SOU 1922:12 första serien

Betänkande

BETÄNKANDE II,

1919. ÅRS SAKKUNNIGA FÖR CHALMERSSKA INSTITUTETS OMORGANISATION

OMORGANISATION AV

COCHALMERS TEKNISKA fö oo INSTITUTS

SR ; HÖGRE AVDELNING TILL

TEKNISK HÖGSKOLA

OCH DESS LÄGRE AVDELNING TILL

TEKNISKT GYMNASIUM

BETÄNKANDE II,

AVGIVET AV

1919 ÅRS SAKKUNNIGA FÖR CHALMERSSKA INSTITUTETS OMORGANISATION

ÖMORGANISATFON AV

CHALMERS TEKNISKA INSTITUT S

HÖGRE AVDELNING TILL

TEKNISK HÖGSKOLA

OCH DESS LÄGRE AVDELNING TILL

TEKNISKT GYMNASIUM

MED TEKNISKA FACKSKOLOR

SAMT FÖRSLAG TILL

NYBYGGNADER FÖR HÖGSKOLAN

— — + Ör

STOCKHOLM 1922 KUNGL. LOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

BETÄNKANDE II,

1919 ÅRS SAKKUNNIGA FÖR CHALMERSSKA INSTITUTETS OMORGANISATION

OMORGANISATION AV

CHAEMERS TEKNISKA INSTITU ES

HÖGRE AVDELNING TILL

TEK NESK FLÖG SOK ÖH A

OCH DESS LÄGRE AVDELNING TILL

FEKNESKT GYMNASTUM

MED TEKNISKA FACKSKOLOR

SAMT FÖRSLAG TILL

NYBYGGNADER FÖR HÖGSKOLAN

STOCKHOLM 1922 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 213081

Innehållsförteckning.

Sid. Skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet . . . ....oso oc... VI Historisk: å06r DICK 2005-0550 a65N 13 ön he TR ASA Lene Så SE ss HO SN Behovet av ökad teknisk högskoleundervisning inom landet . . . . .. 4 Landets allmänna förutsättningar för användning av tekniskt högskolebildade ingenjörer. - Ingenjörsbehovet inom landet, belyst genom statistik över industriens utveckling m. m. Ingenjörsbehovet inom landet, belyst genom uttalanden från industriidkare m. fl. Tillströmningen av inträdessökande vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut. Ingenjörsbehovet och studenternas yrkesval. Emigrationen av svenska ingenjörer. Slutsatser rörande behovet av ökad teknisk högskoleundervisning inom landet . . . . 4—16 Chalmersitekniska-instituts-ombildning 55 ss Begreppet teknisk högskola och högskolans allmänna uppgifter. Inträdesfordringarna vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska instituts högre avdelning. Institutets utveckling under senare tid. Den lägre tekniska undervisningens omorganisation och dess inverkan på frågan om chalmersska institutets om- bildning. Högre avdelningens ombildning till en självständig högskola den naturliga och ändamålsenligaste utvecklingen . . . . . . . . 11—922 Den nya högskolans organisation. Atitalet! SUUderandess 255 os RS ög Antalet fackavdelningar och de studerandes fördelning på olika fack-

SVA OININTAR EG SE AS Inträdesfordringarnar, > ös Sat ENN e SSA Su ir Rd FOrdiänspäcpraktike oats 0 Se SAR ee Se EE a Studietldellö-52 5 ss RA RE 0 Allmänna synpunkter beträffande undervisningen m. m, . . . .. . . .. 30

Vetenskaplig grundval för utbildningen; begränsning av »mångläseriet>. Fördjupade grundläggande studier och fritt ämnesval. Ökade möjligheter till teknisk UTbildöing Inom, landet oas de sake SS ARTE TAN ES

Utbildning i ekonomiska, sociala och administrativa ämnen

Kravet på ökat utrymme inom den tekniska undervisningen för ekonomiska, sociala och administrativa ämnen. Ekonomiska o. d. ämnen å de nuvarande studie- planerna. Utländska förhållanden: fackskolor för »förvaltningsingenjörer» och driftsledare. Tillfälliga föreläsningskurser av fackmän från det praktiska livet. 1918 års riksdag om en professur i statistik och folkhushållslära vid tekniska högskolan. Utredning av tekniska högskolans lärarekollegium. Sakkunnigas FOTS] AR SS SR EAS BESS DR Es SR 2 LASER OSS, Sa ESS te Nn SR SDI Ia DORO

Läroplanerna . Fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik

Allmänna synpunkter beträffande SRRAT 01 ER omfattning. Timplan. De Särskilda: läroämneng .: ss tilde le IS ra LEE Srör VARI Sk LA IAI

Fackavdelningen för skeppsbyg Skodsteknik.

Allmänna synpunkter beträffande undervisningens omfattning. Timplan. De Särskild a-LAroa li hona . <ecsdae ika ia. Mer ra ABs NR Mt IST ss iris äte ÖR

Fackavdelningen för elektroteknik .

Allmänna synpunkter beträffande SR omfattning. Timplan. De

särskilda läroämnena. . . ; PARSE NR LJ ON HUSS PAN NR MED DO Fackavdelningen för edlaldekalk SRS dep rs

Allmänna synpunkter beträffande undervisningens omfattning. Timplan. De

Särskilda JÄrogmn ena bas: is, ospl de fp läs SSA ERA PA SLERN ake jla FR VADER ER SPE SE SEI PINS EEE 8

Fackavdelningen för kemisk teknologi .

Allmänna synpunkter beträffande undervisningens omfattning. Timplan. De Särskilda. LATO ÄMION Ane Viagra sea SA ES Be on a Og ÖL

Erforderliga lärarkrafter . Sammanställning över professurer och speciallärarbefattningar. <Professurerna. Speciallärarbefattningarna. Assistentarvoden . ENAS RE En 0 Les

Den nya högskolans stat.

Nybyggnadsfrågan .-

Framställning år 1918 angående nybyggnader för de fysiska och kemiska institu- tionerna. Sakkunnigas föregående förslag beträffande nybyggnader för fysiska och kemiska institutionerna. Arkitekttävlingen. Uppdrag åt första pristagarna att omarbeta och vidare utföra förslaget »Origo». Det överarbetade förslaget »Origo». Anläggningen i dess helhet. Kemiska och fysiska institutionerna. Byggnadsbeskrivning. Uppvärmning m. m. Kostnaderna för de kemiska och fysiska institutionerna. Kostnaderna för byggnader till den nya högskolan i dess helhet. Sakkunnigas yttrande beträffande det överarbetade förslaget Gill yDY SS BAREN + SRA SAN 0 EA TEA Ra ra fr ena a sa NOR AOL

39

41

46

29

61

Omorganisation av lägre avdelningen vid Chalmers tekniska institut .

Den lägre avdelningens tillkomst och utveckling. Undervisningens nuvarande omfattning. Kompletteringskursen. Den nuvarande lägre avdelningen, sedd i belysning av den utav 1918 års riksdag beslutade omorganisationen av den lägre tekniska undervisningen. Omorganisation av den lägre avdelningen till tekniskt gymnasium jämte fackskolor. Av den lägre avdelningens om- organisation betingade kostnader. Den lägre avdelningens omorganisation och chalmersska institutets nuvarande byggnader . . . . . . . . 92—99

Chalmersska institutets nuvarande fastigheter och lösören .

Historisk redogörelse. Äganderätten till fastigheten och lösören; uppgörelse med

Göteborgs stad samt tillhörigheternas fördelning vid omorganisationens genom- FÖRUT ÅG VT TNE rag SL dn rt oe RR SR AR SES MÄNS SS Ra AN OG

Chalmersska institutets fonder och gåvomedel

Fonder och gåvomedel. Fördelningen av fonder och gåvomedel vid omorganisa- TÄOPFÖTNEe a ara NEUE: Mort aria ASSR SR AL FSA Sketr Se Sd SL a BES ga ASSR va ÖA

Materialprovningsanstalten .

Materialprovningsanstaltens tillkomst. Nu gällande stadgar. Anslag till anstaltens verksamhet och dess ställning till chalmersska institutet. Anstaltens ställning Vid: :ock" efter: institutets-omorganisatlon:.2= sö sc. «dekis as RSA 04 06

Tiden för omorganisationens genomförande och övergångs- förhållandena .

Bilagor.

1. Avtal om upplåtelse av tomt för en teknisk högskola i Göteborg . 111—113 > 2—8. BSituationsplaner av i arkitekttävlingen prisbelönta och inköpta förslag.

9. Situationsbild av första pristagarnas överarbetade förslag till nybyggnader för högskolan. 10. Perspektivbild av samma förslag. > 11. Fasadbild av första pristagarnas överarbetade förslag till kemiska och fysiska institutionsbyggnaderna. > 12. Våningsplaner av sistnämnda förslag. > 13. Förslag till värmeanläggning m. m. för högskolans nybyggnader . 115—118 > 14. Förslag till värmeanläggning m. m. för kemiska och fysiska in- STICUNLONSPYGENAderna ms es ARA SA SE SEN 0 109

22

103

104

TOT

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet.

Genom nådigt brev den 20 juni 1919 bemyndigades statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning av frågan om behövliga nybyggnader för Chalmers tekniska institut ävensom i samband därmed taga under övervägande, huruvida nämnda läroanstalt lämpligen borde ombildas till en teknisk högskola. Med föranledande härav tillkallade dåvarande departementschefen den 1 augusti 1919 såsom sakkunniga undertecknade, ledamoten av riksdagens andra kammare, civilingenjören S. E. J. Lubeck, rektorn vid Chalmers tekniska institut, professorn B. H. Grauers, professorn vid tekniska högskolan K. W. Palmaer, undervisnings- rådet N. Fredriksson samt direktören H. G. E. Hammar. Åt undertecknad Läbeck uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. På framställ- ning av sakkunniga förordnades såsom sekreterare ingenjören B. Traneus. Seder- mera har departementschefen tillkallat e. o. assessorn i kammarrätten, juris kan- didaten A. Schoultz, som från och med den 1 oktober 1920 biträtt sakkunniga med avfattningen av förevarande betänkande, att tjänstgöra som sekreterare.

Sakkunniga — som i sitt den 16 januari 1920 avgivna betänkande I fram- lagt förslag till nybyggnader för institutets kemiska och fysiska institutioner, vilkas omdaning på i nämnda betänkande anförda skäl ansetts i första hand på- kalla uppmärksamhet — hava nu slutfört den ovan omnämnda utredningen. I föreliggande betänkande framlägges dels förslag till omorganisation av institutets

högre avdelning till teknisk högskola och dess lägre avdelning till tekniskt gym- nasium med tekniska fackskolor, dels ock förslag till nybyggnader för högskolan.

Utredningsarbetet har med smärre avbrott pågått oavbrutet alltsedan sakkunnigas tillkallande. Vid ett flertal tillfällen har rådplägning ägt rum i Göteborg med olika medlemmar av Chalmers tekniska instituts lärarkår.

Efter vederbörligt bemyndigande hava under år 1920 dels sakkunniga före- tagit en resa till Trondhjem för att närmare studera därvarande tekniska hög- skolas organisation och utvecklingsplaner, dels ock undertecknad Palmaer i mot- svarande syfte besökt Polyteknisk Laereanstalt i Köpenhamn. Därjämte har undertecknad Liibeck, som på egen bekostnad i november 1919 företog en resa till England, enligt särskilt uppdrag studerat organisationen av den högre tek- niska undervisningen därstädes.

I anledning av remiss angående underdånig framställning av tekniska högskolans styrelse om fortsatt utbyggnad av samma högskola hava sakkunniga den 22 oktober 1920 avgivit underdånigt yttrande med avseende å det samband, det i berörda framställning ifrågasatta utbyggandet av tekniska högskolan kunde anses äga med frågan om Chalmers tekniska instituts ombildning till teknisk högskola.

Mid utredningen rörande omfattningen av de olika fackavdelningar, som ansetts böra ifrågakomma vid den föreslagna nya högskolan, har departements- chefen tillkallat följande personer att biträda de sakkunniga, nämligen professo- rerna vid tekniska högskolan T. G. E. Lindmark, C. E. L. Hubendick, H. 0. Dahl, CJ. EM. Tillehöök, C.A. Forsell "H. Kreuger och H. B. M. Pleijel, specialläraren vid samma högskola E. A. Forsberg samt verkställande direktören vid ingenjörsvetenskapsakademien A. F. Enström. Sakkunniga hava vid hand- läggningen av sistnämnda spörsmål i olika frågor rådgjort dels med de sålunda tillkallade jämte för annat ändamål tillkallade professorn vid tekniska högskolan E. Lallerstedt och dels med professorerna vid Chalmers tekniska institut H. F. Hedlund, F. H. Lamm, N. A. Langlet, 8. J. Lindström, A. J. H. Koch, H.G, Block, A. G. Bodman, J. Rosengren, S. S. Ekman och E. C. A. Andréen ävensom före detta professorn vid institutet A. L. A. Söderblom och dåvarande tillförord- nade professorn därstädes, civilingenjören Bo Hellström samt speciallärarna vid institutet, kaptenerna K. E. Pettersson och N. A. Svensson.

En avsevärd del av utredningsarbetet har ägnats åt byggnadsfrågan. Sedan 1920 års riksdag ävensom Göteborgs stadsfullmäktige beviljat anslag till en arkitekttävling om förslagsritningar till en teknisk högskola i Göteborg, utfär- dades i juli månad samma år inbjudan till tävlingen enligt ett av sakkunniga i samråd med förenämnde professorn vid tekniska högskolan E. Lallerstedt utar- betat program. Tävlingen, för vilken närmare redogörelse lämnas i betänkandet, avslutades i början av innevarande år, då en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd bedömde de inkomna tävlingsförslagen. Efter det sakkunniga tagit del av täv- lingsresultatet, hava sakkunniga, såsom vidare framgår av betänkandet, jämlikt nådigt bemyndigande uppdragit åt de arkitekter, som voro författare till det för- slag »Origo», som i tävlingen tilldelats första priset, att i huvudsaklig överens- stämmelse med samma förslag i samråd med sakkunniga fullfölja och vidare utarbeta byggnadsförslaget. Det åt arkitekterna lämnade uppdraget förelåg slutfört den 24 sistlidne oktober, varefter sakkunniga underkastat det utarbetade bygg- nadsförslaget ytterligare granskning.

Vid utredningen i byggnadsfrågan hava sakkunniga vid olika tillfällen biträtts av ovannämnde professorn Lallerstedt ävensom av professorerna i kemi och fysik vid chalmersska institutet, förutnämnde Bodman, Koch och Langlet.

I skrivelse till herr statsrådet den 1 innevarande december hava sakkunniga lämnat meddelande om den i byggnadsfrågan verkställda utredningen och på an- förda skäl hemställt, att i 1922 års statsverksproposition måtte för nybyggnader för de kemiska och fysiska institutionerna reserveras nödiga medel, dels å tilläggs- stat för 1922 150000 kronor för väganläggnings- och sprängningsarbeten m. m., dels å extra stat för första halvåret 1923 300 000 kronor för pabörjandet av det sgentlen byggnadsarbetet.

å det genom utredningen framkomna rp get föranleder vissa detaljändringar i det avtal mellan Göteborgs stad samt Kungl. Maj:t och Kronan angående upplåtelse av tomt för nybyggnaderna, som träffats den 13 januari 1920 och sedermera jämte vissa tillägg fastställts, hava sakkunniga i skrivelse inne- varande dag jämväl lämnat drätselkammaren i Göteborg meddelande om utred- ningen i byggnadsfrågan samt hemställt, att drätselkammaren ville för sin del taga ställning till byggnadsförslaget och de ändringar, som därav må föranledas i det förslag till stadsplan, som legat till grund för avtalet.

De av arkitekterna utarbetade ritningarna jämte beskrivning och kost-

nadsförslag ävensom ett av professorn Lallerstedt avgivet särskilt utlåtande komma att tillställas herr statsrådet.

Stockholm den 21 december 1921.

SVEN LUBECK. HUGO GRAUERS. WILH. PALMZER. NILS FREDRIKSSON. H. G. HAMMAR.

Adolf Schoultz.

II—213081

Historisk återblick.

I betänkande I återfinnes en kort översikt över institutets utveckling, vilken här nedan skall fullständigas i den utsträckning det för den följande ut- redningen kan anses erforderligt.

Genom testamente den 11 juni 1811 hade kanslirådet William Chalmers bestämt, att frimurarebarnhusdirektionen i Göteborg skulle använda den del av hans kvarlåtenskap, som ställdes under direktionens förvaltning, till inrättande av en industriskola i staden. Efter åtskilliga svårigheter, som direktionen hade att övervinna, mottog densamma år 1823 den för industriskolan sålunda bestämda donationen, uppgående till 109,050 rdr. rmt. En fastighet vid Lilla Bommen, som redan två år dessförinnan inköpts, inreddes för skolan och under namn av chalmersska slöjdskolan öppnades densamma den 5 november 1829. De donerade medlen utgjorde visserligen en för den tiden betydande summa, men den dispo- nibla avkastningen av densamma var likväl så ringa, att man blev nödsakad att starkt begränsa skolans verksamhet.

Då skolan upprättades, utgjorde antalet lärare tre, av vilka en, som till- lika var föreståndare, undervisade i fysik, kemi och kemisk teknologi, en i mate- matik och linearritning samt en i verkstadsarbete. Från och med 1835 erhöll skolan statsanslag och ställdes under en styrelse av sex personer. De första av Kungl. Maj:t fastställda för skolan gällande stadgarna utfärdades 1838. Nya stadgar fastställdes 1862 utan att dock medföra någon väsentlig förändring av skolans organisation. Oaktat styrelsen redan 1852 gjort början med en uppdel- ning av skolan i en högre och en lägre avdelning, omnämndes icke i stadgarna en sådan uppdelning på annat sätt än att däri föreskrevs, att sökande, som ville begagna sig av den vetenskapliga undervisningen, vilken skulle omfatta en tid av tre år, borde innehava så stort kunskapsmått i matematik, som meddelades vid rikets högre elementarläroverk. Ej heller omnämndes någon uppdelning i olika fackskolor på annat sätt än att det stadgades att elever, som vunnit inträde i den högre avdelningen, skulle begagna sig av undervisningen i vissa av de upp- räknade läroämnena, vilka det skulle tillkomma styrelsen att bestämma. I verk- ligheten tillämpades dock en sådan uppdelning 1 tre grupper: den mekaniska, den kemiska och byggnadsgruppen. Lärarnas antal var nu åtta, nämligen förestån- daren med professors namn samt tre lektorer och fyra biträdande lärare.

Institutets byggnader, som till större delen från början varit uppförda för annat ändamål, visade sig med tiden alltmera otillfredsställande. På framställ- ning av styrelsen lämnade därför barnhusdirektionen 1865 medgivande att dona- tionsfondernas kapitaltillgång, som vid samma års början uppgick till 143,807 rdr. rmt. 32 sk., finge användas för åstadkommande av en ny byggnad, till vil-

ken även skulle användas det belopp, som kunde erhållas vid försäljning av den gamla fastigheten. År 1867 uppläto Göteborgs stadsfullmäktige kostnadsfritt plats för skolans nybyggnader å den ännu använda tomten vid Storgatan, och med läsåret 1869—1870 inflyttade skolan i sina nya lokaler, bestående av en två våningars huvudbyggnad åt Storgatan samt två lika höga flygelbyggnader åt sidogatorna, inrymmande mekanisk verkstad och kemiskt laboratorium. Lärar- personalen utgjordes då av fyra lektorer, av vilka en föreståndare med professors namn, samt sex andra lärare.

År 1877 utfärdade Kungl. Maj:t nya stadgar, i vilka tydligt uttalades, att skolan skulle bestå av en högre och en lägre avdelning samt att undervisningen i den förra skulle hava en vetenskapligt-teknisk riktning. Dessutom fastslogs en uppdelning i tre fack: det mekaniskt-tekniska, det kemiskt-tekniska samt bygg- nadsfacket. Inträdesfordringarna bibehöllos oförändrade. Skolan överflyttades från civil- till ecklesiastikdepartementet. DLärarantalet hade under tiden ökats, så att 1878 års stat upptog 13 lärare, därav 4 lektorer och 9 andra lärare. 182 förändrades skolans namn till Chalmers tekniska läroanstalt.

År 1887 införlivades det sedan 1870 till Göteborg förlagda kgl. skepps- byggeriinstitutet med chalmersska läroanstalten, varigenom ytterligare två lärare tillkommo. Med anledning härav och för beredande av plats för en material-

rovningsanstalt, vartill Göteborgs stad beviljat medel, utvidgades 1887—388 äroanstaltens lokaler genom påbyggnad av huvudbyggnaden och förlängning av verkstadsflygeln. Ytterligare utvidgningar skedde genom inredande av ett elekt- riskt laboratorium, sedan 1896 års riksdag anvisat medel för undervisning i elektroteknik, samt genom utökning av det kemiska laboratoriet 1898. Medel till samtliga dessa utvidgningar erhöllos genom lån ur läroanstaltens donationsfonder.

På grund av elevantalets alltjämt fortgående stegring uppläto stadsfull- mäktige år 1900 med nyttjanderätt till anstalten den s. k. vasabyggnaden, vari- genom anstalten kom att förfoga över hela det byggnadskvarter, där de övriga loka- lerna voro förlagda. Efter ombyggnad, som bekostades med dels statsanslag och dels lån ur donationsfonderna, blevo de nya utrymmena tillgängliga ett par år senare. Samtidigt med ombyggnaden företogos en del inre omändringar av huvudbygg- naden, särskilt med syfte att bereda bättre utrymme för den fysiska undervisningen.

Ar 1901 beviljade riksdagen en lönereglering för anstaltens lärare, och samtidigt utökades lägre avdelningen att omfatta tre årskurser.

1902 utfärdade Kungl. Maj:t nya stadgar, varigenom antalet fackskolor i den högre avdelningen fastställdes till fem, nämligen de förut nämnda jämte en för elektroteknik. Inträdesfordringarna bibehöllos i stort sett oförändrade.

Åren 1905 och 1907 beviljade riksdagen anslag till nya lektorat, varigenom från och med förstnämnda år ytterligare en fackskola kunde inrättas, nämligen för väg- och vattenbyggnadskonst, i vilken undervisningen vid behov kunde ut- sträckas över 3!/2 eller 4 år. Antalet lektorer uppgick därmed till 9.

Redan 1905 hade läroanstaltens styrelse överlämnat till Kungl. Maj:t en från lärarrådet inkommen framställning om åtgärders vidtagande för förbättrande av lärarnas löneförmåner. Framställningen, som remitterades till den år 1906 tillsatta kommittén för den högre tekniska undervisningens ordnande, blev av nämnda kommitté behandlad, för så vitt den berörde institutets högre avdelning, och ett förslag av genomgripande betydelse framlades av kommittén i dess i maj 1908 avgivna betänkande. rand ansåg sig Kungl. Maj:t, då förslaget seder-

mera skulle föreläggas 1911 års riksdag, icke kunna ingå på frågan om omorga- nisation av undervisningen vid läroanstalten, enär en del lärare ävensom de ad- ministrativa tjänstemännen voro gemensamma för institutets båda avdelningar och det ansågs nödvändigt att avvakta förslag beträffande den lägre avdelningens omorganisation från den då arbetande kungl. kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande. Däremot framlade Kungl. Maj:t proposition till riks- dagen om reglering av lönerna för institutets lektorer och betjäning ävensom angående en del tillbyggnader vid institutet, de senare till den omfattning som av 1906 års kommitté förordats. Denna proposition blev i allt väsentligt bifallen. I enlighet med riksdagens beslut omändrades de tio dåvarande lektoraten till professurer av lägre lönegraden och beviljades ett belopp av 455,000 kronor för nybyggnader — bestående av ett maskinlaboratorium jämte en särskild bygg- nad mellan detta och vasabyggnaden, tillbyggnad mellan huvudbyggnaden och den kemiska flygeln, mellanbyggnad mellan denna och vasabyggnaden samt den senares utbyggnad till tomtgränsen.

När sedermera den förenämnda kommittén för ordnande av den lägre tek- niska undervisningen i sitt i juni 1912 avgivna betänkande förklarat sig anse riktigast att då icke framlägga något bestämt förslag till omorganisation av institutets lägre avdelning, och anstaltens styrelse i anledning härav i september 1912 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte av 1913 års riksdag utverka vissa änd- ringar i den för anstalten gällande staten, särskilt beträffande vissa »övriga lära- res» löner samt inrättande av vissa nya lärarbefattningar, tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet i oktober sistnämnda år tre sakkunniga för att inom departementet biträda vid beredande av frågan om institutets omorganisation. I huvudsaklig överensstämmelse med ett av dessa sakkunniga i december samma år till departementschefen avlämnat förslag framlade Kungl. Maj:t vid 1914 års senare riksdag proposition i ämnet, vilken proposition med några smärre av statsutskottet föreslagna ändringar bifölls av riksdagen. Genom riksdagens beslut ändrades jämväl läroanstaltens benämning till Chalmers tekniska institut.

Beträffande lägre avdelningen avsåg förslaget i första hand att tillgodose avdelningens uppgift att fylla sitt ursprungliga och huvudsakliga ändamål att meddela elementär teknisk bildning åt blivande förmän, verkmästare, ritare och andra, för vilkas levnadsmål en sådan utbildning vore tillräcklig och nödvändig. Undervisningsplanen ordnades med tanke härpå. Sålunda infördes redan i andra årskursen av lägre avdelningen fackämnena maskinlära med ritning, byggnads- lära med ritning, elektroteknik med övningar samt skeppsbyggeri. Genom under- visningens koncentrering på nämnda huvudsyftemål kunde studietiden inskränkas till två och ett halvt år. Härför ansågs dock nödvändigt, att undervisningen ej förrycktes genom elevernas ojämnhet. För uppflyttning från en årskurs till när- mast högre skulle därför fordras godkända kunskaper ej blott såsom förut i matematik, utan även i övriga ämnen vari undervisning meddelats.

För fyllande av den lägre avdelningens andra uppgift, nämligen att för- bereda till inträde i den högre avdelningen, skulle varje vårtermin anordnas en kompletteringskurs, i vilken undervisning skulle meddelas i de ämnen och till den omfattning, som — utöver vad som meddelades i den lägre avdelningen — er- fordrades för vinnande av inträde i den högre.

I fråga om den högre avdelningen skulle denna fortfarande hava till upp- gift att lämna en ur kvalitativ synpunkt högskolemässig utbildning ehuru av

mindre omfattning än den, som meddelades vid tekniska högskolan. Inträdes- fordringarna blevo något höjda. De voro: i matematik det atinlolt pts, som meddelas vid latingymnasium, i modersmålet ävensom i tyska eller engelska kunskaper, motsvarande fordringarna till tredje ringen vid rikets högre allmänna läroverk, i fysik och kemi elementära kunskaper. För fackskolorna, vilka skulle bibehållas oförändrade, föreslogos andra benämningar, som mera än de förra sam- manföllo med motsvarande fackskolors namn vid tekniska högskolan. Såsom nya läroämnen infördes läran om betongkonstruktioner, byggnadshygien, stadsanlägg- ningslära och industriell ekonomi.

Omorganisationen medförde avsevärda ändringar med avseende å lärarkraf- terna och en reglering av vissa lärares löner. En ny professur inrättades i oorganisk kemi jämte mineralogi och geologi. För lärare i lägre avdelningen, som hade sin huvudsakliga sysselsättning vid institutet, inrättades fem nya ordi- narie andre-lärarbefattningar och för dem, som hade sig anförtrodd undervis- ningen i vissa specialämnen, inrättades 15 speciallärarbefattningar, nästan ute- slutande avsedda för undervisningen i högre avdelningen.

Omorganisationen medförde en ökning av kostnadsstaten från 136 900 kronor till 171 000 kronor.

Av omorganisationen betingade nya stadgar hava ännu ej utfärdats, utan har Kungl. Maj:t varje år fastställt interimistiska bestämmelser för institutets östern Härvid hava vissa förändringar vidtagits i fråga om inträdes- fordringarna till högre avdelningen. Sålunda erfordras nu kunskaper i mate- matik och fysik, motsvarande minst betyget godkänd efter fordringarna för stu- dentexamen så latingymnasium utan grekiska, kunskaper i kemi, väsentligen motsvarande fordringarna för uppflyttning till fjärde ringen vid realgymnasium, ' svenska och tyska eller engelska språken till det omfång, som erfordras för flytt- ningen till välja ringen vid rikets högre allmänna läroverk samt Jateinärhnd om huvuddragen av historia och geografi, Särskilt fäderneslandets.

Slutligen må omnämnas att enligt beslut av 1919 års riksdag vid institutet inrättats en ny professur i leken

Behovet av ökad teknisk högskoleundervisning inom landet.

Landets all- Det stora industriella genombrottet och dess återverkningar på andra närings- männa för- livets områden nådde jämförelsevis sent vårt land. Som bekant kunna vi nämligen Eda först efter 1800-talets mitt på allvar tala om en mera betydande industriell utveck- ning av ter. ling. Efter den tiden kännetecknas emellertid vårt näringsliv av en jämnt fortgående niskt hög- fndosba el ar ge vilken allt sedan 1890-talet utvecklats anmärkningsvärt raskt, skolebildade ej minst under det senaste decenniet. ingengörer. Några från den officiella statistiken hämtade siffror må här först anföras för att us den svenska industriens utveckling under senare tider. Så har exempelvis tillverkningsvärdet vid de svenska fabrikerna, vilket år 1840 utgjorde

a 21'1 mill. kronor, uppgått år 1890 till 269:9 mill., år 1900 till 10441

1 I siffrorna för åren 1840, 1890, 1900 och 1910 ingår icke tillverkningsvärdet vid bergverk och mejerier.

mill., år 1910 till 1603:1 mill. och under åren 1915, 1916, 1917 och 1918 stigit till respektive 2497:7, 34781, 39631 och 4515:3 mill. kronor. Beträffande siffrorna för åren efter krigsutbrottet bör man emellertid ej lämna ur sikte, att ökningen till ej ringa del föranletts av det inträdda lägre penningvärdet ävensom under de sista krigsåren av en på åtskilliga områden rådande tillfällig högkonjunktur.

Att vårt land — bortsett från tillfälliga depressionsperioder — alltjämt äger särskilda förutsättningar för en fortsatt och än mer stegrad industriell utveckling torde dock få anses säkert och sakkunniga vilja i korthet erinra om några av de skäl, som tala härför. Vi äga en för industriellt arbete särdeles duglig arbetarbefolkning och våra naturtillgångar, i förhållande till folkmängden kanske nästan enastående rika, utgöra ett viktigt nationellt kapital, vars värde under den skarpa kommersiella konkurrensen nationerna emellan knappast kan uppskattas högt nog. Våra skogar, som lämna råmaterial för träindustrien, cellu- losa- och papperstillverkning, kolning och andra grenar av kemisk industri, torde från industriell synpunkt böra betraktas såsom vår kanske värdefullaste och vikti- gaste naturtillgång, vilken ock genom rationell skötsel kan bibehållas eller till och med ytterligare förkovras. De svenska malmerna erbjuda för långa tider råvaror för fortsatt utveckling av ett stort antal industrigrenar. Vattenfallen utgöra en tredje naturtillgång av synnerlig betydelse. Vattenkraftens effektiva utnytt- jande har i stadigt växande grad blivit en nationalekonomisk fråga, som kräver omfattande tekniska förberedelsearbeten och innebär stora möjligheter för tekniskt- ekonomisk utveckling i olika avseenden. Den elektrotekniska industrien har sålunda redan nått en storartad omfattning och kräver fortsatt utveckling med hänsyn till föreliggande stora uppgifter, såsom övergång till elektrisk järnvägsdrift, lands- bygdens elektrifiering m. m. Vår hastigt utvecklade, på vattenkraften baserade elektrokemiska industri synes innebära stora möjligheter till ökat uppsving och torde i åtskilliga hänseenden kunna stärka vårt nationella oberoende. Kristidens svårigheter torde till fullo hava visat önskvärdheten av, att vi för framtiden söka mera frigöra oss från import, särskilt i fråga om en del av sagda indu- stris produkter, som i huvudsak kunna framställas ur inhemska råvarutillgångar, såsom gödningsämnen, alkalier och klorkalk för cellulosaindustrien och andra industrier, sprängämnen, kemikalier för tändsticksindustrien, zink, aluminium samt möjligen andra metaller. Den stora bränslenöd, som inträdde under och efter världskriget och vilken av mycket att döma kan bliva kännbar avsevärd tid framåt, har gjort vattenfallens utnyttjande till ett än större intresse än förut. Detsamma är förhållandet med frågan om en planmässig hushållning med våra inhemska kraft- och bränsletillgångar i övrigt samt med det importerade bränslet. Våra torvmossar tillgodogöras ännu endast i ringa omfattning, huvudsakligen beroende på att härmed förbundna problem ännu vänta på sin lösning. Skogs- produkternas utnyttjande även för bränsleändamål är ett tekniskt-ekonomiskt spörsmål av genomgripande betydelse, väsentligen beroende av därmed förbundna svårlösta transportproblem. Vår bituminösa skiffer är vidare en bränsletillgång, vars rationellare tillgodogörande i andra riktningar är önskvärd — något som under senare år varit föremål för omfattande försök. Ur avfallslutarna från cellulosafabrikerna utvinnas redan nu åtskilliga värdefulla produkter, såsom alkohol, träsprit och terpentin, men mycket torde återstå för att tillgodogöra i dem befintliga ämnen på ett mera vinstgivande sätt.

Vårt långsträckta land samt dess flod- och sjösystem i förening med för-

delningen av dess naturtillgångar, som till största delen äro koncentrerade norrut, ställa stora anspråk på utvecklingen av vårt kommunikationsväsen. Ej minst på grund av automobiuväsendets snabba framsteg står frågan om en effektiv för- bättring av våra landsvägar på dagordningen, en fråga som nära sammanhänger med en reorganisation av vägförvaltningen. dJärnvägsnätets utvidgning fortgår efter ett omfattande program, särskilt avseende Norrland med Inlandsbanan och dess tvärbanor. Frågan om modernisering av kanalnätet i södra och mellersta Sverige är föremål för utredning. I detta samband förtjänar även nämnas fMlygteknikens helt visst betydande uppgifter i framtiden. För tillgodoseendet av vår transmarina handel, vår export vch import kräves ock att vi hävda vår ställ- ning såsom sjöfarande nation. Ett effektivt och klokt utnyttjande av alla tekni- kens hjälpmedel är härvidlag det första villkoret för framgång.

En djupgående vetenskaplig och praktisk undersökning av bostadsbyggnads- frågan ur teknisk synpunkt står av kända skäl på dagordningen och är liksom kraft- och bränslefrågan hänskjuten till den nybildade ingenjörsvetenskapsakade- mien, vars initiativ och verksamhet i allmänhet kunna väntas giva nya impulser och ökad kraft åt tekniskt vetenskaplig forskning för praktiska ändamål.

Av allt att döma torde vi således i fortsättningen hava att emotse en tekniskt-ekonomisk utveckling av än större omfattning än de senaste decenniernas. För att möjliggöra och befordra denna utveckling kräves en ingenjörskår, som kan tillfredsställa behovet av teknisk arbetskraft ur ej blott kvantitativ utan framför allt ur kvalitativ synpunkt. De fordringar, som den framtida industrien kommer att ställa på sina främsta målsmän, måste nämligen, av hittills vunnen erfarenhet att döma, växa i jämbredd med dess utveckling. En särskilt bety- delsefull anledning att för framtiden vänta ett ökat behov av ingenjörer är vidare att industrien måste mer än hittills söka ekonomisera med den mänskliga arbets- kraften, bland annat genom utfinnande av förbättrade arbetsmetoder och nya arbets- besparande maskiner, vilka även för sin användning torde komma att kräva en ökning av antalet tekniskt bildade personer inom industrien och på andra områden.

Teknikens ökade betydelse för hela samhällslivet har även medfört behov i stor omfattning av teknisk arbetskraft inom områden, där tidigare som regel juridisk eller merkantil utbildning ansågs medföra den erforderliga kvalifikationen. Detta gäller inom skilda grenar av statsförvaltningen, städernas och kommunernas förvaltning samt jordbruket, handeln och sjöfarten, där i mån av teknikens fram- steg även behovet av tekniskt skolad personal stegras.

Vårt folks erkänt tekniska läggning och begåvning för ingenjörsvetenskaplig verksamhet, vilken så ofta tagit sig uttryck i uppfinningar och föregångsarbeten av utomordentlig betydelse, är slutligen en faktor, som ej får lämnas ur räkningen vid bedömande av landets allmänna förutsättningar för tekniskt-industriell verksamhet.

Ingenjörs- Efter att sålunda inledningsvis hava sökt uppvisa landets allmänna förut- behovet inom sättningar för användning av teknisk arbetskraft, särskilt med hänsyn till en landet, ve= fortsatt industriell utveckling, vilja sakkunniga — innan de närmare ingå på

lyst L SE å t : SG slatistik över frågan om den framtida gestaltningen av Chalmers tekniska institut och dess

industriens utbildande till en teknisk högskola — i det följande på annat sätt söka belysa

utveckling behovet av ökad tillgång på ingenjörer med högskolebildning.

Givetvis är det hart när omöjligt att statistiskt utreda, i vad mån efter- frågan och tillgång på ifrågavarande slag av arbetskraft under någon längre

tidsperiod kunna anses hava svarat emot varandra. Emellertid torde ingenjörs- behovet i dess helhet i viss mån kunna statistiskt åskådliggöras genom att vissa faktorer såsom uttryck för industriens utveckling och därav betingat behov av ingenjörer med högre utbildning under ett antal år ställas i jämförelse med anta- let vid de högre tekniska läroanstalterna under samma år antagna studerande och utexaminerade ingenjörer resp. antalet inträdessökande vid samma läroan- stalter. Nedanstående tabell, vilken ytterligare belyses av den å följande sida intagna grafiska bilden, omfattar åren 1900—1919 och upptager för respektive år dels industriens och bergsbrukets produktionsvärden och antalet inom nämnda områden anställda arbetare dels ock antalet nyintagna studerande och utexami- nerade ingenjörer samt antalet inträdessökande vid de två läroanstalter, där högre teknisk undervisning för närvarande meddelas, nämligen kungl. tekniska hög- skolan (K. T. H.) och Chalmers tekniska institut (C. T. IL).

Beträffande den anförda statistiken över industriens tillverkningsvärde må anmärkas, att den med hänsyn till penningvärdets fall bort kompletteras med. kvantitetssiffror, men sådan komplettering har ej låtit sig konsekvent genomföras. Har penningvärdets fall drivit tillverkningsvärdena uppåt, så torde den sam- tidigt pågående lönestegringen hava verkat återhållande på arbetarantalets ökning.

Industriens | Nyintagna stude- |

S I 7 Utexaminerade | Kompetenta i; | och Ng | fee ku EE ÖSK ingenjörer | inträdessökande Är ESR Tf EEOPR | 0 | ERNA SR TER SAN AE |. Eroduk= "| Arbetar-| | | |tionsvärdel "antal 1CT-H.O.T. I. Summa K.T.H./C. T. I.| Summa K.T.H./C. T. I.| Summa | i mill. jr SOA | SE i | | | | namtented I | | | | | 190032= 00 1TR46:1 1] 206-217 | 1000-282 182 85 46.1 TAL) 200 82 282 | 190887 11886: 203.005 T20 69 TOGS SOA OR 9 220 69 200] 19088 | =E 21704 [2203 0941-1265 0 201-196 44 | 140 175 19 254 | 10087 1284:3 | 301 888 | 124 | 77 JOKER 00 49: E144" [149 dd 226 | 190880 13561 | 308-222 L32AE 0 211 126 Sr 1800 ord 9 2003] 1905-55 SEN. 1305) IT SE 202 90 6112-1510 ak 21 1906 3-5 SIR 15951 | 327675 | 125 | 96 | 221 98 63 1161 183 96 20: | 1900 FEN 1724: | 334 729, I17 | 831-200 101 47 | 148 TORSES85 274 | 1908 1:656:0 | 327 146 | 1191 89 208 dT 47 | 144 214 1180 303 | TÖ00-- GENER 15530 318362) 1251 961 221 91 33 144 202 96 348 | IOTÖR SEE 18429 | 332 147 | 124 | 89 213 SET 138 248 89 337 | ILO TIS En 19039 | 335165 | 1211 84 | 205 96 42 | 138 220 34 304 | TJÖT 20625 | 342358 | 122 | 70.1 192 108 felt ASO 216 70 286 | LOLO nte 7 210305 F300r744 FriSEere0s RRNG 108 Hör jk T690E TI00- ROS 293 | TOTA TS nia 2160:0 | 364 845 | 123 | 108 231 TÖPEE E53E 174 | 111 285 | | LOTSA 21193 FadDdaO LAK EL 239 76 Bö JAG LIG 306 | T9TGETEN SURA 53923 TOO 186 R0S TONERS O TTT 6 245 92 dar | TÖLE 15 4450: 2401-3251 LL 107 219 109 65: 174 300 EF -k33r 493 | TOP RES BOSNIA 280 | 122 | 96 218 96 62 -1-1ag 392 | 166 338 | 19108 | FORE SVE SIRERRS 20051 Sr ENG RS JO] 1851-686-]

' Från och med år 1913 tillkomma mejerier, vattenledningsverk och statens järnvägars repara- tionsverkstäder, representerande år 1913 ett produktvärde av 95566 471 kronor och en arbetarpersonal av 7783 personer.

> Under åren 1900—1913 kunde praktiskt taget alla kompetenta inträdessökande antagas. I siffrorna ingå även specialelever d. v. s. sådana studerande, som först efter komplettering i något humanistiskt ämne, ett levande språk eller historia kunnat antagas som ordinarie studerande.

| ng HH Re ERA L [SE | | | | PLO | ALA å H 3 8 ; G BpspA pas) I

LOUOLA NIA s OO (240 20U0PYRSSBPE4 Au) SPA

Aven om således ifrågavarande jämförelse ej kan anses giva något siffermässigt exakt begrepp om landets ingenjörsbehov, synes dock otvetydigt att det årliga tillskottet av teknisk arbetskraft, vilket icke på långt när ökats i samma grad som produktionen, knappt hållit jämna steg med arbetarantalet, detta ehuru tek- nikens utveckling och den ökade användningen av arbetsbesparande anordningar som förut nämnts kräver, att den tekniska arbetskraften ökas väsentligt starkare än den manuella.

Den starka ökningen i produktionsvärde och arbetarantal motsvaras alltså icke av någon likvärdig ökning av utexaminerade ingenjörer vid tekniska hög- skolan och chalmersska institutet — beroende på att möjligheterna för intagning av flera studerande ej tillräckligt ökats under perioden. Däremot äro kurvorna för antalet inträdessökande och industriens produktionsvärde i stort sett desamma, vilket i alla händelser är betecknande för en gängse uppfattning, att goda utsikter varit för handen för ingenjörer med högre utbildning.

För belysning av frågan om en ökning av antalet högskolebildade ingenjörer inom landet torde en undersökning angående behovet av ingenjörer och tekniker jämte direkta uttalanden härutinnan från näringslivets målsmän äga sitt särskilda intresse. Sakkunniga hava därför till ett antal större företag, statsinstitutioner, kommunala verk m. fl. utsänt ett frågeformulär, vilket, förutom begäran om upp- gift å antalet ingenjörer inom olika fack och klassificerade efter utbildning, upp- tog, bland andra, följande frågor:

»Har tillgången på ingenjörer inom någon av ovan angivna grupper under- stigit behovet och 1 så fall inom vilka?

Har brist på högskolebildade ingenjörer föranlett anställning av elementar- bildade eller vice versa?

Hava universitetsbildade personer anställts för tekniska arbeten, i vilken omfattning och för vilka ändamål?»

Resultatet av förfrågningarna framgår i första hand av i nedanstående tabell sammanförda sifferuppgifter.

I I I | Anställda ingenjörer Anställda ingenjörer inom olika fack År Rd = | ; | Summa | | I | sve ou RA SUL Are M | STB | Nä RE BIEA | H | I | I I TOIOETES EE Föga 40282 NE 005 080 ERS IBA FVO ADD ERA 100] TOLIEE TEN F6R2 0 AD 5051-800 15-600) 201) DEC FÖL NE LOOL HOS SERIEET98 LOL E HOZOR RR0rET 506 601-844 1809 1EF9TN0T 948568: I 1628 NO | DID ns OO R2DOL ALDO 721 1873 |); 2000 1=888/--695) 2083-1379 | 184 E1200- 3211 125 19140 DA 200 SeR2 TI |> 416 | 2127 ÖHT 0 jr220- DYLINIG2 LOL sög LÄDN JIHDE 807 | 276 | 658 84 | 449 | 2274 11086) 102 | 223 | 409 | 196 | 136 | 44 | 128 | ITIL ETERN OS | 209-15 717 1905) 4885) TI T20) 951-280: 1F4397142085) 2400 FETTO | TOLVA STETESS | SIN 98 | 514 | 2613 | 1160] 95 | 317 | 482 | 230 | 140 | 39 | 150 | [1918 FINNS | 340 | 882 | 104 | 593 | 2847 | 1294) 113 | 359 | 504 | 237 | 149 | 37 | 154 JOIN | 952 1 373 | 904 TI 126 | 642 | 2967 |1823] 127 | 416 | 530 | 242 | 154 | 39 | 166 | | Procentuell ökTi ng under perioden: 33 I LO6E]E TOO GT RRLoSN 90-205 [RO SITE ER 6 FREDA NS025 ANA N6D 2—213081

Ingenjörs- behovet inom landet, be- lyst genom uttalanden

striidkare

I tabellen omfatta de fem första kolumnerna inom vissa industriella före- tag, statsinstitutioner, kommunala verk m. fl. inrättningar under respektive år anställda tekniker med följande formella kvalifikationer:

Kolumn 1: ingenjörer med avgångsexamen från tekniska högskolan (KTH); Kolumn 2: ingenjörer med avgångsexamen från Chalmers tekniska instituts högre avdelning (CTID;

Kolwmnn 3: tekniker med examen från teknisk elementarskola (Elementar); Kolumn 4: tekniker med examen från utländsk läroanstalt (Utl.); Kolumn 5: tekniker utan teoretisk utbildning (Ingen ex.).

Övriga förkortningar beteckna: M = inom den mekaniska industrien anställda; S = inom skeppsbyggnadsindustrien anställda; "E =inom den elektrotekniska industrien anställda; V = inom väg- och vattenbyggnadsfacket anställda; K = inom kemiska industrien anställda; B = inom bergshanteringen anställda; A = inom arkitektfacket anställda; H = inom husbyggnadsfacket anställda.

De i tabellen sammanförda sifferresultaten giva vid handen följande ökning under ifrågavarande tidsperiod av antalet tekniker inom olika utbildningsgrader: för högskoleingenjörer 53 2, för chalmersingenjörer 106 4, för tekniker med lägre teknisk utbildning 109 «, för utomlands utbildade tekniker 167 2 samt för tek- niker utan teoretisk utbildning 128 Zz. Under sistnämnda rubrik redovisas ritare och liknande lägre kvalificerad teknisk arbetskraft. Att den teoretiskt mera kvalificerade arbetskraften, de från tekniska högskolan och chalmersska institutet utgångna ingenjörerna, ävensom de elementarskolebildade teknikerna i jämförelse med övriga kategorier förete en relativt mindre ökning kunde möjligen anses na- turligt och betingat av ett rationellt utnyttjande av tillgänglig arbetskraft, för så vitt en industriell och teknisk utveckling i våra dagar vore förenlig med en sänkning av den tekniska personalens kvalitetsnivå. Emellertid ställa som nämnt industrien och byggnadstekniken allt högre krav på sina ledare och en viktig för- utsättning för en stigande utveckling på det industriella området ligger därjämte i ökad tillämpning av vetenskapliga metoder i arbetet. De ovan anförda siffrorna äro därför enligt sakkunnigas mening ägnade att stärka intrycket av en i stort sett tilltagande brist på kvalificerade ingenjörer, för vars täckande, åtminstone under tider av högkonjunktur, allehanda nödfallsutvägar måst anlitas. Att för öv- rigt draga några säkra slutsatser av sammanställningen synes dock knappast möjligt, då enquéten dels ägt rum under en industriell högkonjunktursperiod (våren—sommaren 1920), dels icke omfattar hela den svenska industrien och vidare tillträdet till de högre tekniska läroanstalterna varit starkt begränsat.

Att en oläglig brist på högskolebildade ingenjörer varit rådande under det senaste årtiondet framgår emellertid av de kommentarer, som de tillfrågade indu- strierna och verken fogat till sina siffror och av vilka ett sammanträngt referat i det följande lämnas.

Inom den mekaniska industrien meddelades från olika håll, att brist under de senare åren rått på högskoleingenjörer, som därför hos åtskilliga företag måst ersättas med elementarskolebildade och hos andra åter med akademici. Vidare

framhölls bristen på ingenjörer med speciella förutsättningar för bränsle- och värmetekniken.

Från skeppsbyggerifacket meddelade fera företag, att brist rått på högskole- bildade ingenjörer. I några fall hade behovet av högskolebildade ingenjörer måst täckas med elementarbildade och i andra fall med utländska ingenjörer. Ut- bildningen av skeppsbyggare inom landet ansågs därför böra ökas.

Inom den elektriska industrien meddelades från många håll, att brist rått på högskoleingenjörer. Vid fera verk hade i stället för sådana måst anställas ele- mentarbildade tekniker eller personer med universitetsutbildning. Ett företag betonade särskilt, att dess verksamhet blivit direkt försvårad genom ingenjörs- bristen.

Från väg- och vattenbyggnadsområdet anmäldes i Aera fall brist på högskole- ingenjörer, vilka måst ersättas med elementarbildade och i mindre utsträckning med akademici. Vidare uttalades, att utbildning av flera ingenjörer för mätnings- väsen samt för stadsplaneteknik vore önskvärd.

