Aros, Västerås 2008

I Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) publiceras myndighetens

föreskrifter och allmänna råd.

• Föreskrifter är bindande regler.

• Allmänna råd innehåller rekommendationer om hur en författning kan

eller bör tillämpas och utesluter inte andra sätt att uppnå de mål som avses

i författningen.

Socialstyrelsen ger årligen ut en förteckning över gällande föreskrifter

och allmänna råd.

SOSFS

2008:17 (M)

Utkom från trycket

den 15 augusti 2008

Socialstyrelsens författningssamling

Ansvarig utgivare: Chefsjurist Nils Blom

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd

om läkarnas specialiseringstjänstgöring;

beslutade den 24 juni 2008.

Socialstyrelsen föreskriver följande med stöd av 4 kap. 1 och 3 §§ för-

ordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område och beslutar följande allmänna råd.

Med stöd av författningssamlingsförordningen (1976:725), bilaga 2,

kungörs de bestämmelser om vilka kunskaper, färdigheter och för-

hållningssätt som ska gälla för varje specialistkompetens (målbeskriv-

ningar) på annat sätt i särskild publikation. De delar av målbeskriv-

ningarna som har rubriken ”Utbildningsstruktur” utgör allmänna råd

liksom de lärandemetoder under rubriken ”Delmål” där uppföljnings-

metod inte är angiven.

1 kap. Tillämpningsområde och ordförklaringar

1 § Dessa föreskrifter ska tillämpas på legitimerade läkares vidareut-

bildning för att uppnå specialistkompetens enligt 3 kap. 9 § lagen

(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

2 § Följande begrepp och termer används i dessa föreskrifter och all-

männa råd:

avsedd specialist- den specialistkompetens som den legitimerade

kompetens

läkare som genomgår specialiseringstjänstgö-

ring (ST-läkaren) avser att uppnå med den plane-

rade utbildningen

handledare

person som kontinuerligt och i dialogform stöd-

jer och vägleder samt bedömer en medarbetare

avseende dennes professionella utveckling

instruktion

anvisning från en medarbetare till ST-läkaren

om verksamhetsspecifika tekniker eller tillväga-

gångssätt utan att denne samtidigt ansvarar för

ST-läkarens professionella utveckling

instruktör

medarbetare som ger ST-läkaren anvisningar om

verksamhetsspecifika tekniker eller tillväga-

gångssätt utan att samtidigt ansvara för ST-läka-

rens professionella utveckling

3

4

SOSFS

2008:17

studierektor

läkare med specialistkompetens som utgör en

organisatorisk stödfunktion till verksamhets-

chef, handledare och ST-läkare. En studierektors

ansvarsområde kan avse en eller flera utbildande

enheter, del av eller helt landsting, region eller

motsvarande

verksamhetschef

befattningshavare som svarar för verksamheten

vårdgivare

fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt

bedriver hälso- och sjukvård¹

2 kap. Grunderna för specialiseringstjänstgöringen

1 § Enligt 4 kap. 1 § första stycket förordningen (1998:1513) om yrkes-

verksamhet på hälso- och sjukvårdens område ska den legitimerade

läkare som vill uppnå specialistkompetens genomgå vidareutbildning

under minst fem år för att förvärva de kunskaper, färdigheter och för-

hållningssätt som föreskrivits för den sökta specialistkompetensen.

Denna ska förvärvas genom tjänstgöring som läkare under handled-

ning och genom deltagande i kompletterande utbildning (specialise-

ringstjänstgöring).

2 § Semester och jourkompensationer får tillgodoräknas i specialise-

ringstjänstgöringen.

3 § Om specialiseringstjänstgöringen fullgörs på deltid, ska tjänstgö-

ringstiden förlängas så att den sammanlagda tiden motsvarar heltid

under minst fem år.

3 kap. Kvalitetsaspekter på specialiseringstjänst­

göringen

1 § Vårdgivaren ska ge direktiv och se till att det finns dokumente-

rade rutiner så att specialiseringstjänstgöringen kan genomföras och

regelbundet utvärderas för att säkerställa en hög och jämn kvalitet i

specialistutbildningen.