Inom den kemiska industrien hade i många fall konstaterats brist på hög- skoleingenjörer. Vid ett stort antal företag användes akademiskt utbildade ke- mister. Som speciella önskemål uttalades från ett par håll, att specialister för cellulosaindustrien måtte utbildas i ökat antal.

Som i det föregående redan omnämnts har antalet inträdessökande vid de Tillström- högre tekniska läroanstalterna under senare tid i regel varit betydligt större än ningen av det antal, som kunnat mottagas. Å omstående sida intagna sammanställning, om- pb fattande åren 1900—1920, redovisar dels årliga antalet kompetenta inträdessökande tekniska hög- vid tekniska högskolan (KTH) och Chalmers tekniska instituts högre avdelning skolan och (CTI) dels ock antalet under respektive år vid samma läroanstalter nyintagna Chalmers studerande i första årskursen, varjämte i dess sista kolumn procentuellt angives (CER proportionen mellan inträdessökande och nyintagna. De i sammanställningen re- ; dovisade siffrorna åskådliggöras grafiskt i ett därunder intaget diagram.

Som av sammanställningen och diagrammet framgår utvisar tillströmningen av sökande, frånsett tillfälliga skiftningar, en kraftig ökning, varemot ökningen i antalet nyintagna studerande — beroende på de begränsade intagningsmöjlig- heterna, för vilka i det följande skall redogöras — varit jämförelsevis ringa. Härjämte bör framhållas, att kännedomen om trängseln vid de högre tekniska läroanstalterna helt visst avhållit mången kompetent sökande med häg och fallen- het för ingenjörsyrket från att söka vinna inträde på den tekniska banan, då han väl vetat, att det icke är nog att fylla kompetensfordringarna, utan att höga betyg erfordras för att någon utsikt att bliva antagen skall förefinnas. Anmärkas må likväl, att siffrorna å andra sidan innesluta någon dubbelräkning, enär en del sökande, som icke vunnit inträde det ena året, återkommit det andra eller därpå följande året, varjämte en del studenter samtidigt sökt inträde vid såväl tekniska högskolan som chalmersska institutet.

För att ytterligare belysa disproportionen mellan antalet inträdessökande Ingenjörs- och nyintagna studerande vid de högre tekniska läroanstalterna torde en under- behovet och sökning av studenternas yrkesval i allmänhet vara av intresse. SER RIS

Av de å sid. 13 intagna tabellerna utvisar den första tabellen fördelningen ” | av antalet studerande vid de i samma tabell upptagna läroanstalterna under åren

Kompetenta inträdes- Nyintagna studerande i | TG sökande första årskursen ” en = ES ; sökande KTH ÖPI Summa KTH GT Summa | SKE Er 200 82 282 i00 32 182 645 | FSA 220 69 289 127 BJ 196 67'8 | ASAT AR 175 79 254 128 79 207 815 | de 149 VE 226 124 Te 201 35n | NAS Tä dd . 253 132 ES anor 211 334 | een 190-79 sl 271 121 öl | 202 745 | SA AN POI 103 0 279 TID CA IOTEA 221 12 bl ÄR 101 83 274 TY 83 = 200 730 SDS 214-41 89 303 119 30 I 2 686 korr | 252 96 348 125 06 de SB 63:5e ill FRAN | 24857 89 337 124-34 89 213 032 SVs 220 84 304 121 8 | 205 674 | I bol orka 216 äv 286 192: 2 70-34 192 671 | ÖR BOR 190221 103 293 113654 103. 216 T37 ÄRR | 7 TTT 283 Le 108-53 fll 231 51:0 Ö SDN | 192324 114 306 128.) SIT 239 TOH FTSE 245 2 331 ARN BS 208 6LT7 BASE IE 360 133 493 LR I 108] 219 444 SÖS LA INA 392 166 55 122 26 al 218 39:0 STANS SAR 501 185 686 131 128 259 SET | TEE ev 404 187 591 151 123 274 464 FÅ 190 T ln Sd den t Se

S sked [

Svek L | 3 7 5 FE | I - | fria AR ee - 22 I Ft a ER T fact eler, ks ösa lel Ba före le [eg = | - T fu

50 FO ET I I | lp i TCA ! | 2 (a | | Or = th i ed | ESR | = SV SN NA SE fe | i | SENS I j äl Za r il 20 INlagna He gel 4 TS fre > SING ke NT 3 ee EE E ng ; SR Bes 2 | I ' ; I ÅL L EE el = Ez = EE | (= (l SST ERA |: SE RERTSOE SSREERaer - da RE 1 L ESS | | | I (| ES EES | fs | 2 [ae fen ale

a > -

19001

193TSI9ATUND eresddn

226 231 | 270 | dr 330 | 303 | 385 | 222 | 368 | 222 | 4383 | 406 | & 410 | 426 |; 471 | 409: 440 | 360 | 237 302 |? 324 | 390 | 297

29909198UuT

BASUITOICF eloxs3on SWTOUYAI0OIS

27 ol 58 42 47 62 56 59 | 221 51 I ? SE a 833 99 81

eloAS:OU S3I10q91904)

34 18 30 38 32 32 28 42 53 63 67 73 107 73 64 80 72 68 63

I Hy Sön | — s | = 5 4 gl a Ir4dl es! AR 2 S (EE SEG SSR RE |

SES: & |25 kg FS | rs 5 B SER SES ene era Res a LEA | Belar) & FSS TEE RSA SRA a: SEAN

AN | | ! S | I | | | | | 85); 84 SR 28 8 BL a 605 | 117 | 23 | 112 | 10 | — | 241 111 261 —| 716| 108517 205 868 al0s ed EEE aa 006 108-1--85-1-196: old 5 91 Ag Ek 2810 I 124 TT) a SES TO rer ST 09 TFA a 20519 0 Sr LS 0 RA AT NN 1181 230 JAS as ua goal e0 i Sr SO LS 116527 FIT i ke a LONE 36 sl NA 113 | 30 | 124 | —| —J| 231-20) 22 | 41 | 1368] 11655 Ber T96r RE ROR 303515 05- 508 T2l 82 RSS HO: 729 | ed 2088 reta 1105) 26 hek [64 201020 adl DOE 5481 118 | 25 | 120 181 76-124 201 80 39 1-1 624) LITE S9T NO a re eten RO: FE 86 1 15Sg 11251 145: 1095 BOSE 19 EB0E RON SIT 1568 1931-33 1 182:) 1341-97 1811-080) 381-80 | 1441 113 | 45 | 124 | 28 | 74 | 19) 30| 31 | 64 | 1429] 106 | 73 | 166 | 31 | 131 | 341-80 1-80-), 61116] 110-15-66 |125 I -26-) 1071. 351-30] 98-15 BL | 1654]

1901 1903

Totala antalet nyblivna studenter

968 994 1033 1122 1196 1322 1367 1519 1622

1544 1535 1685 1780 1836 1936 1927 1970 2 083

| |

Aptlot rid | Antalet kom- | — Antalet | Ögrliognn, anstalter in- petenta in- nyintagna KTH och skrivna enl. | trädessökande studenter CTR av tor] ovanstående SR TT A se SN Ö ; tala student- tabell oc ja antalet 605 282 | TO 12 716 289 | 140 14:1 756 254 | 133 12:9 310 226 | LG TE 927 203 | 135 1T:8 990 271 | 139 10:5 1185 279 | 154 11:3 1253 274 | 143 VA 1368 303 | 143 38 1393 348 148 89 1563 330 | 153 99 1548 304 | 140 Öd 1 624 286 | 143 85 1588 203 | 150 34 1568 280 | 157 86 1441 306 | 156 30 1429 SJ | 158 32 LOT 493 | 0 Ju 1 654 558 | 181 89

1900—1918. TI den andra, som redovisar totala antalet nyblivna studenter under samma tidsperiod, angives procentuellt den del av det totala studentantalet, som vunnit inträde vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska instituts högre av- delning. Sammanställningen giver vid handen, att tillgången på studentmaterial under tidsperioden visat en kraftig ökning, varjämte densamma — oavsett att den första tabellen endast omfattar de läroanstalter, från vilka uppgifter om antalet nyinskrivna studerande varit för sakkunniga tillgängliga — torde utvisa, att större delen av de nyblivna studenterna söka sin utkomst på områden, där fortsatta studier erfordras. Sammanställningen får således anses giva ett ganska fullständigt uttryck för tendensen i studenternas yrkesval. Vidare framgår därav att antalet studenter, som fördelas på de högre tekniska läroanstalterna, i och för sig jämförelsevis lågt, i stort sett undergått en kraftig relativ minskning. Detta förhållande — beroende på att det begränsade antal, som intages vid dessa läroanstalter, ej ökats i samma proportion som antalet studenter — är naturligtvis så mycket mer anmärkningsvärt, om man tager i betraktande den oerhörda steg- ring, som enkannerligen under de två senaste decennierna kännetecknar indu- striens och byggnadsteknikens utveckling, samt den allt mer ökade användningen för de teoretiskt utbildade ingenjörerna inom administrationen m. fl. områden. Att i viss mån förhållandena med avseende å rekryteringen inom en del andra praktiska yrken äro likartade åskådliggöres av antalet nyintagna elever vid skogs- och veterinärhögskolorna, tandläkareinstitutet samt farmaceutiska institutet. Emellertid är därvid att märka, dels att de specialfack, som därifrån rekryteras, äro av avsevärt mindre omfattning än ingenjörernas, dels ock att under de se- naste åren en kännbar brist förmärkts även på exempelvis veterinärer, tand- läkare och farmaceuter. s

Av sammanställningen framgår vidare att större delen av de nyinskrivna studenterna fördelats på universiteten och sådana därmed jämställda högre läro- anstalter, vid vilka någon begränsning av antalet studerande som regel icke äger rum.

I detta sammanhang torde det även vara av intresse att lämna en sam- manställning över studenternas fördelning på olika studieriktningar vid univer- siteten under den senaste tioårsperioden.

Nyinskrivna studenter i nedan angivna fakulteter vid Uppsala och Lunds universitet.

| Uppsala universitet I Iunds universitet

År — | - | [Fijloson4 ts Medis. Jura +; Ailososiöl- Medis = Juri | fiska f. cinska f. | diska f. ska f, | Cinskarf. IT diska, ft | | | I | | I LISETTE SE EAA 358- | 685 BOT CEO | 35 69 [OT AA ae I ENS 323 | 2 HE 18088 73 TOLK EE SS UEL OS SAR O [FR 79 102 F0l0EEe00a LT od KET RR ÖTS I TNA AE EA 2020 100 BJ RAN 60 79 1 ORTER AA 201 | 91 64 169-512 46 57 TOLD 2 Ne SN ANAR ser 14 80 AQ) salEELSTS0 144 40 TOLO SRS ARA EVR 140 =] 84 69-21 2 LAR 52 SDS TO Zjla ber Re Sd SSE Ae 18 87 SE | 66 Bor | 10181 NEN SPAIN 18 81 SL NRNSS 68 BA TÖI TRE ES 180 110 117 NS 96 104 | 1I20 REG RN ST LÄS RNE AR 167 115 08 TURER CS rt 98

Om man jämväl tager i betraktande de i den första tabellen å sid. 13 re- dovisade siffrorna för karolinska institutet och Stockholms högskola, vid vilken sistnämnda läroanstalt, såsom bekant, huvudparten av de studerande kommer på den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen, torde fördelningen vara rätt så be- lysande för utvecklingstendensen, nämligen att under det senaste decenniet de praktiskt vetenskapliga områdena genom beräknad möjlighet till bättre utkomst dragit till sig det största antalet studerande. Tillströmningen till läkarens och juristens fack har varit anmärkningsvärt stor, medan antalet studerande inom de filosofiska fakulteterna starkt minskats.

Att rekryteringen inom de särskilda områden, vartill universitetsstudierna syfta, kan ske med betydligt större smidighet än inom ingenjörernas fack sam- manhänger i viss mån med universitetsstudiernas fria karaktär och den därav föranledda avgång, som äger rum under studietiden. Vid de tekniska läroanstal- terna ligger saken något annorlunda. Dessa måste bl. a. med hänsyn till de för undervisningen behövliga, i anläggning och drift mycket dyrbara laboratorierna sträva efter en gallring ej under, utan redan före studietiden. Någon anpassning av laboratorieutrymmena efter tillfälliga växlingar i tillströmningsfrekvensen är nämligen otänkbar. Att medgiva flera sökande inträde med risk att sedermera låta deras studier fördröjas på grund av brist på utrymme är icke heller att re- kommendera. Emellertid utesluter den nödvändiga begränsningen icke, att en utökning av den högre tekniska undervisningen är av utvecklingen påkallad. Ett skäl, som talar härför, torde enligt sakkunnigas mening även ligga däri, att då målsmän i allmänhet sträva efter att låta ungdomen få tillfälle till högre utbildning det torde för landet vara gagneligare, att vederbörande få ägna sig åt studiet av praktiskt nyttiga ting än de i alltför hög grad slå sig på andra studieområden.

Sakkunniga hava i det föregående framhållit det med landets naturtill- Emigratio- gångar förbundna behovet av ingenjörer samt den ökade betydelsen av teknisk XP” av sven: sakkunskap inom administrationen. Om man med dessa synpunkter för ögonen tär. I"

| strävade efter obegränsade möjligheter för högre teknisk utbildning, skulle detta | medföra orimligt ökade kostnader för staten. Därjämte kunde befaras en över- produktion av ingenjörer, som kunde föranleda en alltför långt gående emigration. | En viss emigration av ingenjörer kan emellertid i och för sig ej anses ut- göra något skäl mot utvidgningen av den högre tekniska undervisningen. 19065 | ärs kommitté för ordnandet av den högre tekniska undervisningen i riket anställde på sin tid en undersökning angående högskoleingenjörernas emigration. Enligt denna undersökning hade av de under åren 1888—1895 från tekniska högskolan | utexaminerade ingenjörerna nära 86 2 stannat i hemlandet eller återvänt efter | vidare studier i utlandet. Alltså hade ej mer än 14 z utvandrat. — Nästan exakt samma siffra framgick av en i Danmark verkställd liknande utredning. — Kom- mittén kom på grundval av sin utredning till den slutsatsen, att klagan över våra högskoleingenjörers emigration ej vore grundad på verkliga förhållandet. NSakkunniga instämma till fullo häri och vilja därjämte framhålla, att en stor del av de i främmande länder arbetande svenska ingenjörerna äro i tjänst hos där förlagda eller representerade svenska företag, varför deras emigration måste anses ur nationalekonomisk synpunkt t. o. m. önskvärd. Många av de ingenjörer som utvandrat, återvända till hemlandet med samlade erfarenheter, vilka komma

det inhemska näringslivet till nytta. Vidare åtnjuta de svenska ingenjörerna i utlandet ett synnerligen gott anseende, vilket verkar fördelaktigt för hela nationen och dess förbindelser med främmande länder.

Då således under normala förhållanden en viss utvandring av ingenjörer måste anses vara behövlig och ur åtskilliga synpunkter önskvärd, anse sakkun- niga, att en måttlig emigration ej utgör något skäl för en begränsning av den högre tekniska undervisningen inom landet.

Slutsatser De i det föregående lämnade redogörelserna för landets och folkets all- rörande be- männa förutsättningar för tekniskt och industriellt arbete, utvecklingen av indu- hovet av > striens tillverkningsvärde och arbetarantal, industrimännens egen uppfattning om ökad teknisk man. sd br oe s runa - å et . - a högskole- — tillgången på ingenjörer, tillströmningen av inträdessökande vid de tekniska läro- undervis- anstalterna samt den kraftiga utökningen av studentantalet vid landets övriga ning inom högre läroanstalter ådagalägga enligt sakkunnigas mening — bortsett från till- ned fälliga depressionstider — ett verkligt behov av en utsträckning av möjligheterna att ernå högskolemässig ingenjörsutbildning inom landet. Vad sålunda konsta- terats utgör alltså en bekräftelse av den uppfattning, som under de senaste åren kommit till synes -vid flertalet framställningar från olika industriella orga- nisationer om en utökning av elevantalet vid de högre tekniska läroanstalterna. Här må erinras om de i statsrådsprotokollet för den 20 juni 1919 av dåva- rande departementschefen i satsa med sakkunnigas tillkallande gjorda ut- talanden. Departementschefen anförde därvid, bland annat: »Det har varit en inom fackkretsar sedan länge hävdad uppfattning, att inom landet för närvarande utbildas färre ingenjörer än som fordras för täckande av behovet och därvid ej allenast den nuvarande industriens behov utan framför allt, då det gällt att skapa förutsättningar för nya industrier. Vid olika tillfällen hava önskemål framkom- mit, att åtgärder med det snaraste måtte vidtagas för ytterligare ökning av elev- antalet vid de högre tekniska läroanstalterna. Som målsman för denna uppfatt- ning har främst framstått svenska teknologföreningen; i en till Kungl. Maj:t ingiven framställning har även Sveriges industriförbund gjort sig till tolk för densamma.» Vidare må erinras om, att järnvägs-, telegraf- och vattenfallsstyrel- serna var för sig på grund av ingenjörsbristen sett sig föranledda att för Kungl. Maj:t framhålla svårigheten att rekrytera dessa verks ingenjörsposter samt lika- ledes hemställt om åtgärder för beredande av ökad möjlighet till ingenjörsutbild- ning inom landet.

Även om en del av dessa uttalanden hava påverkats av förhållandena under den högkonjunktur, som varit rådande, och man för närvarande med fog skulle kunna påstå, att tillgången på ingenjörskrafter fullt motsvarar behovet, anse sak- kunniga, att dessa tillfälliga fluktuationer i ingenjörsbehovet icke böra vara be- stämmande vid frågans avgörande. Våra naturtillgångar och våra förutsättningar i övrigt för industriell utveckling äro nämligen faktorer av den beskaffenhet, att sakkunniga icke hysa den ringaste tvekan att förorda en utvidgning av de nu- varande utbildningsmöjligheterna för högskoleingenjörer.

Chalmers tekniska instituts ombildning.

Det vore naturligtvis tänkbart att tillgodose det ökade ingenjörsbehovet enbart genom utvidgning av chalmersska institutets högre avdelning för ett större antal studerande utan en samtidig ombildning till teknisk högskola. Innan i det följande ådagalägges, hurusom institutet genom en viss konkurrens med tekniska högskolan och den starka tillströmningen av studerande i realiteten redan ar- betat sig fram till en nivå, som närmar sig tekniska högskolans, torde det vara

Den tekniska högskoleundervisningens mål har enligt sakens natur utfor- Begreppet mats olika under olika tidsperioder och i olika länder med skilda förutsättningar. teknisk hög-

Begreppet teknisk högskola är således ej entydigt, utan växlar i olika länder Skola och med hänsyn till deras storlek och naturliga resurser, folkens kulturella utveck- AE ag ling och individuella läggning m. m. Målet för den tekniska högskoleundervisningen uppgifter. synes i nutiden böra vara att bibringa de studerande erforderligt kunskapsmått för sådant självständigt ingenjörsarbete, som kan vara ägnat att föra tekniken och industrien framåt. Då ett dylikt mål förutsätter tekniskt vetenskaplig undervisning, bör ock den tekniska högskolan i sig själv vara en en härd för vetenskaplig forsk- ning, men den får ej därför förlora kontakten med det praktiska livets krav, för vilka de blivande ingenjörerna vid sin avgång från högskolan ej få stå främmande.

Av stor vikt är, att de unga ingenjörerna så tidigt som möjligt komma i

praktisk tjänst, varför all möjlig hänsyn bör tagas därtill vid studietidens av- vägning. Å andra sidan får studietiden likväl ej tilltagas så kort, att det inlärda ej hinner »smältas». En efter hand skeende utrensning av föråldrade och för ut- bildningens mål relativt oviktiga ämnen eller ämnesdelar är därför nödvändig. De studerandes tid och intresse få ej för mycket splittras på alltför många, huvudsakligen beskrivande fackliga tillämpningsämnen, vilka likväl aldrig kunna behärskas utan praktiska erfarenheter jämsides med ingående specialstudier. Detta får likväl icke hindra, att de avslutande examensarbetena, för vilka i det följande närmare redogöres, behandla specialuppgifter av tekniskt vetenskaplig natur.

Studierna vid en teknisk högskola med sålunda angiven uppgift förutsätta I trädes- hos de studerande vissa förkunskaper, som icke få eftersättas, även där olika ut-fordrin- bildningsvägar kommit till användning. garna vid

Inträdesfordringarna vid tekniska högskolan äro enligt nu gällande stadgar! JR angivna som följer: och "ÖRA

»Behörig att vinna inträde såsom ordinarie studerande i högskolans första mers tek- årskurs är: niska insti-

a) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller 1 (UC Ogre sedermera undergången fyllmadsprövning erhållit minst betyget godkänd i mate-” Z matik, fysik och kemi efter fordringarna för studentexamen å realgymnasiet och därjämte företer vederbörligt intyg om färdighet i teckning till det mått, som erfordras för vitsordet godkänd i sistnämnda examen;

b) den, som erhållit avgångsbetyg från någon av statens tekniska elemen- tarskolor eller tekniska gymnasier eller från annan jämställd eller högre teknisk

: Stadgarna äro utfärdade den 8 april 1921 och trädde i kraft den 15 därpå följande augusti (Sv. Förf. saml. n:r 262).

Institutets utveckling under senare tid.

läroanstalt och därvid erhållit minst betyget godkänd i matematik, fysik, kemi, teckning, svenska språket samt två främmande levande språk, däribland engelska eller tyska, dock att betyg i svenska eller främmande språk kunna ersättas med av kollegienämnden godkänt intyg om motsvarande insikter däratinnan;

c) den, som erhållit avgångsbetyg från handelshögskolan eller från något under statens inseende stående handelsgymnasium och genom intyg, som av kol- legienämnden godkännes, styrker sig i matematik, fysik, kemi och teckning äga kunskaper och färdighet, motsvarande vad som därutinnan fordras enligt mom. a) eller mom. b);

minst två år, visar sig äga framstående anlag för ingenjörs- eller arkitektyrket samt genom intyg, som av kollegienämnden godkännes, styrker sig i matematik, fysik, kemi och teckning äga kunskaper och färdighet, motsvarande vad därutinnan fordras enligt mom. a) eller mom. b), samt i svenska språket och två främmande levande språk, däribland engelska eller tyska, kunskaper, motsvarande vad som därutinnan fordras enligt mom. b);

ägande ariollegöul kollegienämnden i fråga om kunskaper i svenska språket och främmande språk, varom under b) och d) förmäles, medgiva, att med förete- ende av förutnämnt intyg får anstå till uppflyttning i andra årskursen.»

Vid Chalmers tekniska institut äro inträdesfordringarna för närvarande for- mulerade sålunda:

»För att antagas till ordinarie elev i högre avdelningens första årskurs erfordras utom att hava fyllt 16 år och äga god frejd antingen

a) att hava avlagt studentexamen och därvid eller i sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i matematik och fysik efter fordringarna för studentexamen på latingymnasium utan grekiska och att därjämte förete vederbörligt intyg om kunskaper i kemi, väsentligen motsvarande fordrin- garna för uppflyttning till fjärde ringen å realgymnasium; eller

b) att hava avlagt godkänd avgångsexamen från kompletteringskursen; eller

c) att hava vid inträdesprövning blivit godkänd i matematik, fysik och kemi till det omfång, som i mom. a) angives; i svenska och tyska eller engelska språken till det omfång, som erfordras för flyttning till ring III vid rikets högre allmänna läroverk; ävensom i huvuddragen av historia och geografi, särskilt fäderneslandets.»

Genom förhållandenas utveckling hava emellertid de sålunda för institutets högre avdelning gällande inträdesfordringarna praktiskt taget kommit att existera endast på papperet. De senaste årens starka tillströmning av sökande till såväl tekniska högskolan som chalmersska institutet har nämligen medfört en allmän höjning av de inträdessökandes kunskapsnivå, enär svårigheten att vinna inträde vid dessa läroanstalter haft till följd, att en hel del enligt stadgarna kompe- tenta inträdessökande, som haft medelmåttiga eller låga betyg, avhållit sig från att söka. Därigenom och genom den nödvändiga utgallringen i övrigt bland de sökande har följden blivit, att även vid chalmersska institutet kunskaper motsva- rande studentexamen på realgymnasium, vanligen med överbetyg, varit nödvän- diga för inträdes vinnande i stället för den statutmässigt tillräckliga student- examen på latinlinjen eller däremot svarande insikter i vissa huvudämnen. Vad beträffar inträdesfordringarna har således institutet automatiskt utvecklats från den mellanställning mellan tekniska högskolan och de lägre tekniska undervis-

ningsanstalterna, som det enligt sina statuter eljest skulle intaga, till att alltmera uppnå en med tekniska högskolan jämbördig ställning.

För åskådliggörande av de inträdsesökandes kompetens intages här nedan en sammanställning, utvisande det antal studenter respektive elever från insti- tutets lägre avdelning som under åren 1900—1921 inskrivits i högre avdelningens första årskurs.

T ST =

I | Nyinskrivna i högre avdelningens 1:a Procentnuell andel i 1:a års- | z | årskurs I kursen | | = IS dont Från lägre Änd | g a dent Från lägre/ nd | | uden I avdelningen ndra | Samma | uden Tavdelningen]) ndra | I | | | I I PF a RE er IS I NA AE penn PER EN Oretrrr er sen Sa SO ASKER Ar El 34 34 | 14 382 4) 41 18 23 30 | I 69 Bö 51 16 25 45 I SS RS FRE DT Fl 23 49 5 KO 30 64 6 11 55 13 UT 14 70 I 16 25 52 | 4 31 OR 64 | SN 36 AIR 60 ENERGEAR TAS 2 43 | 13 SA BAG 52 | 10355] 30 ÅG lad BO RÅ flere 8 aan lien ld rr 32 53 11 FÖRAS SO dat 32 Sr 6 SR 30 a I L 26 47 11 dE SE 56 | 13 25 39 | 6 2050 56 | SR 39 45 19 103 SE 44 | 18 45 43 20 108 42 | ÅÖ SETS 33 58 20 LTT 305 Der 18 45 23 20 BBS I SST NGE NE SRS 173 Lö TERS TOTT 68 | 14 | 18 GA 18 12 GE 695 19 | 12 34 26 18 128-41 66 20 | 14 96 22 REA | 18 4 695 RS 122501 ÖS UR GARN ligg a SL

Sammanställningen giver tydligt vid handen den förskjutning, som ägt rum beträffande de inträdessökandes utbildningsvägar. Under det att åren 1900—1916 i medeltal 34 procent av de nyintagna hade avlagt studentexamen, uppgick mot- svarande procenttal för åren 1917—1921 till 69 procent. :

Till ytterligare belysning av den skärpning, som inträdesfordringarna i praktiken undergått, må exempelvis framhållas att institutet av utrymmesskäl är 1919 måst avvisa en realstudent, som efter fyllnadsprövning erhållit följande betyg:

IN Are ALISK pSkrIvnIn Ses borgs a fysik (muntlig. examen) . —.c . Bä, fysikalisk > KR RSREREAE Ba, kemi(- a SSE JA ars As NI äs matematik (muntlig examen) . . AB,

Den sökande hade därjämte 16 månaders praktik. Samma år avvisades en annan realstudent med följande betyg:

matematiska skrlyning:, "> SEGE Ba TYysikt (muntlig examenmn)as och oc AB, fysikalisk , RS Ba, Kem ET FS NS GR ALLA matematik (muntlig examen) . . AB,

Sistnämnde sökande hade 13 månaders praktik. Till belysning av hur förhållandena i sistberörda hänseende gestaltat sig vid tekniska högskolan må omnämnas, att därstädes samma år avvisats, bland andra, tvenne inträdessökande till mekaniska fackavdelningen med följande vits- ord, nämligen:

en realstudent med betygen:

1 Matematisk SkoLVDIDS, tnedeannsss da 1 fysik. (muntlig Fexamon)-4. sc SÅ » fysikalisk > [EES SRA En NG Sken free 30 SE SKED AT » matematik (muntlig examen) . AA, och en annan realstudent med betygen: T ING OMACISK SRBLVILLIO ia sn ss ej dy FRYS TEST IU MOIS SERIE Dy ET SSR » fysikalisk » PRE SL På, >» kemi ( , Ae VA Tr REIN NGE, >» matematik (muntlig examen). . AA. Den förstnämnde hade 5 månaders praktik och den sistnämnde 3. Studietiden vid chalmersska institutets högre avdelning är för närvarande 3 år utom för väg- och vattenbyggare, vilka hava 4-årig kurs. 'Teknikens snabba utveckling, som bland annat tager sig uttryck i växande lärokurser i förening med en viss strävan hos institutets lärarkår att, med hänsyn jämväl till den ökade kompetensen vid inträdet, icke låta undervisningen stå för långt tillbaka i jämförelse med den vid tekniska högskolan meddelade, har påtagligen lett till en stark forcering av studierna i de 3-åriga kurserna. Denna forcering har emel- lertid i sin ordning medfört såväl överansträngning som en synnerligen stark utgallring bland de studerande under studietiden, ett förhållende som är än mera anmärkningsvärt, om man tager i betraktande den starka utgallring, som nu- mera äger rum bland de inträdessökande. För belysning av berörda förhållande må här anföras några siffror från chalmersska institutets högre avdelning (C. T. 1.) och tekniska högskolan (KG TIGER) Under tioårsperioden 1907—1916 intogos i första årskurserna vid C. T. I. sam- manlagt 921 och vid K. T. H. 1,212 studerande. Om man beräknar att de så- lunda nyintagna normalt bort avlägga examen, de vid C. T. I. under tioårsperio- den 1910—1919 och de vid K. T. H. under tioårsperioden 1911—1920 äro siffrorna för utexaminerade ingenjörer under sistnämnda perioder vid C. T. I. 609 och vid KT TERN068. OVadiue: I. I. hade således under jämförelsetiden utgallrats 312 studerande och vid K. T. H. 244 eller en utgallringsprocent av 33,9 vid C. T. I. och 20,1 vid K. T. H. Sannolikt ej minst på grund av den starka gallringen hava de från institutet utgångna ingenjörerna ofta visat sig i det praktiska livet kunna redan på ett tidigt stadium upptaga tävlan med såväl vid tekniska hög- skolan i Stockholm som vid utländska tekniska högskolor utbildade ingenjörer. Då institutet emellertid statutmässigt skulle meddela en i förhållande till tekniska högskolan mindre omfattande utbildning, har härigenom skapats en for- mell oklarhet rörande chalmersingenjörernas kompetens till sådana statstjänster, där teknisk högskoleutbildning fordras. Särskilda underdåniga framställningar angående chalmersingenjörernas kompetens för statstjänster hava på sin tid av- låtits av järnvägs- och telegrafstyrelserna ävensom av chalmersska ingenjörs- föreningen.

Vid bedömande av frågan om institutets vidare utveckling måste man gi- Den lägre vetvis även taga hänsyn till den nu pågående omorganisationen av vår lägre tekniska un- tekniska undervisning. Då institutet erhöll sin nuvarande organisation med en dervisnin- högre och en lägre avdelning, fanns i stort sett ingen teknisk elementarskolut- Gänisation. bildning i landet, vilket i viss mån förklarar valet av nämnda organisationsform. och dess in- Hopkopplingen mellan den lägre och högre avdelningen — under nyssnämnda verkan på förhållanden rätt naturlig — har emellertid för dem båda medfört olägenheter, frågan om som efter hand allt mer framträtt. Den lägre avdelningen har fått en i flera !/mersska

hänseenden mindre lycklig dubbelställning, i det att dess undervisning å ena Bl! ombildning. dan skolat kvalificera för teknisk verksamhet av lägre grad, särskilt såsom un- derbefäl inom industri- och byggnadsverksamhet, och å andra sidan förbereda till inträde i den högre avdelningen. Såväl 1906 års kommitté för ordnandet av den högre tekniska undervisningen som 1907 års kommitté för den lägre tekniska un- dervisningens ordnande hava i sina betänkanden framhållit de svårigheter, vartill denna dubbla funktion givit upphov. På förslag av 1913 års sakkunniga för in- stitutets omorganisation sökte man ernå en förbättring i berörda missförhållan- den dels genom att under en 2!/2-årig studietid meddela en avslutad undervis- ning av elementarteknisk karaktär, dels ock genom att införa en !/2-årig kom- pletteringskurs för sådana abiturienter från lägre avdelningen, som hade för av- sikt att söka inträda i den högre. Efter genomgående av denna kurs skulle näm- ligen inträde i mån av plats vinnas i högre avdelningen utan inträdesprövning. Genom detta förslag, som godkändes av 1914 års riksdag, torde någon förbättring hava vunnits och stärktes i viss mån sambandet mellan de båda avdelningarna.

Beträffande övergången från den lägre till den högre avdelningen hänvisas till den i det föregående (sid. 19) intagna sammanställningen.

Ehuru. sambandet mellan högre och lägre avdelningarna, oavsett förut an- tydda olägenheter, under gångna tider helt visst haft en betydelsefull uppgift att fylla, då därigenom öppnats möjligheter för tekniskt begåvade ynglingar att utan den ökning i studietiden, som avläggande av studentexamen medför, vinna in- träde på den tekniska banan, har likväl den lägre avdelningens uppgift såsom förskola till den högre avdelningen kommit att träda i bakgrunden. Genom in- rättandet av ett flertal tekniska elementarskolor och numera även tekniska gym- nasier samt tekniska fackskolor i olika delar av landet hava nämligen på skilda håll lätt tillgängliga utbildningsmöjligheter av samma art, som chalmersska in- stitutets lägre avdelning avsett att bereda, öppnats för dem som — utan att hava avlagt studentexamen — önska vinna inträde vid de högre tekniska läro- anstalterna. Det kan därför icke längre anses vara av behovet påkallat att med den högre utbildningsanstalten kombineras en lägre förberedande sådan, utan sy- nes den senare hellre böra organiseras som en fristående läroanstalt i anslutning till det system av lägre tekniska läroanstalter, som nu är under utveckling.

Man synes därför hava att välja mellan två utvägar. Antingen skall in- stitutets högre avdelning definitivt ombildas till teknisk högskola och den lägre avdelningen till tekniskt gymnasium jämte fackskolor eller ock skall institutet föras tillbaka till sin statutmässiga nivå. I senare fallet skulle det emellertid, med hänsyn till det av utvecklingen betingade och allt mer framträdande beho- vet av ingenjörer med högre teoretisk utbildning, säkerligen inom kort bliva ound- gängligen nödvändigt att inrätta en ny teknisk högskola eller åtminstone att vidtaga en i och för sig sannolikt mindre ändamålsenlig, betydande utökning av

tekniska högskolan i Stockholm, sträckande sig vida utöver det program, enligt vilket dennas utbyggnad hittills ägt rum. Vid sådant förhållande och då det förefinnes ett oavvisligt behov av ökad tillgång till teknisk högskolebildning, hava sakkunniga utan tvekan ansett det förra alternativet vara att föredraga. MHäri- genom skapas även formell överensstämmelse med det övriga tekniska undervis- ningsväsendet i vårt land, där den högre och lägre utbildningen har skild orga- nisation och administration. Nedan institutets högre avdelning efter byggnads- frågans slutliga lösning i sin helhet överflyttats till nya lokaler, bortfaller vidare även det skäl för samhörighet med den lägre avdelningen, som den av gångna tiders utveckling föranledda gemensamheten i lokaler för närvarande må utgöra. Av det nu anförda torde ock framgå, att sakkunniga icke kunnat finna några vägande skäl som tala för bibehållandet av en teknisk undervisningsan- stalt, vilken med avseende på såväl de formella inträdesfordringarna som under- visningens art och mål intager en mellanställning mellan å ena sidan de tek- niska gymnasierna respektive de tekniska elementarskolorna och å andra sidan tekniska högskolan. Högre av- Då sålunda, såsom i det föregående framhållits, en återgång till institu- delningens tets statutmässiga ståndpunkt komme att innebära en minskning i möjligheterna I ret vill teknisk högskolebildning samt ett ingrepp i institutets naturliga utveckling ständig hö och då vidare sambandet mellan den högre och lägre avdelningen numera väsent- skola den na- ligen förlorat sin avsedda betydelse, hysa sakkunniga icke någon tvekan att före- turliga och slå, att institutets högre avdelning omorganiseras till en självständig teknisk hög- judamälsen- skola. Man skulle möjligen kunna befara, att det kunde bliva svårt att erhålla vecklingen. kompetenta lärarkrafter för två tekniska högskolor, men då det givetvis måste dröja rätt många år, innan omorganisationen bliver helt genomförd, torde man kunna förutsätta, att under tiden lämpliga aspiranter på ifrågavarande lärar- befattningar även skola bliva till finnandes. Tillvaron av två tekniska högskolor bör vidare enligt sakkunnigas mening i längden gynnsamt inverka på rekryte- ringen av lärarkrafterna samt verka sporrande på såväl de undervisande som de studerande.

Sakkunniga hava sålunda, efter omsorgsfullt övervägande av alla i det före- gående berörda omständigheter, kommit till den uppfattningen, att den nuvarande högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut bör ombildas till en teknisk högskola.

Till frågan om den lägre avdelningens omorganisation återkomma sakkun- niga i ett senare kapitel.

DEN NYA HÖGSKOLANS ORGANISATION

Efter att sålunda hava fattat ståndpunkt i omorganisationsfrågan, övergå sakkunniga i det följande till att överväga frågorna om den nya tekniska hög- skolans omfattning och utformning i övrigt med särskild hänsyn till organisa- tionens ekonomiska konsekvenser.

Antalet studerande.

Inledningsvis vilja sakkunniga erinra därom, att 1906 års kommitté för ordnandet av den högre tekniska undervisningen 1 riket på grundval av de då- varande förhållandena kom till den slutsatsen, att man för den då planerade utvidgningen av tekniska högskolan borde räkna med 300 årligen nyintagna stu- derande. Vid det” första genomförandet av utvidgningsförslaget reducerades dock denna siffra, så att tekniska högskolan i sin nuvarande gestaltning icke är av- sedd att årligen mottaga mer än 150 studerande i första årskursen. Chalmersska institutets högre avdelning har på grund av vissa omständigheter måst taga emot ända till 128 studerande i dess första årskurs, men kan ej utan avsevärda olägen- heter mottaga mer än 120. Dessa våra högre tekniska läroanstalter skulle således för närvarande hava utrymme för sammanlagt högst 270 studerande i första årskurserna. Emellertid är därvid att märka, att ehuru tekniska hög- skolans i Stockholm nybyggnader, som nämnts, varit avsedda för 150 studerande i första årskursen, desamma efter fullbordandet torde räcka till för 200 ordinarie studerande i första årskursen och att man redan nu, då en betydande del av ny- byggnaderna äro färdiga, synes kunna emottaga cirka 175 ordinarie studerande 1 första årskursen.

Emellertid har, såsom i det föregående visats, tillströmningen av inträdes- sökande vid ifrågavarande två läroanstalter under de senaste åren varit så avse- värd att, även om man för den närmaste tiden torde kunna räkna med, att plats kan beredas för ett sammanlagt antal av 320 studerande i första årskursen, likväl under normala förhållanden ett stort antal kompetenta inträdessökande skulle be- höva avvisas.

Det antal ingenjörer, som vid varje tidpunkt behöver utbildas, är givetvis svårt att fixera. Då emellertid utrymmet i chalmersska institutets nuvarande

byggnader, oavsett deras synnerligen otillfredsställande beskaffenhet, är i allt för hög grad taget i anspråk och institutets nybyggnadsfråga således under varje förhållande oundgängligen kräver en mycket snar lösning, hava sakkunniga redan vid planläggningen av de i betänkande I avhandlade nybyggnaderna för institutets kemiska och fysiska institutioner gjort gällande, att siffran för antalet nytillträdande studerande, som borde läggas till grund för beräkningarna, icke borde vara för snävt tilltagen, utan sådan att den kunde lämna utrymme för en över- skådlig tids utvecklingsbehov.

I nyssnämnda betänkande föreslogo sakkunniga, att institutets ombyggnad skulle planeras för 200 studerande i första årskursen. Att vid planläggningen av den nya högskolan underskrida detta antal kunna sakkunniga icke tillråda, med hänsyn till det förut påvisade behovet av ingenjörer och speciellt sådana med högre utbildning.

Sakkunniga hava emellertid ej heller funnit lämpligt att räkna med en högre siffra än 200, då man vid överskridande av detta antal, såsom redan i be- tänkande I framhållits, ej kan undgå en dubblering av ett flertal professurer. Vid utarbetande av det nu föreliggande omorganisationsförslaget hava sakkunniga nämligen efter noggrant övervägande utgått ifrån, att man vid den nya högsko- lan bör bibehålla det i så gott som alla länder brukliga systemet att anordna de tekniska högskolestudierna med bestämda kurser, så att en normalt begåvad studerande utan överansträngning kan avlägga examen efter en viss beräknad tid. De fördelar, som detta system erbjuder genom såväl tids- som kostnadsbesparing, hava synts de sakkunniga avgörande — förutsatt att icke genom onödigt mång- läseri eller annars för högt uppdrivna fordringar överansträngning med därav följande bristfällighet i kunskaper framkallas.

Vid ett sådant system, då flertalet av de studerande, enligt vad erfarenheten visat, kunna förväntas fullborda sina studier ungefärligen på beräknad tid, måste man emellertid tänka sig ett begränsat antal studerande i samtliga obligatoriska kurser, enär annars den handledning, som den enskilde läraren bör meddela varje enskild studerande vid konstruktioner, laborationer och andra övningar, blir otill- räcklig ävensom tentamensarbete o. d. allt för betungande eller ock utfört på ett otillfredsställande sätt.

Sakkunniga hava alltså kommit till den uppfattningen, att, för så vitt man vill undvika en vittgående dubblering av professurer, det antal studerande 1 första årskursen, som avses komma att följa undervisningen i den utsträckning, som er- fordras för fullständig ingenjörsexamen, bör begränsas till c:a 200.

Beträffande antalet studerande i de högre årskurserna får man naturligtvis räkna med någon avgång, men i stället torde tillkomma studerande, som följa undervisningen endast i vissa ämnen, eller personer, som vid högskolan önska utföra forskningsarbeten. Sakkunniga förutsätta således i det följande, att vid den nya högskolan årligen intagas högst 200 ordinarie studerande i första års- kursen och att utrymme beräknas för samma antal även i de högre årskurserna. Då sakkunniga av skäl som längre fram angivas hava för avsikt att föreslå den normala studietiden till 4 år, skulle således den nya högskolan avses för ett FR antal av c:a 800 studerande, fördelade med omkring 200 på varje årskurs.

Vid bedömandet av den föreliggande frågan hava sakkunniga även tagit hänsyn till den lägre tekniska undervisningens omorganisation, efter vars genom-

|

förande en både kvantitativ och kvalitativ förbättring i utbildningen av tekniker med lägre kompetens är att förvänta. Ett led i denna omorganisation bleve också chalmersska institutets lägre avdelning, i fall denna, såsom förut antytts, skulle ombildas till tekniskt gymhasium jämte fackskolor, sedan den högre avdelningen helt omorganiserats till högskola.

Antalet fackavdelningar och de studerandes fördel- ning på olika fackavdelningar.

Sakkunniga hava funnit det vara av synnerlig vikt, att man genom den nya högekolan åstadkommer icke endast eller i huvudsak en dubblering, utan även en kompletcering av den undervisning, som meddelas vid tekniska högskolan i Stockholm, allt i den mån personliga och ekonomiska förhållanden göra sådant möjligt. Därigenom bör nämligen, till gagn för ingenjörsutbildningen i dess hel- het, en mångsidigare teknisk undervisning kunna komma till stånd inom landet. En utökning av det antal fackavdelningar, som nu finnas vid chalmersska insti- tutet, synes ur flera synpunkter böra undvikas, och hava sakkunniga ansett nyssnämnda önskemål kunna vinnas dels genom läggningen av de fackliga tillämp- ningsämnena och dels genom att föreslå en undervisning, som innesluter bety- dande möjligheter till en differentiering av studierna i olika riktningar inom eller på gränsen mellan skilda fack, samtidigt som den i främsta rummet tager sikte på den tekniska högskoleundervisningens huvudändamål — att lämna de studerande en på vetenskaplig grundval vilande gedigen allmän ingenjörsut- bildning.

Sakkunniga hava därvid sökt taga hänsyn dels till det nuvarande ingen- jörsbehovet inom teknikens olika grenar och landets allmänna förutsättningar för användning av högskolebildade ingenjörer dels till den ur ekonomisk synpunkt önskvärda inbesparing av laboratorier och lärarkrafter m. m. som ett möjligast begränsat antal fackavdelningar medför dels ock slutligen till de särskilda för- delar, Göteborg med omnejd erbjuder för viss teknisk undervisning.

För närvarande omfattar chalmersska institutets högre avdelning sex fack- avdelningar, nämligen: :

1. fackskolan för maskinbyggnadskonst,

25 > » skeppsbyggeri,

ör: > > slekbraro th;

4. > >» husbyggnadskonst.

5. > > väg- och vattenbyggnadskonst, samt 6. > > kemi och kemisk teknologi.

Sakkunniga anse, att samtliga dessa fack böra vara representerade vid den nya högskolan, men att fackavdelningarnas antal bör reduceras till fem genom att den nuvarande fackskolan för husbyggnadskonst sammanslås med den för väg- och vattenbyggnadskonst till en avdelning, benämnd fackavdelningen för

4—2 13081.

byggnadsteknik. Inrättandet av några nya fackavdelningar finna sakkuniga, såvitt nu kan bedömas, icke vara av behovet påkallat.

Utbildningen av arkitekter och bergsingenjörer skulle således helt förläg- gas till tekniska högskolan i Stockholm. Någon brist på arkitekter, försåvitt det gäller sådana med mera konstnärlig utbildning, torde för närvarande icke föreligga och de nuvaranda utbildningsmöjligheterna inom detta fack synas tills vidare kvantitativt sett vara tillräckliga. Hurusom husbyggnadsteknikens intressen likväl skulle komma att tillgodoses vid den nya högskolan avhandlas i det följande i samband med frågan om den närmare utformningen av en fackav- delning för byggnadsteknik. Den bergsvetenskapliga undervisningen, vilken för övrigt kräver en dyrbar utrustning, anse sakkunniga likaledes bliva, även med avseende på möjligheten att intaga tillräckligt antal studerande, tillgodosedd genom tekniska höckkton i Stockholm.

En fachavdelning för maskinbyggnadsteknik hava sakkunniga funnit väl motiverad genom såväl landets traditioner på den mekaniska industriens område som den höga utveckling, vartill denna industri nått fram, samt det därav föl- jande stora behovet av ingenjörer med matematisk utbildning ävensom med hän- syn till den från industriens sida framhållna bristen på KE ingen- jörer inom olika industrigrenar, som rekryteras från detta fack.

En fackavdelning för skeppsbyggnadsteknik bör givetvis finnas vid den nya högskolan. Sedan gammalt har skeppsbyggeriundervisning meddelats i Göte- borg,! som genom sin framstående varvsindustri och högt utvecklade rederinäring erbjuder gynnsamma förutsättningar för undervisningen inom detta fack.

Någon närmare motivering för behovet av en fackavdelning för elektroteknik torde icke erfordras. Här må endast erinras om den fortgående elektrifieringen av ivdustri, lantbruk, järnvägar, hantverk, hushåll etc., vars nationalekonomiska betydelse är allmänt erkänd. :

Beträffande fackarvdelningen för byggnadsteknik, omfattande väg- och vatten- samt husbyggnadsteknik, vilja sakkunniga framhålla, att utvecklingen av landets kommunikationsleder, vattenfallens utbyggande samt det växande behovet av tekniskt och ekonomiskt väl planerade fabriks-, affärs- och bostadsbyggnader för- utsätta god tillgång på ingenjörer inom olika områden av dessa fack och att så- SN efterfrågan på sådana ingenjörer under normala förhållanden kommer att ökas.

I fråga om fackavdelningen för kemisk teknologi få sakkunniga erinra om, att den kemiska industrien med avseende på produktionsvärde intager det främsta rummet bland landets olika industrigrenar. Sakkunniga hava i det föregående framhållit den alltjämt snabbt fortgående utvecklingen av denna industri, som till stor del är grundad på landets speciella förutsättningar i befintliga naturtillgån- gar. Då dessutom en kemisk avdelning redan finnes vid Chalmers tekniska insti- tut, synes således allt tala för att en dylik bibehålles.

Sakkunniga föreslå alltså, att vid den nya högskolan inrättas fem, sålunda benämnda fackavdelningar:

1 Undervisning i skeppsbyggeri upptogs hos oss först vid den år 1793 organiserade kgl. konstruktionsinformationsskolap i Karlskrona, vilken 1844 övergick i kgl. skeppsbyggeriinstitutet, vilket var förlagt därsammanstädes till år 1870 och därefter i Göteborg. År 1877 införlivades sistnämnda skeppsbyggeriskola med chalmersska läroanstalten.

2. > > skeppsbyggnadsteknik (8), 3: ; > elektroteknik (E),

4. > > byggnadsteknik (B),

5 > » kemisk teknologi (K).! Med stöd av föreliggande erfarenheter från tekniska högskolan och Chal- mers tekniska institut beträffande tillströmningen av inträdessökande samt de allmänna förutsättningarna för utvecklingen inom olika fackområden anse sak- kunniga, att det förut omnämnda antalet 200 studerande i första årskursen bör fördelas sålunda på de olika fackavdelningarna:

M = 45 S = 20 E = 45 B = 55 =030

Summa 200 Emellertid hava sakkunniga vid de förberedande åtgärder, som vidtagits i fråga om den nya högskolans planläggning, lagt särskild vikt vid att byggna-

derna må planeras så, att samtliga lokaler lätt kunna tillbyggas och utvidgas i mån av framträdande behov.