Tjänstgöring och utbildningsprogram

2 § Vårdgivaren ska ansvara för att det finns tillgång till en studierek-

tor som ska vara läkare med specialistkompetens samt ska ha genom-

gått handledarutbildning.

3 § Verksamhetschefen ska ansvara för att

1. en handledare utses för den legitimerade läkare som genomgår spe-

cialiseringstjänstgöring (ST-läkaren),

¹ För specialiteten Rättsmedicin, och för specialiteten Rättspsykiatri i tillämpliga delar,

gäller vad som anges om vårdgivare i stället Rättsmedicinalverket.

5

SOSFS

2008:17

2. ett individuellt utbildningsprogram i enlighet med målbeskrivning-

ens krav upprättas och fastställs i samråd med handledaren och ST-

läkaren,

3. teoretiska utbildningsmoment och kurser i enlighet med målbeskriv-

ningens krav planeras in i utbildningsprogrammet, och

4. utbildningsprogrammet revideras regelbundet och därutöver vid be-

hov i samråd med handledaren och ST-läkaren.

Allmänna råd

Kurser under specialiseringstjänstgöringen bör vara kvalitetsgran-

skade. Ett exempel på detta är de efter en tydlig standard kvalitets-

granskade kurser som Institutet för professionell utveckling av lä-

kare i Sverige (IPULS) annonserar.

I en studierektors arbetsuppgifter bör ingå att vara organisato-

risk stödfunktion till verksamhetschefer, handledare och ST-läkare.

Studierektorn bör bl.a. delta i upprättandet av utbildningsprogram,

utarbeta introduktionsprogram och se till att handledarna har för

området relevant kompetens.

Tillgången till

läkare med relevant specialistkompetens och an-

dra medarbetare hos verksamheter med specialiseringstjänstgöring

bör motsvara behovet av nödvändiga handledar- och instruktörsin-

satser.

Verksamheter där specialiseringstjänstgöring bedrivs bör vara

så allsidiga att kraven på kompetens i målbeskrivningen ska kunna

uppnås. Det bör finnas lokaler och utrustning i den omfattning samt

till den standard som krävs för att målbeskrivningens krav kan upp-

nås.

Samtliga ST-läkare bör ha tillgång till regelbunden samt plane-

rad intern och extern utbildning liksom möjlighet till regelbundet

avsatt tid för självstudier. Verksamheten bör även erbjuda möjlighe-

ter för ST-läkaren att delta i forsknings- och kvalitetsutvecklings-

arbete.

Handledning och instruktioner

4 § Enligt 4 kap. 1 § första stycket förordningen (1998:1513) om yr-

kesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ska specialiserings-

tjänstgöringen genomföras under handledning.

Allmänna råd

Handledningen bör ges regelbundet och med största möjliga konti-

nuitet samt vara överenskommen och utgå från det individuella ut-

bildningsprogrammet.

ST-läkaren bör, utöver handledning, fortlöpande ges nödvändiga

instruktioner i tjänstgöringen med återkoppling från verksamhe-

tens medarbetare.

6

SOSFS

2008:17

5 § Handledaren ska ha specialistkompetens i den avsedda specialite-

ten samt ska ha genomgått handledarutbildning.

Allmänna råd

Handledarutbildningen bör innehålla handledning, pedagogik, kom-

munikation och etik.

Dokumentation, bedömning och utvärdering

6 § Verksamhetschefen ska ansvara för att en fortlöpande bedömning

av ST-läkarens kompetensutveckling görs regelbundet utifrån målbe-

skrivningen och utbildningsprogrammet under hela specialiserings-

tjänstgöringen.

7 § ST-läkaren ska, med stöd av sin handledare, fortlöpande doku-

mentera uppnådd kompetens och förvärvade kunskaper.

Allmänna råd

Handledaren bör fortlöpande stödja och vägleda samt bedöma ST-

läkarens kompetensutveckling.

Den fortlöpande bedömningen av ST-läkarens kompetensut-

veckling bör

– omfatta alla aspekter av specialiseringstjänstgöringen och alla

de mål som målbeskrivningen omfattar,

– göras med på förhand kända och överenskomna metoder, och

– som huvudregel

göras internt inom verksamheten.

Om brister föreligger i ST-läkarens kompetens, bör det leda till för-

bättringar i dennes utbildningsprogram, i verksamhetens utbild-

ningsinsatser eller, i förekommande fall, genom tydligare krav på

ST-läkarens insatser.

Verksamhetschefen, eller den läkare med avsedd specialistkom-

petens till vilken verksamhetschefen har gett uppdraget, bör med

ST-läkaren hålla regelbundna kompetensutvecklingssamtal, som bör

dokumenteras. Handledaren bör dokumentera sina samtal med ST-

läkaren. Även ST-läkaren bör dokumentera handledar- och kompe-

tensutvecklingssamtalen.

8 § Vårdgivaren ska ge direktiv och säkerställa att det finns doku-

menterade rutiner för hur verksamheter med specialiseringstjänstgö-

ring regelbundet ska granskas genom externa inspektioner.

Den inspekterande enheten och den inspekterade verksamheten får

inte ha ekonomiska, administrativa eller organisatoriska kopplingar till

varandra.

Granskningen ska avse de krav som ställs 1–7 §§ samt tillhörande

allmänna råd.

7

SOSFS

2008:17

Allmänna råd

En granskning enligt 8 § kan göras i enlighet med SPUR-inspek-

tionsmodellen (en modell för extern granskning som tagits fram av

Sveriges läkarförbunds och Svenska Läkaresällskapets stiftelse för

utbildningskvalitet).

4 kap. Sammanslagna specialiteter m.m.

1 § För specialistkompetens i klinisk immunologi och transfusions-

medicin, klinisk bakteriologi och virologi samt arbets- och miljömedi-

cin ska det finnas två ansvariga verksamhetschefer och två ansvariga

handledare.

Det som anges i detta kapitel om verksamhetschef avser även den

läkare med avsedd specialistkompetens till vilken verksamhetschefen

har gett uppdraget.

Undantag från kravet på dubbla verksamhetschefer får göras om

verksamhetschefen har dubbla specialistkompetenser enligt ovan eller

har specialistkompetens enligt den specialitetsförteckning som anges

i 4 kap. 1 § tredje stycket förordningen (1998:1513) om yrkesverksam-

het på hälso- och sjukvårdens område. Samma undantag ska gälla för

kravet på handledarna.

2 § Verksamhetscheferna som avses i 1 § första stycket

ska tillsam-

mans ha för aktuell sammanslagen specialitet avsedd specialistkom-

petens. Samma krav gäller för handledarna.

Det betyder att verksamhetscheferna respektive handledarna ska ha

specialistkompetens i

1. klinisk immunologi respektive transfusionsmedicin för specialite-

ten klinisk immunologi och transfusionsmedicin,

2. bakteriologi respektive virologi för specialiteten klinisk bakterio-

logi och virologi, och,

3. företagshälsovård respektive yrkes- och miljömedicin för speciali-

teten arbets- och miljömedicin.

3 § En av verksamhetscheferna och en av handledarna ska ha ett hu-

vudansvar för specialiseringstjänstgöringen.

Verksamhetscheferna ska genom en överenskommelse utse vem av

dem som ska vara huvudansvarig. Detsamma ska gälla för handledar-

na.

4 § Den huvudansvarige verksamhetschefen ska ansvara för att

1. ett utbildningsprogram för ST-läkaren upprättas,

2. handledare med relevant specialistkompetens utses,

3. ST-läkaren ges handledning, och

4. i samråd med den huvudansvarige handledaren samordna intygs-

förfarandet när ST-läkaren uppnått alla krav i målbeskrivningen.