Inträdesfordringarna.

I det föregående (sid. 17—18) har redogjorts för nu gällande inträdesford- ringar vid tekniska högskolan resp. Chalmers tekniska instituts högre avdelning ävensom för de förhållanden, som lett till att numera ungefärligen samma inträ- desfordringar kommit att tillämpas vid båda läroanstalterna. Vid uppgörande av förslag till läroplaner hava sakkunniga kommit till den uppfattningen, att det är önskvärt att den inträdessökande i de för den tekniska utbildningen grundläg- gande ämnena som regel besitter ett kunskapsmått ungefärligen motsvarande vad som fordras i studentexamen på realgymnasium eller tekniskt gymnasium, detta för att undervisningen i de första årskurserna må kunna läggas på ett sådant plan, att den åsyftade tekniska utbildningen utan överansträngning medhinnes under studietiden. |

Sakkunniga anse sig därför böra föreslå, att för inträde vid den nya hög- skolan skola gälla samma fordringar som för närvarande vid tekniska högskolan. Rent praktiska skäl tala ock för likformighet härutinnan vid båda läroanstal- terna. Genom den avfattning, som givits tekniska högskolans stadgar, med- gives ock möjlighet även för andra än dem, som avlagt realstudentexamen, att vinna inträde vid högskolan.

! De föreslagna fackavdelningarna betecknas i det följande på åtskilliga ställen med här ovan angivna förkortningar sålunda: M., S., E., B. och K.

Fordran på praktik.

Frågan om den praktik, som bör fordras av de studerande antingen före inträdet vid högskolan eller sedermera under och i samband med studierna, har sedan lång tid varit mycket omdebatterad.

1906 års kommitté för ordnandet av den högre tekniska undervisningen, som ägnade frågan ett särskilt intresse, fann sig icke kunna förorda en obliga- torisk fordran på någon längre tids praktik före inträdet i högskolan, då förde- larna av en dylik anordning icke ansågos kunna uppväga olägenheterna av att studietiden framflyttades. Däremot ansåg sig kommittén böra strängt hålla på att eleverna använde sina ferier till praktisk sysselsättning, så att de erhölle en viss tids dylik praktik före uppflyttningen till den årskurs, där det egentliga studiet av tillämpningsämnena i allmänhet toge sin början. Kommittén, som i sitt förslag till ändringar i tekniska högskolans stadgar icke uppställde någon fordran på praktik för inträde vid högskolan, föreslog sålunda att i nämnda stad- gar skulle intagas en bestämmelse av följande lydelse (8 25): »Ordinarie elev bör, såvitt möjligt är, söka att under sommarferierna erhålla praktisk verksamhet; och skall, innan han kan vinna inträde i fackskolans tredje årskurs, styrka, att han haft sammanlagt minst sex månaders dylik verksamhet, som av styrelsen godkännes.

I fråga om fackskolan för skeppsbyggnad må ovan omförmälda verksam- het, för att berättiga till inträde i tredje årskursen, ej omfatta kortare tid än åtta månader.»

Den föreslagna ändringen har emellertid icke kommit i tillämpning. För tekniska högskolan har under senare år varit stadgat, att elev bör, såvitt möjligt är, söka att under sommarferierna erhålla praktisk sysselsättning inom området för sin studieriktning, samt att han skall före inträdet i facksko- lans sista årskurs styrka, att han haft sammanlagt minst 3 månaders dylik verk- samhet. Vid Chalmers tekniska institut fordras, undantagandes skeppsbyggnads- facket, för inträde i fackskola (högre avdelningens andra årskurs) minst 6 måna- ders praktisk verksamhet. För inträde i skeppsbyggerifackskolan fordras minst 9 månaders praktik och för avgångsexamen från samma fackskola att under sam- manlagt minst 18 månader hava praktiskt deltagit i skeppsbyggeriarbete.

I den under innevarande år utfärdade nya examensstadgan för tekniska högskolan föreskrives, att för avläggande av slutexamen skall fordras, vid skepps- byggnadsfackavdelningen praktisk verksamhet under 12 månader, vid fackavdel- ningen för kemi och kemisk teknologi under 4 månader — varav minst 2 efter genomgåendet av första årskursen — och vid övriga fackavdelningar under 6 månader.

Sakkunniga anse för egen del icke möjligt att uppställa generella regler för praktiken. Den är påtagligen av mindre vikt för studerande med mera veten- skaplig läggning och vilka sakna det praktiska sinne, som är nödvändigt för en arbetsledare eller industrichef. De tekniska högskolornas stora moderna labora- torier torde vara tillräckliga för att för sådana studerande göra nödiga demon- strationer angående materialens behandling m.m. Om dessa demonstrationer icke skulle visa sig fullt tillfredsställande, kunna vidare lärarna säkerligen med-

verka till, att dessa studerande beredas tillfälle att under sommarferierna kom- plettera sin teoretiska utbildning genom studier vid lämpliga industriella anlägg- ningar. För personer, vilka skola direkt deltaga i det industriella arbetet såsom arbetsledare eller industrichefer, kan det däremot anses vara mycket lämpligt att någon tid deltaga såsom kroppsarbetare, naturligtvis helst inom den industri- gren de ämna ägna sig åt, dock utan anspråk på att denna utbildningsperiod skall i alla delar bibringa den studerande så fullständiga kunskaper inom resp. special- fack, att han personligen skall kunna utföra de arbeten, som han sedermera kommer att leda. Emellertid bör han förvärva så pass god inblick i arbetet, att han kan kritiskt bedöma de metoder, som användas. En blivande arbetsledares praktik bör även vara avsedd att skaffa honom den erfarenhet, som är nödvändig för att han skall kunna rätt uppskatta kroppsarbetets betydelse och personligen förmå bedöma de anställda, såväl underbefäl som arbetare, vilket nästan förut- sätter att han vid unga år arbetat sida vid sida med sådana anställda.

Utan att ytterligare ingå på frågan om praktikens betydelse för den tek- niska undervisningen vilja sakkunniga förorda, att bestämmelserna i den nya examensstadgan för tekniska högskolan i Stockholm försöksvis tillämpas även vid den nya högskolan. Av den för skeppsbyggnadsavdelningen föreskrivna prak- tiska verksamheten böra 6 månader fullgöras före inträdet i tredje årskursen. Emellertid anse sakkunniga i anslutning till vad ovan anförts, att befogenhet bör inrymmas åt lärarekollegiet att för särskilda fall medgiva lindring eller befrielse härutinnan, exempelvis för studerande som önskar inrikta sig på teknisk veten- skaplig forskning eller som väljer ämneskombinationer, där fordran på viss tids praktisk verksamhet kan tänkas bliva av jämförelsevis ringa betydelse.

Studietiden.

I det föregående har förutsatts en fyraårig studietid vid samtliga fackav- delningar. Vid frågans övervägande har ingående dryftats den från industriellt håll ofta uttalade önskan att de unga ingenjörerna så tidigt som möjligt må komma ut i det praktiska livet. Emellertid hava sakkunniga, med hänsyn till de höga krav som ställas på högskoleundervisningen, kommit till den uppfattningen, att en dylik begränsning av studietiden till mindre än fyra år numera icke är möjlig utan överansträngning av de studerande, för så vitt man i de för en fullständig in- genjörsutbildning erforderliga läroämnena skall med tillfredsställande resultat medhinna en undervisning av sådant omfång, att den kan sägas motsvara en tek- nisk högskolas ändamål. De erfarenheter, som härutinnan vunnits vid såväl tek- niska högskolan som chalmersska institutet, hava ytterligare stärkt de sakkun- niga 1 denna uppfattning. Redan 1906 års kommitté fann efter grundlig un- dersökning av förhållandena en fyraårig studietid vara nödvändig för samtliga fackayvdelningar vid tekniska högskolan, undantagandes likväl den kemiska avdel- ningen, där en treårig lärokurs då ansågs tillräcklig. Jämväl vid sistnämnda fackavdelning har emellertid numera införts en fyraårig studietid.

I detta sammanhang vilja sakkunniga erinra, att även erfarenheten från andra länder visar, att man icke ansett sig böra räkna med en kortare normalstu-

dietid än fyra år. I Norge, där en efter moderna principer organiserad teknisk högskola nyligen inrättats i Trondhjem, är studietiden fyraårig, likaså i Finland (Helsingfors). I Danmark är den beräknade minimitiden vid Polyteknisk Leere- anstalt i Köpenhamn fyra och ett halvt år, vilken tid där dock i regel avsevärt överskrides. I Tyskland och Schweiz är den beräknade studietiden vid de tek- niska högskolorna genomgående fyraårig, likaså i Förenta Staterna. Beträffande sistnämnda land bör dock ej förbises att förkunskaperna vid inträdet i de tekni- ska högskolorna respektive de tekniska fakulteterna vid universiteten äro betyd- ligt lägre än i Sverige och alla övriga ovannämnda länder, men att å andra sidan tendensen i Förenta Staterna nu tyckes vara att utsträcka utbildningstiden för ingenjörer till fem år — det har till och med varit på tal att öka densamma till sex år.

För en kategori av studerande hava dock sakkunniga tänkt sig att studie- tiden skulle kunna förkortas, nämligen för sådana som genomgått tekniskt gym- nasium och därigenom förvärvat en hel del tekniska insikter samt färdighet i ritning. Sådana studerande borde givetvis ej behöva deltaga i all den undervis- ning i ritning och vissa tekniska läroämnen, som måste anordnas för abiturienter från realgymnasium. Utan att det synts nödvändigt att nu i detalj söka fixera läroplaner för denna kategori av studerande, anse sakkunniga att med den grad av frihet i studiesättet, som man tänkt sig tillämpad vid den nya högskolan, en tidsbesparing av exempelvis intill ett år borde kunna i gynnsamt fall vinnas av dessa studerande.

Allmänna synpunkter beträffande undervis- ningen m. m.

Vetenskap- Teknikens och industriens snabba utveckling har under de senaste årtion- lig grundval dena framtvungit en mängd nya studieämnen och specialstudier vid de tekniska läro- de Due anstalterna. Nya önskemål, som härutinnan alltjämt komma att framställas, böra Va Aening äv givetvis beaktas, men det måste noga övervägas, i vad mån de äro berättigade. >mångläse- Det gäller nämligen att söka skapa en organisation, vilken, samtidigt som den är ägnad riet>. att kunna anpassas efter tidens krav, i främsta rummet tager sikte på att giva den blivande ingenjören en solid tekniskt vetenskaplig grundval för hans fram- tida arbete. Genom ett för långt drivet mångläseri löper man fara att inkräkta på den så ytterst viktiga grundläggande utbildningen. Vid en teknisk högskola kunna de studerande i varje fall icke erhålla en sådan utbildning, att de vid sin avgång utan vidare kunna självständigt åtaga sig större tekniska uppgifter eller bliva driftsingenjörer, än mindre ledare av industriella verk. Därför fordras näm- ligen såväl den praktiska utbildningens erfarenhet som jämsides därmed bedrivna ingående specialstudier. En högskola kan och bör endast lägga den vetenskapliga grundvalen och väcka intresset för självständigt arbete inom ingenjörsverksamhe- tens olika grenar, medan den mera speciella utbildningen för visst arbetsområde måste av den blivande ingenjören förvärvas genom iakttagelser och fortsatta stu- dier på egen hand efter utträdet i det praktiska livet. NSakkunniga ansluta sig därför till den uppfattningen, att undervisningen så mycket som möjligt bör in-

riktas på att understödja och utveckla de studerandes anlag och begåvning för en framtida självständig verksamhet.

Sakkunniga vilja i detta sammanhang ytterligare understryka, att enligt deras mening, såsom redan av det tidigare anförda torde framgå, en av de vik- tigaste synpunkterna vid undervisningens ordnande är undvikandet av överansträng- ning och mångläseri. Eljest icke blott skadas de studerandes hälsa utan även resultatet av undervisningen bliver till god del illusoriskt, enär det lyckliga genomgåendet av tentamen i ett stort antal ämnen icke garanterar att kunska- perna verkligen äro tillgodogjorda och smälta. Genom en i huvudsak obligatoriskt ordnad undervisning kan givetvis den stora fördelen av tidsbesparing vinnas, men fara är, att man bygger för mycket härpå och överbelastar de studerande. Om dessa äro jäktade under hela studietiden med att nödtorftligen klarera sina tentamina, så alstras ock hos dem ofta olust och ibland, hos de mindre begåvade, stundom självöverskattning, stundom en omotiverad misstro till den egna förmågan. Sakkunniga anse, att överansträngning, huvadsakligen beroende på mångläseri och medtagande av mindre viktiga ämnen, alltjämt delvis förexommor vid våra högre tekniska läroanstalter, i synnerhet vid chalmersska institutet under dess nuvarande organisation, och att det vid omorganisationen är av största vikt att undvika dylik.

Den med hänsyn till praktiska och ekonomiska konsekvenser lämpligaste Fördjupade lösningen av frågan om studieplaner anse sakkanniga kunna vinnas genom en grundläg- medelväg mellan kursläsning och fritt ämnesval. Vid upprättandet av förslag till AG timplaner för de olika fackavdelningarna hava sakkunniga sökt väl tillgodose de ämnesval. grundläggande ämnena, såväl allmänna som fackliga, därvid jämväl de senare framskjutits! till möjligast tidigt stadium. Vidare har rymlig tid anvisats åt öv-

; ningar och laborationer för att de studerande' skola bliva i tillfälle att utan överan- strängning väl tillgodogöra sig och smälta den teoretiska utbildningen. Under- visningen i de grundläggande ämnena har således i huvudsak förlagts till första och andra årskurserna samt avsetts att i största möjliga utsträckning bliva ge- mensam och av ungefärligen samma omfattning för flertalet fack, nämligen de som äro huvudsakligen grundade på mekanik och fysik. För studerande, som kunna anses för sina specialstudier vara i behov av mera vidgade kunskaper i sådana grundläggande ämnen som matematik, fysik och mekanik, skulle tillfälle beredas till frivilliga fortsättningskurser i dessa ämnen i tredje eller fjärde årskurserna. Det medgivna fria ämnesvalet har ansetts böra delvis taga sin början redan i tredje årskursen. Härigenom böra mera fördjupade studier kunna medhinnas på samma gång erforderlig tid vinnes för examensarbetet och ett gott rasultat av det- samma torde kunna förväntas.

I likhet med vad fallet sedan länge är vid de tyska tekniska högskolorna och under senare år även vid de tekniska högskolorna i Sverige och Norge, före- slå sakkunniga, att det sista läsårets vårtermin, alltså den sista studieterminen, anslås till de studerandes träning för självständigt arbete. Detta arbete beteck- nas här i likhet med bruket vid tekniska högskolorna i Stockholm och Trondhjem som examensarbete. Andamålet därmed är således att vederbörande skola få pröva sina krafter på nya uppgifter, en sak vars värde enligt sakkunnigas mening knap-

ast kan överskattas, då det gäller utbildningen av ingenjörer, av vilka man re att de framdeles skola visa sig i stånd att föra industrien framåt. En sådan person bör nämligen — för att citera ett uttalande av en framsynt industri-

Ökade möj- ligheter till teknisk ut- bildning inom landet.

man vid en bemärkt diskussion — »kunna konsten att på egen hand taga sig fram till ökat vetande och därför hava någon vana vid att forska och tänka» Upp- ifterna för examensarbetet anse sakkunniga böra bestämmas av respektive lärare med beaktande av eventuella förslag eller önskemål från de studerandes sida.

I detta sammanhang anse sig sakkunniga jämväl böra framhålla, att en studerande, som icke avlagt fullständig avgångsexamen, likväl bör vara berättigad att erhålla intyg om de betyg, han under sina studier må hava förvärvat i olika ämnen.

En på i avsevärd grad fritt ämnesval baserad fackutbildning, delvis med stöd av fortsatta studier i därför grundläggande teoretiska ämnen, anse sakkun- niga bäst motsvara förbållandenas krav, då en anpassning efter utvecklingen lät- tast torde kunna vinnas med en sådan anordning. Redan den omständigheten, att undervisningen vid den nya högskolan skulle omfatta områden, som ej äro särskilt representerade vid tekniska högskolan i Stockholm, innebär i och för sig en ökad möjlighet till specialutbildning. Därjämte anse sakkunniga, att till- fälle till ytterligare differentiering bör kunna vinnas genom att de studerande i största möjliga utsträckning medgivas fritt val av ämnen ej blott inom de olika facken utan jämväl av sådana, som falla inom eller på gränsen till andra fack.

Den av utvecklingen påkallade differentieringen i delar av undervisningen vid de två läroanstalterna i Stockholm och Göteborg bör kunna bliva till fromma såväl för tekniken genom ökade tekniska utbildningsmöjligheter inom landet som för den tekniska vetenskapen. De nya professurer, som betingas av en dylik anordning, skulle företräda för landet viktiga näringsintressen och kunna såsom centralpunkter för vetenskaplig forskning inom delvis nya hittills mindre odlade områden förväntas få en stor betydelse för teknikens framåtskridande.

För utnyttjandet av de ökade. utbildningsmöjligheter, som de båda läroan- stalterna tillsamman skulle erbjuda inom flera områden än som lämpligen kunna tänkas företrädda vid endera högskolan, hava sakkunniga även tänkt sig, att ett visst samarbete mellan de båda högskolorna skulle kunna äga rum. Sålunda borde hinder ej förefinnas för en studerande, som exempelvis påbörjat sina studier vid endera av högskolorna, att fortsätta och avsluta desamma vid den andra, vari- genom han skulle bliva i tillfälle att genom lämplig ämneskombination skaffa sig en mera passande utbildning för sin framtida verksamhet än vad eljest vore fallet.

Slutligen vilja sakkunniga här erinra om de sedan långt tillbaka dryftade

lanerna på införande av en teknisk doktorsgrad vid tekniska högskolan i tock- LR Med uttalande av sin anslutning till dessa planer förutsätta sakkunniga att i sinom tid en liknande anordning må införas jämväl vid en omorganiserad teknisk högskola i Göteborg, men hava icke anledning att här närmare ingå på frågan. Erforderliga reservutrymmen för de med doktorsgradens vinnande möj- ligen förbundna studie- och forskningsarbetena kunna för avsevärd framtid be- räknas disponibla och några nämnvärda kostnader kunna icke antagas förenade med ifrågavarande planers genomförande.

Utbildning i ekonomiska, sociala och administrativa ämnen.

Teknikens hastigt stegrade betydelse för näringslivet i dess olika former, Kravet på därigenom även för landets administration och sociala liv, har sedan länge för- ökat utrym- anlett krav på att den tekniska undervisningen må upptaga ökat utrymme för me inom den ämnen, Svasdda att belysa näringslivets och hela det svenska folkhushållets verk- STO samhet och framtidsuppgifter på grunäval av eller i samband med tekniska veten- för ekono- skaper. Sålunda fäste redan 1906 års kommitté för den högre tekniska undervis- miska, so- ningens ordnande uppmärksamheten på, att från flera håll med skärpa framhaällits ciala uni nödvändigheten av att högskoleeleverna i vidsträcktare mån än genom den korta w/ustrativa frivilliga kurs i nationalekonomi och näringslagstiftning, som -på den tiden före- ; kom, erhölle undervisning i merkantila, juridiska, administiativa och sociala ämnen. Kommittén fann för sin del, att dylika kunskaper, förutom den uppen- bara praktiska betydelsen därav, jämväl skulle hava värde för den mera formella utbildning, som teknikerna ofta sakna och vilken vore en väsentlig förutsättning för deras användning i allmänna värv.

Denna sida av ingenjörsutbildningen är tvivelsutan av sådan betydelse och

har under de senaste ären tilldragit sig så stort intresse, att frågan om dess behöriga tillgodoseende ansetts böra göras till föremål för särskild undersökning. Därvid vilja dock sakkunniga, under hänvisning till å ena sidan sin allmänna uppfattning av faran av mängläseri, å den andra de av teknikens egen snabba utveckling framkallade primära kraven på den tekniska högskoleutbildningen, på förhand betona nödvändigheten av återhållsamhet ifraga om obligatoriska läro- kurser på ifrågavarande områden.

Till en början må erinras därom att, såsom av det följande framgår, åt- skilligt under det senaste årtiondet gjorts för att bättre tillgodose ifrågavarande krav, bl. a. genom undervisning i s. k. industriell ekonomi, men främst genom att man sökt i den fackliga utbildningen mera än förr framhäva ekonomiska grundsatser och synpunkter, helt visst den mest fruktbärande formen för dylik undervisning och därtill krävande varken tid eller kostnader. Med den allmänna utvecklingen hava emellertid anspråken på specialundervisning vuxit, tagande sig uttryck även i förslag om utbildning av ingenjörer till förvaltningstjänst med särskild inriktning på ekonomiska och administrativa ämnen, i syfte att bereda de ge synpunkterna större inflytande vid förvaltningen av landet och dess näringsliv. HAr nedan sammanställes vad som för närvarande ingår i tekniska hög- Ekonomiska skolans och chalmersska institutets läroplaner av sådana undervisningsämnen, o. d. ämnen som kunna sägas avse att skola de studerande i ekonomiskt avseende samt förå de muwva-

avvändning i allmän och privat förvaltningstjänst. Teplaner sd

Utländska förhållan- den: fack- skolor för >förvalt- ningsingen- Jörer> och driftsledare.

Vid tekniska högskolan:

Rättskunskap, i regel förlagd till tredje årskursen. Nationalekonomi, i regel förlagd till fjärde årskursen.

Bokföring, som är ett frivilligt ämne och föreläses vartannat läroår.

Hygien, även omfattande yrkeshygien. Teknisk hygien — omfattande dels en specialkurs för fackavdelningen för kemisk teknologi, dels en allmän kurs för de övriga fackavdelningarna — före- läses i tredje och fjärde årskurserna.

Fabrikshygien för fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik. Byggnadshygien för fackavdelningen för arkitektur. Industriell ekonomi för fackavdelningarna för maskinbyggnadsteknik, skepps- byggnadskonst samt elektroteknik föreläses i fjärde årskursen,

Industriell ekonomi för fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnads- konst, bergsvetenskap samt arkitektur föreläses i fjärde årskursen.

Industriell ekonomi för fackavdelningen för kemisk teknologi och en del av bergsvetenskapliga fackavdelningen.

Undervisningen i dessa ämnen meddelas av docenter och speciallärare.

-

Vid chalmersska institutets högre avdelning:

Bokföring för högsta årskursen av samtliga fackavdelningar. Byggnadshygien för högsta årskursen av fackavdelningarna för maskin- byggnadskonst, väg- och vatten- samt husbyggnadskonst.

Industriell ekonomi för högsta årskursen av samtliga fackavdelningar. Skyddslagstiftning och skyddsteknik, frivilligt ämne för högsta årskursen av samtliga fackavdelningar.

Dessutom hava de studerande på institutets bekostnad fått åhöra föreläs- ningar i nationalekonomi vid Göteborgs högskola.

I utlandet har man på en del håll gått längre på ifrågavarande utbild- ningsområde. Vid tekniska fögakolas i Charlottenburg finnes sedan närmare 20 år tillbaka en fristående studieriktning för >»förvaltningsingenjörer» inom fack- avdelningen för maskinbyggnadsteknik. En kortfattad redogörelse för läggningen av denna utbildning torde här vara av intresse.

Inträdesfordringarna äro mogenhetsbetyg från gymnasium samt ett års praktik som vanlig arbetare i någon industri. Högskolestudierna omfatta 8 ter- miner och sönderfalla i två delar. Under en första tvåårig del studeras huvud- sakligen matematik, naturvetenskap, teknologi och nationalekonomi. Efter absol- vering av denna kurs avlägges en förberedande examen, varvid särskild vikt lägges vid nationalekonomi. Utan omfattande kunskaper i sistnämnda ämne bliver ingen studerande godkänd. Under de återstående 4 terminerna föreläses huvudsakligen i ekonomiska och juridiska ämnen, men även i tekniskt-ekonomiska, t. ex. kraft- utvinning, kraftfördelning och kraftutnyttjning inom olika områden av statlig, kommunal och privat verksamhet, byggnadskonstruktioner och byggnadssätt, tek- nisk hygien etc. Hand i hand därmed går utbildningen i statsrätt och förvalt- ningskunskap, yrkeslagstiftning och sociala författningar. Nationalekonomi stu-

NISKA

deras vidare i anslutning till den första grundläggande delen ävensom finans- vetenskap, finanspolitik, bank- och börsväsen o. s. v. Mycken uppmärksamhet ägnas åt levande språk och ingen godkännes i slutexamen utan grundliga kun- skaper i franska och framför allt engelska.

Rörande erfarenheterna av denna utbildning hava sakkunniga inhämtat, att examen i förvaltningstjänst icke anses lätt och avlagts blott av relativt få studerande. Av hela det antal studerande, som åren 1905—1919 utexaminerats från fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik, eller 1833, hade sålunda endast 70 valt denna studieriktning, motsvarande omkring 4 «.

I England bedrives den tekniska högskoleundervisningen huvudsakligen genom till universiteten anslutna tekniska fakulteter, varav automatiskt följer en mera humanistisk läggning av studierna, även på det tekniskt-ekonomiska om- rådet. Vid universiteten avlägges examen »bachelor of arts» (B.A.) som grund- läggande icke blott för tekniskt-industriella utan även för kommersiella och admi- nistrativa befattningar. Genom kombinationen med universitetsundervisningen har emellertid den tekniskt-vetenskapliga utbildningen hittills utan tvivel blivit lidande, och åtgärder planeras nu i syfte att avhjälpa denna brist.

Som ett led i denna strävan och för att åstadkomma en mera intim kon- Tillfälliga takt med industrien har i England föreslagits, att framstående industrimän med /föreläs- speciella vetenskapliga insikter inom sitt fack skulle (i egenskap av titulärpro- 0 fessorer) inom de tekniska fakulteterna föreläsa över ämnen från sin praktiska från det verksamhet. En liknande anordning har tillfälligt förekommit jämväl hos oss, praktiska och åtskilligt talar för att man även i fortsättningen i lämpliga fall anlitar denna livet. väg. Såsom ett i och för sig tilltalande exempel på en dylik undervisning kan förtjäna framhållas den inledningskurs, som första gången under höstterminen 1920 anordnades för de nytillträdande studerande i Technische Hochschule Char- lottenburg, fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik, med syfte att lämna en orienterande översikt av maskinteknikens användning i och betydelse för det indu- striella och praktiska livet i allmänhet. Över nedan angivna 11 ämnen höllos föreläsningar av lika många framstående fackmän, vardera under halvannan timme:

1) Det ekonomiska sammanhanget mellan konstruktion, tillverkning och finansiell framgång.

2) Material- och tillverkningsteknik. 3) Värmeekonomi.

4) Kraftproduktion. 5) Kraftfördelning. 6) Arbetsmaskiner. 7) Kommunikations- och transportväsen. 3) Byggnadsanläggningar. 9) Maskinbyggnadsteknikens matematiskt-mekaniska underlag. 10) Maskinindustriens ställning i folkhushållningen.

11) Det ekonomiska livets rättsliga förhållanden. Till dessa föreläsningar anslöto sig grundligt förberedda studiebesök vid välordnade fabriker och anläggningar i Berlin med omnejd.!

! Föreläsningskursen ingick som led i en studiereform i angiven avsikt att förbättra studiernas >verkningsgrad> och avlasta timplanen genom en viss kombination av obligatoriska föreläsningar. Bely- sande är ett härtill fogat uttalande att man därigenom även ville bereda de unga ingenjörsämnena möjlighet och tillfälle till studium av de sköna konsterna och till nödvändiga kroppsövningar, allt i syfte att >uppnå den önskvärda överlägsenheten hos landets ingenjörer i den kommande världskonkurrensen>.

1918 års Av särskilt intresse för omhandlade frågor är, att riksdagen år 1918 med riksdag om anledning av motion nr 232 i andra kammaren (av hr Libeck m. fl.) hemställde Specs till Kungl. Maj:t om utredning och förslag angående inrättande av en professur i och folkhus- Statistik och folkhushållslära vid tekniska högskolan, och hava härav föranledda ut- hållslära vid talanden ansetts böra närmare omnämnas. Motionen hänvisade till sannolikheten tekniska hög-av att utrymme å den visserligen hårt belastade läroplanen för detta viktiga skolan. studium borde kunna vinnas utan nämnvärt inkräktande på det tekniskt veten- skapliga resultatet genom ökad valfrihet i fråga om mindre betydande tillämp- ningsämnen inom resp. fackavdelningar. Man insåg svårigheten att hos en person samla undervisningen i båda de nämnda ämnena, men hänvisade till att den modernt utbildade statistikern vanligen ägde vetenskaplig utbildning även i folk- hushållslära. Därjämte framhölls, hurusom en dylik vid tekniska högskolan anställd vetenskapsman finge anledning att ägna synnerlig uppmärksamhet särskilt åt den svenska industriens statistik och ekonomi samt att genom vetenskaplig verksamhet bidraga till spridande och ökande av kunskapen därom.

Sistnämnda synpunkt underströks av tekniska högskolans lärarekollegium, som i ett första yttrande till vederbörande utskott uttalade, att det för industrien och för växelverkan mellan industri och finansväsen torde vara av betydelse, att en målsman för ovannämnda ämne bundes vid tekniska högskolan. Härigenom skulle en vetenskapsman sättas i tillfälle att ingående studera industriellt statis- tiska problem och följa sambandet mellan teknik, industri och finansväsen, liksom ock industrien härigenom skulle erhålla en fackman att hänvända sig till för inhämtande av råd och upplysningar. Med hänsyn till undervisningens inpassande i studieplanerna ansåg kollegiet önskligt att uppdela densamma i en obligatorisk och en frivillig del, den förra omfattande framför allt statistiken och därjämte grunderna för folkhushållsläran.

Svenska teknologföreningen framhöll i ett genom särskilda kommitterade avgivet yttrande, att av hela undervisningstiden för närvarande endast ungefär 3

därefter bl. a. följande:

»Om statistikens betydelse för en i praktiken arbetande ingenjör kunna knappast meningarna vara delade. Det misstroende mot nämnda vetenskap, som på sina håll tidigare varit och kanske delvis ännu är rådande, har sin grund just i den stora okunnigheten om dess arbetsmetoder och resultat, som tyvärr före- finnes även bland personer, som för sin verksamhet äro i hög grad beroende av densamma, och varigenom misstag och felaktiga slutsatser ofta uppstå. Så mycket större är vikten, att ingenjörerna, som kanske i högre grad än de flesta andra yrkesgrupper äro hänvisade till statistikens hjälp, redan under sin utbildningstid få inhämta tillräckligt mycket av dess grunder för att i praktiken kunna rätt använda och för sina ändamål förarbeta tillgängligt eller speciellt anskaffat statis- tiskt material.

Utom de allmänna matematiska grunderna bör den blivande ingenjören även inhämta tillämpningar på en del viktigare områden samt genom övningar göra sig förtrogen med arbetsmetoderna, så att hans kunskaper ej bliva av enbart teoretiskt utan även av verkligt praktiskt värde.

Är sålunda betydelsen av den föreslagna professuren ur synpunkten av ingenjörsutbildningen obestridlig, torde den vara ej mindre önskvärd med hänsyn till nödvändigheten att skaffa en centralpunkt för en verklig tekniskt-statistisk

vetenskap. Statistiken och tekniken äro två så skilda områden, att hittills knap- past någon verklig samverkan dem emellan ägt rum, till bådaderas — ej minst teknikens — skada. Genom upprättandet av en professur i statistik vid tekniska högskolan beredas möjligheter att åstadkomma en bättre sakernas ordning, i det att innehavaren av denna befattning lämpligen kan och bör ägna en del av sin tid åt att belysa och bearbeta de speciellt tekniska statistiska problemen.»

Med hänsyn till studieplanen hade teknologföreningen i likhet med lärare- kollegiet hänvisat till möjligheten att ordna delar av undervisningen som valfria, därvid dessa, omfattande speciella tillämpningar, skulle studeras av elever, vilkas anlag eller sannolikt blivande verksamhet kunde göra ett sådant studium önsk- värt. Slutligen framhöll föreningen, att om ej ett tillräckligt antal ordinarie undervisningstimmar och studerande kunde uppnås för att efter nuvarande skäligen godtyckliga normer motivera en professur, detta ej borde få utgöra ett hinder för professurens inrättande. Det vore nämligen av största vikt, att innehavaren av ifrågavarande lärarbefattning bereddes en sådan ställning, att han kunde hava sin verksamhet vid högskolan och vad som därmed omedelbart sammanhörde till sin huvuduppgift, detta ej minst på grund av vad som ovan sagts om betydelsen av en tekniskt-statistisk vetenskap.

Sedermera har vid tekniska högskolan enligt Kungl. Maj:ts uppdrag verk- Utredning ställts av riksdagen begärd utredning i saken, och har dess lärarekollegium i «av tekniska skrivelse den 20 mars 1919 till högskolans styrelse avgivit utförligt yttrande [öegekore re frågan. Lärarekollegiet har däri vidhållit sin uppfattning, att särskilt införandet fen av undervisning i statistik skulle vara av mycket stor betydelse, i det att erfaren- heten visat att frånvaron av denna undervisning ofta nog sätter ingenjören ur stånd att rätt bedöma erhållna resultat och att av dessa resultat draga de rätta slutsatserna. Aven folkhushållsläran har lärarekollegiet ansett vara av synnerlig vikt för ingenjörsutbildningen.

Rörande statistikens betydelse för ingenjörsverksamheten framhåller lärare- kollegiet, hurusom varje ingenjör i såväl offentlig som enskild tjänst, som söker a självständigt sätt angripa honom mötande uppgifter, ofta under sin verksam-

et råkar på problem, för vilkas lösande en god statistisk underbyggnad är av största betydelse. Bland desss problem må nämnas frågor om arbetslön och arbetsintensitet, olika avlöningssystem, sannolika utvecklingsbehov vid planlägg- ning och drift av elektriska anläggningar, vattenledningar, järnvägar och andra trafikmedel.

För att emellertid statistikundervisningen skall bliva till verklig nytta, måste den byggas på verkligt vetenskaplig, d.v.s. för tekniska högskolans vid- kommande matematisk grundval. Lärarekollegiet anser därför oundgängligen nöd- vändigt, att statistikundervisningen vid tekniska högskolan grundas på en kurs i matematisk statistik. I korthet skulle undervisningen enligt lärarekollegiets mening omfatta historisk framställning av statistikens utveckling. Vidare det statistiska materialet, dess insamlande och bearbetning enligt numeriska och gra- fiska metoder samt Sveriges officiella statistik, sannolikhetskalkyl, frekvenskurvor, felteori, korrelation, utjämningsräkning och interpolation samt tillämpningar på olika ingenjörsområden.

Beträffande folkhushållsläran anser lärarekollegiet, att den lämpligast bör byggas på den nuvarande undervisningen i nationalekonomi, utvidgad 1 vissa avseenden, och skulle undervisningen bl. a. omfatta en kurs i Sveriges näringsliv

med tyngdpunkten förlagd till någon viktigare del därav, en framställning av konjunkturläran och konjunkturbedömningens problem, en kortare framställning av bankväsendet samt av arbetarrörelsens, arbetsmarknadens och socialförsäkringens viktigare spörsmål.

Efter närmare utredning har lärarekollegiet funnit de båda förenämnda

Sakkunnigas förslag.

vetenskapsmän, vilka numera välja nationalekonomien till sitt huvudämne, ej äro matematici till sin utbildning utan humanister. Kollegiet har på närmare anförda skäl stannat vid att föreslå en professur i statistik och en speciallärare i folk- hushållslära.

Den tid, som torde vara behövlig för ovannämnda ämnen, anser lärare- kollegiet efter företagen utredning utgöra cirka 90 föreläsningstimmar i svatistik och cirka 60 i folkhushållslära samt dessutom cirka 60 övningstimmar i statistik. Ovannämnda timantal för statistiken är ej fullt så stort, som det vanliga för professur vid tekniska högskolan. HLärarekollegiet anser emellertid, att denna omständighet icke bör få lägga hinder för inrättandet av professur i ämnet och detta framför allt av ovan anförda skäl rörande betydelsen av att vid tekniska högskolan bindes en fackman på detta område. Dessutom funnes naturligtvis tillfälle att utöka professorns föreläsningstid genom anordnandet av speciella fri- villiga föreläsningskurser. Dessa föreläsningar skulle då följas av sådana studerande, vilka ämnade fördjupa sina kunskaper i detta ämne. Eventuellt borde även tagas i övervägande huruvida ej dessa speciella föreläsningar kunde tänkas offent- liga - att lämna redan utgångna ingenjörer och andra tillfälle att vidga sitt vetande.

Den statistiska undervisningen enligt ovan föreslagna program bör enligt lärarekollegiets mening uppdelas i tre delar: en inledande kurs, omfattaude den historiska delen och grunderna för statistikens teori, en andra del, omfattande en fördjupad behandling av statistikens problem och undervisning i numeriskt räk- nande och mekaniska hjälpmedel för räknandet samt en tredje del omfattande till- lämpningar på olika ingenjörsområden. Den inledande kursen anses lämpligen kunna vara obligatorisk för fackskolorna M, E och V och frivillig för övriga fackskolor, de båda senare kurserna helt frivilliga.

Undervisningen i folkhushållslära bör enligt lärarekollegiets åsikt fördelas på 2 kurser, en grundläggande kurs motsvarande den nuvarande undervisningen i nationalekonomi och en påbyggnadskurs på denna, den förra kursen i huvudsak obligatorisk, det senare däremot lämpligen frivillig.

Då sakkunniga tagit ställning till här ovan avhandlade spörsmål, hava de kommit till den uppfattningen, att en särskild fackavdelning för tekniskt ekono- misk, organisatorisk och administrativ utbildning för närvarande icke bör ifråga- komma. I Amerika och än mer Tyskland med dess talrika tekniska högskolor och mångskiftande studieriktningar har en dylik anordning lättare kunnat geoom- föras och synes man i varje fall hava anledning att avvakta mera påtagliga re- sultat därav än som hittills föreligga. Däremot anse sakkunniga mycket ange- läget, att å undervisningsplanen för samtliga fackavdelningar vid den nya hög- skolan genom inskränkning av mindre väsentliga ämnen utrymme beredes åt såväl obligatorisk som frivillig undervisning i statistik och folkhushållslära (natinal- ekonomi) inriktad på teknikens och näringslivets inbördes ställning till varandra.

I fråga om undervisningen i dessa ämnen ansluta sig sakkunniga i allt väsentligt till lärarekollegiets vid tekniska högskolan uttalanden. Om än huvud- vikten alltjämt bör läggas vid, att de olika facklärarna i direkt samband med den tekniskt vetenskapliga undervisningen ägna de statistiska, ekonomiska och organisatoriska synpunkterna vederbörlig hänsyn, måste det såväl för den tek- niska utbildningen som ur allmän synpunkt anses vara av stor betydelse att vid våra tekniska högskolor förfoga över lärarkrafter, som kunna giva de studerande en samlad översikt dels av den vetenskapliga statistikens problem i teknisk be- lysning, dels av folkhushållslärans allmänna grunder och förutsättningarna i stort för det svenska näringslivet ur tekniskt-ekonomisk synpunkt. — En dylik koncentre- ring av den vetenskapliga forskningen inom dessa områden bör kunna medföra synnerligen värdefulla impulser icke blott för de studerande utan även för de tek- niska facklärarna och för det praktiska livets män. — Sakkunniga anse sig böra lägga stor vikt vid att de studerandes intresse redan i första årskursen fästes vid de allmänna och nationella förutsättningarna för deras blivande verksamhet som ingenjörer, därvid också osökt tillfälle gives att från början inpränta det nöd- vändiga sambandet mellan teknik och ekonomi.

Då det gäller att närmare organisera ifrågavarande undervisning, kommer tillgången på kompetenta och för den Sö uppgiften intresserade sökande att vara av särskilt stor betydelse. Goda skäl synas emellertid tala för att tillsvidare stanna vid den ovan föreslagna Äveronnern med en professur i statistik och en speciallärare i folkhushållslära (nationalekonomi), ävensom vid studieprogrammens uppdelning i obligatoriska och valfria delar. I frågans nuvarande läge och i av- vaktan på vidare erfarenhet från tekniska högskolan hava sakkunniga — under erinran om den av de studerande nu åtnjutna undervisningen i nationalekonomi vid Göteborgs högskola — emellertid icke i den uti det följande intagna förteck- ningen över nya lärarbefattningar upptagit den nyssnämnda speciallärarbefatt- ningen och hava icke heller ansett sig böra närmare ingå på frågan om läro- kursernas omfattning och fördelning. I timplanerna ha förslagsvis upptagits obligatorisk undervisning under första studieåret samt frivilliga fortsättnings- kurser under ett par följande år.

Jämte statistik och folkhushållslära böra på de olika fackavdelningarnas läroplaner upptagas handelsteknik (med bokföring) och industriell ekonomi, rätts- kunskap samt teknisk hygien (byggnadshygien), huvudsakligen såsom valfria studieämnen under ledning av speciallärare.

Läroplanerna.

Beträffande undervisningen inom de olika fackavdelningarna kan det givet- vis i den föreliggande utredningen ej bliva fråga om annat än ett uppdra- gande av grundlinjerna i överensstämmelse med de av sakkunniga i det före- gående uttalade allmänna principerna. De i det följande uppgjorda timplanerna böra följaktligen icke betraktas såsom bindande vid en Öirhilduile av Chalmers tekniska instituts högre avdelning till teknisk högskola. Desamma äro fastmer att i flera hänseenden anse såsom skisserade förslag, avsedda dels att visa till-

lämpningen av de principer, som sakkunniga enligt det föregående ansett böra följas vid planerandet av undervisningen, dels ock att tjäna till. grundval för be- dömande av lärarebehov och kostnadsfrågor i övrigt vid en ombildning till tek- nisk högskola.

Som i det föregående framhållits anse sakkunniga, att undervisningen i de grundläggande ämnena skulle i huvudsak förläggas till första och andra ärskur- serna samt i största möjliga utsträckning bliva gemensam och av ungefärligen motsvarande omfång för: de fack, som bygga på tillämpningen av mekanik och fysik. För undvikande av onödig upprepnoing har därför den närmare redogörel- sen för sådana ämnen intagits under den första fackavdelningen, avdelningen för maskinbyggnadsteknik. I den därpå följande framställningen avhandlas dessa ävensom övriga å timplanerna upptagna ämnen som regel icke i vidare mån än att däri angives, i vilket HEnsahda undervisningen i respektive ämnen avses bliva av annan omfattning eller läggning än den, som för närvarande meddelas vid tekniska högskolan i Stockholm.

Då undervisningen skall uppdelas i kurser, bliver följden härav ej sällan att ett större, vid exempelvis ett universitet med ett enda namn betecknat ämne, t. ex. kemi, kommer att i läroplanen delas upp i ett flertal mindre ämnen med tillhörande övningskurser. Detta är ju således i huvudsak endast ett skenbart mångläseri. Emellertid medför tenterandet för olika lärare i olika delar av samma ämne som regel ökat arbete för de studerande utan egentligt gagn för ut- bildningen. I anslutning till de i det föregående gjorda uttalandena beträffande nödvändigheten att undvika mångläseri och överansträngning hava sakkunniga därför i möjligaste mån sökt sammanföra smärre ämnen och övningskurser. En hel del fackliga tillämpningsämnen upptagas således icke på timplanerna som självständiga ämnen, utan hava sammanförts med respektive huvudämnen. Här- vid hava sakkunniga även beaktat, att föredragningen av närsläktade kurser utav olika lärare dels alltid i viss mån medför dubbelläsning dels ock gärna, på grund av lärarnas i och för sig lojala intresse för sina ämnen, medför en tendens att öka kurserna, varigenom en olämplig påfrestning av de studerandes krafter framkallas.

Vid ämnenas fördelning på de olika årskurserna hava sakkunniga dels sökt undvika att ett alltför stort antal ämnen behöva studeras samtidigt dels ock. tillsett att de studerande icke få för många ämnen att tentera vid slutet av varje termin.

En särdeles stor svårighet erbjuder det att vid i kurser ordnad undervis- ning placera ämnena i rätta ordningsföljden. Att i detta avseende i alla punk- ter uppnå en tillfredsställande undervisning är ofta 'så gott som omöjligt. Sakkunniga hava emellertid haft sin uppmärksamhet riktad även på detta önskemål.

Förslagen till timplaner upptaga icke ämnet kemi för annan fackavdelning än den för kemisk teknologi. Någon särskild undervisningskurs i detta ämne skulle således icke meddelas i de övriga fackavdelningarna. Visserligen torde kemi vara ett ämne av så stor allmän betydelse för tekniken, att en utvidgning av de i en elementarskola bibringade insikterna i ämnet kunde vara av avsevär betydelse för alla ingenjörer. Å andra siden tager emellertid en undervisning i kemi, som är avsedd att bibringa de studerande en avsevärd ökning av insikter i detta ämne utöver skolkursen, närmast på grund av de tidskrävande övningar,

som härför skulle erfordras, så lång tid, att det synes uteslutet att med fyraårig studietid kunna inpassa en dylik undervisning i läroplanen för någon annan fack- skola än den kemiska. Sakkunniga anse sig därför icke hava något annat val än att borttaga detta ämne för de icke-kemiska facken och tro även, med hänsyn till den numera väsentligt förbättrade undervisningen i detta ämne vid elemen- tarskolorna, att detta utan större olägenhet kan ske. Sakkunniga hava redan i betänkande I haft tillfälle framföra sina synpunkter härutinnan och därvid även framhållit de fördelar beträffande utrymmesbesparing m. m., som ett borttagande av den nuvarande kemiundervisningen för övriga fack än det kemiska skulle innebära. Däremot föreslå sakkunniga anordnandet av en mindre kurs i en gren av tillämpad kemi, nämligen metållurgi, såsom valfri för samtliga fackavdelningar.

Fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik.

Ifrågavarande fackavdelning motsvaras vid tekniska högskolan av fackav- Allmänna delningen för maskinbyggnad och mekanisk teknologi. Undervisningen inom den- Sen samma är huvudsakligen inriktad på kraftmaskiner samt under senaste år i viss Detvälkgndes mån på värmeteknik i allmänhet. Den komplettering härav, som vore önskvärd, gens omfatt- anse sakkunniga kunna ernås genom att undervisningen inom denna fackavdel- ning. ning vid den nya högskolan inriktas på sådana områden inom den mekaniska tekniken, som hittills ej företrädesvis odlats vid tekniska högskolan och på vilka således tyngdpunkten borde läggas i tillämpningsämnena. Sådana områden äro till finnandes huvudsakligen inom den tillämpade mekaniken och i viss mån inom värmetekniken.

I fråga om den tillämpade mekaniken (ämnet maskinlära, företrädesvis kraftförbrukande maskiner) må framhällas, att man hittills inom såväl industrien som vetenskapen ägnat intresse väsentligen åt de kraftalstrande maskinerna, medan man däremot först på den senaste tiden mera allmänt börjat inse betydelsen av, att även de kraftförbrukande maskinernas konstruktion och rationella använd- ning ägnas mera ingående studium. Även den tekniska undervisningen har hu- vudsakligen varit inriktad på det förra slaget maskiner. Sakkunniga finna det därför helt naturligt och av behovet påkallat, att man vid den nya högskolan mera inriktar sig på en sådan mekanisk teknik, som icke baseras på den meka- niska värmeteorien utan i huvudsak omfattar sådana maskiner och apparater, vilkas konstruktion mera direkt grundas på mekaniken. Den undervisning, som härutinnan erfordras, skulle ej vara en beskrivande sådan utan mera ingående be- handla de mekaniska processernas teori och de allmänna lagar, som härför kunna uppställas, samt de använda maskinernas principer och den vetenskapliga prov- ningen av deras arbetsresultat. Stora maskintekniska områden, varpå exempel meddelas längre fram, synas vara i behov av en dylik vetenskaplig behandling, så mycket angelägnare som de omfatta betydande värden, i fråga om såväl bun- det kapital som kraftbehov och arbetsprodukter, varför helt små förbättringar ofta kunna medföra stora fördelar i form av besparingar eller produktionsök- ningar och motsvarande vinst.

Beträffande värmetekniken bör enligt sakkunnigas mening undervisningen

omfatta hela värmeområdet. Dock skulle uppmärksamheten särskilt ägnas åt studiet av värmets strålning och ledning samt apparater, vilkas användning grunda sig därpå, och mindre åt värmets överförande tili arbete i motorer. Genom att lägga studierna i föreslagen riktning skulle i viss mån olika områden inom värmetekniken bliva föremål för bearbetning vid den nya högskolan och vid tekniska högskolan i Stockholm. Bränsleproblemets centrala betydelse för vårt land kräver, att man ägnar hithörande frågor det största intresse och systematiskt inriktar sig på förbättringar i bränslebesparande syfte. Utbildandet av ingenjörer med grundlig kännedom om olika värmetekniska spörsmål får därför anses vara av den största nationalekonomiska betydelse. s

Genom att undervisningen inom fackavdelningen således utformas med syftemål att speciellt omfatta den tillämpade mekaniken och vissa områden inom värmetekniken torde maskiningenjörernas allmänna utbildning i viss mån böra planeras på ett annat sätt än vid tekniska högskolan. Så bör enligt sakkunnigas mening undervisningen beträffande de kraftalstrande maskinerna kunna begränsas, förslagsvis till ungefär det omfång som undervisningen beträffande dessa maski- ner för närvarande intager vid chalmersska institutet.

Timplan. ÅA vidstående sida intages ett skisserat förslag till timplan, varefter lämnas en närmare redogörelse för de däri upptagna särskilda läroämnena. I den mån lärokursernas omfattning ej särskilt angivas, äro desamma avsedda att bliva av ungefär motsvarande omfång som vid tekniska högskolan i Stockholm. Vidare hänvisas till vad som anförts å sid. 39—41. Dessutom bör framhållas, att de i timplanen upptagna veckotimmarna närmast avse att ungefärligen angiva under- visningens kvantitet. De kunna således tänkas koncentrerade till en del av ter- minen, om så befinnes lämpligt. Exempelvis kan en föreläsningskurs i ett mindre ämne, som i timplanen upptages med två timmar per vecka, måhända ofta lämp- ligen koncentreras till fyra timmar i veckan under halva terminen.

Beträffande valfria och frivilliga ämnen vilja sakkunniga framhålla, att det icke är meningen att desamma nödvändigtvis skola studeras just under det läsår, där de upptagits i timplanen. Tvärt om kunna de i regel lika väl studeras under något annat läroår, om också icke under vilket som helst. Sakkunniga hava tänkt sig, att de studerande skulle i viss mån själva få bestämma, i vilken årskurs de önska följa undervisningen i dylika ämnen, dock med vederbörlig hän- syn till att erforderliga förkunskaper böra vara inhämtade.

De särskilda Matematik: För studiet av fysiken och åtskilliga viktiga tillämpningsämnen läroämnena. såsom mekanik, hållfasthetslära m. fl. har man hittills ansett det vara nödvändigt, att undervisningen i matematik slutföres å ett möjligast tidigt stadium. Vid tekniska högskolan är därför undervisningen i detta ämne helt förlagd till köst- och vårterminerna i första årskursen.! Den för chalmersska institutet för närva- rande gällande läroplanen upptager ämnet under båda terminerna i såväl första som andra årskursen. MNakkunniga hava gått en medelväg och föreslagit den nor- mala undervisningen i detta ämne fördelad på tre terminer. Den huvudsakliga delen av lärokurserna skulle genomgås i första årskursen och återstoden under för- sta terminen i andra årskursen. Genom en sådan fördelning skulle man rämligen undvika alltför forcerade studier i detta för en högskoletekniker så grundläggande

1 Från och med höstterminen 1921 meddelas även vid tekniska högskolan i Stockholm natematik- undervisning i första årskursen och under andra årskursens första termin.

teknik. Frans nd | 1 2. 3 4 i KE St ERE SG AS BSR Eve I FAL VETE SR NGE EVR REINE FAR RAR SAN SIDE SDR fe Så flol fig e.|ö|t|ölejölelö Se 0 | FE Fö ERE [ FIRätdmn a tl en RR SR na SAO: 4 ON Hal ER 20 ÖRE Se FÖRYMIR D7 ESA AT SRS IA RS REA SN =l=] LS AES SER I I | RiUeknik med beskrivande go0metel orsar le jul 0la SS SST Le Lol an | — | Mekamik (och teknisk elasticitetslära) . . | 2]| 2/—-1—] 4 4] 41 4 Öv — —|—)— —(E) + Hållfasthetslära och grafostatik . . . . . i— = | 3 | 31-21) I fe ar | Slas (—-— i Metallernas hållfasthetsegenskaper (mate- | a | | Kg | | ES MANMArR) Ha Läsa 14 RR te fr RSA FS Re Flen 3l—!— rele Jy Mäbkinelement 0 WitREs dd SE saRe Iller bälkbrotsknik” "Ce Ne EEE I I | I | I I I ING OUR oa ENE SE a SSD fr Hd SN Ri SE SR LE — =] i RA | | | RR | Maskinlära, företrädesvis motorer + + === === 2] 314001 3-0 | Maskinlära, företrädesvis ttdera obli-! | | led | I i kraftförbrukande maskiner een i (—-—-—-—-I—- 1-1 —- —-] 2 | 3 | 41 51(4) | (8) r (£) JävGoneteknik;| ses väg int d:eårskursen — —— —l-/-/—- i —-] 21-31 41 519010 —(E) I | | | I leva | eragtanläggningsteknik: di, sia IEEE oh jelele --—-—- --—-—-|—-49M-—— I I I I i I I I I | Byggnadslära, byggnadshygien, uppvärm- = | | | I | | fö Ing ; OCh Sven tia ton als elr SD EE slö a STR 3 4 [233] AR Sea I ; IG Bes | ra ab i bete And Sats eaten SG RE Ii sgrds I SK by yen FÖ UD ANS ÄOSBA ns inl FS Öl | (ME MoBrafi Ri SS vännen obli-| — Sd a —!— i; — —I(2) CS ESR | Gjuberibeknik ... ccs gatoriskt | RR SE | (STETORE ARE SSR 2 | | I | | Metallers och träs bearbetning — se Sillen NS sr fr — (ED) Ica | I i | I | Verktygsmaskiner . . . . . ER a ESS SET =18) OS 2 sis | Hiss- och RN gatoriskt | | nd EN | | | ningar ES fed RO BOO TN ' Statistik och folkhushållslära | fjärdelårss td ss ON EA a ES 0O— — a E ” kursen är | SKE SE EN | FREI och industriell Åt av dessa] | | ks EEG FER 4 SAT cr ENE ES a obli-/ (2)1G) Sanne | Sö (RE FET | TUUUCSKUNSKAP 215 NE SAG ee gatoriskt |— : nd SSE ER | —I—I—-|—-1—!—[2)|— |— Tä Summa timmar per vecka | 84 | 82 | 34 | 82 | 30 | 84 | 2 I — | | (mini- | (mini- | (mini- | I | mum) | mum) | mum) | Förkortningar:

1, 2, 3 och 4 = första, andra, tredje och fjärde årskurserna;

ht = hösttermin; vt = vårtermin; £f = föreläsningar; ö = övningar.

( ) = frivilligt ämne, därest ej genom särskild anteckning vid resp. läroämne framgår, att det är val- fritt ämne. E = examensarbete; särskilt timantal är ej angivet, men förutsättes att vederbörande professor finnes tillgänglig för de studerande under erforderlig tid, exempelvis minst 4 timmar per vecka.

och viktiga ämne. I läroplanen är ämnet därjämte upptaget såsom frivilligt ämne för tredje årskursen. Härtill få sakkunniga tillfälle att återkomma vid avhand- landet av fysikundervisningen.

Fysik: Sakkunniga föreslå, att undervisningskursen i detta ämne bestämmes till ungefärligen samma omfång som den, vilken för närvarande är upptagen för chalmersska institutet, men icke såsom nu i sin helhet förlagd till första års- kursen, utan till vårterminen i första och höstterminen i andra årskursen. Vid den allmänna fysikundervisningen, som företrädesvis skulle omfatta sådana delar av ämnet, vilka ej bliva föremål för mera ingående specialstudier, bör man näm- ligen enligt sakkunnigas mening så mycket som möjligt söka inrikta undervisningen på ämnets tillämpning å tekniska uppgifter och spörsmål, vilkas behandling för- utsätter de högre matematiska kunskaper, som de studerande skulle förvärva under den första höstterminen. Två övningstimmar under vardera terminen skulle avses för räkneövningar och tre övningstimmar under vårterminen för laborationer.

Liksom i fråga om matematik upptager läroplanen fysik och mekanik såsom frivilliga ämnen i tredje årskursen. Den undervisning, som i denna årskurs skulle meddelas i dessa ämnen, är avsedd för sådana studerande, som för sin special- utbildning äro i behov av mera fördjupade matematiska och fysikaliska studier. Tillfälle till ett sådant fördjupat studium i dessa ämnen kommer att bliva av särskild betydelse för utbildning av beräkningstekniker inom skilda fack. Vidare torde det ur allmän ingenjörsvetenskaplig synpunkt vara av intresse, att under- visning i matematik och fysik vid den nya högskolan meddelas på ett högre plan än vad för närvarande är fallet vid de tekniska läroanstalterna. Studiet av den matematiska fysiken har nämligen hos oss hittills uteslutande bedrivits vid uni- versiteten och där utan kraftigare impulser från ingenjörsvetenskaperna. Dessa vetenskaper hava emellertid numera kommit till en sådan utveckling, att den relativt elementära matematik, som ingår i den allmänna ingenjörsutbildningen, ofta ej längre är tillräcklig. Vid lösandet av svårare problem hava ingenjörerna ej så sällan varit hänvisade till approximationer och förenklande antaganden, vilka lett till felaktiga eller ofullständiga resultat. Undervisning i matematik och fysik på ett högre plan bör därför vid den nya högskolan enligt sakkunnigas mening kunna öppna stora möjligheter för ingenjörsvetenskapernas allmänna utveckling.

Raitteknik med beskrivande geometri: De nuvarande ämnena -linearritning, beskrivande geometri och maskinkrokiritning hava sammanslagits till ett nytt ämne, benämnt ritteknik med beskrivande geometri. Den beskrivande geometrien skulle så- ledes icke ingå i undervisningen såsom något fristående ämne. Sakkunniga anse nämligen, att detta ämnes uppgift inom den tekniska undervisningen bör begränsas till det så att säga mera omedelbara målet att lära de studerande förstå och ut- föra ritningar och odla förmågan av rymdföreställningar: Den del av ämnet, som behandlar projektiviska system, anse sakkunniga vara ett område, vars stu- dium är en uppgift mera vid sidan av den tekniska utbildningen. För en allmän teknisk utbildning synes undervisoingen i beskrivande geometri kunna begränsas till jämförelsevis ringa omfattning och meddelas i samband med ritundervisningen i övrigt såsom en del av undervisningen i ritteknik. Detta sistnämnda ämne skulle för övrigt omfatta den nödvändiga utbildningen i linearritning, krokiteck- ning, teknisk måttsättning, materialbeteckningar, standardiseringsfrågor, ritkon-

UREA TEE re

BEER RANN

torsteknik, registrering och förvaring av ritningar m. m. Däremot skulle under- visning i linearritning och frihandsteckning såsom fristående ämnen bortfalla.

Mekanik och teknisk elasticitetslära: Förutom den egentliga undervisningen i mekanik i andra årskursen upptager läroplanen fyra veckotimmar under höst- terminen i första årskursen. Avsikten härmed är att bibringa de studerande sådana förkunskaper i ämnet, som äro erforderliga för studiet av fysik och håll- fasthetslära, i vilka båda ämnen undervisningen skulle taga sin början den därpå följande terminen. Dessutom upptager läroplanen frivilliga studier för tredje års- kursen. Den undervisning i teknisk elasticitetslära, som där skulle meddelas, bör avse en djupare matematisk behandling av hållfasthetsläran.

Hållfasthetslära och grafostatik är upptaget som särskilt ämne. Undervis- niagen i hallfasthetslära ingår vid chalmersska institutet för närvarande i ämnet mekanik, medan grafostatiken är upptagen såsom särskilt ämne.

Metallernas hållfasthetsegenskaper: Detta ämne skulle motsvara det nu- varande ämnet materialprovning vid chalmersska institutet.

Maskinelement: Undervisningen i ämnet bör lämpas efter de olika fack- skolornas behov och skulle för denna fackavdelning läggas så, att den kunde tjäna som lämplig grundval för studierna i maskinlära.

Elektroteknik: Amnet skulle motsvara det ämne, som i chalmersska insti- tutets läroplan är benämnt tillämpad elektricitetslära. Sakkunniga hava ansett, att ett något ökat timantal bör tillmätas ämnet. Särskild vikt skulle läggas på laborationer, för vilka de tre övningstimmarna äro avsedda.

Maskinlära, företrädesvis värme- och vattenmotorer: Detta ämne föreslås omfatta såväl den beskrivande delen av olika slag av ång- och förbrännings- motorer som även vattenturbiner och pumpar. Beträffande undervisningens om- fastning i fråga om de kraftalstrande maskinerna har förut talats (sid. 42).

Beträffande de båda följande ämnena har i det föregående (sid. 41—42) redogjorts för de särskilda synpunkter, som varit bestämmande för deras upp- tagande som huvudämnen.

Maskinlära, företrädesvis kraftförbrukande maskiner: Amnet föreslås om- fasta ung-färligen följande:

Mekaniska rörelsers väg-, hastighets-, accelerations- och kraftdiagram. Konstruktiv utbildning av maskindelar, uppfyllande förut uppställda fordringar på rörelsens art etc.

Transportanordningar, såsom hissar, kranar samt olika slag av vagnar. Kombination av maskindelar, utförande bestämda på varandra följande arbetstempi vid stillastående arbetstöremål.

Kombination vid arbetsföremålets transport genom maskinen. Kombination vid maskinens uppsökande av arbetsföremålet. Beräkning och konstruktion av särskilda maskiner, såsom arbetsmaskiner, tryckerimaskiner, väverimaskiner, vågar, förpackningsmaskiner, sorteringsmaskiner, laitbruksmaskiner m. fl.

Undervisningen i ämnet, som föreslås förlagd till 3:e och 4:e årskur- sena, skulle omfatta dels en allmän del, i vilken samtliga mekanister skulle del- taga, dels ock en speciell del, i vilken de mekanister, som vilja särskilt ägna sig åt konstruktiv verksamhet, obligatoriskt skulle deltaga, under det att denna del kan tänkas frivillig för övriga mekanister. Dessutom skulle, såsom förut fram-

hållits, möjlighet beredas till differentiering genom stor frihet i fråga om valet av examensarbete. D

Värmeteknik: Ämnet föreslås omfatta, bland annat, följande:

Förbränningslära. Ångans termodynamik. Mollierdiagram. Angpannor.

Kortfattad teori för ångmotorer och förbränningsmotorer. Värmemeddelning genom strålning och ledning. Likströms- och motströms- apparater. Kokning med ånga. Vaccuumkokning. Torkning med ånga. Upp- värmning med ånga. r

Kraft- och värmeproblemet inom olika industrier. Angackumulatorer. Varmvattenackumulatorer. Transport av ånga och varmvatten.

Olika industriers behov av ånga och värme.

Värmeekonomiens betydelse för industri och hushållning. Kondensorer.

Kylverk. Kylteknik.

Undervisningen i detta ämne, som ävenledes föreslås förlagd till 3:e och 4:e årskurserna, skulle omfatta dels en allmän del, i vilken samtliga mekanister skulle deltaga, och dels en speciell del, i vilken de mekanister, vilka särskilt ämna ägna sig åt värmetekniken, obligatoriskt skulle deltaga, under det att denna del må kunna vara frivillig för övriga mekanister.

Kraftanläggningsteknik: I detta ämne skulle särskilt ingå följande moment: Belastningskaraktäristiker, val av drivkraft, kraftackumulering och kraft- fördelning jämte kraftförsäljning.

Metaller och träs bearbetning, verktygsmaskiner samt hiss- och transport- anordningar: Dessa ämnen äro utbrutna ur det nuvarande ämnet mekanisk teknologi. Ettdera av dessa tre ämnen skulle bliva obligatoriskt.

Statistik och folkhushållslära, handelsteknik och industriell ekonomi samt rättskunskap: Beträffande dessa ämnen hänvisas till avdelningen »utbildning i ekonomiska, sociala och administrativa ämnen» (sid. 33—39.)

Fackavdelningen för skeppsbyggnadsteknik.

Millinänna I likhet med vad som föreslagits beträffande fackavdelningen för maskin- synpunkter byggnadsteknik anse sakkunniga, att undervisningen beträffande de kraftalstrande beträffande maskinerna även inom denna fackavdelning bör meddelas till ungefär motsvarande under vän omfång som för närvarande vid Chalmers tekniska institut. Undervisningen skulle a "således icke inriktas på en mera djupgående sådan angående de kraftproducerande maskinerna, sjömotorerna, utan i stället på det egentliga skeppsbyggeriet — far- tygskroppens byggnad och konstruktion — samt valet av lämpligaste framdriv- ningsmedel för uppnående av ekonomisk drift. Genom en dylik betoning av stu- dierna bör man nämligen på ett naturligt sätt kunna ordna undervisningen så att den kommer att utgöra en komplettering av den undervisning, som inom mot- svarande fackavdelning lämnas vid tekniska högskolan i Stockholm, där större förutsättingar nu och alltjämt komma att finnas för ett mera djupgående studium av sjömotorernas konstruktion. Nämnda anordning är även ekonomiskt

fördelaktig, därigenom att undervisningen i de grundläggande ämnena bliver lik- artad med den, som föreslagits för den mekaniska fackavdelningen, och en onödig dubblering av speciallaboratorier således kan undvikas.

Någon uppdelning av undervisningen i särskilda studieriktningar anse sak- kunniga av flera skäl ej önskvärd. De olika områden skeppsbyggnadsingenjörerna hava att taga befattning med gripa så in i varandra, att en dylik uppdel- ning icke kan anses lämplig. Det torde också vara synnerligen svårt för att ej säga omöjligt för en studerande att på ett tidigt stadium definitivt bestämma den gren av skeppsbyggeriverksamhet, åt vilken ban i praktiken kommer att särskilt ägna sig. Sakkunniga hava därför ansett lämpligast, att undervis- ningen i de tre första årskurserna bliver gemensam för de studerande inom detta fack. Först i fjärde årskursen bör tillfälle till en viss specialisering läm- nas genom fritt ämnesval. Där skulle de elever, som önska utbilda sig till konstruktörer, meddelas en något längre driven undervisning i teoretiskt skepps- byggeri och konstruktion, medan åter de, som önska utbilda sig till varysingen- jörer, skulle erhålla en fylligare undervisning i praktiskt skeppsbyggeri samt i sådana ämnen, som hava direkt tillämpning på arbetsledning och varvsdrift.

Beträffande det å följande sida intagna förslaget till timplan hänvisas till vad som anförts om timplanen för fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik (sid. 42) samt under avdelningen »läroplanerna» å sid. 39—41.

I ämnena

matematik, metallurgi, fysik, metallografi, mekanik och teknisk elasticitetslära, gjuteriteknik, hållfasthetslära och grafostatik, metallers och träs bearbetning, metallernas hållfasthetsegenskaper, verktygsmaskiner, maskinelement, hiss- och transportanordningar, elektroteknik, statistik och folkhushållslära, geodesi, handelsteknik och industriell ekononu byggnadslära, byggnadshygien, uppvärm- samt

ning och ventilation, rättskunskap böra skeppsbyggerieleverna åtnjuta undervisning till motsvarande omfattning som och tillsammans med den mekaniska fackavdelningens elever; i maskinelement har dock föreslagits något lägre timantal för övningarna.

Ritteknik med beskrivande geometri: Antalet timmar i ritteknik under vårterminen i första årskursen föreslås något minskat för skeppsbyggarna, då dessa i stället i ämnet praktiskt skepps- byggeri skulle meddelas undervisning i ritning av fartygsdetaljer.

Maskinlära, företrädesvis motorer (sjömotorer): Undervisningen i detta ämne bör i väsentliga delar bliva densamma som i mekaniska fackskolan, dock så att undervisningen för skeppsbyggarna skulle lämpas efter deras speciella behov.

Undervisningen i sjömotorer är avsedd att omfatta en ingående behandling av beräkningsmetoderna för de olika slag av motorer, som användas för fartygs fram- drivning, ångpannor, kolvångmaskiner, ångturbiner, dieselmotorer och övriga förbrän- ningsmotorer samt dessa motorers tillverkning och installation, dock med ute- slutande av mindre viktiga detaljkonstruktioner. Huvudändamålet med under-

Timplan.

De särskilda läroämnena.

Förslag till timplan för fackavdelningen för skeppsbyggnads-

teknik. a Rear SE 4 ht. | vt. PES Ve ht. vt. Rb lovb fö ER SE 0 ER ös kallt) dal orliön tele I I | Å | | | fe MIRLFO TOA OLIEr or sell SSE SR fe VÄSSA ARTS KA 01-61 21 2-1 —-1ÅQM—-!—-]-!—--—- EVERS SA SoS Sets SME: ei oa AASE I—1—-| 4) 21 451 —-I l2.wW—-!—--= rn Ritteknik med beskrivande geometri (2 TON — = —-I—-—-—- 1 —-]—- ES NE Mekanik (och teknisk elasticitetslära) . . Bl ee IT AT (Bl on) on |] Hållfasthetslära och grafostatik . . . . . FaR Nee Sr or ' Metallers hållfasthetsegenskaper (material- | | LÄFR) EN Sn TRYCKTA BRUKEN NER SAR SM En en i SÅ i Sillen |] | MRSKINOIODA OIEU AA 55 ESR KANN ls LER See 4 6! 41 3l—-!—-|—-]—-Il—-!]—-!—-— I UOLEK POS KOLET AS bon a TRE SE TREA 2 | | ES 1 0 fe | ARE | EEE MS | Ma (fo0de8lk ts ARR Me sn Na j=) 2—1—-1-1=—-1—-I—-1—-1=1—-l-/- 1-1 — Maskinlära, företrädesvis motorer (sjö- | | | | | JE INO GOTO) förs ia eler an nt Isie SE =S I 2 4: SA 61-B) Deoretiskt-SKOppsbyggell =. os ohöeo. sö —l—l|—-|—]—!]—|—]|—] 2/ 4! 4i 4l 41 6 —L(B) | | I Praktiskt Skeppsbyggöri:.c:-: 0. bege nde RE RE --1 21 31 21 6) 21 61 41 61—I(E) |Kraftanläggningeteknile is FR ERS NL | Byggnadslära, byggnadshygien, uppvärm- | Ding OCh Ventilation: + 4 -g. ctr sid sökaknas a E 0] il le i . för NA AR SI ER SR | DEAR NE LEE 4 2 Rat BR IL Me ballurgl so vp fr Ettavdersd | (3) | 1: Meta llÖgraR eten oss Re ämnen obli-|— —!—-|—-]1—|—!—-1—1I (2) 1 (21—/|—1—1—|—1— LAG nbenitelnik ke sr SO tr FS ES EE rr fas Sn ls en aan ES | Metallers och träs bearbetning Etts idedsa fall see a JE (3) 8) —!—I—-!—|— | Verktygsmaskiner . . . .. ämnen EObU=| S5L=E Seeds es SR (3) IB —!—1I—-1—1——| Hiss-och transportanordningar BRO SECR PE SS RS DA NES VETA RR en (3) (BN —- I! —I]—!1—|— sm | Statistik och folkhushållslära )I fjärde års- | 4!|—] 2|/—]— |—!|—]—]— !—|— |—1(4)1(2) | —| —I! Handelsteknik och industriell ed ret | | Skonomi, = RES avidessa SOS SVT Sr re oe rer SR Färs ämnen ; RÄCtSkUNSKAPIET Sork as obligatoriskt! — Flea KÖNEN Summa timmar per vecka | dt 32 34 34 at 32 32 | | | (mini- (mini- | (mini- | mum) mum) | mum) I

Förkortningar:

1, 2, 3 och 4 = första, andra, tredje och fjärde årskurserna;

ht = höstterminen; vt = vårterminen; f£ = föreläsningar; ö = övningar;

(GE Sviker ämne, därest ej genom särskild anteckning vid resp. läroämne framgår, att det är val- ritt ämne.

E = examensarbete; särskilt timantal är ej angivet, men förutsättes att vederbörande professor finnes tillgänglig för de studerande under erforderlig tid, exempelvis minst 4 timmar per vecka.

visningen bör vara att bibringa skeppsbyggarna tillräckliga kunskaper för att själva kunna bestämma de huvudsakliga dimensionerna av olika slag maskiner samt att rätt bedöma de olika systemens fördelar eller olägenheter i såväl ekonomiskt som tekniskt hänseende.

Teoretiskt skeppsbyggeri: fartygs sjövärdighet, hållfasthet, motstånd vid framdrivning, manöverförmåga, rullning etc. Undervisningen i detta ämne bör bliva av ungefärligen samma omfång som nu vid chalmersska institutet.

Praktiskt skeppsbyggeri: Undervisningen i detta ämne föreslås bliva av ungefärligen samma omfattning som nu vid chalmersska institutet och bör ordnas så att de första grunderna av det praktiska skeppsbyggeriet lämnas redan i första årskursen, med uppgift närmast att väcka de under sommarferierna vid skepps- varv praktiserandes intresse för egna iakttagelser rörande olika detaljkonstruk- tioner och arbetssätt. Denna undervisning hava sakkunniga ansett böra fortsättas under andra årets vårtermin. Ritundervisningen bör omfatta fartygskonstruktioner och fartygsdetaljer samt klassificeringsritningar. i

Kraftanläggingsteknik: Amnet är frivilligt och avsett företrädesvis för de studerande, vilka önska utbilda sig till varvsingenjörer.

PByggnadslära, byggnadshygien, uppvärmning och ventilation böra i föreslagen omfattning studeras av skeppsbyggarna, då kunskap i dessa ämnen är värdefull för envar tekniker samt mycket av vad som däri kan inhämtas är tillämpligt på fartyg.

Metallers och träs bearbetning, verktygsmaskiner samt hiss- och transport- anordningar skulle förekomma under 3:dje läsårets hösttermin och ett av dessa ämnen vara obligatoriskt. Kursernas omfattning bör vara densamma som för de studerande i mekaniska fackavdelningen. Övningsuppgifterna väljas med hänsyn till de resp. maskinernas eller anordningarnas användning inom skeppsbyggeriet.

Fackavdelningen för elektroteknik.

Vid chalmersska institutet är undervisningen för närvarande inriktad huvud- Allmänna sakligen på starkströmstekniken. Någon undervisning i svagströmsteknik medde- synpunkter las därstädes icke, beroende bland annat på att man icke ansett det möjligt att boträgande under en treårig lärokurs lämna tillräckligt utrymme åt denna del av elektrotek- ningens om- niken utan att därigenom alltför mycket inkräkta på undervisningen i den för fattning. en allmän ingenjörsutbildning inom detta fack ojämförligt mycket viktigare stark- strömstekniken. Genom att vid den nya högskolan lärokursen för den elektro- tekniska fackavdelningen bliver fyraårig, kommer något hinder av antydd art icke att möta. Då man emellertid liksom för närvarande även för framtiden torde kunna räkna med, att behovet av inom svagströmstekniken speciellt utbildade högskoleingenjörer kommer att bliva relativt ringa, samt högre undervisning i | denna meddelas vid tekniska högskolan i Stockholm och specialutbildning vid telegrafverkets undervisningsanstalt, anse sakkunniga, att man utan olägenhet bör kunna utesluta telegrafi och telefoni såsom självständiga läroämnen vid den nya högskolan. Ur rent ekonomisk synpunkt vinnas härigenom avsevärda fördelar, då ett omfattande speciallaboratorium och därtill hörande utrustning inbesparas.

T—213081.

Timplan.

Ehuru man således icke skulle speciellt inrikta sig på detta område, hava sak- kunniga likväl ansett, att man icke bör från studieplanen utesluta all under- visning i svagströmsteknik. WNärskilt gäller detta de teoretiska, grundläggande delarna av ämnet. Lärokurserna i elektricitetslära och elektrisk mätteknik hava därför avsetts lagda så, att teorien för telefonledningar inhämtas i samband med studiet av kraftöverföringsproblem och ingående undervisning lämnas över elektriska svängningar samt utjämningsfenomen jämte tillämpningar på radiotelegrafi och vågors fortplantning utefter ledningar. En sådan läggning av undervisningen är desto mer påkallad, som redan nu dessa delar av elektricitetsläran äro av stor betydelse för starkströmstekniken och komma att bliva så i än högre grad, i den mån kraftöverföringsledningar och distributionsnät ökas till storleken, varför dessa undervisningsområden under alla förhållanden böra ingå i den allmänna ingenjörsutbildningen inom detta fack.

Beträffande starkströmstekniken kommer givetvis den förlängda studietiden att medgiva, att undervisningen härutinnan upptages i motsvarande omfattning som vid tekniska högskolan. Med hänsyn till att elektrotekniken under det sista årtiondet kommit till allt större användning inom såväl industriens olika grenar som även kommunikationsväsendet, lantbruket och övriga områden och då denna utveckling inom närmaste tiden synes komma att ske 1 än hastigare tempo genom införande av elektrisk järnvägsdrift, lantbrukets elektrifiering m. m., synes det vara lämpligt, att man utnyttjar den ökning i lärarkrafter som en ny tek- nisk högskola medför på det sätt, att ämnets olika delar bliva så fullständigt som möjligt företrädda inom landets högskoleundervisning. Den differentiering, respektive komplettering av undervisningen, som härigenom skulle uppkomma, kan icke vara annat än till nytta för den allmänna ingenjörsutbildningen i lan- det, under förutsättning att undervisningen ordnas så att en fast teoretisk och experimentell grund lämnas i ämnets mera centrala delar; det bör under sådana förhållanden ej erbjuda den utexaminerade ingenjören någon svårighet att på egen hand komplettera sina kunskaper på de rg len. där hans utbildning varit av mindre ingående art. Sakkunniga föreslå därför, att undervisningen vid den nya högskolan inriktas särskilt på elektriska energiens användning och de elekt- riska maskinernas egenskaper, 1 andra rummet på undervisning i läran om kraftens generering såsom teori jämte beräkning av elektriska maskiner och transformatorer med härtill hörande konstruktionsövningar.

Vid den nya tekniska högskolan skulle man sålunda särskilt betona stu- diet av de elektriska maskinernas och apparaternas användning för olika ända- mål och inom olika områden av industri och teknik. Undervisningen härutinnan skulle meddelas i ämnet elektrisk anläggningsteknik.

Såsom komplettering till denna undervisning skulle de studerande i ämnet »elektromaskinlära och högspänningsteknik> erhålla en fullständig utbildning i elektromaskinläran, i vad som rör teori och verkningssätt för generatorer och transformatorer. Vidare skulle i detta ämne meddelas undervisning angående an- ordning av kraftcentraler och kraftöverföringar samt i allmänhet vad som tillhör högspänningstekniken.

Beträffande den å sid. 52 intagna timplan hänvisas till vad som anförts beträffande timplanen för fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik (sid. 42) ävensom under avdelningen »läroplanerna» å sid. 39—41. ;

I ämnena De särskilda matematik, metallurgi, FEXO nen ritteknik med beskrivande geometri, metallografi, mekanik, gjuteriteknik, hållfasthetslära och grafostatik, metallers och träs bearbetning, metallernas hållfasthetsegenskaper, verktygsmaskiner, | maskinelement, hiss- och transportanordningar, maskinlära, företrädesvis motorer, statistik och folkhushållslära, kraftanläggningsteknik, handelsteknik och industriell ekonomi byggnadslära, byggnadshygien, uppvärm- samt ning och ventilation, rättskunskap böra de studerande inom denna fackavdelning åtnjuta undervisning till motsvaran- de omfattning som och tillsammans med de studerande i den mekaniska fackavdel- ningen, dock så att undervisningen i byggnadslära, byggnadshygien, uppvärmning och ventilation skulle vara frivillig.

Fysik: De studerande inom denna fackavdelning skulle befrias från de föreläsningar i fysik, som beröra elektricitetsläran.

Elektricitetslära: I detta ämne bör meddelas undervisning i elektricitets- läran och dess tillämpningar på teoretiska spörsmål inom elektrotekniken såsom växelströmsteori, teorien för långa överföringsledningar inom stark- och svagström, elektromagnetiska utjämningsfenomen och svängningar med tillämpning på över- spänningar och på trådlös telegrafi och telefoni.

Elektrisk anläggningsteknik: Detta ämne skulle bland annat omfatta läran om elektriska motorer och deras verkningssätt i kombination med olika driftsan- ordningar, avsedda för olika ändamål, såsom fabriksdrift av olika slag, valsverks- drift, transportanordningar, bandrift ete. Vidare skulle detsamma omfatta beräk- ning av distributionsnät, belysningsanläggningar, anläggningar för elektrisk ban- drift, elektriska ugnar i vad angår deras elektriska egenskaper, ackumulatorer, elektriska lampor samt elektriska mätare. Undervisningen skulle anpassas till vad som i praktiken förekommer vid projektering av distributionsanläggningar. Konstruktions- och -laborationsövningarna, som böra anordnas i samband med före- läsningarna, skulle avse undersökning dels av de olika elektriska motorernas karaktäristiska egenskaper, dels av motormaskinerier som helhet.

Elektromaskinlära och högspänningsteknik: I detta ämne skulle undervisning meddelas i den för landet synnerligen viktiga del av elektrotekniken, som be- handlar kraftstationer och kraftöverföringar, och skulle densamma bland annat omfatta teori för generatorer och transformatorer, anordning av kraftcentraler, kraftöverföring, apparater och anordningar för skydd mot överström och över- spänning, spänningsregleringsanordningar för kraftöverföringar ete. I samband med föreläsningarna skulle anordnas konstruktionsövningar för projektering av kraftcentraler och överföringsledningar samt laborationsövningar med generatorer och transformatorer. :

Elektrisk mätteknik: Detta ämne, som i läroplanen sammanförts med ämnet elektricitetslära, omfattar såväl föreläsningar som laborationsövningar. I labora- tionsövningarna ingå bestämning av elektriska motstånd, strömstyrkor, spänningar, elektricitetsmängder, kalibrering av instrument, bestämning av kapacitet och in-

Förslag till timplan för fackavdelningen för elektroteknik.

| 1 2 3, 4 | I BN bor — I 6 fr eh NERE vn RR NEN f.ö £. | ö fö 0 RE RS AN I I I I | I I | | | I | Matematik +. öser sr a 8 6) AA BR RO SÖK | Fysik [= — 4) 2 2-5 ——I EL —— —- - = | Ritteknik med beskrivande geometri . . | 2 10-28 | Henna — — | Mekanik . . «cs ccc ccs.) 2 AY — 4 4 4 4-1 | Hållfasthetslära och grafostatik . . . .|—| —| 3 3) 2 1—!—I—— = —— — — Metallernas hållfasthetsegenskaper (ma- | | | RN | | | ja teriallirg)it ORT 0 RIS RES ER | | Magkanplemen teser. > se vie ae SO: sil FL DL AT Ge SL od — — — | | Blektricitetslära och elektrisk mätteknik | — —I —I —I —| — 4 4| 4 6 —I —| — — 2) | | Elektrisk anläggningsteknik . . . « « «| —|—|=—-|—] =|= —/—| 4 3) 2 3 2 6 —' (=) | Elektromaskinlära och högspänningsteknik | —I —I —| —I —| — — — — — 6 6 2 6 | Maskinlära, företrädesvis motorer . . . | — SR EL 2 3 4) 5l 3 4 — — | Kraftanläggningsteknik : . . =. . .. 1 - SR EE ENN —V = | Byggnadslära, byggnadshygien, uppvärm- | | | | | RN SA en | ning och ventilation . sc cc l— — — — —| —! —| —LI (8) (4) (3) (HA) —I —I — -—I | Fre EE | | | Metallorgi. . . ... «> ]Ettavdessal — —| —| —I —-| —- —- - 8 —- —- —-- —- —- Så | Metallograf a AR 4 obliga- nde = FN 3 —- I 2 Å— I —- - Hl | Gjuteriteknik toriskt = i a AT Fasen | | | | Metallers och träs bearbetning) Ett av dessa| —| — —I —I —I —I —| —L (3) OS 23 I 3 I | I | | | Verktygsmaskiner . . . . « | Ollie, | = SSR SSI ses rr e 'S ös SFR — | Hiss- och transportanordningar] toriskt | —| — = SÖ | Statistik och folkhushållslära)I fjärde års-| 4 — FER — —| ne (4); (2)| — — | SS å ; | korsen ett | | | ER | Handelsteknik och industriell Svidessa | | | | | |: SSE | GRODOR ST (ai neHvo blan SR 7 3 = ud RR ål (4); s Re Rättskunskap . . . . . . ULERtonisktr aa Samma timmar per vecka | 32 32 32 Ng 30 | 26 25 | — i I I (mini- | (mini- | (mini- | (mini- | | | mum) | mum) | mum) | mum) |

Förkortningar:

1, 2, 3 och 4 = första, andra, tredje och fjärde årskurserna.

ht. = höstterminen; vt. = vårterminen; f. = föreläsningar; ö. = övningar. (') = frivilligt ämne, därest cj genom särskild anteckning vid resp. läroämne framgår, att det är valfritt ämne: ;

E = examensarbete; särskilt timantal är ej angivet, men förutsättes att vederbörande professor finnes tillgänglig för de studerande under erforderlig tid, exempelvis minst 4 timmar per vecka.

duktans, magnetiska mätningar, undersökning av växelströmskretsar och elek- triska svängningar. Föreläsningarna avse att lämna en sammanhängande fram- ställning av mättekniken i anslutning till laborationsövningarna.

Fackavdelningen för byggnadsteknik.

Chalmersska institutets fackskola för husbyggnadskonst har med sin tre- Allmänna åriga lärokurs hittills satt som sin uppgift dels att bibringa blivande arkitekter Synpunkter nödigt underlag i byggnadstekniska ämnen för att möjliggöra deras fortsatta stu- RE dier vid konstakademien efter komplettering med tekniska högskolans i Stockholm gens omfatt- fjärde årskurs, dels ock att giva teknisk underbyggnad åt blivande byggnadsin- ning. genjörer, betongtekniker och dylika. Den treåriga studietiden har emellertid ej medgivit avdelningens uppdelning i en åt det konstnärliga hållet riktad linje och en annan av mera byggnadsteknisk art. Med det sålunda tillämpade systemet att i första hand ha i sikte de studerandes grundliga utbildning inom bygg- nadsteknikens olika områden har man för husbyggnadsavdelningen avsiktligt upptagit en rymlig kurs i matematiska och mekaniska ämnen, ungefär jämställd med den, som däri meddelas åt mekanister samt väg- och vattenbyggare.

Vid tekniska högskolan i Stockholm däremot har ända tills på senaste tid

arkitektutbildningen ägt rum i mera konstnärlig riktning. Sedan några år till- baka är emellertid arkitekturfackskolan därstädes uppdelad i två studierikt- ningar, en mera konstnärlig (studieriktningen arkitektur) och en mera teknisk (studieriktningen husbyggnadsteknik). Samtidigt strävade man att bibringa samtliga arkitekter en bättre byggnadsteknisk utbildning än förut varjämte genom den sistnämnda studieriktningen konstruktörer och materialteknici inom husbyggnadsfacket skulle utbildas. Med hänsyn till att denna anordning funge- rat endast några få år (första utexamineringen år 1916), torde tillräcklig erfarenhet ännu ej hava vunnits för att bedöma, i vad mån dessa syftemål uppnåtts. På den husbyggnadstekniska linjen har hittills utexaminerats endast ett fåtal studerande. Emellertid torde den åsikten vara allmänt omfattad, att för utbildande av goda byggnadskonstruktörer erfordras en betydligt vidlyftigare grundläggande utbildning än den hittillsvarande, speciellt i matematik och mekanik, ävensom att dessa studerande i onödigt hög grad belastats med en del för en husbyggnads- tekniker mindre viktiga ämnen, såsom frihandsteckning och ornamentik m. fl.

Enligt sakkunnigas åsikt böra inom utbildningen för husbyggnadsfacket särskiljas en mera konstnärlig och en teknisk riktning. Denna uppdelning behöver icke utesluta att studerande, som inrikta sina studier åt det tekniska hållet, även utveckla sina konstnärliga anlag; därvid dock må erinras om att konstnärlig för- måga och praktiskt administrativ läggning icke alltid förenas hos samma person.

Av skäl, som i det föregående (sid. 26) framhållits, anse sakkunniga emeller- tid, att landets behov av konstnärligt utbildade husbyggare åtminstone tillsvidare bör kunna anses tillgodosett genom den utbildning av arkitekter, som äger rum vid tekniska högskolan i Stockholm. För en byggnadsteknisk studieriktning torde ej heller någon fördjupad undervisning i arkitektur i konstnärlig mening vara erforderlig. Husbyggnadsteknik och konstruktion äro däremot viktiga ämnen även

för en »väg- och vattenbyggnadsingenjör», och den grundläggande utbildningen fackämnena är för olika slag av byggnadsingenjörer ungefär densamma. Därför torde den i det föregående (sid. 253) omnämnda sammanslagningen av chalmersska institutets nuvarande fackskolor för husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnads- konst få anses lämplig, särskilt som en begränsning av fackavdelningarnas an- tal i och för sig är att förorda.

Undervisningen för väg- och vattenbyggnadsingenjörerna är i princip ens- artad vid chalmersska institutet och tekniska högskolan. Från fackayvdelningarna för väg- och vattenbyggnadskonst utexamineras många ingenjörer med goda för- utsättningar att bliva dugande byggnadstekniker och rekryteras dessa även i stor utsträckning från sagda fack. Emellertid måste bristerna i en dylik rekry- tering ligga i öppen dag, då i undervisningen inom väg- och vattenbyggnadsfac- ket icke ingår för husbyggnadstekniker erforderlig undervisning i husbyggnads- lära, arkitektur och vissa delar av byggnadstekniken.

Det torde därför ligga nära till hands, att man för erhållande av en bättre utbildning för såväl husbyggare som väg- och vattenbyggare söker åstadkomma en undervisning, som så vitt möjligt reducerar bristerna å båda håll, genom att vid nya högskolan inrätta en särskild avdelning för byggnadsteknik, i sig inne- fattande huvuddelen av den tekniska undervisningen inom arkitektur- samt väg- och vattenbyggnadsfackskolorna. ,

Med den allmänna läggning av undervisningen inom olika fackavdelningar, som sakkunniga i det föregående förordat, torde hinder icke möta för erforderlig specialisering genom lämplig ämnesgruppering och fritt ämnesval inom vissa grän- ser. Från väg- och vattenbyggarnas fack rekryteras ingenjörer för en sådan mångfald av områden, att en mera djupgående specialisering av studierna, även om en dylik vore önskvärd, icke rimligtvis kan medhinnas under en 4-årig studie- tid. Ett alltför detaljerat studium av tillämpningsämnena torde ock vara till föga nytta, då ej minst inom detta fack specialisterna som regel danas genom studiernas fullföljande under samtidig praktisk verksamhet. För exempelvis en vattenkraftingenjör är det givetvis av betydelse att vid högskolan hava studerat vattenkraftteknik, men kunskaper i detta ämne måste han ändock senare tillägna sig i sådan utsträckning, att studierna vid högskolan spela ganska liten roll, medan däremot högskolestudier för nödig kännedom om angränsande områden för en blivande vattenkraftspecialist äro av kanske väl så stor betydelse. Då det gäller ämnesvalet anse sakkunniga därför, att man bör begränsa sig till några få huvudgupper.

Enligt sakkunnigas förslag till timplan för den blivande fackaydelningen för byggnadsteknik skulle samtliga elever erhålla en allmän matematisk och me- kaniele utbildning, motsvarande den som meddelas i fackavdelningen för maskin- byggnadsteknik, jämte en gemensam ganska omfattande utbildning i allmänna byggnadstekniska ämnen.

De elever, som önska förlägga sin framtida verksamhet till husbyggnads- facket med stadsplaneteknik, skulle beredas tillfälle att speciellt inrikta studierna i konstruktiv, kommunalteknisk och byggnadsorganisatorisk riktning. För det fall att studerande, vilka ordna sina studier sålunda, visa avgjorda konstnärliga anlag och önska komplettera sin utbildning i konstnärligt avseende, torde möjlighet kunna beredas för dem att efter avlagd ingenjörsexamen vinna inträde vid konst- akademiens byggnadsskola, utan tvång att genomgå sista årskursen i tekniska

högskolans arkitekturfackavdelning. I sådant syfte skulle då konstakademiens statuter underkastas den jämkning, som därför bleve erforderlig.

I fråga om studerande, vilka skulle inrikta sin framtida verksamhet på om- råden, som för närvarande huvudsakligen rekryteras från fackavdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst, anse sakkunniga att utbildningen genom lämp- lig ämneskombination bör avse följande huvudgrupper:

1. Vägbyggare (järnvägar, landsvägar och kanaler),

2. Vattenbyggare (vattenledningar, vattenkraftanläggningar, dammar, kajer 0. d.), i 3: mmunilalse tolekniker (hamnanläggningar, bangårdar och järnvägs- förbindelser, administration o. d.). Inom dessa olika grupper möjliggöres ytterligare i samband med de avslu- tande studierna och examensarbetena ett i görligaste mån fritt ämnesval. Beträffande det å omtående sida intagna förslag till timplan hänvisas I Timplan. tillämpliga delar till vad som förut anförts om timplanen för fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik (sid. 42) samt under avdelningen »>»läroplanerna» å sid.

39—41.

I ämnena > De särskilda matematik, mekanik, läroämnena. fysik, elektroteknik och ritteknik med beskrivande geometri, kraftanläggningsteknik

| böra de studerande inom denna fackskola åtnjuta undervisning till motsvarande omfattning som och tillsammans med de studerande i den mekaniska fackavdel- ningen; i ritteknik dock med väsentligt begränsad kurs.

Statistik och folkhushållslära: Den grundläggande utbildningen bör bliva gemensam med övriga fackavdelningar. Den frivilliga utbildningen bör för denna fackavdelning, särskilt i fjärde årskursen, så vitt möjligt inriktas på byggnads- tekniska ämnen, vilket också gäller i fråga om ämnena handelsteknik och indu- striell ekonomi samt rättskunskap. &

Metallers och träs bearbetning: Ämnet skulle bliva obligatoriskt för denna fackavdelning, men av mindre omfattning än i den mekaniska. Undervisning skulle meddelas i sätt för utförande av mnitning, svetsning, smidning, svarv- ning, enklare gjutning med gjutjärn och stålgjutgods, enklare härdning, träs såg- ning, hyvling o. dyl.

Maskinelement och beskrivande maskinlära: Undervisningen skulle omfatta dels enklare maskindelar, dels den mekaniska värmelärans och elektricitets- lärans tillämpningar på maskintekniken, sammansättning och verkningssätt av ångmaskiner, ångturbiner, förbränningsmotorer, elektriska motorer, vattenmotorer, > pumpar, luftkompressorer, beskrivning över hiss- och transportanordningar spe- ciellt på byggnadsplatser, pålkranar, mudderverk o. dyl.

Geologi: Detta ämne skulle omfatta geologiens grunder, jordens utveck- lingshistoria, geologiska krafter och deras verkningar, Överblick av berggrundens .och de lösa jordlagrens beskaffenhet, byggnad och utbredning i Sverige. Översikt av nyttiga jurdarter och bergarter, med speciell hänsyn till sådana som hava an- vändning inom byggnadsfacket. Därjämte böra geologiska exkursioner äga rum under en vecka.

SERNER SIS NESS ESSEN EEENAP ENSE

ERRIN

Förslag till timplan för fackavdelningen för byggnadsteknik.

| 1 2 3. 4 DC AETTS VG: ht. vt. ht. | vt RUTT vb. EN I I I I MCA 0LESS, 50 r tar SN betr SN ia ÖN Ol SAT AN 2-8 89--=l3-= d- IIS Kö kön ene AIG R SERA AE DEI SER. I — —I 41 21 415 —I —LI (2) MI —-—- 1] — — I —] - Ritteknik med beskrivande geometri .|-.3) 4) 11 ÅA —I—I| —i —I— SSR RR SD Mekanik (och teknisk elasticitetslära) . | 2 2 —! —I 4 4! 4! 41 (2) (R kl A—- Motallors OCH sträs DOarDOtnLng > sc go beses Se nl Joe] | SN ES ES Maskinelement och beskrivande maskin- | | | TÄTA (SES DE = = I 1 4.4 Elektroteknik . . FR Sas 0 ee EOlOgA AA 4 —J—] — (GI BOUOBTES:A Val ste ade ASS ERE a DER a —-—- 3 - -—- ——- —- I) —-— 1 —-] — Allmän byggnadslära (och byggnads- REN FN FER ord | | I TORTIK) sö 5 Er sana SRS öra nål Gå ERE Als solo ec SE (4) (6) | —1 (E) Byggnadsstatik (med grafostatik, hålls | | | | | ra | | fasthetslära) och brobyggnadslära. .|— — — —I 4 3 2 31 2! 31 (4) (6) I —I — | —I (E) Natten bygg nadslära vast satt. re rg Se al — —| 21 41 216 | (4) 16) ?| —I (BE)! .Väg- och järnvägsbyggnad samt kom- | | | | | | | munikationsteknik =... cv. sr oe se nl RR IA RO (CA (6) 1 —L (E) Kommunal- och stadsplaneteknik . . .— — — —-— — — —I 4 4 —I — | (4) (6) 2 —I (E) | Arbetsmaskiner och arbetsledning . .(—- — — —— —- — —I 4! 3 (2) (6): —| — SE) Kraftanläggningsteknik . . . . . SN SS ee LSS Vom lå Sr SE SS I NORS Byggnadshygien, uppvärmning och ven- | | | (SE | TILAVLON 155 S000 USSR TR RA st SS — — — — — —] (3) (4) J—-] — 1-1 — Arkitekturhistoria och arkitektonisk | | I | | I | TÖLTATÄTD Sker ES er la Soon A ig RAS fe Se ne Se elr nr (OLA Ra FRPrIKS COCA VÄDIN ESPlan en "5: osa ds jus ls a j AEIAEE E (3) (3 —- —-l—- —- —— Hiss- och transportanordningar . . . .|— —| —| —I —! —| —!I —L (3) (3) = sl Vattenkräftteknik to -0iö0, le Sö, SNS SE ES Es [ren | ra fås fine ma Sajten a le) (0) =) (CE) Statistik och folkhushålls- )I fjärde års- er | för | TÄPA NE sea SBA St : | kursen är | 4 — 2 —I — — FTSE AS ENEC irce | | Handelsteknik och indu- ett av dessa | Je Se | | | | — striell ekonomi . . . d ämnen | —! — (21 (2) — feel a ee ON —] ! Rättskunskap. . . . . . Jobligatoriskt — Sale STR a ll ES SS | Summa | 85 | 84 | 80 | 80 | 82 | 2 BOR EE | | (mini- (mini- | (mini- | (mini- | I mum) | mum) | mum) | mum) | I

! Ett av dessa obligatoriskt. > Två av dessa obligatoriska.

Förkortningar:

1, 2, 3 och 4 = första, andra, tredje och fjärde årskurserna;

ht. = höstterminen; vt. = vårterminen; f. = föreläsningar; ö. = övningar;

( ) = frivilligt ämne, därest ej genom särskild anteckning vid resp. läroämne framgår, att det är valfritt ämne.