8

SOSFS

2008:17

5 § Den huvudansvarige handledaren ska

1. i samråd med den huvudansvarige verksamhetschefen upprätta ett

utbildningsprogram för ST-läkaren,

2. ge ST-läkaren handledning, och

3. i samråd med den huvudansvarige verksamhetschefen samordna

intygsförfarandet när ST-läkaren uppnått alla krav i målbeskriv-

ningen.

6 § Verksamhetscheferna och handledarna ansvarar inom respektive

medicinskt specialområde för att intyga att ST-läkaren har uppnått

målbeskrivningens krav i dessa delar.

7 § I specialiteten bild- och funktionsmedicin ska den som är specia-

listkompetent i medicinsk radiologi kunna handleda och godkänna

ST-läkare som utbildas inom specialiteten.

5 kap. Gren­ och tilläggsspecialiteter

1 § Av 4 kap. 1 § andra stycket förordningen (1998:1513) om yrkes-

verksamhet på hälso- och sjukvårdens område framgår det under vil-

ka förutsättningar en legitimerad läkare kan få bevis i en grenspecia-

litet respektive i en tilläggsspecialitet.

Allmänna råd

En legitimerad läkare som vill uppnå kompetens i en gren- eller till-

läggsspecialitet kan i begränsad omfattning påbörja fördjupning i

den tänkta gren- eller tilläggsspecialiteten inom ramen för speciali-

seringstjänstgöringen i basspecialiteten.

2 § För att få bevis om specialistkompetens i akutsjukvård krävs inne-

hav av specialistkompetensbevis i en basspecialitet som tillhör någon

av

1. de kirurgiska specialiteterna,

2. de invärtesmedicinska specialiteterna,

3. de barnmedicinska specialiteterna,

4. de psykiatriska specialiteterna,

5. neurospecialiteterna (med undantag för klinisk neurofysiologi), el-

ler

6. de enskilda basspecialiteterna (med undantag för socialmedicin

och klinisk genetik).

3 § För den som fått legitimation som läkare före den 1 juli 2006 och

som ansöker om specialistkompetens i akutsjukvård samt önskar till-

godoräkna specialistkompetens i enlighet med äldre bestämmelser

ska följande gälla.

9

SOSFS

2008:17

För att få bevis om specialistkompetens i akutsjukvård krävs inne-

hav av bevis om specialistkompetens i en specialitet som tillhör någon

av

1. de opererande specialiteterna,

2. de invärtesmedicinska specialiteterna,

3. de barnmedicinska specialiteterna,

4. de psykiatriska specialiteterna, eller

5. de enskilda specialiteterna allmänmedicin, företagshälsovård, skol-

hälsovård, hud- och könssjukdomar, neurologi, infektionssjukdo-

mar, rehabiliteringsmedicin, onkologi och smärtlindring.

4 § För att få bevis om specialistkompetens i smärtlindring krävs

innehav av specialistkompetensbevis i en basspecialitet som tillhör

någon av

1. de kirurgiska specialiteterna,

2. de invärtesmedicinska specialiteterna,

3. de barnmedicinska specialiteterna,

4. de psykiatriska specialiteterna,

5. neurospecialiteterna (med undantag för klinisk neurofysiologi), el-

ler

6. de enskilda basspecialiteterna (med undantag för socialmedicin

och klinisk genetik).

5 § För den som fått legitimation som läkare före den 1 juli 2006 och

som ansöker om specialistkompetens i smärtlindring samt önskar till-

godoräkna specialistkompetens i enlighet med äldre bestämmelser

ska följande gälla.

För att få bevis om specialistkompetens i smärtlindring krävs inne-

hav av bevis om specialistkompetens i en specialitet som tillhör någon

av

1. de opererande specialiteterna,

2. de invärtesmedicinska specialiteterna,

3. de barnmedicinska specialiteterna,

4. de psykiatriska specialiteterna, eller

5. någon av de enskilda specialiteterna allmänmedicin, företagshälso-

vård, skolhälsovård, hud- och könssjukdomar, neurologi, infek-

tionssjukdomar, rehabiliteringsmedicin och onkologi.

10

SOSFS

2008:17

6 kap. Tillgodoräknande av meriter från forskar­

utbildning och utlandstjänstgöring

1 § Enligt 4 kap. 1 § första stycket förordningen (1998:1513) om yrkes-

verksamhet på hälso- och sjukvårdens område får meriter från fors-

karutbildning tillgodoräknas i specialiseringstjänstgöringen.

Under förutsättning att kraven i aktuell målbeskrivning är uppfyll-

da ska Socialstyrelsen utfärda specialistkompetensbevis efter minst

fyra och ett halvt års tjänstgöring om ST-läkaren har

1. en svensk doktorsexamen, eller

2. en utländsk doktorsexamen som av svenskt universitet eller hög-

skola eller, i förekommande fall, av Högskoleverket bedömts mot-

svara en svensk doktorsexamen.

2 § Tjänstgöring vid en sjukvårdsinrättning eller motsvarande i ett

annat land än Sverige (utlandstjänstgöring) får tillgodoräknas i speci-

aliseringstjänstgöringen, om den

1. har ingått som en del av ett individuellt utbildningsprogram,

2. har genomförts under handledning,

3. kan styrkas med ett intyg som har utfärdats av inrättningens verk-

samhetschef eller motsvarande, och

4. har lett till uppfyllelse av planerad delmålskompetens enligt den

verksamhetschef som ska intyga att målbeskrivningens krav i sin

helhet är uppfyllda.

Intyget under punkten 3 ska innefatta en kort beskrivning av den verk-

samhet som bedrivs på inrättningen.

3 § För läkare med legitimation från tredje land (en stat som inte ingår

i Europeiska unionen eller är ansluten till Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet) får tjänstgöring tillgodoräknas i enlighet med 2 §

från tidpunkten för denna legitimation.

7 kap. Ansöknings­ och godkännandeförfarande

1 § Enligt 3 kap. 10 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-

och sjukvårdens område prövas frågor om kompetens som specialist

av Socialstyrelsen.

2 § Vid enhet där verksamhet inom den avsedda specialiteten bedrivs

ska verksamhetschefen, eller den läkare med avsedd specialistkompe-

tens till vilken verksamhetschefen har gett uppdraget, och handleda-

ren ansvara för att det angivna utbildningsmålet uppnås.

11

SOSFS

2008:17

Ansökan

3 § Ansökan om specialistkompetens enligt 3 kap. 9 § första stycket

lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens om-

råde ska göras på blanketten SoSB 45000 (bilaga 1). Ansökan ska

skickas till Socialstyrelsen.

4 § Verksamhetschefen, eller den läkare med avsedd specialistkom-

petens till vilken verksamhetschefen har gett uppdraget, och handle-

daren ska utfärda ett intyg på blanketten SoSB 45001

(bilaga 2) som

visar att ST-läkaren har

1. tillägnat sig de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som

anges i den fastställda målbeskrivningen för den sökta specialite-

ten,

2. fullgjort minst fem års tjänstgöring under handledning, och

3. använt sig av lärandemetoderna i målbeskrivningen i den mån de

avser lärandemetoder som anges i 7 §.

Av intyget ska det även framgå om eventuell utlandstjänstgöring varit

relevant för uppfyllelse av mål eller delmål i målbeskrivningen.

Intyget ska bifogas ansökan till Socialstyrelsen.

5 § I de fall verksamhetschefen har gett uppdraget att utfärda intyget

enligt 4 § till en läkare med avsedd specialistkompetens ska detta in-

tygas av verksamhetschefen (bilaga 2).

I de fall verksamhetschefen har varit handledare för ST-läkaren ska

verksamhetschefen utse en läkare med avsedd specialistkompetens

som vid sidan av honom eller henne själv ska intyga den uppnådda

kompetensen (bilaga 2).