E = examensarbete; särskilt timantal är ej angivet, men förutsättes att vederbörande professor finnes tillgänglig för de studerande under erforderlig tid, exempelvis minst 4 limmar per vecka.

Geodesi: Undervisningen bör omfatta avvägning, kartritning, teodolitmät- ning; övningar å fältet under sammanlagt cirka 14 dagar.

Allmän byggnadslära (och byggnadsteknik): Detta ämne skulle omfatta. materiallära (trä, järn, cement, sten, sand, tegel m. m.), sprängning, schaktning, transport av massor, betong (dess egenskaper, tillverkning, blandningsförhållande m. m.), kalkbruk och andra bindemedel, grundundersöknings- och grundläggnings- metoder, byggnadstekniska detaljer i murverk, pelare, valv- och balkkonstruk- tioner, speciellt dylika avseende arbetets utförande samt ljud- och värmeisolering, inredningar och snickerier, tekniska bestämmelser, arbetsbeskrivningar o. d. I undervisningen skulle ej ingå hållfasthetsberäkningar, vilka skulle tillhöra bygg- nadsstatiken.

Konstruktionerna och övningarna i allmän byggnadslära skulle hava unge- fär samma omfattning som för närvarande vid tekniska högskolan i ämnet bygg- nadsteknik för arkitekturfackskolan, dock utan kombination med hållfasthetskal- kyler. Övning i grundundersökningsmetoder bör ske å fältet under en vecka.

DByggnadsstatik och brobyggnadslära: Ämnet skulle omfatta grafostatik och hållfasthetslära, arbetsekvationer för statiskt obestämda konstruktioner, beräk - ning av genom fast eller rörlig last påverkade konstruktioner av järn, trä, mur- verk, armerad betong i såväl grunder som överbyggnader, jordtrycksteorier. Undervisningen skulle vidare avse den konstruktiva utbildningen av rörliga och fasta broar med deras grunder. Till ämnet skulle höra dels konstruktionsövningar, omfattande vanliga tillämpningar vid byggnadskonstruktioner och broar av de olika materialen, dels ock laborationer.

Vattenbyggnadslära: Ämnet skulle omfatta det vattenbyggnadstekniska vid hamnar, kanaler, vatten- och avloppsledningar samt grundläggande kurs i hydrografi och hydrologi, sjöregleringar, vattenkraftanläggningar och flottleder.

Väg- och järnvägsbyggnad samt kommunikationsteknik: amnet skulle om- fatta planläggning av hamnar, kanaler, vägar och järnvägar, bangårdar jämte speciella detaljer med avseende å deras byggnad; allmänna synpunkter å trans- portmedlens ekonomi. I övningarna skulle även ingå rekognoscering och stakning å fältet av en väg eller järnväg. X

Kommunal- och stadsplaneteknik: Ämnet skulle omfatta städernas plan- läggning och tekniska förvaltning, gatubyggnad, renhållning, speciella kommunika- tionsfrågor inom samhällen m. m. samt allmän planläggning av ledningsnät av olika slag.

Arbetsmaskiner och arbetsledning: Undervisningen, i viss mån motsvarande det nuvarande ämnet industriell ekonomi vid chalmersska institutet, skulle om- fatta vanliga arbetsmaskiner såsom kranar, grävmaskiner, o. d., arbetsorganisation, förråd, avlöningssystem, former av entreprenader o. d. .

DByggnadshygien, uppvärmning och ventilation: Ämnet skulle omfatta dels en komplettering ur speciella synpunkter av byggnadstekniken, dels framför allt ett studium av olika uppvärmningssystem (och kylanläggningar).

Arkitekturlistoria och arkitektonisk formlära: Undervisningen skulle läggas ungefär enligt tekniska högskolans plan för arkitekturfackskolan A.

Pabriks- och våningsplaner: Undervisningen skulle omfatta typiska fabriks- planer samt kontors-, hus-, affärs- och våningsplaner.

Hiss- och transportanordningar: Undervisningen skulle avse en beskrivande

S—213081.

Allmänna synpunkter beträffande undervis- ningens om- fattning.

framställning av person- och varutransport samt s. k. fintransport (transport inom byggnader av olika slag). .

Vattenkraftteknik: Ämnet skulle omfatta fortsättningskurs i hydrografi och hydrologi, sjöregleringar, vattenkraftanläggningar och flottleder.

Fackavdelningen för kemisk teknologi.

Ifrågavarande fackavdelning motsvaras vid tekniska högskolan av fack- avdelningen för kemi och kemisk teknologi. För den sistnämnda fackavdelningen har, i samband med studietidens förlängning från tre till fyra år och uppförandet av en nybyggnad för samma fackavdelning, en läroplan uppgjorts, varvid särskilt beaktats ett utav en av svenska teknologföreningen tillsatt kommitté avgivet yttrande i ärendet. Härvid har från teknikens representanter framförts krav på en grundligare utbildning i teoretisk kemi, vilket lett till ökad undervisning i detta ämne. Vidare har, genom inrättandet av en särskild speciallärarbefattning, ökad tid beretts för läran om kemiskt-tekniska apparater, varjämte man strävat efter att giva kemisterna en bättre utbildning i mekaniska ämnen och i värme- teknik. Bristen i sistnämnda avseende har länge varit känd och även av indu- striens representanter betonad. Man har vid tekniska högskolan i Stockholm sökt fylla densamma genom att giva kemisterna en särskild kurs i maskinelement och genom inrättande av en huvudsakligen för kemisterna avsedd professur i värme- teknik och maskinlära. Maskinläran skall givetvis huvudsakligen vara beskrivande, då kemisterna ej skola utbildas till konstruktörer. Genom undervisningen i värme- teknik skulle de studerande göras förtrogna med det för cellulosa-, socker- och ett flertal andra kemiska industrier synnerligen viktiga problemet om ekonomi- sering med bränsle resp. kraft. Beskrivande geometri har såsom ett för kemisterna mindre viktigt ämne borttagits, liksom fallet är vid de kemiska avdelningarna vid de flesta tekniska högskolor i Tyskland och vid chalmersska institutet.

Då läroplaren för kemiska avdelningen vid tekniska högskolan i Stock: holm således nyligen utarbetats efter inhämtande av teknicis åsikter, hava sak- kunniga i detta förslag i huvudsak anslutit sig till nämnda läroplan. Enär de för genomförandet av den nya läroplanen i Stockholm erforderliga lärarkrafterna först från och med nästkommande år samtliga stå till förfogande, har man ännu ej hunnit få fullständig erfarenhet om omorganisationens väntade goda verkningar, varför det även av detta skäl nu synes vanskligt att på närvarande tidpunkt föreslå några väsentliga ändringar.

De skiljaktigheter, som föreligga, äro i huvudsak följande. En obligatorisk undervisning i statistik och folkhushållslära skulle enligt sakkunnigas redan i det föregående framförda förslag ingå i första årskursen inom samtliga fack- avdelningar, således även inom den kemiska avdelningen. Vidare har det, såsom

edan antytts i bilaga 2 till sakkunnigas betänkande I, tillsvidare ansetts onödigt att även vid den nya högskolan inrätta det elektrokemiska laboratoriet för arbe- ten i teknisk, s. k. halvstor skala, vilket ändamål är tillgodosett vid tekniska högskolans kemiska nybyggnad. I samband härmed är undervisningen i den

tekniska elektrokemien något mindre tillgodosedd enligt sakkunnigas förslag

än vad fallet är vid tekniska högskolan i Stockholm, varom mera nedan. Sakkunniga hava likväl icke för närvarande ansett sig böra föreslå, att någon annan gren av den tillämpade kemien skulle speciellt tillgodoses vid den nya tek- | niska högskolan. Det kan mycket väl tänkas, att detta framdeles bliver lämpligt, men | hava sakkunniga icke på nuvarande tidpunkt funnit några bestämda skäl härför eller något tillräckligt starkt framträdande behov härav, varför de ansett sig böra ställa denna fråga på framtiden. Icke heller hava sakkunniga ansett sig böra reflektera på någon uppdelning av ifrågavarande fackavdelning, utan hysa förhoppning om att en tillräcklig specialisering skall kunna ernås på valfrihetens väg. Tanken på en särskild fackavdelning för cellulosaindustrien vid tekniska högskolan i Stockholm har under senare tid varit uppe, men förslagsställarna hava för det när- varande uppgivit densamma. Omorganisationen av kemiska fackskolan i Stock- holm avser nämligen i själva verket just att i det väsentliga fylla de brister, som tidigare — till stor del gemensamt — framhållits av cellulosaindustriens och annan kemisk industris representanter. Särskild undervisning i förbränningslära och i jäsningsteknik — med ett till den senare hörande laboratorium — hava sak- kunniga för närvarande icke heller ansett nödvändigt att föreslå.

Beträffande det å sid. 60 intagna förslaget till timplan hänvisas till vad Timplan. som förut anförts om timplanen för fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik (sid. 42) samt under avdelningen »läroplanerna> å sid. 39—41.

Matematik och mekanik: För kemisterna behöves icke en så grundlig ut- De särskilda bildning i dessa ämnen som för de tidigare avhandlade fackavdelningarna. Be- läroämnena. träffande matematiken kan särskilt behandlingen av differentialekvationer inskrän- kas och i mekaniken behöva ej så svåra problem behandlas. Vid tekniska hög- skolan i Stockholm är för kemiska, bergsvetenskapliga och arkitekturavdelningarna anordnad en undervisning av mindre omfång i dessa ämnen än för övriga fack- avdelningar och sakkunniga föreslå samma undervisning för kemiska fackavdel- ningen vid den nya högskolan. MSakkunniga hava ansett att »matematik och me- kanik> kan utgöra ett examensämne för studerande inom kemiska fackavdelningen.

| I fysik skulle de studerande i denna fackavdelning följa den gemensamma | kursen, medan däremot undervisningskursen i ritteknik samt i hållfasthetslära och

grafostatik skulle bliva av något mindre omfattning än för övriga fack. Kursen i elektroteknik kunde vara av samma omfång som för M, S och B, men kan ej lämpligen förläggas till annan tid än fjärde årets hösttermin.

Mineralogi och geologi: Studiet av detta ämne bör lämpligen icke påbörjas förr än de studerande hunnit med den oorganiska kemien och vid undervisningen i detsamma bör mineralogien tagas före geologien. Att taga kursen i geologi gemensamt med B möter vissa svårigheter, då undervisningen angående lösa jord- lager m. m. är av särskild betydelse för B men ej i samma grad för K. För sistnämnda fackavdelning däremot är kännedomen om exempelvis kristallers struktur och om malmmineral av större betydelse.

Oorganisk kemi: De till detta ämne hörande övningarna äro avsedda att omfatta kvalitativ kemisk analys samt syntes av oorganiska ämnen. Härvid synes lämpligast att börja med den kvalitativa analysen, som giver en på egna iakttagelser grundad överblick av den kemiska reaktionsläran och därmed under- lättar studiet av ämnet.

Organisk kemi: Övningarna skulle avse framställning av organiska förenin gar.

för

Matematik och mekanik 550 isen ket IR VBK SA non SAN a ts LANGE SIS LSE ee SA Ritteknik | Hållfasthetslära och grafostatik

| Oorganisk kemi. . . . .

Organisk kemi . GOTO GISK OKOMI- 6 ör ce te bolt ord ere NA

Kvantitativ kemisk analys Kemisk teknologi. . . .

Läran om kemiskt-tekniska apparater . Elektrokemi | Mineralogi och geologi

| Maskinelement

Värmeteknik och maskinlära. . .

IBAPPOTSteRIK Spin roks Se Hadte San EIOKtÖTOKNIK (ENAS 0 Metallurgi ss ns sees AG jen av dessa| | Byggnadslära, byggnadshy- ämnen | ogien, uppvärmning och obligato- 8 VON bLLATIO TR Sr ks pro riskt

Statistik och una fjärde års-, Handelsteknik och industriell Te ett ekonomi &

SRA SES 2 än He IRÄUlSsKUDSKAP ss ee . Jobligatoriskt/

Summa timmar per vecka |

Förkortningar: 1 ht (3

fritt ämne.

oi gi.

| | I I I | RR. 6 4] 4 4l—- —-— —I- fs EEE SSA Re Jae (—] | 20 SSE OR EN a | | OR Fefa 2 | | rr LE 288 AE a SS SE (EB) AT EE re a OS EI nm) RE RE SE Stf SS a å 50) 5-1) —| BG == --) 1-1) 201 4-1- ST RER fe no Rs are äldre I de — 1 —]) —I 4 6. = | RS RE SO SA ES 5 2| 2—/— SR I EEE I | 3 | 0 TA SRA Rs (3) — 1 — i —]— FT RE - [== —- == -1-1-1890/0/0 =|= rr 2 ES SE | ng | | | NR (2) == läg SRdrdd SSL NES | —I—- LIFE R EE EE FE RE — FR RE TIS I SETT (2) I STAN CELICA 34 36 fas | dat) Ber 20 20 (mini- | (mini- | (mini- | (mini- | mum) mum) | mum) | mum) |

Teoretisk kemi: Övningarna kunna bestå i räkning och, om möjligt, experiment.

Kvantitativ kemisk analys: Övningarna böra avse såväl mera generella ana- lysmetoder som även speciella kemiskt-tekniska analyser.

Kemisk teknologi och läran om kemiskt-tekmiska apparater: Vid tekniska högskolan finnes, såsom redan nämnts, en speciallärare för sistnämnda ämne, bland annat emedan professorn i kemisk teknologi skulle bliva för hårt belastad, om han även hade denna undervisning. Så bliver även fallet vid den nya högskolan, om — såsom sakkunniga tills vidare föreslå — professorn i kemisk teknologi skall meddela även denna undervisning. MHNakkunnigas förslag i denna punkt bör därför betraktas som ett provisorium, tills mera erfarenhet vunnits om hur under- visningen i det viktiga ämnet läran om kemiskt-tekniska apparater bör slutligen ordnas. Övningarna i ämnet böra bestå dels i ritning, dels ock framför allt i arbete med vederbörande apparater såsom avdunstnings-, torknings-, destillations- och filtreringsapparater m. m.

Pappersteknik: I detta ämne föreslå sakkunniga en mindre kurs, avsedd att anförtros åt en speciallärare, ehuruväl sakkunniga icke hava förbisett svårig- heten att erhålla en kompetent person till en dylik mindre befattning. Ett alter- nativ, som framdeles möjligen kan förtjäna övervägas, vore att sammanslå under- visning i läran om kemiskt-tekniska apparater och pappersteknik till en större befattning, som skulle locka mera kompetenta sökande.

Elektrokemi: För detta ämne finnes vid chalmersska institutet en special- lärarbefattning och sakkunniga hava ej ansett sig nu böra föreslå någon ändring i undervisningen, vilken torde komma att omfatta dels teoretisk, dels teknisk kemi jämte laboratorieövningar.

Maskinelement samt värmeteknik och maskinlära. I fråga om dessa ämnen hänvisas till vad som å sid. 58 sagts vid framställningen av allmänna synpunkter beträffande undervisningen i denna fackavdelning.

Den obligatoriska kursen i statistik och folkhushållslära ävensom den val- fria kursen i detta ämne och kurserna i övriga valfria ämnen skulle bliva de- samma som för de andra fackavdelningarna.

Erforderliga lärarkrafter.

För ombildning av Chalmers tekniska instituts högre avdelning till teknisk högskola enligt de 1 det föregående uppdragna riktlinjerna kräves givetvis en väsentlig utökning av de nuvarande lärarkrafterna. Skälet är beträffande de vik- tigaste lärarbefattningarna, professurerna, först och främst att — försåvitt man skall kunna påräkna att för dessa befattningar erhålla personer, som äro kompe- tenta att meddela en verkligt högskolemässig undervisning och vilka kunna för- väntas komma att bidraga till den tekniska vetenskapens utveckling — det kun- skapsområde, som varje professur företräder, icke far vara för stort. Vidare är att märka att ett flertal nya ämnen upptagits i undervisningen, varjämte före- slagits en utsträckning av studietiden från 3 till 4 år inom samtliga fackavdel- ningar. På frågan om införande av docentinstitutionen vid den nya högskulan och

därav eventuellt föranlett insättande av docentstipendier anse sig sakkunniga för närvarande ej behöva ingå.

Sn män I det följande intages en sammanställning över de olika professurer och ställning speciallärarbefattningar, som skulle erfordras för uppehållande av undervisningen över till den omfattning de i det föregående intagna förslagen till timplaner utvisa. professurer I gammanställningen användas för beteckning av de olika fackavdelningarna de och special- lärarbefatt- förut (sid. 27) omnämnda förkortningarna M, S, E, B och K. Således betyder ningar. M fackavdelningen för maskinbyggnadsteknik, M, denna avdelnings första års- kurs, M, dess andra årskurs ete. Övriga däri förekommande förkortningar ut- märka ht hösttermin, vt vårtermin, f föreläsningar och ö övningar (övningstimmar under fjärde läroårets vårtermin avse examensarbetena). 1 sammanställningens sista kolumn angives högsta antalet studerande i de särskilda undervisningskurserna. Beträffande beräkningen härav hänvisas till i det föregående (sid. 27) föreslaget antal studerande inom respektive fackavdelningar. Antalet är således det högsta möjliga, som enligt förslaget beräknats förekomma i respektive undervisningskur- ser. Beträffande timantalet bör beaktas att gruppindelning i vissa fall erfordras, varigenom tjänstgöringens omfattning ökas.

Professurer. jos HT. vr | fen ENG Ir är 0rärmen:e : | | Fackavdelningar | Ae in 4 SEE — | EN 5” | stude- förr f: ö. | rande : ROTE / i ; I | 1 | Matematik: | | NA TOMKAT SES SE SP NTA SA 6 6 AREA MOS PRB 0165 FE Ar SE a ER Ret Mas Si Ear Bin eled65 | Rn. ROS 21 21 —| —| M, 5, BB, | 165 | | S:a timmar pr vecka | 10 | 10 4 4 | | 0 | Matematik och mekanik: | | | SET IeT Matematik ockpmekanikiet anka ess rss | la 4 Arla 19 | | S:a timmar pr vecka | 6 4! 4 | 4 | | | 831 Mekanik: | | | | | | $ PITT INS ne SR ATI SA rna a CE [AMT ISER) BECK 165 I I | | I 8 | Fö AA SSA TE RAD SEN PRE SN dNS0a (SlAA f MASIRPe | 165 | | JE UMeknisk telasticitetslänars. L.:sw ap. i. pet | 2 RR | — | M; 53; Bj | 120 | | | > FITTA o RR ed RANE Rn arr | TN | —-| 4 | M, | 4440 | I I I | | S:a timmar pr vecka | SES TSNS ASL

REAR | | Högsta LL öroä mn'e SEEN SAS ET a Fackavdelningar Rd FR | ö. | £ 18 | | rande | — Na EN KSR NEN |

Fysik: | | | | I I | Fysik: soda SR as SO MER BER 200)

FS RER OM NET ease | 2 | 5l —| — Mi 8 E,B,K| 200 FR od fa SE ST SSR RE RNA | AR SR

FE RE ESS SE ARA ON EA EE | 2 21) —| — I M, 8, E, B, 165 S:a timmar pr vecka 16 SR FR 2 |

| Maskinelement: | |

Maskinolomönb 57 skede a tess ts fe LA | 4 OSS Ma SI IS | 145 1 SETS AE RS SSE RIS Ae 3 | M, 8, E, 0 CREST ASA NE EE SE So RAA RS SA — - OM Eg 30

> och beskrivande maskinlära . | — | —

S:a timmar pr vecka

| Maskinlära, företrädesvis motorer: I | "Maskinläta ske aa Sr | 2 | 3 SSM: Sr: ELKO Te SR RE SAN 3 4) —| — | MS, EB; | 110 | re RSS EE SA ER 30 SR SE a SR EES 4 | M, 8, 00 8S:a timmar pr vecka = 6 = | 4 | 9 | | | | | | Maskinlära, företrädesvis kraftförbrukande | | | | | | maskiner: | | | | | | | Mäskinlära co... fps a SR NS se ju 4 | SIM, 4 KU SR a fe LE SARS EN IE ee ANSER FAS EES M, | 45 | i; S:a timmar pr vecka 6 | Rad | 9 | | | I | Värmeteknik: | | | | | | Värmeteknik = ssu ses Se SR SEE 45 | EA (RSS M, REA S:a timmar pr vecka | 6 | HN 4 | 9 | | ER fire EE | | | Teoretiskt skeppsbyggeri: | | | | | "Teoretiskt "SKeppsDyggorik «4 bs sn sele fa [ER | AS EE 20 | > > RAS FR 20 S:a timmar pr vecka | 6 | 10 | 4 8 | |

Ner | Ita 0: MrNot AR ig Aj Fackavdelningar | Stade | kö ö. bill | rande | je ol 10 | Praktiskt skeppsbyggeri: | | | | Praktiskt skeppabyggelliuet arms Bj boss TS & | IN 20 I > » RS RR re SER på dd 3 Då 20 | > > Flörnin seccetimpderbdtenre. 0 sö 20 | 5 ; 4 fo söUklde NS 20 | S:a timmar pr vecka | OR burn 0 | | | 11 | Teoretisk elektroteknik: | | | | — Elektricitetslära och elektrisk mätteknik =. 1 o— Ba Eg 45 | > > | NGE SLE 45 | > > AES FE 4 | E, 45 | S:a timmar pr vecka | 4/| 6 4 | SH | | | 12 | Elektrisk anläggningsteknik: | | CR FA DIÄZ SNINSSTeKNIK a satsen ksp rer aa dui de 43 FED ; E,; 45 | > EA RAR | 45 | S:a timmar pr vecka 6 | girl | FE 13 Elektromaskinlära och högspänningsteknik: ; | | | | Elektromaskinlära och högspänningsteknik | — era ö CR 45 | > > SR EEE, | 45 | S:a timmar pr vecka | 2 600 | | 14 Allmän byggnadslära och byggnadsteknik: | | | | Byggnadslära och byggnadsteknik . . . . . SA TR | 4 | B, 55 | ; ; RE kr för SE Dö | S:a timmar pr vecka | 8 | 10 | 21 8 | | | | | 15 Byggnadsstatik och brobyggnadslära: | | | | Byggnadsstatik med grafostatik . . . . . . | 4 | 3 ER | B; 2» | Hållfasthetslära och brobyggnadslära . . . .| —| —) 2! 3 By DD f > , ala 21 8 dhanybd ga 55 | ; ; RR 55 | | I

S:a timmar pr vecka: 6 | 6 6.) 18

| Högsta | NE Läroäaämne 230 i ö ja Fackavdelningar antalet stude- ch ö £ | ö rande | | 16 | Vattenbyggnadslära: | | Vaältonbyggnadsläfa ss sögs cs arsa Eos 4 2 50 : TA ed SIE NR Ae EA BL 55 | S:a timmar pr vecka 6 | 10 | 2 | 10 | | i Väg-.00h FErAvCpERNanaR samt kommunika EG IB deg | > > > > > 41 6! —| 4 | Bi 55 | S:a timmar pr vecka 6 | 10 | 2 | Ci | FS : : | | SA | Be | & | (ör g anusk REM ss == ATS BS EE SANS ARR S00 | > KESO AS RE Sr SAS i | AR 35 | S:a timmar pr vecka 4| 8/| 4/ 16 | | | es Organisk kemi: | | | | : | Örganisk KOMba Te «cd Giedre SS 4 ANSER 35 | ; FN ER ED SAS FER SENSE, 35 i | | Kvantitativ kemisk ANALYS TS MG sp en SR ret ee SEG 30 ; | MOOTOtisk" KOMIFsa 30 stora sin Nog nh 3 2 35 | i | S:a timmar pr vecka 7 2 4 | 20 | 20 | | | | | Kemisk teknologi: | | Kemisk: teknologi. uS ög pie ns ED KA 35 | > SAR SAK 35 | | Kvantitativ: komisk analys o4 stads rs a LBEKG 35 > Kemiskt-tekniska SPPALAUOR I -sIoen sen SR ER 4| —] — IK, Bö0 | AH | S:a timmar pr vecka | 7 | 18! öl | | Värmeteknik och maskinlära: | | | | | Värmeteknik och maskinlära . . . . . vs NANO 31 [RO | , RER SSTR N Bla 0 lr RR 385 | 92 | 8:a timmar pr vecka | & 5 3 3 | | | Statistik och folkhushållslära: | | | | IÖStatistic ock folkhushållslära se. CS 41 — 21 — | MES TB Baka 2200 | ; NESS RR AE MOSA Be 200 | S:a timmar pr vecka 8 2 ST

9—213081

HER SVE ALS SR Högsta N:o Lä ro MmMmDe NEN ST | Fackavdelningar | antalet f ö NGA elever 1 | Ritteknik med beskrivande geometri . . . . 210 RM BE [=O > > > > NR AT Mi Fi 90 S:a timmar per vecka 2: 10 2 8 2 | Ritteknik med beskrivande goometri . . . SA 1 B; 55 ; ; ; SSE Rae SG 35 | S:a timmar per vecka 5 | 10 1 2 I So Are och grafostatik, metallers i hållfasthetsegenskaper och materialprov- ning. Hållfasthetslära och grafostatik . . . . . . — | — DSS MASTE 1107] 5; > SÄS ARE SR SR RO | ; 5 RS Bä SE EM SRB 0. | Meltallers hållfasthetsegenskaper (materiallära) | — | — 2 SMI: 110 | S:a timmar per vecka 2 1 Å | 4 | Byggnadslära, byggnadshygien, uppvärmning | OCK VEN TULALION SVares i Se RSS 3 4 3 AR IMSESSNERE ROrese 1495 > > > SN 3 4 | Bz RSS | S:a timmar per vecka 3 4 8 | 5 öMetallurgi =S. noe ltr ån 3 SÄS, RR 145 | 6: Metallognäf dn. sven inlaga boten ja | FD Sa öceas)- Ma 85 He 110 | | SG JULE NL EKNER SS Ar a AS Re en 21 —!I — | — | M, 5; Ej 110 | 8 | Verktygsmaskiner, metaller och träs bear- | betning. | Verktygsmaskiner so ts os a Ae a 2 21] — I — | Mi 45 | FEV SG ER SE En Är Ef SA Su a EMESS TR, 1107 | FINE SFR NE a, [ENS (SRS AVSER RNE SAR Ao es dt —| —I — 4 | M, 45 Metallersg' och träs bearbetning. : . . .. - 2) —Il —!I — IB 55 > > > FA SAR Es BR ES 3 3) — FRE Juby eb 126 LO > AN FSS RSS RAP fart |] —-l —-! 4 Mi 45 | S:a timmar per vecka | 10 SR (8 |

9

10

fal

14

16 Td 18 19 20 21

IA Or äs 058

Hiss- och transportanordningar I | > > >

| Elektroteknik

S:a timmar per vecka

| Kraftanläggningsteknik | Mineralogi och geologi. Mineralogi och geologi Geologi

Geodesi

I | S:a timmar per vecka |

Komnuwnal- och stadsplaneteknik

I > >» >

S:a timmar per vecka

Arbetsmaskiner och arbetsledning (ind.ekonomi)

> > , > >»

S:a timmar per vecka

Arkitekturhistoria och arkitektonisk formlära | Fabriks- och våningsplaner Vattenkraftteknik Fi leker OR eb SGngTe Sa sma Se Sera RER Pappersteknik Handelsteknik och industriell ekonomi . . .

> > >» -

S:a timmar per vecka

Rättskunskap

| Högsta

I HT NET: Jeg EEE — | Fackavdelningar | antalet f ö f. ö | | elever ; ; i 0 | | | Bila Sr ESS NG SSE Ba 165 2 Säl rr: | M, 45 5 53 — 4. ANTAG OR Fang OM: SSB 120 5 SK 30 | Bale AOC sg | ALESSE SE SSA Mia SA HA Bi 165 I | ESSB SR 35 4 fe löp 4) — 6 2 | | | | | SMA, 65 SEN SV IRON eB. 55 — 2 6 FS RE 55 ARE: (D 81! 10 — 4 re NEG RB 55 AES LER I LD 4 | B, 55 4 FRÖ APS SKE SS SABA 5 3 3 —| —! Bg 50 4 6) — 4 EBA Dö — | — 4 SKA | 30 2 21 —| — IE, IERDO I —! — 2 UMIT SEB) Br Ri 200 4| —| —1| —T|M,S, E, B, K,| 200 4 | TE SEM SE Bö Bi Kö s800

Professu- rerna.

Vid tekniska högskolan i Stockholm föreläsa vederbörande professorer nor- malt 5 timmar per vecka. Omfattningen av undervisningen i de särskilda läro- ämnena nödvändiggör emellertid ej sällan rätt betydande avvikelser från denna norm. Utöver de egentliga föreläsningstimmarna tillkommer därjämte med hänsyn till den tekniska undervisningens natur en rätt så betungande skyldighet för professorerna att leda övningar och examinera de studerande.

Som ett allmänt önskemål beträffande den högre tekniska undervisningen torde gälla, att man bör söka begränsa det obligatoriska timantalet för profes- sorerna, så att de få erforderlig tid för vetenskaplig forskning till gagn för vetenskapens utveckling inom olika områden. I det här föreliggande förslaget hava sakkunniga, med fästat avseende å berörda omständigheter, sökt så jämnt som möjligt fördela undervisningen å de särskilda befattningarna.

Såsom av sammanställningen framgår skulle enligt sakkunnigas förslag professurerna vid den nya högskolan bliva följande:

1) i matematik: Denna befattning skulle motsvara den nuvarande profes- suren i matematik vid chalmersska institutet.

2) i matematik och mekanik: En ny professur föreslås inrättad med under- visningsskyldighet i matematik och mekanik för den kemiska fackavdelningen.

3) i mekanik: Denna befattning skulle motsvara institutets nuvarande pro- fessur i mekanik och matematik. Innehavaren skulle befrias från sin nuvarande undervisningsskyldighet i matematik och mekanik för kemiska fackskolan, men skulle i stället övertaga undervisningen i mekanik i första årskursen samt i tek- nisk elasticitetslära i tredje årskursen.

é be i fysik: Denna befattning skulle motsvara institutets nuvarande professur i fysik. I 5) i maskinelement: En ny professur föreslås inrättad. Undervisningen i detta ämne uppehålles för närvarande vid chalmersska institutet av andre läraren i maskinlära vid lägre avdelningen. På grund av ämnets betydelse är emellertid en professur däri nödvändig.

6) i maskinlära, företrädesvis motorer: Denna befattning skulle motsvara institutets nuvarande professur i maskinlära med undervisningsskyldighet före- trädesvis i vattenmotorer. 1) i maskinlära, företrädesvis kraftförbrukande maskiner: Detta ämnes upp- tagande på läroplanerna innebär en viss omläggning av den nuvarande professuren i maskinlära med undervisningsskyldighet företrädesvis i ångmaskiner.

8) i värmeteknik: En ny professur föreslås. Beträffande de två sistnämnda befattningarna hänvisas till vad som i det före- gående sagts angående undervisning i kraftförbrukande maskiner och värme- teknik (sid. 41 och 42 samt sid. 45 och 46).

9) i teoretiskt skeppsbyggeri: Em ny professur föreslås inrättad. 10) i praktiskt skeppsbyggeri: Denna befattning skulle motsvara institutets nuvarande professur i skeppsbyggeri.

Innehavaren av sistnämnda befattning meddelar undervisning i såväl teo- retiskt som praktiskt skeppsbyggeri. Med hänsyn till den stora arbetsbörda, som åvilar denne professor, har en uppdelning av undervisningen sedan länge varit önskvärd. Efter lärokursens utsträckning till 4-årig bliver detta oundgängligen nödvändigt.

11) i teoretisk elektroteknik: En ny professur föreslås.

12) i elektrisk amnläggningsteknik. Denna befattning skulle motsvaras av den äldre professuren i elektroteknik.

13) i elektromaskinlära och högspänningsteknik: Denna befattning skulle motsvaras av den vid institutet senast inrättade professuren i elektroteknik.

14) i allmän bygnaädslära och byggnadstekmk: Denna befattning skulle med viss omläggning av undervisningsskyldigheten motsvaras av institutets nuvarande professur 1 husbyggnadslära och ornamentritning.

15) i byggnadsstatik och brobyggnadslära: Denna befattning skulle närmast motsvara institutets nuvarande professur i väg- och brobyggnadslära.

16) i vattenbygnadslära: Undervisningen i detta ämne meddelas för när- varande vid institutet av en speciallärare i vattenbyggnadslära. Sakkunniga föreslå inrättande av en ny professur.

17) i väg- och järnvägsbyggnad samt kommunikationsteknik: En ny professur föreslås. |

18) i oorgamisk kemi: Den nuvarande professuren i oorganisk kemi jämte mineralogi och geologi skulle befrias från undervisningsskyldighet i de två sistnämn- da ämnena och innehavaren således endast meddela undervisning i oorganisk kemi.

19) i organisk kemi: Den nuvarande professuren i organisk kemi och ke- misk teknologi skulle omändras till professur i organisk kemi.

Tillsvidare skulle innehavaren av denna befattning jämväl meddela under- visning i teoretisk kemi.

20) i kemisk teknologi: En ny professur föreslås. I den undervisning, som skulle meddelas av denne befattningshavare, skulle åtminstone tills vidare även ingå lämplig behandling av läran om kemiskt-tekni- ska apparater. Sakkunniga hava nämligen i avvaktan på utvecklingen icke ansett sig böra föreslå en speciallärarbefattning i det sistnämnda ämnet.

Tillsvidare skulle således vid den nya högskolan blott finnas 3 professurer i de kemiska läroämnena, under det att vid tekniska högskolan i Stockholm för närvarande finnas 4 professurer 1 dessa läroämnen. Ehuru det synes sannolikt, att en fjärde professur snart nog kan bliva behövlig även vid den planerade nya hög- skolan, hava sakkunniga likväl icke ansett sig här böra fixera dess omfattning utan hava i stället ansett sig böra avvakta utvecklingen.

21) i värmeteknik och maskinlära föreslås en ny professur. 22) i statistik och folkhushållslära föreslås i anslutning till vad anförts å sid. 33—39 en ny professur.

För omorganisationen av chalmersska institutets högre avdelning till teknisk högskola skulle således enligt sakkunnigas förslag tio nya professurer erfordras.

Antalet speciallärarbefattningar föreslås i enlighet med den i det föregående intagna sammanställningen (sid. 66) till 22. Det nuvarande antalet dylika be- fattningar vid institutets högre avdelning är 13. Som norm för specialiärarnas avlöning hava sakkunniga tänkt sig ett arvode av 20 kronor per föreläsnings- timme och 10 kronor per övningstimme. För att kunna förvärva tillräckligt kvali- ficerade personer torde dock för speciallärare i vissa ämnen böra beräknas ett högre arvode. En viss frihet torde därför böra lämnas åt styrelsen att inom ramen av ett beräknat totalbelopp för speciallärares avlöning vidtaga erforderliga jämkningar i de arvoden, som enligt förenämnda norm skulle utgå.

Special- lärarbefatt- ningarna.

ÅAssistent- arvoden.

Förslag till ordinarie stat för den nya högskolan.

Befattningar Jan och tänet: IE EPTOLOS BÖRA SLS RN Ne wears NS NAN fd ANS SNR IFS PA VAT OR FORA ANDA ET eV 7.500 I 301 IPIOLOSKODER A5s GLES lat fe 0 be AGS NORS FSA bd ek L RN SKER Ler RSR IRL DA SS 157 500 | 22 speciallärare (förslagsvis beräknat DOlopp) = :tooc.. sond ue RIAA | 50 000 ATVOUG Sä POR TON 26 Vevlager AoA PEN Ae sr eka Sa NU Se RNE tär da ER STAG | 1500 DN YTOSPIATAS LÅ GIL OR b0I PES io ss ed ol ae aeA Re a UR Ri Se NUR Rd AA IN a SRS 1000 arvode till biträde för uppehållande av en del av rektors undervisnings- | | BK YIT RIOT 2 rskr ah eS0E Re Ad ae NA RABE GAN Sj DE TA Safar a Sa NÄ ENN AS AE I EA FL | 4 0C0 7 SOKTELOF äre (BFVOCD): is toret sgiate st dere da FR LON fon fade. [BEE ERNA fe er dn | 4 000 bibliotekarie och Pioräde (AVOG)T nere coat ba tel Rag | 4 000 SKILVDIGPEU OR SAT VOL) Ii a NARE SPV Safe VS ESA RT dra äl NRA RATE | 3 000 TTIBUOnG SN OCH KARIN VTGLATÖ "a 270 ansas Sarles MSE LSE Vr SE he Ssd OR HN sei ls TE 5 400 TE LOTSLTO SVA KUN ASVÄRD so oven es See ld nope ned Aha bese ie SRS SSA SN ANS 1:50 I övaktmästare i L:a 001-02: ArsSKUrSORDAV kens ses os sia a RNA SRS ESSENS | 1450 | | 1 TaDOTALOrLeVAk UM ÄStarO: 4 er ers lentied ke den ov föSL BART Rad jarl bla, bal ie keR ESR VAD NG | 1750 | | 8 35 SAR RSRE SE SLA IE ORD EL SR REA SR LPA ER, na At | 14 000 FT VOTKMASTALG 05 AS fr EA ANNA SER 2 ERAN NE SN SS Ne BA ANS Erde | 2 050 | FT FRÖTStO SM ASkINIS =: rt sovr ole obs args TR ene DO fa AA ra BEN a sr TR ERNER VAA | 2 050 | 1 andre SEA SES OR SE RA EES NE SRS SER ER SA UAE ETS Brr Te Ara | 1800 1 GOTABKAT ILS Tian SNES DN fr ot RS ls ELDA EN Ao or ES BANANER Tr bR DEG BEI | 1200 | Resestipendier åt lärare och stipendier åt studerande =. oo. ss. ss ccs | 5 000 | |A DN slag bill DIDLOTOK; SLA DOLA GOrIer [OCR I SAMLINGAR asia so base ksi sag sees LS | — | Amslagstllid pp pyarta nin gsoch belyst ne i. ID Habeas sr Vest SR SALSA, | — | Samma kronor | 268 950 |

Vid beräkning av assistentarvodenas storlek har följts samma norm, som för närvarande tillämpas vid tekniska högskolan, eller ett beräknat arvode av 6 kronor per timme. En rätt väsentlig utökning av de nuvarande assistenternas antal erfordras såväl med hänsyn till undervisningens utvidgning och fullstän- digande i de särskilda läroämnena som på grund av det föreslagna större anta- let studerande inom respektive fack. Den nuvarande staten för Chalmers tekniska institut upptager ett belopp av 11,500 kronor såsom anslag till assistent- arvoden. I staten för den nya högskolan skulle emellertid något dylikt anslag icke behöva upptagas. Nåsom delvis är fallet vid tekniska högskolan i Stockholm föreslå nämligen sakkunniga, att assistenternas avlöning bestrides av influtna elevavgifter. För att erhålla erforderliga medel härför skulle ordinarie stu- derande för varje termin erlägga en avgift av ett hundra kronor (motsva- rande avgift är vid chalmersska institutet för närvarande bestämd till femtio kronor). Åt lärarkollegiet bör emellertid lämnas rätt att nedsätta denna avgift

Nuvarande ordinarie stat för Chalmers tekniska instituts högre avdelning.'

BC So RN ISRAg SA SA Ae

— '[-PLOLOBSOTE a STA sär dsNsp ras Nasri Rs NS STR SES NR HA ED SA NR 6 400 TÅ PrOTesSOrON Ai er fe VAD are SSE SS Ae Rs AI NS Sr Se ER SRA 70 400 13 ;8peciallärare I Si oAR SS fore a SS RN SRS SE R Fr As SA RA | 18 600 1; släxare: Li So aNdS ECKnIN CEN ta se SR seine fe ee Folken. sl Ela, Adde | 3 000 STVOd Bb: FOKUOTAG: HAGA oredan FULT OFTA Tale ANSE or INRE S SRS FÄLT SAR AR AND | 1500 arvode till biträde för uppehållande av en del av rektors undervisnings- |

Skyldighet: sn. a ense NT Rea NRA NES REN ör oa RA BRA AR LE | 2000 anslag för avlöning av sekreterare, bibliotekarie och kamrer . . . «+ 3 700 1 förste VäkOmästarö so oe GA SERNER Sr LAMA RN Se EST EAA NR I 1750 1 vaktmästare, i l:a, och och ArskUrsökna.. sn. je sisri se ot serie eo sr seg ert I 14350 1 laboratorievaäktmäs täarö . occihscie de Fal säs res pA Es Fra RSS ES ETEN 1:00 3 2 ESNEEE SDR RS AVE FIT BRT BRG ASSR ÄRE de RR RNA SSR en 20 5 250 1 mäaskinist VIA maASkiklaDOACOLIGU. sas 0) de a fe ss PR Marat Se NE | 2 050

|, 3 I 58ArASKAEl 23 ngr e rna VN Le Se SS AF 1200 | |A tislag billjassistentarvodent: 4-0 elbas sad kt str SA RE | 11 500 Anslag till: stipendier :och premier åt: elever; . <=: ss tis lid ale so ss ska | 550 | Anslag till bibliotek, laboratorier och samlingar (9000) . sco — | Anslag till uppvärmning och belysning m. m. (12000) . co csecccc- — | Summa kronor 131 100

till hälften för mindre bemedlad studerande samt att medgiva obemedlad stude- rande befrielse från avgift. I den mån sålunda influtna avgifter icke åtgå för av- löning åt assistenterna, böra desamma användas som bidrag till laboratoriekost- nader m. m.

Den nya högskolans stat.

Sammanställningen å sid. 70 upptager ett förslag till ordinarie stat för den nya högskolan, uppgjort efter motsvarande beräkningsgrunder som den här ovan återgivna nuvarande ordinarie staten för Chalmers tekniska instituts högre avdelning. I avlöningsbeloppen, vilka i förslaget till den nya staten för profes- sorerna äro upptagna till samma belopp som i gällande stat för tekniska högskolan, är icke inräknad den nu utgående tillfälliga löneförbättringen och ej

NESSER TI ITRI RR

1 En av speciallärarna ävensom läraren i frihandsteckning undervisa även i lägre avdelningen. Därjämte må anmärkas att andre-lärarna i lägre avdelningen även hava undervisning i högre avdel- ningen. Den ordinarie staten för den högre avdelningen kan således ej fullt exakt angivas.

heller dyrtidstillägg. I sammanställningarna äro icke upptagna anslag till biblio- tek, laboratorier och samlingar eller till uppvärmning och belysning. Jn väsent- lig ökning av sistnämnda anslag betingas givetvis av de nya laboratorierna och de i övrigt ökade utrymmena. Med hänsyn till nuvarande starka prisfluktuatio- ner på dessa områden anse dock sakkunniga det vara omöjligt att verkställa tillförlitliga beräkningar härutinnan.

Den ordinarie staten för den nya högskolan, exklusive anslag till bibliotek, laboratorier och samlingar samt till uppvärmning och belysning, skulle således uppgå till 268,950 kronor. Då enligt samma beräkningsgrund den nuvarande sta- ten för institutets högre avdelning slutar på en summa av 131,100 kronor, skulle således en ombildning av högre avdelningen till teknisk högskola — bortsett från erforderliga anslag till bibliotek, laboratorier och samlingar samt till uppvärmning och belysning — betinga en höjning av kostnadsstaten med 137,850 kronor per år.

Beträffande de särskilda belopp, som i förslaget upptagits till avlöningar, arvoden och övriga årliga kostnader, må framhållas följande.

Professorernas avlöningar: Institutets nuvarande professorer åtnjuta avlöning enligt lägre lönegraden för professorer eller med 6400 kronor per år. Vid en ombildning av institutet till teknisk högskola böra givetvis professorerna åtnjuta avlöning efter enahanda grunder som professorerna vid tekniska högskolan i Stockholm. ;

Speciallärarna: Beträffande deras avlöning hänvisas till sid. 69. Assistentarvoden: På förut (sid. 70) anförda skäl upptager staten för den nya högskolan icke nägot anslag till assistenterna. Om man räknar med en elev- avgift av 200 kronor per år för 600 studerande, skulle i dylika avgifter årligen inflyta 120,000 kronor. Enligt en av sakkunniga gjord överslagsberäkning skulle för avlö- ning åt assistenterna åtgå c:a 80,000 kronor per år, varför man i den nya staten torde kunna räkna med ett besparat belopp av c:a 40,000 kronor för laboratorie- kostnader m. m. :

Rektor: I likhet med vad nu är fallet upptager förslaget ett arvode till rektor å 1,500 kronor, varjämte upptagits ett belopp av 1,000 kronor som hyres- bidrag (liknande hyresbidrag utgår åt rektor vid tekniska högskolan i Stockholm.) Arvodet till rektors vikarie föreslås höjt från 2,000 kronor till 4,000 kronor, vilket synes skäligt med hänsyn till det ökade arbete, som ombildningen kommer att medföra för rektorsämbetets innehavare.

Arvoden åt sekreterare, bibliotekarie m. m. Vid tekniska högskolan i Stock- holm har ifrågasatts att i avlöningshänseende jämställa högskolans sekreterare med akademisekreterare. Då sekreteraregöromålen vid den nya högskolan torde bliva av något mindre omfattning, hava sakkunniga föreslagit sekreterarearvodet till 4,000 kronor. Arvodet till bibliotekarien med biträde har likaledes upptagits till 4,000 kronor.

Intendentens och kamrerarens avlöning. Sakkunniga föreslå av en ny befattning, benämnd intendent och kamrerare. Den person, som för närvarande tjänstgör som kamrerare, åtnjuter av härför tillgängligt anslag ett arvode av 1,000 kronor per år, men bestrides befattningen jämsides med annat uppdrag. Med omorganisationen torde följa en väsentlig utökning av kamreraregöromålen, var- Jämte det torde vara lämpligt att överinseendet över den föreslagna högskolans byggnader handhaves av en person, som härför kan disponera erforderlig tid. Den blivande innehavaren av den föreslagna befattningen skulle icke utan

särskilt medgivande av högskolans styrelse få med befattningen förena annat uppdrag.

5 Botjönms: Ombildningen förutsätter givetvis utökning även av anta- let vaktmästare. Den i förslaget upptagna verkmästarebefattningen skulle ersätta den nuvarande maskinisten vid maskinlaboratoriet och åtnjuta samma avlöningsförmåner som denne. Fem nya laboratorievaktmästaretjänster föreslås ävensom en förste och en andre maskinistbefattning, vilka två sistnämnda befatt- ningar skulle erfordras för skötsel av centraluppvärmningen i de nya lokalerna ävensom för biträde med förekommande maskinella arbeten. Övriga kostnader: Ett belopp av 5,000 kronor föreslås upptaget i staten såsom anslag till resestipendier åt lärare och stipendier åt studerande. Såsom i det föregående framhållits har i staten icke upptagits något anslag till bibliotek, laboratorier och samlingar eller till uppvärmning och belysning, då man med hänsyn till den nu rådande växlingen i prisnivån för närvarande svårligen kan bedöma, huru dessa kostnader kunna na att gestalta sig vid den tid- punkt, då den nya högskolan i dess helhet kan bliva uppförd och tagen i bruk.

NYBYGGNADSFRÅGAN.

Framställ- I underdånig skrivelse den 29 augusti 1918 angående de anslag, som an- ning år 1918 sågos böra begäras av 1919 års riksdag, hade styrelsen för Chalmers tekniska angående institut bland annat upptagit krav på medel för nya byggnader för institutets 2 för de kemiska och fysiska institutioner. fysiska och Efter att inledningsvis hava angivit den utvidgning, som de ifrågavarande kemiska in-institutionernas lokaler undergått alltifrån deras första inrättande, ingick styrelsen stitutioner- under hänvisning till särskilda framställningar från vederbörande laboratorieföre- ne ståndare på en ingående granskning av lokalernas nuvarande användbarhet och slutade sitt omdöme med följande uttalande: >»Dessa ovannämnda lokaler för fysik och för kemi vidlåda emellertid brister i korthet uttryckta så, att lokalerna dels äro otidsenliga, dels ej äro tillräckligt rymliga.> Därefter tog styrelsen i över- vägande möjligheten av att på den nuvarande tomten söka tillgodose behovet och anförde därutinnan: »Den tanken, som ligger närmast tillhands, är otvivelaktigt att med användande av den tomt, där institutet nu är beläget, genom ny- eller tillbyggnad tillgodose fordringarna på förbättrade lokaler. Tomten är emellertid redan bebyggd i sådan utsträckning, att denna tanke på frågans lösning måste uppges. För övrigt kan på den gamla platsen med dess dåliga grund under inga omständigheter ett förstklassigt fysiskt laboratorium uppföras. Förhållandet är fastmer det, att även andra undervisningsavdelningar, särskilt den elektrotekniska fackavdelningen, äro i stort behov av utvidgade lokaler. Likaså gör sig behovet av ökat antal föreläsningssalar gällande. Institutet, som omfattar 20 olika avdel- ningar, har till sitt förfogande endast 10 föreiäsningssalar. Behovet kan tillgodo- ses endast genom en utbrytning av förutvarande institutioner (de kemiska och fysiska) ur det nuvarande byggnadskomplexet.

För en ny fysisk institution är den nuvarande tomtens grund alldeles olämp- lig, för en ny kemisk institution räcker den nuvarande tomten icke.»

Sedan styrelsen sålunda framhållit, att laboratoriefrågan icke kunde lösas på det nuvarande tomtutrymmet, hade den tagit under omprövning, på vilket sätt man skulle kunna reda sig ur svårigheterna och anförde: >»Den enda möjlighet att ordna laboratoriefrågan på fullt tillfredsställande sätt anser styrelsen vara att utbryta de fysiska och kemiska avdelningarna, samt att åt dem bygga laborato- rier på en tomt så stor, att i en framtid hela institutet kan flyttas dit.

Genom initiativ från institutionsföreståndarna har styrelsens uppmärksam- het blivit fäst vid en tomt i stadens 13:e rote, där enligt förste stadsingenjörens

mening tillräckligt utrymme borde kunna av staden reserveras för ett kommande nytt chalmersskt institut. På ett å stadsfullmäktiges bord liggande förslag till stadsplan för denna rote har också stadsingenjörskontoret upptagit tomten i fråga såsom reserverad för Chalmers tekniska institut.

Institutionsföreståndarna hava i samarbete med arkitekterna Hans Hedlund och Björner Hedlund till styrelsen inkommit med förslag till nya laboratorier, och styrelsen tillåter sig beträffande detaljerna hänvisa till institutionsförestån- darnas förut omnämnda skrivelser. ;

Vid första granskningen av förslagen kunna laboratorierna synas väl rym- ligt tilltagna, och de äro det också i jämförelse med nuvarande utrymmen.

Styrelsen anser det dock vara med klok förtänksamhet förenat att icke endast tänka på det för nutiden och allra närmaste framtiden föreliggande be- hovet utan även taga sikte på önskvärdheten, för att ej säga nödvändigheten av att inom institutet inrymma lokaler, som kunna stå till buds för redan utbildade ingenjörer att där utföra arbeten för utexperimenterande av nya uppfinningar, för lösande av problem, som ej kunna lösas på ett vanligt verkstadslaboratorium.

Och särskilt vill styrelsen för sin del framhålla betydelsen av att för den blivande ingenjörsvetenskapsakademiens verksamhet dess stipendiater få först- klassiga arbetslokaler till sitt förfogande.

Betydelsen av laborationsmöjligheter har väl knappast stått klarare för det allmänna medvetandet än under nuvarande världskrig, som visar att ett nutida krig såväl på den yttre som den inre fronten i själva verket är en tävlan mellan landens ingenjörsutbildningar.»

Styrelsen, som för egen del på det allra varmaste förordade de utarbetade förslagen, hade därjämte genom byggnads- och installationsfirmor låtit utarbeta kostnadsförslag för de båda laboratorierna. Därvid hade kostnaden för det fy- siska laboratoriet beräknats till 668,000 kronor och för det kemiska laboratoriet till 1,900,000 kronor. Vidare hade styrelsen beträffande den föreslagna tomten för nybyggnaderna inlett förberedande underhandlingar med stadens myndigheter.

I anslutning till ovanberörda motiveringar hemställde styrelsen om propo- sition till 1919 års riksdag om uppförande för institutet av ett nytt fysiskt och ett nytt kemiskt laboratorium för ett sammanlagt belopp 2,568,000 kronor samt att under år 1920 därtill måtte anslås ett belopp av 1,000,000 kronor.

Något anslag till de ifrågasatta nybyggnaderna upptogs icke i statsverks- propositionen.

Emellertid underställdes byggnadsfrågan på basis av styrelsens framställ- ning med därtill hörande kostnadsförslag och ritningar riksdagen genom enskilda likalydande motioner, i första kammaren av herr O. Mannheimer m. £. (n:r 44) och 1 andra kammaren av herr E. Kristiansson m. fl. (n:r 140).

I sitt yttrande över dessa motioner utlät sig statsutskottet sålunda: »Bland de anslag, som styrelsen för Chalmers tekniska institut ansett böra äskas av 1919 års riksdag för tillgodoseende av institutets behov, hade styrelsen upptagit krav på medel för nya byggnader för de fysiska och kemiska institutio- nerna. Nägot förslag härom har emellertid icke av Kungl. Maj:t framlagts för riksdagen, utan hava nu i ovanberörda motioner återupptagits de ursprungligen från styrelsen härrörande äskandena.

Vid av ledamöter av statsutskottet företaget besök i Göteborg har tagits kännedom om såväl de nuvarande lokalerna för de kemiska och fysiska institutio-

nerna som det tomtområde, varå de nya byggnaderna tänkts skola förläggas, och har därvid bland annat inhämtats, att den för närvarande av Chalmers tekniska institut disponerade tomten är av Göteborgs stad med nyttjanderätt upplåten till sitt nuvarande ändamål, ävensom att institutets förhandenvarande byggnader samt- liga tillhöra staten! utom en, vilken likaledes av Göteborgs stad är under nytt- janderätt upplåten till institutets behov.

På sätt utskottet övertygat sig om, äro de nuvarande lokalerna för de fy- siska och kemiska institutionerna såväl beträffande utrymme som i andra avse- enden otillfredsställande. Om de sålunda redan nu visa sig vara otillräckliga, torde bristerna i avseende å utrymmen bliva än mer kännbara, då dessa olägen- heter skärskådas mot bakgrunden av det av institutet framhållna behovet och önskvärdheten att utöka elevantalet.

Enligt utskottets mening intager Chalmers tekniska institut en så bety- delsefull ställning i vårt tekniska undervisningsväsen och har institutet sådana viktiga uppgifter att fylla i avseende å utbildande av för vår industri nödvändig arbetskraft, att ett understödjande av dess verksamhet från statens sida synes i mer än ett avseende vara väl befogat. Hyser utskottet sålunda den uppfattningen, att staten bör, där verkligt behov föreligger, träda hjälpande emellan, kan ut- skottet icke frånkomma, att vissa förpliktelser — såsom av ålder varit fallet — även böra åvila Göteborgs stad. Utskottet avser härvid närmast det för de nu ifrågasatta nybyggnaderna erforderliga tomtområdet. Efter vad utskottet inhäm- tat, erbjuder detta tomtområde möjligheter ej allenast till uppförande av nya lo- kaler för omförmälda institutioner, utan även till en successiv utflyttning av in- stitutet vare sig i väsentliga delar eller i dess helhet. Ställer sig staten sålunda tillmötesgående beträffande anslag till förevarande byggnadsföretag, torde ett sådant tillmötesgående dock böra ske under förutsättning, att Göteborgs stad kost- nadsfritt mot äganderätt överlämnar det tomtområde, varom nu är fråga, även- som förser detsamma med vederbörliga ledningar i och för avlopp, vatten och lyse. När utfästelsen i dessa och tilläventyrs andra liknande av byggnadsföre- taget betingade hänseenden från stadens sida föreligga, synas enligt utskottets förmenande inga hinder för statens vidkommande böra resas mot tillgodoseende av de lokalbehov, vartill medel nu äskats.

Om utskottet sålunda anser sig ej böra i sak intaga en avvisande hållning till de förslag, som i motionerna beröras, hyser utskottet dock den uppfattningen, att dessa förslag böra bliva föremål för närmare utredning. Efter det tomtfrågan och därmed förknippade spörsmål blivit behörigen reglerade, lärer Kungl. Maj:t ej underlåta att för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, som Kungl. Maj:t finner vara av omständigheterna påkallat. Då utskottet följaktligen icke anser sig böra för närvarande tillstyrka ett på enskilda motioner grundat förslag av den ekonomiska omfattning som det föreliggande, sker det desslikes med akt- givande därpå, att frågan ej synes vara av den art, att ett uppskov ännu ett år med företagets igångsättande torde medföra några mer väsentliga olägenheter för institutets verksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet, att herrar RT och Kristenssons m. fl. ovanberörda motioner ej må av riksdagen bifallas.>

Riksdagens beslut utföll i enlighet med utskottets hemställan.

1 Ifrågavarande uppgift är, såsom av det följande (sid. 102 och 103) framgår, icke fullt riktig.

SES

Under åberopande av statsutskottets förenämnda utlåtande begärde och er- Sakkunni- höll dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Kungl. Maj:ts gås föregå- bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda med td utredning av frågan om behövliga nybyggnader för institutet ävensom i samband nybyggnader därmed taga i övervägande, huruvida institutet lämpligen borde ombildas till en för fysiska teknisk högskola. och kemiska

De sakkunniga, som började sitt arbete på hösten 1919, ägnade omedelbart EO

sin uppmärksamhet åt frågan, huruvida ett beslut om nybyggnader för de före- i nämnda institutionerna skulle föregripa eller förrycka en senare lösning i hela dess vidd av institutets organisationsfråga och kommo därvid till den uppfatt- ningen, att ett dylikt föregripande icke vore att befara. I anslutning härtill framlade sakkunniga i sitt den 16 januari 1920 avgivna betänkande I ett förslag till nybyggnader för de nämnda institutionerna. Beträffande förslaget hänvisas till betänkandet. Här må endast erinras om att sakkunniga, som vid verkställd undersökning icke ansågo det lämpligt eller ens möjligt att genomföra en utvidg- ning och modernisering av institutionerna inom eller i omedelbar anslutning till institutets nuvarande tomtkomplex, funno den av institutets styrelse föreslagna, söder om fattigvårdsanstalten Gibraltar belägna tomtplatsen i stadens 13:e rote vara synnerligen lämplig för nybyggnaderna, särskilt med hänsyn till möjligheten att framdeles dit utflytta institutet i dess helhet, samt fortsatte de av styrelsen inledda förhandlingarna med Göteborgs stad angående disposition av samma tomt- område för institutets nybyggnader. Som resultat av ifrågavarande förhandlingar förelåg vid den tidpunkt, sakkunniga avgåvo sitt förenämnda betänkande, ett mellan Göteborgs stad genom dess drätselkammare, å ena, samt Kungl. Maj:t och Kronan genom styrelsen för Chalmers tekniska institut, å andra sidan, träffat avtal (bil. 1), gällande under förutsättning av Kungl. Maj:ts respektive Göteborgs stadsfullmäktiges godkännande.! De av sakkunniga i betänkandet framlagda byggnadsförslagen voro i nära anslutning till de tidigare av institutets styrelse förordade förslagen, vilka gjorts till föremål för granskning och vidare bearbet- ning. Sammanlagda kostnaden för de kemiska och fysiska institutionerna med inredning och inventarier hade beräknats komma att uppgå till 3,825,000 kronor. För att de båda institutionerna skulle bliva på ett stilenligt och i övrigt lämp- ligt sätt inpassade i ett framtida byggnadskomplex för institutets behov och för att de föreslagna tomtområdena därvid skulle kunna även i övrigt disponeras på ändamålsenligaste sätt, föreslogo sakkunniga i anslutning till vissa i det omför- mälda avtalet med Göteborgs stad intagna bestämmelser anordnande under år 1920 av en allmän arkitekttävling angående nybyggnader för en högre teknisk läroanstalt. För tävlingen samt för upprättande i anslutning därtill av ritningar och entreprenadhandlingar m. m. för de kemiska och fysiska institutionerna jämte andra förberedande åtgärder hade sakkunniga heräknat ett belopp å 150,000 kronor, varav dock 100,000 kronor ingingo i den förenämnda beräknade kostnaden för institutionsbyggnadernas uppförande, inredning och utrustning.

I anslutning till sin utredning hade sakkunniga hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå 1920 års riksdag att fatta beslut om nybyggnader för insti- tutets kemiska och fysiska institutioner huvudsakligen enligt sakkunnigas förslag

1 Avtalet, som undertecknades den 13 januari 1920, har såsom närmare framgår av bil. 1 sedermera med vissa för byggnadsplanens fullföljande av sakkunniga föreslagna ändringar godkänts av såväl Göteborgs stadsfullmäktige som Kungl. Maj:t.

Arkitekttäv- lingen.

för en sammanlagd, förslagsvis beräknad kostnad av 3,825,000 kronor, samt att för ändamålet måtte anvisas dels å tilläggsstat för 1920 ett reservationsanslag å 150,000 kronor och dels å extra stat för 1921 ett dylikt anslag å 1,000,000 kronor.

Vederbörande departementschef, som ansåg att frågan om nybyggnader för de kemiska och fysiska institutionerna icke borde lösas, förrän sakkunniga slut- fört sin utredning beträffande institutets ställning och utveckling i övrigt, till- styrkte icke några åtgärder i frågan. i : Sakkunnigas förslag kom emellertid inför riksdagens prövning genom två likalydande motioner, väckta den ena (n:r 97) i första kammaren av herr Wijk m. fl. och den andra (n:r 157) i andra kammaren av herr Läbeck m. fl.

Statsutskottet, som genom den av sakkunniga verkställda utredningen fann sig övertygat därom, att frågan om nybyggnader för de kemiska och fysiska institutionerna torde kunna upptagas till prövning och avgörande oberoende av institutets organisations- och byggnadsfrågor i övrigt, upptog likväl ej i vidare mån byggnadsfrågan till behandling än att utskottet uttalade sin förväntan, att Kungl. Maj:t, därest förberedande arbeten bleve färdiga och förhållandena i öv- rigt sådant medgåve, skulle till nästföljande års riksdag framlägga ett fullt ut- arbetat förslag i byggnadsfrågan. Med hänsyn härtill tillstyrkte utskottet bevil- jande av dels ett belopp av 50,000 kronor till arkitekttävlan m. m. att utgå på tilläggsstat för år 1920 och dels ett belopp av 100,000 kronor till ritningar och andra förberedande planläggningsarbeten att utgå på extra stat för år 1921.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. I anledning av riksdagens sålunda fattade beslut uppdrog Kungl. Maj:t på framställning av sakkunniga genom nådigt brev den 22 juni 1920 åt en sär- skild nämnd att anordna en arkitekttävling om förslagsritningar till nybygg- nader för en teknisk högskola i Göteborg. Till medlemmar av nämnden utsågos sakkunnigas ordförande, civilingenjören Sven Libeck, professorerna B. H. Grauers, E. J. Lallerstedt och I. J. Tengbom samt förste stadsingenjören i Göteborg A. Lilienberg; och ställdes av de utav riksdagen beviljade medlen till nämndens förfogande 35,000 kronor för att jämte ett belopp av 10,000 kronor, som av Göteborgs stadsfullmäktige anslagits som bidrag till tävlingen, användas till pris. Inbjudan till tävlingen, vari endast svenska arkitekter fingo deltaga, utfärdades den 1 därpå följande juli enligt ett av sakkunniga i samråd med professor Lallerstedt utarbetat program.

Med utgångspunkt från det i det föregående (sid. 27) föreslagna antalet fackavdelningar och studerande i fackavdelningarnas första årskurser lämnades i programmet en detaljerad redogörelse för lokalbehovot inom de olika fackavdel- ningarna. Inledningsvis anfördes en del allmänna synpunkter beträffande bygg- nadsplatsen, kostnader m. m.

Det framhölls därvid att vissa, å de till programmet hörande tomtkartorna” särskilt markerade delar av den kring byggnadsplatsen förslagsvis upprättade stadsplanen skulle omarbetas, därvid borde tillses bland annat:

att högskolebyggnaderna komme till sin fulla rätt i stadsbilden, varvid

1 En av de nämnda tomtkartorna, innefattade ett på sin tid av stadsingenjörskontoret i Göte- borg uppgjort förslag till stadsplan för stadens 13:e och 14:e rotar, återfinnes som bilaga 12 till sak- kunnigas förut omnämnda betänkande I.

platsen (kvarter 11) vore reserverad för en annan monumentalbyggnad, eventuellt handelshögskola;

att till högskolan skulle anordnas en monumental entré; att såvitt möjligt omfånget och värdet av den mark, som vore avsedd att av staden försäljas, icke minskades;

att den i stadsplanen angivna spårvägen, som korsade högskoleområdet, skulle förflyttas norr om detta område och eventuellt medelst bro över Gibraltar- gatan sättas i förbindelse med den planerade spårvägen i Viktor Rydbergsgatan samt med en såsom »gatan p.» å tomtkartorna betecknad gata.

Det å tomtkartan angivna idrottsfältet borde bibehållas och inginge det även i tävlingen att enligt i programmet närmare angivna riktlinjer ordna denna plan.

Det föreskrevs, att vid tävlingsförslagens uppgörande borde väl beaktas den rådande dyrtiden inom byggnadsindustrien och således största sparsamhet iakttagas rörande såväl byggnadernas planläggning och utstyrsel som deras ma- terial. Därjämte framhölls att de uppdrivna bränslekostnaderna borde beaktas samt att byggnaderna, i den mån detta icke menligt inverkade på desamma, borde ur pedagogisk, hygienisk eller trevnadssynpunkt planläggas med tanke på en ej alltför kostsam uppvärmning.

Därefter lämnades följande redogörelse för byggnadsstadier och byggnads- grupper: »Såsom av detta program närslutna handlingar framgår är avsikten att först uppföra byggnaderna för kemi och fysik. I vilken ordning sedermera de olika byggnaderna komma att uppföras kan nu ej angivas, men bör dock vid täv- lingsförslagets utarbetande hänsyn tagas till möjligheten av ett successivt ut- byggande. ae De för högskolan erforderliga lokalerna böra uppdelas på olika byggnader eller grupper av byggnader, vilka böra samordnas enligt paviljongsystem eller kring olika gårdar eller enligt en kombination av dessa båda system. Vid såväl planernas komponerande som ordnandet av byggnaderna bör största möjliga hän- syn tagas icke blott till de olika institutionernas framtida utvidgningsmöjligheter utan även till att större laborationslokalar eller viktigare andra lokaler må kunna var för sig tillbyggas. Ett sådant utbyggande bör även kunna ske utan att allt- för mycket störa det pågående arbetet inom högskolan.

Kan, utan att härigenom de olika byggnadernas utvecklingsmöjligheter förminskas, av det tillgängliga tomtutrymmet någon del lämnes helt obebyggd, är detta en fördel, då härigenom tomtutrymme erhålles för nu ej förutsedda insti- tutioner; särskilt önskligt är att tomtplats beredes för framdeles troligen önsk- värd byggnad för de studerandes kårlokaler. É

De olika lokalerna kunna sammanföras inom nedanstående byggnader eller grupper av byggnader.

1. Byggnad för lokaler tillhörande 1:a och 2:a årskurserna. Inom denna byggnad kunna även, om så finnes lämpligt, placeras samlings- och frukostlokaler.

2. Byggnad för bibliotek.

3. Byggnad för administrationslokaler. Byggnader under 1, 2 och 3 kunna naturligen även sammanföras. 4. Byggnad för kemi.

Byggnad för fysik. Byggnad för maskinbyggnadsteknik. Byggnad för skeppsbyggnadsteknik. Byggnad för elektroteknik. yggnaderna under 6, 7 och 8 böra om möjligt placeras nära varandra och helst så, att byggnaden för maskinbyggnadsteknik bildar centrum i denna grupp.

9. Byggnad för byggnadsteknik, omfattande väg- och vattenbyggnadstek- nik samt husbyggnadsteknik. 10. Byggnad för materialprovning. 11. Byggnad eller lokaler för centraluppvärmning. 12. Byggnader eller lokaler för vaktmästare och laboratorietjänare. Vid tävlingstidens utgång, den 10 januari 1921, hade till nämnden inkom- mit sammanlagt 17 tävlingsförslag. Nämnden, som sammanträdde den 12 samma månad avgav sitt utlåtande den 3 därpå följande februari. Enligt nämndens beslut tilldelades: första pris förslag med motto »Origo» (förslagsställare: arkitekterna Arvid Fuhre, Hugo Jahnke, Conny Nyquist och Karl Samuelson); andra pris förslaget med motto »Bland Knallar» (förslagsställare: arkitek- terna Ragnar O. Swensson och Harald Ericson): samt tredje pris förslaget med motto »Fyrkanten» (förslagsställare: arkitekterna Sten Branzell och Björner Hedlund). Bland återstående förslag inköptes följande: »Apollo» (arkitekterna David Dahl, Paul Hedqvist och Joel Lundeqvist) »2912» (arkitekterna Karl M. Bengtson och Gerdt Stendahl), »Lykeion» (arkitekterna Gunnar Jonsson och E. R. Håkansson), samt »Pentathlon» (arkitekterna Birger Jonsson, B. Hedvall och R. Hult). Ur tävlingsnämndens utlåtande göres här nedan ett kort utdrag rörande de prisbelönta och inköpta förslagen. Situationsplaner av samma förslag äro intagna som bilagor till betänkandet (bil. 2—38). Om förslaget »Origo» (se bil. 2) anför tävlingsnämnden, att detsamma i avseende på byggnadernas inbördes gruppering och inkomponerande i stadsbilden företer ganska stor likhet med >Apollo» (se nedan) »men är beträffande anord- ningen av den med Gibraltargatan parallella gården något överlägset detta. Entrén till byggnadskomplexet är på ett ganska tillfredsställande sätt markerad. Förslagets utbyggande — sedan byggnaderna för fysik och kemi, vilka sammanförts å områdets högsta bergplatå, uppförts — kan ske utan att arbetet i större omfattning störes inom nämnda byggnader. De olika institutionernas fortsatta utvidgning, sedan desamma färdigbyggts enligt föreliggande program, kan ske i huvudsak ganska tillfredsställande. Att byggnaderna för fysik och kemi, sedan desamma uppförts, bilda en enhetlig avslutad byggnadskropp är en fördel. Uteslutet är emellertid icke att kemiska laboratoriet — där dock några maskiner, som förorsaka störande vibrationer, knappast behöva uppställas — bör förflyttas längre från fysiska institutionen än vad enligt projektet föreslås. De olika byggnadernas planer äro i allmänhet omsorgsfullt studerade. Byggnadernas arkitektur äger en mycket god och vårdad karaktär.

Gatuförbindelserna, vilka äro lösta utan användande av bro, äro goda.» Mottot »Bland Knallar» (se bil. 3) karaktäriseras sålunda: »Förslagets byggna- der äro placerade dels kring en i huvudsak kvadratisk gård, dels kring en rektangulär

tea sv

större plats, vars fondparti utgöres av den å områdets högsta höjd uppförda arkitektur-alternativt fysikbyggnaden. Vid nämnda plats eller gata ligga de viktigare institutionerna symmetriskt ordnade och från densamma utgå gator, som skilja de olika institutionerna åt. Förslagets slutliga utbyggande sker i bebyggda delars periferi utan att nu nämnda gårdar på något sätt störas. Det är säledes komponerat enligt såväl gårds- som paviljongsystem. Denna huvudanordning är att anse som ett av de lyckligaste uppslag som framkommit i tävlingen.

I byggnadsområdets periferier, såväl mot staden vända delar som övriga, förefinnes emellertid en viss oro och något framgångsrikt försök att arkitektoniskt ordna dessa delar företer förslaget icke.

Byggnadernas yttre arkitektur är endast skisserad och vårdslösad. Högsta höjden har icke utnyttjats med tanke på, att densamma utgör fond för Asche- Ok Utrymme finnes emellertid här för framdeles möjligen behövlig byggnad.»

RE Morot »Fyrkanten»> (se bil. 4): »Byggnadstomtens terrängförhållanden äro väl utnyttjade. De olika gårdarna äro inbördes och i förhållande till områdets olisa höjdplatåer väl komponerade. Huvudgårdarnas mittaxel torde dock för erhållande av en god arkitektonisk verkan vara för starkt böjd.

Med hänsyn till anblicken från omgivande stadsdelar och projektets samman- komponerande med dessa stadsdelar synes detsamma lida av en viss oro. För- bindelserna med staden äro väl genomtänkta, men det kan ifrågasättas om krök- ningen av Gibraltargatan är lämplig.

De kemiska och fysiska institutionerna hava uppförts på områdets båda västra höjder, varigenom de blivit rätt långt åtskilda, men utbyggandet av hög- skolan i övrigt kan ske, utan att arbetet inom dessa institutioner störes. Till- trädet till de nämnda institutionerna måste dock under utbyggandet ordnas å sidokommunikationsleder. Utbyggande av förslaget utöver nu givet program kan för en del institutioner ske jämförelsevis lätt, men möter i fråga om andra avse- värda svårigheter.

De olika byggnadernas planer äro i allmänhet ganska tillfredsställande, dock är det synnerligen olämpligt, att huvudentrén till de förnämligaste gårdarna går genom teknologhallen. Byggnadernas yttre arkitektur är i allmänhet god. Nämnden har särskilt observerat de väl komponerade fasadlängorna, vilka dock — om hänsyn tages till de starka böjningar de förete — knappast komma att utförda giva samma effekt som å ritningarna.»

Mottot »Apollo» (se bil. 53) omnämnes sålunda: »Förslagets byggnader ligga fast inkomponerade i stadsbilden med terrängens högsta bergshöjd och den syd- ligaste bergknallen använda såsom soubassement för fondbyggnader i de bäda mot

Huvudgården, som sträcker sig från Gibraltargatan till ovannämnda bergshöjd, visar en vacker stegring mot fondhöjden. Aven denna gårds avslutning öster om Gibraltargatan är vackert tänkt. Från Gibraltargatan, där den korsar gården, komma tilltalande arkitektoniska perspektiv att öppna sig. Själva entrén till nämnda gård och högskolekomplezxen är emellertid icke tillräckligt markerad i stads- bilden. Avenså är höjdskillnaden å den terräng, varå de förgården flankerande flygelbyggnaderna placerats, för stor. Byggnadskomplexen äro skjutna väl långt in i den största höjden och hopkopplingen mellan byggnaderna ä denna och bred- vidvarande lägre belägna byggnader är icke gjord med vederbörlig hänsyn till

terrängen. Förbindelserna mellan olika stadsdelar äro ganska tillfredsställande, men ej fullt studerade.

Förslagets utbyggande, sedan byggnaderna för fysik och kemi uppförts, kan ej ske utan rubbningar i arbetsfriden inom dessa institutioner. För samtliga institutioners, särskilt för de viktiga större laboratoriernas utvidgning är väl sörjt.

Byggnadernas planer äro i allmänhet lösta på ett redigt och tillfreds- ställande sätt».

Mot mottot »2912> (se bil. 6) anmärkes, att huvudentréns förläggning, om än ur trafiksynpunkt lämplig, dock synes vara mindre god i förhällande till terrängen och byggnadernas gruppering. Byggnaderna äro vackert grupperade kring gårdarna. Förslagets utbyggande kan ske utan svårare störningar av i bruk tagna lokaler. »Byggnadernas planer äro i stort sett rediga och deras yttre arkitektur av monumental och god hållning.»

Mottot »Lykeion> (se bil. 7) liknar i sin gruppering närmast »A pollo» och »Origo». »Byggnadsmassorna äro inbördes och i förhållande till stadsbilden väl utformade. Gibraltargatan har givits ett monumentalt fondparti och byggnads- områdets högsta bergplatå är effektfullt utnyttjad för fysikbyggnaden, som för- setts med kupol. Huvudgårdens perspektiv upp mot fysikbyggnaden är emellertid avklippt genom byggnader för 1:sta och 2:dra avdelningarna. Idrottsplatsen är fast inkomponerad i byggnadsområdet. Gatuförbindelserna äro väl utformade utan användande av bro.

De olika byggnadsstadierna kunna genomföras utan svårare störningar av arbetet inom i bruk tagna byggnader.» Planerna äro i allmänhet goda och väl studerade, fasaderna redigt och enkelt komponerade.

Mottot »Pentathlon> (se bil. 8): »Byggnaderna äro dels grupperade kring en huvudgård, dels placerade å västra sidan om en huvudgata, ken sistnämnda har den å byggnadsområdets södra bergknalle uppförda byggnaden för arkitektur- skolan som fondparti. Vid samma huvudgata markeras arkitektoniskt väl de därutmed belägna olika institutionerna. Högsta berget är använt såsom soubasse- ment för byggnaden för fysik. Mellan denna byggnad och Gibraltargatan är byggnaden för kemi uppförd. 'Totalanordningen är i sin helhet god. Goda utbygg- nadsmöjligheter finnas.»

Planer och fasader äro endast schematiskt utarbetade. Enligt av tävlingsnämnden föranstaltad kostnadsberäkning befunnos för- slagen »Fyrkanten> och »Pentathlon> komma lägst och av här ovan omnämnda förslag därnäst i följande ordning förslagen »Bland Knallar», »Apollo», »Origo>, »2912» och »Lykeion>.

Samtliga tävlingsförslagen med därtill hörande ritningar och modeller utställdes först i Stockholm och därefter i Göteborg. Sedan sakkunniga tagit del 'av nämndens utlåtande och för egen del granskat de inkomna förslagen, har Kungl. Maj:t efter framställning till sakkunnigas disposition ställt ett belopp av 2.000 kronor för inköp av ytterligare ett av de i tävlingen deltagande för- slagen, nämligen ett av arkitekten Carl Bern uppgjort förslag med motto »per aspera ad astra». Nämnda förslag ansågs nämligen, även om det av vissa skäl icke kunnat tilldelas någon särskild utmärkelse vid tävlingen, ur åtskilliga syn-

unkter besitta praktiska fördelar, som kunde bliva av värde vid byggnadsfrågans ösning, särskilt med hänsyn till det i samma förslag helt genomförda paviljong- systemet och de i förslaget väl genomarbetade plandispositionerna.

Vid granskningen av tävlingsmaterialet hava sakkunniga, som därvid biträtts av förutnämnde professor E. Lallerstedt, ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om det första byggnadsstadiet — nybyggnader för kemiska och fysiska institutionerna. Ett av tävlingens viktigaste syften var nämligen, att dessa bygg- nader skulle vid sitt uppförande kunna inpassas i en till sina huvuddrag i erfor- derlig grad bestämd plan för en blivande teknisk högskola.

Enligt första pristagarnas förslag »Origo» hade de nämnda institutionerna sammanförts å en av de båda höjderna inom det upplåtna området, medan allmänhet de övriga i tävlingen deltagande förlagt fysikbyggnaden å sagda höjd och kemibyggnaden som en del av det mera samlade byggnadskomplexet i övrigt. Vid övervägande av de fördelar och olägenheter, som kunde anses förenade med de båda institutionernas sammanförande ä höjden, kommo sakkunniga till uppfatt- ning att en dylik förläggning av samma byggnader innebure övervägande fördelar. Ett fortsatt utbyggande kunde nämligen framdeles ske utan störande av arbetet inom de institutioner, som bleve uppförda för fysik- och kemiundervisningen, upp- värmning och vakthållning m. m. kunde mera enhetligt ordnas, utan att likväl utvecklingsmöjligheterna för någondera av sistnämnda institutioner hämmades.

Byggnadernas planläggning även i övrigt gjorde, att sakkunniga därjämte ur åtskilliga andra synpunkter funno förslaget »Origo» vara det mest förtjänst- fulla av de genom tävlingen framkomna förslagen. Emellertid syntes genom en överarbetning av det föreliggande tävlingsresultatet de goda uppslag, som i övriga förslag framkommit, böra på bästa sätt tillvaratagas, bland annat i syfte att ytterligare underlätta en senare utveckling av de skilda institutionsbyggnaderna med tillhörande laboratorier, att nedbringa de ineffektiva utrymmena och därmed kostnaderna, att ordna bekväma transportvägar till de olika laboratorierna m. m.

Sedan sakkunniga i underdånig skrivelse framfört berörda synpunkter Uppdrag åt och erhållit bemyndigande att, i stort sett enligt förslaget »Origo», låta första pris- verkställa den förutsatta överarbetningen av tävlingsmaterialet i syfte att a Ci draga största möjliga nytta därav vid arbetets fullföljande ävensom att, likaledes OCh Vidar under lämpligt hänsynstagande till olika tävlingsförslag, under samverkan med utföra för- vederbörande institutionsföreståndare låta utarbeta byggnadsförslag och kostnads- slaget beräkningar för kemiska och fysiska institutionerna, hava sakkunniga lämnat? Or igo. berörda uppdrag åt första pristagarna, arkitekterna Fuhre, Jahnke, Nyquist och Samuelson. Det reviderade förslaget, vilket förelåg utarbetat den 24 oktober inne- Det över- varande år, upptager: arbetade för-

1:0) en överarbetning av det tillgängliga tävlingsmaterialet, innefattande ett Or förslag till hela anläggningen i skala 1:400 med samtliga institutioner i onligs het med tävlingsprogrammet;

2:0) byggnadsförslag till kemiska och fysiska institutionerna med planer och fasader i skala 1:200;

3:0) på detaljberäkning grundat kostnadsförslag till kemiska och fysiska

- institutionerna samt med ledning därav beräknade kostnader för övriga institutioner.

Det nya förslaget till anläggningen i dess helhet, vilket närmare åskåd- Anläggnin- liggöres genom en situationsplan (bil. 9) och perspektivbild (bil. 10), är utfört gen i dess enligt samma grundprinciper som tävlingsförslaget »Origo», alltså med huvud-/elhet. ingången från Gibraltargatan samt fysiska och kemiska institutionerna i en gemen- sam dominerande byggnad på höjden i väster och övriga institutioner gruppe- rade kring tvenne axlar i ungefärlig riktning öster-—väster och norr— söder.

Ett efter tävlingen framkommet förslag att förlägga huvudingången i fon- den av Aschebergsgatans förlängning har på sakkunnigas önskan gjorts till före- mål för särskild granskning. Den verkställda undersökningen har emellertid givit vid handen dels att en dylik förläggning av huvudingången icke kan anses innebära särskilda fördelar framför dess förläggande mot Gibraltargatan dels ock att nämnda förslag ur flera synpunkter svårligen låter sig realiseras. Ett fram- dragande av Aschebergsgatan rätt mot byggnadskomplexet skulle nämligen knap- past vara utförbart redan av den anledningen, att Gibraltarområdet i överskädlig framtid ej är tillgängligt, vartill kommer att gatans framdragande i nämnda rikt- ning på ett ofördelaktigt sätt skulle stycka samma område. Aven ur ren stads- planesynpunkt har det enligt arkitekternas mening ansetts olämpligt att framdraga Aschebergsgatan rätlinigt, då densamma från en lutning på '/20 oförmedlat komme att övergå i nära plan sträckning. Dessutom skulle anläggningens huvudaxel komma att ligga i en i förhållande till axeln alltför lutande terräng.

En annan synpunkt, som sakkunniga hemställt till förslagsställarna att beakta vid omarbetningen, var spårvägens framdragande till de olika laboratori- erna. Härutinnan anföres i beskrivningen till det omarbetade förslaget: »Då det endast är en kortare. tidsfråga, när stadens spårväg i Aschebergsgatan kommer att dragas fram till en plats nedanför den stora höjden i väster och huvudaxelns förlängning, torde såväl tävlingsförslaget »Origo> som det nu framlagda innebära de bästa möjligheter för framförande av ett stickspår till såväl elektrotekniska som maskinlaboratoriet och en blivande värmecentral, nämligen uti den i relativt god lutning framdragna gatan väster om anläggningen. Detta har varit en bidra- gande orsak till att byggnaderna för maskinbyggnadsteknik och elektroteknik bi- behållits på samma platser som i tävlingsförslaget »Origo. Då de nämnda insti- tutionerna komma att erhålla goda utvecklingsmöjligheter samt lämplig grup- pering i terrängen, har ej heller ur dessa synpunkter någon ändrad förläggning ansetts nödig.»

Beträtfande byggnadernas förläggning enligt det omarbetade förslaget hän- visas till situationsplanen (bil. 9), av vilken framgår att desamma äro förlagda till ungefärligen samma platser som i första pristagarnas förslag (jämför bil. 2). Ett undantag härifrån utgör dock byggnaden för skeppsbyggnadsteknik, vilken i det omarbetade förslaget förflyttats närmare institutionen för byggnadsteknik. Härutinnan framhålles i beskrivningen: »Denna förflyttning har företagits när- mast för att erhålla en fördelaktigare gruppering av byggnaderna. Härigenom stänges visserligen en framtida tillbyggnad av byggnadsfackavdelningen åt detta håll. Lokalerna inom byggnaden för skeppsbyggnadsteknik äro emellertid av så- dan beskaffenhet och så fördelade, att byggnaden utan större förändringar torde kunna tagas i bruk vid en eventuell framtida utvidgning av fackavdelningen för byggnadsteknik. En ny byggnad för skeppsbyggnadsteknik skulle efier en sådan utbyggnad erfordras, men kan densamma då med fördel förläggas ett stycke söderut ungefär mitt emellan östra maskinbyggnadsflygeln och den nu föreslagna byggnaden för skeppsbyggnadsteknik.> é Beträffande huvudändamålet med den vidtagna omarbetningen, nämligen att genom begränsning av ineffektiva utrymmen och andra åtgärder söka ned- bringa kostnaderna utan obehörigt eftersättande av byggnadernas ändamål, hygien och utseende, anföres: »Såsom ineffektiva utrymmen, vilken kunna spela nägon större roll i fråga om byggnadernas kub få väl närmast räknas korridorer invid

yttervägg. Med hänsyn härtill har vid omarbetningen så långt möjligt tilläm- pats ett system med mittelkorridorer. Av lätt insedda skäl blir vinsten av ett sådant system väsentligt mindre vid byggnader med flyglar (på grund av bl. a. uppkomsten av svårbelysta utrymmen 1 vinklarna), varför fördelarna i vissa fall neutraliseras av uppkomna olägenheter. Mittelkorridorer hava därför huvudsak- ligen kunnat tillämpas för byggnader med någon större utsträckning i en led, vilket är fallet med delar av byggnaderna kring huvudaxeln eller närmare an- givet byggnaderna för fysik, kemi, byggnadsteknik samt första och andra årskurserna.» Angående möjligheten att vid en successiv utbyggnad kunna verkställa en eventuell önskvärd omgruppering av de olika institutionerna utan rubbning av planens huvuddrag framhålla arkitekterna följande: »Det bör framhållas, att redan terrängens beskaffenhet med begränsade möjligheter till entréer och tillfartsvägar minskar utsikten för någon starkare omgruppering. I stort sett böra ju å ena sidan de institutioner, som röra sig med större laboratorier, förläggas där den tyngre trafiken lämpligast kan taga sig fram utan att störa gårdar och huvud- entréer och böra å andra sidan kring huvudentrén grupperas administrations- lokaler, bibliotek samt lämpligen första och andra årskurserna. Övriga institu- tioner, som utfylla mellanrummet mellan de ovannämnda, skulle närmast giva möjligheter till eventuell omgruppering. En omgruppering kan således hur än lanen löses endast ske i mindre utsträckning och är svår att på förhand förutse. en hänsyn till övriga tävlingsförslag, som önskats, har därför mindre kunnat taga sig uttryck i själva institutionernas förläggning än i desammas utformning. I sistnämnda hänseende hava emellertid åtskilliga förändringar vidtagits från det ursprungliga tävlingsförslaget och såväl planer som fasader hava omarbetats.» Beträffande det i detalj utarbetade byggnadsförslaget till kemiska och Kemiska och fysiska institutionerna, varav en fasadbild återgives i bil. 11 och en våningsplan fysiska in- i bil. 12, hava arkitekterna lämnat följande allmänna beskrivning: »Utarbetandet Stitutio- av det mera detaljerade förslaget för de till utförande närmast avsedda bygg-”””" naderna för fysik och kemi har skett under samverkan med vederbörande profes- sorer. Härvid hava en del nya synpunkter framkommit, som föranlett en viss omarbetning av de ursprungliga planerna ävensom tillkomsten av några nya lokaler. Sammanbyggnaden av institutionerna för fysik och kemi till ett komplex har varit en viktig förutsättning för att på lämpligaste sätt utnyttja höjdplatån och bereda utrymme för framtida utbyggnader, samtidigt som därigenom en ur arkitektonisk synpunkt fastare pointering av höjden eller tyngdpunkten i an- läggningen vunnits. Mot en sådan sammanbyggnad har framhållits, att fysik- byggnaden ej skulle få det för ömtåligare observationer och experiment önskliga, av yttre inflytelser oberoende läget. Tager man hänsyn till, att den fysiska institutionen under alla omständigheter utgör ett led i ett kringbyggt och delvis sammanhängande komplex, där störande inflytelser från olika häll redan fort- ledas genom grunden, äro de störande inflytelser som komma genom sammanbygg- naden av mera underordnad betydelse och kunna jämförelsevis lätt avhjälpas genom vissa anordningar och konstruktioner inom byggnaderna. En i det yttre betonad sammankoppling av institutionerna har därför ansetts böra bibehållas. Ett särskiljande av huvudentréerna för de olika byggnaderna har dock kunnat åstadkommas genom det på sakkunnigas förslag å byggnadens mitt an- bragta portvalvet, från vilket huvudentréerna till institutionerna för fysik och kemi anordnats.

Byggnads- beskrivning.

Uppvärm- ning m. m.

för de ke- miska och fysiska in- stitutio- nerna.

En större omläggning har företagits av kemiskt-tekniska laboratoriet (maskinhallen) för att i förhållande till fysikbyggnaden minska de störande infly- telserna från laboratoriet. I stället för centralt på gården har denna byggnad sålunda förflyttats till en platå i förlängning av kemiflygeln. Körtrafiken till laboratoriet och byggnaderna förmedlas av en i god lutning framförd rampväg å bergets västra slänt. Denna tillfartsväg måste självfallet anläggas redan i första byggnadsstadiet eller då enbart fysik och kemibyggnaderna uppföras. Då emel- lertid redan i detta byggnadsstadium, alltså innan byggnaderna med sina gårdar kring huvudaxeln komma till stånd, en direkt förbindelse med Gibraltargatan till huvudentrén för ifrågavarande byggnadskomplex torde erfordras, upptager första byggnadsstadiet en c:a 6 meter bred rak väg från Gibraltargatan förlagd i an- läggningens huvudaxel. Denna väg måste från början förläggas på samma höj- der som de blivande gårdarna, då den redan i detta stadium måste upptaga nödiga ledningar.»

Till grund för kostnadsberäkningen, varför i det följande skall redogöras, hava arkitekterna lagt följande byggnadsbeskrivning:

»På avsprängd och där så erfordras pallsprängd berggrund uppföras grund- murar av gråsten med sockel av gråsten och över sockeln ett granitskift. Mu- rarna uppföras av handslagen gul fasadsten och med sparsamt användande av granit till portaler, fönsteromfattningar och enstaka skulpturala utsmyckningar.

Taklisten utföres i betong med asfaltränna och taket täckes med skitfer. Invändigt utföras murarna av vanligt murtegel för grövre väggar och med slagg- tegel för tunnare mellanväggar. Bjälklagen äro beräknade att utföras av betong mellan järnbalkar samt fyllning.

Golven utföras i regeln av ekstav i lärorum och av kalksten i korri- dorer. I vissa rum, där så erfordras, användes klinkertegel, stålslipad cement eller asfalt.

Invändiga trappor utföras av kalksten och utvändiga av granit eller gråsten. Alla invändiga väggar putsas samt kalkfärgas. I enstaka rum användes oljefärg eller kakelbeklädnad. "Taken kalkfärgas.>

Av ingenjören William Fagerström i Göteborg hava förslag utarbetats dels till värmeanläggning samt gas-, vatten- och avloppsledningar för byggnadskomplexet i dess helhet, dels ock till värme- och ventilationsanläggning samt ledningar för vatten, avlopp, gas, ånga, tryckluft och vacuum för de kemiska och fysiska insti- tutionsbyggnaderna. Förslagen återfinnas som bilagor till betänkandet (se bil. 13 och 14).

Av skäl, som närmare utvecklas i samma förslag, har uppvärmningen av de olika byggnaderna tänkts genomförd medelst varmvattensystem från en gemen- sam värmecentral, som skulle förläggas till byggnaden för maskinbyggnadsteknik med laboratorier. För de stora laboratoriesalarna i sistnämnda byggnad har för- ordats uppvärmning medelst ångsystemet. För de kemiska och fysiska institutions- byggnaderna, vilka först skulle uppföras, har, såsom redan nämnts, förslag utar- betats till en särskild värmeanläggning. Denna skulle emellertid sedermera anslutas till den gemensamma centralanläggningen.

De egentliga byggnadskostnaderna för de kemiska och fysiska institutio- nerna hava av arkitekterna beräknats till i runt tal 2,760,000 kronor, vartill komma beräknade kostnader för terrassering, planeringsarbeten och anläggning av uppfartsväg m. m. med tillhopa 250,000 kronor samt för inredringsarbeten och

inventarier 320,000 kronor. För anskaffning av apparater och utensilier hade sakkunniga i betänkande I beräknat 191,500 kronor. Om man, med hänsyn till den prissänkning, som efter år 1919 ägt rum beträffande dylik utrustning, här räknar med ett belopp av 100,000 kronor, skulle totalkostnaden för dessa institu- tioner i färdigt skick således uppgå till 3,430,000 kronor. I ett av arkitekterna på sakkunnigas anmodan fm väl utarbetat alternativt förslag (se nedan) hava de egentliga byggnadskostnaderna begränsats till 2,430,000 kronor och kostnaden för terrassering m. m. till 210,000 kronor. Med beräkning av kostnaderna för inred- ningsarbeten och inventarier samt laboratorieutrustning till samma belopp som i det förstnämnda förslaget skulle totalkostnaden enligt det alternativa förslaget uppgå till 3,060,000 kronor,

Enligt enahanda beräkningsgrunder som i det förstnämnda förslaget beträf- Kostnaderna fande kemiska och fysiska institutionerna hava arkitekterna beräknat kostnaden för byggna- för nybyggnader till den nya högskolan i dess helhet till 12,070,000 kronor, för- der. tull den

nya högsko-

delade på de olika byggnaderna sålunda: län: i dess Byggnad för kemiska och fysiska institutionerna jämte inrednings- gr kostnader, men exclusive planeringsarbeten . . . . . 3,080,000: — > > byggnadsteknik, administrationslokaler, bibliotek samt första och andra årskurserna . . oslo osococ0o oc: co -> 3,430,000:— maskinbyggnadstekoikss ger se Ses 000: 3 » elek troteknikis on. sada sng. NRA see 090000: » > =iSkeppsbygenadstekniki tis =us.. se 390,0005E > $ jar BIE range rk rr boat NS Rp SR SAD re ou Ste SSG 650,000: —

Planeringsarbeten . 1,100,000: —

— Summa kronor 12,070,000: =

Genom en begränsning av utrymmen, i enlighet med det ovan omnämnda alternativförslaget för kemiska och fysiska institutionerna, bör motsvarande kost- nad för anläggningen i dess helhet kunna nedbringas till c:a 10,500,000 kronor enligt nu gällande priser. Vid byggnadernas successiva utförande, exempelvis under åren 1925—1930, torde på grund av fortgående prisfall ytterligare en bety- dande kostnadsminskning komma att uppstå.

En granskning av det överarbetade förslaget giver enligt sakkunnigas me- Sakhkuwnni- ning till resultat, att huvudsyftet med arkitekttävlingen och den efterföljandegas yttrande utredningen i byggnadsfrågan, nämligen att erhålla en allmän plan för den nya Bete e oa högskolans successiva utbyggande, på ett tillfredsställande sätt vunnits. Sakkun- ade fördlat niga, som även i övrigt funnit förslaget ur såväl arkitektonisk som praktisk syn- get till ny- innebära en god lösning, anse detsamma i stort sett vara ägnat attbyggnader. äggas till grund vid uppförandet av nybyggnader för den nya högskolan. I fråga om den av arkitekterna föreslagna placeringen av de olika institutionsbyggnaderna vilja sakkunniga framhålla, att vid uppförandet av byggnaden för skeppsbygg- möjlkek ni synes böra övervägas att från början förlägga densamma längre söder ut så att erforderligt utrymme reserveras för en eventuell framtida tillbyggnad av det byggnadstekniska laboratoriet. Förslaget att vid en eventuell utvidgning av institutionen för byggnadsteknik taga i bruk byggnaden för skeppsbyggnads- teknik och i samband därmed uppföra en ny byggnad för skeppsbyggeriavdelnin- gen, finna sakkunniga nämligen mindre tilltalande.

Det är av stor vikt att från början tillräckliga och lämpligt belägna ut- rymmen reserveras för tillfälliga provningsanordningar och dylikt, för vilka vid behov provisoriska byggnader böra kunna uppföras i närheten av respektive insti- tutionsbyggnader. Detta syfte kan vinnas i omedelbar anslutning till de meka- niska och elektrotekniska institutionerna ävensom vid den byggnadstekniska in- stitutionen, under förutsättning att man söder om denna reserverar erforderligt utrymme mellan institutionsbyggnaden och den planerade idrottsplatsen. Sist- nämnda område bör vid behov inhägnas på lämpligt sätt, medelst mur eller annor- led-s. Vidare bör erforderligt utrymme reserveras för en materialprovningsanstalt, som framdeles lämpligen kan förläggas söder om värme- och maskintekniska in- stitutionerna. Med dessa dispositioner kommer det genom förut omnämnda avtal av Göteborgs stad upplåtna området i dess helhet att tagas i anspråk.

Rörande den av arkitekterna framlagda kobthedsberäkningen vilja sak- kunniga anföra följande.

Vad först angår byggnaderna för kemiska och fysiska institutionerna intages här nedan en jämförande sammanställning beträffande de egentliga byggnadskost- naderna, sådana dessa beräknats i det av arkitekterna utarbetade förslaget och i det av sakkunniga tidigare (i betänkande I) framlagda förslaget.

Arkitekternas utredningsförslag: Sakkunnigas förslag år 1920. 46,900 kbm. å 43,50 kr. per 38,900 kbm. å 56 kr, per RDI Sur teten ag OA NO kpm (avrundat) "7555 2,180,000: — värmeledming 5 ö:rs sor + 140,000:--- "värmeledningi «ks... 200:000: = gas, vatten jämte hydrofor- gas, vatten och avlopp jämte anläggning"), avlopp och VAC Ess re RT 69:0008-- VACHUI Aase rens LA0:0005— elektriskt: ljus «ra co. 46,000:— elektriskt ljus, hissar m. m. 52,000:— = ritningar och kontroll samt ritningar och kontroll samt oförutsedda utgifter (152) 396,000: — oförutseddautgifter (15 2) 360,000: — RER INTER (SAR Summa kronor 2,762,150: — Summa kronor 2,985,000: — TTöavtundabstabe st 3 0352 700,000:-— eller ett enhetspris av 58,85 kronor per = eller ett enhetspris av 76,75 kronor per kbm. kbm. Härtill komma: Härtill komma: Planeringskostnader . . . 250,000:— Planeringskostnader c:a . 180,000: — Inredningskostnader . . . 320,000:— = Inredningskostnader >» . 460,000:— Taboratorieutrustöing —. . 100,000:—.- Laboratorieutrustning, » .: 191,500:— Summa kronor 3,430,000: — Summa kronor 3,816,500: —

(I betänkande I utfört med . . 3,825,000: —).