6 § Om ST-läkaren har tjänstgjort vid flera enheter, svarar verksam-

hetschefen, eller den läkare med avsedd specialistkompetens till vil-

ken verksamhetschefen har gett uppdraget, vid den enhet inom den

sökta specialiteten där ST-läkaren senast tjänstgjort för intyget. Verk-

samhetschefen ska då samråda med verksamhetscheferna, eller den

läkare med avsedd specialistkompetens till vilken verksamhetschefen

har gett uppdraget, vid de enheter där ST-läkaren tidigare har tjänst-

gjort (bilaga 2).

7 § Följande lärandemetoder i målbeskrivningarna ska användas och

redovisas genom intyg på blanketterna SoSB 45002, SoSB 45003,

SoSB 45004, SoSB 45005 och SoSB 45006 (bilagorna 3–7) som ska

skickas till Socialstyrelsen i samband med ansökan om specialistkom-

petens:

1. kliniska tjänstgöringar,

2. auskultationer – endast när lärandemetoden är angiven i målbe-

skrivningen som alternativ till klinisk tjänstgöring,

12

SOSFS

2008:17

3. kurser,

4. skriftliga individuella arbeten enligt vetenskapliga principer, och

5. kvalitets- och utvecklingsarbeten.

Allmänna råd

Som kompletterande lärandemetoder till de i 7 § angivna bör föl-

jande användas:

– undervisa under handledning,

– handleda under handledning,

– vårdteamarbete under handledning,

– seminarium,

– större yrkesrelaterad sammankomst,

– diagnostik- och behandlingskonferens,

– träning i simulerad miljö,

– medsittning,

– inomprofessionell reflektion i grupp, och

– teoretiska studier.

Godkännande

8 § Socialstyrelsen ska på grundval av ansökan pröva om kravet på

tjänstgöringstid enligt 4 kap. 1 § förordningen (1998:1513) om yrkes-

verksamhet på hälso- och sjukvårdens område är uppnått samt om

kraven i målbeskrivningen är uppfyllda.

9 § Socialstyrelsen ska för prövningen hämta in yttranden från två

externa bedömare.

10 § De externa bedömarna ska

1. utses av Socialstyrelsen för en period av tre år som kan förnyas en

gång,

2. tillsättas efter förslag från den berörda specialitetsföreningen i Sve-

riges läkarförbund eller sektionen i Svenska Läkaresällskapet, och

3. ha specialistkompetens i den avsedda specialiteten.

11 § Den externa bedömningen ska omfatta en prövning av om

1. tjänstgöringar och intygade lärandemetoder för de olika delmålen i

målbeskrivningen till sitt innehåll varit relevanta för att uppnå de

samlade kompetenskraven och delmålskraven,

2. intygande personer har haft relevant kompetens för uppgiften, och

3. eventuella tjänstgöringar utomlands har intygats av personer med

relevant kompetens.

13

SOSFS

2008:17

1. Denna författning träder i kraft, i fråga om kravet på handledarut-

bildning i 3 kap. 2 § och 5 §, den 1 september 2010, och i övrigt den

1 september 2008.

2. Genom författningen upphävs

– Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1996:26) Målbeskrivning-

ar för specialiteter inom ramen för läkarnas specialiseringstjänst-

göring,

– Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:27)

Läkarnasspecialiseringstjänstgöring m.m.

3. För läkare som har fått legitimation före den 1 juli 2006 kan dock

de gamla författningarna gälla om ansökan avseende bevis om spe-

cialistkompetens inlämnas senast den 31 december 2013.

Socialstyrelsen

LARS-ERIK HOLM

Anna Åberg

(Hälso- och sjukvårdsavdelningen)

14

SOSFS

2008:17

Bilaga 1

15

SOSFS

2008:17

Bilaga 1

16

SOSFS

2008:17

Bilaga 1

17

SOSFS

2008:17

Bilaga 2

18

SOSFS

2008:17

Bilaga 2

19

SOSFS

2008:17

Bilaga 3

20

SOSFS

2008:17

Bilaga 4

21

SOSFS

2008:17

Bilaga 5

22

SOSFS

2008:17

Bilaga 6

23

SOSFS

2008:17

Bilaga 7

SOSFS

2008:17