Till grund för arkitekternas kostnadsberäkning har lagts prisnivån i Göte- borg i oktober 1921. Såsom framgår av sammanställningen har priset per kbm.

: >) Hydroforanläggningen avser endast att ytterligare något höja trycket för normalt erforder- ligt förbrukningsvatten i laboratorier m. m. utöver det för eldsläckning enligt vanliga fordringar betingade.

väsentligt nedbringats, huvudsakligen beroende på den efter år 1919 inträdda prissänkningen inom hithörande områden. Att det oaktat slutsumman icke min- skats i högre grad beror på flera omständigheter. Viktigast är därvid att den totala kubikmassan för byggnaderna i jämförelse med 1920 års förslag ökats från 38,900 kbm. till 46,900 kbm. eller med 8,030 kbm., som redovisas på följande sätt: ökade utrymmen för analytisk kemi m. m. 1,600 kbm., diverse ökning enligt förslag av vederbörande institutionsföreståndare 1,300 kbm., huvudtrappans ned- dragande till ett lägre plan med entré genom östra flygeln 900 kbm., ökning av medelhöjden i institutionslokalerna c:a 1,200 kbm., ökning av de i ena flygeln in- rymda vaktmästarebostäderna c:a 400 kbm. samt slutligen ökning av ineffektiva utrymmen — korridorer trappor, toiletter m. m. — c:a 2,600 kbm.

Sakkunniga, som i det följande skola återkomma till frågan om nedbrin- gande av ineffektiva utrymmen m. m., vilja till en början framhålla dels att samtliga tävlingsförslagen med ett undantag resulterat i större byggnadsmassa än 1920 års förslag dels ock att en ökning i byggnadsmassa måste bliva en följd av utredningsförslagets mera öppna byggnadssätt, betingat av hänsyn till framtida utvidgning m. m., ävensom av byggnadernas upphöjda läge, som gör det önsk- värt att nedflytta entréerna på ett så lågt plan som möjligt.

Beträffande kostnaderna för terassering m. m., som i utredningsförslaget be- räknats till 250,000 kronor och vilka i 1920 års förslag upptogos till 180,400 kro- nor, må framhållas dels att dessa kostnader i 1920 års förslag endast voro approxi- mativt beräknade dels att viss utökning i kostnaderna betingats av att hela bygg- nadskomplexet föreslagits förlagt till den höjdplatå, som avsågs endast för fysik- byggnaden i 1920 års förslag, dels ock att utredningsförslaget kräver dyrbarare väganläggningar, särskilt den relativt dyrbara uppfartsvägen från Gibraltargatan, vilken emellertid måste anses nödvändig och motiverad genom b ggnadernas förlägg- ning samt genom den med utredningsförslaget i dess helhet följande stadsplanen.

Angående kostnaden för inredningsarbeten och inventarier, 320 000 kronor mot 460,000 kronor i 1920 års förslag, må anmärkas, att den tidigare uppskattade kostnaden beräknats komma att nedgå med 25 2 samt att en ytterligare besparing av 5 till 10 4 påräknats genom inrättande under byggnadstiden av en provisorisk snickeriverkstad, varigenom transport- och emballagekostnader m. m. nedbringas.

Den avsevärda ökningen av byggnadsmassan, som utredningsförslaget i jämförelse med 1920 års förslag innebär, har emellertid föranlett sakkunniga att låta undersöka, huruvida icke en reducering därvidlag ävensom nedbringande av terrasseringskostnaderna kunde äga rum, utan att byggnadernas ändamålsenlighet därigenom äventyrades.

I sådant syfte hava arkitekterna beträffande fysik- och kemibyggnaderna anmodats utarbeta det förenämnda alternativa förslaget, vars omfattning och kostnader framgå av följande sammanställning:

40,000 kbm. å 44 kronor per kbm. .:1,760,000: —

värme, gas, vatten (jämte hydroforanläggning), avlopp och vacuum . 295,000: — Elektriskt ljust hissar kn obe SA SS oas RSA SRS ED 2 000 ritningar och kontroll samt oförutsedda utgifter (15 2). . . .. . . 316,000:—

Summa kronor 2,423,000: — Tavrundat tale. SR (ER eV SV000R

eller ett enhetspris av 60,7 5 kronor per kbm. 12—213081

Plan emm oskpataadenr ae. ARA ofog JADE fig vibtad farter sar 0000: JTTSUDIN S5KOS CH AA SBEAA Nr br rglje od dated barnsgnt NÖT NäsSäMmA RAL, Ta bona tone Utna Stal He et SN . hala fallg. fa OO BE. TR 0000:

Summa kronor 3,060,000: —

Den minskning i kostnad, som sålunda skulle vinnas enligt det alternativa förslaget, beror i huvudsak på minskning av byggnadsmassan från 46,900 kbm. till 40,000 kbm. Däremot har enhetspriset ansetts böra räknas något högre än i utredningsförslaget. Höjningen för de egentliga byggnadskostnaderna är obetydlig (50 öre per kbm.), men enbetspriset för hela byggnaden, exklusive planeringskost- nader m. m., har höjts från 58.85 kronor till 60,75 kronor per kbm., beroende på att de beräknade kostnaderna för värme m. m. ej kunnat minskas i samma grad som kostnaderna för byggnadsarbetena.

Minskningen i byggnadsmassan har åstadkommits bland annat genom att huvudbyggnadens bredd minskats c:a 1 meter och huvudfasaden förkortats med c:a 6 meter, varjämte de mindre flyglarna minskats c:a 2 meter i bredd och de i sammanbindningsbyggnaden mellan kemiflygeln och maskinhallen placerade rummen inrymts i huvudbyggnaden. Därjämte hava höjderna i en del våningar, undantagandes laboratorie- och hörsalar, minskats. Beträffande de ineffektiva ut- rymmena må framhållas, att korridorbredderna minskats från 3 till 2!/2 meter. (Genom beräknad inknappning i avsprängningen av marken mellan de båda gårds- flyglarna samt uppskjutande av en del stenarbeten för rampvägen från väster hava planeringskostnaderna reducerats med c:a 40,000 kronor.

Den reducering av byggnadskomplexet, som det alternativa förslaget så- lunda innebär, finna sakkunniga, med stöd jämväl av från professor E. Laller- stedt inhämtat yttrande, icke medföra några avsevärda olägenheter i fråga om byggnadernas ändamålsenlighet. Utav en, i anslutning till det å särskilda ritningar framlagda reducerade förslaget, av arkitekterna verkställd jämförande beräkning av effektiva utrymmen framgår nämligen, att samtliga i tävlingsprogrammet och senare framkomna önskemål blivit skäligen tillgodosedda. Med hänsyn till den väsentligt minskade totala byggnadskostnaden enligt det alternativa förslaget, anse sig sakkunniga böra i huvudsak förorda detta förslag.

Emellertid hava sakkunniga ansett sig böra undersöka i vad mån ytter- ligare besparingar kunna åstadkommas genom att låta tillsvidare anstå med ut- byggandet av de båda mindre flygelbyggnaderna vid huvudfasaden ävensom möj- ligen med den som överbyggnad på värmecentralen föreslagna, för arbeten med kemiskt-tekniska apparater 'i halvstor skala avsedda maskinhallen (det s. k. maskinlaboratoriet).

I sistnämnda hänseende hava dock sakkunniga kommit till den uppfatt- ningen, att ett uteslutande av maskinlaboratoriet vid den första utbyggnaden skulle innebära en så väsentlig olägenhet för en fruktbärande undervisning, utvidgad med den föreslagna tredje professuren, i kemisk teknologi, att de sakkunniga icke ansett sig kunna tillråda en dylik åtgärd.

Vad åter angår flygelbyggnaderna anse sakkunniga, att ett uppförande av desamma utan större olägenhet bör kunna anstå till en ekonomiskt gynnsammare tidpunkt än den nuvarande. De båda flygelbyggnaderna — innehållande, den ena

lokaler för elektrokemi, diverse gemensamma lokaler, hydroforanläggning och en mindre entré till kemiska institutionernas huvudtrappa, den andra vaktmästare- bostäder -- innefatta enligt det förstnämnda utredningsförslaget ett utnyttjat ut- rymme av 5,700 kbm. och enligt det alternativa förslaget 4000 kbm. Enligt verkställd beräkning bliver kostnadsminskningen i sistnämnda fall c:a 230,000 kronor. Totalkostnaden för den första utbyggnaden av de kemiska och fysiska insti- tutionerna enligt i Göteborg i oktober 1921 gällande priser skulle i enlighet härmed beräknas till 2,830,009 kronor. Motsvarande kostnad enligt 1920 års förslag med då tillämpad prisnivå utgjorde 3,825,000 kronor.

Slutligen bör i detta sammanhang framhållas, att man vid byggnadernas uppförande under loppet av de närmast följande åren (huvudsakligen 1923 och 1924) torde kunna räkna med en rätt betydlig minskning av kostnaderna på grund av sänkta arbets- och materialpriser.

I anslutning till den sålunda föreliggande utredningen i byggnadsfrågan och under åberopande av de i den lämnade översikten av frågans tidigare utveck- ling framhållna uttalandena angående nödvändigheten av nybyggnader för chal- mersska institutets kemiska och fysiska institutioner, föreslå sakkunniga — som anse att frågan om nämnda nybyggnader, oavsett om den föreslagna ombildningen av institutets högre avdelning till teknisk högskola bliver beslutad eller ej, snarast möjligt bör lösas — att nybyggnader för de kemiska och fysiska institutionerna må uppföras i enlighet med det nu framlagda, av sakkunniga förordade förslaget.

Den lägre avdelning tillkomst och utveck- ling.

OMORGANISATION AV LÄGRE AVDELNINGEN VID CHALMERS TEKNISKA INSTITUT

I det föregående hava sakkunniga efter omsorgsfullt övervägande uttalat den uppfattningen, att den nuvarande högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut bör ombildas till en teknisk högskola och i sammanhang därmed antytt, att institutets lägre avdelning borde omorganiseras till tekniskt gymnasium jämte tekniska fackskolor enligt de för dylika läroanstalter numera gällande bestäm- melser. Beträffande den nya tekniska högskola, som sålunda skulle uppstå, hava sakkunniga ävenledes i det föregående framlagt förslag till program och organisa- tion samt till de nybyggnader, som för densammas behov skulle erfordras. Det återstår nu att närmare belysa frågan om den lägre avdelningens omorganisa- tion samt de omständigheter, som äro att beakta vid de båda avdelningarnas därav påkallade särskiljande.

Frågan om den ställning chalmersska institutets lägre avdelning skulle

Såsom förut meddelats har chalmersska institutet ursprungligen tillkommit genom av en av kanslirådet Chalmers stiftad donation, enligt vilken hälften av hans kvarlåtenskap skulle tillfalla »en framdeles till inrättande bestämd Indu- strie Schole för fattiga barn som lärt läsa och skriva». Ett strängt vidhållande av denna bestämmelse skulle väl hava begränsat skolans verksamhet till den upp- gift, som nu tillkommer våra lärlings- och yrkesskolor eller med dem jämförliga anstalter för yrkesundervisning. Av den i det föregående lämnade korta historiska översikten over institutets utveckling framgår emellertid, hurusom man allt ifrån början sökt lägga undervisningen i vetenskaplig riktning, vilket enligt dåtida uppfattning icke ansågs strida mot donators intentioner. Redan år 1834 gjordes emellertid allvarliga försök att omvandla skolan från en teknologisk läroanstalt till en arbetsskola för fattiga barn, en plan, som var nära att förverkligas men dock blev avvärjd. Ar 1852 påbörjades en uppdelning av skolan i en högre och en lägre avdelning. Inträdesfordringarna till den lägre avdelningen blevo därvid visserligen så låga, att de ungefär motsvarade vad som i donationsbrevet torde hava avsetts, men undervisningsplanen kom dock att i främsta rummet tillgodose den högre avdelningens intressen. Den lägre avdelningens uppgift att utbilda lärjungarna för praktisk industriell verksamhet blev väsentligen förfelad, däri- genom att undervisningen mer eller mindre inriktades på att förbereda till in- träde i institutets högre avdelning. Sålunda upptogs den lägre avdelningens

ärotid till större delen av allmänbildande och grundläggande ämnen, medan endast ett fåtal timmar ägnades åt undervisning i tekniska ämnen. Då och då fram- kommo förslag till förändring men utan resultat. Den av Kungl. Maj:t år 1907 tillsatta kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande har i sitt år 1912 avgivna betänkande (i det följande betecknat: Tekn. kom. bet.) skarpt fram- hållit olägenheten av den lägre avdelningens beroende av den högre. Kommittén anför bland annat följande. (Bet. I sid. 59). »Chalmers tekniska läroanstalt lämnar ett typiskt exempel på de svårigheter, som uppstå, om man hos en och samma läroanstalt söker förena två så skilda uppgifter som att förbereda för praktisk industriell verksamhet och för övergång till en högre teknisk läroanstalt. Den senare uppgiften blir alltid huvudsak för både lärare och lärjungar. Övervägande vikt lägges på de grundläggande teoretiska studierna och de tekniska fackstu- dierna skjutas åt sidan. Det visar sig också i regel att en sådan anordning blir ofördelaktig för lärjungarna själva. Under åren 1905—1909 var det mer än 40 av den lägre avdelningens lärjungar, som måste lämna anstalten utan att hava erhållit avgångsbetyg eller vunnit inträde vid den högre avdelningen, och som sålunda icke lyckats ernå det med studierna avsedda målet.»

Ehuru kommittén sålunda icke kunde skänka sitt erkännande åt den då- varande organisationen av Chalmers tekniska läroanstalts lägre avdelning, fann kommittén svårt att framlägga något förslag till dess tidsenliga ordnande. Med hänsyn till det chalmersska donationsbrevets bestämmelser ansåg kommittén det ligga närmast till hands att genom den teoretiska undervisningens begränsning och en utvidgning och specialisering av fackundervisningen omvandla den lägre avdelningen till en yrkesskola. Emellertid fann kommittén även vägande skäl tala mot en sådan anordning, såsom att den lägre avdelningen väsentligen bidroge till att förse den högre avdelningen med gott elevmaterial, varjämte det stora tilloppet av lärjungar till den lägre avdelningen manade till försiktighet vid upp- görande av förslag till avdelningens omorganisation. På grund härav trodde kommittén det vara riktigast att låta med anstaltens omorganisation anstå, tills erfarenhet vunnits om kommitténs förslag till den lägre tekniska undervisnin- gens ordnande i övrigt, så mycket hellre, som en omgestaltning även av den högre avdelningen ansågs förestående, och då denna blivit genomförd det skulle bliva lättare att bedöma, i vad mån den lägre avdelningens uppgift att vara för- beredande fortfarande kunde anses berättigad. (Tekn. kom. bet. I sid. 60).

Emellertid bragtes frågan om chalmersska läroanstaltens omorganisation ånyo på tal, då anstaltens styrelse i underdånig skrivelse den 25 september 1912 framlade förslag till vissa ändringar i anstaltens stat, varvid begärdes en fastare anställning för vissa s. k. övriga lärare. Framställningen föranledde dåvarande departementschefen att företaga en särskild undersökning rörande chalmersska läro- anstaltens förhållanden. I och för den härav påkallade utredningen år 1913 till- kallade sakkunniga framhöllo i sitt den 23 december samma år avgivna betän- kande, att den chalmersska läroanstaltens lägre avdelning borde så ordnas, att den 1 första hand fyllde »sitt ursprungliga och huvudsakliga ändamål att meddela en elementär teknisk bildning åt blivande förmän, verkmästare, ritare och andra, för vilkas levnadsmal en sådan bildning är tillräcklig och nödvändig» Dessa elever finge alltså ej belastas med sådan undervisning, som endast avsåge att bibringa för inträde i den högre avdelningen erforderliga kunskaper. De däremot, som önskade fortsätta i högre avdelningen, syntes böra erhålla den härför erfor-

Undervis- ningens nu- varande om- fattning.

Komplette- ringskursen.

derliga kompletterande undervisningen särskilt. I anslutning till dessa principer föreslogo de sakkunniga vissa omläggningar i den lägre avdelningens undervis- ningsprogram och någon ökning i inträdesfordringarna, varigenom det skulle bliva möjligt att begränsa den normala kursens lärotid till två och ett halft år eller fem terminer. Härtill skulle så komma en kompletteringskurs under tredje året motsvarande en sjätte termin för dem, som önskade inträde i den högre av- delningen.

TER redan i den allmänna historiken förut meddelats (sid. 21) godkände riksdagen år 1914 nämnda förslag, och hava de sålunda givna riktlinjerna seder- mera varit bestämmande för den lägre avdelningen.

I det på grund härav upprättade, nu gällande programmet för chalmersska institutet föreskrives bland annat följande:

»Den lägre avdelningen har till huvudsaklig uppgift att meddela teknisk undervisning åt blivande förmän, verkmästare och ritare, men avser även att för- bereda till inträde i den högre avdelningen. Lärokursen omfattar 5 terminer.

Läroämnena i den lägre avdelningen äro: matematik, fysik, kemi, mekanik, mekanisk teknologi, elektroteknik med övningar, maskinlära med ritning, bygg- nadslära med ritning, skeppsbyggeri med ritning, linearritning, frihandsteckning, modellering, verkstadsarbete, industriell ekonomi, svenska och tyska språken.»

»För att antagas till elev i lägre avdelningens första årskurs fordras att hava fyllt 16 år, att hava god frejd, att kunna fritt och obehindrat läsa och tydligt skriva svenska språket samt att vara förtrogen med aritmetiska räkningar.

Läsåret indelas i två terminer, den ena, höstterminen, från och med den 10 september till och med den 19 december, och den andra, vårterminen, från och med den 10 januari till och med den 9 juni..

»Varje vårtermin anordnas vid institutet en kompletteringskurs avseende att bibringa lärjungarna de insikter, vilka, utöver vad som kräves för avgångs- examen från lägre avdelningen vid institutet, erfordras för vinnande av inträde i den högre.

Läroämnena i kompletteringskursen äro: matematik, fysik, kemi, svenska språket, tyska språket samt historia och geografi.

Tillträde till kompletteringskursen äger endast den, som erhållit avgångs- betyg från den lägre avdelningen, utvisande godkända insikter i minst två fack- ämnen.» :

»Kursen avslutas med examenen under kontroll av tre censorer, vilka utses bland högre avdelningens lärare. Vid examen utfärdas betyg med vitsord i de särskilda ämnena; och fordras för godkänd examen minst betyget godkänd i samtliga till kursen hörande ämnen.» .

Den som avlagt godkänd avgångsexamen från kompletteringskursen kan an- tagas till ordinarie elev i högre avdelningens första årskurs utan inträdesprövning.

Det skall icke förnekas att den år 1914 vidtagna förändringen var ett steg

i rätt riktning och kanske det bästa möjliga under dåvarande förhållanden. Såsom framgår av vidstående tabell över elevantalet vid chalmersska institutets lägre avdelning har antalet nyintagna i första årskursen stadigt ökats, likaså antalet av dem som erhållit avgångsbetyg. Däremot har antalet från lägre avdelnuingen högre avdelningen intagna varit väsentligt mindre efter genomförandet av 1914 års reform än förut, trots den brygga, som tillkommit genom kompletteringskursen.

Antalet nyintagna i lägre | Intagna i | avdelningen Antalet avgångna | Antalet | högre av- | med avgångsbetyg <avgångna delningen | utan av- | från lägre | FÅ 2 gt a FAR AA KT TESS ROR gångsbetyg avdel- Kompl. | — 3:dje Kompl. ningen kursen. | årskursen | kursen

AT FL TI TRI AE VETA Årskurser

1:sta 2:dra 3:dje

| TOIO een AG OS a yt. 22 e ut BEG] TOT jan ssd 420 ng — > 28 = 67 ATEN POL 2 TA ES FEGA ASO TG = > 24 Hö SN IRL OROAR O RAS SN ATT 2 36 = 57 AD TOR sobre SNS Jeg CE > 36 = 59 ABA TOLD or eri re Bat len LDS rr 2 SE = 76 Borr SERIEN RS. NR | | ht. 24 | FOJO VETERAN : 53 dl — 30 16 23 re SÅ GDEEE SSSK sad ju FESRD I LOL Lgr NAT aln 28 a 23 8 24 IE FSS RNA RS PR en HIA LOIS oas SA ER 20 2 36 PE 36 18 SIDE. I ENE SVIS > 49 19405 SRS 27 1 30 14 55 26 HIT ONES Så RR AGE TA NET >: 1:42 JO80 RER AUE.SS Pr 34 16 34 22 2 ISA na rs AsR OSA SA FEROL TS TR SR 14 = 45 lö 89 32

Detta förhållande torde i någon mån bero därpå, att undervisningens omläggning efter år 1914 berett dem, som genomgått lägre avdelningen, bättre möjligheter att träda ut i livet direkt utan att dessförinnan söka genomgå den högre. Till stor del beror det på att tillträdet till högre avdelningen försvårats genom det här förut på- visade stora tilloppet av inträdessökande, som avlagt studentexamen. Beaktans- värt är att trots detta icke endast sådana, som genomgått kompletteringskursen, utan även andra den lägre avdelningens elever, vunnit inträde i den högre, näm- ligen efter undergången inträdesprövning. Detta tyder på att kompletteringskursen ej skulle vara alldeles nödvändig. Emellertid är antalet av dem, som avgå från den lägre avdelningen utan att hava erhållit vare sig avgångsbetyg eller inträde i högre avdelningen alltjämt påfallande stort, omkring 40 « av antalet i den lägre avdelningen intagna. Detta missförhållande, som anmärktes redan av 1907 års tekniska kommitté, synes numera i främsta rummet bero därpå att inträdesford- ringarna till den lägre avdelningen fortfarande äro allt för små, så att bortgall- ringen. av de mindre lämpliga måste ske under studietiden i stället för vid inträdesprövningen. Anmärkas kan även att de låga inträdesfordringarna jämförda med studiernas mål och den lärotid, som ställes till förfogande, framtvinga en forcering i studiearbetet, som i och för sig medför avsevärda olägenheter.

Det synes sålunda uppenbart att den lägre avdelningen trots 1914 års om- organisation ännu är långt ifrån tillfredsställande.

Emellertid har 1918 års riksdags beslut angående praktiska ungdomsskolor och den lägre tekniska undervisningens ordnande skapat nya förhållanden, som göra att frågan om chalmersska institutets ställning och uppgifter kan och måste ses på annat sätt nu än år 1914. Redan i det föregående (sid. 21) hava sak-

Den mwva- rande lägre avdelningen, sedd i belys- ning av den

utav 1918 års kunniga vidrört denna omständighet och bland skälen för en omorganisation av riksdag be- den högre avdelningen till teknisk högskola åberopat tillkomsten av tekniska sorg ier och tekniska fackskolor, vari tt återförande av nämnda avdel- organisatio- &y MNasier och tekniska fackskolor, varigenom ett återförande av nämnda avde nen av den Ning till dess statutmässiga nivå nu skulle vara mindre motiverad (sid. 21—22). lägre tek- I nämnda sammanhang framhölls även, att tillkomsten av ett flertal sådana niska under- tekniska läroanstalter, vilka var för sig meddelade en undervisning, som medförde ”ISNINIEN: kompetens för inträde i teknisk högskola, gjorde den speciella anordningen av chalmersska institutets lägre avdelning såsom en förskola för den högre mindre behövlig. Här må tilläggas att den lägre avdelningens undervisning i vissa äm- nen numera till stor del täckes av den undervisning, som står ungdomen till buds i de nytillkomna praktiska ungdomsskolorna. Det synes därför vara onödigt att bibehålla så låga inträdesfordringar till den lägre avdelningen som de nu gäl- lande. Aven om, såsom 1907 års tekniska kommitté enligt dess här ovan anförda uttalande förmenat och även andra synas hava ansett, donationen närmast skulle hava åsyftat någonting liknande våra lägre tekniska yrkesskolor, så synes det nu vara mindre skäl att endast av hänsyn till ordalydelsen av den i det föregående omnämnda, år 1811, under dåvarande bristfälliga skolförhållanden formulerade donationsbestämmelsen tänka på en återgång i sådant avseende, sedan det genom 1918 års riksdagsbeslut angående upprättande av lärlings- och yrkesskolor blivit väl sörjt för undervisningen på ifrågavarande stadium. Därtill kommer att genom en omorganisation i dylik riktning den lägre avdelningen skulle komma att för- lora sin nuvarande karaktär av anstalt för elementär teknisk utbildning, vilket med hänsyn till frånvaron av andra dylika anstalter i Göteborg icke kan vara att förorda. Sakkunniga hava därför ansett riktigast att, såsom även 1913 års sakkunniga förordade, chalmersska institutets lägre avdelning bibehålles såsom teknisk elementarskola. Av skäl som nyss framhållits anse sakkunniga emellertid att inträdesfordringarna böra höjas och undervisningen läggas på ett något högre plan än det nuvarande. Därigenom skulle vinnas icke blott en bättre utgallring av elevmaterialet och ett jämnare resultat av undervisningen utan även att ifråga- varande läroanstalt skulle kunna komma i jämnhöjd med andra liknande tekniska läroanstalter i riket, sådana de blivit utformade i enlighet med av 1918 års riks- dag godkända riktlinjer. Slutligen skulle den nuvarande kompletteringskursen bliva överflödig och överhuvudtaget sammankopplingen med den högre avdelningen kunna upphöra, vilket länge synts önskvärt och säkerligen bliver än mera nöd- vändigt, i och med att den högre avdelningen omorganiseras till teknisk högskola. Givetvis skulle möjligheten att från den omorganiserade lägre avdelningen övergå till den omorganiserade högre avdelningen ändock komma att förefinnas, liksom dylik möjlighet länge har funnits i fråga om övergång från de tekniska elemen- tarskolorna till tekniska högskolan, vilken förmån helt naturligt gäller även för de nyupprättade tekniska gymnasierna samt i viss utsträckning för de tekniska fackskolorna. Omorganisa- I fråga om gestaltningen av den tekniska läroanstalt, som sålunda skulle tion av den komma att ersätta det chalmersska institutets lägre avdelning, hava sakkunniga lägre avdel- redan förut som sin mening tillkännagivit, att anstalten bör omfatta dels tekniskt Caen al gymnasium, dels vissa tekniska fackskolor (Bet. I sid. 14—15; Bet. II sid. 21— gymnasium 22)- Sakkunniga hava därvid tagit hänsyn till såväl det sannolika behovet av jämte fack- tekniska arbetskrafter i landet som den nuvarande omfattningen av institutets skolor. lägre avdelning. Såsom av tabellen å sid. 95 framgår har antalet nyintagna elever

i första årskursen på sista tiden utgjort omkring 90 för år, vilket normalt mot- svarar tre avdelningar. I betraktande av, att ungefär en tredjedel av de avgående eleverna vunnit inträde i den högre avdelningen och för övrigt behovet av allmän teknisk utbildning gör sig gällande på allt flera områden, anse sakkunniga själv- fallet att den ena avdelningen bör organiseras som tekniskt gymnasium. Beträffande övriga avgående elever torde man kunna antaga, att de skola hava bästa förut- sättningar för och gagn av att genomgå teknisk fackskola. Emellertid har inom lägre avdelningen hittills icke förekommit någon ordnad fackindelning. Det är endast föreskrivet, att elev skall deltaga i minst två av ämnena maskinlära, bygg- nadslära, elektroteknik och skeppsbyggeri. Av de valda ämneskombinationerna synes emellertid framgå, att största intresset samlar sig kring maskinlära och elektroteknik. Den undervisning i skeppsbyggnadslära, som alltjämt torde böra förekomma, synes kunna tills vidare kombineras med undervisningen i maskin- lära. Undervisningen i byggnadslära har icke haft större omfattning än att den skulle kunna inrymmas i gymnasiekursen, och den bör för övrigt delvis förekomma i samtliga övriga avdelningars kurser. Sålunda kommer man till att, så vitt nu kan bedömas, det skulle vara lämpligt att jämte det tekniska gymnasiet inrätta därmed förenade en teknisk fackskola för maskin- och skeppsbyggnadsindustri samt en teknisk fackskola för elektrisk industri.

Emellertid torde det av skäl, som längre fram skola beröras, icke vara möjligt att nu bestämma tiden för omorganisationens genomförande. Vid sådant förhållande torde ej heller nu böra slutgiltigt fastslås varken avdelningarnas antal eller deras undervisningsprogram, utan synes frågan härom böra lämnas öppen för ytterligare prövning, när omorganisationen kan bliva definitivt bestämd, varvid det lär få ankomma på skolöverstyrelsen, till vars förvaltningsområde de nya läro- anstalterna torde böra hänföras, att utarbeta detaljerade förslag.

tekniska läroverk, exempelvis i Malmö, Örebro och Härnösand, uppgjort följande förslag till stat för tekniskt gymnasium, teknisk maskin- och skeppsbyggnadsfack-

skola samt elektroteknisk fackskola i Göteborg. RR AR AR fa a TA AE EE EE EE

| Tjänst- |

Uli ft sta than Lön görings- Summa

| penningar

| 1 rektor (förutom fri bostad eller ersättning därför) . . . .| 5.000 | 2,500 | 7,500 | 1 lektor (förutom. ålderstillägg) = öre sg. SV00- 1.900 5,800 - | 8 lektorer (CR > Jös R ERE | 31,200 | 15,200 46,400 | 1 vaktmästare CS > JA ST | 900 | 550 1450 | 1 maskinist och eldare ( > > NISSE TEEN | TA0057 650 = OO 1 laboratorievaktmästare ( > > JENSENS RR | 11004 650 LI00A ArVOde ät xtra: lärares oa bese mr Re RT IR | SS — 14,000 | ÖVNRINgar I Lon Um återigen SS SA SN I EG — 600 | Föredrag om arbetarskydd och hygien ".S.0 us cs so NE | — | — | 400 | Bokförings- Och Skrivbiträde åt roktör: mv oc oc. stef I ER — | 10004 Skolläkare >: see ea les de TSE RIPA RS SR | 2 = 600 |

Ia BID IOCGKATI ÖRA ga fega Ng add RESER SAST RE ARA SD SE | SEN - 600 Böcker, underhåll av samlingar och undervisningsmateriell . 2 -— 5,000 I Matertalier och Oiv. till laborationer vo ses ses EA | — 4,000 | | Trycksaker, annonser, skrivmaterialier m. m. . .. .... | = — 2,650 | Uppvärmning, belysning, renhållning m. m. . .. ..... | — | — | 12,000 | Summa | 2 — | I

Den lägre

Antalet undervisningstimmar för extra lärare är beräknat under förutsättning att hela antalet undervisningstimmar, inbegripet 3 timmar gymnastik i två grupper och 16 timmar extra laborationer, utgör (4 Xx 37 +3x40+2x3 + 16 =) 290 veckotim- mar, samt att de 10 ordinarie lärarna tillsammans övertaga normalt 210 veckotimmar.

För övrigt förutsätter beräkningen av såväl utgiften för extra lärare som utgifterna för uppvärmning m. m., att förstärkning här liksom vid de övriga tek- niska läroverken skall kunna beredas av härför avsett anslag å extra stat.

I händelse genom ny lönereglering, särskilda tillägg eller dylikt löneför- månerna för befattningshavare vid de tekniska läroverken skulle undergå för- ändring, bör detta naturligtvis beaktas även i den här avsedda kostnadsberäkningen.

Beträffande undervisningsmateriell och -laboratorieutrustning anse sak- kunniga, att en väsentlig del av chalmersska institutets för dess båda nuvarande avdelningar avsedd materiell bör vid omorganisationen kunna komma till god användning i den läroanstalt varom här är fråga, och att den komplettering, som kan bliva erforderlig, under nyssnämnda förutsättning ej skall kräva något större anslagsbelopp.

I överensstämmelse med vad som gäller beträffande samtliga de nyregle- rade tekniska läroverken i riket, torde det böra åligga Göteborgs stad att till- handahålla för den till tekniskt gymnasium och tekniska fackskolor omorganise-

tion och

institutets nuvarande byggnader.

å utvecklas, att skolöverstyrelsen finner anledning förordna lektor att biträda rektor vid ledningen och övervakandet av undervisningen, fri bostad eller ersätt- ning därför åt sådan lektor.

I betraktande av den förpliktelse, som sålunda skulle komma att åligga Göteborgs stad, synes mest naturligt att, sedan chalmersska institutets högre av- delning omorganiserats till teknisk högskola och utflyttat i de för denna avsedda nybyggnaderna, staden övertager institutets nuvarande lokaler och i erforderlig utsträckning ställer dessa till disposition för den till tekniskt gymnasium och tek- niska fackskolor omorganiserade lägre avdelningen. Sakkunniga hava antytt en dylik tanke redan i sitt betänkande I sid. 14—15 samt i sin skrivelse till Göte- borgs stads drätselkammare den 13 november 1919 (bet. I sid. 51—52). Emeller- tid ansågo sakkunniga, att under förhandenvarande förhållanden det vore lämpli- gast, att frågan om institutets nuvarande tomt och byggnader tills vidare lämna- des öppen, vilket med hänsyn till de med upplåtelsen förbundna villkoren icke heller från stadens sida torde innebära någon olägenhet. Ej heller nu anse sak- kunniga ett omedelbart avgörande behövligt och hava för den skull icke gjort någon ytterligare hänvändelse till Göteborgs stad i berörda avseende. Naturligtvis bör dock, innan frågan om den lägre avdelningens omorganisation i av sakkunniga föreslagen riktning bringas till definitivt avgörande, Göteborgs stad hava genom vederbörligt beslut åtagit sig förenämnda förpliktelse angående tillhandahållandet av erforderliga undervisningslokaler m. m. eller ock dylikt åtagande göras till villkor för anstaltens fortsatta uppehållande.

Här må emellertid tilläggas att institutets nuvarande lokaler synas mer än tillräckliga för de nya läroanstalter som enligt sakkunnigas förslag skulle komma att avlösa institutets lägre avdelning, och att de efter vissa mindre för- bättringar kunna bliva fullt tillfredsställande för den undervisning, varom kan

någon teknisk fackskola. Därjämte torde samma lokaler i avsevärd utsträckning kunna komma till användning för Göteborgs stads lärlings- och yrkesskolor och dessas utveckling därigenom underlättas.

Chalmersska institutets nuvarande fastigheter och lösören.

Såsom av historiken framgår är Chalmers tekniska institut att betrakta Historisk såsom en produkt av samverkan mellan enskilda, staten och Göteborgs stad. För->edogörelse. bedömande av frågan om äganderätten till institutets nuvarande tillhörigheter hava sakkunniga funnit en mera ingående undersökning vara nödvändig och få i anledning härav anföra följande, vilket beträffande tiden före år 1904 är hämtat ur en år 1907 utkommen, av läroanstaltens dåvarande föreståndare professorn Aug. Wijkander författad redogörelse.

Några få dagar före sin död insatte kanslirådet William Chalmers genom testamente av den 11 juni 1811 sahlgrenska sjukhuset och frimurarebarnhuset i Göteborg till sina universalarvingar. Då stärbhuset efter föreskrift blivit full- komligt utrett, skulle testators bröder åtnjuta avkastningen av det förvärvade kapitalet, vilket efter deras död skulle delas i två lika hälfter, varav den ena skulle överlämnas till frimurarebarnhusdirektionen för inrättande av en industri- skola, den blivande chalmersska slöjdskolan. Sedan år 1817 den siste av testatore bröder avlidit, mottog direktionen arvedelen, men blev beloppet i anledning av mellankommande rättegång ej tillgängligt förr än år 1823, då det med tillägg av räntor samt efter avdrag av processkostnader och vissa förluster utgjorde 109,050 rdr rmt.

År 1816 mottog direktionen ytterligare ett belopp av 5,000 rdr rmt, som grosshandlaren Anders Björnberg testamenterat till samma slöjdskola.

Sommaren 1828, då Palmstedt tillkallades för slöjdskolans upprättande, uppgick hela det till direktionens förfogande stående kapitalet till 112,500 rdr rmt, och det disponibla räntebeloppet beräknades till 4,200 rdr rmt.

Ar 1821 hade direktionen inköpt fastigheten n:o 11 och 17 i sjätte kvar- teret, och inreddes denna nu till skollokaler och bostäder åt skolans funktionärer.

Enligt drätselkammarens protokoll för den 12 november 1833 skänkte sta- den till frimurarebarnhusdirektionen för chalmersska slöjdskolan de invid de ovan- nämnda fastigheterna liggande öde tomterna n:o 12 och 16 mot villkor av ansvar för den vid tomtplatsen blivande gatans stensättning och underhåll. Fastebrev å tomterna utfärdades för slöjdskolan den 10 augusti 1846.

Ar 1834 erhöll slöjdskolan för nämnda år ett anslag av manufakturmed- len av 600 rdr banko.

Ar 1833 beviljade rikets ständer till slöjdskolan ett årsanslag av 3,000 rdr banko, vilket anslag från och med år 1841 ökades med 1,000 rdr banko.

Ar 1837 överlämnades slöjdskolans tillhörigheter av frimurarebarnhusdi- rektionen till den nybildade styrelsen för slöjdskolan.

Ar 1852 höjdes statsanslaget med 1,000 rdr banko och 1855 med ytterligare 2,000 rdr banko, så att det i sin helhet uppgick till 7,000 rdr banko. Såväl med anledning härav som på grund av att skolan vid 1854 års slut hade besparingar av nära 9,000 rdr banko, uppdrogs åt skolans föreståndare att låta uppgöra för- slag till tillbyggnader av skolans lokaler å de öde tomterna n:o 12 och 16. Till-

byggnaden kostade 13,700 rdr. rmt. och blev färdig 1856. Därefter var fastigheten brandförsäkrad för 50,000 rdr rmt.

Vid denna tid höjdes anslaget från frimurarebarnhusdirektionen till 4,000 rdr banko förutom 200 rdr banko till byggnadernas underhåll.

År 1860 erhöll skolan ett engångsanslag av 1,000 rdr rmt, och år 1861 ökades statsanslaget med 3,000 rdr rmt.

»Då chalmersska slöjdskolans styrelse hade att ombesörja förvaltningen av fondernas skolan tillfallande belopp» medgav frimurarebarnhusdirektionen att med 1861 års början skolans anslag skulle utgå med 7,300 rdr rmt, varav 300 rdr till fastigheters underhåll.

Då 1863 reparation och ändring av kemisalen var erforderlig bidrogo några av skolans forna elever till kostnadernas täckande med 1,400 rdr.

Sedan skolans lokaler icke längre vore tillräckliga och skolans direktion ej såg annan utväg än att å annan tomt uppföra nya byggnader, medgav frimurare- barnhusdirektionen år 1865, att kapitaltillgången av donationens fonder. vid årets början uppgående till 143,807 rdr 32 sk. rmt, finge användas för åstadkommande av den ifrågasatta nybyggnaden, till vilken även skulle användas det vid den äldre fastighetens försäljning erhållna beloppet, beräknat till omkring 100,000 rdr.

användande icke befunnes stridande mot testators vilja som även att rikets ständer ansloge tillräckliga medel, och fäste direktionen vid medgivandet följande villkor:

1) att skolan allt framgent skulle bära namn efter stiftaren; 2) att den barnhusstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts nådiga brev den 28 sep- tember 1836 medgivna delaktighet i skolans styrelse och förvaltning icke komme att inskränkas; samt

3) att, då barnhusdirektionen hade ovillkorlig skyldighet att vaka över, att de av framlidne kanslirådet Chalmers donerade medel tortfarande bleve använda för det av testatorn avsedda ändamålet, slöjdskolans direktion borde till be- tryggande härav till barnhuset utfärda en icke räntebärande förskrivning å det belopp, vartill donationskapitalet vid överlämnandet uppginge, vilken förskrivning borde på slöjdskolans bekostnad intecknas i den nya skolbyggnaden samt av barn- husstyrelsen förvaras, för att, ifall skolan framdeles skulle upplösas eller utan barnhusstyrelsens medgivande omorganiseras, styrelsen då skulle återfordra kapi- talet för att användas i enlighet med testators föreskrift.

På framställning av skolans styrelse godkände Kungl. Maj:ts och rikets ständer vid 1865—1866 års riksdag statsanslagets ökning till 32,000 rdr.

I mars 1867 beslöto stadsfullmäktige att kostnadsfritt upplåta plats för skolans nybyggnad där chalmersska institutet nu är beläget. Tomten uppmättes till 45,988 kvyfot och upptog ungefär ?/s av kvarteret. Upplåtelsevillkoren voro följande:

att platsen varken nu eller framdeles finge begagnas till annat än till tomt för allmänna läroverksbyggnader;

att för platsen erlades till stadskassan årlig tomtöre-avgift av 18 rdr 40 öre; att, därest beslut skulle fattas om uppförande å kvarterets odisponerade södra del av byggnad för offentlig undervisningsanstalt eller annan allmän in- rättning, direktionen för chalmersska slöjdskolan ej ägde hindra vare sig sådan i vederbörlig ordning beslutad anordning av den blivande byggnaden, eller att denna sattes i symmetriskt samband med slöjdskolans byggnader, eller att gårds- planen inom kvarteret bleve gemensam för bägge anstalterna, och

att, om kvarterets södra del möjligen skulle upplåtas för enskilda bygg- nader, dessa då kunde, om så prövades behövligt eller ändamålsenligt, hava tasa- der mot slöjdskolans tomtgräns.

De nya byggnaderna blevo färdiga på sommaren 1869 och brandförsäkrades för 150,000 rdr.

I februari 1870 utfärdades den avtalade förskrivningen till frimurarebarn- husstyrelsen å mottagna byggnadsmedel. Det av frimurarebarnhusdirektionen överlämnade kontanta beloppet utgjorde 148,467:75 kronor.

Aren 1875—1876 försåldes institutets gamla byggnader n:o 11 och 17 för 75,000 kronor och n:o 12 och 16 för 25,000 kronor. Den förra summan lades till den av frimurarebarnhusdirektionen kontant utbetalade summan och bildade den chalmersska donationen, som sålunda uppgick till 223,467:75 kronor. Med den sistnämnda köpeskillingen betäcktes institutets skuld å den nya byggnaden, vilken med inventarier nu stod i 215,124:81 kronor, och av överskottet bildades en »>be- sparingsfond>, till vilken hänfördes även de räntebelopp, som av styrelsen återburos till fonderna. Denna fond hade år 1889 stigit till 59,991 kronor 64 öre och blev därefter använd till ytterligare tillbyggnad.

Då kgl. skeppsbyggeriinstitutet år 1887 införlivades med chalmersska in- stitutet och även en materialprovningsanstalt skulle upprättas vid institutet, uppstodo nämligen nya lokalbehov, som påkallade nyssnämnda tillbyggnad. Mot att härtill använda besparingsfonden hade frimurarebarnhusdirektionen förklarat sig icke hava något att erinra. Tillbyggnaden och därjämte utförda ändringsarbeten betingade en kostnad av cirka 70,000 kronor. Utöver nyssnämda fondmedel täcktes kostnaden genom lån ur J. J. Dicksons donationfond, som under tiden tillkommit, varom mera längre fram. Brandförsäkringen höjdes nu till 150,000 kronor för huvud- byggnaden, 40,000 kronor för vardera flygelbyggnaden och 118,000 kronor för samlingarna.

Sommaren 1891 hölls i Göteborg en större industriutställning och ett flertal utställningsföremål blevo av utställarna överlämnade till institutet. Härav åstad- koms bland annat ett byggadsmuseum, en mindre byggnad jämte samlingar som brandförsäkrades till 4,000 kronor respektive 6,900 kronor.

Ar 1898 företogs ytterligare tillbyggnad för en kostnad av cirka 33,800 kronor, vartill medel erhöllos genom lån ur dicksonska donationsfonden.

Genom upprepade omregleringar hade det årliga statsanslaget nu växt till över 60,000 kronor. i

Då mot slutet av nittiotalet ytterligare nybyggnader funnos behövliga, ansåg styrelsen att enda utvägen vore att förvärva hela det kvarter, av vilket institutet tidigare fått sig upplåtna de två tredjedelarna, alltså även den del, å vilken då slöjdföreningens skola var belägen. WSlöjdföreningens styrelse förklarade sig beredd att avstå ifrågavarande tomt och åbyggnader, mot det att den i dess ställe erhölle lämplig tomt jämte 285,000 kronor för uppförande av ny byggnad.

Den 7 juni 1900 beslöto stadsfullmäktige att till chalmersska institutet avgifts- fritt upplåta tomten n:o 31 i fjortonde roten med därå uppförd byggnad, den s. k. vasabyggnaden, under villkor:

a) att byggnaden, som emottoges efter syn av tre gode män, skulle utan kostnad för stadskassan av institutet underhållas i fullgott skick, så länge bygg- naden vore för anstalten upplåten;

b) att den upplåtna byggnaden skulle av institutet hållas försäkrad mot skada till belopp, som drätselkammaren bestämde;

Äganderät-

tigheten och lösören; upp- görelse med Göteborgs stad samt tillhörighe- ternas för- delnig vid omorganisa- tionens ge- nomförande.

c) att, om tomtplatsen eller byggnaden användes för annat ändamål än institutets behov, staden ägde att vid anfordran utan ersättning återtaga den- samma med skyldighet för institutet att, därest byggnaden vid avträdandet icke befunnes i lika gott skick som vid tillträdessynen, ersätta värdet av byggnaden åkommen försämring; och

d) att för tomtplatsen skulle erläggas dels till stadskassan tomtöreavgift med 10 kronor årligen, dels ock till Kungl. Maj:t och kronan samt staden övriga ut- skylder och besvär, som vore eller bleve för tomtplatsen med åbyggnader ålagda.

Den 21 december 1901 undertecknades kontraktet om överlätelsen. Bygg- naden, som avsynades i april 1903 och mottogs av institutet den 1 januari 1904, var av sakkunniga värderad till ungefär en fjärdedels million kronor, och tomtens värde ansågs motsvara ungefär lika stort belopp.

Emellertid befunnos snart vissa om- och tillbyggnader behövliga, vilka be- tingade en kostnad av över 70,000 kronor, som täcktes delvis genom statsanslag 16,270 kronor, dels genom lån ur donationsfonderna.

Med anledning av de stora om- och tillbyggnaderna ökades brandförsäk- ringarna från och med år 1905 till 654,000 kronor för byggnaderna samt 174,000 kronor för samlingar och annat lösöre. Fastighetsvärdet fördelade sig med 225,000 kronor för huvudbyggnaden, 85,000 kronor för östra flygeln, 65,000 kronor för västra flygeln, 4,000 kronor för museibyggnaden och 275,000 kronor för vasa- byggnaden.

År 1906 beviljade Kungl. Maj:t 6,000 kronor för uppförande av en fri- stående skorsten.

Ar 1911 beviljade riksdagen 455,000 kronor för nybyggnader, bestående av maskinlaboratorium jämte en särskild byggnad mellan detta och vasabyggnaden, tillbyggnad mellan huvudbyggnaden och den kemiska flygeln, mellanbyggnad mellan denna och vasabyggnaden samt den senares utbyggnad till tomtgränsen. I detta byggnadsanslag uppstod en brist av 9,362 kronor, som täcktes av 1917 års riksdag.

År 1913 utfördes en del jämförelsevis omfattande ändringsarbeten, som be- tingade en kostnad av nära 50,000 kronor, varav 43,000 kronor erhölls genom lån ur donationsfonderna. Till lånens amortering hava använts medel från elevavgifter och räntor å institutets donationer.

För gårdsplanens iordningsställande beviljade 1918 års riksdag 10,000 kronor och år 1919 anslog riksdagen 33,500 kronor till anläggning av värme- ledning i vissa institutets lokaler.

Dessutom har riksdagen vid olika tillfällen beviljat särskilda anslag för anskaffande av undervisningsmateriel och annan utrustning utöver de anslag, som fordrats till täckande av läroanstaltens årliga driftkostnader.

Enligt denna redogörelse skulle sålunda en del av byggnaderna kunna anses tillhöra chalmersska donationsfonden och kunna disponeras av institutets styrelse eller i visst fall av frimurarebarnhusdirektionen. Tomten och vasabyggnaden skulle kunna anses tillhöra Göteborgs stad, under det att andra byggnader och byggnads- delar kunna anses tillhöra staten. Lösöret torde kunna anses i någon mån tillhöra chalmersska donationen eller institutets styrelse, medan större delen av läroanstal- tens utrustning bekostats av statsmedel och således torde få anses tillhöra staten.

Om nu fastigheten i dess helhet skulle övertagas av staden, så synes staden böra lämna ersättning till statsverket för de anslag eller delar därav, som blivit

använda till nybyggnader. Huruvida och i vad mån dylik ersättning bör utgå jämväl för byggnader tillhörande chalmersska donationsfonden, hava sakkunniga icke ansett sig böra upptaga till bedömande. Storleken av den ersättning, som bör komma i fråga, synes icke heller böra nu avgöras, särskilt som tiden för över- låtelsen icke för närvarande torde kunna bestämmas.

Vid den uppgörelse mellan staten och staden, som sålunda skulle komma till stånd, bör även beaktas den med chalmersska institutet förbundna material- provningsanstaltens lokalbehov, varom mera längre fram.

Beträffande institutets lösöre, undervisningsmateriell och laboratorieutrust- ning synes ej kunna ifrågakomma annat än att dessa tillhörigheter fördelas mellan den nya tekniska högskolan och den omorganiserade lägre avdelningen så som med hänsyn till de båda läroanstalternas olika uppgifter och därav föranledda be- hov kan finnas önskligt. Förslag till fördelningen torde lämpligen böra anstå, tills den kan komma att verkligen äga rum, och då uppgöras av institutets styrelse samt prövas av Kungl. Maj:t.

Chalmersska institutets fonder och gåvomedel.

Beträffande institutets fonder och gåvomedel hava sakkunniga här ansett Fonder och sig endast böra intaga en kortfattad sammanställning, utvisande de belopp, var-gåvomedel. till donationsfonderna uppgingo vid bokslutet den 31 december 1920.

Chalmersska institutets donationsfonder. Balans Konto den 31 december 1920.

W:am Chalmers GonationsfönA rr smord sor aspie RSA ES NS eh Sea RS 223,467: 75 Besparingsfonden jämte av James Dicksons fond disp.. . ss css co co 102,360: 68 = 325,828: 43 Anders Björnbörgs dOnatronslöll äs: 535: -4=s00 sotare sla ss ANS AA 5,000:— Anders Sibergs 51 TSAR TAS tar ETS RNA Ar As AE RASA RAN ie FAR en 3,000: — L. E. Magnus” FN SR YE RA FIT SARA = aret 1 a LS SER NASN SSAB ARS SSA ro FASAN Pole 1,000: — J. A. Söderborgs BTR EI re SPE ARN and Er DS BYS a SE AS EA SN SSA LR AG RS 2,400: — James J. Dicksons FEYEORE LTR AR ARE NA be RE EIS NA 6 1 SS SR I AST EIN ARS ISE BA 30000: 161.400: Sven Renströms FSL LIE AR FS en Läge SAR AD SAR NE NS Ear SR SS ARE RT SAG 10,000: — Pönstons-: & INvallditets fö del 03:5, 296 ser SERA RA GS SS RA SE AS ANS 6,630: 30 Eirik” Wi) KS: BULpOn ref Rs 2 sees. hasse As äs SG Ae SAS ARA SR Er 107,411: 85 Gustaf Daléns FETA RS ISAR ta RES IRA ERA a AN NR LA GRE 0 ÄG ER RSA ESA 10,380: 38 John Ericsons ir a RNA NINAS ja (SSIRE TED IEEE a DA NGN De DE Nr för Gr SNI 3 SR SÄ RAN DRAR Vs 11,075: 18 Claes Adelskölds Tesestipendiefondi; 2140 marker one Solsken 26,033: 79 Professor; Amg. Wilkanders. stipendiefönd 54:65 60 sem e. iest Sean 44,655: 97 ANONYM SLY GATES: d ONA CIOM as oa jer RA RA Lee RA AS ad sö de N RER EAT ARA 1,054: 85 IW2ams0Ch Anna :G.-GIDSONS=AOMA LON 2T 40 ledde Tegs bAT bås Ar or BR säs ÄRAS OENNIN 20,966: 13 F. Hiorths Fi FAL RSA är bsr LER ASSR Ra SS AA oden AE 5,237: 01 A. H. Lindfors” > SUR ERE Ur Se SR Äran ASTA SE AE AEA AR 27,211: 46 J.A ADdeTSSORS PrÖMIe LOMMA so ss sa Sr te SN SARAS SES AREA RSA A SANS Se SA 05200: 10 Charl: och Emile Jun SPero S:4 ONA 00 Ce. ang sla neo EE RARE sd NES NT LSD 7,284: 96 V. Hybinettes donation (100 st. aktier i A.-B. Kristiansands Nikkelraffineringsverk) = 9283,237:03

— 670,465: 46

Fördelnin- gen av fon- der och gåvo- medel vid omorganisa- tionen.

Material- provnings- anstaltens tillkomst.

I den förut omnämnda av professor Aug. Wijkander författade redogörelsen, vilken finnes i tryck tillgänglig, lämnas en närmare redogörelse rörande de olika donationerna, som tillfallit institutet intill den 31 december 1905 (sid. 113 o. ff).

Av forna elever, industriella företag och andra, som velat gynna institu- tet, hava överlämnats talrika gåvor i form av penningar och varjehanda föremål, för många att uppräkna, och utan villkor eller bestämmelser av betydelse att för- anleda någon redogörelse i detta sammanhang.

Vid den föreslagna omorganisationen av chalmersska institutets högre av- delning till teknisk högskola och av dess lägre avdelning till tekniskt gymnasium och tekniska fackskolor samt de båda avdelningarnas särskiljande uppstår natur- ligtvis även fråga om delning av nu gemensamma fonder och gåvomedel. Här- utinnan anse sig sakkunniga emellertid ej böra föreslå någon särskild fördelnings- grund utan hemställa att, när tiden för delningen är inne, institutets styrelse må anbefallas att till Kungl. Maj:ts prövning inkomma med förslag.

Materialprovningsanstalten.

På framställning av styrelsen för Chalmers tekniska institut beviljade stadsfullmäktige i Göteborg vid sammanträde den 30 december 1885 institutets styrelse ett belopp å 35,000 kronor av medel ur renströmska donationsfonden att användas till upprättande av en i sammanhang med chalmersska institutet stående materialprovningsanstalt under villkor

1) att institutets styrelse utan vidare bidrag av staden skulle ansvara för framtida skötsel och underhåll av provningsanstalten, så att den uppfyllde sitt ändamål och följaktligen även hölles tillgänglig för allmänheten mot skälig gott- görelse efter av styrelsen fastställd taxa, vilken gottgörelse skulle tillfalla prov- ningsanstalten och till densammas upprätthållande användas, och

2) att materialprovningsanstalten skulle vara färdig och till allmänhetens begagnande upplåtas före 1888 års slut, vid äventyr att anslaget jämte 5 « årlig ränta från den bestämda lyftningsdagen eljest skulle av styrelsen för institutet till staden återbäras.

Enligt den uppgjorda planen för anstalten skulle av det begärda anslaget användas 12,000 kronor för passande nybyggnad, 18,000 kronor till anskaffande av försöksmaskiner samt 5,000 kronor till nödtorftig inrednng och biinstrumenter.

Samma år emottog styrelsen av okänd givare ytterligare 500 kronor att användas till inköp av någon apparat för anstalten.

En av styrelsen gjord underdånig framställning att på de av stadsfull- mäktige fastställda villkoren få mottaga det ifrågavarande anslaget blev av Kungl. Maj:t den 29 april 1886 bifallen, dock med föreskrift att för anstaltens upprätthållande, underhåll och skötsel understöd av statsmedel icke måtte ifråga- komma.

Materialprovningsanstaltens verksamhet regleras genom följande av styrel- sen för Chalmers tekniska läroanstalt den 4 november 1887 antagna:

Stadgar för materialprovningsanstalten i sammanhang med chalmersska institutet i Göteborg.

1:o) Anstalten benämnes »Materialprovningsanstalten i sammanhang med Nu gällande Chalmersska Institutet i Göteborg» och skötes av en särskild nämnd, som inför stadgar. styrelsen för institutet svarar för densamma.

2:o0) Nämnden består av föreståndaren för institutet såsom ordförande och tvenne andra personer, vilka av institutets styrelse utses.

3:0) Nämnden fördelar inom sig arbetet på lämpligaste sätt efter därom gjord anmälan hos institutets styrelse och är skyldig att årligen till styrelsen inlämna en berättelse om provningsanstaltens verksamhet och en redovisning för dess ekonomi.

4:0) Nämnden äger att som biträden eller assistenter vid provningsanstalten antaga personer, som därtill kunna finnas lämpliga; arvoden till dessa ävensom alla andra utgifter bestridas av provningsanstalten, vars räkenskaper äro helt och hållet skilda från institutet.

3:0) Taxa för provningar och utlåtanden, ifrågasatt inköp av maskiner och apparater, överstigande belopp, som institutets styrelse framdeles skall bestämma, underställes dennas godkännande.

6:0) Utlåtanden från provningsanstalten utfärdas i nämndens namn och på dess ansvar.

7:0) Nämnden är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter eller bestämmelser, som institutets styrelse i övrigt kan finna lämpligt att lämna.

I samband med industriutställningen i Göteborg år 1891 anordnades vid Anslag till materialprovningsanstalten en serie tekniskt vetenskapliga undersökningar av anstaltens byggnadsmaterial. Härtill erhölls ett anslag av statsmedel, 15,000 kronor. Kost- Ver KSORIGet naderna uppgingo i allt till något över 18,000 kronor, varav en del använts till ställning till anskaffande av apparater, som tillföllo anstalten. chalmersska

Trots föreskriften i Kungl. Maj:ts ovannämnda medgivande fann Kungl. institutet. Maj:t skäl att genom nådigt brev den 11 maj 1894 bevilja från anslaget till manufakturernas befrämjande ett belopp av 1,500 kronor för vartdera av åren 1895 och 1896 att användas som bidrag till materialprovningsanstaltens upprätthållande, under villkor att avgifterna skulle utgå efter en av institutets styrelse upprättad samt av kommerskollegium godkänd taxa. Sedermera hava liknande anslag be- viljats för varje följande år. För år 1921 uppgår statsbidraget till 6,000 kronor.

På grund av bestämmelserna i ovannämnda nådiga brev äro materialprov- ningsanstaltens räkenskaper helt skilda från institutets. Även om provningsan- stalten och Chalmers tekniska institut sålunda äro att betrakta som tvenne företag, hava de dock gemensam styrelse och materialprovningsanstaltens lokaler stå i direkt anslutning till institutsbyggnaderna i övrigt. Materialprovningsan- stalten är ock i ej ringa mån gagnelig för undervisningen vid institutet.

Såsom sakkunniga påpekat redan vid behandling av frågan om Göteborgs Anslalfens stads framtida övertagarde av institutsbyggnaderna, bör alltså vid institutets ställning vid omorganisation och uppdelning materialprovningsanstalten icke lämnas obeaktad.och efter

Såvitt nu kan bedömas skulle institutets nuvarande byggnader väl kunna ”stitutets

inrymma det föreslagna tekniska gymnasiet med två eller tre tekniska fackskolor RM re

14— 213081

utan att behöva inkräkta på materialprovningsanstaltens utrymme och till och med om så behövdes medgiva någon ökning av detta. Vid sådant förhållande synes goda skäl tala för, att materialprovningsanstalten får kvarstanna på sin nuvarande plats, tills möjligen framdeles tekniska gymnasiet med fackskolor så utvecklats, att utrymmet mäste av dem tagas i anspråk.

aterialprovningsanstaltens lokaler och utrustning hava ursprungligen åstadkommits huvudsakligen genom Göteborgs stads försorg, medan staten endast lämnat vissa understöd, huvudsakligen till hjälp för upprätthållande av anstaltens verksamhet. Någon principiell förändring i detta förhållande anse sakkunniga ej påkallad — detta med hänsyn även till att numera en särskild statens provnings- anstalt upprättats — och synes detsamma böra gälla även i händelse materialprov- ningsanstalten med tiden skulle komma att flyttas, exempelvis såsom sakkunniga tänkt sig till ny byggnad å ett invid den nya tekniska högskolan härför reserverat område.

Så länge materialprovningsanstalten är kvar i de nuvarande lokalerna, torde det vara mest lämpligt att anstaltens organisation bibehålles, så att anstalten står under samma styrelse som den läroanstalt, av vilken lokalerna i övrigt skulle dispo- neras, alltså, efter delningen, styrelsen för det tekniska gymnasium med fackskolor, som skulle avlösa chalmersska institutets lägre avdelning.

TIDEN FÖR OMORGANISATIONENS GENOM- FÖRANDE OCH ÖVERGÅNGSFÖRHÅLLANDENA.

Beträffande genomförandet av den omorganisation och uppdelning av Chal- mers tekniska institut, som sakkunniga i det föregående förordat, måste man givetvis räkna med, att det hela icke kan åstadkommas på en gång. Vid förslagens genomförande kunna svårigheter av ekonomisk och annan art tillstöta, vilkas över- vinnande kan kräva en tid, som för närvarande torde vara omöjlig att bestämma, varjämte under årens lopp nya omständigheter kunna tillkomma och föranleda jJämkningar i nu ifrågasatta dispositioner. Dessa synpunkter, vilka sakkunniga även i det föregående beaktat, böra dock icke hindra att man söker så vitt möj- ligt uppställa ett program för övergångstiden.

Under förutsättning att sakkunnigas förslag i huvudsak vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, samt att riksdagen år 1922 anvisar för de föreslagna fysiska och kemiska institutionerna erforderligt belopp, skulle byggnadsarbetet för dessa kunna påbörjas under hösten 1922 och bedrivas så, att det kände i huvud- sak avslutas före utgången av år 1924. I avtalet mellan Göteborgs stad samt Kungl. Maj:t och Kronan den 13 januari 1920 angående tomtöverlåtelsen föreskrives, att nämnda byggnader skola vara uppförda inom fem år, räknat från den 1 januari 1920. Under förutsättning att medel för institutionernas utrustning blivit anvi- sade senast för år 1925, skulle dessa kunna färdigställas under första halvdelen av nämnda år och alltså kunna tagas i bruk med början av höstterminen samma år.

Ur lokalsynpunkt möter det intet hinder, att lärotiden för kemiska fackav- delningen då utsträckes till fyra år och att dennas undervisning bliver fullt högskolemässig.

I detta sammanhang anse sig sakkunniga jämväl böra erinra om att det, såsom redan i betänkande I (sid. 15) framhållits, under varje förhållande bliver ofrånkomligt att senast vid denna tidpunkt inrätta den tredje prefessuren i de kemiska ämnena jämte en speciallärarebefattning i mineralogi och geologi.

De lokaler, som förut varit upptagna för undervisningen i fysik och kemi, bliva sålunda efter vårterminen år 1925 disponibla för andra ändamål. Härvid kan främst komma i fråga en provisorisk utökning av utrymmet för undervisningen i elektroteknik. :

Emellertid medgiver det ökade utrymmet dock icke, att lärotiden för de kvarvarande treåriga fackavdelningarna för maskinbyggnadskonst, elektroteknik, husbyggnadskonst och skeppsbyggeri ökas till fyra år. Dessutom är det ej heller

möjligt, att i de gamla lokalerna anordna sådana examensarbeten m. m., som för en fullt högskolemässig utbildning äro erforderliga. Följaktligen är det ej heller möjligt att genomföra omorganisationen beträffande nämnda avdelningar, förrän de nya för dem avsedda laboratorierna kommit till stånd.

Lika litet synes möjligt att genomföra omorganisationen av den lägre avdel- ningen till tekniskt gymnasium och tekniska fackskolor, så länge förenämnda delar av den högre äro kvar. Ett sambruk av de nuvarande laboratorierna kan näm- ligen icke förekomma 1 avsevärd utsträckning, utan att undervisningen på den ena eller båda avdelningarna skulle allt för mycket bliva lidande.

Då starka skäl tala för omorganisationens genomförande, jämväl beträffande den lägre avdelningen, så synes angeläget att uppförandet av de nya högskole- byggnaderna med minsta möjliga tidsutdräkt fullföljes, så att den ena fackavdel- ningen efter den andra kan utflyttas. De av den högre avdelningens fackskolor, som utflyttas, kunna samtidigt omorganiseras enligt den nya tekniska högskolans program, om även tillräcklig laboratorieutrustning och erforderliga lärarkrafter anskaffas. En motsvarande omorganisation bör då också kunna påbörjas beträffande den lägre avdelningen.

Utflyttningen av den högre avdelningen bör så mycket hellre påskyndas, som det naturligtvis alltid är en olägenhet, att undervisningen under övergångs- tiden måste förläggas till två skilda platser. Såsom sakkunniga i sitt betänkande I, sid. 18—19, framhållit är olägenheten härav visserligen icke allt för svår, men den måste dock beaktas och undanrödjas så snart ske kan.

Det förut åberopade avtalet om tomtöverlåtelsen föreskriver, att, för- utom byggnaderna för fysiska och kemiska institutionerna, byggnader för den högre tekniska läroanstalten 1 övrigt skola vara uppförda inom femton år, räknat från den 1 januari 1920, alltså senast före utgången av år 1934. Senast omkring denna tid bör alltså byggnadsperioden vara avslutad samt chalmersska institutets högre avdelning kunna vara helt utflyttad och omorganiserad till teknisk högskola. Vid samma tid bör även omorganisationen av den lägre avdelningen till tekniskt gym- nasium och tekniska fackskolor kunna vara helt genomförd.

Dessförinnan bör, såsom förut påpekats, frågan om stadens övertagande av institutets nuvarande fastigheter vara ordnad samt erforderliga åtgärder vidtagna för delningen av de för chalmersska institutets båda avdelningar gemensamma tillhörigheter på sätt här förut avhandlats.

Med de båda avdelningarnas omorganisation till nya läroanstalter med skilda uppgifter samt tillhörigheternas delning följer även enligt gällande orga- nisationsformer, att de komma att sortera under skilda styrelser, vilket givetvis ej utesluter att ett visst samarbete upprätthålles genom en eller ett par gemen- samma styrelseledamöter. Den av tekniskt gymnasium och tekniska fackskolor bestående läroanstalt, som upprättas i stället för den lägre avdelningen, förut- sättes därvid organiserad enligt gällande stadga för dylika läroanstalter. För den nya tekniska högskola, som ersätter den högre avdelningen, torde särskilda stadgar böra utfärdas, lämpligen med tillgodogörande av erfarenheten från tek- niska högskolan i Stockholm, och i dessa även erforderliga bestämmelser angående den nya högskolans styrelse meddelas.

BILAGOR

Bilaga 1.

Avskrift av Kungl. Maj:ts nådiga brev till länsstyrelsen i Göteborg angående avtal om överlåtelse av vissa Göteborgs stad tillhöriga områden till plats för Chalmers tekniska instituts nybyggnader.

GUSTAF 0. s. v. Vår ynnest o. s. v. I ett den 16 januari 1920 dagtecknat be- tänkande rörande nybyggnader för Chalmers tekniska instituts kemiska och fysiska institu- tioner hava de av chefen för ecklesiastikdepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande av den 20 juni 1919, tillkallade sakkunniga för utredning av vissa frågor rörande nämnda institut anmält, att mellan styrelsen för institutet å Våra och Kronans vägnar, å ena, samt Göte- borgs stads drätselkammare å stadens vägnar, å andra sidan, förslagsvis upprättats följande i avtryck vid de sakkunnigas betänkande fogade avtal:

>»Emellan Göteborgs stad, genom dess drätselkammare, här nedan benämnd staden, samt Kungl. Maj:t och Kronan, genom styrelsen för Chalmers tekniska institut, träffas här- med följande

Avtal.

1). I syfte att bereda Kungl. Maj:t och Kronan möjlighet dels att uppföra en ke- misk och fysisk institutionsbyggnad och dels att uppföra byggnader, avsedda att inrymma den nuvarande högre avdelningen vid Chalmersska institutet eller en densamma ersättande högre teknisk läroanstalt, överlåter staden åt Kungl. Maj:t och Kronan med full äganderätt utan ersättning en areal av nittiosextusen (96,000) kvadratmeter av de å härhos bilagda karta med röd och grön färgläggning utmärkta områden av stadens egendomar Landala och Gibraltar.

2). I överensstämmelse med syftet med överlåtelsen får den överlåtna arealen endast användas för ovan angivna ändamål, d. v. s. en kemisk och fysisk institutionsbyggnad samt byggnader för högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut eller en densamma ersät- tande högre teknisk läroanstalt.

3). Sådana byggnader skola vara å den överlåtna arealen uppförda, de kemiska och fysiska institutionsbyggnaderna inom fem år samt byggnader för den högre tekniska läro- anstalten i övrigt inom femton år, allt räknat från och med den 1 januari 1920.

4). För den händelse Kungl. Maj:t och Kronan i något avseende bryter emot de här ovan under punkterna 2) och 3) upptagna bestämmelserna, skall den genom detta avtal till Kungl. Maj:t och Kronan överlåtna arealen omedelbart med full äganderätt i gravations- fritt skick återlämnas till staden utan någon som helst ersättning; dock skall, därest Kungl. Maj:t och Kronan inom föreskriven tid uppfört en eller flera av de avsedda byggnaderna, Kungl. Maj:t och Kronan bibehållas vid sin äganderätt till så mycket av den överlåtna arealen, som erfordras för att den eller de uppförda byggnaderna må fylla sitt ändamål, under förbehåll att Kungl. Maj:t och Kronan i övrigt iakttager ovan angivna bestämmelser.

Storleken av och gränserna för den areal, sora sålunda erfordras, skola bestämmas

av styrelsen för Chalmers tekniska institut samt drätselkammaren i Göteborg. För den händelse därvid meningsskiljaktighet skulle uppstå, skall frågan hänskjutas till avgörande av tre gode män, utsedda enligt vid tillfället gällande lag om skiljemän.

5). Innan bebyggandet av den överlåtna arealen påbörjas, skall på Kungl. Maj:t och Kronans bekostnad en arkitekttävlan angående bebyggandet äga rum; och skall Drätsel- kammaren i Göteborg vara berättigad att utse en ledamot i den nämnd, som erhåller i uppdrag att granska och bedöma tävlingsförslagen.

I programmet för berörda arkitekttävlan skall angivas, att de ä bilagda karta med grön färgläggning utmärkta områdena så vitt möjligt icke böra tagas i anspråk för ifråga- varande ändamål.

6). Sedan sådan tävlan, som i näst föregående punkt omförmäles, ägt rum, skall, på framställning av styrelsen för Chalmers tekniska institut till drätselkammaren i Göteborg, gränserna för den överlåtna arealen av styrelsen och drätselkammaren slutgiltigt i detalj be- stämmas. För den händelse därvid meningsskiljaktighet skulle uppstå, skall frågan om gränsernas bestämmande hänskjutas till avgörande av tre gode män, utsedda enligt vid till- fället gällande lag om skiljemän.

Vid sagda bestämmande av gränserna skall tillses att, om möjligt, de å bilagda karta med grön färgläggning utmärkta områdena bibehållas i stadens ägo.

7) Den överlåtna arealen tillträdes av Kungl. Maj:t och Kronan i den mån, den be- höver tagas i anspråk för ovanberörda byggnader, dock tidigast den 1 april eller 1 oktober, som infaller sex månader efter det Kungl. Maj:t och Kronan lämnat drätselkam- maren skriftligt meddelande om att Kungl. Maj:t och Kronan önskar tillträda arealen. Staden berättigas likväl att, om drätselkammaren så finner nödvändigt, hava de å den överlåtna arealen befintliga byggnaderna kvarstående och begagna desamma till den 1 okto- ber, som infaller ett år efter det drätselkammaren erhållit sådant meddelande, som nyss sagts.

Sådant meddelande, som ovan sagts, må icke av Kungl. Maj:t och Kronan lämnas drätselkammaren, innan den i punkt 5) omförmälda arkitekttävlan blivit avslutad.

8). Sedan högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut förflyttats till de över- låtna områdena eller en densamma ersättande högre teknisk läroanstalt förlagts dit, få de utrymmen i byggnaderna, å tomterna n:r 30 och 31 i 14 roten, som nu användas av Chalmersska institutets högre avdelning, icke begagnas för annat än teknisk undervisning, vid äventyr att de av staden till förmån för Chalmersska institutet gjorda upplåtelserna av sistnämnda tomter med därå befintliga, staden tillhöriga byggnader eljest förfalla och tom- terna jämte berörda staden tillhörande byggnader återgå till staden.

9). Den överlåtna arealen skall bebyggas i överensstämmelse med den byggnads- ordning för staden samt de särskilda av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser med avseende å sättet för områdenas användande, som vid varje byggnadstillfälle äro gällande.

10). Staden äger att vid den överlåtna arealens avträdande fritt förfoga över de därå befintliga staden tillhörande byggnaderna.

Kungl. Maj:t och Kronan medgiver, att den byggnad, som benämnes Läåndala gamla herrgårdsbyggnad och f. n. är utarrenderad till trädgårdsmästaren August Hjärn, får kvarstå till dess den avbrinner eller av staden avrödjes.

11). Den överlåtna arealen skall i den mån den ej bebygges förses med plante- ringar, och skall, om drätselkammaren så påfordrar, i de yttre gränserna på Kungl. Maj:ts och Kronans bekostnad uppföras stängsel enligt ritning, som av byggnadsnämnden god- kännes.

12). Såväl byggnader som stängsel och planteringar skola av Kungl. Maj:t och Kronan städse underhållas i prydligt skick.

13). Genom stadens försorg och på dess bekostnad skall den överlåtna arealen förses med gatuförbindelse från Landalagatan samt erforderliga gatuledningar för vatten, avlopp, gas och elektricitet. Gatuförbindelse och ledningar skola färdigställas inom tid, som erfordras för de planerade byggnadsarbetenas behöriga utförande, dock har staden icke skyldighet att hava gatuförbindelsen och ledningarna färdiga tidigare än ett år efter det drätselkammaren ehållit meddelande om att Kungl. Maj:t och Kronan önskar tillträda den överlåtna arealen.

14). Kungl. Maj:t och Kronan skall ensam vidkännas såväl de med bestämmande av gränserna för den överlåtna arealen samt dess uppmätning som även de med vinnande av lagfart å detta fång förenade kostnader.

15). Detta avtal är giltigt endast under förutsättning, dels att efter framställning av. staden Kungl. Maj:t fastställer sådan ändring i gällande byggnadsbestämmelser, att de å bilagda karta med röd färgläggning utmärkta områdena få bebyggas med byggnader av ovan angivet slag, dels att avtalet före utgången av år 1920 godkännes av Kungl. Maj:t samt stadsfullmäktige i Göteborg.

Göteborg i drätselkammaren den 13 januari 1920.

H. Lindholm. John E. Olsson. Karl Gutke. Jens Nielsen.

0. E. Mellgren. A. Gärde.

Styrelsen för Chalmers tekniska institut å Kungl. Maj:t och Kronans vägnar:

Oscar von Sydow>.

Vid sammanträde den 26 mars 1920 beslöto stadsfullmäktige i Göteborg att för sin del godkänna berörda avtal.

Sedan därefter ärendet på given anledning av stadsfullmäktige upptagits till ny be- handling, hava fullmäktige den 17 juni 1920 beslutit berättiga drätselkammaren att träffa vederbörlig överenskommelse om följande ändringar i nämnda avtal, nämligen:

a) att de i punkt 5 mom. 2 och punkt 6 mom. 2 intagna föreskrifter om att viss mark om möjligt icke borde tagas i anspråk för det i avtalet angivna ändamål utan bibe- hållas i stadens ägo uteslötes ur avtalet;

b) att å den avtalet bilagda kartan med röd färgläggning utmärkt område minskades med ungefär den areal, som ett å samma karta med grön färgläggning utmärkt område innehölle; och

c) att en med x betecknad gata, i den utsträckning drätselkammaren funne lämp- ligt, inginge i det område, inom vilket den i avtalet överlåtna areal om 96,000 kvm. skulle vara belägen.

Enligt meddelande från Eder hava omförmälda stadsfullmäktigbeslut vunnit laga kraft. Vid föredragning av detta ärende hava Vi funnit gott godkänna ifrågavarande avtal med ovan angivna ändringar. Detta meddela Vi Eder för kännedom och vederbörandes underrättande.

Stockholms slott den 31 december 1920.

GUSTAF B. J:son Bergqvist.

Rätt avskrivet; betygar å tjänstens vägnar: Gustaf Florén. 15—213081

EIULNERS

£ etr?

Car

STÄVLIN TILL SEA G

Par

El

GÖT 1 SKALA I Ness GSE BORG.

'Ö ; SK HÖ

GSKOLA >

RA

torra 7 EE BREES ASSÅ RS FER RAR RARABNNNSRRSAASRAAARERART ET SR

ORRARNE RN RE rr

» Föoheuo! d 2

5

”öörkat RN Ey

GANG 4

OXE

TE SNI

So TÄVLIN HÖG

Rn ESTOR i NU FAT -C

JSAAG =

BORG

Moto: Iyket

on

ARKITEKTERNA B. JONSSON, B. HEDVALL OCH R. HULT.

Bilaga 9.

,”

J9Nader

Nyb = Jenin igskola i Göteborg JSilvalionspo on

213081. GEN. STAB. LIT. ANST. STHLM

Bilaga 10.

17—213081.

er Niybr jqnader för Jeknisk öyskola i Söleborg 2 Byggnad för Hemi FYRA

NMyb Yggnader” för Jekmisk Högskola i Söleborg

Byggnad Jör Kemi Hsik Alfmativ—>

INT

| ; NM Re SW FSA Vasföreds NU i MM Beer Zz NR LÄ | 27095 ja vaktne. + 9Il25 SEE ae ZI Si äl 24 an ; i ma

= Fysiska ; Sar lslalson Rn Kg

HRAO CE 40 ad o 40 RN

Bilaga 13.

Förslag till

Värmeanläggning samt gas-, vatten- och avloppsledningar för Chalmers tekniska instituts nybyggnader.

Värmeanläggningen.

Uppvärmmingssystem. De olika byggnaderna kunna tänkas uppvärmda antingen medelst lågtrycksånga eller varmvatten. För vanliga skolor har ångsystemet visat sig hava en hel del fördelar framför varmvattensystemet. Detta senare system lämpar sig bättre i fall, där det gäller att hålla en jämn temperatur under hela dagen, såsom fallet är i bo- städer, kontor och arbetslokaler. Vid vanliga skolor är det icke nödvändigt att hålla tem- peraturen uppe mer än under lektionerna på förmiddagarna. Genom att på eftermiddagarna och natten inställa eller minska eldningen sparas en mängd bränsle, men då måste systemet även vara så hastigt verkande att den normala rumstemperaturen på morgonen kan erhållas efter ett par timmars eldning.

De för chalmersska högskolan avsedda byggnaderna kunna icke likställas med en vanlig skola, utan äro mer att betrakta såsom arbetslokaler, där det arbetas hela dagen och där det därför är nödvändigt att hålla en jämn temperatur under hela tiden.

För att en ångvärmeledning ur regleringssynpunkt skall vara likvärdig med en varmvattenvärmeledning måste densamma vara försedd med termostater för reglering av rumstemperaturen. Vid en varmvattenvärmeledning är detta icke nödvändigt, ty vid detta system kan rumstemperaturen regleras centralt genom ändring av vattentemperaturen. Ett system, där automatiska regleringsapparater ej äro nödvändiga, är givetvis att föredraga.

Vid en ånganläggning äro rörledningarna utsatta för stark rostning, vilket icke är fallet vid en varmvattenvärmeledning.

Då sålunda varmvattensystemet i föreliggande fall har så påtagliga fördelar framför ängsystemet, har uppvärmningen av de olika byggnaderna tänkts genomförd medelst varm- vattensystemet.

Detta gäller samtliga byggnader utom den för värmeteknik och mekanik. Denna byggnad inrymmer fyra stora maskinlaboratoriesalar, vilka det icke kan anses vara nödvän- digt att ständigt hålla vid normal temperatur. För dessa lokaler passar ångsystemet otvivel- aktigt bättre. Övriga delar av denna byggnad äro däremot av den beskaffenhet, att varm- vattensystemet där passar bäst. Då det dessutom ur undervisningssynpunkt kan vara bra att hava två uppvärmningssystem representerade, föreslås att i byggnaden för värmeteknik och mekanik införas tvenne olika uppvärmningssystem, det ena för varmvatten och det andra för ånga.

Drivkraft. I en varmvattenvärmeledning kan vattnet bringas att cirkulera antingen genom den till följd av vattnets avkylning uppkomna viktsskillnaden mellan vattenpelarna

i stig- och fallrören eller också medelst en cirkulationspump. Att i föreliggande fall vid byggnader av så omfattande storlek använda den jämförelsevis ringa drivkraft, som erhålles genom temperaturskillnaden, skulle leda till orimligt grova rördimensioner. För att dels erhålla klena och händiga rörledningar och dels för att kunna framdraga dessa huru som helst och på lämpligaste sätt inom byggnaderna, föreslås att värmeledningen utföres såsom pumpvarmvattenvärmeledning.

Centralisering. Då de olika byggnaderna äro så stora, att det blir fördelaktigt att använda pumpsystem, ligger det nära till hands att centralisera värmeledningen för samtliga byggnader, så att det hela sammanföres till ett system med en enda värmecentral. De olika byggnaderna komma utt ligga så nära varandra, att någon svårighet för rörnätets utsträck- ning till samtliga byggnader icke förefinnes.

Panntyp. Med hänsyn till pannornas art och beskaffenhet kan man i detta fall tänka sig tre olika alternativ, nämligen: varmvattenpannor för kokseldning, varmvatten- pannor med koleldning och vanliga högtrycksångpannor. I senare fallet skulle värmeled- ningsvattnet värmas indirekt medelst ånga.

Varje panntyp har sina fördelar och nackdelar. Kokspannorna, som vanligen äro konstruerade med bränslemagasin, fordra ringa tillsyn. Eldningsarbetet inskränker sig till fyllning av bränslemagasinet ett par, tre gånger per dygn samt slaggning. Koksen är emel- lertid ett dyrare bränsle än kol. Kolpannor för varmvatten utföras lika som vanliga tub- ångpannor. Desamma kunna anordnas med maskineldning t. ex. med stokers, då eldnings- arbetet blir t. o. m. ännu mindre än för kokspannor med magasinseldning. Verknings- graden blir för dessa pannor väl så god om icke bättre som för kokspannor. Högtrycks- ångpannor äro dyrare och fordra mer skötsel. Verkningsgraden är sämre såvida icke en dyrbar ekonomiser anskaffas, men deras stora fördel ligger däri, att ånga kan erhållas för cirkulationspumpens drift medelst ångturbin. Driftkostnaden reduceras till ett minimum då avloppsångan från turbinen kan användas för uppvärmningsändamål.

Övervägas alla dessa skäl för och emot, visar det sig att en kombinerad pann- anläggning med en högtrycksångpanna och nödigt antal tubpannor för varmvatten är den lämpligaste. Varmvattenpannorna hava låg anskaffningskostnad och mycket hög verknings- grad. En ångpanna kan anses vara nog då en elektromotordriven pump står som reserv för ångturbinpumpen. Pannorna komma i huvudsak att erhålla samma utseende, samma slags bränsle kan användas och samma slags eldningsapparater. Hela pannblocket kommer att få ett fullt enhetligt utseende oaktat tvenne panntyper förefinnas.

Vissa delar av byggnaden för värmeteknik och mekanik äro avsedda att värmas medelst lågtrycksånga. Den härför avsedda ångan kan antingen utgöras av avloppsånga från ångturbinen eller också av reducerad ånga från ångpannan. Då endast en ångpanna är föreslagen finnes således ingen reserv i värmecentralen för ångvärmeledningen. Då ång- pannan under c:a fyra månaders tid icke behöver användas, är det god tid att varje år undersöka och, om så erfordras, reparera pannan, så att risken för störningar i driften under de 8 månader, då pannan eldas, är minimal. Emellertid kan den för maskinlaboratoriet avsedda ångpannan genom en enkel kombination av rörledningarna utgöra reserv för ång- värmeledningen.

Cirkulationspumpar. För att bringa vattnet att cirkulera genom det utsträckta rör- nätet användas tvenne centrifugalpumpar, den ena driven med en ångturbin, den andra med en elektromotor. Vardera pumpen är ensam tillräcklig för anläggningens drift. I normala fall köres med ångturbinpumpen, varvid elektromotorpumpen står som reserv.

Värmecentralen förlägges till byggnaden för värmeteknik och mekanik samt är be- lägen i bottenvåningen av den flygel, där undervisningslokalerna för värmeteknik befinna

sig. Själva värmecentralen kommer således att utgöra en del av den värmetekniska under- visningsattiraljen. För de värmetekniska laborationerna kommer att erfordras ånga av va- rierande tryck. Det är därför synnerligen lämpligt att alldeles intill laboratorierna hava en ständigt uppeldad ångpanna, som förmår lämna den för laboratorierna nödiga ångmängden. Den för dessa laboratorier ävensom för turbinpumpens drift erforderliga ångan behöver icke hava högre tryck än på sin höjd 8 kg. per kvadratcentimeter. I maskinlaboratoriet erfordras däremot ånga av vida högre tryck. Ett dylikt högt ångtryck förutsätter en helt annan pannkonstruktion. Den för detta laboratorium avsedda pannan bör också ligga när- mare till, varför densamma lämpligen bör uppställas i ett särskilt pannrum i denna del av byggnaden.

De nu i första hand projekterade byggnaderna kräva för uppvärmning och ventila- tion c:a 2,400,000 kal. De därefter närmast tänkbara utvidgningarna kunna på sin höjd röra sig om 600,000 kal. Fullt utbyggd skulle då pannanläggningen komma att bestå av 4 st. varmvattenpannor, vardera om 75 kvm. eldyta samt en ångpanna om 60 kvm. eldyta. Varmvattenpannorna erhålla samma längd och diameter som ångpannan, men antalet tuber blir större. Pannanläggningen är så tilltagen, att om en panna blir obrukbar, äro de övriga tillsammans tillräckliga för maximiförbrukningen.

Pumparna placeras i ett intill pannrummet beläget apparatrum. Desamma beräknas för en kapacitet av 2,500 liter per minut vid 15 m. tryckhöjd. I apparatrummet uppsättes dessutom en instrumenttavla, å vilken placeras termostatrar och manometrar samt vatten- ståndsvisare och pådragsmotstånd jämte ampermeter. I apparatrummet placeras även tvenne förvärmare för värmning av värmeledningsvattnet medelst ånga.

; Distributionsledningar. Då byggnadskomplexet i sin helhet blivit utbyggt, komma de olika byggnaderna att bliva sammanbyggda på ett par undantag när. Det skulle därför ligga nära till hands att tänka sig distributionsledningarna dragna inomhus från byggnad till byggnad. Detta sätt för ledningarnas framdragning kunde genomföras om samtliga byggnader uppfördes på en gång. Då detta icke kommer att bliva fallet, är det bäst att framdraga distributionsledningarna på sådant sätt, att dessa icke bliva beroende av andra byggnader än den som innehåller värmecentralen. Distributionsledningarna måste därför framdragas genom en rörgång eller rörkulvert. Genom att göra denna gångbar kunna en hel del elektriska och andra ledningar även dragas genom densamma, varjämte ledningarna bliva bättre åtkomliga för tillsyn och reparation.

Rörgången framdrages på sätt, som angives å situationsplanen. Densamma utföres i armerad betong med dimensioner 1 m. i bredd och 1,8 m. i höjd. Från densamma utgå sidogångar fram till de olika byggnaderna.

Rörledningarna upphängas på sådant sätt, att deras fria expansion möjliggöres. De- samma isoleras på omsorgsfullaste sätt mot värmeförlust.

Vattenledningen.

Huvudledningen indrages från Gibraltargatan och gives sådana dimensioner, att till- räckligt antal brandposter kunna anbringas på lämpliga platser omkring byggnaderna. Huvudledningen framdrages i mittellinjen med avstickare till de olika byggnaderna.

Avloppsledningarna.

Huvudavloppsledningen utmynnar i Gibraltargatan och följer liksom vattenledningen byggnadskomplexets mittellinjer. Ledningen förses med tillräckligt antal nedstigningsbrunnar till vilka avloppen från de olika byggnaderna dragas.

Den del av kemiska laboratoriet, som inrymmer maskinlaboratoriet ligger på andra sidan om bergkammen, varför avloppsledningarna från denna del måste dragas åt annat håll nämligen till Carl-Gustafsgatan.

Gasledningarna.

Det visar sig vara lämpligast att draga huvudgasledningen från Carl-Gustafsgatan. Den följer sedan avloppsledningen fram till kemiska laboratoriet under det en grenledning drages i vägen fram till byggnaderna för elektroteknik och värmeteknik. De åt motsatta sidan belägna byggnaderna, som behöva gas i rätt liten utsträckning, erhålla servisledning från Gibraltargatan.

Göteborg den 13 oktober 1921.

William Fagerström.

Bilaga 14.

Förslag till

Värme- och ventilationsanläggning samt ledningar för vatten, avlopp, gas, ånga, tryckluft och vacuum i chalmersska institutets nybyggnad för kemi och fysik.

Värmeanläggningen.

Uppvärmningssystem. Anläggningen i denna byggnad skall framdeles kunna anslutas till den för hela byggnadskomplexet avsedda centrala värmeanläggningen och måste därför utföras såsom pumpvarmvattenvärmeledning. Då emellertid denna byggnad kommer att upp- föras först och värmecentralen erhållit plats i en annan byggnad, blir det nödvändigt att nu anlägga en fullständig pannanläggning med cirkulationspumpar. Så snart centralanlägg- ningen blivit färdig, anslutes emellertid denna värmeledning till den stora anläggningen. Pannorna och pumparna bliva då överflödiga, men kunna två av pannorna och båda pumparna överflyttas till det värmetekniska laboratoriet, där i varje fall dylika apparater erfordras.

Pannanläggningen utgöres av 4 st. gjutna sektionspannor för kokseldning, om 22 kvm:s eldyta vardera. Pannrummets golv ligger så mycket försänkt att pannblockets övre plan kommer att ligga i nivå med koksrummets golv. Då bränslepåfyllningen sker upp- ifrån, kan detta försiggå synnerligen lätt genom direkt nedstjälpning.

Cirkulationspumparna. För att åstadkomma den erforderliga vattencirkulationen, inkopplas i rörnätet tvenne centrifugalpumpar, som drivas medels direkt kopplade elektro- motorer. Den ena av pumparna står alltid i reserv. Den tryckhöjd, som dessa pumpar alstra, avväges så att förhållandena komma att stämma sedan då systemet anslutes till centralanläggningen. Pumparna placeras i det i närheten av pannrummet belägna maskin- och apparatrummet.

Rörledningar. Då någon källare icke finnes under huset framdragas i stället huvud- ledningarna på vinden. TI'rån huvudledningarna dragas sedan rörstammar ned till de lokala värmekropparna. Genom att för vattencirkulationen användes mekanisk drivkraft, blir det möjligt att förlägga både tillopps- och returledningarna på vinden. De vertikala rörstam- marna läggas i murade väggslitser, som övertäckas. Inga till värmeledningen hörande rör- ledningar bliva sålunda synliga inom byggnaden. i

För undvikande av onödig värmeförlust isoleras samtliga ledningar på omsorgs- fullaste sätt.

Värmekropparna i de olika rummen utgöras av släta radiatorer, placerade där så ske kan under fönsterna. På de ställen, där väggfasta arbetsbord äro uppställda framför fönsterna, utföras borden så att luften har fritt tillträde till radiatorerna under bordet samt kan avgå uppåt genom ett galler i fönsterplattan.

Varje värmekropp är försedd med en regleringsventil för reglering av temperaturen. Emellertid kan rumstemperaturen rätt väl regleras centralt genom förändring av vatten- temperaturen, så att någon handreglering knappast behöver ifrågakomma.

Ventilationsanläggningen.

Lokalernas ventilering är huvudaakligast baserad på stark utsugning. Den utsugna luftmängden måste ersättas med annan luft, som tages antingen från det fria eller från angränsande rum. Då det är fråga om mindre rum, där den utsugna luftmängden är relativt liten, behöva inga särskilda åtgärder vidtagas för lufttillförseln. Är den utsugna luftmängden stor såsom fallet är i de stora laboratorierna och hörsalarna, måste särskilda anstalter vidtagas för tillförsel av luft till dessa lokaler. De små rummen erhålla huvud- sakligast lufttillförsel från korridorerna, vilket har till påföljd att i dessa kommer att härska ett visst vacuum, som underlättar spridning av lukt från ena ändan av byggnaden till den andra. För att undvika detta inpressas i korridorerna förvärmd luft till sådan mängd att ett ringa övertryck uppstår.

Ventilationssystem. Följande olika ventilationssystem komma till användning inom byggnaden:

1. Inpressning av förvärmd luft medelst fläkt och utsugning likaledes medelst fläkt. Detta system tillämpas för de tre stora kemiska laboratorierna. Varje laboratorium erhåller var sin inblåsnings- och utsugningsfläkt.

2. Inpressning av förvärmd luft medelst fläkt och utsugning medelst naturligt drag. Detta ventilationssystem erhåller stora föreläsningssalen och de viktigare laboratorierna i fysikflygeln.

3. Inpressning av förvärmd luft medelst fläkt men ingen evakuering i de fyra stora korridorerna. :

4. Tillförsel av förvärmd luft utan fläkt samt evakuering genom naturligt drag tillämpas i hörsalarna i kemiavdelningen.

5. Evakuering med fläkt utan särskild anordning för lufttillförsel för samtliga dragskåp utom de som stå i de stora laboratorierna.

6. FEvakuering med lufttillförsel från angränsande rum eller från det fria för alla övriga rum. Varmluftsapparater. I byggnaden förekomma tvenne grupper varmluftsapparater, den ena omfattande fem agregat är avsedd för kemiavdelningen och den andra med två agregat är placerad i fysikavdelningen. Den första gruppens varmluftsapparater äro avsedda för de tre stora laboratorierna och för korridorerna. Den femte är reserverad för kemiska maskinlaboratoriet. Av den andra gruppens apparater är den ena avsedd för den stora föreläsningssalen och den andra för fysiklaboratorierna.

Varmluftsapparaterna bestå av en med elektromotor direkt kopplad centrifugalfläkt samt ett varmluftsbatteri. Fläkten suger kall luft från en friskluftskammare samt pressar densamma genom varmluftsbatteriet, av vilket densamma uppvärmes till c:a 20 grader, Från varmluftsapparaterna pressas luften vidare genom plåttrummor och murade kanaler in i respektive rum. I kemiflygeln placeras varmluftsapparaterna i maskinrummet och luften tages från en friskluftskammare därinvid. I fysikflygeln anordnas en särskild ventilations- kammare, där apparaterna uppställas. .

Fläktarna konstrueras för ett lågt varvantal och göras så vibrationsfria som möjligt.

Evakueringsfläktar. Samtliga dragskåp erhålla stark evakuering medelst fläktar. I de stora laboratorierna sker rummens evakuering huvudsakligast genom dragskåpen. 9Sug- trummorna utgöras av i väggarna inmurade saltglacerade lerrör, på vinden sammandragna i fyra grupper med var sin fläkt. Dessa fläktar utföras syrefasta.

Vattenledningar.

Rörledningarna framdragas i enlighet med ritningarna. MHuvudledningarna förläggas huvudsakligen i bottenvåningens golv och stigarledningarna i väggslitser, försedda med in- spektionsluckor. Varje stigarledning göres avstängbar medels stoppventiler.

Då i maskinlaboratoriet erfordras betydande mängder vatten, framdrages på norra sidan en särskild vattenledning till denna del av byggnaden. En brandpost, som placeras på byggnadens gård, anslutes även till denna ledning.

Avloppsledningar.

Avloppsledningarna för ett laboratorium måste vara såvitt möjligt syrefasta. De slag av rörledningar, som i föreliggande fall kunna komma till användning äro saltglacerade lergodsrör och blyrör. De vertikala fallrören utföras av 76 m/m blyrör med 5 m/m gods- tjocklek. De flesta fallrör äro belägna vid ytterväggarna samt förläggas i övertäckta vägg- slitser, som i varje våning förses med inspektionsluckor. TI laboratorier med fristående arbetsbord ledes avloppet från dessa i speciellt konstruerade golvrännor av lergods, över- täckta med perforerade lock av samma material. Ändan av rännan utbildas till ett vatten- lås, som förenas med blystammen. TI bottenvåningens golv dragas fallrören omedelbart ut genom grundmuren till det utanför huset liggande huvudavloppsröret, som utföres av lerrör. Genom denna anordning undvikas såvitt möjligt långa horisontella avloppsledningar inomhus. Blyrör lämpa sig icke att instampa i golv och lerrör äro icke heller särskilt önskvärda inomhus. Alla sköljlådor och avloppstrattar utföras av porslin med blylås.

Regnvattnet från stuprören ledes genom särskilda ledningar och brunnar in i av- loppsledningarna.

Gasledningar.

I ett kemiskt laboratorium är antalet gaskranar betydande. Gasledningarna måste därför även erhålla betydande dimensioner.

Gasledningar böra i allmänhet framdragas så att de äro lätt åtkomliga för tillsyn. Då alltför grova rörledningar skulle verka mycket vanprydande, äro huvudgasrören fram- dragna utvändigt på gårdssidan med ett stort antal avstickare in i byggnaden.

Ångledningar.

För laboratorieändamål erfordras ånga. Det ligger nära till hands att antaga, att om värmeledningen hade varit en ånganläggning hade man ur denna kunnat erhålla ånga för laboratorieändamål. Värmeledningen är emellertid under flera månader av läsåret icke alls pådragen och under en lång tid endast några få timmar om dagen. Arbetena i laboratorierna fortgå emellertid hela dagen och ånga behöves hela tiden. Det blir därför nödvändigt att anordna en särskild ånganläggning.

För detta ändamål uppsättes en ångackumulator med en laddningskapacitet av c:a 500 000 kal. Laddningen sker medelst en elektrisk värmeapparat och härför användes billig nattström. Apparaten tillkopplas på kvällen och avkopplas automatiskt då ackumu- latorn är fulladdad. För det kemiska maskinlaboratoriet erfordras en högtrycksångpanna, som även kan användas för laddning av ångackumulatorn.

Till å ritningarna angivna platser framdragas ångledningar, vilka isoleras på om- sorgsfullaste sätt. Kondensvattnet återledes icke. På arbetsbordet placeras en ångventil och en kondensventil med slangkoppling, under kondensventilen finnes en kondensvatten- avledare med ledning till närmaste avlopp.

Ledningar för tryckluft och vacuum.

Ledningar för tryckluft och vacuum framdragas till å ritningarna angivna platser. Tryck och vacuum alstras medelst särskilda pumpar placerade i maskin- och apparatrummet. Båda pumparna drivas medelst elektromotorer.

Instrumentering.

Samtliga pådragsmotstånd, avläsnings- och kontrollapparater för ovan beskrivna an- läggningar monteras på en stor instrumenttavla i apparatrummet. Från denna plats kunna de olika anläggningarna regleras och kontrolleras. .

Göteborg den 13 oktober 1921.

William Fagerström.